Det här är det värsta blogginlägget jag har skrivit. Det känns vemodigt. Konstigt. En saknad. Men det känns också rätt. Jag ska fatta mig kort.
Det kan inte ha undgått någon att inläggen här på bloggen har minskat i kvantitet och kvalitet. Förklaringen är enkel: tiden. De senaste månaderna har jag kämpat med ett annat heltidsjobb, och även om jag har följt den tyska fotbollen med samma brinnande passion så har jag inte haft tid eller ork att skriva initierat om det här.
Efter mycket funderande kom jag fram till att det är dags att säga adjö. Det går inte längre.
Jag har älskat att driva den här bloggen. Jag vill tacka Sportbladet som gav mig chansen att skriva om tysk fotboll för dem. Jag vill tacka er läsare. Vissa av er har varit med från början, andra har kanske just hittat hit. Oavsett har det alltid varit för er som jag har skrivit. Det är ni som har gjort det här jobbet så roligt. Tillsammans har vi diskuterat och funderat över allt som har med tysk fotboll att göra. Vi har haft meningsskiljaktigheter. Vi har delat stora glädjestunder. Vi har fördjupat oss i Tasmania Berlin och vi har undrat vad fasen Joachim Löw håller på med. Tillsammans har vi satt den tyska fotbollen på den svenska fotbollskartan.
Det har varit en ära. Tack till er som har följt den här bloggen och gjort den till vad den har varit.
Nu är det över. Efter tre somrar med maffiga säsongsgenomgångar, en heltysk Champions League-final, en fotbollssaga signerad Jürgen Klopp och ett ständigt struligt HSV är det nu över.
Tysk fotboll fyller fortfarande mitt fotbollshjärta. Därför kommer jag att synas här och var i mån av tid. Här, som i spontana bloggkrönikor, dokument i tidningen eller artiklar om något speciellt. Allt i mån av tid.
Var, som i Euro Talk, Twitter och på andra ställen.
Jag kommer att saknar er, Pierre Wingren, 2013-11-30.
***
I går spelade Hamburger SV och VfL Wolfsburg 1-1, som vanligt. Av de fem senaste matcherna har fyra slutat just 1-1 mellan lagen. Schalkes inlånade ytterback, Dennis Aogo, missar resten av säsongen då han slet av korsbandet på en träning. Tungt.
Fortuna Düsseldorf meddelade nyligen att Mike Büskens sparkas med omedelbar verkan efter 0-2-förlusten mot Karlsruher SC i går.
Så här spelas resten av Bundesliga omgång 14:
Lördag 15:30
Bayern München – Eintracht Braunschweig
Bayer Leverkusen – 1. FC Nürnberg
TSG Hoffenheim – Werder Bremen
1. FSV Mainz 05 – Borussia Dortmund
Hertha Berlin – FC Augsburg
Eftersom något tar slut i dag tänkte jag avsluta det sista riktiga blogginlägget med en kort berättelse: hur något annat började. Det passar i dag.
Den 27 februari 2001. Sportchefen i Mainz, Christian Heidel, mår inte bra. Han kan inte sova, inte slappna av. FSV Mainz 05 har nyss förlorat med 1-3 mot Greuther Fürth i 2. Bundesliga och nedflyttningen till 3. Liga närmar sig. Ingenting har gått som Heidel hade tänkt sig. Relativt profilstarke tränaren René Vandereycken hade tagit över klubben i somras. Efter blott tre segrar på tolv matcher fick belgaren se sig om efter ett nytt jobb.
Eckart Krauzun tar över Mainz. Det ser lite bättre ut, men vändningen kommer aldrig. Nedflyttningsplats. Elva omgångar kvar.
”Jag var tvungen att göra något”, minns Christian Heidel. ”Jag tänkte på en kille i de egna leden. Jag tänkte att det inte kan gå mycket sämre med en sån kille jämfört med någon utifrån”, säger Heidel.
Han tänkte på Jürgen Klopp. Samma kväll funderar Klopp på om han ska förlänga sitt proffskontrakt med ytterligare ett år. Han börjar bli gammal, har flyttat ned i backlinjen och nickar bort de flesta bollarna. 235 matcher i 2. Bundesliga, fler än någon annan spelare i Mainz någonsin. Hänga skorna på hyllan, eller fortsätta ett år till?
Då ringer Christian Heidel. Han kommer med ett förslag. En halvtimme senare är det klart. Klopp förlänger inte sitt kontrakt – han blir tränare i stället. Ett klokt val, skulle det visa sig. Mainz tar sig ur krisen och slipper 3. Liga.
Hösten 2001 sätter han ett nytt startrekord i 2. Bundesliga. FSV Mainz 05 toppar tabellen med 31 poäng efter tolv omgångar. Jürgen Klopp och Zeljko Buvac (ja, de har alltid följts åt) har funderat ut en fotboll de vill att laget spelar. Och de nöter, nöter och nöter. Unga spelare förädlas. En av dem är Manuel Friedrich. Mittbacken stannar kvar i Mainz trots anbud från Manchester City. Han förstår att Jürgen Klopp har något stort på gång. Han förstår att han utvecklas bra i Mainz under Klopp.
Efter två snöpliga missar lyckas så FSV Mainz 05 ta sig upp i Bundesliga våren 2004. En av Tysklands största tränare tar sitt första stora steg.
Om några timmar återvänder Jürgen Klopp och Manuel Friedrich till Mainz. Platsen där allting började för de båda.
Borussia Dortmund kunde ha sålt 500 000 biljetter till den här matchen. Den tv-sänds i mer än 200 länder. Det är ettan mot tvåan. Det är der Klassiker. Det är en tysk jättematch mellan två av Europas bästa lag. Det är en fantastisk fotbollslördag.
Ändå känns det annorlunda inför den här matchen. Det som skulle vara ett möte mellan två av världens bästa tränare och två av världens bästa lag har i stället blivit ett möte mellan två skadeskjutna giganter – och frågan är vem som hanterar situationen bäst.
Det är givetvis tråkigt att Bayern München saknar Bastian Schweinsteiger, Franck Ribéry, Xherdan Shaqiri, Claudio Pizarro och Holger Badstuber. Pep Guardiola hade gärna haft med sin fixstjärna och mittfältsmotor till den här matchen.
Jürgen Klopp hade gärna haft sin backlinje – och regissör. Ilkay Gündogan saknas på mittfältet och sjukt nog har Marcel Schmelzer, Mats Hummels, Neven Subotic och Lukasz Piszczek gått sönder. Det är hela Klopps ordinarie backlinje. Inget optimalt läge.
Båda tränarna är dock överens om att det inte handlar om att hitta på ursäkter. De ska hantera situationen på bästa sätt. Men det blir onekligen ett tufft test för en obeprövad backlinje – och det kan mycket väl bli så att Mario Götze, av alla, måste stå för de matchavgörande situationerna i Ribérys frånvaro.
Det här är nionde gången lagen möts som etta och tvåa i Bundesliga. BVB har tagit fyra segrar, två matcher har slutat oavgjort och FC Bayern har fixat tre trepoängare. De senaste sex ligamatcherna mellan lagen har slutat med fyra Dortmund-segrar och två kryss.
Bayern München vann dock matchen i DFB-Pokal förra säsongen – och framför allt gick de segrande ur Champions League-finalen. I början av den här säsongen körde Dortmund över FC Bayern i tyska supercupen. Det är alltså jämna tillställningar.
Men kan Borussia Dortmund rå på Bayern München den här gången? Som jag skrev i bloggen för ett tag sedan så kan ligan mycket väl avgöras redan i kväll. Om Pep Guardiolas gäng vinner så har de sju poäng ner till Jürgen Klopps Dortmund. Det är mycket, oerhört mycket.
FC Bayern har inte förlorat på 37 raka ligamatcher – en helt otrolig siffra. Men om det är något lag som kan bryta den trenden så är det Borussia Dortmund hemma på Westfalenstadion. 80 645 åskådare kommer att skapa en euforisk stämning.
Det finns många matcher i matchen i kväll. Supertränarna Pep och Klopp möts i en het duell, tyska landslagsmålvakterna Weidenfeller och Neuer ställs mot varandra och Lewandowski ska mäta sig med sin kommande konkurrent (?) Mandzukic.
Men det finns så klart en spelare som kommer att få mest fokus. Det bara är så. Mario Götze, 21.
Ädelteknikern tillbringade tolv år i Borussia Dortmund. Han blev fansens älskling, Tysklands nya gullegris. Sedan kom chocken i april 2013: Mario Götze lämnar Borussia Dortmund för största rivalen Bayern München. Tajmingen på nyheten var vidrig och givetvis tänkte de allra flesta på Götzes ord några månader tidigare, ”jag kommer absolut inte att lämna BVB i sommar”. Det var ett typexempel på den nya fotbollen och den nya sortens fotbollsspelare.
Dortmund-fansen rasade. Mario Götze blev hatad. Och sedan dess har ingenting varit sig likt.
Borussia Dortmund vaknade upp i verkligheten – på riktigt. Tidigare hade Nuri Sahin och Shinji Kagawa lämnat, men den här övergången krossades alla drömmar om ”11 Freunde”. Vem lämnar härnäst? Numera har BVB en personalbudget på nästan 100 miljoner euro, det är mycket pengar för den gul-svarta Ruhrklubben. Men det är ingenting emot Bayern Münchens 200 miljoner.
