Arkiv för tagg leverkusen

- Sida 2 av 11

De kungsblå har fått sin Prince och BVB är inte BVB längre

av Pierre Wingren, reporter

”Rättvis förlust. När du spelar mot Manchester United får du inte göra några misstag. Men inte domaren heller”, säger Bayer Leverkusens sportchef Rudi Völler efter matchen.

”Jag tycker inte att vi gjorde vår bästa match i dag. Och vi spelade inte som vi kan”, analyserar mittbacken Ömer Toprak.

Ja. Det var en besvikelsens afton för Bayer Leverkusen. Men det var också en kväll i lärdomens tecken. Champions League var något nytt för den här backlinjen och för flera andra spelare på planen. Det var något nytt för Sami Hyypiä, som ändå försökte efterlikna Sir Alex med sitt eviga tuggummituggande på Old Trafford. De fick sig en läxa. Något som de kan dra lärdom av.

Det var framför allt försvarsspelet som var för svagt i går. Toprak och Spahic hade stora problem med hemmalagets anfallsspel, de fick för lite hjälp av ytterbackarna och mittfältet spelade inte tillräckligt resolut. Att Bayer Leverkusen spelade en aning passivt förvånar inte – det var snarare självklart med tanke på inramningen och motståndet.

Det första målet skulle givetvis inte ha godkänts. Bernd Leno blir klart störd, och rörd, av Antonio Valencia som är offside. Det måste domaren se. Men det är inte det målet som avgör matchen. Det var klasskillnad mellan lagen och Leverkusen kom inte alls upp i förväntad nivå. Stackars Stefan Kießling fick inte några vettiga bollar att jobba med och nyförvärvet Emre Can hör inte hemma på den här nivån än. Försvarsspelet var ihåligt, det egna spelet var stressat och slarvigt.

Manchester United vann välförtjänt med 4-2. Nu gäller det för Sami Hyypiä och spelarna att dra lärdom av det här. Vi såg för två år sedan hur mycket Champions League-rutin betyder när Borussia Dortmund kom sist i sin grupp. Leverkusen fick ett tidigt, och viktigt, uppvaknande.

Toprak och Simon Rolfes gjorde bortalagets mål.

***

”Vi spelade bra. Jag är väldigt nöjd med lagets insats. Det är alltid svårt när man har vunnit flera titlar. Därför är jag väldigt stolt”, säger Pep Guardiola efter matchen mot CSKA Moskva.

Det blev aldrig någon riktig fotbollsmatch. FC Bayern-spelarna kände mer att gräset på Allianz Arena i själva verket var en park – som de lugnt och stillsamt promenerade genom. Hemmalaget bjöd på en ny fotboll, en bättre fotboll. Tidigare har Pep varit väldigt mån om att hans spelsystem, bara hans spelsystem, ska appliceras. Mot CSKA Moskva tycks han ha sagt till sitt lag att mixa till det lite. En del av den brutalt raka anfallsfotbollen var tillbaka, men bollinnehavet förblev trots det Bayern Münchens.

Philipp Lahm gjorde en strålande match på det centrala mittfältet framför backlinjen. Kantspelarna i FC Bayern var som vanligt lysande. Först när spelarna började slappna av i andra halvlek lyckades CSKA Moskva skapa några halvchanser, de fick delta mer i spelet. Men mest av allt var det en lektion i hur fotboll ska spelas – bortaspelarna tittade på med beundran.

David Alaba satte en frispark efter bara fyra minuter. Mario Mandzukic utökade innan halvtid. Målet borde ha dömts bort – men det hade inte spelat någon större roll i den här matchen.

Med lite mer än 20 minuter kvar bestämde sig FC Bayern för att göra ett mål till. Och det var ohyggligt vackert. David Alaba plockade in en boll från Franck Ribéry, vände upp, och lobbpassade till Arjen Robben som avslutade säkert. Ridå.

Ett aggressivt press-spel, raka anfall och stor säkerhet med bollen. En helgjuten insats.

Då passade det också bra att Karl-Heinz Rummenigge, liksom Uli Hoeneß tidigare, tillbakavisade Matthias Sammers kritik mot det egna laget. ”En fantomdiskussion”.

***

Borussia Dortmund är inte längre Borussia Dortmund. De är fjolårets Champions League-finalister i stället. En roll som jag inte tror passar Jürgen Klopps gäng vansinnigt bra. De kommer inte att gå in i någon match som underdogs. Det blir en ny utmaning för BVB att bemästra detta i Champions League – omställningen var nog så jobbig i Bundesliga.

Givetvis blickar de glatt fram mot kvällens höjdpunkt och den kommande utmaningen i turneringens värsta grupp.

På presskonferensen framgick det att Jürgen Klopp erbjudits tränarjobbet i Napoli. Dortmund-tränaren tackade nej och nu sitter i stället Europa-räven Benitez på tränarbänken. Borussia Dortmund och Napoli har inlett säsongerna bra och ligger etta i sina respektive ligor. De har båda byggt om, och förstärkt, spelartrupperna. De nya anfallsuppsättningarna ha levererat.

Det mesta talar för en härligt fartfylld match med ett galet tryck på läktarna. Spelarna och Klopp ser fram emot att få spela på San Paolo.

”Tränaren påminde oss om att Maradona har spelat här. Därför är det en stor ära för oss att få spela här”, säger Nuri Sahin.

Jakub Blaszczykowski är åter redo för spel, även om Pierre-Emerick Aubameyang säkert får chansen från start efter sin fina insats mot HSV. Värre kan det bli i backlinjen. Neven Subotic fick en smäll i lördags och är tveksam till spel, nyförvärvet Sokratis fick en smäll på foten under gårdagens träning och även han är tveksam till spel.

Det ska bli intressant att se hur Borussia Dortmund tar sig an kvällens uppgift, hur de hanterar sin nya ställning i fotbollsvärlden. Om det är något vi vet med säkerhet så är det att Jürgen Klopps Dortmund aldrig upphör att utvecklas. Räcker den korta lärostunden mot Malaga?

Trolig startelva:

Weidenfeller
Großkreutz, Sokratis/Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Sahin
Aubameyang, Mchitarjan, Reus
Lewandowski

***

”Vi har en hemmamatch och måste vinna den här matchen”, säger Horst Heldt.

Det är klart att förväntningarna är höga i Gelsenkirchen. Efter en tung start på säsongen har hoppet återvänt. Kevin-Prince Boateng har kommit in och redan blivit prinsen i det kungsblå riket. Han har avlastat Julian Draxler, som faktiskt såg en aning nedtyngd ut av all press, och han för med sig internationellt format till Schalke 04. Jens Keller förfogar över en väldigt stark och bred trupp. De vann bortamatchen i Grekland och tog sig till Champions League. Sedan dess har de gjort två bra – framför allt stabila – matcher mot Bayer Leverkusen (2-0) och FSV Mainz 05 (1-0).

Nu tycker förvisso Jens Keller att Boateng-hajpen är överdriven. Det håller jag med om. Boateng kommer inte att skjuta Schalke till succé på egen hand, men hans närvaro har lyft ett gäng pressade spelare till ett fungerande lag. Någonting har hänt i Gelsenkirchen. Laget har tagit ett steg framåt.

Vi har dock blivit lurade förr. Jag ser fortfarande inte Jens Keller som en man för Schalke. Jag ser fortfarande vissa brister i spelet. Men de tycks vara inne i en positiv trend, och det är just vad laget behöver. Här finns så mycket talang och potential, framgångar kittlar fram mer och mer av det.

Steaua Bukarest står för kvällens motstånd. Den rumänska klubben gjorde det bra i Europa League förra säsongen och slog ut Ajax innan Chelsea blev ett nummer för stort. Och om spelarna lyssnar på den förre BVB-ikonen, Marcel Raducanu, kan Kevin-Prince Boateng få det tufft i afton.

”Steauas spelare måste attackera Boateng. När man ligger tätt på honom tappar han huvudet. Då börjar han med vårdslösa tacklingar”, säger han.

Bukarest har ett tufft lag – kan de lyckas reta Boateng till ett rött kort?

Även rumänen, tillika förre Schalke-spelaren, Ciprian Marica försöker störa Schalke-spelarna inför matchen. ”Höwedes är kapten, men han gör många taktiska och tekniska misstag”, säger han.

Läge för Schalke att ge svar på tal i kväll. Det här är första gången som Ruhr-klubben är med i CL två år i rad. Det kan visa sig betyda oerhört mycket (lex Leverkusen och Dortmund).

Klaas-Jan Huntelaar är fortsatt skadad, men det hade varit ett tyngre tapp för ett år sedan. Adam Szalai anslöt i somras och börjar verkligen hitta rätt. Nu ska han få göra sina debut i Champions League, ”en stor ära”, säger han och ler.

Om vi får se samma bestämda och disciplinerade Schalke i kväll så går det här vägen.

Trolig startelva:

Hildebrand
Uchida, Höwedes, Matip, Aogo
Neustädter, Höger
Farfan, Boateng, Draxler
Szalai

Ännu en fantastisk kväll väntar på oss. Auf geht’s!

/Wingren

Uppdrag titelförsvar och tränardebut i CL – HSV sparkar Fink

av Pierre Wingren, reporter

Det gick snabbare än vad jag hade trott. I går skrev jag att Thorsten Finks öde kan avgöras efter nordderbyt mot Werder Bremen. Den chansen får han inte. Hamburger SV meddelar i dag att Thorsten Fink, 45, får lämna tränarposten. Klubbens U 19-tränare, Otto Addo, tar tillfälligt över ansvaret tillsammans med HSV II-tränaren Rodolfo Cardoso.
Enligt sportchefen Oliver Kreuzer kan en ny tränare mycket väl sitta på bänken redan mot Bremen – men det kan också dröja ett tag. Det har ryktats om att Markus Babbel ligger bra till för tränarjobbet, men uppgifterna tillbakavisas av Kreuzer. En annan man det har ryktats om är Felix Magath – men han själv säger att han inte är tillgänglig.

Så vem tar på sig det omöjliga tränaruppdraget? Franco Foda, som fick sparken från 1. FC Kaiserslautern för några dagar sedan?

Att skylla saker på en tränare, och därmed säga upp samarbetet, är inte särskilt snyggt. Det är en tråkig men förståelig trend. I det här fallet hade HSV dock inget val. Thorsten Fink har verkligen misslyckats med sitt uppdrag – och det är inte bara resultaten som har stört. Det är framför allt de obefintliga riktlinjerna i spelsättet, den splittrade spelartruppen och de märkliga taktiska besluten. Något som också Oliver Kreuzer var inne på under dagens presskonferens.

”Vi trodde helt enkelt inte längre på att Thorsten skulle kunna fixa en trendvändning med laget”, säger Kreuzer.

Kaoset i HSV fortsätter. Nu är det upp till Oliver Kreuzer att visa varför han fick jobbet som sportchef i somras. Ett genomtänkt tränarval behövs, de behöver hitta en kille som de verkligen tror på. Men det är inte lätt mitt i en säsong.

Ironiskt nog flög förresten Thorsten Fink hem till München efter lördagens storförlust. Apropå Dennis Aogo-soppan och så… Kreuzer menar dock att det givetvis inte har påverkat klubbens beslut.

Thorsten Finks tid i HSV varade alltså i knappt två år. Han är även den andra Bundesliga-tränaren att få sparken den här säsongen (Bruno Labbadia fick lämna VfB Stuttgart). Vi har bara spelat fem omgångar.

***

Det har gått 115 dagar sedan Bayern München segrade mot Borussia Dortmund i Champions League-finalen. FC Bayern tog äntligen den efterlängtade titeln. Sedan dess har Jupp Heynckes försvunnit. Pep Guardiola har kommit in. Nu börjar uppdrag ”försvara CL-titeln”.

De tyska rekordmästarna inleder på hemmaplan mot CSKA Moskva. ”Ryska klubbar har mycket pengar att köpa bra spelare för. De är fysiskt starka”, säger Pep inför matchen och varnar sitt lag.

Det här är givetvis en match som Bayern München ska vinna. Men spelet har inte varit lika hurra-sprudlande-glatt som förra säsongen. Inte för att det är särskilt konstigt. Men det är också här Moskva har sin chans. De slår ur underläge och möter ett lag som de har allt att vinna mot – och de möter ett lag som inte är klart ännu.

Det gör givetvis kvällens match intressant. Pep och gänget har pressen på sig att vinna, Matthias Sammer rör upp heta känslor och en hel del spelare finns med på skadelistan. Ingen drömstart på det nya CL-äventyret, men FC Bayern är ohyggligt starka på hemmaplan.

Mittfältskampen blir ohyggligt viktig. Javi Martinez saknas på grund av skada och Bastian Schweinsteiger har nyligen kommit tillbaka från sitt skadeuppehåll. Dessutom vill Guardiola bara spela med en defensiv mittfältare – något som spelarna fortfarande har lite svårt för. Frågan är om Pep slänger in Schweinsteiger från start, eller om han än en gång spelar Philipp Lahm på positionen? FC Bayern måste dominera på mitten. Om de bara kan mata de offensiva spelarna med tid och smarta bollar så går det här vägen.

Trolig startelva:

Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Schweinsteiger
Robben, Müller, Kroos, Ribéry
Mandzukic

***

Sami Hyypiä gör tränardebut i Champions League. David Moyes gör tränardebut i Champions League. Manchester United välkomnar Bayer Leverkusen till England. Sami Hyypiä vet hur det känns att vinna på Old Trafford.

”Det här är den rätta tidpunkten. Utan Sir Alex saknar United tron”, säger Dietmar Hamann och tror på en skräll.

Sami Hyypiä kan glädjas åt att Lars Bender åter är redo för spel, dessvärre saknas Gonzalo Castro på grund av skada. Men kvällens huvudkamp kan mycket väl bli den mellan Robin van Persie och Stefan Kießling. Båda två är de självklara anfallsstjärnorna i sina lag, de börjar bli lite smågamla och de trivs bra i sina klubbar. De öser in mål, de kan hålla i bollen. Någonstans där tar dock likheterna slut.

Van Persie är en erkänt stor fotbollsspelare. En anfallare med ett otroligt gott rykte. En anfallare som är så nyttig för sitt lands- och klubblag.

Kießling är en av de bästa anfallarna i Bundesliga. Många dagar är han den bästa. Han har hunnit bli 29 år och spelar smartare än förr. Han jobbar för två. Förra säsongen vann han skytteligan med sina 25 mål – dessutom gjorde han tio assist. Den här säsongen har han inlett med fyra mål och tre assist på fem ligamatcher. Han har gjort 129 ligamål på 318 matcher sedan A-lagsdebuten med 1. FC Nürnberg säsongen 2002/2003.

Tro inte att han är med i det tyska landslaget. Jag tror inte att det är någon som vet varför. Joachim Löw har något emot Stefan Kießling.

”Sedan tre år tillbaka har det inte funnits någon kontakt eller förts något samtal som förklarar varför det inte räcker till för landslaget”, skriver Kießling på Facebook.

Han säger också att ”jag räknar inte med att få en plats i truppen så länge landslagstränaren heter Joachim Löw”. Hans besvikelse är förståelig. Men så levererar han typiska Kießling-fraser, killen som alltid ställer upp: ”Jag har absolut inte några problem med att lämnas utanför landslaget. Skulle det vara personalproblem inför VM och någon kommer på idén att jag kan hjälpa till, så är jag den siste som lämnar ett lag i knipa”, säger han till kicker.

Det är en utomordentligt duktig anfallare, men utanför Bundesliga är det inte riktigt någon som vet det.

Förutom David Moyes. När Uniteds nye tränare höll till i Everton så scoutade han Kießling vid flertalet tillfällen och var alldeles till sig över anfallarens kvaliteter. Everton lyckades aldrig hosta upp tillräckligt med pengar för ett köp dock.

I kväll möts världsberömde Robin van Persie och Bundesliga-kände Stefan Kießling i en härlig fotbollsfajt. Jag vet vem jag unnar rollen som matchvinnare.

Trolig startelva:

Leno
Donati, Toprak, Spahic, Boenisch
Bender, Reinartz, Rolfes
Sam, Kießling, Son

/Wingren

Bundesliga omgång 4

av Pierre Wingren, reporter

Hur ofta har jag bett om ursäkt här på bloggen den senaste tiden? Det känns som att jag gör det i nästan varje inlägg – men snart är jag tillbaka på fullaste allvar. Champions League-bibeln är lämnad och just nu njuter jag av den semester som jag aldrig hade i somras. En veckas vila behövs. Det gör gott.

I skrivande stund sitter jag hos några bekanta i Hamburg. Datorn är uppskattningsvis från 1995 och när jag ska skriva bokstaven ”å” måste jag klistra in den manuellt. Så snälla, ha överseende med detta korta inlägg.

I går var jag och njöt av en konsert med Die Toten Hosen, så mig går det ingen nöd på. Jag hoppas också att ni faktiskt klarar er ganska bra.

Efter den här semesterveckan så lovar jag att inte be om ursäkt i varje inlägg. Då kör jag på full fart igen.

***

VfB Stuttgart hade hoppats på en positiv reaktion när de sparkade Bruno Labbadia, den kan givetvis fortfarande komma, men i går gick det inget vidare. Stuttgart fick bara 2-2 hemma mot Rijeka och missar därmed Europa League. En klar missräkning och ordentlig besvikelse.

Det gick bättre för Armin Vehs Eintracht Frankfurt. De vann även hemmamatchen mot Qarabag Agdam (2-1) och är därmed klart för Europa League. Grattis, Frankfurt.

