Då var det klart. Det blir en drömfinal i Berlin den 12 maj. Borussia Dortmund ställs mot Bayern München. Den tyska fotbollens två giganter för tillfället. Allting talar för att det blir en dramatisk, tät och svettig uppgörelse om ligatiteln. Bayern München ligger fem poäng efter Borussia Dortmund, men rekordmästarna har hittat vinnarformen igen. Nervkittlande nog så möts lagen i Dortmund i april. En match som mycket väl kan avgöra allt.

Och så bara en vecka efter att Bundesliga har spelats klart drabbar storklubbarna samman i Berlin. På Olympiastadion. I final i DFB-Pokal. Det låter ljuvligt.

Tisdagens och onsdagens matcher var ganska lika varandra. Det fanns ett bättre lag matchen igenom, men som inte lyckades sätta sina chanser och därför kunde motståndarlaget sticka upp och hota i perioder. Båda matcherna gick till förlängning. Den ena avgjordes i 119:e minuten, den andra avgjordes på straffar. Vi fick även två ofrivilliga syndabockar.

Vi börjar väl i Fürth. Borussia Dortmund ägde den första halvlek mot den starka ligaettan i 2. Bundesliga. Men precis som i ligaspelet hade Dortmund svårt att ta tillvara på målchanserna. Greuther Fürth spelade fenomenal fotboll hela match och försökte verkligen spela på ”lika villkor” mot de regerande mästarna. Hemmalaget blev bättre och bättre, farligare och farligare. Matchen slutade 0-0 efter 90 minuter och gick, trots allt, helt rättvist till förlängning. Här kändes Fürth till och med som det farligare laget.

Men det var ändå Dortmund som skulle vinna. Det är helt sjukt vilken vinnarkultur det här unga laget besitter just nu. Med matchens sista spark lyckades Ilkay Gündogan göra mål. Och hur skönt var inte det för mittfältaren som kom i somras för att ersätta Nuri Sahin? Lägger vi ihop matchens 120 minuter så var Dortmund det bättre laget, och den värdiga vinnaren. Men Greuther Fürth förtjänar all respekt efter en modig, uppoffrande och bra insats. Jag är helt övertygad om att vi får se Fürth i Bundesliga nästa säsong.

Och så var ju det här med syndabocken. En ofrivillig sådan. 25-årige Jasmin Fejzic blev rikskänd på två minuter. Fürths tränare, Mike Büskens, valde att göra ett målvaktsbyte med två minuter kvar av förlängningen. Storspelande Max Grün gick ut, Fejzic kom in. Varför? För att Fejzic enligt uppgifter är en jäkel på att rädda straffar, men även att själv göra mål på straffar. Olyckligtvis för honom var inte matchen över. Dortmund försökte fortfarande. Och när Gündogan sparkade iväg bollen mot mål slängde Fejzic sig mot sin högra stolpe, missade bollen, bollen studsade i stolpen och träffade Fejzic i ryggen. Bollen rullade in i mål. Matchen var över. Dortmund hade slagit ut Fürth med 1-0.

I Mönchengladbach utspelade sig en snarlik match. Bayern München var laget som förde spelet, som skapade flest chanser. Men om inte Marc-André ter Stegen gjorde fantomräddningar så stod stolpen i vägen. Om inte stolpen eller ter Stegen var i vägen så skyfflade Bayern-spelarna bollen ovanför målet, eller vid sidan av. Borussia Mönchengladbach försvarade sig ypperligt och visade att Bayern inte skulle få göra några sex eller sju mål här inte. Hemmalaget rusade även iväg på farliga anfall när chansen gavs. Marco Reus var fri med Manuel Neuer två gånger, bland annat. Men i går lyckades Manuel Neuer ta revansch för de två senaste matcherna mot Gladbach.

Matchen gick till förlängning. En förlängning som inte bjöd på särskilt mycket. Det var först mot slutet som Bayern München än en gång tryckte gasen i botten. Gladbach var trötta. Men med snubblande anfallare och storspelande Gladbach-försvarare så slutade det 0-0. Vilken överraskning att matchen skulle avgöras på straffar när Europas två bästa försvar ställdes mot varandra.

Även om det inte krävdes lika många straffar som finalen 1984, så finns det ändå en del paralleller att dra. Givetvis att Bayern München vann (4-2), men även en kille som missade en straff. Dante. Den duktige mittbacken har under ett bra tag kopplats väldigt intensivt till Bayern München. Övergång har länge varit så gott som klar i media. Dante brände sin straff. Lothar Matthäus brände sin straff 1984 – sen gick han till Bayern München.

Två värdiga vinnare i Borussia Dortmund och Bayern München. Två jämna och nervkittlande semifinaler. Och två väldigt värdiga förlorare i Greuther Fürth samt Borussia Mönchengladbach.

Det ger oss en drömfinal i Berlin. Den 12 maj.

Och just det ja: det här innebär även att laget som slutar på plats sju i Bundesliga får kvala till Europa League.

***

Ni som följer tysk fotboll har väl säkert inte missat Kevin Großkreutz aktion efter matchen. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det, då jag inte vill konstatera eller kommentera något innan vi har alla kort på bordet. Givetvis var det sjukt onödigt av Großkreutz att springa fram till en deppig Asamoah för att fira. Om han sedan sa något rasistiskt också, så är det helt åt helvete och bör bestraffas hårt. Asamoah själv har ju dock inte anklagat Kevin för det här och just nu är tysk media ett hönshus som inte skiljer på fakta och anklagelser. Så får det inte gå till.

Jag lämnar den här händelsen med följande kommentar: Großkreutz firande var onödigt. Ja. Asamoahs ständiga hån inför matchen var onödiga när han vet att en ”halv-ulltra, halv-spelare” återfinns i motståndarlaget. Behöver Großkreutz håna honom för det, när han står som vinnare och Asamoah står som förlorare? Nej. Borde Asamoah räknat med det? Ja. Har Tyskland gjort en elefant av en snabel i väntan på sanningen? Ja.

Har den här händelsen överskuggat det faktum att det spelades en semifinal mellan Dortmund och Fürth – där Fürth spelade på samma nivå som tyska mästarna? Ja, tyvärr. Och det är förbannat tråkigt.

Vårsolen är framme i stora delar av Europa. Den sprider ljus, värme och glädje. Ta tillfället i akt mina vänner. Plocka fram ett par kalla Altbier, släng några Bratwurst på grillen och påbörja uppladdningen inför kvällens och morgondagens Pokal-drama!

För det är där vi står nu. Det är äntligen dags för den riktigt heta delen av säsongen. Ligan ska avgöras och vi har kommit till semifinalerna av DFB-Pokal. Tyska cupen. Det är inte vilka matcher som helst som ska spelas. Det känns, och ser, riktigt förbannat intressant ut.

Först ut har vi Greuther Fürth mot Borussia Dortmund – serieledarna i Zweite respektive Erste Bundesliga drabbar alltså samman. I morgon väntar klassiker-mötet mellan Borussia Mönchengladbach och Bayern München. Det kunde inte ha sett mycket bättre ut. Det är upplagt för en ruggig urladdning i båda matcherna. Pokal-kvällar när de är som bäst. Ta tillfället i akt och bara njut. Njut av allt det som gör fotbollen till vår mest älskade sport. Dramatiken, ovissheten, kampen, orättvisan, rättvisan, skönheten och knallen. Det kommer att smälla.

Greuther Fürth – Borussia Dortmund (Tisdag 20:30)
Det känns nästan som att man kan tala om en sportslig skräll, eller en statistisk skräll. Vilket lag ska övervinna sig självt? Greuther Fürth har allt att vinna, och skulle givetvis stå för säsongens knall om laget skickar ut Borussia Dortmund.

Greuther Fürth gör det fantastiskt bra och leder för tillfället andraligan i Tyskland. I klubben återfinns gamla Dortmund-spelare i form av Sebastian Tyrala och Christopher Nöthe. Det blir säkert ett kärt återseende. Men mötet väcker säkerligen starkare känslor hos tränaren Mike Büskens och spelaren Gerald Asamoah. De båda är sanna Schalke-ikoner, det är blått blod som rinner i deras ådror. Båda två har talat om sin kärlek till Schalke inför mötet med Borussia Dortmund. Och det kommer att fungera som extra tändvätska – om det nu behövs när Greuther Fürth för första gången kan ta sig till cupfinal.

”Sebastian Tyrala är värst. Han var med Lüdenscheidarna på deras hotell när de spelade här i Nürnberg. Och när han senare kom tillbaka, så sa han: jag skulle hälsa så gott från Kevin Großkreutz. Då sa jag bara tack så mycket…”

Citatet behöver kanske förklaras lite? Tidningen der Westen gjorde en dubbelintervju med Büskens och Asamoah. Det här var en del av Asamoahs svar på frågan ”Hur kommer du egentligen överens med Nöthe och Tyrala?”. Vidare är ”Lüdenscheid” ett populärt smeknamn på Borussia Dortmund bland Schalke-fansen, eftersom att man helt enkelt inte vill ta så fula ord i mun. Kevin Großkreutz som omnämns i texten är, som ni kanske alla vet, en Dortmund-spelare, men även en fanatisk Dortmund-supporter sedan barnsben.

SpVgg Fürth, som klubben hette innan man slog sig samman med TSV Vestenbergsgreuth, har faktiskt skrällt ordentligt mot Dortmund en gång tidigare. Lagen möttes den 4:e augusti 1990 i Pokalens första omgång. Dortmund hade vunnit cupen för bara 406 dagar sedan – Fürth spelade i Landesliga. Efter bara två minuter fick Fürth-spelaren David Schneider rött kort. Men Oliver Zettl gjorde 1-0 för Fürth, Dortmunds Flemming Povlsen kunde dock kvittera. Vad som sedan hände vet nog ingen. Och än i dag skäms spelarna för sin insats. Det fanns ingen vilja, ingen kamp. Det gjorde det däremot i Fürth. 2-1 genom Achim Beierlorzer och 3-1 efter ytterligare ett mål från Zettl. Dortmund var utslaget, Fürth var vidare.

Dortmund å andra sidan kämpar mest mot sig själva. Bortsett från finalen 2008, som Bayern München vann med 2-1 efter förlängning, har klubben länge haft det svårt i cupen. Senaste triumfen kom 1989 när Werder Bremen besegrades med 4-1 och Norbert Dickel blev en stor hjälte för Dortmund. I dag är han speaker på Westfalenstadion och kommentator på BVB:s netradio. Det var ett tag sedan alltså, och för att hitta Dortmunds andra vinst i DFB-Pokal måste vi backa bandet ordentligt: det var 1965.

Över huvud taget är Dortmunds statistik lite lustig. Och mycket talar för att Fürth egentligen borde vinna. Men vad vore väl fotboll om statistiken avgjorde matcherna på förhand? Borussia Dortmund har tidigare varit i nio semifinaler. Fyra på hemmaplan, fem på bortaplan. Samtliga hemmamatcher slutade med avancemang, samtliga bortamatcher slutade med uttåg ur cupen.

Det kommer förstås att vara fullpackat på läktarna när Fürth ska försöka göra det sportsligt omöjliga – och Dortmund ska vinna över sin egen historia. Det kan inte bli annat än fantastiskt.

För övrigt lär väl stora delar av Tyskland sitta och smyghålla på just Dortmund i kväll. Inte för att man inte unnar Fürth en plats i finalen, utan för att ett Dortmund-avancemang innebär att laget på sjundeplats i Bundesliga får kvala till Europa League. Om Fürth däremot tar sig vidare så kommer Nürnbergs lillebror att få kvala till EL.