Men det är inte bara Borussia Dortmunds verklighet som förändrades. Mario Götzes också. Och nu återvänder han för första gången till sin gamla hemmaplan, han möter den gula väggen som motståndare. Som hatobjekt.
Mario Götze tror att det blir ett av de svåraste momenten i karriären, men han räds inte. Jag tror dock att Götze har en hel del tankar i huvudet, inte bara inför återkomsten, utan vad som har hänt sedan sommaren.
Plötsligt blev supermittfältaren utbuad av hemmapubliken i Köln när Tyskland mötte Irland tidigare i höst. Han har blivit en i mängden i ett stjärntätt superlag. Han har kämpat med skador, han har haft svårt att hitta rätt i FC Bayerns spel. Även han har vaknat upp i en verklighet som skiljer sig från den tidigare. Och nu ställs han inför det ultimata provet när han, i Ribérys frånvaro, ska lösa knutarna i Bayern Münchens spel. På Westfalenstadion. En ganska häftig utmaning för en 21-årig kille.
Affären infekterade förhållandet mellan Bayern München och Borussia Dortmund. De flesta i Tyskland, som inte är FC Bayern-supportrar, avskyr klubben. Om det beror på avundsjuka eller inte kan man diskutera. Men det finns en tradition i södra Tyskland att försvaga värsta konkurrenten i Bundesliga. Det har gjorts förr, men ett tag verkade det som att det inte skulle lyckas den här gången. Men så gick Mario Götze-affären i lås. Pep Guardiola ville ha Neymar, Bayern-ledningen insisterade på Götze. Affären väckte starka känslor.
Det finns stora skillnader mellan de här klubbarna, mellan folket som står bakom klubbarna. Det finns olika förutsättningar. Borussia Dortmund och Schalke 04 avskyr varandra, rivaliteten är mer än bara sportslig. Den finns alltid. Men klubbarna är faktiskt lika varandra på många sätt, så även fansen.
Borussia Dortmund och Bayern München är dock inte alls lika varandra. De senaste åren har så den sportsliga rivaliteten tilltagit och nu kulminerat. Därför är det lätt att förstå varför matchen väcker så starka känslor. Det här kommer att bli en het kväll i ett kallt Dortmund. Så mycket känslor, så mycket vilja.
Giganterna Bayern München, Europas bästa lag, ställs mot ett löpstarkt och revanschsuget Borussia Dortmund. Känslorna vilar tungt över staden Dortmund. Westfalenstadion kommer att koka. Europas hetaste match där så mycket står på spel – på alla plan.
En snabb kommentar är på sin plats. Det är kontraktens dag i Tyskland. Den stora bomben är förstås att Jürgen Klopp förlänger till 2018 med Borussia Dortmund. Men sett ur ett svenskt perspektiv är det oerhört kul och spännande med Jiloan Hamad, 22, till TSG Hoffenheim.
Vi börjar med en snabb titt på Hamad och Hoffenheim. Ni som har följt bloggen ett tag vet vad jag har för känslor för TSG Hoffenheim – det är knappast min favoritklubb. Som förening.
Men sedan Markus Gisdol tog över tränaruppdraget i slutet av förra säsongen har saker hänt rent spelmässigt. Hoffenheim är en bra klubb för unga spelare att utvecklas i, det är ett lag som står för attraktiv, underhållande och offensiv fotboll. Gisdol ger gärna unga spelare chansen.
Laget mår bra igen efter en turbulent sedan tränaren Ralf Rangnick lämnade för flera år sedan. Spelarna har inte presterat, fotbollsmässigt har det varit under all kritik. På ledarsidan likaså. Men Markus Gisdol har injicerat nytt liv i klubben – än en gång är TSG Hoffenheim en fräck uppstickare i Bundesliga med många unga talanger.
Det är ett lag, likt Werder Bremen under Thomas Schaaf, som hellre spelar 5-4 än 1-0. Målsättningen har blivit realistisk igen, lugnet har kommit tillbaka. Det är en perfekt miljö för Jiloan Hamad att utvecklas i. Det trodde jag aldrig jag skulle säga – men det är faktiskt känslan. Ralf Rangnick-känslan har återvänt till TSG Hoffenheim. Det är viktigt för klubben och för spelarna. Och det är viktigt för ett 22-årigt svenskt nyförvärv.
22-årige Hamad har lett sitt Malmö FF till ett allsvenskt guld. Han har imponerat stort. Nu får han chansen att visa upp sig på en av fotbollsvärldens största scener, men ändå i en klubb som känns helt rätt.
Så här säger sportchefen Alexander Rosen om Hamad:
”Jiloan är en ung, ambitiös och utvecklingsbar spelare som redan visat upp sina färdigheter i Sverige. Vi är mycket glada över att han har valt att spela för oss”.
Det är inte den roligaste klubben han kommer till. Inga supportrar värda namnet (åtminstone inte i tyska mått), ingen tradition och ingen historik. Men som jag har varit inne på tidigare är Markus Gisdols Hoffenheim-projekt något fräscht och spännande. Det är helt rätt av Hamad att inte tänka på hur stor klubben är utanför fotbollsplanen. Miljön är den viktiga – och den känns helt rätt för tillfället (även om det kan svänga snabbt i klubbar som Hoffenheim).
Det ska bli fantastiskt spännande att se vad Jiloan Hamad kan uträtta i ett piggt och offensivt Hoffenheim. Det känns helt enkelt fruktansvärt kul med ännu en spännande svensk spelare i Bundesliga.
Välkommen till ett fotbollsälskande land. Välkommen till en liga med högt tempo och anfallsglad fotboll. Välkommen till Bundesliga – där publiktrycket är öronbedövande och de stora arenorna är fullsatta.
Och lycka till, Jiloan Hamad.
***
I Tyskland är inte Jiloan Hamad den stora nyheten förstås. På dagens presskonferens inför matchen mot VfB Stuttgart valde Borussia Dortmund att släppa bomben: tränaren Jürgen Klopp (och hela tränarstaben) förlänger till 2018. Sportchefen Michael Zorc förväntas göra likadant.
Det är en stor seger för BVB. Jag förstår varför Hans-Joachim Watzke såg så nöjd ut när han fick snacka om förlängningen. Jürgen Klopp är en av de bästa tränarna i världen. Han har en personlighet som går hand i hand med Borussia Dortmund. Han är verkligen den perfekte tränaren för klubben.
Det kvittar hur många nyckelspelare som lämnar för de europeiska storklubbarna så länge Jürgen Klopp är kvar. Det är känslan i Dortmund. Och det är känslan i min mage.
Han har förvandlat klubben från ett kaotiskt konkurslag till ett briljant storlag. Han står för en fotboll som är medryckande. Om inte fotbollen väcker känslor är den inte värd att spela, enligt Klopp. Det har genomsyrat killarna i laget, publiken, ja, hela Europa egentligen.
Det är ett av fotbollsvärldens mest spännande projekt Jürgen Klopp har. I dag blev det ännu lite mer spännande och mer långvarigt.
Nyheten betyder förstås oerhört mycket för BVB som tappar sina bästa spelare till andra klubbar. Men tränaren får de behålla åtminstone fram till 2018, trots stort intresse från klubbar i Europa. Det är ett positivt tecken för Borussia Dortmund, Bundesliga och fotbollen.
63 dagar har fått sedan Bayern München vann med 2-1 i Champions League-finalen mot Borussia Dortmund. En vecka tidigare hade den sista Bundesliga-matchen spelats, en vecka senare spelades finalen av DFB-Pokal. Bayern München vann trippeln. En historiskt bra säsong.
Första veckan efter säsongens slut känns det ganska skönt. Man får chansen att andas ut och intressera sig för andra intressen. Det känns välbehövligt. Men dra mig baklänges – fotbollslusten återvänder vansinnigt fort. Jag törstar efter fotboll, tysk fotboll. Spelarna är på semester och medierna försöker blåsa upp ett bråk mellan tysk fotbolls stora giganter, de funderar på vad som händer med Tim Wiese och ett oändligt antal rykten fabriceras, packas om och säljs igen. Långtråkigt.
En varm sommardag. Strålande sol och blå himmel. Det borde vara enkelt att tänka på något annat. Men så fungerar inte fotbollsmänniskan. Nej. Vädret, solskenet och det gröna gräset får en att tänka på en sak: ah, så härligt det hade varit med fotboll.
En regnig sommardag. Grått, blåsigt och tråkigt. Det borde vara enkelt att tänka på något annat. Kanske se en film på bio eller sitta och spela kort på den där utealtanen med tak av plast, som låter så härligt när regnet faller ner. Men så fungerar inte fotbollsmänniskan. Nej. Då börjar jag undra varför jag inte sitter och tuggar på några chilinötter, öppnar en kall öl och myser framför tv-soffan – där det givetvis är fotboll som visas.
Just därför är det så härligt en dag som denna – säsongens första officiella match står för dörren. Visst, Supercupen är knappast den hetaste titeln. Det är egentligen som en riktigt, riktigt bra träningsmatch. Det viktigaste är att spela bra och vinna om en vecka när tyska cupen drar igång, ännu viktigare är det om två veckor när det äntligen är dags för Bundesliga. Men det gör inte så mycket. Vetskapen att säsongen faktiskt inleds på riktigt i dag gör mig lycklig.