***

Champions League-grupperna har lottats och jag lovar att gå igenom dem mer noggrant när jag är tillbaka i Sverige. Klart är redan nu att inget tyskt lag får en drömresa till åttondelsfinalerna, det är tuffa grupper, men de verkar också kunna bli ytterst underhållande.

Grupp A
Manchester United
Sjachtar Donetsk
Bayer Leverkusen
Real Sociedad

Grupp D
Bayern München
Manchester City
ZSKA Moskva
Viktoria Plzen

Grupp E
Chelsea
Schalke 04
FC Basel
Steaua Bukarest

Grupp F
Arsenal
Olympique Marseille
Borussia Dortmund
Napoli

En riktigt härlig fotbollshöst väntar.

***

Det händer en hel del i fotbolls-Tyskland. Efter kvalframgången har Schalke gjort klart med Dennis Aogo från Hamburg (han ingick inte längre i Finks planer efter Mallorca-resan). Dessutom tycks Kevin-Prince Boateng bli klar i skrivande stund. Två smarta och bra förstärkningar där Schalke kan behöva lite extra bredd. Ett centralt mittfält med Jermaine Jones och Boateng hade varit…stenhårt.

Bayer Leverkusen ser ut att plocka tillbaka Eren Derdiyok från TSG Hoffenheim. Anfallaren har haft en tuff tid där, men är fortfarande ung och är i grund och botten en duktig anfallare. Bra förstärkning. Om affären går igenom ser det även ut som att talangfullek Milik lånas ut från Leverkusen till FC Augsburg. Även det känns helt logiskt.

Glädjande nyheter för Franck Ribéry: FC Bayerns offensive mittfältare korades äntligen som årets fotbollsspelare i Europa. Vansinnigt välförtjänt med tanke på vilken fin säsong han gjorde med trippelvinnarna. Grattis, Franck.

Werder Bremen har fått ordning på försvarsspelet under Robin Dutt och vill nu förstärka den lagdelen. Santiago Garcia befinner sig just nu i Bremen och han vill till klubben, men Fifa måste ta ett beslut i frågan innan affären går igenom. På lördag väntas domen trilla in.

***

Bayern München ska spela supercupen mot Chelsea i helgen och mötte därför SC Freiburg i tisdags. En match som slutade 1-1. Det gör helgens omgång ytterst intressant: orkar något av topplagen utnyttja situationen?

En absolut toppmatch bjuds vi på när Schalke 04 tar emot Bayer Leverkusen. Det kommer att bli en härlig fajt mellan två förmodade topplag, även om Schalke har inlett bra mycket svagare än Leverkusen.

Borussia Dortmund spelar borta mot Eintracht Frankfurt och har tillsammans med Leverkusen och 1. FSV Mainz 05 (möter Hannover 96 borta) chansen att ligga på tolv poäng när omgången är över.

En härligt underhållande och spännande omgång väntar på oss.

Bundesliga omgång 4

Lördag 15:30

Borussia Mönchengladbach – Werder Bremen
Hannover 96 – 1. FSV Mainz 05
VfL Wolfsburg – Hertha Berlin
1. FC Nürnberg – FC Augsburg
Hamburger SV – Eintracht Braunschweig

Lördag 18:30

Schalke 04 – Bayer Leverkusen

Söndag 15:30

VfB Stuttgart – TSG Hoffenheim

Söndag 17:30

Eintracht Frankfurt – Borussia Dortmund

/Wingren

Stor genomgång – så slutar Bundesliga 2013/14

av Pierre Wingren, reporter

Årets hetaste fotbollsfest står för dörren. Ja, okej då, det blir även nästa års hetaste fotbollsfest för att vara korrekt. På fredag slår Bundesliga åter upp portarna när de regerande mästarna Bayern München tar sig an Borussia Mönchengladbach. Äntligen är det dags igen.

Tysk fotboll och Bundesliga har fått mycket uppmärksamhet på sistone. Borussia Dortmund och Bayern München hyllades stort efter sagoäventyret i Champions League. Jürgen Klopp har blivit en eftertraktad och älskad ikon. Supportrarna har fått mycket positiv uppmärksamhet och framför allt många engelsmän har börjat titta mot Tyskland med stor avund. Bundesliga har gått en annan riktning än de andra toppligorna i Europa. Det är fint. Härligt. Så har det dock varit länge.

När de tyska lagen plötsligt började skörda framgång i Europa hände något. Nu var det inte bara de fullsatta arenorna, de högljudda supportrarna och de medlemsägda klubbarna som lockade. Nej, titta, det gick ta mig fan att lyckas på absolut toppnivå också.

Och spelet sen. Det fartfyllda, riviga och intensiva spelet. Matcher i ett rasande tempo, med en drivkraft att vinna. Man blir svettig bara av titta på det.

Visst är det trevligt att Bundesliga tas på större allvar ute i världen.

Det allra bästa är dock att bara få följa den som alltid förr. Ryckas med av klubbarna och alla berättelser, fotbollsgalenskapen bland supportrarna och den stora dramatiken. Bratwurst, öl, ett gäng vänner och en stor betongklump till arena räcker för att göra helgen komplett. Det är så du genomlider vardagen.

Den här säsongen ser ut att bli mer spännande än någonsin. Pep Guardiola gör entré i tysk fotboll och Bayern München, Dortmund påbörjar livet utan Götze och i Schalke 04 hittar vi ett otroligt intressant projekt. Bayer Leverkusen har också något riktigt spännande på gång och i Mönchengladbach kokar det.

Bundesliga är en av de jämnaste ligorna, det är också anledningen till att så få lag lyckas etablera sig i Europa. Du kan göra en bra säsong och hamna femma, året därpå kan du göra en lika bra säsong men hamna elva. Det är det som är så lockande. Men det är också det som gör ett säsongstips närmast omöjligt. I mina ögon har nästan alla 18 lag det som krävs för en Europa-plats och de har alla gjort mycket bra och spännande affärer i sommar.

Jag vågar definitivt räkna bort nyuppflyttade Eintracht Braunschweig, de har inte vad som krävs. Bayern München är den andra klubben som alltid är enkel att placera i en tabell. Men i övrigt? Tja, ni får helt enkelt läsa min laggenomgång nedanför.

En otroligt härlig säsong väntar på oss – det är jag övertygad om. Årets upplaga av Bundesliga känns hetare och mer intressant än på länge.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5
Placering 2012/13: 1
Resultat köp/försäljningar: -38,5 miljoner euro

In: Thiago Alcantara (FC Barcelona), Jan Kirchhoff (1. FSV Mainz 05), Mario Götze (Borussia Dortmund), Mitchell Weiser (1. FC Kaiserslautern, åter från lån).

Ut: Emre Can (Bayer Leverkusen), Mario Gomez (Fiorentina), Anatoliy Tymoshchuk (Zenit St. Petersburg), Nils Petersen (Werder Bremen), Maximilian Riedmüller (Holstein Kiel).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad ska man säga? FC Bayern gör precis vad de känner för. De är på den där toppen av näringskedjan och kan välja och vraka bland världens spelare, och de behöver inte sälja någon som de vill ha kvar. Jag förstår varför Gomez ville lämna och det är snyggt agerat att lyssna till spelarens önskemål – trots det anser jag att Bayern München har begått ett stort misstag i den här affären.

I övrigt har truppen givetvis blivit ännu bättre. Mario Götze är en av Europas hetaste spelare och Thiago har potential att bli det. Två superbt bra värvningar, även om behovet kan ifrågasättas.

Kirchhoff kan spela som mittback och som defensiv mittfältare, en bra spelare just nu men det finns en hel del utvecklingspotential i honom. En jättebra spelartrupp har blivit ännu bättre. Nu är det upp till Pep att få ihop laget.

Motivering: Pep Guardiola. Pep Guardiola. Mario Götze. Thiago Alcantara. Pep Guardiola. Att stå still är att gå baklänges, utveckling kräver förändring. Bayern München nöjer sig inte med att ha vunnit trippeln en säsong – de vill befästa sina plats som nummer ett i världen. Därför valde man att agera när Pep Guardiola blev tillgänglig, därför valde man att investera stora pengar i Götze och Thiago. Laget ska bli ännu bättre. Och chansen är faktiskt stor att Bayern München blir första klubb att försvara Champions League-titeln. Chansen är väldigt stor att de också försvarar de inhemska titlarna (förutom Supercupen då).

Men det finns också en risk att det här går snett. Det här blir Pep Guardiolas första uppdrag som tränare utanför Barcelona. Han arbetar med ett lag som har enorma krav på sig, han jobbar nu i en liga där även de mindre lagen kan sticka upp och straffa ordentligt genom typiskt tyska omställningar. Han har en fantastiskt stor och kvalitativ spelartrupp med många stjärnor, stjärnor som kan bli griniga om de inte får spela. Nog finns det en risk med Pep Guardiola – hur passar hans filosofi ens in i Tyskland?

Å andra sidan är den här spelartruppen så vansinnigt bra och inte alls känslig för skador. Rimligtvis ska det inte gå att missa förstaplatsen. En svajig start kan förstås sätta några käppar i hjulen. FC Bayern har en mittfältsuppsättning av absoluta världsklass, de har en världsmålvakt och de har två av världens bästa ytterbackar i Alaba och Lahm. De har en härförare på mitten i Schweinsteiger, stenhårda bollvinnare i Dante och Martinez. De har fart, teknik, målfarlighet och kreativitet i överflöd i Götze, Thiago, Müller, Robben, Ribéry, Shaqiri, Mandzukic och Kroos.

Det här laget är på papperet ett av de starkaste jag någonsin har skådat. Det borde vara omöjligt att misslyckas.

Vi kommer att få se ett FC Bayern som vill hålla mer i bollen, jobba med sidledspassningar och sedan blixtra till. Ett FC Bayern som antagligen spelar med en så kallad falsk nia i många matcher. Det gäller dock att Uli Hoeneß-affären inte får det att storma i klubben, att Pep snabbt når resultat och att den nya fotbollen går hem hos supportrarna. Annars kommer BVB vara där och hugga som en giftkobra, dra fram som en getingsvärm.

Om Pep är ödmjuk inför uppgiften, om han får spelarna med sig – då är Bayern München fortsatt världens bästa lag.

Håll ögonen på: Robben, Ribéry och Müller. Det är främst de här tre spelarna som tycks ha blivit bättre av Peps nya spelidé. Positionsbyten, läckerheter och briljanta passningar kombinerat med mängder av mål. En offensiv trio som kan sätta skräck i de flesta försvaren. Och så ska ju den där Götze in i det hela också.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,8
Placering 2012/13: 2
Resultat köp/försäljningar: -5,3 miljoner euro

In: Henrich Mchitarjan (Sjachtar Donetsk), Pierre-Emerick Aubameyang (AS St. Etienne), Sokratis (Werder Bremen), Hendrik Bonmann (RW Essen).

Ut: Marvin Bakalorz (Eintracht Frankfurt), Lasse Sobiech (Hamburger SV), Leonardo Bittencourt (Hannover 96), Moritz Leitner (VfB Stuttgart, lån), Julian Koch (1. FSV Mainz 05), Daniel Ginczek (1. FC Nürnberg), Felipe Santana (FC Schalke 04), Mario Götze (FC Bayern München), Patrick Owomoyela (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Borussia Dortmund förkunnade ordentliga investeringar – det var innan Götze såldes. Med andra ord har de inte investerat så våldsamt, snarare täckt upp positionen och breddat truppen med Aubameyang. Hel rätt agerat och absolut nödvändigt. Det är två affärer som kommer att göra Dortmund till ett starkare och mer svårläst lag.

Sokratis ersätter Santana rakt av men höjer kvaliteten. Dessutom kan den löjligt tuffa greken spela högerback, vilket blir nödvändigt då Lukasz Piszczek saknas hela hösten.

Tappet av Mario Götze smärtar klubben, men inte så mycket spelmässigt tack vare fina nyförvärv. Leitner, Koch, Bittencourt och Sobiech får chansen att visa upp sig i andra Bundesliga-lag. Bra, klokt och lugnt agerat på transfermarknaden av Dortmund även om en ytterback saknas.

Ytterligare en talang för den offensiva lagdelen kan vara på ingång.

Motivering: Näst bäst i ligan, näst bäst i Europa. Borussia Dortmund spelade en utomordentligt bra säsong och visade att Jürgen Klopps fotboll visst det fungerar mot internationellt motstånd. I ligan led dock spelarna av ett klassiskt Bayern-syndrom: efter några titlar var det inte längre lika roligt att spela mot Fortuna Düsseldorf i ligan efter att ha mött Manchester City i Champions League. Misstagen blev fler, de släppte in billiga mål och ofta saknades den där absoluta insatsviljan som Klopps fotboll kräver. Det problemet kommer inte att finnas den här säsongen. Den totala hungern har återvänt och med all sannolikhet blivit större efter Mario Götze-affären.

Borussia Dortmund ska ta en andraplats och rimligtvis kunna hota Bayern München om Pep Guardiola har lite problem inledningsvis. Det givna målet är förstås att ta en direktplats till Champions League.

Bredden i truppen har blivit bättre på nästan samtliga positioner. Ytterligare en kvalitetsspelare till anfallet och en ytterback hade behövts för att på allvar kunna utmana om ligatiteln och gå långt i Champions League. Det är åtminstone känslan.

Klopp och Dortmund vill gå tillbaka ett steg och åter hitta det där vansinniga presspelet med vindsnabba omställningar. Laget släppte in för många mål och gjorde för få kontringsmål förra säsongen. BVB klarar av det mesta förutom skador på Lewandowski eller ytterbackarna. Julian Schieber håller inte måttet och det är oklart hur väl Aubameyang passar in som ensam anfallare i detta Dortmund – som kantspelare kommer han dock berika kontringsspelet. Nuri Sahin är pånyttfödd, mittbackar finns det gott om, Weidenfeller håller hög klass i mål och de offensiva mittfältarna är riktigt bra. Lägg därtill att talanger som Jonas Hofmann och Marvin Ducksch lurar i vassen, i backlinjen får vi kanske se Marian Sarr få sina första Bundesliga-minuter. En Hummels-liknande 18-åring.

Tappet av Mario Götze kommer inte att smärta så mycket spelmässigt, tvärtom tror jag att Mchitarjan kommer att göra det bättre. Men affären smärtar på ett helt annat plan. En Dortmund-fostrad spelare har lämnat för den största ligarivalen. Och sätter han gjorde det på var inte snyggt. Bilden av klubben har rubbats. Lewandowski är på väg ut och Santana hamnade i Schalke. Echte Liebe?

Trots det är Dortmund ett av Europas klart bästa lag och de ska inte ha några problem i Bundesliga. Ett frågetecken kvarstår dock: hur presterar Robert Lewandowski efter turbulensen?

Håll ögonen på: Henrich Mchitarjan, 24. Offensiv mittfältare som har tagit över Götzes nummer tio. Har redan tokhyllats av lagkamraterna och ledarna i Dortmund. En kille som täcker stora ytor men som också har offensiva toppkvaliteter. Påminner mer om Kagawa än Götze – vilket passar Dortmund som handen i handsken. 25 ligamål för Sjachtar förra säsongen och jag tror vi får se en hel del fotbollsgodis.

3. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,7
Placering 2012/13: 8
Resultat köp/försäljningar: -5,9 miljoner euro

In: Raffael (Dynamo Kiev), Christoph Kramer (Bayer Leverkusen, lån), Max Kruse (SC Freiburg).

Ut: Matthias Zimmermann (SV Sandhausen, lån), Matthew Leckie (FSV Frankfurt), Mike Hanke (SC Freiburg), Igor de Camargo (1899 Hoffenheim), Niklas Dams (FC Servette Genf), Tolga Cigerci (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Alexander Ring (HJK Helsingfors, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det har inte hänt så mycket, truppen har finjusterats till det bättre. Det här blir tredje gången Favre arbetar tillsammans med den offensive mittfältaren Raffael. Christoph Kramer har redan imponerat under försäsongen och blir ett viktigt tillskott till det centrala mittfältet – en spelare som verkligen trivs med bollen. Sist men inte minst har klubben värvat den nyblivne landslagsspelaren Max Kruse. En spelare som kan agera anfallare eller offensiv mittfältare, har ett härligt avslut och rör sig över stora ytor.

Det här är värvningar som Mönchengladbach behövde. De saknade rörlighet i anfallet förra säsongen. Luuk de Jong lär få mer att jobba med och kan således göra fler mål. Inga tunga tapp då Cigerci ersätts av Kramer, jag tror dock att Hanke kommer att saknas när laget behöver en murbräcka. Bra jobbat.

Motivering: Den lilla skrällen i säsongsprognosen. Om Borussia Mönchengladbach fixar den här tredjeplatsen så har de lyckats riktigt bra. Jag får en känsla av att det är möjligt. Det var så rätt av sportchefen Max Eberl att hålla fast vid tränaren Lucien Favre när orosvindarna blåste förra säsongen. Många klubbar hade antagligen sparkat tränaren och hoppats på ett snabbt resultat. Gladbach tänker långsiktigt – och det med all rätt. Favre är en tränare som älskar detaljer, en kille som kan säga åt en spelare att ta emot bollen en centimeter längre in på högerfoten och helt plötsligt växer spelaren ut till en stjärna. Han är en tränare som kan få ett lag att försvara sig superbt och spela effektiv anfallsfotboll.

