798 000 biljettansökningar. 800 journalister. 74 497 supportrar på Olympiastadion i Berlin. Public Viewing i huvudstaden, Waldbühne bland annat. Public Viewing på fem olika ställen i Dortmund – då med en kapacitet för sammanlagt 32 500, vilket ironiskt nog fortfarande är alldeles för lite. I München har jag inga uppgifter på hur det ser ut, men det är garanterat ett jävla drag där med.

De regerande, och nya, tyska mästarna mot de tyska rekordmästarna. Ettan mot tvåan, mästarna mot Champions League-finalisterna. ”En fotbollsfest” (Watzke), ”en av de största matcherna i historien” (Klopp), ”bästa lagen från en av världens bästa ligor spelar en final, det är helt enkelt otroligt” (Klopp), ”det är drömlikt, det är såna matcher man lever för” (Lahm), ”en sån final är fantastisk, det har aldrig hänt att de två bästa lagen står mot varandra” (Hoeneß).

Jaja, ni fattar. Det är en stor jäkla Pokal-knall i morgon. Större än man kanske kan tänka sig när man sitter i ett avskärmat Sverige. Redan i dag strömmade supportrar och journalister in till Berlin. Gatorna färgades gul-svarta och röda, twittrandet visste inga gränser, ständiga uppdateringar, hästar intervjuades – det var ett galet kaos redan i dag. En bubblande stämning av förväntan och ett drag lika påtagligt, mäktigt och stort som inför en VM-final. Tyska media har skrivit och snackat upp matchen i vad som känns som evigheter.

Sa jag förresten att matchen sänds live i mer än 150 länder?

Men inte i Sverige. Svensk tv har valt att beröva oss på en stor, fet, mäktig, rivaliserande och historisk cupfinal. Hur kan man missa det? Jag är inte dum, jag vet mycket väl att tysk fotboll inte är på tapeten i Sverige. Men en sån här match, en sån här drabbning, en sån kokande häxkittel av känslor får man ta mig fasen inte beröva ett fotbollsintresserat land på. Det är skandal. En skam.

Skäms på er, Sveriges tv-chefer.

För er som vill se matchen så gäller det att ha tillgång till ZDF (via parabol eller som tillval i ert tv-abonnemang), leta upp en fulstream eller fixa tyskt ip-nummer så ni kan strömma matchen direkt från zdf.de (som givetvis erbjuder tjänsten utan kostnad).

Räkna alltså inte med svensk tv. Fråga mig inte varför, ty det övergår mitt förstånd. Bara för att nämna några som visar matchen: Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland (förstås), Finland, Sudan, Trinidad & Tobago, Yemen, Panama, Oman, Mexico, Chad, Tjeckien, Kroatien, Barbados, Österrike, Bahrain, Albanien, Bahamas, Egypten, Irak, Libyen och Guatemala.

Men inte i Sverige.

Utan att överdriva så är det nästan så att jag skäms över att vara svensk. Vart är vi på väg? Vad är det som händer? Är vi så in i helvetets injicerade med vanföreställningen om att det endast spelas fotboll i Italien, England och Spanien?

Finalen 2008 på Olympiastadion. FC Bayern segrade med 2-1 e.f

 

Dortmund chans på klubbens första dubbel – Bayern vill ha revansch

Det är en jättefinal. Det kommer att bli en jättematch mellan Tysklands två bästa lag. Borussia Dortmund har fyra vinster i rad mot Bayern München och har på lördag chansen att plocka klubbens första dubbel. Snacka om en perfekt avrundning på en historisk säsong. En säsong där Dortmund skrev in sig i historieböckerna som det bästa Bundesliga-laget någonsin.

Bayern München har 15 cuptitlar och är en makt inom tysk fotboll. Den här finalen handlar egentligen mer om att återupprätta statusen som den tyska gigant man är, än om att vinna titeln. En vinst skulle visa hela Tyskland, och framför allt Dortmund, att Bayern fortfarande är bäst. Dessutom skulle vinsten givetvis ge ett härligt självförtroende inför Champions League-finalen nästa lördag.

Borussia Dortmund och Bayern München har mött varandra fyra gånger tidigare i DFB-Pokal. FC Bayern kan stoltsera med tre vinster. Den avgörande frågan inför matchen är vilka lag vi får se. Får vi se CL-Dortmund mot CL-Bayern, eller liga-Dortmund mot liga-Bayern? Som bekant är det Borussia som rockar nationellt, men Bayern som piskar upp hela Europa.

6,25 kilo tung, 52 centimeter hög och smyckad med 42 ädelstenar. Finalens objekt, DFB-Pokal

Det kommer att bjudas på fotbollsgodis – och jag vågar inte tippa hur det slutar.

Är ni redo?

/Wingren

Ungefär en timme. Så länge var Hertha Berlin det bättre laget, det farligare laget, laget som kontrollerade. Laget som hör hemma i Bundesliga. Det var precis som det brukar vara i kvalmatcherna, laget från Bundesliga visade att det är klasskillnad mellan ligorna. Endast en gång tidigare har laget från Bundesliga två vunnit bortamatchen. Och det såg ut som om att Hertha Berlin skulle fixa det här.

Hertha Berlin hade 1-0 efter första halvlek – tack vare ett nickmål från Roman Hubnik. Ni vet, den tragiska figuren som lät Igor de Camargo filma till sig en straff i DFB-Pokal.

I andra halvlek avgjordes matchen inom loppet av sju minuter. Först gjorde Thomas Bröker ett vackert mål, i den 71:a minuten gjorde Adrian Ramos ett självmål. 1-2. Ytterligare ett självmål för Berlin den här säsongen. Hertha spelade bra en timme, helt klart, men Fortuna Düsseldorf gjorde en mycket bra insats och vann egentligen helt välförtjänt – även om det var fruktansvärt onödigt och slarvigt av Hertha. Düsseldorf visade mindre nerver och trodde på sig själva. Spelade som lag. Hertha föll ihop efter de sju tunga minuterna i andra halvlek.

Lyckan i Düsseldorf var förstås total. En bortavinst är löjligt viktigt. Efter 15 års frånvaro kan Fortuna nu gå upp i Bundesliga, samtidigt trillar värsta rivalen ner i Bundesliga två. 1. FC Köln. Jag tror inte att någon Fortuna-supporter hade kunnat drömma om ett mer glädjande scenario. Glädje för det egna laget och skadeglädje. Det får alla lyckodammar att brista.

Men det återstår faktiskt en match. Klar fördel Düsseldorf, men ännu är inget klart. Fast lyssnar man på 73-årige Otto Rehhagel så känns det solklart att Fortuna fixar det här. Jag låter hans ord avsluta:

”Efter matchen nästa vecka är det över. Och jag drar på semester”.

Jahapp…

/Wingren

Hertha Berlin mot Fortuna Düsseldorf i kväll. Inför ett, troligtvis, fullsatt och garanterat kokande Olympiastadion. Det är fotboll i all sin prakt. Två avgörande matcher, känslor som kokar över, allt står på spel och det är här framtiden avgörs. Två matcher, kanske en förlängning och straffläggning. Men ändå. Det är verkligen kniven mot strupen, allt eller inget.

Och det är så grymt, ty vi får alltid en förlorare. En förlorare där alla drömmar krossas på 180 minuter. Men det är bara en lek, invänder någon. Nej, mina vänner. Fotboll är så mycket mer än en lek. Det är en livsstil, en religion, en kärlek. Och allt avgörs nu på två matcher. Inte 34 ligamatcher. Bara två matcher. Det är så fascinerande, så medryckande.

Intressant den här gången är väl att inget av lagen kan känna sig särskilt nöjda med situationen. Sett över en hel säsong, alltså. Hertha Berlin är förstås överlyckliga över det faktum att 3-1-vinsten mot TSG Hoffenheim i säsongens allra sista match gav klubben en andra chans. Man kunde pusta ut och känna glädje.

Fortuna Düsseldorf är förstås överlyckliga över det faktum att endast fyra vinster på 17 matcher under Rückrunde räckte till kval. Att St. Paulis storvinst över SC Paderborn inte ställde till det då ett kryss hemma mot MSV Duisburg räckte för Fortuna. Vilken lycka.

I Hertha Berlin är man optimistiska. Man säger att man nu kan hålla huvudena högt, att man har en bättre spelartrupp och att man är skyldiga staden och fansen en vinst.

I Fortuna Düsseldorf andas optimism. Man säger att pressen ligger på Berlin, att man ska njuta, att man ska kämpa och att en jätteprestation gör allt möjligt.

Men låt oss bara lite snabbt blicka tillbaka. Hertha Berlin vann Zweite Bundesliga suveränt, gjorde några intressanta nyförvärv och inledde en ny säsong i Bundesliga. Med Markus Babbel vid rodret. Det var aldrig så att Hertha var nära att utmana om Europa-platser direkt, men det såg ganska stabilt och tryggt ut, tills dess att Babbel och Michael Preetz började bråka på riktigt. Det blev lite svajigt och Babbel fick också sparken. Sen rasade allt ihop. Michael Skibbe anställdes och sparkades på en månad och Otto Rehhagel fick aldrig riktig fart på laget. Nu är det som det är. Känslan är att det är helt i onödan, och att man har satt krokben för sig själv. Hertha förtjänar att åka ur.

