Vinterns transferfönster är stängt. Blott ett litet drag i form av försäljningar till östeuropeiska klubbar återstår. De tyska klubbarnas sportchefer har alltså handlat färdigt. Låt oss ta en titt på vad som har hänt. Jag försöker hålla kommentarerna relativt kortfattade då bloggen redan har tagit upp de flesta övergångarna – men vill ni diskutera vidare så tveka inte att lämna en kommentar. Den här gången listar jag inte de spelare som ansluter till sommaren, som Jan Kirchhoff till exempel.
Betygen sätts enligt den tyska skalan där ett (1) är bäst och sex (6) är sämst. En fyra (4) är godkänt.

Bayern München
In: –
Ut: Mitchell Weiser (1. FC Kaiserslautern, lån).
Kommentar: Det går inte att säga så mycket om FC Bayerns agerande på transfermarknaden eftersom att det inte har hänt något. Truppen är sedan tidigare otroligt bred och det enda vettiga som fanns att göra gjorde man också – talangfulle Weiser lånades ut till Kaiserslautern. Helt rätt agerat. På grund av Jerome Boatengs avstängning i Champions League ser det lite tunt ut i backlinjen då även Holger Badstuber är skadad. Men att värva en spelare för två matcher överlåter vi till schejk-klubbarna.
Betyg: 4

Bayer Leverkusen
In: Arkadiusz Milik (Gornik Zabrze)
Ut: Renato Augusto (Corinthians), Zvanko Pamic (Dinamo Zagreb), Carlinhos (Jahn Regensburg, lån)
Kommentar: Stefan Kießling öser in mål för Bayer Leverkusen, men om han skulle saknas på grund av skada eller avstängning har det sett tunt ut i truppen. Nu har man plockat in en av Polens största talanger, anfallaren Milik är lite som ”Polens Zlatan”. Ett namn för framtiden, men säkert en kille som kan göra några fina inhopp redan nu. I övrigt har Leverkusen rensat upp lite och skickar även bort Renato Augusto som har haft en tung tid på sistone. Bra agerat av Rudi Völler. Truppen är dock relativt tunn fortfarande.
Betyg: 3

Borussia Dortmund
In: Nuri Sahin (Real Madrid, lån)
Ut: Ivan  Perisic (VfL Wolfsburg), Chris Löwe (1. FC Kaiserslautern)
Kommentar: Den förlorade sonen har vänt hem och ger Jürgen Klopp en mängd alternativ. Visserligen har Ivan Perisic lämnat laget, men han slog aldrig riktigt igenom i Dortmund ändå. Värvningen av Sahin lyfter såväl moral som kvalitet i truppen.
Chris Löwe, vänsterbacken, lämnar för 1. FC Kaiserslautern. Helt rätt av Löwe, men lite svagt av Dortmund som nu har en ganska tunn försvarstrupp. Klubbens stora problem har dock varit på det skadedrabbade centrala mittfältet, och det är nu åtgärdat.
Betyg: 2,5

Schalke 04
In: Raffael (Dynamo Kiev, lån), Michel Bastos (Lyon, lån), Edu (Greuther Fürth, åter från lån)
Ut: Lewis Holtby (Tottenham), Sergio Escudero (FC Getafe, lån)
Kommentar: Jag tycker om att sportchef Horst Heldt täcker upp för skadade Ibrahim Afellay, det behövde Schalke som lider av lite offensiva problem när någon faller bort. Jag har dock svårt att förstå den direkta försäljningen av Lewis Holtby. Visst trillar det in en del pengar, men den inkomsten har redan blivit en utgift i form av två inlånade spelare. Raffael kan vara riktigt härlig när han är på rätt humör och han känner till Bundesliga, Bastos däremot känner inte till Tyskland och Schalke. Det kan således ta tid för honom att hitta in i laget. Och tid är något som Schalke inte har. Det väntar åttondelsfinal i CL och i ligan börjar de halka efter. De borde ha släppt Holtby i sommar i stället. Skönt att bli av med Escuderos lönepost. Det är okej nyförvärv som kommer in, men helt onödigt enligt mig.
Betyg: 4,5

Borussia Mönchengladbach
In: –
Ut: Matthias Zimmermann (Greuther Fürth, lån), Elias Kachunga (SC Paderborn, lån), Igor de Camargo (TSG Hoffenheim, lån)
Kommentar: Här har det inte hänt så mycket – och det behövdes inte heller. Tränare Lucien Favre fick ett gäng nya spelare i somras som fortfarande väntar på hitta rätt i klubben och det går sakteliga i rätt riktning. Gladbach har de spelare som de vill ha och nu är även sommarens stora nyförvärv, Luuk de Jong, skadefri igen. Man har valt att låna ut en del spelare som behöver speltid, i de Camargos fall handlar det om att han inte längre behövs i klubben. Givetvis kunde klubben mått bra av ytterligare någon kvalitetsspelare, men en hållbar ekonomisk utveckling måste gå före.
Betyg: 4

VfB Stuttgart
In: Felipe (VfL Wolfsburg, lån), Federico Macheda (Manchester United, lån), Alexandru Maxim (Pandurii Targu Jiu)
Ut: Francisco ”Maza” Rodriguez (América), Zdravko Kuzmanovic (Inter)
Kommentar: Stuttgart har agerat bra, Fredi Bobic har inte några pengar att röra sig med men ändå har man lyckats förstärka truppen på ett bra sätt. Jag tror visserligen inte särskilt mycket på Macheda, men med tanke på priset är det ändå en okej reserv bakom givne Vedad Ibisevic i anfallet. Felipe lånas in från Wolfsburg och ersätter missnöjde Maza. Mest intressant blir det att se hur den tekniske vänsteryttern Maxim klarar det nya livet i Bundesliga. Stuttgart fortsätter med sin rumänska tradition.
Missnöjde Kuzmanovic har skickats iväg för en okej peng, och det är verkligen ingen spelare som kommer att saknas i Stuttgtart. Vidare har man lyckats förlänga Bruno Labbadias kontrakt till 2015.
Betyg: 2

Hannover 96
In: Andre Hoffmann (MSV Duisburg), Johan Djourou (Arsenal, lån), Franca (Noroeste), Sébastien Pocognoli (Standard Liege)
Ut: Henning Hauger (IF Elfsborg)
Kommentar: Hannover har varit ovanligt aktivt på transfermarknaden, vilket givetvis är en sund reaktion på situationen i ligan. Klubbens mål är att etablera sig i Europa, men den här säsongen har det tidigare stabila försvarsspelet sett direkt uselt ut under långa perioder. Det är idel defensiva spelare som har hämtats in, ett frågetecken kan sättas efter Francas namn då han tydligen är för dålig scoutad (med tanke på att längden inte stämde). Hoffmann är en talangfull spelare som kan spela på flera defensiva positioner, Djourou är rutinerad och Pocognoli har haft en fin tid i Belgien. Sunt och långsiktigt agerat, paradoxalt nog rådde det stundtals kaos.
Betyg: 3

VfL Wolfsburg
In: Ivan Perisic (Borussia Dortmund)
Ut: Michael Schulze (Energie Cottbus, lån), Marco Russ (Eintracht Frankfurt, lån), Felipe (VfB Stuttgart, lån), Hrvoje Cale (fri agent), Emanuel Pogatetz (West Ham, lån), Srdjan Lakic (Eintracht Frankfurt, lån), Rasmus Jönsson (FSV Frankfurt, lån), Giovanni Sio (Sochaux, lån), Mateusz Klich (PEC Zwolle, lån)
Kommentar: Wolfsburg fungerar som Tysklands, och Europas, lånebank. Det är dock inte Klaus Allofs fel, sportchefen gör det bästa av situationen och det är givetvis svårt att sälja läktarspelare under vintern. Wolfsburg har en på tok för stor trupp sedan Magath-tiden och Allofs tvingas lägga mycket energi på att banta spelartruppen. Wolfsburg har bara gjort ett nyförvärv och det på en position där det kändes nödvändigt. Perisic bubblar av potential men lyckades aldrig slå igenom i Dortmund men känns som ett fint nyförvärv för Wolfsburg. Konkurrens för Olic.
Betyg: 3

Werder Bremen
In: Mateo Pavlovic (NK Zagreb)
Ut: Florian Trinks (Greuther Fürth), Francois Affolter (Young Boys, lån avslutat)
Kommentar: Werder Bremen har inte varit särskilt aktivt på transfermarknaden. Klubben har justerat mittbackspositionen där Young Boys-lånet Affolter har ersatts av Pavlovic. Det är inte så mycket att tala om, Affolter lyckades aldrig i Bremen och i stället har man köpt in en mittback som man tror på. Unge Trinks har lämnat för Fürth och lämnar knappast ett tomrum efter sig. Thomas Schaaf får arbeta med den trupp han har då det saknas pengar, och i ärlighetens namn bör man fokusera på att jobba med de spelare som redan finns i laget. Förstärkningar som hade hjälpt Bremen fanns inte till rätt pris på marknaden.
Betyg: 3,5

1. FC Nürnberg
In: Berkay Dabanli (Kayserispor), Mu Kanazaki (Nagoya), Muhammed Ildiz (Rapid Wien)
Ut: Philipp Klement (Hansa Rostock, lån)
Kommentar: Nürnberg har valt att förstärka laget med billiga nyförvärv, vilket givetvis är helt rätt. Der Club har gått förhållandevis bra och stabilt i Bundesliga och nu vill man undvika att dras in i någon onödig bottenstrid – kanske kan man till och med utmana om en plats i Europa. Dabanli blir ett alternativ till Pelle Nilsson och Timm Klose, en position som tidigare har varit utsatt. Kanazaki bidrar med fart och kreativitet på högerkanten och Ildiz är ett namn för framtiden på det centrala mittfältet. Bra förstärkningar men den kanske viktigaste positionen har glömts bort, eller ignorerats, nämligen anfallet. Nürnberg saknar en kille där fram som är god för 12-15 mål på en säsong. Där borde man ha lagt ut lite pengar på ett spännande namn.
Betyg: 2,5

TSG Hoffenheim
In: Guilherme Biteco (Gremio), Junior Ponce (Alianza Lima), Luis Advincula (Tavriya), David Abraham (Getafe), Afriyie Acquah (Palermo), Eugen Polanski (FSV Mainz 05), Heurelho Gomes (Tottenham, lån), Igor de Camargo (Borussia Mönchengladbach, lån)
Ut: Guilherme Biteco (Gremio, lån), Junior Ponce (Pelotas-RS, lån), Marvin Compper (Fiorentina)
Kommentar: Precis som i somras händer det väldigt mycket i Hoffenheim. Sommarens satsning bar inte frukt och nu handlar klubben i panik för att klara Bundesliga-kontraktet. Lite som Tysklands QPR. Tim Wiese degraderas och Gomes tar över nummer ett i målet, Polanski och Acquah ska förstärka på det centrala mittfältet och Abraham ska försöka hålla rent i backlinjen. Vidare plockar man in utsorterade de Camargo i anfallet. Ponce, Biteco och Advincula är spännande namn för framtiden. Compper skeppas iväg till Italien efter att ha meddelat att han inte kan motivera sig för nedflyttningskampen i Hoffenheim. Och lite det är klubbens problem, de plockar bara in spelare efter spelare utan att fundera över hur laget ska styras. Problemen kan fortsätta även under våren trots flertalet förstärkningar, känslan är att de griper efter halmstrån.
Betyg: 4