Den förra säsongen blev dock övermäktig för Favre och Gladbach. Marco Reus, Dante och Roman Neustädter lämnade. Tre nyckelspelare från tre lagdelar. De värvade till synes bra ersättare, men det blev ett för stort projekt. Laget åkte på en tung start i samband med kvalförlusten mot Dynamo Kiev i CL-kvalet, Europa League stal sedan fokus och laget hann aldrig växa ihop.

Nu är en ny säsong här. En säsong utan enorma krav, en säsong utan spel i Europa. Mönchengladbach har gjort nödvändiga förstärkningar och får antagligen fart på den lite statiska offensiven. Fjolårets nyförvärv har fått en säsong på sig att komma in i klubben och Bundesliga. Lucien Favre är fortfarande en mycket bra tränare.

Om Dominguez och Stranzl bildar ett bra mittbackspar har Gladbach alla förutsättningar att lyckas. Marc-André ter Stegen är en mycket duktig målvakt, de centrala mittfältarna kan kontrollera spelet och det finns fart på kanterna. Luuk de Jong gör fler mål än förra säsongen och i Max Kruse har de fått in en lovande och målfarlig spelare.

Vi ska inte heller glömma bort hur duktiga Gladbach är på att fostra talanger. Räkna med ett par spelare som får sitt genombrott i år.

Håll ögonen på: Mahmoud Dahoud, 17. Häh, vem? Defensiv mittfältare som jag hoppas får en del speltid den här säsongen. Han kommer inte att vara lagets stjärna, men när han spelar vill jag att ni tittar noga. Syrien-födde Dahoud spelar trots sina ålder oerhört moget och klokt, har en bra översikt och har definitivt potential att slå igenom i Bundesliga. Grymt spännande spelare.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 24,6
Placering 2012/13: 4
Resultat köp/försäljningar: -11,4 miljoner euro

In: Leon Goretzka (VfL Bochum), Adam Szalai (1. FSV Mainz 05), Christian Clemens (1. FC Köln), Felipe Santana (Borussia Dortmund), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, åter från lån), Anthony Annan (Osasuna, åter från lån), Philipp Hofmann (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Michel Bastos (Olympique Lyon, lån avslutat), Philipp Hofmann (FC Ingolstadt, lån), Sergio Escudero (FC Getafe), Jose Manuel Jurado (Spartak Moskva), Christoph Moritz (FSV Mainz 05), Christoph Metzelder (karriärsslut), Raffael (Dynamo Kiev, lån avslutat), Ibrahim Afellay (FC Barcelona, lån avslutat), Ciprian Marica (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag har även Schalke gjort det mycket bra i sommar. Det viktigaste sportchefen Horst Heldt har gjort är att värva Adam Szalai från Mainz. Äntligen får Huntelaar avlastning i anfallet. Vi vet att Szalai är god för tio eller fler mål på en säsong och att han har mycket kvar att utveckla. Skador har stört den ungerske anfallaren, nu är han redo att ta nästa steg på karriärstegen.

Goretzka är en av landets hetaste mittfältstalanger, Clemens har gjort det bra i Köln och Santana är en mittback av hög klass (om han struntar i att bjuda på plattmatcher som han stundtals gjorde förra säsongen). Schalke har även lyckats bli av med några Magath-spelare.

Tappet av Bastos smärtar inte då brasilianaren aldrig riktigt kom till rätta – nu har klubben i stället chansen att göra ytterligare en genomtänkt och bra värvning.

Motivering: Ett Schalke som känns mer spännande än på länge. Och hade det inte varit för tränaren Jens Keller, som jag fortfarande är tveksam till, hade jag placerat klubben ovanför Mönchengladbach. Kanske till och med ovanför Borussia Dortmund. Det här är ett lag med sprängkraft och en otrolig potential, ett lag som har skaffat bredd på tidigare utsatta positioner. Ett lag som kan gå från bra till fantastiskt tack vare en bra säsongsstart.

Talanger som Max Meyer, Leon Goretzka, Christian Clemens, Sead Kolasinac och Joel Matip har så mycket i sig, de kan nå absoluta toppnivå. De är dock inte där än, och det är där Jens Keller kommer in i bilden. Han är otroligt framgångsrik som ungdomstränare, men på seniornivå har det sett lite svajigare ut. Spelidén tycks inte vara solklar, den absoluta vinnargenen verkar saknas och den sista, men ack så viktiga, taktiska förståelsen. Jag kan ha fel, Keller kan mycket väl ha anpassat sig och utvecklat sig. Men han är den främsta anledningen till Schalkes fjärdeplats, givetvis tror jag också att Champions League-äventyret spelar in och gör att Schalke stundtals bjuder på svagare insatser.

Det är ju det här med svagare insatser. Schalke har länge varit ett topplag, ett lag som kan slå vilket motstånd som helst. Men de har aldrig varit tillräckligt konstanta. Nu har de fått behålla sitt fina lag från fjolåret, Julian Draxler har tagit ett jättekliv och Jupp Heynckes assisterande tränare Peter Hermann har hämtats in. Kan detta vara medicinen som Keller och Schalke behöver?

Vidare är det en sak som talar emot det här laget: målvakterna. De har tre bra målvakter i Fährmann, Hildebrand och Unnerstall. Men de har ingen målvakt som för nuvarande hör hemma i ett topplag. Det kan kosta poäng.

Här finns dock det som behövs för att lyckas den här säsongen, det gäller bara att de får ut maximalt av spelarna.

Håll ögonen på: Julian Draxler, 19. Den offensive mittfältaren har länge visat sin finfina talang, men när Lewis Holtby försvann i vintras och Draxler fick flytta in centralt så exploderade han. Han har nu tagit flera kliv framåt tack vare sitt nyvunna självförtroende. En kille som kan göra otroliga saker med en fotboll.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 24,7
Placering 2012/13: 3
Resultat köp/försäljningar: +13,4 miljoner euro

In: Emre Can (Bayern München), Roberto Hilbert (Besiktas Istanbul), Emir Spahic (FC Sevilla), Giulio Donati (Inter), Heung Min Son (Hamburger SV), Andres Palop (FC Sevilla), Robbie Kruse (Fortuna Düsseldorf), Konstantinos Stafylidis (PAOK Saloniki).

Ut: Andre Schürrle (FC Chelsea), Michal Kadlec (Fenerbahce), Daniel Carvajal (Real Madrid), Christoph Kramer (Borussia Mönchengladbach, lån), Michael Rensing (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Hertha BSC), Daniel Schwaab (VfB Stuttgart), Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn), Manuel Friedrich (klubb ej klar), Carlinhos (Desportiva Brasil Porto Feliz), Junior Fernandes (Dinamo Zagreb, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: André Schürrle är ingen förluster som svider nämnvärt, han tog aldrig på sig den rollen i laget som klubben hade önskat. Nu fick de i stället en ordentlig summa pengar som de har investerat klokt i Son och Kruse. Att Carvajal däremot försvinner efter bara en säsong är jobbigt, här har Leverkusen värvat modigt och spännande för att ersätta honom och också förstärka bredden på ytterbackspositionerna. Hilbert kommer in som ett rutinerat alternativ.

Emre Can är givetvis ett spännande namn för mittfältet och kanske kan han få sitt stora genombrott i Leverkusen, om inte annat blir han en bra reserv. Mittbacken Emir Spahic blir en välkommen förstärkning. Ser bra ut, och Leverkusen vill förstärka ytterligare.

Motivering: Bayer Leverkusen har etablerat sig i ligans toppskikt och spelat i Europa i åtta säsonger av de senaste tio. Klubbens mål är att ta en Champions League-plats den här säsongen, vilket är allt annat än omöjligt. Jag är dock osäker på om de räcker hela vägen. Det blir antagligen en tuff kamp mellan Schalke, Gladbach, Wolfsburg och eventuellt Dortmund. Det finns bra spelare på samtliga positioner i det här laget och Sami Hyypiä har bevisat att han kan det här med ledarskap.

Men ändå är det något som inte stämmer. Försvaret är bra, men håller inte högsta Bundesliga-nivå individuellt. Stefan Kießling är en fantastisk anfallare och pålitlig målskytt, men bredden på denna position är inte optimal. Det centrala mittfältet med spelare som Lars Bender, Simon Rolfes, Stefan Reinartz, Jens Hegeler och nu också Emre Can håller en otroligt hög klass. I Levin Öztunali har Leverkusen värvat Uwe Seelers barnbarn, en 17-årig stortalang. När vi kikar på de offensivare delarna av mittfältet börjar dock orosklockorna att ringa. Tappet av André Schürrle smärtar inte då Heung-Min Son och Robbie Kruse ersätter honom. Sam, Castro och Bellarabi är trevliga och nyttiga spelare precis som nyförvärven, men känslan är att de inte håller den höga klass som Leverkusen behöver.

En trupp med många bra spelare, men jag ser det inte räcka hela vägen då Leverkusen dessutom ska spela i Champions League. Det blir tufft att nå de där CL-platserna.

Bayer Leverkusen bjuder på många unga och spännande spelare dock. Om en handfull av dessa kan ta steget och bli Bundesliga-bra så ser det plötsligt mycket bättre ut. Den starkaste lagdelen är helt klart det centrala mittfältet.

Vi ska inte heller glömma att det här blir Sami Hyypiäs första säsong som ensamt ansvarig för laget. Tidigare hade han Sascha Lewandowski vid sina sida, men han har tagit klivet ner till ungdomsverksamheten igen. Om det blir en positiv eller negativ effekt återstår att se.

Leverkusen kommer att beblanda sig med topplagen och säkert pendla lite upp och ner, när vi summerar säsongen tror jag dock att de får nöja sig med en Europa League-plats på grund av för svag offensiv bredd och ingen försvarare som gör anspråk på att vara bäst i landet.

Håll ögonen på: Lars Bender, 24. Tvillingbrodern Sven slog först igenom i Bundesliga, men sedan dess har Lars varit den bättre av dem två. Central mittfältare som inte räds någon närkamp, som alltid ger allt och som dessutom har en förmåga att skapa farligheter. En vinnare.

6. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,8
Placering 2012/13: 11
Resultat köp/försäljningar: -5,4 miljoner euro

In: Timm Klose (1. FC Nürnberg), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, åter från lån), Max Grün (SpVgg Greuther Fürth), Daniel Caligiuri (SC Freiburg), Stefan Kutschke (RB Leipzig), Felipe Lopes (VfB Stuttgart, åter från lån), Rasmus Jönsson (FSV Frankfurt, åter från lån), Giovanni Sio (FC Sochaux, åter från lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, åter från lån), Ja-Cheol Koo (FC Augsburg, åter från lån), Patrick Ochs (TSG Hoffenheim, åter från lån), Akaki Gogia (FC St. Paui, åter från lån), Tolga Cigerci (Borussia Mönchengladbach, åter från lån).

Ut: Junior Malanda (SV Zulte Waregem, lån), Ibrahim Sissoko (AS St. Etienne, lån), Emanuel Pogatetz (1. FC Nürnberg), Mateusz Klich (PEC Zwolle), Marco Russ (Eintracht Frankfurt), Michael Schulze (Energie Cottbus), Vaclav Pilar (SC Freiburg, lån), Yohandry Orozco (Deportivo Tachira FC), Sebastian Polter (1. FSV Mainz 05), Marwin Hitz (FC Augsburg), Thomas Kahlenberg (klubb ej klar), Sotirios Kyriakos (klubb ej klar), Alexander Madlung (klubb ej klar), Simon Kjaer (OSC Lille), Kevin Pannewitz (klubb ej klar), Fagner (Vasco da Gama, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: En ovanligt lugn sommar med Wolfsburg-mått mätt. Visst har det återvänt mängder med spelare och visst har mängder med spelare lämnat klubben. Precis som det ska vara dock. Arbetet med att skapa en sammansvetsad och balanserad trupp har kommit en bra bit och det är nödvändigt.

Samtidigt har Allofs och Hecking agerat smart och plockat in en trevlig mittback i form av Timm Klose, schweizaren har gjort det riktigt bra i Nürnberg och kommer garanterat att ta en startplats intill Naldo. Även Caligiuri är ett genomtänkt och smart köp som berikar truppen. Klokt och bra.

Den sista pusselbiten i det här bygget tycks heta Luiz Gustavo – och jag kan förstå varför de vill ha en defensiv mittfältare av hög Bundesliga-klass. Lyckas Wolfsburg lösa honom ser det lovande ut.

Motivering: Nu ska det väl ändå gå vägen? Nog tusan borde det här laget fixa en Europa-plats. Dieter Hecking känns som helt rätt man för VfL Wolfsburg så till vida att han satsar på en sammansvetsat lag med moral, i stället för viljelösa stjärnor. Det behövs i den här klubben. Det har varit alldeles för många felbeslut, ogenomtänkta värvningar och kortsiktigt tänkande. Med sportchefen Klaus Allofs och tränare Hecking känns den tiden som bortblåst, även om truppen fortfarande är obehagligt stor.

Naldo får en ny lekkamrat i Timm Klose och det kan mycket väl bli ett av ligans bästa mittbackspar. Mittfältet ser fint ut och i nyförvärvet Daniel Caligiuri får de in en riktig lagspelare som säkert kan spela en betydande roll över 34 matcher. Ett stort gäng spelare har kommit tillbaka från framgångsrika låneperioder och kommer att sätta press på de givna spelarna i startelvan.

Här finns spännande talanger i Maximilian Arnold, Tolga Cigerci, Robin Knoche med flera. Här finns etablerade proffs som Naldo, Marcel Schäfer, Diego, Ivica Olic och Patrick Helmes. Här finns spelare redo att explodera i Ivan Perisic, Ja-Cheol Koo, Vieirinha, Bas Dost och Ricardo Rodriguez. Vi ska inte heller glömma bort rävar som Jan Polak och Makoto Hasebe. En finfin målvakt i Diego Benaglio. Det ser bra ut.

Den här truppen har länge saknat en långsiktig strategi och rätt vägledning, jag tror att de har fått det nu. Nu är det dags att utmana toppen av Bundesliga. En målskytt av rang (som har bevisat sig) saknas i mitt tycke, Bas Dost är dock en spännande spelare som borde kunna leverera fler mål. Och en Patrick Helmes ska aldrig räknas ut, även om han har en tung försäsong bakom sig.

Truppen är bred och det finns kvalitet över allt. Jag är inte så säker på att det räcker hela vägen till Champions League den här säsongen dock. Dieter Hecking behöver mer tid att anpassa sig till den nya nivån, spelarna behöver mer tid att anpassa sig till den Hecking och det nya tänket. En nyckel blir också att Diego faktiskt spelar konstant på Bremen-nivå den här säsongen.

Håll ögonen på: Diego? Nae, tråkigt. Håll i stället ögonen på 25-årige Daniel Caligiuri som säkerligen får inleda säsongen på bänken. Jag tror dock att han blir en viktig kugge i det här laget. Vänstermittfältaren har en fantastisk inställning till den här sporten, vill vinna varje boll och alltid skapa farligheter.

7. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 24,8
Placering 2012/13: 12
Resultat köp/försäljningar: -2,9 miljoner euro

In: Moritz Leitner (Borussia Dortmund, lån), Mohammed Abdellaoue (Hannover 96), Sercan Sararer (SpVgg Greuther Fürth), Marco Rojas (Melbourne Victory), Konstantin Rausch (Hannover 96), Thorsten Kirschbaum (Energie Cottbus), Daniel Schwaab (Bayer Leverkusen), Patrick Funk (FC St. Pauli, åter från lån).

Ut: Tamas Hajnal (FC Ingolstadt), Raphael Holzhauser (FC Augsburg, lån), Shinji Okazaki (1. FSV Mainz 05), Federico Macheda (Manchester United, lån avslutat), Felipe Lopes (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Tim Hoogland (FC Schalke, lån avslutat), Marc Ziegler (karriärsslut), Mamadou Bah (klubb ej klar), Konstantin Fuhry (Hannover 96), Kevin Stöger (1. FC Kaiserslautern, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Fantastiskt bra. Jag har varit lyrisk hela sommaren. Stuttgart har spetsat och breddat truppen ordentligt – och det till en minimal kostnad, helt i linje med klubbens ekonomiska förutsättningar. Leitner ska stå för kreativitet och offensivt hot på det centrala mittfältet, Abdellaoue är god för mål och kan avlasta Ibisevic, Rojas beskrivs som Australiens Messi, Rausch är en flexibel vänsterlöpare, Schwaab blir ett trevligt alternativ till backlinjen och Sararer besitter stor talang som yttermittfältare. Wow, ärligt talat.

Spelarförlusterna svider dessutom inte. Lysande agerat, Stuttgart.

Motivering: Bruno Labbadia vill inte erkänna det – men alla andra i Stuttgart är överens: nu är det dags, nu finns tillräcklig kvalitet här. VfB Stuttgart ska åter klättra upp från gråzonen och utmana de större lagen. Vi talar givetvis inte om en ligatitel eller ens en Champions League-plats. En Europa League-plats i tabellen bör dock vara målet, men konkurrensen är mördande och i samband med troligt Europa-spel tror jag inte att Stuttgart orkar gå hela vägen i Bundesliga. Jag tror dock att det blir en trevligare säsong.

Jag måste alltid sätta ett litet frågetecken bakom Labbadias namn, han tycks aldrig hålla ut en hel säsong med sina klubbar. Men nu har han genomlevt tunga perioder med Stuttgart och förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Han har ett bättre material att jobba med nu, den tidigare tunna truppen har blivit mycket bredare och den genomgående kvaliteten har höjts. Bara det faktum att Ibisevic äntligen har fått konkurrens igen bådar gott.

