Bättre sent än aldrig. Eftersom blickarna de senaste dagarna legat fullt fokuserade på transferfönstrets sista dygn fick den tredje ligaomgångens sista lilla summering snällt sitta i väntekön. Men nu när vi kan börja sy ihop även det här transferfönstret är det också dags för omgångens awards att få sitt utrymme. Framöver utlovas även en genomgång av de 20 hetaste övergångarna i La Liga.

Omgångens orättvisa:
Rayo Vallecano var spelmässigt brutalt överlägsna, vann avsluten med 23-6 och spelade dessutom med en man mindre i en halvtimme. Ändå lyckades Levante, på sina två riktiga farliga chanser, göra två mål och vinna matchen med 2-1. Det kan heta orutin, ineffektivitet, men också lite orättvisa. Rayo var mycket bättre.

Omgångens imponerande:
Att Barcelona bortaslår Valencia eller att Atlético åker till Anoeta och besegrar Real Sociedad är förstås väldigt imponerande. Men omgångens mest imponerande seger stod ändå Villarreal för. De gula ubåtarna åkte till erkänt tuffa El Sadar i Pamplona och fullständigt körde över Osasuna med 3-0. Att man dessutom vilade en småskadad Giovani dos Santos från start lyfter prestationen ännu mer.

Omgångens droppe:
Tre omgångar och lika många förluster. José Luis Mendilibar, som var nära att ryka redan förra säsongen, har fått lämna tränarposten i Osasuna. Tre raka förluster mot i tur och ordning Granada, Athletic och nu senast Villarreal blev droppen.

Omgångens mål:
Xabi Prieto får utsäkta, men Hélder Postiga stod för omgångens finaste mål. Volleysparken som betydde 1-3 mot Barcelona innehöll teknisk briljans och perfekt tajming. Att bollen dessutom letade sig upp i närmaste kryss får ses som grädden på moset.

Omgångens debutant:
I underläge 2-1 borta mot Almería släppte Fran Escribà in nytillskottet Richmond Boakye, som lånats in från Juventus, tidigt i andra halvlek. Den 20-årige anfallaren, som har gjort sju A-kamper för Ghana, visade direkt prov på sin speed och styrka. Därför var det också helt logiskt att Boakye var den som tryckte in kvitteringsmålet i slutminuten och gav Elche en ny poäng. Är Richmond lösningen på Elches uteblivna målproduktion?

Omgångens deprimerande:
Utan att ens ha genuina sympatier för ett lag går det ofta ändå känna viss empati. Jag flyttar blickarna till Segundan och den klassiska men hårt ekonomiskt tilltrasslade klubben Mallorca. I våras var det på håret att man klarade sig kvar i La Liga. Nu, tre omgångar in i Segundan, ligger man tvärsist. Man förlorade 0-4 i premiären borta mot Sabadell, tappade 2-4 hemma mot Real Murcia, och i helgen blev det en ny plump i protokollet då man föll mot Sporting Gijón på bortagräs med 3-0.

Granada–Real Madrid summerade den andra ligaomgången igår kväll. Gästerna från Madrid vann matchen med 1-0 efter mål av Karim Benzema, men borde nog ha fått en straff emot sig i matchens slutskede. På nytt en ganska slätstruken insats av Real Madrid, men ändå ett styrkebesked att ta tre poäng. Här kommer några utmärkelser från omgången som gått.

Omgångens efterlängtade:
Det var 24 år sedan senast ett La Liga-mål producerades på Martínez Valero. Men i lördags, då såg Elches skyttekung från ifjol, Ferran Corominas, till att skriva in sig i historieböckerna med klubbens första La Liga-mål sedan 1989. Det räckte också till en poäng mot Real Sociedad.

Omgångens ”man blir inte längre förvånad”:
Jag hade kunnat delat ut enbart utmärkelser till de spanska domarnas bisarra insatser omgång efter omgång. Tyvärr blir man inte längre förvånad över misstagen som görs. I matchen mellan Elche och Real Sociedad passade Pérez Montero på att ge David Lombán gult kort – trots att det var mittbackskollegan Alberto Botía (med ett gult sedan tidigare) som fällde Carlos Vela i varningssituationen.

Omgångens kross:
Atlético Madrid utnyttjade verkligen Rayo Vallecanos svagheter till fullo när man krossade grannarna från Madrid hemma på Vicente Calderón med hela 5-0. Diego Costa, Arda Turan & Tiago visade vägen med varsitt medan Raúl García hann med att bli tvåmålsskytt.

