Sista tredjerundorna i morgon, sedan börjar åttondelsfinalerna och allvaret. Här är fredagens hetaste matcher:

√ Roger Federer (2) – Bernard Tomic (43)
Problembarnet Tomic har, efter sitt katastrofala avslut på 2012, imponerat under säsongsinledningen och bärgade karriärens första titel i Sydney förra veckan. Har även övertygat, utan att glänsa, i Melbourne hittills.

Men mot Federer har han inte mycket att hämta. Inte nog med att schweizaren leder med klara 8-1 i set och 3-0 i matcher i inbördes möten – han har dessutom visat prov på fantastisk form i sina första två matcher i turneringen (segrar i raka set mot Benoit Paire och formstark Nikolaj Davydenko).

När de båda möttes här förra året, i åttondelsfinalen, uppträdde Tomic inte alls så respektlöst som han brukar göra mot topprankade spelare. Nu har 20-åringen i och med titeln och segern över Novak Djokovic i Hopman Cup för två veckor sedan fyllt självförtroendemätaren till max, men det räcker inte för att sätta stopp för en Federer på gott matchhumör i en Grand Slam-turnering.

Allt annat än förlust i raka set får ses som en triumf för Tomic.

Däremot hoppas jag på en riktigt välspelad och underhållande match. Om någon har möjligheten att kasta en liten näve grus i Federers maskineri så här tidigt i en Grand Slam-turnering så är det den talangfulle hemmafavoriten.

√ Sloane Stephens (25) – Laura Robson (53)
Turneringens klart mest sevärda match hittills på damsidan. Robson gjorde visserligen en riktigt bra insats mot världsåttan Petra Kvitová i andra omgången (seger i en över tre timmar lång tresetsrysare), men jag tror inte att hon lyckas följa upp den triumfen med att fälla Stephens – som bara tappat totalt nio game i sina två första matcher.

19-åringen kommer sannolikt att diktera spelet, och Robson får lita till sin serve. Robson lär dessutom vara mör efter maratonmatchen mot Kvitová, vilket så klart ligger henne i fatet mot en så kraftfull spelare som Stephens.

Deras hittills enda möte blev jämnt: 6-4, 7-6(4) i Hobart tidigare i januari. Det har även den här matchen potential att bli – bara Robson orkar spela i samma höga tempo som mot Kvitová.

Milos Raonic (15) – √ Philipp Kohlschreiber (19)
Raonic darrade en aning mot Jan Hajek i öppningsmatchen men slog sedan Lukas Rosol i raka set. Inte särskilt övertygande, dock – det är två matcher 20-åringen ska vinna, helt enkelt.

Känns därför inte riktigt som att frågetecknen kring hans form – som varit fullkomligt usel under säsongsinledningen – är uträtade.

Givet detta är jag inte alls säker på att Raonic har vad som krävs för att slå Kohlschreiber i Grand Slam-sammanhang. Hur mycket jag än vill se kanadensaren i en potentiellt rafflande åttondelsfinal mot Roger Federer så tycker jag att Kohlschreibers chans att ”skrälla” (skulle väl inte vara en jätteskräll egentligen, om ni frågar mig) är oroväckande hög.

Hjärtat säger Raonic – hjärnan säger Kohlschreiber. Om Raonic ändå skulle övervinna den här prövningen tror jag dock att han kan bjuda Federer på en ordentlig fight i åttondelen. Det har han trots allt gjort i deras tre möten hittills (Indian Wells, Madrid, Halle – samtliga gick till avgörande set).

√ Gilles Simon (16) – Gaël Monfils (86)
Monfils inledde turneringen med att skrälla mot Alexandr Dolgopolov (inte så överraskande i och för sig, med tanke på hans starka comeback i Doha och Auckland) och vann sedan en märklig tillställning, som gick till fem set, mot Yen-Hsun Lu.

Gilles Simon har å sin sida seglat under radarn, vilket han ofta gör. En pålitlig spelare utan riktiga vapen i sin arsenal, men som besitter en slughet utöver det vanliga.

Eftersom Simon, likt sin landsman, gärna låter motståndaren driva spelet framåt passar han Monfils illa. Matcher dem emellan tenderar att bli aningen ryckiga då båda fokuserar på att förstöra varandras matchrytm. Hittills har Simon överlistat Monfils tre gånger på fyra försök. Bara på gruset i Montpellier har Monfils triumferat, i en jämn tresetare.

Mot Simon duger det därför inte att spela så ojämnt som mot Lu. Monfils måste framför allt få ordning på sin serve. Såg nästan ut som att han hade problem med axeln eller hämmades rent fysiskt av något annat i matchen mot Lu. Servade stundtals bedrövligt även mot Dolgopolov.

Tror Simon tar det i en fyrsetare – om nu inte Monfils märkliga svackor mot Lu bara var ett spel för gallerierna och han har sparat sin verkliga formtopp till matchen mot Simon.

Övriga matcher:

√ Juan-Martín del Potro – Jeremy Chardy
Andreas Seppi – √ Marin Cilic
Ivan Dodig – √ Richard Gasquet
√ Jo-Wilfried Tsonga – Blaz Kavcic
Ricardas Berankis – √ Andy Murray

√ Victoria Azarenka – Jamie Hampton
√ Svetlana Kuznetsova – Carla Suarez Navarro
Yanina Wickmayer – √ Maria Kirilenko
Elena Vesnina – √ Roberta Vinci
√ Serena Williams – Ayumi Morita
√ Caroline Wozniacki – Lesia Tsurenko
Kimiko Date-Krumm – √ Bojana Jovanovski

Vi har ju över en timme kvar till midnatt (vilket typ är min smärtgräns för hur länge jag kan vara uppe just nu, eftersom jag är hemma en ettåring som vägrar sova ordentligt på nätterna och sedan dessutom tycker att 06.15 är en lämplig tid att kliva upp på morgonen), så varför inte ta en titt på några intressanta matcher under natten/morgondagen?

√ Roger Federer (2) – Nikolaj Davydenko (40)
Allting talar givetvis för att Federer vinner, det råder ingen som helst tvekan om det. 17-2 i inbördes möten, vinst i tre raka set mot Benoit Paire i öppningsmatchen, den starka säsongsavslutningen 2012 och så vidare.

Ytterst lite talar för ett mirakel från Davydenko. Visst, han spelade magiskt i Doha, och presterar han ens i närheten så bra kan han ge Federer skrämselhicka, men han har helt enkelt inte fysiken för att utmana honom på allvar i bäst av fem set.

Däremot tycker jag inte att det är så självklart att världstvåan ska avfärda honom i raka set. Davydenko har bevisligen fortfarande det där stora spelet, som tog honom till toppen en gång i tiden, i sig.

Det i kombination med att han inte har någonting att förlora gör att han kan maxa från start och spela med millimetersmå marginaler, snudd på chansartat. Vilket kan få Federer ur balans. Inte för att det kommer betyda något för matchen i sig, men en tuff drabbning mot Davydenko kan ställa till det lite för schweizaren framöver.

√ Laura Robson (53) – Petra Kvitová (8)
Jag trodde att formsvaga Kvitová skulle åka ut redan i första omgången, men hon klamrade sig kvar i turneringen via 6-4, 2-6, 6-2 mot Francesca Schiavone.

Framtidslöftet Robson slog ut Kim Clijsters och världssjuan Li Na på vägen mot åttondelsfinal i US Open i höstas, så skrällpotential har hon så det räcker och blir över. Med tanke på Kvitovás svaga form har hon god chans att vinna.

√ Denis Istomin (50) – Andreas Seppi (23)
Seppi bär favoritskapet i den här matchen. Italienaren är dock klart bättre på grus än hardcourt, medan det omvända gäller för Istomin.

