63 dagar har fått sedan Bayern München vann med 2-1 i Champions League-finalen mot Borussia Dortmund. En vecka tidigare hade den sista Bundesliga-matchen spelats, en vecka senare spelades finalen av DFB-Pokal. Bayern München vann trippeln. En historiskt bra säsong.
Första veckan efter säsongens slut känns det ganska skönt. Man får chansen att andas ut och intressera sig för andra intressen. Det känns välbehövligt. Men dra mig baklänges – fotbollslusten återvänder vansinnigt fort. Jag törstar efter fotboll, tysk fotboll. Spelarna är på semester och medierna försöker blåsa upp ett bråk mellan tysk fotbolls stora giganter, de funderar på vad som händer med Tim Wiese och ett oändligt antal rykten fabriceras, packas om och säljs igen. Långtråkigt.
En varm sommardag. Strålande sol och blå himmel. Det borde vara enkelt att tänka på något annat. Men så fungerar inte fotbollsmänniskan. Nej. Vädret, solskenet och det gröna gräset får en att tänka på en sak: ah, så härligt det hade varit med fotboll.
En regnig sommardag. Grått, blåsigt och tråkigt. Det borde vara enkelt att tänka på något annat. Kanske se en film på bio eller sitta och spela kort på den där utealtanen med tak av plast, som låter så härligt när regnet faller ner. Men så fungerar inte fotbollsmänniskan. Nej. Då börjar jag undra varför jag inte sitter och tuggar på några chilinötter, öppnar en kall öl och myser framför tv-soffan – där det givetvis är fotboll som visas.
Just därför är det så härligt en dag som denna – säsongens första officiella match står för dörren. Visst, Supercupen är knappast den hetaste titeln. Det är egentligen som en riktigt, riktigt bra träningsmatch. Det viktigaste är att spela bra och vinna om en vecka när tyska cupen drar igång, ännu viktigare är det om två veckor när det äntligen är dags för Bundesliga. Men det gör inte så mycket. Vetskapen att säsongen faktiskt inleds på riktigt i dag gör mig lycklig.
Mitt fotbollshjärta får en elchock och börjar plötsligt slå igen. Nu rusar det en härlig cocktail av glädje, spänning och nyfikenhet i kroppen. Nu är säsongen här. Nu jävlar är det dags.
***
Klockan 20:30 spelas Supercupen mellan Borussia Dortmund och Bayern München. Ett fullsatt Westfalenstadion väntar ivrigt på säsongens första, riktigt kraftmätning.
Även om titeln inte har något större värde i Tyskland så blir ändå kvällens match speciell. Det är trots allt de två giganterna som ställs mot varandra, Klopps nya BVB utan Götze mot Pep Guardiolas nya Bayern München. Trippel-segrarna mot ligatvåan och CL-tvåan.
Förra säsongen vann Bayern München med 2-1 hemma på Allianz Arena – hur resten av säsongen gick vet vi. Nu är det Dortmunds tur att spela Supercupen på hemmaplan, som utmanare. Klart de vill tvåla dit världens bästa klubblag, hur skulle man kunna inleda en säsong bättre?
Pep och FC Bayern är förstås lika sugna. De vill visa för hela världen att de inte är mätta och att de fortfarande är ohyggligt bra. Pep vill vinna sin första titel i Tyskland, få ett övertag på Dortmund.
Därför blir matchen intressant trots att titeln i sig inte spelar någon större roll.
Borussia Dortmund får klara sig utan nyförvärvet Henrich Mchitarjan och högerbacken Lukasz Piszczek. Dessutom är Pierre-Emerick Aubameyang och Jakub Blaszczykowski tveksamma till spel.
Bayern München lämnar Manuel Neuer, Franck Ribéry, Mario Götze och Holger Badstuber hemma. Däremot är Bastian Schweinsteiger åter redo för spel.
2010 vann Inter, Bayern München stod som förlorare. Och sen den ultimata mardrömmen 2012 – Chelsea lyckades vinna på Allianz Arena. Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm bespottades som eviga förlorare. Glöm det.