Fortuna Düsseldorf överraksade ett helt land med sin effektiva fotboll och med en Maximilian Beister i högform. En suverän ligaledare mot alla odds. Fortuna spelade så bra, de dryga 50 000 på läktarna njöt. Det här skulle bli Fortunas säsong. Precis som fjolårets Borussia Dortmund väntade alla på en genomklappning. Bara det att den kom aldrig, tycktes det. Det såg så stabilt och bra ut att man på allvar kunde börja drömma om Bundesliga – det tyska finrummet.

Så var det dags för Rückrunde – vårsäsongen. Fortuna Düsseldorf tycktes ha tagit ut något i förskott eller slarvat bort segerreceptet i samband med all julmat som skulle tillagas. Visst, ganska stabilt var det fortfarande. Men bara fyra vinster på 17 matcher alltså. Och en hel del tveksamheter och en Beister ur form.

Och nu står vi här. Kvalspel. Två lag som inte riktigt hade trott på det för ett halvår sen, två lag som faktiskt måste se det som en förlust, som en besvikelse. Hertha mer än Fortuna, tycker jag ändå.

Allt det där kan vi dock stoppa åt sidan nu. Det är två matcher som gäller. Den första i kväll klockan 20:30. Det är bara på planen det avgörs. Vad som har varit, vad som kan bli, spelar inte längre någon roll. Nu är det bara 90 intensiva minuter som räknas.

Och jag vet inte alls vad jag ska tro. Jag vet bara att det blir en härlig kamp och att Hertha har mer att förlora än Fortuna. Jag vet också att laget från Bundesliga klarar sig kvar med 69 procents säkerhet. Men vad är statistik? Inte fan hjälper det mot elva tjurtaggade Fortuna-spelare i varje fall.

/Wingren

Jag är glad och nöjd. Inte för att Bundesliga-säsongen är över för den här gången, utan för att EM fortfarande är någon månad bort. Det ger mig tid att sortera mina tankar, försöka summera säsongen, lyfta fram det bedrövliga och spektakulära, hylla, kritisera och gräva i allt väsentligt. Det görs inte på en dag.

Men så här måndagen efter omgång 34 tänkte jag bjuda på det mest självklara – tabellen i sin helhet efter 34 fantastiska omgångar. Jag tar mig även en snabb titt på mästarna Dortmunds rekordsäsong i siffror, kaoset i Köln och det stundande kvalet mellan Hertha Berlin och Fortuna Düsseldorf.

Vi börjar väl med tabellen då?

Bundesliga säsongen 2011/2012:

1. Borussia Dortmund +55 81p
2. Bayern München +55 73p
3. Schalke 04 +30 64p
———
4. Borussia Mönchengladbach +25 60p
———
5. Bayer Leverkusen +8 54p
6. VfB Stuttgart +17 54p
7. Hannover 96 -4 48p
———
8. VfL Wolfsburg -13 44p
9. Werder Bremen -9 42p
10. 1. FC Nürnberg -11 42p
11. TSG Hoffenheim -6 41p
12. SC Freiburg -16 40p
13. FSV Mainz 05 -4 39p
14. FC Augsburg -13 38p
15. Hamburger SV -22 36p
———
16. Hertha Berlin -26 31p
———
17. 1. FC Köln -36 30p
18. 1. FC Kaiserslautern -30 23p

Vi får tre riktigt starka lag direkt till Champions League, ett spännande Gladbach som åtminstone får spela i Europa League och ytterligare tre stabila och starka klubbar som får chansen i Europa League. Det hade inte kunnat bli mycket bättre, sett till chanserna i Europa. Werder Bremens säsong räddades av sommaren – tio matcher till och jag tror att Bremen hade fått kvala i stället för Hertha.

Hertha Berlin vann mindre snyggt, men effektivt, mot Hoffenheim med 3-1. Det innebär att König Otto och huvudstadslaget lever ännu. I kvalspelet väntar Fortuna Düsseldorf. Det blir ingen lätt uppgift, inte alls. Men chansen att klara sig kvar finns där och då kommer plötsligt sportchefen Michael Preetz billigt undan. Detsamma gäller Otto Rehhagel, som i ärlighetens namn, inte har gjort något starkt intryck. Skulle han nu rädda kvar Hertha så blir det en perfekt avslutning på en sällsynt storslagen tränarkarriär. Men Rehhagels stora räddning var helt enkelt att Köln var ännu sämre än Berlin. Lite synd är det att vi blir berövade på jättederbyt mellan Köln och Düsseldorf – men det kanske är lika bra med tanke på vilket humör Köln-supportrarna har varit på den här säsongen.

Ett stort grattis till framför allt Freiburg (Streich) och Augsburg (Luhukay) som har gjort det omöjliga möjligt och hållit sina lag kvar i Bundesliga. Jos Luhukay kommer dock inte att träna Augsburg nästa säsong då han har valt att träda tillbaka på grund av interna problem.

Kaiserslauterns säsong var aldrig någonsin rolig och det blir återigen dags för nya tag i Zweite. Men vad fasen händer med Köln? Mer om det sen…

***

Skytteligan 2011/2012

Schalkes Klaas-Jan Huntelaar har blivit en trofé och 50 000 euro rikare då han snuvade Mario Gomez på skytteligavinsten.

1. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04, 29 mål
2. Mario Gomez, Bayern München, 26 mål
3. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 22 mål
4. Lukas Podolski, FC Köln, 18 mål
-. Claudio Pizarro, Werder Bremen, 18 mål
– Marco Reus, Borussia Mönchengladbach, 18 mål

Klaas-Jan Huntelaar med den symboliska kanonen.

Och det är bara att erkänna: de tre herrar som toppar listan håller absoluta världsklass. Mycket roligt att få följa dem i Bundesliga.

***

Borussia Dortmund tyska mästare 2012 – i siffror

81: Borussia Dortmund är tyska mästare – och det med 81 poäng efter 34 matcher. Aldrig tidigare har en klubb plockat så många poäng i Bundesliga. Därmed är BVB ”rekordmästare” och tar över det rekord som Bayern har hållit sedan början av 70-talet (79 poäng). Stort. Bayern är dock fortfarande tyska Rekordmästare – med överlägset flest ligatitlar.

80: Tyska mästarna 2012 gjorde 80 mål. Det är ett nytt klubbrekord.

47: Borussia Dortmund tog 47 av 51 poäng i Rückrunde. Rekord.

28: BVB är obesegrat i 28 matcher. Ett nytt ligarekord. Hannover slog Dortmund med 2-1 den 18:e september 2011, sen dess har ingen lyckats ta tre poäng mot Klopps lagbygge.

25: Borussia Dortmund tangerar Bayern Münchens rekord på 25 segrar från säsongen 1972/73. Nytt klubbrekord.

15: Så många matcher höll laget nollan, Nytt klubbrekord.

Südtribüne i Dortmund var full med flaggor i lördags.

80 521: Publiksnittet på Westfalenstadion. Sammanlagt besökte 1 368 860 människor Dortmunds hemmaborg den här säsongen. Mäktigt.

Hatten av till Jürgen Klopp och hans lagbygge. En värdigare mästare får vi leta väldigt länge efter.

***

På tal om åskådare och publiksnitt

Bundesliga är fortsatt attraktiv. Här spelas fantastiskt fotboll och spänningen är stor. Det märks även på alla fantastiska supportrar som stöttar sina lag. Än en gång har ett nytt publikrekord satts. I snitt besökte 45 116 åskådare varje match. Totalsumman landar den här säsongen på 13 805 496 besökare, förra säsongen var det 13 057 899. En markant och imponerande ökning.

Borussia Dortmund har satt nytt klubb- och ligarekord med snittet på 80 521 (högst i Europa dessutom). Bayern München kan stoltsera med en fullsatt stadion i samtliga 17 hemmamatcher.

Åskådartoppen:

1. Borussia Dortmund, 1 368 860, 80 521
2. Bayern München, 1 173 000, 69 000
3. Schalke 04, 1 040 714, 61 218
4. VfB Stuttgart, 936 524, 55 090
5. Hamburger SV 908 910, 53 465

Placering, klubb, totalt, snitt

Hur ser det ut i botten då?

Klubbar med mindre än 30 000 i snitt:

15. Bayer Leverkusen, 484 397, 28 494
16. TSG Hoffenheim, 476 450, 28 026
17. VfL Wolfsburg, 469 446, 27 614
18. SC Freiburg, 385 500, 22 676

***
Kaoset i Köln

Det är sant som de säger. Köln är den klubb där mål och verklighet ligger längst ifrån varandra. Klubbledningen och fansen drömmer alltid om fornstora dagar, och sätter höga krav på laget. Hoppas mycket, tror på mycket, vill mycket och begär mycket. Verkligheten är dock en annan, men det är det ingen som vill inse eller erkänna. En omstart känns nödvändig. En riktig, äkta omstart. För man tycker ju att Köln borde sluta fundera på att, rent sportsligt, vara en storklubb. Köln har tvingats ner i Zweite Bundesliga fyra gånger tidigare. Helgens 20:e förlust för säsongen (1-4 mot Bayern) innebär att det blir en femte gång. Och vi snackar om åren 1998, 2002, 2004 och 2006. Kanske är det dags att inse sanningen?

