Mario Gomez hyllar Bundesliga som Europas bästa liga. Jürgen Klopp har övergivit drömmen om att träna ett lag i Premier League då han tycker att attraktiviteten har förskjutits. Det är Tyskland som är fotbollens hemland i dag, lyder andemeningen.
Det har folk förstås olika åsikter om – med all rätt. Man får tycka om precis vad man vill. Det är förstås ingen hemlighet att jag är förälskad i tysk fotboll, det är därför jag med stor glädje kan konstatera att Borussia Dortmund, Schalke 04 och Bayern München vann sina grupper i Champions League. På ett mer eller mindre fantastiskt sätt.
Och det är ingen hemlighet att de tyska klubblagen håller en vansinnigt hög nivå.
De tyska lagen vann före klubbar som Real Madrid, Manchester City, Arsenal och Valencia. En historiskt bra bedrift av Bundesliga-lagen. Det har aldrig hänt förr att samtliga tyska CL-lag tar sig vidare som gruppettor. När ett av lagen dessutom spelade i dödens grupp – eller mästarnas grupp – är det än mer imponerande. När det laget dessutom inte heter Bayern München och är ett budgetprojekt i jämförelse med de spanska och engelska mästarna så är det än mer imponerande.
Men det är nu allvaret börjar. Gruppspelsfasen är en sak, slutspelsfasen en helt annan. Om Bundesliga på allvar vill hävda sig i Europa så räcker det inte med ett fullgott gruppspel.
Anmärkningsvärt från veckans matcher är att FC Bayern, Schalke 04 och Borussia Dortmund ställde upp med så kallade ”b-lag”. Bayern och Dortmund vann med 4-1 respektive 1-0 mot BATE och Manchester City. Schalke spelade 1-1 i Frankrike mot Montpellier. Jag kan väl säga som så att inför gruppspelet så hade jag aldrig trott att de tre lagen skulle kunna ställa upp med reserver i den sista omgången.
Och jag trodde inte att Borussia Dortmund skulle vara det näst bästa laget i Champions League efter gruppspelet. 14 inspelade poäng toppas enbart av PSG, som ju i ärlighetens namn inte ens hade en särskilt tuff grupp.
Låter det som oreserverade hyllningar till de tyska lagen? Det kan ni ger er fasen på – tysk fotboll ska med all rätt hyllas.
Slutligen önskar jag mig ett möte mellan Borussia Dortmund och Celtic i åttondelsfinalen – även om jag tror att Dortmund skulle få det onödigt tufft.
Vilka åttondelsmöten hoppas ni på? Hur långt går de tyska lagen?
Annat jag tar med mig från CL-gruppspelet…
…Skadeglädje är sann glädje, sägs det. Det låter väl lite hemskt. Jag ska dock inte försöka förneka att jag njuter av Manchester Citys totalflopp i turneringen.
…Bayern Münchens styrka på hemmaplan och Mario Gomez målfacit i Champions League är imponerande.
…Mario Götze och Marco Reus. Borussia Dortmunds mittfältspar är världens bästa enligt Franz Beckenbauer. Jag får hålla med, fyra mål och fem assist har de stått för tillsammans.
…Sjachtar Donetsk som spelar en härligt offensiv fotboll, visar inte mycket respekt för de stora lagen.
…BATE Borisovs knall på hemmaplan mot FC Bayern – vad i hela världen hände egentligen?
…Montpelliers tränare som visade Huub Stevens fingret.
…Jerome Boateng som drar på sig ett onödigt rött kort mot BATE. Holger Badstuber är korsbandsskadad och i åttondelsfinalen tvingas Jupp Heynckes hitta på något i mittlåset.
…Dortmund-fansens tifo inför sista hemmamatchen mot City:
Borussia Dortmund – City
Och innan jag glömmer det: inget är officiellt ännu, men tyska tidningar skriver att CL-finalen 2015 spelas i Berlin.
***
Den tyska succén i Champions League är ett faktum. I kväll kan VfB Stuttgart se till att samtliga tyska Europa League-lag tar sig vidare. En vinst hemma mot norska Molde och allt är klart. Ska förstås inte bli några problem, men med tanke på hur många olika ansikten Bruno Labbadias lag har visat upp den här säsongen så är inget säkert.
Bayer Leverkusen, Borussia Mönchengladbach och Hannover 96 lär göra som lagen i Champions League och vila nyckelspelare.
Premier League måste på allvar se upp – fortsätter det så här passerar Bundesliga snart i Uefas ranking. Tysk fotboll mår fantastiskt bra.
I gårdagens inlägg nämnde jag som hastigast att TSG Hoffenheim har sparkat Markus Babbel. Tränaren är nu åter arbetslös och gårdagens tillkännagivande kom knappast som någon överraskning.
Babbel efterträdde Holger Stanislawski i februari 2012 – med hopp om att han skulle bidra med en stark röst och vilja i ett lite själlöst Hoffenheim. Han fick även äran att själv bygga om laget under sommaren då han fungerade som både tränare och sportchef. Nio spelare köptes in och klubben pratade om spel i Europa. Det här skulle bli säsongen då Hoffenheim åter blev ett lag – och ett slagfärdigt sådant.
30-årige Tim Wiese får statuera ett exempel över Markus Babbels misslyckande. Den förre landslagsmålvakten var ett av många namnkunniga nyförvärv. Eftersom att Wiese hämtades in sparkades Tom Starke ut. Något som jag aldrig kommer att förstå. Troligen handlade det om att Starke helt enkelt hade en för stark röst, han föll inte alltid Dietmar Hopp och andra inom klubben i smaken. Således skeppades han iväg till Bayern München där han nu trivs ganska bra med livet, även om han inte spelar så mycket fotboll längre.
Tim Wiese har varit ett problem för Hoffenheim hela säsongen. Han har bara gjort ett par bra insatser, många tabbar och har dessutom inte integrerats i laget. Och Wiese är ingen lätt typ att ha att göra med. Därför är det nu han som är sinnebilden för Babbels misslyckande.
Nu har klubbens nye sportchef Andreas Müller tryckt på ”reset”. Markus Babbel med assisterande tränare är borta. Ralf Kramer från U 23-laget tar över. Än en gång får alltså Babbel sparken i december (som i Hertha Berlin 2011 och VfB Stuttgart 2009).
Hoffenheim har spelat som en nedflyttningskandidat den här säsongen. Talande för Babbels problem har även varit att startelvan aldrig har sett likadan ut, att han har tvingats till tidiga byten. Något grundkoncept har inte gått att se. Babbel har varit en reagerande tränare sedan februari 2012 – det håller inte för en klubb som satsar mot Europa.
Tolv poäng på 15 matcher den här säsongen. 36 insläppta mål. Müller var sannerligen tvungen att göra något. Faktum är att Markus Babbel bara vunnit sju av 29 matcher som tränare för Hoffenheim, 14 har slutat med förlust. Nu återstår det att se vad Ralf Kramer kan göra åt situationen.
Vad som händer med Markus Babbel nu är frågan, han lämnade Berlin som en tränare med gott rykte men med en infekterad kamp i bagaget. Nu frågar man sig hur lämplig den förre storspelaren är som tränare. Sejouren i TSG Hoffenheim har varit allt annat än personlig marknadsföring.
Personligen kan jag tycka att spelarmaterialet i Hoffenheim ska räcka ganska långt i Bundesliga. Kanske kan Kramer omgående få ut truppens potential, kanske kan Tim Wiese bli en jätte i målet. Det blir intressant att följa utvecklingen, det är en sak som är säker.
***
Det är tisdag och det kan bara betyda en sak: Champions League-fotboll.
I kväll reser Schalke 04 till Frankrike och Montpellier, en match där Schalke behöver tre poäng för att säkra gruppsegern före Arsenal. Och de behöver tre poäng för att hela själen.
Borussia Dortmund tar emot ett Manchester City som spelar för äran, och kanske en Europa League-plats. BVB är redan klar gruppetta före Real Madrid, ett skadedrabbat hemmalag ska alltså försöka spela för fansen.
Bayern München möter i morgon BATE Borisov på Allianz Arena. Som ni säkert kommer ihåg kontrade BATE bort FC Bayern senast lagen möttes och nu behöver de tyska rekordmästarna en seger för att placera sig som etta i gruppen. Visserligen kan Valencia tappa poäng mot otroligt svaga Lille.
Det finns inte så mycket att säga om de tyska lagens matcher egentligen, på sätt och viss har allt redan blivit sagt. Det är en mäktig och imponerande uppvisning vi har fått se – samtliga tyska lag är redan vidare i Champions League.