2013 står FC Bayern München som värdiga Champions League-vinnare. Kungar av Europa, bäst i världen. Philipp Lahm och Bastian Schweinsteiger håvade in den där internationella titeln. Arjen Robben revanscherade sig ordentligt. Holländaren lyckades på något sätt spela bort FC Bayern från fjolårets tre titlar. Den här säsongen avgjorde han kvartsfinalen i tyska cupen mot Borussia Dortmund och han rullade in gårdagens avgörande mål. Enorm glädje. Lättnad.
Jupp Heynckes Bayern München har spelat en historiskt bra säsong, den fick sin ultimata kröning i går. På lördag kan en förbluffande säsong dessutom avslutas med klubbens första trippel. Du har något att se fram emot, Pep.
Finalen på Wembley blev precis så härlig som det var tänkt. Inramningen var magisk, stämningen på topp. De tyska supportrarna vrålade fram sina lag. Borussia Dortmund öppnade i ett furiöst tempo och höll kniven mot Bayern-strupen i 25 minuter. FC Bayern-spelarna attackerades tidigt, anfall efter anfall rullades igång. Manuel Neuer storspelade i målet och höll kvar ett märkbart chockat Bayern München i matchen.
Robert Lewandowski, Jakub Blaszczykowski, Sven Bender, Ilkay Gündogan och Marco Reus försökte, men Manuel Neuer var omutbar. I går spelade landslagsmålvakten som vi egentligen förväntar oss, han har haft en relativt tuff tid i Bayern München. I går var han en avgörande faktor.
Roman Weidenfeller, turneringens bäste målvakt i mina ögon, ville inte vara sämre och bjöd på högoktaniga räddningar när Bayern München hittade in i matchen. Räddningen på Mandzukics nick, utrusningarna mot Robben och flera andra godbitar. Efter matchen öppnade helt plötsligt Joachim Löw dörren till landslaget, åtminstone funderar han på att öppna den. Ett sent, men rättfärdigat, erkännande.
Första halvleken var målvakternas match. Manuel Neuer och Roman Weidenfeller lät sig inte överlistas. De första 45 minuterna var verkligen tysk fotboll. Hög intensitet och aggressivitet, ett öppet spel med många målchanser. Njutbart. Vackert. Tyskt.
Den första halvleken tillhörde Borussia Dortmund, men den slutade 0-0.
Finalens andra halvlek tillhörde Bayern München, på ett mer dominant sätt dessutom. Det skulle också betala av sig. FC Bayern tog över allt mer och när Arjen Robben tog sig runt på kanten i 60:e minuten blev det riktigt farligt. Holländaren hittade in till en fristående Mario Mandzukic som bara behövde stöta in bollen. 1-0 till FC Bayern och de hade tagit över matchen.
Baklängesmålet fick Borussia Dortmund att vakna och åter mobilisera styrkorna. Bara sju minuter efter målet sätter Dante ett knä i bröstet på Marco Reus – domaren pekade på straffpunkten. Försvarsjätten borde egentligen fått sitt andra gula kort, men som Jürgen Klopp sa efter matchen ”så är jag inte så säker på att vi hade vunnit även om vi hade spelat elva mot tio”.
Ilkay Gündogan klev fram och satte straffen, Manuel Neuer gick åt fel håll. 1-1. Skulle nu Bayern München tappa övertaget, börja fundera för mycket? Inte alls.
De fortsatte att mala på, Dortmund-spelarna såg för första gången den här säsongen riktigt trötta ut. De orkade inte sätta emot. Men finalen såg ut att gå till förlängning, Weidenfeller ville inte släppa något förbi sig och när han väl gjorde det så fanns det lagkamrater som kom till undsättning.
Bayern München förfogar över många spelare med grym individuell klass. Det skulle hela Europa få se efter ungefär 88 minuter och 30 sekunder. Franck Ribéry gled igenom det gul-svarta försvaret, släppte bollen till Arjen Robben som dansade förbi flygande Dortmund-spelare och petade bollen i mål. 2-1 till Bayern München.