Omgångens spelare:
När vi ändå är inne på Atlético-Rayo. Bäst på planen och till och med omgångens främste spelare var Arda Turan. Turken gjorde lite som han ville med Rayo och fick precis de ytorna han ville ha för att kunna prestera på sin allra högsta nivå. Utöver sitt mål stod han även för två assist.

Omgångens skräll:
Det är möjligt att det var en del sega ben i Real Betis efter Europa League-kvalet i mitten av förra veckan, och det är helt klart att Celta Vigo har ett bra lag på pappret och ett intressant projekt på gång. Men att Vigo-klubben skulle åka till Benito Villamarín och besegra Betis i deras ligapremiär på hemmaplan får ändå ses som en stor skräll. Celta vann med 2-1 och hade marginalerna på sin sida under matchen.

Omgångens yngling:
Liverpool-lånet Suso följde upp den fina premiärinsatsen mot Villarreal med att vara ännu bättre i Almerías bortamöte med Getafe. Den offensive mittfältaren låg bakom mycket och stod på nytt för en målgivande passning. Suso kan bli en fröjd att följa under säsongen.

Omgångens bakläxa:
Åter till Madrid-derbyt mellan Atlético och Rayo. Trots att de sistnämnda vann bollinnehavet på Vicente Calderón gjorde man en alldeles katastrofal match. Jag gillar Paco Jémez mod och tränartänk rent generellt, men ibland får han mig att börja undra. Han bör sannerligen veta hur Atlético under Diego Simeone spelar sin fotboll, och att ändå med hög backlinje försöka rulla ut stadsrivalen på deras hemmaborg, när man vet att deras presspel är väldigt effektivt och de är som allra farligast när de får ställa om snabbt, är rent självmord. Å andra sidan har det gått hem flera gånger för Jémez manskap, trots tufft motstånd och trots bortaplan. Den här gången blev det dock mindre lyckat.

För att göra det så rättvist som möjligt spelades samtliga spanska ligamatcher på samma tid igår kväll. I botten av tabellen krigade sex lag vidare för sin överlevnad, medan Valencia och Real Sociedad fortsatte sin kamp om den sista Champions League-platsen.

La Real, som inför omgången hade allt i sina egna händer, räddade poäng i absoluta slutskedet hemma mot Real Madrid. Ett Madrid som inte alls såg särskilt motiverat eller inspirerat ut, men som likväl lyckades trycka in tre fina mål bakom Claudio Bravo. Ett direkt uruselt försvarsspel och enorm ineffektivitet i offensivt straffområde gjorde att Real Sociedad inte gjorde fler än tre mål. Sett till antalet kvalificerade målchanser borde man nog gjort ytterligare ett par. En av de som inte lär sovit särskilt gott efter matchen var Antoine Griezmann, som spelmässigt var mycket involverad, men som i avslutningslägena var riktigt dålig och dessutom slarvade en hel del på fasta situationer.

Samtidigt som La Real och Madrid spelade 3-3 tog Valencia chansen hemma på Mestalla. Roberto Soldado, som annars blivit kritiserad för att inte kliva fram när det som mest gäller, gjorde matchens enda mål mot Granada. Det betyder att fladdermössen från östkusten seglade förbi Sociedad i tabellen och vid seger mot Sevilla definitivt kommer ta fjärde platsen. De baskiska konkurrenterna om CL-platsen möter Deportivo La Coruña på Riazor, en match som inte lär gå av för hackor.

Inför sista omgången är det med andra ord klar fördel Valencia.

I bottenstriden fixade såväl Granada som Osasuna nytt kontrakt. Det betyder att Mallorca (33 poäng), Zaragoza (34), Celta Vigo (34) och Deportivo (35) slåss om den sista platsen ovanför nedflyttningsstrecket den sista omgången. Det kan gå precis hur som helst.

Här kommer lite övriga reflektioner från den intensiva söndagsomgången.

Omgångens mål:
Málaga tog en komfortabel seger hemma mot Deportivo La Coruña. Isco var en av de som visade vägen, och supertalangen avslutade målskyttet i 3-1-segern med att lura upp Aythami på läktaren, och dunka in bollen i mål via ribban.

Omgångens matchvinnare:
Jag har redan varit inne på honom, Roberto Soldado. Men faktum är att Valencia-anfallaren inte bara blev matchvinnare mot Granada, utan har varit fenomenal hela slutspurten på säsongen. Åtta mål i ligaspelet under april och maj vittnar om det, och klarar Valencia att knipa den sista CL-spoten kan man ta Soldado i handen för hans viktiga mål.

