40 titlar på grus.

Ja, det är ju verkligen inte för inte som Rafael Nadal kallas The King of Clay.

I och med spanjorens finalseger över Stanislas Wawrinka tangerar Nadal Thomas Muster som spelaren med näst flest grustitlar under karriären (Guillermo Vilas toppar listan med 45).

Det blev inte jättemycket till final, tyvärr. Vilket var väntat – dels med tanke på att Nadal hade överlägsna 8-0 i matcher och 17-0 i set mot Wawrinka, och dels för att schweizaren inte hade de bästa förutsättningarna inför matchen.

Nadals segersiffror skrivs till 6-2, 6-4 och trots en hel drös brända breakbollar var det aldrig något snack om vem som ägde den här finalen.

Wawrinka grät faktiskt efter matchen. Helt rätt inställning. Även om han själv måste insett vilken omöjlig uppgift som stod inför honom så går en sann atlet ut på banan för att vinna. Ett nederlag ska alltid svida, även när det kommer mot en av de bästa spelarna sporten någonsin skådat.

Och schweizaren ska vara grymt nöjd med sina prestationer under turneringen. Om jag räknat rätt så kommer rankningspoängen han inkasserar inte att räcka till att knuffa ner Janko Tipsarevic från positionen som världstia – men det kommer bara att skilja ynka tio poäng mellan dem.

Bara en tidsfråga innan Wawrinka slår sig in på topp 10 igen, för första gången sedan 2008 (då han nådde toppnoteringen 9).

Beträffande Nadal är det egentligen bara detaljer han behöver jobba på inför Franska öppna. Backhanden måste bli bättre generellt. Serven har sviktat. Och han måste bli bättre på att stänga matcherna. Måste få ordning på de där väldigt okarakteristiska fokusdipparna.

Lite besynnerligt hur mycket han valt att spela under sin comeback, förresten. 2013 hade han spelat 33 matcher vid den här tiden på året – inför årets Rome Masters har han redan spelat 31.

Okej att han behöver mycket matchträning inför Roland Garros, men hade det inte varit vettigt att stå över knepiga Madrid och fokusera fullt ut på Rom? Finns väl ingen direkt risk att han bränner ut sig, men det här intensiva spelschemat är lite oroväckande med tanke på att just hård matchning var en av orsakerna till fjolårets knäskada.

Nåväl.

Världsfemman är så klart en av huvudkandidaterna även till titeln i Rom, men har den här gången hamnat på samma halva som rivalen Novak Djokovic. Vi får titta närmare på lottningen i morgon, hann inte i kväll.

Tills dess – buenos noches!

* * *

På damsidan var finalen lika ospännande som på herrsidan. Serena Williams försvarade sin titel från 2012 efter 6-1, 6-4 mot Maria Sjarapova.

Williams har nu överlägsna 13-2 i inbördes möten och tolv raka segrar mot Sjarapova.

http://www.youtube.com/watch?v=d8975sVxf1k

Semifinalen mellan Rafael Nadal och Pablo Andújar blev mycket riktigt en ickematch. Setsiffrorna 6-0, 6-4 talar sitt tydliga språk.

Precis som väntat skulle gårdagen komma att handla om två helt andra kombattanter – världssexan Tomás Berdych och 15-rankade Stanislas Wawrinka.

Det är svårt att betrakta Wawrinkas seger som en skräll. Vi var nog många som höll honom som favorit inför drabbningen. På grus är han helt enkelt en säkrare spelare än Berdych, när han presterar på topp.

Semifinalen följde samma mönster som Wawrinkas senaste matcher i turneringen: bärgade första set övertygande men dippade i andra. Som om energin tillfälligt sinade, typ. Men till skillnad från mot Grigor Dimitrov och Jo-Wilfried Tsonga gick det trögt även i skiljeset.

Så pass trögt att Berdych, som vred initiativet ur händerna på schweizaren i slutet av andra set, kunde ordna ett tidigt break.

Vid 2-4, 15-40 i egen serve såg det verkligen inte ljust ut för Wawrinka. Han såg trött och sliten ut, och från mitten av andra set hade han blivit fullständigt överkörd i Berdychs servegame samtidigt som han hela tiden pressades i egen.

Tv-kommentatorerna inledde till och med en resumé över hans prestationer de senaste veckorna, inklusive här i Madrid, i tron att han inte hade tillräckligt med bränsle i tanken för att mäkta med en vändning.

Vilket i och för sig inte hade varit konstigt. Schweizaren har haft ett tufft spelschema den senaste tiden, och dessutom gått långt i de senaste turneringarna han ställt upp i.

Wawrinka hade dock inga som helst planer på att ge upp utan kamp. Han lyckades till slut hålla efter några horribla missar från Berdych och gav sedan allt i Berdychs servegame vid 4-3 – och det räckte hela vägen till ett servegenombrott, hans första på två set.

I och med det breaket skiftade momentum återigen, och tjecken såg märkbart skärrad ut. Så pass att han lät sig pressas på nytt i egen serve vid ställning 5-4 till Wawrinka.

Några minuter senare kunde schweizaren sträcka händerna mot skyn i en heroisk segergest – han var klar för final efter en fantastisk vändning: 6-3, 4-6, 6-4.

Oerhört imponerande att Wawrinka lyckades hålla nerverna i styr och leverera sin bästa tennis när det gällde som mest. Samtidigt svagt av Berdych att vika ner sig på det där sättet. När han misslyckades att förvalta sina breakbollar vid 4-2 var det som att precis alla tvivel man kan ha ute på en tennisbana plötsligt knockade världssexan.

Strategiskt smart av Wawrinka att inte gå för fullt i returgamen i andra och tredje set. Han insåg nog hur mycket det skulle krävas för att bryta Berdych när han servar så bra, och efter att ha hamnat i underläge tidigt i tredje set tror jag att han försökte fokusera på sin egen krånglande serve, i väntan på rätt läge i Berdychs.

För man vet att det alltid kommer lägen när det börjar dra ihop sig, när man själv kan slappna av och bara maxa, medan motståndaren har pressen att fortsätta leverera på topp för att inte riskera att tappa ledningen.

I det stunderna brukar det vara små marginaler och de avgörs ofta med bara några få poäng. I går var det Wawrinka som vann den psykologiska kampen.

Inte helt vanligt att Berdych dippar så där i sådana lägen längre – han har ju verkligen fått ordning på huvudet under de senaste åren.

Alldeles oavsett var det en grymt välförtjänt seger för Wawrinka, som varit den spelare som imponerat allra mest under turneringen och nu alltså är klar för sin första Masters-turnering sedan 2008 (Rome Masters, förlust mot Novak Djokovic).

http://www.youtube.com/watch?v=hUQbo1jEREw

Så, hur ser hans chanser i finalen ut då?

Jag tror att det blir väldigt väldigt tufft för Wawrinka. Matchen i går avgjordes visserligen inte sent på natten, men sent på kvällen. Tredje raka kvällsmatchen för Wawrinka, alltså. Råder därför ingen tvekan om att Nadal är den fysiskt fräschare av de båda, särskilt efter att han avfärdade Andújar så snabbt och dessutom mitt på dagen.

Nadal har därför klart bättre förutsättningar och är dessutom en väsentligt bättre spelare än Wawrinka. Om schweizaren går för fullt från start kan han möjligen ta ett set, men jag har svårt att se ett annat scenario än att Nadal vinner det här i två raka.

* * *

På damsidan är Serena Williams och Maria Sjarapova klara för final, efter semifinalsegrar över Sara Errani (7-5, 6-2) respektive Ana Ivanovic (6-4, 6-3).

Inte särskilt oväntat att världsettan och -tvåan möts i finalen, även om framför allt Williams stött på några vägbulor. Blev som bekant nollad för första gången sedan 2008 i andra set mot wildcard-spelaren Anabel Medina Garrigues i kvartsfinalen.

Mot Sjarapova brukar hon dock plocka fram sitt allra bästa spel – och den tunna luften gynnar i första hand världsettan.

Vill väldigt gärna se att Sjarapova äntligen lyckas besegra sin nemesis, och det vore onekligen lägligt att göra det på grus, men det är svårt att inte hålla Williams som favorit.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=7iNqgGjJkrc#t=961s

Vi har nästan tillryggalagt ännu en Masters-vecka.

Och vi har bjudits på en del fantastiska matcher. Och en del förunderliga.

I går fick vi till exempel se en Rafael Nadal som under stora delar av matchen var rejält ur gängorna mot landsmannen David Ferrer (som i sin tur spelade lika resolut som mot Tommy Haas i kvartsfinalen).

Inte ovanligt att Nadal börjar segt, men efter den där varningen vid ställning 40-15 i egen serve tidigt i första set var det som att allt mer eller mindre rasade för världsfemman. Han blev alltså varnad för att ha brutit mot 25-sekundersregeln (som säger att det inte får ta längre tid än 25 sekunder mellan poängen), blev fly förbannad och blev sedermera bruten. Trots två gamebollar.

Fortsatte sedan käbbla med domaren vid sidbytet.

Märkligt beteende. Det är ju ingen hemlighet att Nadal hatar den där 25-sekundersregeln, men det är knappast domarnas fel att den existerar och att de måste se till att den åtföljs. Varför inte bara svälja förtreten – det är trots allt samma för alla – kan man tycka.

Nåväl.

Ferrer kämpade på riktigt jäkla bra. Nadal som sagt ur gängorna men bara vägrade ge upp.

Jag vet inte riktigt om det är så att Ferrer inte kan besegra Nadal eller Nadal som inte kan förlora mot Ferrer.

Att döma av den där horribla missen från Ferrer (se klippet ovan) vid ställning 4-6, 5-6, 15-30 i Nadals serve – en poäng som alltså hade kunnat ge Ferrer matchboll – är man så klart benägen att hävda att Ferrer inte kan besegra Nadal.

Men hade han verkligen vunnit ens om han gjort rätt val och fått matchboll?

Jag är inte så säker. Jag menar, Ferrer spelade ruskigt bra i första och andra set. Nadal presterade stora delar av matchen långt under sin nivå. Ändå vinner Nadal – dessutom efter att ha nollat världsfyran i avgörande set: 4-6, 7-6(3), 6-0.

Trots att Nadal fortfarande svajar emellanåt (backhanden är på tok för svag, serven instabil och de osedvanliga fokusdipparna är märkliga) har han en så sjukt hög lägstanivå.

Att han skulle förlora mot Pablo Andújar, som svepte Kei Nishikori i raka set (6-3, 7-5), känns helt osannolikt. Att Andújar är klar för semifinal i en Master är redan en tillräckligt stor skräll.

* * *

Stanislas Wawrinka var numret för stor för Jo-Wilfried Tsonga. Intressant att han utvecklats så mycket på den mentala planet på så kort tid. I går uppträdde han med mycket större självförtroende än i exempelvis Monte Carlo.

