Inlägget uppdaterat den 23 juli. Uppdateringar markerat i rött.

Bayern München

In: Thiago Alcantara (Barcelona), Jan Kirchhoff (FSV Mainz 05), Mario Götze (Borussia Dortmund), Mitchell Weiser (1. FC Kaiserslautern, åter från lån).

Ut: Mario Gomez (Fiorentina), Anatoliy Tymoshchuk (Zenit St. Petersburg), Nils Petersen (Werder Bremen), Maximilian Riedmüller (ej förnyat kontrakt).

Rykten in: Robert Lewandowski, Laurent Koscielny, Micah Richards.

Rykten ut: Emre Can, Rafinha, Luiz Gustavo.

Kommentar: Det stora namnet den här sommaren är Pep Guardiola. FC Bayern vann sina titlar storslaget den gångna säsongen och behöver inte fixa särskilt mycket md truppen. Eventuellt hämtas ytterligare en mittback in. Man vill låna ut mittfältstalangen Emre Can så att han får speltid, just nu tycks den hetaste adressen vara FC Augsburg.

Robert Lewandowski har ryktats vara på väg länge, men det ser ut att bli en fri transfer om ett år i stället. Allting ser mycket bra ut i München. Önskespelaren Thiago är på plats. Superbt.

Borussia Dortmund

In: Henrikh Mkhitaryan (Sjachtar Donetsk), Pierre-Emerick Aubameyang (AS Saint-Etienne), Sokratis (Werder Bremen), Hendrik Bonmann (Rot-Weiss Essen), Lasse Sobiech (Greuther Fürth, åter från lån).

Ut: Lasse Sobiech (Hamburger SV), Leonardo Bittencourt (Hannover 96), Moritz Leitner (VfB Stuttgart, lån), Julian Koch (FSV Mainz 05), Daniel Ginczek (1. FC Nürnberg), Felipe Santana (Schalke 04), Mario Götze (Bayern München), Marvin Bakalorz (släpps från kontrakt), Patrick Owomoyela (ej förnyat kontrakt).

Rykten in: Christian Eriksen, Jesus Corona, Bernard, Christian Tello, David Henen, Jackson Martinez, Victor Ibarbo med flera.

Rykten ut: Robert Lewandowski, Julian Schieber, Ilkay Gündogan.

Kommentar: När det väl började hända saker gick det fort: truppen har förstärkts med tre riktigt bra spelare och vissa luckor fylls av klubbens egna talanger. Fina investeringar som kommer att göra Dortmund gott – men har truppen verkligen blivit mycket bredare?

Robert Lewandowski kommer att lämna klubben, troligtvis för FC Bayern nästa sommar. Ilkay Gündogan sägs attrahera Real Madrid och Barcelona, men spelaren har uttalat sig positivt om minst en säsong till i BVB. Julian Schieber fick inte mycket speltid förra säsongen. Eventuellt inhandlas en så kallad perspektivspelare för offensiven, men i stort är nu Klopp och Zorc klara med personalplaneringen.

Bayer Leverkusen

In: Roberto Hilbert (Besiktas), Emir Spahic (Sevilla), Giulio Donati (Inter), Heung Min Son (Hamburger SV), Andres Palop (Sevilla), Robbie Kruse (Fortuna Düsseldorf), Konstantinos Stafylidis (PAOK Salonki), Carlinhos (Jahn Regensburg, åter från lån).

Ut: André Schürrle (Chelsea), Daniel Carvajal (Real Madrid), Christoph Kramer (Borussia Mönchengladbach, lån), Michael Rensing (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Hertha Berlin), Daniel Schwaab (VfB Stuttgart), Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn), Manuel Friedrich (ej förnyat kontrakt).

Rykten in: Toby Alderweireld, Sime Vrsaljko, Jesé, Victor Cedron, Kurt Zouma.

Rykten ut: Karim Bellarabi, Ömer Toprak.

Kommentar: Många tror kanske att ett Leverkusen utan Schürrle får det svårt – jag ser det inte alls så. De har gjort en jättebra affär, en spelare som aldrig nådde upp till förväntningarna har nu lämnat för en mycket god summa. In kommer ett gäng spännande namn som Son, Kruse och Donati. Ytterligare en eller två offensiva spelare lär följa, precis som en eller två försvarare (Hilbert och Spahic har nu anslutit och backlinjen får anses vara klar).

Bellarabi och Toprak som ryktas vara på väg bort lär stanna i Leverkusen, det är min känsla. Det ser ganska bra ut för Völler och Hyypiä.

Schalke 04

In: Leon Goretzka (VfL Bochum), Adam Szalai (FSV Mainz 05), Christian Clemens (1. FC Köln), Felipe Santana (Borussia Dortmund), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, åter från lån), Anthony Annan (Osasuna, åter från lån), Sergio Escudero (Getafe, åter från lån), Philipp Hofmann (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Philipp Hofmann (FC Ingolstadt, lån), Sergio Escudero (Getafe), Jose Manuel Jurado (Spartak Moskva), Christoph Moritz (FSV Mainz 05), Christoph Metzelder (avslutar karriären), Raffael (Dynamo Kiev, lån avslutat), Ibrahim Afellay (Barcelona, lån avslutat).

Rykten in: Sascha Riether, Vaclav Kadlec, Pascal Itter.

Rykten ut: Ciprian Marica, Kyriakos Papadopoulos, Jefferson Farfan, Julian Draxler.

Kommentar: Sportchef Horst Heldt har äntligen gjort klart med Bochums stortalang Goretzka. Han vill även hämta in Riether från Fulham, om detta går vägen så är klubben klar på transfermarknaden för den här sommaren. Pascal Itter är ett spännande framtidsnamn på det defensiva mittfältet (håller till i Nürnberg), kan tänkas att han ansluter om Goretzka-affären inte går igenom.

Schalke vill göra sig av med överflödiga spelare från Magath-eran, men även spelare som Farfan och Draxler kan säljas om rätt klubb kommer med rätt argument. Det ser bra ut i Gelsenkirchen för tillfället.

SC Freiburg

In: Francis Coquelin (Arsenal, lån), Gelson Fernandes (Sporting Lissabon), Christopher Jullien (AJ Auxerre), Vaclav Pilar (VfL Wolfsburg, lån), Mike Hanke (Borussia Mönchengladbach), Niclas Höfler (Erzgebirge Aue, åter från lån), Erich Sautner (Hallescher FC, åter från lån), Felix Klaus (Greuther Fürth).

Ut: Denis Perger (SV Wehen Wiesbaden, lån), Beg Ferarti (FC Sion), Erik Jendrisek (Energie Cottbus), Simon Brandstetter (Rot-Weiß Erfurt), Cedric Makiadi (Werder Bremen), Max Kruse (Borussia Mönchengladbach), Daniel Caligiuri (VfL Wolfsburg), Johannes Flum (Eintracht Frankfurt), Jan Rosenthal (Eintracht Frankfurt), Ivan Santini (NK Zadar, lån avslutat), Ezequiel Calvente (Real Betis, lån avslutat).

Rykten in: Saleh Gomaa, Sulley Muniru, Marius Alexe, Vaclav Kadlec, Yassin Mikari.

Rykten ut: Matthias Ginter, Julian Schuster, Fallou Diagne.

Kommentar: Freiburg vill absolut inte sälja fler spelare, men på grund av utköpsklausuler i flertalet spelarkontrakt har alldeles för många nyckelspelare lämnat. Om ingen agent kommer på att de skrev in klausuler i kontrakten så kommer inte de spelarna som ryktas vara på väg bort att få lämna. Freiburg söker med ljus och lykta efter trevliga alternativ till mittfältet – såväl centralt som offensivt. Spännande och bra lösningar har anslutit, men tränare Streich ser nog gärna ytterligare några förstärkningar.

Med tanke på de givna förutsättningarna har Freiburg agerat bra hittills.

Eintracht Frankfurt

In: Joselu (TSG Hoffenheim, lån), Stephan Schröck (TSG Hoffenheim), Marco Russ (VfL Wolfsburg), Felix Wiedwald (MSV Duisburg), Johannes Flum (SC Freiburg), Jan Rosenthal (SC Freiburg).

Ut: Martin Amedick (SC Paderborn), Vadim Demidov (klubb ej klar), Oliver Occean (1. FC Kaiserslautern, lån), Karim Matmour (1. FC Kaiserslautern), Julian Dudda (Werder Bremen II); Oka Nikolov (Philadelphia Union), Heiko Butscher (VfL Bochum), Marvin Schwäbe (TSG Hoffenheim).

Rykten in: Vaclav Kadlec, Marvin Pourie, Emre Can, Patrick Helmes, Nicklas Bendtner.

Rykten ut: Sebastian Rode.

Kommentar: Schröck och Russ gör backlinjen komplett, Flum och Rosenthal gör mittfältet komplett. Nu är det en anfallare av hög klass som behövs och närmast till hands tycks Hoffenheims Josélu ligga (på lån, nu klart). Kadlec och Helmes hade varit bra alternativ, förhoppningsvis låter de bli den gode Bendtner. Tränare Veh verkar dock inte vara nöjd med enbart Joselu – han vill ha en anfallare till.

Occéan värvades inför förra säsongen, men anfallaren lyckades inte alls prestera i Bundesliga. Han ser ut att återvända till ett lag i 2. Bundesliga (nu klart). Sebastian Rode har många intressenter efter sig, men även han tros ha skrivit på för FC Bayern till nästa säsong.

Hamburger SV

In: Lasse Sobiech (Borussia Dortmund), Johan Djourou (Arsenal, lån), Jacques Zoua (FC Basel), Hakan Calhanoglu (Karlsruher SC, åter från lån), Kerem Demirbay (Borussia Dortmund II), Jonathan Tah (HSV U 17), Paul Scharner (Wigan, åter från lån), Robert Tesche (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Marcus Berg (Panathinaikos), Heung Min Son (Bayer Leverkusen), Jeffrey Bruma (Chelsea, lån avslutat).

