Att tippa Paris Masters 2012 har visat sig vara snudd på omöjligt. Spelarna som jagade en plats i nästa veckas slutspel i London – Nicolás Almagro, Richard Gasquet, Milos Raonic och John Isner – befinner sig alla i till synes väldigt djupa formsvackor och föll som käglor. Inte speciellt lägligt, om man säger så.

Novak Djokovic och Andy Murray slarvade bort sina matcher mot Sam Querrey respektive Jerzy Janowicz och kan således inte upprätthålla toppkvartettens totala dominans över Masters-turneringarna.

Så klart alltid roligt med skrällar, men det är mycket som känns underligt i Paris i år. Det här att turneringen kofotats in mellan Basel/Valencia och World Tour Finals är ju allt annat än optimalt. Det har varit en lång och krävande säsong för toppspelarna, och att misstänka att de inte gick för fullt i sina matcher (kanske till och med tankade) är knappt ens att betrakta som särskilt konspiratoriskt.

Förstår inte varför man inte kunnat skjuta fram slutspelet en vecka (ja, jag vet att spelarna ville korta ner säsongen, men ändå), alternativt göra en rockad så att Paris Masters spelades veckan där Basel/Valencia låg.

För jovisst, det är kul med skrällar och kul när andra spelare får chansen att visa vad de går för – men inte under dessa omständigheter. Och det är i ärlighetens namn ett kvitto på den här turneringens låga kvalitet (2012 årets upplaga av den, alltså) när samtliga av de fyra spelare som vanligtvis gör upp om finalplatser och titlar inte ens finns med i kvartsfinalfältet:

1. Tomás Berdych vs Gilles Simon.
2. Janko Tipsarevic vs Jerzy Janowicz.
3. David Ferrer vs Jo-Wilfried Tsonga.
4. Sam Querrey vs Michael Llodra. 

Personligen tror jag att det med största sannolikhet blir Tomás Berdych eller Jo-Wilfried Tsonga som gör upp om titeln. Om nu inte David Ferrer fäller Tsonga i dagens kvartsfinal, vilket är fullt möjligt.

Berdych borde helt enkelt sätta stopp för Simon, som tog sig hit tack vare att Kei Nishikori tvingades lämna walkover.

Kvartsfinalen mellan Querrey och Michael Llodra kan gå lite hur som helst, och ärligt talat spelar det mig ingen större roll vem som tar den semifinalplatsen. Att de två möts i en Masters-kvart och alltså gör upp om en biljett till semin känns minst sagt… märkligt.

När nu Tipsarevic efter gårdagens seger över Juan Mónaco – och Nicolás Almagros förlust mot Tsonga – är klar för World Tour Finals är risken ganska stor att han är ungefär lika motiverad att vinna som Djokovic/Murray/del Potro. Jerzy Janowicz har med andra ord en riktigt god chans att ta sig till semifinal. Vilket faktiskt vore riktigt kul.

Så, vad tror ni om en semi mellan Berdych och Janowicz, och en mellan Tsonga och Querrey?

Gårdagen bjöd som bekant på en hel del drama – och inte bara en, utan två ordentliga praktskrällar.

Det hela började med att världstrean Andy Murray brände en matchboll i egen serve och lät matchen mot 21-årige Jerzy Janowicz rinna honom ur händerna. Mycket påpassligt dagen efter rivalen Novak Djokovics kollaps när han med dunder och brak chockbesegrades av Sam Querrey efter att ha vunnit åtta raka game i första och inledningen av andra set.

Senare under torsdagen föll också formstarka Juan Martín del Potro, som hade elva raka segrar inför åttondelsfinalen, i raka set mot 121-rankade veteranen Michael Llodra (som dessförinnan slagit ut John Isner): 6-4, 6-3.

Så kan det gå.

* * *

Som tur var gjorde åtminstone några toppspelare sitt jobb:

• David Ferrer hade visserligen bekymmer mot Stanislas Wawrinka efter en övertygande matchinledning, men kunde slutligen vinna ganska enkelt i skiljeset: 6-2, 4-6, 6-2. Minns faktiskt inte när jag sist såg träffsäkra Ferrer svara för så många oprovocerade misstag. Ett ganska tydligt tecken på att underlaget är en smula… underligt.