Borussia Mönchengladbach – Bayern München (Onsdag 20:30)
På onsdag bjuds vi på en riktig läckerbit när ligatrean tar emot ligatvåan. Och det är ju inte bara den här säsongens bedrifter som gör det här till ett stormöte. Det är två traditions- och vinstrika föreningar som möts. I en semifinal. I DFB-Pokal. Det är så bra det bara kan bli.

Bastian Schweinsteiger var uträknad, men i dag kommer uppgifter om att han kanske kan medverka trots allt. För Borussia Mönchengladbachs del ser det ut som om att Lucien Favre kan räkna med Patrick Herrmann igen. Lagens två tidigare möten den här säsongen har slutat med två Gladbach-vinster. 1-0 och 3-1. Bayern vill förstås ta revansch, och gå segrande från det här riktiga testet. På onsdag kommer Bayern att få ett riktigt kvitto på sin form.

Bayern München har vunnit 14 av sina senaste 15 Pokal-matcher. Endast tre förluster har rekordmästarna inkasserat på 40 matcher i DFB-Pokal. Det är ett starkt cuplag, som dessutom kan tangera Schalkes rekordsvit på tio raka segrar i cupen. Men Borussia Mönchengladbach på hemmaplan är ingen lek. Klubben har hittat tillbaka till det stolta 70-talet. Senast Gladbach förlorade på hemmaplan var den 18:e mars 2011.

Vi kan räkna med en het match, men även med en hel del mål om vi ska förlita oss på historisk statistik. Bayern har endast gått mållöst från en av de 47 senaste matcherna i cupen – det var förra årets semifinal mot Schalke. Mönchengladbach har gjort mål i alla, förutom en, av sina hemmamatcher i cupen sedan 1977.

Som sagt: det här är ett klassiskt möte mellan två storlag, även om det onsdagens hemmalag länge har varit på dekis. Mellan 1969 och 1977 avlöste lagen varandra som tyska mästare. Bayern blev det fyra gånger, Borussia blev det fem gånger. I tyska cupen har lottats mot varandra fem gånger. En snabb tillbakablick:

31/5 1984: Final
70-talets giganter stötte på varandra i final. Dagens Bayern-tränare, Jupp Heynckes, satt då på die Fohlens tränarbänk. Frank Mill gjorde 1-0 för Gladbach, men Wolfgang Dremmler kvitterade med åtta minuter kvar. Förlängningen spelades, men målvakterna kunde freda sig. För första gången skulle en final avgöras på straffar. Matchen avgjordes först med den 16:e straffen när Michael Rummenigge la in bollen i mål, tidigare hade Gladbachs Norbert Ringels prickat stolpen.

1/4 1985: Semifinal
Inte ens ett år hade gått sedan den dramatiska finalen. Jupp Heynckes var fortfarande tränare i Mönchengladbach. Det var mållöst efter 90 minuter dock. I förlängningens 101:a minut tog Sören Lerby hand om en straff och sköt ledningen till Bayern München. Matchen slutade 1-0.

25/10 1987: Andra omgången
Nu var Jupp Heynckes tränare för Bayern München – precis som han är i dag. Michael Rummenigge gjorde 1-0 efter 72 minuter, men endast sex minuter senare gjorde Christian Hochstätter 1-1. Och i förlängningens skulle det bli lika galet. Hans Dorfner gav Bayern ledningen på nytt, men med tio minuter kvar såg Gunter Thiele till att det blev omspel. På den här tiden avgjordes endast finalen på straffar.

11/11 1987: Andra omgången, omspel
Thiele var fortfarande i målform och gav Gladbach ledningen i andra halvlek. Lothar Matthäus (som ju även han spelade i Mönchengladbach tidigare) kvitterade med en kvart kvar. Förlängning – igen. Och den här förlängningen blev minst lika dramatisk. Rummenigge satte Bayern i ledning, lite senare kvitterade Gladbach genom Hans-Jörg Criens. En minut senare stod Rummenigge dock för ytterligare ett mål, och nu orkade inte Gladbah hämta in underläget.

2/10 1996: Andra omgången
Hemmalaget Gladbach tog ledningen genom Jörg Neun efter bara nio minuter. Men efter en halvtimmes spel stod det 1-1 efter att Thomas Strunz fixat ett mål för Bayern. Fem minuter före slutsignalen kunde Alexander Zickler utöka bortalagets ledning. Bayern hade än en gång slagit ut die Fohlen.

31/10 2007: Andra omgången
Det här var senaste Pokal-mötet lagen emellan. Och ni som kan er historia vet att skiljde mycket mellan lagen nu. München ledde Bundesliga, Mönchengladbach låg tvåa i Zweite Bundesliga. Men det stod ändå 0-0 i halvtid, helt i enlighet med Pokalens egna lagar. Till sist var Bayern München dock för starka för bortalaget. Luca Toni slog till två gånger om i början av andra halvlek. Men Gladbach gav inte upp och fortsatte att kämpa. Marcel Ndjeng lyckades också göra 2-1 efter 70 minuter, men Miroslav Klose satte spiken i kistan med sju minuter kvar av matchen.

—

21/3 2012: Semifinal
Ja, vad ska det så här i framtiden? Borussia Mönchengladbach är tillbaka i gammal god form, Jupp Heynckes är ”tillbaka” på Bayerns tränarbänk. Två lag som vet hur man vinner, två lag med en rik tradition. Två lag i form. Det kommer att smälla på onsdag.

/Wingren

Nu händer det härligt mycket. En ny omgång av Bundesliga är spelad och redan i morgon kan vi njuta av en semifinal i tyska cupen. Då tar serieledaren i Zweite emot serieledaren i Erste: Greuther Fürth mot Borussia Dortmund. På onsdag får vi sedan en svettig uppgörelse mellan Borussia Mönchengladbach och Bayern München. Ska Lucien Favre lyckas ta sin tredje triumf för säsongen mot Bayern, eller har rekordmästarna ett motmedel?

HSV måste ta krisen på allvar
Hamburg är säsongens hittills sämsta hemmalag. Och då brukar man också trilla ur Bundesliga efter säsongen. I lördags vann Freiburg med hela 3-1 i Hamburg. Freiburg befinner sig nu ovanför kvalstrecket för första gången sedan omgång nio. Väldigt starkt förstås. Men Hamburg då? Vad är det som händer? Michael Oenning fick sparken efter en katastrofal inledning på säsongen, Frank Arnesen hämtade in Thorsten Fink från FC Basel. Ett smart drag skulle det visa sig. Hamburg fick ihop laget och började klättra uppåt i tabellen – det gick till och med så bra att vi kunde skriva av krisen.

Men nu står vi här. Endast lite mindre än två månader återstår av säsongen och plötsligt är Hamburg i allra högsta grad inblandad i bottenstriden.

13. FC Köln 28p
14. Hamburger SV 27p
15. FC Augsburg 26p
—
16. SC Freiburg 25p
—
17. Hertha Berlin 23p
18. FC Kaiserslautern 20p

Hamburgs försvar är ett hån mot fotbollen för tillfället. Och det är ett stort problem som måste tas på allvar nu. Visst, nu var truppen skadedrabbad inför mötet med Freiburg – men att förlora en så viktig match med 1-3 på hemmaplan är inte okej. Oavsett skadeläget. Hamburg är helt klart en nedflyttningskandidat nu. Men jag är väldigt orolig för Bundesligas dinosaurie – det enda laget som har spelat samtliga säsonger i Bundesliga. Fink och spelarna verkar ha trott att allt var klart, och nu befinner man sig plötsligt i en kris. Skillnaden mellan HSV och bottenkonkurrenterna är att de andra lagen är medvetna om kampen för överlevnad. Det verkar inte HSV vara. Det ser alldeles för lojt och oinspirerat ut. Jag saknar kampen, passionen och det taktiska grisspelet. För det är det Hamburg behöver nu. Och det är det som framför allt Augsburg och Freiburg redan besitter.

Fink sa efter matchen att man inte är en nedflyttningskandidat, men att man däremot är indragna i bottenstriden. Jag förstår vad han försökte säga, vad han egentligen menade. Nämligen att Hamburg är ett för bra lag för att slåss där nere. Han försökte väl skydda sina spelare, ta tillvara på det lilla självförtroende som ännu finns kvar. Men han kan ha skjutit sig själv i foten. Åtminstone om det fortsätter så här. Hamburg och Fink måste börja ta det här på allvar nu – innan det är försent.

Mål, mål, mål och åter mål. Bayern är tillbaka
Vilken brutal kross av Hertha Berlin. På Olympiastadion. Mot Bayern-dräparen Otto Rehhagel. 0-6. Det har ju, med all rätt, talats om Bayern Münchens bortaspöke. Laget hade inte tagit en enda bortaseger under 2012 och nu väntade ett Hertha Berlin som spelar för sin överlevnad. München hade tidigare gjort 14 mål på två matcher, men det var på hemmaplan. Hur skulle det gå nu? Pang, pang, pang sa det, och så stod det 0-3 efter 20 minuter. Till sist slutade det 0-6. Bayern München är tillbaka – på allvar. Berlin hade inte mycket att säga till om när Robben, Müller och Ribéry visade upp hela sitt register och var på fantastiskt spelhumör. Nu har Bayern gjort 20 mål på tre matcher. Det är overkligt och obehagligt bra. Om Jupp Heynckes killar kan befästa den här formen så har Bayern alla möjligheter i världen att hämta in en, två eller tre titlar den här säsongen.

Svenskar, svenskar, svenskar
För Köln fick Mikael Ishak spela från start, och gjorde det väldigt bra. Han var pigg, modig och ständigt på väg. Givetvis såg man att han vägde lite lätt i en hel del närkamper, men med tanke på att han tog steget från superettan till Bundesliga i vintras, så var det imponerande. Stolpträffar och andra farligheter kan vi notera, och det är endast orättvist att det inte blev något mål för 18-åringen.

Vidare fick även Per Nilsson ersätta skadade Wollscheid redan under första halvlek för Nürnberg, Rasmus Jönsson fick ett par minuter för Wolfsburg i samma match. Marcus Berg fick hoppa in för Hamburg och Oscar Wendt spelade en okej match från start som mittfältare. Markus Rosenberg agerade ensam anfallare för sitt Werder Bremen mot Borussia Dortmund, men han hade ingen rolig dag på jobbet. Han var helt enkelt för ensam, och Bremen hade för få riktiga anfall.

Rekord, rekord, rekord
Det var även en sån helg. Borussia Dortmund vann med 1-0 mot ett skadedrabbat Werder Bremen och har därmed gått obesegrat i 20 matcher nu. Det är ett nytt klubbrekord, och det är fantastiskt imponerande. Dortmund har verkligen spelat konstant och även lyckats vinna matcher där man har spelat mindre bra. Det kanske allra roligaste är att vi äntligen ser en regerande mästare som inte faller ihop säsongen efter.

Bayern München fick tre straffar med sig i matchen mot Hertha Berlin. Det var första gången i klubbens Bundesliga-historia. Robben, Gomez och Robben förvaltade dem.

Hannover 96 vann med 4-1 mot Köln. Det betyder att Mirko Slomkas lag inte har förlorat på hemmaplan på 14 matcher i Bundesliga nu. Ett nytt klubbrekord! Och hatten av till Slomka som har gjort det fantastiskt bra med Hannover. Det är en fröjd att se hur mycket laget får ut av så pass lite. Och vilken härlig inställning.

Är det inte dags för Raúl i landslaget?
Nu lyckades förvisso Fernando Torres bryta måltorkan, och kanske lossnar det för honom. Då vet vi alla vad han går för. Men jag vill slå ett slag för Raúls återkomst i det spanska landslaget. Han förtjänar verkligen ett sista stort mästerskap och i går visade han att han fortfarande kan. Om han inte spelar fram sina lagkamrater med läckra klackar så trycker han upp bollen i krysset. Jag är inget fan av det spanska landslaget, och önskar dem inte någon nämnvärd framgång. Men om jag lägger det åt sidan, så måste jag ändå konstatera att Raúl säkert hade kunnat bidra med en hel del. Han känns som en storartad person, och en majestätisk fotbollsspelare. Han hade säkert kunnat göra mycket gott i den spanska truppen även om han inte får så mycket speltid.

