Omgångens flygtur:
Málagas uppladdning inför matchen mot Real Sociedad var knappast optimal. Någonting hände med andalusiernas flygplan, varpå man fick nödlanda (vilket däremot gick smärtfritt) innan man fortsätta sin resa till San Sebastián. Hur mycket flygturen hade att göra med La Real sedan körde över Málaga är desto svårare att sia om. Låt oss i alla fall hoppas att det blev en mer sansad och bekväm tur till Dortmund, där Málaga i kväll skall försöka avancera till semifinal i Champions League.

Omgångens effektivaste:
Granada vann bollinnehavet ganska markant, man vann hörnorna med hela 17-2, och hade ett gäng bra chanser därtill. Ändå vann Real Betis matchen med hela 5-1, efter att Rubén Castro stått i centrum med två mål och två assist. Det gäller att vara effektiv.

Omgångens rysningar:
Till och med bortasupportrarna ställde sig upp och applåderade Éric Abidal när fransmannen gjorde comeback på fotbollsplanen efter 14 månaders frånvaro. Ett bevis på att allt är möjligt, och att cancern kan besegras. Att Tito Vilanova var tillbaka på Camp Nou’s tränarbänk förtrollade bara historien ännu mer.

Omgångens mål:
Jag är personligen svag för Pitis 1-0-mål borta mot Celta Vigo, då han retfullt klackade in bollen i mål från nära höll. Men faktum kvarstår att den tekniska prestationen som Gonzalo Higuaín utförde när han på volley slog in Real Madrids kvitteringsmål mot Levante håller ännu högre klass. Världsklass, till och med.

Omgångens kontrast:
Förra spelomgången var Real Zaragozas Abraham Minero en av planens främsta spelare mot Real Madrid. Den här gången? Nja, det gick inte riktigt lika bra. Vänsterbacken blev stor syndabock när Zaragoza förlorade samtliga poäng mot Deportivo La Coruña. Abraham hann både med att göra självmål och bli utvisad.

Omgångens radarpar:
Både Alexis Sánchez och Cesc Fàbregas har fått utstå en del kritik under säsongen, inte minst chilenaren som verkligen haft svårt att hitta rätt. Men mot Mallorca bjöd båda på stor show och verkade inte minst trivas i varandras sällskap. Duon låg bakom de fyra första målen och ökade markant sina spelchanser inför Champions League-returen mot PSG.

Omgångens assist:
Bland ett stort urval har jag fastnat lite extra för Imanol Agirretxes majestätiska framspelning till Antoine Griezmanns 3-0-mål mot Málaga. Tar tar emot bollen felvänd, och vänder sedan upp och slår direkt en perfekt passning, med fel fot dessutom, till en framsturtande Griezmann som sedan placerar in bollen i mål. Perfektion.

Den mållösa tillställningen mellan Real Betis och Getafe – två lag som kämpar om Europa-platser – avslutade den gångna omgången. Här kommer några reflektioner i form av utmärkelsen från densamma.

Omgångens viktigaste:
Celta Vigos och Real Zaragozas poäng mot Barcelona respektive Real Madrid och Osasunas starka bortaseger mot ett tämligen svagt Valladolid i all ära, men ingenting kan mäta sig i samma viktklass som Deportivo La Coruñas trepoängare på Mallorca. A Coruña-klubben hade vid förlust i stort sett kunnat börja planera inför en säsong i Segundan – nu lever hoppet i allra högsta grad, och det är bara fyra poäng upp till säker mark.

Omgångens självmål:
Smörpassning, en perfekt nertagning, och sedan sprang Javi López in bollen i eget mål. Real Sociedad stod för ett riktigt fint anfall, där alla trodde att Antoine Griezmann skulle komma till avslut när han i princip kom helt fri mot Kiko Casilla i Espanyol-målet. Då trampade Javi López på och slog bollen i egen kasse. Knappast meningen, men som alltid väldigt läckert.

Omgångens debutant:
Jag skrev om honom redan för ett par dagar sedan, Málagas Pedro Morales. Chilenaren fick något överraskande chansen från start borta mot Rayo Vallecano – trots att han inte hade spelat en enda minut i Málaga-tröjan sedan han hämtades in i januarifönstret. Så här i efterhand kan man trots allt förstå att landsmannen Manuel Pellegrini spelade Morales från start. Yttermittfältaren stod för två assist och ett mål i 3-1-segern och visade stora kvalitéer. Känns som en lurig spelare som kan avgöra mycket på egen hand.

Omgångens comeback #1:
I över två månader gick Aritz Aduriz mållös. Men på måndagskvällen var det dags igen, när basken blev stor matchhjälte för sitt Athletic som slog Granada med uddamålet 1-0. Kan Aduriz, som gjorde tio mål under hösten, hitta tillbaka till formen igen?