• Tomás Berdych blev helt överkörd i första set mot Kevin Anderson, men samlade ihop sig och säkrade en biljett till kvartsfinalen: 1-6, 6-3, 6-4.

• Jo-Wilfried Tsonga hade inte lika lätt för Nicolás Almagro som Berdych hade i Stockholm Open. Franske hemmahoppet behövde två tiebreak för att avfärda spanjoren: 7-6(4), 7-6(3).

• Juan Mónaco bjöd sannerligen upp till kamp, men Janko Tipsarevic stod pall och bärgade segern: 6-3, 3-6, 6-3. Serbiske världsnian har därmed säkrat en plats i World Tour Finals nästa vecka, eftersom utmanarna Mónaco, Richard Gasquet, John Isner och Milos Raonic fick tidiga respass här i Paris.

Raonic, ja. Han hade inte överdrivet mycket att säga till om i matchen mot Sam Querrey. Var typ inte i närheten av att rubba amerikanen i dennes serve och föll i raka set: 6-3, 7-6(1). Så var det med den saken.

Mer om dagens kvartar inom kort.

* * *

Alla resultat:

Så var det alltså avgjort – för första gången på två år kommer någon utanför toppkvartetten att bärga en Masters-titel.

Detta efter att Jerzy Janowicz räddat en matchboll och sedermera besegrat världstrean Andy Murray i tre set: 5-7, 7-6(4), 6-2. Dagen efter amerikanen Sam Querreys chockseger över Novak Djokovic. Två skrällar som tillsammans utgör en total tokchockskräll. Only happens in Paris (Masters).

Jag skrev i går att Querreys chock öppnar för Murray, men att det inte förvånar mig om det lurar ytterligare en skräll i någons bakficka.

Den bakfickan visade sig tillhöra 21-årige Jerzy Janowicz. En spelare som inledde året rankad som nummer 221 i världen. Nu är han den förste polska spelaren att nå kvartsfinal i en Masters-turnering någonsin och kommer att slå sig in på topp 50 när veckan är slut.

En framtidskraft att räkna med, alltså.

Vilket han visade mot Murray.

Skotten servade alltså för matchen vid ställning 7-5, 5-4 och brände en matchboll vid 40-30. I efterföljande tiebreak tog Janowicz kommandot, bröt sedan Murray två gånger och räddade tre breakbollar när han servade för matchen vid ställning 5-2 i skiljeset.

– När jag servade för matchen gjorde jag inte ett särskilt bra game och missade några slag som jag hoppades sätta. Han vann förmodligen självförtroende efter det och började spela bättre. Han gjorde ett bra tiebreak, spelade aggressivt, erkänner Murray efter den svidande förlusten.

Det är tredje turneringen i rad som Murray bränner matchbollar. I Japan Open föll han i semifinalen mot Milos Raonic efter att ha missade två matchbollar och i Shanghai Masters-finalen mot Novak Djokovic brände han hela fem innan Djokovic slutligen vände och vann.

Nu hoppas världstrean åtgärda vad som nu gått snett inför World Tour Finals nästa vecka.

– Jag måste tajta till saker nästa vecka, om jag får sådana möjligheter i matcherna. Måste se till att det inte händer i 02 (arenan i London där slutspelet avgörs), säger han.

Och vad händer nu i Paris Masters, när båda de toppseedade spelarna redan fallit som käglor?

Vem vet. Även Kei Nishikori, som jag såg som en potentiell finalist/titulant, missar kvartsfinalen. Han tvingades lämna w/o på grund av skada och Gilles Simon får således ett glidarpass till the last eight.

Skrällarnas turnering, var det ja. Kan Jerzy Janowicz till och med gå hela vägen nu, efter att ha fällt toppspelare som Philipp Kohlschreiber, Marin Cilic och Andy Murray?

Tja, varför inte. Konstigare saker har hänt på vår älskade tennistour.