I ärlighetens namn hade han säkert kunnat bidra även på plan. Tolv mål och fem assist har det blivit på 25 ligamatcher den här säsongen. Och han visar att han kan, att han vill och att han fortfarande har magi i sina fötter. Så, varför inte ett sista stort mästerskap för Raúl?

Bundesliga omgång 26:

TSG Hoffenheim – VfB Stuttgart 1-2
En riktigt underhållande första halvlek som bjöd på ett ganska böljande spel. Stuttgart kämpar fortfarande om en plats i Europa, men då måste man, precis som Wolfsburg, fortsätta att vinna framöver. Givetvis hette fredagens matchvinnare Vedad Ibisevic. Anfallaren bytte ut Hoffenheim mot Stuttgart i vintras och gjorde 1-0 efter bara åtta minuter. Och han firade målet, ska väl tilläggas. I andra halvlek nickade han in 2-0 för sin nya klubb. Och var glad. Stuttgart hade fler chanser men bollen ville inte in, när så Salihovic satte en straff i mitten av andra halvlek så blev det plötsligt jobbigt. Hoffenheim försökte att forcera in ytterligare ett mål men Stuttgart lyckades hålla undan. 1-7-förlust mot München och nu 1-2 mot Stuttgart – Hoffenheim har det jobbigt och inte har det blivit mycket bättre med Babbel på tränarbänken. Stuttgart går däremot starkt och har faktiskt tagit tio poäng de senaste fyra bortmatcherna.

Bayer Leverkusen – Borussia Mönchengladbach 1-2
Även Gladbach hittade sitt spel och sitt självförtroende i lagom tid innan onsdagens semifinal. Bayer Leverkusen ville förstås vinna för att ha en chans på CL-platserna, och för att komma över förlusterna mot Barcelona och Wolfsburg. Men Favres Mönchengladbach hade hittat tillbaka till det framgångsrika spelet. Det gick snabbt i anfallen och man nyttjade sina chanser, samtidigt stod man ruggigt säkert i defensiven. Reus gjorde tidigt 0-1 och Gladbach inväntade ett misstag från Leverkusen så att man kunde ställa om. På förhand skrev jag om målvaktskampen mellan ter Stegen och Leno. Även om Gladbach vann matchen, så vann inte ter Stegen matchen i matchen. Han slarvade och tappade en boll framför fötterna på Leverkusen, Kießling kunde utnyttja kaoset som följde. Så nog blev unge ter Stegen glad när Reus spelade fram de Camargo till 1-2. Leverkusen får inrikta sig på en plats i Europa League, Gladbach tillhör fortsatt toppen.

Borussia Dortmund – Werder Bremen 1-0
Vi fick se ett otroligt tjusigt mål efter bara åtta minuter. En långboll nådde djupledslöpande Gündogan precis framför mål, men i stället för att trycka till den så volleyspelade han till Kagawa som kunde nicka in bollen i öppet mål – på sin födelsedag. Det firade han med att krama om Santana på bänken, som också fyllde år. Borussia Dortmund spelade bättre och mer inspirerat än mot Augsburg och hade bland annat två bollar på i målramen innan halvtid. Det borde ha stått 3-0 när lagen vandrade ut för halvtidsvila. Ett fruktansvärt skadedrabbat Werder Bremen vågade lite mer i andra halvlek, försökte mer. Men det räckte inte till, i stället var Dortmund närmare att göra mål. Men Kagawas mål räckte i en match som Dortmund dominerade – men som var onödigt spännande. Rosenberg hade det tufft som ensam anfallare.

FC Augsburg – FSV Mainz 05 2-1
Augsburg går från klarhet till klarhet just nu. Laget visar en imponerande inställning och det märks verkligen att spelarna har bestämt sig för att spela i Bundesliga även nästa säsong. 0-0 mot Dortmund följdes upp med en 2-1-vinst mot Mainz. Bortalaget gjorde det första målet men Koos läckra kvittering gav nytt självförtroende innan halvtid. Och i andra halvlek kunde också Langkamp nicka in 2-1 och Augsburg lämnar nedflyttningszonen för tillfället. Zidan gick mållös för första gången sedan han kom till Mainz.

Hamburger SV – SC Freiburg 1-3
Freiburg var det klart bättre laget i första halvlek och skapade fler chanser, vann fler närkamper och gjorde dessutom mål. HSV lång under med 0-2 i halvtid. Marcus Berg kom in som offensiv kraft direkt till andra halvlek. Och nog såg det en aning bättre ut för Hamburg, men när chanserna kom så lyckades man inte göra mål. I stället var det Freiburg som kunde göra 0-3 genom Makiadi. Ilicevic gjorde Hamburgs tröstmål. En viktig seger för Freiburg som är uppe ur källaren, och en tung förlust för Hamburg som måste vakna till liv nu.

FC Nürnberg – VfL Wolfsburg 1-3
Wolfsburg byter nu plats med Nürnberg i tabellen efter vinsten. Och plötsligt lever faktiskt drömmen om Europa för Wolfsburg och Felix Magath. Det krävs en hel del för att få den att gå i uppfyllelse, men fortsätter det så här finns chansen, framför allt om Dortmund slår ut Fürth i morgon. Nürnberg tog annars ledningen genom Didavi, men den tidigare utsorterade anfallaren, Patrick Helmes, gjorde två mål och Mandzukic gjorde ett. Har Magath hittat ett framgångsrikt anfallspar? Nürnberg lyckades aldrig plocka fram det spelet som krävdes utan såg helt enkelt lite för oinspirerat ut.

Hertha Berlin – Bayern München 0-6
Jag har egentligen redan skrivit allt som behövs om den här matchen i texten ovan. Hertha Berlin försökte inledningsvis att störa München, men den planen gick i baklås och Bayern malde på med gott självförtroende. En fantastisk uppvisning från ett Bayern som inte visar någon nåd. Nu är man redo inför pokalfajten mot Gladbach på onsdag.
Berlin däremot har onekligen problem. Michael Preetz måste ånga att han satte sitt ego före klubbens välmående när han sparkade Babbel. Kung Otto har en hel del att stå i, om jag säger så. Och jag vet ärligt talat inte om han räcker till.

FC Kaiserslautern – Schalke 04 1-4
Schalke har så svårt för att vinna borta mot Kaiserslautern. Och matchen började på ett bekant sätt. Tabelljumbon, och offensivt svaga Kaiserslautern, gjorde 1-0 efter bara tre minuters spel. Vilka tankar fanns i Schalke-spelarnas huvud? Men Huub Stevens lag reste sig och visade varför det skiljer så många placeringar lagen emellan. Holtby, Raúl, Huntelaar och Farfan gjorde alla tjusiga mål. Framför allt Raúls och Holtbys distansträffar var mäktiga. Kaiserslautern föll ihop allt mer ju längre matchen led. Frågan är nu om tränaren Marco Kurz får sitta kvar? Ordföranden, Stefan Kuntz, har inte uttalat sig om det ännu. Men 16 matcher i rad utan seger talar väl för sig själv. Schalke däremot fortsätter att sätta press på Gladbach om direktplatsen till Champions League. Offensivt är man strålande, det kan vi konstatera.

Hannover 96 – FC Köln 4-1
Mikael Ishak från start i Lukas Podolskis frånvaro som sagt. Köln inledde ganska bra och det såg lite mer kontrollerat ut än vad vi är vana vid. Men när Hannover sakteliga höjde pressen, flyttade upp mer folk och började forcera så brast Köln defensiv än en gång. Felpassningar, missade brytningar, dåligt positionsspel och ja, det mesta man inte vill se som tränare. Stindl fick också helt rättvist göra 1-0. Men Köln reste sig igen och försökte ta sig in i matchen, Pezzoni kvitterade i första halvlek. Sedan gick Köln ganska bra under en period av matchen, men var det inte Ishak som missade så gjorde Novakovic eller Celemens det. Hannover däremot var effektiva och efter Schlaudraffs straffmål rann det iväg. Diouf kom in och fick göra två mål. Hannover befäster sin goda form.

/Wingren

Nu lämnar vi den europeiska glansen och inriktar oss på det som verkligen får pulsen att stiga – Bundesliga. Tiden bara rusar iväg för tillfället och det är nu som matcherna verkligen börjar bli avgörande. Varje poäng känns som en kraftansträngning och varje förlorad poäng känns som ett oreparerbart misstag. Det är nu säsongen har kommit in i den heta fasen. Den bästa tiden på året närmar sig.

En av dessa ack så avgörande matcherna är lördagens möte mellan Bayer Leverkusen och Borussia Mönchengladbach. Säsongens överraskningslag befinner sig fortfarande på tredje plats med 48 poäng. Men spelet har hackat lite på sistone. Bayer Leverkusen har börjat hitta rätt och ligger plötsligt femma – med 40 poäng. Åtta poäng skiljer alltså. Och det här är ju så spännande. En vinst för Leverkusen blåser rejält med liv i Champions League-drömmarna, en vinst för Gladbach skulle med största sannolikhet säkra en Champions League-plats, antingen direkt eller via kval. Åtta poäng kan bli fem, åtta poäng kan bli elva.

Borussia Mönchengladbach saknar verkligen Patrick Herrmann smärtsamt mycket. Han var viktigare för lagets bländande offensiv än vad många trodde. Marco Reus sågs som nyckelspelaren, som Atlas sam bar på Jorden. Det var inte han, åtminstone inte han på egen hand. Ty han behöver sin lekkamrat Herrmann. Gladbach har haft svårt att bygga upp sitt offensiva spel på samma sätt, och har därför tappat onödigt mycket poäng.

Bayer Leverkusen å andra sidan har gått riktigt bra på sistone om vi bortser från storförlusten mot Barcelona och förra helgens förlust mot VfL Wolfsburg. Leverkusen känns lite hetare än Gladbach för tillfället, men inte smartare.

Det som gör kampen extra intressant i mitt tycke är matchen i matchen: Bernd Leno, 20, mot Marc-André ter Stegen, 19. Den här målvaktskampen är inte bara prestigefylld, utan kommer med högsta sannolikhet avgöra matchen. Leverkusen vill anfalla, vill försöka föra spelet – men har ett försvar som har ganska svårt att hänga med, man har svårt att samla laget. Det kommer Mönchengladbach att älska, för det är precis denna typ av matcher de har saknat. Lucien Favres spel bygger på att försvara sig disciplinerat och effektivt för att sedan ställa om blixtsnabbt. Ytorna kommer att finnas mot Leverkusen. Men även Leverkusen kommer att få sina chanser. Så frågan är: vem av målvakterna tänker vara överjävligast?

Leno och ter Stegen är båda födda 1992. Leno har hunnuit bli 20, ter Stegen fyller 20 i slutet av april. De har följts åt under flera år. Målvakterna har gått en ständig kamp mot varandra i olika ungdomslandslag och nu är båda två fullblodsproffs i tyska storklubbar. 19 och 20 år gamla.

För tillfället konkurrerar de med varandra om en plats i U 21-landslagets mål. Marc-André ter Stegen gick för Bernd Leno sist. På lördag möter de varandra i en match som handlar om så mycket. Om en europeisk framtid. Runt omkring 100 meter skiljer dem åt – ändå kommer de att vara direkta konkurrenter. Vem drar det längsta strået på lördag?