Mitt fotbollshjärta får en elchock och börjar plötsligt slå igen. Nu rusar det en härlig cocktail av glädje, spänning och nyfikenhet i kroppen. Nu är säsongen här. Nu jävlar är det dags.
***
Klockan 20:30 spelas Supercupen mellan Borussia Dortmund och Bayern München. Ett fullsatt Westfalenstadion väntar ivrigt på säsongens första, riktigt kraftmätning.
Även om titeln inte har något större värde i Tyskland så blir ändå kvällens match speciell. Det är trots allt de två giganterna som ställs mot varandra, Klopps nya BVB utan Götze mot Pep Guardiolas nya Bayern München. Trippel-segrarna mot ligatvåan och CL-tvåan.
Förra säsongen vann Bayern München med 2-1 hemma på Allianz Arena – hur resten av säsongen gick vet vi. Nu är det Dortmunds tur att spela Supercupen på hemmaplan, som utmanare. Klart de vill tvåla dit världens bästa klubblag, hur skulle man kunna inleda en säsong bättre?
Pep och FC Bayern är förstås lika sugna. De vill visa för hela världen att de inte är mätta och att de fortfarande är ohyggligt bra. Pep vill vinna sin första titel i Tyskland, få ett övertag på Dortmund.
Därför blir matchen intressant trots att titeln i sig inte spelar någon större roll.
Borussia Dortmund får klara sig utan nyförvärvet Henrich Mchitarjan och högerbacken Lukasz Piszczek. Dessutom är Pierre-Emerick Aubameyang och Jakub Blaszczykowski tveksamma till spel.
Bayern München lämnar Manuel Neuer, Franck Ribéry, Mario Götze och Holger Badstuber hemma. Däremot är Bastian Schweinsteiger åter redo för spel.
På något viss är det smärtsamt logiskt. Efter 41 år i Werder Bremen tackar Thomas Schaaf, 52, för sig. Samtidigt fyller Bundesliga 50 år. Werder Bremen och ligan tar steget in i framtiden.
Thomas Schaaf är inte bara en Werder Bremen-legendar – han är en fotbollslegendar. Det görs inte längre fotbollsmänniskor av samma virke. 41 år i en och samma klubb. Från ungdomslagen till proffslaget, både som spelare och tränare. Stora framgångar, tunga perioder. Thomas Schaaf har varit med på hela resan. Han är Werder Bremen, han är en del av tysk fotboll. Det kommer kännas konstigt att inte se den där karakteristiska mustaschen vid sidlinjen. Hans torra men ändå härliga humor, hans sätt att bära fotbollsfanan högt. Du kommer att saknas, Thomas.
På sätt och vis var Thomas Schaaf den tidens Jürgen Klopp. Även om Klopp var FSV Mainz 05 trogen i evigheter så är det dock inte det jag syftar på. Jag tänker mer på hur Thomas Schaaf injicerade nytt liv i Werder Bremen och i tysk fotboll. Efter 263 Bundesliga-matcher lade försvaren skorna på hyllan.
Under Schaafs tid som spelare i Werder Bremen firade laget stora framgångar. Otto Rehhagel satt på bänken och drog i trådarna. Schaaf och gänget blev tyska mästare två gånger, de vann DFB-Pokal två gånger och de var ofta med i den absoluta ligatoppen. Rehhagel lämnade lämnade ett tomrum efter sig.
Thomas Schaaf stod för en offensiv och härlig fotboll med ungdomslagen i Werder Bremen. Säsongen 1998/1999 var proffslaget ett lag i spillror. En viss Felix Magath hade stora problem på tränarbänken. Han fick avgå, klubbledningen kände sig tvingad att agera för att rädda säsongen.
Men vem skulle ta över laget? Det blev en intern och spännande lösning: Thomas Schaaf. Han räddade Werder Bremen från nedflyttning och inledde en lång era som tränare. Han pratade gärna om att fotbollen måste vara attraktiv, supportrarna måste bjudas på något. Hans speciella humor och enkla sätt gjorde honom till en eftertraktad person, journalisterna ville alltid ta ett snack med Thomas Schaaf. Nu vet vi också vilken framgångssaga det blev. Som tränare tog han klubben till Uefa Cup-final, en Bundesliga-titel och tre finalvinster i DFB-Pokal. Han bjöd supportrarna och Tyskland på många oförglömliga nätter ute i Europa, han lyfte fram spelare som Mesut Özil, Miroslav Klose, Ailton och Johan Micoud.
Thomas Schaaf och Werder Bremen. Werder Bremen och Thomas Schaaf. En älskvärd kombination. Jag kan fortfarande inte riktigt tro att Thomas Schaaf är borta, att han inte längre kommer att stå på den grön-vita fotbollsscenen. Alex Raack, en helt vanligt Bremen-supporter, uttrycker sig väldigt passande i ett avskedsbrev till Thomas Schaaf:
”Du är inte längre Werder Bremens tränare. På något sätt var det väntat, men i mina öron låter det som om att min mamma skulle säga: ’Min son, jag är inte längre din mamma.’ Surrealistiskt, överraskande, fruktansvärt, fel”, skriver han.
Jag håller med. Jag är inte ett dugg förvånad över att Schaaf får lämna sin post. Mediokra nyförvärv har pressat klubben neråt i tabellen, de senaste säsongerna har mer handlat om överlevnad än någonting annat. Och även om personalpolitiken har varit bristfällig så är sanningen att Thomas Schaaf inte har lyckats få läget under kontroll. Han har inte lyckats styra upp ett blödande försvar, han har heller inte lyckats få offensiven att blixtra till som förr. Klaus Allofs lämnade skutan för VfL Wolfsburg – nu var en naturlig tidpunkt att även friställa herr Schaaf.
Thomas Schaaf
Men hur rätt och vettigt beslutet än är så känns det bara fel. Thomas Schaaf, mannen med mustaschen, en fotbollslegendar. En grön-vit trotjänare.
Borta. Han får inte ens säga tack och hej i morgon, han lämnade sin post med omedelbar verkan den 15 maj. Troligtvis ville han ha det så. Men vi fick inte ens säga tack.
Här och nu: tack för allt du har givit fotbollen Thomas Schaaf. Ett stort jävla tack!
P.S Även Jupp Heynckes har bestämt sig för att lägga tränarpärmen på hyllan efter den här säsongen. Men han har fortfarande en ligamatch och två finaler kvar att genomföra.
***
Knutarna det brinner i
Sista omgången av Bundesliga säsongen 2012/2013 är här. Tråkigt. Exalterande. Härligt. Deppigt. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, som någon sjöng i en ganska tråkig låt. Men så är det.
Bayern München kan göra en suverän säsong ännu mer suverän, men det finns faktiskt en hel del matcher som betyder allt eller inget. Låt oss ta en titt på dem först.
4. Schalke 04, 52p, 56:49 — 5. SC Freiburg, 51p, 44:38 6. Eintracht Frankfurt, 50p, 47:44 — 7. Hamburger SV, 48p, 42:52 8. Borussia Mönchengladbach, 47p, 42:45 Gladbach måste alltså vinna och ta igen sex mål i målskillnad, inte särskilt troligt.
Framgår det vad utsnittet av tabellen vill ha sagt? Schalke ligger alltså just nu på kvalplatsen till Champions League, Freiburg och Frankfurt innehar de två EL-platserna. Fortuna Düsseldorf befinner sig på säker mark och FC Augsburg ligger på kvalplatsen. Så, där har ni förutsättningarna inför rysaromgången.
Bundesliga omgång 34: Lägg gärna märke till att blott två matcher är betydelselösa den här helgen (även om prestige och lite mer tv-pengar alltid är något att kämpa för).
Lördag 15:30
SC Freiburg – Schalke 04
Omgångens stormatch – och vem hade inför säsongen trott att lilla SC Freiburg skulle kunna ta en plats i Champions League? Inför omgången tillhör dock platsen Schalke 04, och så vill tränare Jens Keller att det ska förbli. För gästernas del räcker det med en poäng för att säkra den där ack så viktiga platsen. Men se upp! Freiburg har absolut ingenting att förlora, de har bara allt att vinna. Det är alltså Schalke som har pressen på sig, och det är Schalke som har det lite virrigare försvaret.
Hamburger SV – Bayer Leverkusen
HSV har åkt berg- och dalbana hela säsongen, men nu står de här och knackar på dörren till Europa i sista omgången. De behöver vinna samtidigt som Frankfurt förlorar. Det lär dock inte bli någon enkel uppgift. Leverkusen har förvisso inget kvar att spela för, men Stefan Kießling leder skytteligan med ett mål och vill säkerligen vinna den – det har fått Leverkusen att spela fin fotboll tidigare. Matchen blir även Sascha Lewandowskis sista, efter säsongen återvänder han till klubbens ungdomslag.
Eintracht Frankfurt – VfL Wolfsburg
”Från första till 33:e omgången har vi legat mellan plats två och sex. För oss räcker det med oavgjort. Det vore bittert om vi missade Europa”, säger klubbchefen Heribert Bruchhagen. Frankfurt har gjort en makalös säsong som nykomlingar i Bundesliga – och de har till och med chansen att snuva både Schalke och Freiburg på CL-biljetten. Men först och främst gäller det att försvara sjätteplatsen mot ett Wolfsburg som har blivit allt bättre sedan Dieter Hecking tog över.
