Okej, nu har ju säsongen börjat komma i gång på allvar efter helgens uppvisningstrams i Abu Dhabi.

Låt oss utan vidare omsvep titta lite närmare på ett gäng härliga säsongsöppnare:

Brisbane, Australien, ATP 250/WTA Premier

Den klart mest intressanta av de tre ATP-turneringarna under nästa vecka, enligt min mening. Regerande mästaren Andy Murray är toppseedad och solklar favorit att vinna titeln även i år. Om han nu känner sig manad att vinna. Vi får hoppas att det arroganta uppträdandet mot Janko Tipsarevic i Abu Dhabi berodde på att det var en träningsturnering och den riktiga motivationen därför saknades, för det där såg verkligen inte bra ut.

Intressant att andraseedade Milos Raonic väljer att spela i Brisbane med tanke på att han hade varit titelförsvarare i Chennai (slog Nicolás Almagro i semifinalen och Tipsarevic i finalen förra året, då fjärdeseedad). 22-åringen är hur som helst Murrays största hot tillsammans med (en förhoppningsvis frisk och hel) Kei Nishikori.

I övrigt ett oerhört starkt startfält, som innehåller alltifrån formstarka Radek Stepanek (som avslutade säsongen 2012 med att slugga hem Davis Cup-bucklan för sitt Tjeckien), framtidslöftena Martin Klizan, Grigor Dimitrov och David Goffin, slitvargen Lleyton Hewitt och Nordens bästa spelare Jarkko Nieminen till alltid farliga Gilles Simon, Jürgen Melzer och Marcos Baghdatis och USA:s egen comeback kid Brian Baker.

Som sagt – veckans mest intressanta turnering. Känns som bäddat för en och annan skräll. Förhoppningsvis från någon av ynglingarna Klizan, Dimitrov och Goffin.

På damsidan är det ett riktigt getingbo med åtta topp 10-spelare i startfältet: världsettan Victoria Azarenka, tvåan Maria Sjarapova, trean Serena Williams, femman Angelique Kerber, sexan Sara Errani, åttan Petra Kvitová, nian Samantha Stosur och tian Caroline Wozniacki.

Om inte 2013 inleds med en praktskräll lär Williams stå som slutsegrare, som vanligt. Hon har dock haft problem med fötterna och genomförde nyligen en operation. En öppning för Azarenka eller Sjarapova? Tja, vi får se.

Annars vore det riktigt kul om Kerber eller Kvitová klev fram och fixade en smakstart på 2013.

Chennai Open, Indien, ATP 250

Toppseedade Tomás Berdych och fjolårsfinalisten Janko Tipsarevic representerar topp 10, tätt åtföljda av tredjeseedade Marin Cilic (15) och fjärdeseedade Stanislas Wawrinka (17). Kommer med största sannolikhet att stå mellan någon i trion Berdych/Tipsarevic/Cilic. Cilic har vunnit turneringen två gånger (2009 och 2010), Wawrinka en gång (2011). Tipsarevic lär vara revanschsugen.

I övrigt ska ni hålla ögongen på Benoit Paire och framför allt Andreij Kuznetsov – två ynglingar som har alla förutsättningar i världen för att bli riktigt stora om några år.

Qatar Open, Qatar, ATP 250

Vare sig titelförsvararen Jo-Wilfried Tsonga. Inte heller Roger Federer, som vann 2011.

Däremot veteranen Nikolaj Davydenko, som vunnit en titel (2010) och torskat en final (2011).

David Ferrer är toppseedad och givetvis favorit till titeln. I övrigt är det… tunt är kanske fel ord, men inte är det ett spektakulärt startfält direkt. Richard Gasquet är andraseedad, Philipp Kohlschreiber tredjeseedad.

Blir helt klart intressantast att följa Ferrer och se om han hinner bygga upp en vinnande form inför Australiska öppna. Såg riktigt bra ut mot Berdych i Abu Dhabi men blev utskåpad mot Novak Djokovic. Inte mycket han kunde göra i den matchen i och för sig eftersom Djokovic var totalt orubblig.

Jag är som bekant ingen vän av årsbästalistor. Alltid lika förutsägbara, alltid lika tomma på aha-upplevelser.

Betydligt roligare att dra på sig huckle och spå i kaffesumpen, helt enkelt.

Men så här mellan jul och nyår borde man väl åtminstone kunna snyta ur sig någonting om 2012 i listform, kan tyckas. Som en julklapp/nyårspresent (i vissa kulturer firas nyår med en form av motsvarighet till julklapp, för er som inte visste det) i efterskott/förskott.

Nåväl. Här har ni den. Tennisbloggens årsbästalista 2012.

