Så är då årets sista Masters-turnering, Paris Masters, till ända.

Läge att summera och betygsätta säsongens alla Masters, alltså.

Here goes!

INDIAN WELLS
Indian Wells, USA, 5-8 mars
Finalen herrar: Roger Federer – John Isner 7-6(7), 6-3
Finalen damer: Victoria Azarenka – Maria Sjarapova 6-2, 6-3
Betyg: ++++

Det är alltid något speciellt med årets första Master. Precis som att Australiska öppna får en liten boost i anseende tack vare att det är säsongens första Grand Slam. Årets Indian Wells bjöd på några skrällar (dåvarande världselvan John Isner seger över Novak Djokovic i semin, David Nalbandians kvartsfinalplats efter segrar över Marin Cilic, Janko Tipsarevic och Jo-Wilfried Tsonga), en spännande debut (Milos Raonics första match mot Roger Federer, förlust i tre set), ett starkt semifinalfält med tre spelare ur toppkvartetten samt inledningen på ett makalöst återtåg (Federers, som senare under året återerövrade tronen som världsetta). Isner gjorde en av sina bästa turneringar och matcher (semifinalen mot Djokovic) i karriären. På damsidan visade Victoria Azarenka att hon inte blivit mätt och belåten efter segern i Australiska öppna – och återigen malde hon ner rivalen Sjarapova i en stor final. Den där rivaliteten skulle under säsongen komma att utvecklas till en blivande klassiker den är på god väg att bli.

http://www.youtube.com/watch?v=kce90X80uXE

MIAMI
Key Biscane, USA, 19 mars-1 april
Finalen herrar: Novak Djokovic – Andy Murray 6-1, 7-6(4)
Finalen damer: Agnieszka Radwanska – Maria Sjarapova 7-5, 6-4
Betyg: +++

Att Roger Federer skulle förlora mot Andy Roddick (en av blott tre förluster i karriären mot amerikanen – schweizaren har 21-3 i inbördes möten) existerade på förhand inte i någons verklighet, men på Crandon Park i Key Biscane, Miami förvandlades plötsligt planeten Tellus till en ding ding värld. Semifinalfältet var återigen starkt, men att Andy Murray bjöds på två walkover (Raonic i tredje omgången och Rafael Nadal i semifinalen) bidrog förmodligen till hans slätstrukna figur i finalen mot Djokovic. På damsidan föll favoriterna Serena Williams och Victoria Azarenka redan i kvartsfinal och Maria Sjarapova noterade sin tredje raka stora finalförlust. På det hela taget intressanta turneringar, men helhetsintrycket drogs ner av de inte så högklassiga finalerna och olägliga walkovers (både Raonic-Murray och Nadal-Murray var på förhand högintressanta matcher).

http://www.youtube.com/watch?v=S-DvJQTZEiw

MONTE CARLO
Roquebrune-Cap-Martin, Frankrike, 16-22 april
Finalen: Rafael Nadal – Novak Djokovic 6-3, 6-1
Betyg: +++

Jag älskar som bekant grusturneringar, men i och med att Monte Carlo Masters är en frivillig 1000-turnering har den inte samma nerv och hetta som övriga Masters. Men det skrevs trots allt historia i årets upplaga av turneringen då Rafael Nadal vann sin åttonde(!) raka titel, trots att Novak Djokovics sällsynt svaga insats i finalen (vilket berodde på att hans farfar gick bort under veckan då turneringen spelades) var smolk i bägaren för oss tittare.

http://www.youtube.com/watch?v=HatCrwrlmFQ

MADRID
Madrid, Spanien, 7-13 maj
Finalen herrar: Roger Federer – Tomás Berdych 3-6, 7-5, 7-5
Finalen damer: Serena Williams – Victoria Azarenka 6-1, 6-3
Betyg: +++