Borussia Dortmund hade bara tilläggstiden på sig att svara, de hann inte. De sjönk ihop, grät och föll i kollektiv depression.
Bayern München hade äntligen fixat det. De vann Champions League till sist. Det var en jämn och tuff match, en härlig kamp, men FC Bayern var det starkare laget. Äntligen fick spelarna känna på hur det är att vara på den vinnande sidan i ett sånt här sammanhang.
”Jag har alltid sagt att om man vill bli en gyllene generation så måste man vinna en internationell titel. I dag fixade vi äntligen det”, säger en överlycklig Philipp Lahm.
Borussia Dortmund känner mest besvikelse just nu. Att förlora en final på ett så snöpligt sätt svider, Mario Götze lämnar för FC Bayern och det gör antagligen Robert Lewandowski också. Tungt. Men stoltheten kommer snart att infinna sig. Ingen trodde att de skulle ta sig så här långt, det är som en saga, och de bjöd verkligen upp till kamp i finalen. De stod för en fantastisk insats.
Bayern München är i extas. Överlägsna Bundesliga-vinnare och nu har de äntligen fått ta hem den där pokalen som de har varit så nära att göra förr, de föll inte på mållinjen. De har spelat en övermäktig fotboll och hann dessutom med att krossa Barcelona på vägen till Champions League-titeln. De festade som värdiga vinnare, de fick äntligen kyssa den där pokalen. Jupp Heynckes guidade klubben till en efterlängtad titel.
Många spelare stack ut igår, men den största anledningen till FC Bayern Münchens stora framgång är att de har spelat som ett lag hela säsongen.
Hjärtliga gratulationer till dig Jupp Heynckes, och till hela FC Bayern. Det här har ni förtjänat. Bayern München – Europamästare 2013. Stort.
Så är dagen äntligen här. Dagen med den tyska Champions League-finalen. Dagen då Wembley ska färgas gul-svart och rött. Dagen då Europas bästa klubblag ska krönas. Dagen då årets, kanske till och med årtiondets, största fotbollsfest äger rum. Som jag har längtat.
När jag vaknade i morse kände jag mig som ett litet barn på julafton. Det var något magiskt i luften, en stor glädje inombords. Jag behövde nästan fnissa lite för att få ut alla euforiska känslor. Det gjorde jag inte. Jag stängde inne känslorna i stället, jag fungerar för dåligt på morgonen för sådana känsloyttringar. Kanske är det därför som jag inte får någonting gjort nu? Kanske är det därför som jag inte kan tänka på något annat än klockan kvart i nio?
Mig spelar det ingen roll. Jag bara njuter av den här dagen. Jag hoppas att ni också kan göra det.
”Det finns inget som talar emot att vi skulle vinna här”, säger lagkapten Philipp Lahm.
”Om vi vinner så är vi inte världens bästa lag – vi har i så fall besegrat världens bästa lag”, säger Jürgen Klopp.
Två citat som egentligen säger precis allt som finns att säga. FC Bayern München har varit i tre Champions League-finaler på fyra år, men de har inte fått lyfta den där pokalen. De har spelat en fantastiskt bra fotboll den här säsongen och ska vinna den här förbannade finalen. Det är dags nu, precis allt talar för att det är FC Bayerns tur. De har allt att förlora.
Borussia Dortmund är här som underdogs, med en skadad och hånad Mario Götze. De har för all del gjort det riktigt bra i Champions League, men de har inte orkat hålla jämna steg med FC Bayern i samtliga tre turneringar. Spelarna är yngre och inte särskilt rutinerade. Det här blir första finalen för Jürgen Klopp och hans spelartrupp. De har inget att förlora.
FC Bayern vinner matchen på papperet. Just därför så vinner Borussia Dortmund i kväll eller?
Äh, det är alltid svårt förutse hur en fotbollsmatch ska sluta. Det är ett nytt manus varje gång. Men vi kan konstatera att Bayern München är favoriter till titeln – och det med all rätta. Vi ska dock komma ihåg att Jürgen Klopps Borussia Dortmund har överraskat förr.
På planen så ser jag mittfältskampen som en nyckel. Javi Martinez och Bastian Schweinsteiger stöter på Sven Bender och Ilkay Gündogan. Den mittfältsduo som lyckas bäst får antagligen dansa humba i London-natten.
En annan intressant kamp är förstås den mellan Jürgen Klopp och Jupp Heynckes. Två tyska tränare. En ung och energisk, en gammal och klok. De har båda två lyckats bygga något alldeles speciellt i respektive klubb.
Jupp Heynckes fick stjärnorna i München att inse vikten av att spela som ett lag.
Jürgen Klopp fick pojkspolingarna i Dortmund att spela som ett stjärnlag.
Två olika typer av tränare, med olika erfarenhet. Jupp Heynckes har redan vunnit Champions League en gång, det var med Real Madrid 1998. Jürgen Klopp har två Bundesliga-titlar och en vinst i DFB-Pokal på meritlistan. Silverräven Jupp Heynckes brukar vanligtvis ha en räv eller två bakom örat, men han har inte haft det lätt mot just Jürgen Klopp. Med andra ord blir det där en viktig duell, vem av tränarna lyckas med det bästa genidraget?
Der Klassiker
När Bayern München vann mot Borussia Dortmund i tyska cupen så gjorde de det med stil. Dortmund fick aldrig riktigt komma in i matchen, FC Bayern segrade ganska bekvämt. Det kommer Bayern-spelarna att tänka på, det är goda minnen.
Dortmund-spelarna kommer förstås tänka på att de inte har förlorat mot Bayern München på sex raka ligamatcher. Dessutom vann de DFB-Pokal-finalen med 5-2 för ett år sedan. Det är goda minnen, det också.
En vanlig klyscha, men just i kväll tycker jag att den passar bättre än någonsin: det första målet är väldigt viktigt i kväll. 1-0 till BVB betyder att de har kommit in i matchen, nervositeten släpper och de kan ligga på kontring som de älskar. 1-0 till BVB kommer antagligen att skada FC Bayern-psyket ganska ordentligt. 1-0 till FC Bayern betyder att de har kontroll över matchen och kan bli än mer dominanta i bollinnehavet. 1-0 till FCB kommer antagligen att stressa Dortmund-spelarna ganska ordentligt och risken att någon gör ett misstag ökar.
Snart är det dags. Snart ska den heltyska Champions League-finalen spelas på Wembley. Blir det Sebastian Kehl eller Philipp Lahm som får lyfta pokalen?
FA firar 150 år. En del i firandet är Champions League-finalen på klassiska Wembley. Det var förstås ingen som hade räknat med att två tyska lag skulle spela den där matchen, matchen med stort M. Det är på sin plats att tacka öborna för att de har utvecklat sporten som vi älskar. Det är också på sin plats att fundera på hur de ska gå vidare?
Givetvis svider det för dem att Bayern München och Borussia Dortmund spelar finalen. Tyskarna. Tysk fotboll. På vårt Wembley. Sanningen är dock att allt fler britter sneglar med avundsjuka på tysk fotboll. Här lever många av de traditionella värdena kvar. Medlemsägda klubbar, ståplats, billigare biljetter, högljutt, lite sundare och en hel drös av egna produkter i lagen. Man kanske ska se finalen 2013 som ett tecken från fotbollsguden?
Tysk fotboll och Bundesliga tvivlade på sig själv – ordentligt – samtidigt som Premier League sprang ifrån. Det var mer än tio år sedan. Tysk fotboll stod vid en skiljeväg: skrota 50+1-regeln och söka ekonomiska muskler, eller fortsätta på den inslagna vägen?
Man fortsatte på den inslagna vägen, men gjorde en del förändringar. Bland annat blev elitklubbarna tvungna att satsa ordentligt på ungdomsfotbollen. Det har burit frukt, tonvis med frukt.
”Det är en fråga om filosofi och majoriteten vill att det förblir så. Ingen älskar sin klubb mer än dess medlemmar, och det håller supportrar med den känslan nära klubben. Vi tycker dessutom att det ger klubbarna och ligan en stabilitet eftersom ingen kan köpa en klubb över en natt”, säger ligaförbundets ordförande, Christian Seifert, om 50+1-regeln.