FC Augsburg – Greuther Fürth
Augsburg ligger på kvalplatsen men har chansen att ta sig förbi Düsseldorf. Och Augsburg spelar en mer avslappnad fotboll än bottenkonkurrenterna, de ser ut att trivas med pressen efter att tidigare ha varit uträknade. Fürth är dock inget enkelt motstånd, även om tabellen säger annorlunda. Jumbolaget ligger elva i bortatabellen och har vunnit de två senaste bortamatcherna – och hållit nollan samtidigt. ”Fürth blir brutalt svårt. Den som tror att det här ska gå av bara farten, har ingen aning”, säger tränare Weinzierl.
Hannover 96 – Fortuna Düsseldorf
Hannover och Mirko Slomka är inne i en ganska tung period. Blott en vinst på de senaste sex matcherna och Europa League är utom räckhåll. Lagets största problem har varit spelet på bortaplan, så lite på att de vill bjuda sina trogna supportrar på en sista vinst för säsongen. Fortuna är i allra högsta grad inblandat i bottenstriden och ligger bara ovanför strecket tack vare en bättre målskillnad. Spelet har varit något sämre under våren, men fortfarande ganska bra, det stora problemet har varit oförmågan att spela hem poängen. Tre poäng på de senaste tolv matcherna är inte bra nog. Högerbacken Levels saknas på grund av avstängning.
Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim
Dortmund har CL-finalen i tankarna då andraplatsen redan är säkrad, Robert Lewandowski vill dock ta sig förbi Kießling i skytteligan (23 respektive 24 mål gjorda). Jürgen Klopp njuter av att de åtminstone har tagit ett rekord: ingen spelare har dragit på sig fem kort och därmed blivit avstängd. TSG Hoffenheim har betydligt mycket mer att spela för och kommer förstås att ge allt, en vinst samtidigt som Fortuna eller Augsburg förlorar resulterar i en kvalplats, de kan till och med landa på säker mark efter omgången. Dortmund fruktar hårt spel.
Borussia Mönchengladbach – Bayern München
En klassiker mellan Gladbach och FC Bayern – det finns väl knappast någon mer lämplig scen för Jupp Heynckes att tacka för sig? Det var här allting började, och det blir här allting slutar (förutom finalerna då). Över 1000 matcher som spelare och tränare i Bundesliga för Heynckes, frågan är om det slutar med poäng eller ej? Gladbach har en teoretisk chans att nå Europa-spel men då måste ett antal under ske. På Lucien Favre låter det i alla fall som att vi får se svenske Branimir Hrgota från start. Härligt.
VfB Stuttgart – FSV Mainz 05
Matchen mellan Mainz och Stuttgart handlar mest om prestige och vilket lag som kanske kan klättra lite i tabellen och därmed få en aning mer tv-pengar. Mainz hamnade i en lång svacka efter en stark höst och vill givetvis avsluta på ett värdigt sätt, Stuttgart har förhoppningsvis som mål att vässa formen inför DFB-Pokal-finalen mot Bayern München om två veckor.
1. FC Nürnberg – Werder Bremen
Efter 14 år på tränarbänken är Schaaf-eran över. Det här blir Bremens första match utan trotjänaren. Werder Bremen vill ha en nystart – och de kommer de att få, frågan är förstås hur den kommer att se ut. Båda lagen vill avsluta säsongen på ett snyggt sätt, det är allt matchen handlar om. Och det är början på en ny tid.
***
Jag har lite landslagstrupper att delge er också. Jag ber om ursäkt för att bloggen har vilat hela veckan.
Joachim Löw reser på en betydelselös USA-turné med sitt b-betonade manskap. Matcher mot Ecuador (29 maj) och mot USA (2 juni). Datum som alltså krockar med Champions League och DFB-Pokal. Vi får dock ett tillfälle att studera några nya ansikten i det tyska landslaget. Sjukt nog så lämnas Stefan Kießling utanför igen (nu vill han visserligen inte bli inbjuden längre).
Så här ser truppen ut:
Målvakter:
René Adler, Hamburger SV
Ron-Robert Zieler, Hannover 96
Marc-André ter Stegen, Borussia Mönchengladbach
Försvarare:
Dennis Aogo, Hamburger SV
Andreas Beck, TSG Hoffenheim
Benedikt Höwedes, Schalke 04
Marcell Jansen, Hamburger SV
Per Mertesacker, Arsenal
Heiko Westermann, Hamburger SV
Philipp Wollscheid, Bayer Leverkusen
Mittfältare:
Lars Bender, Bayer Leverkusen
Sven Bender, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Julian Draxler, Schalke 04
Kevin Großkreutz, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Aaron Hunt, Werder Bremen
Nicolai Müller, FSV Mainz 05
Roman Neustädter, Schalke 04
Lukas Podolski, Arsenal
Stefan Reinartz, Bayer Leverkusen
Sidney Sam, Bayer Leverkusen
André Schürrle, Bayer Leverkusen
Anfallare:
Max Kruse, SC Freiburg
Miroslav Klose, Lazio
Men det är inte bara Löws manskap som håller igång. U 21-landslaget spelar mycket viktigare matcher. U 21-EM i Israel pågår mellan den 5 till 18 juni. Inga större frågetecken i truppen förutom petningen av Moritz Leitner. Det är dock kul att leka med följande tanke: hur kunde landslagstruppen sett ut om de bästa var med? Tänk ett U 21-lag med spelare som Götze, Draxler och ter Stegen. Nåja.
Rainer Adrions trupp ser ut som följer (två ska dock bort innan turneringen startar):
Målvakter:
Bernd Leno, Bayer Leverkusen
Oliver Baumann, SC Freiburg
Timo Horn, 1. FC Köln
Försvarare:
Tony Jantschke, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Jung, Eintracht Frankfurt
Oliver Sorg, SC Freiburg
Jan Kirchhoff, FSV Mainz 05
Matthias Ginter, SC Freiburg
Sead Kolasinac, Schalke 04
Stefan Thesker, TSG Hoffenheim
Shkodran Mustafi, Genoa
Lasse Sobiech, Greuther Fürth
Mittfältare:
Tolgay Arslan, Hamburger SV
Patrick Funk, St. Pauli
Patrick Herrmann, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Rudy, TSG Hoffenheim
Emre Can, Bayern München
Sebastian Rode, Eintracht Frankfurt
Christoph Moritz, Schalke 04
Lewis Holtby, Tottenham
Christian Clemens, 1. FC Köln
Anfallare:
Pierre-Michel Lasogga, Hertha Berlin
Kevin Volland, TSG Hoffenheim
Peniel Mlapa, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Polter, 1. FC Nürnberg
Borussia Dortmunds tränare Jürgen Klopp menade att segern påminde om Robin Hood. Han menade så klart att Dortmund stal från de rika. Han menade att hans lag anföll med pilar. Han var glad, han var nöjd. Inte så konstigt.
En dag efter Bayern Münchens överkörning går Borussia Dortmund ut och kör över Real Madrid. Inte tal om någon övningskörning här inte – José Mourinhos lag pulveriserades. Mats Hummels bjöd på ett bortamål, Roman Weidenfeller gjorde ett par sköna räddningar. I övrigt var det här Dortmunds kväll – och det var tysk fotbolls vecka. Bayern München segrade med 4-0 mot Barcelona, Borussia Dortmund segrade med 4-1 mot Real Madrid.
Visst. Som vanligt i fotboll är ingenting klart, den tjocka damen har inte sjungit än. Men det ser bra ut för de tyska storlagen mot de spanska. Och oavsett hur returmötena slutar så har FC Bayern och BVB gjort något alldeles fantastiskt. Något historiskt.
Och Herreminjäklafotbollsgud så bra de gjorde det. I München, i Dortmund. Det var utklassningar utan dess like, en maktdemonstration. Jag skakar. Jag hade aldrig trott att jag skulle få uppleva den här dagen. Just nu står vi toppen av det högsta fotbollsberget och blickar ner, lider med killarna som fumlar efter den rätta vägen med sina guider. Ingenting kan ändra på det här. Tysk fotboll har visat upp sig från sin bästa sida.
Kollega Erik Niva har skrivit en bra text om Dortmunds insats, om den fullkomligt galna stämningen på Westfalenstadion. Han undrar varför någon spelare skulle vilja spela någon annanstans. Jag menar att Mario Götze har fått sitt straff – en kväll som denna får han aldrig uppleva igen. Uppgifter i Tyskland gör gällande att matchhjälten, Robert Lewandowski med fyra mål, är klar för Bayern München. Det sägs att även försvarsgeneralen Mats Hummels hamnar där. I kväll spelar det ingen roll, men om det är sant är det en smäll i ansiktet på Dortmund. Nej, inte en smäll, en spark i kronjuvelerna. Och när du inte kan kvida mer landar dessutom en spottloska i ansiktet på dig. Det kan vara slutet för Borussia Dortmund och fortsättningen på en fantastisk framtid för Bayern München. Men efter 8-1 mot Spanien spelar det ingen roll. Här och nu regerar tysk fotboll, här och nu firar ett helt land stora fotbollsframgångar. Framtiden må ha något att säga till om, men inte den här veckan.
Året är 2013. Matcherna spelades 22/4 och 23/4. Historiska datum från och med nu. Kvällarna då tysk fotboll ställde sig upp och vrålade.