SC Freiburg
In: Hendrick Zuck (1. FC Kaiserslautern)
Ut: Garra Dembélé (Wuhan Zall F.C)
Kommentar: Hendrick Zuck trivs bäst till vänster på mittfältet men kan spela på samtliga offensiva positioner. Ganska spännande 22-åring som har levererat en del mål och assist i 2. Bundesliga. En typisk Freiburg värvning då han är ung med utvecklingspotential, men också flexibel. Dembélé har ingen framtid i Freiburg och lånas ut. Bra agerat av Freiburg som förlitar sig på flera målskyttar i stället för en målspottande anfallare – och laget har redan bevisat att defensiven sitter som en smäck.
Betyg: 2,5

FSV Mainz 05
In: Niki Zimling (Club Brügge), Petar Sliskovic (Dynamo Dresden, åter från lån)
Ut: Eugen Polanski (TSG Hoffenheim), Malik Fathi (1860 München, lån)
Kommentar: Mainz, precis som Freiburg, har spelat en fin höstsäsong och hade ingen tanke på att agera i vinter, inte heller något speciellt behov. Men så kom Hoffenheim med en skattkista med pengar och knackade på dörren – klart att man säljer Polanski då. Mittfältaren har haft en lite jobbigare säsong och Mainz valde att ta pengarna och lägga en del på att plocka in fajtern, dansken Zimling, från Brügge. Inget som blir bättre av att ändra om i truppen på det här sättet, men troligtvis ingen jätteförsvagning heller.
Betyg: 4

FC Augsburg
In: Michael Parkhurst (Nordsjaelland), Dong-Won Ji (Sunderland, lån), Somen Tchoyi (fri agent), André Hahn (Kickers Offenbach)
Ut: Giovanni Sio (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Dawda Bah (fri agent)
Kommentar: Tjusigt gjort av Augsburg som med nye sportchefen Stefan Reuter har fått en önskad nystart i vår. Sio och Bah, två spelare som inte höll måttet, har skickats bort och i stället har man gjort ett par bra nyförvärv. Ji har redan gett laget en ny dimension i den tidigare sirpas-sega offensiven och nu tillkommer även Tchoyi. Den sistnämnde är en liten chansning, men han gjorde det riktigt bra som släpande anfallare i österrikiska Bundesliga innan det bar av till England 2010/11. Hahn och Parkhurst ger laget alternativ och truppen är nu mindre känslig för skador, samtidigt som den har blivit kvalitativt förstärkt.
Betyg: 2

Hamburger SV
In: –
Ut: Tom Mickel (Greuther Fürth), Robert Tesche (Fortuna Düsseldorf, lån), Paul Scharner (Wigan, lån)
Kommentar: HSV behöver spara pengar men det visade sig vara svårt att sälja oönskade spelare. Scharner och Tesche lånas åtminstone ut och Hamburg sparar in lite lönepengar. Truppen är fortsatt relativt bred på sina håll och med tanke på att tränare Fink äntligen börjar hitta rätt med laget vore det enbart dumt att göra en panikvärvning för pengar som ändå inte finns. Det är egentligen i försvaret man hade behövt förstärka, men det är givetvis bättre att sanera ekonomin först. Scharner ville bort och lånas ut till Wigan.
Betyg: 4

Greuther Fürth
In: Nikola Djurdjic (Haugesund), Matthias Zimmermann (Borussia Mönchengladbach, lån), Tom Mickel (Hamburger SV), Jung-Bin Park (VfL Wolfsburg, lån), Florian Trinks (Werder Bremen), Jozsef Varga (Debreceni VSC, lån), Kingsley Onuegbu (SV Sandhausen, lån avslutat)
Ut: Kevin Kraus (1. FC Heidenheim, lån), Tayfun Pektürk (Istanbul BB), Tobias Mikkelsen (Rosenborg BK), Fabian Baumgärtel (Stuttgarter Kickers, lån), Edu (Schalke 04, lån avslutat)
Kommentar: Stort plus för att de lyckades landa Nikola Djurdjic som har potential att lyckas i Bundesliga och alla förutsättningar i världen att faktiskt lyckas direkt, vilket Fürth givetvis behöver. Spelmässigt har Mike Büskens lag oftast hängt med ganska bra, men det blir inga mål framåt. Mike Büskens börjar antagligen sitta lite löst på tränarbänken och förhoppningen är att nyförvärven ska hjälpa honom att lyckas. En tuffing till mittfältet ansluter i form av Varga och lite offensiv flärd med Trinks och Park. Frågan är om det räcker? Bortsett från Djurdjic känns Fürths agerande lite väl planlöst.
Betyg: 3

Eintracht Frankfurt
In: Marco Russ, Srdjan Lakic (VfL Wolfsburg, lån)
Ut: Erwin Hoffer (1. FC Kaiserslautern), Vadim Demidov (Celta Vigo, lån), Benjamin Köhler (1. FC Kaiserslautern), Rob Friend (1860 München, lån), Dorge Kouemaha (Club Brügge, lån avslutat)
Kommentar: Armin Veh ville ha en mittback och en anfallare – och precis det fick han. Lakic har inte lyckats med målskyttet sedan han lämnade Kaiserslautern för Wolfsburg, men potentialen finns där och oavsett blir han knappast någon försvagning. Russ har tidigare spelat i Frankfurt och ska gå att lita på, men han har en bit kvar till matchformen. Bra förstärkningar även om de inte är permanenta, vilket säkert har att göra med att Frankfurt vill avvakta och se vad man lyckas med i Rückrunde. Man släpper spelare som inte är önskade i laget, inte så mycket att snacka om.
Betyg: 3

Fortuna Düsseldorf
In: Genki Omae (S-Pulse), Mathis Bolly (Lilleström), Robert Tesche (Hamburger SV, lån), Martin Latka (Slavia Prag), Cristian Ramirez (Independiente)
Ut: Timo Furuholm (Hallescher FC, lån), André Fomitschow (Energie Cottbus, lån), Jeron Hazaimeh (Chemnitzer FC), Mazin Ahmed Al-Huthayfi (Al-Ittihad, lån avslutat)
Kommentar: Düsseldorf plockade in massvis med spelare i somras och jag trodde aldrig att tränare Meier skulle lyckas forma ett lag – men det gick, som vi vet, ganska bra för Fortuna under hösten. De två första matcherna i Rückrunde har varit sämre, men det beror nog inte på den åter kraftiga spelarrotationen. I vinter har man rättat till några misstag och i stället plockat in mer kvalitet. Särskilt vänsterbacken Ramirez spås en finfin framtid och den investering bör löna sig oavsett hur säsongen slutar för Düsseldorf. Tesche blir ett bra alternativ i stället för diverse dussinspelare på mittfältet och Bolly en snabb joker att slänga in. Plus för framtidstänket.
Betyg: 2,5

***

Joachim Löws landslagstrupp – Gomez tillbaka

Onsdagen den 6 februari är det dags för årets för landskamp. Den här gången flyger Joachim Löw och det tyska landslaget till Paris och givetvis är det Frankrike som står för motståndet. Ett bra test för det tyska laget, men som vanligt relativt avslaget med den här typen av träningsmatcher mitt i veckan. Matchen börjar klockan 21:00.

Joachim Löw bjuder inte på några överraskningar. René Adler kommer dock att få chansen mellan stolparna, men förbundskaptenen har varit noga med att poängtera att Manuel Neuer är given som nummer ett. Än en gång saknas den bäste målskytten i Bundesliga – Stefan Kießling. Den här gången är dock Mario Gomez och Miroslav Klose skadefria och med i truppen, med andra ord slipper Mario Götze agera anfallare.

Inte så mycket att hetsa upp sig över, även om det alltid är trevligt att titta på det tyska landslaget.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter
René Adler, Hamburg
Manuel Neuer, Bayern München

Försvarare
Jerome Boateng, Bayern München
Philipp Lahm, Bayern München
Benedikt Höwedes, Schalke 04
Mats Hummels, Borussia Dortmund
Marcel Schmelzer, Borussia Dortmund
Per Mertesacker, Arsenal
Heiko Westermann, Hamburg

Mittfältare
Lars Bender, Bayer Leverkusen
André Schürrle, Bayer Leverkusen
Mario Götze, Borussia Dortmund
Ilkay Gündogan, Borussia Dortmund
Marco Reus, Borussia Dortmund
Lukas Podolski, Arsenal
Toni Kroos, Bayern München
Thomas Müller, Bayern München
Bastian Schweinsteiger, Bayern München
Julian Draxler, Schalke 04
Mesut Özil, Real Madrid
Sami Khedira, Real Madrid

Anfallare
Mario Gomez, Bayern München
Miroslav Klose, Lazio

***

Bundesliga omgång 20

Fredag 20:30

Werder Bremen – Hannover 96
En sammandrabbning som luktar målkalas lång väg. Werder har släppt in åtta mål på två matcher, men gjorde också två mål i derbyt mot HSV. Schaafs gäng är i behov av poäng annars kommer snart ”krisen” smygandes. Samtidigt är Hannover i behov av poäng då de vill ut i Europa igen men försvaret har läckt som ett gammal båtskrov. Nu saknas dessutom hela sex stycken (!) defensiva spelare och Slomka måste bygga om ordentligt. Som vanligt finns det dock gott om offensiv kraft i laget. Urladdning.

Lördag 15:30

VfL Wolfsburg – FC Augsburg
Fyra Rückrunde-poäng efter två matcher och plötsligt har Augsburg passerat Hoffenheim i tabellen. Och plötsligt finns det en hel del självförtroende i laget. Nu väntar Wolfsburg på bortaplan, ett Wolfsburg som vill ut i Europa. Då kan man inte förlora med 1-2 mot Hannover när man är en man mer på plan. Wolfsburg saknade effektivitet framför mål och mittbacksparet, Naldo och Kjaer, stod för en dålig insats senast. Uppryckning krävs mot ett hungrigt Augsburg.

Schalke 04 – Greuther Fürth
Mike Büskens kommer hem till sin stora kärlek, till ”sitt” Schalke 04. Men han gör det som bottenlaget Fürths tränare – och han bara måste börja vinna poäng. Ingen lätt uppgift borta mot Schalke förstås, men å andra sidan vet vi inte riktigt hur det står till med laget från Gelsenkirchen. Holtby är nu borta och Bastos kan mycket väl få spela från start, då flyttar ynglingen Draxler in i mitten. Två lag, som av olika anledningar, behöver tre poäng. Två lag som har det tufft just nu. Två tränare som kanske inte har överdrivet mycket förtroende kvar.

FSV Mainz 05 – Bayern München
FC Bayern är fortfarande det mest dominanta laget i Tyskland, nu behöver de inte ens ta ut sig för att vinna match efter match. Jupp Heynckes är nöjd och vill inte rotera särskilt mycket, med andra ord lär åter Robben och Gomez få nöja sig med en plats på bänken. Mainz har gått bra den här säsongen och vann fint med 3-0 mot Fürth, men nu saknas lagets klart bäste målskytt Szalai, ungraren är avstängd. Vem som ska göra hemmalagets mål återstår att se. Klart är att det krävs ett mindre under för att besegra serieledarna.

Fortuna Düsseldorf – VfB Stuttgart
I höstas blev vi alla förvånade över Fortunas fina inledning, elva poäng och noll insläppta mål efter fem matcher. Nu ser det annorlunda ut. Försvaret slarvar ordentligt och bjuder motståndarna på mål och vårens två matcher har slutat med förlust. Langenekes comeback kan bli räddning. VfB Stuttgart gjorde det bra mot München men det räckte inte hela vägen, särskilt inte efter Molinaros bjudning. Men truppen har förstärkts under vintern och Labbadia har äntligen förlängt sitt kontrakt. Jakten på Europa kan börja.