Omgångens comeback #2:
Apropå målskytte, Júlio Baptista var i helgen tillbaka i målprotokollet efter drygt ett och ett halvt års frånvaro. Det beror förstås på de stora skadebekymren som brassen dragits med och att han precis är tillbaka på allvar. Ändå kändes det som det var väldigt nyss som Baptista cykelsparkade in segermålet mot Getafe tidigt förra säsongen. Mot Rayo blev det visserligen ingen cykelspark, men väl en fin nick som betydde 2-1 för Málaga.

—

I kväll tänker och fokuserar vi dock på något helt annat än ligaspelet och den gångna omgången. I afton drar Champions League-äventyret vidare med kvartsfinaler. Av de tre kvarvarande spanska lagen går ett in i sitt kvartsfinalmöte redan i kväll – Barcelona.

Jag råder er alla att läsa Kalle Karlssons eminenta analys av Barcelonas spel och varför de kan vara så överlägsna som de trots allt ändå är i merparten av sina matcher. De har kallats för ett självspelande piano, men det krävs enormt mycket mer än bara en Leo Messi och tio andra spelare för att få pianot att fungera på bästa möjliga sätt.

Lyckas Barça med sin plan fullt ut och om allt klaffar till hundra procent, då kommer man få med sig ett angenämt resultat från Paris i kväll. Ja, då kommer man gå vidare från kvartsfinalmötet med PSG och frågan är om ens något lag har kapacitet att stå emot Barcelona när de är som allra bäst. Returmatchen mot Milan i åttondelsfinalen är egentligen enda tillfället vi har sett Barça riktigt pressade den här säsongen. Det är också det tillfället då katalanerna presterat sin absolut bästa fotboll. De är vana att leverera under press, och känslan är att de bara växer när pressen faller på.

Nu är det dock upp till bevis. Hur bra är säsongens Barcelona? Har man blivit avslöjade, eller kommer man fortsätta vara en av regenterna i fotbollsvärlden? I kväll får vi inte hela svaret, men väl en liten del.

Det enda som är säkert inför kvällen är att Barça inte kommer göra om samma misstag som man gjorde i Milano. Nu kommer man tveklöst pressa högre, spela med högre intensitet, och gå rakare mot mål. Det är därför jag skulle bli väldigt förvånad om inte Cristian Tello är en av elva Barcelona-spelare som startar matchen, just för hans snabbhet och vilja att alltid hitta målet. För det är något som katalanerna kommer sträva efter – mål på bortaplan.

Omgångens nostalgi #1:
Är Sevilla tillbaka på allvar? Under Unai Emerys styre har man på hemmaplan verkligen hittat tillbaka till glansdagarna. På söndagen slog man Zaragoza med klara 4-0, efter att bland annat högerbacken Coke, som i övrigt varit en flopp i Sevilla, nätat två gånger om.

Omgångens nostalgi #2:
Är han tillbaka på allvar nu, David Villa? Känslan är att han är det, efter den senaste veckan. När Cesc Fàbregas inte har presterat på sin toppnivå gavs Villa chansen, och som han tog den. Att Andrés Iniesta dessutom får spela i sin naturliga och bästa position gör valet av Villa i startelvan än mer befogad. Med sitt mål och sina två assist mot Rayo lär ”el Guaje” bara stärkt sina aktier om en startplats.

Omgångens skräll:
Málagas vecka hade gått som på räls… sedan kom Espanyol på besök till La Rosaleda, och tog en blytung 2-0-seger. Málaga kommer få det kämpigt att blanda ligaspelet med Champions League i vår. Nu har man tappat fjärdeplatsen.

Omgångens golazos:
Återigen var det en sådan helg där flera ruggigt läckra mål kom till. Sergio Garcías stenhårda klackmål mot Málaga, Luka Modric hästspark mot Mallorca, eller för all del Sílvios långskott mot Celta Vigo. Och då gillar jag personligen också Rikis 1-0-mål i Galicien-derbyt minst lika mycket som övriga.

Omgångens pinsammaste:
Iago Aspas nerskallning av Carlos Marchena efter bara 29 minuter i Galicien-derbyt säger både en del om vilka känslor han hyser för Deportivo och hur dåligt han kunde tygla dessa känslor. Även om Depor var bättre även innan Aspas visades ut påverkade det naturligtvis Celta Vigo resten av matchen, som man förlorade med 3-1.

Omgångens visselorkan:
Oj, vad oälskad han är på Camp Nou, Raúl Tamudo. Den gamle Espanyol-legenden hoppade in för sitt Rayo och gjorde mål bara efter några minuter. Om visselorkanen var hög när han byttes in, nådde den samma ljudvolym när han gjorde mål.

Omgångens slitvarg:
Han springer, han kämpar, han sliter. Men han blir lika mycket nersparkad också, Atléticos best Diego Costa. Det går inte blunda för brassens storhet. Vem som burit Atléticos anfallsspel sedan nyår råder det inga tvivel om. Han heter knappast Radamel Falcao och är från Colombia, han heter Diego Costa. Med sina två mål borta mot Osasuna blev brassen på nytt stor matchhjälte för Madrid-klubben.