Men låt oss ta en titt på Schalke 04, det har ändå varit så mycket Dortmund och FC Bayern i bloggen på sistone. Gelsenkirchen-laget har gjort det bra i CL så här långt och har välförtjänt säkrat en plats i åttondelsfinalerna till våren. Men det är en jäkla tur att Schalke redan är klart för nästa fas. Jag är inte så säker på att de hade fixat uppgiften i Frankrike annars. Maskineriet hackar för tillfället – och då har tränare Huub Stevens åter börjat knorra och morra.
Den holländske tränaren är en ikon i Gelsenkirchen. Han blev framröstad till århundradets tränare av fansen, han tog klubben till en Uefa Cup-titel 1997. Han återvände när Ralf Rangnick gick in i väggen i början av förra säsongen och han lyckades väldigt bra. Dessutom framstod han ofta som en ny och mer harmonisk människa. Stevens är inte direkt känd för sitt goda humör.
Men det märktes inte mycket av det, visst kunde han svara med en gliring eller två på presskonferenser och i intervjuer, visst kunde han bli upprörd för en stund som vilken annan tränare som helst. Det var dock en lyckligare Stevens vi fick se.
Och det var en Huub Stevens som fick en hel sommar på sig att jobba med laget inför den här säsongen. Det har, minst sagt, märkts. Plötsligt har han fått de kvalitativa spelarna i truppen att prestera och han har nött in det defensiva spelet i perfektion. Precis som det ska vara när Stevens styr skutan – nollan ska stå.
De senaste veckorna har dock något hänt. Stevens verkar lika omedgörlig som vissa spelare. Klaas-Jan Huntelaar har inte förlängt sitt utgående kontrakt, inte heller Lewis Holtby. Det är två stöttepelare i laget. Stevens kontrakt går också ut efter säsongen och inte heller i det fallet råder det klarhet.
”Vi kommer att sätta oss ner någon gång och diskutera i lugn och ro”, säger sportchef Horst Heldt angående Stevens kontrakt.
Kanske är Huub Stevens upprörd över spelarna som inte kan bestämma sig, kanske är det så enkelt att han vill gå i pension. Något är det i varje fall som inte stämmer i Schalke just nu och Horst Heldt har mycket jobb framför sig.
Schalke har bara spelat in fem poäng på de senaste sex matcherna. Delar av publiken buar ut spelarna. Huub Stevens är på riktigt dåligt humör. Spelarna ser trötta ut, de saknar idéer i spelet. Är det det intensiva matchschemat som har tagit ut sin rätt eller vad är det som har gått snett i Schalke?
Nu ska jag inte blåsa upp det här till någon kris, för så långt är det verkligen inte gånget. Men fotbollens värld snurrar snabbt och något måste hända snart.
Skönt för Schalke att juluppehållet närmar sig, skönt för Schalke att man ligger fyra i Bundesliga. Och en förbannad tur att åttondelsfinalen redan är bokad i Champions League. En rejäl urladdning i kväll hade gjort laget gott.
Sju Bundesliga-lag har spelat matcher ute i Europa och ska nu ställa om och spela matcher i Bundesliga i stället. Inte alltid en helt enkel övergång, ett stundtals krävande spagat. Hur mycket ska roteras? Vilka småskador kan man ignorera, vilka bör man vara försiktig med? Hur motiverar man sina spelare, hur får man truppen att ladda om?
Att fotbollsspelare hellre spelar match än tränar är ett faktum, att fotbollsspelare klarar av att spela två matcher i veckan vet vi. Men för de sju lagen ute i Europa, de flesta med ett ansenligt antal landslagsspelare, börjar matchandet att märkas av. Vi har sett Schalke sakna fräscha ben en gång den här säsongen, Leverkusen likaså. Men hur har lagen egentligen klarat av det?
Borussia Mönchengladbach har ”bara” spelat in 16 poäng den här säsongen – men hör och häpna – 14 av dessa har kommit efter matcher ute i Europa. Fyra vinster och två oavgjorda är Lucien Favres facit.
Bayern München och Schalke 04 ligger också bra till, de har hanterat belastning bra. Lagen har vunnit tre av fyra matcher efter spel i Champions League. Borussia Dortmund däremot har inte orkat med mer än sju poäng på fyra matcher efter spel i samma turnering.
Hannover 96 och Bayer Leverkusen har lyckats lika bra efter spel i Europa League. Två segrar, två oavgjorda och två förluster. Ett okej facit.
VfB Stuttgart och Bruno Labbadia har haft störst problem – men har också en relativt tunn trupp och en hel del skador. Dessutom har laget, som vanligt, visat upp en allmänt ojämn form under hösten. Endast en seger på sex matcher efter spel i Europa League för Stuttgart.
Så vad säger det här oss? Nja, inte särskilt mycket egentligen. Lagen är olika bra och i olika form, det har varit olika svårt motstånd och skadeläget har sett olika ut. Det är för tidigt på säsongen för att vi ska kunna dra en ordentlig slutsats. Anmärkningsvärt är dock Borussia Mönchengladbachs fina svit efter spel i Europa, kanske passar ett intensivt matchtempo detta Gladbach som ännu söker efter fotfäste och automatism i spelet.
Stuttgart ser ut att ha det extra svårt, men jag är inte så säker på att dubbelbelastning är den skyldiga faktorn till det.
I går följde Europa League-lagen upp CL-lagens insatser. Även om Bayer Leverkusen vilade spelare och förlorade med 0-2 mot Metalist så är laget redan klart för sextondelsfinal. Detsamma gäller Hannover 96 som var klart för slutspel redan innan matchen mot Twente som slutade 0-0.
Borussia Mönchengladbach spelade tålmodigt mot Limassol och inhopparen Igor de Camargo kunde göra 1-0 och 2-0 i slutet av matchen. Segern, i samband med Marseilles förlust mot Fenerbache, innebär att Gladbach nu är klart för sextondelsfinal. Hatten av för hur Favre och laget har arbetat sig in i den här gruppen och slutligen fixat biffen. Starkt.
Det är bara ett tyskt lag som inte är klart för slutspel ännu – VfB Stuttgart. Men de hade en vansinnig uppvisning i Bukarest när de krossade hemmalaget Steaua med hela 5-1. En ordentlig urladdning mot gruppettan och en vinst som innebär att Stuttgart nu har allt i egna händer inför mötet med gruppjumbon Molde.
Fina tyska tider ute i Europa. Hela veckan har varit ett ordentligt slag i ansiktet på många som menar att Bundesliga-lagen endast bemästrar Europa League. Plötsligt bemästrar man inte bara Europa League utan även Champions League. Jag sprang över den här talande bilden nyss:
Talande bild
Och just det: rubriken. Den var kanske inte given att förstå. Låt mig förklara. Efter tisdagens, onsdagens och torsdagens Europaspel har vi nu en uppdaterad femårsranking att tillgå från Uefa. Och just nu är faktiskt tyska Bundesliga den mest framgångsrika i Europa.
Den här säsongen har de tyska lagen spelat in 9,785 poäng. Spanien har gjort näst bäst ifrån sig och står på 9,571 poäng. Fotbollens hemland England har 8,857 poäng. Fyran Italien har 8,250 poäng.
Bundesliga rockar Europa – och det är förbannat roligt.
Det har varit ljuvligt att följa de tyska lagens frammarsch i Europa, det är glädjande att den tyska fotbollsfilosofin inte hindrar klubbarna från att lyckas på den riktigt stora scenen. En gång för alla har vi fått bevis på att en sund ekonomi, otroliga supportrar, medlemsstyrda föreningar och även en avsaknad av oligarker fungerar i de stora turneringarna. Som jag tidigare har varit inne på gör det åtminstone mig väldigt glad. Pengar vinner inte matcher, pengar avgör inte gruppspelet. Det är fint.
Fotbollen lever ännu.
Det vi så länge har fått uppleva, och njuta av, i Bundesliga fungerar nu även i Europa. Engelsk fotboll nämns ofta som en förebild. Jag tror att många engelsmän drömmer om Bundesliga om nätterna, här finner vi det engelsk fotboll en gång var.
Nu låter det kanske som om jag menar att de tyska klubbarna inte har några pengar. Det vore förstås löjligt att påstå för så är det inte alls. Även den tyska fotbollen har moderniserats, globaliserats och kommersialiserats. Klubbarna investerar stora summor i spelare och ungdomsanläggningar, bland annat. Men det har inte nått sjuka proportioner ännu och det är ingen som lever på konstgjord andning. Tacka fan för det.
Låt oss nu i stället rikta blickarna mot en stekhet Bundesliga-omgång där bland annat Naldo, Diego och Allofs möter sin gamla klubb, där ligatvåan spelar mot ligatrean, där Klopp vänder hem till Mainz och där FC Bayern ska mäta sig med Hannover. Och dessutom har vi ett stekhett derby – för första gången i Bundesliga.