Han hade inte besegrat en topp 10-spelare på ett år (Jo-Wilfried Tsonga i Valencia Open 2011) – och han lyckades bara plocka totalt tio poäng i första set mot världstvåan Novak Djokovic i Paris Masters.

Men skam den som ger sig.

Två set senare stod han som vinnare – efter att ha vänt ett till synes omöjligt 0-6, 0-2-underläge, dundrat in 18 servess och räddat sex av tio breakbollar: 0-6, 7-6(5), 6-4.

Onekligen 23-rankade amerikanens största seger hittills i karriären.

Så här svarade han på frågan om hur tankarna gick när han låg under med 0-2, och alltså tappat åtta raka game, i andra set:

– Det var lite pinsamt. Jag gick till platsen där Casey, min fysioterapeut/kiropraktor sitter […] och sa ”jag hoppas att jag kan vinna två game i det här setet”. När jag väl hade vunnit de där två gamen fann jag mig tillrätta. Jag kände att ”okej, det är allt jag vill ha”. Men sen började det gå bra och jag fick större självförtroende, började serva bättre och blev lite mer aggressiv.

Djokovic, som blir ny världsetta på måndag och dessutom blir krönt som säsongsetta efter Roger Federers beslut att stå över Paris Masters, missade samtliga fem breakbollar i avgörande set och har nu 70-12 i matchfacit i år. ”Sam spelade väldigt bra, han servade väldigt bra”, var hans förklaring till den snöpliga förlusten.

Undrar om Federer ångrar beslutet att hoppa över Paris Masters nu…

Och undrar hur världstrean Andy Murray hanterar det här. Det ligger väldigt nära till hands att tro att han lägger i ytterligare en växel för att bärga sin första Masters-titel i år och på så vis upprätthålla toppkvartettens totala dominans över 1000-turneringarna.

Med tanke på att både knepiga Marin Cilic (förlust mot Jerzy Janowicz) och nu även rivalen Djokovic är undanröjda höjs hans chanser att vinna, som redan innan var goda, markant.

Inte sedan Robin Söderling vann just Paris Masters 2010, efter finalseger över Gaël Monfils, har en spelare utanför topp 4 (Federer, Djokovic, Murray, Rafael Nadal) vunnit en Master. Dessa fyra spelare har alltså bärgat de 17(!) senaste tusingarna. Backar man bandet ännu längre bak är det endast fyra av de senaste 35 som bärgats av någon annan än Federer, Djokovic, Murray och Nadal (dessa fyra är Nikolaj Davydenko i Shanghai 2009, Ivan Ljubicic i Indian Wells 2010, Andy Roddick i Miami 2010 och Söderling i Paris 2010).

Kanske blir 2012 året då en lägre rankad spelare, inspirerad av Sam Querreys enorma bedrift, kliver fram och sätter Big Four i ordentlig gungning?

Favoritskapet vilar nu tungt på Murray. Personligen hoppas jag att han pallar trycket – även om jag inte skulle bli förvånad om ännu en dunderskräll lurar i någons bakficka. Paris Masters är trots allt något av en skrällarnas turnering.

Och det finns en hel del spelare utanför topp 4 som har potential att gå hela vägen: Juan Martín del Potro, Tomás Berdych (titulant 2005), David Ferrer, Jo-Wilfried Tsonga (titulant 2008) och Kei Nishikori för att nämna några.

Detta är i sanning spännande tider, mina vänner.

Roger Federer har alltså valt att stå över Paris Masters, vilket jag förutspådde redan i september.

Detta innebär inte bara att han förlorar positionen som världsetta, eftersom han den 5 november tappar sina poäng från Basel, Paris och World Tour Masters 2011 – det betyder även att han inte heller har chansen att avsluta året som världsetta. Det kommer i stället Novak Djokovic att göra, för andra året i rad.

Federers beslut innebär så klart också att Djokovic och Andy Murray ensamma får bära favoritskapet.