Istomin brukar dessutom pricka in sin formtopp i början av året och tog sig till kvartsfinal i både Brisbane och Sydney. Seppi har aldrig levererat i Australiska öppna, har som bäst tagit sig till andra omgången (2007, 2008 och 2011).

Kan också noteras att Istomin vann deras senaste möte, det hittills enda i Grand Slam-sammanhang, i Wimbledon förra året. Tror det här kan bli en väldigt jämn match, och baserat på att Istomin sett relativt stark ut under säsongsinledningen tror jag helt enkelt att han har goda chanser att vinna.

√ Milos Raonic (15) – Lukas Rosol (75)
Raonics form under säsongsinledningen har varit direkt katastrofal, och han övertygade inte mot Jan Hajek i öppningsmatchen i Melbourne. Tappade ett set där, vilket är knappt godkänt för en spelare av Raonics kaliber.

Min förhoppning är ändå att den där segern ändå gett tillräckligt med ökat självförtroende för att han ska segla förbi Rosol förhållandevis enkelt.

För vinna den här matchen, det ska han helt enkelt bara göra. Allt annat är ett fiasko. Att Rosol ska spela lika bra som mot Rafael Nadal i Wimbledon förra året är liksom helt uteslutet – det kommer han förmodligen aldrig att göra igen under hela resten av sin karriär.

Det behöver han förvisso inte heller göra mot Raonic, men detta ska ändå vara en vanlig dag på jobbet för 22-årige kanadensaren. Kan ändå inte riktigt skaka av mig den olustiga känslan av att en ny skräll signerad Rosol hänger i luften, vilket oroar mig.

Vill så väldigt gärna se en åttondel mellan Raonic och Federer, och det vore väl själva f-n om Rosol (och därefter Philipp Kohlschreiber) ska stå i vägen för det.

Inledde morgonen med att spana in Juan Martín del Potros form i hans öppningsmatch mot 170-rankade Adrian Mannarino. Fransmannen blev totalt utskåpad (6-1, 6-2, 6-2), så hoppade ganska snart över till matchen mellan Tommy Haas och Jarkko Nieminen.

Nieminen var högoddsaren i den här matchen, vilket jag fann en smula märkligt. Visst, Haas avslutade 2012 starkt och Nieminen har inte direkt hittat formen under säsongsinledningen, men Haas spelstil lämpar sig rätt bra för Nieminen. Finlandsettan är en uthållig slitvarg som försöker hålla liv i duellerna och pressar motståndaren med pricksäkert baslinjeförsvar. En fysiskt krävande spelare att möta, alltså.

Vilket givetvis ligger 34-årige Haas i fatet. 25-rankade tysken är i stort behov av de gratispoäng han sällan får mot spelare som Nieminen. Dessutom har han svårt att hålla uppe fokus så länge. Det drog finländaren nytta av, inte minst vid de mest avgörande lägena. Haas var för hetlevrad, Nieminen för kylig.

Haas 4-2-ledning i femte set kändes därför aldrig helt stabil. När han sedan brände matchboll i Jarkkos serve vid ställning 5-4 hade pendeln svängt till finländarens favör.

Vid ställning 6-6 bröt Nieminen med en iskall rak forehandpassering i trängt läge, efter att Haas i en sekvens dessförinnan missat en busenkel forehanddrive i vänstra hörnet.

Nieminen var sedan kassaskåpssäker i sin serve och bärgade segern efter nätrassel från Haas: 7-6(3), 4-6, 6-3, 4-6, 8-6.

En välförtjänt arbetsseger för i dag 70-rankade Jarkko, men visst var det synd att just de här båda veteranerna möttes redan i första omgången. Hade velat se mer av båda i den här turneringen.

Nieminen möter hur som helst Ivan Dodig, som besegrade 186-rankade Di Wu (7-5, 4-6, 6-3, 6-3), i andra omgången. Ingen omöjligt uppgift.

* * *

Gaël Monfils är vidare till andra omgången. Ingen skräll alls, om ni frågar mig. Tyckte 2,25 i odds mot Alexandr Dolgopolov var i högsta laget. Så klart frågetecken kring skadan, men eftersom han inte dragit sig ur turneringen räknade jag kallt med att han skulle vara i lika bra form som i Doha och Auckland – vilket räcker för att slå Dolgopolov.

Riktigt trevlig match att titta på. Gillar som bekant Dolgopolov och Monfils är en fröjd för ögat när han spelar på topp. Det gjorde han inte i dag, särskilt inte i egen serve, men han är så talangfull att han ofta klarar sig undan med en del slarv.

Dolgopolov intog tidigt rollen som förste styrman och dikterade spelet, vilket passade Monfils bra. Han tvingade 24-åringen att spela offensivt och jaga snabba avslut, medan fransmannen själv höll sig en bit bakom baslinjen och försökte störa Dolgopolovs rytm.

De första två seten var rysligt jämna och bjöd inte på ett enda servegenombrott. Båda gick alltså till tiebreak, det första vann Dolgopolov (9-7) och det andra vann Monfils (7-4).

I tredje set inleddes sedan break-kavalkaden. Monfils började, men tappade sedan sin egen serve. Så där höll det sedan på (båda drabbades tydligen av någon slags servefrossa ungefär samtidigt), tills Monfils bröt till 6-3.

Han tappade sedan serven omgående i fjärde set och hamnade i 0-2-underläge. Det hämtade han dock upp, trots stundtals uselt servande, och fick sedan chansen att serva hem matchen vid ställning 5-2. Den chansen brände han, men stängde sedan matchen genom att bärga sitt totalt sjunde break.

Precis som med Nieminen och Haas var det riktigt synd att de här båda skulle mötas redan i första omgången. Till råga på allt innebär Dolgopolovs förlust att nästan alla unga framtidslöften är utslagna: David Goffin rykte mot Fernando Verdasco i går (6-3, 3-6, 4-6, 6-3, 6-4), Grigor Dimitrov i raka set mot Julien Benneteau (6-4, 6-2, 6-4) medan Martin Klizan under dagen åkte på stryk mot Daniel Brands (6-3, 3-6, 6-3, 6-4) och Benoit Paire mot Roger Federer (6-2, 6-4, 6-1).

* * *

Även Andy Murray körde över sin öppningsmotståndare: 6-3, 6-1, 6-3 mot Robin Haase. Vilket innebär att ingen lyckats ta set mot toppkvartetten.

* * *

Serena Williams var, precis som Maria Sjarapova i går, helt orubblig i sin öppningsmatch: 6-0, 6-0 mot 110-rankade Edina Gallovits-Hall.

* * *

Även Victoria Azarenka vann i raka set: 6-1, 6-4 mot 49-rankade Monica Niculescu – vilket innebär att inte heller toppkvartetten på damsidan tappat set ännu.

* * *

Milos Raonic tycks ha hittat formen så pass bra att han lyckades avfärda Jan Hajek i fyra set: 3-6, 6-1, 6-2, 7-6(0). Hoppas att han skakat av sig den usla säsongsinledningen och fått sig en rejäl boost av den här segern, trots att allt annat än just seger hade varit ett praktfiasko.

Raonic möter Lukas Rosol, som besegrade kvalspelaren Jamie Baker i raka set (7-6, 7-5, 6-2) i andra omgången. Det är ju en även det en match som Raonic ska vinna.

* * *

Sofia Arvidsson torskade i raka set mot 201-rankade kvalspelaren Luksika Kumkhum: 7-6(5), 6-4. Visst, Kumkhum har fått ett helt kval på sig att hitta sin matchrytm, men det här får ändå ses som en stor besvikelse.

* * *

42-åriga Kimiko Date-Krumm skrev historia i dag, när hon blev den äldsta spelaren någonsin att vinna en match i Australiska öppna. Detta efter att ha pulvriserat världstolvan Nadia Petrova: 6-2, 6-0. Vad hände, Nadia?

* * *

Det blir en hett efterlängtad andrarunda mellan Federer och Nikolaj Davydenko! Detta efter att Davydenko spöat kvalspelaren Dudi Sela i fyra set: 3-6, 6-1, 7-5, 6-3.

Om Davydenko kan nå upp i samma nivå som i Doha kan det bli turneringens hittills bästa match.

* * *

Caroline Wozniacki har vunnit sin första Grand Slam-match på ett halvår: 2-6, 6-3, 6-3 mot Sabine Lisicki.

* * *

33-rankade Carla Suarez Navarro skrällslog världssjuan Sara Errani: 6-4, 6-4.

* * *

ALLA DAGENS RESULTAT HITTAR NI HÄR

Säsongsupptakten med ett gäng mer eller mindre ljumma 250-turneringar är så äntligen över.

Inte för att det på något vis varit tråkigt att följa bataljerna i Brisbane, Sydney, Auckland, Doha, Chennai och så vidare – utan för att det nu äntligen är dags för årets första Grand Slam!

Låt oss därför, som brukligt är inför dessa fyra högtider under året, gå igenom turneringens lottning sektion för sektion. Vi börjar med herrarnas i dag och betar av damernas i morgon.

FÖRSTA SEKTIONEN

På papperet en enkel resa till semifinal – och därefter final – för titelförsvaren Novak Djokovic. Roger Federer är säkert glad över att slippa Tomás Berdych på sin halva, men tjecken har aldrig lyckats ge Novak skrämselhicka på samma sätt. 60-rankade veteranen Paul-Henri Mathieu ska givetvis inte vara några som helst problem för världsettan i öppningsmatchen.

I övrigt en ganska tråkig sektion, får man lov att säga. Sam Querrey kan möjligtvis ta sig till en åttondel mot Djokovic, men det är tveksamt om han kommer palla den galna hettan Down Under.

Ska så klart bli intressant att följa ynglingarna Andreij Kuznetsov, David Goffin och Ryan Harrison, men det känns inte som att Australiska öppna 2013 blir genombrottsturneringen för någon av dem. Harrison kan mycket väl ryka redan i första omgången mot Santiago Giraldo, vilket han gjorde i raka set i London-OS förra sommaren.

Vore kul om Fernando Verdasco kunde sprattla till och få revansch efter förlusten i första omgången förra året (mot Bernard Tomic), men har svårt att se att han ens har skrällpotential. 

Stanislas Wawrinka och Juan Mónaco? Risk för att de blir några av de första seedade spelarna att åka ut, men man vet aldrig med dessa båda herrar. Kan lika gärna ta sig till åttondel mot Djokovic/Berdych.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Tomás Berdych.
Bubblare: Sam Querrey.

ANDRA SEKTIONEN

Här lär det hända grejer. Till att börja med har vi en David Ferrer i god form, en Janko Tipsarevic i till synes lika god form (båda har bärgat sina första titlar i år – i Chennai respektive Auckland) och däremellan ett helt koppel intressanta spelare: höstens stora utropstecken Jerzy Janowicz, lovande 21-åringen Grigor Dimitrov, den snabbe lille giganten Kei Nishikori (om han är hel och frisk), hetlevrade Nicolás Almagro och publikfavoriten Marcos Baghdatis, för att nämna några.

Tipsarevic har åkt på en synnerligen tuff lottning: Lleyton Hewitt inför forne världsettans hemmafans är ingen lätt öppningsmatch, trots att han sett sina bästa dagar. Vill det sig illa kan Tipsy sedan stöta på både Dimitrov (eller alltid lika svårspelade Julien Benneteau) och Janowicz/Almagro innan det är dags för David Ferrer i kvartsfinalen.

En åttondel mellan Ferrer och Nishikori är den match jag helst av allt vill se i den här sektionen, men givet Nishikoris skadebekymmer under vintern ligger vägen vidöppen för fjärdeseedade spanjoren.

Vore även intressant att se en åttondel mellan Almagro och Tipsarevic också. I deras hittills enda möte vann Almagro i raka set – dock på spanjorens favoritunderlag grus (Franska öppna 2012). Även Almagro har åkt på en knepig motståndare i första omgången: 23-årige sluggern Steve Johnson.

Apropå Janowicz tycker jag att det är på sin plats att skruva ner förväntningarna en aning. Jag såg hans match mot Brian Baker i Auckland och jag var i ärlighetens namn inte det minsta förvånad över att han förlorade den. 22-åringen har ett väldigt stort spel i sig, men det räcker som bekant inte i dessa sammanhang. Det gäller för honom att hålla för pressen när nu både motståndare och betraktare känner till hans namn och kapacitet.

Det gjorde han inte i Auckland. Han störde Bakers matchrytm med sitt oortodoxa spel, precis som han gjorde mot de snopna kombattanterna i Paris, men Baker hade mer tålamod, större mental styrka (visserligen rysligt starkt av Jerzy att hämta in 1-5 i tredje set, men lika imponerande av Baker att slutligen knyta ihop påsen efter åtta brända matchbollar) och spelade betydligt smartare.

Jag tror därför inte att han kommer ställa till med någon skräll i Melbourne, men med tanke på hans relativt enkla lottning borde han åtminstone kunna ta sig till tredje omgången. Ger vi oss till tåls lär vi säkerligen se mer av Jerzy längre fram under året.

Och Dimitrov? Tja, han har goda chanser att äntligen ta sig förbi andra omgången, men mycket roligare än så blir det nog inte.

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Kei Nishikori, Nicolás Almagro.
Bubblare: Janko Tipsarevic.

TREDJE SEKTIONEN

Till en början barnsligt enkelt för Andy Murray, men i åttondelen blir det lite knepigare. Här väntar förmodligen Alexandr Dolgopolov, Gaël Monfils eller Gilles Simon, nämligen. Av dessa tre är det egentligen bara en frisk och hel Monfils som kan ställa till med ordentliga besvär, men Simon och Dolgopolov är jobbiga spelare att möta även de och ska inte underskattas.

I kvartsfinalen möter Murray hur som helst Juan Martín del Potro. Argentinarens största hinder på vägen dit är Marin Cilic, och honom tappade han inte ett enda set mot på fyra matcher under 2012 (totalt tio raka set).

För skojs skull tycker jag att ni ska hålla ett öga på Aljaz Bedene. 77-rankade 23-åringen tog sig till semifinal i Chennai (slog ut Wawrinka på vägen) och gjorde en bra match mot Kevin Anderson i Sydney. Spelade mestadels Challengers förra året, men kan förmodligen klättra några pinnhål på världsrankningen om han fortsätter leverera som han gjort i säsongsinledningen.

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro.
Bubblare: Marin Cilic.

FJÄRDE SEKTIONEN

Federer slipper förvisso Berdych, men har å andra sidan ett helt knippe andra jobbiga spelare på sin halva. Trots den inneboende talangen hos Benoit Paire är 23-åringen givetvis en munsbit för den schweiziske armékniven i öppningsmatchen, men Nikolaj Davydenko redan i andra omgången är allt annat än en mjukstart – i alla fall om forne världstrean spelar som han gjorde i Doha.

I tredje omgången kan han sedan möta Bernard Tomic. Ingen överdrivet svår nöt att knäcka, men visst har 20-åringen skrällpotential om han dyker upp med boostat självförtroende och kampvilja. Tänk om Tomic skulle bli den första att slå Federer före kvartsfinalen i en Grand Slam-turnering sedan Gustavo Kuerten i Franska öppna 2003? Det vore ju nåt det. Fast det är så klart inte särskilt troligt.

22-årige superlöftet Milos Raonic har här en förbaskat god chans att leverera i GS-sammanhang. Inte ens Philipp Kohlschreiber borde stå i vägen för avancemang till åttondelsfinal mot Federer, tycker jag. Givet den här busenkla lottningen ska han bara mäkta med det, Raonic. Annars börjar nog tålamodet tryta hos de allra flesta som höjt honom till skyarna under de senaste åren.

Om det inte vore för lårskadan hade Jo-Wilfried Tsonga varit en solklar kvartsfinalist. Nu känns det i stället som att Richard Gasquet är något av en favorit i hans ställe, efter fransmannens imponerande tävlingsvecka i Doha.

Ska även (som vanligt) bli kul att följa Tommy Haas, även om jag inte tror att han tar sig längre än till andra eller tredje omgången. Han har inte fysiken för matcher i bäst av fem set, helt enkelt.

Han går till semifinal: Roger Federer.
Skrällvarning: Milos Raonic, Nikolaj Davydenko, Bernard Tomic.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga, Richard Gasquet.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår Ferrer, Murray slår Federer.
FINALEN: Djokovic slår Murray.

JAG VET att magkänslan för knappt två månader sedan sade att Murray skulle ta hem sin andra GS-buckla redan i Melbourne, men det var ju innan jag hade sett lottningen (host, host). Okej, jag tror visserligen fortfarande att Murray kan nå hela vägen fram – jag skulle till och med kunna gå så långt som till att det är 55-45 fördel Djokovic – men det vore snudd på tjänstefel att inte tippa serben som slutsegrare i en turnering han vunnit tre av de fem senaste åren, och efter ett så otroligt starkt avslut på säsongen 2012.

Världsettan trivs som fisken i vattnet på det medellångsamma (kan man säga så?) underlaget och vill säkerligen visa var skåpet ska stå efter det svidande nederlaget i US Open.

Å andra sidan kan Murray spela mer avslappnat och har dessutom bevisat för sig själv att han kan vinna när det betyder som mest. Och visst kommer han att trivas med att stå i Djokovics skugga i stekheta Melbourne, och på så vis själv undslippa press och höga förväntningar.

Nåväl. Väldigt mycket talar för att Djokovic bärgar sin tredje raka Australiska öppna-titel. En del saker talar för Murray.

Och ett och annat talar även för Federer. Som att det trots allt bara var tre år sedan han vann här sist. Nu tror jag visserligen inte att han vinner här i år, men man ska aldrig räkna ut maestron.

Om det har hänt något värt att prata om under tennisdagen?

Jo, det får man ju säga att det har.

Vi börjar med Grigor Dimitrov, som piskade Milos Raonic i raka set i Brisbane: 6-3, 6-4. Värt att notera är att Raonic inte vann en enda poäng i Dimitrovs förstaserve. Dimitrov bärgade alltså 26 av 26 möjliga poäng. Lämnar en hel del övrigt att önska vad gäller Raonics returtagande, om man säger så.

Annars tycker jag inte att man ska dra på för stora växlar efter den här matchen. Dimitrov verkar ha fått en välbehövlig boost av att ansluta sig till svenska tennisakademien Good to Great (som drivs av svenska ex-proffsen Magnus Norman, Nicklas Kulti och Mikael Tillström) och stärkte sitt självförtroendekapital ytterligare i och med segern över Brian Baker i tisdags.

Det här var säsongens första match för andraseedade Raonic, så förhoppningsvis har han betydligt mer imponerande spel att visa upp under året.

* * *

Andy Murray svajade ordentligt mot 199-rankade hemmahoppet John Millman. Efter att ha blivit totalt överkörd i första set ryckte visserligen Millman upp sig och började spela på toppen av sin förmåga, men att Murray tappade andra set får till stor del tillskrivas Murray själv.

Millman satte väldigt hög press på Murray, hade bra djup på sina slag och dessutom ett rätt ordentligt bett i sin backhand – medan världstrean stundtals såg ut att vara totalt likgiltig inför matchen och dess resultat. Trots att han backade tillbaka, till sin ”comfort zone” någon meter från baslinjen, så kunde han inte för sitt liv hitta rytmen i sitt spel och tappade sin serve två gånger.

Trots att Millman brände två setbollar i egen serve utjämnade han slutligen, men kunde sedan inte hålla jämna steg med Murray när skotten lade i en högre växel i avgörande set.

Murray stapplar således vidare till kvartsfinalen med inte särskilt imponerande 6-1, 5-7, 6-3. Där möter han Denis Istomin, som slog ut Martin Klizan i tisdags och forne världsettan och hemmafavoriten Lleyton Hewitt i dag: 7-5, 7-5.

Inte helt olikt Istomin att leverera under säsongsinledningen. Tog sig till kvartsfinal i Brisbane även förra året, fast då efter walkover från Tommy Haas i åttondelen. I Sydney gick han hela vägen till semifinal, där han föll mot Jarkko Nieminen (som sedan vann turneringen).

* * *

Sloane Stephens gjorde en beundransvärd insats mot Serena Williams i Brisbane, men föll ändå i raka set: 6-4, 6-3.

– Hon pressade mig definitivt. Jag har alltid sagt att hon är en bra spelare. Hon är väldigt lugn, något jag aldrig varit under hela min karriär. Det visar på stor mognad, berömmer Williams efter matchen.

I semifinalen möter Williams rivalen Victoria Azarenka, som fullkomligt mosade Ksenia Pervak: 6-1, 6-0 efter drygt en timmes spel.

Det blir trettonde mötet mellan världsettan och världstrean. Williams leder med 11-1. Ökar hon på de siffrorna till 12-1, eller mäktar Azarenka med en reducering?

* * *

I den andra semifinalen möts två skrällspelare: 136-rankade lucky losern Lesia Tsurenko, som ersatte skadade Maria Sjarapova, och 36-rankade Anastasia Pavlychenkova. Pavlychenkova följde upp sin åttondelsseger över Petra Kvitová med att besegra fjärdeseedade Angelique Kerber i kvarten: 7-6(3), 7-6(3).

Tsurenko är klar för sin första WTA-semifinal i karriären.

– Jag kanske kände lite press i går när jag klev ut på banan, men det var allt. När det var över så kände jag ingen press längre. Jag bara njuter av allt just nu, säger lucky losern.

* * *

153-rankade Daniel Brands slog ut fjolårsfinalisten Gaël Monfils i raka set: 6-1, 7-5. Ser man enbart till kapacitet är det givetvis en skräll, men förlusten är inte alls förvånande med tanke på Monfils skadehistoria.

Tycker att han ska vara nöjd med en kvartsfinalplats och försöka hålla fast vid den positiva attityd han visade upp ute på banan mot Philipp Kohlschreiber i åttondelen och Mousa Shanan Zayed i öppningsmatchen.

* * *

Noterade förresten Novak Djokovics förlust mot Bernard Tomic i förrgår, men fäste ingen större vikt vid den. Hopman Cup är en väldigt rolig turnering att titta på, men den har helt enkelt inte samma nerv som pågående ATP- och WTA-turneringar eftersom den inte distribuerar några rankningspoäng.

Djokovics nederlag känns därför som något av en axelryckning, trots att den kommer så tätt inpå Australiska öppna. Som individ kan han liksom kosta på sig det, eftersom inga poäng och, i ärlighetens namn, inte överdrivet mycket prestige står på spel. Att det däremot smärtar hans serbiska själ att äventyra kollektivet i en sådan turnering är en helt annan sak.

* * *

14-rankade John Isner drar sig för övrigt ur Hopman Cup på grund av knäskada, vilket grusar USA:s chanser att nå final. Isners knä lindades under hans förlustmatch mot Jo-Wilfried Tsonga (6-3, 6-2) i dag och amerikanen sade efter matchen att han plågas av ”en liten inflammation”.

Blir intressant att se om han får ordning på knäet lagom till Australiska öppna, där han har 90 poäng (nådde tredjerundan 2012) att försvara.

* * *

Alla dagens resultat:

För WTA-statistik, klicka här.

Vi har nästan kommit halvvägs in i säsongens första tävlingsvecka, så låt oss summera vad som hänt (och händer) hittills:

* * *

Sverigeettan Sofia Arvidsson svarade för årets första riktiga skräll när hon slog ut världsnian Samantha Stosur i raka set i Brisbane: 7-6(4), 7-5. 41-rankade Arvidssons sjunde seger över en topp 10-spelare.

– Jag var bara exalterad över att få spela kvällsmatchen mot Sam på den här banan. Min första dag här tränade jag inne på arenan och sa ”oj, hoppas jag får spela en match här”. Så det var trevligt, säger ödmjuka Arvidsson efter skrällsegern.

Det tog tyvärr stopp i nästa omgång, mot stjärnskottet Sloane Stephens. 38-rankade 19-åringen vann övertygande: 6-3, 6-4.

– Jag tog en riktigt lång paus efter US Open, för att få ordning på min kropp. Jag hade problem med magmusklerna. Dagen före jag skulle spela mot (Ana) Ivanovic, eller kanske dagen efter det, så började muskeln blöda och svullna upp. Min mage buktade ute på banan och det såg hemskt ut. Jag kunde inte serva, kunde inte göra någonting. Jag gjorde bra ifrån mig som kämpade mig igenom det så gott jag kunde, säger hon.

– Jag blev äntligen frisk igen ungefär sju veckor efter US Open. Ingen fysisk aktivitet alls. Jag bara njöt av mitt liv, gjorde ungdomsgrejer, hoppades att jag skulle bli bättre och kunna komma hit och spela bra. Jag har spelat två riktigt bra matcher hittills, så förhoppningsvis kan jag fortsätta jobba på.

I kvartsfinalen möter hon idolen och vännen Serena Williams – som har vunnit 14 raka och 33 av sina 34 senaste matcher.

– Jag älskar henne. Hon har självklart varit en stor influens under min tenniskarriär. Jag ser fram emot att möta henne, jag tror det blir kul. Men om man går ut på banan och tror att den andra personen är bättre så har man redan förlorat. Man måste tänka på vad man ska göra och fokusera på sig själv. Även om jag går ut och förlorar, bara bombar och inte vinner ett enda game, så har jag åtminstone gjort det rätta för mig. Det är inte en förlust, menar Stephens.

* * *

Även världsettan Victoria Azarenka och fjärdeseedade Angelique Kerber är klara för kvartsfinal, efter segrar över Sabine Lisicki (6-3, 6-3) respektive Monica Puig (3-6, 6-4, 7-6).

Puigs 6-2, 6-3-seger över wildcard-spelaren Olivia Rogowska var hennes första WTA-match i karriären.

– Jag kände inte till henne innan, men jag är övertygad om att hon är en framtidsspelare för hon slår bollen så djupt och så hårt, och rör sig bra. Jag är säker på att hon slår sig in på topp 50 snart, berömmer Kerber.

I kvartsfinalen möter Azarenka kvalspelaren Ksenia Pervak, som slog ut Caroline Wozniacki i första omgången. Kerber möter Anastasia Pavlysjenkova.

I den sista kvartsfinalen möts skadade Maria Sjarapovas ersättare Lesia Tsurenko och 32-rankade Daniela Hantuchová.

* * *

På herrarnas sida åkte framtidshoppen Martin Klizan, Andreij Kuznetsov, Steve Johnson och Ryan Harrison ut med huvudena före (Kuznetsov och Johnson redan i kvalomgången, Klizan och Harrison i huvudturneringens första omgång). Liten bummer, om man säger så.

David Goffin och Grigor Dimitrov levererade dock: Goffin slog ut hemmahoppet Matthew Ebden i raka set (6-2, 6-2) och Dimitrov kämpade ner Brian Baker (6-3, 7-6). Dimitrov möter mammutservaren Milos Raonic i åttondelsfinalen. En mycket mycket intressant match som inte bör missas. Ja, om man pallar att gå upp mitt i natten alltså. Matchen före börjar 11.30 lokal tid, det vill säga 02.30 svensk tid…

Goffin möter Jürgen Melzer i sin åttondel, och Lleyton Hewitt möter Denis Istomin (som slog ut Klizan). Även det sevärda matcher.

I övrigt har vi inte bjudits på några stora skrällar. Kei Nishikori, Alexandr Dolgopolov, Gilles Simon och Marcos Baghdatis är klara för kvartsfinal (Nishikori möter Dolgopolov, Simon möter Baghdatis).

Andy Murray spelar sin första match i turneringen någon gång under eftermiddagen i morgon, svensk tid. Möter 199-rankade kvalspelaren John Millman.

* * *

Även 73-rankade Johanna Larsson har öppnat säsongen starkt. Svensken är klar för kvartsfinal i Auckland efter segrar över 93-rankade Misaki Doi i första omgången (4-6, 6-3, 6-2) och 18-rankade Julia Görges i andra omgången (7-5, 6-7, 6-3).

Görges var upp ett break tidigt i tredje set men Larsson kämpade sig tillbaka, och efter ett gäng stenhårda och långa games lyckades hon stänga matchen mot den andraseedade sluggern efter drygt två och en halv timmes spel.

– Jag hade faktiskt aldrig vunnit en match under Australienturnén förut, så att gå till kvartsfinal betyder mycket för mig. Jag hade min strategi klar före matchen och jag tycker att jag höll mig till den genom hela matchen, slog några bra slag från baslinjen och slogs om varje poäng. Det känns väldigt speciellt, säger Larsson, som hade 0-6 i facit i WTA-matcher under den australiska säsongen inför mötet med Görges.

* * *

Gaël Monfils, som äntligen återvänt efter skadan som spolierade hans säsong (spelade inte en enda match efter förlusten mot Patrik Rosenholm i Stockholm Open, till exempel), ångar på i Doha. Slog 1,851(!)-rankade hemmaspelaren Mousa Shanan Zayed i raka set (6-0, 6-3) och besegrade därefter tredjeseedade Philipp Kohlschreiber i åttondelsfinalen: 6-4, 2-6, 6-4.

Otroligt kul att se Monfils in action igen. Segern över Kohlschreiber är ett tydligt kvitto på att han fortfarande håller enormt hög klass, de långa skadeuppehållen till trots.

Hoppas det här håller i sig. Vill verkligen se Monfils bli åtminstone delar av sitt forna jag igen under 2013.

* * *

David Ferrer hade oväntat svårt mot Dustin Brown i sin öppningsmatch men vann till slut i tre set: 5-7, 6-3, 6-2. Spelar i skrivande stund sin åttondelsfinal mot Tobias Kamke.

* * *

Richard Gasquet svarade för årets vändning när han kämpade ner 55-rankade slovenen Grega Zemlja – efter att ha legat under med 5-2 i avgörande set. Matchsiffrorna blev slutligen 6-7(7), 6-4, 7-6(3).

* * *

Andraseedade Janko Tipsarevic, Stanislas Wawrinka, Go Soeda och Aljaz Bedene är klara för kvartsfinal i Chennai. Tipsarevic slog Eduoard Roger-Vasselin med övertygande 6-2, 6-3 och 86-rankade Bedene slog ut 56-rankade (och sjätteseedade) Robin Haase i raka set: 7-5, 6-3.

* * *

Samtliga resultat:

Okej, nu har ju säsongen börjat komma i gång på allvar efter helgens uppvisningstrams i Abu Dhabi.

Låt oss utan vidare omsvep titta lite närmare på ett gäng härliga säsongsöppnare:

Brisbane, Australien, ATP 250/WTA Premier

Den klart mest intressanta av de tre ATP-turneringarna under nästa vecka, enligt min mening. Regerande mästaren Andy Murray är toppseedad och solklar favorit att vinna titeln även i år. Om han nu känner sig manad att vinna. Vi får hoppas att det arroganta uppträdandet mot Janko Tipsarevic i Abu Dhabi berodde på att det var en träningsturnering och den riktiga motivationen därför saknades, för det där såg verkligen inte bra ut.

Intressant att andraseedade Milos Raonic väljer att spela i Brisbane med tanke på att han hade varit titelförsvarare i Chennai (slog Nicolás Almagro i semifinalen och Tipsarevic i finalen förra året, då fjärdeseedad). 22-åringen är hur som helst Murrays största hot tillsammans med (en förhoppningsvis frisk och hel) Kei Nishikori.

I övrigt ett oerhört starkt startfält, som innehåller alltifrån formstarka Radek Stepanek (som avslutade säsongen 2012 med att slugga hem Davis Cup-bucklan för sitt Tjeckien), framtidslöftena Martin Klizan, Grigor Dimitrov och David Goffin, slitvargen Lleyton Hewitt och Nordens bästa spelare Jarkko Nieminen till alltid farliga Gilles Simon, Jürgen Melzer och Marcos Baghdatis och USA:s egen comeback kid Brian Baker.

Som sagt – veckans mest intressanta turnering. Känns som bäddat för en och annan skräll. Förhoppningsvis från någon av ynglingarna Klizan, Dimitrov och Goffin.

På damsidan är det ett riktigt getingbo med åtta topp 10-spelare i startfältet: världsettan Victoria Azarenka, tvåan Maria Sjarapova, trean Serena Williams, femman Angelique Kerber, sexan Sara Errani, åttan Petra Kvitová, nian Samantha Stosur och tian Caroline Wozniacki.

Om inte 2013 inleds med en praktskräll lär Williams stå som slutsegrare, som vanligt. Hon har dock haft problem med fötterna och genomförde nyligen en operation. En öppning för Azarenka eller Sjarapova? Tja, vi får se.

Annars vore det riktigt kul om Kerber eller Kvitová klev fram och fixade en smakstart på 2013.

Chennai Open, Indien, ATP 250

Toppseedade Tomás Berdych och fjolårsfinalisten Janko Tipsarevic representerar topp 10, tätt åtföljda av tredjeseedade Marin Cilic (15) och fjärdeseedade Stanislas Wawrinka (17). Kommer med största sannolikhet att stå mellan någon i trion Berdych/Tipsarevic/Cilic. Cilic har vunnit turneringen två gånger (2009 och 2010), Wawrinka en gång (2011). Tipsarevic lär vara revanschsugen.

I övrigt ska ni hålla ögongen på Benoit Paire och framför allt Andreij Kuznetsov – två ynglingar som har alla förutsättningar i världen för att bli riktigt stora om några år.

Qatar Open, Qatar, ATP 250

Vare sig titelförsvararen Jo-Wilfried Tsonga. Inte heller Roger Federer, som vann 2011.

Däremot veteranen Nikolaj Davydenko, som vunnit en titel (2010) och torskat en final (2011).

David Ferrer är toppseedad och givetvis favorit till titeln. I övrigt är det… tunt är kanske fel ord, men inte är det ett spektakulärt startfält direkt. Richard Gasquet är andraseedad, Philipp Kohlschreiber tredjeseedad.

Blir helt klart intressantast att följa Ferrer och se om han hinner bygga upp en vinnande form inför Australiska öppna. Såg riktigt bra ut mot Berdych i Abu Dhabi men blev utskåpad mot Novak Djokovic. Inte mycket han kunde göra i den matchen i och för sig eftersom Djokovic var totalt orubblig.

Så är då årets sista Masters-turnering, Paris Masters, till ända.

Läge att summera och betygsätta säsongens alla Masters, alltså.

Here goes!

INDIAN WELLS
Indian Wells, USA, 5-8 mars
Finalen herrar: Roger Federer – John Isner 7-6(7), 6-3
Finalen damer: Victoria Azarenka – Maria Sjarapova 6-2, 6-3
Betyg: ++++

Det är alltid något speciellt med årets första Master. Precis som att Australiska öppna får en liten boost i anseende tack vare att det är säsongens första Grand Slam. Årets Indian Wells bjöd på några skrällar (dåvarande världselvan John Isner seger över Novak Djokovic i semin, David Nalbandians kvartsfinalplats efter segrar över Marin Cilic, Janko Tipsarevic och Jo-Wilfried Tsonga), en spännande debut (Milos Raonics första match mot Roger Federer, förlust i tre set), ett starkt semifinalfält med tre spelare ur toppkvartetten samt inledningen på ett makalöst återtåg (Federers, som senare under året återerövrade tronen som världsetta). Isner gjorde en av sina bästa turneringar och matcher (semifinalen mot Djokovic) i karriären. På damsidan visade Victoria Azarenka att hon inte blivit mätt och belåten efter segern i Australiska öppna – och återigen malde hon ner rivalen Sjarapova i en stor final. Den där rivaliteten skulle under säsongen komma att utvecklas till en blivande klassiker den är på god väg att bli.

http://www.youtube.com/watch?v=kce90X80uXE

MIAMI
Key Biscane, USA, 19 mars-1 april
Finalen herrar: Novak Djokovic – Andy Murray 6-1, 7-6(4)
Finalen damer: Agnieszka Radwanska – Maria Sjarapova 7-5, 6-4
Betyg: +++

Att Roger Federer skulle förlora mot Andy Roddick (en av blott tre förluster i karriären mot amerikanen – schweizaren har 21-3 i inbördes möten) existerade på förhand inte i någons verklighet, men på Crandon Park i Key Biscane, Miami förvandlades plötsligt planeten Tellus till en ding ding värld. Semifinalfältet var återigen starkt, men att Andy Murray bjöds på två walkover (Raonic i tredje omgången och Rafael Nadal i semifinalen) bidrog förmodligen till hans slätstrukna figur i finalen mot Djokovic. På damsidan föll favoriterna Serena Williams och Victoria Azarenka redan i kvartsfinal och Maria Sjarapova noterade sin tredje raka stora finalförlust. På det hela taget intressanta turneringar, men helhetsintrycket drogs ner av de inte så högklassiga finalerna och olägliga walkovers (både Raonic-Murray och Nadal-Murray var på förhand högintressanta matcher).

http://www.youtube.com/watch?v=S-DvJQTZEiw

MONTE CARLO
Roquebrune-Cap-Martin, Frankrike, 16-22 april
Finalen: Rafael Nadal – Novak Djokovic 6-3, 6-1
Betyg: +++

Jag älskar som bekant grusturneringar, men i och med att Monte Carlo Masters är en frivillig 1000-turnering har den inte samma nerv och hetta som övriga Masters. Men det skrevs trots allt historia i årets upplaga av turneringen då Rafael Nadal vann sin åttonde(!) raka titel, trots att Novak Djokovics sällsynt svaga insats i finalen (vilket berodde på att hans farfar gick bort under veckan då turneringen spelades) var smolk i bägaren för oss tittare.

http://www.youtube.com/watch?v=HatCrwrlmFQ

MADRID
Madrid, Spanien, 7-13 maj
Finalen herrar: Roger Federer – Tomás Berdych 3-6, 7-5, 7-5
Finalen damer: Serena Williams – Victoria Azarenka 6-1, 6-3
Betyg: +++

Det allra mesta kom att handla om det kontroversiella blåa gruset – vilket förärade turneringen smeknamnet ”Smurf Masters”. Gruset blev en stor snackis, rent spelmässigt var det dock något av en katastrof. Toppspelarna (och framför allt grusspecialisterna) klagade på att det var betydligt snabbare än vanligt grus och dessutom halt. Nadal gjorde en av sina sämsta matcher på länge när han tappade 5-2 till 5-7 i avgörande set mot Fernando Verdasco i tredje omgången, dåvarande världstvåans första förlust någonsin mot landsmannen, och Novak Djokovic föll även han mot en landsman – Janko Tipsarevic – i kvartsfinalen. De mest minnesvärda matcherna var andra omgången mellan Roger Federer och Milos Raonic (där Raonic på nytt pressade schweizaren och återigen tvingade fram ett avgörande set), semifinalen mellan Juan Martín del Potro och Tomás Berdych och finalen mellan Federer och Berdych, där Federer jobbade sig tillbaka in i en match som såg ut att glida honom ur händerna. På damsidan var Serena Williams helt överlägsen och tappade bara ett set, mot Caroline Wozniacki i åttondelsfinalen.

http://www.youtube.com/watch?v=_4iQ5aQWTWs

ROM
Rom, Italien, 14-21 maj
Finalen herrar: Rafael Nadal – Novak Djokovic 7-5, 6-3
Finalen damer: Maria Sjarapova – Li Na 4-6, 6-4, 7-6(5)
Betyg: ++++

Grussäsongens klart bästa Master. Turneringen på herrsidan bjöd på det mesta: en hemmafavorit (Andreas Seppi) som fällde jätten John Isner och räddade ett knippe matchbollar mot Stanislas Wawrinka, en Novak Djokovic som återigen var på gott spelhumör, en Rafael Nadal som stundtals såg helt omänsklig och oslagbar ut, en formstark David Ferrer som trots Nadals nämnda omänsklighet gav sin landsman skrämselhicka i semifinalen och en stukad Roger Federer som blev snudd på överkörd av Djokovic. Finalen var dessutom så välspelad som en final mellan ”Rafa” och ”Djoker” ska vara. På damsidan tog Maria Sjarapova chansen när värsta fienderna Victoria Azarenka och Serena Williams drog sig ur turneringen med skador, höll huvudet kallt i finalen mot Li Na och lyckades äntligen bärga en stor titel efter alla tillkortakommanden.

http://www.youtube.com/watch?v=ivuKSZ2g6Qs

http://www.youtube.com/watch?v=sC27w2Aw8ps

TORONTO
Toronto, Kanada, 4-13 augusti
Finalen herrar: Novak Djokovic – Richard Gasquet 6-3, 6-2
Finalen damer: Petra Kvitová – Li Na 7-5, 2-6, 6-3
Betyg: ++

På grund av London-OS, som avslutades veckan före Toronto Masters (Canadian Open/Rogers Cup), var det flera stora namn som valde att stå över årets sjätte Master – och de som valde att dyka upp i Toronto (Montréal i damernas fall) halkade ur turneringen som en kollektiv bambi på hal is. Novak Djokovic var den som visade störst vinnarinstinkt och seglade enkelt till finalen (bortsett från en liten speed bump i form av veteranen Tommy Haas), där han dansade hem säsongens tredje titel om möjligt ännu enklare. På damsidan föll favoriterna som flugor och Petra Kvitová vann en tresetsrysare mot Li Na, som alltså återigen saknade is i magen i en stor final efter en stark turnering.

http://www.youtube.com/watch?v=y84dUk4VEzI

http://www.youtube.com/watch?v=_5QO0pi0GPs

CINCINNATI
Mason, USA, 11-19 augusti
Finalen herrar: Roger Federer – Novak Djokovic 6-0, 7-6(7)
Finalen damer: Li Na – Angelique Kerber 1-6, 6-3, 6-1
Betyg: +++

Var milt uttryckt ett uppsving efter ganska avslagna Toronto Masters, och det snabba underlaget bjöd på en del riktigt intressanta händelser. Lucky losern Jeremy Chardys skrällseger över Andy Murray i raka set, till exempel. Och Milos Raonics starka insats (segrar över Richard Gasquet, Marcos Baghdatis och Tomás Berdych) som tog honom hela vägen till kvartsfinal (där det blev förlust mot Stanislas Wawrinka i en tät tresetare). Novak Djokovic fick en oförskämt bekväm resa till finalen efter riktigt lojt uppträdande från Juan Martín del Potro i semifinalen och Roger Federer var oerhört hungrig på en ny titel efter OS-frossan (förlust mot Murray i finalen). I finalen drabbades Djokovic av gummiarm redan i matchens första duell och blev fullkomligt utklassad i första set. I andra samlade han ihop sig, men föll efter ett gastkramande tiebreak – och Federer bärgade sin femte Cincy-titel (slog i och med det Mats Wilanders gamla rekord). På damsidan fick Li Na så äntligen gå hela vägen, efter de där tunga förlusterna tidigare under året. Angelique Kerber var dock den som imponerade mest – i kvartsfinalen utmanövrerade hon Serena Williams i raka set och i semifinalen kämpade hon ner Petra Kvitová i en tät tresetare. Hon tog dessutom ledningen i finalen efter ett grymt förstaset, innan Li Na tog över matchen och snuvade tyskan på titeln.

http://www.youtube.com/watch?v=MhGwjZ4Xd8o

SHANGHAI
Shanghai, Kina, 8-14 oktober
Finalen: Novak Djokovic – Andy Murray 5-7, 7-6(11), 6-3
Betyg: +++++

Andy Murray såg återigen snudd på orubblig ut i sin favoritturnering, som han vunnit två gånger (2010 och 2011). Även Novak Djokovic gasade för fullt fram till finalen, medan Roger Federer såg en smula omotiverad ut i åttondelsfinalen mot landsmannen Stanislas Wawrinka, innan han klappade ihop fullständigt mot Murray i semifinalen (turneringens samtliga fyra toppseedade spelare – Federer, Djokovic, Murray, Berdych – fanns för övrigt med i semifinalfältet). Finalen mellan Djokovic och Murray blev precis så episk som vi kunde hoppas. Murray kopplade tidigt greppet om matchen, pepprade Djokovic med blytunga forehandslag och slet upp stora hål i hans hårdhudade defensiv med obarmhärtig aggressivitet. När Murray sedan hade matchboll i egen serve vid ställning 5-4, 40-30 trodde nog de allra flesta att loppet var kört för Djokovic – men i själva verket var det inledningen på hans makalösa vändning. Resten är historia.

http://www.youtube.com/watch?v=5N33MLBaC9U

PARIS
Paris, Frankrike, 29 oktober-4 november
Finalen: David Ferrer – Jerzy Janowicz 6-4, 6-3
Betyg: +

Vi kan förvisso ha sett en ny stjärna födas i den sensationella kvalspelaren och skrällmaskinen Jerzy Janowicz, men säsongens ödesdigra schemaläggning tog verkligen död på den här turneringens nerv. Toppspelarna föll som käglor och många var direkt loja och oinspirerade i sina respektive förlustmatcher. Det för Paris så långsamma och märkliga underlaget (har för övrigt aldrig gillat grön hardcourt, men det hör egentligen inte till saken) i kombination med den trista attityden från vissa spelare gjorde att en del matcher höll smärtsamt låg kvalitet. Däremot var det givetvis roligt att äntligen få se slitvargen David Ferrer höja en Masters-buckla mot taket, samt att följa Janowicz magiska äventyr.

Gårdagen bjöd som bekant på en hel del drama – och inte bara en, utan två ordentliga praktskrällar.

Det hela började med att världstrean Andy Murray brände en matchboll i egen serve och lät matchen mot 21-årige Jerzy Janowicz rinna honom ur händerna. Mycket påpassligt dagen efter rivalen Novak Djokovics kollaps när han med dunder och brak chockbesegrades av Sam Querrey efter att ha vunnit åtta raka game i första och inledningen av andra set.

Senare under torsdagen föll också formstarka Juan Martín del Potro, som hade elva raka segrar inför åttondelsfinalen, i raka set mot 121-rankade veteranen Michael Llodra (som dessförinnan slagit ut John Isner): 6-4, 6-3.

Så kan det gå.

* * *

Som tur var gjorde åtminstone några toppspelare sitt jobb:

• David Ferrer hade visserligen bekymmer mot Stanislas Wawrinka efter en övertygande matchinledning, men kunde slutligen vinna ganska enkelt i skiljeset: 6-2, 4-6, 6-2. Minns faktiskt inte när jag sist såg träffsäkra Ferrer svara för så många oprovocerade misstag. Ett ganska tydligt tecken på att underlaget är en smula… underligt.

• Tomás Berdych blev helt överkörd i första set mot Kevin Anderson, men samlade ihop sig och säkrade en biljett till kvartsfinalen: 1-6, 6-3, 6-4.

• Jo-Wilfried Tsonga hade inte lika lätt för Nicolás Almagro som Berdych hade i Stockholm Open. Franske hemmahoppet behövde två tiebreak för att avfärda spanjoren: 7-6(4), 7-6(3).

• Juan Mónaco bjöd sannerligen upp till kamp, men Janko Tipsarevic stod pall och bärgade segern: 6-3, 3-6, 6-3. Serbiske världsnian har därmed säkrat en plats i World Tour Finals nästa vecka, eftersom utmanarna Mónaco, Richard Gasquet, John Isner och Milos Raonic fick tidiga respass här i Paris.

Raonic, ja. Han hade inte överdrivet mycket att säga till om i matchen mot Sam Querrey. Var typ inte i närheten av att rubba amerikanen i dennes serve och föll i raka set: 6-3, 7-6(1). Så var det med den saken.

Mer om dagens kvartar inom kort.

* * *

Alla resultat:

Roger Federer har alltså valt att stå över Paris Masters, vilket jag förutspådde redan i september.

Detta innebär inte bara att han förlorar positionen som världsetta, eftersom han den 5 november tappar sina poäng från Basel, Paris och World Tour Masters 2011 – det betyder även att han inte heller har chansen att avsluta året som världsetta. Det kommer i stället Novak Djokovic att göra, för andra året i rad.

Federers beslut innebär så klart också att Djokovic och Andy Murray ensamma får bära favoritskapet.

Låt oss ta en lite närmare titt på lottningen:

FÖRSTA SEKTIONEN

Victor Hanescu fick ta Roger Federers plats i egenskap av lucky loser. Åker förmodligen ut redan i sin första match, mot Gilles Simon (som slog Marcos Baghdatis i raka set tidigare i dag). Sett till både formkurva och kapacitet borde rimligtvis Stockholm Open-vinnaren Tomás Berdych slugga sig vidare till semifinal. Uppstickare? Tja, Kei Nishikori bör inte underskattas, men frågetecken råder kring Japanettan i och med den skada han ådrog sig under Japan Open. I övrigt finns här inga spelare som borde ställa till några större bekymmer för världssexan. Matchen mellan Richard Gasquet och Kevin Anderson kan bli intressant. Anderson har varit i hyfsat bra form på sistone, likaså Gasquet – och fransmannen krigar som bekant om en plats i World Tour Finals (oddsen talar dock emot honom, med tanke på den tuffa lottningen – han lär inte ta sig förbi Berdych).

Han går vidare till semifinal: Tomás Berdych.
Skrällvarning: Kei Nishikori.
Bubblare: Richard Gasquet, Gilles Simon.

ANDRA SEKTIONEN

Murray på samma halva som Berdych – kan bli en intressant repris av US Open-semifinalen. Den gången stördes dock den hårdservande tjecken med det ovanligt höga uppkastet av skoningslösa kastvindar, så den här eventuella semifinalen har potential att bli betydligt jämnare och mer dramatisk. Murray har dock fått en ganska tuff lottning till semin. Trots att Murray har överlägsna 7-1 i inbördes möten med Marin Cilic är kroaten en spelare som världstrean har svårt för. Även en formstark Alexandr Dolgopolov eller en Janko Tipsarevic på humör kan ställa till besvär för skotten, men det är ändå strider han borde gå vinnande ur. Cilic blir förmodligen den stora utmaningen, om han nu inte åker ut redan i öppningsmatchen mot skrällspelaren Jerzy Janowicz eller är skadad/omotiverad/ur form mot Murray. Chansen finns även att Murray får möta Juan Mónaco i en eventuell kvartsfinal, men det bör noteras att

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Marin Cilic.
Bubblare: Janko Tipsarevic, Juan Mónaco.

TREDJE SEKTIONEN

Den näst mest intressanta sektionen. Tredjeseedade (i Federers frånvaro) David Ferrer är i bra form och bärgade i går sin sjätte titel för säsongen – lika många som Federer. Har dock aldrig tidigare tagit sig förbi kvartsfinalen. Blir det semidebut i år? Möjligen. Jo-Wilfried Tsonga är den som delar på favoritskapet i den här sektionen, och han bröt sin öppningsmatch i Valencia på grund av skada förra veckan. Han brukar dock alltid leverera inför sin hemmapublik och har faktiskt en finalplats från förra året (förlust mot Federer) att försvara. Nicolás Almagro och Stanislas Wawrinka kan ställa till problem för Ferrer/Tsonga på vägen, trots att Almagro i princip är helt avsågad från slutspelsracet och därför kanske inte så motiverad som krävs för att fälla en topp 10-spelare i en Master. Att Denis Istomin föll mot Carlos Berlocq, som hade snudd på förödmjukande 7-18 i matchfacit på sina senaste 25 matcher, i första omgången är för övrigt ett kvitto på Istomins katastrofalt risiga form. Känns helt vansinnigt att han spelade åttondelsfinal i Wimbledon för bara några månader sedan…

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

FJÄRDE SEKTIONEN

Juan Martín del Potro är i superform, har tio raka segrar och gav styrkebesked i Basel där han bärgade titeln efter seger över sin nemesis Roger Federer. Mammutservarna John Isner och Milos Raonic har visserligen inte visat några formtoppar på sistone, men är alltid farliga på hardcourt inomhus. Raonic kan ställa till besvär mot favoriten Djokovic i en eventuell åttondelsfinal och Isner kan störa del Potro. De två matcherna har potential att bli riktigt sevärda, men helst av allt hoppas jag på en kvartsfinal mellan del Potro och Djokovic. En match som argentinaren faktiskt har chans att vinna, trots att Djokovic får ses som favorit.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro.
Bubblare: Milos Raonic, John Isner.

SEMIFINALERNA: Murray slår Berdych, Djokovic slår Ferrer.
FINALEN: Djokovic slår Murray.

Ska man slänga in några brasklappar är det väl att Tsonga mycket väl kan ta sig till semifinal, buren av sin energiska hemmapublik, och väl där har han tveklöst kapacitet att bjuda Djokovic på en ordentlig kamp. Och finaler mellan Djokovic och Murray har på sistone visat sig vara ordentligt svårtippade, så den känns som en öppen historia.