Först fick vi se en helt otrolig uppvisning i München. Ett hemmalag som inte släppte till något, ett hemmalag som hade kniven i högst hugg – de skulle såra. Och som de sårade Barcelona. God natt.
I kväll kunde vi ana onåd. Hur skulle Dortmund reagera på Mario Götzes övergång till FC Bayern? Götze vem? Omständigheter vadå? Publiken bar fram sitt lag, laget bar fram sin publik. Ett misstag i slutet av första halvlek sabbade stämningen. 1-1. Skulle Borussia Dortmund falla nu, var det över? Glöm det. I andra halvlek gick laget ut med samma självförtroende som i första, det fanns en beslutsamhet: vi ska visa omvärlden. 2-1 Lewandowski. 3-1 Lewandowski. 4-1 Lewandowski. Vad hände? Vad i hela fridens namn hände? Den gula besten släpptes ut ur katakomberna under Westfalenstadion. Den förgjorde allt i sin väg.
En oförglömlig kväll, en oförglömlig vecka. Bayern München har jobbat sig till det här under så lång tid, det här erkännandet. Nu har de fått det, de står på toppen. Borussia Dortmund har inte njutit av samma stabilitet, klubbens existens har varit hotad. Smart sanering och en Jürgen Klopp senare så står de här, än en gång i det europeiska rampljuset. Inte så mycket pengar, men mycket vilja – en finalplats i Champions League är nära. Korvförsäljarna i London börjar redan nu gnugga händerna – här ska det säljas Bratwurst!
Mario Götze, 20, lämnar Borussia Dortmund för Bayern München. En utköpsklausul på 37 miljoner euro möjliggör affären. Tysklands kanske största talang någonsin skriver på för de tyska rekordmästarna. Egentligen ganska logiskt. Klart att Tysklands största och mest framgångsrika klubb vill ha de bästa spelarna. Men den här nyhetsbomben rör upp känslor.
Ska vi gå igenom lite teknikaliteter först? Mario Götze har potentialen att avlösa Messi på världsfotbollens kungatron, den här säsongen har han stått för tio mål och tolv assist i Bundesliga. Han har tagit sitt Borussia Dortmund till semifinal i Champions League med två mål och sex assist. 37 miljoner euro är ett hån, en spottloska i Dortmund-ansiktet. Men det var trots allt så klubben förhandlade fram det kontrakt som ursprungligen sträckte sig till 2016. En jätteförlust för klubben, en sensationell prestigevärvning för Bayern München. Pep Guardiola får sin Messi.
Enligt lokaltidningen Ruhr Nachrichten kommer 20-åringen håva in tolv miljoner euro om året, i stället för fem miljoner euro. Götze föddes i Memmingen, ungefär tolv mil ifrån staden München. Familjen flyttade till Dortmund när Götze var sex år och han har representerat Borussia Dortmund sedan 2001. På senare tid har han personifierat det nya Dortmund. Ett fräckt lag med en härlig anfallslusta. Nu väljer han att gå till den största rivalen – Bayern München. Så, nog med teknikaliteter.
Att man aldrig lär sig. Det finns ingen romantik i fotboll, kärlek kostar pengar. Okej, det finns undantag, men de blir färre och färre. Jag tror att många Borussia Dortmund-supportrar känner sig bedragna – och det med all rätt. Mario Götze har vandrat den långa vägen från klubbens ungdomssystem och han har överrösts med kärlek. Han har sagt att han kan tänka sig att stanna i Dortmund hela karriären, han har definitivt förnekat att en flytt blir aktuell i sommar. Och vad händer? Han sticker en kniv i ryggen på klubben, han skär djupa sår i varje Dortmund-supporters hjärta. Han gör den förbjudna övergången. Han väljer inte Real Madrid eller Manchester United – han väljer Bayern München.
Men det här är inget nytt. Fråga Borussia Mönchengladbach vad de tyckte om att förlora Marco Reus till just Dortmund i somras. Han hade förvisso växt upp i Dortmund och spelat i klubbens ungdomslag tidigare, men även Götze har som sagt rötter i Bayern. Men det finns en väsentlig skillnad ändå…
…Och det är tidpunkten. Den är vidrig. En dag innan semifinalen mot Real Madrid, den största matchen på mycket länge. Det krävs inget geni för att räkna ut att det är Bayern München som ligger bakom. Uli Hoeneß är misstänkt för skattefusk och tysk media har inte ägnat sig åt något annat än det under de senaste dagarna. Det är ingen slump att det var Bild Zeitungs München-redaktion som fick informationen under gårdagen. Det hela är ännu en välplanerad aktion, vi har sett det här så många gånger förr. Nu får FC Bayern precis som de vill – tidningarna skriver spaltmeter om JÄTTEVÄRVNINGEN och Uli Hoeneß lämnas i fred för tillfället. Och det skadar förstås inte att konkurrenten Dortmunds uppladdning inför semifinalen förstörs. Smart, men ack så fult spelat.
För någon vecka sedan var Hoeneß på prathumör. Han oroade sig för Bundesliga, han tyckte att det rådde ”spanska förhållanden”. Bayern München och Borussia Dortmund var för bra, något behövde göras. Nu vet vi att vi missförstod honom. De flesta trodde att Hoeneß ville ha mer konkurrens i ligan, i själva verket ville han inte ha någon alls. Lösningen var enkel: Mario Götze.
Värvningen gör ett rekordstarkt FC Bayern ännu bättre. De befäster sin särställning i Tyskland. Det känns inte helt fel att betrakta klubben som nästa stormakt i Europa, redan i kväll kan de på allvar avlösa Barcelona.
Borussia Dortmund tappar inte bara en fantastisk fotbollsspelare – de blir av med en del av sin identitet. Den här gul-svarta klubben har varit en välkommen uppstickare i en allt sjukare fotbollsvärld. De har en fanatisk publik bakom sig, de har värvat billigt, de har hållit nere lönerna och de har spelat med så mycket hjärta. Förutom Shinji Kagawa och Nuri Sahin har Dortmund lyckats behålla sina bästa spelare trots att större och rikare klubbar har knackat på dörren. När nu Bayern München har lyckats köpa loss Götze köper de inte bara en spelare, de raserar sammanhållningen i Borussia Dortmund. Nu är risken stor att fler tongivande spelare försvinner och vi måste förstås ställa oss frågan: kan Borussia Dortmund resa sig från det här?
Nu hoppas jag att Mario Götze kan hjälpa Borussia Dortmund II i nedflyttningskampen i 3. Liga. Men det är också på sin plats att gratulera Bayern München till en vansinnigt bra värvning.
Ordningen är återställd. Hertha Berlin är klart för spel i Bundesliga nästa säsong. Den tyska toppdivisionen berikas åter av en klubb från huvudstaden. Ett turbulent fjolår skakade om laget och spiken i kistan sattes när Fortuna Düsseldorf gick segrande ur ett dramatiskt och stökigt kval. Den här säsongen har således spelats utan en huvudstadsklubb i Bundesliga. Hertha Berlin har hållit till nere i 2. Bundesliga och inför den här säsongen valde sportchefen Michael Preetz att satsa på Jos Luhukay som tränare. Då hade han precis säkrat ett nytt Bundesliga-kontrakt med FC Augsburg, men interna stridigheter gjorde att Luhukay sa upp sig i somras. Lagbyggaren hamnade i huvudstaden.
Ett par nervösa premiäromgångar spelades, de stora traditionsklubbarna inledde förvånansvärt svagt. Men Hertha Berlin gick aldrig bort sig och spelet blev bättre för varje vecka. Efter 30 omgångar är de fortfarande obesegrade hemma på Olympiastadion och efter gårdagens match fick de äntligen dricka ur de där överdimensionerade ölglasen – med 66 inspelade poäng står det klart att Hertha Berlin är klart för spel i Bundesliga nästa säsong.
Det blev dock en nervös väntan för de 52 135 supportrarna i Berlin. Bottenlaget SV Sandhausen var på besök och hade bestämt sig för att sabba festen i huvudstaden. Bortalaget ställde upp med en fembackslinje och ett lågt liggande mittfält. Jos Luhukay valde att byta in ytterligare en anfallare efter bara 25 minuter. Hemmalaget styrde och ställde, chanserna var dock få.
Med fem minuter kvar av matchen nickade Adrian Ramos i stolpen och Pierre-Michel Lasogga högg på returen. 1-0. När domaren blåste i pipan för sista gången bröt glädjen ut, stor fest i Berlin. Synnerligen välförtjänt.
Eintracht Braunschweig ligger fortfarande på en stabil andraplats och ser ut att få premiärspela i Bundesliga nästa säsong. 1. FC Köln och 1. FC Kaiserslautern slåss om kvalplatsen med näbbar och klor.
Grattis, Hertha.
***
Uli Hoeneß. Klart jag måste nämna det. Tyvärr. Ni har väl koll på läget vid det här laget – det som går att ha koll på det vill säga. Vi har inte alla fakta, alla kort ligger inte på bordet än. Vad vi vet är att FC Bayern Münchens president har anmält sig själv i början av året, han utreds nu för skattefusk. Det rör sig om en okänd, men troligtvis ganska saftig summa pengar, som ska finnas på ett konto i Schweiz. Pengar som ej är beskattade i Tyskland. Hoeneß riskerar fängelse, men han kan också gå fri. Jag kan bara spekulera om anledningen till hans självangivelse – men troligtvis ser han en chans till strafflindring, och framför allt, ett visst mått av kvarvarande förtroende.