Låt oss ta en lite närmare titt på lottningen:

FÖRSTA SEKTIONEN

Victor Hanescu fick ta Roger Federers plats i egenskap av lucky loser. Åker förmodligen ut redan i sin första match, mot Gilles Simon (som slog Marcos Baghdatis i raka set tidigare i dag). Sett till både formkurva och kapacitet borde rimligtvis Stockholm Open-vinnaren Tomás Berdych slugga sig vidare till semifinal. Uppstickare? Tja, Kei Nishikori bör inte underskattas, men frågetecken råder kring Japanettan i och med den skada han ådrog sig under Japan Open. I övrigt finns här inga spelare som borde ställa till några större bekymmer för världssexan. Matchen mellan Richard Gasquet och Kevin Anderson kan bli intressant. Anderson har varit i hyfsat bra form på sistone, likaså Gasquet – och fransmannen krigar som bekant om en plats i World Tour Finals (oddsen talar dock emot honom, med tanke på den tuffa lottningen – han lär inte ta sig förbi Berdych).

Han går vidare till semifinal: Tomás Berdych.
Skrällvarning: Kei Nishikori.
Bubblare: Richard Gasquet, Gilles Simon.

ANDRA SEKTIONEN

Murray på samma halva som Berdych – kan bli en intressant repris av US Open-semifinalen. Den gången stördes dock den hårdservande tjecken med det ovanligt höga uppkastet av skoningslösa kastvindar, så den här eventuella semifinalen har potential att bli betydligt jämnare och mer dramatisk. Murray har dock fått en ganska tuff lottning till semin. Trots att Murray har överlägsna 7-1 i inbördes möten med Marin Cilic är kroaten en spelare som världstrean har svårt för. Även en formstark Alexandr Dolgopolov eller en Janko Tipsarevic på humör kan ställa till besvär för skotten, men det är ändå strider han borde gå vinnande ur. Cilic blir förmodligen den stora utmaningen, om han nu inte åker ut redan i öppningsmatchen mot skrällspelaren Jerzy Janowicz eller är skadad/omotiverad/ur form mot Murray. Chansen finns även att Murray får möta Juan Mónaco i en eventuell kvartsfinal, men det bör noteras att

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Marin Cilic.
Bubblare: Janko Tipsarevic, Juan Mónaco.

TREDJE SEKTIONEN

Den näst mest intressanta sektionen. Tredjeseedade (i Federers frånvaro) David Ferrer är i bra form och bärgade i går sin sjätte titel för säsongen – lika många som Federer. Har dock aldrig tidigare tagit sig förbi kvartsfinalen. Blir det semidebut i år? Möjligen. Jo-Wilfried Tsonga är den som delar på favoritskapet i den här sektionen, och han bröt sin öppningsmatch i Valencia på grund av skada förra veckan. Han brukar dock alltid leverera inför sin hemmapublik och har faktiskt en finalplats från förra året (förlust mot Federer) att försvara. Nicolás Almagro och Stanislas Wawrinka kan ställa till problem för Ferrer/Tsonga på vägen, trots att Almagro i princip är helt avsågad från slutspelsracet och därför kanske inte så motiverad som krävs för att fälla en topp 10-spelare i en Master. Att Denis Istomin föll mot Carlos Berlocq, som hade snudd på förödmjukande 7-18 i matchfacit på sina senaste 25 matcher, i första omgången är för övrigt ett kvitto på Istomins katastrofalt risiga form. Känns helt vansinnigt att han spelade åttondelsfinal i Wimbledon för bara några månader sedan…

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

FJÄRDE SEKTIONEN

Juan Martín del Potro är i superform, har tio raka segrar och gav styrkebesked i Basel där han bärgade titeln efter seger över sin nemesis Roger Federer. Mammutservarna John Isner och Milos Raonic har visserligen inte visat några formtoppar på sistone, men är alltid farliga på hardcourt inomhus. Raonic kan ställa till besvär mot favoriten Djokovic i en eventuell åttondelsfinal och Isner kan störa del Potro. De två matcherna har potential att bli riktigt sevärda, men helst av allt hoppas jag på en kvartsfinal mellan del Potro och Djokovic. En match som argentinaren faktiskt har chans att vinna, trots att Djokovic får ses som favorit.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro.
Bubblare: Milos Raonic, John Isner.