Det här laget är bra nog att fixa hamna på den övre halvan. Redan förra säsongen visade vinterköpet Maxim hur viktigt det är med kreativitet och rörlighet på små ytor, något som laget kan bygga vidare på nu. En notorisk målskytt finns i truppen och en duktig målvakt. Ledargestalter i backlinjen och en härlig nyckelspelare i Gentner på mitten. Truppen börjar kännas komplett och bjuder dessutom på stor utvecklingspotential på flertalet positioner. Det ska bli mycket roligt att följa det här VfB Stuttgart den här säsongen.

Håll ögonen på: Alexandru Maxim, 23. Rumänsk offensiv mittfältare som kom till Stuttgart i vintras. Det tog ett tag för honom att hitta sin plats i laget och vänja sig vid tysk fotboll, men sedan blev han en absolut nyckel för Stuttgarts anfallsspel. Gillar små ytor, bjuder på tekniska läckerheter och är ett ständigt hot när han har bollen.

8. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,1
Placering 2012/13: 9
Resultat köp/försäljningar: -3,6 miljoner euro

In: Leonardo Bittencourt (Borussia Dortmund), Edgar Prib (SpVgg Greuther Fürth), Salif Sane (AS Nancy-Lorraine), Florian Ballas (1. FC Nürnberg), Christopher Avevor (FC St. Pauli, åter från lån), Konstantin Fuhry (VfB Stuttgart).

Ut: Sergio da Silva Pinto (UD Levante), Daniel Royer (Austria Wien), Mohammed Abdellaoue (VfB Stuttgart), Mario Eggimann (FC Union Berlin), Konstantin Rausch (VfB Stuttgart), Niko Gießelmann (SpVgg Greuther Fürth), Johan Djourou (Arsenal, lån avslutat), Samuel Radlinger (Rapid Wien, lån), Sofian Chahed (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Pinto, Eggimann, Abdellaoue, Rausch och Chahed har länge känts typiskt Hannover, typiskt för det nya Europa-Hannover. Nu lämnar de klubben och truppen byggs om. Det behövdes för att åter ruska liv i laget som såg lite stelt ut förra säsongen. Stortalangen Bittencourt har fin teknik och en härlig fart, tanken är att han ska sätta eld i baken på de offensiva mittfältarna. Prib blir en ny Rausch, men dessutom mer mångsidig. Ballas och Sané förstärker den utsatta mittbackspositionen.

Dufner och Slomka kan vara nöjda med vad de har uträttat hittills. Men ytterligare ett par spelare lär tillkomma innan fönstret stänger. Ser bra ut.

Motivering: Vi kommer att få se ett bättre Hannover den här säsongen – men frågan är hur långt det räcker? Mirko Slomka har präglat det här laget på tre sätt: ett kompakt försvar, ett offensivt mod och efter bollvinst har spelarna tio sekunder på sig innan tränaren vill att bollen går mot motståndarnas mål. Förra säsongen var det framför allt försvarsspelet som var under all kritik. De släppte in alldeles för många mål och backlinjen förändrades ofta.

Nu har nye sportchefen Dirk Dufner hämtat in ett monster i luftrummet i Salif Sané. Frågan är givetvis vem som bildar mittbackspar med honom. Bortsett från det ser resten av laget bra ut, trots ombyggnaden av spelartruppen. Huszti är äntligen skadefri och kommer att bära det här laget långt. Bittencourt och Prib kommer också att tillföra ny energi till laget.

Sedan tidigare vet vi att Hannover alltid kan göra mål, mycket tack vare Diouf och Huszti som är riktigt vassa. Mittfältet kämpar och fördelar boll. Nu är det bara backlinjen som ska se stabil ut igen.

Till skillnad från de två tidigare säsongerna ”slipper” Hannover Europa League och kan fokusera fullt ut på Bundesliga. Det gör laget gott. Om Leon Andreasen dessutom kan hålla sig skadefri och hitta formen igen så har klubben ett utmärkt ”nyförvärv” i dansken.

En fartfylld och spännande säsong väntar, det gäller bara att pussla ihop försvarsspelet först.

Håll ögonen på: Szabolcs Huszti. Vem kunde tro att vänstermittfältaren Huszti skulle bli lika bra som han var innan han lämnade Hannover? Inte jag. I Zenit St. Petersburg lyckades han aldrig riktigt, men på 21 matcher för Hannover gjorde han nio mål och elva assist förra säsongen. Nu är 30-åringen redo att åter sätta skräck i Bundesliga.

9. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24
Placering 2012/13: 10
Resultat köp/försäljningar: +2 miljoner euro

In: Josip Drmic (FC Zürich), Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Mariusz Stepinski (Widzew Lodz), Daniel Ginczek (Borussia Dortmund), Martin Angha (Arsenal), Nick Weber (Borussia Dortmund U19), Almog Cohen (Hapoel Tel Aviv, åter från lån), Philipp Klement (Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Almong Cohen (FC Ingolstadt), Timm Klose (VfL Wolfsburg), Julian Wießmeier (SV Wehen Wiesbaden, lån), Timmy Simons (FC Brügge), Manuel Zeitz (SC Paderborn, lån), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Wilson Kamavuaka (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Drmic och Ginczek kommer att berika Nürnbergs offensiv på en gång, Stepinski och Weber kommer att få tid på sig för att bli alternativ i framtiden. Tanken är att Pogatetz ska bli en ledargestalt i backlinjen tillsammans med Nilsson. Angha är en högerback för framtiden.

Tappen av Timm Klose och Timmy Simons kan komma att betyda mycket, men samtidigt har Nürnberg investerat pengarna på ett smart sätt. Spännande och bra agerat på transfermarknaden.

Motivering: Om jag hade haft lite mer mod hade jag placerat Nürnberg högre upp och därmed utsett der Club till säsongens stora överraskning. Men plats nio hade minsann inte varit fy skam det heller. Jag är lite osäker på hur laget hanterar förlusten av nyckelspelarna Klose och Simmons, samtidigt är jag helt övertygad om att det här kan bli en fin säsong för Nürnberg.

Michael Wiesinger tog över laget i vintras när Dieter Hecking drog till Wolfsburg – han visade omgående ett starkt ledarskap och petade även fixstjärnan Kiyotake då han visade för lite motivation på träningarna. Känslan under fjolåret var att grundspelet satt, att försvaret klarade sig bra och att viljan fanns där. Kunnandet. Men framåt såg det alldeles för tunt ut med orörliga och inte så målfarliga anfallare i Pekhart och Polter. Lagets bäste målskytt hette Pelle Nilsson – den svenske mittbacken gjorde fem mål. Om någon hade kunnat berika spelet i och alldeles omkring straffområdet så hade Nürnberg hamnat högre upp.

Nu har klubben hämtat in två riktigt talangfulla anfallare. Dortmunds Daniel Ginczek var på lån i St. Pauli och gjorde 18 mål, Stepinski spås en lysande framtid. Dessutom tillkommer yttermittfältaren Drmic som gjort det mycket bra i Zürich och lovordats av ingen mindre än Ottmar Hitzfeld.

Jag tror på det här laget. Grunderna finns sedan tidigare och nu har den offensiva avdelningen berikats. Många i truppen är löpstarka och tuffa, i Kiyotake finns en lysande passningsfot. Vi ska också hålla lite extra koll på 20-årige Sebastian Gärtner, en central mittfältare med overklig fysik. Han kan ta det där viktiga klivet den här säsongen.

Nu är det upp till Wiesinger att göra ett vinnande lag av den här spännande truppen.

Håll ögonen på: Daniel Ginczek, 22. Anfallaren fick aldrig chansen i Borussia Dortmund och gjorde det ganska bra i VfL Bochum för två år sedan. Förra säsongen lånades han ut till St. Pauli, laget hade det tufft i 2. Bundesliga men Ginczek öste in mål. Kan bli en av överraskningarna den här säsongen.

10. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 24,3
Placering 2012/13: 6
Resultat köp/försäljningar: -3,1 miljoner euro

In: Marvin Bakalorz (Borussia Dortmund), Joselu (1899 Hoffenheim, lån), Stephan Schröck (1899 Hoffenheim), Marco Russ (VfL Wolfsburg), Felix Wiedwald (MSV Duisburg), Johannes Flum (SC Freiburg), Jan Rosenthal (SC Freiburg).

Ut: Martin Amedick (SC Paderborn), Vadim Demidov (klubb ej klar), Olivier Occean (1. FC Kaiserslautern, lån), Karim Matmour (1. FC Kaiserslautern), Julian Dudda (Werder Bremen II), Oka Nikolov (Philadelphia Union), Heiko Butscher (VfL Bochum).

Kommentar på transferaktiviteter: Frankfurt har värvat riktigt bra i sommar och också höjt lönebudgeten ordentligt. Veh har fått en betydligt bredare trupp, men också en högre klass på bänkspelarna. Klubben vill dock ha tag på ytterligare en duktig anfallare innan fönstret stänger. Om de lyckas med det ser truppen oförskämt bra ut med tanke på att de spelade i 2. Bundesliga så sent som säsongen 2011/12.

Inga tunga spelarförluster, klokt att låna ut Occean till andraligan. Nostalgiskt smärtar det förstås att Nikolov lämnar klubben efter 20 års målvaktsspel.

Sammanfattningsvis en riktigt bra sommar som blir komplett när anfallaren presenteras. En trupp som kan räcka till mer.

Motivering: En tuff uppgift väntar. Eintracht Frankfurt var fjolårets överraskningslag och fixade en Europa-plats som färska nykomlingar. Känslan är att det kan ha gått för snabbt. Laget ska nu dansa på tre bröllop och förväntningarna från omgivningen har ökat. Vi ska inte heller glömma bort att överrasknings- och underskattningsfaktorn har blåst bort.

Armin Veh har dock fått sitt Frankfurt att spela en härlig och underhållande fotboll. Han har själv sagt att Frankfurt är ”Dortmunds lillebror”. Han vill se mycket rörelse, ordentlig press och snabba omställningar. Det blir tufft i Europa League för Frankfurt och troligtvis ännu tuffare i ligan då Hannover, Stuttgart, Mönchengladbach och Nürnberg har lovande lagbyggen och kan fokusera fullt ut på Bundesliga.

Truppen har förstärkts och breddats, spelarmässigt bör Frankfurt klara av en hel del. Men jag är fortfarande inte helt övertygad när jag tittar på backlinjen, det gäller verkligen att hela laget orkar spela lika energiskt som förra säsongen. I Kevin Trapp har de dock en utomordentligt bra målvakt och ett fint alternativ i Felix Wiedwald.

Spännande mittfältstalangen Marc Stendera skadade sig dessvärre under försäsongen och blir borta i ett halvår. Tråkigt, men det bör inte påverka klubbens resultat nämnvärt. Om Veh lyckas skola in de nya spelarna och få tag i en anfallare som garanterar 10-15 mål på en säsong ska det här kunna bli en rolig, spännande och trygg resa.

Håll ögonen på: Jag hyllade Alex Meier för ett år sedan och hade gärna gjort det igen, men det känns lite fantasilöst. Låt oss i stället titta lite extra på den offensive mittfältaren Takashi Inui. Han gjorde sin första Bundesliga-säsong för ett år sedan och växte direkt med uppgiften. Snabb, teknisk och ettrig spelare som gärna söker vägen mot mål med hjälp av sina trevliga en-mot-en-egenskaper. Gör mål själv och hittar sina lagkamrater bra, men behöver skaffa sig en lite bättre överblick och spelförståelse. Ett spännande namn som med sina 25 år har mycket potential kvar.

11. Hamburger SV
Truppens snittålder: 25
Placering 2012/13: 7
Resultat köp/försäljningar: +7,1 miljoner euro

In: Lasse Sobiech (Borussia Dortmund), Johan Djourou (Arsenal, lån), Jacques Zoua (FC Basel), Hakan Calhanoglu (Karlsruher SC, åter från lån), Kerem Demirbay (Borussia Dortmund), Paul Scharner (Wigan Athletic, åter från lån), Robert Tesche (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Jacopo Sala (Hellas Verona), Heung Min Son (Bayer 04 Leverkusen), Jeffrey Bruma (Chelsea, lån avslutat), Marcus Berg (Panathinaikos).

Kommentar på transferaktiviteter: Nye sportchefen Oliver Kreuzer hämtades in från Karlsruher SC – något som behövdes efter Frank Arnesens mindre framgångsrika satsningar och filosofi. Kreuzer är också mycket glad över att han sålde Calhanoglu till just HSV och Arnesen i vintras.

I sommar har klubben gjort klart med det stora mittbackslöftet Lasse Sobiech, han får också sällskap av Arsenal-lånet Djourou. Två förstärkningar som Hamburg verkligen behövde göra, försvaret måste se bättre ut den här säsongen. Demirbay hade en framträdande roll i det Dortmund II som klarade sig kvar i 3. Liga. En smart central mittfältare som blir ett bra alternativ till de ordinarie spelarna på positionen. Sala och Berg är två spelare man ville bli av med, Son smärtar givetvis mer, men HSV mår bra av pengarna de fick in.

Det finns ytterligare några oönskade spelare i truppen och om Kreuzer kan bli av med dem blir sommarens agerande klart godkänt.

Motivering: Hamburg och Bremen. Två jättar från norra Tyskland. På dekis. Hade det inte varit för den individuella kvalitet som finns i truppen så hade jag trott på kval eller nedflyttning. Men Adler, van der Vaart, Badelj, Rudnevs, Jansen med flera hade haft en startplats i flera Bundesliga-lag, och de kommer inte att tillåta en sådan katastrofsäsong.

Men Thorsten Finks Hamburg har sällan sett ut som ett lag. De har sällan sett ut som ett lag med en tydlig spelidé. Runt klubben viner orosvindar sedan några år tillbaka och det blir aldrig riktigt lugnt. Försvarsspelet var svagt förra säsongen, där har man dock agerat inför den här säsongen och förstärkt på ett bra sätt.

Badelj, Jircek och van der Vaart ska rimligtvis kunna styra ett mittfält på ett mycket bra sätt, Rudnevs är ett monster i straffområdet och i Aogo samt Beister finns pålitliga yttrar. Ändå så är det något som inte stämmer. Det slarvas, saker ser svårare ut än vad de är och många poäng försvinner ut i tomma intet.

Är Thorsten Fink rätt man för detta HSV? Jag har inte sett de tendenserna än i varje fall. Truppen kan utmana om Europa-platserna, men jag ser det inte hända.

Spännande ungdomar som Calhanoglu, Demirbay, Sobiech, Tah och Zoua blir spännande att följa. Nye sportchefen Oliver Kreuzer känner som ett mycket friskare alternativ än Frank Arnesen. Återvänder lugnet till HSV snart?

Håll ögonen på: Milan Badelj. Central mittfältare som definitivt var en anledning till att Hamburg slutade sjua i tabellen. Spelar med ett härlig lugn, fin översikt och en ordentlig närvaro på mittfältet. Hjälten i skuggan av van der Vaart – vad kan han uträtta den här säsongen?

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 23,9
Placering 2012/13: 5
Resultat köp/försäljningar: +8,3 miljoner euro

In: Francis Coquelin (Arsenal, lån), Gelson Fernandes (Sporting Lissabon), Christopher Jullien (AJ Auxerre), Vaclav Pilar (VfL Wolfsburg, lån), Mike Hanke (Borussia Mönchengladbach), Nicolas Höfler (Erzgebirge Aue, åter från lån), Erich Sautner (Hallescher FC, åter från lån), Felix Klaus (SpVgg Greuther Fürth), Admir Mehmedi (Dynamo Kiew, lån).

Ut: Denis Perger (SV Wehen Wiesbaden, lån), Beg Ferati (FC Sion), Erik Jendrisek (Energie Cottbus), Simon Brandstetter (Rot-Weiß Erfurt), Cedric Makiadi (Werder Bremen), Max Kruse (Borussia Mönchengladbach), Daniel Caligiuri (VfL Wolfsburg), Johannes Flum (Eintracht Frankfurt), Jan Rosenthal (Eintracht Frankfurt), Ivan Santini (NK Zadar, lån avslutat), Ezequiel Calvente (Real Betis Sevilla, lån avslutat), Marc Lais (SV Sandhausen, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad ska man säga? Det var ett omöjligt uppdrag och sett till de förutsättningarna har Freiburg givetvis gjort det bra. Viktiga och bra spelare lämnade klubben till ordentliga reapriser och Freiburg har valt den förnuftiga vägen och tänkt på framtiden. Samtidigt innebär det att de inte har lyckats kompensera spelarförlusterna. Spännande namn har dock anslutit och om de bara kan hitta in i spelet och få ut all potential ser det ganska bra ut. Pilar, Hanke, Fernandes och Mehmedi är spelare som måste slå in.

Freiburgs ungdomsarbete ska aldrig underskattas och vi lär få se några nya, spännande spelare slå sig in i Bundesliga.

Motivering: Christian Streich. Vilken fantastisk tränare. En härlig typ. Duktig. Bygger sammansvetsade lag. Det skulle egentligen inte förvåna mig om han lyckas trotsa alla odds med detta Freiburg och parera äventyret i Europa med en hygglig tabellplacering i Bundesliga. Rimligtvis ska det dock inte gå.

