Nu lämnar vi den europeiska glansen och inriktar oss på det som verkligen får pulsen att stiga – Bundesliga. Tiden bara rusar iväg för tillfället och det är nu som matcherna verkligen börjar bli avgörande. Varje poäng känns som en kraftansträngning och varje förlorad poäng känns som ett oreparerbart misstag. Det är nu säsongen har kommit in i den heta fasen. Den bästa tiden på året närmar sig.

En av dessa ack så avgörande matcherna är lördagens möte mellan Bayer Leverkusen och Borussia Mönchengladbach. Säsongens överraskningslag befinner sig fortfarande på tredje plats med 48 poäng. Men spelet har hackat lite på sistone. Bayer Leverkusen har börjat hitta rätt och ligger plötsligt femma – med 40 poäng. Åtta poäng skiljer alltså. Och det här är ju så spännande. En vinst för Leverkusen blåser rejält med liv i Champions League-drömmarna, en vinst för Gladbach skulle med största sannolikhet säkra en Champions League-plats, antingen direkt eller via kval. Åtta poäng kan bli fem, åtta poäng kan bli elva.

Borussia Mönchengladbach saknar verkligen Patrick Herrmann smärtsamt mycket. Han var viktigare för lagets bländande offensiv än vad många trodde. Marco Reus sågs som nyckelspelaren, som Atlas sam bar på Jorden. Det var inte han, åtminstone inte han på egen hand. Ty han behöver sin lekkamrat Herrmann. Gladbach har haft svårt att bygga upp sitt offensiva spel på samma sätt, och har därför tappat onödigt mycket poäng.

Bayer Leverkusen å andra sidan har gått riktigt bra på sistone om vi bortser från storförlusten mot Barcelona och förra helgens förlust mot VfL Wolfsburg. Leverkusen känns lite hetare än Gladbach för tillfället, men inte smartare.

Det som gör kampen extra intressant i mitt tycke är matchen i matchen: Bernd Leno, 20, mot Marc-André ter Stegen, 19. Den här målvaktskampen är inte bara prestigefylld, utan kommer med högsta sannolikhet avgöra matchen. Leverkusen vill anfalla, vill försöka föra spelet – men har ett försvar som har ganska svårt att hänga med, man har svårt att samla laget. Det kommer Mönchengladbach att älska, för det är precis denna typ av matcher de har saknat. Lucien Favres spel bygger på att försvara sig disciplinerat och effektivt för att sedan ställa om blixtsnabbt. Ytorna kommer att finnas mot Leverkusen. Men även Leverkusen kommer att få sina chanser. Så frågan är: vem av målvakterna tänker vara överjävligast?

Leno och ter Stegen är båda födda 1992. Leno har hunnuit bli 20, ter Stegen fyller 20 i slutet av april. De har följts åt under flera år. Målvakterna har gått en ständig kamp mot varandra i olika ungdomslandslag och nu är båda två fullblodsproffs i tyska storklubbar. 19 och 20 år gamla.

För tillfället konkurrerar de med varandra om en plats i U 21-landslagets mål. Marc-André ter Stegen gick för Bernd Leno sist. På lördag möter de varandra i en match som handlar om så mycket. Om en europeisk framtid. Runt omkring 100 meter skiljer dem åt – ändå kommer de att vara direkta konkurrenter. Vem drar det längsta strået på lördag?

I mina ögon är ter Stegen en bättre målvakt än Leno. Men över huvud taget känns det helt sjukt att inse hur många bra målvakter Tyskland förfogar över. Jag tycker ändå att ter Stegen har visat det där lilla extra. Han känns säker i luften, trygg med fötterna, snabb på linjen och har dessutom en förmåga att göra monsterräddningar. I mina ögon är ter Stegen inte bara bättre än Leno, den här säsongen har han varit Bundesligas bäste målvakt. Och det med 19 år. Manuel Neuer borde känna flåset i nacken, hur länge kan han hålla ter Stegen bakom sig? Och om ter Stegen faller så finns Leno, Fährmann, Trapp, Sippel, Unnerstall, Ulreich, Baumann och Zieler som seriösa konkurrenter.

Mitt framtidstipps är dock att Marc-André ter Stegen blir den som efterträder Manuel Neuer som Tysklands, kanske världens, bäste målvakt.

Efter önskemål från Albin så tänkte jag försöka tippa matcherna från och med nu, enligt traditionella 1X2-metoden. Jag ser det här som självmord och låter meddela att jag inte tar något som helst ansvar för den faktiska utgången. Skämt-å-sido, det som gör Bundesliga så speciell är just den här ovissheten. Men ett försök, det kan jag väl göra.

Bundesliga omgång 26:

Fredag 20:30
TSG Hoffenheim – VfB Stuttgart
Babbel, Widmayer, Compper, Beck, Rudy, Schipplocki, Vukcevic, Weis och Jaissle. Vad är det här för något undrar ni? Jo, de har allihopa ett förflutet i Stuttgart men återfinns nu i Hoffenheim. Och i Stuttgart har vi Vedad Ibisevic som lämnade Hoffenheim i vintras. Många återseenden. Hoffenheim har Bayerns förnedring i ryggen, medan Stuttgart kommer till matchen efter en 0-0-match mot bottenlaget Kaiserslautern. Ingen toppform här direkt, men stor vilja och motivation att göra bra ifrån sig. Stuttgart känns som det farligare laget och Hoffenheim verkar vara lite vilse. Vem ska göra målen? Vem ska styra upp backlinjen?
Jag tror på: 2.

Lördag 15:30
Bayer Leverkusen – Borussia Mönchengladbach
Som sagt, en seger för Leverkusen är ett krav om man vill beblanda sig i kampen om CL-platser. Robin Dutt har fått laget att dra åt samma håll, Ballack-soppan har ätits upp och man känns farliga i offensiven igen. Men Gladbach är inte vilket motstånd som helst. Favres lag har varit fantastiskt den här säsongen – och Leverkusen saknar Lars Bender. Det ska dock sägas att Leverkusen älskar att möta Gladbach på hemmaplan. 17 vinster och 110 mål har man gjort på Gladbach, vilket gör die Fohlen till favoritmotståndare. Herrmann saknas ännu för Favre, men Reus ska få agera centralt igen, vilket har sett bättre ut än ute till höger. Matchen i matchen mellan målvakterna kan avgöra det här.
Jag tror på: 2.

Borussia Dortmund – Werder Bremen
Om Dortmund spelar oavgjort eller vinner är klubben obesegrad i 20 matcher, vilket i så fall är ett nytt rekord för föreningen. Senast mot Augsburg såg det dock fantasilöst ut, tränare Klopp vill se en reaktion från spelarna. Werder Bremen är dock Dortmunds skräckmotståndare med hela 39 förluster i Bundesliga. Bortsett från Mario Götze ska alla kunna spela. Annat är läget i Bremen. Pizarro, som är ack så viktig, är avstängd och Arnautovic är skadad sedan tidigare. Dessutom är Marin tveksam. Bremen har dock en härlig 3-0-vinst mot Hannover med sig i bagaget. Räkna med en öppen, offensiv och chansrik match.
Jag tror på: 1.

FC Augsburg – FSV Mainz 05
Augsburg har inte förlorat på hemmaplan under Rückrunde, Mainz nyförvärv Zidan har gjort sex mål på sex matcher. Två fina serier. Augsburg har verkligen tagit sig mod och kämpar nu på ögonhöjd med andra bottenlag, kanske med lite mer vilja till och med. Mainz å andra sidan har hittat rätt efter flera månaders sökande, och lagets aggressiva matchinledningar banar vägen för poäng i match efter match. Callsen-Bracker är tillbaka för Augsburg.
Jag tror på: 2.

Hamburger SV – SC Freiburg
Nervkittlande match på så många sätt. En HSV-vinst ger en ganska komfortabel placering i tabellen, en förlust däremot betyder återigen bottenstrid för Finks lag. Freiburg är på uppgång och har insett allvaret och spelar med mycket hjärta. Finks största huvudbry torde vara backlinjen: Westermann, Aogo och Jansen saknas. Jansen hade ju annars varit ett alternativ för Aogo, men sån tur har inte Fink. Det sägs bli Mancienne och Bruma i mittlåset. Med tanke på hur darrigt Hamburgs försvar har varit tidigare, så känns det som om att Freiburg kommer kunna framstå som Bayern München sett till offensiven. Dock är härlige Töre tillbaka och han kan ställa till med mycket problem för Freiburg.
Jag tror på: X.

FC Nürnberg – VfL Wolfsburg
Båda lag står på samma poäng inför matchen – 31. Skillnaden är att Nürnberg bara vill kämpa för att klara kontraktet, Wolfsburg drömmer om Europa. Hecking har fått ordning på Nürnbergs spel men mot Mainz räckte det inte riktigt. Wolfsburg tog en skön skalp mot Leverkusen sist, men utan att övertyga spelmässigt. Det borde bli en ganska ångestladdad match med ett Nürnberg som vill ta tillvara på Wolfsburgs misstag. En vinst är viktig för båda lag.
Jag tror på: X.

Lördag 18:30
Hertha Berlin – Bayern München
14-1 i målskillnad på två matcher för Bayern München. Och nu väntar en tuff bortamatch mot ett Hertha Berlin i fritt fall, tuff på så sätt att bottenlag brukar kunna bjuda på en heroisk kamp. Och tuff så till vida att Otto Rehhagel är den tränare som har vunnit flest gånger mot Bayern (18). Lagkapten Kobiashvili är avstängd men Rehhagel har före detta Bayern-spelarna Kraft, Lell och Ottl i truppen. De har säkert inget emot att sätta käppar i Bayerns hjul. Men har Berlin någon ärlig chans? München är i en hysterisk form och nu vill spelarna inget hellre än att visa att man klarar av att vinna även på bortaplan. Heynckes ligger febersjuk man ska enligt planerna kunna sitta på bänken i morgon.
Jag tror på: 2.

Söndag 15:30
FC Kaiserslautern – Schalke 04
Kaiserslautern kan tangera ett klubbrekord på söndag. Ett klubbrekord som ingen spelare eller tränare vill vara med om att tangera: nämligen 16 matcher i rad utan vinst. Framför allt är det Kaiserslauterns usla offensiv som har försatt laget i detta jobbiga läge. Det har endast blivit 16 mål på 25 matcher. Underkänt. Surt nog så är man nästan tvungna att vinna över plötsligt formstarka Schalke, åtminstone om bottenkonkurrenterna plockar poäng. Schalke har en Huntelaar i gala-form och vann senast mot HSV med 3-1, samt mot Twente med 4-1. Inget fel på självförtroendet där. Schalkes största problem är försvarsspelet, men det känns som att Kaiserslautern får större problem med Schalkes offensiv än tvärtom. Papadopoulos är tillbaka från avstängning.
Jag tror på: 2.

Söndag 17:30
Hannover 96 – FC Köln
Hannover kan ta ett nytt klubbrekord om man inte förlorar mot Köln, det skulle innebära 14 hemmamatcher utan förlust. Och det finns inte mycket som talar för att Köln ska vinna mot Hannover även om Slomka och hans lag har spelat tre raka matcher utan vinst i Bundesliga. Men i torsdags vann man med 4-0 mot Liege och fick fylla på lite självförtroende. Kölns matcher på senare tid har varit viljelösa, slarviga och beklämmande. Ståle Solbakkens lag lyckades dock plocka tre viktiga poäng mot Berlin senast. Jajalo är avstängd men Köln hoppas fortfarande på att Podolski ska få spela, då man har gjort en andra överklagan på avstängningen. Hannover känns dock starkare och är man inte för trötta i benen efter den fina insatsen mot belgarna bör det bli tre poäng.
Jag tror på: 1.

/Wingren

Någon har bestämt sig för att ”förbättra tjänsten” – i praktiken betyder detta att jag inte har kunnat logga in för att skriva. Men nu ska det hela, tydligen, vara förbättrat och jag kan då slänga upp en text som sammanfattar omgång 25 av Bundesliga. Enjoy.

Bayern München krossade ett värdelöst, håglöst och frånvarande Hoffenheim med 7-1. Otroligt. Det är ett resultat som injicerar nytt liv i titelkampen, särskilt då Borussia Dortmund tappade två poäng i Augsburg. Borussia Mönchengladbach saknar Herrmann smärtsamt mycket och sakta men säkert tappar laget kontakt med Dortmund och München. Som förväntat ungefär. Men det är förstås långt ifrån över.

Det är spännande, nervkittlande och galet vart vi än tittar i tabellen just nu. Det är givetvis fantastiskt härligt och kul. Men det är inte bara en spännande och oförutsägbar liga vi njuter av. Det är inte bara den offensiva fotbollen, som spelas med hjärta, som vi får njuta av. Bundesliga utvecklas positivt. Och så här långt är inte säsongen 2011/12 något undantag.

2092. Så många gånger har någon linjedomare på någon arena viftat med sin flagga för att markera att det är hörna. Det är den lägsta noteringen efter 25 omgångar på 20 år. Dock har 75 stycken resulterat i ett mål vilket är den bästa utdelningen sedan man började mäta denna typ av statistik.
Men om nu hörnvarianterna och hönskyttarna har blivit bättre – så har frisparksskyttarna blivit sämre. Endast åtta frisparkar har gått direkt i mål, de senaste 20 åren brukar det åtminstone vara 14 efter 25 omgångar.

Fem anfallare. Så många har gjort minst 16 mål så här långt. Vi pratar förstås om Gomez, Huntelaar, Podolski, Lewandowski och Pizarro. Det är inte särskilt vanligt att så många anfallare presterar så bra – närmare bestämt 35 år sedan enligt bundesliga.de.

25,7 år. Det är genomsnittsåldern på spelarna som har fått speltid den här säsongen. Det var 38 år sedan (säsongen 1973/74) som Bundesliga var så här ung.

44 751. Så många supportrar har i snitt besökt de mäktiga arenorna i Tyskland. Om det håller i sig kan vi notera ett nytt rekord då den tidigare toppnoteringen efter en hel säsong ligger på 42 653. Helgens omgång innebar även att över tio miljoner har tagit sig till arenorna, aldrig någonsin har denna drömgräns passerats efter bara 25 omgångar.

7 167. Så många gånger har domarna blåst för en ojusthet. Endast förra säsongen var snällare efter 25 omgångar. Säsongen 2001/02 var den fulaste – då hade 9 381 ojustheter noterats efter bara 25 omgångar.

28. Så många mål har kommit till efter misstag från målvakter. I genomsnitt brukar denna siffra ligga på 39 efter 25 omgångar. Det är extra imponerande med tanke på alla unga målvakter som får chansen (bland annat ter Stegen, Leno, Ulreich, Unnerstall, Fährmann, Zieler, Kraft, Baumann och Trapp).

43 procent. Så stor andel av målen har kommit från mittfältet den här säsongen, tillsammans med säsongen 1994/95 är det den högsta noteringen sedan man började mäta detta. Det här hänger givetvis ihop med att väldigt många tränare föredrar att spela med en ensam anfallare.

87 procent. Så stor andel av straffsparkarna har letat sig in bakom målvakten – 47 av 54 närmare bestämt. Om det här håller i sig får vi ett nytt rekord, då den tidigare toppnoteringen är 84 procent.

Bundesliga lever alltså. Inte bara spänningen i tabellen, det mesta med Bundesliga mår riktigt, riktigt bra. Det är bara frisparksskyttarna som har en anledning att fråga sig själva vad som är fel.