Den här säsongen kanske varit ännu mer kaotisk. Champions League-tränaren Ståle Solbakken misslyckades fatalt och fick sparken bara några veckor efter att sportchefen, Volker Finke, sparkats. 75 insläppta mål gör att Köln dessutom kan stoltsera med att ha ligans sämsta försvar. Någon president fanns inte i klubben under en bra tid och Lukas Podolski har nu gjort sitt. Och man åker som sagt ner i Zweite Bundesliga, man lyckades inte ens fixa kvalplatsen. En ordentlig och kostsam missräkning. Nu måste Köln göra sin läxa.

En tårögd Podolski lämnar sitt Köln som förlorare. En trist avslutning. Tröja nummer tio kommer att pensioneras i Köln så länge Poldi fortfarande spelar fotboll.

Tyvärr har även fansen uppträtt dåligt allt för många gånger. Det har kastats sten på bussar, det har varit slagsmål och allmänt kaos. Inte var det bättre i lördags. Rökbomber och knallskott brändes av på hemmaklackens sektion och domaren valde att blåsa av matchen i förtid. En stor polisinsats krävdes för att hålla läget under viss kontroll när en del huliganer försökte storma planen. Spelarna flydde direkt till omklädningsrummen.

Besvikna ”supportrar” ställde till med kaos.

Mario Gomez till Sky efter matchen: ”Redan 30 sekunder innan slutsignalen så sa domaren till oss att vi skulle ta oss till omklädningsrummen direkt när han blåste av. Det är inte fans, det där är idioter som använder sig av fotbollen”.

Väl talat, Gomez.

Nu ska det bli sanslöst spännande att följa Köln nästa säsong. En klubb som verkligen hör hemma i Bundesliga, men nu är det verkligen dags att stå med båda fötterna på jorden. I media pratas det redan om Fürths succétränare Mike Büskens eller arbetslöse Holger Stanislawski som efterträdare till tillfällige lösningen Frank Schaefer.

Kaotiska Köln, alltså.

***

Zweite Bundesliga 2011/2012

Jag ska väl kunna bjuda på andraligans slutplaceringar också:

1. Greuther Fürth, +46, 70p
2. Eintracht Frankfurt, +43, 68p
– – – – –
3. Fortuna Düsseldorf, +29, 62p
– – – – –
4. St. Pauli, +25, 62p
5. SC Paderborn, +9, 61p
6. 1860 München, +16, 57p
7. Union Berlin, -3, 48p
8. Eintracht Braunschweig, +2, 45p
9. Dynamo Dresden, -2, 45p
10. MSV Duisburg, -5, 39p
11. VfL Bochum, -14, 37p
12. FC Ingolstadt, -15, 37p
13. FSV Frankfurt, -16, 35p
14. Energie Cottbus, -19, 35p
15. Erzgebirge Aue, -24, 35p
– – – – –
16. Karlsruher SC, -26, 33p
– – – – –
17. Alemannia Aachen, -17, 31p
18. Hansa Rostock, -29, 27p

Greuther Fürth har gjort en ”Augsburg”. Inte för att klubben härstammar från Bayern, jag tänker snarare på det tålmodiga och långsiktiga arbetet. Nu står man helt välförtjänt, och välmående, som mästare och är klara för spel i Bundesliga. Äntligen får man väl säga. Nu återstår det att se om man får behålla tränaren Mike Büskens.

Eintracht studsar upp direkt, precis som Berlin gjorde förra säsongen. Även Frankfurts försäsong och agerande på transfermarknaden blir intressant att följa. Tränare Armin Veh ville som bekant ha vissa garantier för att stanna.

Fortuna Düsseldorf har gjort en jättesäsong, men likt Gladbach en division högre, så har det gått tyngre och tyngre. Nu fixade man en kvalplats till sist, även om det var på håret.

St. Pauli har inget att skämmas för, men en del onödiga förluster förstörde säsongen. SC Paderborn förtjänar mycket beröm och en stor eloge. Med en minimal budget var man med och spelade om kvalplatsen. Imponerande.

Imponerad blir jag även av Dynamo Dresden som, likt många andra gamla öst-klubbar, alltid måste brottas med ekonomin. En farlig och delikat balansgång. Dresden kvalade sig upp från trean och slutar på en stark och säker mittenplacering. Kul.

Besviken blir jag på Cottbus, Bochum, Duisburg, Karlsruhe, Aachen och Rostock som kan bättre. Som ska kunna bättre. Nu är det riktigt tufft för Aachen och Rostock som tappar livsviktiga intäkter. Rostock ligger allra värst till och snart får vi ett svar på hur framtiden blir.

Karlsruher SC klarade att hålla fast vid kvalplatsen och ställs nu mot SSV Jahn Regensburg.

För övrigt är det SV Sandhausen och VfR Aalen som tar steget upp till Zweite från Dritte Bundesliga. Carl Zeiss Jena har fortsatta problem och tvingas ner till Regionalliga tillsammans med Rot-Weiß Oberhausen och Werder Bremen II.

***

Kval till Bundesliga och 2. Bundesliga

Alltså, kvalmatcherna ser ut som följer:

10.05.2012
Hertha Berlin – Fortuna Düsseldorf

11.05.2012
SV Jahn Regensburg – Karlsruher SC

14.05.2012
Karlsruher SC – SV Jahn Regensburg

15.05.2012
Fortuna Düsseldorf – Hertha Berlin

Så där, det var åtminstone en början. Puh. Vilken säsong.

Och jag tackar er för ert sällskap så här långt! Det har varit roligt hela vägen.

/Wingren

Nu ska jag inte gå som katten runt het gröt, här har ni Joachim Löws trupp på 27 spelare – som ska reduceras till 23 spelare:

Målvakter:
Manuel Neuer (Bayern München)
Marc-André ter Stegen (Borussia Mönchengladbach) (D)
Tim Wiese (Werder Bremen)
Ron-Robert Zieler (Hannover 96)

Försvarare:
Holger Badstuber (Bayern München)
Jerome Boateng (Bayern München)
Benedikt Höwedes (Schalke 04)
Mats Hummels (Borussia Dortmund)
Philipp Lahm (Bayern München)
Per Mertesacker (Arsenal)
Marcel Schmelzer (Borussia Dortmund)

Mittfältare:
Lars Bender (Bayer Leverkusen)
Sven Bender (Borussia Dortmund)
Julian Draxler (Schalke 04) (D)
Mario Götze (Borussia Dortmund)
Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund)
Sami Khedira (Real Madrid)
Toni Kroos (Bayern München)
Thomas Müller (Bayern München)
Mesut Özil (Real Madrid)
Lukas Podolski (FC Köln)
Marco Reus (Borussia Mönchengladbach)
André Schürrle (Bayer Leverkusen)
Bastian Schweinsteiger (Bayern München)

Anfallare:
Cacau (VfB Stuttgart)
Mario Gomez (Bayern München)
Miroslav Klose (Lazio)

Namn, (klubb), (debutant)

27 spelare ska alltså bli 23 efter ett intensivt träningsläger. Den 29 maj vill Uefa har Joachim Löws definitiva EM-trupp. Noterbart är att Löw spolar Dennis Aogo (Hamburg), Simon Rolfes (Leverkusen) och Christian Träsch (Wolfsburg). Det faller mig i smaken, det måste jag säga. Löws största överraskning är förstås unge Julian Draxler samt Marc-André ter Stegen. En del ögonbryn höjdes förstås när det stod klart att Bender-tvillingarna är med och att Ilkay Gündogan knep en plats tack vare en snabbt stigande formkurva.

En snabbt stigande formkurva hjälpte dock inte Wolfsburgs Patrick Helmes. Trotjänaren Cacau fick åter Löws förtroende som tredje anfallare i truppen. Helmes har tio mål på tio matcher den här våren i Bundesliga, Cacau har gjort åtta mål på 33 matcher (13 inhopp).

Jag bjuder på en mer ingående analys när truppen har sorterats och förminskats till 23 namn. Nu nöjer jag mig med att säga att Tyskland har målvakter som håller absoluta världsklass, ett extremt imponerande mittfält och ett träffsäkert anfall. Löws största huvudbry blir att få ihop ett fungerande försvar – för en gångs skull.

Marcel Schmelzer, men inte Aogo, fick en plats i truppen. I min värld tyder det på att Löw skickar tillbaka lagkapten Philipp Lahm till högerbacken. Det känns rätt.

Jag är positivt överraskad, även om jag tycker det är lite onödigt och taskigt att inte ge Helmes chansen innan truppen spikas. I stället väljer Löw en fjärde målvakt, det kan förstås diskuteras.

Löw tycker att det är lite besvärligt att många av hans spelare kommer att anlända sent. Dortmund-spelarna ansluter den 15:e maj, Real-spelarna den 16:e maj och Bayern-spelarna den 25:e maj. Det kommer att bli intressanta förberedelser – vilka spelare tvingas lämna?

Spontant skulle jag gissa på att Marc-André ter Stegen, Sven Bender, Julian Draxler och Ilkay Gündogan får åka hem i slutet av maj.