Det allra mesta kom att handla om det kontroversiella blåa gruset – vilket förärade turneringen smeknamnet ”Smurf Masters”. Gruset blev en stor snackis, rent spelmässigt var det dock något av en katastrof. Toppspelarna (och framför allt grusspecialisterna) klagade på att det var betydligt snabbare än vanligt grus och dessutom halt. Nadal gjorde en av sina sämsta matcher på länge när han tappade 5-2 till 5-7 i avgörande set mot Fernando Verdasco i tredje omgången, dåvarande världstvåans första förlust någonsin mot landsmannen, och Novak Djokovic föll även han mot en landsman – Janko Tipsarevic – i kvartsfinalen. De mest minnesvärda matcherna var andra omgången mellan Roger Federer och Milos Raonic (där Raonic på nytt pressade schweizaren och återigen tvingade fram ett avgörande set), semifinalen mellan Juan Martín del Potro och Tomás Berdych och finalen mellan Federer och Berdych, där Federer jobbade sig tillbaka in i en match som såg ut att glida honom ur händerna. På damsidan var Serena Williams helt överlägsen och tappade bara ett set, mot Caroline Wozniacki i åttondelsfinalen.

http://www.youtube.com/watch?v=_4iQ5aQWTWs

ROM
Rom, Italien, 14-21 maj
Finalen herrar: Rafael Nadal – Novak Djokovic 7-5, 6-3
Finalen damer: Maria Sjarapova – Li Na 4-6, 6-4, 7-6(5)
Betyg: ++++

Grussäsongens klart bästa Master. Turneringen på herrsidan bjöd på det mesta: en hemmafavorit (Andreas Seppi) som fällde jätten John Isner och räddade ett knippe matchbollar mot Stanislas Wawrinka, en Novak Djokovic som återigen var på gott spelhumör, en Rafael Nadal som stundtals såg helt omänsklig och oslagbar ut, en formstark David Ferrer som trots Nadals nämnda omänsklighet gav sin landsman skrämselhicka i semifinalen och en stukad Roger Federer som blev snudd på överkörd av Djokovic. Finalen var dessutom så välspelad som en final mellan ”Rafa” och ”Djoker” ska vara. På damsidan tog Maria Sjarapova chansen när värsta fienderna Victoria Azarenka och Serena Williams drog sig ur turneringen med skador, höll huvudet kallt i finalen mot Li Na och lyckades äntligen bärga en stor titel efter alla tillkortakommanden.

http://www.youtube.com/watch?v=ivuKSZ2g6Qs

http://www.youtube.com/watch?v=sC27w2Aw8ps

TORONTO
Toronto, Kanada, 4-13 augusti
Finalen herrar: Novak Djokovic – Richard Gasquet 6-3, 6-2
Finalen damer: Petra Kvitová – Li Na 7-5, 2-6, 6-3
Betyg: ++

På grund av London-OS, som avslutades veckan före Toronto Masters (Canadian Open/Rogers Cup), var det flera stora namn som valde att stå över årets sjätte Master – och de som valde att dyka upp i Toronto (Montréal i damernas fall) halkade ur turneringen som en kollektiv bambi på hal is. Novak Djokovic var den som visade störst vinnarinstinkt och seglade enkelt till finalen (bortsett från en liten speed bump i form av veteranen Tommy Haas), där han dansade hem säsongens tredje titel om möjligt ännu enklare. På damsidan föll favoriterna som flugor och Petra Kvitová vann en tresetsrysare mot Li Na, som alltså återigen saknade is i magen i en stor final efter en stark turnering.

http://www.youtube.com/watch?v=y84dUk4VEzI

http://www.youtube.com/watch?v=_5QO0pi0GPs

CINCINNATI
Mason, USA, 11-19 augusti
Finalen herrar: Roger Federer – Novak Djokovic 6-0, 7-6(7)
Finalen damer: Li Na – Angelique Kerber 1-6, 6-3, 6-1
Betyg: +++

Var milt uttryckt ett uppsving efter ganska avslagna Toronto Masters, och det snabba underlaget bjöd på en del riktigt intressanta händelser. Lucky losern Jeremy Chardys skrällseger över Andy Murray i raka set, till exempel. Och Milos Raonics starka insats (segrar över Richard Gasquet, Marcos Baghdatis och Tomás Berdych) som tog honom hela vägen till kvartsfinal (där det blev förlust mot Stanislas Wawrinka i en tät tresetare). Novak Djokovic fick en oförskämt bekväm resa till finalen efter riktigt lojt uppträdande från Juan Martín del Potro i semifinalen och Roger Federer var oerhört hungrig på en ny titel efter OS-frossan (förlust mot Murray i finalen). I finalen drabbades Djokovic av gummiarm redan i matchens första duell och blev fullkomligt utklassad i första set. I andra samlade han ihop sig, men föll efter ett gastkramande tiebreak – och Federer bärgade sin femte Cincy-titel (slog i och med det Mats Wilanders gamla rekord). På damsidan fick Li Na så äntligen gå hela vägen, efter de där tunga förlusterna tidigare under året. Angelique Kerber var dock den som imponerade mest – i kvartsfinalen utmanövrerade hon Serena Williams i raka set och i semifinalen kämpade hon ner Petra Kvitová i en tät tresetare. Hon tog dessutom ledningen i finalen efter ett grymt förstaset, innan Li Na tog över matchen och snuvade tyskan på titeln.

