En kort fundering så här på en måndagseftermiddag bara. I förra inlägget skrev jag att min känsla var att Joachim Löw kommer att ställa upp enligt följande mot Portugal på lördag:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger/Kroos
Müller, Özil, Podolski
Klose

Det intrycket har förstärkts efter att fotbollsmagasinet Kicker publicerade en intervju med den 52-årige förbundskaptenen. Joachim Löw fick den heta frågan om Borussia Dortmund-spelarnas vara eller icke vara i landslaget. Han svarade att Bayern-spelarna förfogar över mer internationell kvalitet och rutin – och att han kommer att satsa på det. Till denna skara kan vi även räkna Klose, Mertesacker, Khedira och Podolski. Till den andra skaran bör vi då kunna räkna Schürrle, Reus, Bender och Höwedes. Fixstjärnan Özil utgör tillsammans med Schweinsteiger, Neuer och Lahm en egen kategori: nyckelspelare.

Därför är ovanstående elva väldigt trolig, även om kampen mellan Klose och Gomez kanske är väldigt öppen. Men Löw älskar och värderar Klose väldigt högt. Jag med.

Jag tycker inte att Löw har fel. Alla som har sett Borussia Dortmund i Champions League vet att spelarna inte presenterade sig från sin bästa sida. Alla som har sett Bayern München i Champions League vet att spelarna kan köra över vilket motstånd som helst. Så givetvis är inte Löw ute och cyklar, och det är inte det jag funderar över heller.

Tanken som slog mig har snarare med Michael Ballack att göra. Han var landslagets lagkapten och stora ledargestalt inför VM 2010. En olycklig skada i samband med cupfinalen i England satte dock stopp för Ballack. Sen dess har han inte behövts i landslaget och Sami Khedira fick istället sitt stora genombrott. Tyskland hyllades som ett fartfyllt, ungt och energiskt lag. Men om Löw nu inte vill göra några förändringar jämfört med VM, utan satsa på sina säkra kort, hur blir det då?

Hur hade det gått i VM om Ballack hade spelat? Hade det blivit en lika stor succé för Tyskland då? Hade hela världen pratat om det tyska fotbollsundret? Det får vi aldrig veta.

Faktum är att Marco Reus och André Schürrle har gjort långt mycket bättre intryck på mig än vad Lukas Podolski har gjort. Det känns fräschare, farligare och roligare med dessa spelarna på plan. Mer oberäkneligt. Och om Ilkay Gündogan fortfarande är i samma form som när Bundesliga-säsongen avslutades är han ett trumfkort i Löws hand. Men uppenbarligen långt ner i rangordningen. Och Mats Hummels är ligans bästa mittback – men en nyligen långtidsskadad Per Mertesacker går före. Jag säger absolut inte att det är fel, och ett EM-slutspel är knappast rätt forum för experiment och inspelande av nya spelare. Sami Khedira förfogade dock inte över internationell rutin när han klev in för Ballack.

Jag bjuds dock gärna på en eller ett par överraskningar. Podolskis hemjobb har aldrig imponerat på mig och hans säsong har varit tuff – varför inte tillföra nya impulser till laget med hjälp av Schürrle eller Reus?

Finns det en risk för att laget stagnerar när spelarna känner sig så säkra och när det mesta är sig likt? Hur hade VM blivit med Ballack? Hur blir EM med det rutinerade gardet?

Eller blir det tvärtom stor succé? Spelarna känner sig trygga och har blivit två år bättre sedan VM – är det nu allt klickar?

En sak är jag säker på: om Löw inte lyckas bra med Tyskland i sommar så kommer kritiken att vara svidande. Det var längesedan ett tyskt landslag förfogade över en sådan bredd och kvalitet på mittfältet. Och det är på mittfältet matcherna många gånger avgörs. Och jag är lika säker på att Löw kommer att sågas om försvaret ser skakigt ut. Det är en otacksam uppgift att vara förbundskapten när ett helt land förväntar sig framgångar. Extra tufft blir det när den inhemska ligans bäste spelare petas och spelarna från det bästa laget lämnas utanför.
Å andra sidan, hur ska han försvara sig om han faktiskt petar några av Bayerns världsstjärnor och rutinerade bjässen Mertesacker, och Tyskland går dåligt? Då blir det säkerligen ännu värre.

Förhoppningsvis blir frågetecknen till utropstecken efter lördagens match. Kanske hade Tyskland vunnit VM med Ballack på plan…

Jag är nog ändå glad att jag inte heter Joachim Löw den här sommaren.

/Wingren

Vad gör vi med Bastian Schweinsteiger? Och vad fasen gör vi med backlinjen? Det är vad Joachim Löw funderar på. Tror jag. Hoppas jag.

Ikväll väntar en sista träningsmatch innan EM drar igång. Israel besöker Leipzig och det enda vi vet med säkerhet är att Philipp Lahm ska spela till vänster i backlinjen den här matchen. Därmed inte sagt att han gör det när Tyskland inleder mot Portugal i EM. Löw och Bierhoff är nöjda med förberedelserna inför turneringen, man är nöjda med hur spelarna har presenterat sig och man är nöjda med hur Bayern-killarna ha integrerats i truppen nu. Betydelsen av förlusten mot Schweiz har tonats ner, men inför kvällens match vill Bierhoff att Tyskland visar framfötterna och spelar bättre fotboll.