TSG Hoffenheim – SC Freiburg
Christian Streichs Freiburg spelar fortsatt en imponerande fotboll och kan till och med slå ett nytt klubbrekord om de spelar minst oavgjort – då har man inte förlorat på sju bortamatcher i rad. Mycket talar för Freiburg ska lyckas, laget är harmoniskt och man har endast släppt in ett mål på fyra matcher. Hoffenheim ligger näst sist och måste börja vinna matcher, klubben har endast tagit en poäng på åtta matcher. De Camargo, anfallaren från Mönchengladbach, kan mycket väl få chansen från start. Även Gomes lär återfinnas i startelvan då Tim Wiese har degraderats. Kaos.

Lördag 18:30

Hamburger SV – Eintracht Frankfurt
HSV har tagit sikte på Europa och endast en poäng behövs för att ta anspråk på en Europa-plats. I Hamburg menar spelarna att lördagens match är oerhört viktig, och visst är det så. Det är nu laget ska bekräfta den uppåtgående trenden, det är nu de ska ta ner Frankfurt på jorden igen. Överraskningslaget ligger fortfarande på plats fyra i tabellen och nu har dessutom Veh fått sin önskade anfallare – Lakic får säkert spela från start. En intressant match där tre viktiga Europa-poäng står på spel.

Söndag 15:30

1. FC Nürnberg – Borussia Mönchengladbach
Gladbach har inte förlorat på nio matcher nu och sakteliga går det att känna igen Lucien Favres lag. Nu ska man även få igång Luuk de Jong i anfallet, det är trots allt han som ska stå för de flesta målen. Klubben har sikte på att åter ge sig ut i Europa, men det kan bli tufft på söndag då Nordtveit och Xhaka ser ut att missa matchen. Nürnberg ligger komfortabelt till i tabellen men spelarna är noga med att påpeka att kontraktet är långt ifrån säkrat, en sund inställning förstås. Ny offensiv kraft har anslutit i form av Kanazaki, kanske bildar han en drömduo med Kiyotake.

Söndag 17:30

Bayer Leverkusen – Borussia Dortmund
Omgångens höjdpunkt avslutar också denna 20:e omgång. Tvåan mot trean, Lars Bender mot Sven Bender, Stefan Kießling mot Robert Lewandowski, André Schürrle mot Marco Reus. Oerhört många intressanta dueller, många landslagsspelare, två offensiva lag och endast en poäng skiljer lagen åt. En riktigt smaskig fotbollskaramell att se fram emot. Leverkusen har varit väldigt starka på hemmaplan den här säsongen. Nu väntar de regerande mästarna och Leverkusen har en gås att plocka med Jürgen Klopps gäng efter 0-3-förlusten i höstas. Om ni ska se någon match i helgen, se detta toppmöte.

/Wingren

Bayern München – Borussia Dortmund 1-1. En kraftmätning, en klassiker och höstens stormatch. Mötet mellan de två tyska giganterna bjöd på två helt olika halvlekar men när matchen var över visste egentligen ingen vad de skulle känna. Det fanns bara en sak som alla var rörande överens om: Dortmunds målvakt Roman Weidenfeller gjorde en kanoninsats.

Bayern München kom till spel utan Arjen Robben, men med ett lag i toppform. Ett lag som äntligen ville besegra de svart-gula från Dortmund. Bortalaget kom till spel utan lagkapten Sebastian Kehl, men med ett lag i god form. Ett lag som ville gripa tag i det där sista halmstrået.

Jürgen Klopp valde att spela med succétaktiken från Manchester. Jakub Blaszczykowski flyttade följaktligen in på det centrala mittfältet och stängde ned ytor tillsammans med Ilkay Gündogan och Sven Bender. Marco Reus, Mario Götze och Robert Lewandowski utgjorde en offensiv triangel.

Jupp Heynckes ställde som vanligt upp enligt 4-2-3-1 och satsade på ett tungt centralt mittfält med Javi Martinez och Bastian Schweinsteiger. Framåt skulle Franck Ribéry, Thomas Müller, Toni Kroos och Mario Mandzukic stå för kalaset.

Det blev ganska omgående uppenbart att det här är Tysklands två bästa lag, även om tabellen säger annorlunda. FC Bayern kickade igång sitt offensiva maskineri men det var egentligen bara Ribéry som lyckades komma någonstans då Dortmunds ständiga slit och smarta ställningsspel satte käppar i hjulen för hemmalaget. Och när bortalaget vann boll så ville man direkt framåt, men det var inte så lätt att uträtta något mot ett Bayern München som spelade smartare än låt säga Real Madrid eller Manchester City.

Problemet var helt enkelt att lagen är för bra i samtliga lagdelar – det blev en chansfattig första halvlek även om det hettade till stundtals. Lagen tog ut varandra.

I andra halvlek intensifierade Dortmund sina offensiva åtaganden och lyckades komma till bättre lägen och Manuel Neuer tvingades till några räddningar. Känslan lutade åt att Dortmund än en gång skulle beröva Bayern München på de där tre härliga poängen. Men i en match som spelas mellan två likvärdiga lag brukar individuella aktioner fälla avgörandet. Så även i lördags.

Efter 67 minuter lurade Toni Kroos bort Mats Hummels, hittade en lucka för skott och sköt in bollen i mål. Ett klassmål.

Det visade sig dock med all tydlighet att Borussia Dortmund var med i matchen, att de hade haft den där perioden innan målet. FC Bayern hade inför matchen vunnit 33 matcher på hemmaplan efter att ha gjort 1-0, men Dortmund ville annorlunda. Efter 74 minuter slår Reus en hörna och till sist dimper bollen ner hos Mario Götze som kontrollerar den och klipper till på halvvolley. 1-1 och otagbart för Neuer. Ironiskt nog var det just Toni Kroos som missade markeringen på Götze efter att tidigare ha gjort ett fenomenalt mål. Hans karriär i ett nötskal.

Efter det målet var det dock hemmalaget som tog över och ångade på för en seger. Det kändes tydligt att en vinst var det som gällde, som sig bör hemma på Allianz Arena. Nu var det i stället Roman Weidenfellers individuella prestationer som avgjorde matchen. Toni Kroos, Thomas Müller och Javi Martinez testade målvakten inom loppet av några minuter – och den ena paraden överglänste den andra. Matchen slutade 1-1 och efteråt var Weidenfeller namnet på allas läppar.

Vilket förstås berodde på att han gjorde en fantastisk match – men också eftersom att 1-1 var ett oklart resultat. Hur skulle spelare och ledare förhålla sig till det?

”Vi vet inte vad vi ska tycka”, sa Müller efter matchen, ”Du sitter i omklädningsrummet efter matchen och vet inte om du ska vara besviken”, sa Gomez. 1-1 innebär att Bayern München fortsatt har elva poäng mer än Borussia Dortmund. Således är ligatiteln i trygga händer även efter matchen. Men det var också den femte ligamatchen mot Dortmund som inte slutade med tre poäng för rekordmästarna, å andra sidan är ett vunnet poäng bättre än tre förlorade.

I Dortmund-lägret var det lite samma sak. Å ena sidan har man ännu inte förlorat mot FC Bayern på fem ligamatcher, å andra sidan är troligtvis ligatiteln utom räckhåll nu. ”Bara att erkänna att Bayern är en klass för sig, de vinner ligan”, sa ordförande Hans-Joachim Watzke.

Svåra känslor att ta på alltså. Då var det enklare att prata om målvakten som avgjorde matchen i slutet.

”Han räddade resultatet för oss”, sa Jürgen Klopp. ”Han gjorde några otroliga räddningar. Jag måste vara ärlig: jag vet inte vad han måste göra för att få en chans i landslaget”, sa Jupp Heynckes. ”Högsta klass”, sa Uli Hoeneß.

Oliver Kahn dundrade även på i tv om att Weidenfeller förtjänar en plats i landslaget hos Joachim Löw. Och enligt fotbollsmagasinet kicker har Weidenfeller varit ligans bäste målvakt de senaste fem säsongerna (om vi tittar på snittbetyg).

Vad har då Joachim Löw att säga om situationen? Tabloiden Bild ringde förstås upp och frågade förbundskaptenen: ”Manuel Neuer är utan tvekan nummer ett. Han har vårt fulla förtroende. Efter EM ville vi testa de unga målvakterna med Zieler och ter Stegen. Nyligen gav vi åter en erfaren målvakt chansen med René Adler. Det är ingen fråga om att även Roman Weidenfeller har presterat starkt de senaste två åren. På målvaktssituationen har vi ett lyxproblem. Vi måste bestämma oss på nytt först när en turnering närmar sig, med andra ord VM i Brasilien. Vem vi testar fram tills dess kan jag inte svara på i dag”, säger Löw.

Roman Weidenfellers svar på frågan om landslaget (vilket länge har varit hans dröm): ”Det har vi pratat tillräckligt om under de senaste veckorna, månaderna och åren”, säger han.

Han har däremot ett annat svar på 1-1-resultatet: ”Inget är någonsin över efter 15 omgångar. Vi är tillräckligt bra för att få saker att hända”, sa han efter matchen.

Kanske är Karl-Heinz Rummenigge inne på samma sak: ”De är äkta konkurrenter. Det är fakta”, sa han.

Vad jag tycker? Givetvis borde väl Roman Weidenfeller få en chans i landslaget, men han kommer definitivt inte förbi Manuel Neuer ändå.

När det gäller matchresultatet kan jag väl konstatera att det var rättvist, om än lite lyckligt för Dortmund, och att andra halvlek bjöd på mycket mer toppmatch än första. Det är klart att 1-1 möjligtvis innebär att Borussia Dortmund kan inleda någon galen serie som förra säsongen och satsa på ligatiteln – men säsongens upplaga av Bayern München är för starkt. Det är en väsentlig skillnad mellan årets och fjolårets FC Bayern. De har förmågan att prestera på topp match efter match oavsett turnering.

Det tråkigaste vi tar med oss från matchen är förstås Holger Badstubers korsbandsskada. Nu blir mittbacken borta i cirka sex månader. Inga nyförvärv är planerade.

Även Dortmunds mittback Neven Subotic skadade sig och tvingades utgå, men det rör sig om en lindrigare skada. Återstår dock att se om höstsäsongen tar slut i förtid för serben.

Anmärkningsvärt är också att den här maktkampen spelades klart utan något kort. Inte ens ett gult kort halades fram under matchen. ”Gentlemännens match”.

Så har den här helgen kommit och gott. Adventsljusstakarna är framme, FC Bayern har ännu inte lyckats vinna mot Dortmund, Dortmund har ännu inte lyckats få kontakt med FC Bayern i tabelltoppen.

Det jag framför allt väljer att ta med mig från helgen är dock det faktum att Tyskland just nu har två av Europas bästa fotbollslag. Det är riktigt roligt.

Och för er som inte redan har läst det på twitter: TSG Hoffenheim sparkade Markus Babbel i dag. Inte en dag för tidigt, även om det alltid är tråkigt. Två tränare har fått lämna hittills alltså – och talande nog tränarna för två satsande klubbar.

Bundesliga omgång 15:

Fortuna Düsseldorf – Eintracht Frankfurt 4-0
Schalke 04 – Borussia Mönchengladbach 1-1
Bayer Leverkusen – 1. FC Nürnberg 1-0
FSV Mainz 05 – Hannover 96 2-1
FC Augsburg – SC Freiburg 1-1
Greuther Fürth – VfB Stuttgart 0-1
Bayern München – Borussia Dortmund 1-1
TSG Hoffenheim – Werder Bremen 1-4
VfL Wolfsburg – Hamburger SV 1-1

/Wingren

Det känns självklart att Stefan Kießling förtjänar ett omnämnande här på bloggen efter helgen. Anfallaren spelar för Bayer Leverkusen och var högst delaktig när laget krossade Schalke 04, åtminstone en spelmässig kross. Matchen slutade 2-0 till Leverkusen och Kießling passade även på att bränna en straff.