Omgångens kross:
Det var två lag i vardera ändar av tabellen som ställdes mot varandra på Benito Villamarín. Gästande Zaragoza ville ta poäng i bottenstriden, Real Betis ville vinna och säkra spel i Europa. Det blev det sistnämnda, efter en urladdning där Rubén Castro och hans manskap i Betis var betydligt effektivare. Det slutade till slut 4-0.

Omgångens kontraktsfixare:
Det spelade ingen roll att Granada förlorade på Mestalla, man blev vinnare ändå. I och med de övriga bottenlagens resultat fixade andalusierna nytt kontrakt. Detsamma gällde Osasuna, som å sin sida tog en rejäl skalp när man 2-1-slog Sevilla hemma i Pamplona.

Omgångens avtack:
Efter Málagas 3-1-seger mot Deportivo tackades en överväldigande och väldigt emotionell Manuel Pellegrini av efter en fantastisk tränarsejour i klubben. När chilenaren tog över som tränar efter Jesualdo Ferreira har Málaga på ett sportsligt plan levt sin dröm. Man blev ifjol fyra i ligaspelet och lyckades kvala in till Champions League, där man i år var en minut ifrån att spela semifinal. Utan Pellegrini hade inte Málaga-supportrarna levt den dröm de nu gjort under två och ett halvt år. Han kommer vara saknad, inte bara av Málaga, utan av hela Spanien.

Omgångens farväl:
Igår spelade Athletic Club sin sista match någonsin på klassiska San Mamés. Sedan arenan byggdes i Bilbao tidigt 1913 har det spelats 1738 matcher på arenan. Erkänt hemmastarka Athletic har förstås ett bra facit, med 1155 segrar, 320 oavgjorda samt 268 förlorade matcher. Framåt har man lyckats trycka in hela 4309 mål, det sista inprickat av Fernando Llorente, och man har fått vittja det egna nätet 1740 gånger.

Matchen i sig, som spelades mot Levante, kommer till skillnad från San Mamés inte gå till historien som något minnesvärt. Gästerna från Valencia-trakten vann med 1-0 efter mål av Juanlu, i en annars ganska tam tillställning.

Under sommaren packar nu Athletic flyttlådan och slår revir på nya, moderna San Mamés Barria, som ligger precis bredvid den gamla arenan. Som tur är ser det ganska maffigt ut även på den nya arenan.

En match där två lag kämpade för två helt olika saker summerade på måndagskvällen den 36:e omgången i La Liga. Mallorca, som vann med 1-0 efter mål av Tomer Hemed, tog sista chansen och hakar på lagen framför sig i bottenstriden. Real Betis å sin sida sumpade chansen att bärga en Europa-plats till nästa säsong. I och med det resultatet är ingenting i närheten av klart varken när det bottenstriden eller Europa-platserna. De två avslutande omgångarna kommer bli ohyggligt spännande.

Här kommer ytterligare några reflektioner från omgången som gått.

Omgångens bisarra:
Sevilla var på väg framåt i början av andra halvlek mot Real Sociedad när domaren blåser av för offside. För det första var det flera meter onside, men det mest bisarra är domaren Alfonso Álvarez Izquierdos aktion direkt efteråt, då han visar ut José Antonio Reyes från bänken (!) för protester. Vi har sett betydligt vildare protester genom åren som inte belönats med ens en tillsägelse.

Omgångens topplagsflyt:
Backar vi tiden ett gäng år var Sevilla ett ständigt förekommande lag i toppskiktet av tabellen. I lördags förlorade man i en jämn match hemma mot Real Sociedad med 2-1, där La Real visade att man har mentaliteten som gör dem till ett topplag. Sevilla å andra sidan har inte samma mentalitet eller samma marginaler på sin sida längre. Man har blivit omsprungna av många lag. Och för att poängtera ytterligare så var det otroligt starkt av Sociedad att vinna på svåra Ramón Sánchez Pizjuán. Det är få lag som gör det.

Omgångens halmstrå:
Man ska aldrig räkna ut Mallorca. Jag blir inte alls förvånad om laget lyckas fixa nytt kontrakt till slut efter att i stort sett ha varit helt uträknade. I måndags grep Mallorca efter det sista halmstrået när man hemmaslog Real Betis med 1-0. Nu är man inne i getingboet igen på största allvar och går resultaten Mallorcas väg spelar man fotboll i Spaniens högsta division även till hösten.

Omgångens ras:
När Helder Postiga mycket elegant knoppade in ledningsmålet för Real Zaragoza hemma mot Athletic efter bara en kvart kändes det bara som början. Zaragoza inledde matchen starkt, men man fick aldrig in mer än en boll. I andra halvlek tappade man så successivt samtidigt som en del nerver högst sannolikt spökade för hemmalaget också. Genom Fernando Llorente och Ibai Gómez vände till slut Athletic på steken, och petade samtidigt Zaragoza under nedflyttningsstrecket.