Det är inte konstigt att lilla Freiburg jobbar med utköpsklausuler, men det blev riktigt jobbigt den här sommaren efter lagets succésäsong. Mängder med nyckelspelare och inspelade killar lämnade klubben. Freiburg visade upp en lysande försvarsfotboll, stor vilja och ett smart spel förra säsongen. Kan de verkligen få till det med så många nya spelare, på så kort varsel? Inte ens Streich borde klara av det.

Det blir en rolig säsong för Freiburg som spelar i Europa för första gången sedan 2001, men det kommer också att bli jobbigt. En äkta utmaning. Om de kan fixa min tippade tolfte plats kan samtliga i klubben känna sig nöjda.

Nyförvärvet Mike Hanke får ta ett stort ansvar, kantlöparen Schmid blir löjligt viktig precis som lagkaptenen Julian Schuster. Backlinjen är intakt och i Ginter har de en spelare som kan blomma ut och bli en riktig nyckel. Men hur mycket orkar Freiburg? Hur lång tid tar det innan nyförvärven känner sig hemma?

Ett äventyr och en stor utmaning.

Håll ögonen på: Jonathan Schmid, 23, fick sitt stora genombrott förra säsongen. Nu blir han extremt viktig för Freiburg. Högerspringare som spelar med mycket hjärta, men också fin finess. Elva mål och sex assist förra säsongen, en kille som aldrig ger upp.

13. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9
Placering 2012/13: 16
Resultat köp/försäljningar: -5,3 miljoner euro

In: Anthony Modeste (Girondins Bordeaux), Tarik Elyounoussi (Rosenborg), Knowledge Musona (FC Augsburg, åter från lån), Joseph-Claude Gyau (FC St. Pauli, åter från lån), Edson Braafheid (Twente Enschede, åter från lån), Kevin Akpoguma (Karlsuher SC), Tobias Strobl (1. FC Köln, åter från lån).

Ut: Igor de Camargo (Standard Lüttich), Luis Advincula (Associacaqo Atletica Ponte Preta, lån), Joselu (Eintracht Frankfurt, lån), Stephan Schröck (Eintracht Frankfurt), Daniel Williams (FC Reading), Chris (klubb ej klar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat), Heurelho Gomes (Tottenham, lån avslutat), Patrick Ochs (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Sandro Wieser (SV Josko Ried, lån), Knowledge Musona (Kaizer Chiefs, lån), Denis Thomalla (RB Leipzig), Filip Malbasic (Partizan Belgrad, lån), Michael Gregoritsch (FC St. Pauli, lån), Alexander Junior Ponce Pardo (Alianza Lima, lån), Afriyie Acquah (FC Parma, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: En viss utrensning av överflödiga och opassande spelare har påbörjats. De egna talangerna kommer få mer utrymme den här säsongen, men där det behövs har Hoffenheim valt att förstärka externt. Modeste gjorde ordentligt med mål i Bordeaux och behövs helt klart i laget då Derdiyok och Joselu inte alls lyckades förra säsongen. Elyounoussi en spännande vänsterytter som passar in i klubben.

Akpoguma är en riktigt spännande talang som kan spela mittback, ytterback och yttermittfältare. Blott 18 år gammal och hämtades in från Karlsruher SC. Bra handlat av Hoffenheim.

Motivering: Att TSG Hoffenheim klarade sig kvar är ett mindre under – laget var fullständigt uselt nästan hela säsongen. Först när Markus Gisdol tog över laget med några veckor kvar av säsongen kom vändningen och Hoffenheim höll sig kvar.

Nu tror jag faktiskt att det här laget lyfter igen och lämnar den direkta bottenstriden. Gisdol vill ta tillbaka klubben till de moderna rötterna där det satsas mer på de egna talangerna. Det gör gott för den bleka lagandan. Dessutom är den här truppen spetsad med kvalitet. Den offensive mittfältaren Firmino lär få sitt stora genombrott i år och överraska många motståndare, Modeste bör kunna gör de där målen och i Volland har Hoffenheim en av de mest spännande tyska talangerna.

Målvakten Casteels är för svag, men de får nog mindre att göra den här säsongen tack vare ett starkare och mer samspelt lag. Friska vindar blåser i Hoffenheim. Nyckelordet för klubben stavas entusiasm – och den tycks ha återvänt.

Håll ögonen på: Kevin Volland i all ära – men den här säsongen kommer att tillhöra brassen Roberto Firmino. 21-åringen har en strålande försäsong i bagaget och har visat prov på sina kvaliteter förr. Med nye tränaren Gisdol tycks han dock ha hittat sin roll, ställt sig i ledet och ser trygg ut. Målfarlig, rörlig, teknisk och passningsskicklig offensiv mittfältare.

14. Werder Bremen
Truppen snittålder: 23,8
Placering 2012/13: 14
Resultat köp/försäljningar: +1,5 miljoner euro

In: Luca Caldirola (Inter), Cedric Makiadi (SC Freiburg), Nils Petersen (FC Bayern München), Denni Avdic (PEC Zwolle, åter från lån).

Ut: Denni Avdic (AZ Alkmaar), Sokratis (Borussia Dortmund), Kevin De Bruyne (Chelsea, lån avslutat), Christian Vander (karriärsslut).

Kommentar på transferaktiviteter: Werder Bremen måste hushålla med resurserna och det märks på spelarmarknaden. Petersen gjorde många viktiga mål för laget och har nu köpts loss från FC Bayern. Makiadi känner Dutt från deras gemensamma tid i Freiburg och kommer att berika laget med sitt stora slit och sin härliga spelstil. Caldirola ett spännande namn, men kan han verkligen ersätta Sokratis som avstyrde många faror förra säsongen?

Bremen hade behövt ytterligare en anfallare med viss kvalitet samt en offensiv mittfältare som kan axla Kevin de Bruynes roll.

Motivering: Ett nytt kapitel. En ny start. En ny tränare (Robin Dutt). Gamla problem. Werder Bremen släppte in 66 mål förra säsongen – klart underkänt. Efter väldigt många år med Thomas Schaaf som tränare valde klubben till sist att börja på ny kula, men försäsongen skvallrar om att problemen kvarstår. Mielitz håller inte riktigt Bundesliga-format i målet och lagets främste mittback, Sokratis, har ersatts av U 21-landslagsmannen Luca Caldirola från Italien. Det ser virrigt ut i de defensiva linjerna och offensivt har Bremen problem. Petersen är god för 10-15 mål även den här säsongen, men Kevin de Bruyne har återvänt till Chelsea och Bremen saknar konstant kreativitet.

Robin Dutt kan nog, om han får tid till det, få det här laget att spela en stabilare och säkrare fotboll. Hade det inte varit för spelare som Ekici, Hunt, Petersen, Makiadi, Fritz och eventuellt Arnautovic så hade Bundesliga-kontraktet varit i stor fara. Nu bör den individuella kvaliteten, och känslan av nystart under Dutt, räcka för att rädda säsongen. Men Werder Bremen är långt från de forna glansdagarna. En tuff uppgift för hela klubben väntar – men hur länge har de tålamod?

Det verkar vila någon slags förbannelse över Bremen-spelarna. För här har egentligen funnits tillräckligt bra spelare för stabila mittenplaceringar de senaste åren, men det har aldrig riktigt klickat. Viktigt att sätta försvarsspelet så snart som möjligt och börja därifrån.

Håll ögonen på: Zlatko Junuzovic. Den 25-årige österrikaren växte faktiskt ganska ordentligt under krissäsongen. En offensiv mittfältare som är viktig för Bremens centrala spel, visade upp en härlig inställning när det behövdes som mest. Kan han ta nästa steg och styra detta Bremen?

15. FSV Mainz 05
Truppen snittålder: 26,6
Placering 2012/13: 13
Resultat köp/försäljningar: +6 miljoner euro

In: Joo-Ho Park (FC Basel), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Shinji Okazaki (VfB Stuttgart), Julian Koch (Borussia Dortmund), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg), Johannes Geis (SpVgg Greuther Fürth), Christoph Moritz (FC Schalke 04), Malik Fathi (1860 München, åter från lån)

Ut: Anthony Ujah (1. FC Köln), Deniz Yilmaz (Elazigspor), Adam Szalai (Schalke 04), Marcel Risse (1. FC Köln), Jan Kirchhoff (FC Bayern München), Andreas Ivanschitz (UD Levante), Radoslav Zabavnik (SV Sandhausen), Ivan Klasnic (klubb ej klar), Marco Caligiuri (Eintracht Braunschweig).

Kommentar på transferaktiviteter: Szalai och Kirchhoff är svidande förluster på olika sätt. Szalai var en målgarant, Kirchhoff en mångsidig och ung spelare för defensiven. Ivanschitz lämnar och så gjorde även Polanski i vintras. Det blir alltså ett nytt Mainz, ett Mainz med en offensiv som inte känns imponerande. Trevliga nyförvärv i Koch, Geis och Moritz – ett gäng defensiva spelartyper som kan ta stora kliv. Okazaki passar som handen i handsken på en kant, men räcker det verkligen med Schahin och Polter som nyförvärv till anfallspositionen?

Motivering: Sorry Thomas Tuchel och Mainz, jag tror inte på det här. Försvaret börjar bli gammal och en ny offensiv ska spelas in. Jag flikar dock med glädje in att Mainz alltid är ett lag som kan överraska positivt under Tuchels ledning, och kanske sitter jag här med en dumstrut när säsongen är slut. Jag har dock svårt att se något annat än bottenkamp för Mainz den här säsongen.

Lagets bäste målskytt, Szalai, återfinns nu i Schalke. Han var osynlig i ett gäng matcher, men laget och motståndarna visste att han kunde slå till när som helst. Han har inte ersatts på ett adekvat sätt, i mina ögon börjar Mainz likna fjolårets Nürnberg: ett stabilt och trevligt lag som kommer falla på för få mål. Mainz kommer att springa, pressa, kontra och vara allmänt jobbiga att möta – men jag tror inte att det räcker så långt den här gången.

Baumgartlinger och Müller får viktiga roller på mittfältet i det här nybyggda Mainz. Okazaki kommer att passa in bra, men saknar ett visst mått av effektivitet. Bra målvakter och ett rutinerat, men aningen gammalt, försvar.

Håll ögonen på: Nicolai Müller, 25. Jag får en känsla av att den offensive mittfältaren får sitt riktiga genombrott den här säsongen. Han bidrog med fart, vilja och målfarlighet redan förra säsongen, men nu är det verkligen upp till honom att ta ansvar för det offensiva spelet.

16. Hertha Berlin
Truppen snittålder: 26,1
Placering 2012/13: 1 (2. Bundesliga)
Resultat köp/försäljningar: -1 miljon euro

In: Alexander Baumjohann (1. FC Kaiserslautern), Johannes van den Bergh (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Bayer Leverkusen), Sebastian Langkamp (FC Augsburg), Fanol Perdedaj (Lyngby BK, åter från lån).

Ut: Marvin Knoll (SV Sandhausen), Daniel Beichler (Sturm Graz), Marco Djuricin (Sturm Graz), Felix Bastians (VfL Bochum, lån), Alfredo Morales (FC Ingolstadt).

Kommentar på transferaktiviteter: Inga tunga tapp vilket givetvis är det viktigaste. Nyförvärven är helt okej, Hertha har valt att inte ta sig ekonomiskt vatten över huvudet men har ändå lyckats skapa en trupp med riktigt fin bredd. Langkamp är en duktig mittback som säkert kan ta en startplats intill Brooks. Hosogai en viktig mittfältskrigare och jag är säker på att Baumjohann kommer få mycket speltid på det offensiva mittfältet. Ganska bra, men jag sätter inget kaffe i halsen.

Motivering: Tanken är att Hertha äntligen ska etablera sig i Bundesliga efter ett misslyckat försök för två år sedan. Inför den säsongen var jag ganska optimistisk och såg en problemfri säsong framför mig. När soppan med Babbel och sportchef Preetz hade blåst över fanns bara ett lag i spillror kvar. Det ”nya Hertha” känns dock fräscht och de spelade en oförskämt bra säsong i 2. Bundesliga. Precis som andra lag som är nere och vänder så håller truppen en bättre kvalitet än uppstickare som Fürth och Braunschweig.

Publiken, arenan och klubben hör hemma i Bundesliga – men det blir nog via kval de klarar sig kvar. Jos Luhukay är en duktig tränare, truppen är bred och det finns spännande spelare. Men hur klarar Thomas Kraft sig i Bundesliga när han får mer att göra? Hur klarar Ronny av tempot, och vem regisserar annars spelet? Baumjohann? Håller mittfältet för de många påfrestningarna?

Hertha kommer nog att klara sig kvar i Bundesliga på något sätt, men det blir verkligen ingen promenad i parken.

Håll ögonen på: Ronny – av flera anledningar. Den offensive mittfältaren är helt briljant i sina bästa stunder, och han hade många såna stunder i 2. Bundesliga. 18 mål och 14 assist. Men hur blir det med tempot i Bundesliga? Och hur står det till med den fysiska formen som ska ha varit under all kritik när han kom tillbaka från Brasilien? Vilken Ronny får vi se den här säsongen?

17. FC Augsburg
Truppen snittålder: 25,5
Placering 2012/13: 15
Resultat köp/försäljningar: +/- 0

In: Raphael Holzhauser (VfB Stuttgart, lån), Panagiotis Vlachodimos (Olympiakos, lån), Halil Altintop (Trabzonspor), Mathias Fetsch (Kickers Offenbach), Marwin Hitz (VfL Wolfsburg).

Ut: Sebastian Langkamp (Hertha BSC), Stephan Hain (1860 München), Ja-Cheol Koo (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Dong-Won Ji (FC Sunderland, lån avslutat), Knowledge Musona (TSG 1899 Hoffenheim, lån avslutat), Simon Jentzsch (klubb ej klar), Marco Thiede (SV Sandhausen), Torsten Oehrl (Eintracht Braunschweig), Milan Petrzela (Viktoria Pilsen), Somen Tchoyi (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Tunga tapp i form av Langkamp, Koo och Ji. Klubben jobbar med en fin och respektabel filosofi och vägrar att skriva minus i bokslutet. Känslan är dock att de inte har lyckats kompensera spelarförlusterna riktigt.

Altintop blir en viktig pjäs med sin rutin, och det blir kul att återse honom i Bundesliga. Holzhauser och Vlachodimos lånas in och förstärker mittfältet. Lite tunt och en uppenbar risk för ett lite väl orörligt anfallsspel.

Motivering: FC Augsburg har gjort det omöjliga möjligt två säsonger i rad. Först var det Jos Luhukay som lyckades rädda kvar klubben i Bundesliga, förra säsongen var det Markus Weinzierl som helt plötsligt fick liv i laget under våren. Men går det verkligen att undvika ödet även den här säsongen?

Sydkoreanerna Dong-Won Ji och Ja-Cheol Koo var löjligt inblandade i Augsburgs pånyttfödelse under våren men de saknas nu. Visserligen har många spelare i truppen skaffat sig mer rutin och kyla, men om inte Bremen, Mainz och Hamburg floppar mer än väntat kan jag inte se hur Augsburg skulle kunna undvika ödet.

Målet är givetvis att klara sig kvar i Bundesliga och med lite flyt är det möjligt. Och på tal om mål: målvakten Alexander Manninger har potentialen att rädda kvar klubben på egen hand.

Håll ögonen på: Sascha Mölders. Jag tjatar ofta om Augsburgs 28-årige anfallare, men låt mig göra det igen. Mölders har en spelstil som få anfallare har i Europas toppligor. Han är robust, tar hur mycket stryk som helst, kämpar som en idiot och ser ofta lite klumpig ut. Men han lyckas med mycket – och han är enormt viktig för det här laget. En drömspelare att ha i truppen. Tio mål förra säsongen.

18. Eintracht Braunschweig
Truppen snittålder: 26,5
Placering 2012/13: 2 (2. Bundesliga)
Resultat köp/försäljningar: -0,9 miljoner euro

In: Simeon Jackson (Norwich City), Jan Hochscheidt (Erzgebirge Aue), Marco Caligiuri (1. FSV Mainz 05), Omar Elabdellaoui (Manchester City), Jan Washausen (Kickers Offenbach, åter från lån), Torsten Oehrl (FC Augsburg), Timo Perthel (MSV Duisburg).

Ut: Oliver Petersch (Arminia Bielefeld), Chengdong Zhang (CD Mafra, lån avslutat), Pierre Merkel (Hallescher FC), Randy Edwini-Bonsu (klubb ej klar), Raffael Korte (1. FC Saarbrücken, lån), Emre Turan (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Ligans minsta lönebudget, ligans minsta övergångsbudget. Kreativitet, tur och noggrannhet krävs. Tränare Torsten Lieberknecht vill gärna ha in ett par spelare till innan fönstret stänger. Braunschweig har försökt fynda i Holland men affärerna har inte gått igenom. Hochscheidt och Perthel stod för trevliga insatser i andraligan förra säsongen, Caligiuri och Oehrl har med sig Bundesliga-rutin.

Helt okej med tanke på förutsättningarna, men Braunschweigs aktiviteter får inte konkurrensen att svettas.

Motivering: Äntligen tillbaka i Bundesliga, senast klubben spelade i det tyska finrummet var säsongen 1984/85. Dessvärre blir det ingen långvarig vistelse för Braunschweig, som var den första klubben med tröjsponsor i Tyskland (Jägermeister).
Det andas Greuther Fürth om det här laget. Jag gick bet förra säsongen när jag trodde att ett samspelt gäng, med stor framgång i 2. Bundesliga, skulle kunna överleva en säsong i Bundesliga. Braunschweig har inte så mycket pengar att investera, men har å andra sidan fått behålla sin trupp som gjorde det så bra förra säsongen.