Omgångens nöjdaste:
Borde kanske varit helgens nöjdaste, men det får gå ändå. Óscar González hann nämligen med att först bli pappa, sedan vara med och ta en viktig poäng mot Málaga, innan han förlängde sitt kontrakt med Valladolid med ytterligare tre år. Och ja, en pinne mot Málaga är väldigt bra om man som Valladolid har som primärt mål att hålla sig kvar i ligan.

Omgångens besked:
Real Sociedad har på allvar gett sin in i jakten på en Champions League-plats. Segern mot Atlético var det definitiva kvittot på att Philippe Montaniers manskap inte kommer bli att leka med i vår. Detsamma gäller Paco Jémez Rayo Vallecano, som tog en stabil 2-0-seger mot Espanyol och också gav besked att man fortfarande är med i kampen om platserna som ger spel ute i Europa.

Omgångens rekord:
Atlético Madrid förlorade visserligen mot Real Sociedad, men en som i alla fall kan vara lite nöjd efter matchen är Thibaut Courtois. Förutsättningarna inför matchen var att om belgaren skulle hålla nollan i minst 34 minuter skulle han slå Abel Resinos gamla rekord från säsongen 1991/92 i antalet minuter utan att släppa in mål på hemmaplan. Det blev 34 minuter och väl det för Courtois, som nu är rekordman i Madrid-klubben.

Omgångens miss:
Frågan är om inte Roberto Soldado stod för en av säsongen absolut grövsta missar när han brände öppet mål från bara ett par meter mot Athletic Club. Det personifierade också hela Valencias insats, som var ruggigt ineffektiva framför mål. Det blev inte heller några poäng för ”fladdermössen” i Baskien.

Omgångens mål:
Leo Messi hoppade in sista halvtimmen, och hann med att näta för 17:e ligamatchen i följd. Och vilket mål han slog till med. Efter ett samarbete med Alexis Sánchez fick Messi bollen i straffområdet av chilenaren och chippade retfullt bollen över Daniel Aranzubia i Deportivo-målet. Det såg ganska enkelt ut, men ack så svårt tekniskt nummer som kräver både spelförståelse och tajming på hög nivå.

Omgångens blåsning:
Målet har rullats om och om igen på Sportbladet de senaste dagarna. Ja, målet som var mål men inte blev det. Vicente Iborras kanonkula till frispark mot Getafe som tog via ribban och in dömdes, som ni förmodligen redan känner till, inte som mål. Domarteamet såg helt enkelt inte att bollen klart och tydligt var över mållinjen, vilket kostade både Iborra ett drömmål och Levante viktiga poäng.

Ett gäng ordentligt sömniga matcher, ett par derbyn, ett el Clásico och en match som innehöll allt och lite till. Det hände mycket den gångna omgången.

Omgångens sömnpiller:
Hela tre matcher den gångna omgången slutade mållöst. Toppmötet mellan Málaga och Atlético personifierar på ett sätt samtliga tre mötena (även Deportivo–Rayo & Espanyol–Valladolid). Det var chansfattigt, viljelöst och i allmänhet väldigt sömnigt. Vilket lag som lider mest av resultatet? Utan tvekan Deportivo, som nu har en allt längre väg att vandra för att fixa nytt kontrakt.

Omgångens derby #1:
I höstas vann Levante mot ”storebror” Valencia i stadsderbyt. Fladdermössen som historiskt alltid varit nummer ett i staden hade därför revansch att utkräva när lagen drabbades samman på Mestalla i lördags. Det såg också länge ut att bli Valencia-seger, men veteranen José Barkero ville annat och skickade in kvitteringen med bara en minut kvar av ordinarie speltid. Matchen slutade 2-2, och Levante vann överraskande över två möten mot sin derbykonkurrent den här säsongen.

Omgångens derby #2:
Det spelades derby även norr i Spanien, närmare bestämt i Pamplona. Om Valencia-derbyt är betydligt mer snällare är det mellan Osasuna och Athletic knappast särskilt vänligt. Och det small också en del när lagen drabbades samma på El Sadar i Pamplona. Osasuna var det klart bättre laget, som både skapade mest och var spelmässigt bäst. Ändå vann gästerna från Bilbao, efter ett mål i mitten av andra inprickat av Markel Susaeta. Ibland tryter logiken sett till spelet på planen. Segern betyder oerhört mycket för Athletic – medan Osasuna inte tagit sig ur bottenträsket.

Omgångens målskytt:
Sevilla repade sig snabbt efter utslagningen ur Copa del Rey förra veckan. I måndags tog man sig an Celta Vigo hemma på Ramón Sánchez Pizjuán och visade sig verkligen från sin bästa sida. Álvaro Negredo var mannen för dagen då spanjoren gjorde hela tre mål i 4-1-segern. Lossnar det på riktigt nu för andalusierna?