Omgångens oväntade:
Att Jérémy Mathieu överhuvudtaget hamnar i målprotokollet hör inte till vanligheterna. Än mer oväntat var det därför att försvararen gjorde ett briljant mål utanför straffområdet i Valencias 1-0-seger borta mot Getafe. Fransmannen fick bollen av Éver Banega efter en frisparksvariant, han tittade upp innan han fick bollen, och slog till direkt. Bollen satt perfekt i bortre och gav Valencia tre poäng. Ibland kliver oväntade målskyttar fram – på än mer oväntade sätt.

Omgångens nöjdaste:
Det är troligvis Lucas Alcáraz och hans Granada, som i lördags tog en imponerande 3-0-triumf mot direktkonkurrenten Osasuna. Spelet var dock jämnt fram tills Nanos utvisning med tio minuter kvar, som gjorde att Granada sprang ifrån och gjorde två mål på slutet. De tre poängen för Alcáraz manskap innebär högst troligt att nytt kontrakt är säkrat för klubben.

Ett av omgångens mest förvånansvärda resultat var det som igår summerade den 35:e omgången. Champions League-jagande Real Sociedad fick bara 2-2 hemma mot Granada, som i sin tur kämpar för sin överlevnad i ligan.

Omgångens utskrattade:
När Real Madrid mötte Espanyol i lördags vilade José Mourinho landsmannen Fàbio Coentrão. Däremot trodde vänsterbacken att han åtminstone skulle få en plats på bänken, för ombytt och klar satte han sig snällt på avbytarbänken bredid de andra spelarna. Då började Karim Benzema & Iker Casillas skratta åt Coentrão, som i sin tur inte förstod någonting. Faktum var att Fàbio inte alls var uttagen i truppen, utan skulle sätta sig på läktaren bredvid de andra spelarna som vilade eller var petade till matchen i fråga. Även Mourinho skrattade åt Coentrão medan Cristiano Ronaldo, som vilades från start, bara skakade på huvudet. Det gäller att vara uppmärksam på genomgångarna.

Omgångens mål:
När Valladolid tog klivet upp till La Liga från andra divisionen ifjol gjorde man det mycket tack vare skyttekungen Javi Guerra, som smällde in 17 mål. Den här säsongen började det dock uselt för Guerra, som snabbt förlorade sin startplats till Manucho. Under hösten gjorde han bara ett mål, men nu, de senaste månaderna, har Guerra återigen börjat hitta målet mer regelbundet. Och hans matchvinnande fullträff mot Deportivo La Coruña i helgen vittnar om högt självförtroende, då Guerra klackade in Patrick Eberts hörna på ett mycket vackert sätt.

Omgångens stormatch:
Atlético Madrid mot Barcelona den fjärde omgången från slutet kändes inför säsongen som en match som kunde avgöra väldigt mycket. Tyvärr blev det inte så. Atlético, redan klara för CL, och Barcelona, redan klara ligamästare, spelade mer eller mindre bara av matchen på Vicente Calderón i söndags. Radamel Falcao visade dock form inför Copa del Rey-finalen på fredag och slog till med sitt 28:e ligamål för säsongen, medan Barça hade mästarflyt och till slut lyckades vända och vinna med 2-1.

Omgångens kross:
Valencia visar storform just nu. 4-0-segern hemma mot Osasuna förra omgången följdes i söndags upp med en ny 4-0-seger då Rayo Vallecano stod för motståndet på bortaplan. Éver Banega, Roberto Soldado & Sofiane Feghouli visar alla uppåtgående form. Frågan är om det räcker för att nå Champions League?

Omgångens förlorare:
Mallorca och Celta Vigo kommer allt närmare Segundan. Efter nya respektive förluster känns det som båda lagen redan nu kan planera för nästa säsong i divisionen under. Ett annat lag som tappade dyrbara poäng var som tidigare nämnt Real Sociedad, efter 2-2 hemma mot Granada. För två omgångar sedan hade La Real fem poängs försprång till Valencia. Nu är det avståndet noll poäng. Striden om CL kommer leva ända in i det sista.

Getafe-Real Sociedad avslutade i går den 34:e omgången i La Liga. Här kommer några reflektioner från omgången.