ÅRETS GENOMBROTT: David Ferrer

Det känns onekligen konstigt att man vid 30 års ålder kan vinna en kategori som Årets genombrott – särskilt när man redan varit en stabil topp 10-20-spelare i en herrans massa år. Men något annat går egentligen inte att säga när man summerar 2012. Ferrer vann sju titlar i år, fler än någon annan spelare – en av dem var hans första Master i karriären. Han avslutade säsongen med imponerande 76-15 i matchfacit och en femteplats (med 6,505 poäng) på världsrankningen, tätt bakom skadade landsmannen Rafael Nadal. Förlorade bara en final (mot Nadal i Barcelona) och tog sig till minst kvartsfinal i samtliga Grand Slam-turneringar (semifinal i Franska öppna och US Open). Ferrers tveklöst bästa säsong i karriären, helt enkelt.

Hedersomnämnanden: Andy Murray, Jerzy Janowicz, Sara Errani.

http://www.youtube.com/watch?v=oyJn2q2ig0c

ÅRETS ÖVERRASKNING: Jerzy Janowicz

Kom från ingenstans och tog alla med storm i Paris Masters, där han sluggade sig hela vägen fram till final efter segrar över Philipp Kohlschreiber, Marin Cilic, Andy Murray, Janko Tipsarevic och Gilles Simon.

Hedersomnämnanden: Laura Robson, Sara Errani.

http://www.youtube.com/watch?v=XL5Ls4GDm2M

ÅRETS FÖRLUSTTAL: Andy Murray i Wimbledon

Den grinige skotten har aldrig varit publikens favorit och har många gånger hjälpt till att svärta ner sitt rykte ytterligare. Men efter den svidande finalförlusten mot Roger Federer inför hemmapubliken i Wimbledon höll han ett så hjärtskärande och ödmjukt tal att inte ett enda av arenans tusentals ögon kan ha varit torrt. Murray vann säkerligen en och annan ny supporter tack vare det där historiska förlusttalet.

Hedersomnämnande: Robert Lindstedt i Stockholm Open.

http://www.youtube.com/watch?v=RltKuGkh2jg

ÅRETS SLAG: Grigor Dimitrov, Swiss Indoors

Grigor Dimitrov slår en serve från deuce court placerad nära krysset i Viktor Troickis serveruta. Troicki får över en svag retur, men Dimitrovs inside-out forehand misslyckas kapitalt, hamnar centralt i banan och mitt på Troickis racket. Den backhand serben skickar över borde ha resulterat i en miss från Dimitrov, men på något oförklarligt sätt svarar han i stället med årets – ja, kanske decenniets – märkligaste konstslag.

Hedersomnämnande: Federer mot Djokovic i World Tour Finals.

ÅRETS AVBÖN: Mikhail Juzjnyj, Franska öppna

Han blir totalt utklassad av David Ferrer. Men i stället för att slå sig själv blodig med racketen (ja, det har hänt förr) väljer Mikhail Youzhny att be den betalande publiken om ursäkt – genom att skriva ”SORRI” med foten i sanden.

ÅRETS UTBROTT: Roger Federer, Franska öppna

Den alltid så timide och kylige Roger Federer har svårt att hålla känslorna i styr i den rafflande kvartsfinalen mot Juan Martín del Potro i Franska öppna. Efter att ha slagit en boll i nät, vilket betyder två matchbollar för del Potro i andra sets tiebreak, skriker han ut sin frustration i en klassisk uppmaning till publiken (som tydligen förde för mycket oväsen): ”Håll käften!”

Hedersomnämnande: Novak Djokovic i typ ALLA turneringar – helt osannolikt hur många svordomar den killen kan klämma in i en enda mening…

ÅRETS ANONYMA NÄTHATARE: David Torstensson, 29 år, Uppsala

Den alltid lika kärvänlige uppsalabon David Torstensson sprider sitt evangelium under täckmanteln ”Ralf”/VamosRafa på diverse sajter, däribland Twitter (@svensktennis). Anonymt, givetvis – som sig bör. Det enda som saknas är väl egentligen en Guy Fawkes-mask. Inte mycket är känt om den vilt sluggande 29-åringen, förutom att han är allsmäktig. Ja, enligt egen utsago, alltså.

ÅRETS SPYA: Richard Gasquet i Franska öppna

Maratonduellen pågår i en dryg minut och 38 slag. Medan motståndaren Grigor Dimitrov faller till marken som en säck potatis böjer sig Richard ”baby-Federer” Gasquet ner – och kastar en pizza rakt på banan. Han kanske behöver lite konditionsträning, fransmannen?

http://www.youtube.com/watch?v=IDoNkEp8IPo

ÅRETS BULLSHITTER: Serena Williams

Alla vet hur bra Serena Williams. Alla vet hur dominant hon är. Alla vet hur liten chans hennes motståndare har när hon är på bra spelhumör. Ändå envisas hon med att leverera uppenbart skitsnack i form av ”jag trodde inte att det var sant när jag vann!” eller ”det är en dröm som jag inte vågade tro att den skulle gå i uppfyllelse!” när hon vunnit karriärens femtielfte titel. Hennes ödmjuka segertal känns nästan som hån mot förloraren. Lite ”let me just rub it in your face a little bit”, typ.