Bundesliga omgång 25:

VfB Stuttgart – FC Kaiserslautern 0-0
Målglada Stuttgart nollades, och ingen blev väl förvånad över att Kaiserslautern inte gjorde något mål. Ett kryss på bortaplan mot Stuttgart är egentligen bra för ett kris-lag som FCK, men när man inte har vunnit på 15 matcher känns en poäng alltid som två poäng för lite. Stuttgart var det bättre laget även om bortalaget fick ett par chanser. Men Labbadias elva lyckades aldrig få in bollen i mål och då hjälper det inte att kontrollera händelserna. Tungt för Stuttgart som precis hade fått upp hoppet om en plats i Europa igen.

VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen 3-2
Robin Dutt hade tre raka segrar i Bundesliga, men en 1-7-förlust i Champions League att hantera. Leverkusen var dock det starkare laget och gjorde tidigt 0-1 genom Kießling. Men Magath fick äntligen lite ordning på sitt försvar och Wolfsburg växte in i matchen och Helmes samt Dejagah såg till att snacket i halvtid var lite roligare. Leverkusen var fortsatt det mer dominanta laget i andra halvlek, men Wolfsburg rusade iväg på farliga kontringar. Kadlecs självmål gjorde det jobbigt för Leverkusen som hade ett hopp om en ny chans i Champions League. Derdiyok reducerade till 3-2, Bellarabi brände ett jätteläge.

FSV Mainz 05 – FC Nürnberg 2-1
Tre segrar i rad för Nürnberg, och skulle man nu vinna mot Mainz så hade Hecking tänkt förklara nedflyttningsstriden som avslutad. Så blev inte fallet mot ett på sistone lika starkt Mainz. Nürnberg har levt på sitt fina försvar de senaste matcherna, men mot Mainz ville det sig inte. Müller gjorde ett tidigt mål innan Zidan utökade till 2-0 med sitt sjätte mål på sex matcher för Mainz. Otroligt. I andra halvlek växte Nürnberg allt mer in i matchen och fick också sin reducering genom Didavi. Heckings lag tryckte på för en kvittering men Mainz höll ut. Szalai lyckades filma till sig ett rött kort i slutet av matchen.

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg 0-0
Herrmanns skada har verkligen ställt till det för Gladbach och Favre. Oscar Wendt fick spela från start mot Freiburg men gjorde inget större väsen av sig. Reus har haft svårt att visa sin suveränitet och den där bländande kreativiteten i Gladbach saknas – även om man hade matchens bästa chanser. Freiburg försvarade sig bra, med hjärta och hjärna.

Bayern München – TSG Hoffenheim 7-1
En nyttig vinst för München som behöver självförtroende inför Basel-matchen på tisdag. Hemmalaget hade verkligen bestämt sig för att vinna och tryckte gasen i botten. Gomez hann med ett hat trick, Ribéry tre assist och ett mål. Det var en imponerande uppvisning av Bayern, som dessutom ökade på sin positiva målskillnad. Men frågan är förstås om Hoffenheim ens var på plan? Det verkade inte så. Babbels nya lag gjorde ingenting för att stoppa Bayern München. Faktum är att förre Hoffenheim-spelaren Luiz Gustavo tyckte så synd om sina gamla kompisar att han la in bollen i eget mål. Men München verkar vara tillbaka – trots motståndet. 7-1 är alltid 7-1.

FC Köln – Hertha Berlin 1-0
Mycket dramatik i Köln, så väl under matchen som efter. Hemmalaget inledde starkast och det var tydligt hur mycket Podolski betyder för Solbakkens Köln. Clemens gjorde välförtjänt 1-0. Rehhagel tvingas nu kämpa vidare i bottenstriden, medan Köln kan andas ut en aning. Jajalo, Kobiashvili och Podolski fick se det röda kortet. Två Köln-spelare och en Berlin-spelare alltså. Poldis röda kort var dock helt fel.
Efter matchen kom så sedan en typisk Köln-nyhet: sportchefen Volker Finke har fått sparken. Det är alltid något på gång i Köln.

FC Augsburg – Borussia Dortmund 0-0
Förra omgången gick Dortmunds väg, den här gången var det tvärtom. Ett disciplinerat, stabilt och defensivt starkt Augsburg klarade 0-0 mot Dortmund, och nu ligger man ovanför strecket. Augsburg gjorde det mycket bra och poängen var helt välförtjänt, men det ska också sägas att Dortmund inte var bra. Med Kehl och Bender på det centrala mittfältet försvann kreativiteten, och när Kagawa och Lewandowski punktmarkerades dog bortalagets spel. En ganska tråkig match, med ett par fina räddningar.

Werder Bremen – Hannover 96 3-0
Schalke gjorde en ”Bremen” senare under söndagen – vann på effektivitet i en spelmässigt jämn match. Det här var en viktig match i kampen om EL-platserna och Pizarro, Prödl samt Rosenberg fixade de nödvändiga målen. Glädjande för oss svenskar är att Rosenbergs var riktigt nyttig för sitt Bremen, och målet osade klass. Kan han hitta en hysterisk form innan EM? Wiese hade en del att göra dock, Hannover var sannerligen inte ofarliga. Det var en riktigt underhållande fotbollsmatch som egentligen kunde ha slutat hur som helst. Pizarro delade ut en örfil till Pogatetz och det återstår att se om vi får en bestraffning i efterhand.
Rosenberg gjorde för övrigt ytterligare ett mål, men detta dömdes märkligt nog bort.

Schalke 04 – Hamburger SV 3-1
Två trender bröts i söndags. Schalke vann äntligen hemma mot HSV (senast var i april 2004) och Finks Hamburg fick erkänna sig slagna i en bortamatch (åtta matcher utan förlust). Hamburg inledde piggast och borde definitivt ha gjort mer än ett mål i första halvlek, men hemmalaget var effektivt mot ett rörigt försvar. Pukki och Metzelder nätade innan Huntelaar fick en billig straff (nog kan man blåsa straff där, men då får vi tio straffar per match) som han också gjorde mål på. Kacar reducerade precis innan halvtid. I andra halvlek försökte HSV trycka på, men lyckades aldrig etablera det spela man behövde. Även Schalke hade sina chanser och Drobny hade en del att göra. Jermaine Jones hamnade i två frilägen – men han brände båda.

/Wingren

Jag börjar känna mig tjatig nu. Det här är inte första gången jag ifrågasätter domarnas insatser. Nog förstår jag att det är förbannat svårt att se allt, och att det är ett ytterst otacksamt jobb att hålla i visselpipan, flaggan eller den där pekpinnen. Just därför brukar jag inte brusa upp när det är hårfina offside-beslut som går fel, en 50/50-situation i straffområdet eller en väl dold handboll. Det är sånt som händer. Det är fotboll som vi känner den. Det är något vi får leva med – på gott och ont.

Men det är ju faktiskt så att fotboll inte bara är en underhållningssport för oss som inte har något bättre för oss. Det är även en multinationell, kommersiell och tuff företagsvärld. I dessa hårda ekonomiska tider älskar klubbarna när de får chansen att spela i Europa. I dessa turneringar finns goda möjligheter att låta det klirra i skattkistan. Ska då ett inkompetent domarteam få avgöra om du går vidare eller ej?

Den straff som Schalke 04 fick mot sig i går är ett hån. Ett stort jävla hån. Och än en gång måste jag fråga: vad i hela friden har straffområdesdomaren för uppgift, och varför är linjedomarna på plats om de inte ens kan uppfatta att en situation har skett utanför straffområdet? Det var alltså i den 60:e minuten i går mellan Twente och Schalke som det hände. Det stod 0-0, ett resultat som Schalke givetvis var nöjt med. Joel Matip jagar Twentes anfallare, Luuk de Jong, som har fri väg mot Hildebrands mål. Utanför straffområdet snubblar han på sig själv och faller. Craig Thomson blåser straff och visar ut Matip för ”tilltaget”.

Okej. Matip kanske, kanske, kanske råkar nudda de Jong så att denne sedan snubblar på sig själv. Kanske. Jag är tveksam. Men även om domaren, straffområdesdomaren och linjedomaren missar det faktum att anfallaren snubblar på sig själv – hur fan kan de missa att det faktiskt skedde utanför straffområdet? Det är bedrövligt. Det är skamligt. Det här är ändå Europa League, en turnering som ska vara det ”näst finaste” i Europa. Kan vi inte begära bättre domarinsatser då? Det här avgjorde givetvis matchen och Schalke måste nu vinna med två måls marginal hemma i Gelsenkirchen.

Klubbens sportchef, Horst Heldt, var inte glad efter matchen. Som ni förstår. Han skrattade hånfullt åt situationen när han fick se reprisen efteråt och slängde ur sig ordentligt med giftiga spottloskor riktade mot domarteamet och Uefa.

”Han snubblar på sin egen fot. Det är en fullkomlig katastrof. På det här viset är det verkligen inte roligt, när det står såna amatörer (domarna)”.

”Det stör mig, besvikelsen är enorm. Det är ett så avgörande domarmisstag. Jag förstår inte”.

”Uefa har i flera år avstått från tekniska hjälpmedel, men om domaren bara hade haft tio sekunder på sig för att kolla på händelsen på en skärm, så hade han vetat att det inte var något”.

Han var inte glad. Jag förstår honom. Det är en match som man helst bara vill glömma. I en miljardindustri får sånt här egentligen inte ske. Inte så här uppenbara misstag. För visst, fotbollens charm finns lite i ovissheten. Man vet aldrig om alla domslut blir rätt. Och hur mycket man än kan störa sig på det så har vi lärt oss att leva med det och även finna det spännande. Men misstag av den här karaktären – det får inte finnas.

***

Hannover 96 fortsätter att imponera i Europa League och stod än en gång för den bästa tyska insatsen. Slomkas lag tog ledningen i Belgien mot Standrad Liege (en match som tyskarna förlorade med 2-0 i gruppspelet). Men hemmalaget kom tillbaka och gjorde två snabba mål. Dock visade Hannover upp det där härliga spelet, och den grymma inställningen som vi har vant oss vid när de spelar i Europa. Spelarna offrade allt i varenda situation och United-nyförvärvet Mame Biram Diouf lyckades också göra 2-2 innan han utgick skadad. Det blev även matchens slutresultat och Hannover har goda chanser till avancemang. Hatten av för Hannover, det måste jag säga.

***

Så var det äntligen fredag och en ny omgång av Bundesliga knackar på dörren. Och vi har hamnat i ett sällsynt prekärt läge. Nu har ligan hittat tillbaka till den tyska charmen. Nu är det inte bara en kliché utan en påtaglig verklighet – alla kan slå alla. Möjligtvis är Dortmund undantaget, men hur länge till? Och på andra hållet känns väl Kaiserslautern och Köln som hopplösa lag, men så lyckades de ju få med sig en poäng mot Wolfsburg respektive Hoffenheim ändå. Jag är glad över att jag inte jobbar med att sätta odds. Vem trodde att Nürnberg skulle slå Gladbach? Vem trodde att Leverkusen skulle slå München, att Freiburg skulle spela triumfera mot Schalke eller att Stuttgart skulle krossa HSV? Vem trodde att Augsburg skulle fördubbla sin effektivitet och ta elva av 15 poäng på de senaste fem hemmamatcherna? Handen på hjärtat – trodde någon på det?

Och på tal om Nürnberg. Här måste jag erkänna mig slagen – Dieter Hecking har överbevisat mig. Nu är visserligen inte säsongen över, men jag gick ganska hårt åt Nürnberg och framför allt Hecking under vintern. Det har visat sig att jag har haft fel så här långt.

Hans Nürnberg är faktiskt det fjärde bästa laget så här långt i Rückrunde. Och det är ingen slump. Han har lyckats arbeta in en automatik i spelet som underlättar när laget måste kompensera för skador eller avstängningar. Han har skickat mittfältaren Markus Feulner till positionen som högerback och helt plötsligt fått en väldigt stabil backlinje. Han har fått spelarna att förstå att fler måste fylla på i boxen när laget vinner boll. Han har lyckats få spelarna att dra åt samma håll, så väl defensivt som offensivt. Det kämpas mycket och det är disciplinerat.

Nürnberg pressar med hela laget när man inte har boll, och gör på så sätt livet väldigt svårt för sina motståndare. Man har faktiskt släppt in minst antal mål av alla lag sedan vinteruppehållet. Sedan den 17:e omgången så har Nürnberg alltid sprungit mer än sina motståndare. På fasta situationer försvarar man sig utmärkt, endast en hörna har resulterat i ett baklängesmål (med det är man bäst i ligan) och endast två frisparkar har resulterat i mål.

Dessutom måste jag hylla lugnet från spelarna, tränaren och hela klubbledningen. Det var stormiga tider ett tag, men i stället för att bjuda på cirkus så tog man det lugnt och trodde på sig själva. Hecking och Nürnberg förtjänar en eloge – och för tillfället tar jag tillbaka den kritik som jag en gång riktade mot Heckings arbete.

Bundesliga omgång 25:

Fredag 20:30
VfB Stuttgart – FC Kaiserslautern
Plötsligt kan Stuttgart åter ta upp kampen om en plats i Europa – med lite tur räcker det med plats sju, beroende på hur det går i tyska cupen. Labbadias Stuttgart har varit riktigt bra, åtminstone målfarligt, på sistone. Hela 18 mål har gjorts sedan uppehållet – och sjukt nog så har gästande Kaiserslautern bara gjort 16 mål den här säsongen, totalt. Det är alltså ingen överdrift att påstå att de tre poängen är oerhört viktiga för båda lagen. För det här är ingen grå mittenkamp – det här handlar om Europa-spel respektive överlevnad i det tyska finrummet.

Lördag 15:30
VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen
Hade det inte varit för det förödmjukande nederlaget mot Barcelona i Champions League (1-7-förlust) så hade man tänkt sig Leverkusen som klara favoriter. Felix Magath får inte någon ordning på sitt Wolfsburg och kritiken mot tränaren lurar bakom kulisserna. 0-0-matchen mot Kaiserslautern var rakt igenom usel, bortsett från de faktum att man åtminstone inte släppte in något mål. Leverkusen har annars hittat formen i ligan som sagt och har på allvar tagit upp kampen med Schalke om fjärdeplatsen. Robin Dutt har tre raka vinster i rad i Bundesliga, men frågan är om laget har kommit över förnedringen i Europa?

FSV Mainz 05 – FC Nürnberg
Mainz förlorade borta mot Dortmund och skapade väldigt få målchanser. Men man har i ärlighetens namn inget att skämmas över, laget gjorde en väldigt bra insats trots allt. Nu väntar formstarka Nürnberg. Känslan är att den här matchen kommer att bli väldigt intensiv och tuff, då det är två löpstarka och pressande lag som drabbar samman. Gör Zidan sitt sjätte mål på lika många matcher sedan han kom till Mainz i vintras?

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg
Freiburg har gjort det väldigt bra på sistone – på hemmaplan. Senast slog man Schalke men man har även kryssat mot München. På bortaplan ser det dock värre ut och Freiburg har inkasserat tre bortaförluster 2012 – och tio insläppta mål. Borussia Mönchengladbach kastades tillbaka till verkligheten efter krysset mot HSV och nu senast förlusten mot Nürnberg. Det kan bli lika tufft mot Freiburg då Gladbachs mest påtagliga svaghet är att föra matcherna mot de mer destruktiva lagen. Spännande lär det bli åtminstone.