Rykten in: Alfred Finnbogason, Roque Santa Cruz, Tom de Sutter, Nils Quaschner, Reto Ziegler, Alexander Madlung, Philipp Hofmann.

Rykten ut: René Adler, Gojko Kacar, Slobodan Rajkovic, Tomás Rincon.

Kommentar: HSV är på jakt efter mittbackar och anfallare. Dortmunds Sobiech och Arsenals Djourou ser på allvar ut att kunna hamna i den stolta nordtyska klubben (nu klart). Santa Cruz stämmer inte lika bra in profilmässigt som de yngre anfallarna (de Sutter, Quaschner, Hofmann). En hel del unga och spännande spelare är redan klara för klubben.

Högsta prioritet i Hamburg är annars att behålla Adler förstås, men också att bli av med en handfull spelare som bara kostar en massa lön men som inte har någon framtid i klubben. En hel del arbete kvar för Hamburg, men truppen börjar trots allt bli klar.

Borussia Mönchengladbach

In: Raffael (Dynamo Kiev), Christoph Kramer (Bayer Leverkusen, lån), Max Kruse (SC Freiburg), Matthias Zimmermann (Greuther Fürth, åter från lån), Elias Kachunga (Hertha Berlin, åter från lån).

Ut: Matthias Zimmermann (SV Sandhausen), Matthew Leckie (FSV Frankfurt), Mike Hanke (SC Freiburg), Igor de Camargo (TSG Hoffenheim), Niklas Dams (ej förlängt kontrakt), Tolga Cigerci (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Alexander Ring (HJK Helsingfors, lån avslutat).

Rykten in: Valentin Stocker, Raphael Holzhauser, Denis Cheryshev, Jelle Vossen, Dong-Won Ji, Siem de Jong, Nicklas Bendtner.

Rykten ut: Marc-André ter Stegen, Peniel Mlapa, Luuk de Jong, Granit Xhaka, Julian Korb.

Kommentar: Kruse och Raffael kommer att berika en tidigare lite stel och seg offensiv, där har sportchef Eberl funnit två spännande lösningar (ska även bli kul att se Raffael återförenas med Lucien Favre). Vidare söker klubben efter fler anfallsalternativ, hur många återstår att se då Gladbach kan tänka sig att sälja både Mlapa och de Jong. Ytterligare en central mittfältare önskas då Xhaka inte lyckades imponera som Neustädters ersättare och nu börjar Marx bli lite väl gammal.

Ter Stegen ryktas stå väldigt högt upp på Barcelonas önskelista, men den här säsongen kommer antagligen inget att ske. Börjar se bra ut.

Hannover 96

In: Leonardo Bittencourt (Borussia Dortmund), Edgar Prib (Greuther Fürth), Salif Sane (AS Nancy-Lorraine), Florian Ballas (1. FC Nürnberg II), Daniel Royer (1. FC Köln, åter från lån), Christopher Avevor (St. Pauli, åter från lån).

Ut: Sergio da Silva Pinto (UD Levante), Daniel Royer (Austria Wien), Mohammed Abdellaoue (VfB Stuttgart), Mario Eggimann (Union Berlin), Konstantin Rausch (VfB Stuttgart), Niko Gießelmann (Greuther Fürth), Johan Djourou (Arsenal, lån avslutat).

Rykten in: Konstantin Fuhry, Goncalo, Anthony Modeste.

Rykten ut: Samuel Radlinger, Deniz Aycicek, Mame Diouf.

Kommentar: Hannover har gjort klart med Bittencourt och Prib – två spelare som man hoppas mycket på. Bittencourt ska berika det offensiva mittfältet och sätta lite fart på en kille som Schlaudraff, Prib tar över Rausch’s tidigare roll som vänsterlöpare. Radlinger och Aycicek behöver mer speltid och ryktas till klubbar som VfL Osnabrück och Rapid Wien.

Lagets bäste anfallare, Diouf, har dragit på sig ett gäng klubbars intresse men Hannover vill inte sälja. En mittback, en mittfältare och eventuellt en anfallare skulle göra Mirko Slomkas trupp relativt komplett. Tid är det gott om då Hannover redan har kommit långt i planeringen.

1. FC Nürnberg

In: Josip Drmic (FC Zürich), Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Mariusz Stepinski (Widzew Lodz), Daniel Ginczek (Borussia Dortmund), Martin Angha (Arsenal), Nick Weber (Borussia Dortmund), Almog Cohen (Hapoel Tel Aviv, åter från lån), Wilson Kamavuaka (Jahn Regensburg, åter från lån), Philipp Klement (Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Timm Klose (VfL Wolfsburg), Julian Wießmeier (SV Wehen Wiesbaden), Timmy Simons (Club Brügge), Manuel Zeitz (SC Paderborn), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Rykten in: Alexander Madlung.

Rykten ut: Almog Cohen.

Kommentar: Nürnberg spelade bra och stabilt den gångna säsongen, laget hade antagligen landat några placeringar högre upp i tabellen om någon av anfallarna hade kunnat göra mål. Det är också anledningen till varför jag tycker att Nürnberg är ett av de intressantaste lagen inför nästa säsong. Klubben har gjort klart med två oerhört intressanta och unga anfallare i Ginczek och Stepinski – och ynglingarna kan absolut inte prestera sämre än vad Polter och Pekhart gjorde. Chansen är stor till prestationsexplosioner.

Timm Klose sägs vara så gott som klar för VfL Wolfsburg (nu klar). Mittbacken spelade en utomordentligt bra säsong och kommer att saknas – men samtidigt frigörs en god summa pengar för fler spelarköp. Oerhört spännande.

VfL Wolfsburg

In: Timm Klose (1. FC Nürnberg), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, åter från lån), Max Grün (Greuther Fürth), Daniel Caligiuri (SC Freiburg), Stefan Kutschke (RB Leipzig), Mateusz Klich (PEC Zwolle, åter från lån), Emanuel Pogatetz (West Ham, åter från lån), Felipe Lopes (VfB Stuttgart, åter från lån), Rasmus Jönsson (FSV Frankfurt, åter från lån), Giovanni Sio (FC Sochaux, åter från lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos, åter från lån), Ja-Cheol Koo (FC Augsburg, åter från lån), Patrick Ochs (TSG Hoffenheim, åter från lån), Akaki Gogia (St. Pauli, åter från lån), tolga Cigeerci (Borussia Mönchengladbach, åter från lån).

Ut: Emanuel Pogatetz (1. FC Nürnberg), Marco Russ (Eintracht Frankfurt), Mateusz Klich (PEC Zwolle), Michael Schulze (Energie Cottbus), Vaclav Pilar (SC Freiburg, lån), Yohandry Orozco (Deportivo Tachira FC), Sebastian Polter (FSV Mainz 05 – förutsatt att läkarundersökningen går som planerat), Marwin Hitz (FC Augsburg), Thomas Kahlenberg (ej förlängt kontrakt), Sotirios Kyriakos (ej förlängt kontrakt), Alexander Madlung (ej förlängt kontrakt).

Rykten in: Julian Schieber, Ishak Belfodil, Juraj Kucka, Mame Diouf.

Rykten ut: Diego, Akaki Gogia, Ricardo Rodriguez, Ja-Cheol Koo, Patrick Helmes, Vieirinha.

Kommentar: Som vanligt är det svårt att säga något om Wolfsburgs personalpolitik – den är oöverskådlig. Känslan är dock att Klaus Allofs och Dieter Hecking försöker göra något åt det, men truppen är ännu extremt stor sedan Magaths tid, därför blir sommarens träningsläger säkerligen avgörande för flertalet spelare.

Klart är att Wolfsburg vill behålla Diego samt att klubben är på jakt efter en ny anfallare – Hecking spenderade en trevlig säsong med Schieber i Nürnberg en gång i tiden. Här handlar det alltså först och främst om att bli av med överflödiga spelare. Mittbacken Klose sägs vara klar för klubben (nu klar). En hel del kvar att sälja och fixa, men Heckings trupp är nog relativt klar trots allt.

VfB Stuttgart

In: Moritz Leinter (Borussia Dortmund, lån), Mohammed Abdellaoue (Hannover 96), Sercan Sararer (Greuther Fürth), Marco Rojas (Melbourne Victory), Konstantin Rausch (Hannover 96), Thorsten Kirschbaum (Energie Cottbus), Daniel Schwaab (Bayer Leverkusen), Patrick Funk (St. Pauli, åter från lån).

Ut: Raphael Holzhauser (FC Augsburg, lån), Shinji Okazaki (FSV Mainz 05), Federico Macheda (Manchester United, lån avslutat), Felipe Lopes (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Tim Hoogland (Schalke 04, lån avslutat), Marc Ziegler (lägger målvaktshandskarna på hyllan), Mamadou Bah (ej förlängt kontrakt).

Rykten in: Saphir Taider, Yussuf Poulsen, Taxiarchis, Elderson, Anthony Modeste.

Rykten ut: Kevin Stöger, William Kvist, Cristian Molinaro, Serdar Tasci, Tamas Hajnal, Ibrahima Traoré,

Kommentar: Även Stuttgart har gjort flertalet genomtänkta och intressanta värvningar, det kommer bli intressant att följa klubben nästa säsong. Trots en mager budget har sportchef Bobic lyckats bredda den tunna truppen. Abdellaoue kommer att ge Ibisevic en match som anfallsplatsen och i inlånade Leitner får Labbadia en önskespelare till mittfältet. Sararer och Rojas är stora talanger som kommer att berika det offensiva mittfältet.

Inga förluster som svider än, tvärtom försöker man låna ut talangerna Stöger och Holzhauser (Holzhauser till FCA klart). Kvists tid i klubben kan vara över då Leitner ska ta hand om den platsen, Stuttgart kämpar för att behålla Traoré och Tasci. Spännande personalplanering och relativt klart.

