Twittraren @Capellobyw undrar om 2,20 på Roger Federer är ett bjudodds.

Nu är jag ju i och för sig ingen expert på betting, men givet hur han och Andy Murray presterat i årets World Tour Finals skulle jag vilja påstå att det är ett fullt rimligt odds.

Och yes, jag är medveten om att jag kan tvingas äta upp de orden med en nypa salt och en klick ketchup. Helt okej, jag tar den smällen i så fall.

För Federer, sina sex titlar på sju finaler i sammanhanget till trots, har verkligen inte övertygat i årets upplaga av säsongsfinalen. Segern över Janko Tipsarevic i öppningsmatchen kan knappt räknas i och med världsnians urusla form (samt det faktum att han helt enkelt inte riktigt räcker till mot toppspelarna).

Mot David Ferrer servade han som en kratta men lyckades ändå vinna matchen i raka set, mycket tack vare att han har oerhört lätt för Ferrer (särskilt på hardcourt) – som dessutom var en aning sliten efter ett tufft spelschema (vann sin första Masters-titel i Paris förra veckan).

Mot Juan Martín del Potro var han stundtals bedrövlig och blixtrade till endast i andra set. I övrigt servade han överlag stabilt – men när det inte räcker till seger för Federer, ja då är det ett ganska tydligt tecken på svag form.

Och Murray?

Jo, han svajade förvisso en aning mot Tomás Berdych i sin öppningsmatch, men han imponerade verkligen mot Novak Djokovic trots att han förlorade den matchen – och mot Jo-Wilfried Tsonga var han helt omutlig.

Personligen håller jag därför Murray som knapp favorit. Han är starkare sett till formen, helt enkelt.

Däremot är man naiv och okunnig om man räknar ut Federer på förhand baserat på ett par svaga matcher. Schweizaren har som bekant en tendens att inleda turneringar svajigt för att sedan höja sitt spel.

Hade det sett ut så även i London så hade jag inte varit särskilt orolig, eftersom det inneburit att han gjort en bra match mot del Potro.

Nu gjorde han som bekant inte det – det var en klart icke godkänd insats – vilket får mig att tvivla på hans form. Att han dessutom inte är särskilt förtjust i att spela kvällsmatcher gör mig ännu säkrare i mitt val av favorit inför den här semifinalen.

Nåväl. Om någon timme eller så får vi se om jag tvingas äta upp de där orden eller inte.

Efter matchens tre första poäng såg det ut som att semifinalens favorit på förhand Novak Djokovic skulle få en enkel resa till World Tour Finals-finalen.

Men när Juan Martín del Potro, stärkt av sin imponerande insats mot Roger Federer i går, hämtade in ett 0-40-underläge och visade att han inte tänkte låta Djokovic komma undan så lätt, och direkt i nästa game räddade två breakbollar hade momentum plötsligt skiftat.

Och när argentinaren spelar på toppen av sin nivå kan han bevisligen till och med få självaste Novak Djokovic ur balans med sina blytunga grundslag från baslinjen. Serben såg stundtals riktigt passiv och villrådig ut, medan del Potro inte bara matade på med sina pricksäkra missiler utan dessutom returnerade riktigt bra.

Problemet för världssjuan är dock att han inte riktigt har fysiken och jämnheten att spela så otroligt bra under en hel match. Inledningsvis räckte det till setseger efter break vid ställning 4-4 och därefter ett övertag i andra set efter nytt servegenombrott vid vid ställning 1-1 efter en riktig maratonduell.

Det som för andra spelare förmodligen känts som en brant uppförsbacke fungerade i stället som välbehövlig tändvätska för Djokovic – som omgående klev fram i banan, satte stenhård press i del Potros serve och stressade fram misstag. Han tillät således inte argentinaren att fullborda sitt break och vred obarmhärtigt taktpinnen ur handen på honom.

Efter ett nytt break vid ställning 4-3 kunde Djokovic förhållandevis enkelt bärga setet i egen serve och tvinga fram ett avgörande set.

Vid det här laget hade matchbilden svängt till världsettans fördel, del Potro såg sliten ut efter många långa bolldueller, hade inte alls samma tryck och längd i slagen, och servade inte i närheten av så bra som i första set.