Omgångens målrikaste:
Det svängde rejält på Santiago Bernabéu i söndags när Valladolid kom på besök. Lagets poängkung Óscar ordnade tidigt ledningsmålet, innan Marc Valiente hann sätta bollen i egen bur och Cristiano Ronaldo kort därefter kunde skicka Real Madrid upp i förarsätet. Sedan dröjde det bara ytterligare ett par minuter innan Javi Guerra såg till att det återigen var utjämnat på resultattavlan. Det slutade till slut 4-3 till Madrid i en väldigt underhållande match, där Lluis Sastres mål för Valladolid i slutskedet tål att spanas in lite extra.

Omgångens förlängda svit:
När vi ändå är inne på Real Madrid-Valladolid. Kaká, som inte fått överdrivet mycket speltid i den vita tröjan, gjorde en stark insats och hann även med att pricka in sig i målprotokollet. Och faktum är att Kaká har ett ruggigt facit i Real Madrid sett till de matcher han antingen har gjort mål eller spelat fram till mål i. I de 41 matcher detta hänt för Kaká har han vunnit… samtliga. Det är imponerande.

Omgångens kross:
Valencia har inte gett upp CL-hoppet. Även om förlusten mot Real Sociedad i förra omgången var blytung finns fortfarande rimliga chanser att nå spel i Champions League. Och i lördags gjorde man processen kort mot ett väldigt tafatt Osasuna. Fladdermössen hade inga större problem att besegra Navarra-laget och slutresultatet skrevs till 4-0. Bäst på plan var Éver Banega, som verkligen hittat tillbaka till toppformen han hade innan den ödesdigra fotskadan han ådrog sig förra säsongen. Att Real Sociedad förlorade måndagens sena match mot Getafe gör att det bara skiljer två poäng just nu.

Omgångens ”que pasa?”
Ja, vad var det egentligen som hände när Fernando Teixeira Vitienes satte pipan i munnen och pekade på straffpunkten i mötet mellan Zaragoza och Rayo Vallecano? Domaren stod i en bra position, och bollen som sköts på Jordi Figueras tog tydligt på låret – långt ifrån armen. Straff blev det likväl, och Apoño tryckte in 1-0 för Zaragoza, som slutligen vann välförtjänt med 3-0. Straffen däremot, den fick dem till skänks.

Omgångens citat:
Real Betis-ikonen Rafa Gordillas sa följande efter Barcelonas hemmaseger mot de grönvita: ”Messi vilades mot Bayern för att vara spelklar till Betis – och han var den som gjorde skillnaden, även om han hade en hel del tur”. Hur vida det ligger någon sanning i om Messis uteblivna speltid mot Bayern hade någonting med Betis att göra får ni spekulera kring själva. Att argentinaren däremot kom in i andra halvlek, smällde dit en frispark på sin första bolltouch och sedan rullade in slutresultatet 4-2 är dock faktum. Messi var återigen skillnaden för sitt Barcelona.

Omgångens sömnpiller:
Det tenderar ofta att bli tråkiga och chansfattiga tillställningar de gånger Atlético Madrid spelar på bortaplan. Men det är förstås så tränaren Diego Simeone vill ha det. Mot Deportivo La Coruña på Riazor var det inget undantag, även om det kanske borde gjorts något mål på de chanser som båda lagen trots allt ändå skapade. Matchens höjdpunkt var sista 20 då dels Arda Turan gjorde comeback efter sin skadefrånvaro för Atlético och gav laget en extra dimension i spelet, och dels att se Madrid-lagets 18-årige juvel Óliver Torres i aktion. Räkna med att den offensiva kreatören kommer få betydligt mer speltid nästa säsong, och vem vet, kanske ser han till att Atlético inte spelar lika tråkigt i bortamatcherna.

Omgångens stegring:
I tabellen blev det bara ett hack uppåt, men sett till spelet i 3-0-segern mot Espanyol var det så mycket mer i positiv bemärkelse för Sevilla. Det var fartfyllt, man höll bollen på marken, försvaret såg inte lika virriga ut som de brukar, och Álvaro Negredo nätade på nytt. Nu har Sevilla på högsta allvar blandat sig i Europa-striden.

Inför ”Champions League-finalen” mellan Real Sociedad och Valencia i söndags skrev jag att inställningen och den mentala styrkan skulle bli avgörande faktorer. När så Valencia genom Roberto Soldado tidigt tog ledningen med 1-0 blev jag inte alls förvånad. Klubben är van att spela viktiga matcher med enorm betydelse – Real Sociedad är det inte.

Men, med en sjujäkla inställning ute på planen och ett vilt pådrag på läktarna, kom La Real tillbaka. Man bevisade att man inte ligger där man ligger av en ren tillfällighet. Man bevisade att man både har kvalitén, men framför allt den mentala styrkan som krävs för att slåss i toppen.