FSV Mainz 05

In: Joo-Ho Park (FC Basel), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Shinji Okazaki (VfB Stuttgart), Julian Koch (Borussia Dortmund), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg, läkarundersökning ska klaras), Johannes Geis (Greuther Fürth), Christoph Moritz (Schalke 04), Deniz Yilmaz (SC Paderborn, åter från lån), Anthony Ujah (1. FC Köln, åter från lån), Malik Fathi (1860 München, åter från lån).

Ut: Anthony Ujah (1. FC Köln), Deniz Yilmaz (Elazigspor), Adam Szalai (Schalke 04), Marcel Risse (1. FC Köln), Jan Kirchhoff (Bayern München), Andreas Ivanschitz (UD Levante), Radoslav Zabavnik (ej förlängt kontrakt), Ivan Klasnic (ej förlängt kontrakt), Marco Caligiuri (Eintracht Braunschweig).

Rykten in: Héldon, Adrian Ramos, Sascha Mölders.

Rykten ut: Malik Fathi.

Kommentar: En del spännande namn har trillat in: talangfulle Koch kan spela på samtliga defensiva positioner, Okazaki berikar offensiven och Geis förstärker det centrala mittfältet tillsammans med Moritz. Räkna dock med att betydligt mycket mer kommer att hända då Mainz fick en rejäl hög med pengar från Gelsenkirchen när Szalai stack dit. Inga konkreta rykten för tillfället (Park och Schahin klara nu).

Werder Bremen

In: Luca Caldirola (Inter), Cedric Makiadi (SC Freiburg), Nils Petersen (Bayern München), Denni Avdic (PEC Zwolle, åter från lån).

Ut: Sokratis (Borussia Dortmund), Kevin de Bruyne (Chelsea, lån avslutat), Christian Vander (karriärsslut).

Rykten in: Denis Tonucci, Alfred Finnbogason, Lucas Barrios, Dolly Menga, Yohan Benalouane, Valentin Stocker.

Rykten ut: Eljero Elia, Marko Arnautovic, Joseph Akpala.

Kommentarer: Talangfulle Caldirola ska ersätta publikfavoriten Sokratis och Bremen lyckades lösa Petersen från FC Bayern. Cedric Makiadi kommer att göra mycket gott för Werders centrala mittfält – en kanonvärvning. Klubben letar fortfarande efter ytterligare en anfallare (de vill också bli av med Akpala) och det hetaste namnet just nu är ex-HIF:aren Finnbogason. Men även Dortmunds förre skyttekung Barrios nämns som ett alternativ (men för dyrt just nu). Vidare söker klubben eventuellt efter ytterligare en mittback samt en ung, billig och kreativ mittfältare.

Elia och Arnautovic har benådats av nye tränaren Robin Dutt – klubben vill dock bli av med Akpala.

FC Augsburg

In: Raphael Holzhauser (VfB Stuttgart, lån), Panagiotis Vlachodimos (Olympiakos, lån), Halil Altintop (Trabzonspor), Mathias Fetsch (Kickers Offenbach), Marwin Hitz (VfL Wolfsburg).

Ut: Milan Petrzela (ej förlängt kontrakt), Sebastian Langkamp (Hertha Berlin), Stephan Hain (1860 München), Ja-Cheol Koo (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Dong-Won Ji (Sunderland, lån avslutat), Knowledge Musona (TSG Hoffenheim, lån avslutat), Simon Jentzsch (ej förlängt kontrakt), Marco Thiede (SV Sandhausen), Torsten Oehrl (Eintracht Braunschweig).

Rykten in: Robert Tesche, Marc Schnatterer, Emre Can.

Rykten ut: Sascha Mölders.

Kommentar: Altintop blev nyligen klar, givetvis blir det intressant och kul att se Halil i Bundesliga igen. Troligen ser Augsburg honom som en ersättare till Ji, framför allt eftersom att klubben vill behålla Mölders som dock har lockat till sig intresse från klubbar som Everton och Mainz. Annars är det framför allt centrala mittfältare som står på Augsburg lista – och det rör sig uteslutande om nya lån.

TSG Hoffenheim

In: Anthony Modeste (Bordeaux), Tarik Elyounoussi (Rosenborg), Igor de Camargo (Borussia Mönchengladbach), Knowledge Musona (FC Augsburg, åter från lån), Joseph-Claude Gyau (St. Pauli, åter från lån), Edson Braafheid (Twente, åter från lån), Marvin Schwäbe (Eintracht Frankfurt).

Ut: Igor de Camargo (Standard Liege), Luis Advincula ((Associacaqo Atletica Ponte Preta, lån), Joselu (Eintracht Frankfurt, lån), Stephan Schröck (Eintracht Frankfurt), Daniel Williams (FC Reading), Chris (ej förlängt kontrakt), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat), Heurelho Gomes (Tottenham, lån avslutat), Patrick Ochs (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Sandro Wieser (SV Josko Ried, lån).

Rykten in: Philipp Hosiner, Zdravko Kuzmanovic, Lukasz Skorupski.

Rykten ut: Knowledge Musona, Kevin Volland, Eren Derdiyok, Matthieu Delpierre, Tim Wiese.

Kommentar: Hoffenheim klarade sig kvar i Bundesliga efter två intensiva kvalmatcher mot Kaiserslautern. Nu vill tränare Gisdol hitta tillbaka till rötterna och satsa på egna talanger kryddat med en handfull fullblodsproffs. Klubben jagar spännande talanger och försöker samtidigt göra sig av med alla dyra spelare som floppade den gångna säsonggen. Hoffenheim har en hel del att göra.

Hertha Berlin

In: Alexander Baumjohann (1. FC Kaiserslautern), Johannes van den Bergh (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Bayer Leverkusen), Sebastian Langkamp (FC Augsburg), Marco Djuricin (Jahn Regensburg, åter från lån), Daniel Beichler (SV Sandhausen, åter från lån), Fanol Perdedaj (Lyngby BK, åter från lån).

Ut: Marvin Knoll (SV Sandhausen), Daniel Beichler (Sturm Graz), Marco Djuricin (Sturm Graz), Felix Bastians (VfL Bochum), Alfredo Morales (FC Ingolstadt).

Rykten in: Idir Ouali, Karim Bellarabi, Alexander Madlung.

Rykten ut: Adrian Ramos, Pierre-Michel Lasogga.

Kommentar: Hertha Berlin gjorde ett gäng spännande värvningar senast de återvände till Bundesliga för två säsonger sedan, men då räckte det inte för att hålla sig kvar. Nu har de gjort spännande värvningar igen och jag kan inte låta bli att tro på klubben den här gången. Baumjohann berikar det offensiva mittfältet och i Hosogai, Langkamp och van den Bergh kommer nyttiga spelare med Bundesliga-erfarenhet in. Klubben söker efter någon pigg kantlöpare.

Ramos och Lasogga lockar till sig flertalet klubbar, men Hertha vill behålla anfallarna.

Eintracht Braunschweig

In: Simeon Jackson (Norwich), Jan Hochscheidt (Erzgebirge Aue), Marco Caligiuri (FSV Mainz 05), Omar Elabdellaoui (Manchester City), Jan Washausen (Kickers Offenbach, åter från lån), Torsten Oehrl (FC Augsburg), Timo Perthel (MSV Duisburg).

Ut: Oliver Petersch (Arminia Bielefeld), Chengdong Zhang (CD Mafra, lån avslutat), Pierre Merkel (Hallescher FC).

Rykten in: Tjaronn Chery, Mike van Duinen, Jürgen Gjasula, Karim Bellarabi.

Rykten ut: –

Kommentar: Mike Büskens förde upp ett samspelt Greuther Fürth i Bundesliga men fick sparken efter en rad usla resultat. Efteråt beklagade han sig över bristen på Bundesliga-rutin hos spelarna. Just nu ser Braunschweig ut att gå ungefär samma väg – de har ett samspelt och duktigt lag men blott Claigiuri och Oehrl har kommit in med rutin. De borde ge sig ut på jakt efter ett par spelare till som inte längre ser sin framtid i ett Bundesliga-lag.

Braunschweig tycks vara intresserat av van Duinen och Chery, båda spelarna håller till i Holland och är tänkta att förstärka lagets offensiv. Holland-spåret blev för dyrt för Eintracht, ny lösning sökes.

/Wingren

Läs del ett här
Läs del två här

En sista titt på hur lagen skötte sig den gångna säsongen – idag kikar vi på topplagen.

6. Eintracht Frankfurt
Betyg: 2
Kommentar: Eintracht Frankfurt spelade en bra höstsäsong för två år sedan, under våren tappade laget allt. Förra säsongen spenderades således i 2. Bundesliga tillsammans med nye tränaren Armin Veh. När Frankfurt mötte lag som VfL Bochum och 1860 München la Veh märke till några intressanta spelare. Frankfurt fixade en Bundesliga-plats och Veh tog med sig spelare som Stefan Aigner och Takashi Inui från tidigare nämnda klubbar – det var en jäkla tur det.

Att som nykomling i Bundesliga virvelvinda sönder flertalet försvar är starkt, att som nykomling i Bundesliga fixa en Europa League-plats är otroligt. Eintracht Frankfurt spelade en näst intill perfekt säsong, men om konkurrensen bakom hade varit lite giftigare hade Frankfurt troligtvis fått nöja sig med en mittenplacering.

Armin Veh fick laget att spela en underhållande och offensiv fotboll, han kittlade fram världsklassprestationer från Alexander Meier och han fick en handfull ynglingar att utvecklas till nyckelspelare: Kevin Trapp, Sebastian Jung, Sebastian Rode och många fler imponerade.