http://www.youtube.com/watch?v=MhGwjZ4Xd8o

SHANGHAI
Shanghai, Kina, 8-14 oktober
Finalen: Novak Djokovic – Andy Murray 5-7, 7-6(11), 6-3
Betyg: +++++

Andy Murray såg återigen snudd på orubblig ut i sin favoritturnering, som han vunnit två gånger (2010 och 2011). Även Novak Djokovic gasade för fullt fram till finalen, medan Roger Federer såg en smula omotiverad ut i åttondelsfinalen mot landsmannen Stanislas Wawrinka, innan han klappade ihop fullständigt mot Murray i semifinalen (turneringens samtliga fyra toppseedade spelare – Federer, Djokovic, Murray, Berdych – fanns för övrigt med i semifinalfältet). Finalen mellan Djokovic och Murray blev precis så episk som vi kunde hoppas. Murray kopplade tidigt greppet om matchen, pepprade Djokovic med blytunga forehandslag och slet upp stora hål i hans hårdhudade defensiv med obarmhärtig aggressivitet. När Murray sedan hade matchboll i egen serve vid ställning 5-4, 40-30 trodde nog de allra flesta att loppet var kört för Djokovic – men i själva verket var det inledningen på hans makalösa vändning. Resten är historia.

http://www.youtube.com/watch?v=5N33MLBaC9U

PARIS
Paris, Frankrike, 29 oktober-4 november
Finalen: David Ferrer – Jerzy Janowicz 6-4, 6-3
Betyg: +

Vi kan förvisso ha sett en ny stjärna födas i den sensationella kvalspelaren och skrällmaskinen Jerzy Janowicz, men säsongens ödesdigra schemaläggning tog verkligen död på den här turneringens nerv. Toppspelarna föll som käglor och många var direkt loja och oinspirerade i sina respektive förlustmatcher. Det för Paris så långsamma och märkliga underlaget (har för övrigt aldrig gillat grön hardcourt, men det hör egentligen inte till saken) i kombination med den trista attityden från vissa spelare gjorde att en del matcher höll smärtsamt låg kvalitet. Däremot var det givetvis roligt att äntligen få se slitvargen David Ferrer höja en Masters-buckla mot taket, samt att följa Janowicz magiska äventyr.

Att tippa Paris Masters 2012 har visat sig vara snudd på omöjligt. Spelarna som jagade en plats i nästa veckas slutspel i London – Nicolás Almagro, Richard Gasquet, Milos Raonic och John Isner – befinner sig alla i till synes väldigt djupa formsvackor och föll som käglor. Inte speciellt lägligt, om man säger så.

Novak Djokovic och Andy Murray slarvade bort sina matcher mot Sam Querrey respektive Jerzy Janowicz och kan således inte upprätthålla toppkvartettens totala dominans över Masters-turneringarna.

Så klart alltid roligt med skrällar, men det är mycket som känns underligt i Paris i år. Det här att turneringen kofotats in mellan Basel/Valencia och World Tour Finals är ju allt annat än optimalt. Det har varit en lång och krävande säsong för toppspelarna, och att misstänka att de inte gick för fullt i sina matcher (kanske till och med tankade) är knappt ens att betrakta som särskilt konspiratoriskt.

Förstår inte varför man inte kunnat skjuta fram slutspelet en vecka (ja, jag vet att spelarna ville korta ner säsongen, men ändå), alternativt göra en rockad så att Paris Masters spelades veckan där Basel/Valencia låg.