Vid ställning 4-2 var del Potros energireserv helt tömd och Djokovic kunde bärga ett nytt break efter en makalös forehand i vänstra krysset.

I matchens sista game var Djokovic totalt överlägsen – två servess och två servevinnare senare var han klar för final.

Bittert för del Potro att bli så fullkomligt överkörd i avgörande set efter att ha spelat så grymt bra under långa stunder, men det här visar hur otroligt tuff Novak Djokovic är att möta. Trots att han hade stora bekymmer i första set och inte alls hittade matchrytmen fick del Potro få gratispoäng, och tack vare sitt solida försvarsspel kunde han nöta ner argentinaren och slutligen vända på skutan helt och hållet.

Det kändes nästan som att Djokovic blev piggare och mer alert i takt med att del Potro blev tröttare och tröttare.

Tycker ändå att del Potro avslutar sin säsong på bästa tänkbara sätt. Nu var visserligen inte Federer på topp i går, men att slå honom för andra matchen i rad och dessutom sätta Djokovic under ordentlig press, ja det visar så klart vilken enorm kapacitet världssjuan har.

I och med sina två segrar i gruppspelet inkasserar del Potro 400 friska poäng och kommer att avsluta året 1,000 poäng före världsåttan Jo-Wilfried Tsonga, som inte fick med sig en enda pinne i World Tour Finals.

Samtidigt visar givetvis Djokovic styrkebesked inför finalen. Oavsett om det blir Federer eller Andy Murray som står på andra sidan nätet kommer den spelaren inte att få det särskilt lätt mot världsettan.

För om det ser ut så här när Novak Djokovic har svårt att fokusera på tennisen, ja då undrar man ju hur en final om (för serbens del) 1,6 miljoner dollar och 1,500 rankningspoäng kommer att te sig…

Sedan Novak Djokovics tidiga respass i Paris Masters förra veckan har det spekulerats i fadern Srdjan Djokovics sjukhusvistelse.

Efter den oväntade förlusten i öppningsmatchen mot Sam Querrey skrev flera serbiska nyhetssajter att det bara rörde sig om en ryggskada, medan annan utländsk media uppgav – och fortfarande uppger – ”respiratory condition” (problem med luftvägarna).

Nu, efter Djokovics tre raka segrar i World Tour Finals gruppspelsfas, har det dock kommit fram att Srdjans tillstånd är allvarligt och att Novak flög till sjukhuset i München, där pappan vårdas, direkt efter förlusten mot Querrey.

Enligt Svenska Dagbladet var det osäkert om Djokovic över huvud taget skulle ställa upp i World Tour Finals, men att han beslutat sig för att resa till London efter samtal med läkarna och i samråd med familjen.

– Det var svårt att fokusera. Det är det fortfarande, men jag får goda nyheter [om pappan] varje dag. Det gör att jag kan spela mer avslappnat på banan. Jag slår bort tankarna ute på banan. Jag försöker att bara tänka på matchen och det har funkar så här långt, säger världsettan.

– Varje seger betyder mycket för mig och min familj. Men det finns viktigare saker i livet, och det är hälsan. Jag antar att det är prio ett just nu, fortsätter han.

Djokovic möter Juan Martín del Potro, som i går besegrade Roger Federer för andra matchen i rad, i dagens semifinal.

Hoppas verkligen att pappa Srdjan mår bättre och att Novak kan stänga ute alla tankar ute på banan även i dag.

Måste säga att det är grymt imponerande hur världsettan presterat i 02 Arena med tanke på pappans tillstånd. Det lär vara oerhört känslomässigt tufft för Novak att se sin pappas hälsa svikta efter att farfadern gick bort i våras, under Monte Carlos Masters – vilket hans uttalande vittnar om.

Vi tennisälskare hoppas så klart att Fru Fortuna står på Novaks sida i dag, så att han kan prestera på topp mot del Potro.

Deras semifinal har nämligen potential att bli en av turneringens allra bästa matcher, om del Potro kan utnyttja den självförtroendeboost han lär ha fått efter segern över rivalen Federer.