Det här är en anfallare som har gjort 21 mål under 2012 – det är fler än vad någon annan Bundesliga-spelare mäktat med det här kalenderåret. Han kämpar hårt och deltar i speluppbyggnaden, han kan ta ned och fördela bollar. Okej, han är inte fotbollens svar på Jesus, han är inte heller ligans störste stjärna eller bästa anfallare. Men han levererar, han gör mål och han kämpar.

När Tyskland träningsspelade mot Holland i onsdags valde Joachim Löw att spela utan anfallare, i stället för att nominera Kießling. Mario Gomez och Miroslav Klose var skadade, Mario Götze fick spela på topp i stället.

Löw sa att ”jag har registrerat Kießlings prestationer”. Det måste helt enkelt ligga en hund begraven någonstans.

Stefan Kießling gjorde det bra under helgen, men låt oss inte glömma bort en spelare som har lyft sig flera nivåer och som nu styr och ställer i sitt lags offensiv. Alexander Meier – Alexander den store. För många av er kanske Alex Meier klingar mer bekant.

Eintracht Frankfurt-spelaren har hunnit bli 29 år gammal. Med en längd på 196 centimeter och en respektingivande kroppshydda är han inte urtypen av en modern offensiv mittfältare. De flesta som tar hand om den där positionen är små, tekniska och snabba i vändningarna.

Men Alexander Meier, eller Alex Meier, förfogar också över en förvånansvärt fin teknik och ett gott spelsinne. Ett vansinnigt avslut och tuffa armbågar. Han har alltid varit en personlig favorit, men aldrig förr har han varit så här bra. Han har länge haft förmågan att blixtra till, prestera på topp. Matchen efter har allt för ofta varit katastrof. Den här säsongen har vi sett något annat, vi har sett en mogen Alex Meier. En Meier som gör de viktiga målen för Frankfurt, en Meier som gör de vackra målen. En Meier som tar ansvar och som inte blir osynlig i tid och otid.

Vi har fått se en Alex Meier som har gjort nio mål och två assist på 12 matcher i Bundesliga. En Meier vars mål som i allra högsta grad har inbringat flertalet Frankfurt-poäng. En placeringen i mitten av tabellen hade säkert kunna vara verkligheten utan Meier. Nu ligger nykomlingen trea i Bundesliga.

Sedan Eintracht Frankfurt värvade Meier från Hamburger SV 2005 har han varit en målfarlig mittfältare, det råder det inget tvivel om. Det har dock inte varit ovanligt med burop riktade mot Meier, supportrarna visste vad han kunde, men han visade det för sällan. Det skapar frustration.

Så kom nye tränaren Armin Veh när Eintracht skulle börja om i 2. Bundesliga förra säsongen. Veh hade visat intresse för Meier redan under sin tid som tränare i VfB Stuttgart. Nu skulle de två äntligen få jobba tillsammans. Och det har varit en framgångssaga.

Armin Veh utsåg Alex Meier till vicekapten, gav honom ansvar och förtroende. Något måste ha hänt med Meier sedan dess. Något så enkelt som att han har mognat, blivit vis. Jag tror det. Med 17 mål och åtta assist hjälpte han till att lyfta tillbaka Eintracht i Bundesliga.

Och nu står vi här efter 12 omgångar. Ett vansinnigt Eintracht Frankfurt har charmerat de flesta, en lidelsefylld Alex Meier leder skrällgänget framåt.

”Killen vet inte ens alltid själv vad han kan. Han kan så mycket”, sa Armin Veh för ett par veckor sedan.

Meier, med nummer 14 på ryggen, slog till två gånger om när matchen mot Augsburg började gunga. Nu är hans lag tre poäng rikare.

På tal om att slå till: titta på André Schürrle. Vilket mål människan gör.

Bundesliga omgång 12:

Borussia Dortmund – Greuther Fürth 3-1
Jürgen Klopp valde att vila stjärnan Reus för missnöjde Perisic, och det gick ju bra. Götze hade en stor gala under lördagen och började med att servera Lewandowski till 1-0 efter bara några minuter. Fürth slog dock till direkt mot ett passivt hemmaförsvar och Stieber lyfte in 1-1. Men efter det skärpte sig hemmalaget, men det kunde ändå gått åt skogen när Sararer träffade stolpen strax efter Lewandowskis straffmål. Innan halvtid dansade Götze genom försvaret, lurade målvakten och den sista försvararen innan han retfullt gjorde 3-1. I andra halvlek växlade Dortmund ner och spelade bara av matchen.

Borussia Mönchengladbach – VfB Stuttgart 1-2
Favres lag skulle äntligen ta det där klivet som innebär Europa-platser i tabellen. Men det klickar inte riktigt på hemmaplan och trots Stranzls 1-0-mål gled matchen ur händerna på det tidigare så säkra och stabila Gladbach. Harnik kvitterade och i andra halvlek tog till och med Labbadias Stuttgart över matchen. Brouwers, som kom in i halvtid, förlängde ett inlägg i eget mål och blev matchens syndabock, Stuttgarts hjälte förstås.

Hannover 96 – SC Freiburg 1-2
En välförtjänt vinst för Freiburg som inte alltid får med sig lika många poäng som deras insatser är värd. Men mot Hannover var Freiburg överlägset på alla plan – förutom att utnyttja chanserna. Schmid gjorde dock 0-1, men Abdellaoue kunde kvittera. Bortalaget blev dock inte knäckta och kunde senare göra 1-2 genom Rosenthal. En fin insats av Freiburg, förvånansvärt svagt av Hannover.

1. FC Nürnberg – Bayern München 1-1
Jupp Heynckes tvingades klara sig utan försäkringen Ribéry och Robben, han valde även att vila Lahm och Martinez och Pizarro fick också börja på bänken. Gomez får vänta på sin comeback i tävlingsmatch. FC Bayern gjorde dock ett tidigt 0-1-mål genom Mario Mandzukic – vem annars. Nürnberg verkade chockat men red ut den första halvleken. I andra såg inte Neuer helt övertygande ut när Feulner, tidigare i just FC Bayern och även Dortmund, gjorde 1-1. Efter målet blev hemmalaget riktigt energiskt och skapade fler chanser, men det blev inga fler mål. I stället fick Nürnberg nöta försvarsspel med en man mindre sista kvarten.

Hamburger SV – FSV Mainz 05 1-0
Hård kamp och få chanser under lång tid av matchen. Sydkoreanen Son, som äntligen tycks spela efter sin potential i Bundesliga, kunde dock göra 1-0 efter någon timme. Då fick Tuchel försöka mana på sina spelare att släppa på den defensiva handbromsen, men HSV lyckades försvara de tre poängen.

Eintracht Frankfurt – FC Augsburg 4-2
En match som präglades av dålig försvarsspel, av båda lag. Men också en match som präglades av Alex Meier. Jag har alltid beundrat Frankfurt-spelaren som är långt, stark, teknisk och målfarlig. Men den här säsongen har han varit enorm, på alla sätt. Lördagens match var inget undantag då han gjorde två mål. Mölders gjorde dock matchen första mål – men i fel mål. Aigner satte 2-0. Frankfurt ligger därmed fortsatt trea i tabellen.

Bayer Leverkusen – Schalke 04 2-0
Frankfurt och Dortmund gjorde jobbet – nu var det upp till Schalke att göra sitt, eller Leverkusen att ta chansen. Det är ingen hemlighet att det var det sistnämnda scenariot som inträffade – och som det gjorde det. Schürrle börjar äntligen hitta rätt i Leverkusen och efter hans 1-0-mål gasade hemmalaget på resten av matchen. En helt välförtjänt vinst av ett Leverkusen som spelar bra och effektiv fotboll i smyg, Hyypiä och Lewandowskis lag kan bli en riktig outsider om de kan putsa till vissa detaljer. Kießling gjorde 2-0 och lyckades även bränna en straff. I första halvlek hade förvisso Schalke skapat två fina chanser men Leno räddade mot Draxler och Holtby.

Werder Bremen – Fortuna Düsseldorf 2-1
Man blir nästan lite sugen på att börja snacka hockeytermer när vi analyserar Fortuna. Det är knappast första gången laget spelar svagt trots en man mer på planen, de måste helt enkelt bli bättre på powerplay, annars tappar man viktiga poäng. Düsseldorf tog dock ledningen tidigt i matchen då Langeneke gjorde 0-1 på straff. Resten av matchen var en härlig kamp och i andra halvlek lyckades Bremen växla upp tempot och Petersen gjorde 1-1. Med 13 minuter kvar blev Lukimya, tidigare i Düsseldorf, utvisad. Men ett fegt Fortuna lät i stället De Bruyne göra 2-1.

TSG Hoffenheim – VfL Wolfsburg 1-3
Wolfsburg, nu med Klaus Allofs som sportchef, spinner vidare på den goda formen efter Felix Magaths sorti. Å andra sidan bör jag poängtera att Hoffenheim är fortsatt svagt och jag kan inte för mitt liv förstå vad Babbel gör på den tränarbänken. Hasebe kunde göra 0-1 på en kontring tidigt i matchen, en felpass gav Dost möjligheten att göra sitt femte mål för säsongen. Salihovic brände en fin reduceringschans, även om Benaglio gjorde en fin räddning. Joselu hade sedan två fina chanser i andra halvlek men något mål blev det inte. I stället kunde Wolfsburg fortsätta skapa chanser och gjorde också 3-0 på en Naldo-frispark. Derdiyok putsade till siffrorna.

/Wingren

Som ni redan vet så kände jag absolut ingenting inför gårdagens träningslandskamp mellan Holland och Tyskland. Det är också en av anledningarna till att jag inte ens skrev något inför matchen – för första gången sedan bloggen startade. Det är helt enkelt en så onödig termin. Mitt i den intensivaste fasen av klubblagsfotbollen tycker de nationella fotbollsförbunden att det är läge för en inkomstbringande sista match. Förbundskaptenerna försöker få det att låta viktigt, som att det här testet verkligen behövs. Nåja, det finns ett uns av sanning i det förstås. Men viktigt? Nej.

Det märks givetvis också på de otroligt många bytena som förbundskaptenerna gärna gör redan i halvtid. Nya ansikten är givetvis intressanta, men hur intressant är det när spelstrukturen är bortblåst?

För en gångs skull tycker jag att Joachim Löw gjorde rätt. Visserligen var han delvis tvingad till att inte göra för många byten, men han hade kunnat göra tidigare och fler byten. Det struntade han i. Då börjar åtminstone jag se en poäng i det han gör, i det landslaget gör.

Poängen var att få avsluta ett turbulent år på ett stabilt sätt. Inte ett roligt, inte ett underhållande sätt. En hållen nolla och bollkontroll. Det var faktiskt en avslutning som det tyska landslaget behövde på det här fotbollsåret – då kan det få vara tråkigt. De arma stackarna som betalar finfina pengar för en biljett till en sån här typ av match bör ändå inte förvänta sig annat än en halvljummen tillställning.

Det var en seg match, ett alldeles förträffligt sömnpiller. I Miroslav Kloses frånvaro spelade Tyskland utan någon riktig anfallare, det var Borussia Dortmund-mittfältaren Mario Götze som tog hand om positionen längst fram. Det är klart att en så nykomponerad (på grund av alla skador) och ovan startelva skulle få det svårt i anfallsspelet mot ett tätt och disciplinerat van Gaal-holland.