Bundesliga omgång 13:
Fredag 20:30
Fortuna Düsseldorf – Hamburger SV
Fortuna inledde säsongen starkt, Hamburg inledde svagt. Det är nu lite ombytta roller inför kvällens match då HSV har samlat på sig ett gäng vinster och förbättrat spelet, Fortuna har däremot rasat samman efter det att nollan sprack. Düsseldorf har inte vunnit på sju matcher, Marcus Berg kan få chansen från start för HSV.
Lördag 15:30
Bayern München – Hannover 96
Bayern München har gjort en strålande säsong men efter 1-1 mot Nürnberg och Valencia har Rummenigge börjat knorra och oron för ett liknande tapp som förra säsongen växer. Skillnaden är dock stor, FC Bayern har en bättre trupp och spelar en annan typ av fotboll. Men det gäller att vara på sin vakt när Hannover kommer på besök. Men allt är inte frid och fröjd där heller. Förlust mot Freiburg och en tråkig 0-0-match mot Twente sitter i benen (och huvudet) på spelarna. Stor kamp att räkna med från Hannovers sida, FC Bayern hoppas på en bättre Ribéry.
Schalke 04 – Eintracht Frankfurt
Ännu en lördagsmatch att se fram emot när tvåan välkomnar trean. Frankfurt är säsongens stora överraskning och även om det har sett lite jobbigare ut på sistone så har de försvarat sin topplacering genom hårt slit och en fenomenal Alex Meier. Schalke vill förstås behålla kontakten med FC Bayern men kommer att behöva spela lite bättre än i de senaste matcherna, känslan är att Schalke hamnade i en liten formsvacka när Afellay skadade sig. Men Huub Stevens har arbetat med laget en hel sommar nu och det märks, det finns en nyfunnen stabilitet. Spännande.
VfL Wolfsburg – Werder Bremen
Klaus Allofs, Klaus Allofs och Klaus Allofs. Sportchefen lämnade sitt uppdrag i Bremen efter 13 långa år och nu sitter han intill Köstner på Wolfsburgs tränarbänk. Inte helt uppskattat i Bremen förstås och mycket handlar förstås om vilken Werder-ikon som får jubla (Schaaf eller Allofs). Men det ska förstås spelas vanlig hederlig fotboll också. Wolfsburg har vaknat till liv sedan Magath försvann och är på väg att lämna tabellträsket. Bremen går också bra och det kan man tacka formstarke Aaron Hunt för. I skrivande stund står det även klart att ex-spelaren Frank Baumann blir ny sportchef i Werder Bremen.
FSV Mainz 05 – Borussia Dortmund
För Dortmunds del gäller det att göra jobbet och vinna i Mainz om man vill hänga på i toppen. Självförtroendet lär det knappast vara något fel på efter 4-1-vinsten mot Ajax. Mainz har prickat in formen men förlorade senast mot HSV och upptäckte att laget är beroende av en fungerande Szalai på topp. För Klopp och Subotic blir det att vända hem till Mainz.
Greuther Fürth – 1. FC Nürnberg
Första Bundesliga-derbyt mellan klubbarna, två gamla stormakter där Nürnberg sedan länge har haft övertaget. Klubbarna hoppas på ett derby utan större bråk och skandaler, en fotbollsfest helt enkelt. Det hoppas förstås jag med på. Greuther Fürth såg ovanligt svagt ut mot Dortmund senast men har annars visat ganska god form på sistone – dock har man inte vunnit på hemmaplan ännu. Räkna med att Mike Büskens lag kommer att ge allt. Nürnberg spelade oavgjort borta mot FC Bayern och har förstås tankat lite välbehövligt självförtroende.
Söndag 15:30
SC Freiburg – VfB Stuttgart
Freiburg fortsätter att imponera under Christian Streichs ledning. Inför matchen ligger man på samma poäng (16) som större och starkare Stuttgart. Det är imponerande. Stuttgart fick äntligen tanka ordentligt med självförtroende ute i Europa efter 5-1-krossen men vi har lärt oss att laget blandar och ger. Labbadia har dessutom en drös med skadade spelare.
Söndag 17:30
TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen
Markus Babbel har rimligtvis inte många potatisar kvar att sätta i Hoffenheim. En vinst mot starka Leverkusen skulle förstås åter stärka hans aktier. Leverkusen ställde upp med ett B-lag mot Metalist och förlorade följaktligen med 0-2. Men laget var redan klart för slutspel och Lewandowski/Hyypiä ville säkerligen spara på krafterna. Boenisch kan få göra debut om Hosogai inte kan medverka.
FC Augsburg – Borussia Mönchengladbach
Augsburg spelade återigen en bra match senast mot Frankurt och gjorde dessutom två mål – just målskyttet är vanligtvis problemet. Men så släppte Augsburg också in fyra mål. Nu väntar ett Gladbach som sakteliga börjar vakna men formen är ännu ojämn. Gladbach blev som sagt klart för slutspel efter 2-0 i torsdags, men spelmässigt var det en insats som lämnade mer att önska.
Jag har följt tysk fotboll i många år nu och även om Werder Bremen, Bayern München och Bayer Leverkusen tog sig till åttondelsfinal säsongen 2004/05 så är det här något alldeles extra. Jag måste nypa mig lite i armen.
Alla tyska lag är vidare. Schalke, Dortmund och Bayern. Alla ska de spela åttondelsfinal i Champions League. Vansinne. Bundesliga rockar Europa.
Bayern München styrde skutan i hamn i tisdags. Inte helt övertygande, men smart och tillräckligt. 1-1 borta mot Valencia räckte.
Schalke 04 visade prov på tålamod, styrde spelet mot Olympiakos men saknade den där genomslagskraften. Till sist fick Fuchs på ett fint långskott och det stod 1-0. Välförtjänt, men knappast bländande. Huub Stevens lyckades dock ruska tillräckligt med liv i spelarna efter 0-2-förlusten mot Bayer Leverkusen. Det räckte, tre viktiga poäng spelades in.
Det är dock Borussia Dortmund som har målat det största och fetaste utropstecknet i Champions League den här säsongen. Kollega Erik Niva har redan skrivit bra om det, men även jag måste förstås stämma in i hyllningskören.
Dortmund hamnade i grupp D – dödens grupp – med ligamästarna från Spanien, England och Holland. Utdömda på förhand av många, själv trodde jag att en andraplats var möjlig, men tredjeplatsen kändes troligare. Inte fan trodde jag att Dortmund skulle stå som klara gruppsegrare innan hemmamatchen mot Manchester City. Det är galet egentligen. Med tanke på hur katastrofalt det oerfarna Dortmund-laget uppträdde i CL förra säsongen så kändes en åttondelsfinal ganska långt bort.
Det fanns orosmoln på den förr så förorenade Ruhr-himmelen. Matcherna mot City och Real Madrid hade varit excellenta, välspelade, smarta. Hemmamatchen mot Ajax har faktiskt varit den svåraste matchen för Dortmund, trots 1-0-vinsten. Det fanns en oro för att det skulle upprepa sig, en oro att Dortmund skulle få det svårt när de själva var favoriter i matchen.
De tyska mästarna visade att det inte fanns någon anledning till oro.
Jürgen Klopp skickade ut elva spelare, ett sammansvetsat kollektiv. De brydde sig inte om att äga bollen, de sprang kopiöst, störde sina motståndare och täckte ytor. När de stötte upp och vann boll gick det snabbt framåt. Blixtsnabbt. Och för första gången sedan Klopp tog över Dortmund var det även en uppvisning i effektivitet. Reus, Götze och Lewandowski x 2 satte sina chanser. Sex skott, fyra mål. Ett Dortmund som vi aldrig tidigare har sett.
Och så Mario Götze. Vilken kille. 20 år gammal och bäst på plan. Jag skrev ett dokument om honom för ett och ett halvt år sedan. Han var bra då, man såg ett geni lura i en pojkes kropp. I dag är han på allas läppar. Han är ett fotbollsgeni. Ett mål och tre framspelningar. Det är ett okej facit. Minst sagt. Han är redan en spelare av världsklass. Jag vet inte om jag ens vågar tänka på hur bra han kan bli om han fortsätter att utvecklas så här. Magi. Det här är en av många anledningar till att vi tittar på fotboll – till att vi lever fotboll.
Snart borde det väl dock vara dags för spelarna i Borussia Dortmund att bära hjälm under matcherna.
Bundesliga rockar alltså Europa. De tre Champions League-lagen har representerat tysk fotboll på allra bästa vis. Jag kan bara lyfta på hatten och åter nypa mig i armen. Tack för den här upplevelsen, den här uppvisningen.