Omgångens match:
Två av säsongens uppstickare – Real Sociedad och Real Betis – ställdes öga mot öga på Anoeta Stadion i San Sebastian i söndags, och det bjöds på fantastiskt underhållande fotboll. Hög intensitet, många vackra mål, flera individuella tekniska nummer och bäst av allt: otrolig spänning. Det slutade 3-3 sedan Betis först tagit ledningen med 2-0, tappat till underläge 3-2, för att på slutet – genom januarivärvningen Dorlan Pabón – sätta kvitteringsbollen. Spansk fotboll när den är som bäst.

Omgångens tragiska:
Ni känner redan till vad som hände i slutet mellan Real Madrid och Barcelona. Katalanerna blev blåsta på en straff efter att Adriano fälts av Sergio Ramos i straffområdet. När domaren valde att fria situationen blev Barcelona-spelarna irriterade å det grövsta, vilket de inte var sena med att påpeka för Pérez Laza som dömde matchen. Till och med Andrés Iniesta blev varnad för snack, vilket jag knappt tror har hänt förut.

Det bekymrar något enormt att en ny el Clásico-match skall få ett sådant tragiskt slut. Matcher av den kalibern förtjänar bättre. Vad ska de yngre supportrarna hemma i soffan egentligen tro när det blir kalabalik efter varje match?

Kaká förtjänar fler minuter – var skillnaden mot Depor
Jag brukar normalt sett inte stirra mig blind på statistik, även om den ofta är väldigt talande och emellanåt också förvånande. Men i vissa fall är det svårt att inte ta statistik på fullaste allvar. Kakás facit i Real Madrid är ett sådant exempel. När han presterar går det ofta bra för huvudstadsklubben. Jag vägrar tro att det är en tillfällighet att Madrid vunnit samtliga (!) 39 matcher som brassen antingen nätat själv i eller assisterat en medspelare till mål.

Efter helgens ligamatch mot Deportivo La Coruña är det faktiskt precis det extrema facit Kaká sitter på. 39 matcher där han gjort mål eller spelat fram till mål i – Real Madrid har vunnit alla. Så blev även fallet mot Depor, även om det satt hårt inne. Efter Rikis fenomenala avslut i första halvlek som gav 1-0 till Galicien-klubben, ryckte sedan Real Madrid upp sig någorlunda i andra. Fast det var mest en annars hårt kritiserad brasse med nummer åtta på ryggen som klev fram.

Först placerade Kaká, som fick chansen från start, in kvitteringen drygt tjugo minuter från slutet. Bara ett par minuter före full tid serverade han sedan Cristiano Ronaldo med en briljant instickare i straffområdet varpå portugisen kunde spela vidare till Gonzalo Higuaín som hade öppen kasse.

Kaká var den stora skillnaden, och när han spelar bra, ja då vinner Real Madrid.

Att brassen både förtjänar och kommer få mer speltid efter helgens insats är glasklart. Frågan är bara om han kommer få det redan i de två kommande Clásico-mötena och den hyperviktiga matchen mot Manchester United nästa vecka. Jag hade inte blivit förvånad om Kaká fanns med i startelvan mot United. Jag hade för den delen inte blivit det om han startade mot Barcelona i kväll heller.

Real Sociedad har blandat sin in i CL-striden
Det blev inget sagolikt sagolikt slut för Athletic Club när man spelade det sista derbyt på San Mamés mot Real Sociedad i fredags. För trots att det började bra sedan Ibai Gómez volleysköt in 1-0 med en riktig kanonträff, tog sedan gästerna från San Sebastián över och vann sedermera med 3-1.

Efter mål av anfallstrion Antoine Griezmann, Imanol Agirrexte och Carlos Vela fullbordade Real Socieda segern på San Mamés. ”La Real” har nu verkligen gett sig in i striden på den åtråvärda fjärdeplatsen som genererar spel i Champions League kommande säsong. Och det är sannerligen ett lag man inte bör underskatta. Den nyss nämnda anfallstrion är bara tre av lagets många giftiga spelare. Faktum är att Real Sociedad är en av få klubbar som har spelarmaterial bra nog för att kunna rotera regelbundet i startelvan. Det klarar man av, och därför är de senaste resultaten inte heller särskilt häpnadsväckande.

Mot Athletic satte Philippe Montanier såväl Carlos Vela som Rubén Pardo på bänken från start. Med klasspelare som Asier Illarramendi, Chory Castro och tidigare nämnda Griezmann och Agirretxe har man ibland råd att vila lite spelare. Det tyder också på att La Real redan nu hade varit redo för att ta steget ut till Europa. Om man gör det är väl den stora utmaningen att behålla nyckelspelarna. Gör man det kan det vara början på något riktigt, riktigt bra. För spelarmaterialet besitter enormt kvalité redan nu men framför allt ruskigt stor potential.