Vi bjöds på några målchanser ändå. Heitinga lyckades blockera såväl Götzes som Gündogans avslut, Reus drog på några skott, Arjen Robben rundade Manuel Neuers men en glidande Höwedes fixade biffen. Joachim Löw ville nog hålla nollan, Holland ville inte förlora mot Tyskland på nytt. Matchen speglade inställningen väldigt väl.

Positivt i det hela var den nya mittfältsduon Lars Bender och Ilkay Gündogan. Stabilt och med många fina Gündogan-aktioner.

Joachim Löw är antagligen nöjd i dag. Vi summerar det tyska 2012 med en svag EM-insats mot Italien i semifinalen, ett ras i Berlin mot Sverige och många fina anfallsstunder. Åtta segrar, två kryss och fyra nederlag lyder Tysklands facit. Gårdagens match gav Löw andrum, nollan var för en gångs intakt och positionsspelet såg fint ut. Men det var inget publikfrieri och det var ingen reklam för ett spel utan anfallare. Stackars målgöraren Kießling.

Den tyska startelvan såg ut på följande vis:

Neuer
Höwedes, Mertesacker, Hummels, Lahm
L. Bender, Gündogan
Müller, Holtby, Reus
Götze

Inhopp av: Podolski (72), S. Bender (82), Schürrle (84), Neustädter (87), Draxler (91).

***

Den största bomben i Tyskland är inte att landslaget avslutade året mållöst och tråkigt. Det är givetvis att Klaus Allofs lämnar Werder Bremen efter 13 års trogen tjänst. Han ska nu ta över en av de roller som Felix Magath hade i VfL Wolfsburg – nämligen den som sportchef. Allofs har fått lite kritik på sistone i Bremen, de senaste köpen har inte alltid övertygat. Men klubben måste hålla i pengarna och Allofs har verkligen behövt vara kreativ. Det slipper han nu i Wolfsburg, det ekonomiska spelrummet är ett helt annat. En av ligans mest rutinerade och skickliga sportchefer återfinns alltså nu i Wolfsburg. Vad kommer att hända där?

/Wingren

Söndagens matcher var lite som sinnebilden av tysk fotboll. Ledningar som tappas och slutar i förlust, hårda närkamper, högt tempo, målrikt, god stämning, ack så oförutsägbart och – givetvis – domslut som kan diskuteras dagen efter på jobbet.

En kille som har tröttnat på domarna är Greuther Fürths Gerald Asamoah. Ex-Schalkern börjar bli till åren nu men spelar ännu en viktig roll för Mike Büskens nykomlingar. Men Asamoah, som visserligen aldrig påpekade några orättvisor under sin tid i Schalke, tycker att hans lag blir bortdömt.

I går åkte rutinerade mittbacken Thomas Kleine på ett rött kort i början av matchen, när Fürth fortfarande ledde. Domaren Peter Gagelmann hade absolut inte sin bästa dag på jobbet. Men nu tycker att Asamoah att det får vara nog.

”Om en Badstuber i FC Bayern gör så där, då hade det blivit gult kort, men Thomas Kleine är en Fürther och spelar inte i FC Bayern. De bedöms inte på samma sätt. Det är inte normalt att sådana domslut drabbar oss vecka för vecka. Vi förtjänar mer respekt”, säger en upprörd Asamoah.

Han är inte glad. Och givetvis finns det en del sanning i det han säger. Ett par domslut har varit ruttna gentemot Fürth den här säsongen, men det är förstås inte bara Fürth som drabbas av konstiga domslut.

En förlust blev det till sist för Greuther Fürth. Ännu ingen vinst på hemmaplan för nykomlingarna.

Hur ser ni på domarnas insatser? Går det att se ett storlag/smålags-mönster?

***

November månads onödigaste match. Den här jäkla landskampen mitt i veckan. I november, när belastningen på de flesta landslagsspelarna är som högst. Vi har förstås inget annan val än att göra det bästa av det.

Men kom inte och säg att det här intresserar någon annan förutom Joachim Löw, Oliver Bierhoff och förbundets kassör. Det är knappast någon tillfällighet att Mesut Özil, Miroslav Klose, Bastian Schweinsteiger, Toni Kroos, Jerome Boateng och Marcel Schmelzer har tackat nej på grund av skada. Jag har givetvis inga bevis för det, men nog fasen är det ganska många som fejkar skador för att få stanna i klubben. Till helgen är det åter dags för Bundesliga och därefter en mycket viktig omgång i Champions League.

Nog för att Amsterdam och Holland ligger nära Tyskland. Men det är ändå en jobbig resa i det här skedet av säsongen, det är viktiga dagar som försvinner.

Som sagt får vi väl dock försöka se något positivt i det hela. En del nya ansikten lär få chansen på onsdag. Joachim Löw har reagerat på de många återbuden och har kallat in Lewis Holtby, Sven Bender och Sebastian Jung till truppen. Idel bra spelare. Spelare som förtjänat en ny chans i landslaget. För Jung är det dessutom första gången i karriären. Alltid kul, förstås.

Får vi kanske se ett BVB-mittfält med Sven Bender och Ilkay Gündogan nu? Får Höwedes chansen som mittback eller blir det till höger?

Joachim Löw har dock gjort ett fatalt misstag. Trots skadan på Klose har han valt att kalla in en försvarare och två mittfältare. Alltså ingen anfallare. Ingen Kießling, ingen Schieber ens. Ingen Mlapa. Ingen alls. Vem som helst hade gått bra. Nu lär alltså i stället Reus eller Podolski axla rollen som ”ensam anfallare”. Varför inte ge en riktig anfallare chansen att visa upp sig – i en träningslandskamp?

Kießling är den som har gjort flest mål av alla anfallare i Bundesliga det här året. Jag säger bara det.

Nej du, gode Jogi Löw. Nu gick du från konstig till helkorkad.

***

Bundesliga omgång 11:

FSV Mainz 05 – 1. FC Nürnberg 2-1
Efter bara 21 minuter hade Mainz 2-0 på Dieter Heckings Nürnberg. När Müller gjorde 1-0 var inte försvaret det bästa och sedan var det Ivanschitz som satte 2-0. Nürrnberg kom dock in i matchen allt mer och Kiyotake – vem annars? – serverade Per Nilsson till 2-1. Omgångens första svenskmål. I andra halvlek var det Nürnberg som försökte föra matchen men offensivt saknades något. Det blev inga fler mål trots tre byten på en och samma gång med cirka 20 minuter kvar. Mainz i fortsatt fin form.

Bayern München – Eintracht Frankfurt 2-0
FC Bayern ångar ännu på, det var inte helt lätt den här gången, det krävdes lite mer. Men med en Martinez som börjar finns sig till rätta och ett försvar som kunde freda sig mot Frankfurts anfall så blev det ändå…ja, ganska enkelt till sist. Ribéry gjorde 1-0 med minuten kvar av första halvlek. I andra halvlek fortsatte Frankfurt sitt respektlösa spel och jobbade hårt, ett tag vann man till och med mittfältet. Men offensivt saknade man det som behövdes. Alaba sköt in en straff till 2-0 och matchen var över, Frankfurt var slut. FC Bayern stod än en gång som segrare. Suveränt.

Schalke 04 – Werder Bremen 2-1
Formstarke Hunt kunde göra 0-1 men Schalke var det dominanta laget i matchen. Det dröjde dock till den 59 minuten innan Neustädter kunde sätta 1-1. Skärpan framför mål hade saknats tidigare i matchen men Draxler såg till att göra 2-1 och avgöra matchen för ett fortsatt starkt Schalke – som ännu har kontakt med Bayern München. Starkt av Stevens att byta ut sina holländska stjärnor i tid när de inte hade någon bra dag.

SC Freiburg – Hamburger SV 0-0
En bra målvakt ska ha tur. Det hade René Adler. Hamburgs debuterande mittback Scharner blev utvisad efter endast 35 minuter och Freiburg hade matchen i sina händer. Men hemmalaget hade svårt att skapa lägen mot ett fint försvarande HSV. Adler räddade fint på ett skott, ett annat tog i stolpen. Och domaren valde att varna Adler för nedboxningen av Kruse. Lite tur ska man ha, helt enkelt.

FC Augsburg – Borussia Dortmund 1-3
Knappast någon överkörning eller extremt välspelad match av mästarna. Men en supertjusig Reus-frispark, en storspelande Weidenfeller och två snabba Lewandowski-mål i andra halvlek räckte. Mölders tröstmålade för Augsburg som än en gång gjorde en mycket bra match, men det blir på tok för få mål.

Fortuna Düsseldorf – TSG Hoffenheim 1-1
Det började fint för Fortuna när Kruse gjorde 1-0, men Hoffenheim satte igång offensivmaskinen och Real Madrid-produkten Joselu kunde göra ett turligt mål. I 51:a matchminuten fick Hoffenheim-försvararen stirra på det röda kortet och Düsseldorf var en man mer för andra matchen i rad. Men trots ett par fina chanser för båda lag blev det inga fler mål.

VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen 3-1
Det var något vackert med att se Diegos lättnad och glädje i går. Det var något vackert med att se Diego spela fotboll som han en gång gjorde i Werder Bremen. Bayer Leverkusen tyckte att det var något jobbigt. Brassen var definitivt matchens lirare och gjorde de två första målen själv innan han satte upp anfallet som Dost gjorde 3-0 av. Leverkusen hängde inte med när den gamle Diego virvlade runt. Kießling fick in en reducering på tilläggstid.

VfB Stuttgart – Hannover 96 2-4
I Stuttgart var söndags-vansinnet påtagligt. Hemmalaget spelade bra och Gentner gjorde 1-0, Ibisevic utökade till 2-0. Done deal? Det kändes så, det gjorde det faktiskt, även om Diouf hade dragit på med ett rungande skott i stolpen som svar på Stuttgarts ledningsmål. I andra halvlek gjorde Hannover dock fyra mål på en kvart, ungefär. En helt vansinnig upphämtning och nytändning, en galen kollaps av hemmalaget.

Greuther Fürth – Borussia Mönchengladbach 2-4
Nehrig med 1-0 på straff men sedan kom det där röda kortet. Glädjande nog, med de svenska glasögonen på, var det Oscar Wendt som nickade in bortalagets 1-1-mål. Men det var faktiskt Fürth som skulle göra matchens nästa mål genom Prib. 2-1 i halvtid. I andra halvlek vände Gladbach på matchen och på tilläggstid fick bortalaget en straff som Marx förvaltade. Tung kväll för Fürth, trevlig vändning för Gladbach.

/Wingren

Så var det dags att summera ännu en Europa-vecka. Framgångar var inte lika slående rent poängmässigt den här gången. Men faktum kvarstår att Bundesliga rockar Europa. Hittills har de tyska lagen spelat sig förbi de engelska den här säsongen. Det är vansinnigt starkt.

Borussia Dortmund kryssade borta mot Real Madrid, Schalke gjorde detsamma på hemmaplan mot Arsenal och Bayern München demolerade Lille på Allianz Arena.

I Europa League fixade Hannover 96 och Bayer Leverkusen en biljett till slutspelet efter segrar mot Helsingborg och Rapid Wien. En kul grej från Leverkusen-matchen var när bortasupportrarna sjöng ”Ni blir aldrig tyska mästare” riktat mot den eviga tvåan Leverkusen. Faktum är att Rapid Wien blev tyska mästare 1941.