Bayer Leverkusen och Hannover 96 är redan klara för avancemang till nästa runda i Europa League. I kväll har Borussia Mönchengladbach och VfB Stuttgart chansen att göra dem sällskap. Får sju av sju tyska lag övervintra i Europa?
Det var inte någon uppvisning i går, det var ingen show. Men resultatet fick de med sig, grabbarna från södra Tyskland. Biljett till åttondelsfinalen är fixad – nu är frågan om det blir som etta eller tvåa.
Valencia förtjänar beröm för insatsen, de spelade bra mot ett Bayern München som var en man mer på plan i drygt en timme. Att då ta ledningen, skapa en del chanser och hålla upp spelet väl förtjänar beröm. Egentligen vaknade Valencia till först när det röda kortet gjorde sitt framträdande, innan dess hade tyskarna varit det bättre laget. Sammanfattningsvis: ett välförtjänt kryss som båda klubbarna kan vara nöjda med. Även Valencia är klart för åttondelsfinal, och det vet ni att det är viktigt.
Men vad fasen är det med Bayern München och november? Varför hamnar laget så ofta i en svacka just då? Okej att Luiz Gustavo och Jerome Boateng saknades, okej att Franck Ribéry spelade med smärtor och hade en dålig dag. Det är inte bara det. Känslan är att någon seg hinna lägger sig över de tyska rekordmästarna när höstmörkret är som mest deprimerande. Jag är likadan själv, jag vantrivs. Ett fotbollslag ska helt inte drabbas av höstdepressioner dock. Nej, det är konstigt, men också alldeles uppenbart hur mycket Ribéry betyder för FC Bayerns spel.
Karl-Heinz Rummenigge har erkänt att så är fallet. Laget är lite väl beroende av Ribéry, men han menar också att samtliga storlag har dessa betydande nyckelspelare. Vi fick även se Mario Gomez göra comeback i går och det var han som serverade Thomas Müller till 1-1-målet.
För att återgå till tidigare resonemang om november: låt oss minnas inledningen av säsongen. Då kunde Jupp Heynckes rotera bäst han ville och kompensera skador med likvärdig kvalitet. Truppen har inte förändrats, det borde ännu vara lika lekande lätt. Det borde gå att spela bra fotboll i 90 minuter även om Ribéry är blek. Men inte i november, tydligen.
FC Bayern gjorde alltså jobbet och behöver inte svettas och våndas inför gruppspelets sista match. Grattis.
Och för er som undrar: David Alaba säger att han mår bra, inget gick sönder i smällen.
Schalke 04 och Borussia Dortmund vill förstås upprepa FC Bayerns bedrift. Båda klubbarna har chansen att bli klara för åttondelsfinalerna i kväll.
För Borussia Dortmund räcker det med en poäng borta mot Ajax. Inte en enkel uppgift, men en uppgift Jürgen Klopps lag bör klara av. Intressant blir att se vem som får ”den lediga platsen” på det offensiva mittfältet. Marco Reus och Mario Götze är givna – men blir det Jakub Blaszczykowski eller Kevin Großkreutz som tar sista startplatsen? Inte Ivan Perisic, väl? De tyska mästarna har sagt att de kommer att gå för en vinst, de känner inte till något annat. Tyska lag brukar dock ha det svårt i Amsterdam, Ajax har vunnit tolv av 13 hemmamatcher mot Bundesliga-lag.
Om Schalke 04 vinner hemma mot ett formstarkt Olympiakos är Ruhrklubben i åttondelsfinal. Men en del har hänt sedan lagen möttes i september. Huub Stevens lag gick och förlorade mot Bayer Leverkusen i helgen, en match där Schalke spelade uselt. Olympiakos däremot har verkligen hittat formen och har tio segrar samt ett kryss på elva matcher i ligan. ”Vi har lagt matchen bakom oss. Vi vet att allt som kan gå snett gick snett mot Leverkusen. Nu gäller det att åter trampa på gaspedalen och enbart fokusera på matchen mot Olympiakos”, säger mittfältaren Roman Neustädter. Om Schalke lyckas med det, och med tanke på att matchen spelas hemma i Gelsenkirchen, ja, då är inte en vinst för mycket begärt.
Det är förstås helt underbart att bollen är rund, som vanligt. Precis allt kan hända i kväll. Jag hoppas att vi har tre tyska lag i åttondelsfinal klockan 22:40.
Tre tyska lag i Champions League. Tre tyska lag som kan bli klara för åttondelsfinal redan den här omgången. Tre tyska lag som har imponerat. Tre tyska lag som vill smasha till den där matchbollen för att undvika en ”liten final” i sista omgången. Tre tyska lag som ännu kan tappa allt.
Och så har vi ett spanskt lag som inte förtjänar att spela fotboll, som inte förtjänar att ta upp en plats i Champions League. Äsch, det var kanske lite tillspetsat, lite magstarkt. Jag vet inte. Jag är bara så oerhört trött på ekonomiskt ansvarslösa fotbollsföreningar, än värre blir det i en tid då delar av Europa står vid ruinens brant. Valencia hamnar ofta i skymundan när vi diskuterar ekonomisk fotbollspolitik. De har ingen rik investerare som gör folk upprörda – men de har skulder. Jag är väl medveten om att det spanska ligasystemet inte ser ut som det tyska. Men varför gör det inte det? Landet lider, arbetslösheten är hög. Pengarna sinar. En sund ekonomi, eller åtminstone en väldigt strikt och detaljerad plan för att lösa problemen, borde vara ett krav för att erhålla den licens som berättigar laget till spel i högstaligan. Det hade varit så enkelt och så sunt.
I Spaniens tredje största stad Valencia håller Bayern Münchens motståndare för kvällen till. Klubben Valencia är en motpol till FC Bayern. Här har vi en klubb i ekonomiskt kaos, FC Bayern däremot har ett av de största sparkonton i fotbollsvärlden. När man bestämde sig för att flytta från gamla Olympiastadion till nybyggda och moderna Allianz Arena visste man vad man gjorde. Uli Hoeneß var tvärsäker på att ekonomin skulle gå ihop och att man skulle kunna betala av skulderna i tid – eller till och med innan.
Valencia däremot, som då styrdes av president Juan Soler, tog sig vatten över huvudet. I ärlighetens namn var det som skedde ganska likt det som hände med Borussia Dortmund i Tyskland. Skillnaden är att Dortmund tvingades börja om och sanera sina skulder och ligga väldigt lågt. Valencia är fortsatt i kaos, så kaotiskt att ingen riktigt vet hur stora skulderna är längre. Experter uppskattar klubbens skulder till någonstans mellan 200 och 400 miljoner euro. Om jag kan komma ett antal seriösa klubbar som förtjänar en plats i Europas finrum i stället? Ja.
Juan Soler led av storhetsvansinne, precis som hönshuvudena i Dortmund. När Valencia hade vunnit ligan och Uefa Cupen 2004 började Solo planera för klubbens ekonomiska undergång. Han ville vinna fler titlar, bli en riktig storklubb. Så inledde han projektet Nou Mestalla – nya Mestalla – ett dyrt projekt. Han räknade med att sälja gamla stadion, fin mark i mitten av stan. Det skulle finansiera det redan påbörjade nybygget. Givetvis slutade det med att han inte hittade någon att lasta över den gamla arenan, och marken den står på, på. I februari 2009 avbröt klubben projektet. Nu står ett betongskelett och spökar i staden, en arena som är klar till 80 procent. Om Valencia någonsin kommer att spela sin fotboll där är högst oklart.
Nou Mestalla
Soler är givetvis inte president längre. Nu sköter Manuel Llorente projektet Valencia. Och det är inte så att han och klubben är helt blinda. Han tvingas jobba med ett enormt skuldberg, sälja spelare som David Silva, Juan Mata och David Villa. På grund av ekonomin förstås. Det existerar något som tycks likna skuldsanering. Sparpaket. Helt naturligt. Men det är inte så att saneringen känns helhjärtad, Spanien-expeterna där ute får mer än gärna rätta mig förstås. Men grejen är ju den att, skulderna till trots, Valencia köper ännu spelare. I somras kom Canales, Gago och Cissokho exempelvis. Okej att Valencia inte spenderade mer än vad de sålde för, men sju miljoner euros överskott på transferaktiviteter klingar inte seriöst. Samtidigt måste förstås Valencia hålla sig kvar i toppskiktet och då krävs en viss kvalitet – de har inte råd att missa spel i Champions League. Det är en överjäkligt tråkig situation för klubben, helt klart.
Nu när jag har skrivit det här undrar jag själv vad jag vill ha sagt. Jag hyser inget agg mot Valencia som klubb, inte dess supportrar och inte spelarna. Men jag hyser agg mot den här vidrigt äckliga situationen som så många klubbar sitter i. Det är inte okej, det borde inte få vara okej.
Om Valencia vinner i kväll är laget klart för åttondelsfinal, det hade varit en otrolig lättnad för klubben. Även Bayern München siktar förstås på att vinna, skulle då Lille också ta en poäng mot BATE är förstaplatsen klar. Möjligtvis får vi också se Mario Gomez göra comeback och förhoppningsvis kan den småskadade trollkonstnären Franck Ribéry spela från start.
Det kan bli en väldigt underhållande match mellan två otroligt olika klubbar.
Så var det dags att summera ännu en Europa-vecka. Framgångar var inte lika slående rent poängmässigt den här gången. Men faktum kvarstår att Bundesliga rockar Europa. Hittills har de tyska lagen spelat sig förbi de engelska den här säsongen. Det är vansinnigt starkt.
Borussia Dortmund kryssade borta mot Real Madrid, Schalke gjorde detsamma på hemmaplan mot Arsenal och Bayern München demolerade Lille på Allianz Arena.
I Europa League fixade Hannover 96 och Bayer Leverkusen en biljett till slutspelet efter segrar mot Helsingborg och Rapid Wien. En kul grej från Leverkusen-matchen var när bortasupportrarna sjöng ”Ni blir aldrig tyska mästare” riktat mot den eviga tvåan Leverkusen. Faktum är att Rapid Wien blev tyska mästare 1941.
Borussia Mönchengladbach frälstes av Juan Arango som fixade 2-2 i slutminuterna och har därmed övertaget på Olympique Marseille i gruppen. VfB Stuttgart tog en nödvändig seger borta mot FC Köpenhamn med 2-0. Livet leker för de tyska klubbarna ute i Europa, fotbollen leker och lever i Bundesliga. Potentialen i den här ligan är våldsam.
Tråkigt nog behövde Hannover 96 mer än lite tur med domaren i går. Hemmalaget spelade en suverän första halvlek, tog en snabb 1-0-ledning genom Diouf och i början av andra utökade Diouf till 2-0. Hannover var överlägset. Men så hände något. Hannover föll tillbaka och slappnade av. HIF utnyttjade det här på ett mycket bra och viljestarkt sätt.
2-0 blev 2-1, 2-1 blev 2-2. Djurdjic mål på Lindströms vackra assist var en läckerbit. Matchen levde i allra högsta grad, Hannover såg desillusionerat ut. Så kom nyss insatte Sobiech i en löpning mot straffområdet, Peter Larsson gör en, enligt mig, klockren glidtackling. Vad gör domaren? Pekar på straffpunkten. Och det här var upprörande på så många sätt.
För det första bör det nog inte vara en avblåsning. Men om man vill blåsa, det är faktiskt inte lätt att vara domare, då ska man åtminstone ha koll på att det skedde utanför straffområdet. Att sedan langa upp ett rött kort för snack (eventuellt?) och sedan ett rött kort för nödbroms – det känns bara helt jäkla fel. På den här nivån får det inte under några omständigheter se ut så här. Jag förstår Helsingborg-spelarnas frustration.
Inte blev det bättre av att Hansson är på Husztis straff men bollen går via ribban och in ändå.
På sätt och vis är det, med neutrala ögon sett, en rättvis hemmavinst. Hannover borde rimligtvis ha fått en straff redan i första halvlek när Peter Larsson får bollen på armen. Och Hannover var inte sämre än Helsingborg sett över 90 minuter.
Men en så här viktig match, i en Uefa-organiserad turnering, får inte lida av så många konstiga domslut. Det är pinsamt. När till och med Hannover-spelarna ställer sig tveksamma till domaren efter matchen vet man att det har gått riktigt galet till. Jag förstår svenskarnas irritation. Det var helt enkelt bedrövligt och ett mycket tråkigt sätt att avgöra en match på.
Gjort är gjort och dömt är dömt. Men låt den gode fransmannen få vila ett bra tag innan han får döma i Uefa-sammanhang igen. Om de vill köra vidare med honom i Frankrike är det fritt fram. Det var ju inte bara det att han dömde fel, han visade uppenbara brister i kommunikationen med spelarna. Det hör inte hemma i en fotbollsindustri som omsätter miljarder.
***
Tyskland spelar en träningsmatch mot Holland på onsdag. Klockan halv nio sparkar matchen igång i Amsterdam och vi kan väl hoppas på en hyfsat intressant match med tanke på rivaliteten. Jag avskyr dock dessa eviga träningslandskamper.
Det var inte längesedan jag skrev om René Adler här på bloggen. Jag önskade honom en ny chans i landslaget – det har han fått nu. Även Schalkes Roman Neustädter är med i truppen och kan alltså få göra debut i den tyska landslagströjan. Hela Bundesligas hetaste anfallare för året, Kießling, saknas dock fortfarande. Miroslav Klose kör vidare som ensam anfallare i truppen. I mina ögon är det fortfarande ett fantastiskt dåligt beslut av Joachim Löw.
Mittfält: Lars Bender (Bayer Leverkusen), Mario Götze, Ilkay Gündogan, Marco Reus (Borussia Dortmund), Julian Draxler, Roman Neustädter (Schalke 04), Mesut Özil (Real Madrid), Toni Kroos, Thomas Müller, Bastian Schweinsteiger (Bayern München), Lukas Podolski (Arsenal), Andre Schürrle (Bayer Leverkusen)
Anfall: Miroslav Klose (Lazio)
***
Bundesliga omgång 11:
Fredag 20:30
FSV Mainz 05 – 1. FC Nürnberg
Mainz har hittat formen och har sett riktigt bra ut de senaste matcherna. En stor anledning till det är att anfallaren Adam Szalai har börjat leverera på allvar. Nürnberg har, åtminstone för tillfället, jobbat sig ur krisen. 1-0-vinsten mot Wolfsburg var välbehövlig. Samtidigt förlorade faktiskt Mainz mot Bremen i en välspelad match. Mak är tillbaka för Nürnberg efter twitter-kritiken.
Lördag 15:30
Bayern München – Eintracht Frankfurt
Vem hade trott att det här skulle vara en toppmatch? Frankfurt reser till serieledande FC Bayern där en tuff match väntar. Överraskningslaget har spelat positiv fotboll och imponerat, men på sistone har det sett sämre och svårare ut. Nu väntar alltså rekordmästarna som har en 6-1-vinst mot Lille i ryggen och en fin hemmahistorik mot Eintracht: på 41 matcher har FC Bayern vunnit 32 och bara förlorat tre stycken. Occean kan petas från startelvan till förmån för Hoffer eller Matmour. Bayern behöver vi inte säga så mycket om – toppform!
Schalke 04 – Werder Bremen
Tillbaka i vardagen och då väntar ett offensivglatt Werder Bremen på Schalke som tog en meriterande moralisk vinst mot Arsenal i Champions League. Huub Stevens får dock klara sig utan Uchida och Höger som skadade sig i matchen. Höwedes lär få rycka ut och ta hand om högerbacken. Werder Bremen tycks ha hittat lite stabilitet i spelet, och det är just då man brukar falla ihop igen. Hunt är het.
SC Freiburg – Hamburger SV
Freiburg har fortsatt att imponera under tränare Streich och kommer säkerligen att spela modigt mot ett mer namnkunnigt HSV. Ginter lider av ryggproblem och missar eventuellt matchen, Flum ska däremot vara spelklar igen. Hamburg hade fin form innan FC Bayern kom och förstörde allt med 3-0. Men Fink blickar framåt och vill nu se segrar mot Freiburg, Mainz och Düsseldorf.
FC Augsburg – Borussia Dortmund
Även Borussia Dortmund återvänder till vardagen när FC Augsburg står för motståndet i stället för Real Madrid. Augsburg har spelat bra fotboll i de flesta matcherna, men laget gör alldeles för få mål. Något man vill passa på att ändra på när mästarna kommer på besök. Dortmund är i stort behov av tre poäng och måste snart hitta spelet även i Bundesliga om inte topp-tåget ska gå. Mölders lär göra comeback för Augsburg, som så desperat behöver någon som gör mål.
Fortuna Düsseldorf – TSG Hoffenheim
Fem matchen, fyra förluster och ett kryss. Verkligheten är på väg ikapp nykomlingen Düsseldorf. En fin insats senast mot Leverkusen räckte inte till då laget vaknade för sent. Nu väntar Hoffenheim som äntligen vann en match förra omgången. Reisinger tillbaka för Düsseldorf men den tänkte stjärnan Voronin lär än en gång stå utanför startelvan. Viktig poängmatch för båda lagen.
Söndag 15:30
VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen
Vad har Düsseldorf, Fürth och Wolfsburg gemensamt? Långt ner i tabellen, visst. Men framför allt, och det här är mer oroväckande (eller snarare anledningen till tabellplaceringen), de tre lagen har ännu inte vunnit någon hemmamatch den här säsongen. Bayer Leverkusen vill befästa sin position som ett topplag och är i bra form, Wolfsburg åkte på en 0-1-smäll mot Nürnberg när alla trodde att det äntligen skulle gå bättre. Blir nog en riktigt intressant tillställning med ett sylvasst kontringsspel från Leverkusen.
Söndag 17:30
VfB Stuttgart – Hannover 96
Ett möte mellan två Europa League-lag, som båda vann sina nyckelmatcher i torsdags. Hannover har spelat många lustiga matcher den här säsongen och det svänger ordentligt. Kan ett stabiliserat Stuttgart utnyttja det? Labbadias lag har sett bra ut på sistone och Ibisevic är lika stekhet framför mål som Hannovers Diouf. En intressant kamp där. Precis som den mellan Ulreich och Zieler i mål. Här lär det kunna gå undan.
Greuther Fürth – Borussia Mönchengladbach
Även Fürth hoppas som sagt på en första hemmavinst och laget har sakta men säkert börjat anpassa sig till Bundesliga. Senaste matchen mot Frankfurt var bra, framför allt andra halvlek tillhörde ett ineffektivt Fürth. Gladbach har kommit på benen igen efter en slarvig och svag säsongsinledning. 2-2 borta mot Marseille var starkt gjort och formen är på uppgående i alla fall. Favre har fortfarande problem med att kompensera Reus och Neustädter – Dominguez har sakteliga börjat fylla Dantes skor.
”Jag förstår inte hur det här laget bara kan ligga femma i sin liga”.
Orden ovan tillhör Real Madrid-målvakten Iker Casillas. Han, precis som hela det spanska mästarlaget, imponerades av Borussia Dortmunds insatser i dubbelmötet. Ett dubbelmöte som Dortmund gick vinnande ur. Det var det nog inte många som hade räknat med.
Jag tror inte heller att många hade räknat med att Borussia Dortmund skulle spela ut Manchester City på bortaplan. Jag tror inte att många hade räknat med att Manchester City skulle vara så gott som avhängda efter fyra omgångar i dödens grupp.
Jag tror inte många hade räknat med att Schalke 04 skulle vara det klart bättre laget i dubbelmötet med Arsenal. Jag tror inte att många hade räknat med att Schalke skulle vara gruppetta efter fyra omgångar. Jag tror inte att många hade räknat med att Schalke 04 skulle kunna hämta upp ett 2-0-underläge mot Arsenal i Champions League.
Det har liksom aldrig riktigt varit Bundesliga-lagens grej i Champions League. Bayern München är givetvis det klara undantaget.
Det har givetvis funnits starka uppstickare i Champions League. Bayer Leverkusen och Schalke 04 är två relativt aktuella exempel på detta.
Men det som vi bevittnar just nu är något annat. Det är frukten av ett långsiktigt och professionellt arbete. Att Bundesliga är på frammarsch har länge varit bekant, att det är en av Europas bästa ligor är givet. Dock har det ofta blivit problem för alla lag, förutom Bayern München, när man ska hävda sig i Champions League.
”Tyskland kan bara Europa League”. Det har varit en ständigt återkommande fras för många. Det är dags att tänka om nu.
Att Bayern München körde över franska Lille med 6-1 säger mer om Lille än om FC Bayern. De tyska rekordmästarna gjorde inte sina bästa match för säsongen, men de spelade givetvis otroligt bra. Men så är det också ett komplett och mycket bra lag. Lille har ingenting i Champions League att göra, det är ett hån mot turneringens namn. Lille är sannerligen inga mästare. De kan tacka sin lyckliga stjärna för att Bayern München slog av på takten när förnedringen redan var ett faktum.
Jupp Heynckes sa själv efter matchen att det här var knappast något högklassigt motstånd. Även om det så klart var en mycket fin insats av FC Bayern. De lekte, och levde, fotboll. Sympatiske Claudio Pizarro fick dessutom göra en storartad comeback på den internationella scenen med sina tre mål. Så oerhört välförtjänt.
Nej, det är inte krossen i Bayern som är kvittot på de tyska lagens kvalitet. Det är snarare Schalkes och Dortmunds insatser som är kvittot på hur bra Bundesliga faktiskt är. Den har länge varit sensationell, men utanför landgränsen hade klubbarna oftast svårt att hävda sig i Champions League. Vilket till stor del beror på att tyska klubbar inte är rikemansleksaker, det är fortfarande fotbollsföreningar. Inte något sjukt oljeprojekt. Och den ekonomiska skillnaden har ofta gjort sig påmind för samtliga klubbar förutom FC Bayern – som välförtjänt och målmedvetet har etablerat sig som en europeisk storklubb. Men man har också kämpat för det under flera årtionden. Det hände inte över en natt, det hände inte för att klubben såldes till en uttråkad miljardär.
Nu har en del andra klubbar börjat närma sig FC Bayern i Tyskland. Ekonomiskt skiljer det ännu mil mellan FC Bayern München och konkurrenterna. Men Bundesliga har kvalitetshöjts sakta men säkert. Och det är först nu det börjar bära frukt på den riktigt stora scenen. Det är glädjande. Nu är det Dortmund som stör City och det är Schalke som stör Arsenal. Det är ombytta roller mina vänner.
För inte så många år sedan konstaterade jag för mig själv att Bayern München är den enda klubben som kan representera Bundesliga i Champions League, möjligtvis VfL Wolfsburg eller Bayer Leverkusen också. Det kändes lönlöst att tro att fler klubbar skulle kunna konkurrera med miljardbyggena ute i Europa. I så fall hade Tyskland behövt ge upp 50+1-regeln – något jag absolut inte ville se.
De flesta Bundesliga-lagen vill spela anfallsfotboll, vinna matcher genom att göra fler mål än motståndaren. Genom att ösa framåt när man får chansen. Det har fota straffats sig ute i Europa, de tyska lagen har blivit avklädda. Det ser annorlunda ut den här säsongen och det är bara till att gratulera fotbollen.
Nu har de tyska klubbarna visat att det går att hävda sig i CL ändå. Med fanatiska supportrar, en jäkla vilja, en långsiktig satsning och fin talangutveckling går det. Och nu får vi förhoppningsvis se Uefas FFP-regler träda i kraft på allvar. Då är samtliga tyska klubbar i en suverän situation. Ljusår före de flesta konkurrenterna.
Att driva sunda fotbollsklubbar i ett semi-socialistiskt fotbollsklimat låter kanske overkligt. Men se på fan, det går trots allt. Det gör åtminstone mig väldigt glad.
Pengar spenderade på övergångar
För att ni verkligen ska förstå vad jag menar med ekonomisk skillnad har jag lånat duktige Swiss Rambles diagram. Nu är förvisso inte Schalke med på den här tre års-listan över spenderade pengar på spelare, men med tanke på årets nollsatsning så hade klubben trots allt legat ganska blygsamt till. Men tänk att det går att hävda sig i Europa ändå. Det gör mig hoppfull.
***
Matcherna som spelades då? Tja, Bayern München tryckte direkt på gaspedalen och körde över Lille. Jag ska erkänna att jag såg slutet på Chelsea-matchen efter att Toni Kroos gjort 6-1. Det var liksom inte ens riktigt kul. Självklart ska vi sätta en fjäder i Bayern-hatten, men än mer ska vi ifrågasätta vad fasen Lille gör i den här turneringen.
Schalke var det bättre laget mot Arsenal men två misstag renderade i två mål för bortalaget. Det kändes typiskt, det kändes som en typisk insats av ett tyskt lag i Champions League. Men Schalke gav inte upp och fortsatte sin forcering – som också gav resultat. Huntelaar bombade in reduceringen, Farfan bombade in kvitteringen med hjälp av Arsenal-försvararen.
Borussia Dortmund spelade en magnifik första halvlek på bortaplan mot Madrid. Det här laget har mognat oerhört, har i åtanke att samma lag gick bort sig totalt mot Marseille, och Olympiakos, för bara ett år sedan. En välförtjänt 2-1-ledning i halvtid signerad Reus och Götze. Men i andra tryckte Real på med allt man hade och i matchens slutminut fick Özil in en frispark som Weidenfeller borde ha räddat. Fortfarande lite typsikt Dortmund att tappa ledningen, men 2-2 är väl godkänt ändå.
Efter fyra spelade omgångar i Champions League, och tre i Europa League, behåller Tyskland kontakten med Spanien och England i Uefas rankning.
Tyskland har spelat in 7 357 koefficient-poäng och ligger för tillfället på 69 043 poäng totalt. England har spelat in 8 285 poäng och har nu totalt 74 820. Spanien toppar fortsatt med 8 857 inspelade poäng och en total på 79 168.
Italien, som totalt sett ligger fyra i tabellen med 55 814 poäng, har spelat in 6 083 poäng den här säsongen. Med stor sannolikhet kommer Portugal att ta sig förbi Italien till nästa säsong. Totalt har landet 53 834 poäng och den här säsongen har man spelat in 6 416 poäng. Men framför allt blir Portugal av med en bottennotering på 6 785 från säsongen 2008/09, Italien å andra sidan tappar hyfsade 11 375 poäng.
Ursäkta, jag råkade visst bjuda på en liten avstickare.
***
Förra omgången av Europa League gick riktigt bra för de tyska lagen med tre segrar och ett kryss. Laget som spelade oavgjort var VfB Stuttgart och det är just Bruno Labbadias gäng som verkligen behöver en vinst mot FC Köpenhamn i kväll. Även Borussia Mönchengladbach har en viktig bortamatch mot Marseille då båda lagen har fyra poäng efter tre omgångar. Hannover 96 kan bli klart för slutspel om man besegrar Helsingborg hemma i Hannover. Rimligtvis ska det inte vara några problem. Samtidigt måste dock Levante vinna, eller spela oavgjort, mot Alkmaar för att Hannover ska bli klart. Bayer Leverkusen kan också bli klart för slutspel i kväll – en vinst mot Rapid Wien är allt som krävs.
1 april 1998. Semifinal i Champions League. Real Madrid mot Borussia Dortmund. Dortmund hade vunnit turneringen året innan under Ottmar Hitzfelds ledning, nu hette tränaren i stället Nevio Scala. Jag behöver väl knappast förklara hur viktig den här matchen var.
Bortalaget värmde upp precis som vanligt och sprang sina vändor på Bernabéu-Stadion i Madrid. Det tog ett tag innan spelarna insåg att målet på andra sidan planen hade knäckts och fallit ihop. Madrid-fansen bakom målet hade haft sönder den anordning som höll uppe målet. Det rasade ihop.
”Man genomför sitt uppvärmningsprogram, då tittar man sällan till höger och vänster. Då hade vi dock aldrig trott att det skulle ta så lång tid”, minns Lars Ricken.
Hur långt tid tog det innan matchen kunde spelas? 76 minuter. Det är än i dag den längsta förseningen av en Champions League-match. Personalen försökte laga målställningen men det gick inte. I stället gav man sig iväg på jakt efter ett nytt mål. Problemet? Det fanns inget reservmål på Bernabéu-Stadion. Till sist beordrades Dortmund-spelarna att återvända till omklädningsrummet.
Matchen behöver ett mål..
Under tiden underhölls de tyska tv-tittarna av kommentatorerna Günther Jauch och Marcel Reif. ”Ett mål har redan fallit”, ”ett mål hade gjort matchen gott” och annat smått och gott kläckte de goda herrarna ur sig. Lustigt, givetvis.
Men inte så lustigt för spelarna som skulle spela en semifinal. På bortaplan och i ovisshet.
”Det hette hela tiden att ’snart drar det igång’. Även tränaren bara satt där, vad skulle han göra. 75 minuters motivationstal hade varit lite väl mycket”, säger Ricken.
Till sist blåstes matchen igång, man hade till sist hittat ett nytt mål. ”Koncentrationen var bortblåst”, minns Ricken. Uppenbarligen. Real Madrid segrade med 2-0 och vann senare med 1-0 i Dortmund. Dortmund lämnade en protest till Uefa men den fick inget gehör.
Så låt hoppas att det finns en, eller två, målställningar i reserv på Bernabéu i kväll. Det är ingen semifinal som spelas men likväl en oerhört viktig match mellan samma lag som då. Om Borussia Dortmund vinner är klubben klar för åttondelsfinal, om Real Madrid vinner tar över gruppledningen i dödens grupp. Mycket står på spel denna fjärde omgång – låt det inte förstöras av ett mål faller för tidigt.
***
För övrigt har även Schalke 04 exakt samma utgångsläge när de i kväll välkomnar Arsenal till Gelsenkirchen. En vinst och Schalke är klart för åttondelsfinal. Det ska inte vara omöjligt. Huub Stevens var som vanligt på dåligt humör under presskonferensen men lät ändå avslöja att vi kanske får se en överraskning i målet. Lars Unnerstall har vaktat Schalkes mål på sistone, men nu verkar det som att Timo Hildebrand får chansen på nytt. Även Julian Draxler förväntas spela från start mot Arsenal.
Huub Stevens och Schalke har definitivt det som krävs för att vinna matchen – men ett oavgjort resultat hade varit mer än okej. Det bör gå att lösa.
Borussia Dortmund visade för två veckor sedan att laget har mognat och till och med klarar av att vinna mot Real Madrid. I kväll blir det en svårare match. Endast Bayern München har lyckats vinna på Bernabéu-Stadion av alla tyska lag som har försökt. Real är en makt på hemmaplan och de tyska mästarna har med sig ett stukat självförtroende från ligaspelet.
Bayern München spelar en mycket viktig match i morgon mot Lille hemma på Allianz Arena. Rekordmästarna går som tåget i Bundesliga och man spelade ut Valencia i Champions League. Men den där dråpliga förlusten mot BATE har gjort läget i gruppen väldigt spännande. Philipp Lahm fixade en billig straff borta mot Lille i förra mötet och FC Bayern kunde ta med sig tre poäng tack vare en ”arbetsseger” i Frankrike. Jupp Heynckes har en superfin spelartrupp att arbeta med och har dessutom lyckats involvera de allra flesta i lagets framgångar den här säsongen.
Lille har lovat att ge allt de har mot FC Bayern på onsdag – men jag tror inte att det räcker till. I mina ögon är Bayern München Europas bästa lag för tillfället. Mycket mer än så kan jag inte säga om matchen. Viktigt är dock att göra jobbet, det måste man alltid göra. Och det är just det som Dortmund och Schalke har haft ganska stora problem med i Bundesliga. Dessutom tycks man ha lärt sig läxan i FC Bayern då det har varit väldigt tyst på titelfronten på sistone. De låter 90 minuters fotbollsspelande, två gånger i veckan, tala för sig.
Och just det, på tal om FC Bayern. Mario Gomez tränar åter med laget. Och Arjen Robben lär få spela från start mot Lille. Det är lustigt, och det är ett kvitto på hur bra rekordmästarnas trupp är – för vem fasen har egentligen saknat dem?
***
Eftersom att dagens blogg, av naturliga skäl, handlar som tyska klubblag ute i Europa tänkte jag passa på att avsluta med några Hitzfeld-citat. Ottmar har vunnit Champions League med Borussia Dortmund och Bayern München och för tillfället ansvarar han för det schweiziska landslaget. En fantastisk mästartränare som ger sin syn på de tyska klubblagens framgång i Europa.
”Alla tre lagen har vidareutvecklats. Dortmund samlade på sig väldigt mycket erfarenhet förra säsongen och vill nu göra det bättre än de två senaste säsongerna i Europa League och Champions League. Även Schalke har tagit ett stort steg framåt och stabiliserats avsevärt. Dessutom har de lyckats integrera unga spelare på ett föredömligt sätt. De har byggt ut och förbättrat truppen kontinuerligt”, säger han om Ruhr-lagen.
Givetvis har den gode Ottmar även en klar uppfattning om Bayern München.
”Man behöver inte säga så mycket om Bayern. De håller en hög klass. Nederlaget i Borisov kom i rättan tid. Bayern har så mycket kvalitet i truppen, gruppspelsfasen kan inte gå snett”, säger han.
Hitzfeld är alltså säker på att FC Bayern fixar en biljett till åttondelsfinalerna, och han är imponerad över Schalke och Dortmunds bedrifter. Men inget är klart ännu.
Vad tror ni?
Kan vi få uppleva en lika fantastisk CL-omgång som för två veckor sedan? Tveksamt. Men inte omöjligt.
God morgon hade jag tänkt inleda det här inlägget med, men då jag somnade på tåget får jag nöja mig med ett slätstruket god middag. Sju tyska lag har spelat i Champions League och Europa League. Facit? Sex vinster, en oavgjord. 13 gjorda mål och blott två insläppta. Det är ett mer än väl godkänt resultat. VfB Stuttgart har haft det jobbigt i Europa League (och i Bundesliga). 0-0 borta mot FC Köpenhamn är egentligen inget att skämmas över, men laget hade mått bra av en vinst där.