För jovisst, det är kul med skrällar och kul när andra spelare får chansen att visa vad de går för – men inte under dessa omständigheter. Och det är i ärlighetens namn ett kvitto på den här turneringens låga kvalitet (2012 årets upplaga av den, alltså) när samtliga av de fyra spelare som vanligtvis gör upp om finalplatser och titlar inte ens finns med i kvartsfinalfältet:

1. Tomás Berdych vs Gilles Simon.
2. Janko Tipsarevic vs Jerzy Janowicz.
3. David Ferrer vs Jo-Wilfried Tsonga.
4. Sam Querrey vs Michael Llodra. 

Personligen tror jag att det med största sannolikhet blir Tomás Berdych eller Jo-Wilfried Tsonga som gör upp om titeln. Om nu inte David Ferrer fäller Tsonga i dagens kvartsfinal, vilket är fullt möjligt.

Berdych borde helt enkelt sätta stopp för Simon, som tog sig hit tack vare att Kei Nishikori tvingades lämna walkover.

Kvartsfinalen mellan Querrey och Michael Llodra kan gå lite hur som helst, och ärligt talat spelar det mig ingen större roll vem som tar den semifinalplatsen. Att de två möts i en Masters-kvart och alltså gör upp om en biljett till semin känns minst sagt… märkligt.

När nu Tipsarevic efter gårdagens seger över Juan Mónaco – och Nicolás Almagros förlust mot Tsonga – är klar för World Tour Finals är risken ganska stor att han är ungefär lika motiverad att vinna som Djokovic/Murray/del Potro. Jerzy Janowicz har med andra ord en riktigt god chans att ta sig till semifinal. Vilket faktiskt vore riktigt kul.

Så, vad tror ni om en semi mellan Berdych och Janowicz, och en mellan Tsonga och Querrey?

Gårdagen bjöd som bekant på en hel del drama – och inte bara en, utan två ordentliga praktskrällar.

Det hela började med att världstrean Andy Murray brände en matchboll i egen serve och lät matchen mot 21-årige Jerzy Janowicz rinna honom ur händerna. Mycket påpassligt dagen efter rivalen Novak Djokovics kollaps när han med dunder och brak chockbesegrades av Sam Querrey efter att ha vunnit åtta raka game i första och inledningen av andra set.

Senare under torsdagen föll också formstarka Juan Martín del Potro, som hade elva raka segrar inför åttondelsfinalen, i raka set mot 121-rankade veteranen Michael Llodra (som dessförinnan slagit ut John Isner): 6-4, 6-3.

Så kan det gå.

* * *

Som tur var gjorde åtminstone några toppspelare sitt jobb:

• David Ferrer hade visserligen bekymmer mot Stanislas Wawrinka efter en övertygande matchinledning, men kunde slutligen vinna ganska enkelt i skiljeset: 6-2, 4-6, 6-2. Minns faktiskt inte när jag sist såg träffsäkra Ferrer svara för så många oprovocerade misstag. Ett ganska tydligt tecken på att underlaget är en smula… underligt.

• Tomás Berdych blev helt överkörd i första set mot Kevin Anderson, men samlade ihop sig och säkrade en biljett till kvartsfinalen: 1-6, 6-3, 6-4.

• Jo-Wilfried Tsonga hade inte lika lätt för Nicolás Almagro som Berdych hade i Stockholm Open. Franske hemmahoppet behövde två tiebreak för att avfärda spanjoren: 7-6(4), 7-6(3).

• Juan Mónaco bjöd sannerligen upp till kamp, men Janko Tipsarevic stod pall och bärgade segern: 6-3, 3-6, 6-3. Serbiske världsnian har därmed säkrat en plats i World Tour Finals nästa vecka, eftersom utmanarna Mónaco, Richard Gasquet, John Isner och Milos Raonic fick tidiga respass här i Paris.

Raonic, ja. Han hade inte överdrivet mycket att säga till om i matchen mot Sam Querrey. Var typ inte i närheten av att rubba amerikanen i dennes serve och föll i raka set: 6-3, 7-6(1). Så var det med den saken.

Mer om dagens kvartar inom kort.

* * *

Alla resultat:

Han hade inte besegrat en topp 10-spelare på ett år (Jo-Wilfried Tsonga i Valencia Open 2011) – och han lyckades bara plocka totalt tio poäng i första set mot världstvåan Novak Djokovic i Paris Masters.