Känslan är dock att rutinen är för dålig och högstanivån för låg. Nyförvärven kommer att tillföra en del till ett Braunschweig som var defensivt skickliga förra säsongen, på topp har de härlig anfallare i Domi Kumbela, men kongolesen har missat hela försäsongen på grund av en skada.

Braunschweig kommer få börja om i 2. Bundesliga om ett år, men de kommer säkert vinna några hjärtan på vägen.

Håll ögonen på: Ermin Bicakcic. Den 23-årige mittbacken spelade en dominant höstsäsong när lagets försvar var svårforcerat. Skön spelstil med utvecklingspotential.

Den stora frågan är: vad tror ni om Bundesliga 2013/14?

/Wingren

Säsongsbetyg lag för lag – del tre

av Pierre Wingren, reporter

Läs del ett här
Läs del två här

En sista titt på hur lagen skötte sig den gångna säsongen – idag kikar vi på topplagen.

6. Eintracht Frankfurt
Betyg: 2
Kommentar: Eintracht Frankfurt spelade en bra höstsäsong för två år sedan, under våren tappade laget allt. Förra säsongen spenderades således i 2. Bundesliga tillsammans med nye tränaren Armin Veh. När Frankfurt mötte lag som VfL Bochum och 1860 München la Veh märke till några intressanta spelare. Frankfurt fixade en Bundesliga-plats och Veh tog med sig spelare som Stefan Aigner och Takashi Inui från tidigare nämnda klubbar – det var en jäkla tur det.

Att som nykomling i Bundesliga virvelvinda sönder flertalet försvar är starkt, att som nykomling i Bundesliga fixa en Europa League-plats är otroligt. Eintracht Frankfurt spelade en näst intill perfekt säsong, men om konkurrensen bakom hade varit lite giftigare hade Frankfurt troligtvis fått nöja sig med en mittenplacering.

Armin Veh fick laget att spela en underhållande och offensiv fotboll, han kittlade fram världsklassprestationer från Alexander Meier och han fick en handfull ynglingar att utvecklas till nyckelspelare: Kevin Trapp, Sebastian Jung, Sebastian Rode och många fler imponerade.

5. SC Freiburg
Betyg: 1,5
Kommentar: Christian Streich är en härlig typ och en fantastisk tränare. Han har gjort så mycket av så lite. Hans SC Freiburg, med ligans näst minsta lönebudget, spelade den näst bästa säsongen i klubbhistorien. Den sista matchen för säsongen spelades mot Schalke 04, Freiburg förlorade förvisso med 1-2 men bara det faktum att de hade kunnat stjäla Champions League-platsen från Schalke är galet. Nu slutade Freiburg i stället femma och får spela i Europa League till hösten. En helt makalös säsong.

Streich har byggt ett riktigt lag, en trupp som trivs. Därför var de också beredda att hela tiden hjälpa varandra på fotbollsplanen och springa mer än vad de trodde – oavsett om de spelade i försvaret eller i anfallet. Det är svårt att inte likna framgångskonceptet med Klopps Dortmund.

En annan stor, och imponerande, faktor till Freiburgs enorma framgång var lagets jämnhet. Blott ett fåtal matcher gick åt skogen, överlag var Freiburg otroligt konstanta under hela säsongen. Max Kruse fick sitt genombrott och stod för elva mål och fick senare chansen i Löws landslag. Försvaret såg mycket bra ut och förutom Kruse delade Freiburg-spelarna på målskyttet. En ljuvligt drömsk säsong.

4. Schalke 04
Betyg: 3
Kommentar: En säsong med en hel del toppar, men också en mänga djupa avgrunder. När allt kommer omkring måste jag ändå konstatera att Schalke har gjort en bra säsong, de fixade trots allt sitt mål i Bundesliga och de tog sig vidare som gruppetta i Champions League. Klaas-Jan Huntelaar var skadad och allmänt formsvag nästan hela säsongen, det vår vi inte glömma. Hur hade det gått för Dortmund utan Lewandowski, exempelvis?

Det började helt fantastiskt under dåvarande tränaren Huub Stevens. Schalke gjorde sina bästa säsongsstart på 41 år och skuggade Bayern München i tabellen. De besegrade Arsenal på bortaplan i Champions League och vann gruppen och de vann minsann derbyt mot Dortmund i Dortmund. Det kunde knappast sett bättre ut.

Men så rasade allt. Schalke tog bara två poäng i de sex sista höstmatcherna. De halkade neråt i tabellen och Horst Heldt valde att avskeda kult-Stevens. Jens Keller lyfte upp från U 17-laget och fick en tung start med en cupförlust mot FSV Mainz. Ojoj.

Jens Keller och hans Schalke inledde dock Rückrunde med ett fyrverkeri – Hannover besegrades med 5-4. Men efter den matchen uteblev segrarna igen och Schalke förnedrades också av FC Bayern. Skulle Keller få sitta kvar? Åsikterna var många. Schalke åkte också lite onödigt ut ur Champions League när de förlorade hemma mot Galatasaray i turneringens åttondelsfinal.

Jens Keller satsade än mer på att få ihop truppen, och han måste ha lyckats med något. Spelet blev bättre och bättre, poängen började trilla in igen. Julian Draxler blommade ut på allvar när han fick chansen att fylla den centrala luckan efter Lewis Holtby som lämnat för Tottenham.

Och jo, efter 34 omgångar ligger Schalke 04 just fyra. En kvalplats till Champions League är säkrad efter en turbulent säsong.

3. Bayer Leverkusen
Betyg: 2,5
Kommentar: Ingen Michael Ballack som stal rubrikerna, ingen Robin Dutt som sades vara illa omtyckt av vissa spelare. I stället en fräsch duo bestående av Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski, med sig hade tränarduon en spännande spelartrupp. Stefan Kießling vann skytteligan och gav alltid allt, Lars Bender städade på mitten tillsammans med sina kompisar och Real Madrid-lånet Carvajal slog igenom och gjorde försvaret till ett strålande sådant. Bayer Leverkusen gjorde en mycket bra säsong, en fokuserad säsong, och de tappade aldrig greppet. Champions League-platsen kändes aldrig hotad. Anledningen till att betyget dras ned ett snäpp baseras på lagets oförmåga att ta sig förbi Borussia Dortmund när chanserna gavs.

Leverkusens version av 4-3-3 gör laget farligt. Backlinjen får hjälp av tre centrala krigare samtidigt som ett par yttrar springer fram och tillbaka på kanterna. Ett svårforcerat lag. Bayern München fick smaka på just det när Leverkusen, med en nypa tur förvisso, tog tre poäng mot FC Bayern under hösten. Säsongens största besvikelse var snarare insatsen i Europa League, uttåget mot Benfica kändes onödigt.

En stabil säsong med flertalet höjdpunkter och få blamage – Bayer Leverkusen gjorde det finfint.

2. Borussia Dortmund
Betyg: 2
Kommentar: Jürgen Klopp och hans Borussia Dortmund gick in som regerande tyska liga- och cupmästare. De bar ett ok på sina axlar efter ett par misslyckade insatser i Europa. De avslutade säsong som vicemästare i Bundesliga och Champions League. I DFB-Pokal tog det stop i kvarten mot Bayern München. En utmärkt säsong för BVB – helt klart. Men jag kan inte dela ut ett bättre betyg på grund av ett gäng dåliga ligamatcher där laget inte var tillräckligt fokuserat.

Under sommaren valde Dortmund att agera relativt sparsamt på transfermarknaden. Affischnamnet Marco Reus hämtades in, men annars rörde det sig mest om talanger och utfyllnadsspelare som Julian Schieber och Leonardo Bittencourt. Dortmund kunde inte längre spela den favoriserade typen av kontringsfotboll då de helt plötsligt var favoriter i samtliga matcher och laget tappade ganska många och onödiga poäng. I Champions League gick det bättre och mot slutet av hösten stod klubben som segrare av dödens grupp.

Bredden i truppen var ett problem under hela säsongen, spelarna från startelvan kunde inte ersättas på ett adekvat sätt. Det kostade ytterligare några poäng under våren, men spelet var trots allt stabilare och bättre. Dortmund kunde ganska komfortabelt säkra den där viktiga andraplatsen och hur sagolikt laget spelade i CL minns vi alla.

Det här var säsongen då anfallet var betydligt mycket bättre än försvaret, det här var säsongen då Roman Weidenfeller fick sitt erkännande som en målvakt av världsklass. Det här var säsongen då Dortmund på allvar presenterade sig i Europa. Sammantaget en mycket bra säsong som dock innehöll några för många poängtapp.

1. Bayern München
Betyg: 1
Kommentar: Det känns onödigt att motivera varför FC Bayern tilldelas högsta betyg. De vann Bundesliga i överlägsen stil, de segrade komfortabelt i DFB-Pokal och de fick äntligen plocka hem den där Champions League-titeln. Inte en enda svacka under säsongen (bortsett från några matcher här och var) och en ovanlig harmoni i klubben. Spelarna gjorde alltid sitt jobb, Jupp Heynckes hade filat fram en vinnartaktik. Det gick lika bra med Robben på plan som med Kroos. Mario Gomez blev överflödig och Daniel van Buyten var en mittback av världsklass. Bastian Schweinsteiger var tillbaka och Javi Martinez blommade ut efter några veckors väntan och gjorde FC Bayern till Europas mest svårslagna lag. Franck Ribéry dansade som vanligt av lycka på vänsterkanten.

Superbt, FC Bayern. En fullständigt lysande säsong.

/Wingren

Säsongens elva och splitter

av Pierre Wingren, reporter

Okej. Tiden går fruktansvärt långsamt den här veckan. Det är faktiskt löjligt. En sekund känns som en timme. Nu börjar det dock närma sig, den heltyska Champions League-finalen på Wembley är bara två dagar bort. Stort.

Jag tänkte bjuda er på säsongens bästa Bundesliga-elva. Lite tråkigt är det dock att Bayern München har varit så fantastiskt bra, således domineras elvan av FC Bayern-spelare. Nästa vecka tänkte jag fortsätta säsongssummeringen här på bloggen och planerar därför att göra en Bundesliga-elva med spelare som representerar Bayern München eller Borussia Dortmund – jag vill helt enkelt uppmärksamma att det finns fler spelare som har stuckit ut den här säsongen. Vidare tänkte jag betygsätta lagens säsonger – låter det som en okej plan?

Men okej, åter till säsongens bästa elva. Jag väljer att formera laget enligt 4-2-3-1 då det systemet representerar Bundesliga-lagen ganska väl.

Kevin Trapp (Eintracht Frankfurt)
Precis som hela Frankfurt-laget tog 22-åringen ett enormt kliv framåt den här säsongen. Har förvisso släppt in 37 mål, men har stått för väldigt många jätteräddningar och fungerat som en garanti för nykomlingen Frankfurt. Strålande säsong innan den olyckliga skadan satte stopp.

Philipp Lahm (Bayern München)
Sprangs förbi av Piszczek förra säsongen, men har verkligen återerövrat sin titel som ligans bäste ytterback – och garanterat en av världens bästa. Vinner otroligt många närkamper, spelar smart och fyller alltid på i offensiven.

Dante (Bayern München)
Gjord av granit, ingen tar sig förbi. Nyckeln till FC Bayerns nya försvar. Räcker det som motivering?

Mats Hummels (Borussia Dortmund)
Inledde säsongen svagt och medgav att han kände sig utbränd. Har sakta men säkert hittat tillbaka till gammal god form även om den här säsongen har bjudit på något fler misstag från landslagsbacken. Offensiva kvaliteter i världsklass, styr Klopps backlinje.

David Alaba (Bayern München)
Österrikaren går från klarhet till klarhet. Har exploderat sedan han fick Jupp Heynckes fulla förtroende. Modern ytterback som gärna hotar i offensiven, samtidigt har han blivit betydligt mycket säkrare i försvarsspelet. Blott 20 år gammal.

Bastian Schweinsteiger (Bayern München)
En tung säsong på alla sätt och vis bakom sig, folk började fråga sig om Bastian kanske hade tappat det? Icke sa nicke. Schweinsteiger överbevisade alla och har styrt och ställt på FC Bayerns mittfält hela säsong. En klar ledargestalt som styr tempot i matcherna, gör ett kanonjobb på båda planhalvorna.

Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund)
Borussia Dortmunds motsvarighet till Schweinsteiger. Om Gündogan saknas så tappar laget fruktansvärt mycket kvalitet. Han är motorn i laget och likt Schweinsteiger är han lika frejdigt aggressiv i såväl offensiven som defensiven. Otroligt utveckling.

Thomas Müller (Bayern München)
Fotbollsvärldens lustigaste spelartyp, åtminstone en av. Har han bra teknik? Inget vet. Jag vet bara att han är en av de smartaste spelarna som finns och att han alltid vet precis vad han ska göra. Han står rätt, han passar rätt, han löper rätt. Väldigt viktig poängspelare som dessutom alltid tar jobbet.

Mario Götze (Borussia Dortmund)
Lurig, snabb och tekniskt begåvad. Alltid god för ett mål eller en fin framspelning. Tog över Kagawas roll och 20-åringen har verkligen gjort en fantastisk säsong. En spelartyp som kan avgöra en låst match, en spelartyp som motståndaren alltid måste ha stenkoll på.

Franck Ribéry (Bayern München)
Precis som Götze är Ribéry en spelare som kan låsa upp matcherna, han har varit oerhört viktig för Bayern München när spelet inte riktigt har stämt. Jobbar fint i defensiven men är framför allt ett ständigt hot offensivt. Han skapar mål och målchanser, fixar fram straffar och visar vilja. Snabb och teknisk.

Stefan Kießling (Bayer Leverkusen)
Dante sa alldeles nyligen att Lewandowski är världens bäste anfallare, jag är anser att han åtminstone är bäst i Bundesliga. Men han får nöja sig med en bänkplats av den enkla anledningen att Kießling har betytt mycket mer för sitt lag och varit en avgörande faktor för Leverkusens fina säsong. Slutar aldrig att springa och passar gärna sina medspelare.

Tränare: Christian Streich (SC Freiburg)
Jupp Heynckes i all ära – men han har arbetat med ett helt annat material än Christian Streich. Den resan som Streich och Freiburg har gjort tillsammans är helt enkelt fenomenal. Han har lyckats bygga ett lag som ger allt för varandra, som aldrig ger upp och som står otroligt stabilt i defensiven. Och just det: han har dessutom en alldeles ljuvlig personlighet. Hatten av.

På bänken: Roman Weidenfeller (Borussia Dortmund), Lukasz Piszczek (Borussia Dortmund), Fallou Diagne (SC Freiburg), Javi Martinez (Bayern München), Alexander Meier (Eintracht Frankfurt), Jakub Blaszczykowski (Borussia Dortmund), Robert Lewandowski (Borussia Dortmund).

***

Några korta nyheter från den tyska fotbollsvärlden:

Robin Dutt gjorde succé i SC Freiburg men valde att ta över tränarjobbet i Bayer Leverkusen. Där gick det inte lika bra och Dutt fick sparken. Nu jobbar han som sportchef på det tyska fotbollsförbundet – men kanske bara i en vecka till. Robin Dutt har ansökt om att få lämna posten då han är överens med Werder Bremen.

– Dansken Frank Arnesen har fått lämna Hamburger SV. Sportchefen tog emot med öppna armar för två år sedan men succén har sannerligen uteblivit. Chelsea-talangerna har inte blommat ut och nu är dessutom skuldberget på väg att växa sig lite väl stort. Frågan är vem som får ta över jobbet? Felix Magath? Jörg Schmadtke?

Werder Bremen har värvat Nils Petersen från Bayern München. Anfallaren spenderade den här säsongen på lån i den nordtyska klubben men nu är övergången permanent. Kontrakt till 2017.

André Schürrles nästan säkra övergången från Bayer Leverkusen till Chelsea är inte lika säker längre. Rudi Völler funderar på att tvinga Schürrle att stanna kvar då marknaden inte erbjuder några värdiga ersättare. Anledningen till pokerspelet är att Kevin de Bruynes utlåning i andra riktningen är allt annat än säker. Dortmund vill köpa honom av Chelsea, Chelsea vill kanske rent av behålla belgaren. Fortsättning lär följa.

***

I kväll är det dags för det första kvalmötet mellan TSG Hoffenheim och 1. FC Kaiserslautern. Hoffenheim börjar på hemmaplan och vill spinna vidare på ”det lilla miraklet”. De kan dock räkna med att nästan hela Tyskland står bakom Kaiserslautern i det här mötet. Frågan är om Kaiserslautern har genomslagskraft nog att fixa ett bortamål?

***

Det blir ingen ny läckerbit signerad BVB-supportrarnaWembley. The Unity har bestämt sig för att inte organisera något tifo på lördag eftersom Uefas alla restriktioner omöjliggör ett fint genomförande. Beklagligt och tråkigt.

FC Bayern-fansen kommer dock att försöka hitta på något, men även de menar att ”förutsättningarna är långt ifrån optimala”.

Varför Uefa? Här har de chansen att verkligen få bjuda på en publikfest som hade kunnat gå rakt genom tv-apparaterna. Trist.