I mina ögon är ter Stegen en bättre målvakt än Leno. Men över huvud taget känns det helt sjukt att inse hur många bra målvakter Tyskland förfogar över. Jag tycker ändå att ter Stegen har visat det där lilla extra. Han känns säker i luften, trygg med fötterna, snabb på linjen och har dessutom en förmåga att göra monsterräddningar. I mina ögon är ter Stegen inte bara bättre än Leno, den här säsongen har han varit Bundesligas bäste målvakt. Och det med 19 år. Manuel Neuer borde känna flåset i nacken, hur länge kan han hålla ter Stegen bakom sig? Och om ter Stegen faller så finns Leno, Fährmann, Trapp, Sippel, Unnerstall, Ulreich, Baumann och Zieler som seriösa konkurrenter.

Mitt framtidstipps är dock att Marc-André ter Stegen blir den som efterträder Manuel Neuer som Tysklands, kanske världens, bäste målvakt.

Efter önskemål från Albin så tänkte jag försöka tippa matcherna från och med nu, enligt traditionella 1X2-metoden. Jag ser det här som självmord och låter meddela att jag inte tar något som helst ansvar för den faktiska utgången. Skämt-å-sido, det som gör Bundesliga så speciell är just den här ovissheten. Men ett försök, det kan jag väl göra.

Bundesliga omgång 26:

Fredag 20:30
TSG Hoffenheim – VfB Stuttgart
Babbel, Widmayer, Compper, Beck, Rudy, Schipplocki, Vukcevic, Weis och Jaissle. Vad är det här för något undrar ni? Jo, de har allihopa ett förflutet i Stuttgart men återfinns nu i Hoffenheim. Och i Stuttgart har vi Vedad Ibisevic som lämnade Hoffenheim i vintras. Många återseenden. Hoffenheim har Bayerns förnedring i ryggen, medan Stuttgart kommer till matchen efter en 0-0-match mot bottenlaget Kaiserslautern. Ingen toppform här direkt, men stor vilja och motivation att göra bra ifrån sig. Stuttgart känns som det farligare laget och Hoffenheim verkar vara lite vilse. Vem ska göra målen? Vem ska styra upp backlinjen?
Jag tror på: 2.

Lördag 15:30
Bayer Leverkusen – Borussia Mönchengladbach
Som sagt, en seger för Leverkusen är ett krav om man vill beblanda sig i kampen om CL-platser. Robin Dutt har fått laget att dra åt samma håll, Ballack-soppan har ätits upp och man känns farliga i offensiven igen. Men Gladbach är inte vilket motstånd som helst. Favres lag har varit fantastiskt den här säsongen – och Leverkusen saknar Lars Bender. Det ska dock sägas att Leverkusen älskar att möta Gladbach på hemmaplan. 17 vinster och 110 mål har man gjort på Gladbach, vilket gör die Fohlen till favoritmotståndare. Herrmann saknas ännu för Favre, men Reus ska få agera centralt igen, vilket har sett bättre ut än ute till höger. Matchen i matchen mellan målvakterna kan avgöra det här.
Jag tror på: 2.

Borussia Dortmund – Werder Bremen
Om Dortmund spelar oavgjort eller vinner är klubben obesegrad i 20 matcher, vilket i så fall är ett nytt rekord för föreningen. Senast mot Augsburg såg det dock fantasilöst ut, tränare Klopp vill se en reaktion från spelarna. Werder Bremen är dock Dortmunds skräckmotståndare med hela 39 förluster i Bundesliga. Bortsett från Mario Götze ska alla kunna spela. Annat är läget i Bremen. Pizarro, som är ack så viktig, är avstängd och Arnautovic är skadad sedan tidigare. Dessutom är Marin tveksam. Bremen har dock en härlig 3-0-vinst mot Hannover med sig i bagaget. Räkna med en öppen, offensiv och chansrik match.
Jag tror på: 1.

FC Augsburg – FSV Mainz 05
Augsburg har inte förlorat på hemmaplan under Rückrunde, Mainz nyförvärv Zidan har gjort sex mål på sex matcher. Två fina serier. Augsburg har verkligen tagit sig mod och kämpar nu på ögonhöjd med andra bottenlag, kanske med lite mer vilja till och med. Mainz å andra sidan har hittat rätt efter flera månaders sökande, och lagets aggressiva matchinledningar banar vägen för poäng i match efter match. Callsen-Bracker är tillbaka för Augsburg.
Jag tror på: 2.

Hamburger SV – SC Freiburg
Nervkittlande match på så många sätt. En HSV-vinst ger en ganska komfortabel placering i tabellen, en förlust däremot betyder återigen bottenstrid för Finks lag. Freiburg är på uppgång och har insett allvaret och spelar med mycket hjärta. Finks största huvudbry torde vara backlinjen: Westermann, Aogo och Jansen saknas. Jansen hade ju annars varit ett alternativ för Aogo, men sån tur har inte Fink. Det sägs bli Mancienne och Bruma i mittlåset. Med tanke på hur darrigt Hamburgs försvar har varit tidigare, så känns det som om att Freiburg kommer kunna framstå som Bayern München sett till offensiven. Dock är härlige Töre tillbaka och han kan ställa till med mycket problem för Freiburg.
Jag tror på: X.

FC Nürnberg – VfL Wolfsburg
Båda lag står på samma poäng inför matchen – 31. Skillnaden är att Nürnberg bara vill kämpa för att klara kontraktet, Wolfsburg drömmer om Europa. Hecking har fått ordning på Nürnbergs spel men mot Mainz räckte det inte riktigt. Wolfsburg tog en skön skalp mot Leverkusen sist, men utan att övertyga spelmässigt. Det borde bli en ganska ångestladdad match med ett Nürnberg som vill ta tillvara på Wolfsburgs misstag. En vinst är viktig för båda lag.
Jag tror på: X.

Lördag 18:30
Hertha Berlin – Bayern München
14-1 i målskillnad på två matcher för Bayern München. Och nu väntar en tuff bortamatch mot ett Hertha Berlin i fritt fall, tuff på så sätt att bottenlag brukar kunna bjuda på en heroisk kamp. Och tuff så till vida att Otto Rehhagel är den tränare som har vunnit flest gånger mot Bayern (18). Lagkapten Kobiashvili är avstängd men Rehhagel har före detta Bayern-spelarna Kraft, Lell och Ottl i truppen. De har säkert inget emot att sätta käppar i Bayerns hjul. Men har Berlin någon ärlig chans? München är i en hysterisk form och nu vill spelarna inget hellre än att visa att man klarar av att vinna även på bortaplan. Heynckes ligger febersjuk man ska enligt planerna kunna sitta på bänken i morgon.
Jag tror på: 2.

Söndag 15:30
FC Kaiserslautern – Schalke 04
Kaiserslautern kan tangera ett klubbrekord på söndag. Ett klubbrekord som ingen spelare eller tränare vill vara med om att tangera: nämligen 16 matcher i rad utan vinst. Framför allt är det Kaiserslauterns usla offensiv som har försatt laget i detta jobbiga läge. Det har endast blivit 16 mål på 25 matcher. Underkänt. Surt nog så är man nästan tvungna att vinna över plötsligt formstarka Schalke, åtminstone om bottenkonkurrenterna plockar poäng. Schalke har en Huntelaar i gala-form och vann senast mot HSV med 3-1, samt mot Twente med 4-1. Inget fel på självförtroendet där. Schalkes största problem är försvarsspelet, men det känns som att Kaiserslautern får större problem med Schalkes offensiv än tvärtom. Papadopoulos är tillbaka från avstängning.
Jag tror på: 2.

Söndag 17:30
Hannover 96 – FC Köln
Hannover kan ta ett nytt klubbrekord om man inte förlorar mot Köln, det skulle innebära 14 hemmamatcher utan förlust. Och det finns inte mycket som talar för att Köln ska vinna mot Hannover även om Slomka och hans lag har spelat tre raka matcher utan vinst i Bundesliga. Men i torsdags vann man med 4-0 mot Liege och fick fylla på lite självförtroende. Kölns matcher på senare tid har varit viljelösa, slarviga och beklämmande. Ståle Solbakkens lag lyckades dock plocka tre viktiga poäng mot Berlin senast. Jajalo är avstängd men Köln hoppas fortfarande på att Podolski ska få spela, då man har gjort en andra överklagan på avstängningen. Hannover känns dock starkare och är man inte för trötta i benen efter den fina insatsen mot belgarna bör det bli tre poäng.
Jag tror på: 1.

/Wingren

Någon har bestämt sig för att ”förbättra tjänsten” – i praktiken betyder detta att jag inte har kunnat logga in för att skriva. Men nu ska det hela, tydligen, vara förbättrat och jag kan då slänga upp en text som sammanfattar omgång 25 av Bundesliga. Enjoy.

Bayern München krossade ett värdelöst, håglöst och frånvarande Hoffenheim med 7-1. Otroligt. Det är ett resultat som injicerar nytt liv i titelkampen, särskilt då Borussia Dortmund tappade två poäng i Augsburg. Borussia Mönchengladbach saknar Herrmann smärtsamt mycket och sakta men säkert tappar laget kontakt med Dortmund och München. Som förväntat ungefär. Men det är förstås långt ifrån över.

Det är spännande, nervkittlande och galet vart vi än tittar i tabellen just nu. Det är givetvis fantastiskt härligt och kul. Men det är inte bara en spännande och oförutsägbar liga vi njuter av. Det är inte bara den offensiva fotbollen, som spelas med hjärta, som vi får njuta av. Bundesliga utvecklas positivt. Och så här långt är inte säsongen 2011/12 något undantag.

2092. Så många gånger har någon linjedomare på någon arena viftat med sin flagga för att markera att det är hörna. Det är den lägsta noteringen efter 25 omgångar på 20 år. Dock har 75 stycken resulterat i ett mål vilket är den bästa utdelningen sedan man började mäta denna typ av statistik.
Men om nu hörnvarianterna och hönskyttarna har blivit bättre – så har frisparksskyttarna blivit sämre. Endast åtta frisparkar har gått direkt i mål, de senaste 20 åren brukar det åtminstone vara 14 efter 25 omgångar.

Fem anfallare. Så många har gjort minst 16 mål så här långt. Vi pratar förstås om Gomez, Huntelaar, Podolski, Lewandowski och Pizarro. Det är inte särskilt vanligt att så många anfallare presterar så bra – närmare bestämt 35 år sedan enligt bundesliga.de.

25,7 år. Det är genomsnittsåldern på spelarna som har fått speltid den här säsongen. Det var 38 år sedan (säsongen 1973/74) som Bundesliga var så här ung.

44 751. Så många supportrar har i snitt besökt de mäktiga arenorna i Tyskland. Om det håller i sig kan vi notera ett nytt rekord då den tidigare toppnoteringen efter en hel säsong ligger på 42 653. Helgens omgång innebar även att över tio miljoner har tagit sig till arenorna, aldrig någonsin har denna drömgräns passerats efter bara 25 omgångar.

7 167. Så många gånger har domarna blåst för en ojusthet. Endast förra säsongen var snällare efter 25 omgångar. Säsongen 2001/02 var den fulaste – då hade 9 381 ojustheter noterats efter bara 25 omgångar.

28. Så många mål har kommit till efter misstag från målvakter. I genomsnitt brukar denna siffra ligga på 39 efter 25 omgångar. Det är extra imponerande med tanke på alla unga målvakter som får chansen (bland annat ter Stegen, Leno, Ulreich, Unnerstall, Fährmann, Zieler, Kraft, Baumann och Trapp).

43 procent. Så stor andel av målen har kommit från mittfältet den här säsongen, tillsammans med säsongen 1994/95 är det den högsta noteringen sedan man började mäta detta. Det här hänger givetvis ihop med att väldigt många tränare föredrar att spela med en ensam anfallare.