5. SC Freiburg
Betyg: 1,5
Kommentar: Christian Streich är en härlig typ och en fantastisk tränare. Han har gjort så mycket av så lite. Hans SC Freiburg, med ligans näst minsta lönebudget, spelade den näst bästa säsongen i klubbhistorien. Den sista matchen för säsongen spelades mot Schalke 04, Freiburg förlorade förvisso med 1-2 men bara det faktum att de hade kunnat stjäla Champions League-platsen från Schalke är galet. Nu slutade Freiburg i stället femma och får spela i Europa League till hösten. En helt makalös säsong.

Streich har byggt ett riktigt lag, en trupp som trivs. Därför var de också beredda att hela tiden hjälpa varandra på fotbollsplanen och springa mer än vad de trodde – oavsett om de spelade i försvaret eller i anfallet. Det är svårt att inte likna framgångskonceptet med Klopps Dortmund.

En annan stor, och imponerande, faktor till Freiburgs enorma framgång var lagets jämnhet. Blott ett fåtal matcher gick åt skogen, överlag var Freiburg otroligt konstanta under hela säsongen. Max Kruse fick sitt genombrott och stod för elva mål och fick senare chansen i Löws landslag. Försvaret såg mycket bra ut och förutom Kruse delade Freiburg-spelarna på målskyttet. En ljuvligt drömsk säsong.

4. Schalke 04
Betyg: 3
Kommentar: En säsong med en hel del toppar, men också en mänga djupa avgrunder. När allt kommer omkring måste jag ändå konstatera att Schalke har gjort en bra säsong, de fixade trots allt sitt mål i Bundesliga och de tog sig vidare som gruppetta i Champions League. Klaas-Jan Huntelaar var skadad och allmänt formsvag nästan hela säsongen, det vår vi inte glömma. Hur hade det gått för Dortmund utan Lewandowski, exempelvis?

Det började helt fantastiskt under dåvarande tränaren Huub Stevens. Schalke gjorde sina bästa säsongsstart på 41 år och skuggade Bayern München i tabellen. De besegrade Arsenal på bortaplan i Champions League och vann gruppen och de vann minsann derbyt mot Dortmund i Dortmund. Det kunde knappast sett bättre ut.

Men så rasade allt. Schalke tog bara två poäng i de sex sista höstmatcherna. De halkade neråt i tabellen och Horst Heldt valde att avskeda kult-Stevens. Jens Keller lyfte upp från U 17-laget och fick en tung start med en cupförlust mot FSV Mainz. Ojoj.

Jens Keller och hans Schalke inledde dock Rückrunde med ett fyrverkeri – Hannover besegrades med 5-4. Men efter den matchen uteblev segrarna igen och Schalke förnedrades också av FC Bayern. Skulle Keller få sitta kvar? Åsikterna var många. Schalke åkte också lite onödigt ut ur Champions League när de förlorade hemma mot Galatasaray i turneringens åttondelsfinal.

Jens Keller satsade än mer på att få ihop truppen, och han måste ha lyckats med något. Spelet blev bättre och bättre, poängen började trilla in igen. Julian Draxler blommade ut på allvar när han fick chansen att fylla den centrala luckan efter Lewis Holtby som lämnat för Tottenham.

Och jo, efter 34 omgångar ligger Schalke 04 just fyra. En kvalplats till Champions League är säkrad efter en turbulent säsong.

3. Bayer Leverkusen
Betyg: 2,5
Kommentar: Ingen Michael Ballack som stal rubrikerna, ingen Robin Dutt som sades vara illa omtyckt av vissa spelare. I stället en fräsch duo bestående av Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski, med sig hade tränarduon en spännande spelartrupp. Stefan Kießling vann skytteligan och gav alltid allt, Lars Bender städade på mitten tillsammans med sina kompisar och Real Madrid-lånet Carvajal slog igenom och gjorde försvaret till ett strålande sådant. Bayer Leverkusen gjorde en mycket bra säsong, en fokuserad säsong, och de tappade aldrig greppet. Champions League-platsen kändes aldrig hotad. Anledningen till att betyget dras ned ett snäpp baseras på lagets oförmåga att ta sig förbi Borussia Dortmund när chanserna gavs.

Leverkusens version av 4-3-3 gör laget farligt. Backlinjen får hjälp av tre centrala krigare samtidigt som ett par yttrar springer fram och tillbaka på kanterna. Ett svårforcerat lag. Bayern München fick smaka på just det när Leverkusen, med en nypa tur förvisso, tog tre poäng mot FC Bayern under hösten. Säsongens största besvikelse var snarare insatsen i Europa League, uttåget mot Benfica kändes onödigt.

En stabil säsong med flertalet höjdpunkter och få blamage – Bayer Leverkusen gjorde det finfint.

2. Borussia Dortmund
Betyg: 2
Kommentar: Jürgen Klopp och hans Borussia Dortmund gick in som regerande tyska liga- och cupmästare. De bar ett ok på sina axlar efter ett par misslyckade insatser i Europa. De avslutade säsong som vicemästare i Bundesliga och Champions League. I DFB-Pokal tog det stop i kvarten mot Bayern München. En utmärkt säsong för BVB – helt klart. Men jag kan inte dela ut ett bättre betyg på grund av ett gäng dåliga ligamatcher där laget inte var tillräckligt fokuserat.

Under sommaren valde Dortmund att agera relativt sparsamt på transfermarknaden. Affischnamnet Marco Reus hämtades in, men annars rörde det sig mest om talanger och utfyllnadsspelare som Julian Schieber och Leonardo Bittencourt. Dortmund kunde inte längre spela den favoriserade typen av kontringsfotboll då de helt plötsligt var favoriter i samtliga matcher och laget tappade ganska många och onödiga poäng. I Champions League gick det bättre och mot slutet av hösten stod klubben som segrare av dödens grupp.

Bredden i truppen var ett problem under hela säsongen, spelarna från startelvan kunde inte ersättas på ett adekvat sätt. Det kostade ytterligare några poäng under våren, men spelet var trots allt stabilare och bättre. Dortmund kunde ganska komfortabelt säkra den där viktiga andraplatsen och hur sagolikt laget spelade i CL minns vi alla.

Det här var säsongen då anfallet var betydligt mycket bättre än försvaret, det här var säsongen då Roman Weidenfeller fick sitt erkännande som en målvakt av världsklass. Det här var säsongen då Dortmund på allvar presenterade sig i Europa. Sammantaget en mycket bra säsong som dock innehöll några för många poängtapp.

1. Bayern München
Betyg: 1
Kommentar: Det känns onödigt att motivera varför FC Bayern tilldelas högsta betyg. De vann Bundesliga i överlägsen stil, de segrade komfortabelt i DFB-Pokal och de fick äntligen plocka hem den där Champions League-titeln. Inte en enda svacka under säsongen (bortsett från några matcher här och var) och en ovanlig harmoni i klubben. Spelarna gjorde alltid sitt jobb, Jupp Heynckes hade filat fram en vinnartaktik. Det gick lika bra med Robben på plan som med Kroos. Mario Gomez blev överflödig och Daniel van Buyten var en mittback av världsklass. Bastian Schweinsteiger var tillbaka och Javi Martinez blommade ut efter några veckors väntan och gjorde FC Bayern till Europas mest svårslagna lag. Franck Ribéry dansade som vanligt av lycka på vänsterkanten.

Superbt, FC Bayern. En fullständigt lysande säsong.

/Wingren

Summeringen av denna fantastiska säsong fortsätter. I dag tar vi en titt på mittenlagen. Del ett av säsongsbetygen kan ni läsa här.

12. VfB Stuttgart
Betyg: 4,5
Kommentar: Bruno Labbadias lag var överlag en besvikelse i Bundesliga, men i DFB-Pokal räckte det nästan hela vägen (efter stor kamp mot slutet förlorade Stuttgart med 2-3 mot FC Bayern i finalen). Det går att finna flertalet förklaringar till klubbens svaga säsong i ligan, men det är otvivelaktigt en underkänd tabellplacering.

Stuttgart är under ombyggnad och truppen är relativt tunn på grund av de stränga ekonomiska ramarna. Spelarmaterialet borde dock ha resulterat i fler fina insatser. Belastningen var dock intensiv med Europa League, DFB-Pokal och Bundesliga. Allt för ofta visade laget upp en taktisk svaghet som resulterade i billiga baklängesmål, offensivt låg den största styrkan i fina kontringar genom Harnik och Traoré. Christian Gentner växte ut till en tvättäkta ledare för laget på mitten. Vedad Ibisevic gjorde sina mål. En okej säsong som lämnade mer att önska helt enkelt.

11. VfL Wolfsburg
Betyg: 5
Kommentar: Likt Stuttgart vill Wolfsburg återvända till toppen av tabellen – men det finns en väsentlig skillnad mellan klubbarna. Wolfsburg har pengar. En stor jäkla hög med pengar. Felix Magath fick än en gång en hel sommar på sig att shoppa och hittade åtta nya spelare – ännu fler återvände till klubben efter utgångna låneavtal. En stor och dyr trupp och en gammal mästartränare, målet var tydligt inför säsongen: Wolfsburg skulle fixa en Champions League-plats.

Efter åtta matcher hade Wolfsburg gjort två mål och tagit två poäng. Diego tyckte att det var Felix Magaths fel. Det tyckte till sist ledningen också. Lorenz-Günther Köstner lyftes upp från ungdomsverksamheten och lyckades få spelarna att känna fotbollsglädje igen. Under Köstner fördubblades poängskörden per match (1,3 i stället för 0,6) och lagom till vintern låg Wolfsburg på en säker plats i tabellen och Leverkusen hade slagits ut i DFB-Pokal.

Rimligtvis borde Köstner fått chansen att leda laget under våren – men icke. Klaus Allofs lämnade Bremen efter 14 år för att i stället sköta spakarna i Wolfsburg. Han bestämde sig för att köpa loss Dieter Hecking från Nürnberg. Spelet såg bättre och bättre ut under vårsäsongen och laget plockade ungefär lika många poäng per match som under Köstners ledning. Någon Europa-plats blev det dock inte. Ett för svagt hemmaspel och otur i cuplottningen (FC Bayern) satte stopp för planerna.