Det står för övrigt helt klart att Mario Götze missar finalen på lördag. Ett fruktansvärt tungt tapp för Borussia Dortmund, även om många säkert är lite nöjda över att den framtida Bayern-spelaren inte deltar i finalen. Det återstår att se hur Jürgen Klopp väljer att reagera. Som jag ser det finns det tre alternativ.

1) Marco Reus flyttar in centralt och Kevin Großkreutz tar platsen som vänsterytter. Detta är det mest troliga alternativet.

2) Ilkay Gündogan flyttar upp ett steg och tar Götzes plats, Reus stannar kvar ute till vänster. Nuri Sahin eller Sebastian Kehl tar hand om mittfältsplatsen bredvid Sven Bender.

3) Klopp ställer om och kör 4-3-3 (som han har gjort tidigare under säsongen). Reus till vänster, Blaszczykowski till höger och Lewandowski i mitten. Mittfältet skulle i så fall bestå av Ilkay Gündogan, Sven Bender och Sebastian Kehl eller Nuri Sahin.

I Bayern München skuttar spelarna omkring utan nya skadeproblem. Sedan tidigare saknas Toni Kroos (som har börjat löpträna) och Holger Badstuber (som tyvärr blir borta i cirka tio månader till).

Det är snart dags för den heltyska finalen, den första någonsin faktiskt. Bayern München och Borussia Dortmund har dock stött på varandra i Champions League en gång tidigare. De båda storklubbarna drabbade samman i kvartsfinal säsongen 1997/98. Då var Dortmund regerande Champions League-mästare, men de fick bara med sig 0-0 från det första mötet i München. I Dortmund bjöd lagen på en halvsömnig föreställning och i förlängningen lyckades Stéphane Chapuisat göra 1-0 för Borussia Dortmund.

Något säger mig att lördagens match inte blir halvsömnig. Inte alls.

/Wingren

FC Bayerns rekordsäsong & ett facit

av Pierre Wingren, reporter

Den 50:e Bundesliga-säsongen är färdigspelad. Sista omgången bjöd oss på komedi, dramatik och känslor. Det finns så mycket att titta på, analysera och fundera över. Jag lovar att bloggen ska vältra sig i det mesta. Men först ut blir ett något mer faktabaserat inlägg.

Det här var säsongen då Bayern München blev tyska mästare för 23:e gången, det här var säsongen då de slog alla möjliga rekord på vägen till mästerskapet. Jupp Heynckes lag gjorde ”en Leverkusen” förra säsongen och slutade tvåa i allt. I somras gjorde klubben några smarta affärer och Heynckes ändrade lite i spelidén – nu är FC Bayern åter tyska mästare och chansen till en trippel lever i allra högsta grad.

Bayern Münchens rekordsäsong i siffror:

91: Så många poäng tog FC Bayern i Bundesliga, därmed slog de Dortmunds rekord från förra säsongen (81).

25: Så många poäng är det ner till Dortmund på andraplats.

28 & 6/4: FC Bayern blev tyska mästare efter 28 omgångar, närmare bestämt den 6 april. Tidigast någonsin.

1: Rekordmästarna låg etta från omgång ett till omgång 34. Endast FC Bayern har lyckats med den här bedriften förr.

29: Flest segrar under en och samma säsong, tidigare var 25 det högsta antalet.

14: Den längsta segersviten i en och samma säsong, tidigare rekordet 10 segrar (Mönchengladbach och Wolfsburg).

1: Blott en förlust. Därmed tangerar klubben sitt eget rekord från säsongen 1986/87.

18: Säsongen 2007/08 släppte Kahn 21 bollar förbi sig, ett rekord som nu suddas ut. Och då släppte ändå Manuel Neuer in tre mål mot Gladbach i sista omgången.

21: I så många matcher höll FC Bayern nollan, tidigare har Bremen och FC Bayern lyckats hålla nollan i 19 matcher.

1: Precis som 1. FC Köln säsongen 1963/64 så gjorde FC Bayern minst ett mål i varje match.

80: FC Bayern avslutar säsongen med +80 i målskillnad, därmed suddas klubbens rekord från 1972/73 ut (64).

15: Klubben vann 15 matcher på bortaplan och slår därmed Dortmund och Bremens rekord på 11 bortasegrar.

0: Inte en enda förlust på bortaplan, precis som klubben fixade säsongen 1986/87.

47: Så många poäng tog FC Bayern på bortaplan. Det tidigare rekordet var 37. Och där finner vi också anledningen till lagets extrema dominans, precis som bortaspelet var deras svaghet förra säsongen. Intressant.

9: FC Bayern vann nio raka bortamatcher, tidigare låg rekordet på 8.

7: Werder Bremen släppte bara in 10 mål på bortaplan säsongen 1987/88, FC Bayern har blott släppt in 7 den här säsongen.

14: Efter 14 omgångar stod det klart att FC Bayern skulle övervintra som tabelletta.

8: FC Bayern inledde säsongen med 8 vinster. Kaiserslautern (01/02), FSV Mainz 05 (10/11) och Bayern München (95/96) har tidigare lyckats vinna de 7 första matcherna.

49: Laget tog hela 49 poäng under vårsäsongen och slog därmed Dortmunds rekord från förra säsongen (47).

Som ni ser är det rekord efter rekord, och då finns det ändå några som jag medvetet har struntat i att lista upp. Men det beror mest på att det ibland bara är löjligt, som att FC Bayern München exempelvis höll nollan de fem första bortamatcherna.

Jag tror att ni förstår grejen ändå: Bayern Münchens säsong har varit överjävligt bra. Det är bara att lyfta på hatten för Jupp Heynckes och hans rekord-Bayern.

Den sista omgången spelades i lördags och slutade så här:

Borussia Mönchengladbach – Bayern München 3-4
Hannover 96 – Fortuna Düsseldorf 3-0
SC Freiburg – Schalke 04 1-2
Hamburger SV – Bayer Leverkusen 0-1
Eintracht Frankfurt – VfL Wolfsburg 2-2
1. FC Nürnberg – Werder Bremen 3-2
Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim 1-2
VfB Stuttgart – FSV Mainz 05 2-2
FC Augsburg – Greuther Fürth 3-1

Resultaten innebär följande:

Mästare: Bayern München
Champions League: Bayern München, Borussia Dortmund, Bayer Leverkusen
Champions League-kval: Schalke 04
Europa League-kval: SC Freiburg, Eintracht Frankfurt, VfB Stuttgart (via DFB-Pokal).

Kval för att hålla sig kvar i Bundesliga: TSG Hoffenheim
Nedflyttning: Fortuna Düsseldorf, Greuther Fürth

Se hela tabellen här.

Hetaste målskyttarna:
1. Stefan Kießling (Bayer Leverkusen), 25 mål
2. Robert Lewandowski (Borussia Dortmund), 24 mål
3. Alexander Meier (Eintracht Frankfurt), 16 mål

Hetaste poängspelarna:
1. Stefan Kießling (Bayer Leverkusen), 25 mål och 7 assist
2. Robert Lewandowski (Borussia Dortmund), 24 mål och 5 assist
3. Franck Ribéry (Bayern München), 10 mål och 14 assist
Thomas Müller (Bayern München), 13 mål och 11 assist

***

Även 2. Bundesliga är färdigspelad för den här gången. Hertha Berlin vann välförtjänt på bästa FC Bayern-manér och landade till sist på 76 inspelade poäng – nytt rekord. Säsongen 2001/02 vann Hannover 96 med 75 poäng. Eintracht Braunschweig är tillbaka i Bundesliga efter 28 års väntan. Alltså:

Ligasegrare: Hertha Berlin
Uppflyttning till Bundesliga: Hertha Berlin, Eintracht Braunschweig
Kval till Bundesliga (mot TSG Hoffenheim): 1. FC Kaiserslautern

Kval för att hålla sig kvar i 2. Bundesliga: Dynamo Dresden
Nedflyttning till 3. Liga: SV Sandhausen, Jahn Regensburg

Tabellen finner ni här.

Hetaste målskyttarna:
1. Domi Kumbela (Eintracht Braunschweig), 19 mål
2. Ronny (Hertha Berlin), 18 mål
Daniel Ginczek (St. Pauli), 18 mål
4. Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern), 17 mål

Hetaste poängspelarna:
1. Ronny (Hertha Berlin), 18 mål och 12 assist
2. Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern) 17 mål och 7 assist
3. Domi Kumbela (Eintracht Braunschweig) 19 mål och 3 assist

***

Vi tar även en titt på hur saker och ting slutade i 3. Liga.

Ligasegrare: Karlsruher SC
Uppflyttning till 2. Bundesliga: Karlsruher SC, Arminia Bielefeld

Kval till 2. Bundesliga (mot Dynamo Dresden): VfL Osnabruck
Nedflyttade: SV Darmstadt 98, SV Babelsberg 03, Alemannia Aachen

Noterbart att Dresden och Osnabrück stöter på varandra igen. De båda klubbarna spelade två intensiva kvalmatcher för två år sedan, då drog ett taggat Dynamo Dresden det längre strået. Och givetvis noterbart att klassiska Aachen bara faller och faller. Ekonomin är förvisso så dålig att de hade behövt börja om i de nedre regionerna ändå. Tråkigt.

Tabellen finner ni här.

***

Så här spelas kvalmatcherna:

23/5
TSG Hoffenheim – 1. FC Kaiserslautern

24/5
VfL Osnabrück – Dynamo Dresden

27/5
1. FC Kaiserslautern – TSG Hoffenheim

28/5
Dynamo Dresden – VfL Osnabrück

Känner ni er tillräckligt trötta på siffror och information nu? Tänkte väl det.

/Wingren

Biljettkaos och heta känslor

av Pierre Wingren, reporter

Att 502 567 biljettansökningar har trillat in hos Borussia Dortmund förvånar mig inte. Draget kring klubben är stort och det här är inte första stormatchen där hundratusentals människor vill ha en biljett. I skrivande stund har jag inte någon officiell siffra från Bayern München – men givetvis har även de tyska rekordmästarna fått in mängder med ansökningar till den tyska jättefinalen i London.

Det jag stör mig på är Uefa. Jag förstår givetvis att neutrala supportrar ska få chansen att se en Champions League-final på plats och jag förstår att Uefa måste tillhandahålla biljetter till diverse kostymsnubbar. Men jag tycker det är förbannat tråkigt att mängden neutrala biljetter är så stor. Bayern München och Borussia Dortmund får ungefär 25 000 biljetter var – Wembley har dock plats för 90 000 åskådare. Nog fasen hade Uefa kunnat höja antalet klubbreserverade biljetter till åtminstone 30 000 per finallag. Det är knappast så att årets största final hade mått sämre av en mäktigare kuliss, ett större tryck.

Nu är det som det är. Många blir utan biljett. Det är trist.

I lördags bjöds vi på ett litet smakprov på vad som komma skall. Borussia Dortmund välkomnade Bayern München till Westfalenstadion och den betydelselösa ligamatchen slutade 1-1. Jürgen Klopp roterade in fem nya spelare i startelvan, Jupp Heynckes gav sju nya chansen. Ingen av tränarna ville testa något nytt, spela ut några trumfkort. Det är givetvis helt förståeligt. Efter Rafinhas armbåge i andra halvlek fick FC Bayern spela de sista 25 minuterna med en man mindre – men de höll emot och matchen slutade 1-1. Vi lärde oss inget nytt. Vi kan dock vara säkra på att det blir en sjuhelvetes knall i London den 25 maj.

FC Bayerns sportchef Matthias Sammer gjorde sig knappast mer populär i Dortmund-lägret. Jürgen Klopp gjorde sig knappast mer populär i Bayern-lägret. De båda profilerna skrek på varandra i samband med Rafinhas tilltag. Även på gräsmattan blev situationerna tuffare och mer intensiva. Ord och kommentarer har haglat inför och efter matchen. Rivaliteten mellan klubbarna har ökat, inte minskat. De heta känslorna har spätts på.

Franz Beckenbauer uppmanar i en Bild-kolumn att det fina spelet måste stå i förgrunden. Jakub Blaszczykowski är inne på samma sak efter matchen: han hoppas på en intensiv, men fair, Champions League-final.

Det hoppas jag också.

Än så länge har inte ”striden” mellan de tyska storklubbarna nått en absurd nivå. Det är fortfarande en hälsosam och spännande rivalitet mellan lagen. Saker och ting har inte urartat som i Spanien. Jag hoppas verkligen att det inte heller gör det lagom till den stora drömfinalen.

Borussia Dortmund och Bayern München har tagit hela Europa med storm den här säsongen. Avundsjuka blickar riktas mot den fartfyllda, offensiva och viljestarka fotbollen. Mot den passionerade publiken och de lättomtyckta tränarna. Det vill vi se mer av den 25 maj.

På tal om Dortmund: målvakten Roman Weidenfeller förlängde i dag sitt kontrakt med klubben till 2016.

Och på tal om kontrakt: André Schürrle har skrivit på ett kontrakt med Chelsea, men det blir inte giltigt förrän Bayer Leverkusen går med på övergången (vilket de alltså inte har gjort).

Och på tal om fotbollsspelare och CL-final: hur nöjd är Joachim Löw med de tyska lagens framgång i Champions League? Säkerligen oerhört glad – men samtidigt lite besvärad kanske. Landslaget åker till USA i slutet av maj för att spela mot Ecuador (29 maj) och mot Jürgen Klinsmanns USA (2 juni). Får Stefan Kießling äntligen chansen då?

Bundesliga omgång 32

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04 0-1
Raffael hittade Julian Draxler i slutet av matchen och ynglingen tvekade inte en sekund: 0-1 och Schalke kunde åka hem med tre poängen. Tre mycket viktiga poäng dessutom. Jens Kellers lag befäster fjärdeplatsen som ger kval till Champions League. Europa-tåget har inte lämnat perrongen i Mönchengladbach än, men det börjar bli ont om tid för spelarna om de vill åka med.

VfB Stuttgart – Greuther Fürth 0-2
Sportchef Bobic uppmanade sina spelare att ge järnet – trots allt väntar en prestigefylld cupfinal mot FC Bayern i början av juni. Men det har inte alls fungerat i Stuttgart sedan nedflyttningshotet avvärjdes. Rüdiger visade temperament och visades ut, Fürths Nehrig brände straffen. I stället var det Stuttgarts högerback, Sakai, som fixade 0-1 med ett självmål. Hemmalaget var en man mindre och Fürth hade inte några större problem. Azemi gjorde 0-2-målet.

Hannover 96 – FSV Mainz 05 2-2
En poäng som inte gjorde någon glad. Mainz kan inte nå EL-platserna längre, Hannover måste ösa in mål och plocka sex poäng samtidigt som konkurrensen förlorar – inte så troligt alltså. Müller hade en pigg dag på jobbet och fixade ledningsmålet för Mainz, men Hannover kom tillbaka och vände på matchen till 2-1. Schulz såg sitt andra gula kort och Hannover fick klara sig med en man mindre – då slog Müller till igen. En ganska ”värdelös” poäng.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim 2-2
Om Werder hade vunnit matchen så hade klubben inte längre kunnat hamna på en direktnedflyttningsplats. Och det såg länge ut att gå vägen för Thomas Schaafs lag. Hunt satte en straff efter bara några minuter och Kevin de Bruyne utökade ledningen till 2-0 innan halvtid. Hoffenheim hade inte gett upp, men de kändes inte särskilt farliga heller. Det var först när Schipplock byttes in och Hoffenheim flyttade fram positionerna som hemmalaget började skaka. 2-1. 2-2. Bara minuter innan slutsignalen hade hemmalaget tappat ledningen. Poängen kan dock komma att bli viktig för båda klubbarna i den fortsatta bottenstriden.

1. FC Nürnberg – Bayer Leverkusen 0-2
Nürnberg förlorade igen och är inne i en negativ trend, men de har grund att fira ändå – Bundesliga-kontraktet är matematiskt säkrat. Leverkusen var det bättre laget i matchen och Toprak kunde göra 0-1 på en hörna. Kießling ville förstås också dyka upp i målprotokollet och tog hand om en straffspark: 0-2. Därmed är anfallaren delad skytteligaledare tillsammans med Lewandowski. Han kunde dessutom tagit ledningen om inte Sam hade tagit hand om nästa straff (som han brände). Vinsten garanterar spel i Champions League nästa säsong.

Eintracht Frankfurt – Fortuna Düsseldorf 3-1
Nykomlingsmötet slutade med en rättvist Frankfurt-seger. Düsseldorf ligger därmed kvar på 30 poäng, blott en bättre målskillnad håller laget ovanför kvalstrecket. Meier har hittat målformen igen och sköt 1-0 till hemmalaget i första halvlek. Strax efter halvtid utökade Lakic ledningen till 2-0. Düsseldorf slängde in jokern Schahin och lyckades reducera, men efter lite spänning i matchen tyckte Meier att det fick vara nog och gjorde 3-1. Frankfurt har häng på Schalke och CL-platsen. Starkt.

Borussia Dortmund – Bayern München 1-1
Båda tränarna roterade ganska friskt och det var tydligt att ingen ville spela ut några trumfkort – den riktiga matchen spelas trots allt den 25 maj. Dortmund inledde i ett högt tempo och Großkreutz satte en volley till 1-0 efter en fin aktion av ”Kuba”. Glädjen blev inte särskilt långvarig. Drygt tio minuter senare nickade Mario Gomez helt enligt skolboken – 1-1. Andra halvlek inleddes sedan i ett lite lägre tempo. Det var först efter 60 minuter som matchen tog fart igen. Neuer gjorde en finfin räddning på Lewandowskis straff och minuter senare visades Rafinha ut efter att ha armbågat ”Kuba” i ansiktet. Sammer, Klopp och Rafinha skrek på varandra och stämningen blev het. Dortmund lyckades dock inte få ut särskilt mycket av sitt övertag, vilket även berodde på en klumpfotad Julian Schieber. 1-1 och känslorna inför finalen har knappast blivit mindre heta.