87 procent. Så stor andel av straffsparkarna har letat sig in bakom målvakten – 47 av 54 närmare bestämt. Om det här håller i sig får vi ett nytt rekord, då den tidigare toppnoteringen är 84 procent.

Bundesliga lever alltså. Inte bara spänningen i tabellen, det mesta med Bundesliga mår riktigt, riktigt bra. Det är bara frisparksskyttarna som har en anledning att fråga sig själva vad som är fel.

Bundesliga omgång 25:

VfB Stuttgart – FC Kaiserslautern 0-0
Målglada Stuttgart nollades, och ingen blev väl förvånad över att Kaiserslautern inte gjorde något mål. Ett kryss på bortaplan mot Stuttgart är egentligen bra för ett kris-lag som FCK, men när man inte har vunnit på 15 matcher känns en poäng alltid som två poäng för lite. Stuttgart var det bättre laget även om bortalaget fick ett par chanser. Men Labbadias elva lyckades aldrig få in bollen i mål och då hjälper det inte att kontrollera händelserna. Tungt för Stuttgart som precis hade fått upp hoppet om en plats i Europa igen.

VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen 3-2
Robin Dutt hade tre raka segrar i Bundesliga, men en 1-7-förlust i Champions League att hantera. Leverkusen var dock det starkare laget och gjorde tidigt 0-1 genom Kießling. Men Magath fick äntligen lite ordning på sitt försvar och Wolfsburg växte in i matchen och Helmes samt Dejagah såg till att snacket i halvtid var lite roligare. Leverkusen var fortsatt det mer dominanta laget i andra halvlek, men Wolfsburg rusade iväg på farliga kontringar. Kadlecs självmål gjorde det jobbigt för Leverkusen som hade ett hopp om en ny chans i Champions League. Derdiyok reducerade till 3-2, Bellarabi brände ett jätteläge.

FSV Mainz 05 – FC Nürnberg 2-1
Tre segrar i rad för Nürnberg, och skulle man nu vinna mot Mainz så hade Hecking tänkt förklara nedflyttningsstriden som avslutad. Så blev inte fallet mot ett på sistone lika starkt Mainz. Nürnberg har levt på sitt fina försvar de senaste matcherna, men mot Mainz ville det sig inte. Müller gjorde ett tidigt mål innan Zidan utökade till 2-0 med sitt sjätte mål på sex matcher för Mainz. Otroligt. I andra halvlek växte Nürnberg allt mer in i matchen och fick också sin reducering genom Didavi. Heckings lag tryckte på för en kvittering men Mainz höll ut. Szalai lyckades filma till sig ett rött kort i slutet av matchen.

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg 0-0
Herrmanns skada har verkligen ställt till det för Gladbach och Favre. Oscar Wendt fick spela från start mot Freiburg men gjorde inget större väsen av sig. Reus har haft svårt att visa sin suveränitet och den där bländande kreativiteten i Gladbach saknas – även om man hade matchens bästa chanser. Freiburg försvarade sig bra, med hjärta och hjärna.

Bayern München – TSG Hoffenheim 7-1
En nyttig vinst för München som behöver självförtroende inför Basel-matchen på tisdag. Hemmalaget hade verkligen bestämt sig för att vinna och tryckte gasen i botten. Gomez hann med ett hat trick, Ribéry tre assist och ett mål. Det var en imponerande uppvisning av Bayern, som dessutom ökade på sin positiva målskillnad. Men frågan är förstås om Hoffenheim ens var på plan? Det verkade inte så. Babbels nya lag gjorde ingenting för att stoppa Bayern München. Faktum är att förre Hoffenheim-spelaren Luiz Gustavo tyckte så synd om sina gamla kompisar att han la in bollen i eget mål. Men München verkar vara tillbaka – trots motståndet. 7-1 är alltid 7-1.

FC Köln – Hertha Berlin 1-0
Mycket dramatik i Köln, så väl under matchen som efter. Hemmalaget inledde starkast och det var tydligt hur mycket Podolski betyder för Solbakkens Köln. Clemens gjorde välförtjänt 1-0. Rehhagel tvingas nu kämpa vidare i bottenstriden, medan Köln kan andas ut en aning. Jajalo, Kobiashvili och Podolski fick se det röda kortet. Två Köln-spelare och en Berlin-spelare alltså. Poldis röda kort var dock helt fel.
Efter matchen kom så sedan en typisk Köln-nyhet: sportchefen Volker Finke har fått sparken. Det är alltid något på gång i Köln.

FC Augsburg – Borussia Dortmund 0-0
Förra omgången gick Dortmunds väg, den här gången var det tvärtom. Ett disciplinerat, stabilt och defensivt starkt Augsburg klarade 0-0 mot Dortmund, och nu ligger man ovanför strecket. Augsburg gjorde det mycket bra och poängen var helt välförtjänt, men det ska också sägas att Dortmund inte var bra. Med Kehl och Bender på det centrala mittfältet försvann kreativiteten, och när Kagawa och Lewandowski punktmarkerades dog bortalagets spel. En ganska tråkig match, med ett par fina räddningar.

Werder Bremen – Hannover 96 3-0
Schalke gjorde en ”Bremen” senare under söndagen – vann på effektivitet i en spelmässigt jämn match. Det här var en viktig match i kampen om EL-platserna och Pizarro, Prödl samt Rosenberg fixade de nödvändiga målen. Glädjande för oss svenskar är att Rosenbergs var riktigt nyttig för sitt Bremen, och målet osade klass. Kan han hitta en hysterisk form innan EM? Wiese hade en del att göra dock, Hannover var sannerligen inte ofarliga. Det var en riktigt underhållande fotbollsmatch som egentligen kunde ha slutat hur som helst. Pizarro delade ut en örfil till Pogatetz och det återstår att se om vi får en bestraffning i efterhand.
Rosenberg gjorde för övrigt ytterligare ett mål, men detta dömdes märkligt nog bort.

Schalke 04 – Hamburger SV 3-1
Två trender bröts i söndags. Schalke vann äntligen hemma mot HSV (senast var i april 2004) och Finks Hamburg fick erkänna sig slagna i en bortamatch (åtta matcher utan förlust). Hamburg inledde piggast och borde definitivt ha gjort mer än ett mål i första halvlek, men hemmalaget var effektivt mot ett rörigt försvar. Pukki och Metzelder nätade innan Huntelaar fick en billig straff (nog kan man blåsa straff där, men då får vi tio straffar per match) som han också gjorde mål på. Kacar reducerade precis innan halvtid. I andra halvlek försökte HSV trycka på, men lyckades aldrig etablera det spela man behövde. Även Schalke hade sina chanser och Drobny hade en del att göra. Jermaine Jones hamnade i två frilägen – men han brände båda.

/Wingren

Jag börjar känna mig tjatig nu. Det här är inte första gången jag ifrågasätter domarnas insatser. Nog förstår jag att det är förbannat svårt att se allt, och att det är ett ytterst otacksamt jobb att hålla i visselpipan, flaggan eller den där pekpinnen. Just därför brukar jag inte brusa upp när det är hårfina offside-beslut som går fel, en 50/50-situation i straffområdet eller en väl dold handboll. Det är sånt som händer. Det är fotboll som vi känner den. Det är något vi får leva med – på gott och ont.

Men det är ju faktiskt så att fotboll inte bara är en underhållningssport för oss som inte har något bättre för oss. Det är även en multinationell, kommersiell och tuff företagsvärld. I dessa hårda ekonomiska tider älskar klubbarna när de får chansen att spela i Europa. I dessa turneringar finns goda möjligheter att låta det klirra i skattkistan. Ska då ett inkompetent domarteam få avgöra om du går vidare eller ej?

Den straff som Schalke 04 fick mot sig i går är ett hån. Ett stort jävla hån. Och än en gång måste jag fråga: vad i hela friden har straffområdesdomaren för uppgift, och varför är linjedomarna på plats om de inte ens kan uppfatta att en situation har skett utanför straffområdet? Det var alltså i den 60:e minuten i går mellan Twente och Schalke som det hände. Det stod 0-0, ett resultat som Schalke givetvis var nöjt med. Joel Matip jagar Twentes anfallare, Luuk de Jong, som har fri väg mot Hildebrands mål. Utanför straffområdet snubblar han på sig själv och faller. Craig Thomson blåser straff och visar ut Matip för ”tilltaget”.

Okej. Matip kanske, kanske, kanske råkar nudda de Jong så att denne sedan snubblar på sig själv. Kanske. Jag är tveksam. Men även om domaren, straffområdesdomaren och linjedomaren missar det faktum att anfallaren snubblar på sig själv – hur fan kan de missa att det faktiskt skedde utanför straffområdet? Det är bedrövligt. Det är skamligt. Det här är ändå Europa League, en turnering som ska vara det ”näst finaste” i Europa. Kan vi inte begära bättre domarinsatser då? Det här avgjorde givetvis matchen och Schalke måste nu vinna med två måls marginal hemma i Gelsenkirchen.

Klubbens sportchef, Horst Heldt, var inte glad efter matchen. Som ni förstår. Han skrattade hånfullt åt situationen när han fick se reprisen efteråt och slängde ur sig ordentligt med giftiga spottloskor riktade mot domarteamet och Uefa.

”Han snubblar på sin egen fot. Det är en fullkomlig katastrof. På det här viset är det verkligen inte roligt, när det står såna amatörer (domarna)”.

”Det stör mig, besvikelsen är enorm. Det är ett så avgörande domarmisstag. Jag förstår inte”.

”Uefa har i flera år avstått från tekniska hjälpmedel, men om domaren bara hade haft tio sekunder på sig för att kolla på händelsen på en skärm, så hade han vetat att det inte var något”.

Han var inte glad. Jag förstår honom. Det är en match som man helst bara vill glömma. I en miljardindustri får sånt här egentligen inte ske. Inte så här uppenbara misstag. För visst, fotbollens charm finns lite i ovissheten. Man vet aldrig om alla domslut blir rätt. Och hur mycket man än kan störa sig på det så har vi lärt oss att leva med det och även finna det spännande. Men misstag av den här karaktären – det får inte finnas.

***

Hannover 96 fortsätter att imponera i Europa League och stod än en gång för den bästa tyska insatsen. Slomkas lag tog ledningen i Belgien mot Standrad Liege (en match som tyskarna förlorade med 2-0 i gruppspelet). Men hemmalaget kom tillbaka och gjorde två snabba mål. Dock visade Hannover upp det där härliga spelet, och den grymma inställningen som vi har vant oss vid när de spelar i Europa. Spelarna offrade allt i varenda situation och United-nyförvärvet Mame Biram Diouf lyckades också göra 2-2 innan han utgick skadad. Det blev även matchens slutresultat och Hannover har goda chanser till avancemang. Hatten av för Hannover, det måste jag säga.

***

Så var det äntligen fredag och en ny omgång av Bundesliga knackar på dörren. Och vi har hamnat i ett sällsynt prekärt läge. Nu har ligan hittat tillbaka till den tyska charmen. Nu är det inte bara en kliché utan en påtaglig verklighet – alla kan slå alla. Möjligtvis är Dortmund undantaget, men hur länge till? Och på andra hållet känns väl Kaiserslautern och Köln som hopplösa lag, men så lyckades de ju få med sig en poäng mot Wolfsburg respektive Hoffenheim ändå. Jag är glad över att jag inte jobbar med att sätta odds. Vem trodde att Nürnberg skulle slå Gladbach? Vem trodde att Leverkusen skulle slå München, att Freiburg skulle spela triumfera mot Schalke eller att Stuttgart skulle krossa HSV? Vem trodde att Augsburg skulle fördubbla sin effektivitet och ta elva av 15 poäng på de senaste fem hemmamatcherna? Handen på hjärtat – trodde någon på det?