Bayern München – TSG Hoffenheim
Trots att maskineriet i München hostar, hackar, läcker olja och sprutar frätande syra så är ändå laget en makt på hemmaplan. Hoffenheim bör rimligtvis inte ha en chans, trots allt Babbels lag inte har förlorat på sex matcher nu. Det ska dock tilläggas att Hoffenheim aldrig har vunnit mot rekordmästarna i Bundesliga. Men Bayern spelar faktiskt med kniven mot strupen – en förlust här och vi kan börja snacka om en kris på allvar. Bastian Schweinsteiger har börjat träna igen. Bild ser honom som en joker till matchen mot Hoffenheim, Kicker tror att comeback dröjer till Basel-matchen. Vi får väl se, helt enkelt.

FC Köln – Hertha Berlin
En riktig rysare som skjuter förloraren i sank. Berlin ligger på 15.e plats och Köln ligger på 14:e plats. Här finns inget utrymme för en förlust. Otto Rehhagel tog sin första vinst med Berlin förra helgen då man överraskande slog Werder Bremen. Köln lyckades på något sätt spela 1-1 mot Hoffenheim tack vare Podolskis 16:e ligamål. Ståle Solbakken Köln har dock inte tagit en enda poäng på hemmaplan under 2012. Den här matchen känns väldigt oviss, även om Berlin borde tillskrivas ett litet övertag efter förra helgens vinst.

Lördag 18:30
FC Augsburg – Borussia Dortmund
Om Borussia Dortmund vinner mot ett plötsligt hemmastarkt Augsburg så blir det lagets 19:e match i rad utan förlust. Och det skulle innebära att man tangerar klubbrekordet från 1991/92. För övrigt är det även så att ett lag som har haft ett försprång på fem poäng eller mer efter den 24:e omgången alltid har vunnit Bundesliga – sedan systemet med tre poäng infördes. Jürgen Klopp avfärdar dock allt snack om att Dortmund kommer att försvara ligatiteln. Nyktert. I startelvan lär kapten Sebastian Kehl ta plats igen trots att Gündogan ersatte honom med bravur senast. Augsburg har behövt cirka sju skott för ett mål 2012, att jämföra med 14 under Hinrunde. Lätt blir det inte för ligaledarna, även om man förstås ska vinna.

Söndag 15:30
Werder Bremen – Hannover 96
Det börjar brinna i knutarna nu. Bremen var ett tag en seriös utmanare om en Champions League-plats, men verkligheten hann ikapp Thomas Schaaf och Bremen. Nu är till och med Europa League-platsen i fara och gästande Hannover är en direkt konkurrent. Smaskigt värre. Jag dömde ju ut Bremen inför säsongen, och i mitt tycke är det fortfarande förvånande att vi finner dem på en så respektabel plats i tabellen. Således är en vinst livsviktig för Bremen, annars kan störtdykningen påbörjas. Hannover får klara sig utan Diouf som alltså skadade sig mot Liege. Och statistiken talar emot Hannover: åtta matcher i Bremen, tre oavgjorda och fem förluster. Bremen har gjort 22 mål, Hannover tre. Men i ärlighetens namn känns inte en Hannover-vinst alls omöjlig. För övrigt saknas Arnautovic som skadade sig när han lekte med sin hund, nu missar österrikaren drygt sex veckor.

Söndag 17:30
Schalke 04 – Hamburger SV
Schalke behöver givetvis en vinst för att hålla avståndet mot konkurrenterna som är sugna på en kvalplats till Champions League. Men försvaret har varit ganska uselt och utan Huntelaar har det varit jobbigt att få in bollen. Värst av allt: Schalke har inte vunnit på hemmaplan mot HSV sedan april 2004. Hamburg å andra sidan blandar och ger som vanligt, rimligtvis borde insatsen på söndag således vara strålande. Men Guerrero saknas efter vansinnestacklingen (åtta matcher) och utan honom kan det bli jobbigt för Hamburgs offensiv. Det här känns helt öppet, men om Schalke bara kan stabilisera backlinjen en aning ska de kunna vinna inför sin stöttande publik.

/Wingren

Vi fick se en hel del den här helgen. Mycket kamp, jättar som föll, sårade lag som reste sig, titelryck, läckra mål, groteska tacklingar, fullpackade arenor och allt annat som hör till Bundesliga. Vi fick se König Otto ta tre poäng med Hertha Berlin, vi fick se topplagen Bayern München, Schalke 04 och Borussia Mönchengladbach falla lite överraskande. Vi fick se en förvånande utskåpning (Stuttgart vann med 4-0 i Hamburg) och Borussia Dortmund gjorde ett ryck i tabellen. Jag tänkte att vi stannar vid det sistnämnda laget. Låt oss tala lite om BVB.

Efter en omgång som talar sitt tydliga språk ska Dortmund hyllas med all rätt. Men med fotbollens raffinerande tre-poäng-system och Bundesligas oförutsägbarhet så är inget klart. Inget är skrivet i sten direkt. Mycket kan fortfarande hända. Därför tänkte jag ta tillfället i akt och hylla Jürgen Klopps lag i dag, innan de visar oss en anledning att inte hylla dem.

Vi vet redan att Borussia Dortmund spelar med ett stort hjärta. Spelarna springer obehagligt mycket match efter match och man vill ständigt ta sig framåt. Killarna som Klopp basar över identifierar sig med föreningen och med fansen, och de ger allt för varandra. Hela tiden. Dortmund kan vinna stort och enkelt, men även svårt och knappt. Lagets största problem är att spelarna bränner åt helvete för många chanser. Men ändå, just nu är Dortmund makten i Tyskland.

Men det är väl just det här som särskiljer Dortmund från konkurrenterna just nu – laget vinner även skitmatcher.

Låt oss titta på vad Klopp har lyckats göra med detta lag som låg i spillror för bara några år sedan. Klubben hotades av konkurs, spelarna flydde och kassakistan var inte bara tom – man var tvingade att sälja den för att över huvud taget överleva. I dag ser det annorlunda ut.

Klubbrekord: Borussia Dortmund har nu tagit åtta segrar i rad, den bästa noteringen någonsin för klubben. Det är dock en bit upp till rekordmästarna Münchens rekord som ligger på 15 raka segrar under Felix Magaths ledning 2005.

Bundesliga-rekord: Klopp och BVB har dock skrivit in sig i hela ligans rekordbok. Vinsten mot Mainz innebär att Dortmund nu har vunnit de sju första matcherna av Rückrunde – det har inget lag gjort sedan Bundesliga grundades.

Starkt och konstant: Dortmund har inte förlorat på 18 matcher, utav dessa har endast tre slutat oavgjort.

Polonia Dortmund: De polska spelarna är en makt i Dortmund och i Bundesliga. Nu gjorde Piszczek assist och ”Kuba” gjorde mål mot Mainz. Dortmunds sju senaste mål har på något sätt skapats av de polska spelarna, antingen som målskyttar eller framspelare. Piszczek, Kuba och Lewandowski alltså.

Styrka och dominans: Dortmund har tagit ledningen med 1-0 13 matcher i rad nu. Endast HSV (1980, 15 matcher) och Köln (1979, 14 matcher) har gjort det bättre.

Om Borussia Dortmunds högflygande fortsätter återstår att se. Det är fortfarande väldigt många poäng kvar att spela om, och absolut ingenting är avgjort. Men om Dortmund står och firar i maj så kommer vi att se tillbaka till den här helgen. Det var då avgörandet föll.

Ligasegrare eller ej – det Dortmund har gjort hittills förtjänar att hyllas.

Bundesliga omgång 24:

Hertha Berlin – Werder Bremen 1-0
Rehhagel vann kampen mot kompisen, eleven, Thomas Schaaf. För Hertha Berlin var denna 1-0-seger livsviktig då man nu har stoppat den akuta blödningen. Bremen däremot har det fortsatt svårt och hade nog önskat sig ett bättre resultat efter 0-1-förlusten mot Nürnberg sist. Men Rukavystas mål efter en dryg timme räckte för Rehhagels Berlin.

Hamburger SV – VfB Stuttgart 0-4
Som förutspått i fredags: Hamburg krossades. Det har varit HSV och Finks melodi den här säsongen, efter en stark insats så går man ut på plan men egentligen är man fortfarande kvar i omklädningsrummet. Labbadia fick återvända som en vinnare och jag ska inte ta något från Stuttgart som givetvis gör en mycket bra insats. Rajkovic hade ingen bra dag och såg riktigt dålig ut, han toppade det hela med att ge Stuttgart två straffar som Kuzmanovic tog hand om. Tidigare hade Ibisevic gjort 0-1. Och det var vid denna ställning som Guerrero gjorde det dummaste och fulaste vi har sett på länge (se förra inlägget) och han lär nu saknas i många matcher. Harnik, vem annars, gjorde sedan 0-4.

FC Kaiserslautern – VfL Wolfsburg 0-0
Fin reaktion av FCK-spelarna efter några idioters uttalande under en träning förra veckan – killarna gick runt med en banderoll i stadion där det stod ”Rasism har ingen plats i FCK”. Men det var väl det enda som var värt att nämna från denna match. Det var verkligen ingen bra match, och 0-0 säger väl det mesta med tanke på att Kaiserslautern verkligen behöver en vinst snart, och Wolfsburg är ligans sämsta bortalag. Hemmalagets Tiffert brände ett bra läge, det är väl det vi tar med oss. 14 matcher utan vinst nu – hur länge blir Marco Kurz kvar?

Bayer Leverkusen – Bayern München 2-0
Leverkusen gjorde det oväntade och vann mot München, det har man inte gjort på de senaste 14 försöken i Bundesliga. Första halvlek dominerades av Bayern som verkligen ville få hål på Leno och Leverkusen så kvickt som möjligt. Men Leno stod på rätt plats vid rätt tid, och när Gomez äntligen lyckades runda honom så klev Friedrich fram och rensade undan bollen. München borde ha gjort ett mål under inledningsfasen, men lyckades inte. I stället tog Leverkusen över mer och mer i andra halvlek och det var väl inte orättvist när Kießling fick stöta in 1-0 efter Neuers misstag och Derdiyoks lyftning. Neuer gjorde dock en bra match i övrigt och stod för en hel del fina parader. München lyckades inte sätta något markant tryck på Dutts lagbygge utan inbytte Bellarabi kunde i stället kontra in slutresultatet. Tungt för rekordmästarna, nytt hopp för Leverkusen.

Hannover 96 – FC Augsburg 2-2
Augsburg verkar ha prickat in formen i rättan tid. Laget ser ut att spela med ett helt annat mod och självförtroende, det är inte lika enkelt att identifiera Augsburg som en nyuppflyttad klubb längre. Gästerna gjorde också 0-1 och hade bud på ännu fler mål. Men Augsburg, som så många andra lag, brände och brände chanser. Hannover växte in i matchen och när Diouf gjorde 2-1 i andra halvlek kändes saken klart. Strax innan slutsignalen fick Augsburg en straff – och Callsen-Bracker hade kontroll över sina nerver. Trist för Augsburg att bottenkonkurrenterna gjorde det bra samtidigt, skönt för Hannover att Bremen förlorade.

SC Freiburg – Schalke 04 2-1
Huntelaar saknades på grund av skada, och hade han nog behövts på topp. Schalke inledde starkt men något mål blev det aldrig, i stället rundade Freis Hildebrand och sköt 1-0 för hemmalaget som tidigare i år spelade 0-0 mot självaste Bayern München. Schalke behövde verkligen de tre poängen efter nederlaget i just München förra helgen. Men Freiburg spelade bra och modigt och kunde dessutom utöka ledningen genom en straff i andra halvlek. Finländaren Pukki hoppade in och frälste Huub Stevens direkt – men till ingen nytta. Freiburg orkade hålla kvar i de livsviktiga tre poängen.

Borussia Dortmund – FSV Mainz 05 2-1
Det var många återseenden den här matchen – och Dortmund gick vinnande ur det hela. De första 60 minuterna dominerades totalt av Dortmund och endast den bristande effektiviteten framför mål höll liv i matchen. Kuba hade gjort 1-0 med ett mycket tjusigt skott i första halvlek, men drygt en kvart innan slutet klev givetvis ex-Dortmundern Zidan fram och stänkte in 1-1. Vid den här tidpunkten borde det ha stått 7-1, men Dortmund fick skylla sig själv. Det oavgjorda resultatet stod sig dock bara ett par minuter då Kagawa tryckte upp en boll i nättaket. Tack och adjö. Med tanke på toppkonkurrenternas förluster var det här en oerhört viktig seger. Mainz får kämpa vidare men behöver inte tänka på nedflyttning för tillfället.

FC Nürnberg – Borussia Mönchengladbach 1-0
Lucien Favres Gladbach hade ett gyllene läge att ta över andraplatsen då München hade förlorat under lördagen. Men Nürnbergs täta och disciplinerade försvarsspel satte stopp för de planerna. Gladbach hade mest boll, och försökte bygga upp anfall efter anfall. Men utan Herrmann saknas mycket av dynamiken och kreativiteten som vi har vant oss vid, dessutom hjälpte ytterbackarna till alldeles för lite. Nürnberg låg på kontring men blev modigare och modigare och strax innan slutet frälste inhopparen Bunjaku en hel stad och ett helt lag. Det var hans första mål sedan 13 mars 2010, och Essweins förarbetet var mycket fint.

TSG Hoffenheim – FC Köln 1-1
Det har verkligen gått troll i Hoffenheims spel. Och det har varit så länge nu. Även om laget ser lite piggare ut under Babbels ledning så är det ändå alldeles för viljesvagt och arrogant. Första halvlek var bra från hemmalaget och Compper nickade in 1-0, även i andra halvlek var Hoffenheim det bättre laget, men ju längre matchen led, desto sämre blev hemmalaget. För det måste poängteras att Solbakkens Köln är inte alls bra just nu och man ska vara mycket nöjda med den poäng som Podolski, vem annars, fixade genom en nick mot slutet.

/Wingren

Jag tittar ut genom fönstret blir jag glad. Min resa har tagit mig från de snötäckta delarna av norra Sverige till det något bättre klimatet runt Gävle. Snön blir mindre och mindre påtaglig, och när jag väl når min destination i västra Sverige hoppas jag få andas in lite vårluft.

Så där fint vill man ju tycka att det är när man åker tåg. Det är det inte. Det är ärligt talat ett jävla liv på morgontåget från Sundsvall. En stor konferensgrupp, troligtvis härstammande från Norge, har intagit kupén och lever ut alla de synder som folk gör på konferens. Vuxendagis med alkohol. Som om det inte vore nog är internetuppkoppling högst otillförlitlig. Jag älskar att åka tåg.

På grund av mina stora kärlek till tågresor så blir det här en kortblogg i dag. Vi har mycket att se fram emot i Bundesliga. König Otto, mästartränaren, har återvänt till Tyskland. På lördag sitter Rehhagel på Hertha Berlins tränarbänk i Augsburg. Det är en trevlig comeback. Nu är jag inte helt säker på hur fördelningen i Berlin fungerar, men det kan också bli en riktig fullträff om man helt enkelt låter König Otto ta hand om media och vara ansiktet utåt, och så kan väl en kille som René Tretschok sköta det taktiska. Det tror jag vore det bästa för Berlin, ty Rehhagel kan skydda laget från media på ett fenomenalt vis.