Villa borde vara given mot Milan
David Villa har fått oförtjänt lite speltid den här säsongen. När han väl spelat har han ofta gjort det bra, och också ofta hittat nätmaskorna. Faktum är att Villa är den spelare som gjort flest mål sett till antalet minuter han har spelat i La Liga den här säsongen. Bara det tyder på någonting.

Mot Sevilla låg Barcelona under med 1-0 i pausvila på Camp Nou. Då ändrade Jordi Roura (jag gissar att beslutet togs av Tito Vilanova från New York) om lite inför andra. Han bytte ut Alexis Sánchez, satte in Cristian Tello i chilenaren ställe men bytte också position på David Villa. ”El Guaje” fick en mer central roll, liknande den han hade i Valencia. Leo Messis utgångsposition blev då något ut på högerkanten, eftersom Tello huserade till vänster, men den lille argentinaren vek allt som oftast in centralt på banan och överlappades på kanten av Dani Alves.

Taktiken fungerade alldeles utmärkt. Villa nätade direkt, och Tello erbjöd bredd och speed. Att Pedro Rodríguez är given i de viktigaste matcherna har varit en självklarhet under hela säsongen, och jag tvivlar på att det kommer ändras. Däremot borde David Villa onekligen petas in i startelvan framöver ändå – då till bekostnad på i första hand Cesc Fàbregas. Dels för att Andrés Iniesta är och förblir allra bäst centralt på mittfältet, och dels för att Villas målproduktion behövs mer än någonsin. Framför allt mot Milan i Champions League-returen, då Barcelona sannerligen måste köra full fart framåt.

Även om det inte blev några poäng för Sevilla på Camp Nou i söndags så visade man ändå goda intentioner. Med fenomenale Iván Rakitic i spetsen hotade man katalanerna gång efter annan och hade bara Álvaro Negredo haft siktet rätt inställt hade man mycket väl kunnat åka hem med poäng i bagaget. Unai Emery har fått bättre ordning på Sevilla – som möter Atlético i en viktig Copa del Rey-semifinal senare i veckan.

—

Omgångens mål:
Rayo Vallecanos mittback Jordi Amat stod för omgångens i särklass läckraste mål. När spelet inte gick Rayos väg tog Espanyol-lånet saken i egna händer och drämde till som siste man. Bollen gick över såväl medspelare som motspelare, och seglade till slut över Jaime i Valladolid-målet.

Omgångens historiska:
Som om Amat inte var nöjd där. Nej, för bara sekunder innan hans mäktiga fullträff stod han nämligen för att mål i egen kasse. Och det är faktiskt första gången i La Ligas historia som en spelare både gör mål och självmål under en och samma minut. Vilken prestation.

Omgångens passningsfot:
Beñat har varit lite ur form efter nyår, något han själv till och med har påpekat. Men han verkade åtminstone vaknat på rätt sida inför matchen mot Málaga. Där låg Beñat med sin smått fantastiska högerfot bakom samtliga tre Betis-mål i den storstilade 3-0-segern.

Omgångens svensk:
Daniel Larsson har fått överraskande mycket speltid i Real Valladolid så här långt, men i 2-1-segern borta mot Rayo bevisade han verkligen sin klass. Med sin enorma löpvilja sprang han sönder Rayos vänsterkant. Att han petar Patrick Ebert när denne är tillbaka från skada finns inte på kartan, men Larsson stärkte definitivt sina chanser om att få fortsatt mycket speltid.

Omgångens skräll:
Europa-succén Levante hade vid tre poäng mot Osasuna blandat sig in i Champions League-striden. Nu föll man hemma på Ciutat de Valencia med 2-0, något som måste ses som en riktig skräll. Kanske har Europa-spelet blivit väl tungt för Sergio Ballesteros och grabbarna.

Spelarflykter, ägare som inte håller vad de lovat, eller för den delen gömmer sig och inte uttalar sig när de bör, ekonomiska problem, avstängning av UEFA och fantastiskt bra på planen. Hitta en gemensam nämnare.

Nä, jag vet. Det var inte särskilt svårt. Ändå är det otroligt fascinerande att Málaga CF – trots problemen vid sidan av planen och trots att spelare som Santi Cazorla, Salomon Rondón och Nacho Monreal lämnat klubben – fortsätter övertyga spelmässigt. På den gröna mattan verkar det inte finnas någon hejd på Málagas succésäsong. Monreals försäljning i januari? Äh, nye vänsterbacken Vitorino Antunes har skött sig exemplariskt sedan han kom till klubben från Pacos de Ferreira. Manuel Pellegrino verkar ha en magiskt kraft som kramar ur det bästa av varje individ.

Han har återupplivat Joaquín. Han har gjort Martín Demichelis till en gigant. Han har trott på Ignacio Camacho. Han har sett Willy Caballeros enorma kapacitet. Han har till och med gett såväl Javier Saviola som Roque Santa Cruz luft under vingarna – i alla fall emellanåt.