Borussia Mönchengladbach frälstes av Juan Arango som fixade 2-2 i slutminuterna och har därmed övertaget på Olympique Marseille i gruppen. VfB Stuttgart tog en nödvändig seger borta mot FC Köpenhamn med 2-0. Livet leker för de tyska klubbarna ute i Europa, fotbollen leker och lever i Bundesliga. Potentialen i den här ligan är våldsam.

Tråkigt nog behövde Hannover 96 mer än lite tur med domaren i går. Hemmalaget spelade en suverän första halvlek, tog en snabb 1-0-ledning genom Diouf och i början av andra utökade Diouf till 2-0. Hannover var överlägset. Men så hände något. Hannover föll tillbaka och slappnade av. HIF utnyttjade det här på ett mycket bra och viljestarkt sätt.

2-0 blev 2-1, 2-1 blev 2-2. Djurdjic mål på Lindströms vackra assist var en läckerbit. Matchen levde i allra högsta grad, Hannover såg desillusionerat ut. Så kom nyss insatte Sobiech i en löpning mot straffområdet, Peter Larsson gör en, enligt mig, klockren glidtackling. Vad gör domaren? Pekar på straffpunkten. Och det här var upprörande på så många sätt.

För det första bör det nog inte vara en avblåsning. Men om man vill blåsa, det är faktiskt inte lätt att vara domare, då ska man åtminstone ha koll på att det skedde utanför straffområdet. Att sedan langa upp ett rött kort för snack (eventuellt?) och sedan ett rött kort för nödbroms – det känns bara helt jäkla fel. På den här nivån får det inte under några omständigheter se ut så här. Jag förstår Helsingborg-spelarnas frustration.

Inte blev det bättre av att Hansson är på Husztis straff men bollen går via ribban och in ändå.

På sätt och vis är det, med neutrala ögon sett, en rättvis hemmavinst. Hannover borde rimligtvis ha fått en straff redan i första halvlek när Peter Larsson får bollen på armen. Och Hannover var inte sämre än Helsingborg sett över 90 minuter.

Men en så här viktig match, i en Uefa-organiserad turnering, får inte lida av så många konstiga domslut. Det är pinsamt. När till och med Hannover-spelarna ställer sig tveksamma till domaren efter matchen vet man att det har gått riktigt galet till. Jag förstår svenskarnas irritation. Det var helt enkelt bedrövligt och ett mycket tråkigt sätt att avgöra en match på.

Gjort är gjort och dömt är dömt. Men låt den gode fransmannen få vila ett bra tag innan han får döma i Uefa-sammanhang igen. Om de vill köra vidare med honom i Frankrike är det fritt fram. Det var ju inte bara det att han dömde fel, han visade uppenbara brister i kommunikationen med spelarna. Det hör inte hemma i en fotbollsindustri som omsätter miljarder.

***

Tyskland spelar en träningsmatch mot Holland på onsdag. Klockan halv nio sparkar matchen igång i Amsterdam och vi kan väl hoppas på en hyfsat intressant match med tanke på rivaliteten. Jag avskyr dock dessa eviga träningslandskamper.

Det var inte längesedan jag skrev om René Adler här på bloggen. Jag önskade honom en ny chans i landslaget – det har han fått nu. Även Schalkes Roman Neustädter är med i truppen och kan alltså få göra debut i den tyska landslagströjan. Hela Bundesligas hetaste anfallare för året, Kießling, saknas dock fortfarande. Miroslav Klose kör vidare som ensam anfallare i truppen. I mina ögon är det fortfarande ett fantastiskt dåligt beslut av Joachim Löw.

Här är hela truppen:

Mål: Manuel Neuer (Bayern München), Rene Adler (Hamburger SV)

Försvar: Jerome Boateng, Philipp Lahm (Bayern München), Mats Hummels, Marcel Schmelzer (Borussia Dortmund), Benedikt Höwedes (Schalke 04), Per Mertesacker (Arsenal), Heiko Westermann (Hamburger SV)

Mittfält: Lars Bender (Bayer Leverkusen), Mario Götze, Ilkay Gündogan, Marco Reus (Borussia Dortmund), Julian Draxler, Roman Neustädter (Schalke 04), Mesut Özil (Real Madrid), Toni Kroos, Thomas Müller, Bastian Schweinsteiger (Bayern München), Lukas Podolski (Arsenal), Andre Schürrle (Bayer Leverkusen)

Anfall: Miroslav Klose (Lazio)

***

Bundesliga omgång 11:

Fredag 20:30

FSV Mainz 05 – 1. FC Nürnberg
Mainz har hittat formen och har sett riktigt bra ut de senaste matcherna. En stor anledning till det är att anfallaren Adam Szalai har börjat leverera på allvar. Nürnberg har, åtminstone för tillfället, jobbat sig ur krisen. 1-0-vinsten mot Wolfsburg var välbehövlig. Samtidigt förlorade faktiskt Mainz mot Bremen i en välspelad match. Mak är tillbaka för Nürnberg efter twitter-kritiken.

Lördag 15:30

Bayern München – Eintracht Frankfurt
Vem hade trott att det här skulle vara en toppmatch? Frankfurt reser till serieledande FC Bayern där en tuff match väntar. Överraskningslaget har spelat positiv fotboll och imponerat, men på sistone har det sett sämre och svårare ut. Nu väntar alltså rekordmästarna som har en 6-1-vinst mot Lille i ryggen och en fin hemmahistorik mot Eintracht: på 41 matcher har FC Bayern vunnit 32 och bara förlorat tre stycken. Occean kan petas från startelvan till förmån för Hoffer eller Matmour. Bayern behöver vi inte säga så mycket om – toppform!

Schalke 04 – Werder Bremen
Tillbaka i vardagen och då väntar ett offensivglatt Werder Bremen på Schalke som tog en meriterande moralisk vinst mot Arsenal i Champions League. Huub Stevens får dock klara sig utan Uchida och Höger som skadade sig i matchen. Höwedes lär få rycka ut och ta hand om högerbacken. Werder Bremen tycks ha hittat lite stabilitet i spelet, och det är just då man brukar falla ihop igen. Hunt är het.

SC Freiburg – Hamburger SV
Freiburg har fortsatt att imponera under tränare Streich och kommer säkerligen att spela modigt mot ett mer namnkunnigt HSV. Ginter lider av ryggproblem och missar eventuellt matchen, Flum ska däremot vara spelklar igen. Hamburg hade fin form innan FC Bayern kom och förstörde allt med 3-0. Men Fink blickar framåt och vill nu se segrar mot Freiburg, Mainz och Düsseldorf.

FC Augsburg – Borussia Dortmund
Även Borussia Dortmund återvänder till vardagen när FC Augsburg står för motståndet i stället för Real Madrid. Augsburg har spelat bra fotboll i de flesta matcherna, men laget gör alldeles för få mål. Något man vill passa på att ändra på när mästarna kommer på besök. Dortmund är i stort behov av tre poäng och måste snart hitta spelet även i Bundesliga om inte topp-tåget ska gå. Mölders lär göra comeback för Augsburg, som så desperat behöver någon som gör mål.

Fortuna Düsseldorf – TSG Hoffenheim
Fem matchen, fyra förluster och ett kryss. Verkligheten är på väg ikapp nykomlingen Düsseldorf. En fin insats senast mot Leverkusen räckte inte till då laget vaknade för sent. Nu väntar Hoffenheim som äntligen vann en match förra omgången. Reisinger tillbaka för Düsseldorf men den tänkte stjärnan Voronin lär än en gång stå utanför startelvan. Viktig poängmatch för båda lagen.

Söndag 15:30

VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen
Vad har Düsseldorf, Fürth och Wolfsburg gemensamt? Långt ner i tabellen, visst. Men framför allt, och det här är mer oroväckande (eller snarare anledningen till tabellplaceringen), de tre lagen har ännu inte vunnit någon hemmamatch den här säsongen. Bayer Leverkusen vill befästa sin position som ett topplag och är i bra form, Wolfsburg åkte på en 0-1-smäll mot Nürnberg när alla trodde att det äntligen skulle gå bättre. Blir nog en riktigt intressant tillställning med ett sylvasst kontringsspel från Leverkusen.

Söndag 17:30

VfB Stuttgart – Hannover 96
Ett möte mellan två Europa League-lag, som båda vann sina nyckelmatcher i torsdags. Hannover har spelat många lustiga matcher den här säsongen och det svänger ordentligt. Kan ett stabiliserat Stuttgart utnyttja det? Labbadias lag har sett bra ut på sistone och Ibisevic är lika stekhet framför mål som Hannovers Diouf. En intressant kamp där. Precis som den mellan Ulreich och Zieler i mål. Här lär det kunna gå undan.

Greuther Fürth – Borussia Mönchengladbach
Även Fürth hoppas som sagt på en första hemmavinst och laget har sakta men säkert börjat anpassa sig till Bundesliga. Senaste matchen mot Frankfurt var bra, framför allt andra halvlek tillhörde ett ineffektivt Fürth. Gladbach har kommit på benen igen efter en slarvig och svag säsongsinledning. 2-2 borta mot Marseille var starkt gjort och formen är på uppgående i alla fall. Favre har fortfarande problem med att kompensera Reus och Neustädter – Dominguez har sakteliga börjat fylla Dantes skor.

/Wingren

Det kan väl knappast ha undgått någon att Tyskland plockar fram målvakter av absoluta världsklass. Pengar växer inte på träd, men man skulle nästan kunna tro att duktiga tyska målvakter gör det. Det finns så många begåvade tyska målvakter, det är nästan lite löjligt. Och det är oftast väldigt synd om en hel drös av dem.

Det finns alltid några målvakter som håller landslagsklass men som aldrig får chansen att spela i den tyska tröjan. Ta en kille som Roman Weidenfeller, 32. Han har spelat Bundesliga-matcher för Borussia Dortmund sedan 2002. Först till och från, men säsongen 2004 började han etablera sig på allvar. Fotbollstidningen kicker har utsett honom till ligans bästa målvakt vid ett par tillfällen och de två senaste säsongerna har han blivit tysk mästare två gånger och cupsegrare en gång (även om han utgick skadad i finalen i Berlin). Under dessa två säsonger höll Weidenfeller nollan i lite mindre än hälften av matcherna. Det är inte så illa pinkat.

Men om han någonsin har varit aktuell för Joachim Löw och det tyska landslaget? Nej.

Det har funnits stunder då olika röster har gjort sig hörda i media, begärt att Weidenfeller bör få chansen. Så har dock aldrig skett och nu har den gode Roman gett upp hoppet.

I nästan vilket landslag som helst hade Weidenfeller varit given förstemålvakt – om inte annat hade han varit given i truppen.

Det går givetvis inte att anklaga Joachim Löw, eller Jürgen Klinsmann, för att ha gjort fel. Verkligen inte. Oliver Kahn, Jens Lehmann, Robert Enke, René Adler, Tim Wiese, Manuel Neuer, Ron-Robert Zieler och Marc André ter Stegen har gått före. Det finns inte så mycket att säga om det. Det är extremt duktiga målvakter allihopa.

Bara en sådan sak som att 17 av 18 förstemålvakter i Bundesliga är tyska säger en hel del. Visa mig en europeisk toppliga med samma kvot. Endast VfL Wolfsburg har en utländsk målvakt i Diego Benaglio, Schweiz.

Nu var det förvisso inte Roman Weidenfeller det här inlägget skulle handla om – men han belyser den tyska målvaktskampen väldigt väl.