Vad tycker ni om truppen? Saknar ni någon? Vilka får lämna?

En sak är säker – Europa kan redan nu börja darra och svettas över tanken på Tysklands offensiv.

/Wingren

Bundesliga är över för den här gången. Borussia Dortmund lyfte igår die Meisterschale och skrevs samtidigt in i historieböckerna. Aldrig tidigare har ett lag i Bundesliga tagit mer än 80 poäng, Jürgen Klopps mästarlag landade på 81 poäng efter 4-0 mot SC Freiburg. Därmed är Dortmund tyska ”Rekord-Meister”, ett rekord som tidigare innehades av de tyska rekordmästarna Bayern München. Säsongen 1972/73 tog FC Bayern 79 poäng omräknat till tre poängs-regeln.

Borussia Dortmund försvarade alltså sin ligatitel, är obesegrade i 28 matcher (Bundesliga-rekord) och är den här säsongens bästa hemma- och bortalag. 80 gjorda mål och därtill 25 ramträffar. Dortmund är synnerligen värdiga mästare – men mer om det i morgon, det här är bara en snabb-blogg.

Nu ska vi snabbt konstatera att TSG Hoffenheim bjöd in Hertha Berlin och huvudstadslaget vann med 3-1. Samtidigt föll FC Köln, som vanligt, ihop och Bayern München vann med 4-1. Det betyder att Köln åker ner direkt och Berlin tar hand om kvalplatsen. Herttha kan alltså fortfarande räddas, men Köln är en klubb i spillror och kaos.

Så, vilket lag kan Berlin få ställas mot då? Det avgörs i eftermiddag. Redan klockan 13:30 blåses samtliga matcher i Zweite Bundesliga igång. Och det kommer att bli en dramatisk avslutning.

Fortuna Düsseldorf – MSV Duisburg

St. Pauli – SC Paderborn

Det är Düsseldorf, Pauli och Paderborn som gör upp om tredjeplatsen. Düsseldorf sitter i förarsätet. Så här ser tabellen ut just nu:

3. Fortuna Düsseldorf, 62:33, 61p.
4. SC Paderborn, 51:37, 61p.
5. St. Pauli, 54:34, 59p.

Det kommer att bli sanslöst spännande mina vänner.

I botten av tabellen hittar vi stackars Hansa Rostock, som definitivt får flytta ner efter säsongen. Frågan är hur långt ner det blir, om staden inte röstar igenom hjälppaketet så får Rostock börja om ännu längre ner.

Det finns dock ett par lag som har något att spela för. Karlsruher SC försöker desperat att försvara sin kvalplats, en plats som Alemannia Aachen gärna tar över. Erzgebirge Aue och Energie Cottbus riskerar fortfarande att hamna på kvalplatsen – men klubbarna kan inte hamna på en nedflyttningsplats längre.

Karlsruher SC – Eintracht Frankfurt

Erzgebirge Aue – VfL Bochum

1860 München – Alemannia Aachen

Energie Cottbus – Union Berlin

Så ser matcherna ut. Tufft motstånd för KSC även om Frankfurt redan är klart för spel i finrummet. Även Aachen har en ganska tuff uppgift framför sig. Tabellen ser ut som följer:

14. Energie Cottbus, 28:48, 32p.
15. Erzgebirge Aue, 29:54, 32p.
16. Karlsruher SC, 33:60, 30p.
17. Alemannia Aachen, 28:46, 28p.

Upplagt för dramatik även här. Om en halvtimme smäller det.

/Wingren

Så har den tragiska, vemodiga och dystra dagen ställt sig för dörren. I morgon spelas säsongens sista Bundesliga-matcher. Det är förstås även en ljuvlig, vacker och glädjefylld dag. Det sista bollsparkandet i solskenet inför supportrar som sliter av sig sina tröjor i värmen. En chans att tacka publiken för det som har varit, en chans att tillsammans gråta ut, en chans att tillsammans fira fenomenala framgångar. Allt och alla vältrar sig i känslor, som oftast är så svåra att ta på, att förstå, att vi förstår det först när första midsommar-snapsen rinner ner i strupen.

Det är fotboll. Det finns kanske inget lika vackert och dystert som när en säsong tar slut. Så många upplevelser, så många glädjeskrik, så många tårar, så mycket frustration, så mycket lycka och så många minnen.

Förra säsongen var det två Dortmund-ikoner som stod för det starkaste avskedet i mina ögon. Och då menar jag avsked från Bundesliga, inte klubbyten inom landet. Mittfältsstrategen, tillika Dortmund-sonen, Nuri Sahin tackade för sig. Lite halt av sin knäskada, och med tårar i ögonen, tackade han för tiden i Borussia Dortmund och Bundesliga. Ett avsked med blandade känslor för supportrarna. Vissa önskade honom lycka till, andra tyckte att han var en förrädare som lämnade för Real Madrid – för en sådan struntsumma dessutom. Bundesliga tappade oavsett en stjärna.

Men det tyngsta avskedet den där soliga helgen i maj, det stod Leonardo Dede för. Den brasilianske vänsterbacken hade spenderat 13 år i Dortmund. Trots ekonomisk och sportslig kris valde Dede att tacka nej till alla lukrativa erbjudanden. Han ville stanna i Dortmund – det hade blivit hans hem, hans familj. Dede gjorde flera intervjuer, där han grät och inte kunde prata. Han skulle för evigt ha klubben, människorna och fansen i sitt hjärta. Den där helgen i maj fick han fira en överraskande ligatitel. Hans kontrakt gick ut, Marcel Schmelzer hade tagit hans plats i startelvan och Dede bestämde sig för att avrunda proffskarriären i Turkiet. Där är han nu en firad hjälte. En sann ikon lämnade Tyskland för ett år sedan.

Imorgon tappar Bundesliga ytterligare några ikoner. Några spelare som har satt sin prägel på en hel klubb, ett helt land, en hel kontinent och en hel värld.

Bayer Leverkusen säger tack och hej till Michael Ballack. De två åren i Leverkusen blev knappast som den förre landslagskaptenen hade tänkt sig. Och ärligt talat hade han verkligen förtjänat bättre. Stackars Michael Ballack har haft en helt fantastisk fotbollskarriär, men kantad av så många missöden och ödets ironiska nyck att vi kommer att komma ihåg honom som en nästan-vinnare. Han är Bayer Leverkusen personifierad. Så många nästan. Ändå har Ballack präglat en hel generation fotbollsspelare, han bar det tyska landslaget på sina axlar när det såg som mörkast ut och han spelade alltid för laget. Helt accepterad blev han aldrig av alla, Ballack har alltid varit den där typen som är älskad eller hatad. En åsikt har alla.

Bye bye, Ballack. USA nästa?

Ballacks senaste säsonger har tyvärr varit mer sorg än glädje, mer skandal än succé. Skadan som petade honom från VM-truppen 2010 var en perfekt avslutning på det som varit Ballacks landslagskarriär. Så typiskt, så oturligt och så oförtjänt. Joachim Löw upptäckte dock att hans unga och nya landslag fungerade riktigt bra utan Ballack, och lämnade den tidigare kaptenen utanför. Ballack blev arg och frustrerad och sedan dess har hans två år i Leverkusen kantats av just negativa rubriker och bråk. Bråk med Löw, Völler, Dutt och några spelare. Även om han har fått speltid sedan Sami Hyypiä tog över så är det hela ändå en oförtjänt avslutning på en så stor ledare och spelares karriär.

En annan ikon, ja, legendar, som lämnar Bundesliga är Schalke 04:s Raúl. Spanjoren grät och fansen grät förra helgen. Det var ju sista hemmamatchen och Raúl fick sitt egentliga avsked då. Men han har en match kvar att spela innan äventyret går vidare. Raúl har på två säsonger hunnit göra ett starkt intryck. Han har vunnit sympatier från många människor, han har spelat in sig i folks hjärtan med sin ärliga stil. Han har haft två fantastiska säsonger i Bundesliga – egentligen precis tvärtemot Michael Ballack. Raúl lämnar med huvudet högt och med allas respekt. Ballack lämnar med, som vanligt i hans karriär, blandade känslor.

Raúl har betytt mycket för Bundesliga och Schalke. Men jag hoppas och tror att Ballack, med tiden, kommer att bli mer ihågkommen för det goda.

Hatten av till de båda dock. Vilka fotbollsikoner.

Lukas Podolski, prinsen i Köln, lämnar till sist kärleksklubben men även Tyskland och Bundesliga. Det har blivit dags för Podolski att mäta sig med stjärnorna i Arsenal och Premier League. En mer mogen Podolski, en hungrigare Podolski. En Podolski som vill vinna titlar. Han lämnar ett tomrum efter sig, inte bara i Köln utan i hela Bundesliga. En stjärna tackar för sig.

Tre spelare som har skänkt oss olika mängder lycka, rubriker, glädje och sorg lämnar Bundesliga. Vi tackar för det som har varit, det har varit en fantastisk resa.

Raúl tackar för sig.