Hannover vann ganska komfortabelt med 0-1 borta mot Club Brügge och är vidare i Europa League. En stor och stark bedrift av Europa-orutinerade Hannover. Visserligen fick Zieler göra ett par riktigt bra räddningar i matchen, men även Hannover kunde ha gjort fler mål. Slomkas nye anfallare, Mame Biram Diouf, gjorde målet för tyskarna.

Schalke 04 gjorde det onödigt spännande i går mot Viktoria Plzen. Den första kvarten, lite drygt, dominerades av killarna från Gelsenkirchen. Sedan släppte man dock in Plzen i matchen, och gjorde det lite för lätt för tjeckerna när de vill utnyttja sina snabba omställningar. Det såg dock länge ut som om att 1-0 skulle stå sig, i mitten av andra halvlek fick dessutom en Plzen-spelare rött kort. Tre minuter från slutet kvitterade dock gästerna. Tungt för Schalke.
Men Huub Stevens sa nog något sanningens ord, spelarna tog sig i kragen och spelade sedan föredömligt i förlängningen. Huntelaar höll sig framme två gånger till, holländarens tredje mål för kvällen var en riktig läckerbit.

Schalke och Hannover vidare i Europa League. På söndag väntar Bayern München respektive Borussia Dortmund. Smaskigt.

I Bayern München råder det totala kaoset, som vanligt efter några mindre bra insatser. Spelarna och klubbledningen talar ganska fritt med media, och framför allt lyckas man inte förhindra stormen som viner i tysk media. Det är krisrubriker hit, krisrubriker dit. Givetvis är inte läget så illa – ännu. En vinst mot Schalke på söndag skulle förändra mycket, å andra sidan kan man fråga sig vad en förlust skulle innebära. I grund och botten handlar det för Bayerns spelare att visa en bättre inställning på plan, haka av sig den där överlägsna ego-ryggsäcken och tänka ett steg längre när man bygger upp anfallsspelet.

Just nu är det i stället en tvekamp mellan Borussia och Borussia. Dortmund ligger etta i Bundesliga, Mönchengladbach ligger imponerande nog tvåa. Jürgen Klopps svart-gula lag har chansen behålla serieledningen, men då måste Hannover bemästras. Och det blir definitivt inte lätt. Lucien Favres killar spelar redan i kväll mot Hamburg, på hemmaplan där man är så starka. En vinst skulle innebära en delad serieledning mellan ”Borussiorna”, åtminstone fram till och med söndag.

Det här ska bli fantastiskt kul.

Fredag 20:30
Borussia Mönchengladbach – Hamburger SV
Favres gäng är fortfarande obesegrat på hemmaplan och HSV borde vara en smakrik liten måltid för detta hungriga lag. Men kanske har Fink någon medicin, någon idé om hur Gladbach ska stoppas. Hamburg förlorade nämligen, i en ganska slarvigt spelad match, mot rivalen Werder Bremen – det borde ha fått laget att åter vakna upp. Men om det räcker mot ett Gladbach som vid en vinst ligger på samma poäng som Dortmund? Nja. För hemmalaget saknas Patrick Herrmann, den härlige yttern, efter nyckelbensbrottet.

Lördag 15:30
VfB Stuttgart – SC Freiburg
Freiburg var senast väldigt starkt, när man kämpade heroiskt mot Bayern München och 0-0-matchen måste definitivt ha känts som en vinst. Stuttgart hade det däremot tufft mot Hannover och släppte in tre av fyra mål på hörna. Det sägs att Bruno Labbadia har drillat sina killar på defensiva fasta situationer. Freiburg ligger fortfarande sist i Bundesliga, och har dessutom bara plockat fem poäng på bortaplan.

FSV Mainz 05 – FC Kaiserslautern
Bortalaget har inte vunnit på tolv matcher, och har tre förluster i rad. Trots att man hämtade in nya anfallare under vintern så har det ändå bara blivit tre mål i Rückrunde – samtliga gjorda av försvarare. Mainz däremot har tre raka kryss och borde ha vunnit senast men på grund av Noveskis sjätte självmål blev det 1-1 mot Hoffenheim. Nyförvärvet Zidan har dock hittat hem och har gjort tre mål på tre matcher.

VfL Wolfsburg – TSG Hoffenheim
Wolfsburg måste uppträda annorlunda än senast mot Schalke, då laget mer eller mindre skämde ut sig. Det står fortfarande ett Europa-tåg på perrongen, och kanske är det nödvändigt att sätta fart på det genom en vinst mot Hoffenheim. Babbel skulle får Hopps lag att spela bättre, så har inte skett ännu även om tiden har varit knapp. Srdjan Lakic återvänder till Magaths Wolfsburg, och det vore väl inte alls osannolikt om han sänker hemmalaget?

FC Köln – Bayer Leverkusen
Hur ska det gå för Ståle Solbakken om hans Köln förlorar detta derby? Visste han vad som väntade i Köln och Bundesliga? Nu har laget i varje fall förlorat fem av de senaste sex matcherna – inte godkänt. Lukas Podolski har börjat träna igen, men det är ännu oklart om han kommer att kunna medverka mot Leverkusen. Gästerna förlorade förra mötet med 4-1, och lär vara ordentligt revanschsuget, särskilt efter 4-1-vinsten mot Augsburg förra helgen. Fansen är dock inte riktigt glada, ”Utan tränare vore vi på andraplats”, det börjar bli ordentligt irriterat på ”Kölns parkeringsplats”. Dessa möten brukar dock ha sina egna regler och det enda vi vet med säkerhet är att båda lag verkligen behöver tre poäng.

FC Augsburg – Hertha Berlin
Rutinerade mästaren återvänder till Bundesliga – König Otto. Och det blir kniven mot strupen direkt i en direkt bottenduell mot FC Augsburg. Laget från södra Tyskland förlorade med 4-1 mot Leverkusen förra helgen, men lär vara mer inspirerat mot en direkt konkurrent. Berlin har fem raka förluster och Rehhagel hade nog mått bra av en vinst.

Lördag 18:30
Werder Bremen – FC Nürnberg
Thomas Schaafs lag gjorde det riktigt bra i derbyt mot HSV och såg väldigt säkert ut. Dessutom verkar Marin har hittat formen igen. I Bremen njuter man förstås av att ligga på en Europa-plats, samt att målkungen Pizarro är tillbaka efter sin avstängning. Nürnberg lyckades kämpa till sig en 2-1-vinst mot ett värdelöst Köln. Det kommer förstås att krävas mer än så mot Bremen, men inställningen har varit den rätta på senare tid.

Söndag 15:30
Bayern München – Schalke 04
Oj vad bra Jupp Heynckes och Bayern München skulle må av en vinst. Och chanserna är egentligen ganska goda. Bayern är alltid starka på hemmaplan och nu väntar Schalke – det enda topplaget som har vikt ner sig betänkligt mot konkurrenterna i toppen. Schalkes försvar är knappast klanderfritt, det vet alla som har sett deras senaste matcher. Nu handlar det bara för München att faktiskt kunna utnyttja Schalkes svaghet, då krävs en annan rörlighet och ett bättre samspel offensivt. För annars gör Schalke det som de är allra bäst på – ställer om på kanten, hittar Huntelaar i boxen och plötsligt är det mål. Vilken match det här kommer att bli.

Söndag 17:30
Borussia Dortmund – Hannover 96
Borussia Dortmund har inte förlorat på 16 matcher och har dessutom sex raka vinster. Men nu ställs de regerande mästarna på prov. Hannover har spelat upp sig betänkligt och ser nu lika stabilt ut som under förra säsongen. Diouf har gett Slomka ytterligare ett bra alternativ offensivt. För Dortmunds del saknas insjuknade Leitner, medan Kagawa förväntas kunna göra en överraskande comeback. Och det behövs nog, laget måste spela bättre än senast mot Berlin.
Hannover vann förra mötet med 2-1, och det var efter just den matchen som Dortmund vägrade att förlora någon mer. Sluts cirkeln?

/Wingren

Schalke 04 och Hannover 96 klev in i Europa League-slutspelet. När vi sammanfattar gårdagen får vi vara nöjda med resultaten.

Viktoria Plzen – Schalke 04 1-1
(Darida – Huntelaar målskyttar)

Hannover 96 – Club Brügge 2-1
(Lestienne – Sobiech, Schlaudraff målskyttar)

Schalke besökte ett kylslaget Tjeckien, flyget var försenat, det var snöstorm och hotellet erbjöd dubbelsängar till spelarna. Inget gick Schalkes väg. Inte heller på plan, åtminstone inte under första halvlek. Tyskarna kom undan med 1-0 i paus, ett ytterst smickrande resultat. Huub Stevens gäng såg trötta och ofokuserade ut. Det kunde ha varit betydligt högre siffror. I andra halvlek ryckte man dock upp sig en aning och efter att inbytte Ciprian Marica missat bollen dök givetvis Klaas-Jan Huntelaar upp och kunde rulla in kvitteringen. Kanske inte välförtjänt sett till 90 minuter, men det var en svår bortamatch och Schalke försökte ju faktiskt i andra halvlek.

Efter matchen sa Huub Stevens att Gladbach-matchen kanske fortfarande spökar i spelarnas huvuden. 1-1 är hur som helst ett fint resultat inför returmötet i Gelsenkirchen.

***

Hannover inledde på hemmaplan och spelade riktigt bra fotboll. Det påminde mycket om förra säsongen, eller början av denna säsong. Det var aggressivt, energiskt och när man vann boll gick det snabbt och finurligt framåt. United-nyförvärvet, Mame Biran Diouf, spelade från start och borde gjort mål tidigt i matchen men sköt på en liggande försvarare. Matchen svängde fram och tillbaka, en fröjd för publiken. Moa Abdellaoue var dock tvungen att avbryta matchen på grund av skadekänning redan innan första halvlek var slut.

Det var dock Daums Brügge som tog ledningen efter att Fredrik Stenman prickat Lestiennes huvud med ett perfekt inlägg. En kalldusch för Hannover och publiken. Men nu växlade hemmalaget upp tempot ordentligt och skapade ett massivt tryck. En straff blev till en frispark, ett mål blev bortdömt. Inget gick Hannovers väg. Det borde ha knäckt vilket lag som helst. Men inte Slomkas sammansvurna trupp.
Till sist kunde Sobiech snubbla in en boll och en stund senare fick Hannover äntligen sin straff. Jan Schlaudraff klev fram och killen måste ha glömt sina nerver i omklädningsrummet. En chipp som till och med hade gjort Totti stolt seglade in i mål. 2-1. Med tanke på hur matchen såg ut borde Hannover ha vunnit med större siffror, å andra sidan är det ett under att de vann över huvud taget – med tanke på hur matchen såg ut.

En vinst är en vinst. 2-1 är trots allt ett okej resultat inför returen.
Förhoppningsvis leder denna länk till Uefas highlights, för den som vill se målen och då framför allt Schlaudraffs läckra straff.

***

Uefa låter ju domarna få hjälp av två extra assistenter i Champions League och Europa League. Förbundet, likväl Fifa, talar väl om försöken. Det är bra med en domare i varje straffområde. Visst, det håller jag med om. Men de gör ju inget? Vad är de då bra för? Hade inte Hannover vunnit till sist så vill jag inte ens veta hur klubbledningen hade agerat. Det var lite så småsaker under matchen, bland annat fick inte Zieler frispark med sig när Akpala dundrade in med dobbar och hela kroppsvikten. Sånt händer. Men det skulle bli värre.

En Hannover-spelare tar sig in i straffområdet, Brügge-backen ligger före i löpningen men halkar. Bollen skickas in i straffområdet och det blir självmål. Eller? Vänta nu, domaren har blåst, mannen på linjen hade redan vinkat för offensiv foul. Det var beklämmande att se. Det måste ha varit åtminstone en meter mellan den spelaren som halkade och Hannovers spelare. Det ser domaren i straffområdet, men linjemannen tar beslutet – och huvuddomaren går på hans beslut. Bedrövligt att se.

Tidigare gjorde svenske Stenman ner en spelare i straffområdet, domaren såg förseelsen och blåste omgående – för frispark. Marginalen var inte extrem, men det var inte heller på linjen. Spelet gick snabbt och jag förstår att huvuddomaren har svårt att se. Men killen i straffområdet då? Han måste se det.

Alltså två horribla domslut som inte kan diskuteras. Det är svårt att döma och se allt, det förstår väl jag det. Men om inte den gode herren i straffområdet kan se till att denna typ av misstag uteblir – vad fasen ska vi ha dem för då?

***

Karl-Heinz Rummenigge och Uli Hoeneß, Bayern-pamparna, har stått för feta rubriker över hela Tyskland. De gick ut stenhårt mot den tyska domarkåren, menade att nivån var för låg samt att Bayern München alltid är det lag som missgynnas vid tveksamheter. Den här kritiken har förstås mötts av oförståelse i Tyskland.

Vad tycker ni? Har Kalle och Uli rätt? Eller är de ute och cyklar?

***

Till allas stora glädje har vi en härlig Bundesliga-omgång att längta efter. Som vanligt förstås. Den här helgen bjuds vi bland annat på Nordderbyt mellan Hamburg och Bremen, Dortmunds skadeproblem, Magaths återkomst till Gelsenkirchen och Babbels första hemmatch med Hoffenheim.

Och vi har ett par spännande sviter att titta på. När Thomas Schaaf hälsar på Thorsten Fink på lördag, så är det den 14:e HSV-tränaren han säger ”hej” till i ett Nordderby. Ikonen Schaaf, som tidigare representerade Bremen som spelare, har suttit på klubbens tränarbänk sedan 1999. Det är två olika världar…

…Och lika olika är Hertha Berlins och Borussia Dortmunds världar. Berlin befinner sig i fritt fall för tillfället, även om en vinst mot Dortmund kan sätta stopp för det. Men när lagen drabbar samman så är det ett möte mellan en klubb som har tagit noll av tolv Rückrunde-poäng, mot en klubb som har tagit maximala tolv av tolv.

Bundesliga omgång 22:

Fredag 20:30
TSG Hoffenheim – FSV Mainz 05
Markus Babbel gör debut som tränare inför de egna fansen. Och dessa supportrar är fortfarande upprörda över att Holger Stanislawski fick sparken. Känslorna börjar koka så smått och kritik riktas mot Dietmar Hopp. Men man ska stötta laget ändå, efter att protesterna är genomförda, heter det.
Hoffenheim har fem oavgjorda matcher i rad på hemmaplan, en trend som Babbel gärna vill bryta. Men gästande Mainz sjuder åter av liv efter Zidans återkomst till klubben. Två mål på två matcher har det blivit, även om det slutade med kryss mot såväl Schalke som mot Hannover.

Lördag 15:30
FC Nürnberg – FC Köln
Frågan är hur säkert Ståle Solbakken sitter? Klubben börjar rasa ihop. Någon kör rattfull och någon annan pratar frikostligt, och utan lov, med tidningar. Hur är stämningen i truppen nu? Solbakken menar att han inte har med dagis-pojkar att göra, vilket ju onekligen är sant. Men ibland undrar man när det gäller välbetalda idrottsmän. Det är två krislag som stöter på varandra helt enkelt, Nürnberg lyckades inte uträtta mer än 0-0 mot Augsburg och bara måste få igång målskyttet. I Köln saknas fortfarande Podolski. En vinst för hemmalaget skulle ta dem förbi gästerna i tabellen.