När Soldado gjorde 1-0 ar det garanterat en del Sociedad-supportrar som suckade lite uppgivet inombords. Utåt visade man något helt annat. Man stod bakom sitt lag – som för all del inte heller hade gett upp. När så Spaniens största mittbackstalang Iñigo Martínez tryckte in kvitteringen på volley utbrast hela Anoeta i en glädjeexplosion. Det, kan man säga, var till La Reals fördel.

När hemmalaget kom ut i andra halvlek var man starkare, snabbare och ville mer än Valencia. Chory Castros kontringsmål (två minuter in i klippet) som betydde 2-1 var en av mest eleganta omställningarna jag någonsin sett. I samspel med Imanol Agirretxe lirkade sig uruguayanen igenom innan han slutligen överlistade Diego Alves i Valencia-målet.

La Reals tredje och fjärde mål var inte heller fy skam. Agirretxe nätade två gånger om i slutskedet av matchen och visade att hans storform håller i sig. Chippen som fastställde slutresultatet 4-2 visade om något prov på enormt mycket självförtroende.

Här är några punkter varför Real Sociedad vann matchen:
* Man var effektivare än Valencia.
* Markel Bergara och Asier Illarramendi (som återigen var magnifik) vann mittfältskampen.
* Man var mentalt starkare och hade betydligt mer kyla.
* Man ville mer, vilket också ledde till att man vågade mer.

Något annat som är imponerande är hur Real Sociedad byggt sitt lag. Startelvan mot Valencia såg ut som följer:

Målvakt: Claudio Bravo
Försvar: Carlos Martínez, Mikel González, Iñigo Martínez, Alberto De La Bella
Defensivt mittfält: Markel Bergara, Asier Illarramendi
Offensivt mittfält: Carlos Vela, Xabi Prieto, Chory Castro
Anfall: Imanol Agirretxe

Bara fyra spelare ur startelvan är inköpta. Claudio Bravo och Carlos Vela för en summa strax över fem miljoner euro, medan Alberto De La Bella och Chory Castro kom på fri transfer. Resterande sju? Det är egna produkter, fostrade i Real Sociedads ungdomsakademi.

Jämför man med Valencias lagbygge var ingen i startelvan mot La Real fostrad i klubben (David Albelda spelade aldrig ungdomsfotboll i Valencia). Samtliga är inköpta på ett eller annat sätt. Real Sociedad är säsongen svar på de baskiska rivalerna Athletic Club från ifjol. Det går skapa ett slagkraftigt lag utan att öppna stora plånboken och ge sig ut på transfermarknaden. Värvar man istället smart (läs De La Bella & Castro, som kom gratis och gjort succé) och med små medel (läs Vela & Bravo) går det komma väldigt långt.

Mycket är naturligtvis tränare Philippe Montaniers förtjänst, som för övrigt ryktas skriva på ett nytt tvåårsavtal med klubben. Fransmannen har fått ihop en grupp och har sett till att alla drar åt samma håll.

När Sociedad låg femma i tabellen, efter att ha lyft som ett flygplan från den nedre halvan och avancerat uppåt omgång efter omgång, sa Carlos Vela att laget satsar på Champions League. Optimistiskt? Ja visst, men hade klubben och spelarna nöjt sig med att bara nå Europa League, då finns det inga garantier att man hade spelat med samma intensitet och vilja de sista matcherna. Nu var man inte nöjda med Europa League, för man kände att man hade det lag som krävdes för att nå Champions League. Mot Valencia tog man ett stort, stort steg mot den mest ärofyllda klubblagsturneringen. Nu är man fem poäng före sina närmaste konkurrenter, och bara fem matcher återstår.

Jag tror vi kommer få se Real Sociedad i CL nästa säsong. Och bäst av allt, till skillnad från många andra uppstickare har San Sebastián-klubben bevisat att man knappast kommer nöja sig med att bara nå gruppspelet. La Real är redo för större utmaningar.

—

Real Betis och Deportivo La Coruña spelade igår måndag den avslutade matchen i omgång 33. Här kommer några snabba awards från den gångna omgången.

Omgångens trend:
Samtliga lag som är inblandade i bottenstriden – bortsett från Mallorca, som mötte Zaragoza – tog viktiga poäng. Deportivo fick en pinne mot Betis, Osasuna detsamma mot Rayo medan både Celta Vigo och Granada vann på bortaplan mot Levante respektive Espanyol. Allra mörkast ser det ut för Mallorca, som just nu är tabelljumbo.