Det finns förstås fler tongivande spelare som lämnar Bundesliga till sommaren, som Marko Marin (Bremen till Chelsea) och Lucas Barrios (Dortmund till Guangzhou). Sen återstår det att se om spelare som Kagawa, Naldo, Huntelaar eller Tasci kan hållas kvar. Tyska klubbars anseende ökar ständigt i Europa och detsamma gäller tyska spelare. Toppklubbarna ute i Europa blir intresserade och det lockar uppenbarligen, för nu är det inte Sunderland, utan Chelsea som ropar. Samtidigt är det hela säkert en medveten strategi från samtliga klubbar (nästan). Bayern München vill hävda sig på en annan nivå och är det största undantaget. FC Bayern är dock en välmående klubb – för det är just det jag vill komma in på.

Tyska klubbar mår överlag väldigt bra, till och med oförskämt bra jämfört med europeiska konkurrenter. Och det har sin grund i ett sunt arbete, men framför allt att man inte leker Football Manager i verkligheten. Man inser sina begränsningar och lever efter sin resurser. Samtidigt vet man vilka fantastiska ungdomsspelare som finns i landet och man väljer att gå samma väg som förde Borussia Dortmund till en ligatitel.

Det finns alltså ingen anledning att vara ledsen eller orolig för att etablerade halvstjärnor, eller stjärnor, lämnar sina tyska klubbar. Man kan vara glad i stället. Glad och stolt. Glad över att få se fantastiska talanger och stolt över att klubbarna mår bra. Det är viktigt.

Men visst är det tråkigt när favoriter, ikoner eller stjärnor lämnar, det kan man inte sticka under stol med. En sak är dock säker: det kommer inte att vara en brist på nya stjärnor på väldigt länge.

***

Europa League och nedflyttning – en brinnande kamp

1. FC Köln och Hertha Berlin, två riktiga traditionsföreningar, slåss om vem som ska få ”äran” att kvala. Det andra laget flyttas ned direkt till Zweite Bundesliga. Lukas Podolski har varit magsjuk och självaste Bayern München väntar. Visserligen ett Bayern som inte har mer än form och ära att spela för, men ett sådant Bayern tryckte till St. Pauli med 8-1 förra säsongen.

Hertha Berlin ställs mot TSG Hoffenheim – ett på papperet lättare motstånd som inte heller har något att spela för. Men lagets tränare, Markus Babbel, sänker nog gärna sin gamla arbetsgivare, och då syftar jag främst på Michael Preetz (sportchefen). Hertha som klubb har han inget emot, men efter det infekterade avskedet i vintras så lär han elda på sina Hoffenheim-spelare.

Förutsättningarna då? (kopierat från tidigare inlägg i brist på tid).

_ _ _

16. 1. FC Köln 30p -33
_ _ _

17. Hertha Berlin 28p -28
_ _ _

Fördel Berlin trots allt, då Köln garanterat inte kommer att spruta in mål på Bayern. Då kan en Berlin-vinst bli guld värd även om Köln makalöst nog lyckas kryssa mot München.

Det som lockar mest är det kommande kvalet. Tänk om vi får Köln mot bittra rivalerna från Düsseldorf – då är det ett möte som ingen får missa. Det kommer att bli hett. Helt jävla galet hett.

Och hur ser det ut i den heta kampen om den sista Europa League-kvalplatsen? Den där platsen som kan bringa in några välbehövliga miljoner och som underlättar jakten på nyförvärv och jobbet med kontraktsförlängningar.

_ _ _

7. Hannover 96 45p -5
_ _ _

8. VfL Wolfsburg 44p -12
9. Werder Bremen 42p -8
10. FC Nürnberg 42p -8
_ _ _

Det behövs inte några vidare kommentarer va? Det blir en kamp in på mållinjen för dessa klubbar vars målskillnad dessutom är förhållandevis jämn. Sista omgången ser ut så här för de stridande lagen:

FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Werder Bremen – Schalke 04
Hannover 96 – FC Kaiserslautern
VfB Stuttgart – VfL Wolfsburg

Visst får vi väl helt enkelt ge Hannover klar fördel här? Slomkas lag ligger redan på den åtråvärda placeringen och möter dessutom tabelljumbon Kaiserslautern som bara har någon sorts ära att spela för – inte ens framför sin egna publik utan på bortaplan. Men ett tidigt bortamål där och det lär ta hus i helvete i de andra matcherna.

***

Bundesliga omgång 34:

Lördag 15:30

FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Hemmalaget har en liten chans, förvånansvärt nog, att nå en Europa League-kvalplats. Det skulle krävas ett mindre mirakel dock, då så många matcher måste gå Heckings väg. Men motivation nog att bjuda Leverkusen på en tuff match är det förstås. Hyypiä har säkrat internationellt spel, men målet är fortfarande femteplatsen då man slipper kvala in till Europa League. Två högt motiverade lag, som under sina tränare kan spela taktiskt väl genomförda matcher. Kan bli tillknäppt i hopp om det där viktiga segermålet.
Jag tror på: 2

FC Köln – Bayern München
Om Hertha vinner så måste även Köln vinna mot Bayern på grund av sämre målskillnad. Knappast något lätt utgångsläge även om vi lär få se ett par Bayern-stjärnor vilas då det väntar final i tyska cupen och Champions League. Det är dock inga engelska veckor för Bayern, så ett helt nytt lag lär knappast mönstras. Köln har haft försvarsproblem hela säsongen och framåt handlar det mesta om Podolski. Förhoppningen är att stjärnan ska kunna spela på lördag, det blir hans sista match för Köln. Åtminstone för den här gången. Extra motivation i Bayern lär Mario Gomez har, som inför omgången ligger ett mål bakom Schalkes Huntelaar.
Jag tror på: 2

Werder Bremen – Schalke 04
Bremen måste vinna mot tredjeplacerade Schalke och sedan hoppas på att konkurrenterna faller. Kanske vore det bästa för Bremen att missa Europa i år och bygga om i lugn och ro. Det här kan vara Pizarros sista hemmamatch, det är definitivt Rosenbergs, Wieses, Marins, Silvestres, Borowskis och Thys sista match i Bremen-tröjan. En vinst hade varit ett värdigt avsked. Schalke har redan tredjeplatsen säkrad, och därmed spel i Champions League, men lär spela motiverat för att hjälpa Klaas-Jan Huntelaar att vinna skytteligan.
Jag tror på: 2

FC Augsburg – Hamburger SV
En avslappnad match där det bara handlar om vilken placering lagen ska erhålla på den nedre halvan. I dag ryktas det friskt om att succétränaren Jos Luhukay kommer att träda tillbaka, då han inte kommer överens med ledningen. Ett jättetapp för Augsburg i så fall, som har Luhukay att tacka för att det omöjliga blev möjligt den här säsongen. Mladen Petric gör sin sista match för HSV innan karriären fortsätter någon annanstans.
Jag tror på: 1

Borussia Dortmund – SC Freiburg
Två lag i fantastisk form – och som inte har tröttnat på att spela fotboll trots att allt redan är ”klart”. Dortmund målfestade mot Kaiserslautern (5-2) och Freiburg gjorde detsamma mot Köln (4-1). Dortmund är redan mästare, är det bästa bortalaget i Bundesliga-historien och kan vid en vinst bli det lag som har plockat flest poäng i Bundesliga. Finfina rekord för Klopps mästarlag. En rolig match att vänta innan die Meisterschale delas ut och Dortmund stad försätts i undantagstillstånd. Spelarna får dock ta det lugnt med kröken då finalen i tyska cupen väntar nästa lördag.
Jag tror på: 1

Hannover 96 – FC Kaiserslautern
Hannover sitter verkligen i förarsätet trots en ganska sviktande form. En poäng och noll gjorda mål på tre matcher för ett Hannover som visar att den långa säsongen har tagit ut sin rätt och sportchef Schmadtke vill bli uppsagd. Men trots detta är det fördel Hannover. Laget är starkt på hemmaplan och Kaiserslautern är verkligen ett dålig lag. Tar Hannover tre poäng kvittar det vad förföljarna gör. Och nog tusan ska man klara av det? Det skulle innebära Europa-kval för andra säsongen i rad. Imponerande. Kaiserslautern får ta nya tag i Zweite.
Jag tror på: 1

Hertha Berlin – TSG Hoffenheim
En vinst är ett måste för huvudstadslaget, men med tanke på den bedrövliga förlusten mot Kaiserslautern och den svaga insatsen sist mot Schalke så ser det mörkt ut. Man undrar om energin finns kvar? Hoffenheim kommer att vara på tårna, framför allt tack vare Markus Babbel. Niemeyer och Kobiashvili är spelklara och kaptenen har vädjat till fansen om ett extraordinärt stöd. Om det räcker? Hertha har blott tre vinster på hemmaplan denna säsong – och tio förluster.
Jag tror på: 2

VfB Stuttgart – VfL Wolfsburg
Precis som Leverkusen är även Stuttgart helt klart för åtminstone Europa League-kval, men vill ta hand om den där femteplatsen. Och precis som Nürnberg, så har Wolfsburg en chans på sjundeplatsen som ger kvalspel till Europa League. Stuttgart har varit heta framför mål under våren, precis som Patrick Helmes i Wolfsburg som jagar en plats i Löws EM-trupp. Kan bli målglatt i södra Tyskland.
Jag tror på: 1

FSV Mainz 05 – Borussia Mönchengladbach
Även här en betydelselös och således avslappnad match, som förhoppningsvis kan bjuda oss på några läckra fotbollsmål. Gladbach firar en enorm triumf då laget höll (nästan) hela vägen ut och har säkrat en fjärdeplats. Thomas Tuchel har än en gång fått Mainz att överleva en Bundesliga-säsong och har som tack för det fått ett nytt och lukrativare kontrakt. Reus, Szalai, Zidan och Herrmann vill säkert visa upp sina offensiva kvaliteter en sista gång. För Reus, Neustädter och Dante är det även sista matchen i Gladbach-tröjan. Tunga förluster för Favre inför äventyret i Europa.
Jag tror på: 2

Markus Rosenberg, 29, har tillhört Werder Bremen sedan januari 2007. Förra säsongen var han utlånad. Den här säsongen har svensken gjort 32 matcher och tio mål. Det borde ha blivit fler. Han har spelat sin starkaste säsong, rent spelmässigt, men under för långa perioder gick han mållös.