FC Kaiserslautern – Borussia Mönchengladbach
Samtliga tre topplag tar sig an bottenlag – vilket innebär att två tappade poäng, eller tre, kan få dystra konsekvenser för läget i tabellen. Lucien Favres Gladbach surfar på en enorm framgångsvåg och är sprängfyllt av självförtroende. Och det kan nog behövas. Marco Reus klagar över skadekänningar och är ett högst osäkert kort inför matchen. Dessutom har Gladbach endast tagit ett poäng på de åtta senaste bortamatcherna mot FCK.
Kaiserslautern har förstås inte vunnit på elva matcher, och har ett krävande jobb framför sig även om Reus saknas. Hanke, Herrmann och Arango kan ställa till med problem för hemmalagets försvar.

Hertha Berlin – Borussia Dortmund
Huvudstadsklubben står inför sin 1000:e Bundesliga-match. Vad kan då passa bättre än att de regerande mästarna kommer på besök? Det mesta förstås. Skibbe lämnade sin tränarpost under uppmärksammade former efter bara fem matcher. Före detta Dortmund-spelaren, René Tretschok, tar över det sjunkande skeppet i väntan på en ny tränare. Men kanske är det just det här Berlin behöver? En motståndare som man inte har något att förlora mot, en motståndare som får spelarna att glömma det usla och tänka på annat? Dessutom vet vi alla att Berlin kan, om de vill.
Dortmund å andra sidan är motiverade då Berlin vann förra mötet hemma i Dortmund. Jürgen Klopp tvingas klara sig utan sina kanske viktigaste spelare för defensiven – Mario Götze är skadad sedan tidigare men nu kan vi även räkna in formtoppade Shinji Kagawa. Hur formerar han sitt lag?

Bayer Leverkusen – FC Augsburg
I tisdags var det Barcelona, nu är det bottenlaget Augsburg som gäller för Robin Dutts lag. Om de spelar som de gjorde i andra halvlek mot spanjorerna så känns vinsten säkrad. Men säsongens upplaga av Leverkusen är bara ett enda stort frågetecken. Augsburg har tre matcher i rad utan förlust, och kommer säkerligen att satsa på att göra livet surt nu när Leverkusens fokus kanske driver omkring…ja, jag vet inte vart det är faktiskt. Michael Ballack-soppan lever vidare och klubben har sagt att han får lämna om han vill.

Hamburger SV – Werder Bremen
Dags för der Nordschlager mellan HSV och SVW. Det lär som vanligt bli en fantastisk match. Guerrero och Pizarro går en kamp i anfallet, de är landsmän och goda vänner. Pizarro får väl dock anses vara favorit med sina 14 mål på 19 matcher mot Hamburg. Fink har annars fått ordentlig fart på sitt lag, medan Bremen sakta men säkert dalar nedåt. Det är tre mycket viktiga poäng som står på spel. Hamburg har vunnit sina tre senaste hemmamatcher mot Bremen och är faktiskt min favorit i det här mötet. Känslan är att Fink har något på gång i Hamburg, även om de ibland kastar sig in med huvudet före i matcher.

Lördag 18:30
SC Freiburg – Bayern München
Rekordmästarna från München avslutar Bundesliga-lördagen, och kommer då att veta vad som krävs eftersom att Dortmund och Gladbach redan har spelat. Det kan säkert ge lite extra motivation. Freiburg har bara tagit ett (!) poäng i de senaste 17 mötena med Bayern München. Och det finns faktiskt inte alls mycket som talar för att den serien ska förbättras på lördag. München har gått lite väl dåligt för att Freiburg ska kunna hoppas på att tankarna ligger hos Basel och Champions League. Förra mötet var en kross, då München vann med hela 7-0 på Allianz Arena. Förra veckan kämpade Freiburg tappert mot Wolfsburg men förlorade med 3-2, München vann enkelt mot Kaiserslautern med 2-0 och såg ut att ha hittat balansen i laget igen.
Rekordmästarna har ligans bästa offensiv, med 49 gjorda mål, Freiburg har ligans sämsta defensiv med 47 insläppta.

Söndag 15:30
Schalke 04 – VfL Wolfsburg
Det här kan bli vändpunkten för båda klubbarna. Wolfsburg börjar sakteliga ta form och närmar sig de internationella platserna i ligan. Senast mot Freiburg klev nyförvärvet Petr Jiracek fram och dominerade med två mål, smart spel och enormt stora lungor. Har Magath hittat rätt nu, förstår spelarna honom? För Schalke å andra sidan kan en förlust här innebära att de tappar greppet om toppen – även om fjärdeplatsen fortfarande känns relativt säker. Stevens måste nämligen klara sig utan två avstängda startspelare. Lagkapten Höwedes saknas tillsammans med Obasi – som dock var oerhört blek mot Plzen i torsdags. Förra helgen förnedrades Schalke av Gladbach med hela 3-0. En vinst hade gjort gott för självförtroendet, men när Magath återvänder till sin gamla arbetsplats lär han ha mer än ett ess i rockärmen.

Söndag 17:30
Hannover 96 – VfB Stuttgart
Två lag som antagligen sjuder av självförtroende just nu. Stuttgart fick det äntligen att lossna senast mot Berlin och man krossade den gamla damen med hela 5-0. Efter det fick Michael Skibbe sparken. Hannover gör det mer än godkänt i ligaspelet, men levererade framför allt otroligt bra fotboll mot Brügge i torsdags. Hannover har verkligen kontakt med de internationella platserna, något även Stuttgart skulle få vid en vinst. Jag undrar dock om inte Mirko Slomka är för slug för Bruno Labbadia i denna match. Å andra sidan: frågan är om målkungen Moa Abdellaoue kommer att kunna medverka i hemmalaget? Hannover har inte förlorat på hemmaplan den här säsongen, fem vinster och fem oavgjorda.

I dag bjuder jag dessutom på en bonus. Nämligen:Lika som bär? Jag vet att ni bara har längtat efter det. Så då kör vi:

Felix Magath?                                                   Penfold?

Så var omgång 21 av Bundesliga färdigspelad. Och ännu en tränare har fått gå. Hertha Berlin levererade värdelös fotboll mot VfB Stuttgart i lördags och förlorade med 5-0. Michael Skibbe får nu lämna klubben, efter bara sju och en halv vecka. Fem tävlingsmatcher och fem förluster. Klubben söker efter en ny tränare men under tiden kommer René Tretschok att sitta på tränarbänken. Nästa helg väntar ligaledarna från Dortmund, en klubb som Tretschok var aktiv i under sin spelarkarriär.
Runt 200 Hertha-supportrar tog sig i dag in på klubbens anläggning och var mycket upprörda. Till sist fick de prata lite med några av spelarna. Och Skibbe försvann.

Veckans sparkade tränare (Hoffenheims Holger Stanislawski och Berlins Michael Skibbe) får mig dock att tänka till. Man tar sig en funderare. Nämligen: sportchefen då? Visst händer det att även dessa typer ryker, men då brukar det krävas extraordinärt dåliga resultat och felbeslut. Sportchef. Läs ordet igen, sportchef. Chef för det sportsliga. Det vill säga för tränare och spelare. Är det inte så att sportcheferna oftast kommer billigt undan när ett lag ligger pyrt till?

Samtidigt är det givetvis så att även den mest kompetente personen kan fatta felbeslut. Och det är ju lättare att göra sig av med en tränare än ett helt lag eller för all del sportchefen. Ett av de bästa exemplen på senare tid är väl Borussia Dortmunds Michael Zorc. Den förre storspelaren sadlade om efter karriären och satte sig i klubbens ledning – som sportchef.

Leonardo Dede, en av de mest älskade fotbollsspelarna i Dortmund någonsin, var Zorcs första nyförvärv. Så långt allt väl. Men när ekonomin började bli körig, och kraven på resultat allt större, så började Zorc ifrågasättas. Fansen undrade om han verkligen var rätt man för uppgiften. Tränarna han anställde (Bert van Marwijk, Jürgen Röber och Thomas Doll bland annat) blev aldrig så framgångsrika med laget som supportrarna hoppades på. Det ledde till att tränarna fick gå, en efter en. Och spelarna som värvades in ifrågasattes ofta. Även affärer som Mladen Petrics övergång till Hamburg i utbyte mot pengar och Mohamed Zidan möttes av hård kritik. Michael Zorcs avgång krävdes av flertalet supportrar. Och det var nog tusan nära, tror jag.

Men så hämtade Zorc in Jürgen Klopp. En tränare från zweite Bundesliga skulle ersätta Thomas Doll och få Dortmund på fötter. Hm. Äsch, ni vet alla hur det gick. Storartad succé på alla sätt och vis. Klubben lever som aldrig förr och supportrarna kan äntligen identifiera sig med laget igen. Även om man förlorar så kämpar man. Det är det viktigaste. Med Klopp började även spelarna att blomstra ut. Det är ett fungerande koncept nu, sportchefen och tränaren har samma tankar kring fotboll och vad som behövs och inte behövs. Nu är Michael Zorc hyllad av allt och alla och anses vara en av de bästa sportcheferna i hela Tyskland. Så snabbt kan det gå. Så rätt kan det bli. Det var då en jävla tur att Dortmund inte sparkade Zorc trots allt…

Det var ett positivt exempel som motarbetar min tes. Nu är jag mer intresserad av Ernst Tanner (Hoffenheim) och Michael Preetz (Berlin). Jag hävdar att dessa herrar borde kastas ut med huvudet före. Det blir bara strul och kaos när de ska ta hand om det sportsliga i klubben. Innan Preetz tog över posten i Berlin basade Dieter Hoeneß där. Under den perioden fick Hertha Berlin uppleva mycket fina framgångar. Bland annat med Lucien Favre som tränare och laget tog nästan hem hela ligan.

Nu styr Preetz i stället. Spelarna han värvar kan jag inte säga mycket om. Han gör bra värvningar sett till de förutsättningar han har. Men vad händer med tränarna? Favre, Funkel, Babbel och Skibbe har nu fått kicken. Babbel tog upp Berlin till Bundesliga efter störtdyket, men ville inte förlänga sitt utgående kontrakt. Av detta skapade Preetz en osmaklig soppa av sällan skådat slag. Det utbröt nästan kaos i klubben och det hela slutade med att Babbel fick gå innan jul. Michael Skibbe flögs in från Turkiet där han gjorde succé. Men fem förluster och sju och en halv vecka senare har han alltså fått sparken. Preetz kan onekligen inte ha anställt Skibbe som en långsiktig lösning där man var överens om ett koncept. Han hämtades in i den panik som rådde. Nu ska alltså ytterligare en tränare hämtas in till huvudstadsklubben som känns allt mer som en nedflyttningskandidat för varje dag som går.

Preetz kunde ha låtit Babbel vara kvar säsongen ut – ty spelet fungerade och Berlin kändes som ett stabilt mittenlag. Men nej då, Preetz ville visa vem som bestämmer, i stället för att i lugn och ro fundera ut ett lämpligt namn till sommaren. Nu är det hela havet stormar i klubben i stället. Vad förväntar han sig av en tränare, när han själv har skapat det kaos som råder? Att sju veckor ska råda bot på det? Och varför skriva kontrakt till 2014, om man inte ens har tålamod i sju veckor?

Visst är det hemskt att se Berlins spel på sistone, men den som såg cupmatchen mot Gladbach vet att Skibbes Berlin kan spela bra fotboll men att harmonin och flytet kanske saknas just nu.

Ernst Tanner i Hoffenheim är nästan ännu värre. Hela projektet med Stanislawski skrotades trots att Hoffenheim var ett stabilt bottenlag. Med dålig form förvisso, men fråga Frankfurt ifall det hjälper att sparka tränaren då (stackars Skibbe). Man gav egentligen aldrig Stanislawski chansen att sätta sin prägel på hela föreningen. Det hela var bara ett halvhjärtat försök. Men inte nog med det – han kastar ut de bästa spelarna och förväntar sig ändå resultat. Något är ruttet i Hoffenheim. Att Dietmar Hopp utövar ett stort tryck på de anställda står klart – så det är säkert inte lätt att vara sportchef i den klubben.

Jag känner att det är många lösa trådar jag kastar ut här. Min uppfattning är dock att en herr Preetz inte har skött sitt jobb – och då ska han inte vara kvar heller. Det är väl det jag försöker säga egentligen, att det alltid är tränaren som får skiten. I min värld är Michael Skibbe en kompetent tränare, åtminstone. Men nu kastas han ut som en använd brandfilt – smutsig, fläckig och vanärad i tron om att han har gjort sitt. Fortfarande fullt fungerande.

Jag är inte dum, givetvis kan jag förstå varför Skibbe får ta smällen efter denna usla inledning av 2012. Men jag tycker att det är intressant.

Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar? Eller lever sportchefer oftast i en skyddad verkstad?

Bundesliga omgång 21:

VfL Wolfsburg – SC Freiburg 3-2
Spela defensivt när du är i behov av stabilitet och poäng? Icke! Full fart framåt från båda lag och Wolfsburg tog ledningen två gånger om i första halvlek, men Freiburg replikerade. Först i andra halvlek avgjordes matchen när Wolfsburg gjorde 3-2. Freiburg försökte verkligen komma igen, och kunde ha gjort något mål, men det ville sig helt enkelt inte. Magath kan njuta av nyförvärvet Jiracek som sprang snabbt, mycket och gjorde två mål för hemmalaget. Tungt för Freiburg givetvis som än en gång spelade bra fotboll men utan att få resultat.

Bayern München – FC Kaiserslautern 2-0
Bayern gjorde jobbet och fortsätter att skugga Dortmund i tabellen. Målsprutan Gomez gjorde första målet efter en mycket fint förarbete av först Lahm och sedan Ribéry. Glädjande nog fick även Müller bryta sin måltorka när han kunde nicka in 2-0 på nära håll. Det var Müllers första mål sedan den sjunde omgången. Bayern var det dominanta laget och Kaiserslautern hade inget att säga till om. Trapp stod för ett par bra räddningar, bland annat på Robbens friläge, och förhindrade på så viss en kross. München börjar, utan Robben från start, hitta tillbaka till det bländande spel som man visade upp under hösten.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim 1-1
Markus Babbel tog alltså plats på Hoffenheims bänk. Det blir onekligen intressant att se hur det utvecklar sig. Det är nog svårt att vara tränare i den klubben. Men var det verkligen Hoffenheim som var Babbels dröm när han valde att inte förlänga med Hertha? Babbel fick dock en smakstart på sitt nya jobb när dansken Vestergaard gjorde mål på en hörna efter bara fyra minuter. Sedan försvarade sig Hoffenheim alldeles utmärkt och Pizarro saknades verkligen för Bremen. Men Arnautovic, framspelad av Rosenberg, kvitterade i slutminuterna. Hur länge håller Bremen? Och kommer Hoffenheim att klättra eller dala?

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen 1-0
Jürgen Klopps lag försvarade ligaledningen efter en, sett till 90 minuter, ganska komfortabel vinst. Leverkusen hade faktiskt bara tre skott, vilket är den lägsta noteringen för klubben sedan man började mäta. Dortmund var det bättre laget, det aktivare laget. Men den riktiga farligheten framför mål infann sig sällan. Bernd Leno såg dock till att matchen bara slutade 1-0, i stället för kanske 3-0. Shinji Kagawa gjorde mål precis innan halvtid efter en fenomenal soloprestation. Robin Dutt ställde upp väldigt defensivt med sitt Leverkusen men det räckte in för att hämta poäng på Westfalenstadion.