Omgångens avslagna:
Inramningen var fantastiskt, likaså stämningen på läktaren. Men att bara se Real Madrids startelva i derbyt mot Atlético gjorde att allt genast blev väldigt avslaget. Att matchen från något av hållen inte heller levde upp till förväntningarna spelmässigt gjorde inte saken bättre. För Reals del verkar det inte heller spela någon roll vilket lag man ställer upp med – man slår alltid Atlético.

Omgångens mål:
Jag delar utmärkelsen i två bitar då jag fastnat för två mål väldigt mycket. Först ett som jag redan nämnt, Real Sociedads magiska kontring fram till 2-1 mot Valencia, men också Leo Messis sicksack-mål mot Athletic Club. Få spelare klarar av att ha den bollkontrollen med så många spelare runt sig, och sedan också placera in bollen i mål.

Omgångens skräll:
Att ett motiverat Celta Vigo slår ett just nu väldigt decimerat och direkt uselt Levante kan inte klassas som någon överraskning. Granadas bortaseger mot Espanyol, som jagar Europa League-plats, är däremot en stor skräll och något som verkligen imponerande. Benfica-värvningen Nolito blev matchvinnare med sitt mål.

Matchen med stort M. Matchen som alla världens fotbollsälskare väntat på sedan Champions League-finalerna lottades. Det är dags för säsongens kanske två bästa lag i Europa, FC Bayern och FC Barcelona att drabba samman på Allianz Arena.

Många håller München-klubben som favoriter i mötet, vilket inte alls är konstigt med tanke på hur stabila de varit defensivt under säsongen och samtidigt öst in mål framåt. Barcelona har å sin sida precis som Bayern ångat på i ligaspelet, men ändå svajat i vissa matcher, framför allt i Champions League. Bortamatchen mot Milan i åttondelsfinalen var säsongens sämsta insats för katalanerna, och mot Paris Saint-Germain i kvartsfinalen övertygade man inte heller. Men så är man ändå Barcelona, och har Leo Messi, Andrés Iniesta & Xavi Hernández i laget. Spelare som ofta kliver fram när det som mest gäller, och vet hur det är att avgöra stora matcher. Bara det faktumet gör att dubbelmötet känns hur vidöppet som helst.

Det som det pratas om i Barcelona-lägret inför kvällens är två grejer. Vem ska spela bredvid Gerard Piqué i mittförsvaret och vem spelar av Alexis Sánchez och David Villa? Ja, de flesta tar för givet att Messi är spelklar, och något annat vore konstigt, med tanke på att han även vilade helgens ligamatch mot Levante.

Det mest logiska svaret på den första frågan är förstås Marc Bartra. Den unge mittbacken hoppade in i båda kvartsfinalmötena med PSG och var framför allt i returen på Camp Nou väldigt pigg. På skadelistan finns fortfarande Javier Mascherano och Carles Puyol, samtidigt som Adriano är avstängd. Om Tito Vilanova inte får för sig att flytta ner någon mittfältare som mittback är det enda övriga alternativet Éric Abidal. Egentligen är det ofattbart att det ens går att spekulera i om fransmannen kommer starta, men det faktum att han spelade 90 minuter i helgen och var som en vägg mot Levante, gör att det inte helt kan uteslutas. Däremot är det stor skillnad på Camp Nou och Levante jämfört med Allianz Arena och Bayern München. Med bara ett par vilodagar dessutom tror jag chanserna är väldigt små att vi får se Abidal i kvällens startelva. I returen däremot är det betydligt större chans.

På den andra frågan tror nästa alla medier att Alexis kommer spela medan Villa snällt får inleda på bänken. Det logiska svaret varför stavas nog chilenarens presspel, som alltid varit väldigt bra. Barcelonas försvarsspel börjar med anfallarna, och där har framför allt yttrarna en väldigt viktig roll. Pedro Rodríguez och Alexis är de främsta när det gäller presspelet, vilket gör det mest logiskt att just de spelar från start.

I övrigt tror jag matchen precis som många andra matcher kommer avgöras på marginaler, misstag och individuella prestationer. De som gör minst egna misstag, och utnyttjar motståndarens misstag bäst, kommer skaffa sig ett bra utgångsläge inför returen.

—

Bottenmötet mellan Celta Vigo och Real Zaragoza avslutade igår den 32:e omgången i La Liga. Här kommer omgångens awards:

Omgångens kross:
I höstas slog Málaga Valencia med 4-0 hemma på La Rosaleda. När lagen ställdes öga mot öga på Mestalla i lördags var det helt ombytta roller, där Valencia tog tag i taktpinnen direkt och därefter fullkomligt körde över andalusierna. 5-1 skrevs slutresultatet till, och Éver Banega var den store segerregisören för Los Ché.