Det verkar inte spela någon roll för Pellegrini vilka som lämnar Málaga. Han tar det han har, och gör något utöver det vanliga med det materialet. Vem hade trott att Málaga skulle vara en av höstens stora överraskningar i Champions League efter den kaosartade sommaren med spelarförsöljningar av både Cazorla och Rondón? Om det nu fanns ett par stycken, så var det inte mer än så. Resten blev rejält överraskade.

Vem hade trott att Málaga skulle vara en lika stor överraskning i ligaspelet och vara det lag som just nu innehar fjärdeplatsen? Nä, jag tror inte det var särskilt många heller. Och inte heller idag, när klubben från den spanska solkusten för första gången ger sig in i ett Champions League-slutspel tror jag inte många har särskilt stora förhoppningar på Málaga. Kanske är det bäst så, det brukar uppenbarligen vara då de presterar som allra bäst.

Jag tror Málaga kommer ordna ett finfint resultat på Dragão ikväll, för att sedan fixa avancemanget till kvartsfinalen hemma på La Rosaleda. Jag kan mycket väl ha fel, men en sak har jag lärt mig under säsongen. Vad som än händer kan och ska man aldrig underskatta Málaga CF och deras förmåga. Förmodligen överraskar de oss igen. Eller har ni börjat tro på Málaga nu?

—

Här kommer omgångens awards från helgens ligaspel. Lite i skymundan av den stundande Champions League-omgången – men ändå inget som får glömmas bort.

Omgångens självklara:
Att Real Sociedad, för åttonde (!) matchen i rad spelar med en man mer. Denna gången var det Levante och Nikos Karabelas som drog på sitt rött kort. Det påverkade dock inte matchen nämnvärt då slutresultatet 1-1 även var detsamma innan utvisningen i den 57:e matchminuten. Men den stora frågan är hur länge den här trenden kommer hålla i sig för La Real?

Omgångens kontrast:
18 minuter av dominans och en 2-0-ledning. Sedan fick Real Madrid Sergio Ramos utvisad, och Rayo Vallecano tog istället över taktpinnen och förde resten av matchen. Det blev dock aldrig något mål vilket gjorde att det där riktigt spänningen aldrig existerade.

Omgångens målskytt:
Leo Mess… Nä, faktiskt inte. För att argentinaren gör två mål i en ligamatch hör snarare till vanligheterna än tvärtom. Omgångens målskytt heter Gary Medel. Den stentuffe chilenaren, som i många fall mer efterliknar en rugbyspelare än en fotbollsspelare, satte två baljor i Sevilla segermatch mot Deportivo. Att Medel gör mål är i sig högst ovanligt. Att han gör två han i snudd på aldrig hänt förut. Det har åtminstone aldrig gjort det sedan hans ankomst till Sevilla.

Omgångens målsumpare:
Jösses Alexis Sánchez. När man trodde det skulle vända efter målet mot Getafe blev det istället tillbaka på ruta ett. Mot Granada sumpade Alexis tre jättelägen. Han borde se och lära lite av landsmannen Gary Medel. Hur han kan ha gjort fler ligamål än Alexis är smått otroligt, både med tanke på hur mycket speltid den sistnämnde fått och de chanser som medspelarna skapat åt honom. Jag tror tyvärr Barcelona kommer lägga ut Sánchez på transfermarknaden i sommar om du inte börjar prestera. Det hade åtminstone jag gjort.

Omgångens hatmöte:
Helgens kanske hetaste match sett till temperatur runt om matchen och sett till den historiska aspekten var helt klart den mellan Osasuna och Real Zaragoza. En vattenflaska sägs ha inlett det som idag kallas för ett hatmöte. Varken Osasuna eller Zaragoza har några direkta rivaler om man ser geografiskt. Därför ter det sig inget konstigt att de heta känslor som blossat upp mellan klubbarna faktiskt gjort det. Vem vill inte ha en fiende att slåss emot? Mer om hur det en gång startade och hur relationen står sig utlovas vid ett annat tillfälle.

Matchen lagen emellan den här gången vann Osasuna,efter tidigt avgörande av Kike Sola, och knallar därmed förbi Zaragoza i tabellen. Bara det gör förlusten än yngre för Aragon-klubben – som för övrigt inte legat under strecket vid ett enda tillfälle den här säsongen. Nu ligger man i farozonen på platsen precis ovanför, men har fortfarande fyra pinnar ner till Celta Vigo.

Dagen D – det är upp till bevis för Valencia. Ikväll möter man PSG, och man har alla förutsättningar till att få med sig ett bra resultat inför returen.

Sedan Ernesto Valverde tog över som tränare för Valencia har man stött på de flesta topplag i La Liga, och gjort det med blandade resultat. Men det är först nu det gäller på allvar, det är först nu man skall lärt sig av sina misstag och dra nytta av det man allra bäst på. Först ikväll ställs man inför sitt första riktigt stora uppdrag. Det är lite ”nu eller aldrig”-känsla över Valencia idag. Dubbelmötet med PSG betyder så mycket på så många olika sätt.