VfB Stuttgart – Hertha Berlin 5-0
Ja, ni vet ju redan att Skibbe fick sparken efter detta förnedrande nederlag. Och det var sannerligen en kross, en utspelning. Stuttgart drog det längsta strået helt enkelt i detta möte mellan två ångestfyllda lag. Det här var för övrigt Stuttgarts första vinst sedan den 20 november då man slog Augsburg med 2-1. Hemmalaget spelade bra fotboll och när Ibisevic fick premiär-måla för klubben lossnade det för alla och resultatet rann iväg. Berlins Andreas Ottl drog även på sig ett rött kort, ganska tydlig frustration i det läget. Matchen blev aldrig någon match, men oj så viktigt detta var för Labbadia och Stuttgart.

FSV Mainz 05 – Hannover 96 1-1
Mohamed Zidan fortsätter att göra succé i sin ny-gamla klubb. Övergången blev precis den fullträffade som man kunde ana. Egyptiern gjorde tidigt 1-0 efter ett tjusigt förarbete av Polanski. Matchen var tempofylld och lagen turades om att hålla i stafettpinnen i en väldigt trevlig match. Sommarens polska nyförvärv, Sobiech, gjorde målet för Hannover i slutminuterna.

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04 3-0
Oj oj oj vilken överkörning. Vilken total dominans. Och så vackert, så strålande vackert. Reus gör 1-0 efter två minuter när han på något magiskt vis hittar en vinkel att avsluta i. Hanke väggspelar två gånger innan han knorrar in 2-0 efter en kvart och Arangos frispark är redan en klassiker. Helt välförtjänt seger för hemmalaget som verkligen ser hur bra som helst ut. Det här kan räcka långt, riktigt långt. Schalke å andra sidan var pinsamt dåliga, viljelösa och helt vilsna i försvarsspelet. Och Huub Stevens hade inga goda idéer vid sidlinjen. Det är svårt att veta vart vi har Schalke för tillfället, de känns för svaga för toppen men likväl ligger de där.

FC Augsburg – FC Nürnberg 0-0
Säsongens tråkigaste 80 minuter. De sista tio minuterna av matchen var betydligt bättre med ett böljande spel och två lag som ville avgöra. Augsburg hade sina lägen i första halvlek och Nürnberg i andra halvlek. Ett rättvist, men meningslöst, kryss.

FC Köln – Hamburger SV 0-1
En match som Köln var med i, men där HSV ändå var det bättre laget och skapade de farligaste målchanserna. Det kunde ha varit ett svenskt anfallsmöte men Marcus Berg är fortsatt skadad och Mikael Ishak satt på bänken hela matchen för Köln. Målet kom med bara några minuter kvar av matchen när Petric serverade Guerrero. Peruanen hittade den lilla ytan som fanns och la in boll in i mål till Geromels stora förtret – då mittbacken i ärlighetens namn borde ha kunnat rensa undan bollen men missbedömde situationen. En välförtjänt seger för HSV som klättrar i tabellen och nosar lite på Europa-platserna. Solbakkens framtid känns allt mer osäker, särskilt efter ett destruktivt byte på hemmaplan i stället för offensiv kraft. Även om jag då förstod hans tanke, men med facit i hand kommer han att få skit för det.

/Wingren

Pokal-veckan är över och nu väntar en otroligt smaskigt omgång av Bundesliga. Bland annat har vi ett ljuvligt möte mellan topplagen Borussia Mönchengladbach och Schalke 04. Samtidigt ska serieledarna från Dortmund försvara sin plats i tabellen mot fjolårstvåan Bayer Leverkusen. Det här kan inte bli annat än en ytterst intressant och njutbar fotbollshelg.

Och det händer mycket. Bland annat kan vi, lite i efterhand, konstatera att säsongens Hinrunde (hösten) har bjudit på det högsta publiksnittet någonsin. Närmare bestämt har i snitt 44 345 åskådare sökt sig till arenorna.

TSG Hoffenheim har sparkat sin tränare Holger Stanislawski, som jag skrev en artikel om i går för den som har hållit utkik. I dag rapporterar Kicker att Markus Babbel kommer att presenteras. Före detta Berlin-tränaren får ett kontrakt som sträcker sig till 2014. Jag måste erkänna att jag inte är alls säker på att det är rätt man för denna Hoppiska utmaning. Å andra sidan – vem tusan hade känns rätt? Babbel är ett bra namn med tanke på att han är ledig. Frågan är om han vet vad som väntar när han tar över ett Hopplöst Hoffenheim? Såg ni vad jag gjorde där?

Borussia Dortmund inledde säsongen dåligt, och var efter förlusten mot Hannover 96 den 19 september den sämsta titelförsvararen på 27 år. Det har dock ändrats nu. BVB har inte förlorat på 14 matcher, och har inkasserat 36 av 42 poäng. Nu är Jürgen Klopps lag plötsligt den femte bästa titelförsvararen någonsin i Bundesliga.

Endast Bayern München (1972/73, 1980/81, 2005/06 och Borussia Dortmund (1995/96) har varit mer framgångsrika vid samma tidpunkt. I slutet av säsongen har även Salladsskålen, mästartiteln, stannat hos de regerande mästarna. Vad kan det betyda? Inte mycket som det ser ut just nu i den alldeles galna tabellen. Men Dortmund är bra, riktigt bra.

Dystra nyheter från Bayern-lägret kunde jag också rapportera om i går. Bastian Schweinsteiger är skadad och tvingas gå i gips i en vecka innan han kan påbörja rehabiliteringen. Ska vi tro på drygt en månads skadefrånvaro? Tungt för rekordmästarna givetvis. Men det gick väldigt bra mot ett svagt Stuttgart i cupen, även utan härföraren på mitten. Kroos var tillbaka som tia, och Robben förpassades till bänken. Då var det åter fart och fläkt i Münchens spel. Och Gustavo dammsög på det centrala mittfältet. Bra tänkt, Jupp Heynckes.

Och så en uppföljning på Igor de Camargos omtalade filmning. Jag behöver inte dra historien eller mina åsikter igen – de finns nedan. Hertha Berlins tränare Michael Skibbe är fortfarande otroligt upprörd och förbannad på domaren. Detsamma gäller sportchef Michael Preetz. Jag vill här tillägga att domaren har ett otacksamt jobb och att de Camargo snarare borde kritiseras. Som tidigare nämnt borde dock inte Hubnik agerat som han gjorde, och det erkänner även Preetz.

Felix Brych, domaren, har även han brutit tystnaden efter cup-skandalen. ”Jag är inte beredd att ta på mig skulden för allt. Men jag erkänner att jag agerade olyckligt”, säger han till Bild.

Sekunderna innan filmningen och Hubniks utbrott, får Hubnik en onödig knuff i ryggen av de Camargo. Solklar frispark. Och det tycker även Felix Brych, men ”Jag dömde fördel. Jag ville ge Herthas målvakt möjligheten att snabbt sätta igång spelet”.

Och avslutningsvis säger han att ”då var jag väldigt säker på att mitt beslut var det rätta”.

Vad kan man säga? Det är inte lätt att vara domare. Det är ta mig fan riktigt svårt. Särskilt när spelare faktiskt filmar, förstärker och delar ut tjuvnyp.

Angående Igor de Camargo kan han alltså inte straffas för det han gjorde – eftersom att domaren redan har bedömt situationen. Då finns det inget att göra. Det är i såna här fall jag vill införa saftiga böter och en lång avstängning i efterhand.

Men jag ska sluta brusa upp. I stället blickar vi framåt mot helgens matcher – och låt oss hoppas att vi slipper fler såna här situationer.

Bundesliga omgång 21:

Fredag 20:30
VfL Wolfsburg – SC Freiburg
Freiburg dras med nya tunga skador på Krmas och Putsila. Intressant i det här mötet är att Wolfsburg har använt flest spelare – inte bara den här säsongen utan någonsin i Bundesliga – medan Freiburg har använt näst flest. Hemmalaget har skickat ut 36 spelare, bortalaget 29. Oavsett bör det här kunna bli en ganska jämn match då faktiskt Wolfsburg och Freiburg har gjort det ganska bra sedan serien vände. Lagen stod för fina resultat när Freiburg kryssade mot Bremen, och Wolgsburg spelade oavgjort mot Gladbach.

Lördag 15:30
Bayern München – FC Kaiserslautern
Även om Stuttgart var riktigt blekt i cupen i onsdags så spelade Bayern bra mycket bättre än vad de har gjort på sistone. Kan de leverera samma spel mot ett målsnålt Kaiserslautern så blir det här en promenad i parken. Det gäller bara att spelarna inte har den inställningen. Marco Kurz FCK har inte vunnit på tio ligamatcher, och München har inte förlorat mot Kaiserslautern sedan 1997. Dessutom har Mario Gomez skrämmande nog gjort fler mål än hela FCK tillsammans (17/15). Det här ska bara kunna gå på ett sätt, även utan Bastian Schweinsteiger.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim
Markus Rosenberg och Marko Arnautovic bildar anfallspar för Bremen då lagets bäste målskytt, Claudio Pizarro, är avstängd. Och just Rosenberg hade nog behövt ett mål efter att ha bränt en hel del bra chanser. Hela laget behöver en vinst för att inte glida nedåt i tabellen. I Hoffenheim blåser nya vindar och kanske sitter Babbel på bänken redan på lördag. Han tvingas dock klara sig utan avstängda Babel och Salihovic. Känns på förhand som en tät kamp det här.

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen
Leverkusen dras fortfarande med skadeproblem och Ballack-frågan. En vinst hade gjort gott för självförtroendet, men även för tabelläget. Laget som ska möta självaste Barcelona i Champions League riskerar att glida ned i ingenmansland. Inte ens en plats i Europa League känner säker. Borussia Dortmund å andra sidan strålar av självförtroende, men tvingas klara sig utan mittfältsstjärnorna Sven Bender och Mario Götze. Således blir det dessvärre ingen tvilling-kamp mellan Lars och Sven Bender denna gång. Men en jäkligt bra fotbollsmatch borde det bli ändå.

VfB Stuttgart – Hertha Berlin
Den 20 november visade kalendern senast Stuttgart lyckades vinna. Då vann man med 2-1 mot Augsburg. I cupen mot München såg Labbadias lag riktigt viljelöst och dåligt ut. Tvärtom gäller för Hertha Berlin som såg riktigt starkt och piggt ut mot Gladbach i cupen. Michael Skibbe behöver verkligen en vinst, men så även Bruno Labbadia. Den här matchen skriker ångest – och det lag som kämpar mest lär vinna.

FSV Mainz 05 – Hannover 96
Hannover börjar likna det lag som vi fick se förra säsongen – och detsamma gäller faktiskt Mainz. Hannover målvakt, Ron-Robert Zieler, är den enda målvakten i Bundesliga som har hållit nollan sedan serien vände. Det här blir en kamp mellan två lag som åter har hittat sig självt. Hannover har två raka vinster i ryggen och Mainz kommer från en överkörning av Freiburg samt ett respektabelt kryss mot Schalke.

Lördag 18:30
Borussia Mönchengladbach – Schalke 04
Woho! Vilken match. Och vilken ångest det förlorande laget kommer att ha. Och ett kryss kommer att kännas som en förlust. Egentligen har Favres lag ingen press på sig och inget att förlora, men det är svårt att hävda det när man ligger så bra till i ligan och efter att ha spelat så fantastiskt dessutom. Schalkes försvar brukar se ganska dåligt ut och det kan bli lekstuga för Reus och Hermann. Å andra sidan var inte Gladbach att känna igen mot Berlin, som fick skapa förvånansvärt mycket. Och i Schalke finns Huntelaar som är en säkrare målskytt än Berlin Lasogga.
Högintressant match. Kvällens höjdpunkt.

Söndag 15:30
FC Augsburg – FC Nürnberg
Källarstrid. Och Nürnberg har som vana att vinna mot Augsburg. Nürnberg gjorde egentligen en väldigt bra match mot Dortmund sist, åtminstone första halvlek, men något mål blev det aldrig. Nu står tre viktiga poäng på spel för båda lag. Tre poäng som i förlängningen kan betyda nedflyttning eller nytt kontrakt.

Söndag 17:30
FC Köln – Hamburger SV
Här har vi två lag som vid en vinst kan få tillräckligt med poäng och självförtroende för att starta en serie och faktiskt få känning på Europa League-platserna. Så jämnt är det. Men då gäller det att ta chansen. Hamburg blir min förhandsfavorit då Köln saknar Podolski och det börjar kännas allmänt rörigt i klubben även om man vann mot Kaiserslautern sist. HSV spelade som bekant oavgjort mot Bayern München. Det luriga med mötet, och tabellen, är givetvis att en förlust innebär svindel och illamående. Plötsligt är avgrunden nära.

/Wingren

Omgång 20 av Bundesliga säsongen 2011/2012 skriver vi in i historieböckerna – åtminstone på ett mindre framskjutet ställe. Det här var blott den femte omgången någonsin i Bundesliga som spelades klart utan att ett enda hemmalag lyckades vinna. Inte en enda hemmaseger. Det säger allt om hur jämnt det är ligan. Det behövs väl egentligen inga andra ord för att beskriva det tyska fotbollsfenomenet. Det är strålande. Det är nervkittlande underhållande. Det är magiskt. Alldeles fantastiskt.

Inte nog med att hemmalagen kryssade eller förlorade. Vi har även en tabell som kan kastas om totalt på bara en eller två matcher. Visst, de fyra topplagen har ett ordentligt försprång men i gengäld är det extremt jämnt mellan just dessa lag. Sedan vill jag nästan påstå att resterande lag har en fullt rimlig chans att nå Europa League-platserna – men även en lika stor risk att faktiskt åka ur. Och det mina vänner är fotbollsunderhållning när den är som bäst.

Under den gångna helgen fick vi även en ny serieledare i Borussia Dortmund. Jürgen Klopps unga lag var det enda topplaget som lyckades slå sitt motstånd. Schalke, Bayern München och Borussia Mönchengladbach spelade intensiva en-poängs-matcher.

Redan nästa omgång kan Dortmund förstås halka ned till en delad tredjeplats med Gladbach. I fotboll kan det gå fort.

Precis under toppen har Bayer Leverkusen och Werder Bremen haft en ganska bekväm position. Men båda klubbar slarvar betänkligt med spelet och plötsligt är Hannover väldigt nära att ta över en av platserna som ger kval till Europa League. Markus Rosenbergs klockrena stolpträff är symboliskt för ett Bremen som inte lyckas vinna mot lilla Freiburg, medan Moa Abdellaoues viktiga mål är detsamma för ett Hannover som lyckas vinna trots att spelet inte flyter på som Mirko Slomka kanske önskar.

I botten vägrar Freiburg och Augsburg att ge upp – vilket plötsligt gör bottenstriden synnerligen raffinerad. Inget lag kan känna sig säkert och alla lag har möjligheten att göra en förträfflig säsong. Men alla slår alla och det råder egentligen totalt kaos i tabellen. Men för oss åskådare ett väldigt njutbart kaos.