Men skam den som ger sig.

Två set senare stod han som vinnare – efter att ha vänt ett till synes omöjligt 0-6, 0-2-underläge, dundrat in 18 servess och räddat sex av tio breakbollar: 0-6, 7-6(5), 6-4.

Onekligen 23-rankade amerikanens största seger hittills i karriären.

Så här svarade han på frågan om hur tankarna gick när han låg under med 0-2, och alltså tappat åtta raka game, i andra set:

– Det var lite pinsamt. Jag gick till platsen där Casey, min fysioterapeut/kiropraktor sitter […] och sa ”jag hoppas att jag kan vinna två game i det här setet”. När jag väl hade vunnit de där två gamen fann jag mig tillrätta. Jag kände att ”okej, det är allt jag vill ha”. Men sen började det gå bra och jag fick större självförtroende, började serva bättre och blev lite mer aggressiv.

Djokovic, som blir ny världsetta på måndag och dessutom blir krönt som säsongsetta efter Roger Federers beslut att stå över Paris Masters, missade samtliga fem breakbollar i avgörande set och har nu 70-12 i matchfacit i år. ”Sam spelade väldigt bra, han servade väldigt bra”, var hans förklaring till den snöpliga förlusten.

Undrar om Federer ångrar beslutet att hoppa över Paris Masters nu…

Och undrar hur världstrean Andy Murray hanterar det här. Det ligger väldigt nära till hands att tro att han lägger i ytterligare en växel för att bärga sin första Masters-titel i år och på så vis upprätthålla toppkvartettens totala dominans över 1000-turneringarna.

Med tanke på att både knepiga Marin Cilic (förlust mot Jerzy Janowicz) och nu även rivalen Djokovic är undanröjda höjs hans chanser att vinna, som redan innan var goda, markant.

Inte sedan Robin Söderling vann just Paris Masters 2010, efter finalseger över Gaël Monfils, har en spelare utanför topp 4 (Federer, Djokovic, Murray, Rafael Nadal) vunnit en Master. Dessa fyra spelare har alltså bärgat de 17(!) senaste tusingarna. Backar man bandet ännu längre bak är det endast fyra av de senaste 35 som bärgats av någon annan än Federer, Djokovic, Murray och Nadal (dessa fyra är Nikolaj Davydenko i Shanghai 2009, Ivan Ljubicic i Indian Wells 2010, Andy Roddick i Miami 2010 och Söderling i Paris 2010).

Kanske blir 2012 året då en lägre rankad spelare, inspirerad av Sam Querreys enorma bedrift, kliver fram och sätter Big Four i ordentlig gungning?

Favoritskapet vilar nu tungt på Murray. Personligen hoppas jag att han pallar trycket – även om jag inte skulle bli förvånad om ännu en dunderskräll lurar i någons bakficka. Paris Masters är trots allt något av en skrällarnas turnering.

Och det finns en hel del spelare utanför topp 4 som har potential att gå hela vägen: Juan Martín del Potro, Tomás Berdych (titulant 2005), David Ferrer, Jo-Wilfried Tsonga (titulant 2008) och Kei Nishikori för att nämna några.

Detta är i sanning spännande tider, mina vänner.

Okej, gårdagen bjöd alltså på en hyfsat stor skräll: 69-rankade kvalspelaren Jerzy Janowicz spöade 15-rankade Marin Cilic i raka set: 7-6(6), 6-2. 21-årige Janowicz tappade endast tio poäng i egen serve och dundrade in nio servess.

Matchen var över på drygt en och en halv timme.

Imponerande.

21-åringen möter troligen världstrean Andy Murray i nästa omgång.

* * *

Ovan nämnde Murray möter i dag forne världstolvan Paul-Henri Mathieu, som slog Roberto Bautista-Agut i raka set: 6-4, 7-5.

* * *

Vi bjöds på ytterligare en liten skräll i går: 75-rankade Igor Sijsling besegrade Valencia Open-finalisten Alexandr Dolgopolov efter bara en timmes spel: 6-4, 6-2.

Sijsling möter världsnian Janko Tipsarevic i nästa omgång.

* * *

Sjätteseedade hemmafavoriten Jo-Wilfried Tsonga överlevde en riktig nagelbitare mot landsmannen Julien Benneteau: 6-2, 4-6, 7-6(2).