Och på tal om Nürnberg. Här måste jag erkänna mig slagen – Dieter Hecking har överbevisat mig. Nu är visserligen inte säsongen över, men jag gick ganska hårt åt Nürnberg och framför allt Hecking under vintern. Det har visat sig att jag har haft fel så här långt.

Hans Nürnberg är faktiskt det fjärde bästa laget så här långt i Rückrunde. Och det är ingen slump. Han har lyckats arbeta in en automatik i spelet som underlättar när laget måste kompensera för skador eller avstängningar. Han har skickat mittfältaren Markus Feulner till positionen som högerback och helt plötsligt fått en väldigt stabil backlinje. Han har fått spelarna att förstå att fler måste fylla på i boxen när laget vinner boll. Han har lyckats få spelarna att dra åt samma håll, så väl defensivt som offensivt. Det kämpas mycket och det är disciplinerat.

Nürnberg pressar med hela laget när man inte har boll, och gör på så sätt livet väldigt svårt för sina motståndare. Man har faktiskt släppt in minst antal mål av alla lag sedan vinteruppehållet. Sedan den 17:e omgången så har Nürnberg alltid sprungit mer än sina motståndare. På fasta situationer försvarar man sig utmärkt, endast en hörna har resulterat i ett baklängesmål (med det är man bäst i ligan) och endast två frisparkar har resulterat i mål.

Dessutom måste jag hylla lugnet från spelarna, tränaren och hela klubbledningen. Det var stormiga tider ett tag, men i stället för att bjuda på cirkus så tog man det lugnt och trodde på sig själva. Hecking och Nürnberg förtjänar en eloge – och för tillfället tar jag tillbaka den kritik som jag en gång riktade mot Heckings arbete.

Bundesliga omgång 25:

Fredag 20:30
VfB Stuttgart – FC Kaiserslautern
Plötsligt kan Stuttgart åter ta upp kampen om en plats i Europa – med lite tur räcker det med plats sju, beroende på hur det går i tyska cupen. Labbadias Stuttgart har varit riktigt bra, åtminstone målfarligt, på sistone. Hela 18 mål har gjorts sedan uppehållet – och sjukt nog så har gästande Kaiserslautern bara gjort 16 mål den här säsongen, totalt. Det är alltså ingen överdrift att påstå att de tre poängen är oerhört viktiga för båda lagen. För det här är ingen grå mittenkamp – det här handlar om Europa-spel respektive överlevnad i det tyska finrummet.

Lördag 15:30
VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen
Hade det inte varit för det förödmjukande nederlaget mot Barcelona i Champions League (1-7-förlust) så hade man tänkt sig Leverkusen som klara favoriter. Felix Magath får inte någon ordning på sitt Wolfsburg och kritiken mot tränaren lurar bakom kulisserna. 0-0-matchen mot Kaiserslautern var rakt igenom usel, bortsett från de faktum att man åtminstone inte släppte in något mål. Leverkusen har annars hittat formen i ligan som sagt och har på allvar tagit upp kampen med Schalke om fjärdeplatsen. Robin Dutt har tre raka vinster i rad i Bundesliga, men frågan är om laget har kommit över förnedringen i Europa?

FSV Mainz 05 – FC Nürnberg
Mainz förlorade borta mot Dortmund och skapade väldigt få målchanser. Men man har i ärlighetens namn inget att skämmas över, laget gjorde en väldigt bra insats trots allt. Nu väntar formstarka Nürnberg. Känslan är att den här matchen kommer att bli väldigt intensiv och tuff, då det är två löpstarka och pressande lag som drabbar samman. Gör Zidan sitt sjätte mål på lika många matcher sedan han kom till Mainz i vintras?

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg
Freiburg har gjort det väldigt bra på sistone – på hemmaplan. Senast slog man Schalke men man har även kryssat mot München. På bortaplan ser det dock värre ut och Freiburg har inkasserat tre bortaförluster 2012 – och tio insläppta mål. Borussia Mönchengladbach kastades tillbaka till verkligheten efter krysset mot HSV och nu senast förlusten mot Nürnberg. Det kan bli lika tufft mot Freiburg då Gladbachs mest påtagliga svaghet är att föra matcherna mot de mer destruktiva lagen. Spännande lär det bli åtminstone.

Bayern München – TSG Hoffenheim
Trots att maskineriet i München hostar, hackar, läcker olja och sprutar frätande syra så är ändå laget en makt på hemmaplan. Hoffenheim bör rimligtvis inte ha en chans, trots allt Babbels lag inte har förlorat på sex matcher nu. Det ska dock tilläggas att Hoffenheim aldrig har vunnit mot rekordmästarna i Bundesliga. Men Bayern spelar faktiskt med kniven mot strupen – en förlust här och vi kan börja snacka om en kris på allvar. Bastian Schweinsteiger har börjat träna igen. Bild ser honom som en joker till matchen mot Hoffenheim, Kicker tror att comeback dröjer till Basel-matchen. Vi får väl se, helt enkelt.

FC Köln – Hertha Berlin
En riktig rysare som skjuter förloraren i sank. Berlin ligger på 15.e plats och Köln ligger på 14:e plats. Här finns inget utrymme för en förlust. Otto Rehhagel tog sin första vinst med Berlin förra helgen då man överraskande slog Werder Bremen. Köln lyckades på något sätt spela 1-1 mot Hoffenheim tack vare Podolskis 16:e ligamål. Ståle Solbakken Köln har dock inte tagit en enda poäng på hemmaplan under 2012. Den här matchen känns väldigt oviss, även om Berlin borde tillskrivas ett litet övertag efter förra helgens vinst.

Lördag 18:30
FC Augsburg – Borussia Dortmund
Om Borussia Dortmund vinner mot ett plötsligt hemmastarkt Augsburg så blir det lagets 19:e match i rad utan förlust. Och det skulle innebära att man tangerar klubbrekordet från 1991/92. För övrigt är det även så att ett lag som har haft ett försprång på fem poäng eller mer efter den 24:e omgången alltid har vunnit Bundesliga – sedan systemet med tre poäng infördes. Jürgen Klopp avfärdar dock allt snack om att Dortmund kommer att försvara ligatiteln. Nyktert. I startelvan lär kapten Sebastian Kehl ta plats igen trots att Gündogan ersatte honom med bravur senast. Augsburg har behövt cirka sju skott för ett mål 2012, att jämföra med 14 under Hinrunde. Lätt blir det inte för ligaledarna, även om man förstås ska vinna.

Söndag 15:30
Werder Bremen – Hannover 96
Det börjar brinna i knutarna nu. Bremen var ett tag en seriös utmanare om en Champions League-plats, men verkligheten hann ikapp Thomas Schaaf och Bremen. Nu är till och med Europa League-platsen i fara och gästande Hannover är en direkt konkurrent. Smaskigt värre. Jag dömde ju ut Bremen inför säsongen, och i mitt tycke är det fortfarande förvånande att vi finner dem på en så respektabel plats i tabellen. Således är en vinst livsviktig för Bremen, annars kan störtdykningen påbörjas. Hannover får klara sig utan Diouf som alltså skadade sig mot Liege. Och statistiken talar emot Hannover: åtta matcher i Bremen, tre oavgjorda och fem förluster. Bremen har gjort 22 mål, Hannover tre. Men i ärlighetens namn känns inte en Hannover-vinst alls omöjlig. För övrigt saknas Arnautovic som skadade sig när han lekte med sin hund, nu missar österrikaren drygt sex veckor.

Söndag 17:30
Schalke 04 – Hamburger SV
Schalke behöver givetvis en vinst för att hålla avståndet mot konkurrenterna som är sugna på en kvalplats till Champions League. Men försvaret har varit ganska uselt och utan Huntelaar har det varit jobbigt att få in bollen. Värst av allt: Schalke har inte vunnit på hemmaplan mot HSV sedan april 2004. Hamburg å andra sidan blandar och ger som vanligt, rimligtvis borde insatsen på söndag således vara strålande. Men Guerrero saknas efter vansinnestacklingen (åtta matcher) och utan honom kan det bli jobbigt för Hamburgs offensiv. Det här känns helt öppet, men om Schalke bara kan stabilisera backlinjen en aning ska de kunna vinna inför sin stöttande publik.

/Wingren

7-1. Sju mot ett. Sju! Det är helt vansinniga siffror. Nog för att vi hela tiden har vetat att Barcelona är ett betydligt mycket bättre lag än Bayer Leverkusen – men 7-1? Är det på riktigt? Man kan argumentera för att Leverkusen har skämt ut sig självt och tysk fotboll, men det tycker jag inte. För Leverkusens del är det här naturligtvis jättejobbigt – men nyktert betraktat drabbas inte tysk fotboll av nederlaget. Det bara blev som det blev. Robin Dutt försökte ingjuta mod i sitt lag och göra ”en Arsenal” men den taktiken gick i baklås. Försvarsspelet och disciplinen på plan var inte tillräckligt, Leverkusen visste inte vad som väntade dem i Spanien. Nu vet de det. Laget har lärt sig en läxa – men en otroligt smärtsam läxa.

Jag skrev inför matchen att Leverkusen bara skulle njuta av matchen och samla erfarenheter. Men inte riktigt på det här sättet. Det väntar några riktigt viktiga matcher i Bundesliga. Kan ett lag verkligen haka av en brak-förlust som denna? Går det verkligen att rensa huvudet och börja tänka positivt? 7-1. Går det verkligen att ignorera? Bayer Leverkusen skulle verkligen behöva en vinst redan till helgen, annars finns det en överhängande risk för att det här etsar fast sig i spelarnas medvetande.

Samtidigt är det lustigt ändå. Det gick ju okej fram till det sena 2-0-målet i första halvlek. Sedan rasade man ihop totalt. Och för bara några dagar sedan stod man upp så praktfullt mot Bayern München. Fast det är klart, hade München satt något av alla sina lägen i första halvlek, när Leverkusen-försvaret var en hönsgård, ja, då hade nog matchen slutat annorlunda.

Det var en tråkig kväll för Leverkusen och för tysk fotboll. För även om jag inte tycker att det ska överdrivas så påverkar givetvis resultatet människors syn på Bundesliga och tysk fotboll. Mästarna Borussia Dortmund hamnade sist i sin CL-grupp, München kämpar mot Basel och Leverkusen åkte på storstryk. Givetvis har de tyska lagen fått sin image delvis raserad. Men jag kan inte påstå att gårdagens resultat oroar mig. Som Leverkusen-supporter hade jag dock oroat mig.

Som jag skrev i går ser vi dock en positiv trend i Tyskland just nu. Bayern München är redan ett internationellt etablerat lag, Borussia Dortmund kommer att spela i Europa för tredje året i rad. Det är bra att ligan får fler lag som lyckas etablera sig, för den rutinen behövs. Det måste sitta i väggarna i omklädningsrummet och genomsyra hela föreningen. Så det är enbart positivt att färre lag gör dundersuccé en säsong för att sedan falla tillbaka i den grå mittenmassan. Schalke känns också på gång, Leverkusen likaså. Werder Bremen lyckades nästan, men har fortfarande ambitioner. Borussia Mönchengladbach? En traditionsrik förening men här finns en uppenbar risk för att laget brakar ihop. Reus är borta, Neustädter är borta, Dante verkar försvinna och framför allt verkar även Lucien Favre tveksam till en fortsättning. Det blir dock spännande att se vad som händer där i sommar.

Och Hannover då? Kan denna klubb, med otroligt liten Europa-rutin etablera sig? Under Slomkas ledning ser det ut så, och laget uppför sig väldigt moget i Europa League. Det hade varit kul om de fick chansen även nästa år – men på vems bekostnad? På Bremens? På Leverkusens? Schalkes?