I dag bekräftade sportchef Klaus Allofs att Rosenberg lämnar Werder Bremen. Hans kontrakt förnyas inte. Hur ska Mackan känna sig? Besviken? Lättad? Glad? Jag ska snart besvara den frågan.

SV Werder Bremen har styrts av sportchefen Klaus Allofs och tränaren Thomas Schaaf sedan 1999. En otroligt lång tid i dagens moderna fotboll. Det är vackert. Jag gillar och beundrar det verkligen. Och Bremen har varit jättarna Bayern Münchens största konkurrent i ett tiotal år. Det är egentligen det enda laget som har visat sig vara relativt konstanta. Ett lag som har vunnit ligan och som har snuvat Bayern på vissa spelare. Nu är Borussia Dortmund på väg att ta över den positionen, och har gjort det med besked hittills.

Men vad händer med Werder Bremen?

Det har gått tyngre på sistone. Bremen har inte orkat bygga vidare på sin Europeiska kontinuitet – och det är sanslöst dyrbart. Under en lång tid har Bremen slutat tvåa, trea, fyra, tvåa eller till och med etta. Förra säsongen kom en ordentlig kalldusch: laget slutade på plats 13.

Den här säsongen började över all förväntan, jag väntade mig ett förfall. Men Bremen kämpade om topp fem-placeringarna och Klaus Allofs och Thomas Schaaf fick förlängda kontrakt. Bremen hade rest sig igen.

Icke. Nu visar klubben upp det ansikte som jag hade förväntat mig. En klubb som faller sönder, som ser ut att missa spel i Europa även nästa säsong. Det är kostsamt, nu finns inte resurserna längre. Det finns inga pengar som kan få Bremen att studsa upp på benen igen. Nu måste man värva smart och billigt. Börja om.

Tim Wiese lämnar för TSG Hoffenheim, Marko Marin går till Chelsea och Tim Borowski, Markus Rosenberg, Lennart Thy och Mikael Silvestre får inte förlängt. Det är en handfull spelare som lämnar. Vissa väldigt tongivande, andra mindre.

Dessutom tyder mycket på att störste stjärnan, Claudio Pizarro, lämnar gratis då hans kontrakt går ut.

”Det var inte lätt att fatta beslutet. Markus sa själv att han borde ha gjort fler mål. Vi befinner oss i en ombyggnadsfas, men förändringar bjuder även på möjligheter”, sa Allofs på dagens presskonferens.

Tom Starke och Michael Rensing har kopplats ihop med Bremen, som Wieses ersättare. Pierre-Michel Lasogga, Adrian Ramos och Nils Petersen har kopplats ihop med Bremen, som Rosenbergs ersättare.

Och man undrar ju, vad händer med mittbacksbjässen Naldo? Sebastian Boenisch?

Det finns dock några intressanta namn i truppen att bygga upp ett lag runt. Arnautovic, Ekici, Junuzovic, Hunt, Prödl, Sokratis, Ignjovski, Fritz och Bargfrede är alla spännande och klart dugliga för Bundesliga. Men hur stor är lusten? Vem ska göra målen? Och vem ska, äntligen, stabilisera backlinjen?

Min fråga är således om Thomas Schaaf och Klaus Allofs verkligen ska sitta kvar. Duon hade definitivt inte fått förlängt i skrivande stund. Har de tappat greppet och konceptet? Saknas nytänk och kreativitet i Bremen? Svårt att säga. Jag är dock ganska säker på att nästa säsong blir en besvikelse för Werder Bremen och dess supportrar.

Konkurrensen i Bundesliga ökar för varje säsong. Bremen ser svagare och svagare ut för varje säsong. Nu är ombyggnadens tid här, det är rätt att ta tag i det innan det är för sent. Problemet är att resurserna inte finns, det här är inte som när Chelsea vill föryngra truppen och någon olje-snubbe hostar upp någon miljard. Här krävs andra, kreativa lösningar. Det är bara det att Allofs har inte direkt andats kreativitet på sistone. Och när tiderna är tuffa, är då Schaafs anfallsfotboll utan försvar den rätta lösningen?

Om man ska genomföra en ombyggnad, är det inte då bättre att rasera allt och bygga från grunden? Är Allofs och Schaaf rätt byggherrar för Bremen?

Nästa säsong kommer att bli tung. Talangerna som under våren har kasats i vattnet, i hopp om att de ska simma, har knappt hållit huvudet ovanför vattenytan.

Markus Rosenberg kan nog känna sig ganska nöjd, glad och lättad över att få lämna Werder Bremen nu. Han får en blombukett och applåder på lördag och får sedan ge sig iväg på ett sista äventyr innan proffskarriären är över. Hade han stannat hade risken varit stor att han för alltid hade kopplats ihop med Bremens förfall.

Nästa säsong får visa om jag har rätt i mina funderingar. Bremen, Allofs och Schaaf, får gärna överbevisa mig. Jag älskar ju att de herrarna har suttit där i så många år och tillsammans gjort Werder Bremen till Bayerns största utmanare.

Men är inte tiden förbi nu?

/Wingren

Skeppet tar in vatten och är på god väg att gå under. Folkmassorna rör sig i panik, försöker göra sina röster hörda och kämpar för sin överlevnad. Men räcker det? Finns det någon som kan få det här skeppet att hålla sig flytande? Igår fylldes hela lastutrymmet med vatten och sakteliga sjunker det väldiga skeppet allt längre ner under vattenytan. Endast övre däck och masterna är synliga, men än är det inte för sent. Räddningen kan finnas runt hörnet.

FC Hansa Rostock. Det traditionsrika skeppet är minst sagt i gungning. FC Hansa, från staden Rostock, är ett av få lag från gamla öst som har spelat i Bundesliga med en viss konstans. När Tyskland återförenades, när väst och öst blev ett, var det inte bara företagen, arbetarna och städerna i gamla öst som fick problem med att anpassa sig till det kapitalistiska Västtyskland. Fotbollsklubbarna har gått samma tuffa och krävande väg. Balansen är fortfarande inte återställd.

För att förenkla problemet och peka på en viktig faktor till varför vi inte har något gammalt öst-lag i Bundesliga, kan man säga att klubbarna i väst har gjort en ekonomisk och kommersiell tjuvstart. Med tanke på i vilken brutal takt som fotbollen kommersialiseras, moderniseras och globaliseras är det inte särskilt förvånande att öst-lagen inte hänger med. Strukturen finns inte där, och den är svår att uppnå när du inte ens får spela i Bundesliga.

FC Hansa Rostock är dock ett av få lag som på allvar lyckades ta upp kampen under ett tiotal säsonger i Bundesliga – från mitten av 90-talet till mitten av 00-talet. Säsongen 2007/08 stack Hansa upp igen, men den här gången orkade inte klubben hålla sig kvar. Det var en bitter sanning som stack laget i ögonen. Detsamma gäller Energie Cottbus, ett lag som har pendlat upp och ner mellan första- och andradivisionen, men som nu sakta men säkert tappar mark även i Zweite Bundesliga. För Rostock är det värre än så, igår blev det helt klart att klubben får återvända till Dritte Bundesliga. Det blev bara en säsong i Zweite. Ännu värre är dock det faktum att klubben står på ruinens brant – konkursen lurar bakom hörnet som ett stort, fett och obehagligt monster.

Freddy Borg är nu ensam svensk i Hansa. Sen övergången i vintras har anfallaren gjort fem mål.

Hansa Rostock hade en mängd profiler i laget under Bundesliga-tiden, och lyckades knipa ett par fina sjätteplatser. Mest handlade det förstås om att överleva. Det gjorde FC Hansa bland annat med hjälp av svenska spelare. I december 2002 blev svenskarna, och Hansa Rostock, historiska när Prica, Lantz, Wibrån, Jakobsson, Arvidsson och Persson stod i startelvan. Det var första gången ett Bundesliga-lag ställde upp med sex utländska spelare från samma land.

Men den här långvariga kampen kan alltså vara över nu. Allt fint och imponerande som Rostock har uträttat kan gå i graven under kort. Det öst-tyska flaggskeppet kan gå under. Det vore allt bra synd, och det visar tyvärr exakt hur sjuk fotbollens värld är.

Igår spelade Hansa Rostock mot Union Berlin i Zweite Bundesliga. En match som inte betydde särskilt mycket för klubben från huvudstaden då de inte kan åka ur eller kämpa för att ta sig upp. För Hansa betydde dock matchen oerhört mycket, matchen var det där sista halmstrået att gripa tag i. Det började fantastiskt bra. Hansa ledde med 2-0 efter bara tio minuter. Men hemmalaget kom igen och gjorde ett, två och tre mål på bara 18 minuter. Galet. Och värre skulle det bli.

0-2 hade alltså blivit 3-2 och första halvlek var inte ens färdigspelad. Gusche nickade in 3-3 strax före halvtid. I andra halvlek dröjde det inte länge innan hemmalaget tog ledningen med 4-3. Men ikonen Mintal, vem annars, vägrade att ge upp och stänkte in 4-4. Hansa Rostock hade på mindre än en timme tappat en 2-0-ledning, hamnat i underläge och kvitterat två gånger om. Vilket spektakel. Vilken överlevnadskamp. Det skulle dock inte räcka. I 69:e minuten fastställde Göhlert resultatet till 5-4. Union Berlin vann, Hansa Rostock förlorade och bokade därmed biljetten till Dritte Bundesliga. Kanske var det även dödsstöten.

Ett lag som i sin kamp för överlevnad tappar en sån här match förtjänar antagligen att åka ur. Hansas säsong har sett ut så här, det har varit upp och ner, högt och lågt. Dessvärre har det varit mer dalar än toppar. Om det är svårt att få ihop ekonomin i Bundesliga två så behöver jag väl knappast meddela att det är ännu svårare i trean.

Hansa Rostock, ett av få gamla öst-lag som har spelat en betydande roll i Bundesliga, är på väg att gå i graven. Skeppet tar in vatten. Och nu är det upp till staden Rostock att rösta ja till klubbens räddningspaket – föreningens öde ligger i politikernas händer. Den nionde maj ska vi få ett beslut. Blir det en omstart i tredjeligan – eller sjunker det tidigare så stolta skeppet till havets botten?

Hansa Rostocks supportrar vädjar till politikerna..

Det minsta jag kan göra är att tacka Hansa Rostock för att de, tillsammans med Union, bjöd oss på den galnaste matchen i Europa den här helgen. Tack.

***

Hur ser det ut kring de viktiga strecken i tabellen efter söndagens omgång då?
_ _ _

3. Fortuna Düsseldorf 61p +29
_ _ _

4. SC Paderborn 61p +14
5. St. Pauli 59p +20
_ _ _

Düsseldorf i förarsätet, som har allt i egna händer inför mötet med MSV Duisburg. Värre är det för St. Pauli som gick och förlorade mot Dynamo Dresden. Intressant nog är det just Paderborn och Pauli som möts i sista omgången, skulle rapporter från Düsseldorf börja komma in om att Duisburg leder så kan jag bara tänka mig hur galen den matchen blir.

I botten ser det ut på följande vis, observera att Hansa ligger sist på 26 poäng och inte har någon chans att nå kvalplatsen längre.
_ _ _

14. Energie Cottbus 32p -20
15. Erzberige Aue 32p -25
_ _ _

16. Karlsruher SC 30p -27
_ _ _

17. Alemannia Aachen 28p -18

Karlsruhe lär inte uppskatta det faktum att Aachen har en bättre, eller mindre dålig, målskillnad. En vinst för Aachen och ett kryss för KSC innebär nämligen att lagen byter plats. Samtidigt kan inte Cottbus eller Aue känna sig säkra på att få spela i Zweite nästa säsong, även om det ”bara” är en kvalplats som hotar. Vi har en spännande, men garanterat dyster, avslutning att se fram emot.

***

Borussia Dortmunds superstjärna Shinji Kagawa kommer med största sannolikhet att lämna mästarna för spel i England. Japanen har tackat nej till ett nytt kontrakt efter långdragna förhandlingar, det bekräftade sportchefen Michael Zorc igår. Kagawa har varit en starkt bidragande anledning till Dortmunds två mästerskap, men engelska Premier League ropar på honom nu. Kontraktet sträcker sig till 2013 och Dortmund måste sälja om man vill ha några pengar för succévärvningen.

Det är oroväckande att se Borussia Dortmund tappa ännu en nyckelspelare (Nuri Sahin förra säsongen). Kagawa är en speciell spelare som inte går att ersätta rakt av, innebär detta att klubbens uppträdande i Champions League blir lika miserabelt som den här säsongen? Eller hinner Klopp och gänget spela in Marco Reus i tid? Risken känns faktiskt överhängande.

Angående Shinji, som ryktas till Manchester United och Chelsea, så hoppas jag för hans skull att det blir Chelsea. Så som United spelar har jag svårt att se hur Kagawa skulle passa in och komma till nytta. Men en sak är säker: en världsstjärna anländer till England. En kille som dansar fotboll i klass med Messi.

***

Och just det ja, det som vi har varit säkra på så länge är nu helt officiellt: Lukas Podolski flyttar från Tyskland och Köln till England och London. Där ska han tillsammans med Per Mertesacker spela för Arsenal. Ännu en tysk Bundesliga-stjärna tackar för sig. Det är lite trist, men inte det minsta konstigt att han vill testa sina vingar på riktigt nu.

***

Bundesliga då, för det har spelats fotboll även i det tyska finrummet. Vad kan man säga? Borussia Dortmund på rekordmarsch, Bayern vässar CL- och DFB-Pokal-formen, Europa League-platserna bjuder på en svettig kamp och Köln samt Berlin är helt enkelt urusla. Egentligen förtjänar inget av lagen att klara sig kvar, men det gör å andra sidan inte Kaiserslautern heller. Men hur kan det gå så snett? Varför är det de större traditionsklubbarna som uppvisar problem i Tyskland medan mys-föreningar som Freiburg, Fürth och Augsburg imponerar? Är det en självgodhet som står ivägen för ärligt och hårt arbete? Hur som helst, den sista omgången blir väldigt intressant. Köln möter Bayern München och Hertha Berlin möter – just det – Markus Babbels TSG Hoffenheim. Vilket lag är starkt nog att vinna? Eller förlorar båda igen? Just nu lutar det ändå åt att Rehhagels Hertha Berlin har en större chans. Samtidigt vore det oerhört typiskt om just Babbel fick hamra i sista spiken i kistan.

Schalke 04 krossade Berlin i lördags och är därmed garanterade spel i Champions League nästa säsong då Borussia Mönchengladbach inte längre har någon chans att ta tredjeplatsen.

Bayer Leverkusen och VfB Stuttgart har säkrat Europa League-spel, eller åtminstone en kvalplats. Men den sista EL-platsen, plats sju, bjuder fortfarande på en nervkittlande kamp. Fyra lag gör upp om den ack så viktiga platsen nästa omgång.
_ _ _

7. Hannover 96 45p -5
_ _ _

8. VfL Wolfsburg 44p -12
9. Werder Bremen 42p -8
10. FC Nürnberg 42p -8
_ _ _

Det behövs inte några vidare kommentarer va? Det blir en kamp in på mållinjen för dessa klubbar vars målskillnad dessutom är förhållandevis jämn. Sista omgången ser ut så här för de stridande lagen:

FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Werder Bremen – Schalke 04
Hannover 96 – FC Kaiserslautern
VfB Stuttgart – VfL Wolfsburg

Visst får vi väl helt enkelt ge Hannover klar fördel här? Slomkas lag ligger redan på den åtråvärda placeringen och möter dessutom tabelljumbon Kaiserslautern som bara har någon sorts ära att spela för – inte ens framför sin egna publik utan på bortaplan. Men en tidigt bortamål där och det lär ta hus i helvete i de andra matcherna.

Botten då? Som sagt, Hertha har Hoffenheim kvar att möta och FC Köln går upp mot rekordmästarna från München.

_ _ _

16. 1. FC Köln 30p -33
_ _ _

17. Hertha Berlin 28p -28
_ _ _

Fördel Berlin trots allt, då Köln garanterat inte kommer att spruta in mål på Bayern. Då kan en Berlin-vinst bli guld värd om Köln makalöst nog lyckas kryssa mot München.

Det som lockar mest är det kommande kvalet. Tänk om vi får Köln mot bittra rivalerna från Düsseldorf – då är det ett möte som ingen får missa. Det kommer att bli hett. Helt jävla galet hett.

Vad kan vi mer säga om helgen som gick? Patrick Helmes fortsätter att visa EM-form i Wolfsburg, Stephan Keißling likaså och även Markus Rosenberg måste ha stärkt sina EM-aktier på sistone.

Ett stort grattis säger vi till Augsburg som makalöst nog är klart för spel i Bundesliga även nästa säsong – och det med en omgång kvar att spela. Även Hamburg har rest på sig, borstat av sig skiten och spelat till sig ett Bundesliga-kontrakt. Nu kan Frank Arnesen åter planera framtiden.

TSG Hoffenheim då? Vad händer där? Var det inte Dietmar Hopp som sa att han skulle ta handen ifrån föreningen, låta den stå på egna ben och satsa på unga talanger från regionen? Jo, tjena. Tim Wiese kopplas starkt ihop med Hoffenheim, Eren Derdiyok sägs vara klar och Delpierre är redan klar till nästa säsong. Det är inga billiga eller unga talanger från regionen direkt. Hmpf.

Bundesliga omgång 33:

VfL Wolfsburg – Werder Bremen 3-1
Rutinerade gamlingen Salihamidzic gjorde 1-0 för Felix Magaths vargar, som jagar en Europa League-plats precis som Werder Bremen. Men Markus Rosenberg, som har gjort en stark säsong och dessutom fått till målskyttet mot slutet, nickade in kvitteringen. Patrick Helmes var dock den anfallaren som skulle visa sig vara starkast. Han har gått från att vara petad skogsmotionär till den viktigaste pjäsen i Wolfsburg. Hans två mål sätter rejäl press på Hannover.

Får vi se Patrick Helmes typiska målgest i EM?

Bayer Leverkusen – Hannover 96 1-0
En Europa League-duell mellan två lag som har bytt formkurva de senaste matcherna. Nu är det plötsligt Hannover som inte kan vinna, som har svårt att göra mål och som saknar det där flytet. Leverkusen däremot lever igen efter Sami Hyypiäs inträde på tränarbänken. Hyypiä har faktiskt inte förlorat någon match ännu. Ya Konans ledningsmål blev felaktigt bortdömt för offside, tungt för Slomka och Hannover då man just nu har problem med målskyttet. I stället kunde Kießling göra sitt tionde Rückrunde-mål och skickade därmed upp Leverkusen på plats fem i tabellen – vilket innebär att man slipper kvala till Europa League.

Hamburger SV – FSV Mainz 05 0-0
HSV säkrade Bundesliga-kontraktet genom att spela 0-0 mot Mainz. Paolo Guerrero var tillbaka i startelvan efter sin åtta matcher långa avstängning. Det finns väl inte så mycket att säga om matchen i övrigt, det märktes att det var två lag som kände sig säkra på spel i Bundesliga nästa säsong.

TSG Hoffenheim – FC Nürnberg 2-3
Så fick Nürnberg äntligen sin första seger mot Hoffenheim. Och det i en inte alls betydelselös match. Markus Babbels Hoffenheim hade givetvis som mål att göra ett sista ryck och utmana om sjundeplatsen. Nu blev det i stället Nürnberg som åtminstone skaffade sig en teoretisk chans att ta hand om den platsen. Och det var tack vare Pekharts Doppelpack och lysande Didavis mål. För Hoffenheim fick lagkapten Andreas Beck göra sitt första mål och fansen stöttade målvakten Tom Starke, som ryktas vara på väg bort till fördel för Wiese.

Bayern München – VfB Stuttgart 2-0
Jupp Heynckes förändrade laget på åtta positioner jämfört med Madrid-matchen. Och det var inte bara för att ge spelarna välbehövlig vila, Heynckes ville även studera vilka spelare som ska ersätta Alaba, Gustavo och Badstuber i Champions League-finalen. Det måste ha varit skönt för den nykomponerade backlinjen att få hålla nollan mot ett målfarligt Stuttgart. München var det bättre laget, särskilt under den första halvtimmen. Mario Gomez fick också göra sitt 26:e mål för säsongen efter 32 minuter. Nu vaknade Stuttgart till liv och pressade Bayern, men trots ett par heta chanser blev det inget mål. I andra halvlek fortsatte Stuttgart att spela modigt, men sista passningen och genomslagskraften saknades. Mot slutet kunde i stället Thomas Müller fastsställa slutresultatet till 2-0. Hans-Jörg Butt sa tack och hej till Allianz Arena och höll nollan.

SC Freiburg – FC Köln 4-1
Historien upprepade sig för Köln. Ståle Solbakken är borta, Frank Schaefer har kommit in och klubben har till och med en president igen. Efter krysset mot Stuttgart fanns tron där, och Lukas Podolski kunde spela trots lite problem under veckan. Och Freiburg skulle vara ett överkomligt motstånd då de redan är klara för spel i Bundesliga nästa säsong. Men Michael Rensing presenterade sig på ett mindre smickrande sätt när hemmalaget gjorde 1-0. Till andra halvlek satsade Schaefer offensivt och satte in Novakovic, Podolski gjorde också 1-1 omgående. Men så gjorde Guedé 2-1, och helt traditionsenligt föll Köln ihop som ett korthus. 4-1 blev slutresultatet, det kan ha varit kostsamma baklängesmål i streckstriden.

Borussia Mönchengladbach – FC Augsburg 0-0
Inte så mycket att tala om. Precis som för Hamburg räckte det att uppträda ordentlig och hålla nollan för Augsburg, därmed är klubben garanterade spel i Bundesliga nästa säsong. För Borussia Mönchengladbach var resultatet en besvikelse då det nu är kval till CL som gäller. Å andra sidan finns det egentligen inget att klaga på, trots en formsvag vår, för det Lucien Favre och Gladbach har gjort tillsammans är extraordinärt bra. Hatten av till båda lag.

FC Kaiserslautern – Borussia Dortmund 2-5
Jürgen Klopp förändrade laget på en hel del positioner, mycket på grund av skadekänningar, och gav bland annat Barrios, Santana, Löwe, Owomoyela och Langerak speltid. Även Mario Götze var åter med i startelvan – sist han var det var den elfte december mot just Kaiserslautern. Santana gjorde självmål efter att FCK försökt trycka på framåt. Då startade Dortmund igång sin offensiv och Barrios gjorde två mål innan just Götze placerade in 3-1 innan halvtid. Kaiserslautern vägrade dock att ge upp och när Subotic och Langerak stod för ett litet misstag nickade de Wit in 2-3. Barrios skulle dock utnyttja Sippels huvudlösa dribbling och fullbordade sitt hattrick. Just Barrios av alla. Perisic knorrade sedan in slutresultatet. Dortmund har nu inte förlorat på otroliga 28 matcher, och kan dessutom slå Bayerns poängrekord för tidigt 70-tal. En seger mot Freiburg skulle innebära 81 poäng, Bayerns rekord ligger på 79 omräknat till tre poängs-regeln.

Schalke 04 – Hertha Berlin 4-0
Hertha Berlin hoppades på ett under mot Schalke, som i sin tur ville säkra direktplatsen till CL. Det här var även Raúls sista hemmamatch innan resan går vidare för spanjoren. Huntelaar gjorde 1-0 och sen brände Schalke flera klara målchanser. Men det skulle inte straffa sig mot ett underlägset Hertha. Holtby gjorde 2-0, Raúl gjorde 3-0 och Huntelaar gjorde 4-0. En helt välförtjänt seger för Schalke, och Berlin står med ett ben i Zweite Bundesliga. Raúl har nu gjort 28 mål på 66 Bundesliga-matcher, gamlingen kan ännu. Och en annan som kan, det är Huntelaar som nu står på 27 mål – ett mer än Mario Gomez.

/Wingren

Glöm inte att följa upplösningen av Zweite Bundesliga. Den nästa sista omgången sparkar igång väldigt snart – nämligen halv två. Samtliga matcher – på en och samma gång. Det är fotboll när den är som mest spännande och dramatisk. Särskilt när det finns så många frågetecken.

Följande lag hotas fortfarande av nedflyttning eller kvalspel, med blott två omgångar kvar:

MSV Duisburg (35)
FC Ingolstadt (34)
FSV Frankfurt (34)
VfL Bochum (34)
Energie Cottbus (32)
Erzgebirge Aue (32)
Karlsruher SC (30)
Hansa Rostock (26)
Alemannia Aachen (25)

Det är många traditionsrika föreningar som ligger pyrt till i botten, precis som i Bundesliga egentligen. Fast här är det mer ovisst och mer spännande. Rostock och Aachen måste vinna i eftermiddag, det är dags nu. Kan Freddy Borg frälsa Hansa med sina mål?

Lika spännande är det minst sagt runt kvalplatsen upp till Bundesliga. Greuther Fürth och Eintracht Frankfurt är redan klart för spel i Bundesliga nästa säsong, men dessa tre klubbar har två stentuffa matcher framför sig:

Fortuna Düsseldorf (60)
St. Pauli (59)
SC Paderborn (58)
(1860 München) (54)

Här är det mycket som står på spel, och det är så vansinnigt jämnt. Det här kommer att bli dramatiskt in i sista sekund.

Där har ni förutsättningarna i snabb och komprimerad form. Sätt er nu framför tv:n och njut av spänningen denna soliga söndag. Det kan inte bli mycket bättre. 13:30 alltså.

***

Och just det ja, igår kom bomben: Marko Marin lämnar Werder Bremen för Chelsea. Min spontana reaktion är att det är helt rätt handlat av såväl Marin själv som av klubben. Chelsea kan bli en bra nystart för kvicke Marin med stor potential, Bremen får in nödvändiga pengar och Chelsea gör en smart affär. Det tror jag. Intressant blir det åtminstone, men visst är det trist när spelarna lämnar Bundesliga dock. Men Marin är i ett jättebehov av en nystart.

/Wingren