SC Freiburg – FC Augsburg 2-0
Europa ser ut att bli verklighet för Christian Streichs Freiburg, vilket är lite smått otroligt. Söndagens match bjöd på förträffligt målvaktsspel, Baumann och Manninger bjöd på flertalet jätteräddningar men Augsburg-keepern överlistades dock två gånger. Augsburg inledde annars bäst, men med några minuter kvar av första halvlek kunde Makiadi stöta in 1-0. Schmid gjorde sedan 2-0 efter fint samspel med Kruse – då återstod 30 minuter av matchen. Augsburg orkade aldrig komma igen och ligger därmed kvar på kvalplatsen.

Hamburger SV – VfL Wolfsburg 1-1
Är drömmen om Europa över för HSV? Inte helt säkert, men utgångsläget är väldigt tufft. Freiburg har tre poäng mer och en mycket bättre målskillnad, Hamburg hade behövt tre poäng i söndags. Precis innan halvtid fixade Westermann 1-0-ledningen för hemmalaget, i en inte allt för upphetsande första halvlek. Vinterköpet Ivan Perisic hoppade in för Wolfsburg och serverade Hasebe till 1-1 efter 65 minuter. Efter kvitteringsmålet tog bortalaget över matchen, men de lyckades inte göra fler mål trots ett antal bra chanser.

/Wingren

Juventus tillbaka på stora scenen

av Pierre Wingren, reporter

Det sägs att Sascha Lewandowski är trött på den professionella fotbollen och att Sami Hyypiä därför tar över huvudansvaret som tränare i Bayer Leverkusen.

TSG Hoffenheim vill ”back to the roots” och sparkade i dag sportchef Andreas Müller och tränare Marco Kurz. Åtta poäng på tio matcher var inte bra nog, förstås, och nu upphör samarbetet. Klubben anställer Markus Gisdol som ny tränare, han kommer närmast från Schalke 04 där han var Huub Stevens assisterande tränare fram till december 2012. 2. Bundesliga är nära för Hoffenheim nu – är det kanske det som är back to the roots?

29-årige mittfältaren Andreas Ivanschitz får inte något nytt kontrakt med FSV Mainz 05. Målvakten Christian Wetklo förlänger dock till 2014.

Som ni ser har dagen bjudit på en del fotbollsnyheter i Tyskland – men det är förbannat svårt att inte fokusera på kvällens stormatch i stället. Bayern München tar emot Juventus inför ett fullsatt Allianz Arena. Matchen börjar klockan 20:45 och ni kan se den på Viasat Fotboll eller Viaplay.

De italienska rekordmästarna Juventus är tillbaka där de hör hemma. Champions League är klubbfotbollens största scen och kvällens match är mellan två giganter. Det är sådana här matcher som förgyller en tisdag i april.

FC Bayern går som tåget i Bundesliga och har hela 20 poäng mer än tvåan Borussia Dortmund. Och de har väntat länge och väl på att få lyfta den där CL-pokalen. Klart de är hungriga i kväll. Men Juventus hunger är så klart minst lika stor, lite som när man äntligen tar sig Tyskland och väntar på den där Currywursten, eller när man stirrar på stenugnen inne på en italiensk pizzeria.

Vi kan alltså räkna med två toppmotiverade lag, och vi kan räkna med underhållning som kittlar fotbollssjälen lite retfullt. Bara att slå sig ner i soffan och njuta.

Men vad kan Bayern München räkna med när Juvenus står för motståndet i kväll? Även om Hamburger SV har spelat samtliga Bundesliga-säsonger så ska de inte jämföras med den gamla damen. Om jag hade varit Jupp Heynckes, en man som drömmer om att få tacka för sig med tre titlar, då hade jag pratat om Andrea Pirlo och inlägg. Tyskarna kan få stora problem med det där.

Joachim Löw insåg att Pirlo var ett stort hot när Tyskland mötte Italien i EM. Han gav Bayern-spelaren Toni Kroos en plats i startelvan och bad honom att punktmarkera Pirlo. Vi vet hur det gick, de flesta av oss hade kunnat räkna ut det redan innan matchen. Förhoppningsvis gör inte Jupp Heynckes samma misstag, det hade varit förödande.

Juventus är framför allt ett smart och samspelt lag med ett stort mått av rutin. Om matchen hade avgjorts sett enbart till de individuella spelarnas kvalitet hade FC Bayern vunnit den här striden. Nu är inte fallet så.

Om det är någonting som Bayern München har haft lite problem med så är det hörnor, inlägg och svepande frisparkar. Manuel Neuer har inte varit säkerheten själv alla gånger och en del markeringsmissar har blottats. Och nu kommer Juventus med Pirlos passningsfot.

Ungefär 25 procent av de italienska inläggen når en medspelare, det är en bra siffra, att jämföra med FC Bayern som får fram 17,6 procent av inläggen. Fördel Juventus – och därmed stor nackdel FC Bayern.

Passningsmässigt är dock tyskarna piggare – de slår fler passningar och dessutom är de mer precisa än Juventus (86,6% – 82,5%). Bayern München måste alltså lyckas lika bra med passningsspelet i den här kvartsfinalen, om de kan styra matchen och äga mer av bollen är mycket vunnit. Mittfältet blir en nyckelkamp i den här matchen, det erkänner även jag, men om vi tittar på statistiken så upptäcker vi en annan nyckelfajt – nämligen den mellan Juventus försvar och FC Bayerns offensiva stjärnor.

I Bundesliga har de tyska rekordmästarnas försvarsspelet varit överlägset, i Champions League har det stundtals sett mindre övertygande ut. Dante är lagets bäste försvarsspelare, han har 30 ”räddande aktioner” i Champions League.

Antonio Conte förlitar sig på sina tre försvarare: Giorgio Chiellini, Andreas Barzagli och Leonardo Bonucci. Och det med all rätt. De tre spelarna har stått för extremt många ”räddande aktioner” jämfört med andra försvarare i turneringen. Chiellini har stått för 70, Barzagli för 57 och Bonucci för 51. Det är galet bra – därför gäller det för spelare som Franck Ribéry och Thomas Müller att vara på toppen av sin finurlighet. Det är inte enkelt att ta sig förbi den svar-vita väggen.

Efter åtta spelade matcher i Champions League har Juventus släppt in fyra mål, FC Bayern tio. Italienarna har hållit nollan vid fem tillfällen, tyskarna blott en gång.

Till sist tänkte jag även låta statistiken slå håll på den offensiva myten: Juventus och Bayern München är lika bra. Än en gång vill jag poängtera att jag håller Jupp Heynckes spelarmaterial högre, men som lag tycks de lyckas lika bra, därför måste den individuella klassen få lysa igenom.

Bayern München:
18 mål
50 skott på mål
54 skott utanför mål

Juventus:
17 mål
48 skott på mål
58 skott utanför mål

Jag känner att jag har rapat upp tillräckligt med statistik nu. Ärligt talat kunde jag har struntat i det och fattat mig kort: kvällens match blir en jämn historia mellan två mycket skickliga lag som hör hemma på den här scenen.

Trolig startelva:
Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Luiz Gustavo, Schweinsteiger
Müller, Kroos, Ribéry
Mandzukic

(Notera att Javi Martinez missar matchen på grund av avstängning).

Mums, fotbollsgodis.

/Wingren

FC Bayerns rekordsäsong

av Pierre Wingren, reporter

Det har väl knappast undgått någon att Bayern München dominerar den tyska fotbollen den här säsongen. Två titellösa säsonger fick räcka – Uli Hoeneß släppte loss ett pack helvetetshundar som har ätit upp allt i deras väg. De tyska rekordmästarna var knappast dåliga säsongen 2011/12, de spelade in 73 poäng i ligan och föll på mållinjen i Champions League-finalen. De förlorade även den inhemska cuptiteln till Borussia Dortmund. Saken var den att Jürgen Klopps lag helt enkelt var bättre.

I somras hämtade FC Bayern in en både skicklig och arg sportchef i Matthias Sammer. Det har alltid funnits en risk att åka på en ”eldkastare” i München (uttrycket hårtork är för milt i sammanhanget), den risken blev dock ännu större med Sammer. Ingen har kunnat slappna av. Dessutom valde storklubben att öppna plånboken och eliminera truppens svagheter. Rekordövergången Javi Martinez, backbjässen Dante, finurlige Shaqiri och målgörare i Mandzukic och Pizarro.

Satsningen har betalat av sig. Med en stor portion vinnarkultur i ryggen valde FC Bayern att ta tillbaka sin plats som nummer ett i Tyskland – och som de har gjort det.

Faktum är att Bayern München kan bli mästare redan på lördag. Om Borussia Dortmund tappar poäng i Stuttgart samtidigt som FC Bayern vinner hemma mot Hamburger SV är saken klar. Aldrig förr har ett lag kunnat fira ligatiteln redan i mars. Låt oss därför ta en titt på alla de rekord som klubben kan slå eller tangera:

Tidigaste mästarna: FC Bayern blev mästare i den 30:e omgången 1972/73 och 2002/03. Nu kan de slå sitt eget rekord och bli mästare i omgång 27.

Våldsamt försprång: Sedan tre poängs-regeln från säsongen 1995/96 är den största mästarmarginalen 16 poäng (FC Bayern 2002/03). Just nu har laget 20 poängs försprång.

Ointagligt (?) målrekord: Under Gerd Müllers glansdagar gjorde FC Bayern 101 mål säsongen 1971/72. För att slå det rekordet måste de göra 33 mål på åtta matcher, vilket dock inte ska uteslutas.

Målskillnad: Säsongen 1972/73 hade FC Bayern en målskillnad på +64. Just nu har Bayern München en finfin målskillnad på +58.

Tät defensiv: Oliver Kahn var en målvaktsjätte, säsongen 2007/08 släppte hans FC Bayern bara in 21 mål. Ett rekord som ser ut att gå i graven då Neuer bara har hämtat bollen i mål vid elva tillfällen.

Rekordmästare: Förra säsongen slog Borussia Dortmund ett nytt rekord då de spelade in hela 81 poäng. Bayern München kan landa på 93 poäng om de vinner de sista åtta matcherna.

Få förluster: Jupp Heynckes gäng har bara förlorat hemma mot Bayer Leverkusen. Om de kan undvika fler förluster tangerar klubben sitt eget rekord från säsongen 1986/87. Om det blir så upprepar de även sin bedrift från samma säsong: inga bortaförluster.

Rückrunde-rekord: Förra säsongen trampade Dortmund gasen i botten och vann 15 ligamatcher i Rückrunde, två slutade oavgjort. Så här långt har FC Bayern nio segrar på nio matcher.

Segrar i rad: Bayern München har alltså nio segrar i rad, inom en och samma säsong har endast Mönchengladbach (1986/87) och VfL Wolfsburg (2008/09) vunnit tio matcher i rad.

Långtidsetta: 1968/69, 1972/73, 1984/85 och 2007/08 låg FC Bayern etta i tabellen från första till sista omgången. Det kommer att upprepa sig i år.

Äldste mästartränaren: Jupp Heynckes fyller 68 år i maj och får då fira en ligatitel. När Werder Bremen vann Bundesliga 1964/65 var tränaren Willi Multhaup 61 år gammal. Ett långvarigt rekord som även det går i graven.

En hel drös rekord med andra ord, jag kan säkerligen ha missat något dessutom. Som ni förstår är det inte konkurrensen som är så löjligt svag – det är Bayern München som spelar bästa säsongen någonsin. Jag lyfter på hatten.

Bundesliga omgång 27

Lördag 15:30

Schalke 04 – TSG Hoffenheim
Tabellmässigt en match som borde vara klar på förhand, men det här är Bundesliga – och framför allt är Schalke inblandat. 0-3-förlusten mot Nürnberg sved och Jens Kellers lag var tillbaka på ruta ett igen. Men Ruhrklubben ligger på samma poäng som Frankfurt och har goda möjligheter att säkra sista CL-platsen. Marica kan göra comeback i anfallet. TSG Hoffenheim har spelarmässigt ett bättre lag än vad tabellplaceringen skvallrar om – och nu behöver de varje poäng i överlevnadsstriden.

VfB Stuttgart – Borussia Dortmund
Stuttgart lyckades ta tre viktiga poäng mot Frankfurt, nu väntar dock de regerande mästarna från Dortmund. Jürgen Klopp får klara sig utan Blaszczykowski och Hummels, Bruno Labbadia har dock fler spelare på skadelistan, bland annat lagkapten Tasci. Om Dortmund inte vinner kan FC Bayern fira mästerskapstiteln om de vinner på kvällen. Chanserna är relativt goda. Stuttgart har en förmåga att spela toppfotboll mot Dortmund och de senaste fyra matcherna har slutat oavgjort.

SC Freiburg – Borussia Mönchengladbach
En kamp om Europa-platserna när Freiburg och Gladbach drabbar samman. Lucien Favre har lyckats stabilisera sitt lag och har nu spelat fyra matcher utan att förlora. Christian Streich och Freiburg är däremot inne i en negativ trend – det tidigare så stabila försvaret har släppt in tio mål på de två senaste matcherna. Inför matchen har Gladbach två poäng mer än Freiburg, och särskilt speciellt blir det för Freiburg-spelaren Kruse som sägs vara klar för Gladbach.

FSV Mainz 05 – Werder Bremen
Mainz kämpar om en plats i Europa och ligger på 38 poäng inför matchen. Werder Bremen har fortfarande möjligheter att beblanda sig i striden (30 poäng) men det verkliga målet är faktiskt att säkra Bundesliga-kontraktet. Schaaf och Bremen har vaknat upp i verkligheten och har bara sex poäng ner till kvalplatsen där ett starkt Augsburg ångar på. Bortalaget får klara sig utan Junuzovic och eventuellt Ignjovski.

FC Augsburg – Hannover 96
En av omgångens mest spännande matcher. I ena ringhörnan har vi ett Augsburg som har spelat en bra fotboll i Rückrunde och som är på väg att klättra upp på säker mark. I andra ringhörnan har vi ett Hannover som återigen vill ut i Europa och som spelar bra fotboll – på hemmaplan. På bortaplan har det inte fungerat alls för Mirko Slomkas lag den här säsongen, vilket troligen innebär att vi bjuds på en stor kamp, men kanske också tre poäng till ett hemmalag som då sätter ordentlig skräck i konkurrensen.

Fortuna Düsseldorf – Bayer Leverkusen
Vilket lag besegrar den negativa trenden? Fortuna inledde säsongen med ett stabilt försvar och en fin poängskörd. På sistone har för all del spelet sett bra ut, men de lyckas inte vinna matcherna. Med andra ord känns Fortuna som en mer klassisk nykomling nu. Düsseldorf har bara tagit två poäng på de fyra senaste matcherna, å andra sidan har tredjeplacerade Leverkusen förlorat två matcher i rad.

Lördag 18:30

Bayern München – Hamburger SV
FC Bayern kan som sagt bli mästare vid en vinst mot HSV – förutsatt att Borussia Dortmund har tappat poäng i Stuttgart. Troligtvis spelar det inte så stor roll för spelarna som i ärlighetens namn redan är införstådda med att de vinner ligan den här säsongen. Så frågan är snarare hur koncentrerat FC Bayern är mot Hamburg? På tisdag väntar en viktig match mot Juventus i Champions League, ”som vi vill vinna”, säger Uli Hoeneß. Hamburg jagar fortfarande en plats i Europa till nästa säsong men berg- och dalbanan de har åkt den här säsongen stället till det. Att ta tre poäng i München är ingen enkel uppgift, särskilt inte för HSV som har en målskillnad på 0-11 de senaste två bortamatcherna i södra Tyskland.

Söndag 15:30

VfL Wolfsburg – 1. FC Nürnberg
En speciell match för Wolfsburg-tränaren Dieter Hecking som lämnade just Nürnberg i vintras. Han talar varmt om sin gamla klubb och några spekulativa journalister menar att han ångrar sitt val. När lagen mötte i höstas vann Nürnberg med 1-0 och inför den här matchen har ”der Club” tre poäng mer än hemmalaget Wolfsburg. En viktig match alltså, särskilt om Augsburg vinner på lördagen. Naldo är åter redo för spel, men de möter ett svårslaget Nürnberg under Wiesingers ledning. Patrick Helmes kan få göra comeback i startelvan för Wolfsburg efter korsbandsskadan.

Söndag 17:30

Greuther Fürth – Eintracht Frankfurt
Fürth vann 2. Bundesliga förra säsongen, Frankfurt kom tvåa. Fürth valde en sympatisk väg, de satsade på att behålla spelarna som förde klubben till Bundesliga. Frankfurt gick lite mer på offensiven (ett större ekonomiskt spelrum dessutom) och förstärkte med en handfull lirare. Resultatet är bekant. Frankfurt ligger fyra i tabellen, Fürth ligger sist. Nu har Armin Veh skrivit på ett nytt kontrakt med Frankfurt och kanske vänder formkurvan i och med det? Fürth har gett upp Bundesliga utan satsar i stället på att formera laget med nye tränaren Kramer inför nästa säsong.

/Wingren

Sida 2 av 11
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB