Så var omgång 21 av Bundesliga färdigspelad. Och ännu en tränare har fått gå. Hertha Berlin levererade värdelös fotboll mot VfB Stuttgart i lördags och förlorade med 5-0. Michael Skibbe får nu lämna klubben, efter bara sju och en halv vecka. Fem tävlingsmatcher och fem förluster. Klubben söker efter en ny tränare men under tiden kommer René Tretschok att sitta på tränarbänken. Nästa helg väntar ligaledarna från Dortmund, en klubb som Tretschok var aktiv i under sin spelarkarriär.
Runt 200 Hertha-supportrar tog sig i dag in på klubbens anläggning och var mycket upprörda. Till sist fick de prata lite med några av spelarna. Och Skibbe försvann.

Veckans sparkade tränare (Hoffenheims Holger Stanislawski och Berlins Michael Skibbe) får mig dock att tänka till. Man tar sig en funderare. Nämligen: sportchefen då? Visst händer det att även dessa typer ryker, men då brukar det krävas extraordinärt dåliga resultat och felbeslut. Sportchef. Läs ordet igen, sportchef. Chef för det sportsliga. Det vill säga för tränare och spelare. Är det inte så att sportcheferna oftast kommer billigt undan när ett lag ligger pyrt till?

Samtidigt är det givetvis så att även den mest kompetente personen kan fatta felbeslut. Och det är ju lättare att göra sig av med en tränare än ett helt lag eller för all del sportchefen. Ett av de bästa exemplen på senare tid är väl Borussia Dortmunds Michael Zorc. Den förre storspelaren sadlade om efter karriären och satte sig i klubbens ledning – som sportchef.

Leonardo Dede, en av de mest älskade fotbollsspelarna i Dortmund någonsin, var Zorcs första nyförvärv. Så långt allt väl. Men när ekonomin började bli körig, och kraven på resultat allt större, så började Zorc ifrågasättas. Fansen undrade om han verkligen var rätt man för uppgiften. Tränarna han anställde (Bert van Marwijk, Jürgen Röber och Thomas Doll bland annat) blev aldrig så framgångsrika med laget som supportrarna hoppades på. Det ledde till att tränarna fick gå, en efter en. Och spelarna som värvades in ifrågasattes ofta. Även affärer som Mladen Petrics övergång till Hamburg i utbyte mot pengar och Mohamed Zidan möttes av hård kritik. Michael Zorcs avgång krävdes av flertalet supportrar. Och det var nog tusan nära, tror jag.

Men så hämtade Zorc in Jürgen Klopp. En tränare från zweite Bundesliga skulle ersätta Thomas Doll och få Dortmund på fötter. Hm. Äsch, ni vet alla hur det gick. Storartad succé på alla sätt och vis. Klubben lever som aldrig förr och supportrarna kan äntligen identifiera sig med laget igen. Även om man förlorar så kämpar man. Det är det viktigaste. Med Klopp började även spelarna att blomstra ut. Det är ett fungerande koncept nu, sportchefen och tränaren har samma tankar kring fotboll och vad som behövs och inte behövs. Nu är Michael Zorc hyllad av allt och alla och anses vara en av de bästa sportcheferna i hela Tyskland. Så snabbt kan det gå. Så rätt kan det bli. Det var då en jävla tur att Dortmund inte sparkade Zorc trots allt…

Det var ett positivt exempel som motarbetar min tes. Nu är jag mer intresserad av Ernst Tanner (Hoffenheim) och Michael Preetz (Berlin). Jag hävdar att dessa herrar borde kastas ut med huvudet före. Det blir bara strul och kaos när de ska ta hand om det sportsliga i klubben. Innan Preetz tog över posten i Berlin basade Dieter Hoeneß där. Under den perioden fick Hertha Berlin uppleva mycket fina framgångar. Bland annat med Lucien Favre som tränare och laget tog nästan hem hela ligan.

Nu styr Preetz i stället. Spelarna han värvar kan jag inte säga mycket om. Han gör bra värvningar sett till de förutsättningar han har. Men vad händer med tränarna? Favre, Funkel, Babbel och Skibbe har nu fått kicken. Babbel tog upp Berlin till Bundesliga efter störtdyket, men ville inte förlänga sitt utgående kontrakt. Av detta skapade Preetz en osmaklig soppa av sällan skådat slag. Det utbröt nästan kaos i klubben och det hela slutade med att Babbel fick gå innan jul. Michael Skibbe flögs in från Turkiet där han gjorde succé. Men fem förluster och sju och en halv vecka senare har han alltså fått sparken. Preetz kan onekligen inte ha anställt Skibbe som en långsiktig lösning där man var överens om ett koncept. Han hämtades in i den panik som rådde. Nu ska alltså ytterligare en tränare hämtas in till huvudstadsklubben som känns allt mer som en nedflyttningskandidat för varje dag som går.

Preetz kunde ha låtit Babbel vara kvar säsongen ut – ty spelet fungerade och Berlin kändes som ett stabilt mittenlag. Men nej då, Preetz ville visa vem som bestämmer, i stället för att i lugn och ro fundera ut ett lämpligt namn till sommaren. Nu är det hela havet stormar i klubben i stället. Vad förväntar han sig av en tränare, när han själv har skapat det kaos som råder? Att sju veckor ska råda bot på det? Och varför skriva kontrakt till 2014, om man inte ens har tålamod i sju veckor?

Visst är det hemskt att se Berlins spel på sistone, men den som såg cupmatchen mot Gladbach vet att Skibbes Berlin kan spela bra fotboll men att harmonin och flytet kanske saknas just nu.

Ernst Tanner i Hoffenheim är nästan ännu värre. Hela projektet med Stanislawski skrotades trots att Hoffenheim var ett stabilt bottenlag. Med dålig form förvisso, men fråga Frankfurt ifall det hjälper att sparka tränaren då (stackars Skibbe). Man gav egentligen aldrig Stanislawski chansen att sätta sin prägel på hela föreningen. Det hela var bara ett halvhjärtat försök. Men inte nog med det – han kastar ut de bästa spelarna och förväntar sig ändå resultat. Något är ruttet i Hoffenheim. Att Dietmar Hopp utövar ett stort tryck på de anställda står klart – så det är säkert inte lätt att vara sportchef i den klubben.

Jag känner att det är många lösa trådar jag kastar ut här. Min uppfattning är dock att en herr Preetz inte har skött sitt jobb – och då ska han inte vara kvar heller. Det är väl det jag försöker säga egentligen, att det alltid är tränaren som får skiten. I min värld är Michael Skibbe en kompetent tränare, åtminstone. Men nu kastas han ut som en använd brandfilt – smutsig, fläckig och vanärad i tron om att han har gjort sitt. Fortfarande fullt fungerande.

Jag är inte dum, givetvis kan jag förstå varför Skibbe får ta smällen efter denna usla inledning av 2012. Men jag tycker att det är intressant.

Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar? Eller lever sportchefer oftast i en skyddad verkstad?

Bundesliga omgång 21:

VfL Wolfsburg – SC Freiburg 3-2
Spela defensivt när du är i behov av stabilitet och poäng? Icke! Full fart framåt från båda lag och Wolfsburg tog ledningen två gånger om i första halvlek, men Freiburg replikerade. Först i andra halvlek avgjordes matchen när Wolfsburg gjorde 3-2. Freiburg försökte verkligen komma igen, och kunde ha gjort något mål, men det ville sig helt enkelt inte. Magath kan njuta av nyförvärvet Jiracek som sprang snabbt, mycket och gjorde två mål för hemmalaget. Tungt för Freiburg givetvis som än en gång spelade bra fotboll men utan att få resultat.

Bayern München – FC Kaiserslautern 2-0
Bayern gjorde jobbet och fortsätter att skugga Dortmund i tabellen. Målsprutan Gomez gjorde första målet efter en mycket fint förarbete av först Lahm och sedan Ribéry. Glädjande nog fick även Müller bryta sin måltorka när han kunde nicka in 2-0 på nära håll. Det var Müllers första mål sedan den sjunde omgången. Bayern var det dominanta laget och Kaiserslautern hade inget att säga till om. Trapp stod för ett par bra räddningar, bland annat på Robbens friläge, och förhindrade på så viss en kross. München börjar, utan Robben från start, hitta tillbaka till det bländande spel som man visade upp under hösten.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim 1-1
Markus Babbel tog alltså plats på Hoffenheims bänk. Det blir onekligen intressant att se hur det utvecklar sig. Det är nog svårt att vara tränare i den klubben. Men var det verkligen Hoffenheim som var Babbels dröm när han valde att inte förlänga med Hertha? Babbel fick dock en smakstart på sitt nya jobb när dansken Vestergaard gjorde mål på en hörna efter bara fyra minuter. Sedan försvarade sig Hoffenheim alldeles utmärkt och Pizarro saknades verkligen för Bremen. Men Arnautovic, framspelad av Rosenberg, kvitterade i slutminuterna. Hur länge håller Bremen? Och kommer Hoffenheim att klättra eller dala?

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen 1-0
Jürgen Klopps lag försvarade ligaledningen efter en, sett till 90 minuter, ganska komfortabel vinst. Leverkusen hade faktiskt bara tre skott, vilket är den lägsta noteringen för klubben sedan man började mäta. Dortmund var det bättre laget, det aktivare laget. Men den riktiga farligheten framför mål infann sig sällan. Bernd Leno såg dock till att matchen bara slutade 1-0, i stället för kanske 3-0. Shinji Kagawa gjorde mål precis innan halvtid efter en fenomenal soloprestation. Robin Dutt ställde upp väldigt defensivt med sitt Leverkusen men det räckte in för att hämta poäng på Westfalenstadion.

VfB Stuttgart – Hertha Berlin 5-0
Ja, ni vet ju redan att Skibbe fick sparken efter detta förnedrande nederlag. Och det var sannerligen en kross, en utspelning. Stuttgart drog det längsta strået helt enkelt i detta möte mellan två ångestfyllda lag. Det här var för övrigt Stuttgarts första vinst sedan den 20 november då man slog Augsburg med 2-1. Hemmalaget spelade bra fotboll och när Ibisevic fick premiär-måla för klubben lossnade det för alla och resultatet rann iväg. Berlins Andreas Ottl drog även på sig ett rött kort, ganska tydlig frustration i det läget. Matchen blev aldrig någon match, men oj så viktigt detta var för Labbadia och Stuttgart.

FSV Mainz 05 – Hannover 96 1-1
Mohamed Zidan fortsätter att göra succé i sin ny-gamla klubb. Övergången blev precis den fullträffade som man kunde ana. Egyptiern gjorde tidigt 1-0 efter ett tjusigt förarbete av Polanski. Matchen var tempofylld och lagen turades om att hålla i stafettpinnen i en väldigt trevlig match. Sommarens polska nyförvärv, Sobiech, gjorde målet för Hannover i slutminuterna.

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04 3-0
Oj oj oj vilken överkörning. Vilken total dominans. Och så vackert, så strålande vackert. Reus gör 1-0 efter två minuter när han på något magiskt vis hittar en vinkel att avsluta i. Hanke väggspelar två gånger innan han knorrar in 2-0 efter en kvart och Arangos frispark är redan en klassiker. Helt välförtjänt seger för hemmalaget som verkligen ser hur bra som helst ut. Det här kan räcka långt, riktigt långt. Schalke å andra sidan var pinsamt dåliga, viljelösa och helt vilsna i försvarsspelet. Och Huub Stevens hade inga goda idéer vid sidlinjen. Det är svårt att veta vart vi har Schalke för tillfället, de känns för svaga för toppen men likväl ligger de där.

FC Augsburg – FC Nürnberg 0-0
Säsongens tråkigaste 80 minuter. De sista tio minuterna av matchen var betydligt bättre med ett böljande spel och två lag som ville avgöra. Augsburg hade sina lägen i första halvlek och Nürnberg i andra halvlek. Ett rättvist, men meningslöst, kryss.

FC Köln – Hamburger SV 0-1
En match som Köln var med i, men där HSV ändå var det bättre laget och skapade de farligaste målchanserna. Det kunde ha varit ett svenskt anfallsmöte men Marcus Berg är fortsatt skadad och Mikael Ishak satt på bänken hela matchen för Köln. Målet kom med bara några minuter kvar av matchen när Petric serverade Guerrero. Peruanen hittade den lilla ytan som fanns och la in boll in i mål till Geromels stora förtret – då mittbacken i ärlighetens namn borde ha kunnat rensa undan bollen men missbedömde situationen. En välförtjänt seger för HSV som klättrar i tabellen och nosar lite på Europa-platserna. Solbakkens framtid känns allt mer osäker, särskilt efter ett destruktivt byte på hemmaplan i stället för offensiv kraft. Även om jag då förstod hans tanke, men med facit i hand kommer han att få skit för det.

/Wingren

Pokal-veckan är över och nu väntar en otroligt smaskigt omgång av Bundesliga. Bland annat har vi ett ljuvligt möte mellan topplagen Borussia Mönchengladbach och Schalke 04. Samtidigt ska serieledarna från Dortmund försvara sin plats i tabellen mot fjolårstvåan Bayer Leverkusen. Det här kan inte bli annat än en ytterst intressant och njutbar fotbollshelg.

Och det händer mycket. Bland annat kan vi, lite i efterhand, konstatera att säsongens Hinrunde (hösten) har bjudit på det högsta publiksnittet någonsin. Närmare bestämt har i snitt 44 345 åskådare sökt sig till arenorna.

TSG Hoffenheim har sparkat sin tränare Holger Stanislawski, som jag skrev en artikel om i går för den som har hållit utkik. I dag rapporterar Kicker att Markus Babbel kommer att presenteras. Före detta Berlin-tränaren får ett kontrakt som sträcker sig till 2014. Jag måste erkänna att jag inte är alls säker på att det är rätt man för denna Hoppiska utmaning. Å andra sidan – vem tusan hade känns rätt? Babbel är ett bra namn med tanke på att han är ledig. Frågan är om han vet vad som väntar när han tar över ett Hopplöst Hoffenheim? Såg ni vad jag gjorde där?

Borussia Dortmund inledde säsongen dåligt, och var efter förlusten mot Hannover 96 den 19 september den sämsta titelförsvararen på 27 år. Det har dock ändrats nu. BVB har inte förlorat på 14 matcher, och har inkasserat 36 av 42 poäng. Nu är Jürgen Klopps lag plötsligt den femte bästa titelförsvararen någonsin i Bundesliga.

Endast Bayern München (1972/73, 1980/81, 2005/06 och Borussia Dortmund (1995/96) har varit mer framgångsrika vid samma tidpunkt. I slutet av säsongen har även Salladsskålen, mästartiteln, stannat hos de regerande mästarna. Vad kan det betyda? Inte mycket som det ser ut just nu i den alldeles galna tabellen. Men Dortmund är bra, riktigt bra.

Dystra nyheter från Bayern-lägret kunde jag också rapportera om i går. Bastian Schweinsteiger är skadad och tvingas gå i gips i en vecka innan han kan påbörja rehabiliteringen. Ska vi tro på drygt en månads skadefrånvaro? Tungt för rekordmästarna givetvis. Men det gick väldigt bra mot ett svagt Stuttgart i cupen, även utan härföraren på mitten. Kroos var tillbaka som tia, och Robben förpassades till bänken. Då var det åter fart och fläkt i Münchens spel. Och Gustavo dammsög på det centrala mittfältet. Bra tänkt, Jupp Heynckes.

Och så en uppföljning på Igor de Camargos omtalade filmning. Jag behöver inte dra historien eller mina åsikter igen – de finns nedan. Hertha Berlins tränare Michael Skibbe är fortfarande otroligt upprörd och förbannad på domaren. Detsamma gäller sportchef Michael Preetz. Jag vill här tillägga att domaren har ett otacksamt jobb och att de Camargo snarare borde kritiseras. Som tidigare nämnt borde dock inte Hubnik agerat som han gjorde, och det erkänner även Preetz.

Felix Brych, domaren, har även han brutit tystnaden efter cup-skandalen. ”Jag är inte beredd att ta på mig skulden för allt. Men jag erkänner att jag agerade olyckligt”, säger han till Bild.

Sekunderna innan filmningen och Hubniks utbrott, får Hubnik en onödig knuff i ryggen av de Camargo. Solklar frispark. Och det tycker även Felix Brych, men ”Jag dömde fördel. Jag ville ge Herthas målvakt möjligheten att snabbt sätta igång spelet”.

Och avslutningsvis säger han att ”då var jag väldigt säker på att mitt beslut var det rätta”.

Vad kan man säga? Det är inte lätt att vara domare. Det är ta mig fan riktigt svårt. Särskilt när spelare faktiskt filmar, förstärker och delar ut tjuvnyp.

Angående Igor de Camargo kan han alltså inte straffas för det han gjorde – eftersom att domaren redan har bedömt situationen. Då finns det inget att göra. Det är i såna här fall jag vill införa saftiga böter och en lång avstängning i efterhand.

Men jag ska sluta brusa upp. I stället blickar vi framåt mot helgens matcher – och låt oss hoppas att vi slipper fler såna här situationer.

Bundesliga omgång 21:

Fredag 20:30
VfL Wolfsburg – SC Freiburg
Freiburg dras med nya tunga skador på Krmas och Putsila. Intressant i det här mötet är att Wolfsburg har använt flest spelare – inte bara den här säsongen utan någonsin i Bundesliga – medan Freiburg har använt näst flest. Hemmalaget har skickat ut 36 spelare, bortalaget 29. Oavsett bör det här kunna bli en ganska jämn match då faktiskt Wolfsburg och Freiburg har gjort det ganska bra sedan serien vände. Lagen stod för fina resultat när Freiburg kryssade mot Bremen, och Wolgsburg spelade oavgjort mot Gladbach.

Lördag 15:30
Bayern München – FC Kaiserslautern
Även om Stuttgart var riktigt blekt i cupen i onsdags så spelade Bayern bra mycket bättre än vad de har gjort på sistone. Kan de leverera samma spel mot ett målsnålt Kaiserslautern så blir det här en promenad i parken. Det gäller bara att spelarna inte har den inställningen. Marco Kurz FCK har inte vunnit på tio ligamatcher, och München har inte förlorat mot Kaiserslautern sedan 1997. Dessutom har Mario Gomez skrämmande nog gjort fler mål än hela FCK tillsammans (17/15). Det här ska bara kunna gå på ett sätt, även utan Bastian Schweinsteiger.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim
Markus Rosenberg och Marko Arnautovic bildar anfallspar för Bremen då lagets bäste målskytt, Claudio Pizarro, är avstängd. Och just Rosenberg hade nog behövt ett mål efter att ha bränt en hel del bra chanser. Hela laget behöver en vinst för att inte glida nedåt i tabellen. I Hoffenheim blåser nya vindar och kanske sitter Babbel på bänken redan på lördag. Han tvingas dock klara sig utan avstängda Babel och Salihovic. Känns på förhand som en tät kamp det här.

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen
Leverkusen dras fortfarande med skadeproblem och Ballack-frågan. En vinst hade gjort gott för självförtroendet, men även för tabelläget. Laget som ska möta självaste Barcelona i Champions League riskerar att glida ned i ingenmansland. Inte ens en plats i Europa League känner säker. Borussia Dortmund å andra sidan strålar av självförtroende, men tvingas klara sig utan mittfältsstjärnorna Sven Bender och Mario Götze. Således blir det dessvärre ingen tvilling-kamp mellan Lars och Sven Bender denna gång. Men en jäkligt bra fotbollsmatch borde det bli ändå.

VfB Stuttgart – Hertha Berlin
Den 20 november visade kalendern senast Stuttgart lyckades vinna. Då vann man med 2-1 mot Augsburg. I cupen mot München såg Labbadias lag riktigt viljelöst och dåligt ut. Tvärtom gäller för Hertha Berlin som såg riktigt starkt och piggt ut mot Gladbach i cupen. Michael Skibbe behöver verkligen en vinst, men så även Bruno Labbadia. Den här matchen skriker ångest – och det lag som kämpar mest lär vinna.

FSV Mainz 05 – Hannover 96
Hannover börjar likna det lag som vi fick se förra säsongen – och detsamma gäller faktiskt Mainz. Hannover målvakt, Ron-Robert Zieler, är den enda målvakten i Bundesliga som har hållit nollan sedan serien vände. Det här blir en kamp mellan två lag som åter har hittat sig självt. Hannover har två raka vinster i ryggen och Mainz kommer från en överkörning av Freiburg samt ett respektabelt kryss mot Schalke.

Lördag 18:30
Borussia Mönchengladbach – Schalke 04
Woho! Vilken match. Och vilken ångest det förlorande laget kommer att ha. Och ett kryss kommer att kännas som en förlust. Egentligen har Favres lag ingen press på sig och inget att förlora, men det är svårt att hävda det när man ligger så bra till i ligan och efter att ha spelat så fantastiskt dessutom. Schalkes försvar brukar se ganska dåligt ut och det kan bli lekstuga för Reus och Hermann. Å andra sidan var inte Gladbach att känna igen mot Berlin, som fick skapa förvånansvärt mycket. Och i Schalke finns Huntelaar som är en säkrare målskytt än Berlin Lasogga.
Högintressant match. Kvällens höjdpunkt.

Söndag 15:30
FC Augsburg – FC Nürnberg
Källarstrid. Och Nürnberg har som vana att vinna mot Augsburg. Nürnberg gjorde egentligen en väldigt bra match mot Dortmund sist, åtminstone första halvlek, men något mål blev det aldrig. Nu står tre viktiga poäng på spel för båda lag. Tre poäng som i förlängningen kan betyda nedflyttning eller nytt kontrakt.

Söndag 17:30
FC Köln – Hamburger SV
Här har vi två lag som vid en vinst kan få tillräckligt med poäng och självförtroende för att starta en serie och faktiskt få känning på Europa League-platserna. Så jämnt är det. Men då gäller det att ta chansen. Hamburg blir min förhandsfavorit då Köln saknar Podolski och det börjar kännas allmänt rörigt i klubben även om man vann mot Kaiserslautern sist. HSV spelade som bekant oavgjort mot Bayern München. Det luriga med mötet, och tabellen, är givetvis att en förlust innebär svindel och illamående. Plötsligt är avgrunden nära.

/Wingren

Tyska cupen är ljuvlig. Det händer något överallt. Spänning, dramatik, skönspel – men även skit. Tyvärr. Det finns mycket jag inte tycker om med den moderna fotbollen, givetvis finns det också mycket jag älskar. En sak jag hatar mer än något annat är filmningar och överdrivna förstärkningar. För det sker på plan, det påverkar spelet, resultatet och fotbollens skönhet.

Många gånger säger jag att rika snorvalpar förstör fotbollen mest. Ni vet de där människorna som köper en fotbollsklubb – med tradition och historia – bara för att ha ett lyxigt tidsfördriv. Och vi ska inte tala om hur det förstör för de klubbar som vill klara sig själva. Som vill värna om supportrarna, traditionen och identiteten.

Men kvällens cup-match mellan Hertha Berlin och Borussia Mönchengladbach fick mig att må dåligt, fick mig att spotta på fotbollen och fick mig att skrika ”skicka hem den råttan till Belgien eller Brasilien!”. Jag är inte stolt över det. Men jag hatar det.

En sak i taget dock. I går spelade Borussia Dortmund mot Holstein Kiel på en livsfarlig gräsmatta i Kiel. Det såg ut som Bambi på hal is, och skaderisken vill jag inte ens fundera över. Hur förbundet kunde tillåta spel på den gräsmattan övergår mitt förstånd. Det var ett skämt. Men Dortmund gjorde det bästa av situationen och segrade suveränt med 0-4. Målen gjordes av Lewandowski, Kagawa, Barrios och Perisic. Tränare Klopp kan vara nöjd. Holstein Kiel har anledning att låta flaggan segla högt – för de föll verkligen med den i topp.

Alldeles nyligen stod Greuther Fürth, från 2. Bundesliga, för en liten skräll. De slog ut nyrika TSG Hoffenheim och är alltså klart för semifinal. Matchen slutade 0-1. I första halvlek blev hemmalagets Marvin Compper utvisad, åtta minuter senare gjorde gästerna 0-1 genom Olivier Occean. Ridå ner för Hoffenheim och väldigt kul för lilla Fürth som verkligen upplever ett sportsligt uppsving.

I skrivande stund leker Bayern München med VfB Stuttgart – precis som vanligt i cupen alltså. 60 minuter är spelade och Bayern leder med 0-2 mot ett otroligt blekt Stuttgart. München ser bättre ut än vad de har gjort de senaste matcherna. Det är lättare, smartare, kvickare och säkrare. Men Stuttgart är riktigt dåliga ärligt talat. Bruno Labbadia-förbannelsen lever vidare. Han lyckas inte med sina lag under våren. Givetvis skönt för München dock som behövde tanka lite nytt självförtroende – och vad kan vara bättre än att spela ut en Bundesliga-konkurrent?

Och så Hertha Berlin mot Borussia Mönchengladbach då. Berlin spelade väldigt piggt, fräckt och vågat. Visserligen kom Mönchengladbach in i matchen mot slutet – men huvudstadsklubben hade varit en välförtjänt segrare. Så blev det inte. 0-0 stod det och matchen gick till förlängning.

I förlängningen var Berlin en aning tröttare, men å andra sidan ungefär lika farliga framåt som Gladbach. Berlin ville framåt, de försökte. Allt det där dog dock. Gladbachs belgiske och brasilianske anfallare, Igor de Camargo, tryckte till mittbacken Roman Hubnik i ryggen. Inget speciellt med det. Men Hubnik blev arg och sur och rusade fram till nummer 18. Han ville sätta honom på plats. Han satte näsan mot Camargo som extremt teatralistiskt föll ihop och hade väldigt ont. Domaren gick på det och blåste straff och visade Hubnik det röda kortet – matchen var över. Det var sorgligt att se. Det är sådant beteende som sakta men säkert dödar den fotboll vi älskar.

En ful och osportslig aktion, en filmning, avgjorde alltså en kvartsfinal som så långt hade varit väldigt spännande. Visst, Hubnik hade inte behövt rusa mot Camargo, det var väl onödigt. Men fotboll är känslor och en del måste tillåtas. Det är ju det vi älskar. Men sånt här hatar jag. Det hör inte hemma i fotbollen. Nej, i kväll lider jag med Berlin och Hubnik. De blev blåsta på en dröm. Kanske hade det slutat med förlust ändå, men det kommer vi aldrig att få veta. Camargo får gärna packa sin väskor och sticka hem till Belgien, eller Brasilien om han trivs bättre där. Eller passar Italien eller Spanien bättre kanske? Jag säger inte att det inte filmas eller förstärks i tysk fotboll. Men det var längesedan vi såg något så här avgörande och uppenbart skådespeleri. Jag tycker att det här känns mer accepterat i Italien och Spanien. Men sjukdomen sprider sig.

This just in: Michael Skibbe, Berlins tränare, har precis uttalat sig: ”Domarens beslut i andra halvlek var avgörande. Här var 50 000 människor på arenan, inget såg något. Herr Brych är den enda i Tyskland, som skulle blåsa straff där. Jag kan inte tro det, helt otroligt.”

En kul sak då. För det finns. Oscar Wendt byttes in på tilläggstid och bara sekunder senare klackade Arango fram en boll till Wendt som avslutade synnerligen säkert. 0-2 och svenskens första mål i Tyskland. Grattis Oscar!

Och givetvis beundrar jag Borussia Mönchengladbach för deras bedrift. De spelar en sanlös säsong. Men att Camargo banar väg för succén på detta vis tvättar bort mycket av glansen. Tyvärr.

Uppdatering 22:08: Franck Ribéry är ganska duktig på att filma och förstärka han med. Uruselt att se från en spelare som är så fantastiskt bra. Skillnaden är dock att domaren inte har gått på hans trick ännu. Då glöms det lätt bort, och det kommer jag med att göra. Det blir bara något vi lever med. Men när det blir avgörande. Då kokar känslorna över – som mina har gjort i kväll.

/En upprörd Wingren

Jag hade kunnat romantisera om DFB-Pokal i en timme. Skriva rad upp och rad ner om varför tyska cupen är så häftig. Så speciell. Fotbollens moder. Det behövs inte – det räcker att konstatera att varenda klubb och alla dess supportrar vill till Berlin. Till finalen. Där den klassiska pokalen delas ut.

I kväll inleds kvartsfinalerna av DFB-Pokal. Jag tänkte ge er en kort sammanfattning om läget inför matcherna. Tyvärr så är det oförklarligt nog ingen svensk tv-kanal som sitter på rättigheterna för denna turnering. En gång i tiden hade Viasat dem – men misshandlade å andra sidan cupen totalt i sitt utbud. Har du en parabol och satellitmottagare kan du dock plocka hem ett brett utbud av tyska kanaler alldeles gratis. Och här sänds två av fyra matcher (Holstein Kiel – Borussia Dortmund och VfB Stuttgart – Bayern München).

Tisdag 20:30
Holstein Kiel – Borussia Dortmund
Kiel är cupens skräll. Det här är första gången på elva år som ett lag från Regionalliga var med i kvartsfinal – då var det klassiska 1. FC Magdeburg som stod för bedriften. På en bedrövlig gräsmatta slog Kiel ut Mainz i åttondelsfinal. Nu har klubben lagt nytt gräs men en isig vinter har ändå rest frågetecken kring planens spelduglighet. Tyska mästarna Dortmund, med all press på sig, kommer senast från en straffvinst mot Fortuna Düsseldorf.

Kiel har spelat som ett lag hela turneringen. Med en stor portion vilja, taktiskt kunnande och nödvändig tur. Men framgångarna har varit välförtjänta.
Nu väntar alltså ett motstånd av annan kaliber än Mainz, Cottbus eller Duisburg. Bortalagets tränare Jürgen Klopp har varit noga med att poängtera att man inte underskattar motståndet. Det som talar för Kiel är fördelen av hemmaplan, att de inte har något att förlora samt att Dortmund definitivt inte har varit ett cup-lag under Klopps ledning.
Här finns även en lite rolig story – som så ofta i denna typ av matcher.

Onsdag 19:00
TSG Hoffenheim – Greuther Fürth
Förutom Kiel är Fürth det enda laget från en lägre division som är kvar i DFB-Pokal. Till skillnad från Regionalliga Nord tillhör Fürth toppen i 2. Bundesliga dock. Och här är det faktiskt ordentlig skrällvarning tycker jag. Bortalaget har egentligen allt att vinna – som alltid när lag från lägre divisioner avancerar i cupen – men Fürth har även ett fint självförtroende i cupen. I åttondelsfinalen slog man ut rivalen FC Nürnberg med 1-0. Givetvis en fantastisk känsla för alla i klubben.

Hoffenheim däremot känns svaga och inte alls särskilt viljestarka. Holger Stanislawski har problem med truppen och enligt uppgifter funderar han på att peta några av stjärnorna. Han börjar bli desperat – vilket är fullt förståeligt. Vare sig Hoffenheim eller Fürth har varit i semifinal förr, så oavsett resultat skriver något lag historia.

Hertha Berlin – Borussia Mönchengladbach
Bortalagets succétränare Lucien Favre återvänder till sin gamla arbetsgivare – med målet att åter ta sig till Berlin fast då som finalist. I ligan vann Mönchengladbach med 2-1 i Berlin men Favre förväntar sig en annan match på onsdag.
– Cupen är något helt annat än ligan. Det erfor vi i Heidenheim då vi var tvungna att avgöra på straffar. Hertha kommer åter att spela med Raffael, och det betyder väldigt mycket för Berlin, säger han.

Och nog hoppas nye tränaren Michael Skibbe på att Raffael kan vara tungan på vågen. Skibbe har tre förluster på tre matcher i sin nya klubb. En triumf mot imponerande Gladbach hade inte bara gett arbetsro utan även nödvändigt självförtroende. Dessutom är cupen, som bekant, en genväg ut i Europa vid en eventuell finalvinst.

Onsdag 20:30
VfB Stuttgart – Bayern München
Om inte Stuttgart hade varit så jäkla dåliga för tillfället så hade de säkert haft en väldigt god chans mot FC Bayern. Det händer nämligen mycket hos rekordmästarna. Höstens bländande och synnerligen imponerande spel är som bortblåst. Och det snackas mycket konstigheter i södra Tyskland, bland annat Kalle Rummenigge lät tidigare kritiken rinna av honom när han sa att Heynckes prompt insisterade på att det inte skulle värvas under vintern. Då står det inte rätt till, det är pressat. Stuttgart har egentligen chansen att slå till mot ett desorienterat Bayern.

Men Bayern München har kvalitet i laget – och en stolt vinnartradition. Om Stuttgart ska lyckas skrälla måste Labbadia se till att spelet fungerar bra mycket bättre än de senaste åtta, nio matcherna.
December 2010 möttes lagen i åttondelsfinal, då vann Bayern suveränt med 3-6 i Stuttgart. Och det finns mer som talar för att Bayern helt enkelt är för bra: 15 gånger har man vunnit Pokalen, 30 gånger har man varit i kvartsfinal och 22 gånger har man tagit sig till semifinal.

/Wingren

Omgång 20 av Bundesliga säsongen 2011/2012 skriver vi in i historieböckerna – åtminstone på ett mindre framskjutet ställe. Det här var blott den femte omgången någonsin i Bundesliga som spelades klart utan att ett enda hemmalag lyckades vinna. Inte en enda hemmaseger. Det säger allt om hur jämnt det är ligan. Det behövs väl egentligen inga andra ord för att beskriva det tyska fotbollsfenomenet. Det är strålande. Det är nervkittlande underhållande. Det är magiskt. Alldeles fantastiskt.

Inte nog med att hemmalagen kryssade eller förlorade. Vi har även en tabell som kan kastas om totalt på bara en eller två matcher. Visst, de fyra topplagen har ett ordentligt försprång men i gengäld är det extremt jämnt mellan just dessa lag. Sedan vill jag nästan påstå att resterande lag har en fullt rimlig chans att nå Europa League-platserna – men även en lika stor risk att faktiskt åka ur. Och det mina vänner är fotbollsunderhållning när den är som bäst.

Under den gångna helgen fick vi även en ny serieledare i Borussia Dortmund. Jürgen Klopps unga lag var det enda topplaget som lyckades slå sitt motstånd. Schalke, Bayern München och Borussia Mönchengladbach spelade intensiva en-poängs-matcher.

Redan nästa omgång kan Dortmund förstås halka ned till en delad tredjeplats med Gladbach. I fotboll kan det gå fort.

Precis under toppen har Bayer Leverkusen och Werder Bremen haft en ganska bekväm position. Men båda klubbar slarvar betänkligt med spelet och plötsligt är Hannover väldigt nära att ta över en av platserna som ger kval till Europa League. Markus Rosenbergs klockrena stolpträff är symboliskt för ett Bremen som inte lyckas vinna mot lilla Freiburg, medan Moa Abdellaoues viktiga mål är detsamma för ett Hannover som lyckas vinna trots att spelet inte flyter på som Mirko Slomka kanske önskar.

I botten vägrar Freiburg och Augsburg att ge upp – vilket plötsligt gör bottenstriden synnerligen raffinerad. Inget lag kan känna sig säkert och alla lag har möjligheten att göra en förträfflig säsong. Men alla slår alla och det råder egentligen totalt kaos i tabellen. Men för oss åskådare ett väldigt njutbart kaos.

Bayern München uppges vara så gott som överens med både FC Basel och Xherdan Shaqiri själv om en övergång. Den härlige teknikern uppges kosta cirka 10-12 miljoner euro enligt Kicker. En nyttig och spännande värvning som säkert kommer att hjälpa rekordmästarna en bra tid framöver. Det känns även helt rätt då det Bayern egentligen saknar är spets bland sina breddspelare.

Och vet ni vad? Nu sitter ni förstås där hemma och bara längtar efter nästa helg – och det gör jag med – men redan i morgon inleds kvartsfinalerna av DFB-Pokal. Kan det bli bättre?

Bundesliga omgång 20:

FC Nürnberg – Borussia Dortmund 0-2
De regerande mästarna är nu obesegrade i 14 matcher och leder ligan med två poäng. Segern satt dock långt inne i ett iskallt Nürnberg och det var först i andra halvlek som Dortmund verkligen kopplade greppet efter ett tidigt ledningsmål från kapten Kehl. Stort jubel utbröt när Barrios fick avsluta måltorkan. Men Nürnberg gjorde riktigt bra ifrån sig och kunde mycket väl ha snuvat Dortmund på poängen. En klassisk arbetsinsats från Dortmund räckte dock – och det är en styrka.
Det som dämpade Dortmund-lyckan var givetvis fantastiske Sven Benders skada.

Hertha Berlin – Hannover 96 0-1
Michael Skibbe, Berlins nye tränare, har fått en mardrömsstart på sitt nya jobb med tre raka förluster. Mirko Slomkas livförsäkring heter Moa Abdellaoue och givetvis var det just han som avgjorde matchen. Det var norrmannens elfte mål och han fortsätter att imponera. Berlin kunde mycket väl ha tagit ledningen i första halvlek men brände sina chanser. En stund efter Moas mål i andra halvlek fick så debuterande Neumann sitt andra gula kort och ridån gick ner för Skibbes Berlin. Hannover däremot fortsätter att plocka poäng även om spelet inte alltid övertygar.

Schalke 04 – FSV Mainz 05 1-1
När Mohamed Zidan lämnade Dortmund för Mainz förra veckan lovade han att försöka sänka rivalen från Gelsenkirchen. Han höll sitt ord och gjorde 0-1 under första halvlek. Över huvud taget kan Thomas Tuchel vara mycket nöjd med sitt nyförvärv som verkligen tog för sig – även om han kanske skulle ha gjort något mer mål. Mainz såg piggare ut än Schalke, men precis som vi har vant oss vid så besitter Huub Stevens lag en otrolig förmåga att ta sig in i matcher. Obasi dansade i straffområdet och kvitterade för Schalke i andra halvlek. Sedan böljade matchen fram och tillbaka med målchanser för båda lag.

Bayer Leverkusen – VfB Stuttgart 2-2
En galen och härlig match som vållar problem för Leverkusen men som skänker Stuttgart lycka. Bortalaget hade fyra raka förluster på kontot och matchen inleddes bedrövligt när Keißling nätade efter bara elva minuter. Schieber kvitterade innan första halvlek var över. Men så fick Rolfes förvalta en straff tidigt i andra halvlek och Stuttgart kändes uppgivet. Men Kadlec drog på sig sitt andra gula och gästerna växlade upp tempot och fick in en kvittering genom Harnik precis i slutminuterna. Stuttgarts Molinaros lyckades sedan bli utvisad på tilläggstid.
För övrigt fick nyförvärvet Corluka spela från start för Bayer, medan Ballack än en gång satt fastklistrad på bänken.

VfL Wolfsburg – Borussia Mönchengladbach 0-0
Alla vet vem Felix Magath är. Och nu är han åter historisk. När tränar-ikonen bossade över Frankfurt använde han 35 spelare säsongen 2000/2001 – ett nytt Bundesliga-rekord. I lördags slog han det själv då Sissoko blev hans 36:e spelare den här säsongen. Något säger mig att vi får se Magath utöka det rekordet redan den här säsongen. Första halvlek var en försvarskamp med få målchanser där enda målet dömdes bort för offside. Lite öppnare var andra halvlek där Marco Reus definitivt skulle ha gjort mål men brände chansen. Ett kryss som andas taktisk utmanövrering.

TSG Hoffenheim – FC Augsburg 2-2
Det går verkligen inte alls något vidare för Stanislawski och hans Hoffenheim för tillfället. Spelarna verkar inte vilja uträtta det som ”Stani” begär. Bottenlaget Augsburg lyckades kämpa till sig en viktig poäng som gjuter liv i bottenstriden. Hoffenheim hämtade in 0-1 till 2-1 men Langkamp fixade kvitteringen 20 minuter innan slutsignal.

Hamburger SV – Bayern München 1-1
Nye tränaren Thorsten Fink, tidigare spelare i Bayern, var övertygad om att han skulle kunna störa rekordmästarna. Och visst lyckades han. HSV kämpade och slet som ett lag och lyckades för en gångs skull minimera antalet individuella misstag. En fantastisk insats helt enkelt som unge Sala krönte med ett otagbart mål i fösta halvlek. Det här var en riktigt rolig fotbollsmatch med högt tempo och många målchanser. Även Bayern bjöd upp till dans och Drobny fick göra ett par mästerliga räddningar. Men Bayern ser svagare ut än under hösten – och man måste fråga sig om inte Kroos borde få spela för Müller som tia, och kanske borde Gustavo få ta plats bredvid Schweinsteiger. Rekordmästarna behöver nog det, särskilt då pressen plötsligt har ökat. Nu är Bayern ett av de jagande lagen. Inbytte ex-HSV:aren Olic fixade dock kvitteringen efter en ganska massiv Bayern-press i andra halvlek. Efter det böljade matchen än en gång fram och tillbaka.

SC Freiburg – Werder Bremen 2-2
Efter den blytunga förlusten i Mainz visade Freiburg att man är redo att ta kampen för överlevnad. Och att man ska göra det genom en gedigen kollektiv insats utan målmaskinen Cissé. Två gånger hämtade hemmalaget upp underläget som Pizarro fixat. Freiburg var faktiskt riktigt bra, det känns som att Streich har blåst nytt liv och jävla anamma i laget. Rosenberg borde, än en gång, ha gjort mål. Och i takt med Guidettis framfart i Holland glider kanske EM-biljetten ur handen nu? Lite synd om Rosenberg som faktiskt har utvecklat sitt spel på plan. Ösi-Özil – Junuzovic – debuterade för Bremen och assisterade Pizarro till 0-1-målet.

FC Kaiserslautern – FC Köln 0-1
Ståle Solbakken kan äntligen andas ut en aning efter denna viktiga vinst, medan det i Kaiserslautern börjar bli allt mörkare och dystrare. Även utan Podolski lyckades alltså Köln vinna en ganska svårspelad och halvtråkig match. I första halvlek åkte Kaiserslauterns nyförvärv, Borysiuk, på en ganska billig utvisning av den omstridde domaren Stark. Köln hade redan greppet och nu orkade inte hemmalaget svara på samma sätt som tidigare och initiativet i matchen togs allt mer över av Köln – även om hemmalaget skapade ett par farliga lägen. Men det var först när inbytte Roshi målade på en hörna som segern kändes säker för Solbakken.
Tränare Marco Kurz såg för övrigt extremt förbannad ut vid utvisningen, och hamnade även i ett verbalt bråk med Solbakken.
Svenske Ishak fick åter förtroendet som inhoppare.

/Wingren

Det känns som evigheter sedan det spelades Bundesliga-fotboll. Sanningen är att det inte ens har gått en vecka. Helt otroligt egentligen. För de som inte är fotbollsintresserade, eller intresserade av sport i allmänhet, är det säkert svårt att förstå. Att förstå de känslor som ständigt smyger omkring i hjärta och hjärna. Att förstå hur man kan längta efter och älska något så mycket – något som man oftast bara följer framför TV-skärmen och på Internet. För mig är det inte svårt. Visst kan jag tycka att mitt fotbollsintresse når absurda nivåer ibland, men det här är mitt liv. Min lycka, min kärlek. Min oro, mitt hat. Dramatik och spänning, högt och lågt. Kärleken till Bundesliga är alltid där.
Alla fotbollsintresserade har väl matcherna man tänker tillbaka på. Tre veckor tillbaka eller 13 år. Det kvittar. Vissa minnen skänker lycka och välmående, andra minnen väcker olust och man önskar att man aldrig hade börjat följa fotboll över huvud taget. Men är det inte just det som är så härligt – fotboll är känslor.
Nu kanske det låter som om att jag inte har något annat för mig, något privatliv. Givetvis har jag det. Det känns inte lika intressant att skriva om dock…

Bundesliga.de har rotat omkring i den statistiska databasen den här veckan. De har sökt efter spelare som är livsviktiga för sitt lag. Ni vet de där spelarna som utgör skillnaden mellan himmel eller helvete. Jag tänkte kort presentera de spelare som har lyfts fram, och varför.

1. FC Köln, Lukas Podolski: Har verkligen spelat bättre än på väldigt länge. Och det märks. Köln behöver Podolski. Landslagsmannen är inblandad i 19 av 28 Köln-mål. Det är en andel på 68 procent vilket är högst av samtliga spelare i Bundesliga. Imponerande och svårt att säga något annat än att Poldi är ytterst viktig för Köln.

Bayern München, Franck Ribéry: Vi vet det väl redan egentligen. Den här säsongen har München sett väldigt orörliga ut utan fransmannen med det välkända ärret. Han ligger delad etta med ett par andra lirare i assistligan (sex stycken) och har dessutom gjort åtta mål. Med det är han den målfarligaste mittfältaren i ligan. När han gör mål förlorar aldrig Bayern – 33 segrar och två oavgjorda. Mäktigt.

Borussia Dortmund, Mario Götze: Nu har Dortmund visserligen vunnit de tre senaste matcherna utan sin stjärna. Men under Hinrunde förlorade Dortmund mot Hannover och Hertha Berlin när Götze var avstängd. Det är även en kille som gör viktiga mål, som det mot München i 0-1-matchen på Allianz Arena. Gör Götze mål så förlorar inte Dortmund i Bundesliga.

Schalke 04, Klaas-Jan Huntelaar: 16 mål och fyra assist. Åtta av målen innebar att Schalke tog ledningen i matchen. Sedan säsongen 2010/2011 har Schalke tvingats klara sig utan Huntelaar i elva matcher, då har det bara blivit tre segrar. Han kanske inte ser ut att vara mycket för världen – men mål, det gör han.

Borussia Mönchengladbach, Marco Reus: Borussia Mönchengladbachs pilot, det är han som får laget att lytfa. Inblandad i 15 av 30 Gladbach-mål. Han har även flest skott och flest assist till skott (70 respektive 54). Reus har saknats två matcher och då blev det ett kryss (visserligen mot Dortmund) samt en förlust (mot Augsburg).

Werder Bremen, Claudio Pizarro: Peruanen är nästan lika viktig för Werder Bremen som Podolski är för Köln. Pizarro är inblandad i 18 av 31 mål och får därmed en siffra på 58 procent. I åtta av nio matcher där Pizarro har gjort mål så har Bremen plockat poäng (sex segrar och två oavgjorda). Det galnaste av allt är förstås det här: sedan Pizarro återvände till Bremen 2008 har laget bara vunnit fem av sammanlagt 30 matcher där peruanen har saknats.

Bayer Leverkusen, Lars Bender: Bender-tvillingarna är monster – åtminstone är deras lungor monstruöst stora. Sven Bender i Dortmund är väldigt viktig för laget, men Lars i Leverkusen spelar en ännu större roll då Robin Dutts lagbygge är svajigt. 232,4 kilometer har han sprungit totalt, vilket är det högsta värdet i ligan. I en match brände han av 13,9 kilometer. Imponerande. Och så viktig för Leverkusens spel.

För den andra lagen i ligan har Bundesliga.de plockat fram följande spelare:

Hannover 96: Mohammed Abdellaoue – målskytt.
TSG Hoffenheim: Fabian Johnson – assistkung.
VfL Wolfsburg: Mario Mandzukic: – målskytt.
VfB Stuttgart: Sven Ulreich – fantastisk målvakt.
Hamburger SV: Heiko Westermann – framstående defensiv.
FSV Mainz: Niko Bungert – framstående defensiv.
1. FC Nürnberg: Timmy Simons: – framstående defensiv.
Hertha Berlin: Raffael – beroende av hans mål.
1. FC Kaiserslautern: Christian Tiffert – måste ha idéer annars låser spelet sig.
FC Augsburg: Sascha Mölders – viktig målskytt.
SC Freiburg: Julian Schuster – spelfördelare.

Det var det hela, enligt Bundesligas statistikdatabas. Spontant hade jag i vissa fall valt andra namn. Det finns åtminstone spelare i vissa lag som känns lika viktiga. Ser vi till topplagen tänker jag exempelvis på Bastian Schweinsteiger, Mats Hummels, Marc-André ter Stegen och Benedikt Höwedes. Vidare vet jag inte om jag hade lyft fram Westermann som viktigast i HSV. Men strunt i det – det är en helt annan diskussion. Dock är det en dörr jag tänkte öppna:

– Vilka spelare tycker ni är viktigast för lagen?

Bundesliga omgång 20:

Fredag 20:30
FC Nürnberg – Borussia Dortmund
Det ska bli kallt, riktigt jävla kallt. Än så länge ser det dock ut som om att matchen blir av. Drygt minus 14 grader säger väderrapporten. Dortmund har ordentligt med självförtroende och har inte förlorat på 13 matcher. Nürnberg är i stort behov av poäng och kommer att backa hem med hela laget, som är en aning skadedrabbat. Dortmund har chansen att sätta press på övriga konkurrenter.
Dortmund har dock bara förlorat en match av de senaste 23 mot Nürnberg.

Lördag 15:30
VfL Wolfsburg – Borussia Mönchengladbach
Då var det dags för Favre, Reus och Gladbach att bryta ännu en negativ trend. I Stuttgart lyckades man, nu väntar Felix Magaths nykonstruerade Wolfsburg. Sex raka vinster har Wolfsburg mot Gladbach på hemmaplan. Men kanske blir det annorlunda nu – hemmalaget har släppt in 36 mål, bortalaget endast tolv.

TSG Hoffenheim – FC Augsburg
Det är så jämnt och olidligt spännande att även Hoffenheim, som ligger åtta, måste titta nedåt i tabellen. Mot kvalplatsen. En vinst behövs för självförtroendet och för det sista hoppet om att nå Europa League. Tåget går snart. Ibisevic har lämnat men Lakic har lånats in. Frågan är om målformen finns kvar efter ett halvår i Magaths frysbox. Augsburg har fått in spännande nyförvärv, men Moravek har dessvärre gått och blivit skadad. Koo från Wolfsburg bör däremot kunna gå rakt in i startelvan.

Hertha Berlin – Hannover 96
Nu gäller det verkligen för den redan kritiserade Michael Skibbe. En seger på Olympiastadion känns nästan som ett måste – annars är paniken och krisen total. Ingen angenäm uppgift och lite orättvist kan tyckas. Fyra defensiva spelare i form av Lell, Mijatovic, Janker och Franz saknas. Slomka och Hannover får klara sig utan avstängde Pogatetz i backlinjen. Nyförvärvet från United, Mame Biram Diouf, har fått ordentligt med lovord. Får han spela från start också?

Schalke 04 – FSV Mainz 05
Schalke har fem raka segrar på kontot och det finns inte mycket som talar för att Mainz ska orka uträtta något på bortaplan. Thomas Tuchel har dock fått tillbaka Szalai och dessutom plockat in Zidan under vintern. Lagkapten Höwedes ska kunna göra comeback, med ansiktsmask, för Schalke. Även Raúl ska kunna spela. Oavsett var poängen hamnar är det viktiga sådana.

Bayer Leverkusen – VfB Stuttgart
I Leverkusen händer det saker. Bråket mellan Ballack, hans agent och klubben har blossat upp till snart gigantiska proportioner. Nu måste Dutt fatta ett beslut – ska man omfamna Ballack detta sista halvår eller helt enkelt hänga av honom? Och hur reagerar den redan upprörda publiken? En seger känns som ett måste, särskilt då ett Stuttgart med endast en poäng på sex matcher kommer på besök. Ibisevic, Labbadias önskeanfallare, har anslutit. Då vill klubben se resultat. Två oroliga klubbar helt enkelt.

Lördag 18:30
Hamburger SV – Bayern München
Thorsten Fink satt inte på tränarbänken när München krossade HSV i höstas. Den förre München-spelaren (97-06) är säkert sugen på att knäppa sin gamla förening på näsan. Efter nederlaget mot Dortmund har Hamburg tankat nytt självförtroende i och med segern mot Berlin. Det har börjat blåsa orosvindar i München trots arbetssegern laget plockade mot Wolfsburg senast. Ribéry ifrågasätter transferpolitiken, Pranjic är förbannad och i backlinjen saknas van Buyten samt Rafinha. Och Bayern har en tunn trupp. Heynckes har en utmaning framför sig, dock torde laget vara starkt nog att klara av lite naiva HSV.

Söndag 15:30
SC Freiburg – Werder Bremen
Fyra hemmamatcher mot Bremen – 3:19 i målskillnad. Det är tydliga siffror, minst sagt. I Bremen blåser dessutom nya vindar med mittbacken Affolter och mittfältstalangen Junuzovic. Men hur länge orkar det här laget att överprestera? Freiburg kommer från en blytung förlust mot Mainz och behöver alla poäng de kan få. Har tränare Streich ett ess i rockärmen? Det får vi hoppas för Freiburgs skull. Bremen känns klart starkare och har tagit det relativt lugnt på transfermarknaden. Freiburg däremot vände upp och ned på allt – sex kom, sju lämnade. Då gäller det att det nya bygget får fart.

Söndag 17:30
FC Kaiserslautern – FC Köln
Bottenstrid. Och den här matchen blir nog väldigt speciell. Podolski saknas i Köln – och Kaiserslautern är extremt ofarliga i offensiven. Det här luktar kamp och slumpmål eller fasta situationer lång väg. Eller kommer Köln nyförvärv Chong Tese att leverera? Kommer Kaiserslauterns inlånade anfallare Sandro Wagner att leverera? Frågorna är många och svaren får vi på söndag.

/Wingren

Jag erkänner. Jag har varit på tok för dålig på att ge er lite godis från allt fantastiskt som faktiskt händer i Bundesliga två. Det är tyvärr oundvikligt på grund av att tiden sällan räcker till. Det finns så mycket jag vill skriva, analysera och dela med mig av. Mycket av tiden går endast åt till att rapportera om omgångens matcher. Jag vill ju att ni ska hänga med, kära läsare.

Inte för att det på något sätt kompenserar för den extrema negligeringen av Bundesliga två – men här följer en kort redogörelse för vad som har hänt i klubbarna. Precis som gårdagens inlägg tar vi det lag för lag samt i den ordning de är placerade i tabellen. Jag har valt att strunta i att ta med hur mycket klubbarna gick plus eller minus på sina aktiviteter. Jag kan bara konstatera att intäkterna har varit större än utgifterna (sammanlagt) samt att det rör sig om ganska små, om än viktiga, investeringar.

Fortuna Düsseldorf

In: Timo Furuholm (FC Inter Turku), Adam Matuschyk (1. FC Köln, lån)

Ut: Marco Königs (Preußen Münster), Adriano Grimaldi (SV Sandhausen)

Kommentar: Düsseldorf har charmat en hel liga, och är lite som Mönchengladbachs motsvarighet fast i Bundesliga två. Laget borde inte ligga i topp, men man har spelat alldeles fantastisk fotboll och stått disciplinerat i försvarsspelet. Beister från Hamburg (lån) har stått för många sköna insatser och är namnet på allas läppar. Nu ansluter även Furuholm som ska bredda anfallsbesättningen och Matuschyk bidrar med Bundesliga-rutin på det centrala mittfältet.

SpVgg Greuther Fürth

In: Gerald Asamoah (kontraktslös)

Ut: –

Kommentar: Ett spektakulärt nyförvärv i form av Asamoah som kommer att bidra med tyngd och rutin i anfallslinjen. Tränare Mike Büskens har gjort ett utomordentligt jobb med Fürth som för varje säsong har tagit små, men imponerande, steg mot drömmen om Bundesliga. Nu är truppen intakt och spetsad med en Asamoah som vi vet håller Bundesliga-klass, dock dras han för tillfället med lårproblem.

Eintracht Frankfurt

In: Heiko Butscher (SC Freiburg), Martin Amedick (1.FC Kaiserslautern), Mohammad Abu (Manchester City, lån)

Ut: Theofanis Gekas (Samsunspor), Stefan Bell (Mainz 05, avslutat lån), Georgios Tzavellas (AS Monaco)

Kommentar: Man undrar ju om Frankfurt verkligen spelar i zweite? Butscher och Amedick är riktigt härliga nyförvärv. Två ledargestalter som säkert kommer att gå rakt in i startelvan. Armin Veh har verkligen ett bra lag här men det stora problemet är givetvis anfallslinjen. Måltjuven Gekas har lämnat och Frankfurt försökte pressa sina ekonomiska ramar till max för att få loss Patrick Helmes på lån. Magath sa nej. Nu gäller det att Idrissou snabbt återhämtar sig från skada och ger järnet. Spännande med unge Abu från City.

FC St. Pauli

In: Philipp Heerwagen (VfL Bochum, lån)

Ut: Rouwen Hennings (VfL Osnabrück, lån), Ralph Gunesch (FC Ingolstadt 04)

Kommentar: Jag personligen trodde, eller åtminstone kände att det fanns en risk för, att Pauli fullkomligt skulle braka ihop efter den hedersamma sortin ur Bundesliga. Men det har sett ganska bra ut. Inte lysande, men stabilt. Heerwagen ansluter till en backlinje som har varit skadedrabbad under säsongen.

SC Paderborn

In: Diego Demme (Arminia Bielefeld), Lukas Rupp (Borussia Mönchengladbach, lån)

Ut: David Jansen (Rot-Weiß Oberhausen)

Kommentar: Har säkert tankat rejält med självförtroende då man vann sista träningsmatchen mot just Düsseldorf. För mig ett lag som ligger överraskande bra till ändå, men det verkar råda lugn och ro i föreningen och det betyder mycket. Rupp kan bli ett trevligt offensivt tillskott på mitten.

TSV 1860 München

In: Guillermo Vallori (Grasshoppers Club Zürich), Maximilian Nicu (SC Freiburg)

Ut: Dennis Malura (1. FC Heidenheim), Manuel Schäffler (FC Ingolstadt)

Kommentar: Om det råder lugn och ro i Paderborn så är läget i München en rak motsats till det. Som vanligt är det ekonomin och ledarsituationen som diskuteras. Men sportsligt har man gjort ganska väl ifrån sig den här säsongen. Två nya och lite äldre försvarare kommer in.

1. FC Union Berlin

In: Tijani Belaid (Apoel Nikosia)

Ut: Halil Savran (FC Erzgebirge Aue)

Kommentar: Ser ut att kunna etablera sig i 2. Bundesliga på allvar och tar man det bara lugnt och försiktigt kan säkert mer framgång komma på sikt. Lite problem med målskyttet och det hoppas man att Belaid ska kunna bättra på.

Eintracht Braunschweig

In: Ermin Bicakcic (VfB Stuttgart), Randy Edwini-Bonsu (AC Oulu)

Ut: –

Kommentar: Eintracht inleder Rückrunde mot ett annat Eintracht – Frankfurt. Då gäller det att vara på topp. Bicakcic stärker en skadedrabbad backlinje. Lille Bonsu ansluter gratis för att ge anfallet mer energi.

VfL Bochum

In: Nikoloz Gelashvili (FC Zestafoni), Michael Delura (kontraktslös)

Ut: Andreas Johansson (IFK Norrköping), Philipp Heerwagen (FC St. Pauli, lån), Matthias Ostrzolek (FC Augsburg), Chong Tese (1.FC Köln)

Kommentar: Inget kul träningsläger med mycket förluster, och ingen kul sista dag på transfermarknaden. Köln köpte loss Chong Tese och Bochum hade redan innan problem i anfallet. Ginczek är skadad och Delura plockades då in på en fri transfer. Det märks att säsongen inte har gått som man hade hoppats och några löneposter lämnade klubben.

Energie Cottbus

In: Marius Bilasco (Tianjin Teda), Uwe Möhrle (FC Augsburg)

Ut: Tobias Steffen (Bayer Leverkusen), Adi Filho, Charles Nwaogu, Mustafa Kucukovic (uppsagda kontrakt), Adam Straith (1.FC Saarbrücken, lån), Velimir Jovanovic (1.FC Magdeburg, lån), Marco Kurth (1.FC Magdeburg)

Kommentar: Även Cottbus hade siktat betydligt högre än så här. Några spelare har fått lämna för att göra framtiden mer säker. Nye tränaren Rudi Bommer har dock haft en helt vinter på sig att jobba med laget nu. Möhrle kommer säkert att höja backlinjens pålitlighet.

Dynamo Dresden

In: Clemens Walch (1. FC Kaiserslautern, lån), Vujadin Savic (Girondins Bordeaux, lån)

Ut: Cidimar (VfR Aalen)

Kommentar: Har gjort en klart godkänd säsong så här långt. Dels med tanke på att klubben kommer från 3. Bundesliga, dels med tanke på all turbulens i klubben som har handlat om publikskandaler, sura sponsorer, avstängning från DFB-Pokal och så vidare. Sportsligt har man dock skött sig mycket bra. Savic lånas in och kan mycket väl få en startplats i mittlåset.

MSV Duisburg

In: Dusan Jevtic (TSV 1860 München II), Tomasz Zahorski (Gornik Zabrze)

Ut: –

Kommentar: Tungt offensivt nyförvärv i Zahorski och kanske kan han skjuta krisande Duisburg till en bättre placering. Ha i åtanke att Duisburg mötte Schalke i finalen av DFB-Pokal förra säsongen. Mycket har hänt.

FC Erzgebirge Aue

In: Halil Savran (1. FC Union Berlin)

Ut: Alban Ramaj (Carl Zeiss Jena)

Kommentar: Inte så mycket att snacka om här. Klubben ville behålla balansen i den spelartrupp som kämpar för liga-kontraktet. Förnuftigt att inte göra onödiga affärer. Savran har inte spelat allt för många matcher med Union men breddar trots allt Aues anfallslinje.

Alemannia Aachen

In: Albert Streit (kontraktslös)

Ut: Fabian Bäcker (Borussia Mönchengladbach U 23, lån), Lennart Hartmann (SV Babelsberg)

Kommentar: Enligt uppgifter har man haft ett givande träningsläger. Som jag tidigare har bloggat om står inte allt rätt till. Förhoppningsvis kan dock spelarna och ledarna sköta det sportsliga i lugn och ro. Gör väldigt intressanta värvningar, först med avdankade Odonkor och nu med Streit som har tillbringat många år i Magaths källare (dock kontraktslös sedan i somras). Vad går han för?

FC Ingolstadt

In: Adam Nemec (1. FC Kaiserslautern), Florian Heller (1. FSV Mainz 05), Manuel Schäffler (1860 München), Ralph Gunesch (FC St. Pauli), Marc Hornschuh (Borussia Dortmund, lån)

Ut: Romain Dedola (SSV Jahn Regensburg), Edson Buddle (kontraktslös)

Kommentar: På lördag väntar Düsseldorf. Då gäller det att tränare Tomas Oral har lyckats integrera samtliga nyförvärv. Visst har lönekostnaderna ökat – men man har plockat in otrolig kvalitet för en spottstyver. Det här kan rädda klubbens överlevnad i 2. Bundesliga.

FSV Frankfurt

In: Chadli Amri (1. FC Kaiserslautern, lån), Ilian Micanski (1.FC Kaiserslautern, lån), Michael Görlitz (Halmstads BK), Dennis Cagara (Lyngby BK), Stefan Hickl (Kickers Offenbach)

Ut: Mike Wunderlich (Viktoria Köln), Andreas Dahlén (uppsagt kontrakt)

Kommentar: Två nya anfallare (Amri, Micanski) ska skjuta nytt liv i ständigt kämpande FSV Frankfurt. Halmstad-bekantingen Görlitz stärker högerkanten i utbyte mot svenske Dahlén egentligen.

Hansa Rostock

In: Freddy Borg (Östers IF), Marek Janecka (FC Zlate Moravce)

Ut: –

Kommentar: Lite i skymundan har alltså ännu en svensk sökt sig till den härliga tyska fotbollen. Borg provtränade med Rostock en tid och lyckades övertyga tillräckligt mycket för ett kontrakt. För Rostock gäller det att tränare Wolfgang Wolf får det sjunkande skeppet att flyta igen. Han själv säger att laget har tankat självförtroende under vintern.

Karlsruher SC

In: Makhtar Thioune (Molde FK), Ionut Rada (CFR Cluj), Bakary Soumare (US Boulogne, lån), Alexander Stolz (VfB Stuttgart), Ilias Charalambous (Alki Larnaka), Boubacar Fofana (Gondomar SC, lån)

Ut: Anton Fink (Chemnitzer FC), Niklas Hoheneder (RB Leipzig)

Kommentar: Stackars KSC. Vad har hänt med denna klubb som var i Bundesliga för inte alls längesedan? Man spelar harmlöst och trött. Nu har man värvat ordentligt och då gäller det att visa resultat – annars undrar jag om klubben egentligen överlever rent ekonomiskt (utan att ha koll på hur mycket lön de nya kvitterar ut). Det är framför allt defensivt man har stärkt upp under vintern vilket är helt rätt då man har släppt in hela 43 mål.

Fakta hämtad från transfermarkt.de och bundesliga.de

För den som inte kan få nog av fotboll så drar alltså 2. Bundesliga igång redan imorgon, fredag, med tre matcher klockan 18:00.

/Wingren

Transferfönstret har äntligen stängt. Åter råder det lugn i Bundesliga. Sportchefernas telefoner får sig välbehövlig vila och tränarna vet vilka spelare som ingår i truppen. Förutsatt att inte någon rysk klubb, exempelvis, norpar någon kille.

Felix Magath har fått köpa av sig och stillat sitt begär, Freiburgs anfallsstjärna har lämnat tysk fotboll och Bayern München gjorde inte ett enda drag på marknaden. Stackars Omar Gonzalez lånades ut till Nürnberg men fick flyga hem igen då han omedelbart slet av korsbandet. Mycket har hänt men ändå inget som får oss att höja på ögonbrynen. Och så har det sett ut i hela Europa – egentligen.

Trevligast av allt egentligen är att se de tyska klubbarna ta ansvar. Runt om i Europa rapporteras det om miljon- och miljardförluster hit och dit. Det tror väl jag det, ofta ser det så förbannat ansvarslöst ut. I Tyskland är det bara Felix Magath som svävar iväg – å andra sidan har han pengar, då kan man göra lite som man vill.

För att göra övergångarna så överblickbara som möjligt har jag sammanställt och kommenterat lagens aktiviteter. Här följer klubbarna i den ordningen som de ligger placerade i tabellen:

Bayern München
+/- 0 €
In: –

Ut: –

Kommentar: Det finns väl egentligen inte så mycket att säga. Klubbledningen gick tidigt ut och sa att det inte skulle bli några nyförvärv, och de talade faktiskt sanning. Jag hade dock trott på att vi skulle få se någon ny mittback då Daniel van Buyten bröt foten mot Borussia Mönchengladbach. Tiden får utvisa om München handlade rätt eller ej. Klubben har satt upp höga mål för den här säsongen då man vill ta sig till final i Champions League samt återerövra ligatiteln från Dortmund.
Jag gillar att man låter laget vara som det är, att man litar till de resurser man har. Men nu är försvaret onekligen tunt och kvaliteten på spelarna är faktiskt diskutabel. Om Jupp Heynckes å andra sidan kan få laget att spela lika suveränt fantastisk fotboll som i början av säsongen bör det inte bli några större problem.

Borussia Dortmund
+ 400 000 €
In: –

Ut: Marc Hornschuh (lån, FC Ingolstadt), Thomas Eisfeld (från Dortmund U 19, Arsenal), Damien Le Tallec (Nantes), Mohamed Zidan (Mainz 05).

Kommentar: Det ryktades in i det sista om att Lucas Barrios skulle lämna klubben. Han har själv sagt att han är missnöjd med att sitta på bänken, men ett tillräckligt bra bud nådde aldrig Dortmund. Klubben ville åtminstone ha tio miljoner euro för den petade anfallsstjärnan, Fulham uppges ha bjudit åtta. I går skrev anfallaren på twitter att han var lycklig över att stanna och att det är supportrarnas förtjänst. Säkert inte helt sant, men skönt för klubben att han inte vädrar sitt missnöje. Tack vare, eller på grund av, att Barrios stannar så fick Mohamed Zidan sin önskan om en ny klubbadress uppfylld. Ingen större förlust för klubben då flera spelare går före, detsamma gäller Le Tallec – talangen som aldrig blev något.
Nej, det som stör de flesta supportrarna mest är säkerligen Eisfelds övergång till Arsenal. Förvisso hade han egentligen ingen chans till en plats i seniorlaget, men att tappa en så lovande kille är aldrig kul.
I övrigt gäller samma för Dortmund som för München – man är nöjd med den spelartrupp man har. Jag tycker att man handlade helt rätt. Det viktigaste som skedde i föreningen var egentligen att Jürgen Klopp och Michael Zorc förlängde sina kontrakt till 2016.

Schalke 04
– 25 000 €
In: Chinedu Obasi (lån, Hoffenheim).

Ut: Jan Morávek (lån, Augsburg).

Kommentar: Även Schalke har legat ganska lågt den här vintern, särskilt konstigt är det kanske inte. Huub Stevens förfogar fortfarande över en väldigt bred trupp sedan Felix Magath styrde och ställde i föreningen, detta gör även att lönekontot är ganska duktigt belastat. Obasi kom på lån från Hoffenheim och sägs trivas väldigt bra i Gelsenkirchen. Av det vi har fått se på plan hittills verkar det onekligen stämma. Obasi har fått en nytändning och blir ett fullgott alternativ till Farfan. Och Schalke behöver dessa spelartyper då Huntelaar och Raul ska få jobba ifred centralt i banan.
Även Schalke har gjort bra ifrån sig tycker jag. Man ligger bra till i tabellen och man undviker att skapa oro eller få en ny dynamik i truppen.
Jan Moravek har inte fått mycket speltid, men jag har alltid gillat hans speltid och därför är det helt rätt att åter låna ut honom.

Borussia Mönchengladbach
+ 950 000 €
In: Tolga Cigerci (lån, Wolfsburg), Alexander Ring (lån, HJK Helsingfors).

Ut: Logan Bailly (lån, KRC Genk), Elias Kachunga (lån, Osnabrück), Raúl Bobadilla (Young Boys), Lukas Rupp (lån, SC Paderborn), Joshua King (avslutat lån, Manchester United).

Kommentar: Överraskningslaget håller fanan högt. Så många har trott på ett ras men gång på gång överbevisar dem experterna. Gladbach är ett galet stabilt lag och spelarna har helt tagit till sig Lucien Favres filosofi. Det man givetvis kan sakna är en bredare trupp – men ha då i åtanke att Gladbach fick kvala sig kvar förra säsongen. Truppen är konstruerad efter det. Men med två smarta lån har man faktiskt skapat sig en trupp som åtminstone är hyggligt resistent mot skador och avstängningar. Ring har redan imponerat som central mittfältare under försäsongen och i Cigerci har man lagt vantarna på ytterligare en talangfull mittfältare.
Det ser helt enkelt bra ut, och man har handlat efter sina resurser. Till sommaren strömmar Reus-pengarna in på kontot och då kommer förstås mer att ske. Men jag älskar att se en klubb som inte går händelserna i förväg utan i stället väljer den sunda vägen.
De spelare som har lämnat var aldrig aktuella för spel – förutom möjligtvis Bobadilla men här är man bara nöjda med att ha fått sälja av flopp-värvningen.

Werder Bremen
+ 200 000 €
In: Francois Affolter (lån, Young Boys), Zlatko Junuzovic (Austria Wien).

Ut: Sandro Wagner (lån, Kaiserslautern), Andreas Wolf (AS Monaco).

Kommentar: Det är så trevligt att se ytterligare en klubb som tar ansvar för den ekonomiska situationen. I Bremen har man ingen skattkista för tillfället och lever därefter. Nu har man gjort två smarta nyförvärv. Framför allt ska det bli otroligt intressant att se vad Junuzovic går för i en bättre klubb och en bättre liga. Han brukar beskrivas som ”Ösi-Özil” – alltså Österrikes Özil. En sådan spelartyp är precis vad Bremen har saknat sedan den riktiga Özil lämnade för Real Madrid. Mehmet Ekici som kom i somras har dessvärre inte lyckats ta hand om den rollen ännu. Bremen har länge behövt mer kreativitet på mittfältet och kanske kan Junuzovic stå för just det.
Affolter är en smart affär, en ung och talangfull mittback. Jag hade gärna sett någon mer rutinerad spelare förstås, då just försvaret är Bremens akilleshäl. Redan nu ligger klubben bättre till i ligan än vad de egentligen borde. Rimligtvis borde den enda vägen vara nedåt. Men kanske kan Affolter slå igenom och stoppa blödningen.
Två truppspelare lämnade – helt i sin ordning.

Bayer Leverkusen
– 7 500 000 €
In: Bernd Leno (löst från lån, Stuttgart), Vedran Corluka (lån, Tottenham).

Ut: Nicolai Jörgensen (lån, Kaiserslautern), Hanno Balitsch (Nürnberg).

Kommentar: Bernd Leno har varit i klubben sedan i somras, men han är nu löst från sitt lån och tillhör laget på riktigt nu. Inte heller Leverkusen behöver gräma sig över nämnvärda förluster och för Jörgensen blir det nyttigt med mer speltid. Corluka-affären gick i hamn igår och den kan visa sig vara viktig då man har problem på högerbacken. Robin Dutt behöver några spelare att lita på, några han alltid kan ha i startelvan. Lars Bender är en sån, om även Corluka kan visa sig så stark blir det mycket nyttigt för klubben.
Leverkusens största förlust är egentligen det som inte skedde. Michael Ballack är fortfarande kvar och han sprider dålig stämning och media är inte dåliga på att hjälpa till. Han är rubrikernas man och Dutts mardröm. Så känns det åtminstone. Den största utmaningen blir att få lugn och ro inom truppen, att få Ballack på gott humör. Men när till och med klubbledningen säger att ”det var ett misstag att värva Ballack”, då känns det svårt.
Champions League-matchen mot Barcelona ser ut att kunna bli en tung historia och laget får främst inrikta sig på att ta en Europa League-plats i ligan. Det måste vara prio ett.

Hannover 96
– 1 800 000 €
In: Mame Biram Diouf (Manchester United).

Ut: –

Kommentar: Så fick Mirko Slomka en anfallare till sist. Som han har längtat och tjatat. Intressant nog har Slomka aldrig sett Mame Biram Diouf spela – men han litar helt på Jörg Schmadtkes omdöme. Hannover har ett stabilt lag, om än något tunt, men grundspelet är väldigt säkert och fint. Det största problemet har varit vem som ska avlasta Moa Abdellaoue som målskytt. Förhoppningsvis har man hittat rätt här. Om inte annat är det en hyfsat billig lösning.
Än en gång måste jag bara påpeka att det är trevligt att se vilket ansvar de tyska klubbarna tar. Hannover hade ju kunnat satsa allt på ett kort för att vinna Europa League. Men man lever inte över sina tillgångar.

TSG Hoffenheim
+ 3 500 000 €
In: Sandro Wieser (FC Basel), Stefan Thesker (Twente II), Srdjan Lakic (lån, Wolfsburg), Wellington (åter från lån, Goiás).

Ut: Chinedu Obasi (lån, Schalke), Gylfi Sigurdsson (lån, Swansea), Vedad Ibisevic (Stuttgart).

Kommentar: Härligt att se hur även Dietmar Hopp sakteliga tar handen ifrån klubben. Man går fortfarande med stor förlust men nu försöker man på egen hand att göra något åt det – Stanislawski fick inte några 30 miljoner euro som herr Magath direkt. Annars hade vi sett mer spektakulära nyförvärv, eftersom att det behövs.
Man tror fortfarande på Sigurdsson men för hans eget bästa lånades han ut för mer konstant speltid, och han såg ganska pigg ut mot Chelsea ändå. Även Obasi behövde ett miljöombyte då han helt har kört fast i Hoffenheim. Vi får väl se om Schalke köper loss honom när lånetiden är över.
Hopp var inte glad över att låta Ibisevic gå, men så skedde till sist för en skön summa pengar. Efter en period av ovisshet blev det till sist klart att Srdjan Lakic kommer till klubben på lån från Wolfsburg. Lakic var en firad anfallare i Kaiserslautern förra säsongen men har fått dålig med speltid hos Magath. En bra lösning på anfallsproblemet. Wieser från Basel är endast 18 år, men anses vara väldigt talangfull. Det återstår att se om Stanislawski planerat att använda honom redan den här säsongen. Ett spännande namn, oavsett.

VfL Wolfsburg
– 29 525 000
In: Petr Jiracek (Viktoria Pilsen), Slobodan Medojevic (Vojvodina), Ferhan Hasani (Skendija Tetovo), Vieirinha (PAOK Salonki), Giovanni Sio (FC Sion), Ibrahim Sissoko (Coimbra), Felipe Lopes (Nacional), Ricardo Rodriguez (FC Zürich).

Ut: Tolga Cigerci (lån, Mönchengladbach), Thomas Kahlenberg (lån, Évian), Srdjan Lakic (lån, Hoffenheim), Ja-Cheol Koo (lån, Augsburg), Sotirios Kyrgiakos (lån, Sunderland), Aleksandr Hleb (avslutat lån, Barcelona).

Kommentar: Haha, ja, vad ska man säga egentligen. Magath är en shoppingkungen. Utan tvekan. Han hämtade in en drös med spelare i somras, det gick knackigt i ligan, han fick pengar till vintern och vips – åtta nya spelare på plats. Och en jäkla massa pengar har lämnat bilstaden Wolfsburg. Samtidigt har en hel del spelare lämnat laget – samtliga på lån dock. 20 spelare har Magath plockat in sammanlagt den här säsongen för övrigt. Det går att tycka vad man vill om det, som spelare är det förstås inte det minsta roligt att vara i Wolfsburg (förutom de som tar en plats förstås). Samtidigt är det så här Magath arbetar och det har burit frukt för. Vi vet att han inte är en idiot, nåväl, ibland är han, men han har en fantastiskt kunnande också. Det har han bevisat flera gånger. Magaths taktik är också att hämta in så här många spelare i hopp om att två eller tre blommar ut och slår igenom. Och nog har vi sett flera bra spelare växa under Magath.
I det här fönstret föryngrade han även laget och det känns helt riktigt. Nu ska han bara sortera in samtliga i truppen – sen borde det bära uppåt ett par placeringar.

VfB Stuttgart
+ 3 100 000
In: Gotoku Sakai (lån, Albirex), Vedad Ibisevic (Hoffenheim).

Ut: Bernd Leno (Leverkusen), Ermin Bicakcic (Eintracht Braunschweig), Pavel Pogrebnyak (Fulham).

Kommentar: Stuttgart har ofantliga problem med spelet just nu. Det är idéfattigt och ganska dåligt. Ostrukturerat. Hur länge blir Labbadia kvar? Stuttgarts stora nyförvärv är Ibisevic som dock inte lyckades i sin debut under helgen. Men vi vet vad han kan sedan tiden i Hoffenheim och kan han bara få en nytändning i Stuttgart blir han mycket nyttigt. Klubben har handlat helt rätt då de verkligen behöver en anfallare med stor närvaro i straffområdet och som dessutom kan Bundesliga. Priset kan förstås diskuteras. Pogrebnyak var aldrig Labbadias favorit och kommer säkerligen inte att saknas heller.
Nu gäller det bara att få ordning på spelet – och få igång Ibisevic.

Hamburger SV
+/- 0 €
In: –

Ut: Leonard Sowah (lån, Millwall).

Kommentar: Fink hade säkerligen velat plocka in någon för att ytterligare forma laget efter hans tänk. Men efter sommarens spelarkarusell fanns det vare sig lust eller pengar. Hamburg har dock rest sig från botten och nu när det äntligen börja råda lite lugn och ro så känns det givetvis helt rätt att ta det lugnt på marknaden. Det är bättre att spara pengar till sommaren för att i lugn och ro låta Fink önska sig något. Sowah lånas ut för speltid vilket är helt rätt, förstås.
Truppen HSV förfogar över är bra – men spelarna behöver tid. Det får dem nu.

FSV Mainz 05
– 400 000 €
In: Stefan Bell (åter från lån, Frankfurt), Lorius Karius (Manchester City), Mohamed Zidan (Dortmund).

Ut: Florian Heller (FC Ingolstadt).

Kommentar: Kanske en av de största vinnarna den här vintern. Klubben plockar tillbaka sin älskade Zidan som nu gör sin tredje sejour i Mainz. 22 mål på 41 matcher är hans facit i föreningen. Dessutom fick man honom för en väldigt resonabel summa som inte innebär någon större risk. Thomas Tuchels största problem med Mainz har egentligen varit det faktum att ingen spelare har lyckats förvalta målchanserna. Nu har visserligen duktige Szalai varit skadad, men när nu även Zidan kommer ser Mainz anfall helt plötsligt väldigt bra ut. Och någon jobbig förlust har man inte tvingats till. En förhoppningsvis smart förstärkning som mycket väl kan innebära att man slipper den absoluta bottenstriden.
För den som undrar vem Karius är, så är det en målvaktstalang som tidigare varit på lån i Mainz men som nu har skrivit på för klubben – utan kostnad. Grattis, Mainz.

1. FC Nürnberg
– 1 000 000 €
In: Adam Hlousek (FK Jablonec), Hanno Balitsch (Bayer Leverkusen).

Ut: Rubin Okotie (lån, Sturm Graz).

Kommentar: Omar González från LA Galaxy lånades in för att förstärka backlinjen – men direkt på träningslägret slet han av korsbandet. Det var bara till att åka hem igen. Som det kan bli. Balitsch känns inte som ett dumt nyförvärv utan kommer säkert att kunna bidra med välbehövlig tyngd på det centrala mittfältet. Hlousek har spelat Bundesliga tidigare – då med Kaiserslautern utan att imponera. Hur Hecking och Nürnberg har tänk här förstår jag inte. Visst behöver de förstärka men nog hade de kunnat hitta något bättre? Men kanske har 23-åringen mognat till i Jablonec och kan tillföra något.

1. FC Köln
– 680 000 €
In: Mikael Ishak (Assyriska), Chong Tese (Bochum).

Ut: Alexandru Ionita (lån, Rapid Bukarest), Tomoaki Makino (lån, Urawa Reds), Adam Matuschyk (lån, Düsseldorf), Thiemo-Jérôme Kialka (Jahn Regensburg), Sebastian Freis (Freiburg).

Kommentar: Att ytterligare en svensk har anslutit till Bundesliga är superkul. Nu blir det kanske inte så överdrivet med speltid för talangen, åtminstone inte den här säsongen. Dock lär det definitivt bli en hel del inhopp, han såg pigg ut när han fick chansen. Chong Tese är omöjlig att inte gilla, han är en stark karaktär – och faktiskt ganska stark på plan. Men om han håller för Bundesliga ställer jag mig mycket tveksam till, särskilt då han är värvad för att kompensera för Podolskis skada.
Inga tunga tapp i Köln heller, även om jag tycker att Matuschyk kunde ha fått chansen att bevisa sig för Ståle Solbakken. Däremot rapporteras det om en liten spricka mellan sportchef Finke och Solbakken. Tydligen ska inte Solbakken ha vetat om att Tese skulle komma för Poldi. Vad detta betyder i förlängningen återstår att se då ”projekt-Solbakken” är Finkes idé…

Hertha Berlin
– 100 000 €
In: Felix Bastians (Freiburg).

Ut: –

Kommentar: Det finns väl inte mycket att säga. Berlin tog sig upp till Bundesliga i somras och värvade klokt – dessa spelare har man kvar. Truppen håller tillräckligt god kvalitet för att man ska klara sig kvar i Bundesliga, vilket är det uppenbara målet. Felix Bastians är en härligt talangfull ytterback som hamnade i kläm i Freiburg. Nu ska han få chansen i Berlin och kan han bara hamna rätt igen kan Hertha ha lagt beslag på näste landslagsback.
Det viktiga för Berlin nu är att börja vinna igen. Michael Skibbe kom in som ny tränare för sparkade Babbel men har redan två raka förluster mot lag man borde vinna mot, eller åtminstone ta poäng.

1. FC Kaiserslautern
– 2 420 000 €
In: Nicolai Jörgensen (lån, Leverkusen), Jakub Swierczok (Polonia Bytom), Sandro Wagner (lån, Werder Bremen), Anthar Yahia (Al-Nasr), Ariel Borysiuk (Legia Warszawa).

Ut: Stiven Rivic (kontraktslös), Chadli Amri (lån, FSV Frankfurt), Ilian Micanski (lån, FSV Frankfurt), Clemens Walch (lån, Dynamo Dresden), Jiri Bilek (Zaglebie Lubin), Adam Nemec (FC Ingolstadt), Gil Vermouth (lån, De Graafschap), Martin Amedick (Eintracht Frankfurt).

Kommentar: Kaiserslautern är det målsnålaste laget i hela ligan. Man har köpt och lånat in kraft framåt. Värvningarna är av en chansartad karaktär då det är svårt att förutspå huruvida dessa killar kan leverera eller ej. För Wagner, som var anfallare i det U 21-lag som vann EM, blir det här kanske sista chansen att slå igenom. Två mycket spännande polacker har hämtats in dessutom. Det är riktigt roliga, och förhållandevis kloka, värvningar som FCK har gjort. Frågan är om de slår igenom – för klubben behöver hjälp nu och inte om ett år.
Varför Amedick lämnade för Frankfurt har jag svårt att förstå då han länge har varit en stöttepelare i försvaret, till och med lagkapten (inte den här säsongen dock).

FC Augsburg
– 450 000 €
In: Jan Morávek (lån, Schalke), Matthias Ostrzolek (VfL Bochum), Ja-Cheol Koo (lån, Wolfsburg).

Ut: Uwe Möhrle (Energie Cottbus), Michael Thurk (FC Heidenheim), Patrick Mayer (lån, FC Heidenheim).

Kommentar: Augsburg vet att de ligger illa till, men det är knappast någon chock. Klubben kämpar mot all logik och har absolut inte misslyckats. Under vintern har man varit smarta och värvat spelare som definitivt kan hjälpa klubben på en gång – men som inte heller innebär någon ekonomisk risk om man åker ur vid säsongens slut. Moravék gjorde ett gott intryck på mig när han var utlånad till Kaiserslautern förra säsongen och Koo kommer säkert att kunna hjälpa till på mittfältet. Ostrzolek är en billig men hyfsad breddspelare till försvaret, som har varit skadedrabbat.
Det jag saknar är en anfallare, men kanske fanns det inget alternativ som passade de ekonomiska ramarna. Då är det bara till att hoppas på att Mölders kommer igång igen.
Michael Thurk lämnar efter att ha hamnat i onåd redan i somras, vilket är lite synd. Han var fantastisk i andraligan för Augsburg.

SC Freiburg
+ 11 300 000 €
In: Alexander Schwolow (Freiburg II), Immanuel Höhn (Freiburg II), Oliver Sorg (Freiburg II), Matthias Ginter (Freiburg U 19), Fallou Diagné (Metz), Sebastian Freis (Köln), Karim Guédé (Slovan Bratislava), Ivan Santini (lån, NK Zadar).

Ut: Yacine Abdessadki (kontraktslös), Felix Bastians (Hertha Berlin), Heiko Butscher (Eintracht Frankfurt), Papiss Demba Cissé (Newcastle), Maximilian Nicu (1860 München), Christian Bickel (Jahn Regensburg).

Kommentar: Det är svårt att veta vad man ska säga här. Freiburg framstår som en av de största vinnarna – men också största förlorarna. Men har tappat en av Bundesligas bästa anfallare och nu ser det tunt ut offensivt. Åtminstone när det gäller anfallare som har en förmåga att näta match efter match. Samtidigt har man tryggat klubbens ekonomi för en tid framöver. Man har hållit klokt i pengarna från Cissé-övergången och bara spenderat en bråkdel av intäkterna på nya spelare. Affären med Santini blev klar igår och han känns faktiskt väldigt intressant. Tio mål på 16 matcher i Kroatien. Freis kan säkert bidra han med, om inte annat med sin rutin. Man har varit vettiga helt enkelt.
Bastians och Butscher försvinner väldigt överraskande, precis som tränare Sorg gjorde. Freiburg har agerat olikt sig självt – frågan är om det bär frukt.

/Wingren

Årets upplaga av Bundesliga är den mest spännande på länge – det är den absolut jämnaste toppstriden av alla större europeiska ligor. Vi har alltså tre lag på 40 poäng och ett lag på 39. Det finner vi inte i någon annan av de större ligorna. Och visst tusan är det underbart, fantastiskt och alldeles lysande. Inget lag är avsågat i botten, men det är ett litet glapp mellan nedflyttning och kval upp till mitten av tabellen. Men just mitten av tabellen är ta mig tusan nästan hela tabellen. Från plats åtta ned till plats 15 skiljer det tre poäng. Tre poäng! En vinst för ett lag här skulle även innebära, förutsatt att lag sex och fem förlorar, att det endast är omkring tre till fyra poäng upp till en plats som ger kval till Europa League. Det är helt galet. Det är underbart. Det är spänning på en extremt hög nivå. Man måste bara älska det.

Men som tidigare nämnt finns det alltså, för ovanlighetens skull, en ”elit-klunga” bestående av fyra lag. Bayern München, Borussia Dortmund, Schalke 04 och Borussia Mönchengladbach. Dessa lag särskiljer sig från konkurrenterna. Dessa lag är så mycket bättre, så mycket farligare. Ändå kan alla lag slå alla – det har vi sett vid ett antal tillfällen den här säsongen. Sett över de 19 matcher som har spelats är dock topplagen stabilare, effektivare och helt enkelt bättre.

Rubriken till detta inlägg anspelar på just detta. Vi måste fråga oss om lagen i Bundesliga har blivit sämre? Har ligan tappat kvalitet? Eller är det topplagen som är så extremt bra den här säsongen? Bundesliga är nämligen den enda toppligan där endast fem (!) lag har positiv målskillnad. Och det är de fyra topplagen samt Bayer Leverkusen på femte plats – som har plus ett i målskillnad. Alla andra lag har en negativ målskillnad. Fjärdeplacerade Werder Bremen har minus ett, sedan ligger de andra lagen på allt från minus två till minus 19. Det är ett tecken på att inte allt står riktigt rätt till. Eller är det avsaknaden av den italienska gentlemanna-mentaliteten som påverkar tabellen? I Tyskland slutar inget lag att spela fotboll bara för att man inte vill förnedra motståndaren. Här spelas det fotboll i 90 minuter. Är det orsaken?

Eller beror det kanske på att tysk fotboll bygger på en offensiv mentalitet – där anfall är bästa försvar. Lagen satsar framåt, försöker pressa motståndarna och slänger gärna fram ett antal spelare vid varje bollvinst. Då är man också sårbara bakåt. Vi vet ju att de tyska lagen kan försvara sig, är det avsaknaden av respekt för storlagen som gör att så många mål släpps in? Å andra sidan är det också just det som gör att alla kan slå alla. Och det vill jag aldrig någonsin offra för en mer positiv målskillnad. Men diskussionen känns vettig att ta. Är det kanske bara en tillfällighet just denna säsong? Jag skulle tro det. Jag kan inte tänka mig att lag som Hamburg, Stuttgart, Wolfsburg, Werder Bremen eller Bayer Leverkusen tänker sova så länge till. Jag kan inte tänka mig att dessa lag ska förbli mittenlag. Och jag kan inte tänka mig att något lag, förutom Bayern München, orkar hålla en så konstant högstanivå.

Jag kan givetvis också se att de lag som ligger i toppen har spelat väldigt, väldigt bra. Samtidigt går det aldrig att veta om det beror på att de är så mycket bättre – eller att de andra lagen är så mycket sämre. Werder Bremen, som ligger femma, ska helt enkelt inte förlora med förkrossande siffror när de möter München eller Mönchengladbach. Diskussionen jag försöker föra blir framför allt intressant när vi tittar på möten mellan mittenlag. Det är, ärligt talat, oftast ganska dåliga laginsatser som renderar i en vinst eller förlust. Jag tycker mig inte vara van vid detta fenomen.

Det är omöjligt att dra slutsatser efter bara 19 matcher förstås, men jag tycker att det är en intressant aspekt. Ser vi dock till årets tabell får vi helt enkelt konstatera att klasskillnaden är påtaglig. Så här långt, åtminstone. Faktum kvarstår att nästan halva säsongen återstår och det kan fortfarande hända otroligt mycket. Men det blir helt enkelt en jävla massa mål när topplagen spelar. Älska eller hata det. Jag vet vad jag känner.

***

Det händer en hel del på transfermarknaden just nu. Det är intensiva förhandlingar till höger och vänster. Men jag tänker att vi tar det när fönstret har stängt. Då vet vi precis vad som har hänt – och inte hänt. Jag känner mig dock tvungen att förmedla en nyhet. Av två anledningar. Borussia Dortmund har förlängt kontraktet med Jürgen Klopp och sportchef Michael Zorc till 2016. Varför måste jag tvunget nämna detta då? Jo, för att 1) det här ger klubben fortsatt kontinuitet och det är intressant i förhållande till ovanstående argument om att jag endast ser Bayern som ett givet topplag, Dortmund är under de kommande åren en seriös utmanare och 2) för att Dortmund gick ut på sin facebook-sida och meddelade att det klockan 12:30 skulle förmedlas intressanta nyheter. Ni som har hängt med vet att Bayern gjorde likadant, men fick mycket skit av de egna fansen när det visade sig vara en lögn – inget nyförvärv presenterades (även om syftet var fint). Den här aktionen får väl ses som en liten signal till Bayern – givetvis med glimten i ögat.

Frågan är givetvis: hur nöjda är Dortmund med att från och med nu definitivt ses som Bayerns utmanare? För det får de gul-svarta räkna med. Kul för tysk fotboll dock.

***

Bundesliga omgång 19:

Hannover 96 – FC Nürnberg 1-0
Moa Abdellaoue bröt äntligen Hannovers förbannelse – ett mål räckte för att bärga tre viktiga och efterlängtade poäng. Nürnberg hade svårt att hänga med under första halvlek mot ett pressande Hannover. Men i andra växlade Heckings gubbar upp tempot men något mål blev det aldrig. Nürnberg är tillbaka i hopplöshetens lands medan Hannover känner kontakt med Europa-platserna.

Bayern München – VfL Wolfsburg 2-0
En riktigt klassisk arbetsseger. Vi vet alla hur bra München kan vara, hur fantastiskt de kan kombinera i anfallsspelet. Vi fick inte se mycket av det. Dock fick vi se just det som Heynckes krävde, och just det som München behövde. En laginsats och en hållen nolla – även om Wolfsburg mycket väl kunde ha fått in någon boll. Men i slutändan var München det starkare och bättre laget. Gomez gjorde åter mål och Robben gjorde ett lustigt mål då han helt enkelt blockerade en rensning på mållinjen och in studsade bollen. En välförtjänt seger som säkert sätter fart på Bayern igen.

Werder Bremen – Bayer Leverkusen 1-1
Bremen var det bättre laget under första halvlek och sett över hela matchen borde de även ha vunnit. Markus Rosenberg brände två jättelägen men lyckligtvis för Bremen kan man alltid lita på Pizarro som gjorde 1-0-målet. Leverkusen växte dock in i matchen och testade Wiese vid ett antal tillfällen. 1-1-målet var en stark prestation av Reinartz men ärligt talat får inte Wiese låta honom vinna en luftduell. Ett ganska rättvist kryss ändå som dessutom gör ligan än mer spännande.

Hertha Berlin – Hamburger SV 1-2
Michael Skibbe har inte fått någon kul start i Berlin. Nye tränaren har nu två raka förluster mot lag man absolut skulle kunna vinna mot. Starkt av Hamburg dock att studsa tillbaka efter 5-1-förlusten mot Dortmund. Petric gjorde mål för HSV till stor glädje för Fink som verkligen behöver en Petric i målform. Det är jämnt i botten men Berlin behöver verkligen en vinst nästa helg.

FC Augsburg – FC Kaiserslautern 2-2
En alldeles fantastiskt rolig tillställning med mängder av målchanser. Ironiskt nog var det Florian Dick, FCK:s försvarare, som gjorde bortalagets två mål. Det säger en hel del om anfallsproblemet i klubben. Men den här matchen var intensiv och det svängde en hel del, en fröjd för publiken även om båda lag givetvis hade hoppats på en vinst. Mölders har det fortsatt svårt framför mål efter en fantastisk inledning av säsongen, men Augsburgs Hain hoppade in och gjorde mål efter ett tiotal sekunder.

Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim 3-1
Dortmund bröt förbannelsen – äntligen fick Klopps lag vinna på hemmaplan mot Hoffenheim i Bundesliga. Utan Tom Starke i mål hade matchen säkerligen slutat med betydligt högre siffror. 6-2 hade varit ett rättvist resultat. Kagawa, Großkreutz och Kuba spelar en så fantastiskt lekfull fotboll att ingen saknar Götze för tillfället. I andra halvlek försökte åtminstone Hoffenheim att uträtta något och fick också göra mål när Dortmund-försvaret stod och sov lite. Stanislawski har problem och hoppas kunna ta med sig de sista 30, ganska bra minuterna, till nästa match. Dortmund ligger fortsatt delad etta.

FC Köln – Schalke 04 1-4
I drygt en timme stod det 1-0 till hemmalaget efter att Podolski, vem annars, skickat in ett distansskott. Sedan tog det hus i helvete. Köln-försvaret hängde inte med när Marica gjorde två snabba mål, Draxler föll väldigt lätt i straffområdet och Höger fick debutnäta för Schalke. Så snabbt det kan gå i fotboll. Och vilket styrkebesked av laget från Gelsenkirchen som även dem ligger delad etta med Dortmund och München. Helt otroligt att inget topplag tappade poäng egentligen. Solbakken lär säkert börja känna av pressen i Köln nu då laget helt enkelt har problem. Och nu är Podolski dessutom skadad igen. Kan bli tufft.

FSV Mainz 05 – SC Freiburg 3-1
Freiburg upplevde den kanske allra värsta mardrömsstarten någonsin. Det stod 2-0 efter sex minuter och då hade även mittbacken Diagné hunnit bli utvisad. En lekfull Choupo-Moting gjorde första målet efter två minuter. Bara några minuter senare fick så Mainz en straff och Diagné rött kort för målchansutvisning. I min värld var det dock en filmning. Men dömt är dömt och när Choupo-Moting gjorde 3-0 efter 17 minuter kändes det nog ganska värdelöst att vara Freiburg-spelare. Nye tränaren Streich får dock vara nöjd med att hans lag faktiskt försökte göra det bästa av situationen. I andra halvlek kunde Freiburg tröstmåla. Viktig seger för Mainz som klättrar i tabellen och en blytung förlust för lilla Freiburg.

VfB Stuttgart – Borussia Mönchengladbach 0-3
Även Mönchengladbach bröt en förbannelse mot skräckmotståndet från Stuttgart. Och Bruno Labbadia bör nog börja oroa sig för sitt jobb efter den senaste tidens insatser. Stuttgart hängde med ett bra tag, men det är svårt att se någon direkt struktur eller koncept i det Stuttgart gör. Labbadia-förbannelsen håller i sig. Ett idélöst Stuttgart fick helt enkelt finna sig i att först överlistas av Reus frispark som Hanke kunde knoppa in och sedan två snabba kontringsmål signerade Reus och de Camargo i andra halvlek. En välförtjänt vinst för överraskningslaget, och en välförtjänt förlust för Stuttgart. Oscar Wendt fick Favres företroende i 90 minuter och gjorde det klart godkänt.

/Wingren

Det är det renaste vansinnet som pågår i Bundesliga just nu. Borussia Mönchengladbach har precis spelat klart skräckmatchen mot VfB Stuttgart. Visst var hemmalaget med ett tag, och nosade på ett mål. Men till slut stod det 0-3 på resultattavlan. Hanke, Reus och De Camargo fixade biffen. Så lekande lätt. Galet nog vann Bayern München, Borussia Dortmund och Schalke 04 sina matcher. Nu har vi en klunga på fyra lag som är så extremt mycket bättre än övriga lag i ligan. Årets upplaga av Bundesliga bjuder på ordentlig dramatik i toppen – och inget lag vill halka efter.

Så här gick det för topplagen:

Bayern München – VfL Wolfsburg 2-0
Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim 3-1
1. FC Köln – Schalke 04 1-4
VfB Stuttgart – Borussia Mönchengladbach 0-3

Som ni ser är det inga blåbärslag som har stått för motståndet den här helgen, även om Köln spelar ett förvånansvärt dålig försvarsspel. Mästarna Dortmund hade lekstuga under första halvlek och spelade som i trans mot ett Hoffenheim som bara kunde titta på. München kavlade upp ärmarna, löpte lite mer och tog en riktig arbetsseger. Schalke låg riktigt illa till då Köln hade 1-0 under 60 minuter men plötsligt sa det bara pang, pang, pang och pang. Mönchengladbach spelade precis och det stod länge bara 0-1, men så fort Stuttgart inledde slutforceringen utnyttjade bortalaget ytorna på ett brutalt effektivt sätt.

Det ger oss en tabell, som efter 19 matcher, är så här sjuk i toppen:

1. Bayern München, 40p, +33
2. Borussia Dortmund, 40p, +29
3. Schalke 04, 40p, +21
4. Borussia Mönchengladbach, 39, +19

Det går inte att påstå något annat än att den här tabelltoppen får det att vattnas i munnen. Det är så förtjusande underbart att se. Det här är en liga när den är som bäst. Det här är fotboll.
Det finns inte mycket, för tillfället, som talar för att något lag ska tappa greppet egentligen.

Bayern München: Inledningsvis av säsongen spelade rekordmästarna riktig kalasfotboll och varenda match var som en promenad i parken. Inget märkvärdigt, inte svårt. Men sedan blev det tuffare och så har det fortsatt. Men så sent som igår bevisade Heynckes München att laget är redo. Redo att ta jobbet, redo att spela resultatfotboll, redo att växla upp igen. Bayern är, som vanligt, att räkna med. En kraft, en vinstmaskin.

Borussia Dortmund: Inledde säsongen ganska svagt och det syntes hur jobbigt livet var utan Nuri Sahin. Men för varje match laget har gjort har man blivit bättre och bättre. Detaljer justeras – förbättras. Nu ser Klopps bygge åter ut som ett mästarlag. Dortmund leker åter fotboll och det går som på räls, men man är även det lag som jobbar allra hårdast. Laget har kompenserat för jobbiga skador på Bender, Subotic, Götze och Barrios. Bredden finns här och Dortmund slipper lägga fokus på Europa.

Schalke 04: Har egentligen smugit sig på toppen utan att någon har reagerat. Här finns en stöttande publik, en vinnande tränare och rutinerade storstjärnor som beblandas med ungdomlig entusiasm. Det mest imponerande är egentligen att Schalke väldigt sällan gör särskilt bra matcher. De glänser sällan, de gör gärna några misstag och ibland ser det bara oinspirerat ut. Men Stevens har skapat en riktig vinstmaskin som tar tre poäng oavsett hur bra eller dålig de spelar. Även Schalke har kunnat kompensera för jobbiga skador på bland annat Höwedes, Fährmann och Farfan.

Borussia Mönchengladbach: Överraskningslaget som vägrar att vika ner sig. De visar gång efter annan att deras kvalitet är på allra högst allvar. Favres lag är så stabilt att det troligen hade stått orört även om ett plan störtat in i dem. Försvaret är en betongmur och vid minsta lilla chans till omställning sticker Arango, Reus, Herrmann och Hanke iväg. Och det går som på räls. Det är så lekande lätt för Gladbach att göra sina mål, men så förbaskat svårt att göra mål på dem. Varför skulle det förändras nu – efter mer än halva säsongen? Ingen press på sig heller.

Vad jag försöker säga är att det inte finns något som talar för att den här spänningen vi just nu upplever ska upphöra. Det är stabilt byggda lag med sluga tränare. Om inte annat bevisar den här omgången just detta faktum. Inför helgen låg lagen på 37, 37, 37 och 36 poäng. Inget lag tappade – alla vann enkelt. Styrka, vilja och fantastisk form. Det här kan bli den svettigaste titelkampen på väldigt, väldigt många år.

Bundesliga har i år fyra topplag, en elit som skiljer sig från mängden. Det hör inte till vanligheterna. Visst brukar Bayern alltid vara fantastiskt bra och något lag utmanar eller är bättre. Men så här vansinnigt har det väl ändå aldrig varit.

Alla fotbollsälskare kan förstås vara nöjda. Det här blir nagelbitande intensivt att följa. Vilken vår vi har framför oss. Tack, Bundesliga.

I morgon tar vi som vanligt en titt på samtliga matcher från omgång 19.

/Wingren