Nu står Tyskland i rampljuset. Det tog tid, det krävdes engagemang. Men det gick att lösa, det gick att komma närmare Premier League. Ekonomisikt kommer ligorna aldrig kunna konkurrera med varandra, men på ett sportsligt plan går det bra. Dessutom njuter de tyska supportrarna av att klubbarna tillhör dem, att de kan dricka öl på arenan, anordna tifon, stå upp, beblanda sig med motståndarna och att ligan bjuder på många högkvalitativa matcher och klass-spelare. Som om inte det vore gott nog så kryllar det av egna produkter i klubbarna, över huvud taget är andelen tyska spelare betydligt större än andelen engelska spelare i Premier League. Tränarna kommer fram på samma sätt, de vandrar genom ungdomslagen.
För mig är det en stor anledning till varför jag tycker den här finalen är så viktig. Det är inte bara för att det ska bli fantastiskt underhållande, det är inte bara för att vi med säkerhet får en tysk Champions League-vinnare för första gången sedan FC Bayern vann 2001. Finalen på Wembley bevisar att pengar inte är allt, det går att nå sportslig framgång utan att överge allt man tror på.. Jag tycker att det är vackert, det väcker ett hopp inom mig.
Jamen, tänker vissa av er, Bayern München är ju sjukt rika, inte så konstigt att de är i final!
Det är sant, Bayern München har under en lång tid jobbat upp ett enormt kapital. Men faktum är ändå att klubbens lönebudget är mindre än Chelseas, Arsenals och Manchester-klubbarnas.
Borussia Dortmunds lönebudget är än mer ”obetydlig” i sammanhanget. Aston Villa betalar ut mer löner än Borussia Dortmund (!). Det är värt att tänka på.
Jag älskar tysk fotboll, det är ingen hemlighet, men det är inte därför jag gör den här jämförelsen. Texten menar inte på något sätt att klanka ner på Premier League, snarare peka på att det finns andra vägar att gå. Och personligen tror jag att fotbollen hade mått mycket bättre av det – och dessutom varit förbaskat mycket roligare att följa.
***
Jag blir aldrig trött på att skriva det: heltysk Champions League-final. I morgon. På Wembley. Borussia Dortmund mot Bayern München. En stor fotbollsfest, antagligen en galet intensiv fotbollsmatch. Ovan har jag argumenterat för hur stolta tyskarna är över sin fotboll. De många tyska talangerna, de livliga supportrarna och den sportsliga framgången. Klubbarna.
Det är den utländska aspekten av finalen. Inom Tyskland är det helt andra värden som skapar en konflikt. I ena ringhörnan har vi den rika regionen Bayern med det rika fotbollslaget Bayern München. De som har haft det enkelt.
I andra ringhörnan finner vi fattiga Nordrhein-Westfalen, med arbetarlaget Borussia Dortmund. Det mindre glamorösa, som har haft det svårt.
I Bayern klättrar man på vackra berg, njuter av den fina utsikten. I Westfalen går man i stället under jord och sliter i gruvorna där mörkret råder (okej, inte nuförtiden, men kom igen, ge mig den här jämförelsen). Det är två motpoler som ställs mot varandra i morgon. Uppstickaren BVB mot jätten FC Bayern.
”München är den stad i Tyskland som rymmer de största ekonomiska musklerna. Dortmund har stora problem att ens komma i närheten av den ekonomiska framgången som München åtnjuter. Dortmund känner sig som en traditionell arbetarstad och den här imagen överförs på föreningen. FC Bayern ses som en rik klubb, med flertalet förmögna medlemmar”, förklarar sportsociologen Gunter Gebauer rivaliteten.
Det är inte så mycket att snacka om. Det är så. Bayern München och Borussia Dortmund lever i två olika land. I morgon möts de i Champions League-final. Båda lagen vill titulera sig som Europas bästa. Det kommer att bli en jäkla fest.