Samtidigt ska man inte bli orolig om matchen inte är till belåtenhet. Det känns lite tyskt på något vis att spela dålig inför en stor turnering, bara för att kunna resa sig som ett sårat rovdjur och slita motståndarna i stycken. Dock finns det faktiskt två saker att oroa sig över – och det är just härföraren Schweinsteiger samt backlinjen.

Löw har ännu inte bestämt sig för vilka som ska få inleda mot Portugal. Vilken kant ska Lahm spela på? Det här gör givetvis spelarna osäkra och minskar dessutom möjligheten till ett gott samspel inför EM. Ingen vet vem som ska få förtroendet förutom Lahm – men han vet inte på vilken kant.

Försvaret är Tyslands svagaste punkt för en gångs skull. Och inte bara backlinjen. Hela laget tycks ha glömt bort hur man spelar försvarsspel. Det är oroväckande, helt klart. Förbundskaptenen själv är jättenöjd med spelarna han har till förfogande, men han kan inte bestämma sig för vilka som är bäst, eller vilka som passar bäst ihop. Förhoppningsvis får vi något svar på det ikväll.

Det andra stora frågetecknet är hur Bastian Schweinsteiger ska hanteras. Han är inte lagkapten, men han är ändå den stora ledaren på plan. Det är han som bestämmer tempot, det är han som är navet på mitten, det är han som eldar på sina medspelare. Den gode Bastian har en besvärlig tid bakom sig med olika skador, och även om det såg allt bättre ut mot slutet av säsongen så ska ingen tro att Bastian var tillbaka i gammalt gott slag. Han nådde kanske upp i 90 procent av sin förmåga – det är inte gott nog för ett tyskt EM-lag.

Han hade garanterat hittat formen lagom till sommaren EM om det inte vore för hans krånglande vad. Schweinsteiger tränar på egen hand, försöker att bli av med vad-problemen. Med största sannolikhet missar han kvällens match. Det finns till och med en risk för att han missar öppningsmatchen mot Portugal. Även om han skulle bli fullt frisk så kommer han inte att vara i sitt livs form. Det är ett stort problem för Löw. Ska han redan nu söka efter en passande ersättare och låta Bastian vila i första matchen? Eller ska han tro på att Bastian presterar så bra som vi alla hoppas redan mot Portugal? Och om han missar matchen – ska då Toni Kroos eller Ilkay Gündogan få chansen? Även det här är en fråga som vi förhoppningsvis får svar på ikväll.

Om Gündogan eller Kroos imponerar tillräckligt mycket vore det nog klokt av Löw att skänka sitt förtroende till en av dem. Så att de vet vad som gäller, så att de är helt redo att gå in och prestera när det gäller som mest.

Jag hoppas att någon eller några spelare utmärker sig ikväll. På ett bra sätt vore givetvis att föredra för Tysklands skull, men om någon utmärker sig negativt kan även det vara till hjälp.

Kicker tror att Tyskland startat så här mot Israel:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Hummels, Lahm
Khedira, Kroos
Müller, Özil, Podolski
Gomez

Klockan 20:30 som sagt – ge oss några svar nu, Tyskland.

/Wingren

Efter middagen kom det som ett brev på posten: Sven Bender, Julian Draxler, Cacau och Marc-André ter Stegen får ta en tidigare semester. Joachim Löw håller en presskonferens imorgon där han kommer att kommentera sitt val – men redan nu står det alltså klart vilka som får åka hem.

Och det var väl egentligen inget oväntat val. Cacau är en av Löws favoriter men han håller helt enkelt inte måttet längre, istället ser förbundskaptenen Marco Reus som ett alternativ i anfallet.

Julian Draxler har fått visa upp sig och samlat på sig rutin, men den här sommaren får han spendera på någon solig strand eller nere i någon gruva i Gelsenkirchen. Valet är fritt. André Schürrle är helt enkelt ett mer beprövat alternativ.

Ter Stegen får lämna efter den bittra 3-5-förlusten, det är lite trist för honom. Men även ter Stegen har blivit hyllad av Löw och kommer garanterat att få fler chanser framöver. Just nu går Manuel Neuer, Tim Wiese och Ron Robert Zieler före. Och det är inte så konstigt då de har mer rutin än unge Marc-André. Sen kan jag tycka att han är en bättre målvakt än Wiese och Zieler – men han har trots allt bara gjort lite mer än en riktigt bra nationell säsong.

Sven Bender spelade småskadad under säsongen och kom helt ur form mot slutet. Inte heller detta beslut är särskilt konstigt. Hans tvillingbror Lars är dessutom en mer offensivt lagd mittfältare men som ändå fyller samma funktion i laget: slit, slit, slit.

Jag tycker att Joachim Löw har fattat rätt beslut. Det är alltid trist för dem som får åka hem redan nu, men fotbollen är som den är. Nu hoppas jag att de resterande 23 spelarna får njuta av lite arbetsro och bli mer samspelta. Det finns inte så mycket annat att säga just nu.

Marc-André ter Stegen: Givetvis är jag besviken. Men dagarna med landslaget var ändå en intressant erfarenhet för mig. Trots förlusten mot Schweiz var min landslagsdebut en viktig milstolpe i min karriär och jag hoppas att jag får en ny chans snart.