SEMIFINALERNA: Murray slår Berdych, Djokovic slår Ferrer.
FINALEN: Djokovic slår Murray.

Ska man slänga in några brasklappar är det väl att Tsonga mycket väl kan ta sig till semifinal, buren av sin energiska hemmapublik, och väl där har han tveklöst kapacitet att bjuda Djokovic på en ordentlig kamp. Och finaler mellan Djokovic och Murray har på sistone visat sig vara ordentligt svårtippade, så den känns som en öppen historia.

http://www.youtube.com/watch?v=z0y48-K0EqA

Han hade den tredje raka Shanghai Masters-titeln som i en liten ask.

Men efter ett helt fenomenalt Roger Federer-trick (slag bakifrån mellan benen) och en makalös vändning var det i stället rivalen Novak Djokovic som stod som segrare.

En förlust som Andy Murray lär gräma sig länge över (åtminstone till Paris Masters senare i höst).

Murray kopplade tidigt greppet om matchen, pepprade Djokovic med blytunga forehandslag och slet upp stora hål i hans hårdhudade defensiv med obarmhärtig aggressivitet. Efter totalt sju servegenombrott (fyra för Murray och tre för Djokovic) bärgade skotten setet med 7-5.

I andra set hade Murray matchboll i egen serve vid ställning 5-4, 40-30 – men som så många gånger förr plockade Djokovic fram sitt absolut bästa spel när det behövdes som mest. Tennismagin i form av Federer-tricket kom i samma game.

När Djokovic sedan räddade ytterligare två matchbollar i ett vråljämnt tiebreak och grejade setet med 13-11 hade Djokovic fått det självförtroende och momentum han behövde.

Vi har genom åren lärt oss att aldrig räkna ut Djokovic, hur tung uppförsbacken än ser ut att vara – och i finalen i Shanghai gestaltade han verkligen bilden av sig själv som en mentalt orubblig Goliat. Matchen var en manifestation mot alla dem som tvivlat.

Murray var ju den som spelade klart bäst tennis i två set, men Djokovic var den som vann de viktigaste poängen och på så vis fick det psykologiska övertaget.

Vilket märktes tydligt på världstrean. Från slutet av andra set och under i princip hela tredje gormade och svor han över nästan varenda förlorad poäng. Trots att Murray under 2012 lärt sig att kanalisera sin ilska och använda den som effektiv drivkraft är det ett ovärdigt beteende för en världsspelare av hans kaliber och status. Någonting han måste jobba på ytterligare om han när några som helst förhoppningar om att i framtiden betraktas som en tennisikon.

6-3 i avgörande set och titeln till Djokovic kändes fullkomligt logiskt. Superserben grejade två servegenombrott och hade inte en enda breakboll emot sig.

Nu inkasserar han 1,000 friska poäng – och kommer i morgon att ha ett försprång på nästan 2,500 poäng i racet om att avsluta säsongen som världsetta.

http://www.youtube.com/watch?v=apqWOrszkCA

En av få dueller i matchen där Roger Federer faktiskt ser ut att göra allt för att vinna poängen. Makalös boll, fantastiskt välsmakande tennisgodis, en fröjd för ögat.

När man ser honom i sådana dueller vill man så klart att han aldrig ska sluta spela tennis.

Men när man i samma match ser honom serva så otroligt dåligt, slå bort sig fullständigt och knappt ens försöka vinna ett game i motståndarens serve är det inte utan att min teori om hans pensionering börjar flyta upp till ytan igen.

En uppmärksam läsare påpekade i natt att Federer harklade ur sig den här mystiska hälsningen på sin Facebook-sida efter förlusten: ”Lämnar Kina… Det var en så speciell resa till Shanghai. Fansen har varit helt fantastiska. Tack så jättemycket, jag kommer alltid att komma ihåg ert stöd!”

Är det bara en klassiskt ödmjuk Federer-hälsning eller finns ett dolt budskap om vad som komma skall att läsa mellan raderna?

Det kanske är ett förhastat och förenklat sätt att förklara hans lojhet i går, men jag kan ändå inte låta bli att ägna det en tanke eller två. Är det verkligen så att vi redan nu ska börja förbereda oss på ett tennisliv utan Roger Federer?

Säga vad man vill om spelare som Lleyton Hewitt och Radek Stepanek (ja, jag tycker ju som bekant att de är föredettingar…) men de kämpar på av kärlek till tennisen, och för det förtjänar de all heder. Federer är värd alla hyllningsregn som dagligen sköljer över honom för att han är en av de största atleterna genom alla tider, men den inställning han flera gånger uppvisat på banan i år skvallrar om någonting helt annat än kärlek till tennis – nämligen trötthet och trytande motivation.

Uttalandet ”Jag måste gå tillbaka till ritbordet för att bestämma vad som verkligen är viktigt” direkt efter US Open kanske inte enbart handlade om hans eventuella medverkan i Shanghai Masters, Paris Masters, World Tour Finals och andra turneringar under säsongens slutskede – utan hans fortsatta karriär i största allmänhet.

Nåväl. Time will tell.

Okej, låt oss börja med Novak Djokovics semifinal mot Tomás Berdych: det var Djokovics match från början till slut.

Jo, han lät visserligen en 5-1-ledning (i egen serve) glida honom ur händerna och var nära att bjuda in Berdych på allvar i matchen, men höll nerverna i styr och kunde till sist serva hem första set, 6-3.

I andra set grejade han ett tidigt break och bärgade slutligen segern med stabilt servande, 6-4.

– Det är självklart en stor utmaning att spela mot en topp 10-spelare. Tomas har varit i fantastisk form de senaste månaderna. Han är alltid en svår spelare att möta på alla underlag eftersom han har en kraftfull och grym forehand. Jag spelade taktiskt rätt. Jag fick många returer i spel och satte hög press i hans serve. Samtidigt servade jag bra själv när jag behövde göra det, säger Djokovic efter segern.

Roger Federer mot Andy Murray då? Ja, det blev ju inte alls den episka semifinal vi hade hoppats på, kan man lite bittert konstatera.

Som jag påpekat tidigare ligger det alltid nära till hands att beskylla Federer för att förlora matchen när han inte vinner, i stället för att hylla motståndaren som faktiskt är den som vann – men i det här fallet är det verkligen befogat.

Federer var inte bra. Okej, Murray (särskilt nye Murray) är en väldigt tuff motståndare som Federer dessutom har svårt för. Men så som Federer servade i dag… Nej, det var verkligen under all kritik. Han tappade vid flera tillfällen komfortabla 40-0 och blev bruten tre gånger. Själv mäktade han bara med att spela till sig en enda breakboll – som han dock förvaltade.

Droppen (ursäkta ordvitsen) var när han började klaga på ”regnet” i början av andra set. Världsettan tyckte att det duggade lätt, domaren kom in på banan, konstaterade att det inte alls regnade, kameran zoomade in på fyra pyttepyttesmå fläckar efter regndroppar – och man valde till slut att ta en kort paus i väntan på ”regnuppehåll”.

Okej, Federer poängterade vid flera tillfällen att det inte spelade någon roll, att det inte var någon big deal, men att han ansåg det onödigt ”att chansa”. Jag vill inte göra en höna av en fjäder och kalla det osportsligt, men aningen småaktigt tycker jag faktiskt att det var. Tror inte att han hade störts så mycket av ”regnet” om han inte legat under i matchen.

Lite ironiskt då att det faktiskt började regna på riktigt precis när Murray skulle serva för matchen vid ställning 5-4 i andra set, efter att Federer återigen svarat för ett riktigt lojt servegame och tappat 40-0 till break mot sig.

Efter uppehållet hade Murray inga problem med att serva hem matchen – och en biljett till sin tredje raka Shanghai Masters-final.

Matchen lämnar en bitter eftersmak: att se Federer slå tre raka dubbelfel, som han gjorde vid ställning 2-2 i första set, hör verkligen inte till vanligheterna. Och att se honom vinna knappt 25 procent av sina andraservar i första set (36 procent totalt i matchen) var direkt smärtsamt.