Nej, det är snarare Manuel Neuer och René Adler som tillsammans utgör ett intressant diskussionsunderlag. Manuel Neuer slog igenom i Schalke 04 och återfinns nu i Tysklands största och mest framgångsrika klubb Bayern München. Han är given förstemålvakt i såväl klubblaget som landslaget. Neuers namn dyker alltid upp när det ska diskuteras om vem som är världens bästa målvakt.

René Adler, 27, slog igenom i Bayer Leverkusen säsongen 2006/07 när han fick chansen i Bundesliga. Efter det var han given mellan stolparna och hyllades stort. Han var extremt imponerande att titta på. En drömmålvakt för vilket lag som helst.

Efter Robert Enkes tragiska självmord stod Joachim Löw utan sin förstemålvakt när VM 2010 skulle sparkas igång. Tim Wiese, René Adler och Manuel Neuer konkurrerade om positionen som nummer ett i det tyska landslaget. Valet föll då på Adler, Löw tycktes vara övertygad.

I april 2010 hände så det som inte får hända en målvakt som ska ta steget till världstoppen – Adler drog på sig ett olyckligt revbensbrott. VM 2010 blev i stället Manuel Neuers mästerskap och han gjorde det fantastiskt bra. Efter det har Neuer varit ohotad nummer ett i landslaget.

Under tiden har Adler ägnat sig åt rehabilitering, dålig matchform och ytterligare långtidsskador. När han väl kunde spela för Leverkusen såg han inte lika stabil ut som tidigare och när han sedan skadade sig igen valde Bayer Leverkusen att agera. Rudi Völler hörde av sig till Fredi Bobic och fick lov att låna in unge Bernd Leno. Ynglingen gjorde stor succé, köptes loss från Stuttgart och plötsligt fanns det ingen framtid för Adler i Leverkusen längre. Det, om något, är en påminnelse om hur snabbt det kan gå i fotbollens värld.

René Alder gav aldrig upp, jobbade stenhårt för en comeback. Efter långdragna förhandlingar med Hamburger SV stod det till sist klart att Bundesliga-dinosaurien skulle bli den förre landslagsmålvakterna nya klubbadress. Jag ska erkänna att jag var tveksam till Hamburgs agerande.

Den här säsongen har René Adler överbevisat alla som någonsin tvivlat på honom. Han är bättre än någonsin. Han är stundtals en mur i Hamburgs mål, han motiverar och dirigerar sina medspelare och han står upp så länge när motspelarna kommer fria mot honom att de blir nervösa och ger bort chansen. Han är fenomenal.

Samtidigt som Adler spelar sin livs säsong har landslagets andra målvakter börjat vackla. Zieler och ter Stegen spelar inte sin bästa säsong. Framför allt inte ter Stegen. Men Gladbach-målvakten är ung och måste tillåtas ett eller ett par mellanår. Det är inte så konstigt.

Manuel Neuer har över huvud taget inte varit lika fenomenal och framträdande i FC Bayern som i Schalke. Det är en ny miljö, det är ett riktigt storlag där Neuer inte tillåts bli ”lika varm i kläderna”. Neuer har en förmåga att göra sina bästa matcher när han blir bombarderad. Det blir han inte i FC Bayern.

Jag menar inte på något sätt att kritisera Manuel Neuer här. Det är en överjäklig målvakt, men jag kan inte påstå att han har blivit nämnvärt bättre sedan flytten till FC Bayern. René Adler däremot, även om säsongen är ung, har sett mognare och stabilare ut. Bättre. Han säger själv att det här är den bästa upplagan av Adler någonsin.

Diskussionen i Tyskland är redan i gång. Joachim Löw har än en gång poängterat att Manuel Neuer är nummer ett i det tyska landslaget, något som förstås är svårt att argumentera emot just nu. René Adler väntar ännu på en eventuellt ny chans i landslaget.

En chans som kan komma redan i träningsmatchen mot Holland då Ron-Robert Zieler är avstängd en match. Kanske blir det Adlers comeback i landslaget? Jag tycker att han förtjänar en ny chans att visa upp sig.

Och på lördag möts alltså de båda i klassiker-matchen mellan Hamburger SV och FC Bayern München. Vem går vinnande ur målvaktskampen – världens bästa målvakt eller ligans just nu bästa?

Bundesliga omgång 10:

Fredag 20:30

Eintracht Frankfurt – Greuther Fürth
Två nykomlingar drabbar samman i kväll och det är nästan svårt att tro. Fürth vann 2. Bundesliga, Frankfurt kom tvåa. Efter nio omgångar i Bundesliga har Eintracht bara förlorat två matcher och ligger trea i tabellen – Fürth har bara vunnit en och ligger sist. Dessutom återfinns anfallaren, Occean, i hemmalaget. Förra säsongen spelade han för, just det, Fürth. Senaste mötet lagen emellan i Frankfurt slutade 0-0.

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – VfB Stuttgart
Två lag som har hittat formen efter en tveksam inledning på säsongen. Dortmund och Stuttgart segrade suveränt i cupen och är båda i stort behov av tre poäng för att uppnå säsongsmålen. Bender och Blaszczykowski saknas ännu i hemmalaget, duktige Sakai är tveksam för Stuttgart. Förra säsongen spelade lagen en spektakulär match i Dortmund som slutade 4-4. Får vi se något liknande från två lag som plötsligt är fyllt av självförtroende?

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg
Gladbach var verkligen på uppgång efter 2-0 mot Marseille och 3-2 mot Hannover. Men så åkte man ut ur tyska cupen efter en bitter 0-1-förlust mot Fortuna Düsseldorf. Nu är det dags för Lucien Favres lag att visa stabilitet. Freiburg tog sig vidare i DFB-Pokal tack vare en fin 2-0-vinst mot Eintracht Braunschweig. Sorg och Ginter tveksamma till spel för Freiburg, Jantschke tveksam för Gladbach.

Hannover 96 – FC Augsburg
Efter 22 hemmamatcher utan förlust förstörde Gladbach Hannovers fina svit. Vad händer nu? Inleds en ny serie eller kan Augsburg segra i Hannover? Tveksamt. Hannover är inte lika stabilt som förra säsongen men några problem med målskyttet har man inte. Augsburg däremot spelar helt okej, men har stora problem i offensiven. Det har endast blivit fem mål av totalt 118 skott, och inte mer än 29 av dessa har faktiskt gått på mål.

1. FC Nürnberg – VfL Wolfsburg
Lorenz-Günther Köstner heter Felix Magaths tillfällige ersättare, men det kan mycket väl bli så att Köstner får jobbet till sist. I hans första match spelade Wolfsburg äntligen ut och vann med hela 4-1 mot Fortuna Düsseldorf. I cupen tog man sig vidare utan problem och mycket beror på att Diego äntligen kommer till sin rätt. Nürnberg däremot är inte alls i slag, laget har bara spelat in en poäng på de senaste sex matcherna. Vändningen måste komma snart.

TSG Hoffenheim – Schalke 04
Hemmalagets försvar fungerar uruselt, bortalagets offensiv fungerar mycket bra. Behöver jag säga mer? Hoffenheim har släppt in 20 mål på nio matcher och har inte vunnit på de senaste fyra. Tränare Babbel är pressad och jag förstår fortfarande inte varför han får sitta kvar. Upp till bevis då mot Bayerns främste utmanare FC Schalke. Huub Stevens lag har vunnit fem raka matcher om vi räknar in samtliga turneringar (Bundesliga, CL och DFB-Pokal).

Lördag 18:30

Hamburger SV – Bayern München
Dags för klassikern mellan de två storklubbarna som dock lever i helt olika världar för tillfället. Men det lär bli en mycket bra match ändå och målvaktskampen mellan Neuer och Adler blir mycket intressant att följa. HSV har dock rest sig ur askan och ser bättre ut, mycket tack vare de sena nyförvärven. FC Bayern förlorade sin första ligamatch förra omgången när Leverkusen lyckades vinna med lite tur. Nu vill Heynckes och spelarna visa att det inte går att stoppa FC Bayern i år. Låt oss se om Adler, van der Vaart och Son vill annorlunda. Upplagt för fotbollsfest, med reservation för att bortalaget inte gör två snabba mål.

Söndag 15:30

Bayer Leverkusen – Fortuna Düsseldorf
Hemmalaget är verkligen laget för stunden. Obesegrade i sex raka ligamatcher och Bayern-besegrare i förra omgången. Med en Stefan Kießling på topp har Leverkusen en härlig målgaranti då anfallaren faktiskt är årets målgladaste anfallare i ligan. Men skador stör Leverkusen inför matchen och helt klart är i alla fall att Rensing ersätter Leno i målet. Düsseldorf inledde ligaspelet bra, mycket tack vare ett vattentätt försvar. Men det har sett sämre ut på sistone, dock inte i cupen där laget slog Gladbach med 1-0. En spännande Rhen-duell.

Söndag 17:30

Werder Bremen – FSV Mainz 05
FSV Mainz reser till bortamatchen med gott självförtroende. I Bundesliga och i DFB-Pokal håvar man in segrar och Szalai öser in mål framåt. Dessutom finns den förre Bremen-anfallaren Ivan Klasnic i truppen, det lär bli ett kärt återseende. Anfallaren hade sin bästa tid i just Bremen. Men om Mainz sjuder av självförtroende är läget, som vanligt, annorlunda i Bremen. När de är på väg upp i tabellen blir de skadeskjutna, när de är på väg att sjunka mot botten spelar de sitt livs fotboll. Inför omgången ligger Werder Bremen elva i tabellen – vad kan vi förvänta oss?

/Wingren

Vilken fantastisk Champions League-vecka för de tyska klubbarna. Tre segrar och nu två lag som toppar sin grupp. Borussia Dortmund ligger etta i dödens grupp (grupp D som i döden och Dortmund) efter 2-1-segern mot Real Madrid. Schalke 04 ligger etta efter en fin uppvisning mot Arsenal. Bayern München spelade lite knackigare på Lille men vann trots allt med 1-0 och den gruppen känns vidöppen – Valencia, BATE och FC Bayern står alla på sex poäng var.

I all eufori är det svårt att inte, på allvar, börjar fundera över den tyska ligans frammarsch. I Bundesliga finner vi sedan tidigare Europas högsta publik, bästa stämning, målrikaste matcher, jämna matcher från botten till toppen och finansiellt välmående och ansvarstagande föreningar.

Det har alltid värmt mitt hjärta, kittlat mina fotbollsnerver och fått mig att tro på fotbollens framtid.

Det har dock alltid funnits ett problem: klubbar som tycker om att spela bollen hutlöst framåt faller ofta. Och framför allt: klubbar som skriver svarta siffror i årsredovisningen är ofta ett eller två snäpp sämre än den internationella konkurrensen. Undantaget heter Bayern München.

Hur ska man kunna matcha stjärnspäckade, men ekonomiskt miserabla, trupper som Manchester City, Chelsea eller valfritt skuldsatt/oljeberoende lag?

Kanske var gårdagen ett första steg i rätt riktning. Kanske visade gårdagen att en välskött förening kan matcha Europas elit så länge det finns passion, en spelidé och en tro på det man gör? Och ja, givetvis, spelartrupperna är givetvis riktigt bra. Inget snack om den saken.

Men i går var dagen då Schalke 04 vann på bortaplan mot Arsenal i Champions League. Med 2-0. Ganska komfortabelt och helt välförtjänt dessutom.

I går var dagen då ett hejdlöst springande Borussia Dortmund vann med 2-1 mot självaste Real Madrid. Helt välförtjänt dessutom.