Sven Bender: Det gör mig självklart ledsen att jag måste åka hem. Jag tar dock med mig flera viktiga intryck som kommer att vara värdefulla för min fortsatta sportsliga utveckling. Samtidigt gläds jag med min bror som får vara med i EM.

Julian Draxler: Att ha fått vara med i den större truppen var en jätteframgång för mig. Den intensiva träningen och den goda gemenskapen har gjort avtryck på mig. Naturligtvis hade jag gärna flugit med till Polen och Ukraina.

Cacau: Mitt stora mål, efter VM i Sydafrika, var att få representera det tyska landslaget i EM 2012. Redan från början var jag införstådd med att konkurrensen var tuff. Jag har gett mitt bästa. Precis som de yngre spelarna är jag också besviken, men jag känner mig fortfarande som en del av laget och önskar av hela mitt hjärta att de spelar ett grymt EM.

Vad tycker ni – har Löw fattat rätt beslut?

/Wingren

Det var en bedrövlig träningsmatch i lördags. Schweiz vann helt välförtjänt med 5-3 i en match där tyskarna såg virriga, trötta och oorganiserade ut. De tyska målen gjordes av Hummels, Schürrle och Reus. Hur mycket vikt ska man lägga vid den här matchen, vid det här resultatet? Tja, inte överdrivet mycket, men Joachim Löws stora problem bekräftades och blev uppenbart: försvarsspelet. Nu var det Höwedes, Mertesacker, Hummels och Schmelzer som inledde. Ingen av dem imponerade.

Men det är också som den gode Löw själv säger när han menar att det inte bara är backlinjen som är problemet. Det är hela lagets defensiva spel som strular. Det var en träningsmatch mot ett taggat motstånd, en match där Löw testade Götze i Schweinsteigers roll på mittfältet, en match där spelarna var trötta efter några intensiva träningsdagar, en match där de åtta Bayern-spelarna saknades. Det går att ha överseende med det.

Det som dock oroar är avsaknaden av automatism, kommunikation och organisation. Det kan inte skyllas på trötta ben. Och inte tusan var det någon rolig debut för stackars Marc-André ter Stegen.

I dag började de åtta Bayern-spelarna träna med landslaget och i morgon måste Joachim Löw meddela Uefa vilka 23 spelare som ingår i den tyska truppen. Vilka spelare kan tänkas ryka?

Att döma av Löws uttalanden hittills under förberedelserna så har Schmelzer, Gündogan, Draxler och Reus förstärkt sina aktier. Spelare som Schürrle och Bender-tvillingarna verkar inte ha gjort något extraordinärt intryck på Löw.

Om vi ska gå efter tröjnummerna i lördags är det Julian Draxler (24), Sven Bender (25), Lars Bender (26) och Marc-André ter Stegen (27) som får lämna landslaget och åka på semester under EM.

För fyra år sedan hade Marko Marin, Patrick Helmes och Jermaine Jones en siffra högre än 23 på ryggen. De fick också åka hem innan EM började.

Och det är väl ett ganska gångbart tips tänker jag. Möjligtvis väljer Löw att behålla någon av Bender-tvillingarna och skickar hem Cacau eller Schürrle istället.

Vilka tror ni får åka hem?

Toni Kroos står för veckans onödigaste uttalande när han säger till Sport Bild att Bayern München är Tysklands bästa klubblag. Jag gillar hans ärlighet, hans nyvunna självförtroende och så där, men känslan är att tajmningen är usel. I Tyskland har det länge pratats om ifall det kan uppstå problem mellan rivalerna från Dortmund och München – en debatt som ganska nyligen hade blåst över. Men Kroos blåser nytt liv i den nu, jag tycker att han kunde väntat till efter EM.

Intressant är att landslaget har två stora block den här sommaren – fem Dortmund-spelare och åtta Bayern-spelare. Även det här har varit en debatt, vilka ska få spela och ta ansvar? En sida argumenterar för att Dortmund-spelarna är vinnare två säsonger i rad, jämfört med Bayern-spelarna som har fallit på mållinjen i tre turneringar. Å andra sidan har då Bayerns spelare bevisat, gång efter annan, att de håller måttet såväl i Champions League som i landslaget. Ha i åtanke att Dortmund inte hade någon spelare med i den trupp som kom trea i VM för bara två år sedan.

Jag tänker att Borussia Dortmunds spelare är så framgångsrika i klubblaget då de spelar mycket mer på känsla, inställning och ett evigt springande. Det är ett samspelt kollektiv, ett tvättäkta lag. När de enskilda spelarna lyfts ur denna kontext ser de betydligt mycket sämre ut (som Schmelzer och Hummels i lördags). Det är som om att killarna får för mycket tid att tänka och fundera, och då uppstår helt plötsligt ganska många misstag.

Bayern Münchens spelare däremot har bevisat att de förfogar över den här internationella rutinen och klassen, och de har varit med förr. Den stora frågan är dock hur det är med självförtroendet? Och hur är det med nerverna och psyket om en match skulle avgöras på straffar i sommar (förutsatt att Tyskland tar sig vidare från gruppen)?

Det är ingen lätt uppgift Löw har framför sig, även om jag tror att han kommer att satsa på samma spelare som lirade 2010 – bortsett från backlinjen då.