Den gången drog Tsonga längsta strået i en tajt tresetare.

I går var Wawrinka liksom beredd på att Tsonga skulle inleda svagt och sedan sakta men säkert växa in i matchen. Som han brukar göra.

Han lät sig därför inte stressas av att Tsonga kämpade till sig andra set, utan höll sig lugn och förlitade sig på att han i grunden faktiskt är en bättre spelare än Tsonga. Personligen vill jag påstå att Tsonga har högre högstanivå, delvis på grund av att han när han hittar sitt flyt kan rubba motståndarens matchrytm med sitt irrationella och varierade spel, men generellt är Wawrinka helt enkelt en säkrare spelare.

Förutom när nerverna spökar. Och det verkar som att han äntligen börjat jaga undan dem.

* * *

Tomás Berdych slog Andy Murray i raka set: 7-6(3), 6-4. Inte ett dugg oväntat. Att Murray tvingades slita hund mot Gilles Simon i åttondelen är ett ganska gott kvitto på hans låga nivå på grus.

Berdych är en stabil grusspelare. Underlaget i Madrid gynnar dessutom hans tunga grundspel.

Nästan lite märkligt att Murray hängde med så bra. Berdych hade vissa problem bland annat med sin serve – men nu är ju skotten också en exceptionellt bra returnerare.

Okej, semifinaler i dag alltså. Låt oss titta lite närmare på dem:

* * *

TOMÁS BERDYCH – STANISLAS WAWRINKA

Utan tvekan dagens match. 5-5 i inbördes möten totalt, 2-0 till Wawrinka på grus. Senast de möttes på underlaget var i Rom 2010. Den gången vann Wawrinka med 8-6 i avgörande tiebreak.

Sett till den här turneringen har båda imponerat. Berdych har svajat lite i sina matcher medan Wawrinka spelat genomgående stabilt. Schweizaren har dock två sena kvällsmatcher bakom sig, som dessutom gått till tre set, medan Berdych hittills bara tappat ett set (mot Jerzy Janowicz).

Jag är benägen att hålla Wawrinka som knapp favorit. Dels för att han är den bättre grusspelaren generellt, dels för att han imponerat under turneringen, dels för att han verkar trivas riktigt bra på underlaget och dels för att Berdych inte varit hundraprocentig hittills.

Det kan på sätt och vis också vara en styrka, eftersom han har en extranivå att plocka fram vid behov – det vill säga nu. Medan Wawrinka måste hålla samma nivå som han gjort mot Grigor Dimitrov och Jo-Wilfried Tsonga, i princip.

Jag tror på en jämn match, förmodligen tresetare. Jag väljer att tro på seger för Wawrinka för att jag så gärna vill se honom blomma ut ordentligt, äntligen. Det är liksom på tiden nu. Och han har redan visat prov på enorm utveckling den senaste tiden.

Om han inte är sliten efter de sena matcherna så vinner han det här. Det kommer krävas så enormt mycket för Berdych att slå igenom honom med sina flacka grundslag (som gynnas enormt av den tunna luften), och risken är mycket större att han stressas till misstag än att Wawrinka gör det. Wawrinka är helt enkelt säkrare i spelet när han presterar på topp.

Dessutom kan schweizaren mäta sig med Berdych även rent offensivt. Det kan verkligen stressa tjecken. Han gillar att diktera spelet och börjar ofta darra när han inte får hög utdelning i sin offensiv.

Hoppas dock att Berdych höjer sig ytterligare en nivå, för då kan det här bli en helt öppen och extremt välspelad match.

* *

RAFAEL NADAL – PABLO ANDÚJAR

Att Andújar är klar för semifinal måste betraktas som en smärre sensation, men i dag måste sagan ta slut.

Jag menar, om inte en (i alla fall i Madrid) formtoppad Ferrer kan fälla björnen, skulle då en väsentligt mycket sämre spelare som Andújar göra det?

Nej, det känns helt uteslutet. Allt annat än seger i raka set för Nadal måste betraktas som en skräll.

Har FedEx-tåget gått nu?

Ja, det är väl på sätt och vis en legitim fråga efter Roger Federers nya magplask. Som sagt ingen skam i att förlora mot en spelare som Kei Nishikori, men att japanen tilläts göra det utan att spela på toppen av sin förmåga… Nej, det ser så klart inte särskilt bra ut med Federer-mått mätt.

Men om vi struntar i frågans legitimitet och fokuserar på dess innebörd: Ger verkligen gårdagens förlust upphov till kolsvarta orosmoln?

Nej.

Jag har sagt det förr men det tål att upprepas: Det är ingen slump att Federer valde att pussla ihop sitt schema som han har gjort. Vi är många som har haft synpunkter på det, men det råder liksom ingen tvekan om att det ligger en djupare tanke bakom det, från schweizaren och hans team.

Federer har någon sorts masterplan (och med det menar jag inte att det är en briljant plan som kommer att omsättas i för oss oanade triumfer, bara att han skapat ett schema som han tror ger allra bäst förutsättningar att uppnå sina mål för den här säsongen).

Min gissning är som bekant att han satsar precis allt krut på Wimbledon och US Open. Tycker faktiskt att det blir mer och mer tydligt ju mer man ser honom spela.

Det är inte som att han förlorar med flit. Det handlar inte heller om att han tappat så oerhört mycket i nivå att han plötsligt kan förlora mot vem som helst, efter att under så många år varit en av de mest dominanta spelarna tennisvärlden någonsin skådat.

Han var inte bara konkurrenskraftig utan en av de klart bästa spelarna under förra säsongen – sex titlar på totalt tio finaler är ett väldigt bra bevis på det.

Att han skulle ha tappat så mycket nivå på så kort tid känns som en orimlig förklaring. Kom ihåg att han pressade Novak Djokovic i World Tour Finals-finalen så sent som i december och spelade en femsetsrysare mot Andy Murray i Australiska öppna för knappt tre och en halv månad sedan.

Nej, vad det här handlar om är prioriteringar. Federer kommer att vara en kraft att räkna med även fortsättningsvis under säsongen, det är jag helt säker på. Däremot kommer han inte alltid att vara det. Han kommer till exempel sannolikt att tappa ännu fler poäng i Rom nästa vecka och lär knappast vara en av huvudkandidaterna till Franska öppna-titeln.

Vilket han på sätt och vis nästan gjorde klart för oss under gårdagens intervju efter matchen.

Personligen tycker jag att det var smärtsamt att se den. Dels för att Federer var så sur och avvisande, dels för att han gav en del underliga besked.

Han inledde med att ge Nishikori lite välförtjänt cred, påpekade att han var nära att åka ut i tredje omgången även förra året (mot Milos Raonic) och pratade om de annorlunda förutsättningarna i Madrid. (Att även toppspelarna kämpar med att hitta sin matchrytm men är vana vid att göra det till slut – innan de åker ut. Något bland andra Djokovic säkert skriver under på.)

Det var på frågan om han någon gång känt att Madrid kanske inte ens är värt att spela, eftersom det är så annorlunda spelmässiga förutsättningar och turneringen ligger veckan för Rome Masters. Reportern (gissar att det är Pete Bodo) kallade båda turneringarna, med all rätt, för lead-ups till Franska öppna.

– Paris är inte den enda turneringen i kalendern, fräste Federer.

– Vi förbereder oss inte nödvändigtvis för Franska öppna. Jag menar, det är trevligt att ha Franska öppna som en turnering i kalendern men allt offras inte för den. För mig räknas alla tävlingar, jag är lika besviken över att förlora här som i Franska öppna.

Visst, det ligger ju något i det han säger om att alla turneringar räknas, men det är fortfarande rent nonsens. Skulle han säga samma sak om Gerry Weber Open och Wimbledon? Nej. Och även om han gjorde det skulle absolut ingen tro på honom.

Det som jag tycker är en smula oroväckande är att man i dessa citat ändå kan tolka in ett sorts ointresse för Franska öppna. Han inbillar sig liksom inte att det är en Grand Slam han kan vinna utan minutiösa förberedelser (knappt ens då) och förstår att det är snudd på mission impossible i och med rivalen Rafael Nadals återkomst.

Det är så klart spekulationer, men att han blir så provocerad över frågan och på allvar faktiskt likställer Franska öppna med Madrid, det måste väl ändå tyda på att han inte är så het på att vinna i Paris att han är villig att investera i litervis med blod, svett och tårar?

Nej, det här med att rankningen inte längre är så viktigt för Federer ger så klart en del bieffekter. Som exempelvis det här att han egentligen inte bryr sig så mycket om hur eller i vilket skede han förlorar i vissa turneringar.

Allt handlar helt enkelt om titlar – vissa titlar. I de turneringar han väljer att gå för fullt, där kommer vi säkerligen att få se en helt annan Fed, både på och utanför banan.

Att han är sur och avvisande under intervjun beror bara på att han inte gillar att förlora. Han tycker fortfarande att han borde vinna även när han inte presterar på topp och är samma dåliga förlorare som han alltid varit. Vilket jag säger i ordens mest positiva bemärkelse. Är man helt likgiltig inför att förlora kan man lika gärna kasta in handduken direkt.

Så, det var väl egentligen det enda riktigt negativa jag hade att säga om Federers skrällförlust. Han hanterade inte intervjun bra alls, det måste vi kunna enas om.

Personligen hade jag hoppats på att även Franska öppna stod högt upp på hans priolista, men så verkar inte vara fallet. Ingen jättestor tragedi eftersom han kan gå långt ändå, men det känns olustigt att höra meste mästaren basha en GS på det sättet. ”En trevlig turnering att ha i kalendern…” Aningen ovärdig beskrivning.

I övrigt har jag faktiskt svårt att se gårdagens förlust som något jättenegativt. Mer som en axelryckning. Federer har faktiskt inte så hög lägstanivå att han kan besegra en spelare som Nishikori trots att han underpresterar.

Inte speciellt konstigt att man tappar i lägstanivå i takt med att man blir äldre, och gamle Roger är trots allt snart 31. Högstanivån är däremot intakt, det är jag övertygad om. Inte minst för att han visade prov på det vid åtskilliga tillfällen under förra säsongen.

Så, summa summarum: Hans svajiga säsongsinledning i allmänhet och gårdagens förlust i synnerhet ska inte användas som måttstock för Federers nuvarande konkurrenskraft. Att hans bantade schema skulle innebära stort poängtapp (mister återigen positionen som världstvåa på måndag och kommer bara ha knappt 800 poäng till godo framför fyran David Ferrer) var helt väntat. Likaså att det skulle gå trögt under grussäsongen.

Vi hörs igen efter Franska öppna och inför Wimbledon. Då kan vi på allvar börja diskutera huruvida Federer gjort sitt eller inte.

Det vore onekligen tacksamt att inleda den här texten med något raljant om att båda ”bröderna” Federer (originalet Roger och kopian Grigor Dimitrov) är utslagna, men sådana fånigheter ska vi inte ägna oss åt.