Vad som i första set såg ut att bli en promenadseger för världssjuan utvecklades till en betydligt mer dramatisk historia.

– Det var mycket spänning, mycket intensitet, en väldigt komplicerad öppningsmatch för mig. Jag kämpade till slutet. Jag höll mig kvar och jag är glad över att jag klarade det för det var inte enkelt, säger en lättad Tsonga efter den darriga segern.

Tsonga behöver bara vinna en till match, och på så vis nå kvartsfinal i Paris, för att säkra en plats i World Tour Finals nästa vecka. Förra året gick han till final i både Paris och WTF, och föll båda gångerna mot Roger Federer.

Tsonga möter Nicolás Almagro eller Albert Ramos i åttondelsfinalen.

* * *

Kei Nishikori, som drog sig ur Swiss Indoors i Basel förra veckan på grund av skada, seglade enkelt vidare till åttondelsfinal efter seger över wildcard-spelaren Benoit Paire: 7-6(2), 6-2.

Nishikori förvaltade fyra av tio breakbollar och stängde matchen efter en timme och 35 minuters spel.

Han möter forne världssexan Gilles Simon eller lucky losern Victor Hanescu i nästa omgång.

* * *

Det blir amerikanske servekanonen Sam Querrey som står för motståndet i Novak Djokovics första match i turneringen. Querrey ledde över spanjoren Fernando Verdasco med 6-1, 1-1 när Verdasco tvingades kasta in handduken på grund av en nackskada.

* * *

Alla resultat:

Roger Federer har alltså valt att stå över Paris Masters, vilket jag förutspådde redan i september.

Detta innebär inte bara att han förlorar positionen som världsetta, eftersom han den 5 november tappar sina poäng från Basel, Paris och World Tour Masters 2011 – det betyder även att han inte heller har chansen att avsluta året som världsetta. Det kommer i stället Novak Djokovic att göra, för andra året i rad.

Federers beslut innebär så klart också att Djokovic och Andy Murray ensamma får bära favoritskapet.

Låt oss ta en lite närmare titt på lottningen:

FÖRSTA SEKTIONEN

Victor Hanescu fick ta Roger Federers plats i egenskap av lucky loser. Åker förmodligen ut redan i sin första match, mot Gilles Simon (som slog Marcos Baghdatis i raka set tidigare i dag). Sett till både formkurva och kapacitet borde rimligtvis Stockholm Open-vinnaren Tomás Berdych slugga sig vidare till semifinal. Uppstickare? Tja, Kei Nishikori bör inte underskattas, men frågetecken råder kring Japanettan i och med den skada han ådrog sig under Japan Open. I övrigt finns här inga spelare som borde ställa till några större bekymmer för världssexan. Matchen mellan Richard Gasquet och Kevin Anderson kan bli intressant. Anderson har varit i hyfsat bra form på sistone, likaså Gasquet – och fransmannen krigar som bekant om en plats i World Tour Finals (oddsen talar dock emot honom, med tanke på den tuffa lottningen – han lär inte ta sig förbi Berdych).

Han går vidare till semifinal: Tomás Berdych.
Skrällvarning: Kei Nishikori.
Bubblare: Richard Gasquet, Gilles Simon.

ANDRA SEKTIONEN

Murray på samma halva som Berdych – kan bli en intressant repris av US Open-semifinalen. Den gången stördes dock den hårdservande tjecken med det ovanligt höga uppkastet av skoningslösa kastvindar, så den här eventuella semifinalen har potential att bli betydligt jämnare och mer dramatisk. Murray har dock fått en ganska tuff lottning till semin. Trots att Murray har överlägsna 7-1 i inbördes möten med Marin Cilic är kroaten en spelare som världstrean har svårt för. Även en formstark Alexandr Dolgopolov eller en Janko Tipsarevic på humör kan ställa till besvär för skotten, men det är ändå strider han borde gå vinnande ur. Cilic blir förmodligen den stora utmaningen, om han nu inte åker ut redan i öppningsmatchen mot skrällspelaren Jerzy Janowicz eller är skadad/omotiverad/ur form mot Murray. Chansen finns även att Murray får möta Juan Mónaco i en eventuell kvartsfinal, men det bör noteras att

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Marin Cilic.
Bubblare: Janko Tipsarevic, Juan Mónaco.