Försvarsspelet är alltså det som måste bli bättre – och Joachim Löw måste bestämma sig för en backlinje snart så att spelarna får en chans att spela ihop sig. Annars ska vi inte dra för stora växlar av lördagens bottennapp. Tyskland har inte gått från EM-favorit till outsider. Men Löw måste dock se till att hela laget deltar i det defensiva arbetet nu och att backlinjen får en chans att bli samspelt.

Vilka fyra kan tänkas få förtroendet?

Lahm, Badstuber, Hummels, Schmelzer?

Boateng, Badstuber, Hummels, Lahm?

Höwedes, Boateng, Badstuber, Lahm?

Höwedes, Badstuber, Hummels, Lahm?

Lahm, Boateng, Hummels, Schmelzer?

Tja, jag vet inte. Löw har hyllat Schmelzer de senaste veckorna, men han gjorde ingen bra match i lördags. Det märktes tydligt att Kevin Großkreutz inte slet framför honom. Hade jag varit Löw så hade jag nog spelat in Badstuber och Hummels i mittlåset – de måste vara Tysklands framtid. Ge dem tid att spela ihop sig nu så vi slipper den här diskussionen och detta stora frågetecken i framtiden.

/Wingren

Nu ska jag inte gå som katten runt het gröt, här har ni Joachim Löws trupp på 27 spelare – som ska reduceras till 23 spelare:

Målvakter:
Manuel Neuer (Bayern München)
Marc-André ter Stegen (Borussia Mönchengladbach) (D)
Tim Wiese (Werder Bremen)
Ron-Robert Zieler (Hannover 96)

Försvarare:
Holger Badstuber (Bayern München)
Jerome Boateng (Bayern München)
Benedikt Höwedes (Schalke 04)
Mats Hummels (Borussia Dortmund)
Philipp Lahm (Bayern München)
Per Mertesacker (Arsenal)
Marcel Schmelzer (Borussia Dortmund)

Mittfältare:
Lars Bender (Bayer Leverkusen)
Sven Bender (Borussia Dortmund)
Julian Draxler (Schalke 04) (D)
Mario Götze (Borussia Dortmund)
Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund)
Sami Khedira (Real Madrid)
Toni Kroos (Bayern München)
Thomas Müller (Bayern München)
Mesut Özil (Real Madrid)
Lukas Podolski (FC Köln)
Marco Reus (Borussia Mönchengladbach)
André Schürrle (Bayer Leverkusen)
Bastian Schweinsteiger (Bayern München)

Anfallare:
Cacau (VfB Stuttgart)
Mario Gomez (Bayern München)
Miroslav Klose (Lazio)

Namn, (klubb), (debutant)

27 spelare ska alltså bli 23 efter ett intensivt träningsläger. Den 29 maj vill Uefa har Joachim Löws definitiva EM-trupp. Noterbart är att Löw spolar Dennis Aogo (Hamburg), Simon Rolfes (Leverkusen) och Christian Träsch (Wolfsburg). Det faller mig i smaken, det måste jag säga. Löws största överraskning är förstås unge Julian Draxler samt Marc-André ter Stegen. En del ögonbryn höjdes förstås när det stod klart att Bender-tvillingarna är med och att Ilkay Gündogan knep en plats tack vare en snabbt stigande formkurva.

En snabbt stigande formkurva hjälpte dock inte Wolfsburgs Patrick Helmes. Trotjänaren Cacau fick åter Löws förtroende som tredje anfallare i truppen. Helmes har tio mål på tio matcher den här våren i Bundesliga, Cacau har gjort åtta mål på 33 matcher (13 inhopp).

Jag bjuder på en mer ingående analys när truppen har sorterats och förminskats till 23 namn. Nu nöjer jag mig med att säga att Tyskland har målvakter som håller absoluta världsklass, ett extremt imponerande mittfält och ett träffsäkert anfall. Löws största huvudbry blir att få ihop ett fungerande försvar – för en gångs skull.

Marcel Schmelzer, men inte Aogo, fick en plats i truppen. I min värld tyder det på att Löw skickar tillbaka lagkapten Philipp Lahm till högerbacken. Det känns rätt.

Jag är positivt överraskad, även om jag tycker det är lite onödigt och taskigt att inte ge Helmes chansen innan truppen spikas. I stället väljer Löw en fjärde målvakt, det kan förstås diskuteras.

Löw tycker att det är lite besvärligt att många av hans spelare kommer att anlända sent. Dortmund-spelarna ansluter den 15:e maj, Real-spelarna den 16:e maj och Bayern-spelarna den 25:e maj. Det kommer att bli intressanta förberedelser – vilka spelare tvingas lämna?

Spontant skulle jag gissa på att Marc-André ter Stegen, Sven Bender, Julian Draxler och Ilkay Gündogan får åka hem i slutet av maj.

Vad tycker ni om truppen? Saknar ni någon? Vilka får lämna?

En sak är säker – Europa kan redan nu börja darra och svettas över tanken på Tysklands offensiv.

/Wingren

Fredagens möte mellan Borussia Dortmund och VfB Stuttgart var säsongens mest underhållande match. En match som fick tränare, spelare och supportrar att kippa efter andan. En match som bjöd åskådarna på sex mål inom loppet av 20 minuter. En match som slutade 4-4. En match som kanske var den bästa matchen på flera år. En match som kan visas upp för tv-bolagen när rättigheterna ska omförhandlas. En match som var galen.