I början av 2000-talet spelade Valencia två Champions League-finaler, och man var ett ständigt återkommande lag långt fram i turneringen. Nu var det sex år sedan klubben nådde CL-kvartsfinal, något som måste ses som ett stort misslyckande. Valencia har alltid haft ambitionerna att vara ett topplag i Europa, men de senaste årens ekonomiska bekymmer har gjort det omöjligt att kunna mäta sig med de allra största. Ändå har man lyckats överträffa många, kanske till och med sig själva, i ligaspelet där man gjort väldigt bra resultat. Men ute i Europa har det gått sämre för fladdermössen, som de kallas, något som kanske vänder i afton.

Sett till det spelarmaterialet Valverde har till sitt förfogande är ett ett väldigt bra lag. Man har en av Spaniens mest lovande och redan främsta målvakter i Vicente Guaita. Adil Rami är en mittback av hög europeisk kvalité en bra dag, portugisen João Pereira var EM:s kanske bästa högerback och på de offensiva mittfältspositionerna kryllar det av små tekniska lirare som är väldigt underskattade.

Först nu efter nyår har Valencia fått tillgång till hela sitt spelarmaterial efter flera år av stora skadeproblem. Sergio Canales är tillbaka efter ett och ett halvt års frånvaro, och har redan visat fin form, även om han förmodligen är mer lämpad för ett inhopp mot PSG. Éver Banega, som körde över foten med sin egen bil när han skulle tanka för ett drygt år sedan, har också han kommit tillbaka och på allvar nått toppformen igen.

Det var längesedan vi såg ett Valencia i sitt rätta jag – ett Valencia där alla bitar fallit på plats. Trots att det finns ett par spelare borta till kvällens match finns nu inga ursäkter. Man har en starkare trupp än på många år och det finns nu inga ursäkter. Man har alla förutsättningar som finns för att göra kvällens match till en historiskt väldigt minnesvärd och skaffa sig ett utomordentligt utgångsläge inför returen.

Mestalla, klubben och hela staden Valencia suktar efter framgång. Och det finns nog inget bättre läge än att möte ett storsatsande PSG i ett sådant här tidigt skede av deras projekt. Ibrahimovic, Lavezzi och Pastore? Äh, det är dags för spelare som Soldado, Banega och Feghouli att kliva fram och verkligen bevisa hur bra de är och vilken kapacitet de faktiskt besitter.

—

Mitt i all Champions League-yra kommer här också omgångens awards från den senaste ligaomgången.

Omgången genomklappning #1:
Aj aj, Depor. Det går riktigt tungt för A Coruña-klubben just nu. När supportrarna hoppades på en vändning inför hemmamötet med bottenkonkurrenten Granada blev pressen på spelarna för stor – och det gick åt andra hållet istället. Deportivo klappade ihop fullständigt och föll på Riazor med hela 3-0.

Omgångens genomklappning #2:
För två helger sedan visade Athletic fjolårsform när man slog tabelltvåan Atlético med 3-0 hemma på San Mamés. I lördags förlorade samma lag, med i princip samma lag på banan, med 4-0 hemma mot Espanyol. Gnetiga och hittills underpresterande Espanyol, som dessutom inte överdrivit i sin målproduktion under säsongen. Snacka om genomklappning, Athletic.

Omgångens passning:
Andrés Iniestas passning som skar igenom hela Getafes försvar i söndags tål att ses om och om igen. Och att det var det som krävdes för att Alexis Sánchez skulle hitta rätt i ligaspelet gör passningen än mer värdefull. Ögongodis på allra högsta nivå.

Omgångens målskytt:
Ett långskott, ett friläge och ett mål från nära avstånd efter en fantastisk 100-meters löpning. Cristiano Ronaldo hann med det mesta mot Sevilla, och bevisade för jag vet inte vilken gång i ordningen vilken otrolig målskytt han är. Pass på, United.

Omgångens förlängda svit:
Jag skrev om det även förra veckan, Real Sociedads rekord i att ha spelat flest raka matcher där motståndarlaget fått minst en spelare utvisad. Den sviten förlängdes i helgen, då Real Zaragoza-debutanten Hector Hernández blev utvisad redan efter 20 minuter. ”La Real” vann sedan även matchen med 2-1 efter mål av Antoine Griezmann och Imanol Agirretxe.

Omgångens ”supersub”:
Nelson Valdez hoppade in för sitt Valencia när bara två ordinarie spelminuter återstod mot Celta Vigo. När matchen fem minuter senare blåstes av hade paraguayanen blivit stor matchvinnare efter att ha knoppat in segermålet i matchens sista sekund. Det var för övrigt Valdez FEMTE mål på tilläggstid sedan han kom till Valencia i somras. Och då är det värt att notera att han inte fått särskilt mycket speltid.