Hedersomnämnande: Roger Federer. Han är en fröjd att se men sannerligen inte att lyssna på. Neutral och timid in absurdum.

http://www.youtube.com/watch?v=Z_agvQcgAcc

ÅRETS COMEBACK: Brian Baker

Han missade sex år på grund av skador och operationer. När han väl kom tillbaka så gjorde han det med besked – efter att ha nått karriärens första ATP-final (i Nice), andraomgången i sin första Grand Slam-turnering (Franska öppna) sedan US Open 2005 och åttondelsfinalen i Wimbledon efter kvalspel nådde den 27-årige amerikanske olyckskorpen som högst plats 52 på världsrankningen. Inte illa pinkat.

ÅRETS ARMBÅGE: Rafael Nadal

Det står 1-1 i set och Lukas Rosol ska serva vid ställning 3-2 i tredje. Vid sidbytet tågar en uppretad världstvåa mot bänken och passar på att ge 100-rankade doldisen en liten buff med armbågen när de går förbi varandra nedanför domarstolen. Trots att Rosol stannat upp för att släppa förbi spanjoren. ”Osportsligt!”, ropade tennisälskarna på internet. ”Inte meningen”, ursäktade sig Nadal. Men skadan var skedd – och årets armbåge ett faktum.

http://www.youtube.com/watch?v=jcbJReKAWgo

ÅRETS SKITSTÖVEL: Tomás Berdych

Nicolás Almagro borde i princip prenumerera på den här kategorin, möjligen tillsammans med Radek Stepanek och David Nalbandian, men Berdych snodde åt sig priset i år efter sitt fantastiska trash-talk inför Davis Cup-finalen mellan Spanien och Tjeckien – då han pekade ut Almagro som Spaniens svaga länk, som Tjeckien skulle ”bygga sin seger på”. Underbart skitstövligt.

Hedersomnämnande: Nicolás Almagro, Radek Stepanek, David Nalbandian, Rafael Nadal (efter armbågsincidenten mot Rosol i Wimbledon).

Serena Williams drar sig ur uppvisningsmatchen mot världsettan Victoria Azarenka i Thailand senare i december.

Anledningen: hon har opererat sina stortår.

Enligt Williams podiater riskerade världstrean ”behandlades för en kronisk fotskada som involverade smärre operationer på båda stortårna”. Enligt podiatern måste hon minimera all fysisk aktivitet för att bli helt rehabiliterad.

Williams – som under säsongen vann Wimbledon, US Open, dubbla OS-guld i London, WTA Championships och utsågs till årets bästa spelare – ersätts av världssjuan Li Na i uppvisningmatchen.

Serena planerar dock att delta i Brisbane International den 30 december till 5 januari. Enligt turneringsdirektören har hennes agent försäkrat att hon kommer att vara redo till WTA Premier-turneringen.

Serena Williams har lidit av den kroniska fotskadan sedan hon skar sig illa på glas efter att ha vunnit Wimbledon 2010. Hon drog sig ur kvartsfinalen (där hon skulle ha mött Daniela Hantuchova) på grund av fotledsskada i årets upplaga av Brisbane International.

Nästa säsong kommer damernas US Open-final att avgöras på en söndag, herrarnas på en måndag. Detta efter att spelare klagat på att finalen spelats dagen efter semifinalerna.

Fyra av de fem senaste åren har herrarnas final avgjorts just på en måndag, i stället för söndag som schemalagts, på grund av kraftigt oväder. Damernas final avgjordes på en söndag i stället för planerade lördag under 2012 års upplaga av turneringen.

US Open har varit den enda av de fyra Grand Slam-turneringarna som inte haft en dags vila mellan semifinaler och final.

– Vi har lyssnat på spelarna och förstått att vi måste tillmötesgå deras önskan att få en dags extra vila mellan semifinaler och final. USTA (Amerikanska Tennisförbundet, som arrangerar US Open) har varit i kontakt med många toppspelare, agenter och respektive tour (ATP och WTA). Hittills har vi mest fått positiv respons på förändringarna. Vilodagen har omfamnats av alla. Det behövs en extra dags vila på grund av spelets natur och för att säkerställa att en högkvalitativ final kan spelas. Vi insåg det, säger USTA:s talesperson Chris Widmaier enligt Tennis.com.