Bayern München uppges vara så gott som överens med både FC Basel och Xherdan Shaqiri själv om en övergång. Den härlige teknikern uppges kosta cirka 10-12 miljoner euro enligt Kicker. En nyttig och spännande värvning som säkert kommer att hjälpa rekordmästarna en bra tid framöver. Det känns även helt rätt då det Bayern egentligen saknar är spets bland sina breddspelare.

Och vet ni vad? Nu sitter ni förstås där hemma och bara längtar efter nästa helg – och det gör jag med – men redan i morgon inleds kvartsfinalerna av DFB-Pokal. Kan det bli bättre?

Bundesliga omgång 20:

FC Nürnberg – Borussia Dortmund 0-2
De regerande mästarna är nu obesegrade i 14 matcher och leder ligan med två poäng. Segern satt dock långt inne i ett iskallt Nürnberg och det var först i andra halvlek som Dortmund verkligen kopplade greppet efter ett tidigt ledningsmål från kapten Kehl. Stort jubel utbröt när Barrios fick avsluta måltorkan. Men Nürnberg gjorde riktigt bra ifrån sig och kunde mycket väl ha snuvat Dortmund på poängen. En klassisk arbetsinsats från Dortmund räckte dock – och det är en styrka.
Det som dämpade Dortmund-lyckan var givetvis fantastiske Sven Benders skada.

Hertha Berlin – Hannover 96 0-1
Michael Skibbe, Berlins nye tränare, har fått en mardrömsstart på sitt nya jobb med tre raka förluster. Mirko Slomkas livförsäkring heter Moa Abdellaoue och givetvis var det just han som avgjorde matchen. Det var norrmannens elfte mål och han fortsätter att imponera. Berlin kunde mycket väl ha tagit ledningen i första halvlek men brände sina chanser. En stund efter Moas mål i andra halvlek fick så debuterande Neumann sitt andra gula kort och ridån gick ner för Skibbes Berlin. Hannover däremot fortsätter att plocka poäng även om spelet inte alltid övertygar.

Schalke 04 – FSV Mainz 05 1-1
När Mohamed Zidan lämnade Dortmund för Mainz förra veckan lovade han att försöka sänka rivalen från Gelsenkirchen. Han höll sitt ord och gjorde 0-1 under första halvlek. Över huvud taget kan Thomas Tuchel vara mycket nöjd med sitt nyförvärv som verkligen tog för sig – även om han kanske skulle ha gjort något mer mål. Mainz såg piggare ut än Schalke, men precis som vi har vant oss vid så besitter Huub Stevens lag en otrolig förmåga att ta sig in i matcher. Obasi dansade i straffområdet och kvitterade för Schalke i andra halvlek. Sedan böljade matchen fram och tillbaka med målchanser för båda lag.

Bayer Leverkusen – VfB Stuttgart 2-2
En galen och härlig match som vållar problem för Leverkusen men som skänker Stuttgart lycka. Bortalaget hade fyra raka förluster på kontot och matchen inleddes bedrövligt när Keißling nätade efter bara elva minuter. Schieber kvitterade innan första halvlek var över. Men så fick Rolfes förvalta en straff tidigt i andra halvlek och Stuttgart kändes uppgivet. Men Kadlec drog på sig sitt andra gula och gästerna växlade upp tempot och fick in en kvittering genom Harnik precis i slutminuterna. Stuttgarts Molinaros lyckades sedan bli utvisad på tilläggstid.
För övrigt fick nyförvärvet Corluka spela från start för Bayer, medan Ballack än en gång satt fastklistrad på bänken.

VfL Wolfsburg – Borussia Mönchengladbach 0-0
Alla vet vem Felix Magath är. Och nu är han åter historisk. När tränar-ikonen bossade över Frankfurt använde han 35 spelare säsongen 2000/2001 – ett nytt Bundesliga-rekord. I lördags slog han det själv då Sissoko blev hans 36:e spelare den här säsongen. Något säger mig att vi får se Magath utöka det rekordet redan den här säsongen. Första halvlek var en försvarskamp med få målchanser där enda målet dömdes bort för offside. Lite öppnare var andra halvlek där Marco Reus definitivt skulle ha gjort mål men brände chansen. Ett kryss som andas taktisk utmanövrering.

TSG Hoffenheim – FC Augsburg 2-2
Det går verkligen inte alls något vidare för Stanislawski och hans Hoffenheim för tillfället. Spelarna verkar inte vilja uträtta det som ”Stani” begär. Bottenlaget Augsburg lyckades kämpa till sig en viktig poäng som gjuter liv i bottenstriden. Hoffenheim hämtade in 0-1 till 2-1 men Langkamp fixade kvitteringen 20 minuter innan slutsignal.

Hamburger SV – Bayern München 1-1
Nye tränaren Thorsten Fink, tidigare spelare i Bayern, var övertygad om att han skulle kunna störa rekordmästarna. Och visst lyckades han. HSV kämpade och slet som ett lag och lyckades för en gångs skull minimera antalet individuella misstag. En fantastisk insats helt enkelt som unge Sala krönte med ett otagbart mål i fösta halvlek. Det här var en riktigt rolig fotbollsmatch med högt tempo och många målchanser. Även Bayern bjöd upp till dans och Drobny fick göra ett par mästerliga räddningar. Men Bayern ser svagare ut än under hösten – och man måste fråga sig om inte Kroos borde få spela för Müller som tia, och kanske borde Gustavo få ta plats bredvid Schweinsteiger. Rekordmästarna behöver nog det, särskilt då pressen plötsligt har ökat. Nu är Bayern ett av de jagande lagen. Inbytte ex-HSV:aren Olic fixade dock kvitteringen efter en ganska massiv Bayern-press i andra halvlek. Efter det böljade matchen än en gång fram och tillbaka.

SC Freiburg – Werder Bremen 2-2
Efter den blytunga förlusten i Mainz visade Freiburg att man är redo att ta kampen för överlevnad. Och att man ska göra det genom en gedigen kollektiv insats utan målmaskinen Cissé. Två gånger hämtade hemmalaget upp underläget som Pizarro fixat. Freiburg var faktiskt riktigt bra, det känns som att Streich har blåst nytt liv och jävla anamma i laget. Rosenberg borde, än en gång, ha gjort mål. Och i takt med Guidettis framfart i Holland glider kanske EM-biljetten ur handen nu? Lite synd om Rosenberg som faktiskt har utvecklat sitt spel på plan. Ösi-Özil – Junuzovic – debuterade för Bremen och assisterade Pizarro till 0-1-målet.

FC Kaiserslautern – FC Köln 0-1
Ståle Solbakken kan äntligen andas ut en aning efter denna viktiga vinst, medan det i Kaiserslautern börjar bli allt mörkare och dystrare. Även utan Podolski lyckades alltså Köln vinna en ganska svårspelad och halvtråkig match. I första halvlek åkte Kaiserslauterns nyförvärv, Borysiuk, på en ganska billig utvisning av den omstridde domaren Stark. Köln hade redan greppet och nu orkade inte hemmalaget svara på samma sätt som tidigare och initiativet i matchen togs allt mer över av Köln – även om hemmalaget skapade ett par farliga lägen. Men det var först när inbytte Roshi målade på en hörna som segern kändes säker för Solbakken.
Tränare Marco Kurz såg för övrigt extremt förbannad ut vid utvisningen, och hamnade även i ett verbalt bråk med Solbakken.
Svenske Ishak fick åter förtroendet som inhoppare.

/Wingren

Transferfönstret har äntligen stängt. Åter råder det lugn i Bundesliga. Sportchefernas telefoner får sig välbehövlig vila och tränarna vet vilka spelare som ingår i truppen. Förutsatt att inte någon rysk klubb, exempelvis, norpar någon kille.

Felix Magath har fått köpa av sig och stillat sitt begär, Freiburgs anfallsstjärna har lämnat tysk fotboll och Bayern München gjorde inte ett enda drag på marknaden. Stackars Omar Gonzalez lånades ut till Nürnberg men fick flyga hem igen då han omedelbart slet av korsbandet. Mycket har hänt men ändå inget som får oss att höja på ögonbrynen. Och så har det sett ut i hela Europa – egentligen.

Trevligast av allt egentligen är att se de tyska klubbarna ta ansvar. Runt om i Europa rapporteras det om miljon- och miljardförluster hit och dit. Det tror väl jag det, ofta ser det så förbannat ansvarslöst ut. I Tyskland är det bara Felix Magath som svävar iväg – å andra sidan har han pengar, då kan man göra lite som man vill.

För att göra övergångarna så överblickbara som möjligt har jag sammanställt och kommenterat lagens aktiviteter. Här följer klubbarna i den ordningen som de ligger placerade i tabellen:

Bayern München
+/- 0 €
In: –

Ut: –

Kommentar: Det finns väl egentligen inte så mycket att säga. Klubbledningen gick tidigt ut och sa att det inte skulle bli några nyförvärv, och de talade faktiskt sanning. Jag hade dock trott på att vi skulle få se någon ny mittback då Daniel van Buyten bröt foten mot Borussia Mönchengladbach. Tiden får utvisa om München handlade rätt eller ej. Klubben har satt upp höga mål för den här säsongen då man vill ta sig till final i Champions League samt återerövra ligatiteln från Dortmund.
Jag gillar att man låter laget vara som det är, att man litar till de resurser man har. Men nu är försvaret onekligen tunt och kvaliteten på spelarna är faktiskt diskutabel. Om Jupp Heynckes å andra sidan kan få laget att spela lika suveränt fantastisk fotboll som i början av säsongen bör det inte bli några större problem.

Borussia Dortmund
+ 400 000 €
In: –

Ut: Marc Hornschuh (lån, FC Ingolstadt), Thomas Eisfeld (från Dortmund U 19, Arsenal), Damien Le Tallec (Nantes), Mohamed Zidan (Mainz 05).

Kommentar: Det ryktades in i det sista om att Lucas Barrios skulle lämna klubben. Han har själv sagt att han är missnöjd med att sitta på bänken, men ett tillräckligt bra bud nådde aldrig Dortmund. Klubben ville åtminstone ha tio miljoner euro för den petade anfallsstjärnan, Fulham uppges ha bjudit åtta. I går skrev anfallaren på twitter att han var lycklig över att stanna och att det är supportrarnas förtjänst. Säkert inte helt sant, men skönt för klubben att han inte vädrar sitt missnöje. Tack vare, eller på grund av, att Barrios stannar så fick Mohamed Zidan sin önskan om en ny klubbadress uppfylld. Ingen större förlust för klubben då flera spelare går före, detsamma gäller Le Tallec – talangen som aldrig blev något.
Nej, det som stör de flesta supportrarna mest är säkerligen Eisfelds övergång till Arsenal. Förvisso hade han egentligen ingen chans till en plats i seniorlaget, men att tappa en så lovande kille är aldrig kul.
I övrigt gäller samma för Dortmund som för München – man är nöjd med den spelartrupp man har. Jag tycker att man handlade helt rätt. Det viktigaste som skedde i föreningen var egentligen att Jürgen Klopp och Michael Zorc förlängde sina kontrakt till 2016.

Schalke 04
– 25 000 €
In: Chinedu Obasi (lån, Hoffenheim).

Ut: Jan Morávek (lån, Augsburg).

Kommentar: Även Schalke har legat ganska lågt den här vintern, särskilt konstigt är det kanske inte. Huub Stevens förfogar fortfarande över en väldigt bred trupp sedan Felix Magath styrde och ställde i föreningen, detta gör även att lönekontot är ganska duktigt belastat. Obasi kom på lån från Hoffenheim och sägs trivas väldigt bra i Gelsenkirchen. Av det vi har fått se på plan hittills verkar det onekligen stämma. Obasi har fått en nytändning och blir ett fullgott alternativ till Farfan. Och Schalke behöver dessa spelartyper då Huntelaar och Raul ska få jobba ifred centralt i banan.
Även Schalke har gjort bra ifrån sig tycker jag. Man ligger bra till i tabellen och man undviker att skapa oro eller få en ny dynamik i truppen.
Jan Moravek har inte fått mycket speltid, men jag har alltid gillat hans speltid och därför är det helt rätt att åter låna ut honom.

Borussia Mönchengladbach
+ 950 000 €
In: Tolga Cigerci (lån, Wolfsburg), Alexander Ring (lån, HJK Helsingfors).

Ut: Logan Bailly (lån, KRC Genk), Elias Kachunga (lån, Osnabrück), Raúl Bobadilla (Young Boys), Lukas Rupp (lån, SC Paderborn), Joshua King (avslutat lån, Manchester United).

Kommentar: Överraskningslaget håller fanan högt. Så många har trott på ett ras men gång på gång överbevisar dem experterna. Gladbach är ett galet stabilt lag och spelarna har helt tagit till sig Lucien Favres filosofi. Det man givetvis kan sakna är en bredare trupp – men ha då i åtanke att Gladbach fick kvala sig kvar förra säsongen. Truppen är konstruerad efter det. Men med två smarta lån har man faktiskt skapat sig en trupp som åtminstone är hyggligt resistent mot skador och avstängningar. Ring har redan imponerat som central mittfältare under försäsongen och i Cigerci har man lagt vantarna på ytterligare en talangfull mittfältare.
Det ser helt enkelt bra ut, och man har handlat efter sina resurser. Till sommaren strömmar Reus-pengarna in på kontot och då kommer förstås mer att ske. Men jag älskar att se en klubb som inte går händelserna i förväg utan i stället väljer den sunda vägen.
De spelare som har lämnat var aldrig aktuella för spel – förutom möjligtvis Bobadilla men här är man bara nöjda med att ha fått sälja av flopp-värvningen.

Werder Bremen
+ 200 000 €
In: Francois Affolter (lån, Young Boys), Zlatko Junuzovic (Austria Wien).

Ut: Sandro Wagner (lån, Kaiserslautern), Andreas Wolf (AS Monaco).

Kommentar: Det är så trevligt att se ytterligare en klubb som tar ansvar för den ekonomiska situationen. I Bremen har man ingen skattkista för tillfället och lever därefter. Nu har man gjort två smarta nyförvärv. Framför allt ska det bli otroligt intressant att se vad Junuzovic går för i en bättre klubb och en bättre liga. Han brukar beskrivas som ”Ösi-Özil” – alltså Österrikes Özil. En sådan spelartyp är precis vad Bremen har saknat sedan den riktiga Özil lämnade för Real Madrid. Mehmet Ekici som kom i somras har dessvärre inte lyckats ta hand om den rollen ännu. Bremen har länge behövt mer kreativitet på mittfältet och kanske kan Junuzovic stå för just det.
Affolter är en smart affär, en ung och talangfull mittback. Jag hade gärna sett någon mer rutinerad spelare förstås, då just försvaret är Bremens akilleshäl. Redan nu ligger klubben bättre till i ligan än vad de egentligen borde. Rimligtvis borde den enda vägen vara nedåt. Men kanske kan Affolter slå igenom och stoppa blödningen.
Två truppspelare lämnade – helt i sin ordning.

Bayer Leverkusen
– 7 500 000 €
In: Bernd Leno (löst från lån, Stuttgart), Vedran Corluka (lån, Tottenham).

Ut: Nicolai Jörgensen (lån, Kaiserslautern), Hanno Balitsch (Nürnberg).