Ja, Juan Martín del Potro var betydligt stabilare än mot David Ferrer tidigare i veckan.

Men så spelade ju också Roger Federer honom rakt i händerna.

Lär kännas en smula bittert för slitvargen Ferrer att missa semifinal efter en så snudd på bedrövlig insats från världstvåan.

Båda kombattanterna inledde matchen med stabilt servande – inte felfritt, men tillräckligt bra för att inte bjuda på några servegenombrott. Närmast ett break kom Federer, som brände setets enda tre breakbollar i ett och samma game.

I tiebreak bjöd Federer på tre-fyra grova misstag och gav del Potro fem setbollar. Federer räddade två av dem, men föll slutligen med 7-3.

I andra set gick han ut betydligt aggressivare och bröt del Potro blankt i setets första game. Enda servegamet i matchen där argentinaren helt tappade konceptet, möjligen till följd av att han slappnade av något efter att ha dansat hem tiebreaket så enkelt.

Båda höll sedan serve fram till 6-4 för Federer.

I avgörande set skiftade momentum på nytt och del Potro kunde bryta Federer redan i andra gamet.

Härifrån kändes matchen som en transportsträcka till slutsignal.

Man kan egentligen inte beskylla Federer för att genomgående ha spelat ruttet. Visst, han bjöd på en hel del grova och enkla misstag, men han servade också mestadels stabilt som ett kylskåp.

Problemet var att Federer höll sig fast vid en gameplan som uppenbarligen inte fungerade. I stället för att jaga ut del Potro i hörnen och i djupled på samma sätt som Ferrer gjorde, fastnade Federer i cross court-dueller som argentinaren oftast vann (lika ofta efter misstag från schweizaren).

Hans stoppbollar var dessutom ovanligt förutsägbara, likaså hans forehand-drive. På det hela taget kändes det som att Federer inte hade någon plan B, och när huvudplanen inte fungerade resulterade det i att han blev frustrerad och började missa i stället för att försöka justera sitt spel.

Märkligt också att han inte nyttjade sin giftiga slice i högre utsträckning. Märktes tydligt, särskilt i andra set, att del Potro har problem att returnera dem eftersom underlaget gör att bollstudsen blir rätt så låg (inte så konstigt med tanke på att del Potro är 198 centimeter lång).

De gånger han använde slicen fick han ofta ett taktiskt överläge. När han väl fick det valde han dock att slå en rak inside-out-forehand – som del Potro alltid förutsåg – i stället för att pressa världssjuan från hörn till hörn.

Så, sammanfattningsvis var det här en taktisk förlust för Federer. Hade han servat lika dåligt som Ferrer hade dessutom siffrorna förmodligen varit betydligt mindre smickrande.

Han har en hel del att jobba på inför semifinalen mot Andy Murray, den gode herr Federer.

Att första förlusten i World Tour Finals på tre år (Nikolaj Davydenko i semifinalen 2009) lär svida ännu mer av att det är just del Potro som stod för bedriften är inte en jättebra känsla att ta med sig in i en semi…

Novak Djokovic och Andy Murray är alltså redan klara för semifinal. I dag avgörs det vilka som går vidare från grupp B.

Roger Federer har redan säkrat en semifinalplats och Janko Tipsarevic är redan helt avsågad. Det står således mellan David Ferrer (möter Tipsarevic) och Juan Martín del Potro (möter Federer).

Låt oss, precis som vi gjorde med grupp A, titta på några tänkbara scenarion:

1. (Oavsett resultat) Om Federer besegrar del Potro och Ferrer besegrar Tipsarevic så vinner Federer gruppen och Ferrer går vidare som grupptvåa.

2. (Oavsett resultat) Om Federer besegrar del Potro och Tipsarevic besegrar Ferrer så vinner Federer gruppen och del Potro går vidare som grupptvåa.

3. (Oavsett resultat) Om del Potro besegrar Federer och Tipsarevic besegrar Ferrer så vinner del Potro gruppen och Federer går vidare som grupptvåa.

4. Om del Potro besegrar Federer i 2 set och Ferrer besegrar Tipsarevic i två set så vinner del Potro gruppen och Federer går vidare som grupptvåa.

5. Om del Potro besegrar Federer i 2 set och Ferrer besegrar Tipsarevic i 3 set så vinner del Potro gruppen och Federer går vidare som grupptvåa.

6. Om del Potro besegrar Federer i 3 set och Ferrer besegrar Tipsarevic i 2 set så vinner Federer gruppen och del Potro går vidare som grupptvåa.

7. Om del Potro besegrar Federer i 3 set och Ferrer besegrar Tipsarevic i 3 set så vinner Federer gruppen och del Potro går vidare som grupptvåa.

• Federer gruppetta i 4 av 7 scenarion. Högst troligt att det blir så. Känns som att han är sugen på hämnd efter nederlaget i Basel.

• del Potro vidare i 6 av 7 scenarion. Måste dock vinna över Federer för att gå vidare av egen kraft. Att en helt avsågad Tipsarevic ska slå en taggad Ferrer känns inte särskilt sannolikt.

• Ferrer vidare i endast 1 av 7 scenarion. Är tvingad att slå Tipsarevic, vilket jag tror att han kommer göra, men måste dessutom sätta sitt hopp till Federer.

Givet detta har vi alltså lite dramatik att se fram emot under dagen. Mitt tips är att Federer slår del Potro och Ferrer slår Tipsarevic. Argentinaren måste helt enkelt spela så rysligt bra över en längre period (två hela set, helst) för att kunna rubba Federer, som trivs väldigt bra i 02 Arena.

Federer har dock inte sett överdrivet formstark ut, så om del Potro lyckas störa hans spel som han stundtals gjorde mot Ferrer kommer det att uppstå luckor. Det gäller bara för världssjuan att utnyttja dem också. Det gjorde han inte mot Ferrer, och det håller helt enkelt inte att spela så svajigt som han gjorde i den matchen.

Teoretiskt har så klart Tipsy chansen att slå Ferrer, men jag har oerhört svårt att se spanjoren vika ner sig i en så betydelsefull match mot en spelare som inte har någonting alls att spela för.

Givet att Federer vinner sin match, alltså. Annars har ju Ferrer, tyvärr, ingenting att spela för han heller.

http://www.youtube.com/watch?v=ZaR1e_nazwE

Det var Tomás Berdych och Jo-Wilfried Tsonga som hade kniven mot strupen – men det märktes inte ute på banan i dag.

Det började med att Novak Djokovic blåste Berdych av banan i ett första set som slutade 6-2 efter snudd på felfritt spel från världsettan. Förlorade blott sex poäng i egen serve, slog 13 winners och räddade den enda breakboll han hade emot sig, och fixade själv två servegenombrott.

I andra set höjde sig Berdych, efter att ha tappat sin serve vid ställning 1-1. Han bröt tillbaka omgående och båda höll sedan serve fram till tiebreak.

Där tog en offensiv Berdych kontrollen direkt och gick fram till både 5-1 och 6-3 – bara för att sedan bränna samtliga tre matchbollar och tappa fem raka poäng.

Nog för att Djokovic, som alltid, höll huvudet kallt när han hade de där matchbollarna emot sig, men visst borde Berdych ha förvaltat någon av dem och tvingat världsettan till ett avgörande set.

6-2, 7-6(6) innebär att en obesegrad Djokovic vinner gruppen och får i och med det en gyllene biljett till semifinalen.

För övrigt Djokovics nionde raka seger över Berdych, har nu 11-1 i inbördes möten (enda förlusten kom i Wimbledon-semifinalen 2010).

* * *

Inte heller Jo-Wilfried Tsonga hade en särskilt bra dag på jobbet. Andy Murray tog kommandot direkt och bärgade första set med 6-2 efter två servegenombrott och 28-18 i poäng totalt.

Tsonga hade stora bekymmer att hitta sitt spel och hamnade titt som tätt i svåra baslinjedueller med Murray, som skotten oftast vann. Han fick dessutom slita för varenda poäng han lyckades vinna (som exempel kan nämnas att världstrean returnerade nästan 90 procent av Tsongas servar, en makalöst bra siffra).

I andra set såg matchbilden likadan ut, då Murray fixade ett tidigt break.

Men vid ställning 4-2 inträffade två omvälvande skeenden i samma game – precis som i matchen mot Djokovic tappade Murray plötsligt fokus i egen serve och gick från tvärsäker till första-dagen-i-skolan-darrig, samtidigt som Tsonga hittade sin borttappade nyckel till trollerilådan.

Tsonga skruvade upp offensiven och utmanade Murray framme vid nät, vilket tycktes störa skottens matchrytm.

4-2 blev snabbt 4-5, som snart blev 6-6 och avgörande i tiebreak.

Där hade dock Tsonga inte samma udd som Berdych, utan föll snabbt i underläge. Efter en bränd matchboll vid 6-2 kunde Murray sträcka sin knutna näve mot taket när Tsonga i nästa duell skickade en backhand någon decimeter över baslinjen.

Då hade Murray redan varit kvalificerad för semifinalen i ett helt set, eftersom han bara behövde vinna ett set för att säkra en plats bland de fyra bästa.

Skönt för Tsonga att avsluta med flaggan i topp. Hade inte varit kul att bli helt mosad i två raka, nu fick han ändå ordning på sitt spel och visade upp lite av sin kapacitet i andra set.

Att gå från final 2011 till 0-3 i matcher och 1-6 i set året därpå svider nog tillräckligt ändå…

Tennisdagen inleddes med att Roger Federer kuvade David Ferrer i raka set trots ganska risigt servande i första set (slog bara in 40 procent förstaservar), där han dessutom tappade en komfortabel 3-0-ledning efter break i matchens andra game.

Ferrer avslutade setet med att tappa sin serve blankt.

I andra set hängde han med betydligt bättre men lyckades inte förvalta sina breakbollar. Båda höll serve genom setet och det hela avgjordes i ett tiebreak, som Federer vann med 7-5 efter att ha bränt två matchbollar.

Federer har nu överlägsna 14 raka segrar och 29-3(!) i set över spanjoren. I och med segern är schweizaren fortfarande obesegrad – sist han torskade en World Tour Finals-match var 2009, mot Nikolaj Davydenko (som sedan vann finalen mot Juan Martín del Potro).

Han har dessutom tagit sig till semifinal i tio av elva WTF-turneringar, eftersom han med dagens vinst har säkrat en plats i årets semi.

Makalöst.

* * *

Janko Tipsarevic spelade riktigt risigt i sin öppningsmatch mot Roger Federer i tisdags och skyllde då på att han inte mådde bra (oklart vad det nu är han lider av).

Blir intressant att höra vad han skyller på den här gången.

Juan Martín del Potro var nämligen precis så överlägsen som man hade kunnat vänta sig inför matchen. I första set stegade argentinaren ut på banan och fullständigt mosade världsnian, som gjorde det allra mesta fel (två dubbelfel i matchens två första poäng, till exempel). När han väl kom rätt till bollen och hittade ett litet fragment av matchrytm var han ändå helt chanslös.

6-0 till del Potro. Total utskåpning.

I andra set höjde han sig ett snäpp eller två och snyggade till siffrorna, men föll till slut med 6-4.

Känns nästan lite märkligt att det var just Tipsarevic som svarade för matchens klart vackraste poäng (alla i mer eller mindre defensiva lägen), men å andra sidan behövde del Potro knappt ens anstränga sig för att köra över serben.

Skönt för del Potro med en så enkel seger, med tanke på hans utsikter för avancemang till semifinal – de är nämligen inte så jättetrevliga.

Om Tipsarevic skulle lyckas slå David Ferrer (och givet hur de båda har spelat här i London är det inte särskilt troligt, snudd på helt osannolikt) kan det räcka för del Potro att förlora sin avgörande match mot Federer, om han inte blir totalt manglad. Men för att vara säker på att gå vidare till semin måste han slå Federer, och därtill allra helst i raka set.

Snacka om att jobba i motvind.

Tomás Berdych vann alltså kvällsmatchen mot Jo-Wilfried Tsonga i går: 7-5, 3-6, 6-1.