Eller är allt bara tillfälligheter? Endast Bayern München är en etablerad toppklubb i Europa. Kanske faller Dortmund och Schalke ihop om två omgångar eller om ett år. Det kan mycket väl bli så. Men någonstans vill jag tro att det här var kvittot på det man så länge har haft på känn: tysk fotboll är på frammarsch. En aggressiv, charmerande och välspelande frammarsch.

Och det hela toppas med ett gudomligt ungdomsarbete. Jag är imponerad, det måste jag erkänna.

Eller så är det helt enkelt så att jag romantiserar för mycket. Fan vet.

I går var också dagen som Borussia Dortmunds vänsterback Marcel Schmelzer vrålade ”in your face!” till Joachim Löw på läktaren. Bildligt talat alltså.

Schmelzer fick utstå offentlig kritik under landslagsuppehållet. Löw visade upp sin sämsta sida som förbundskapten. Schmelzer kunde inte ge igen, en skada stoppade honom från att spela mot Sverige.
Men i går fick han sin revansch. Löw satt och tittade på när Borussia Dortmund och Real Madrid spelade en temporik match tillspetsad med några individuella misstag. En strålande match. Schmelzer höll koll på Di Maria, slängde sig in i närkamper, fick ut räddande ben och passade dessutom på att avgöra matchen. Pang! 2-1 Dortmund, Marcel Schmelzer målskytt och hjälte.

Och Dortmunds tränare Jürgen Klopp, en härlig karaktär, kunde inte låta bli att skicka en signal till Löw efter matchen när han sa att ”Grattis till Tyskland som har en så bra vänsterback”.

De tyska resultaten alltså:

OSC Lille – Bayern München 0-1
Målskytt: Thomas Müller, straff

Borussia Dortmund – Real Madrid 2-1
Målskyttar: Robert Lewandowski, Cristiano Ronaldo, Marcel Schmelzer

Arsenal – Schalke 04 0-2
Målskyttar: Klaas-Jan Huntelaar, Ibrahim Afellay

***

I Europa League har det som bekant gått sämre för de tyska lagen, vilket kanske inte är någon chock med tanke på hur det har sett ut i ligaspelet. Borussia Mönchengladbach måste hitta tillbaka till sitt spel och segra mot Olympique Marseille i kväll. VfB Stuttgart stöter på FC Köpenhamn, vilket förstås blir speciellt för William Kvist. Bayer Leverkusen stöter på Rapid Wien efter en strulig resa med försenat flyg och bilköer. Slutligen är det Hannover 96, tysklaget som har gjort bäst ifrån sig i Europa League, som ska ta sig an de svenska mästarna Helsingborgs IF.

Och det är viktiga matcher, så här ser grupperna ut inför kvällen:

C:
1. Fenerbache 4p
2. Marseille 4p
3. AEL 1p
4. Gladbach 1p

E:
1. Steua 4p
2. Köpenhamn 3p
3. Molde 3p
4. Stuttgart 1p

K:
1. Leverkusen 4p
2. Metalist 4p
3. Rosenborg 3p
4. Rapid Wien 0p

L:
1. Hannover 96 4p
2. Levante 3p
3. Twente 2p
4. HIF 1p

Första omgången i Europa segrade CL-lagen, då kryssade de tyska EL-lagen. Hur blir det den här gången?

/Wingren

Det har redan skrivits så mycket om matchen. Matchen med stort M. Matchen som påminde oss alla om varför vi älskar fotboll. Det finns inget jävla manus, inga gråa självklarheter. Klyschor mals ner till ordfärs, 60 minuters fotbollsporr och en mirakulös upphämtning. Ett pendlande mellan frustration, depression, glädje, tårar, andnöd och hjärtflimmer.

Det är inte konstigt att vi älskar fotboll. Gårdagens match gav oss så mycket hopp. Den visade att fotboll spelas under 90 minuter, att psykologin inom sporten är brutalt viktig och den visade att vi aldrig kan vara riktigt säkra på någonting. Det är glädjande på så många sätt.

Mindre glädjande är förstås Tysklands uppträdande de sista 30 minuterna. I Sverige talar vi om bragden, miraklet, undret. Jag vill inte beröva det svenska fotbollslandslaget på något, det var en moraliskt stark prestation. Det var härligt att se. Så länge matchen lever, lever också hoppet. Det visade svenskarna i Berlin i går.

Men ärligt talat: 4-4-resultatet ska tillskrivas Tyskland och inte Sverige. Det var Tyskland som gav bort den där säkra 4-0-ledningen. De flesta fotbollsnationerna – bortsett från bottenskrapet – hade gjort fyra mål på Tyskland i går. Jag kan inte förklara varför Joachim Löw och hans landslag lät det gå så långt, men det gjorde man. Tacka fan för att Sverige är bra nog för att utnyttja det.

Under första halvlek bjöd inte Sverige på något som helst motstånd. Det såg katastrofalt ut. Man ställde bara ut skorna på Berlins gräsmatta och tittade uppgivet på när tyskarna rullade runt bollen. När tyskarna målade modern fotbollskonst. Under 60 minuter var det ett konstverk, en sjudundrandes fotbollsshow. Kanske den bästa fotbollen Tyskland har spelat under Joachim Löws ledning.

Att Tyskland har en offensiv av absoluta världsklass råder det inget tvivel om. När man då inte sätter emot något blir det förstås lätt tre mål i en halvlek. Marco Reus och Miroslav Klose skrev fotbollspoesi när 2-0-målet föll, Klose hade dessförinnan gjort 1-0 och är nu väldigt nära evigheten. Det var förstås Reus som assisterade även den gången. Store Mertesacker gjorde 3-0. Sverige hade inget att säga till om – men det verkade inte som att Sverige försökte göra det heller. Man kan inte låta Tyskland spela sitt spel, man kan inte släppa mittfältet bara så där.

Mesut Özil smällde in 4-0 i andra halvlek. Hamrén hade dock gjort två smarta byten, man ökade risktagandet och man var galet effektiva framför Manuel Neuers mål. Kacaniklic löpte smart på kanten, gjorde livet svårt för Boateng. Källström kom in och kunde utnyttja det faktum att Kroos och Schweinsteiger inte alls fungerar ihop på det centrala mittfältet, det blir för framtungt. Zlatan kunde äntligen manövrera framför en ensamlämnad backlinje, Sebastian Larsson gjorde precis som Kacaniklic och pressade ner längs kanten. Målen började komma.

Vad svarade Tyskland och Löw med?

Inget. Absolut ingenting. De offensiva spelarna (inklusive ytterbackarna och främst Kroos) fortsatte framåt. Mindre koncentrerat, lite slarvigare och ännu mindre jobb i det defensiva. Det lämnade Schweinsteiger och några försvarare väldigt ensamma samtidigt som Sverige fick gott om tid på sig i anfallen. Det blev tyskt kaos. Klart som korvspad att det också blev svenska mål.

När det började krisa satte Löw in underbarnet och finteknikern Mario Götze för slitvargen Thomas Müller. Jag förstår att Löw ville få nya impulser offensivt, att han ville försöka hämta tillbaka matchen. Men varför inte ta ut Özil eller Reus då? Hur i hela fridens namn kunde han låta Toni Kroos och Bastian Schweinsteiger få spela vidare på ett tappat mittfält? Varför fick inte Höwedes komma in för en allt svagare Boateng? Alla tecken fanns där. Allt tydde på katastrof. Det syntes tydligt för de allra flesta. Men inte för Löw, han valde att inte inse faran.

Inte hjälpte det att Holger Badstuber kanske gjorde sin sämsta match i landslagströjan. Detsamma gäller Manuel Neuer. Men det är inte enskilda spelare som ska hängas, det är inte så enkelt (även om Marcel Schmelzer nog önskar att just, låt säga Badstuber, får offentlig kritik av Löw).

När det behövdes som mest fanns det ingen ledare, ingen klarsynt taktiker, ingen tuff benknäckare. Lagkapten Philipp Lahm såg ut som en skrämd mus och kom med värdelösa floskler efter matchen. Bastian Schweinsteiger, som gärna vill vara en ledare, var knäpptyst. Det bästa han kom på var att försöka maska. I Berlin. Det fanns ingen som tryckte till Zlatan Ibrahimovic som bara växte och växte. Ingen tog tag i taktpinnen. Och på bänken satt Joachim Löw och…ja, vad gjorde han egentligen?

Som jag skrev inför matchen är Tyskland ett landslag med problem. Ganska ordentliga sådana. Backlinjen är inte bra nog för att rädda en match på egen hand, positionsspelet i defensiven är fortsatt under all kritik. En hönsgård är många gånger organiserad i jämförelse. Psyket är sviktande, segermentaliteten (detta diffusa begrepp) är borta. Mittfältarna tar inte defensivt ansvar. Det håller inte. Jag kan inte se någon organisation, någon enhetlig tanke om vad som ska göras under 90 minuter.

Och jag kan inte se någon riktig ledare. Någon som visar sig när det behövs som allra mest.

Något är allvarligt fel i Tyskland. Det här är en generation som charmerar och imponerar. En generation spelare som bjuder på det bästa man kan tänka sig i offensiv väg. Men det bär aldrig hela vägen. Gång på gång faller man på mållinjen. Och de där bakomliggande problemen blev smärtsamt tydliga i går.
Något har gått förlorat i den tyska fotbollstransformeringen. Fotboll är inte längre ett spel där 22 man jagar en boll i 90 minuter och där Tyskland till sist står som segrare.

Offensivt leker förstås livet för Tyskland. Det är en sylvass lagdel – med mängder av alternativ. Men det räcker inte när man slutar spela fotboll efter 60 minuter.

All heder till Sverige för hur man tog matchen i hamn de sista 30 minuterna. Men mest av allt är Tyskland som det ska bockas och bugas för.

Tack för en sjuhelsikes fotbollsmatch. En show, sådan underhållning, något som vi sent kommer att glömma. Fotbollen lever i allra högsta grad. Det pratades om Braveheart inför matchen. Strunta i all världens filmer – de blir aldrig lika bra, dramatiska eller underhållande som en sådan här fotbollsmatch. Samtliga Oscarspris bör landa i Berlin och Olympiastadion.

Vad som egentligen hände i Berlin kommer jag dock aldrig att förstå. Men det är därför jag älskar den här sporten.

/Wingren

Så har vi fått Joachim Löws startelva. Den ser precis ut som jag gissade i förra blogginlägget – bortsett från att Philipp Lahm har bytt kant och att Jerome Boateng kliver in till höger i backlinjen. Marcel Schmelzer, som skulle ha försvarat till vänster, har fått en smäll på foten och missar alltså matchen mot Sverige på grund av skada. Bittert för en kille som så gärna vill bevisa att han duger, bittert för ett skadedrabbat Borussia Dortmund.

Vad förändringen betyder för själva matchen? Inte mycket.

Boateng spelade till höger mot Irland och kan positionen, Lahm kan spela till vänster utan några som helst problem. Jag vill nästan påstå att Tyskland blir defensivt starkare. Men det är klart att förändringar strax innan match alltid är jobbigt – i det här fallet bör det dock inte skapa några större problem.

Med Marco Reus från start till vänster på det offensiva mittfältet gäller det nu för Lustig att inte vara ett dugg lustig försvarsspelet.

Så här startar alltså Tyskland:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Lahm
Kroos, Schweinsteiger
Müller, Özil, Reus
Klose

Tysklands U21-landslag vann för övrigt den svettiga och avgörande matchen mot Schweiz med 3-1. Målen gjordes av Holtby (Schalke), Sobiech (Fürth/Dortmund) och Polter (Nürnberg/Wolfsburg).

Nu hoppas vi på en finfin tillställning i Berlin om ungefär 40 minuter.

/Wingren