Som sagt, jag säger det igen, Uli Hoeneß är inte dömd för något. Den här utredningen lär pågå ett bra tag innan vi får svar på hur det ligger till. FC Bayern och Uli Hoeneß själv har valt att hålla tyst och vägra kommentarer. FC Bayern-bossen har dock bekräftat att en utredning pågår, han har sagt att han inte tänker avsäga sig sina uppdrag i klubben och han har hotat med att stämma några tidningar för förtal.
Allting som skrivs och sägs nu är enbart spekulationer, det är upp till det tyska rättsväsendet att presentera fakta vid ett senare tillfälle.
Men vad kan det här betyda för Hoeneß och FC Bayern? I skrivande stund är det inte lönt att spekulera i eventuella straff, men redan nu står det klart att bilden av Uli Hoeneß inte bara fått sig en törn, den har snarare gått igenom dokumentförstöraren.
Uli Hoeneß var redan som spelare mer intresserad av affärer och pengar än någon annan, han var nästan en affärsman i fotbollskläder. Nu har han blivit Bayern München, han är klubben. Och han har gjort ett helt fenomenalt jobb. Vem vet vad FC Bayern hade varit i dag utan hans skarpa hjärna? Han har gjort klubben till vad den är.
Men Hoeneß är inte bara ”Herr Bayern”. Han har varit fotbollens moralförespråkare nummer ett, han har haft inflytande på politiken. Han som alltid har sträckt ut en hjälpande hand till de som behöver. Han har attackerat Fifa och Sepp Blatter, han har ifrågasatt den ekonomiska situationen i spanska klubbar, han har kritiserat ”ekonomiskt dopade” klubbar. Han har lyft frågan huruvida en drogberoende Christoph Daum skulle kunna träna ett tyskt landslag. Han har varit tysk fotbolls språkrör – och han har kommit med väldigt många viktiga och riktiga poänger.
Men nu?
Om Uli Hoeneß hade kunnat kritisera Uli Hoeneß hade han gjort det. Han hade slaktat ”skattefuskaren” verbalt. Inte kan man sitta och predika om skattemoral i tv om man själv är kriminell?
Uli Hoeneß har alltid varit den personen, han har alltid varit den trovärdige moralförespråkaren, mannen som vill göra allting bättre och vara säker på att allting går rätt till.
Oavsett om han fälls eller inte har hans rykte skadats. Och frågan är om han ens kan sitta kvar som ledare för FC Bayern München? Men vem kan tänka sig ett FC Bayern utan Hoeneß?
Tysk fotboll har skakats om den här helgen.
Om det betyder något för laget i slutspurten av säsongen? Nej, inte det minsta.
***
Bundesliga omgång 30
Borussia Mönchengladbach – FC Augsburg 1-0
Mönchengladbach arbetade sig till en viktig seger i kampen om Europa League-platserna. Det var hemmalaget som försökte ta tag i taktpinnen men Augsburg försvarade sig bra och spelade smart – men efter en halvtimme fick hemmalaget straff och Vogt visades ut. Som vanligt satte Filip Daems straffen och efter det hade Gladbach koll på läget. Hanke och Mlapa träffade stolpen och lyckades inte sätta spiken i kistan, men det gick vägen ändå.
Borussia Dortmund – FSV Mainz 05 2-0
Vad kan man säga om matchen? Reus gjorde mål efter 32 sekunder, Lewandowski gjorde mål för tolfte matchen i rad när han nätade i slutet av matchen. De övriga spelminuterna bjöd oss på ett försvarande Mainz och ett kontrollerande Dortmund. Jürgen Klopps lag är nu klart för CL-spel nästa säsong, Mainz har inte vunnit på fem matcher och riskerar att gå miste om Europa.
Bayer Leverkusen – TSG Hoffenheim 5-0
Hoffenheim har fortfarande inte lyckats vinna mot Leverkusen och i lördags såg det värre ut än vanligt. Nye tränaren Gisdol hade annars fått Hoffenheim att spela lite bättre, men nu såg det ut som vanligt igen. Leverkusen tog ett stort steg mot att säkra CL-platsen. Kießling och Schürrle gjorde vars två mål och den förstnämnde närmar sig nu Lewandowski i skytteligan (21/23). Polanski fick tidigt ett rött kort och orsakade en straff som dock Casteels räddade, men det slutade med en överkörning.
Hannover 96 – Bayern München 1-6
26 segrar på 30 matcher för FC Bayern, ligarekord. Jupp Heynckes roterade som vanligt ordentligt, men som vanligt spelade det ingen roll. Stindl bjöd på ett självmål och efter det orkade inte Hannover ta kampen längre. FC Bayern körde över Mirko Slomkas lag och bland annat gjorde Mario Gomez och Claudio Pizarro vars två mål. Nederlaget innebär troligtvis att Hannover går miste om en plats i Europa League till nästa säsong.
Hamburger SV – Fortuna Düsseldorf 2-1
Nye lagkaptenen vad der Vaart har blommat ut på allvar med bindeln runt armen. Holländaren nickade in 1-0 innan han dribblade in 2-0. Giefer i Fortuna-målet hade inte sin bästa dag. I andra halvlek kunde Schahin reducera och i slutet av matchen satte Latka en boll i ribban – men Düsseldorf kom aldrig närmare än så och nedflyttningshotet växer för varje omgång. Hamburger SV har än en gång gått från krislag till CL-aspirant.
Eintracht Frankfurt – Schalke 04 1-0
Gamlingen Oka Nikolov hade en bra dag på jobbet som Trapps ersättare i mål. Schalke började friskt men fick inte in bollen i mål, Nikolov passade även på att rädda Bastos straff. Innan halvtidsvilan nickade Russ in 1-0 för Frankfurt. I andra halvlek fortsatte Schalke att skapa chanser, men Nikolov höll tätt och Frankfurt tog tre viktiga poäng i fajten om Europa-platserna.
Werder Bremen – VfL Wolfsburg 0-3
Werder Bremen har inte vunnit på nio matcher och det var aldrig ens nära mot Wolfsburg. Tränare Thomas Schaaf ska dock få sitta kvar ett tag till sägs det, men nu är klubben indraget i bottenstriden. Wolfsburg däremot landade på säker mark i tabellen efter de tre viktiga poängen mot ett svagt Bremen. Ynglingen Arnold börjar växa ut till en publikfavorit i Wolfsburg och gjorde mål mot Bremen, Olic fick fira sitt 50:e Bundesliga-mål.
VfB Stuttgart – SC Freiburg 2-1
Stuttgart var ett nummer för stort även i ligan, tidigare i veckan slutade semifinalen i DFB-Pokal som bekant 2-1. Nu gjorde även ligamatchen det och Freiburg lyckades inte ta över fjärdeplatsen från Schalke. Båda lagen öppnade bra och Makiadi gjorde 1-0 för Freiburg, men målet dömdes korrekt bort för offside. Gentner nickade in 1-0 för hemmalaget efter 33 minuter, tio minuter senare slarvade Freiburg och Harnik serverade Ibisevic till 2-0. I andra halvlek försvarade sig Stuttgart ganska bekvämt och Santinis tröstmål kom för sent.
1. FC Nürnberg – Greuther Fürth 0-1
Fürths öde kändes skrivet i sten, och är det nog fortfarande, men i derbyt mot Nürnberg tog bottenlaget en prestigefylld seger – och de kan fortfarande klara sig kvar i Bundesliga. Som grädde på moset grusade de dessutom Nürnbergs Europa-drömmar. Ynglingen Geis drog på från långt håll och gjorde sitt första mål i Bundesliga. Hemmalaget hade det mesta av spelet och skapade chanser, men Hesl i målet ville hålla nollan, och som vanligt saknade Nürnberg den där skärpan i de avgörande lägena. Första förlusten för der Club sedan den 29 september.
Jesus tog tre dagar på sig. Borussia Dortmund behövde bara 69 sekunder för att återuppstå från de döda. 1-2 blev 3-2. BVB vidare till semifinal, Málaga smärtsamt utslaget. Jag kan inte tänka mig en bättre plats än Westfalenstadion för ett sådant spektakel, ett nytt stycke fotbollshistoria skrevs. Gårdagens 90 minuter var inte välspelade, men det var en dramatisk och intensiv match. Det var fotboll som vi känner den, som vi älskar den. Och det var tio års klubbhistoria nedkokad till 90 minuter. Borussia Dortmund inledde som favoriter, föll ner i en djup avgrund och var nära att gå i graven – då kom upphämtningen som ingen trodde var möjlig.
Och Westfalenstadion exploderade. Litervis med öl flög över läktarna. Eufori. Fotbollsmirakel. Definitionen av högljutt skrevs om i går. Borussia Dortmund har nått semifinal i Champions League för första gången på 15 år. Den här matchen kommer dock att leva vidare så mycket längre. Ett nytt kapitel har skrivits i den oändligt stora fotbollsboken. Den 9 april 2013, Dortmund. Wahnsinn.
Málaga hade gjort sin läxa. De spelade klokt, de visste att Mats Hummels passningsfot saknades. De täppte till ytorna på mittfältet och tvingade Neven Subotic och Felipe Santana att sköta uppspelen. När spanjorerna vann bollen spelade de modigt i offensiven, de jagade det där förlösande bortamålet.
Borussia Dortmund hade nerverna utanpå tröjorna. Det sedvanliga spelet fanns inte, felbesluten var många. Viljan fanns där, men inte lugnet.
Det var också bortalaget som gjorde matchens första mål. Dortmund-spelarna var steget efter sina motståndare och Joaquin kunde placera in 0-1. Borussia Dortmund, som knappt hade skapat mer än en halvchans, behövde nu göra två mål.
Spelet stämde inte, Dortmund var inte att känna igen. Men så räckte det med 20 sekunders briljans. Piszczek vann bollen, den färdades längs kanten, slogs in mot Marco Reus som elegant klackade fram till Robert Lewandowski som lyfte bollen över Caballero i mål och sen rullade han in 1-1. Matchen levde igen.
I andra halvlek blev dramatiken stor och matchavgörande händelser avlöste varandra. Roman Weidenfeller stod för några kalasräddningar, Caballero ville inte vara sämre och växte till en gigant i målet. Reus brände, Götze brände. Det började påminna om matchen i Málaga. Bollen ville inte in.
Efter 82 minuter hände det som inte fick hända. Westfalenstadion tystnade. Endast bortasupportrarna hördes. Stor fest. Málaga hade tagit ledningen med 2-1, Eliseu gjorde målet, och det godkändes trots att det var offside. Ett grymt slut på en fantastisk Champions League-saga.
Stadionspeakern Nobby Dickel lät smått uppgiven när han ropade ut ”fyra minuters tilläggstid, fyra minuter kvar att spela”. Vad skulle kunna hända?
Ett mirakel. Ett nutida svartgult mirakel.
Jürgen Klopp fick önskad effekt av sina byten. Nuri Sahin och Mats Hummels var på planen med känsliga passningsfötter och stort ledarskap. Julian Schieber hade kommit in på topp för att ta luftkampen med motståndarförsvararna.
Marco Reus får bollen framför mål efter en flippersituation i straffområdet. 2-2. 90+1 minuter spelade. Vad nu?
Fotbollens alla lagar och regler hade upphört att gälla. BVB-spelarna visste antagligen inte ens vad de höll på med. Allt de visste var att de skulle framåt, att de aldrig skulle ge upp. Publiken eldade på. Publiken och spelarna blev ett, de växte ihop till en svartgul tromb som förstörde allt i sin väg.
Marcel Schmelzer kastar bollen till Robert Lewandowski som slår ett inlägg mot fyra offsidestående spelare, Schieber vinner duellen och i en kaotisk situation får han sedan fram bollen till Felipe Santana av alla spelare – och han gör Målet. 3-2. Westfalenstadion exploderar. Två mål på tilläggstid och Borussia Dortmund vinner matchen. Ett fruktansvärt grymt slut för Málaga som stod med ena benet i semifinal. Ett sagolikt slut för Borussia Dortmund som återuppstod från de döda.
Den normalt sett så analyserande och eftertänksamme Ilkay Gündogan hittade knappt några ord: ”Efter slutsignalen sprang jag bara. Jag vet inte vart jag sprang, jag bara sprang. Helt plötsligt hade jag Marco Reus om armen. Jag släppte inte taget om honom. Den här matchen var en känsloexplosion, den skrivs in i historieböckerna”, säger han.
Han förstod inte vad som hade hänt. Hur blev 1-2 till 3-2 på tilläggstid? Gündogan, 22 år gammal, kom till klubben förra säsongen. Han har utvecklats till en ledare på mitten och i går kunde han stoltsera med en passningskvot på 91 procent. En liten stund senare hittade han fler ord: ”Strax efter målet (Eliseus) byttes jag ut och satt på bänken. Där begravde jag huvudet i min tröja och tänkte hela tiden på våra missade chanser i första matchen. Det kändes väldigt orättvist att vi skulle åka ut nu. Då trodde jag inte heller att vi skulle kunna vända på det här”, säger han.
1-1 i irreguljära mål, 3-2 till Dortmund i matchen. Ett högst tveksamt domarteam. Under långa stunder ingen högkvalitativ fotbollsmatch. Ändå ett stort drama, en otrolig intensitet och ett makalöst slut.
Borussia Dortmund är klart för semifinal. Jag har fortfarande hjärtat uppe i halsgropen. Tack Málaga och BVB för en fantastisk fotbollsupplevelse. Jag förstår varför jag älskar den här sporten så mycket. Genialiskt.
Aus, das Speil ist aus!
Das wunder von Turin?
Borussia Dortmund gjorde det i går – Galatasaray var faktiskt nära. Är det en sådan fotbollsvecka? Ska Juventus förvåna fotbollsvärlden och slå ut Bayern München?
Skulle inte tro det.
Ingenting kan eller ska uteslutas, men det var klasskillnad mellan lagen när de möttes på Allianz Arena. FC Bayern fick med sig en skön 2-0-vinst, men andra ord räcker det att göra ett mål i kväll för att Juventus ska behöva göra fyra. Vad som på förhand känns som ett omöjligt uppdrag för italienarna är kanske deras största vapen: de har inget att förlora.
Jupp Heynckes, Arjen Robben och Manuel Neuer är inne på samma linje inför matchen. Ja, FC Bayern har ett fint utgångsläge men Juventus kommer att bjuda på stor kamp. Det gäller att fokusera i 90 minuter och göra jobbet. 0-2-förlusten mot Arsenal var en väckarklocka, i den matchen saknades skärpan framför mål och trots att de tyska rekordmästarna var överlägsna kunde det ha slutat illa.
Det tyska mästerskapet säkrades i lördags och FC Bayern valde att fira stillsamt – vilket förstås var väldigt klokt. Det återstår fortfarande en hel del av säsongen och det är inte läge att slappna av nu. Det här känns som sagt som en avgjord match på förhand, men gårdagens spektakel har förstås även påverkat Bayern München-spelarna. Än en gång har de påmints om att fotboll är fotboll och att den tjocka damen måste sjunga innan något är klart.
Förutom Holger Badstuber och Toni Kroos har Jupp Heynckes ett komplett lag. Philipp Lahm, Dante, Luiz Gustavo och Mario Mandzukic ska passa sig för domarens gula kort.
Trolig startelva:
Neuer Lahm, van Buyten, Dante, Alaba Martinez, Schweinsteiger Robben, Müller, Ribéry Mandzukic
Bjuds vi på dramatik eller på förväntad suveränitet?
Det är inte så där överdrivet jätteroligt superkul att kliva upp i ottan för att tåga till Stockholm. Det finns förstås värre saker. Trots brist på tid tänkte jag dock bjuda på en liten blogg.
Dagen till ära, snarare morgondagen till ära, borde jag som vanligt försjunka i derbyläge och bjuda på något smaskigt om Schalke 04 – Borussia Dortmund. Detta Revierderby är något alldeles extra. Så mycket känslor, så otroligt mångårig tradition av fotboll. Men jag nöjer mig med att bjuda på gamla alster för er som vill ladda upp inför lördagens knall:
Varför? Jo, för dagen till ära tänkte jag bjuda på något helt annat. Det är trots allt internationella kvinnodagen så varför inte berätta om Katja Kraus.
Vem? För er som inte är HSV- eller Frankfurt-supportrar så säger kanske inte namnet så mycket. För tillfället är hon på tapeten eftersom att hon har skrivit boken ”Macht” (makt), som i princip handlar om makt och förlorad makt inom politiken och företagsverksamheten. Men Katja Kraus förtjänar uppmärksamhet av en annan anledning: som första kvinna tog hon plats i ett Bundesliga-lags styrelse.
Följaktligen inleds många journalistiska alster med ”den smala kvinnan med brunt hår står och tittar ut över gräsplanen”. Inte helt nödvändigt kan jag känna, men fortfarande ack så typiskt. Givetvis måste man få beskriva personer i fråga, men var och varannan artikel om Jupp Heynckes inleds knappast med ”mannen med rött ansikte och grått hår”.
Jag för min del tänker inte lägga någon vikt vid Katjas utseende – men jag tycker att det kan vara på sin plats att uppmärksamma henne en dag som denna. För hon mina vänner, hon jobbade i en mansdominerad värld. Och vem vet – en dag får vi kanske se henne i Bundesliga igen?
”Jag trivs väldigt bra med mitt liv som det är just nu, och jag vill inte ändra på något. Men jag älskar fotboll, kanske kommer en annan tid någon gång”, säger Katja Kraus.
I dag är hon 42 år gammal och har varit utan fotbollen sedan den 16 mars 2011. Kraus föddes i Offenbach am Main den 23 november 1970. Som barn hade hon aldrig någon tanke på att spela fotboll. Men det fanns en granne i bygden som hemskt gärna ville spela fotboll med henne. Katja själv drömde om att bli författarinna (och det löste sig det också). Det är klart att man vill leka som barn, men grannen Bert ställde inte upp på att leka kurragömma om han inte fick skjuta lite skott på den ofrivilliga målvakten. Och kanske var det just målet (garageporten) som formade Katja.
”Jag utvecklade en vilja att fånga bollen eftersom det dånade så öronbedövande högt när bollen dundrade i garageporten”, säger hon.
Då var Katja nio år. När hon var 16 år debuterade hon för FSV Frankfurt i Bundesliga, som målvakt förstås. Det blev ytterligare 219 ligamatcher för Frankfurt, tre mästerskapstitlar och fyra cuptitlar. En lite småhyfsad karriär så där. Katja Kraus har även sju landslagsmatcher på kontot – och kan titulera sig som Europamästare och VM-silvermedaljör.
Innan Katja Kraus tog plats i Hamburgs styrelse jobbade hon som presschef för Eintracht Frankfurt. I mars 2003 plockade HSV:s dåvarande klubbordförande, Bernd Hoffmann, in Katja i styrelsen efter att ha hört så mycket gott om henne. Som första kvinna satt hon nu med i ett Bundesliga-lags styrelse. Inledningsvis arbetade hon med kommunikation och jobbade efter mottot ”HSV är Hamburg”. Katja och övriga styrelsen lyckades göra Hamburger SV till Tysklands mest omsättningsstarka klubb näst efter Bayern München.
”Det enorma motstånd som jag inledningsvis möttes av i Eintracht Frankfurt har jag sluppit här i Hamburg”, säger hon.
Allting förflöt dock inte smärtfritt, särskilt inte mot slutet då Bernd Hoffmann och hans högra hand (mycket riktigt: Katja) fick lämna klubben i mars 2011. De hade först fått veta att deras kontrakt inte skulle förlängas efter årsslutet, men i det sportsliga kaoset utan sportchef, en sparkad Armin Veh och bittra nederlag fick även Bernd Hoffmann och Katja Kraus lämna sina poster med omedelbar verkan.
Många som stod HSV nära såg Bernd Hoffmann som en smart affärsman, men med ett litet HSV-hjärta. Missförtroendet växte och till sist var inte situationen hållbar längre och de båda styrelsemedlemmarna fick lämna arbetsplatsen i Hamburg.
Katja fick erbjudanden från andra klubbar, och får det än i dag, och hon har positiva minnen från tiden i HSV även om hon inte är intresserad av att jobba med fotboll för tillfället. Och Katja Kraus kan stolt minnas hur hon åtminstone ställde upp dörren på glänt för fler kvinnor inom fotbollen.
***
TSG Hoffenheim och Tim Wiese tycks vara ett avslutat kapitel. Säga vad man vill om målvaktens misslyckade insatser i sin nya klubb och sitt stundtals tveksamma beteende utanför planen – det här hundhuvudet förtjänar han inte att bära. Sportchef Andreas Müller borde kanske ta sig en funderare på om han är rätt man för yrket. Hur som helst, det står nu klart att Wiese får träna på egen hand framöver. Inte med proffstruppen, inte med amatörlaget. Bara med målvaktstränaren. I sommar lär vi absolut se Tim Wiese någon annanstans.
Men hey, vi får väl tacka Wiese för att han ägnade ett år av sin karriär till att sabotera för Hoffenheim då.
***
I dag kan jag även meddela att SC Freiburgs offensive mittfältare Jan Rosenthal, 26, är klar för Eintracht Frankfurt. Han ansluter gratis till sommaren och är säkert en del i Frankfurts investeringsplaner för att få behålla tränaren Armin Veh. Ett tråkigt tapp för Freiburg förstås.
***
Bundesliga omgång 25
Fredag 20:30
FC Augsburg – 1. FC Nürnberg
Bottenlaget från Bayern har spelat in tolv poäng på de senaste sju matcherna, de har helt klart vaknat till liv och om inte Nürnberg ser upp kan klubben dras in i bottenstriden. Inför mötet skiljer det sju poäng mellan lagen. Nürnberg har för all del inte förlorat så mycket på sistone – men fyra oavgjorda matcher i rad skvallrar om lagets problem: anfallet. Nu saknas dessutom Sebastian Polter på grund av avstängning, högerbacken Chandler är dock redo för spel igen. Augsburg får klara sig utan Baier.
Lördag 15:30
FSV Mainz 05 – Bayer Leverkusen
Ett lite kittlande möte när André Schürrle återvänder till sin före detta arbetsgivare. Två lag som jagar en Europa-plats, Leverkusen satsar på Champions League och Mainz drömmer om Europa League. Men det är också ett lustigt möte då Mainz inte har vunnit någon av sina fyra senaste hemmamatcher, Leverkusen har å andra sidan inte vunnit någon av de fyra senaste bortamatcherna. Thomas Tuchel måste klara sig utan Zabavnik, dessutom är Junior Diaz, Soto och Kirchhoff tveksamma till spel. Leverkusen får klara sig utan mittbacken Wollscheid.
SC Freiburg – VfL Wolfsburg
Ingen Naldo i ett Wolfsburg-försvar som åter har börjat skaka. Och ingen lugn och ro heller för den delen, inför matchen har Wolfsburg bara sex poängs försprång ner till Augsburg. ”När vi väl tar ett steg framåt, tar vi genast två steg bakåt”, säger Ivica Olic och beskriver situationen ganska väl. I Freiburg är däremot stämningen på topp: ligans näst bästa försvar och blott en förlust på elva matcher. Mot alla odds ligger Freiburg fortfarande på en EL-plats – och det helt välförtjänt.
Greuther Fürth – TSG Hoffenheim
En förlust för något av lagen och dörren till 2. Bundesliga står vidöppen. Greuther Fürth har för all del börjat spela bättre och plocka några poäng, men det har inte hjälpt mycket då Augsburg har prickat in en bättre form. En vinst är ett måste för båda klubbarna – det är det som gör matchen så het på förhand. Fürth har ännu inte vunnit på hemmaplan, och Hoffenheim kan bli en tuff nöt att knäcka om de kan spinna vidare på insatsen mot FC Bayern förra helgen. Beck och Polanski återvänder efter avstängningar för Hoffenheim.
Schalke 04 – Borussia Dortmund
Derbyt med stort D. Dags för Ruhrderby igen och Dortmund har en gås att plocka med Schalke efter 1-2-förlusten på hemmaplan i höstas. Då såg Klopps lag svagt ut. Nu tycks båda klubbarna ha hittat formen och självförtroendet igen och vi kan räkna med en riktigt het duell. Schalke måste klara sig utan tuffingen Jermaine Jones som är avstängd, Dortmund dras med skador på sina två defensiva mittfältare Bender och Kehl. Om Schalke skulle lyckas vinna på lördag blir det klubbens 400:e hemmaseger i Bundesliga. Vilket tillfälle.
Bayern München – Fortuna Düsseldorf ”Vi måste ta poäng”, säger Fortunas sportchef. Tuff målsättning, minst sagt. FC Bayern leder Bundesliga med ett försprång på 17 poäng ner till tvåan Dortmund. ”Jag vill bara bli mästare så tidigt som möjligt”, säger Toni Kroos. Fortuna behöver förstås poäng eftersom att FC Augsburg har vaknat till liv och jagar de andra lagen. Men Bayern München är svårast möjliga motstånd – laget har bara släppt in ett enda mål i Rückrunde, det var i 6-1-segern mot Bremen.
Lördag 18:30
Borussia Mönchengladbach – Werder Bremen
Gladbach har inte direkt fått sina motståndare att lida av yrsel på sistone – det är för lite fart i lagets anfallsspel. Men det hindrade inte Favres lag från att plocka tre fina och viktiga poäng när de 1-0-vann mot Frankfurt förra helgen. Kanske kan även Juan Arango vara redo för spel igen, Marx är däremot avstängd. Offensivt ska Europa-jagande Gladbach kunna hota ändå – Werder Bremen har ligans näst sämsta försvar med 48 insläppta mål. Dessutom måste tränare Schaaf klara sig utan mittbackarna Prödl och Sokratis. Nedflyttningskampen närmar sig.
Söndag 15:30
Hannover 96 – Eintracht Frankfurt
Hannover klarar inte alls av att spela på bortaplan den här säsongen, men på hemmaplan går det finfint och därför har Mirko Slomkas lag fortfarande goda chanser att säkra en Europa-plats. Söndagens motstånd utgörs av ligafyran Frankfurt som dock har börjat tappa fler och fler poäng. Anledningen till det är 414 mållösa minuter i rad. I Hannover får Armin Veh dessutom klara sig utan mittfältaren Rode, som är avstängd. En het Europa-duell.
Söndag 17:30
VfB Stuttgart – Hamburger SV
Hemmalagets tränare, Bruno Labbadia, har ett förflutet som spelare och tränare i Hamburger SV. Men på söndag behöver han se till att hans nuvarande klubb spelar hem tre poäng. Stuttgart kommer in i matchen med en tung och sen 1-2-förlust mot Leverkusen och ett 0-2-nederlag mot Lazio. Stämningen och självförtroendet kunde ha varit bättre. Läget är dock lite liknande för Thorsten Fink och HSV. Så fort klubben närmar sig en Europa League-plats låser det sig och de nödvändiga poängen uteblir. I Stuttgart vill de åter ta sikte på de åtråvärda platserna.
Tysk fotboll har tagit mig med storm. Bloggar för Sportbladets räkning, men för er skull, om detta fantastiska lands fotbollssparkande. Bundesliga, tyska cupen, landslaget och annat smått och gott.
Oh wie ist das schön.
Saknas länkarna till historiska dokument om det första målet i Bundesliga eller Ruhrderbyt? Ingen fara, använd er av kategorierna nedan.