Kommentar: Bernd Leno har varit i klubben sedan i somras, men han är nu löst från sitt lån och tillhör laget på riktigt nu. Inte heller Leverkusen behöver gräma sig över nämnvärda förluster och för Jörgensen blir det nyttigt med mer speltid. Corluka-affären gick i hamn igår och den kan visa sig vara viktig då man har problem på högerbacken. Robin Dutt behöver några spelare att lita på, några han alltid kan ha i startelvan. Lars Bender är en sån, om även Corluka kan visa sig så stark blir det mycket nyttigt för klubben.
Leverkusens största förlust är egentligen det som inte skedde. Michael Ballack är fortfarande kvar och han sprider dålig stämning och media är inte dåliga på att hjälpa till. Han är rubrikernas man och Dutts mardröm. Så känns det åtminstone. Den största utmaningen blir att få lugn och ro inom truppen, att få Ballack på gott humör. Men när till och med klubbledningen säger att ”det var ett misstag att värva Ballack”, då känns det svårt.
Champions League-matchen mot Barcelona ser ut att kunna bli en tung historia och laget får främst inrikta sig på att ta en Europa League-plats i ligan. Det måste vara prio ett.

Hannover 96
– 1 800 000 €
In: Mame Biram Diouf (Manchester United).

Ut: –

Kommentar: Så fick Mirko Slomka en anfallare till sist. Som han har längtat och tjatat. Intressant nog har Slomka aldrig sett Mame Biram Diouf spela – men han litar helt på Jörg Schmadtkes omdöme. Hannover har ett stabilt lag, om än något tunt, men grundspelet är väldigt säkert och fint. Det största problemet har varit vem som ska avlasta Moa Abdellaoue som målskytt. Förhoppningsvis har man hittat rätt här. Om inte annat är det en hyfsat billig lösning.
Än en gång måste jag bara påpeka att det är trevligt att se vilket ansvar de tyska klubbarna tar. Hannover hade ju kunnat satsa allt på ett kort för att vinna Europa League. Men man lever inte över sina tillgångar.

TSG Hoffenheim
+ 3 500 000 €
In: Sandro Wieser (FC Basel), Stefan Thesker (Twente II), Srdjan Lakic (lån, Wolfsburg), Wellington (åter från lån, Goiás).

Ut: Chinedu Obasi (lån, Schalke), Gylfi Sigurdsson (lån, Swansea), Vedad Ibisevic (Stuttgart).

Kommentar: Härligt att se hur även Dietmar Hopp sakteliga tar handen ifrån klubben. Man går fortfarande med stor förlust men nu försöker man på egen hand att göra något åt det – Stanislawski fick inte några 30 miljoner euro som herr Magath direkt. Annars hade vi sett mer spektakulära nyförvärv, eftersom att det behövs.
Man tror fortfarande på Sigurdsson men för hans eget bästa lånades han ut för mer konstant speltid, och han såg ganska pigg ut mot Chelsea ändå. Även Obasi behövde ett miljöombyte då han helt har kört fast i Hoffenheim. Vi får väl se om Schalke köper loss honom när lånetiden är över.
Hopp var inte glad över att låta Ibisevic gå, men så skedde till sist för en skön summa pengar. Efter en period av ovisshet blev det till sist klart att Srdjan Lakic kommer till klubben på lån från Wolfsburg. Lakic var en firad anfallare i Kaiserslautern förra säsongen men har fått dålig med speltid hos Magath. En bra lösning på anfallsproblemet. Wieser från Basel är endast 18 år, men anses vara väldigt talangfull. Det återstår att se om Stanislawski planerat att använda honom redan den här säsongen. Ett spännande namn, oavsett.

VfL Wolfsburg
– 29 525 000
In: Petr Jiracek (Viktoria Pilsen), Slobodan Medojevic (Vojvodina), Ferhan Hasani (Skendija Tetovo), Vieirinha (PAOK Salonki), Giovanni Sio (FC Sion), Ibrahim Sissoko (Coimbra), Felipe Lopes (Nacional), Ricardo Rodriguez (FC Zürich).

Ut: Tolga Cigerci (lån, Mönchengladbach), Thomas Kahlenberg (lån, Évian), Srdjan Lakic (lån, Hoffenheim), Ja-Cheol Koo (lån, Augsburg), Sotirios Kyrgiakos (lån, Sunderland), Aleksandr Hleb (avslutat lån, Barcelona).

Kommentar: Haha, ja, vad ska man säga egentligen. Magath är en shoppingkungen. Utan tvekan. Han hämtade in en drös med spelare i somras, det gick knackigt i ligan, han fick pengar till vintern och vips – åtta nya spelare på plats. Och en jäkla massa pengar har lämnat bilstaden Wolfsburg. Samtidigt har en hel del spelare lämnat laget – samtliga på lån dock. 20 spelare har Magath plockat in sammanlagt den här säsongen för övrigt. Det går att tycka vad man vill om det, som spelare är det förstås inte det minsta roligt att vara i Wolfsburg (förutom de som tar en plats förstås). Samtidigt är det så här Magath arbetar och det har burit frukt för. Vi vet att han inte är en idiot, nåväl, ibland är han, men han har en fantastiskt kunnande också. Det har han bevisat flera gånger. Magaths taktik är också att hämta in så här många spelare i hopp om att två eller tre blommar ut och slår igenom. Och nog har vi sett flera bra spelare växa under Magath.
I det här fönstret föryngrade han även laget och det känns helt riktigt. Nu ska han bara sortera in samtliga i truppen – sen borde det bära uppåt ett par placeringar.

VfB Stuttgart
+ 3 100 000
In: Gotoku Sakai (lån, Albirex), Vedad Ibisevic (Hoffenheim).

Ut: Bernd Leno (Leverkusen), Ermin Bicakcic (Eintracht Braunschweig), Pavel Pogrebnyak (Fulham).

Kommentar: Stuttgart har ofantliga problem med spelet just nu. Det är idéfattigt och ganska dåligt. Ostrukturerat. Hur länge blir Labbadia kvar? Stuttgarts stora nyförvärv är Ibisevic som dock inte lyckades i sin debut under helgen. Men vi vet vad han kan sedan tiden i Hoffenheim och kan han bara få en nytändning i Stuttgart blir han mycket nyttigt. Klubben har handlat helt rätt då de verkligen behöver en anfallare med stor närvaro i straffområdet och som dessutom kan Bundesliga. Priset kan förstås diskuteras. Pogrebnyak var aldrig Labbadias favorit och kommer säkerligen inte att saknas heller.
Nu gäller det bara att få ordning på spelet – och få igång Ibisevic.

Hamburger SV
+/- 0 €
In: –

Ut: Leonard Sowah (lån, Millwall).

Kommentar: Fink hade säkerligen velat plocka in någon för att ytterligare forma laget efter hans tänk. Men efter sommarens spelarkarusell fanns det vare sig lust eller pengar. Hamburg har dock rest sig från botten och nu när det äntligen börja råda lite lugn och ro så känns det givetvis helt rätt att ta det lugnt på marknaden. Det är bättre att spara pengar till sommaren för att i lugn och ro låta Fink önska sig något. Sowah lånas ut för speltid vilket är helt rätt, förstås.
Truppen HSV förfogar över är bra – men spelarna behöver tid. Det får dem nu.

FSV Mainz 05
– 400 000 €
In: Stefan Bell (åter från lån, Frankfurt), Lorius Karius (Manchester City), Mohamed Zidan (Dortmund).

Ut: Florian Heller (FC Ingolstadt).

Kommentar: Kanske en av de största vinnarna den här vintern. Klubben plockar tillbaka sin älskade Zidan som nu gör sin tredje sejour i Mainz. 22 mål på 41 matcher är hans facit i föreningen. Dessutom fick man honom för en väldigt resonabel summa som inte innebär någon större risk. Thomas Tuchels största problem med Mainz har egentligen varit det faktum att ingen spelare har lyckats förvalta målchanserna. Nu har visserligen duktige Szalai varit skadad, men när nu även Zidan kommer ser Mainz anfall helt plötsligt väldigt bra ut. Och någon jobbig förlust har man inte tvingats till. En förhoppningsvis smart förstärkning som mycket väl kan innebära att man slipper den absoluta bottenstriden.
För den som undrar vem Karius är, så är det en målvaktstalang som tidigare varit på lån i Mainz men som nu har skrivit på för klubben – utan kostnad. Grattis, Mainz.

1. FC Nürnberg
– 1 000 000 €
In: Adam Hlousek (FK Jablonec), Hanno Balitsch (Bayer Leverkusen).

Ut: Rubin Okotie (lån, Sturm Graz).

Kommentar: Omar González från LA Galaxy lånades in för att förstärka backlinjen – men direkt på träningslägret slet han av korsbandet. Det var bara till att åka hem igen. Som det kan bli. Balitsch känns inte som ett dumt nyförvärv utan kommer säkert att kunna bidra med välbehövlig tyngd på det centrala mittfältet. Hlousek har spelat Bundesliga tidigare – då med Kaiserslautern utan att imponera. Hur Hecking och Nürnberg har tänk här förstår jag inte. Visst behöver de förstärka men nog hade de kunnat hitta något bättre? Men kanske har 23-åringen mognat till i Jablonec och kan tillföra något.

1. FC Köln
– 680 000 €
In: Mikael Ishak (Assyriska), Chong Tese (Bochum).

Ut: Alexandru Ionita (lån, Rapid Bukarest), Tomoaki Makino (lån, Urawa Reds), Adam Matuschyk (lån, Düsseldorf), Thiemo-Jérôme Kialka (Jahn Regensburg), Sebastian Freis (Freiburg).

Kommentar: Att ytterligare en svensk har anslutit till Bundesliga är superkul. Nu blir det kanske inte så överdrivet med speltid för talangen, åtminstone inte den här säsongen. Dock lär det definitivt bli en hel del inhopp, han såg pigg ut när han fick chansen. Chong Tese är omöjlig att inte gilla, han är en stark karaktär – och faktiskt ganska stark på plan. Men om han håller för Bundesliga ställer jag mig mycket tveksam till, särskilt då han är värvad för att kompensera för Podolskis skada.
Inga tunga tapp i Köln heller, även om jag tycker att Matuschyk kunde ha fått chansen att bevisa sig för Ståle Solbakken. Däremot rapporteras det om en liten spricka mellan sportchef Finke och Solbakken. Tydligen ska inte Solbakken ha vetat om att Tese skulle komma för Poldi. Vad detta betyder i förlängningen återstår att se då ”projekt-Solbakken” är Finkes idé…

Hertha Berlin
– 100 000 €
In: Felix Bastians (Freiburg).

Ut: –

Kommentar: Det finns väl inte mycket att säga. Berlin tog sig upp till Bundesliga i somras och värvade klokt – dessa spelare har man kvar. Truppen håller tillräckligt god kvalitet för att man ska klara sig kvar i Bundesliga, vilket är det uppenbara målet. Felix Bastians är en härligt talangfull ytterback som hamnade i kläm i Freiburg. Nu ska han få chansen i Berlin och kan han bara hamna rätt igen kan Hertha ha lagt beslag på näste landslagsback.
Det viktiga för Berlin nu är att börja vinna igen. Michael Skibbe kom in som ny tränare för sparkade Babbel men har redan två raka förluster mot lag man borde vinna mot, eller åtminstone ta poäng.

1. FC Kaiserslautern
– 2 420 000 €
In: Nicolai Jörgensen (lån, Leverkusen), Jakub Swierczok (Polonia Bytom), Sandro Wagner (lån, Werder Bremen), Anthar Yahia (Al-Nasr), Ariel Borysiuk (Legia Warszawa).

Ut: Stiven Rivic (kontraktslös), Chadli Amri (lån, FSV Frankfurt), Ilian Micanski (lån, FSV Frankfurt), Clemens Walch (lån, Dynamo Dresden), Jiri Bilek (Zaglebie Lubin), Adam Nemec (FC Ingolstadt), Gil Vermouth (lån, De Graafschap), Martin Amedick (Eintracht Frankfurt).

Kommentar: Kaiserslautern är det målsnålaste laget i hela ligan. Man har köpt och lånat in kraft framåt. Värvningarna är av en chansartad karaktär då det är svårt att förutspå huruvida dessa killar kan leverera eller ej. För Wagner, som var anfallare i det U 21-lag som vann EM, blir det här kanske sista chansen att slå igenom. Två mycket spännande polacker har hämtats in dessutom. Det är riktigt roliga, och förhållandevis kloka, värvningar som FCK har gjort. Frågan är om de slår igenom – för klubben behöver hjälp nu och inte om ett år.
Varför Amedick lämnade för Frankfurt har jag svårt att förstå då han länge har varit en stöttepelare i försvaret, till och med lagkapten (inte den här säsongen dock).

FC Augsburg
– 450 000 €
In: Jan Morávek (lån, Schalke), Matthias Ostrzolek (VfL Bochum), Ja-Cheol Koo (lån, Wolfsburg).

Ut: Uwe Möhrle (Energie Cottbus), Michael Thurk (FC Heidenheim), Patrick Mayer (lån, FC Heidenheim).

Kommentar: Augsburg vet att de ligger illa till, men det är knappast någon chock. Klubben kämpar mot all logik och har absolut inte misslyckats. Under vintern har man varit smarta och värvat spelare som definitivt kan hjälpa klubben på en gång – men som inte heller innebär någon ekonomisk risk om man åker ur vid säsongens slut. Moravék gjorde ett gott intryck på mig när han var utlånad till Kaiserslautern förra säsongen och Koo kommer säkert att kunna hjälpa till på mittfältet. Ostrzolek är en billig men hyfsad breddspelare till försvaret, som har varit skadedrabbat.
Det jag saknar är en anfallare, men kanske fanns det inget alternativ som passade de ekonomiska ramarna. Då är det bara till att hoppas på att Mölders kommer igång igen.
Michael Thurk lämnar efter att ha hamnat i onåd redan i somras, vilket är lite synd. Han var fantastisk i andraligan för Augsburg.

SC Freiburg
+ 11 300 000 €
In: Alexander Schwolow (Freiburg II), Immanuel Höhn (Freiburg II), Oliver Sorg (Freiburg II), Matthias Ginter (Freiburg U 19), Fallou Diagné (Metz), Sebastian Freis (Köln), Karim Guédé (Slovan Bratislava), Ivan Santini (lån, NK Zadar).

Ut: Yacine Abdessadki (kontraktslös), Felix Bastians (Hertha Berlin), Heiko Butscher (Eintracht Frankfurt), Papiss Demba Cissé (Newcastle), Maximilian Nicu (1860 München), Christian Bickel (Jahn Regensburg).

Kommentar: Det är svårt att veta vad man ska säga här. Freiburg framstår som en av de största vinnarna – men också största förlorarna. Men har tappat en av Bundesligas bästa anfallare och nu ser det tunt ut offensivt. Åtminstone när det gäller anfallare som har en förmåga att näta match efter match. Samtidigt har man tryggat klubbens ekonomi för en tid framöver. Man har hållit klokt i pengarna från Cissé-övergången och bara spenderat en bråkdel av intäkterna på nya spelare. Affären med Santini blev klar igår och han känns faktiskt väldigt intressant. Tio mål på 16 matcher i Kroatien. Freis kan säkert bidra han med, om inte annat med sin rutin. Man har varit vettiga helt enkelt.
Bastians och Butscher försvinner väldigt överraskande, precis som tränare Sorg gjorde. Freiburg har agerat olikt sig självt – frågan är om det bär frukt.

/Wingren