Det kändes helt enkelt som att Federer var nöjd med att ha säkrat 300 veckor totalt som världsetta i och med kvartsfinalplatsen, och därför var helt omotiverad att vinna den här matchen. Kan det vara så att Federer trots allt börjar förbereda sig på att avsluta karriären efter årets World Tour Finals? Ja, nu börjar Ståhls konspiratoriska kuggar snurra på högvarv igen…

Samtidigt spelade Murray aggressivt och med stort självförtroende. Ska bli intressant att se hur han hanterar en formstark Djokovic i finalen. Repris på US Open – eller revansch för ”Djoker”?

– Jag tycker inte om ordet ”hämnd”. Jag tycker aldrig om hämnd. Jag spelar bara tennis och försöker vinna varje match jag spelar. Han är lite mer aggressiv [efter Wimbledon-finalen]. Det är tydligt på banan. Han går mer på sin forehand, vilket inte var hans styrka tidigare. Det här året har han förbättrat det slaget och han är mer självsäker på banan, har större självförtroende. Och han har nått resultat. Han vann en Grand Slam, säger Djokovic.

Djokovic har nu nio raka segrar efter nederlaget US Open. Murray har perfekta 12-0 i matchfacit i Shanghai (vann titeln 2010 mot Federer och 2011 mot David Ferrer).

Som upplagt för en episk final!

• Roger Federer hade inga större problem mot tioseedade Marin Cilic: 6-3, 6-4.

• Novak Djokovic förvägrade Tommy Haas 500:e segern i karriären i två komfortabla set: 6-3, 6-3.

• Andy Murray darrade på manschetten, men kom undan i tre set mot veteranen Radek Stepanek: 4-6, 6-2, 6-3.

• Tomás Berdych var full av spellust och slog Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 6-3, 7-6(4).

Detta innebär alltså att samtliga av de fyra högst seedade spelarna är vidare till semifinal i Shanghai Masters.

Kunde det egentligen bli bättre? Nej, jag tror inte det. Inte under rådande omständigheter.

Tyckte på förhand att mötet Berdych-Tsonga var lite hugget som stucket. Båda har uppåtpekande formkurvor och har sett ut att trivas på tennisbanan igen efter diverse svackor (en ganska lång sådan i Berdychs fall). Lika starka semifinalkandidater, helt enkelt. Nu drog Berdych det längsta strået, vilket är helt i sin ordning – och bäddar för en härlig jakt på revansch för Tsonga i Stockholm Open.

I övrigt: visst hade det varit kul med en skräll från exempelvis Haas, men på lång sikt är det så mycket roligare att se Djokovic i semifinal. Samma sak med Murray. Nu hade jag i och för sig inte varit överdrivet förtjust i att se föredettingen Stepanek i en Masters-semifinal över huvud taget, men det är på det stora hela bra att de toppseedade spelarna – som alla har mycket att spela för så här på säsongens upplopp – är de sista fyra kvar i turneringen.

Nu kommer vi ju att bjudas på en episk semifinalbatalj mellan Federer och Murray. Så känns det i alla fall på förhand. Känns också som att det faktiskt kan sluta lite hur som helst, trots att jag är aningen bekymrad över att Murray tappade det där första setet mot Stepanek. Båda lär hur som helst vara jäkligt taggade att vinna – Federer för att få revansch efter OS-nederlaget, Murray för att hämnas Wimbledon-finalen.

Och mötet med Berdych kommer att ge en fingervisning om exakt hur stark Djokovics formtopp är. Kan tjecken skrälla? Tja, varför inte. Har i och för sig svårt att se det, givet hur dominant och tankad med självförtroende Djokovic varit de senaste två veckorna – men märkligare saker har skett.

Står dock fast vid mitt ursprungliga tips att Djokovic och Federer möts i finalen.

Det var ingen dans på rosor, men Roger Federer lyckades knipa den där viktiga kvartsfinalplatsen i Shanghai Masters. En kvartsfinalplats som cementerar hans position som världsetta i ytterligare en vecka – vilket innebär att Federer seglar förbi den magiska gränsen 300 veckor totalt som världsetta.