Förutom att ändra datum (som endast gäller under 2013 – ett beslut för 2014 kommer efter slutet av nästa säsong) har USTA valt att höja prispengarna med 26 miljoner kronor till knappt 200 miljoner kronor. Det är den högsta höjningen i turneringens historia.

USTA har ännu inte beslutat hur de extra 26 miljonerna ska delas upp.

– Både ökningen av prispengar och den extra vilan är fantastiskt för spelarna. De här besluten gör turneringen starkare än någonsin för alla spelare, säger fyrfaldiga US Open-vinnaren Serena Williams.

Även herrarnas US Open-vinnare Andy Murray är nöjd:

– Jag är glad över att USTA har modifierat schemat för US Open och lagt en dags vila mellan semifinalerna och finalen. Det är bra att de lyssnat på spelarna, säger han i ett uttalande.

En nerknölad handduk i brallan och en i tröjan.

Ja, så imiterade Caroline Wozniacki kurviga rivalen Serena Williams under en uppvisningsmatch mot Maria Sjarapova i Brasilien.

Skämtet uppskattades av Roger Federer och Williams själv, som båda satt i publiken.

Men det drygt en minut långlivade spexet har levt vidare på nätet, där en debatt om huruvida imitationen var rasistisk blossat upp.

Anledningen, enligt debattörerna, är att oproportioneligt stora bröst och rumpa är ett vanligt sätt att driva med mörkhyade. Trots att det finns en hel del något mer nyktra förståsigpåare därute har diskussionen inte riktigt lyckats kvävas i sin linda.

Personligen är jag normalt känslig – snudd på överkänslig – för rasistiska skämt, frivilliga som ofrivilliga. Men att anklaga en spelare för rasism för att denne exploaterar ”offrets” mest utpräglade fysiska attribut (kan det över huvud taget ha undgått någon att Williams är kurvig?) känns magstarkt till och med för mig. Tennisdrottningen har själv många gånger pratat om sin ”stora rumpa och stora bröst”.

Men framför allt: andra spelare har gjort liknande imitationer tidigare utan att stämplas som rasister. Exempelvis Novak Djokovic:

http://www.youtube.com/watch?v=U6EBBJJ1ZP0

… och Andy Roddick:

Har svårt att förstå hur någon annan än Serena Williams ska kunna känna sig kränkt av de här imitationerna, som är imitationer av just Serena Williams – och om inte hon är kränkt, då borde ingen annan vara det heller.

Den här typen av spex är väldigt fysisk till naturen och handlar i regel om att överdriva ett för spelaren typiskt beteende. Hur många har inte imiterat Rafael Nadals klassiska byxdragning (Robin Söderling till och med under pågående Wimbledon-match, fast då helt utan glimten i ögat)?

Om jag varit Serena hade jag däremot känt mig kränkt över hur kass Wozniackis försök till imitation är. Utöver de hopknölade handdukarna lyckas hon inte pricka in ett enda kännetecken, trots att hon är ganska tacksam att imitera.

Det är betydligt mer upprörande än vad kvasidebatten om rasism låter påskina.

Vilket säger en hel del.

Det kommer bli ytterst svårt för Victoria Azarenka att upprepa årets framgångar under 2013.

I alla fall om man får tro världsettan själv.

– Pressen blir större eftersom det är ett nytt år. Vad som hände under 2012, att jag etablerade en hög nivå, det blir svårt att upprepa. Men jag är i alla fall motiverad att försöka, låt oss ta en dag i taget och se vad som händer. När jag vaknar på morgonen så börjar jag direkt tänka på hur jag kan förbättra mitt spel, vad den dagen har för nytt att komma med. Jag gillar att vara världsetta, jag jobbade väldigt hårt för det, men det är inte det enda för mig, säger hon till den samlade pressen i Brasilien (där hon befinner sig på uppvisningsturné).

Personligen tror jag inte att Azarenka får några större bekymmer med att hålla sig kvar i toppen under 2013. Visst, om rivalen Maria Sjarapova är tillräckligt motiverad – eller om hela WTA-tourens stora nemesis Serena Williams bärgar alla fyra Grand Slam-bucklor och ett gäng Premier-turneringar – så kanske hon inte får behålla titeln som världsetta under säsongens samtliga veckor, men att hon skulle trilla ur topp 4 ser jag inte som troligt.

Jag ser faktiskt snarare framför mig hur damtennisen under nästa år tar ytterligare ett steg närmare en typ av Big Four. Inte en lika särpräglad och dominant sådan som på herrsidan, men väl en toppkvartett som är de i särklass största Grand Slam-utmanarna.

Dessa fyra är, som ni säkert räknat ut själva: Azarenka, Sjarapova, Williams och Agnieszka Radwanska – med Angelique Kerber knackande på dörren.