Omgångens skådespel:
Jag tillhör den skaran (som bara blir färre och färre) som gillar Diego Costa. Han spelar alltid med en enorm vilja och stor karaktär. Att han däremot är gnällig, filmar och gruffas mycket i allmänhet är en sida jag ogillar med honom. Mot Sevilla, där Atlético vann med 1-0, fick vi se den allra värsta sidan av brassen, och han tog skådespelet till en helt ny nivå. Förstör inte karaktären Costa, men du behöver inte gå så brutalt över gränsen.

Omgångens sexpoängare:
Omgångens absoluta sexpoängsmatch var den mellan Celta Vigo och Real Zaragoza. Trots att Vigo-klubben saknade storstjärnan Iago Aspas och tidigt hamnade i underläge lyckades man ändå vända och vinna matchen med 2-1. Nu är helt plötsligt Zaragoza tabelljumbo.

Omgångens mål:
Rayo Vallecanos 1-0-mål borta mot Mallorca var precis enligt skolboken. Från Rubén i kassen behövdes bara fyra passningar innan Piti volleysköt in bollen i mål. Det såg väldigt enkelt ut, men det är många bitar som ska klaffa för att göra om målet. Om inte annat för Piti, vars tajming och avslut var fullkomligt perfekt.

Omgångens marginaler:
Med bara ett fåtal minuter kvar i matchen mellan Real Madrid och Real Betis fick de sistnämnda ett gyllene läge att kvittera till 2-2. Rubén Castro träffade ribban, och i den efterföljande situationen räddade Raúl Albiol bollen på mållinjen. I anfallet efter stack Madrid och kontrade in 3-1-målet. Ibland, eller rättade sagt väldigt ofta, är det små marginaler som avgör. I det här fallet också en individuell prestation av Cristiano Ronaldo som stod för förarbetet till 3-1-målet.

Omgångens ”släkten är bäst”:
När Valencia tog ledningen med 3-2 på tilläggstid trodde de flesta att Roberto Soldado hade sett till att Los Ché tog alla poäng med sig hem från Cornellà El Prat. Så blev inte fallet. Efter ett försvarsmisstag av den forne Espanyol-försvararen Víctor Ruiz kunde Sergio García stöta in bollen i mål i matchens absolut sista spark. Ibland är släkten bäst.

Omgångens kross #1:
Efter att ha dalat lite i form samtidigt som lagen bakom närmat sig poängmässigt visade Atlético Madrid mot Granada varför de varit ett topplag hela säsongen. Radamel Falcao hittade rätt, Diego Costa sprang sönder försvaret, Koke briljerade på mittfältet och supertalangen Óliver Torres fick spela 25 minuter. Resultatmässigt slutade det 5-0.

Omgångens kross #2:
Deportivo La Coruña har sannerligen prickat in formen. Efter att ha slagit bottenkonkurrenter i tre raka matcher gjorde man av själva farten mos av Levante den gångna helgen. Detta dessutom på bortaplan. Valencia-klubben hade ingenting att sätta emot från start till mål, och Depor som en betryggande och moralhöjande seger med hela 4-0.

Omgångens eufori:
Visst kunde jag lika gett den här utmärkelsen till Giovani dos Santos, vars mål på tilläggstid igår mot Celta Vigo kan bli livsavgörande för Mallorca, eller Júlio Baptistas sena avgörande i Málagas hemmamatch mot Osasuna. Men nej, ingenting går faktiskt upp mot Real Betis vändning i derbyt hemma mot Sevilla. Att vända 0-3-underläge till 3-3, och dessutom slå in kvitteringsmålet i den sista ordinarie spelminuten, det kan inte bli mer eurofiskt än så.

Omgångens osmartaste:
Gary Medel är en duktig fotbollsspelare, men när han inte kan tygla sig och låter sina humörsvängningar gå ut över det sportsliga tappar han ofta allt som har med sunt förnuft att göra. Hans utvisning mot Betis blev direkt matchavgörande, och det var tyvärr inte första, och troligtvis inte sista, gången vi såg han ta ett smått idiotiskt rött kort. Jag tror inte han får någon bonus av klubben den här månaden.

Omgångens frispark:
Klockan hade precis tickat över en minut då Cristiano Ronaldo böjde in 1-0 i närmsta krysset borta mot Athletic Club. Den här gången träffade han bollen mer med insidan av foten än han brukar göra, vilket bara bevisar vilket brett register portugisen har.