TREDJE SEKTIONEN

Den näst mest intressanta sektionen. Tredjeseedade (i Federers frånvaro) David Ferrer är i bra form och bärgade i går sin sjätte titel för säsongen – lika många som Federer. Har dock aldrig tidigare tagit sig förbi kvartsfinalen. Blir det semidebut i år? Möjligen. Jo-Wilfried Tsonga är den som delar på favoritskapet i den här sektionen, och han bröt sin öppningsmatch i Valencia på grund av skada förra veckan. Han brukar dock alltid leverera inför sin hemmapublik och har faktiskt en finalplats från förra året (förlust mot Federer) att försvara. Nicolás Almagro och Stanislas Wawrinka kan ställa till problem för Ferrer/Tsonga på vägen, trots att Almagro i princip är helt avsågad från slutspelsracet och därför kanske inte så motiverad som krävs för att fälla en topp 10-spelare i en Master. Att Denis Istomin föll mot Carlos Berlocq, som hade snudd på förödmjukande 7-18 i matchfacit på sina senaste 25 matcher, i första omgången är för övrigt ett kvitto på Istomins katastrofalt risiga form. Känns helt vansinnigt att han spelade åttondelsfinal i Wimbledon för bara några månader sedan…

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

FJÄRDE SEKTIONEN

Juan Martín del Potro är i superform, har tio raka segrar och gav styrkebesked i Basel där han bärgade titeln efter seger över sin nemesis Roger Federer. Mammutservarna John Isner och Milos Raonic har visserligen inte visat några formtoppar på sistone, men är alltid farliga på hardcourt inomhus. Raonic kan ställa till besvär mot favoriten Djokovic i en eventuell åttondelsfinal och Isner kan störa del Potro. De två matcherna har potential att bli riktigt sevärda, men helst av allt hoppas jag på en kvartsfinal mellan del Potro och Djokovic. En match som argentinaren faktiskt har chans att vinna, trots att Djokovic får ses som favorit.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro.
Bubblare: Milos Raonic, John Isner.

SEMIFINALERNA: Murray slår Berdych, Djokovic slår Ferrer.
FINALEN: Djokovic slår Murray.

Ska man slänga in några brasklappar är det väl att Tsonga mycket väl kan ta sig till semifinal, buren av sin energiska hemmapublik, och väl där har han tveklöst kapacitet att bjuda Djokovic på en ordentlig kamp. Och finaler mellan Djokovic och Murray har på sistone visat sig vara ordentligt svårtippade, så den känns som en öppen historia.

Det blev en repris av Stockholm Open 1991.

Ja, inte spelmässigt – men väl resultatmässigt.

Den gången, för 21 år sedan, kämpade andraseedade Boris Becker ner förstaseedade hemmafavoriten Stefan Edberg i fem set efter att ha tappat första set.

I 2012 års upplaga av tourens äldsta inomhusturnering var det förstaseedade Jo-Wilfried Tsonga som började bäst mot andraseedade Tomás Berdych.

Efter ett tidigt break vid ställning 2-2 och stabilt servande tog Tsonga rättvist ledningen i matchen.

I andra set grejade han ett nytt break, återigen vid ställning 2-2 och var dittills solid som granit i sina servegame. Berdych hade enorma problem att bryta Tsongas dominans och hade dessutom bekymmer även i egen serve.

Men plötsligt, vid ställning 4-3 till Tsonga, var det som om fransmannen började tänka på annat och tappade koncentrationen. Han tappade förstaserven helt och blev bruten till 4-4, sedan igen efter att Berdych hållit sin serve.

6-4 till Berdych – och matchen var helt öppen igen.

Efter det slarviga andra setet kändes det som att Tsonga förlorat momentum, samtidigt som Berdych alltmer vuxit in i matchen. Tsonga började svaja ordentligt i egen serve, spelade inte alls lika enkelt och effektivt, förlorade fokus i de långa bollduellerna och såg märkbart frustrerad ut.

Avgörande set blev trots det det klart mest välspelade setet i matchen. Berdych fick fason på sina returer, spelade med betydligt större säkerhet och tålamod ju längre matchen led.