I stället kan vi börja med att lite torrt konstatera att Federer d.ä. inte var på sitt bästa spelhumör i dag.

Kei Nishikori gjorde visserligen en riktigt bra match, men exceptionellt bra? Nej.

Efter att ha tappat första set gasade världstvåan på ordentligt i andra och såg ut att gå mot en i så fall inte speciellt oväntad vändning.

Men efter urladdningen i det setet, som slutade 6-1 i schweizaren, rasade korthuset ihop fullständigt och 23-årige Nishikori kunde säkra turneringens näst största skräll efter 6-2 i skiljeset.

Det är visserligen ingen skam alls att förlora mot framtidslöftet, men setsiffrorna 6-4, 1-6, 6-2 är inget smickrande facit för Federer.

Nåväl, mer om Federers ”magplask” i ett separat inlägg. Kan väl lite avslutningsvis säga att intervjun efter matchen var ganska smärtsam att titta på.

Så låt oss nu i stället glädjas över ynglingarnas framgångar här i Madrid. Nishikori möter Pablo Andújar (som gick vidare efter att Daniel Gimeno-Traver tvingats bryta matchen vid ställning 6-4 till Andújar) och borde därför rimligtvis ta sig till semifinal – karriärens andra semi i Masters-sammanhang, i så fall.

Ja, det måste ändå vara ganska safe att säga att Kei är klar för semi nu. För ska han följa upp en seger över Federer med en förlust mot Andújar? Det skulle kännas konstigt.

* * *

Dagens två klart bästa matcher spelades mellan Tommy Haas och David Ferrer samt Stanislas Wawrinka och Grigor Dimitrov.

Åttondelen mellan Haas och Ferrer påminde till viss del om deras semifinal i Miami, med den väsentliga skillnaden att båda var på tårna från start (Ferrer var som bekant ovanligt platt i första set i Miami).

Framför allt var Ferrer aggressivare än vanligt på grus. Vilket inte är så konstigt med tanke på underlaget. En nödvändig justering, särskilt mot en offensiv spelare som Haas.

Båda höll serve utan större problem i första set, tills Ferrer gjorde sitt dittills klart bästa returgame vid ställning 6-5. Ganska typiskt Ferrer, det där – att bärga breaken i de bästa lägena. Liksom den där ettriga kämpaglöden, som gör att han vänder underlägen på löpande band.

I det avseendet blev Madrid en repris av Miami. Efter att Haas kvitterat matchen i andra set fixade han nämligen ett servegenombrott i mitten av skiljeset.

Trots det kändes det aldrig som att segern var säkrad för tysken. Ferrer gnetade i vanlig ordning och klamrade sig fast i matchen, och när Haas sedan tappade 40-15 i egen serve vid ställning 4-2 gick resten av bara farten för spanjoren – och 4-2 för Haas blev 6-4 till Ferrer.

Det är så stressande att möta Ferrer, särskilt för Haas som väldigt gärna vill gå för clean winners. Det kan han inte göra i lika hög utsträckning som han är van vid och tvingas lita till variation och bollsäkerhet.

Det är inte direkt som att han lider brist på något av det, men det är svårt att tvingas lämna sin comfort zone och inte kunna spela ut på det sätt man egentligen vill. Måste dessutom ha varit frustrerande att Ferrer överlag lyckades bättre i sina offensiva ruscher än Haas. Där ska det ju normalt vara omvända roller.

Kändes ofta som att Ferrers slag satt som smäck och att han bara kunde strössla ut dem lite som han ville över banan. Med tanke på att Ferrer spelade så bra var det en grym arbetsinsats av Haas. Verkligen makalöst att han fortfarande håller så hög klass.

* * *

Dimitrov gjorde återigen en fantastisk insats. I första set var han den klart bättre spelaren och bjöd verkligen inte Wawrinka på någonting. 6-3 var nästan i lägsta laget, eftersom han typ gav bort ett eget servegame efter att ha brutit Wawrinka tidigt i matchen.

Även i andra set hade Dimitrov övertaget. I flera av Wawrinkas servegame kändes det nästan som att han servade för att hålla sig kvar i matchen. Här blev ett gäng räddade breakbollar i ett av matchens längsta game som blev avgörande för Wawrinka. I nästkommande game spelade Dimitrov på tok för svårt och aggressivt och blev bruten.

I tredje set vek Dimitrov ner sig totalt och Wawrinka kunde säkra en kvartsfinalplats efter övertygande 6-1.

Starkt av schweizaren att behålla lugnet och tålamodet. Det gäller ju ofta att bara vänta ut Dimitrov, som ofta går ut stenhårt. Dels kommer dipparna så småningom (särskilt i viktiga lägen) och dels vet ju Wawrinka att han har en extraväxel att lägga i när stunden så kräver.

Precis så var det i den här matchen: Dimitrov maxade och såg ibland helt överlägsen ut, men det kändes hela tiden som att Wawrinka hade mer att ge. Och i takt med att Wawrinka höjde sig så dippade Dimitrov.

I övrigt var det intressant hur schweizaren hela tiden höll sig till sin spelidé. Det hade inte varit direkt konstigt om han börjat darra lite och försökt spela ett helt annat spel, och det hade mycket väl kunnat vara en bra idé att dra ner tempot lite (minns hur många dueller Djokovic vann när han tog lite fart ur bollen).

Tack vare Wawrinkas tålamod (okej, han surnade till på både publik och domare emellanåt, men det verkade bara tagga honom) bjöds vi därför på offensiv och väldigt välspelad tennis. Det var egentligen först i i tredje set som de enkla missarna började hagla, men under hela första och andra set hade båda kombattanterna fler winners än oprovocerade misstag (blev till slut totalt 27/31 för Wawrinka och 24/33 för Dimitrov).

Ingen direkt överdrift att påstå att 21-årige bulgaren åker ur turneringen med flaggan i topp. Han gjorde faktiskt inga direkta fel i dagens åttondelsfinal och marginalerna var tillräckligt små för att han med lite mer flax hade kunnat vinna det här.

Att han inte riktigt gav sig själv chansen i tredje set var väl kanske lite smolk i bägaren, men så mycket som han vuxit under säsongen i allmänhet och i Monte Carlo/Madrid i synnerhet… Det är väldigt imponerande. Stor eloge till svenska Good to Great!

* * *

Rafael Nadal körde över Mikhail Juzjnyj i raka set: 6-2, 6-3. Den av toppspelarna som hittills haft absolut minst bekymmer med underlaget, tillsammans med Ferrer.

Svårt att i nuläget inte se världsfemman som solklar favorit till titeln.

* * *

Kevin Anderson blev ingen lätt match för Tomás Berdych, men världssexan behövde ändå bara två set för att säkra kvartsfinalplatsen: 7-6(5), 7-5.

* * *

Även Fernando Verdasco stretade emot bra mot Jo-Wilfried Tsonga och vann till och med första set. Blev till slut 4-6, 6-3, 6-2 till världsåttan. Han har verkligen inte övertygat hittills, Tsonga. Måste verkligen höja sig ett antal snäpp mot Wawrinka i kvarten.

* * *

Matchen mellan Andy Murray och Gilles Simon pågår i skrivande stund. Kan säga som så att jag knappt minns när Murray gjorde en så slätstruken insats i en match som i första set.

Visst, han är ofta underlägsen mot mer namnkunniga spelare på grus, men att bli så utspelad mot Gilles Simon… Nej, det är verkligen under all kritik. Först i underläge 2-6, 0-2 vaknade skotten till liv och kämpade till sig en kvittering efter några murrayiskt magiska kontringar – och ett tio minuter långt game, bland annat.

Trots att Murray höjt sig rejäl efter den katastrofala inledningen så har den här åttondelsfinalen överlag hittills varit mer sövande än rohypnol.

Murray borde dock rimligtvis vinna det här nu, trots tappat break och 3-0-ledning (4-3 nu).

Vilket ger följande kvartsfinalfält:

Wawrinka-Tsonga
Murray-Berdych
Nadal-Ferrer
Nishikori-Andújar

Ett riktigt trevligt sådant, alltså.

Vågar man redan nu gissa på Wawrinka-Berdych och Nadal-Nishikori i semifinalerna?

Ja, tveklöst. Känns som lågoddsaren.

* * *

På damsidan blev det idel tvåsetssegrar. Ekaterina Makarova följde upp sin skrällseger över Victoria Azarenka med att köra över Marion Bartoli: 6-3, 6-2.

Riktigt kul att se comebackande Kaia Kanepi i så bra form. Har ju redan slagit ut den på underlaget så namnkunniga Carla Suarez-Navarro och slog i dag Daniela Hantuchova enkelt: 6-3, 6-4.

Även Sara Errani ångar vidare, efter 7-5, 6-3-seger över amerikanska Varvara Lepchenko. Väldigt väntad utgång med tanke på att 27-rankade Lepchenko gått kräftgång hela säsongsinledningen.

Favoriterna Serena Williams och Maria Sjarapova vidare utan större bekymmer, efter segrar över Maria Kirilenko (6-3, 6-1) respektive Sabine Lisicki (6-2, 7-5).

* * *

Alla dagens resultat:

Redan dags för åttondelsfinaler i Madrid Master! Låt oss snabbt gå igenom vad dagen har att bjuda på.

* * *

√ RAFAEL NADAL – MIKHAIL JUZJNYJ

Nadal leder med 9-4 i inbördes möten och alla Juzjnyjs segrar har kommit på hardcourt. På grus leder Nadal med 2-0 i matcher och 24-6 i set.

Det snabbare underlaget i Madrid gynnar så klart de offensiva spelarna, som ofta inte har jättemycket att hämta på grus. Nadal spöade Benoit Paire i raka set i går (6-3, 6-4) men fick ändå slita för segern.

Har ändå svårt att se något annat än vinst för Nadal i den här matchen, även i dag i raka set. Att han inte övertygade i går känns inte direkt som ett orosmoment – snarare ett styrkebesked att han ändå vann så pass enkelt.

* * *

√ ROGER FEDERER – KEI NISHIKORI

Har bara mötts en gång tidigare, i Basel-finalen 2011 (på inomhushardcourt). Den gången fick Nishikori bara med sig fyra game.

Så enkelt kommer det nog inte att bli för Federer i dag. Eller jag hoppas i alla fall inte det.

Federer fick jobbet gjort i öppningsmatchen mot Radek Stepanek, varken mer eller mindre. Vilket tyder på att Federer inte tappat höjd i sin lägstanivå trots det långa uppehållet. Glädjande.

Det känns också som att Federer kommer få mer utdelning i sitt offensiva spel än Nishikori i sitt defensiva i den här matchen, i och med underlaget. Hade det vanligt ”vanligt” grus hade jag nog hållit Federer som solklar favorit. Nu gynnas ändå Nishikori av det högre tempot och den lägre bollstudsen, men inte tillräckligt för att skrälla mot Federer.

Så känns det i alla fall på förhand. Ska ändå bli väldigt intressant att se vad Nishikori kan hitta på. Han inledde ju katastrofalt mot Viktor Troicki i går men vände sedan första set vid underläge 2-5 och fortsatte med en total överkörning (7-5, 6-2).

* * *

√ ANDY MURRAY – GILLES SIMON

Den klart tråkigaste matchupen sett till toppspelarna. Simon är på det hela taget en sämre variant av Murray och det krävs egentligen att Murray ska underprestera för att Simon ens ska ha en rimlig chans. 10-1 i inbördes möten (fransmannens enda seger kom i Rom 2007) talar sitt tydliga språk.

Underlaget gynnar dessutom Murray och Simon är i rysligt dålig form. Allt annat än seger i raka set för Murray känns som en skräll – trots att det här är en uppgörelse som spelas på skottens nemesisunderlag grus.

* * *

√ TOMÁS BERDYCH – KEVIN ANDERSON

Det här kan faktiskt bli spännande. Berdych leder visserligen med klara 6-0, men Anderson har hängt med riktigt bra i deras två senaste möten (Australiska öppna och Indian Wells i år, hyfsat jämna matcher trots att Berdych vann båda i raka set). Anderson får dessutom hög utdelning i egen serve i Madrid och sätter hög offensiv press.

Segern över Juan Mónaco (7-6, 3-6, 6-4) kändes stabil, särskilt med tanke på att Mónaco någotsånär börjat hitta tillbaka till formen.

Berdych hängde löst mot Jerzy Janowicz i går men höll huvudet kallt och kämpade till sig segern. Imponerade framför allt mentalt. Janowicz hade en hel drös med lägen i både andra och tredje set, men Berdych vek inte ner sig och vann slutligen skiljeset enkelt: 6-7(3), 6-3, 6-2.

Tycker att Berdych visar mer och mer prov på sitt stärkta psyke. Det är egentligen bara i matcher där han blir utspelad rent taktiskt som han låter sig stressas. En spelare som Janowicz vet han att han sett till kapacitet ska slå i en sådan här match och har därför tålamodet som krävs. Det gillas.

Vad säger vi om den här matchen då?

På det hela taget känns Berdych i dagsläget för stabil. Anderson kan mycket väl få med sig ett set, men tjecken har bara i år bevisat två gånger om att det här är en match han kan och bör vinna – och därför kommer han också att göra det.

Rent spelmässigt tycker jag att han är lite lite bättre i princip i alla avseenden, utom möjligtvis serven. Anderson har en riktigt bra serve när allt klaffar.

* * *

√ JO-WILFRIED TSONGA – FERNANDO VERDASCO

Att Verdasco slog Milos Raonic tror jag beror på lika delar hämndlystnad och publikstöd. Hysteriska hemmafans ska inte förringas.

Kan det räcka mot Tsonga? Tja, varför inte. Fransmannen imponerade inte alls mot Robin Haase (7-6, 7-6).

Invändningen: Skulle förlora han verkligen förlora en Master när underlaget är så gynnsamt för honom? Nej, det känns osannolikt.

Men större skrällar har skett, Verdasco trivs i Madrid och har stärkt självförtroendet efter segern över Raonic.

Dessutom verkar det vara något alldeles särskilt med den här turneringen för honom. Han har ju trots allt knappt presterat över huvud taget sedan förra årets upplaga av tävlingen, då han slog ut Rafael Nadal i tredje omgången.

Svårt att inte hålla Tsonga som favorit, men slänger in en skrällvarning på Verdasco.

* * *

DAVID FERRER – √ TOMMY HAAS

I Miami bjöd 34-årige Haas på enorm tennis men nöttes till slut ner i semifinalen mot just Ferrer.

Den här gången är spelplanen lite annorlunda. Det är visserligen grus nu, som normalt gynnar Ferrer, men förutom att Haas får grymt stor utdelning i sitt aggressiva attackspel har han också en känsligt spelsinne – vilket han inte minst visade i München där han gick hela vägen.

Seger i raka set över formtoppade Tommy Robredo (6-3, 7-5) tycker jag är tillräckligt övertygande för att hålla Haas som knapp favorit här, särskilt med tanke på Ferrers formsvacka de senaste veckorna.

Tror framför allt att Haas kommer nyttja sin defensiva slice bättre än i Miami och inte hela tiden bara försöka slå igenom Ferrers försvarsmur (vilket ju är aningen slitsamt).

Kanske är det bara så att jag gärna vill se Haas i en kvartsfinal mot Nadal – dels för att jag uppskattar Haas spel, dels för att jag vill se hur han hanterar spanjorens på grus – men jag tror faktiskt att veteranen grejar det här.

* * *

√ STANISLAS WAWRINKA – GRIGOR DIMITROV

Dagens stora match. Framför allt för att förväntningarna på Dimitrov skruvats upp efter skrällen mot Novak Djokovic, men personligen är jag mest nyfiken på hur Wawrinka hanterar 21-åringen.

En Wawrinka i toppform är en grymt svårslagen grusspelare, och de offensiva delarna av hans spel gynnas så klart på snabbare underlag.

Schweizaren har levererat två stabila segrar hittills (6-4, 6-4 mot Marius Copil och 6-3, 6-3 mot Santiago Giraldo) och på papperet är han den starkaste spelaren i den här matchupen.

Ja, jag skulle faktiskt vilja sträcka mig så långt som att han är den starkaste spelaren på den här planhalvan nu när Djokovic är utslagen. Mentalt kan han kanske få det tufft mot Berdych eller Murray, men spelmässigt bör han rimligtvis slå Dimitrov – och därefter vara favorit till semifinalplatsen.

* * *

DANIEL GIMENO-TRAVER – √ PABLO ANDÚJAR

Ganska ointressant matchup. Matchen i sig kanske blir trevlig, men utgången av den är irrelevant för turneringen i stort eftersom vinnaren troligtvis möter Roger Federer.

Båda har bärgat imponerande segrar hittills, men frågan är om inte Andújar övertygat mest. Marin Cilic och John Isner känns helt enkelt lite mer skräckinjagande än Feliciano Lopez och Richard Gasquet, särskilt med tanke på att underlaget främst gynnar just Cilic och Isner.

Tror därför på Andújar

 

Om vi vill börja i rätt ände i dag så måste vi börja i helt fel ände kronologiskt.

För den här matchdagen skulle komma att handla helt och hållet om Novak Djokovic mot Grigor Dimitrov. Världsettan mot framtidslöftet. Eller kolossen mot Wanda, om man gillar tv-spelsreferenser.

Till att börja med ska sägas att det inte är en slump att 21-årige Dimitrov pressar Rafael Nadal till tre set i Monte Carlo och sedan följer upp det med att fälla Djokovic i en tresetare i Madrid.

Dimitrov har verkligen rent spelmässigt allt som krävs för att nå riktigt högt, ja hela vägen upp till toppen till och med.

Det är i andra avseenden hans stora brister gör sin påminda.

Mot Djokovic visade han, precis som han gjorde under hela Monte Carlo, att han har mognat ordentligt. Han visade dock även prov på de där bristerna.

Fysiken. Balansen. Psyket.

Större delen av matchen spelade han helt rätt. Han försvarade sig sagolikt bra (särskilt slicen var grymt effektiv och lockade fram en hel del enkla misstag från Djokovic, speciellt på backhandsidan), servade mestadels oerhört stabilt, returnerade aggressivt och vårdade bollen i de längre duellerna på ett sätt han inte alls gjort de senaste åren. Han hängde inte bara med utan hittade dessutom lägena att slå winners eller fånga Djokovic på fel fot.

Känslan av att ett misstag från Djokovic ligger närmare till hands än ett från motståndaren är ganska ovanlig och uppstår nästan enbart när han möter Nadal, Roger Federer eller Andy Murray.

Men så i andra set, efter att för andra gången i matchen misslyckats med att fullborda ett break och inför tiebreak, kom krampen. Den som i princip alltid kommer för honom mot toppspelarna då bollduellerna blir längre och spelet mycket mer fysiskt krävande.

När Dimitrov först brände matchbollarna (visserligen i Djokovics serve) och sedan förlorade andra set kändes det verkligen som att det var godnatt för bulgaren.

Men han bet ihop och kämpade vidare, samtidigt som Djokovic slappnade av – och plötsligt var skrällen ett faktum: 7-6(6), 6-7(8), 6-3.

En skräll av enorma mått, som ni förstår (Dimitrov stod i runt 10,00 gånger pengarna inför matchen). Oerhört imponerande av 21-åringen att inte bara spela på en så hög nivå under hela matchen, utan framför allt att han höll nerverna i styr när han fick med sig ett tidigt break i skiljeset och sedan krigade sig ända in i mål.

I både första och andra set hade han ju inte huvudet med sig när det verkligen gällde – inte när han skulle fullborda viktiga servegenombrott, inte när han hade matchbollar i tiebreak.

Det ska också sägas att Novak Djokovic inte var i närheten av sitt bästa spelhumör. Till att börja med tycktes han inte trivas alls på banan. Han halkade omkring, fick inte riktigt fotfäste och kom väldigt ofta helt fel till bollen. Framför allt var den normalt så kassaskåpssäkra backhanden fullständigt horribel.

Men att han dessutom fortsatte nöta samma spel som bevisligen inte funkade… Alla som såg matchen måste ha noterat Djokovics frustration över domslut och ibland helt märkliga saker. (Som när Dimitrov krampar mitt under en duell i andra set och ger Djokovic världens friläge, som världsettan bränner – för att sedan börja gnälla på huvuddomaren som inte avbröt duellen på grund av Dimitrovs ”skada”. Väldigt konstigt.)

Inte bara stoppbollarna, som Djokovic nyttjade alldeles för sällan, utan även de allmänt kortare slagna bollarna var väldigt effektiva mot Dimitrov i slutet av andra och tredje set när energin började sina. Djokovic vann väldigt ofta poängen när han drog ner tempot och varierade slagen. Ändå fortsatte han bara att panga på från baslinjen, med en hel drös enkla misstag till följd.

Kanske stördes han av publiken, som inte direkt kan kallas sportslig. Upprinnelsen till åskådarnas agg mot världsettan var att han tog en nio minuter lång skadetimeout i andra set när Dimitrov först bärgat ett break och Djokovic sedan missat två egna breakbollar. Vid ställning 40-30 till Djokovic i bulgarens serve trampar han snett och grinar illa. Under pausen lindas hans – efter Davis Cup-mötet mot USA i april redan lindade – vrist om och han kör sedan vidare som ingenting.

Osportsligt, tyckte publiken – och började själva bete sig fruktansvärt osportsligt.

Sådant brukar normalt inte bekomma Djokovic, men det märktes att han inte alls var komfortabel ute på banan. Särskilt i tredje set kändes det som att han slog av helt och hållet på takten och bara lät hela matchen glida honom ur händerna.

Det förtar dock inte Dimitrovs prestation. I många avseenden var det verkligen han som gjorde Djokovic dålig. Fick honom ur balans, helt enkelt.

Men någonting annat störde världsettan, det tycker jag nästan är ställt bortom varje tvivel.

Nåväl. Blir intressant hur Dimitrov hanterar en eventuell match mot Stanislas Wawrinka (som lär slå Santiago Giraldo) i nästa omgång. Seger för Wawrinka där känns som årets lågoddsare, och det är inte alls konstigt med ett litet ”magplask” direkt efter en sådan total urladdning som vi i kväll fått bevittna.

* * *

Roger Federer spelade sin första match sedan Indian Wells.

Och den gick ju som på räls: 6-3, 6-3 mot Radek Stepanek. Ska bli väldigt intressant att se mer av världstvåan under veckan.

* * *

Det var inte bara Grigor Dimitrov som bjöd på skrällar under dagen, även om hans var den klart största. Till att börja med åkte Richard Gasquet på en tvärnit mot Daniel Gimeno-Traver: 7-5, 3-6, 6-4.

Och Milos Raonic gick på pumpen i en tresetsrysare mot Fernando Verdasco: 6-4, 2-6, 7-6(7). Samme Verdasco som för övrigt föll mot Raonic i SAP Open-finalen i San José 2011 och då önskade möta kanadensaren i en ”riktig tennismatch” på grus.

Hela matchen var en märklig historia, men framför allt tredje sets tiebreak, där en vilt stångande Verdasco vände ett 1-4-underläge och en utpumpad Raonic först räddade matchboll med ett servess för att i nästa stund bjuda på en till matchboll med ett dubbelfel.

* * *

Andy Murray fick större bekymmer än väntat mot Florian Mayer men avfärdade till slut tysken i raka set: 7-6(11), 7-6(3).

* * *

Juan Mónaco slog som väntat Janko Tipsarevic: 7-6(5), 6-3. Total misär för serben nu. Troligen bara en tidsfråga innan han halkar ur topp 10.

* * *

Alla dagens resultat:

Grussäsongen är i full gång och det har knappt hunnit bli ny månad innan säsongens andra Master på underlaget står för dörren. På herrsidan har Juan Martín del Potro tyvärr tvingats dra sig ur på grund av sjukdom, men annars bjuder Madrid Masters som vanligt på ett stjärnspäckat startfält.

Låt oss i vanlig ordning gå igenom lottningen:

HERRAR

ÖVRE HALVAN

Av bekvämlighetsskäl är ju bilden ovan som ni ser ett fullständigt turneringsträd – med sidor på den horisontala i stället för vertikala axeln – men av gammal vana väljer jag att skriva ”övre halvan” (vilket är den korrekta benämningen när trädet presenteras som det gör här) i stället för ”vänstra halvan” eller något annat konstigt. Ni förstår säkert.

Nåväl.

Som av en ren slump har rivalerna Novak Djokovic och Rafael Nadal hamnat på varsin halva. Dessutom har världstvåan Roger Federer återigen fått den stora nitlotten (Nadal, alltså), medan Djokovic fått den på underlaget klart svagare Andy Murray.

Ska bli väldigt intressant att se hur lotten faller i Rom.

Djokovic har hur som helst fått den knepigaste lottningen av toppspelarna. Redan i första omgången kan han möta framtidslöftet Grigor Dimitrov. En match han med största säkerhet vinner, men om bulgaren kan ställa till besvär för Nadal i Monte Carlo kan han sannolikt göra det mot Djokovic i Madrid.

Största bekymret för världsettan är dock Stanislas Wawrinka, som han kan (och lär) stöta på redan i tredje omgången. Att Wawrinka skulle förlora mot Marius Copil eller Martin Klizan/Santiago Giraldo känns knappast troligt, om nu schweizaren inte är sliten efter de senaste veckornas spelschema.

En match mellan Djokovic och Wawrinka har åtminstone på papperet potential att bli en av turneringens bästa. Wawrinka har tveklöst kapaciteten att ställa till med en skräll, men spontant känns det som ett överkomligt hot för Djokovic. Jag misstänker att serben kommer lägga sig på en ganska hög nivå direkt för att snabbt hitta sin spelrytm – och på så vis vara både väl förberedd och mentalt/fysiskt fräsch inför en eventuell final mot Nadal.

Wawrinka känns faktiskt som det enda riktiga hotet mot Djokovic på vägen mot final. Jo-Wilfried Tsonga kan så klart störa honom i kvartsfinalen, men inte mer. Milos Raonic? Inte alls omöjligt att han tar sig till kvartsfinal, varken Nikolaj Davydenko i första omgången eller Fernando Verdasco i andra är direkt skräckinjagande spelare (Verdasco visserligen generellt en bättre grusspelare, men har verkligen varit under isen den senaste tiden). Mot Djokovic har dock 22-åringen inte mycket att sätta emot.

Sett till lottningen borde Tomás Berdych stå för motståndet i semifinalen. Sam Querrey/Jerzy Janowicz i öppningsmatchen borde inte innebära några större problem, därefter troligen Juan Mónaco. Eller kanske Kevin Anderson. Janko Tipsarevic? Nja. Tuff lottning för honom – möter Mónaco redan i första omgången. Åker förmodligen ut direkt.

Andy Murray borde rimligtvis kunna kämpa sig fram till en kvartsfinal, men han kan lika gärna ryka mot Jeremy Chardy i åttondelen (om nu inte otroligt formsvage Gilles Simon slår Chardy i andra omgången – då känns Murrays kvartsfinalplats relativt säkrad).

Noterar för övrigt att Horacio Zeballos återigen förlorat en match i första omgången, den här gången alltså mot Jeremy Chardy.

De går vidare till semifinal: Novak Djokovic, Tomás Berdych.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka, Milos Raonic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, Jeremy Chardy.

* * *

NEDRE HALVAN:

Nadal verkar trivas ypperligt i Madrid i år och är nog gladast av alla över att fjolårets blåa (och snabba/halkiga) smurfgrus är ett minne blott.

Och lottningen? Tja, den ser helt okej ut. Mot Benoit Paire/Joao Souza i öppningsmatchen handlar det mest om hur få game han tappar och Nicolás Almagro – som sannolikt står för motståndet i åttondelsfinalen – kan han typ inte förlora mot, vilket uppvisningen i Barcelona är ett bra kvitto på.

I den här sektionen ska det bli mest intressant att se vad Tommy Haas och jokern Tommy Robredo kan ställa till med nu när David Ferrer är så pass mycket ur gängorna (okej, en final i Portugal är knappast att betrakta som dåligt, men han har verkligen inte varit i sitt livs form de senaste veckorna).

Att världsfyran skulle förlora mot Denis Istomin/Xavier Malisse i öppningsmatchen känns i princip helt uteslutet, men redan i åttondelsfinalen kan han alltså möta Haas, Robredo, Marcos Baghdatis eller Andreas Seppi. Av de fyra är Robredo och Seppi mest namnkunniga på grus, men Haas den generellt starkaste spelaren.

Om inte Haas får soppatorsk nu efter en intensiv vecka i München tror jag att han har störst potential att skrälla mot Ferrer, tätt följd av Robredo. Tror därför att det blir någon av dessa herrar som ställs mot spanjoren i åttondelen.

Ser helst Haas i en kvartsfinal mot Nadal, faktiskt. Vore intressant att se hur han skulle hantera gruskungen i Spanien – på grus.

I sektionen under har Roger Federer en till synes enkel resa mot kvartsfinal. Nu har vi som bekant inte sett världstvåan på en tennisbana sedan Indian Wells way back in mars, men ingen av de spelare han kan ställas emot i de första omgångarna utgör några hot mot schweizaren på grus.

Av dessa är Kei Nishikori tveklöst den med störst kapacitet, men han är inte alls lika bra på grus som på hardcourt och gräs. Skulle inte förvåna mig om Jürgen Melzer eller Marcel Granollers står för motståndet i åttondelsfinalen.

I kvarten borde rimligtvis världsnian Richard Gasquet stå på andra sidan nätet. Han är en kompetent grusspelare och dessutom i bra form.

I övrigt kan noteras att wildcard Pablo Andújar slog Marin Cilic redan i första omgången. Oväntat, måste sägas. Har man väl fått en sådan seger under bältet rullar det lätt på och som wildcard har man absolut ingenting alls att förlora, så inte alls omöjligt att han tillryggalägger fler skrällar innan han åker på en tvärnit (mot Federer?). Kan dessutom bli en intressant första omgång mellan Guillermo Garcia-Lopez och John Isner.

Men ja, svårt att inte hålla Gasquet som favorit till kvartsfinalen mot Federer. Och då borde Federer ha hunnit bli varm i kläderna.

De går vidare till semifinal: Rafael Nadal, Roger Federer.
Skrällvarning: Tommy Haas, Tommy Robredo.
Bubblare: Pablo Andújar, Richard Gasquet.

Semifinalerna: Nadal slår Federer, Djokovic slår Berdych.

FINALEN: Nadal slår Djokovic.

En eventuell final mellan Nadal och Djokovic kan verkligen gå precis hur som helst, så det där är egentligen en ren gissning. Svårt att spekulera innan man sett mer av båda under turneringens gång, så små är marginalerna.

Tyckte ändå att Nadal höjde sig ytterligare en nivå i Barcelona efter det svidande nederlaget i Monte Carlo. Förväntar mig en betydligt jämnare finaldrabbning den här gången.

* * *

Får återkomma med damernas lottning under morgondagen.

Nu när grussäsongen har kommit i gång på allvar känns det som att analysera spelarna på samma sätt som vi för en tid sedan gjorde med turneringarna.

Helt enkelt: Grussäsongens vinnare och förlorare.

Tänker börjar med hela topp 10-segmentet, för att sedan fortsätta med särskilt utvalda spelare som antingen har en del att vinna eller en del att förlora under våren. Aktuell rankning inom parentes.

* * *

NOVAK DJOKOVIC (1)

Att världens just nu bästa tennisspelare behärskar alla underlag har det inte rått någon tvekan om på väldigt länge, och i söndags vann han sin tredje grusfinal över rivalen Rafael Nadal på kungens ”hemmaplan” (som Monte Carlo ju är, trots att det är Djokovic som rent fysiskt bor där).

Hans start på den europeiska grussäsongen är därför att betrakta som strålande, och han har all anledning att se fram emot resten av våren.

Både i Madrid (kvartsfinal i fjol) och Rom (final) har han färska poäng att inkassera och på så vis befästa sin position som världsetta inför Franska öppna. Räknar kallt med att han når final i alla tre oerhört prestigefulla tävlingar.

Enda smolket i bägaren kan vara en eventuell kvarts- eller semifinal mot Nadal i Franska öppna, eftersom spanjoren med stor sannolikhet kommer att vara femteseedad. En så ”tidig” förlust innebär inte bara tappade poäng utan också ett sargat självförtroende.

Djokovic lär få fler chanser att bärga sin efterlängtade titel på Roland Garros om han misslyckas även i år, men personligen tror jag att det är enormt viktigt för honom att vinna den redan nu. Gör han inte det så kan det påverka resten av hans säsong negativt – på samma sätt som (bland annat) fjolårets finalförlust påverkade hans prestationer under sommaren.

PROGNOS: Når final i både Madrid och Rom, där enda riktigt stora hotet är Rafael Nadal. Så även i Franska öppna, där ett möte mellan rivalerna kan komma tidigare. Tror på minst en titel för superserben (exklusive Monte Carlo).

* * *

ROGER FEDERER (2)

Har inte spelat en match på touren sedan kvartsfinalförlusten mot Nadal i Indian Wells eftersom han inför säsongen strök Miami ur sitt schema – vilket resulterat i en två månader lång semester.

Först i Madrid får vi se racketkonstnären igen, där han går in som titelförsvarare. Tror dock inte att han upprepar sin bedrift från förra året, då han slog Tomás Berdych i finalen. Madrid är visserligen något snabbare än övriga Masters-turneringar på grus, men inte lika mycket som förra året (då det blåa smurfgruset fick turneringen att likna hardcourt-tennis på andra sätt än bara rent estestiskt).

I Rom var han i semifinal förra året. Betydligt större chans att han försvarar de poängen än i Madrid, men på det hela taget blir grussäsongen 2013 en förlustaffär för Federer – dock inte så pass mycket att han trillar ur toppkvartetten. Hade i och för sig inte spelat överdrivet stor roll om han gjort det eftersom Wimbledon använder sig av ett unikt och egenkomponerat seedningssystem. Viktigare för Federer att få bra seedning där än att samla poäng på grus.

PROGNOS: Blir inga titlar för Federer under grussäsongen, såvida inte både Djokovic och Nadal tvingas stå över någon turnering på grund av skada. Semifinaler i Madrid och Rom ska han dock mäkta med. Semifinal i Franska öppna känns inte helt givet, men ser inte heller någon självklar utmanare. På det hela taget innebär det ändå tappade poäng på världsrankningen, vilket kan bli kostsamt under hösten.

* * *

ANDY MURRAY (3)

Trots att han har alla verktyg i lådan för att lyckas på grus så gör han väldigt sällan det. Av totalt 26 titlar i karriären har inte en enda bärgats på grus. Faktum är att Murray aldrig någonsin ens har nått en final på underlaget.

Vilket också är den största anledningen till att han ännu inte varit i närheten av att utmana aktuell världsetta (just nu Djokovic, som bekant). Han samlar helt enkelt på sig alldeles för få poäng under den så viktiga europeiska grussäsongen.

I Monte Carlo blev det respass i åttondelsfinal. Barcelona Open, som pågår i skrivande stund, valde han att stå över (vilket innebär att han tappar 90 poäng). Madrid valde han att stå över förra året, så där har han en hel del färska poäng att spela om.

Det är nog den turneringen som Murray får lägga sitt krut på, förutom Franska öppna. I Rom lär han försvara sina poäng (åttondelsfinal förra året), men tveksamt om han spelar in några nya.

Enligt uppgift stannade Murray kvar i Monte Carlo efter förlusten och hårdtränade flera timmar om dagen med sitt team. Det bådar så klart gott, men skotten måste göra stora förändringar i sitt spel för att anpassa det till underlaget. I dagsläget är han långt ifrån att utmana om titlarna.

Och Franska öppna? Well, där har han ”bara” en kvartsfinal att försvara, men det finns en hel drös kompetenta grusspelare på touren som kan sätta käppar i hjulet för honom på Roland Garros. Förra året var det David Ferrer, men det kan lika gärna vara en lägre rankad spelare som stoppar honom i år.

PROGNOS: Plockar större delen av sina poäng Madrid. I Rom kan han mycket väl ta sig till kvarts- eller semifinal beroende på hur lotten faller, men han är knappast en utmanare till någon av de två titlarna. Om all den hårda träningen faller väl ut (och lottningen är lyckosam) kan han på sin höjd upprepa sin bedrift från 2011 och ta sig till semifinal i Franska öppna, men det känns i dagsläget ytterst oklart om han ens försvarar sin kvartsfinalplats från 2012.

* * *

DAVID FERRER (4)

Hade i vanlig ordning varit en av grussäsongens stora vinnare. Det är på våren och sommaren som Ferrer gör sig själv allra störst rättvisa, och på gruset brukar Big Four temporärt utökas till en Big Five.

Nu verkar det dock som att evighetsmaskinen plågas av skada och åkte i dag på en riktig stjärnsmäll när han förlorade mot Dimitrij Tursunov redan i öppningsmatchen på hemmaplan i Barcelona. Frågan nu är om han kommer kunna gneta ihop tillräckligt med poäng för att hålla avståndet till Nadal inför Franska öppna (som lär krympa efter den här veckan).

Väl där har han en semifinalplats att försvara. Mycket möjligt att han gör det. Trots att han inte varit i överdrivet bra form under säsongsinledningen så har han hittills bärgat två titlar (Buenos Aires, Auckland) och två ”silver” (Acapulco, Miami). Vilket är väldigt imponerande och visar prov på både hög lägstanivå och stabilitet.

Ska han försvara sin semifinaplats förutsätter det förstås att han återhämtar sig snabbt från skadan – vilket han förhoppningsvis gör.

PROGNOS: Tappar viktiga poäng i Barcelona, men är han bara fri från skada i Madrid och Rom så ska han försvara sina poäng där. I Madrid kan han mycket väl gå till semifinal (kvart i fjol). I Franska öppna har han goda chanser att försvara sin semifinalplats, men det beror lite på hur hans lottning ser ut.

* * *

RAFAEL NADAL (5)

Att påstå något annat än att the king himself är en av grussäsongens stora vinnare vore givetvis tjänstefel.

Men.

Ja, det finns ett men den här gången.

Nadal har oerhört mycket poäng att försvara under våren: Titlar i Monte Carlo, Barcelona, Rom och Franska öppna (samt åttondelsfinal i Madrid) förra året. Han har redan tappat poäng efter Monte Carlo, och det kan bli ännu fler i framför allt Rom. I Madrid borde han rimligtvis förbättra sitt resultat från ifjol, men frågan är om det räcker för att ta tillbaka positionen som världsfyra inför Franska öppna.

Troligen inte, eftersom det i dagsläget skiljer 1,000 poäng mellan honom och landsmannen David Ferrer. Ferrer lär visserligen tappa mark gentemot Nadal efter sitt tidiga uttåg i Barcelona, men har fortfarande en ledning på över 700 poäng om Nadal försvarar sin titel.

PROGNOS: Idel finaler. Med tanke på hur enormt stark hans comeback varit hittills (tre titlar på fem finaler) håller jag det för troligt att han når final i Barcelona, Madrid och Rom – förutsatt att han inte tvingas möta rivalen Djokovic redan i kvarts- eller semifinal i någon av turneringarna. Stor risk för förlust i så fall, med tanke på Djokovics goda form och imponerande insats i Monte Carlo. Även Franska öppna kan bli en lite knepigare historia än vanligt för Nadal eftersom han i värsta fall kan seedas först som nummer fem även där. Oavsett kommer grussäsongen, när den är över, att bokföras som ännu en imponerande vår för The King of Clay – bara han håller sig hel och frisk.

* * *

TOMÁS BERDYCH (6)

En stabil men inte briljant grusspelare. Får ju inte lika hög utdelning i serven och offensiven som på snabbare banor, men med Berdychs tunga grundspel sätter man mycket press på motståndaren oavsett underlag. Rör sig dessutom väldigt bra för sin längd och har ett tillräckligt solitt försvarsspel för att röna framgångar på grus.

I Barcelona samlar han på sig en del färska poäng men har sedan en finalplats att försvara i Madrid.

Där blir det poängtapp. Kvartsfinal ska han mäkta med, men frågan är om han ens tar sig till semifinal. Finns många under honom som hotar, och spelarna i toppskiktet rår han inte på (bortsett från Murray).

PROGNOS: I Rom har han bara kvartsfinal att försvara, vilket han lär göra. I Franska öppna förra året tog han sig till åttondelsfinal, en ganska blygsam bedrift som han rimligtvis bör upprepa. På det hela taget blir dock grussäsongen 2013 +-0 för Berdych, om inte till och med en förlustaffär.

* * *

JUAN MARTÍN DEL POTRO (7)

Säsongsinledningen har varit bergochdalbana för världssjuan. Finalen i Indian Wells följdes upp med en förlust mot Tobias Kamke i öppningsmatchen i Miami. Har till och från klagat på smärtor i handleden, vilket ju som bekant spolierade hela hans säsong 2010.

Argentinaren har en del poäng att försvara under våren (semifinal i Madrid, åttondel i Rom, titel i Estoril, kvartsfinal i Franska öppna), men kommer å andra sidan ha högre seedning i årets upplaga av de tyngre turneringarna.

Till syvende och sist tror jag att del Potro kommer att bli en av grussäsongens vinnare, eftersom han sannolikt kommer att gå om Tomás Berdych på världsrankningen under våren – och på så vis ta ett kliv närmare topp 5. Berdych spelar visserligen in färska poäng i Barcelona, men har å andra sidan mycket att försvara under våren.

Tror dessutom att del Potro blir en av dem som kan dra mest nytta av en skadedrabbad David Ferrer.

PROGNOS: Plockar tillräckligt mycket poäng för att vrida positionen som världssexa ur händerna på Tomás Berdych. Försvarar troligen sin titel i Estoril men är inte en av huvudutmanarna till de tyngre bucklorna.

* * *

JO-WILFRIED TSONGA (8)

Det intressanta med Tsonga är att hans spel är anpassat för hardcourt och gräs, men funkar även bra på grus. Jag tror att det beror på att han tvingas jobba mycket mer för poängen på grus och därför rent generellt spelar enklare – och mer effektivt. Han svävar helt enkelt ut för mycket och tar för stora risker på snabbare underlag.

Hur det än är med den saken så brukar fransmannen leverera helt okej under grussäsongen. I Monte Carlo förra veckan tog han sig till semifinal, vilket blev en plusaffär (kvartsfinal i fjol).

I Madrid och Rom har han en åttondelsfinal respektive semi att försvara, vilket känns fullt överkomligt. Att han försvarar sin kvartsfinal i Franska öppna känns däremot mer osäkert. Troligt att det tar stopp redan i tredjerundan eller åttondelsfinalen, beroende på hur lottningen (och dagsformen) ser ut. Tsonga har helt enkelt inte blivit en stabil kvartsfinalist i Grand Slam-sammanhang än.

PROGNOS: Lär inte bli några titlar för fransmannen, men däremot går han plus rent poängmässigt – dock inte tillräckligt för att hota Berdych/del Potro om sjundeplatsen på världsrankningen. Kan till och med vara så att positionen som världsåtta hänger löst.

* * *

RICHARD GASQUET (9)

Jetsetaren Gasquet påbörjade sin omvandling förra året och har sedan fortsatt på inslagen väg. Han har hittills förbättrat sina resultat i årets tre första Masters jämfört med 2012 (åttondel i Indian Wells, semi i Miami, kvart i Monte Carlo).

I Madrid och Rom har han en tredjerunda respektive kvartsfinal att försvara – vilket han borde mäkta med utan större problem, till och med inkassera några extra färska poäng. Gasquets defensiva allroundspel lämpar sig bra för grus, och när han nu dessutom förbättrat sin uthållighet avsevärt kan han bli svårstoppad.

I Franska öppna tog han sig förra året till åttondelsfinal (vilket han faktiskt gjorde i samtliga Grand Slam-turneringar) men med tanke på den stabilitet han redan visat upp under säsongsinledningen håller jag det för troligt att han nu når sin första GS-kvartsfinal sedan 2007 (semifinalförlust mot Roger Federer).

Har även en finalplats i Estoril att försvara men har valt att stå över den turneringen i år. Det poängbortfallet har han dock redan tjänat in i Monte Carlo (kvartsfinal i en Master ger 180 poäng, final i en 250-turnering ger 150). Gasquet blir därför på det hela taget en av grussäsongens vinnare.

I bästa fall kan han till och med ha gått om Tsonga på världsrankningen, men det tror jag dröjer till sommaren.

PROGNOS: Går långt i både Madrid, Rom och Paris. Samlar på sig ett gäng nya poäng och minskar avståndet till Jo-Wilfried Tsonga på världsrankningen, men en eventuell passering lär inte ske förrän efter Franska öppna.

* * *

JANKO TIPSAREVIC

Har bitit sig fast inom topp 10 i ett och ett halvt år men har nu tappat två placeringar sedan april 2012. Säsongsinledningen har varit fullkomligt bedrövlig för serben.

I Madrid har han en semifinal att försvara, vilket han med största sannolikhet inte kommer att göra. I Rom blev det dock respass redan i andra omgången 2012, men det är likväl ytterst tveksamt att hans prestationer i dessa båda turneringar tillsammans ska överstiga hans 370 inspelade poäng förra året (kvartsfinal i båda tävlingarna ger 360).

Han gick till kvartsfinal i Barcelona förra året men har i år i stället valt att spela BRD Nastase Tiriac Trophy i Rumänien. Förmodligen ett bra val, för med några segrar under bältet kan det flyende självförtroendet återvända.

Har ändå svårt att se hur grussäsongen 2013 ska bli en vinstaffär för Tipsarevic. I stället finns faktiskt risken att han trillar ur topp 10.

PROGNOS: Likt Andy Murray har Tipsarevic alla spelmässiga kvaliteter för att lyckas på grus, men har förtvivlat svårt att leverera på underlaget. Fullt möjligt att han förlorar sin position som världstia efter våren.

* * *

MARIN CILIC (11)

Kroaten får som mest utdelning på sitt tunga grundspel på snabbare underlag, men är en hyfsat stabil grusspelare (rent statistiskt bättre än Tipsarevic). Åkte ut i tredje omgången i Madrid och redan i förstarundan i Rom, så har en del poäng att spela in.

I Franska öppna blev det förlust i tredje omgången, och han bör försvara de poängen. Med tursamma lottningar i alla tre turneringar har han kapacitet att ta sig till åtminstone en kvartsfinal, så grussäsongen borde rimligtvis bli en plusaffär för Cilic.

PROGNOS: Gör inga större avtryck i någon av turneringarna men tillryggalägger en stabil vår och hotar Tipsarevic om positionen som världstia.

* * *

STANISLAS WAWRINKA (17)

En av säsongsinledningens utropstecken. Har visserligen blandat och gett efter Australiska öppna, men på det hela taget har han svarat för en riktigt stark öppning på året. Rekryteringen av Magnus Norman som coach tror jag dessutom är ett genidrag, och det samarbetet kommer säkerligen bära frukt redan under våren.

Wawrinka tog sig till åttondelsfinal i Madrid, Rom och Franska öppna förra året. I år bör han betraktas som ett av de största hoten mot Big Four i samtliga turneringar och det är faktiskt mycket troligt att han når sin första kvartsfinal i Franska öppna.

Med tanke på den grymma form han visat upp de senaste veckorna blir Wawrinka en av grussäsongens vinnare.

PROGNOS: Försvarar sina poäng från förra året och har goda chanser att nå kvartsfinal eller längre i både Madrid och Rom. I Franska öppna kan han mycket väl nå sin första kvartsfinal i karriären.

* * *

FABIO FOGNINI (24)

I vanlig ordning drar jag motvilligt förhastade slutsatser efter enstaka succéer (lex Horacio Zeballos, Jerzy Janowicz) men i Monte Carlo visade Fognini vilken enorm kapacitet han besitter, särskilt på grus.

Startfälten är visserligen tuffare i Madrid och Rom, men där åkte han ut i första respektive andra omgången förra året och borde därmed kunna spela in en del färska poäng.

Vi ska däremot inte inbilla oss att han blommar ut till den fullfjädrade stjärna man kan få för sig att han är när han i sina bästa stunder bjuder på bländande tennis. Trots segrarna över Berdych och Gasquet (och förlusten mot Djokovic) i Monte Carlo har 25-åringen blygsamma 3-22 i matchfacit mot topp 10-spelare.

Tack vare semifinalplatsen i Monte Carlo är grussäsongen 2013 redan en vinstaffär för italienaren, men för att den ska räknas som en fullödig succé krävs inte bara att han bjuder på enstaka stormatcher – han måste även stabilisera sitt spel generellt. Är tveksam till att det sker redan under våren.

PROGNOS: Lär inte upprepa sin bedrift i Monte Carlo men kommer på det hela taget att förbättra sina resultat gentemot fjolåret.

* * *

GRIGOR DIMITROV (28)

Precis som med Fabio Fognini är det klokt att inte dra på alltför stora växlar efter Dimitrovs uppvisning i Monte Carlo (slog Tipsarevic i raka set i andrarundan och pressade Nadal till tre i kvarten). I Barcelona blev det respass direkt i öppningsmatchen efter förlust mot Tommy Robredo.

Dimitrov har dock en förmåga att prestera sin allra bästa tennis på grus, och med tanke på att han redan imponerat under säsongsinledningen ser det onekligen ut som att hans rankningsklättring fortsätter spikrakt uppåt.

I Madrid och Rom har han inga poäng att försvara och i Franska öppna åkte han ut redan i andra omgången förra året, vilket innebär att han kan spela in en hel del nya poäng under våren. Håller det för troligt att han når åttondelsfinal eller bättre i antingen Madrid eller Rom.

Franska öppna är dock en helt annan spelplan och i Grand Slam-sammanhang har han aldrig tagit sig förbi andra omgången. Vore så klart väldigt kul om han gjorde det på just Roland Garros i år, men det beror helt och hållet på dagsform och lottning.

PROGNOS: Fortsätter klättra på världsrankningen under våren. Kan mycket väl upprepa Monte Carlo-bedriften i antingen Madrid eller Rom, och på det hela taget blir grussäsongen en plusaffär för bulgaren.

* * *

TOMMY ROBREDO (43)

30-åringen har redan bevisat att han inte ska dömas ut på förhand. Har imponerat stort i både Buenos Aires (semifinal) och Casablanca (bärgade titeln efter segrar över förhandsfavoriterna Stanislas Wawrinka och Kevin Anderson).

Den goda formen tycks hålla i sig och i dag slog han ut Dimitrov i Barcelona. Har i princip inga poäng alls att försvara under våren och har således riktigt goda chanser att klättra ännu mer på rankningen (har hoppat upp 66 pinnhål sedan januari).

Med tursamma lottningar kan Robredo mycket väl slå sig in på topp 30 under grussäsongen. Konkurrensen är förvisso väldigt stor, men spanjoren har visat att han fortfarande kan leverera på sitt favoritunderlag.

PROGNOS: Våren 2013 blir lyckosam för Robredo, om han får hålla sig skadefri. Att den forne världsfemman ska slå sig in på topp 30 kanske är lite väl drastiskt, men sett till hur han presterat hittills i år har han kapaciteten att göra det. Han har också potential att leverera en och annan skräll i Madrid eller Rom, men i Franska öppna lär han inte göra några större avtryck.

* * *

ERNESTS GULBIS (53)

24-årige talangen har genom åren om vartannat höjts till skyarna och avfärdats som ett alldeles för stort problembarn för att någonsin kunna slå igenom stort.

Att han har kapaciteten för stordåd råder det ingen som helst tvekan om – 22 år gammal chockbesegrade han Roger Federer i kvartsfinalen i Rom och pressade sedan Rafael Nadal till tre set i semifinalen. På grus, alltså.

Efter att året därpå ha nått en 21-plats på rankningen (högsta noteringen hittills i karriären) föll lettländaren ner i en avgrundsdjup ”formsvacka”. Det handlade egentligen om brist på motivation, och den tog honom så djupt ner i träsket att han föll ur topp 100 (lägsta noteringen: 159).

Han inledde 2013 som rankad 138 i världen och har sedan dess alltså klättrat 85 placeringar på knappt fyra månader.

Förutom att han har övertygande 14-4 i ATP-matchfacit så här långt under säsongen så är grus statistisk sett hans bästa underlag – och han har i princip inga poäng alls att försvara under våren (bara blygsamma 20 poäng i München).

Jag är inte beredd att ropa hej förrän han tagit sig över ån, men visst vore det kul om Gulbis totalt bortslösade talang äntligen tas tillvara på. Det vi sett hittills bådar gott. Som så många gånger förr kanske vissa har som invändning, men det verkar faktiskt som att det är annorlunda den här gången.

Personligen hoppas jag därför extra mycket på att motivationen inte går förlorad igen.

För i så fall kan Gulbis bli en av grussäsongens absolut farligaste underdogs.

PROGNOS: Har hittills i år bara förlorat mot Juan Martín del Potro, Tomás Berdych, Rafael Nadal och Juan Mónaco i ATP-sammanhang. Väldigt namnkunniga spelare, vilket visar prov på Gulbis höga kapacitet. 24-åringen har historiskt levererat fina resultat på grus och trivs bra på underlaget. Lär spela in en del färska poäng och ta ytterligare kliv på rankningen. Skrällpotential i alla turneringar under våren.

Så är då årets sista Masters-turnering, Paris Masters, till ända.

Läge att summera och betygsätta säsongens alla Masters, alltså.

Here goes!

INDIAN WELLS
Indian Wells, USA, 5-8 mars
Finalen herrar: Roger Federer – John Isner 7-6(7), 6-3
Finalen damer: Victoria Azarenka – Maria Sjarapova 6-2, 6-3
Betyg: ++++

Det är alltid något speciellt med årets första Master. Precis som att Australiska öppna får en liten boost i anseende tack vare att det är säsongens första Grand Slam. Årets Indian Wells bjöd på några skrällar (dåvarande världselvan John Isner seger över Novak Djokovic i semin, David Nalbandians kvartsfinalplats efter segrar över Marin Cilic, Janko Tipsarevic och Jo-Wilfried Tsonga), en spännande debut (Milos Raonics första match mot Roger Federer, förlust i tre set), ett starkt semifinalfält med tre spelare ur toppkvartetten samt inledningen på ett makalöst återtåg (Federers, som senare under året återerövrade tronen som världsetta). Isner gjorde en av sina bästa turneringar och matcher (semifinalen mot Djokovic) i karriären. På damsidan visade Victoria Azarenka att hon inte blivit mätt och belåten efter segern i Australiska öppna – och återigen malde hon ner rivalen Sjarapova i en stor final. Den där rivaliteten skulle under säsongen komma att utvecklas till en blivande klassiker den är på god väg att bli.

http://www.youtube.com/watch?v=kce90X80uXE

MIAMI
Key Biscane, USA, 19 mars-1 april
Finalen herrar: Novak Djokovic – Andy Murray 6-1, 7-6(4)
Finalen damer: Agnieszka Radwanska – Maria Sjarapova 7-5, 6-4
Betyg: +++

Att Roger Federer skulle förlora mot Andy Roddick (en av blott tre förluster i karriären mot amerikanen – schweizaren har 21-3 i inbördes möten) existerade på förhand inte i någons verklighet, men på Crandon Park i Key Biscane, Miami förvandlades plötsligt planeten Tellus till en ding ding värld. Semifinalfältet var återigen starkt, men att Andy Murray bjöds på två walkover (Raonic i tredje omgången och Rafael Nadal i semifinalen) bidrog förmodligen till hans slätstrukna figur i finalen mot Djokovic. På damsidan föll favoriterna Serena Williams och Victoria Azarenka redan i kvartsfinal och Maria Sjarapova noterade sin tredje raka stora finalförlust. På det hela taget intressanta turneringar, men helhetsintrycket drogs ner av de inte så högklassiga finalerna och olägliga walkovers (både Raonic-Murray och Nadal-Murray var på förhand högintressanta matcher).

http://www.youtube.com/watch?v=S-DvJQTZEiw

MONTE CARLO
Roquebrune-Cap-Martin, Frankrike, 16-22 april
Finalen: Rafael Nadal – Novak Djokovic 6-3, 6-1
Betyg: +++

Jag älskar som bekant grusturneringar, men i och med att Monte Carlo Masters är en frivillig 1000-turnering har den inte samma nerv och hetta som övriga Masters. Men det skrevs trots allt historia i årets upplaga av turneringen då Rafael Nadal vann sin åttonde(!) raka titel, trots att Novak Djokovics sällsynt svaga insats i finalen (vilket berodde på att hans farfar gick bort under veckan då turneringen spelades) var smolk i bägaren för oss tittare.

http://www.youtube.com/watch?v=HatCrwrlmFQ

MADRID
Madrid, Spanien, 7-13 maj
Finalen herrar: Roger Federer – Tomás Berdych 3-6, 7-5, 7-5
Finalen damer: Serena Williams – Victoria Azarenka 6-1, 6-3
Betyg: +++

Det allra mesta kom att handla om det kontroversiella blåa gruset – vilket förärade turneringen smeknamnet ”Smurf Masters”. Gruset blev en stor snackis, rent spelmässigt var det dock något av en katastrof. Toppspelarna (och framför allt grusspecialisterna) klagade på att det var betydligt snabbare än vanligt grus och dessutom halt. Nadal gjorde en av sina sämsta matcher på länge när han tappade 5-2 till 5-7 i avgörande set mot Fernando Verdasco i tredje omgången, dåvarande världstvåans första förlust någonsin mot landsmannen, och Novak Djokovic föll även han mot en landsman – Janko Tipsarevic – i kvartsfinalen. De mest minnesvärda matcherna var andra omgången mellan Roger Federer och Milos Raonic (där Raonic på nytt pressade schweizaren och återigen tvingade fram ett avgörande set), semifinalen mellan Juan Martín del Potro och Tomás Berdych och finalen mellan Federer och Berdych, där Federer jobbade sig tillbaka in i en match som såg ut att glida honom ur händerna. På damsidan var Serena Williams helt överlägsen och tappade bara ett set, mot Caroline Wozniacki i åttondelsfinalen.

http://www.youtube.com/watch?v=_4iQ5aQWTWs

ROM
Rom, Italien, 14-21 maj
Finalen herrar: Rafael Nadal – Novak Djokovic 7-5, 6-3
Finalen damer: Maria Sjarapova – Li Na 4-6, 6-4, 7-6(5)
Betyg: ++++

Grussäsongens klart bästa Master. Turneringen på herrsidan bjöd på det mesta: en hemmafavorit (Andreas Seppi) som fällde jätten John Isner och räddade ett knippe matchbollar mot Stanislas Wawrinka, en Novak Djokovic som återigen var på gott spelhumör, en Rafael Nadal som stundtals såg helt omänsklig och oslagbar ut, en formstark David Ferrer som trots Nadals nämnda omänsklighet gav sin landsman skrämselhicka i semifinalen och en stukad Roger Federer som blev snudd på överkörd av Djokovic. Finalen var dessutom så välspelad som en final mellan ”Rafa” och ”Djoker” ska vara. På damsidan tog Maria Sjarapova chansen när värsta fienderna Victoria Azarenka och Serena Williams drog sig ur turneringen med skador, höll huvudet kallt i finalen mot Li Na och lyckades äntligen bärga en stor titel efter alla tillkortakommanden.

http://www.youtube.com/watch?v=ivuKSZ2g6Qs

http://www.youtube.com/watch?v=sC27w2Aw8ps

TORONTO
Toronto, Kanada, 4-13 augusti
Finalen herrar: Novak Djokovic – Richard Gasquet 6-3, 6-2
Finalen damer: Petra Kvitová – Li Na 7-5, 2-6, 6-3
Betyg: ++

På grund av London-OS, som avslutades veckan före Toronto Masters (Canadian Open/Rogers Cup), var det flera stora namn som valde att stå över årets sjätte Master – och de som valde att dyka upp i Toronto (Montréal i damernas fall) halkade ur turneringen som en kollektiv bambi på hal is. Novak Djokovic var den som visade störst vinnarinstinkt och seglade enkelt till finalen (bortsett från en liten speed bump i form av veteranen Tommy Haas), där han dansade hem säsongens tredje titel om möjligt ännu enklare. På damsidan föll favoriterna som flugor och Petra Kvitová vann en tresetsrysare mot Li Na, som alltså återigen saknade is i magen i en stor final efter en stark turnering.

http://www.youtube.com/watch?v=y84dUk4VEzI

http://www.youtube.com/watch?v=_5QO0pi0GPs

CINCINNATI
Mason, USA, 11-19 augusti
Finalen herrar: Roger Federer – Novak Djokovic 6-0, 7-6(7)
Finalen damer: Li Na – Angelique Kerber 1-6, 6-3, 6-1
Betyg: +++

Var milt uttryckt ett uppsving efter ganska avslagna Toronto Masters, och det snabba underlaget bjöd på en del riktigt intressanta händelser. Lucky losern Jeremy Chardys skrällseger över Andy Murray i raka set, till exempel. Och Milos Raonics starka insats (segrar över Richard Gasquet, Marcos Baghdatis och Tomás Berdych) som tog honom hela vägen till kvartsfinal (där det blev förlust mot Stanislas Wawrinka i en tät tresetare). Novak Djokovic fick en oförskämt bekväm resa till finalen efter riktigt lojt uppträdande från Juan Martín del Potro i semifinalen och Roger Federer var oerhört hungrig på en ny titel efter OS-frossan (förlust mot Murray i finalen). I finalen drabbades Djokovic av gummiarm redan i matchens första duell och blev fullkomligt utklassad i första set. I andra samlade han ihop sig, men föll efter ett gastkramande tiebreak – och Federer bärgade sin femte Cincy-titel (slog i och med det Mats Wilanders gamla rekord). På damsidan fick Li Na så äntligen gå hela vägen, efter de där tunga förlusterna tidigare under året. Angelique Kerber var dock den som imponerade mest – i kvartsfinalen utmanövrerade hon Serena Williams i raka set och i semifinalen kämpade hon ner Petra Kvitová i en tät tresetare. Hon tog dessutom ledningen i finalen efter ett grymt förstaset, innan Li Na tog över matchen och snuvade tyskan på titeln.

http://www.youtube.com/watch?v=MhGwjZ4Xd8o

SHANGHAI
Shanghai, Kina, 8-14 oktober
Finalen: Novak Djokovic – Andy Murray 5-7, 7-6(11), 6-3
Betyg: +++++

Andy Murray såg återigen snudd på orubblig ut i sin favoritturnering, som han vunnit två gånger (2010 och 2011). Även Novak Djokovic gasade för fullt fram till finalen, medan Roger Federer såg en smula omotiverad ut i åttondelsfinalen mot landsmannen Stanislas Wawrinka, innan han klappade ihop fullständigt mot Murray i semifinalen (turneringens samtliga fyra toppseedade spelare – Federer, Djokovic, Murray, Berdych – fanns för övrigt med i semifinalfältet). Finalen mellan Djokovic och Murray blev precis så episk som vi kunde hoppas. Murray kopplade tidigt greppet om matchen, pepprade Djokovic med blytunga forehandslag och slet upp stora hål i hans hårdhudade defensiv med obarmhärtig aggressivitet. När Murray sedan hade matchboll i egen serve vid ställning 5-4, 40-30 trodde nog de allra flesta att loppet var kört för Djokovic – men i själva verket var det inledningen på hans makalösa vändning. Resten är historia.

http://www.youtube.com/watch?v=5N33MLBaC9U

PARIS
Paris, Frankrike, 29 oktober-4 november
Finalen: David Ferrer – Jerzy Janowicz 6-4, 6-3
Betyg: +

Vi kan förvisso ha sett en ny stjärna födas i den sensationella kvalspelaren och skrällmaskinen Jerzy Janowicz, men säsongens ödesdigra schemaläggning tog verkligen död på den här turneringens nerv. Toppspelarna föll som käglor och många var direkt loja och oinspirerade i sina respektive förlustmatcher. Det för Paris så långsamma och märkliga underlaget (har för övrigt aldrig gillat grön hardcourt, men det hör egentligen inte till saken) i kombination med den trista attityden från vissa spelare gjorde att en del matcher höll smärtsamt låg kvalitet. Däremot var det givetvis roligt att äntligen få se slitvargen David Ferrer höja en Masters-buckla mot taket, samt att följa Janowicz magiska äventyr.