Schweizaren fick dock ingenting att funka i första set mot landsmannen Stanislas Wawrinka. Hans backhand felade konstant och han uppträdde lojt – vilket kostade honom setet (Wawrinkas blott fjärde vunna set över Federer på 13 matcher!).

I andra set krånglade han sig ur underläge 0-30 och 30-40 i egen serve vid ställning 4-4, medan Wawrinka räddade en setboll vid ställning 5-6 och tvingade på så vis fram ett tiebreak.

Där svajade det fram och tillbaka, tills Federer slutligen vann efter att Wawrinka skickat en backhand över linjen vid ställning 6-4.

I tredje var det match mot ett mål, och efter 4-6, 7-6(4), 6-0 kunde Federer så äntligen bärga den viktiga segern.

– Det är så klart en fantastisk siffra och jag trodde aldrig att det skulle hända när jag var liten. Jag hoppades bara att min dröm om att spela på (ATP-)touren en gång skulle bli verklighet. Men nu står jag här med 300 veckor [totalt som världsetta] och det är förmodligen en av mina största bedrifter och något jag är väldigt stolt över. Ingen tvekan om det, säger han efter triumfen.

Världsettan möter tioseedade Marin Cilic, som slog Fernando Verdasco i tre set (4-6, 6-1, 6-4), i kvartsfinalen. Då gäller det för schweizaren att få ordning på både backhanden och attityden ute på banan. En formstark Cilic har potential att rubba en sviktande Federer på ett helt annat sätt än Wawrinka, som har en osunt stor respekt för sin landsman.

* * *

Novak Djokovic sluggade sig ganska obekymrat vidare till kvartsfinalen: 6-3, 6-3 mot Feliciano Lopez. Svårt att i nuläget se vem som ska kunna rubba världstvåan.

Djokovic slog tolv servess och vann 27 av 29(!) poäng i sin förstaserve.

– Jag försöker njuta av min effektiva serve. Jag är inte direkt känd på touren för tungt servande. Men så här långt i turneringen, och i Peking, så har det fungerat riktigt bra för mig. Det har gett mig många gratispoäng och mycket självförtroende i matcherna, säger han.

Djokovic möter Tommy Haas, som skrällslog Janko Tipsarevic (6-2, 6-1), i kvartsfinalen. En skräll, ja – men inte särskilt förvånande. Varnade tidigt för Haas och har inte trott på Tipsarevic, trots att han faktiskt spelar för en plats i World Tour Finals.

Matchen mellan Haas och Djokovic kan bli riktigt intressant. Haas var den enda spelaren som lyckades störa Djokovic i Toronto och har sett sjukt taggad ut i Shanghai.

* * *

Även tredjeseedade Andy Murray är klar för kvartsfinal, efter enkel seger över Alexandr Dolgopolov: 6-2, 6-2. Världstrean ser stark ut han också, trots ”baksmällan”.

En semifinal mellan Murray och Federer vore onekligen ruggigt spännande.

Först måste skotten dock ta sig förbi veteranen Radek Stepanek, som skrällde mot mammutservaren John Isner: 6-4, 6-7(5), 6-3. Nog för att 33-årige Stepanek verkar vara ordentligt i gasen, men att förlora mot honom i en Masters-turnering är så klart inte direkt ett styrkebesked.

Förlusten kan dessutom stänga dörren för en plats i World Tour Finals – Isner ligger bara på 14:e plats på säsongsrankningen med sina 2,115 inspelade poäng hittills i år, och han får bara ynka 90 poäng för sitt kortlivade äventyr i Shanghai.

* * *

Femteseedade Jo-Wilfried Tsonga trummar på. Slog Marcos Baghdatis i raka set: 6-2, 7-6(2). Möter fjärdeseedade Tomás Berdych, som med en del bekymmer kämpade ner kanonservaren Sam Querrey: 6-2, 6-7(3), 6-4.

Turneringens mest intressanta kvartsfinal? Ja, den har onekligen potential att bli det – och kanske en liten fingervisning om vad vi har att vänta oss i Stockholm Open.

* * *

Alla dagens resultat: