Han stod upp riktigt bra mot forne världsåttan Michail Juzjnyj i första set med några riktigt sylvassa forehands och giftiga returer, men Patrik Rosenholm räcker helt enkelt inte till här i kväll – och setet slutade 6-0 till ryssen.
Om det vill sig riktigt illa blir andra set ännu värre, eftersom Juzjnyj har en tendens att vara trög i fötterna i inledningen av sina matcher och komma i gång först efter några tuffa dueller.
Nu gäller det för Rosenholm att kliva fram med aggressivitet, satsa på all out attack och utnyttja sin genomträngande forehand. Jag skulle inte heller dra mig för att placera några bollar i mitten av banan och inpå kroppen på Juzjnyj, som har en tendens att bli lite stel i fotarbetet när han inte får springa från hörn till hörn.
Yes, nu har det alltså blivit dags för svenskhoppet Patrik Rosenholms andra match i årets Stockholm Open, mot forne världsåttan Michail Juzjnyj.
Rosenholm skrällde som bekant rejält i går i sin öppningsmatch mot regerande mästaren Gaël Monfils (6-2, 1-6, 6-3)
Kommer att liverapportera från matchen på plats i Kungliga tennishallen här i bloggen och på Twitter (@bollaravstahl). Kör de mer direkta rapporterna på Twitter och sammandrag av seten här i bloggen (samt kortare inlägg om något riktigt göttigt händer).
Det började som de flesta nog hade väntat sig – långa bolldueller och många servegenombrott.
Lleyton Hewitt kopplade greppet med en betryggande 4-1-ledning genom dubbla break, bara för att se trefaldiga Stockholm Open-finalisten Jarkko Nieminen plocka fyra raka game.
Setet gick till tiebreak, där Hewitt drog det längsta strået: 7-6(2).
I andra gick Nieminen ut betydligt mer offensivt och pressade tillbaka Hewitt i banan. Han tog snabbt kommandot och bärgade rättvist setet med 6-2.
Avgörande set blev lite av en bergochdalbana. Hewitt tappade sin serve tidigt men jobbade sig tillbaka in i matchen efter ett par riktigt risiga servegame från finländaren (noterade några förstaservar på runt 120-130 km/h – det håller ju verkligen inte i en sådan här match).
Vid ställning 5-4 till Hewitt i Nieminens serve bjöds vi sedan på lite välsmakande tennisgodis i form av en lobb från Hewitt som flög nästan hela vägen upp i taket – för att sedan landa precis på Nieminens baslinje. Hewitt räddade smashen, varpå Jarkko drog en backhand i nät.
Dessutom satte Hewitt ett bakom-ryggen-slag precis på linjen och pressade sedan fram nätrassel från Nieminen vid matchboll.
7-6(2), 2-6, 6-4 (efter över två timmars spel) till Hewitt alltså, som möter Nicolás Almagro (besegrade Marius Copil i raka set tidigare i dag).
Nu är det dags för hemmahoppet Patrik Rosenholms match mot Michail Juzjnyj!
Någonting säger mig att han förmodligen inte följde Sveriges mirakulösa upphämtning från 0-4 till 4-4 mot Tyskland i Berlin, och lika bra var väl i så fall det – då kunde ju Patrik Rosenholm fokusera desto mer på sin ATP-debut i Stockholm Open mot världsspelaren Gaël Monfils.
Och totalt fokuserad var precis vad Rosenholm var.
Jo, man kan välja att lyfta fram det faktum att tidigare världssjuan Monfils var sargad, snudd på skadsjuten. Men det vore faktiskt en smula orättvist mot båda spelarna.
Monfils grimaserade illa under stora delar av matchen men valde att fullfölja. Han hade kunnat kasta in handduken, men gjorde uppenbarligen bedömning att han trots smärtan hade chansen att vinna. Det beslutet måste respekteras, liksom hans kämpaglöd och Rosenholms totala fokus.
Rosenholm var inledningsvis nästan övertänd och bjöd bort sitt första servegame, men vann sedan tre raka game vid ställning 0-2. Monfils hade fick inte i gång fotarbetet och kom inte riktigt in i matchen, men att Rosenholm bärgade sitt första ATP-set i karriären med 6-3 var ändå överraskande.
I andra set lade Monfils i en högre växel och pumpade på ordentligt, trots att knäet återigen gjorde sig påmint för fransmannen som hämmat hans karriär och bara i år hindrat honom från spel i fyra månader. 6-1 gav ändå en fingervisning om vad Monfils faktiskt är kapabel till, särskilt med tanke på att Rosenholm inte spelade jättemycket sämre än i första set.
Gaël Monfils. FOTO: SVT
I tredje set kopplade dock Sverigeettan greppet omgående. Efter ett tidigt break gick han upp till 4-1, bjöd sedan på stabilt servande – och sopade titelförsvararen av banan.
En av årets tveklöst största skrällar, Monfils skada till trots. Patrik Rosenholm ligger inte bara drygt 400 placeringar efter Monfils på världsrankningen, matchen i kväll var dessutom hans allra första match på ATP-touren någonsin. Snacka om drömstart på ATP-karriären.
Lika sensationellt som välförtjänt, och givetvis fantastiskt roligt både för Patrik och för svensk tennis som verkligen är i behov av varenda framgång i Robin Söderlings frånvaro.
Redan i morgon fortsätter Rosenholm försvara de svenska färgerna i Kungliga tennishallen, mot ryssen Mikhail Youzhny. Spelar han som han gjorde i sin ATP-debut i kväll så kommer den 436-rankade 24-åringen att göra både sig själv och fansen stolta. Hans chanser att vinna är på förhand inte jättestora, men vem hade egentligen trott att han skulle kunna få regerande mästaren Monfils på fall?
Patrik Rosenholm, I salute you.
* * *
Såg andra och tredje set mellan Lleyton Hewitt och Kevin Anderson. Usch, vad dåligt Anderson rörde sig. Och när då inte serven sitter där den ska, ja då blir det tufft för sydafrikanen.
Desto roligare att se publikfavoriten Hewitt. Han spelade stundtals långt över sin rankning (102). Kul att han är vidare. 6-4, 4-6, 6-4 känns helt logiskt och rättvist.
Anlände till Kungliga Tennishallen lagom till tredje set mellan Marius Copil och Erik Chvojka i dagens sista kvalfinal. Intressant att se 178-rankade 21-årige Copil, som skrällbesegrade Marin Cilic i första omgången i China Open för två veckor sedan, in action.
Chvojka hängde med hyfsat bra inledningsvis men orkade inte stå emot Copils bombardemang. Har en riktigt härlig hästspark till serve, skönt riv i forehand och rätt snygg backhand. Kan nog bli något av honom, Copil.
Copil mot Chvojka, sett från pressläktaren. FOTO: HENRIK STÅHL
Chvojka var riktigt förbannad i slutet av matchen, trots att han snyggade till siffrorna i egen serve vid ställning 3-5. Tycker inte att han riktigt hade anledning att vara det. Copil var helt enkelt den bättre spelaren i det avgörande setet (vet ju inte hur matchbilden såg ut tidigare, men siffrorna 4-6, 6-1, 6-4 tyder inte på något annat än en rättvis seger).
* * *
Dagens höjdpunkt blev lite av ett antiklimax. Inte för att det över huvud taget var någon överraskning att Mikhail Youzhny skulle besegra Brian Baker, men att han skulle detronisera honom så fullständigt… nej, jag hade hoppats på lite mer från USA:s comeback kid.
Första set var flängigt och trots att Baker inledningsvis var mer solid i egen serve än Youzhny var det ryssen som fixade första genombrottet vid ställning 2-2. Baker bröt dock tillbaka omgående. Trodde då att han faktiskt skulle kunna dra nytta av Youzhnys tröga fotarbete, men tappade i stället sin serve ytterligare två gånger och torskade setet: 6-3 till Youzhny.
Märktes tydligt att det gick för fort för Baker, och Youzhny hade betydligt mer kraft i sina slag. Tycker dock att Baker borde ha utnyttjat ryssens svaga positionering betydligt bättre – han slog ofta bort sig när Baker placerade bollen mitt i banan och inpå kroppen i stället för att försöka jaga ut honom i hörnen (det fick ju tvärtom i gång fotarbetet).
Youzhny hade, dessvärre för Baker, inga större bekymmer med att hantera amerikanens slice och flacka grundslag, så försöken till tempoväxlingar och variation föll ofta platt (särskilt eftersom Baker hade svårt att sätta ordentlig fart på bollen).
I andra set servade Baker riktigt risigt och kollapsade totalt: 6-1 till Youzhny, som dansar vidare till andra omgången (där han troligtvis möter Gaël Monfils).
Youzhny, som inte spelat i Stockholm Open sedan 2000 då han åkte ut i första omgången mot en 19-årig Roger Federer, slaskade dessutom in ett servess vid matchboll. Skön känsla att ta med sig in i nästa match.
* * *
Senare under dagen spöade Nordens stolthet Jarkko Nieminen 68-rankade Tobias Kamke för tredje gången i karriären: 6-3, 6-4.
Matchen var en repris på förra årets kvartsfinal, då Nieminen slutligen kämpade ner tysken i tre set (3-6, 7-5, 6-1).
Nieminen möter Kevin Anderson eller Lleyton Hewitt i nästa omgång.
Okej, i dag är det alltså dags för Stockholm Open. Brukar ju inte gå igenom lottning och tippa 250-turneringar, men SO är SO. Så, nu kör vi!
FÖRSTA SEKTIONEN
Toppseedade Jo-Wilfried Tsonga möter kvalspelare och ställs sedan sannolikt mot 53-rankade Go Soeda. Sen då? Sergiy Stakhovsky? Nja, snarare Feliciano López. Oavsett är det en busenkel lottning för Tsonga.
Han går vidare till semifinal: Tsonga.
ANDRA SEKTIONEN
Talangen David Goffin fick en riktigt tuff lottning – formstarke Marcos Baghdatis redan i öppningsmatchen. Cyprioten har dessutom erfarenhet av att vinna i Sverige (SO-titulant 2009). Skulle gärna se Goffin gå långt i Kungliga, men Baghdatis får nog ses som favorit i den här sektionen. Största utmanaren är troligen Florian Mayer (som var i final mot Roger Federer 2010), om han återhämtat sig från skadan han ådrog sig i Shanghai. Vänsterhänte sluggern Alejandro Falla kanske kan ställa till med lite besvär också.
Han går vidare till semifinal: Marcos Baghdatis. Skrällvarning: David Goffin. Bubblare: Florian Mayer, Alejandro Falla.
TREDJE SEKTIONEN
Nordens stolthet Jarkko Nieminens sektion! Trivs ju i Stockholm och älskar Kungliga. Har spelat tre finaler här (2001, 2006, 2011). Har potential att sprattla till även i år, men då måste han förmodligen ta sig förbi kanonservaren Kevin Anderson och Nicolás Almagro. Kan Lleyton Hewitt skrälla? Nja.
Han går vidare till semifinal: Nicolás Almagro. Skrällvarning: Jarkko Nieminen. Bubblare: Kevin Anderson.
FJÄRDE SEKTIONEN
Ska bli oerhört kul att se Brian Baker irl. Däremot kan han få det tufft mot Mikhail Youzhny. Amerikanen har varit ur form i stort sett hela sommaren och hösten. Sveriges wildcard Patrik Rosenholm fick en sjukt tuff lottning – titelförsvararen Gaël Monfils i första omgången. Tomás Berdych har sett riktigt stark ut de senaste veckorna och borde dansa vidare till semin förhållandevis enkelt, men Monfils har absolut potential att strö grus i maskineriet.
Han går vidare till semifinal: Tomás Berdych. Skrällvarning: Gaël Monfils.
Apropå Almagro: jag tror att han är riktigt taggad efter några magplask på sistone (ut i första omgången i Shanghai). Berdych leder med 8-4 i inbördes möten och är formstark, och en eventuell semifinal mellan dessa båda herrar har potential att sluta lite hur som helst. Tror dock inte att de två toppseedade spelarna Tsonga och Berdych kommer att mötas i final, och då känns det mer rimligt att anta att Berdych faller i en jämn kamp med Almagro än att Tsonga ska kollapsa mot Baghdatis. Lägger därför in en stor brasklapp här. Ser det dock som troligt att Tsonga tar hem hela kalaset, oavsett vem han möter i finalen.
Bara drygt en timme kvar nu till matchen mellan Baker och Youzhny. Peppar med kaffe och glass, snart bär det av!
Han hade den tredje raka Shanghai Masters-titeln som i en liten ask.
Men efter ett helt fenomenalt Roger Federer-trick (slag bakifrån mellan benen) och en makalös vändning var det i stället rivalen Novak Djokovic som stod som segrare.
En förlust som Andy Murray lär gräma sig länge över (åtminstone till Paris Masters senare i höst).
Murray kopplade tidigt greppet om matchen, pepprade Djokovic med blytunga forehandslag och slet upp stora hål i hans hårdhudade defensiv med obarmhärtig aggressivitet. Efter totalt sju servegenombrott (fyra för Murray och tre för Djokovic) bärgade skotten setet med 7-5.
I andra set hade Murray matchboll i egen serve vid ställning 5-4, 40-30 – men som så många gånger förr plockade Djokovic fram sitt absolut bästa spel när det behövdes som mest. Tennismagin i form av Federer-tricket kom i samma game.
Andy Murray var arg. FOTO: AP
När Djokovic sedan räddade ytterligare två matchbollar i ett vråljämnt tiebreak och grejade setet med 13-11 hade Djokovic fått det självförtroende och momentum han behövde.
Vi har genom åren lärt oss att aldrig räkna ut Djokovic, hur tung uppförsbacken än ser ut att vara – och i finalen i Shanghai gestaltade han verkligen bilden av sig själv som en mentalt orubblig Goliat. Matchen var en manifestation mot alla dem som tvivlat.
Murray var ju den som spelade klart bäst tennis i två set, men Djokovic var den som vann de viktigaste poängen och på så vis fick det psykologiska övertaget.
Vilket märktes tydligt på världstrean. Från slutet av andra set och under i princip hela tredje gormade och svor han över nästan varenda förlorad poäng. Trots att Murray under 2012 lärt sig att kanalisera sin ilska och använda den som effektiv drivkraft är det ett ovärdigt beteende för en världsspelare av hans kaliber och status. Någonting han måste jobba på ytterligare om han när några som helst förhoppningar om att i framtiden betraktas som en tennisikon.
6-3 i avgörande set och titeln till Djokovic kändes fullkomligt logiskt. Superserben grejade två servegenombrott och hade inte en enda breakboll emot sig.
Nu inkasserar han 1,000 friska poäng – och kommer i morgon att ha ett försprång på nästan 2,500 poäng i racet om att avsluta säsongen som världsetta.
En av få dueller i matchen där Roger Federer faktiskt ser ut att göra allt för att vinna poängen. Makalös boll, fantastiskt välsmakande tennisgodis, en fröjd för ögat.
När man ser honom i sådana dueller vill man så klart att han aldrig ska sluta spela tennis.
Men när man i samma match ser honom serva så otroligt dåligt, slå bort sig fullständigt och knappt ens försöka vinna ett game i motståndarens serve är det inte utan att min teori om hans pensionering börjar flyta upp till ytan igen.
En uppmärksam läsare påpekade i natt att Federer harklade ur sig den här mystiska hälsningen på sin Facebook-sida efter förlusten: ”Lämnar Kina… Det var en så speciell resa till Shanghai. Fansen har varit helt fantastiska. Tack så jättemycket, jag kommer alltid att komma ihåg ert stöd!”
Är det bara en klassiskt ödmjuk Federer-hälsning eller finns ett dolt budskap om vad som komma skall att läsa mellan raderna?
Det kanske är ett förhastat och förenklat sätt att förklara hans lojhet i går, men jag kan ändå inte låta bli att ägna det en tanke eller två. Är det verkligen så att vi redan nu ska börja förbereda oss på ett tennisliv utan Roger Federer?
Säga vad man vill om spelare som Lleyton Hewitt och Radek Stepanek (ja, jag tycker ju som bekant att de är föredettingar…) men de kämpar på av kärlek till tennisen, och för det förtjänar de all heder. Federer är värd alla hyllningsregn som dagligen sköljer över honom för att han är en av de största atleterna genom alla tider, men den inställning han flera gånger uppvisat på banan i år skvallrar om någonting helt annat än kärlek till tennis – nämligen trötthet och trytande motivation.
Novak Djokovic och Andy Murray är klara för final i Shanghai Masters. FOTO: BILDBYRÅN
Okej, låt oss börja med Novak Djokovics semifinal mot Tomás Berdych: det var Djokovics match från början till slut.
Jo, han lät visserligen en 5-1-ledning (i egen serve) glida honom ur händerna och var nära att bjuda in Berdych på allvar i matchen, men höll nerverna i styr och kunde till sist serva hem första set, 6-3.
I andra set grejade han ett tidigt break och bärgade slutligen segern med stabilt servande, 6-4.
– Det är självklart en stor utmaning att spela mot en topp 10-spelare. Tomas har varit i fantastisk form de senaste månaderna. Han är alltid en svår spelare att möta på alla underlag eftersom han har en kraftfull och grym forehand. Jag spelade taktiskt rätt. Jag fick många returer i spel och satte hög press i hans serve. Samtidigt servade jag bra själv när jag behövde göra det, säger Djokovic efter segern.
Roger Federer mot Andy Murray då? Ja, det blev ju inte alls den episka semifinal vi hade hoppats på, kan man lite bittert konstatera.
Som jag påpekat tidigare ligger det alltid nära till hands att beskylla Federer för att förlora matchen när han inte vinner, i stället för att hylla motståndaren som faktiskt är den som vann – men i det här fallet är det verkligen befogat.
Federer var inte bra. Okej, Murray (särskilt nye Murray) är en väldigt tuff motståndare som Federer dessutom har svårt för. Men så som Federer servade i dag… Nej, det var verkligen under all kritik. Han tappade vid flera tillfällen komfortabla 40-0 och blev bruten tre gånger. Själv mäktade han bara med att spela till sig en enda breakboll – som han dock förvaltade.
Droppen (ursäkta ordvitsen) var när han började klaga på ”regnet” i början av andra set. Världsettan tyckte att det duggade lätt, domaren kom in på banan, konstaterade att det inte alls regnade, kameran zoomade in på fyra pyttepyttesmå fläckar efter regndroppar – och man valde till slut att ta en kort paus i väntan på ”regnuppehåll”.
Okej, Federer poängterade vid flera tillfällen att det inte spelade någon roll, att det inte var någon big deal, men att han ansåg det onödigt ”att chansa”. Jag vill inte göra en höna av en fjäder och kalla det osportsligt, men aningen småaktigt tycker jag faktiskt att det var. Tror inte att han hade störts så mycket av ”regnet” om han inte legat under i matchen.
Lite ironiskt då att det faktiskt började regna på riktigt precis när Murray skulle serva för matchen vid ställning 5-4 i andra set, efter att Federer återigen svarat för ett riktigt lojt servegame och tappat 40-0 till break mot sig.
Efter uppehållet hade Murray inga problem med att serva hem matchen – och en biljett till sin tredje raka Shanghai Masters-final.
Matchen lämnar en bitter eftersmak: att se Federer slå tre raka dubbelfel, som han gjorde vid ställning 2-2 i första set, hör verkligen inte till vanligheterna. Och att se honom vinna knappt 25 procent av sina andraservar i första set (36 procent totalt i matchen) var direkt smärtsamt.
Det kändes helt enkelt som att Federer var nöjd med att ha säkrat 300 veckor totalt som världsetta i och med kvartsfinalplatsen, och därför var helt omotiverad att vinna den här matchen. Kan det vara så att Federer trots allt börjar förbereda sig på att avsluta karriären efter årets World Tour Finals? Ja, nu börjar Ståhls konspiratoriska kuggar snurra på högvarv igen…
Samtidigt spelade Murray aggressivt och med stort självförtroende. Ska bli intressant att se hur han hanterar en formstark Djokovic i finalen. Repris på US Open – eller revansch för ”Djoker”?
– Jag tycker inte om ordet ”hämnd”. Jag tycker aldrig om hämnd. Jag spelar bara tennis och försöker vinna varje match jag spelar. Han är lite mer aggressiv [efter Wimbledon-finalen]. Det är tydligt på banan. Han går mer på sin forehand, vilket inte var hans styrka tidigare. Det här året har han förbättrat det slaget och han är mer självsäker på banan, har större självförtroende. Och han har nått resultat. Han vann en Grand Slam, säger Djokovic.
Djokovic har nu nio raka segrar efter nederlaget US Open. Murray har perfekta 12-0 i matchfacit i Shanghai (vann titeln 2010 mot Federer och 2011 mot David Ferrer).
• Roger Federer hade inga större problem mot tioseedade Marin Cilic: 6-3, 6-4.
• Novak Djokovic förvägrade Tommy Haas 500:e segern i karriären i två komfortabla set: 6-3, 6-3.
• Andy Murray darrade på manschetten, men kom undan i tre set mot veteranen Radek Stepanek: 4-6, 6-2, 6-3.
• Tomás Berdych var full av spellust och slog Jo-Wilfried Tsonga i raka set: 6-3, 7-6(4).
Detta innebär alltså att samtliga av de fyra högst seedade spelarna är vidare till semifinal i Shanghai Masters.
Kunde det egentligen bli bättre? Nej, jag tror inte det. Inte under rådande omständigheter.
Tyckte på förhand att mötet Berdych-Tsonga var lite hugget som stucket. Båda har uppåtpekande formkurvor och har sett ut att trivas på tennisbanan igen efter diverse svackor (en ganska lång sådan i Berdychs fall). Lika starka semifinalkandidater, helt enkelt. Nu drog Berdych det längsta strået, vilket är helt i sin ordning – och bäddar för en härlig jakt på revansch för Tsonga i Stockholm Open.
I övrigt: visst hade det varit kul med en skräll från exempelvis Haas, men på lång sikt är det så mycket roligare att se Djokovic i semifinal. Samma sak med Murray. Nu hade jag i och för sig inte varit överdrivet förtjust i att se föredettingen Stepanek i en Masters-semifinal över huvud taget, men det är på det stora hela bra att de toppseedade spelarna – som alla har mycket att spela för så här på säsongens upplopp – är de sista fyra kvar i turneringen.
Nu kommer vi ju att bjudas på en episk semifinalbatalj mellan Federer och Murray. Så känns det i alla fall på förhand. Känns också som att det faktiskt kan sluta lite hur som helst, trots att jag är aningen bekymrad över att Murray tappade det där första setet mot Stepanek. Båda lär hur som helst vara jäkligt taggade att vinna – Federer för att få revansch efter OS-nederlaget, Murray för att hämnas Wimbledon-finalen.
Och mötet med Berdych kommer att ge en fingervisning om exakt hur stark Djokovics formtopp är. Kan tjecken skrälla? Tja, varför inte. Har i och för sig svårt att se det, givet hur dominant och tankad med självförtroende Djokovic varit de senaste två veckorna – men märkligare saker har skett.
Står dock fast vid mitt ursprungliga tips att Djokovic och Federer möts i finalen.