I kväll spelar Schalke 04 mot Twente, och än en gång saknas Klaas-Jan Huntelaar. Huub Stevens måste få sitt lag att agera säkrare i försvaret – för det har varit under all kritik – och man måste hitta någon som kan ta till vara på chanserna. Det är bortamatch som gäller och ett mål är, som vanligt, livsviktigt.

Hannover 96 åker till Belgien där Standard Liege väntar. Lagen möttes i gruppspelet och då hade Hannover det svårt. Ett bortamål hade suttit fint, för på hemmaplan har Mirko Slomkas killar varit väldigt starka.

Låt oss hoppas på lite upprättelse i kväll.

/Wingren

Vi fick se en hel del den här helgen. Mycket kamp, jättar som föll, sårade lag som reste sig, titelryck, läckra mål, groteska tacklingar, fullpackade arenor och allt annat som hör till Bundesliga. Vi fick se König Otto ta tre poäng med Hertha Berlin, vi fick se topplagen Bayern München, Schalke 04 och Borussia Mönchengladbach falla lite överraskande. Vi fick se en förvånande utskåpning (Stuttgart vann med 4-0 i Hamburg) och Borussia Dortmund gjorde ett ryck i tabellen. Jag tänkte att vi stannar vid det sistnämnda laget. Låt oss tala lite om BVB.

Efter en omgång som talar sitt tydliga språk ska Dortmund hyllas med all rätt. Men med fotbollens raffinerande tre-poäng-system och Bundesligas oförutsägbarhet så är inget klart. Inget är skrivet i sten direkt. Mycket kan fortfarande hända. Därför tänkte jag ta tillfället i akt och hylla Jürgen Klopps lag i dag, innan de visar oss en anledning att inte hylla dem.

Vi vet redan att Borussia Dortmund spelar med ett stort hjärta. Spelarna springer obehagligt mycket match efter match och man vill ständigt ta sig framåt. Killarna som Klopp basar över identifierar sig med föreningen och med fansen, och de ger allt för varandra. Hela tiden. Dortmund kan vinna stort och enkelt, men även svårt och knappt. Lagets största problem är att spelarna bränner åt helvete för många chanser. Men ändå, just nu är Dortmund makten i Tyskland.

Men det är väl just det här som särskiljer Dortmund från konkurrenterna just nu – laget vinner även skitmatcher.

Låt oss titta på vad Klopp har lyckats göra med detta lag som låg i spillror för bara några år sedan. Klubben hotades av konkurs, spelarna flydde och kassakistan var inte bara tom – man var tvingade att sälja den för att över huvud taget överleva. I dag ser det annorlunda ut.

Klubbrekord: Borussia Dortmund har nu tagit åtta segrar i rad, den bästa noteringen någonsin för klubben. Det är dock en bit upp till rekordmästarna Münchens rekord som ligger på 15 raka segrar under Felix Magaths ledning 2005.

Bundesliga-rekord: Klopp och BVB har dock skrivit in sig i hela ligans rekordbok. Vinsten mot Mainz innebär att Dortmund nu har vunnit de sju första matcherna av Rückrunde – det har inget lag gjort sedan Bundesliga grundades.

Starkt och konstant: Dortmund har inte förlorat på 18 matcher, utav dessa har endast tre slutat oavgjort.

Polonia Dortmund: De polska spelarna är en makt i Dortmund och i Bundesliga. Nu gjorde Piszczek assist och ”Kuba” gjorde mål mot Mainz. Dortmunds sju senaste mål har på något sätt skapats av de polska spelarna, antingen som målskyttar eller framspelare. Piszczek, Kuba och Lewandowski alltså.

Styrka och dominans: Dortmund har tagit ledningen med 1-0 13 matcher i rad nu. Endast HSV (1980, 15 matcher) och Köln (1979, 14 matcher) har gjort det bättre.

Om Borussia Dortmunds högflygande fortsätter återstår att se. Det är fortfarande väldigt många poäng kvar att spela om, och absolut ingenting är avgjort. Men om Dortmund står och firar i maj så kommer vi att se tillbaka till den här helgen. Det var då avgörandet föll.

Ligasegrare eller ej – det Dortmund har gjort hittills förtjänar att hyllas.

Bundesliga omgång 24:

Hertha Berlin – Werder Bremen 1-0
Rehhagel vann kampen mot kompisen, eleven, Thomas Schaaf. För Hertha Berlin var denna 1-0-seger livsviktig då man nu har stoppat den akuta blödningen. Bremen däremot har det fortsatt svårt och hade nog önskat sig ett bättre resultat efter 0-1-förlusten mot Nürnberg sist. Men Rukavystas mål efter en dryg timme räckte för Rehhagels Berlin.

Hamburger SV – VfB Stuttgart 0-4
Som förutspått i fredags: Hamburg krossades. Det har varit HSV och Finks melodi den här säsongen, efter en stark insats så går man ut på plan men egentligen är man fortfarande kvar i omklädningsrummet. Labbadia fick återvända som en vinnare och jag ska inte ta något från Stuttgart som givetvis gör en mycket bra insats. Rajkovic hade ingen bra dag och såg riktigt dålig ut, han toppade det hela med att ge Stuttgart två straffar som Kuzmanovic tog hand om. Tidigare hade Ibisevic gjort 0-1. Och det var vid denna ställning som Guerrero gjorde det dummaste och fulaste vi har sett på länge (se förra inlägget) och han lär nu saknas i många matcher. Harnik, vem annars, gjorde sedan 0-4.

FC Kaiserslautern – VfL Wolfsburg 0-0
Fin reaktion av FCK-spelarna efter några idioters uttalande under en träning förra veckan – killarna gick runt med en banderoll i stadion där det stod ”Rasism har ingen plats i FCK”. Men det var väl det enda som var värt att nämna från denna match. Det var verkligen ingen bra match, och 0-0 säger väl det mesta med tanke på att Kaiserslautern verkligen behöver en vinst snart, och Wolfsburg är ligans sämsta bortalag. Hemmalagets Tiffert brände ett bra läge, det är väl det vi tar med oss. 14 matcher utan vinst nu – hur länge blir Marco Kurz kvar?

Bayer Leverkusen – Bayern München 2-0
Leverkusen gjorde det oväntade och vann mot München, det har man inte gjort på de senaste 14 försöken i Bundesliga. Första halvlek dominerades av Bayern som verkligen ville få hål på Leno och Leverkusen så kvickt som möjligt. Men Leno stod på rätt plats vid rätt tid, och när Gomez äntligen lyckades runda honom så klev Friedrich fram och rensade undan bollen. München borde ha gjort ett mål under inledningsfasen, men lyckades inte. I stället tog Leverkusen över mer och mer i andra halvlek och det var väl inte orättvist när Kießling fick stöta in 1-0 efter Neuers misstag och Derdiyoks lyftning. Neuer gjorde dock en bra match i övrigt och stod för en hel del fina parader. München lyckades inte sätta något markant tryck på Dutts lagbygge utan inbytte Bellarabi kunde i stället kontra in slutresultatet. Tungt för rekordmästarna, nytt hopp för Leverkusen.

Hannover 96 – FC Augsburg 2-2
Augsburg verkar ha prickat in formen i rättan tid. Laget ser ut att spela med ett helt annat mod och självförtroende, det är inte lika enkelt att identifiera Augsburg som en nyuppflyttad klubb längre. Gästerna gjorde också 0-1 och hade bud på ännu fler mål. Men Augsburg, som så många andra lag, brände och brände chanser. Hannover växte in i matchen och när Diouf gjorde 2-1 i andra halvlek kändes saken klart. Strax innan slutsignalen fick Augsburg en straff – och Callsen-Bracker hade kontroll över sina nerver. Trist för Augsburg att bottenkonkurrenterna gjorde det bra samtidigt, skönt för Hannover att Bremen förlorade.

SC Freiburg – Schalke 04 2-1
Huntelaar saknades på grund av skada, och hade han nog behövts på topp. Schalke inledde starkt men något mål blev det aldrig, i stället rundade Freis Hildebrand och sköt 1-0 för hemmalaget som tidigare i år spelade 0-0 mot självaste Bayern München. Schalke behövde verkligen de tre poängen efter nederlaget i just München förra helgen. Men Freiburg spelade bra och modigt och kunde dessutom utöka ledningen genom en straff i andra halvlek. Finländaren Pukki hoppade in och frälste Huub Stevens direkt – men till ingen nytta. Freiburg orkade hålla kvar i de livsviktiga tre poängen.

Borussia Dortmund – FSV Mainz 05 2-1
Det var många återseenden den här matchen – och Dortmund gick vinnande ur det hela. De första 60 minuterna dominerades totalt av Dortmund och endast den bristande effektiviteten framför mål höll liv i matchen. Kuba hade gjort 1-0 med ett mycket tjusigt skott i första halvlek, men drygt en kvart innan slutet klev givetvis ex-Dortmundern Zidan fram och stänkte in 1-1. Vid den här tidpunkten borde det ha stått 7-1, men Dortmund fick skylla sig själv. Det oavgjorda resultatet stod sig dock bara ett par minuter då Kagawa tryckte upp en boll i nättaket. Tack och adjö. Med tanke på toppkonkurrenternas förluster var det här en oerhört viktig seger. Mainz får kämpa vidare men behöver inte tänka på nedflyttning för tillfället.

FC Nürnberg – Borussia Mönchengladbach 1-0
Lucien Favres Gladbach hade ett gyllene läge att ta över andraplatsen då München hade förlorat under lördagen. Men Nürnbergs täta och disciplinerade försvarsspel satte stopp för de planerna. Gladbach hade mest boll, och försökte bygga upp anfall efter anfall. Men utan Herrmann saknas mycket av dynamiken och kreativiteten som vi har vant oss vid, dessutom hjälpte ytterbackarna till alldeles för lite. Nürnberg låg på kontring men blev modigare och modigare och strax innan slutet frälste inhopparen Bunjaku en hel stad och ett helt lag. Det var hans första mål sedan 13 mars 2010, och Essweins förarbetet var mycket fint.

TSG Hoffenheim – FC Köln 1-1
Det har verkligen gått troll i Hoffenheims spel. Och det har varit så länge nu. Även om laget ser lite piggare ut under Babbels ledning så är det ändå alldeles för viljesvagt och arrogant. Första halvlek var bra från hemmalaget och Compper nickade in 1-0, även i andra halvlek var Hoffenheim det bättre laget, men ju längre matchen led, desto sämre blev hemmalaget. För det måste poängteras att Solbakkens Köln är inte alls bra just nu och man ska vara mycket nöjda med den poäng som Podolski, vem annars, fixade genom en nick mot slutet.

/Wingren

För en gångs skull är jag allvarlig: det här blir bara ytterst kort. Jag drar på med en fylligare blogg i dag (söndag) eller i morgon. Först och främst så är Bundesliga precis så där jäkla sjuk som vanligt. På det där sättet som jag, och säkert ni, bara älskar. Det finns en oförutsägbarhet här som kan få vilken kallblodig rackare som helst att mjukna och bjuda på ett leende. Det är helt fantastiskt…

…Helt fantastiska är även Borussia Dortmund. 18 matcher utan förlust nu, åtta raka segrar. München gick under i Leverkusen (2-0) och bottenlaget Freiburg besegrade Schalke (2-1). Vansinne. På kvällen gick Dortmund och vann mot Mainz med 2-1, segern borde ha blivit betydligt större dock, men Klopps lag plockade ändå tre poäng. Nu ligger Bayern München sju poäng bakom Dortmund, Mönchengladbach spelar i morgon och ligger fem poäng bakom ledarna vid en vinst.