Tycker att säsongen 2012 visade tydliga prov på en sådan stabilisering. Granskar man de fem största turneringarna (de fyra GS samt OS) var det bara en spelare utanför ovan nämnda toppkvartett som nådde final – Sara Errani i Franska öppna, mot vinnaren Sjarapova.

• Australiska öppna: Azarenka – Sjarapova.

• Franska öppna: Sjarapova – Errani.

• Wimbledon: Williams – Radwanska.

• US Open: Williams – Azarenka.

• London-OS: Williams – Sjarapova.

Williams och Sjarapova i tre finaler, Azarenka i två och Radwanska/Errani i varsin. Det är så klart ett gott resultat och ett steg i rätt riktning för damtennisen, som under de senaste åren befunnit sig i en djup svacka.

Azarenka är av det rätta virket för att slåss i toppen av rankningen och utmana om Grand Slam-titlar. Hennes inställning smittar av sig och inspirerar rivalen Sjarapova, och tillsammans eldar de på uppstickaren Radwanska.

Och Williams, ja hon står ju i en klass för sig.

Men det visste vi redan…

Det lär inte komma som någon chock för någon att världstrean Serena Williams utsetts till Årets WTA-spelare 2012 – två Grand Slam-titlar, dubbla OS-guld och 48 segrar på säsongens 50 sista matcher talar sitt tydliga språk.

Redan i inledningen av säsongen skymtade vi den gamla dominanta Williams ute på tennisbanan. Mellan januari och mars hade hon 10-2 i matchfacit, nådde kvartsfinal i Brisbane, åttondelsfinal i Australiska öppna (förlust mot Ekaterina Makarova) och ny kvartsfinal i Miami.

Men det var från och med grussäsongen som Super-Serena var tillbaka på allvar. Mellan april och november hade hon 48-2 i matchfacit och bärgade sju WTA-singeltitlar (Charleston, Madrid, Wimbledon, Stanford, OS-guld, US Open och WTA Championships). Triumferna i Wimbledon och US Open var dessutom hennes totalt 14:e och 15:e Grand Slams i karriären. De enda två förlusterna under säsongens sista sju månader kom i Franska öppna (mot Virginie Razzano i första omgången) och Cincinnati (mot Angelique Kerber i kvartsfinalen).

Utöver detta plockade hon dessutom två WTA-dubbeltitlar: hennes totalt 13:e Grand Slam-dubbel (i Wimbledon) och tredje OS-guld i dubbel, båda med storasystern Venus Williams.

Så, trots att hon inte avslutar säsongen som rankningslistans drottning råder det ingen som helst tvekan om vem som regerat ute på banan. Både världsettan Victoria Azarenka och tvåan Maria Sjarapova har svarat för fantastiska, och framför allt stabila, prestationer (med varsin Grand Slam-buckla och varsitt ”silver” i kappsäcken) men inte kommit i närheten av Williams nivå.

Utmärkelsen Årets spelare är amerikanens fjärde i karriären, hon har tidigare vunnit 2002 (som världsetta), 2008 (som världstvåa bakom Jelena Jankovic) och 2009 (som världsetta). Säsongen 2012 avslutar hon alltså som världstrea, bakom Victoria Azarenka och Maria Sjarapova.

Hon är dessutom en av bara tre spelare som vunnit utmärkelsen fler än två gånger under dess 36 år långa historia. De andra två är åttafaldiga vinnaren Steffi Graf (1987-1990, 1993-1996) och sjufaldiga vinnaren Martina Navratilova (1978-1979, 1982-1986). Fyra spelare har vunnit två gånger: Monica Seles (1991-1992), Lindsay Davenport (1998-1999), Justine Henin (2003, 2007) och Kim Clijsters (2005, 2010).

ÅRETS WTA-SPELARE GENOM TIDERNA:

1977: Virginia Wade
1978: Martina Navratilova
1979: Martina Navratilova
1980: Tracy Austin
1981: Chris Evert
1982: Martina Navratilova
1983: Martina Navratilova
1984: Martina Navratilova
1985: Martina Navratilova
1986: Martina Navratilova
1987: Steffi Graf
1988: Steffi Graf
1989: Steffi Graf
1990: Steffi Graf
1991: Monica Seles
1992: Monica Seles
1993: Steffi Graf
1994: Steffi Graf
1995: Steffi Graf
1996: Steffi Graf
1997: Martina Hingis
1998: Lindsay Davenport
1999: Lindsay Davenport
2000: Venus Williams
2001: Jennifer Capriati
2002: Serena Williams
2003: Justine Henin
2004: Maria Sharapova
2005: Kim Clijsters
2006: Amélie Mauresmo
2007: Justine Henin
2008: Serena Williams
2009: Serena Williams
2010: Kim Clijsters
2011: Petra Kvitova
2012: Serena Williams

Serena Williams fick panik efter att ha tappat andra set mot Agnieszka Radwanska i årets Wimbledon-final, som amerikanska världstrean slutligen vann i avgörande set (6-1, 5-7, 6-2).