Och i takt med att Berdychs självförtroende sköt i höjden började tvivlen smyga sig in i Tsongas huvud. Setet blev ett ställningskrig där båda naggade varandras servegame och bjöd på riktigt dramatiska bolldueller.

I slutänden var det dock Berdychs soliditet och psykologiska överlägsenhet som gav honom segern. De här båda herrarna har mötts förr, och tjecken vet att det gäller att vara på tårna när luckorna i Tsongas spel (och psyke) börjar synliggöras.

Den här förlusten borde dock svida ordentligt för Tsonga, och hålla honom vaken en natt eller två. Han hade ett ypperligt läge att fixa dubbelt break i andra set men slarvade bort det med våghalsigt spel. Det blev kostsamt.

Att Tsonga räddade två matchbollar i egen serve vid ställning 5-4, för att sedan dundra in ett dubbelfel vid nästa matchboll känns nästan symptomatiskt för både matchen och Tsonga. Guldet blev till sand.

Och sett till hela veckan är Berdych en klart värdig vinnare. Han har gått från klarhet till klarhet och levererat stabil tennis med få undantag. I finalen i dag lyfte han sitt spel i det tuffaste läget och när det behövdes som allra mest.

Blir riktigt intressant att se vad han kan åstadkomma i Paris Masters och World Tour Finals senare i höst.

Det började ju så bra för Jo-Wilfried Tsonga.

Nytt break, återigen vid ställning 2-2 – och själv var han kassakåpssäker i egen serve. Kändes inte som att Tomás Berdych ens var i närheten av att bryta tillbaka.

Men vid ställning 4-3 till Tsonga kom det stora raset. Fransmannen missade en hel drös förstaservar, Berdych högg som en kobra och förvaltade sin andra breakboll i matchen.

Detta efter att Tsonga slarvat bort ett förträffligt läge att gå upp två break vid ställning 4-2, 30-30 i Berdychs serve. Tsonga hade kommandot, men valde att lägga en onödig och inte alltför välplacerad stoppboll, som Berdych attackerade på och kunde sedan bärga gamet.

Vid ställning 5-4 till Berdych kom så ännu fler enkla misstag från Tsonga och Berdych kunde vinna sitt fjärde raka game.

1-1 i set och den här finalen känns plötsligt helt oviss igen.

Jo, finalen är lite av en sluggerfest så här långt. Inte särskilt överraskande.

Vad som däremot är en smula överraskande är att Tomás Berdych blev den första av finalisterna att tappa serve – och han gjorde det redan i matchens femte game.

Han räddade visserligen tre breakbollar (den första med ett servess) men förlorade nästan varenda av de längre bollduellerna.

Jo-Wilfried Tsonga däremot, han var totalt omutlig i sin serve. Berdych har inget svar alls på fransmannens tunga serve och verkar nöja sig med att få bollen över nät. Samtidigt imponerar Tsonga i sitt returnerande. Försöker placera sina returer långt ut mot baslinjen och gärna nära inpå kroppen på Berdych, som ibland har lång återhämtningstid efter serven.

Tsonga spelar enkelt, smart och effektivt. Ett vinnande koncept så här långt – och en rättvis seger i första set, 6-4.

Robert Lindstedt och Nenad Zimonjic föll alltså mot Bruno Soares och Marcelo Melo i dubbelfinalen: 6-7(4), 7-5, 10-6.

Lindstedts 17:e finalförlust (på totalt 33 finaler). Dock först turneringen tillsammans med nya dubbelpartnern Zimonjic, så det får ändå ses som en stark insats.

Men att de ledde med 1-0 i set och 4-2 i andra set lär nog svida ordentligt i morgon.

Nu vankas det alldeles strax singelfinal mellan förstaseedade Jo-Wilfried Tsonga och andradito Tomás Berdych. Veckans tveklöst häftigaste final. Att döma av hur de presterat hittills känns det på förhand som att Berdych är knapp favorit. Vi vet dock vad Tsonga är kapabel till, så förhoppningsvis blir det en välspelad och underhållande tillställning det här.

Du kan följa spektaklet här i bloggen och på Twitter (@bollaravstahl). Kör en klassisk liverapportering light här i bloggen med korta analyser efter varje set, och mer direkt uppdatering på Twitter.

Nu kör vi!