Väldigt viktig match eftersom den helt avgjorde vem av dessa båda herrar som har bäst chans att faktiskt ställa till med en liten skräll och knipa den andra semifinalplatsen (ja, det finns förvisso en teoretisk chans att Novak Djokovic inte går till semi, men den känns på förhand försvinnande liten).

Extra viktigt för Berdych att bärga tredje set så överlägset som han gjorde. Detta har gett följande ställning i grupp A:

Detta skapar i sin tur en mängd olika scenarion. Låt oss gå igenom dem:

1. (Oavsett resultat) Om Djokovic besegrar Berdych och Murray besegrar Tsonga så vinner Djokovic gruppen och Murray går vidare som grupptvåa.

2. (Oavsett resultat) Om Berdych besegrar Djokovic och Tsonga besegrar Murray så vinner Berdych gruppen och Djokovic går vidare som grupptvåa.

3. Om Djokovic besegrar Berdych i 2 set och Tsonga besegrar Murray i 2 set så vinner Djokovic gruppen och Tsonga går vidare som grupptvåa.

4. Om Djokovic besegrar Berdych i 2 set och Tsonga besegrar Murray i 3 set så vinner Djokovic gruppen och Murray går vidare som grupptvåa.

5. Om Djokovic besegrar Berdych i 3 set och Tsonga besegrar Murray i 2 set så vinner Djokovic gruppen och Berdych går vidare som grupptvåa.

6. Om Djokovic besegrar Berdych i 3 set och Tsonga besegrar Murray i 3 set så vinner Djokovic gruppen och Murray går vidare som grupptvåa.

7. Om Berdych besegrar Djokovic i 2 set och Murray besegrar Tsonga i 2 set så vinner Murray gruppen och Berdych går vidare som grupptvåa.

8. Om Berdych besegrar Djokovic i 2 set och Murray besegrar Tsonga i 3 set så vinner Berdych gruppen och Djokovic går vidare som grupptvåa.

9. Om Berdych besegrar Djokovic i 3 set och Murray besegrar Tsonga i 2 set så vinner Djokovic gruppen och Murray går vidare som grupptvåa.

10. Om Berdych besegrar Djokovic i 3 set och Murray besegrar Tsonga i 3 set så vinner Djokovic gruppen och Murray går vidare som grupptvåa.

• I 9 av 10 scenarion går alltså Djokovic vidare till semifinal – därav mitt påstående att den teoretiska chansen för att han ska missa semin är försvinnande liten. Världsettan vinner för övrigt gruppen i 7 av 10 scenarion.

• Murray går vidare i 6 av 10 scenarion. Måste betraktas som hyfsat goda förutsättningar inför morgondagens avgörande.

• Berdych går vidare i 4 av 10 scenarion. Betydligt bättre förutsättningar än för Tsonga…

• … som går vidare i endast 1 av 10 scenarion.

Den självklara tolkningen här är alltså att det ska något helt kolossalt oerhört mycket till för att Tsonga ska kunna ta sig till semifinal – och lika (o)troligt är det att Djokovic åker ur turneringen redan i gruppfasen.

Det riktigt intressanta är alltså om det blir Murray eller Berdych som kniper andraplatsen. Har personligen svårt att tro att Murray skulle vika ner sig mot Tsonga i en så pass viktig match, och att Djokovic skulle tappa två raka set mot Berdych… nej, det känns inte direkt rimligt.

Det är måhända fullt möjligt att Djokovic väljer att inte gå för fullt nu (obs! vänligen notera skillnaden mellan att tanka och att inte spela på den absoluta toppen av sin förmåga, det vill säga inte gå för fullt!) när han i princip redan är klar för semifinal, men Berdych behöver höja sig så fruktansvärt mycket för att komma upp i den nivå som krävs för att plocka två raka set mot honom – och Berdych måste i princip vinna utan att själv tappa set för att ta sig vidare helt av egen kraft (annars är han beroende av hur det går mellan Murray och Tsonga).

Med delar av facit i hand krävdes det med andra ord ingen raketforskare för att fastslå att det faktiskt inte alls är så självklart att Djokovic och Murray seglar vidare till semin.

Bara en entusiastisk tennisbloggare.

Det har gått lite troll i Andy Murrays spel sedan den förlösande US Open-segern i september.

Sedan dess har han tappat matchbollar och låtit till synes bombsäkra segrar glida honom ur händern mot i tur och ordning Milos Raonic (Japan Open), Novak Djokovic (Shanghai Masters) och Jerzy Janowicz (Paris Masters).

Han tycks inte ha lyckats skaka av sig det där lagom till World Tour Finals.

I öppningsmatchen mot Tomás Berdych var han ovanligt stel och spänd, medan dagens match var symptomatisk både för honom och motståndaren Novak Djokovic.

Murray gick nämligen ut stenhårt med ett självförtroende större än Big Ben i första set, som han så ofta gör när det vankas tuffare motstånd, medan trögstartade Djokovic såg ut att ha glömt knyta skorna.

Det var inte som att Djokovic spelade direkt dåligt (som mot Roger Federer i Cincinnati Masters-finalen), han var helt enkelt bara långt ifrån Murrays nivå. Hade inte nog med krut i förstaserven och kom ofta fel till bollen när Murray skickade en lite mer offensiv boll emot honom.

Murray däremot servade helt otroligt bra och vann sina första elva(!) poäng i egen serve (förlorade endast tre poäng totalt). När han väl tappade sin första poäng i egen serve var det med ett dubbelfel.

Skotten fixade hur som helst ett servegenombrott i matchens första game och spelade briljant genom hela setet. Han var flera gånger nära att rubba Djokovic ytterligare, men världsettan har som bekant en förmåga att plocka fram sina mest effektiva vapen när stunden verkligen kräver det.

6-4 till Murray var nästan i underkant med tanke på hur bra världstrean spelade, men att Djokovic ändå följde med så bra trots att han inte riktigt om upp i den nivå som krävdes (särskilt i returtagandet) är ett kvitto på vilken extremt bra tennisspelare han faktiskt är.

I andra set höjde sig serben avsevärt (vilket brukligt är när man ligger under med 1-0 i set i en tresetare – min vilda gissning är att 80-90 procent av matcherna på ATP-touren följer just det mönstret) och visade inga som helst tecken på att vika ner sig.

Murray servade dock fortsatt stabilt, så att han plötsligt som från ingenstans bjöd bort ett break vid ställning 3-2 till Djokovic kom som en överraskning. Djokovic är förvisso fruktansvärt bra på att se skräckinjagande trygg och säker ut när han börjar få medvind, och en mästare på att utnyttja de chanser han får, men Murrays huvudlösa utflykt till nätet i ett risigt utfört serve & volley-trick var bara… dumt. Förmodligen kände sig Murray stressad av att Djokovic började få vind i seglen och sätta mer press. Rivalen lyckades helt enkelt, återigen, leta sig in under huden på skotten.

Den här omvända matchbilden höll i sig. Frustrationen som Murray stundtals visade i första set över enkla misstag (då han hade övertaget) blev nu en frustration över att han nu många gånger helt enkelt inte räckte till när Djokovic lade i en extraväxel.

Djokovic bärgade setet med 6-3 och fick med sig sitt momentum in i skiljesetet.

Efter ett tidigt break jobbade han sig upp till en trygg 4-2-ledning.

Då vaknade Murray till liv igen.

2-4 blev 5-4 och plötsligt låg pressen på Djokovic.

Som vanligt plockade han dock lägligt fram sin bästa tennis, höll sin serve och bröt till 6-5. När han sedan skulle serva för matchen gick Murray fram till 40-15 efter aggressivt returnerande.

Fyra poäng senare stod Djokovic ändå som segrare, efter ett par stentunga servar och solitt grundspel.

– Det var ännu en grym match, ännu ett fantastiskt framträdande från oss båda. Jag hoppas att folk som såg den håller med mig. Jag väntade mig inget annat än en tuff match, säger Djokovic efter segern.

– Det var troligen matchens två sista minuter som avgjorde den. Han bröt från 15-40, sen hade jag 40-15 i nästa game men lyckades inte bryta… jag hade chansen i tredje set. Man hade hoppats att ett game inte skulle avgöra en hel match, säger en lite bitter Murray efter den snöpliga förlusten.

Tomás Berdych mot Jo-Wilfried Tsonga senare i kväll. Inte riktigt lika spännande som den här matchen. Lite dåligt planerat att lägga Djokovic-Murray som första singelmatch och Berdych-Tsonga som kvällsmatch, kan tyckas.

Vad får man om man ställer en formstark David Ferrer mot en utvilad Juan Martín del Potro i 02 Arena i London under ett säsongsslutspel?

Sammanfattningsvis: två diametralt olika set, plus ett svängigt avgörande.

I första set vad Ferrer den klart vassaste spelaren. Han dikterade spelet, satte konstant press på del Potro och stressade fram svåra slag som ofta fastnade i nätet eller seglade ut över linjen.

Det imponerande var att han inte bara på ett typiskt ferrerskt sätt sprang ifatt i princip varenda boll som skickades mot honom och höll duellerna vid liv, utan att han även lyckades få både längd och tryck på sina defensiva slag.

Samtidigt hade del Potro svårt att hitta matchrytmen. Serven bet inte så bra som den brukar (vann 59 procent i förstaserve och 56 procent i andraserve, dessutom var det bara drygt 21 procent av servarna som Ferrer inte lyckades returnera), hade inte marginalerna på sin sida och gjorde några riktigt dumma utmaningar (två som var solklart ute – men släppte två där det på tv-repriserna visade sig vara felaktiga domslut).

Ferrer vann setet rättvist med 6-3 efter att ha brutit del Potros serve vid ställning 2-1 och sedan själv servat stabilt.

I andra set höjde sig argentinaren ett par snäpp, började bygga upp poängen med säkra transportslag i stället för framstressade konstslag och framför allt servade han mycket mycket bättre.

Ferrer är verkligen expert på att som returtagare utnyttja kraften i en serve som ”bara” är tung – de måste verkligen vara blytunga för att de ska ge det där övertaget (eller gratispoängen) som del Potro är van vid.

Den betydligt mer självsäkre del Potro lyckades tvinga fram misstag från Ferrer och slog till och med vid flera tillfällen igenom hans försvar (det var särskilt effektivt att placera slagen bakom ryggen på spanjoren, vilket han borde insett betydligt tidigare).

Efter att del Potro räddat fyra breakbollar i ett maratongame vid ställning 1-1 förvaltade sedan argentinaren sin enda breakboll i nästa game. Han håller sedan sin serve till 6-3.

I skiljeset gick Ferrer ut hårdast, bröt direkt och fixade en komfortabel 3-0-ledning – som gled honom ur händerna när del Potro bröt tillbaka till 4-3 och sedan höll sin serve enkelt efter slarviga missar från Ferrer.

Spanjoren svarar då med att hålla sin serve blankt, utnyttjar därefter del Potros svaga servande och passiva spel, jagar sig med en bullterriers ettrighet fram till 40-0 och behöver bara en matchboll för att avgöra matchen.

Intressant att se hur Ferrer, när han spelar som bäst, så förhållandevis enkelt kan flytta runt på del Potro och tvinga fram precis de returer han vill ha för att ta död på bollen.

Samtidigt väldigt imponerande att se hur överlägsen del Potro stundtals var, när han fick sina tunga grundslag dit han ville, överraskade Ferrer med oväntade placeringar och utnyttjade luckorna spanjoren bjöd på när han gick runt bollen i backhandrutan.

Det var dock smärtsamt uppenbart att det krävdes något alldeles extra från del Potro för att få utdelning både taktiskt och på sina renodlade powerslag, och det är som bekant väldigt svårt att hålla en så hög nivå genom en hel match – särskilt när motståndarens svackor är få och kortvariga, och han har ett svar på i stort sett allt man företar sig.

Jag skrev på förhand att jag höll Ferrer som knapp favorit.

Well. 6-3, 3-6, 6-4 är väl så knappt det kan bli med den här matchbilden. På det hela taget en mycket underhållande sammandrabbning – och en lättnad att se Ferrer i så bra form efter ett tufft schema den senaste tiden (dagens seger var världsfemmans elfte raka).

Vore riktigt kul att se honom i semifinalen.