– Efter det tänkte jag: ”jag kommer aldrig att vinna en till Grand Slam, jag kommer att fastna på 13 i resten av mitt liv”. Jag är bara en spelare och jag vet att jag är bra på tennis. Jag blir nervös, jag blir ängslig, jag har alla de känslorna. Men jag döljer dem. Jag är en bra skådespelerska. Men jag har alla de känslorna, vilket jag tror är helt normalt. Jag tror att det som verkligen hjälper mig är att jag är väldigt stark mentalt, säger hon till amerikanska CNN.

Serena Williams avslutade säsongen 2012 med totalt nio titlar (sju i singel och två i dubbel), däribland Wimbledon, US Open, London-OS och WTA Championships.

Så är då årets sista Masters-turnering, Paris Masters, till ända.

Läge att summera och betygsätta säsongens alla Masters, alltså.

Here goes!

INDIAN WELLS
Indian Wells, USA, 5-8 mars
Finalen herrar: Roger Federer – John Isner 7-6(7), 6-3
Finalen damer: Victoria Azarenka – Maria Sjarapova 6-2, 6-3
Betyg: ++++

Det är alltid något speciellt med årets första Master. Precis som att Australiska öppna får en liten boost i anseende tack vare att det är säsongens första Grand Slam. Årets Indian Wells bjöd på några skrällar (dåvarande världselvan John Isner seger över Novak Djokovic i semin, David Nalbandians kvartsfinalplats efter segrar över Marin Cilic, Janko Tipsarevic och Jo-Wilfried Tsonga), en spännande debut (Milos Raonics första match mot Roger Federer, förlust i tre set), ett starkt semifinalfält med tre spelare ur toppkvartetten samt inledningen på ett makalöst återtåg (Federers, som senare under året återerövrade tronen som världsetta). Isner gjorde en av sina bästa turneringar och matcher (semifinalen mot Djokovic) i karriären. På damsidan visade Victoria Azarenka att hon inte blivit mätt och belåten efter segern i Australiska öppna – och återigen malde hon ner rivalen Sjarapova i en stor final. Den där rivaliteten skulle under säsongen komma att utvecklas till en blivande klassiker den är på god väg att bli.

http://www.youtube.com/watch?v=kce90X80uXE

MIAMI
Key Biscane, USA, 19 mars-1 april
Finalen herrar: Novak Djokovic – Andy Murray 6-1, 7-6(4)
Finalen damer: Agnieszka Radwanska – Maria Sjarapova 7-5, 6-4
Betyg: +++

Att Roger Federer skulle förlora mot Andy Roddick (en av blott tre förluster i karriären mot amerikanen – schweizaren har 21-3 i inbördes möten) existerade på förhand inte i någons verklighet, men på Crandon Park i Key Biscane, Miami förvandlades plötsligt planeten Tellus till en ding ding värld. Semifinalfältet var återigen starkt, men att Andy Murray bjöds på två walkover (Raonic i tredje omgången och Rafael Nadal i semifinalen) bidrog förmodligen till hans slätstrukna figur i finalen mot Djokovic. På damsidan föll favoriterna Serena Williams och Victoria Azarenka redan i kvartsfinal och Maria Sjarapova noterade sin tredje raka stora finalförlust. På det hela taget intressanta turneringar, men helhetsintrycket drogs ner av de inte så högklassiga finalerna och olägliga walkovers (både Raonic-Murray och Nadal-Murray var på förhand högintressanta matcher).

http://www.youtube.com/watch?v=S-DvJQTZEiw

MONTE CARLO
Roquebrune-Cap-Martin, Frankrike, 16-22 april
Finalen: Rafael Nadal – Novak Djokovic 6-3, 6-1
Betyg: +++

Jag älskar som bekant grusturneringar, men i och med att Monte Carlo Masters är en frivillig 1000-turnering har den inte samma nerv och hetta som övriga Masters. Men det skrevs trots allt historia i årets upplaga av turneringen då Rafael Nadal vann sin åttonde(!) raka titel, trots att Novak Djokovics sällsynt svaga insats i finalen (vilket berodde på att hans farfar gick bort under veckan då turneringen spelades) var smolk i bägaren för oss tittare.

http://www.youtube.com/watch?v=HatCrwrlmFQ

MADRID
Madrid, Spanien, 7-13 maj
Finalen herrar: Roger Federer – Tomás Berdych 3-6, 7-5, 7-5
Finalen damer: Serena Williams – Victoria Azarenka 6-1, 6-3
Betyg: +++

Det allra mesta kom att handla om det kontroversiella blåa gruset – vilket förärade turneringen smeknamnet ”Smurf Masters”. Gruset blev en stor snackis, rent spelmässigt var det dock något av en katastrof. Toppspelarna (och framför allt grusspecialisterna) klagade på att det var betydligt snabbare än vanligt grus och dessutom halt. Nadal gjorde en av sina sämsta matcher på länge när han tappade 5-2 till 5-7 i avgörande set mot Fernando Verdasco i tredje omgången, dåvarande världstvåans första förlust någonsin mot landsmannen, och Novak Djokovic föll även han mot en landsman – Janko Tipsarevic – i kvartsfinalen. De mest minnesvärda matcherna var andra omgången mellan Roger Federer och Milos Raonic (där Raonic på nytt pressade schweizaren och återigen tvingade fram ett avgörande set), semifinalen mellan Juan Martín del Potro och Tomás Berdych och finalen mellan Federer och Berdych, där Federer jobbade sig tillbaka in i en match som såg ut att glida honom ur händerna. På damsidan var Serena Williams helt överlägsen och tappade bara ett set, mot Caroline Wozniacki i åttondelsfinalen.

http://www.youtube.com/watch?v=_4iQ5aQWTWs

ROM
Rom, Italien, 14-21 maj
Finalen herrar: Rafael Nadal – Novak Djokovic 7-5, 6-3
Finalen damer: Maria Sjarapova – Li Na 4-6, 6-4, 7-6(5)
Betyg: ++++

Grussäsongens klart bästa Master. Turneringen på herrsidan bjöd på det mesta: en hemmafavorit (Andreas Seppi) som fällde jätten John Isner och räddade ett knippe matchbollar mot Stanislas Wawrinka, en Novak Djokovic som återigen var på gott spelhumör, en Rafael Nadal som stundtals såg helt omänsklig och oslagbar ut, en formstark David Ferrer som trots Nadals nämnda omänsklighet gav sin landsman skrämselhicka i semifinalen och en stukad Roger Federer som blev snudd på överkörd av Djokovic. Finalen var dessutom så välspelad som en final mellan ”Rafa” och ”Djoker” ska vara. På damsidan tog Maria Sjarapova chansen när värsta fienderna Victoria Azarenka och Serena Williams drog sig ur turneringen med skador, höll huvudet kallt i finalen mot Li Na och lyckades äntligen bärga en stor titel efter alla tillkortakommanden.

http://www.youtube.com/watch?v=ivuKSZ2g6Qs

http://www.youtube.com/watch?v=sC27w2Aw8ps

TORONTO
Toronto, Kanada, 4-13 augusti
Finalen herrar: Novak Djokovic – Richard Gasquet 6-3, 6-2
Finalen damer: Petra Kvitová – Li Na 7-5, 2-6, 6-3
Betyg: ++

På grund av London-OS, som avslutades veckan före Toronto Masters (Canadian Open/Rogers Cup), var det flera stora namn som valde att stå över årets sjätte Master – och de som valde att dyka upp i Toronto (Montréal i damernas fall) halkade ur turneringen som en kollektiv bambi på hal is. Novak Djokovic var den som visade störst vinnarinstinkt och seglade enkelt till finalen (bortsett från en liten speed bump i form av veteranen Tommy Haas), där han dansade hem säsongens tredje titel om möjligt ännu enklare. På damsidan föll favoriterna som flugor och Petra Kvitová vann en tresetsrysare mot Li Na, som alltså återigen saknade is i magen i en stor final efter en stark turnering.

http://www.youtube.com/watch?v=y84dUk4VEzI

http://www.youtube.com/watch?v=_5QO0pi0GPs

CINCINNATI
Mason, USA, 11-19 augusti
Finalen herrar: Roger Federer – Novak Djokovic 6-0, 7-6(7)
Finalen damer: Li Na – Angelique Kerber 1-6, 6-3, 6-1
Betyg: +++

Var milt uttryckt ett uppsving efter ganska avslagna Toronto Masters, och det snabba underlaget bjöd på en del riktigt intressanta händelser. Lucky losern Jeremy Chardys skrällseger över Andy Murray i raka set, till exempel. Och Milos Raonics starka insats (segrar över Richard Gasquet, Marcos Baghdatis och Tomás Berdych) som tog honom hela vägen till kvartsfinal (där det blev förlust mot Stanislas Wawrinka i en tät tresetare). Novak Djokovic fick en oförskämt bekväm resa till finalen efter riktigt lojt uppträdande från Juan Martín del Potro i semifinalen och Roger Federer var oerhört hungrig på en ny titel efter OS-frossan (förlust mot Murray i finalen). I finalen drabbades Djokovic av gummiarm redan i matchens första duell och blev fullkomligt utklassad i första set. I andra samlade han ihop sig, men föll efter ett gastkramande tiebreak – och Federer bärgade sin femte Cincy-titel (slog i och med det Mats Wilanders gamla rekord). På damsidan fick Li Na så äntligen gå hela vägen, efter de där tunga förlusterna tidigare under året. Angelique Kerber var dock den som imponerade mest – i kvartsfinalen utmanövrerade hon Serena Williams i raka set och i semifinalen kämpade hon ner Petra Kvitová i en tät tresetare. Hon tog dessutom ledningen i finalen efter ett grymt förstaset, innan Li Na tog över matchen och snuvade tyskan på titeln.

http://www.youtube.com/watch?v=MhGwjZ4Xd8o

SHANGHAI
Shanghai, Kina, 8-14 oktober
Finalen: Novak Djokovic – Andy Murray 5-7, 7-6(11), 6-3
Betyg: +++++

Andy Murray såg återigen snudd på orubblig ut i sin favoritturnering, som han vunnit två gånger (2010 och 2011). Även Novak Djokovic gasade för fullt fram till finalen, medan Roger Federer såg en smula omotiverad ut i åttondelsfinalen mot landsmannen Stanislas Wawrinka, innan han klappade ihop fullständigt mot Murray i semifinalen (turneringens samtliga fyra toppseedade spelare – Federer, Djokovic, Murray, Berdych – fanns för övrigt med i semifinalfältet). Finalen mellan Djokovic och Murray blev precis så episk som vi kunde hoppas. Murray kopplade tidigt greppet om matchen, pepprade Djokovic med blytunga forehandslag och slet upp stora hål i hans hårdhudade defensiv med obarmhärtig aggressivitet. När Murray sedan hade matchboll i egen serve vid ställning 5-4, 40-30 trodde nog de allra flesta att loppet var kört för Djokovic – men i själva verket var det inledningen på hans makalösa vändning. Resten är historia.

http://www.youtube.com/watch?v=5N33MLBaC9U

PARIS
Paris, Frankrike, 29 oktober-4 november
Finalen: David Ferrer – Jerzy Janowicz 6-4, 6-3
Betyg: +

Vi kan förvisso ha sett en ny stjärna födas i den sensationella kvalspelaren och skrällmaskinen Jerzy Janowicz, men säsongens ödesdigra schemaläggning tog verkligen död på den här turneringens nerv. Toppspelarna föll som käglor och många var direkt loja och oinspirerade i sina respektive förlustmatcher. Det för Paris så långsamma och märkliga underlaget (har för övrigt aldrig gillat grön hardcourt, men det hör egentligen inte till saken) i kombination med den trista attityden från vissa spelare gjorde att en del matcher höll smärtsamt låg kvalitet. Däremot var det givetvis roligt att äntligen få se slitvargen David Ferrer höja en Masters-buckla mot taket, samt att följa Janowicz magiska äventyr.

Allt talade för Serena Williams inför finalen av WTA Championships.

Inte minst hennes helt makalösa prestationer den här säsongen, som gett henne en Wimbledon-buckla, två OS-guld (singel och dubbel) och US Open-titeln.

Som grädde på moset hade hon dessutom nio raka segrar mot världstvåan Maria Sjarapova.

Två set och 19 game senare skulle den siffran stiga till tio.

Det här var nämligen en sådan där dag då Serena Williams inte kände för att bjuda på i stort sett någonting.

40 winners (mot Sjarapovas 13) talar sitt tydliga språk.

Efter att ha brutit ryska rivalens serve vid två tillfällen, en gång i första och två gånger i andra set, bärgade så Williams sin totalt sjunde titel i år efter solklara 6-3, 6-4.

– Jag tänkte faktiskt på sist vi spelade [mot varandra] i WTA Championships och hon vann, och hon är högre rankad än mig även nu, så jag hade verkligen ingenting att förlora. Det känns fantastiskt just nu. Det här var min dröm och jag är så glad att jag lyckades uppnå den, säger hon ödmjukt (läs: med en nypa falsk blygsamhet) efter triumfen.

Bara en gång tidigare har Williams avslutat en säsong med fler titlar: 2002 (då hon bärgade åtta). Hon är dessutom den sjätte spelaren att vinna WTA Championships tre gånger (2001, 2009, 2012, tidigare trippeltitulanter är Chris Evert, Martina Navratilova, Steffi Graf, Monica Seles och Kim Clijsters). Och hon är nu den andra WTA-spelaren i historien att spela in över sju miljoner dollar under en säsong (delar rekordet med Victoria Azarenka).

Om Serena Williams bara kan hålla sig fri från skador och är lika motiverad som i år skulle det inte förvåna mig om hon 2013 blir den första spelaren att vinna en äkta Grand Slam (samtliga GS-titlar under en och samma säsong) sedan Steffi Graf 1988.