Gladbach lyckades bortavinna mot Marseille med 2-0 och här helt klart med i turneringen igen. Bayer Leverkusen trivdes fint mot Rapid Wien och vann med 4-0. Slutligen var det Hannover 96 som på sedvanligt vis kämpade till absolut sista sekund – och kunde därmed göra 2-1-målet med matchens sista spark i Helsingborg.
Det har varit en fantastiskt rolig vecka för tyska lag ute i Europa, men nu är det åter dags att rika fokus mot en nervkittlande Bundesliga.
Veckans största nyhet i Tyskland är förstås den om Felix Magath. I en vecka har det pratats om krismöte, något Magath konsekvent har förnekat. I går pumpade plötsligt Bild på med uppgifter om att Felix Magath har fått lämna sin post som tränare, sportchef, ordförande, president, kung, ja, allt det där han har fixat till sig. Volkswagen ville inte uttala sig under förmiddagen men under eftermiddagen blev de mediala ryktena bekräftade: Felix Magath och VfL Wolfsburg är inte tillsammans längre.
Från Volkswagen-håll heter det att Felix Magath bryr sig för mycket om föreningen och att han därför själv föreslog att kanske kunde vara en god idé att träda tillbaka. En historia som jag inte köper, det luktar fulsmink lång väg. Men oavsett hur det gick till så är en sak säker: klubben behövde det här.
Känslan är att spelartruppen, åtminstone alldeles för stora delar av den, hade tappat förtroendet för Magath. Den gode Felix har roterat runt i laget till synes utan tydliga idéer, han har stängt av spelare (Russ, Madlung) vilket har mötts av skepticism. Han har sina annorlunda träningsmetoder som knappast passar alla spelare. Att sprickor då uppstår är fullt rimligt, men också helt acceptabelt förutsatt att resultaten är rätt och bra.
Även om Volkswagen gärna öser pengar över sitt fotbollslag så måste givetvis även detta vansinne sluta. Sedan felstegen i Schalke 04 känns det som om att Felix Magath har gjort parodi på sig själv under transferperioderna. Undantaget är egentligen den här sommaren då jag tycker att Magath värvade klokt och bra.
Sedan Magath återvände till VfL Wolfsburg i mars 2011 har han köpt in hela 26 (!) nya spelare. Åtta av dessa har redan lämnat klubben igen och minst en handfull spelare har ingen roll i klubben. Det har helt enkelt varit lite överdrivet, minst sagt. Och som Volkswagen-anställd hade jag blivit fly förbannad. Fasen, jag bli förbannad ändå.
Han har sina sidor den gode Felix Magath och i en tid då tränarmodet i Tyskland är killar som Jürgen Klopp och Thomas Tuchel börjar Magath kännas passé. Och nu kan jag faktiskt inte tänka mig att järn-Felix får något nytt uppdrag i Tyskland. Dels för att han är för kostsam, dels för att hans udda metoder inte har fött framgång de senaste åren. Då är det inte värt risken riktigt.
Jag ser bara en klubb som skulle kunna passa Magath i Tyskland och det är RasenBallsport Leipzig, eller äh, Red Bull alltså. Där kan han möjligtvis ha en framtid.
Mest troligt är dock att det här var det sista vi såg av Felix Magath. Bundesliga blir en profil fattigare. Värst av allt är kanske att en ytterst skicklig och kompetent tränare tar farväl under helt fel omständigheter, det hänger nästan ett hånskratt i luften. Visst har Magath många gånger gjort sig förtjänt av det, men han förtjänar bättre än så. Det är en komplicerad, men duktig tränare, som vi nu säger adjö till.
Tschüss, Magath.
Bundesliga omgång 9:
Fredag 20:30
FC Augsburg – Hamburger SV
Markus Weinzierl har fått någon sorts ordning på Augsburg som nu har inte förlorat på tre matcher. Simon Jentzsch är tillbaka från skada och kommer att vakta hemmalagets mål i kväll. HSV har lyft från botten och ser ut som ett helt annat lag sedan van der Vaart anslöt. Förra omgången blev dock Stuttgart en för hård nöt att knäcka och Fink menar att spelarna inte får tro att ”något är klart”. Så, tillbaka till grunderna mot ett på senare tid stabilt Augsburg.
Lördag 15:30
Schalke 04 – 1. FC Nürnberg
Nürnberg har inte vunnit på fem matcher och blev i princip utbuat av hemmapubliken efter 0-0 mot Augsburg förra helgen. Dieter Hecking hade nog gärna hämtat in tre nya poäng men det blir inte enkelt mot ett formtoppat Schalke 04 som vann derbyt mot Borussia Dortmund förra omgången, och följde upp det med att vinna med 2-0 borta mot Arsenal i Champions League. Nürnberg hade som sagt mått bra av en seger, men Schalke vill givetvis hänga på FC Bayern i toppen. Vi kan se fram emot en bra och vänskaplig stämning i alla fall.
SC Freiburg – Borussia Dortmund
Freiburg har äntligen börjat få resultaten med sig efter lagets fina insatser. Streich har förvandlat Freiburg till en obekväm motståndare med ett starkt försvar. Tabellmässigt ser det också trevligt ut för Freiburg för tillfället. Borussia Dortmund måste förstås vinna matchen för att hålla kontakten med topplatserna i tabellen. En tung och oinspirerad förlust mot Schalke följdes upp med en makalös insats mot Real Madrid i 2-1-segern. Vilket Dortmund får vi se mot Freiburg?
FSV Mainz 05 – TSG Hoffenheim
Tim Wiese har inte direkt fått någon drömstart i sin nya klubb. Om vi räknar med DFB-Pokal-matchen så har ex-landslagsmålvakten släppt in makalösa 3,6 mål i snitt per match. När Wiese har stått i mål har inte Hoffenheim vunnit någon match. Nästa försök blir på bortaplan mot ett formstarkt FSV Mainz som har tagit sju av nio poäng på de tre senaste matcherna.
Greuther Fürth – Werder Bremen
Fürth har ännu inte vunnit på hemmaplan, de har inte ens gjort något mål på hemmaplan. Det återstår att se om 3-3-matchen mot Hoffenheim kan få Fürth att spela ut. Även Werder Bremen firade ett målkalas när de slog Gladbach med hela 4-0. Kan bli en spännande kamp mellan två för tillfället vilda lag.
Fortuna Düsseldorf – VfL Wolfsburg
Ingen Magath, men väl en Köstner. Wolfsburg låg verkligen på havets botten när Magath fick gå och allting kan bara bli bättre, i Düsseldorf hade man gärna sett att Magath satt kvar på bänken helgen ut. Bortalaget måste börja vinna och komma in på rätt spår och hemmalaget Fortuna behöver också bevisa sig. Inledningsvis var defensiven närmast felfri, men efter 2-2 mot Schalke har det hackat en hel del.
Söndag 15:30
VfB Stuttgart – Eintracht Frankfurt
Bayern-jägaren nummer ett kommer till Stuttgart och kanske kan Armin Veh och Bruno Labbadia snacka lite härliga HSV-anekdoter. VfB Stuttgart segrade mot just HSV förra omgången men har större problem på hemmaplan, den här säsongen har det inte blivit någon vinst inför hemmafansen. Offensivglada Frankfurt blir förstås ingen lätt match, men kanske kan förra veckans vinst inspirera höst-deprimerade Stuttgart.
Söndag 17:30
Bayern München – Bayer Leverkusen
Årets formstarkaste anfallare ska försöka sänka ett ännu obesegrat FC Bayern. Kießling har gjort 18 mål på 25 matcher under 2012, men någon landslagsplats får han inte av Jogi Löw. Bayern München är som sagt ännu obesegrat i Bundesliga, inte bara det, de har dessutom vunnit samtliga matcher. Oerhört starkt, givetvis. Båda lagen genrepade med vinster ute i Europa. För Jupp Heynckes blir det ett återseende med det lag han framgångsrikt tränade mellan 2009 och 2011.
Hannover 96 – Borussia Mönchengladbach
Två lag som ambitioner om att spela i Europa, två lag som spelar i Europa den här säsongen, två lag som segrade i EL i torsdags och det är två lag som vill vinna i Bundesliga också. Hannover har inte förlorat på hemmaplan sedan 30 april 2011 – gissa vilken klubb som stod för motståndet då? Just det, Borussia Mönchengladbach.
Tysk fotboll har tagit mig med storm. Bloggar för Sportbladets räkning, men för er skull, om detta fantastiska lands fotbollssparkande. Bundesliga, tyska cupen, landslaget och annat smått och gott.
Oh wie ist das schön.
Saknas länkarna till historiska dokument om det första målet i Bundesliga eller Ruhrderbyt? Ingen fara, använd er av kategorierna nedan.