Men vad jag egentligen ville uppmärksamma med detta inlägg är något helt annat. Jag har tidigare fått utbrott på filmningar, maskningar, uppenbara domarmisstag, rika ägare och mycket annat. Men det här, det här hör fan inte hemma på en fotbollsplan. Inte på denna nivå. I Korpen får man kanske räkna med tilltag av detta slag, men inte på den här nivån.

Varsågod, jag ger er Hamburgs Paulo Guerrero:

Jag tänker inte ens kommentera det med mer än: har du verkligen på en fotbollsplan att göra?

/Wingren

Så var äntligen fredag. Äntligen Bundesliga. Det är så man tänker, men den här veckan stämmer det inte. Då det har varit landskampsuppehåll uteblir fredagsmatchen i Bundesliga. Men misströsta inte: i 2. Bundesliga kommer bollen att rulla. På tre arenor. Klockan sex tar Ingolstadt emot Union Berlin samtidigt som Duisburg välkomnar Greuther Fürth. Lite senare, närmare bestämt halv nio, utkämpar Bochum och Dresden ett krig om tre poäng i Ruhr. Det här kan alltså bli en hur trevlig fredagskväll som helst. Men vi får alltså vänta till i morgon innan fotbollens finrum slår upp portarna. Och till helgen lyser förhoppningsvis vårsolen och värmer upp alla fotbollsfans frusna hjärtan. Kan det bli bättre? Kan det bli vackrare?

Omgång 24 bjuder på några kära återseende dessutom. Nu tar vi en sak i taget dock. Först och främst känner jag mig tvungen att uppmärksamma Regionalliga-derbyt mellan Borussia Dortmund och Schalke 04. När dessa lag möts i Bundesliga brukar det vara fullt drag och är tveklöst ett av världens hetaste derbyn. I morgon är det dock Dortmund II som tar emot Schalke II på Stadion Rote Erde i Dortmund – precis intill Westfalenstadion där Dortmund senare tar emot FSV Mainz 05. Dortmunds amatörlag, reservlag, U 23-lag eller vad ni nu vill kalla dem för är vana vid att spela inför en relativt blygsam publik. Men i morgon räknar man med att omkring 9 000 supportrar kommer att vara på plats för att sjunga fram sitt lag. Det är läckert. Och för spelarna kommer det säkert att vara en fantastisk känsla.

En av killarna i Dortmund II har dock börjat vänja sig vid mäktigare inramning. Terrence Boyd har inte spelat en enda sekund i Bundesliga – men i onsdags debuterade han för USA:s landslag mot Italien.

Nåväl, nog om detta.

***

Återseenden alltså. På lördag åker Werder Bremen till Tysklands vackra huvudstad där Hertha Berlin väntar på Olympiastadion. Otto Rehhagel är som bekant Berlins nye tränare, och för er som inte har så gott minne kan jag påminna om att ”König Otto” en gång i tiden var en framgångsrik tränare i just Bremen. Kan ni gissa vem som spelade i klubben då? Givetvis Bremens nuvarande tränare Thomas Schaaf. Rehhagel hade en fantastisk period i Bremen och satt på klubbens tränarbänk från 1981 till 1995. Det är ett tag. Nu stöter Rehhagel, Schaaf och Bremen på varandra igen. Hertha Berlin och Otto hade mått väldigt bra av en vinst, men det kommer sannerligen inte bli enkelt. Werder Bremen är Berlins mardrömsmotståndare – hela 31 förluster har det blivit.
Rehhagel och Schaaf har faktiskt stött på varandra tidigare (som tränare alltså). 73-åringen basade över Kaiserslautern innan han till sist hamnade i Grekland. Säsongen 1999/2000 satt de gamla vännerna på vars en tränarbänk. Det första mötet vann Schaaf med 5-0, returmötet vann Rehhagel med 4-3. Blir det lika stora siffror på lördag?

***

Mohamed Zidan gör storsuccé i FSV Mainz, dit han gick i vintras. Borussia Dortmund var klubben han lämnade bakom sig och det är just i Dortmund som lördagens sena kvällsmatch äger rum. Zidan har gjort fyra mål på fyra matcher för Mainz – det är ett nytt rekord för en ”vinterövergång”. Dortmunds tränare Jürgen Klopp sa på presskonferensen att Zidan givetvis ska jubla om han gör ett mål, men la sedan till: fast han kommer inte att göra något mål. Innan matchen blåses igång kommer Zidan att få ett officiellt avsked från klubben.

Men det är inte bara Zidan som möter gamla vänner. Jürgen Klopp är en levande ikon i Dortmund, men det kan ni tro att han även är i Mainz där han först tillbringade sin spelarkarriär och sedan gjorde sig känd som tränare. När Mainz missade språnget till Bundesliga med minsta möjliga marginal säsongen 2007/2008 tog Klopp adjö. Ett väldigt tårfyllt sådant. Han plockade även med sig mittbackstalangen Neven Subotic i en uppmärksammad affär, och även han återfinns som bekant i Dortmund.

***

Bruno Labbadia är en ifrågasatt tränare, som alltid under våren. Nu verkar han dock ha fått fart på Stuttgart faktiskt. Eller, jag vet inte om fart är rätt ord här. Han har vid några tillfällen fått med sig några bättre resultat åtminstone. Men säkert sitter han garanterat inte, det kan jag inte tänka mig. Hur som helst åker Stuttgart till Hansestadt Hamburg där Finks HSV väntar. Bruno Labbadia fick sparken från just Hamburg den 26:e april 2010. Nu vill han säkert visa sig från sin bästa sida.

Även för Bayern Münchens tränare, Jupp Heynckes, blir det ett återseende med sin förra klubb Bayer Leverkusen. Lite oförtjänt och trist nog för Robin Dutt så önskar nog publiken att Heynckes satt på Bayers och inte Bayerns tränarbänk. I Hamburg är det garanterat tvärtom.

Kul. Nu kör vi!

Bundesliga omgång 24:

Lördag 15:30
Hertha Berlin – Werder Bremen
Jaja, ni vet, det blir ett kärt återseende. Tre ytterst viktiga poäng står på spel här. Werder Bremen vill inte tappa mer i striden om Europa-platserna (förlust mot Nürnberg senast) och givetvis vill Hertha Berlin stanna kvar i världens härligaste fotbollsliga. Huvudstadslaget har dock sju förluster i rad och vare sig försvaret eller anfallet vill leverera. Berlin och Rehhagel hade mått otroligt bra av en vinst, annars är man inte bara indragna i bottenstriden utan nästan favoriter till att åka ur. Bremen blir dock ingen lätt nöt att knäcka, även om kapten Fritz saknas.

Hamburger SV – VfB Stuttgart
Hamburg har tagit fler poäng borta än hemma den här säsongen, och Stuttgart är i slag efter den sköna 4-1-vinsten mot Freiburg. Det ska dock sägas att Stuttgart har varit svagt på bortaplan så den här matchen känns vidöppen. Om Hamburg och Fink är sin vana trogen kommer de dock att förlora, eftersom att laget gjorde en mycket bra insats sist mot Mönchengladbach.

FC Kaiserslautern – VfL Wolfsburg
Det här mötet känns så väldigt mycket intressantare än vad tabellen påstår. Nu möts nämligen två lag som är så vilse, som fumlar efter något att hålla tag i för att lindra fallet. Två tränare som inte verkar veta någonting och något alls. Magaths Wolfsburg har uppträtt direkt pinsamt två matcher i rad, och det verkar kvitta vad den gode Magath hittar på. Och vad hände med Mandzukic som plötsligt satt på läktaren mot Hoffenheim? I Kaiserslautern råder det också kaos, om vi nu ska använda oss av så starka ord. 13 matcher utan en enda vinst håller inte – ryker Kurtz vid en ny förlust? Som om det inte vore nog med den sportsliga kräftgången så har även Itay Shechter utsatts för anti-semitiska ramsor och slagord. En mörk stund för klubben just nu. Tre poäng hade varit balsam för själen – för båda lag.

Bayer Leverkusen – Bayern München
Rekordmästarna hittade sig själv senast mot Schalke, men det är fortfarande svårt att veta var Jupp Heynckes lag står. Det är dock precis lika svårt att veta hur det ligger till i Leverkusen. Efter nederlagen mot Dortmund och Barcelona har Robin Dutts gäng övertygat mot Augsburg och Köln. Men München är helt klart av en helt annan kaliber. Båda tränare får fundera lite extra kring hur laget ska formeras. I München har Ribéry, Badstuber, Müller och Lahm mer eller mindre ont. I Leverkusen lider Schürrle, Derdiyok och Corluka av skadeproblem. Rimligtvis bör dock samtliga Bayern-spelare förutom Ribéry kunna spela. Dutt kan vara glad över att Renato Augusto är tillbaka på riktigt. Tre viktiga poäng står på spel här, trendsättande poäng till och med.

Hannover 96 – FC Augsburg
Nio matcher utan förlust – sedan grusade Borussia Dortmund Hannovers fina svit. Men i ärlighetens namn får man förlora mot för tillfället övermänskliga Dortmund. Hannover har inte förlorat på hemmaplan än, och har definitivt inga planer på att inkassera sin första hemmaförlust mot Augsburg. Augsburg ska dock inte underskattas, laget ser ut att pricka in formen på samma fina sätt som under slutet av Hinrunde. Även om Berlin är ett vilset lag så säger 3-0 en hel del.

SC Freiburg – Schalke 04
Schalke blev avklätt och avhängt från titelstriden förra veckan när laget hade glömt hur man försvarar sig – då straffas man av München på Allianz. Nu väntar dock ett på papperet enklare motstånd och en vinst skulle innebära ett fortsatt komfortabelt tabelläge för Huub Stevens lag. Målsprutan Huntelaar lär dock med all säkerhet missa matchen efter onsdagens obehagliga smäll. Freiburg, som ligger ack så sist i Bundesliga, ska dock inte underskattas. Laget kämpar, sliter och spelar oftast ganska smart – åtminstone på hemmaplan. Skrällchans här, helt klart.

Lördag 18:30
Borussia Dortmund – FSV Mainz 05
Otroliga 17 ligamatcher i rad utan förlust, och dessutom sju raka segrar. Blir det en åttonde för Dortmund mot Mainz så har Klopps unga lag satt ett nytt klubbrekord. Men enkelt kommer det verkligen inte att bli. Dortmund saknar lagkapten Sebastian Kehl, som är avstängd. Mittfältskollegan Sven Bender ska dock kunna spela efter förra helgens spark i huvudet. Mainz är i gott slag, och det gäller inte minst Zidan. Mainz och Dortmund är de två lag som går in i flest närkamper per match – så räkna med en intensiv tillställning.

Söndag 15:30
FC Nürnberg – Borussia Mönchengladbach
Nürnberg har en tradition av lyckas bra på hemmaplan när Gladbach står för motståndet. Men årets upplaga av Gladbach påminner om fornstora dagar och är dessutom ett av ligans bästa bortalag. Nürnberg befinner sig äntligen på säker mark, men det är så jämt för tillfället att det där snabbt kan förändras. Bortalaget spelade 1-1 mot HSV senast och behöver förstås en vinst för att fortfarande hänga på Dortmund och Bayern i toppen (förutsatt att de båda inte tappar poäng på lördag).

Söndag 17:30
TSG Hoffenheim – FC Köln
Hemmalaget har tre matcher i rad utan förlust, och vann senast mot ett svagt Wolfsburg. Det ska dock sägas att Babbels nya lag endast har tagit ett poäng på de senaste sex hemmamatcherna. Köln sjunker kanske inte som en sten, men som en slarvigt gjord eka kanske. Podolski ryktas vara så gott som överens med Arsenal om ett kontrakt, Novakovic har fortsatt ont. Ståle Solbakken skulle verkligen behöva en vinst – i första hand för att få lite lugn och ro inom klubben, men även för att behålla sitt jobb.

/Wingren