Omgångens rekord:
Real Sociedad har slagit ett nytt La Liga-rekord. Flest antal gjorda mål? Flest insläppta mål? Mest mål på huvudet? Nej nej, inget sådant. Man har nämligen i sex raka matcher spelat i numerärt överläge. Det började redan mot Sevilla den 20 december, och har fortsatt med Real Madrid, Deportivo, Barcelona, Celta Vigo och nu allra senast Mallorca. Alla nyss nämnda lag har alltså fått minst en man utvisad mot Real Sociedad, och sviten på sex raka matcher innebär alltså nytt ligarekord.

Omgångens tifo:
Hemmapubliken på Mestalla stod för en enastående tifo när Valencia mötte Barcelona i söndags. Det man formade var överdelen av Valencias klubbmärke innehållandes en fladdermus. Det verkade också ha gett en extra dimension till hemmalagets spel, då de gjorde en av sina bättre insatser under säsongen.

Omgångens självmål:
Att Cristiano Ronaldo är den som avgör Real Madrids matcher hör till vanligheten. Men att han avgör – för motståndarlagets skull – är desto ovanligare. Det var dock precis det han gjorde när han skallade bollen i eget nät mot Granada. Men han kan alltid trösta sig med att nu ha nätat mot samtliga lag i ligan.

Omgångens comeback #1:
Efter närmare 16 månader gjorde Júlio Baptista comeback på La Rosaleda för sitt Málaga. Men det var ungefär det man kommer minnas från matchen mot Real Zaragoza, som slutade oavgjort.

Omgångens comeback #2:
Apropå comebacker och skadebekymmer. Felipe Mattionis karriär har så här långt inte blivit riktigt vad han hade tänkt sig, men i helgen fick han äntligen spela fotboll igen. Detta för första gången i officiella sammanhang på över två år och åtta månader. Ett par besvärliga korsbandsskador är det som hållit brasilianaren borta från spel så pass länge, men mot Levante var han återigen tillbaka. För första gången för sin ”nya” klubb Espanyol också. Ja, han har ju varit i klubben i flera år, men inte förrän nu fått göra debut.

Omgångens vidrigaste:
Diego Costa är inte världens mest sympatiske och ödmjuke fotbollsspelare. Men ingen förtjänar att bli så förnedrad som brassen blev när Real Betis-försvararen Antonio Amaya spottade Costa rakt i ansiktet. Domaren missade situationen, men jag hoppas avstängningen blir lång och smärtsam för Amaya.

Omgångens överraskning:
Sett till hur det sett ut för Athletic Club respektive Atlético Madrid under säsongen måste slutresultatet 3-0 till de förstnämnda ses som en stor överraskning. Det var åtminstone det som hände under söndagskvällen, och Bilbao-laget vann på ett storstilat sätt. Ser man däremot till Atléticos hårda spelprogram, att man saknade Radamel Falcao och dessutom vilade spelare som Koke, Gabi & João Miranda blir det inte lika ologiskt. Men det går inte ta ifrån Athletic sin fina insats. Har man äntligen prickat in formen nu?

Omgångens överraskning #2:
Det är bara lyfta på hatten för Rayo Vallecano. Med ytterst små marginaler har man lyckats något osannolikt bra den här säsongen. Och sämre gick det inte i omgångens toppmötet mot Real Betis – som man enkelt slog med klara 3-0. Det är bara konstatera att Rayo kommer blanda sig i striden om Europa-platser under våren.

Omgångens självmål:
Självmål tenderar ofta att vara väldigt vackra, på sitt egna lilla vis. Så även Antonio Rukavinas mot Levante, där serben mer eller mindre sprang in med bollen i eget mål efter att Obefemi Martins dragit med sig den i straffområdet. Oturligt nog – för både Rukavina och hans Valladolid – blev självmålet till ett segermål för Levante.

Omgångens inhopp:
Juan Bernat stod för ett fantastiskt inhopp för sitt Valencia mot Deportivo. Med sin kvickhet och fina teknik var han en direkt bidragande orsak till att Valencia till slut lyckades vända och vinna på Riazor. Ge oss lite mer av Bernat, Valverde. Tack på förhand.

Omgångens ”bara för att”:
Cristiano Ronaldo trodde han skulle ta alla rubriker efter sitt hattrick mot Getafe. Då gjorde Leo Messi fyra mål mot Osasuna. Gemensamt för båda är att formkurvan pekar spikrakt uppåt i alla fall, vilket känns lovande med tanke på onsdagens el Clásico.

Omgångens väckarklocka:
Sevilla stod för en utomordentlig insats när man besegrade Granada med klara 3-0. Låt se det som en rejäl väckarklocka till Atlético, som inte riktigt var på tårna mot Athletic. På torsdag möts som bekant de båda lagen i Copa del Rey-semifinal. Formmässigt just nu fördel Sevilla.