Vad var det som hände på Westfalenstadion egentligen? Det var det värsta jag har sett på väldigt länge och jag lider med alla som inte satt vid tv-soffan då. Det här är en match som man kommer att prata om i årtionden. Det var bara helt jäkla sjukt. Ett spektakel. Adrenalinnivån hos spelare, tränare och publik måste ha gränsat till livshotande nivåer. Det var en överdos av det goda. Men det var också ett typexempel på varför vi älskar fotboll.

Lite statistik och några snabba reflektioner från min sida, sen lämnar jag er i höjdpunkternas våld:

Borussia Dortmund – VfB Stuttgart 4-4 (2-0):

Skott: 24 – 11
Chanser: 16 – 8 (9-2)
Hörnor: 11-5 (6-0)
Målskyttar (minut, assist): 1-0 Kagawa (33, Kehl), 2-0 Kuba (49, Hummels), 2-1 Ibisevic (71, Niedermeier), 2-2 Schieber (77, Ibisevic), 2-3 Schieber (79, Kvist), 3-3 Hummels (82, Kehl), 4-3 Perisic (87, Schmelzer), 4-4 Gentner (92).
Åsåkådare: 80 720 (utsålt).

Där har ni statistiken. Stuttgart vänder alltså 2-0 till 2-3 på drygt åtta minuter, Dortmund vänder matchen igen drygt åtta minuter senare och Stuttgart kvitterar på tilläggstid. Vansinne.

– Mats Hummels: Ta gärna en extra titt på 2-0-målet samt 3-3-målet. Hummels är alltså mittback, men serverar en klassboll till Kubas mål och hans eget avslut senare är klass rakt igenom. Å andra sidan slarvas han vid 2-2-målet och vid 4-4-målet. Men hans offensiva bedrifter kan ingen ta ifrån honom.

– Otur med målramen: Dortmund hade ytterligare två bollar som nästan var inne, men stolpe och ribba räddade Sven Ulreich. Det var ligaledarnas 16:e och 17:e ramträff. Med det är Dortmund ”bäst” i ligan.

– Rakryggade Stuttgart: VfB Stuttgart visade moral och arbetade sig in i en match som borde ha varit död. Sist Stuttgart vände ett 0-2-underläge var den 5:e februari 2011. Då slog man till sist Borussia Mönchengladbach med 3-2.

– Uselt Dortmund: Jag vet inte om Stuttgart förtjänar nämnvärt med beröm för bedriften egentligen. Om någon där ute undrar varför Dortmund inte gick bättre i Champions League, så fick ni svaret i fredags. Givetvis skulle Dortmund ha gjort fler mål innan Stuttgart vände på matchen, men som vanligt bränner Dortmund fantastiskt mycket. Och försvaret sen. Det var under all kritik hur landslagsspelare kan göra så fatala misstag, hur defensiva mittfältare kan glömma bort sitt jobb. Jürgen Klopp har ett problem där, helt klart. Ett problem som också måste tas på allvar snart.
Med Dortmund-ögon sett så är nu Bayern München, helt i onödan, endast tre poäng bakom.

Nog tjatat – här är en länk till höjdpunkterna från matchen.

Men den som trodde att poängförlusten tog död på Dortmund-supportrarnas eufori misstar sig. I dag uppger Ruhr Nachrichten att tre människor skadade sig i biljettkön. Det är inte positivt förstås. Men alla vill se derbyt mot Schalke 04.

Bundesliga omgång 28:

Borussia Dortmund – VfB Stuttgart 4-4
Jag känner att jag har sagt det mesta redan. En fantastiskt galen match, en underhållande match, härliga mål, berusande känslor. Men också en match med pinsamt många misstag som inte ska få ske på den här nivån. En match som Dortmund hade greppet om i 70 minuter, men sen bjöd man in ett Stuttgart som verkligen fick fart då. Dortmunds poängtapp öppnar för en ohygglig titelkamp, och Stuttgart ligger på en Europa League-plats.

FC Augsburg – FC Köln 2-1
Ståle Solbakken uppgavs igår ha fått sparken, men några minuter senare kom en dementi. Solbakken får fortsatt förtroende, men en snabb förbättring krävs. Norrmannen sitter minst sagt löst – och det är inte konstigt. Är det Köln-spelarnas fel, eller är Bundesliga tuffare än vad Solbakken kanske trodde? I källarduellen mot Augsburg såg Köln konceptlöst ut och hemmalaget var klart bättre. Lånet från Wolfsburg, Koo, fortsätter att övertyga och gjorde 1-0. Sedan följde fler bra chanser men bollen vill inte riktigt in i mål. I stället fick Köln en straff som Podolski tog hand om. 1-1. Minuten senare höll dock Rafael sina nerver i schack och gjorde 2-1 – på straff. Tufft för Köln nu, men Augsburg imponerar.