Dieter Hecking och Klaus Allofs har mycket arbete framför sig, men känslan är att Wolfsburg är på rätt väg.

10. 1. FC Nürnberg
Betyg: 3
Kommentar: Säsongen kan egentligen summeras på följande sätt: svenske mittbacken Per Nilsson gjorde en bra säsong och vann den interna skytteligan med sina sex mål. Det var precis där skon klämde. Nürnberg spelade en bra säsong, stundtals riktigt bra, men laget var alldeles för svagt på sista tredjedelen. Det gjordes alldeles för få spelmål och anfallarna utgjorde inte något större hot.

Defensivt såg det oftast förträffligt ut. Timm Klose och Per Nilsson bildade ett utomordentligt mittlås och Philipp Wollscheid saknades aldrig. På mittfältet hjälpte Timmy Simons till och städade undan många anfall.

En säsong som der Club kan vara mycket nöjda med, de ligger inte på tiondeplats i löneligan utan borde återfunnits i del ett. Lite extra beröm är på sin plats då Dieter Hecking köptes ut från sitt tränarkontrakt och han ersattes under vintern av Michael Wiesinger – en internlösning som sannerligen fungerade.

Derbyförlusten mot Greuther Fürth och cupförlusten mot TSV Havelse i augusti är de två stora negativa utropstecknen.

9. Hannover 96
Betyg: 4
Kommentar: Hannover drömde om att få spela i Europa för tredje gången i rad – men den här säsongen räckte det inte hela vägen. Hannover har gjort en imponerande resa från nedflyttningshotad klubb 2010 till en ”övre-halvan-klubb”. Men kanske börjar verkligheten komma ikapp, poängskörden under Mirko Slomka blir magrare för varje säsong (60, 48 och nu 45). Men det är fortfarande helt klart godkänt för Hannover 96. De gör ett gott arbete.

Säsongen kunde säkerligen ha gått bättre om inte skadeproblemen lurat bakom varje hörn. Den tyngsta spelarförlusten kom efter 23 omgångar när poängmaskinen Szabolcs Huszti skadade sig och missade resten av säsongen. Men Slomka hade också ständiga skadeproblem i försvaret och på en ledargestalt som Lars Stindl på mitten. Försvårande omständigheter, helt klart (särskilt då Hannover också spelade med dubbelbelasting i Europa League).

Den största svagheten låg dock i bortaspelet. Hannover var ett av säsongens sämsta bortalag och det går inte om man vill spela i Europa. Personligen känner jag att Slomka ville spela lite öppnare fotboll än förr, och det kostade många bortapoäng.

Hannovers säsong är dock klart godkänd, de har presterat vad man kan förvänta sig. Problemet är att omgivningen börjar kräva mer.

8. Borussia Mönchengladbach
Betyg: 3,5
Kommentar: Förutsättningarna till en högre tabellplacering fanns där – men då hade allt behövt klaffa från start. Det gjorde det inte. Dante saknades smärtsamt mycket i Lucien Favres tidigare så stabila försvar, Roman Neustädter saknades på mitten och Marco Reus briljans återfanns i Dortmund. Nyförvärven, som kostade en hel del kosing, slog aldrig in som förväntat. Ingen av de nya spelarna lyckades axla nyckelrollerna som företrädarna haft. Då blev också spelet lidande.

Borussia Mönchengladbach gjorde en helt okej säsong, snäppet bättre än godkänt. Det är trots allt inte enkelt att få ett så nytt lag att fungera, men ledningen visade tålamod med Favre och lät tränaren fortsätta med sitt projekt. Sakteliga började en bättre defensiv att visa sitt ansikte samtidigt som de äldre och rutinerade spelarna klev in i handlingen. Givetvis hade Gladbach tagit sikte på en Europa-plats även till nästa säsong, men man visade åtminstone att laget håller för att konkurrera om de åtråvärda platserna. Ett steg i rätt riktning trots allt.

7. Hamburger SV
Betyg: 3
Kommentar: Om någon frågar mig hur det kommer sig att HSV nästan tog en Europa-plats så har jag inget svar. Det känns egentligen overkligt. När jag tänker tillbaka på Hamburgs säsong (som är den enda klubben som har spelat samtliga Bundesliga-säsonger) så tänker jag på förlusten mot Karlsruher i första cupomgången, jag tänker på ett gäng storförluster i ligan och jag tänker på ett lag utan kontinuitet i prestationerna. Fruktansvärda försvarsmisstag och en stundtals usel offensiv. Men…trots allt kom det här laget sjua i Bundesliga.

Då måste tränare Fink ändå ha gjort något rätt. Och då börjar jag tänka på vinsterna mot Dortmund, Adlers många kanonmatcher och Son samt Rudnevs 12 mål var. Jag tänker på van der Vaart och Badeljs betydelse för laget när de väl anslöt till truppen och jag tänker på Jansens härliga inställning.

Det vore lite väl överdrivet att påstå att HSV har gjort en supersäsong, men de har faktiskt gjort en bra säsong. Om de bara kan undvika plattmatcherna till nästa säsong så kan det bli ännu bättre.

/Wingren

Nu lever jag i ett kontrollerbart kaos, det känns helt okej. Därför kommer även bloggen att vakna till liv igen. I dag börjar jag med lagen som slutade i den nedre delen av tabellen.

Betygen sätts enligt den tyska skalan där ett (1) är bäst och sex (6) är sämst.

18. Greuther Fürth
Betyg: 6
Kommentar: Nej, Fürth, det här var under all kritik. Det är vare sig konstigt eller pinsamt att lilla Fürth slutar sist i Bundesliga, men att de inte ens orkade vinna en endaste hemmamatch lämnar djupa sår. Ett historiskt rekord. Klubben, som har små resurser, satsade på den fotbollsromantiska vägen och valde att ta sig an Bundesliga med i stort sett samma lag som spelade i 2. Bundesliga. Det gick åt skogen. Tränaren Mike Büskens fick sparken på köpet och Frank Kramer tog över.

Spelet stämde förvånansvärt ofta (även om det finns gott om bottennapp att titta på) men Fürth lyckades aldrig få med sig resultaten från de jämna matcherna. Laget spelade bättre på bortaplan och det vackraste minnet från säsongen är bortasegern i derbyt mot 1. FC Nürnberg.

17. Fortuna Düsseldorf
Betyg: 4,5
Kommentar: Egentligen spelade Fortuna två helt olika säsonger. Hinrunde var som en saga – Rückrunde som en tvättäkta mardröm. Betyget känns kanske lite tufft med tanke på hur fantastiskt bra laget spelade i början av säsongen, men å andra sidan är det oförlåtligt att tappa greppet så totalt som de gjorde mot slutet. Fortuna och tränare Norbert Meier köpte in en mängd nya spelare – och det klickade direkt. Inget skönspel, men de spelade smart och höll nollan de fem första ligamatcherna. Förlusterna som kom under hösten var dessutom oftast snöpliga uddamålsförluster. Målvakten Fabian Giefer storspelade.

Sen kom våren och förfallet. Helt plötsligt läckte försvaret och förmågan att vinna var som bortblåst. Düsseldorf började dala i tabellen men Norbert Meier fick fortsatt förtroende, alla hoppades att höstformen skulle återvända. Det gjorde den inte.

Fortuna Düsseldorf tackade för sig med en serie på tolv matcher i rad utan vinst – samt fem raka förluster. Norbert Meier fick sparken efter säsongen.

16. TSG Hoffenheim
Betyg: 5,5
Kommentar: En rakt igenom usel säsong fram tills det att Markus Gisdol tog över laget i början av april. Hoffenheim investerade stora summor pengar i somras och köpte in spelare som Tim Wiese, Eren Derdiyok, Joselu och Matthieu Delpierre. Dyrt och kaxigt – ett nytt Hoffenheim skulle födas. Wiese var urusel, försvaret katastrofalt och anfallsspelet var lika idérikt som Sibas reklamer. Tränaren Markus Babbel fick aldrig något grepp om läget och till sist fick han sparken. Andreas Müller kom in som sportchef tidigare under säsongen, han valde att ge Frank Kramer chansen som tränare under de två sista matcherna för året. 2013 ersattes Kramer av Marco Kurz och en handfull nya spelare hämtades in, bland annat Eugen Polanski och David Abraham.

Kurz misslyckades med det dyra och kaotiska laget, då tog Gisdol över och satsade på kontinuitet och spelare som faktiskt var sugna på att spela för Hoffenheim. Poängen började sakteliga att trilla in och säsongen räddades mirakulöst med två kvalvinster mot 1. FC Kaiserslautern. Det är Gisdol och den nya gnistan som räddar miljardbygget från en sexa i betyg. Hoffenheim hade 43 proffsspelare under säsongen, blott en handfull av dessa höll måttet.

Vi minns alla den tragiska olyckan under hösten – talangfulle Boris Vukcevic krockade med sin bil efter att ha tappat medvetandet på grund av sin diabetes. Han låg länge i koma, nu är han glädjande nog uppe på benen igen.

15. FC Augsburg
Betyg: 4
Kommentar: Sett till klubbens förutsättningar är en säkrad Bundesliga-plats klart godkänt. FC Augsburg inledde dock säsongen otroligt svagt. Markus Weinzierl ersatte Jos Luhukay som tränare under sommaren och hade helt klart problem inledningsvis. Hans spelidé klickade inte riktigt och laget visade upp brister i de offensiva och defensiva lagdelarna. Efter 17 omgångar hade Augsburg bara spelat in nio poäng – klubben var dödsdömd.

Under vintern analyserades situationen. Sommarens nyförvärv (bland annat Aristide Bancé, Milan Petrzela och Giovani Sio) slog aldrig igenom. Nye sportchefen Stefan Reuter valde att genomföra några smarta affärer, framför allt Dong-Won Ji och Alexander Manninger bidrog starkt till den goda säsongen. FC Augsburg såg ut som ett helt annat lag under Rückrunde. Plötsligt kunde de göra avgörande mål och de släppte in betydligt färre mål. Klubben belönades helt enkelt för sitt tålamod med nye tränaren Weinzierl.

Vi tar framför allt med oss Sascha Mölders härliga krigarinställning. Den robuste anfallaren är allt annat än spektakulär – men han spelar med så mycket hjärta. Fantastisk spelartyp.

14. Werder Bremen
Betyg: 5
Kommentar: Säsongen som numera är känd som ”slutet på en era”. Thomas Schaaf och Werder Bremen gick skilda vägar efter en svag säsong, Robin Dutt sitter på tränarbänken nästa säsong. Werder Bremen byggde om ordentligt inför säsongen och det stod klart att det här skulle kunna bli lite berg- och dalbana. Ett yngre och mindre profilrikt lag inledde ganska piggt och optimistiskt, men det stod ganska snart klart att Thomas Schaaf hade större problem än någonsin. Som vanligt var det svängdörrar i försvaret, men den här säsongen fungerade inte ens anfallsspelet.

Werder Bremen sjönk som en sten i tabellen och helt plötsligt var de på fullaste allvar inblandade i bottenstriden. Blott Nils Petersen och Kevin de Bruyne (de två inlånade spelarna) imponerade under stora delar av säsongen. Det var för lite kontinuitet och för många misstag. Werder höll dock fast vid trotjänaren Thomas Schaaf som lämnade sin post när kontraktet säkrades den näst sista omgången. Det här var även säsongen då sportchefen Klaus Allofs lämnade den nordtyska klubben.

Ett helt nytt Werder Bremen är nu fött – säsongen var skräp men det vilar ändå en vacker känsla över Bremen då Schaaf fick avsluta med att rädda ”sin” klubb.

13. FSV Mainz
Betyg: 4
Kommentar: En fin Hinrunde där Mainz beblandade sig med topplagen (vilket de gjorde länge) och anfallaren Adam Szalai fick äntligen vara skadefri en hel säsong – och han gjorde ta mig tusan mål på det mesta. Thomas Tuchel hade bantat truppen och fått spelarna att åter tro på spelidén. Laget jobbade hårt och var en jobbig motståndare för alla i ligan. Hela ligans äldsta backlinje övertygade gång efter annan – det såg ut att kunna räcka till spel i Europa.

Men luften gick ur Mainz under våren. Adam Szalai gjorde mindre mål och ingen i laget orkade axla ungrarens roll som målskytt. Segrarna blev färre och färre, frustrationen växte. Thomas Tuchel blev tunnhårigare för varje vecka som gick. Mainz låg sexa efter Hinrunde men rasade till plats 13 i Rückrunde. I efterhand är det förstås en säsong som har lämnat en bitter eftersmak, ligans femte bästa försvar räckte bara till en ”säker plats” i Bundesliga då segrarna uteblev. Det ska dock sägas att plats 13 är en fullt respektabel plats för en klubb som Mainz, men det fanns egentligen mer att hämta säsongen 2012/13.

Skador på för många spelare och den dramatiska cupförlusten mot SC Freiburg i kvartsfinalen beseglade klubbens öde den här säsongen.

***

Heung-Min Son lämnar Hamburger SV för Bayer Leverkusen. Sydkoreanen har skrivit på ett kontrakt som sträcker sig över fem säsonger. Samtidigt lämnar André Schürrle Leverkusen och Bundesliga för Chelsea.

Robert Lewandowski-såpan fortsätter och det blir allt mer sandlåda över situationen. Just nu väljer jag att avvakta mer konkreta uppgifter annars kommer vi alla vara så trötta på precis allt som har med Lewandowski att göra.

RB Leipzig har dessvärre tagit klivit upp i 3. Liga.

Oliver Kreuzer heter mannen som tar över Frank Arnesens jobb som sportchef i HSV. Den förre KSC-fixarens första uppgift blir att minska klubbens lönekostnader. Vi säger alltså hej då till Marcus Berg.

Hannover 96 vann dragkampen om Greuther Fürths Edgar Prib, 23. Eintracht Frankfurt och Borussia Dortmund visade också intresse för vänsterspringaren.

/Wingren

Nej, bloggen ska inte flytta. Den blir kvar här. Men jag ska flytta. Just nu tillbringar jag tiden i ett övermäktigt flyttkaos. Anledningen till att jag delger er den här otroligt intressanta informationen är att bloggen troligtvis kommer att vila någon vecka. Jag räknar med att summera den gångna säsongen, och blicka mot nästa, i nästa vecka. Här och nu vill jag bara tacka för ännu en trevlig säsong med er.

Och givetvis vill jag passa på att gratulera Jupp Heynckes och Bayern München till den stora trippeln. Cupfinalen mot VfB Stuttgart såg ut att vara helt död när FC Bayern ledde med 3-0, men Stuttgart gjorde det spännande mot slutet. Det räckte dock inte hela vägen: Bayern München segrade med 3-2 och tog som första tyska klubb den stora trippeln. Vilken säsong de har gjort. Otroligt.

/Wingren

Jupp Heynckes avslutar sin sejour som Bayern-tränare i morgon. Den sista tävlingsmatchen är inte vilken som helst – det vankas final i DFB-Pokal och VfB Stuttgart står för motståndet. Bayern München har joggat hem Bundesliga och efter en intensiv match mot Borussia Dortmund blev de också Champions League-mästare för ungefär en vecka sedan. Om Bayern München vinner finalen i Berlin i morgon så har de säkrat den stora trippeln – som första klubben i Tyskland.

Givetvis är rekordmästarna från södra Tyskland stora favoriter, det är inte ens någon som tror att ”cupens egna lagar och regler” kan påverka resultatet. Det går inte heller att påstå att VfB Stuttgart har lyckats särskilt bra mot FC Bayern i Bundesliga den här säsongen.

Karl-Heinz Rummenigge drog till med inte allt för sympatiskt uttalande när laget firade CL-titeln, han sa att ”vi har goda chanser mot Stuttgart även om vi har 1,8 promille i kroppen”. Några sådana alkoholmängder finns absolut inte i spelarnas kroppar, men laget får klara sig utan skadade Toni Kroos och Holger Badstuber. Dessutom saknas tre landslagsuttagna spelare: Dante, Luiz Gustavo och Emre Can. Jag kan tycka att det är lite svinaktigt av det brasilianska fotbollsförbundet att beröva spelarna på en magisk afton i Berlin – och en mer eller mindre storslagen fest i München på söndag.

Men om 1,8 promille inte hade skapat något problem så ska inte heller avsaknaden av vissa spelare skapa några större problem. FC Bayerns trupp är imponerande och det finns gott om spelare som håller världsklass. Motivationen att vinna är också stor efter 2-5-förlusten mot Borussia Dortmund för ett år sedan – och framför allt chansen till den historiska trippeln. Som lite extra grädde på moset vill förstås spelarna vinna för sin tränare Jupp Heynckes.

”Jag vet hur det är att vinna där. Därför är jag också väldigt motiverad. Det är alltid en underbar kväll i Berlin, något särskilt speciellt. Atmosfären, stadion. Vi kommer göra allt för att vinna pokalen”, säger Bastian Schweinsteiger.

Bayern München har minst sagt vunnit DFB-Pokal förr – 15 gånger för att vara exakt.

Men varning, FC Bayern: det kan komma att göra ordentligt ont på lördag!

VfB Stuttgart slutade tolva i ligan, inte riktigt vad de hade förväntat sig. En alldeles för tunn spelartrupp har kostat poäng och Bruno Labbadia har haft svårt att hitta ett riktigt fungerande spel. Försvaret har läckt och framåt har det producerats för lite mål. Men klubben har redan säkrat det viktigaste: tack vare finalplatsen får de chansen att kvala till Europa League nästa säsong. Och det är viktigt för Stuttgart.

Men nu när de ändå är i Berlin vill de förstås vinna finalen. De vill göra det som inget annat lag har mäktat med den här säsongen: snuva Bayern München på en titel.

VfB Stuttgart har varit hela Bundesligas fulaste lag. Sju röda kort och 71 gula kort. På lördag kommer spelarna att vara extra motiverade – och det kommer garanterat att göra ont på Bayern-spelarna.

”Ska vi ta oss an topplagen som HSV gjorde i 2-9-matchen i München och låta oss slaktas?”, frågar sig Bruno Labbadia.

Nej, det kommer de förstås inte att göra. En cupkväll i Berlin är något alldeles speciellt och Stuttgart-spelarna kommer givetvis att bjuda på så mycket kamp de bara kan. Frågan är hur långt det räcker mot ett fantastiskt välspelande Bayern München?

Jag hoppas och tror att en storslagen fotbollskväll avslutar en fantastisk säsong. Vilket år.

Troliga startelvor:

Bayern München:
Neuer
Lahm, Boateng, van Buyten, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

VfB Stuttgart:
Ulreich
Sakai, Tasci, Niedermeier, Molinaro
Gentner, Boka
Harnik, Traoré
Maxim
Ibisevic

Matchstart: 20:00.

Grattis Sverige: Viasat Fotboll sänder årets final.

/Wingren

”Hur jag räddade en klubb på åtta veckor”, något åt det hållet borde Markus Gisdols bok heta, förutsatt att han någonsin skriver en bok. TSG Hoffenheim öppnade plånboken ordentligt i somras och värvade spelare efter spelare. De satsade mot toppen. Säsongen började uruselt och fortsatte otroligt dåligt. Interna bråk, viljelösa matcher och tränarna kom, såg och fick sparken.

Hoffenheim har varit ett levande bevis på att pengar inte gör ett bra lag om de inte investerar dem med lite eftertanke. Man har kunnat se att Football Manager-tänket inte fungerar i verkligheten. En affär behöver inte vara en bra affär bara för att meritlistan ser fin ut eller för att spelaren har en ljuvlig teknik. En fotbollsklubb måste även tänka på vad som pågår innanför spelarnas pannben och hur de kan tänkas fungera i grupp. Hoffenheim brydde sig inte så mycket om det där.

När det visade sig att de dyra nyförvärven inte slog igenom och matcherna började förloras så kom det ingen reaktion. Det här var inget lag längre. Det var ingen som på allvar lyckades få med sig sina lagkamrater, ingen som knöt näven i fickan och visade vägen. Det gick bara utför.

I ett sista desperat försök valde klubben att sparka Marco Kurz efter bara tio matcher som tränare (han hade ersatt sparkade Markus Babbel i januari). 43-årige Markus Gisdol kom in som ersättare och fick sju matcher på sig i Bundesliga. Gisdol kom närmast från Schalke 04, där han hade agerat som assisterande tränare till Huub Stevens och Ralf Rangnick, men Gisdol hade innan dess även varit en vända i TSG Hoffenheim II.

När Markus Gisdol tog över Hoffenheim låg laget näst sist i Bundesliga. Samtidigt ångade FC Augsburg på och höll på att dra ifrån. Det var helt enkelt lite ”omöjligt uppdrag” över det hela. De flesta hade förlikat sig med tanken på 2. Bundesliga.

Men tre vinster, två kryss och blott två förluster räckte för att ta kvalplatsen. Helt plötsligt spelade Hoffenheim med både hjärta och hjärna. Fortuna Düsseldorf fick i stället säga adjö till Bundesliga för den här gången.

Nu är kvalspelet mot 1. FC Kaiserslautern avklarat och Markus Gisdol firas som en hjälte. Han tog över ett lag i spillror och räddade dem från det värsta ödet. TSG Hoffenheim kommer att spela Bundesliga-fotboll även nästa säsong och jag är övertygad om att de inte kommer att slåss i botten av tabellen.

I Tyskland är det ingen som jublar över att en av landets mest avskydda klubbar blir kvar i Bundesliga. Jag jublar inte heller, jag hade bra mycket hellre sett 1. FC Kaiserslautern i Bundesliga. Det är dock inte Kaiserslauterns fel, de stod upp bra mot ett pånyttfött Hoffenheim. Det är snarare Gisdol och Hoffenheim som har gjort det bra, även om en stor del av skulden bör tillskrivas Borussia Dortmund. Om inte Jürgen Klopps lag hade klappat ihop under säsongens sista tio minuter så hade Hoffenheim aldrig fått chansen att kvalspela.

Jag lyfter på min hatt för Markus Gisdol. Starkt jobbat.

***

Även Dynamo Dresden spelade framgångsrikt i kvalmötet med VfL Osnabrück. Dresden vann dubbelmötet med 2-1 och får välförtjänt spela vidare i 2. Bundesliga. Och det var otroligt viktigt för Dynamo Dresden som redan har tappat en inkomstkälla då de inte får delta i nästa säsongs DFB-Pokal.

***

Klockan 20:30 spelar Tyskland mot Ecuador i USA. Matchens sänds på tyska ARD men också på Viasat Fotboll. Troligtvis ställer Joachim Löw upp enligt följande:

Adler
Höwedes, Mertesacker, Westermann, Jansen
L. Bender, Reinartz
Draxler, Podolski, Schürrle
Kruse

I kväll håller vi alltså ett extra öga på Max Kruse som landslagsdebuterar.

/Wingren

2010 vann Inter, Bayern München stod som förlorare. Och sen den ultimata mardrömmen 2012 – Chelsea lyckades vinna på Allianz Arena. Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm bespottades som eviga förlorare. Glöm det.

2013 står FC Bayern München som värdiga Champions League-vinnare. Kungar av Europa, bäst i världen. Philipp Lahm och Bastian Schweinsteiger håvade in den där internationella titeln. Arjen Robben revanscherade sig ordentligt. Holländaren lyckades på något sätt spela bort FC Bayern från fjolårets tre titlar. Den här säsongen avgjorde han kvartsfinalen i tyska cupen mot Borussia Dortmund och han rullade in gårdagens avgörande mål. Enorm glädje. Lättnad.

Jupp Heynckes Bayern München har spelat en historiskt bra säsong, den fick sin ultimata kröning i går. På lördag kan en förbluffande säsong dessutom avslutas med klubbens första trippel. Du har något att se fram emot, Pep.

Finalen på Wembley blev precis så härlig som det var tänkt. Inramningen var magisk, stämningen på topp. De tyska supportrarna vrålade fram sina lag. Borussia Dortmund öppnade i ett furiöst tempo och höll kniven mot Bayern-strupen i 25 minuter. FC Bayern-spelarna attackerades tidigt, anfall efter anfall rullades igång. Manuel Neuer storspelade i målet och höll kvar ett märkbart chockat Bayern München i matchen.

Robert Lewandowski, Jakub Blaszczykowski, Sven Bender, Ilkay Gündogan och Marco Reus försökte, men Manuel Neuer var omutbar. I går spelade landslagsmålvakten som vi egentligen förväntar oss, han har haft en relativt tuff tid i Bayern München. I går var han en avgörande faktor.

Roman Weidenfeller, turneringens bäste målvakt i mina ögon, ville inte vara sämre och bjöd på högoktaniga räddningar när Bayern München hittade in i matchen. Räddningen på Mandzukics nick, utrusningarna mot Robben och flera andra godbitar. Efter matchen öppnade helt plötsligt Joachim Löw dörren till landslaget, åtminstone funderar han på att öppna den. Ett sent, men rättfärdigat, erkännande.

Första halvleken var målvakternas match. Manuel Neuer och Roman Weidenfeller lät sig inte överlistas. De första 45 minuterna var verkligen tysk fotboll. Hög intensitet och aggressivitet, ett öppet spel med många målchanser. Njutbart. Vackert. Tyskt.

Den första halvleken tillhörde Borussia Dortmund, men den slutade 0-0.

Finalens andra halvlek tillhörde Bayern München, på ett mer dominant sätt dessutom. Det skulle också betala av sig. FC Bayern tog över allt mer och när Arjen Robben tog sig runt på kanten i 60:e minuten blev det riktigt farligt. Holländaren hittade in till en fristående Mario Mandzukic som bara behövde stöta in bollen. 1-0 till FC Bayern och de hade tagit över matchen.

Baklängesmålet fick Borussia Dortmund att vakna och åter mobilisera styrkorna. Bara sju minuter efter målet sätter Dante ett knä i bröstet på Marco Reus – domaren pekade på straffpunkten. Försvarsjätten borde egentligen fått sitt andra gula kort, men som Jürgen Klopp sa efter matchen ”så är jag inte så säker på att vi hade vunnit även om vi hade spelat elva mot tio”.
Ilkay Gündogan klev fram och satte straffen, Manuel Neuer gick åt fel håll. 1-1. Skulle nu Bayern München tappa övertaget, börja fundera för mycket? Inte alls.

De fortsatte att mala på, Dortmund-spelarna såg för första gången den här säsongen riktigt trötta ut. De orkade inte sätta emot. Men finalen såg ut att gå till förlängning, Weidenfeller ville inte släppa något förbi sig och när han väl gjorde det så fanns det lagkamrater som kom till undsättning.

Bayern München förfogar över många spelare med grym individuell klass. Det skulle hela Europa få se efter ungefär 88 minuter och 30 sekunder. Franck Ribéry gled igenom det gul-svarta försvaret, släppte bollen till Arjen Robben som dansade förbi flygande Dortmund-spelare och petade bollen i mål. 2-1 till Bayern München.

Borussia Dortmund hade bara tilläggstiden på sig att svara, de hann inte. De sjönk ihop, grät och föll i kollektiv depression.

Bayern München hade äntligen fixat det. De vann Champions League till sist. Det var en jämn och tuff match, en härlig kamp, men FC Bayern var det starkare laget. Äntligen fick spelarna känna på hur det är att vara på den vinnande sidan i ett sånt här sammanhang.

”Jag har alltid sagt att om man vill bli en gyllene generation så måste man vinna en internationell titel. I dag fixade vi äntligen det”, säger en överlycklig Philipp Lahm.

Borussia Dortmund känner mest besvikelse just nu. Att förlora en final på ett så snöpligt sätt svider, Mario Götze lämnar för FC Bayern och det gör antagligen Robert Lewandowski också. Tungt. Men stoltheten kommer snart att infinna sig. Ingen trodde att de skulle ta sig så här långt, det är som en saga, och de bjöd verkligen upp till kamp i finalen. De stod för en fantastisk insats.

Bayern München är i extas. Överlägsna Bundesliga-vinnare och nu har de äntligen fått ta hem den där pokalen som de har varit så nära att göra förr, de föll inte på mållinjen. De har spelat en övermäktig fotboll och hann dessutom med att krossa Barcelona på vägen till Champions League-titeln. De festade som värdiga vinnare, de fick äntligen kyssa den där pokalen. Jupp Heynckes guidade klubben till en efterlängtad titel.

Många spelare stack ut igår, men den största anledningen till FC Bayern Münchens stora framgång är att de har spelat som ett lag hela säsongen.

Hjärtliga gratulationer till dig Jupp Heynckes, och till hela FC Bayern. Det här har ni förtjänat. Bayern München – Europamästare 2013. Stort.

/Wingren

Så är dagen äntligen här. Dagen med den tyska Champions League-finalen. Dagen då Wembley ska färgas gul-svart och rött. Dagen då Europas bästa klubblag ska krönas. Dagen då årets, kanske till och med årtiondets, största fotbollsfest äger rum. Som jag har längtat.

När jag vaknade i morse kände jag mig som ett litet barn på julafton. Det var något magiskt i luften, en stor glädje inombords. Jag behövde nästan fnissa lite för att få ut alla euforiska känslor. Det gjorde jag inte. Jag stängde inne känslorna i stället, jag fungerar för dåligt på morgonen för sådana känsloyttringar. Kanske är det därför som jag inte får någonting gjort nu? Kanske är det därför som jag inte kan tänka på något annat än klockan kvart i nio?

Mig spelar det ingen roll. Jag bara njuter av den här dagen. Jag hoppas att ni också kan göra det.

”Det finns inget som talar emot att vi skulle vinna här”, säger lagkapten Philipp Lahm.

”Om vi vinner så är vi inte världens bästa lag – vi har i så fall besegrat världens bästa lag”, säger Jürgen Klopp.

Två citat som egentligen säger precis allt som finns att säga. FC Bayern München har varit i tre Champions League-finaler på fyra år, men de har inte fått lyfta den där pokalen. De har spelat en fantastiskt bra fotboll den här säsongen och ska vinna den här förbannade finalen. Det är dags nu, precis allt talar för att det är FC Bayerns tur. De har allt att förlora.

Borussia Dortmund är här som underdogs, med en skadad och hånad Mario Götze. De har för all del gjort det riktigt bra i Champions League, men de har inte orkat hålla jämna steg med FC Bayern i samtliga tre turneringar. Spelarna är yngre och inte särskilt rutinerade. Det här blir första finalen för Jürgen Klopp och hans spelartrupp. De har inget att förlora.

FC Bayern vinner matchen på papperet. Just därför så vinner Borussia Dortmund i kväll eller?

Äh, det är alltid svårt förutse hur en fotbollsmatch ska sluta. Det är ett nytt manus varje gång. Men vi kan konstatera att Bayern München är favoriter till titeln – och det med all rätta. Vi ska dock komma ihåg att Jürgen Klopps Borussia Dortmund har överraskat förr.

På planen så ser jag mittfältskampen som en nyckel. Javi Martinez och Bastian Schweinsteiger stöter på Sven Bender och Ilkay Gündogan. Den mittfältsduo som lyckas bäst får antagligen dansa humba i London-natten.

En annan intressant kamp är förstås den mellan Jürgen Klopp och Jupp Heynckes. Två tyska tränare. En ung och energisk, en gammal och klok. De har båda två lyckats bygga något alldeles speciellt i respektive klubb.

Jupp Heynckes fick stjärnorna i München att inse vikten av att spela som ett lag.

Jürgen Klopp fick pojkspolingarna i Dortmund att spela som ett stjärnlag.

Två olika typer av tränare, med olika erfarenhet. Jupp Heynckes har redan vunnit Champions League en gång, det var med Real Madrid 1998. Jürgen Klopp har två Bundesliga-titlar och en vinst i DFB-Pokal på meritlistan. Silverräven Jupp Heynckes brukar vanligtvis ha en räv eller två bakom örat, men han har inte haft det lätt mot just Jürgen Klopp. Med andra ord blir det där en viktig duell, vem av tränarna lyckas med det bästa genidraget?

När Bayern München vann mot Borussia Dortmund i tyska cupen så gjorde de det med stil. Dortmund fick aldrig riktigt komma in i matchen, FC Bayern segrade ganska bekvämt. Det kommer Bayern-spelarna att tänka på, det är goda minnen.

Dortmund-spelarna kommer förstås tänka på att de inte har förlorat mot Bayern München på sex raka ligamatcher. Dessutom vann de DFB-Pokal-finalen med 5-2 för ett år sedan. Det är goda minnen, det också.

En vanlig klyscha, men just i kväll tycker jag att den passar bättre än någonsin: det första målet är väldigt viktigt i kväll. 1-0 till BVB betyder att de har kommit in i matchen, nervositeten släpper och de kan ligga på kontring som de älskar. 1-0 till BVB kommer antagligen att skada FC Bayern-psyket ganska ordentligt. 1-0 till FC Bayern betyder att de har kontroll över matchen och kan bli än mer dominanta i bollinnehavet. 1-0 till FCB kommer antagligen att stressa Dortmund-spelarna ganska ordentligt och risken att någon gör ett misstag ökar.

Snart är det dags. Snart ska den heltyska Champions League-finalen spelas på Wembley. Blir det Sebastian Kehl eller Philipp Lahm som får lyfta pokalen?

Troliga startelvor:

Borussia Dortmund:
Weidenfeller
Piszczek, Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Gündogan
Blaszczykowski, Reus, Grosskreutz
Lewandowski

Bayern München:
Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Martinez, Schweinsteiger
Robben, Müller, Ribéry
Mandzukic

/Wingren

FA firar 150 år. En del i firandet är Champions League-finalen på klassiska Wembley. Det var förstås ingen som hade räknat med att två tyska lag skulle spela den där matchen, matchen med stort M. Det är på sin plats att tacka öborna för att de har utvecklat sporten som vi älskar. Det är också på sin plats att fundera på hur de ska gå vidare?

Givetvis svider det för dem att Bayern München och Borussia Dortmund spelar finalen. Tyskarna. Tysk fotboll. På vårt Wembley. Sanningen är dock att allt fler britter sneglar med avundsjuka på tysk fotboll. Här lever många av de traditionella värdena kvar. Medlemsägda klubbar, ståplats, billigare biljetter, högljutt, lite sundare och en hel drös av egna produkter i lagen. Man kanske ska se finalen 2013 som ett tecken från fotbollsguden?

Tysk fotboll och Bundesliga tvivlade på sig själv – ordentligt – samtidigt som Premier League sprang ifrån. Det var mer än tio år sedan. Tysk fotboll stod vid en skiljeväg: skrota 50+1-regeln och söka ekonomiska muskler, eller fortsätta på den inslagna vägen?

Man fortsatte på den inslagna vägen, men gjorde en del förändringar. Bland annat blev elitklubbarna tvungna att satsa ordentligt på ungdomsfotbollen. Det har burit frukt, tonvis med frukt.

”Det är en fråga om filosofi och majoriteten vill att det förblir så. Ingen älskar sin klubb mer än dess medlemmar, och det håller supportrar med den känslan nära klubben. Vi tycker dessutom att det ger klubbarna och ligan en stabilitet eftersom ingen kan köpa en klubb över en natt”, säger ligaförbundets ordförande, Christian Seifert, om 50+1-regeln.

Nu står Tyskland i rampljuset. Det tog tid, det krävdes engagemang. Men det gick att lösa, det gick att komma närmare Premier League. Ekonomisikt kommer ligorna aldrig kunna konkurrera med varandra, men på ett sportsligt plan går det bra. Dessutom njuter de tyska supportrarna av att klubbarna tillhör dem, att de kan dricka öl på arenan, anordna tifon, stå upp, beblanda sig med motståndarna och att ligan bjuder på många högkvalitativa matcher och klass-spelare. Som om inte det vore gott nog så kryllar det av egna produkter i klubbarna, över huvud taget är andelen tyska spelare betydligt större än andelen engelska spelare i Premier League. Tränarna kommer fram på samma sätt, de vandrar genom ungdomslagen.

För mig är det en stor anledning till varför jag tycker den här finalen är så viktig. Det är inte bara för att det ska bli fantastiskt underhållande, det är inte bara för att vi med säkerhet får en tysk Champions League-vinnare för första gången sedan FC Bayern vann 2001. Finalen på Wembley bevisar att pengar inte är allt, det går att nå sportslig framgång utan att överge allt man tror på.. Jag tycker att det är vackert, det väcker ett hopp inom mig.

Jamen, tänker vissa av er, Bayern München är ju sjukt rika, inte så konstigt att de är i final!

Det är sant, Bayern München har under en lång tid jobbat upp ett enormt kapital. Men faktum är ändå att klubbens lönebudget är mindre än Chelseas, Arsenals och Manchester-klubbarnas.

Borussia Dortmunds lönebudget är än mer ”obetydlig” i sammanhanget. Aston Villa betalar ut mer löner än Borussia Dortmund (!). Det är värt att tänka på.

Jag älskar tysk fotboll, det är ingen hemlighet, men det är inte därför jag gör den här jämförelsen. Texten menar inte på något sätt att klanka ner på Premier League, snarare peka på att det finns andra vägar att gå. Och personligen tror jag att fotbollen hade mått mycket bättre av det – och dessutom varit förbaskat mycket roligare att följa.

***

Jag blir aldrig trött på att skriva det: heltysk Champions League-final. I morgon. På Wembley. Borussia Dortmund mot Bayern München. En stor fotbollsfest, antagligen en galet intensiv fotbollsmatch. Ovan har jag argumenterat för hur stolta tyskarna är över sin fotboll. De många tyska talangerna, de livliga supportrarna och den sportsliga framgången. Klubbarna.

Det är den utländska aspekten av finalen. Inom Tyskland är det helt andra värden som skapar en konflikt. I ena ringhörnan har vi den rika regionen Bayern med det rika fotbollslaget Bayern München. De som har haft det enkelt.

I andra ringhörnan finner vi fattiga Nordrhein-Westfalen, med arbetarlaget Borussia Dortmund. Det mindre glamorösa, som har haft det svårt.

I Bayern klättrar man på vackra berg, njuter av den fina utsikten. I Westfalen går man i stället under jord och sliter i gruvorna där mörkret råder (okej, inte nuförtiden, men kom igen, ge mig den här jämförelsen). Det är två motpoler som ställs mot varandra i morgon. Uppstickaren BVB mot jätten FC Bayern.

”München är den stad i Tyskland som rymmer de största ekonomiska musklerna. Dortmund har stora problem att ens komma i närheten av den ekonomiska framgången som München åtnjuter. Dortmund känner sig som en traditionell arbetarstad och den här imagen överförs på föreningen. FC Bayern ses som en rik klubb, med flertalet förmögna medlemmar”, förklarar sportsociologen Gunter Gebauer rivaliteten.

Det är inte så mycket att snacka om. Det är så. Bayern München och Borussia Dortmund lever i två olika land. I morgon möts de i Champions League-final. Båda lagen vill titulera sig som Europas bästa. Det kommer att bli en jäkla fest.

/Wingren