FC Nürnberg – Bayern München 0-1
Bayern München ville utnyttja Dortmunds kollaps till varje pris, men visste att det skulle bli tufft. Inte bara för att Heckings lag har sett ganska bra ut under våren, utan även eftersom att Bayern inte har vunnit i Nürnberg sen 2005. Nürnberg försvarade sig tappert och säkert, och tog väl hand om sina offensiva fasta situationer. Man skapade en hel del farligheter, trots allt. Men när Schweinsteiger och Ribéry introducerades i andra halvlek blev Bayerns anfallsspel vassare och mer målinriktat. Till sist orkade inte Nürnberg hålla uppe försvaret, slarvade, och Arjen Robben utnyttjade misstaget till 0-1. Nürnberg skapade ett par farligheter mot slutet, men det räckte inte till. Bayern München imponerar genom att ta en klassisk arbetsseger – när det behövs som mest. Nu har Jupp Heynckes lag endast tre poäng upp till Borussia Dortmund, och bättre målskillnad dessutom.

FC Kaiserslautern – Hamburger SV 0-1
Det blev inte så mycket bättre med Krassimir Balakov vid rodret. Kaiserslautern har fortfarande inte vunnit på hela 18 matcher nu. Hamburg segrade välförtjänt och skapade fler målchanser, ville mer, vågade mer. Marcel Jansen hette dagens store hjälte som gjorde 0-1-målet. Ett mål som skulle visa sig vara tillräckligt. Viktiga tre poäng för Hamburg som fortfarande lever. Kaiserslautern däremot är inte matematiskt avskrivna. Men formen, och åtta poäng upp till kvalplats, vittnar om att tiden i Bundesliga är förbi. För den här gången, åtminstone.

Werder Bremen – FSV Mainz 05 0-3
Nu spelar Werder Bremen på ett sätt som jag förväntade mig inför säsongen. Visserligen har Thomas Schaaf tråkigt många spelare i sjukstugan, men att Bremen ligger där de gör förvånar mig. Nu börjar dock verkligheten komma ikapp. Mainz seger var klart välförtjänt, även om Bremen kunde fått kontakt tidigare – men Pizarros mål föregicks av en handboll. Bremens försvar bjöd, sedvanligt, på en hel del misstag. Mainz utnyttjade dessa. Szalai och Choupo-Moting X 2 stod för målen. Mohamed Zidan var inte glad efter matchen dock, då han accepterade att bli petad från startelvan, men han blev upprörd över att inte få komma in. Annars var det förstås stor lycka i Mainz då dessa tre poäng var välbehövliga. Bremen däremot halkade bort från Europa League-platserna på grund av resultatet.

Bayer Leverkusen – SC Freiburg 0-2
Ett annat bottenlag som imponerar är kollektivet vid namn Freiburg. Så till den grad att man utan några större problem åkte till Europa-konkurrerande Leverkusen och vann komfortabelt med 2-0. Robin Dutt lämnade Freiburg för Leverkusen i somras – och ödets ironi såg till att just den här matchen fick bägaren att rinna över. Dutt fick sparken. Leverkusen har fyra raka förluster, Freiburg har tre vinster i rad.

Hertha Berlin – VfL Wolfsburg 1-4
Felix Magath har hittat rätt med sitt Wolfsburg nu. Framför allt anfallsparet Helmes/Mandzukic imponerar. Det är säkra målskyttar och de skapar även chanser för varandra. Nu har Wolfsburg hittar formen och befinner sig plötsligt på 40 poäng – tillsammans med Leverkusen, Stuttgart och Bremen. Hertha Berlin däremot bränner lika många chanser som Dortmund, skillnaden är förstås att Berlin ligger näst sist. Hemmalaget började väldigt bra och energiskt och spelade över Wolfsburgs backlinje gång efter annan. 1-0 kom också helt välförtjänt. Ett Janker-självmål och ett Helmes-mål innebar dock 1-2 precis innan halvtid. Men Berlin fortsatte spela fin anfallsfotboll och radade upp riktigt heta chanser. Men något mer mål blev det inte för huvudstadslaget. I stället var Wolfsburg effektiva framför mål och gjorde ytterligare två mål genom Helmes och Mandzukic. Patrick Helmes från nerpetad amatörlagsspelare till Löws EM-trupp? En stark insats, hur som helst.

Hannover 96 – Borussia Mönchengladbach 2-1
Nog märktes det att två defensivt skickliga lag stod på plan. Den första halvleken utspelade sig mest på mittplan och just utanför straffområdet. Ett par chanser dök dock upp och framför allt Igor de Camargo borde ha gjort ett mål för bortalaget. På något vis misslyckades han med att bara sätta huvudet till bollen. Andra halvlek började på samma sätt, men när Ya Konan kunde trycka in 1-0 tog matchen fart. Gladbach tryckte upp laget och jagade en kvittering, men då slog Hannover till med ett drömanfall som avslutades av Mame Diouf. Vilket nyförvärv han har varit hittills. Strax därefter reducerade dock Nordtveit med ett fint skott. Men närmare än så kom aldrig Gladbach och Hannover får utses till omgångens stora vinnare. Slomkas lag ligger plötsligt på plats fem.

TSG Hoffenheim – Schalke 04 1-1
Schalke var givetvis sugna på en seger efter Gladbachs förlust i Hannover. Men Hoffenheim stod upp bra och visade en helt annan glöd än under stora delar av den här säsongen. Huntelaar fick matchens bästa chans men hans lyftning över Starke seglade över målramen. Det var i stället Hoffenheim som gjorde 1-0 på straff. I mål stod för övrigt Lars Unnerstall för skadade Timo Hildebrand. Andra halvlek bjöd på ett mer energiskt spel och Schalke jagade en kvittering. Hoffenheim var dock inte ofarliga och tog sig in i Schalkes straffområde då och då. Men före detta Hoffenheim-spelaren Obasi lyckades fixa en ganska billig straff som Huntelaar lugnt tog hand om. 1-1 innebär att Schalke nu har tre poängs försprång på Gladbach i kampen om direktplatsen till Champions League.

/Wingren

Jag ska inte bli långdragen, det var trots allt ”bara” en träningslandskamp mot Frankrike. Men det var Tysklands första för året, och även den sista innan EM-truppen tas ut och matcherna mot Schweiz samt Israel väntar innan sommarens stora höjdpunkt står för dörren.

Då kan man väl inte uppträda som killarna gjorde i går, eller? Först och främst måste jag förstås berömma Frankrike för deras insats. Det franska landslaget har sett så disharmoniskt och dåligt ut de två senaste mästerskapen. Men Blanc har nog fått lite ordning på det hela. Defensivt stod man kompakt och säkert under stora delar av matchen, givetvis fick man en del hjälp av Tyskland. Offensivt spelade Frankrike glad och energisk fotboll – precis som man kan förvänta sig av dessa världsstjärnor.

Tyskland då. Joachim Löw ställde upp så här:

Wiese
Boateng, Badstuber, Hummels, Aogo
Khedira, Kroos
Reus, Özil, Schürrle
Klose

Thomas Müller kom in för en skadad Schürrle strax innan första halvlek var slut och i halvtid fick Benedikt Höwedes chansen för Badstuber. Dock flyttade då Boateng in i mittlåset. Även Mario Gomez fick komma in och ersätta Miroslav Klose på topp. Vidare kom Lars Bender för Khedira och Cacau för Reus i mitten av andra halvlek.

Men matchen och insatsen då. Det finns egentligen inte så mycket att säga. Aogo höll definitivt inte måttet defensivt och Kroos kan aldrig ersätta Schweinsteiger – vare sig i landslaget eller i klubblaget. Det säger mer om Schweinsteigers egenskaper än om Kroos dock. Men den unge mittfältaren är på tok för osynlig, och för Löw hade det varit nyttigare att spela med en sån som Lars Bender intill Khedira när Schweinsteiger saknas.

I går fick helt enkelt backlinjen alldeles för lite hjälp. Det var väl endast Khedira som på allvar hjälpte till med det defensiva jobbet och det håller inte, något som lyckligtvis även Löw påpekade efter matchen. Boateng och Aogo ser inte bra ut, men i övrigt ska vi inte bli allt för rädda. Det saknades helt enkelt riktig motivation och vilja, även om Klose, Özil och Reus blixtrade till ibland. Badstuber ser fortfarande lite för grön ut i en backlinje, och även Hummels ser lite hämmad ut i landslaget. Dock tycker jag att Hummels klarade sig bäst av gårdagens försvarare.

Betänk dock att Lahm och Schweinsteiger, det märks dels i defensiven, dels i speluppbyggnaden. Joachim Löws största problem är ett hitta en fungerande backlinje inför EM, för jag är ganska övertygad om att hela laget kommer att arbeta hårdare och ge rikligt med understöd när det väl är dags för EM. Mitt tips är fortfarande att låta Lahm köra till höger i backlinjen, hitta en lämplig partner till Hummels (hade gärna sett Höwedes få chansen där) samt bestämma sig för en vänsterback att satsa på.

Att Özil, Müller, Schürrle, Kroos, Gomez, Reus och de andra i offensiven hade en lite jobbig dag på jobbet är sånt som händer. Det tycker jag inte vi behöver oroa oss för. Det är backlinjen som måste få förtroende och säkerhet. Det börjar dra ihop sig Löw.

För övrigt var det Cacau av alla som gjorde Tysklands tröstmål. Det var väl dock det enda han uträttade i princip. Men ändå, kul för killen.

Och till nästa gång, även om det är en träningslandskamp: låt oss få se lite mer vilja och inställning tack.

***

Hamburgs målvakt, Jaroslav Drobny, ryktas vara på väg till Bayern München där han i så fall ersätter Hans-Jörg Butt som nummer två bakom Manuel Neuer. René Adler uppges som bekant vara mer eller mindre klar för HSV till sommaren. Tydligen trivs Drobny bättre på Bayerns bänk än på Hamburgs.

Vi stannar i München: Olivier Giroud, killen som gjorde 0-1 i går, ryktas vara på väg till FC Bayern för att ge Mario Gomez en kamp om anfallsplatsen. Intressant kille.

***

Mohamed Zidan, Mainz ståtliga och effektiva nyförvärv, får antagligen räkna med saftiga böter efter att ha sjungit ”Scheiß Kaiserslautern”. Förbundet utreder.

***

Bayer Leverkusen hade nog hoppats på en bättre vecka. På lördag väntar rekordmästarna från München, och precis som alla andra klubbar så är man inte särskilt förtjusta över landskampsuppehåll mitt i veckan. Schürrle, Derdiyok och Corluka skadade sig allihop. Surt.

/Wingren

Den 19 maj spelas Champions League-finalen på Allianz Arena i München. Stadens storlag – tyska rekordmästarna – Bayern München, vill givetvis vara där. I höstas kändes det som ett väldigt realistiskt mål. Jupp Heynckes lag var alldeles fantastiskt, såväl i Europa som i Bundesliga. Men tiderna har förändrats. Det känns inte lika lekande lätt längre, maskineriet hostar och skakar. Nu gäller det att lägga all fokus på kvällens uppgift: Basel på bortaplan.

Nu ska jag inte vara sån, givetvis är det fortfarande ett ”realistiskt mål” eftersom att Bayern förfogar över en väldigt stark speltrupp. Under hösten kändes dock laget som Europas absolut bästa gäng. Det känslan finns inte längre. I stället för att dansa in mål, surfa på eufori-vågorna och njuta av varje dag måste nu Bayern slita hårt för att få in bollen, kämpa med det hav av kritik som väller över laget och våndas inför varje match. Okej, det var kanske lite överdrivet. Men Bayern München är inte vilket lag som helst. När man ligger fyra poäng från ligaledarna i Bundesliga, när man spelar 0-0 mot bottenlaget Freiburg och när man behöver oroa sig för en match mot Basel – ja då stormar det i södra Tyskland. Så är det inte i många klubbar, men i Bayern är det så. Fråga Uli Hoeneß och Karl-Heinz Rummenigge.

Klubbens två storpampar har den senaste tiden basunerat ut att spelarna måste börja prestera igen, måste hitta den rätta inställningen. Annars riskerar man att missa säsongens olika mål. Samtidigt är man noga med att poängtera att laget nu måste tänka från match till match – och inte drömma om finalen i München eller ligatiteln. En stabil vinst mot Manchester United-dödarna från Schweiz är precis vad laget behöver för att segla in på lugnare kölvatten.

Mittfältsgeneralen Bastian Schweinsteiger saknas smärtsamt mycket. Och i media funderar man på vem som ska ta hans plats. Blir det Toni Kroos och Luiz Gustavo centralt, eller kanske David Alaba? Och Anatoliy Tymoschuk , får kanske han spela? Tar Thomas Müller hand om positionen bakom Mario Gomez, eller blir det Kroos som agerar där? Spelar Arjen Robben? Frågorna är många, svaren är relativt få. I ärlighetens namn är det skitsamma. Bayern München kan mönstra vilket lag de vill – det enda som räknas i kväll är inställningen. Med rätt inställning kommer det här att gå vägen.

FC Basel är inget lag man ska underskatta. Med spelare som Sommer, Xhaka, Huggel, Shaqiri, Dragovic, Frei och Streller förfogar schweizarna över rutin, talang, tuffhet och skicklighet. Basel har en bekväm ligaledning och absolut ingenting att förlora i en åttondelsfinal mot Bayern München. Tyskarna däremot har allt att förlora, och det kommer nog att vara en del ängsliga spelare på plan inledningsvis. Men det här ska gå vägen. Jag tror, hoppas och ber för det. Forza FCB.

***

Den 29 februari kommer det franska landslaget till Bremen för att spela en landskamp mot Tyskland. Joachim Löw presenterade i dag vilka spelare som ska få chansen att visa upp sig, spela ihop sig och förhoppningsvis slippa skador. Det var en trupp som bjöd på få överraskningar trots att spelare som Bastian Schweinsteiger, Lukas Podolski, Mario Götze och Per Mertesacker saknas.

Mål: Manuel Neuer (Bayern München), Tim Wiese (Werder Bremen)

Försvar: Dennis Aogo (Hamburger SV), Jerome Boateng (Bayern München), Holger Badstuber (Bayern München), Benedikt Höwedes (Schalke 04), Mats Hummels (Borussia Dortmund), Philipp Lahm (Bayern München), Christian Träsch (VfL Wolfsburg), Marcel Schmelzer (Borussia Dortmund)

Mittfält: Lars Bender (Bayer Leverkusen), Sven Bender (Borussia Dortmund), Sami Khedira (Real Madrid), Toni Kroos (Bayern München), Thomas Müller (Bayern München), Mesut Özil (Real Madrid), Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Simon Rolfes (Bayer Leverkusen), Andre Schürrle (Bayer Leverkusen)

Anfall: Mario Gomez (Bayern München), Miroslav Klose (Lazio Rom), Cacau (VfB Stuttgart)

En kul grej är förstås att Bender-tvillingarna har blivit nominerade. Båda två har tidigare representerat landslaget, men inte vid samma tillfälle. Marco Reus är givetvis med, frågan är om han kan hålla sig skadefri den här gången och faktiskt få en riktig chans. Noterbart är att hela tre vänsterbackar är med i truppen, jag undrar hur Löw tänker där? I mitt tycke borde Philipp Lahm definitivt flyttas över till höger, då det finns fler dugliga alternativ till vänster än till höger.

Vidare måste jag ifrågasätta spelare som Christian Träsch, Simon Rolfes, André Schürrle och Cacau. Det känns knappast som några heta spelare för tillfället. Att Cacau går före Mike Hanke är helt enkelt ett hån. Cacau är helt under isen, medan Hanke sprudlar av liv. Dessutom ser jag Hanke som en potentiellt viktig pjäs då han kan agera target på ett helt annat sätt än Gomez och Klose.

Men vad vet jag? Det finns en anledning till att jag sitter bakom ett tangentbord och Löw lever det ljuva livet som förbundskapten. En sak vet jag dock med säkerhet: EM kommer att bli en fest.

/Wingren