Bundesliga säsongen 2013/14 går till historien. Två omgångar återstår av den 50:e Bundesliga-säsongen och passande nog står det redan nu klart att de tyska rekordmästarna vinner rekordartat. FC Bayern München har flest ligatitlar i landet men nu har de även tagit flest poäng. När Borussia Dortmund firade mästerskapet för drygt ett år sedan hade de spelat in 81 poäng – då var det ett nytt rekord. Men det skulle alltså inte stå sig särskilt länge.
Med två omgångar kvar står Bayern München på smått otroliga 85 poäng. Jupp Heynckes lag har dessutom spelat in en mängd andra rekord, men vi tittar på dem när säsongen är färdigspelad. FC Bayern har legat etta i tabellen sedan dag ett och det är svårt att tänka sig en värdigare mästare. Det har inte ens varit någon kamp. Storklubben från södra Tyskland har kört över motståndet.
De har utklassat och förnedrat motståndet, de har vunnit med små marginaler och de aldrig gett upp. En perfekt säsong med ytterst få snedsteg (som förlusten mot Bayer Leverkusen i höstas). Ibland talar man i Tyskland om ”Dusel-Bayern”. ”Tur-Bayern”. Och visst, många gånger har de haft turen på sin sida och lyckats bli mästare på något högst dramatiskt vis. Men ingen kan anklaga årets upplaga för att ha haft Bayerndusel, de har inte behövt det.
Det har varit imponerande att se hur Jupp Heynckes har fått alla sina stjärnor att jobba tillsammans och hålla snattran utanför planen. Hur de med stor energi har inlett anfall efter anfall, hur Dante integrerades på en vecka och nu styr Europas tätaste backlinje. Inte ens extrem rotation har fått FC Bayern att tappa fokus eller kvalitet – de har varit övermäktiga den här säsongen. Vad sägs om 91 gjorda mål och 15 insläppta på 32 matcher?
Det var ett bra tag sedan ligatiteln säkrades. Eftersom att Bayern München spelar på bortaplan i säsongens sista match kommer de att få fira ligatiteln redan på lördag. Ligapresidenten Dr. Reinhard Rauball kommer att överlämna die Meisterschale till Philipp Lahm efter matchen mot FC Augsburg.
”När die Meisterschale lämnas över till dig, då är du mästare”, sa Franz Beckenbauer en gång. Och visst har han rätt, det är något speciellt med världens, troligtvis, dyraste salladsskål. Men hur kom den till?
När VfB Leipzig blev tyska mästare 1903 så fick de ingen salladsskål. Den första tyska mästaren fick i stället pokalen ”Victoria”. En bronsstatyett som delades ut till de tyska mästarna varje år fram till 1944. Victorian gick förlorad i tumultet som rådde vid den här tiden. 1. FC Nürnbergs spelare var överglada och firade stort 1948. De hade blivit tyska mästare – igen. Men de hade ingen pokal att fira med, det fanns ingen.
Något behövde göras, så här fick det bara inte vara.
Elisabeth Treskow fick det ärofyllda uppdraget att fixa den nya pokalen – som dock inte är en pokal. En tallrik, eller en salladsskål. Men den är djupt förknippad med tysk fotboll. Du är inte mästare utan die Schale.
Treskow föddes i Bochum men jobbade i Köln. En skicklig guldsmed som dessutom lärde ut tekniken vid Kölns hantverksskola. Hon designade den nu karakteristiska tallriken och lät eleverna delta i produktionen. Då vägde die Meisterschale 5,5 kilo och hade en diameter på 50 centimeter.
VfR Mannheim fick som första lag ta emot den nya kreationen och hissa den mot himmelen.
1981 förändrades utseendet på die Meisterschale. Det fanns inte längre någon plats för fler mästarlag, därför lades en ring till som gjorde trofén större. Nu kunde fler mästarlag graveras in.
När Philipp Lahm tar emot die Meisterschale på lördag får han en elva kilo tung salladsskål, och nu med en diameter på 59 centimeter.
Ett mästerskapsfirande utan die Schale? Nej, det går inte. Den är tysk fotboll. Med den är du mästare.
Grattis, FC Bayern München.
Meisterschale
Bundesliga omgång 33
Lördag 15:30
Bayern München – FC Augsburg
FC Bayern ska få die Schale, som tack för en strålande säsong. Maximal otur för Augsburg. De tyska rekordmästarna har länge haft mästerskapstiteln säkrad och har ändå vunnit alla matcher i vår förutom den mot Dortmund. Räkna med att de vill vinna inför sin hemmapublik en dag som denna. Augsburg ligger fortfarande på kvalplats och är i behov av poäng, taskigt läge. Callsen-Bracker, Boateng och Rafinha saknas på grund av avstängning.
Schalke 04 – VfB Stuttgart
Hemmalaget vill förstås säkra fjärdeplatsen som ger CL-kval, men de tvingas klara sig utan Julian Draxler som är avstängd. Ett tungt avbräck för Schalke, men två raka vinster tyder på god form. På tal om tunga avbräck: Sakai och Rüdiger är avstängda, Tasci är tveksam till spel för Stuttgart. Det är tre försvarare. Glädjande för Bruno Labbadia är dock att Niedermeier och Ibisevic är tillbaka från avstängning. Det har också varit ett stort problem för Stuttgart den här säsongen: en tunn trupp och det ”fulaste” (kortmässigt) laget i ligan, det håller inte. Nu gäller det att ladda upp inför finalen mot FC Bayern i DFB-Pokal.
Bayer Leverkusen – Hannover 96
Även i Leverkusen finns det anledning att fira – direktplatsen till Champions League är säkrad och Stefan Kießling jagar målrekord och tävlar med Lewandowski om vem som vinner skytteligan. Hannover har en teoretisk chans att fixa en Europa League-plats, men då krävs det ett större under. Sex poäng upp samt en sämre målskillnad är ett enormt hinder. Jämfört med de två, tre senaste säsongerna har Hannover spelat för ojämnt.
VfL Wolfsburg – Borussia Dortmund
Dieter Heckings Wolfsburg har tagit fler poäng i Rückrunde än i Hinrunde – och de är dessutom obesegrade sedan åtta matcher. Europa-tåget har dock lämnat perrongen. Nu kommer Borussia Dortmund på besök, så det blir lite upp till bevis för ”det nya Wolfsburg”. BVB har förvisso inte heller så mycket att spela för då andraplatsen är säkrad, men de vill pricka in formen inför CL-finalen och dessutom jagar Lewandowski titeln som ligans bäste målskytt. Han och Kießling står på 23 mål var inför omgången.
Werder Bremen – Eintracht Frankfurt
Mittbacken Prödl tyckte att stämning på Weserstadion var den bästa någonsin förra veckan – härligt då med ytterligare en hemmamatch i kampen mot nedflyttning. Werder har bäst utgångsläge av lagen i bottenstriden, men det är trots allt bara tre poäng ner till Augsburg. Nu kommer Frankfurt på besök och även de har all anledning att ge allt. Tre poäng upp till CL-kvalplatsen och fyra poäng ner till en icke EL-plats.
TSG Hoffenheim – Hamburger SV
Ytterligare en häftigt viktig match. Hoffenheim har två poäng upp till Augsburg (men också en sämre målskillnad). HSV å andra sidan har fortfarande chansen att nå en EL-plats, men Freiburg har tre poängs försprång och en bättre målskillnad. En spännande match också eftersom att HSV har blandat och gett hela säsongen, därför vet vi aldrig riktigt vilket lag vi får se. Hoffenheim har varit svagt hela säsongen, men har visat upp en positiv trend de senaste matcherna under Gisdols ledning. Danske mittbacken Vestergaard avstängd.
FSV Mainz 05 – Borussia Mönchengladbach
Thomas Tuchel och Mainz har spelat en fin säsong, men det har strulat på sistone och plötsligt är Europa-platserna utom räckhåll. Det är inte hela världen för en klubb som Mainz, som fortfarande har presterat över förväntan, men det är alltid surt att falla så nära mållinjen. Lucien Favre och hans Gladbach har haft det lite svårare den här säsongen: Dante har saknats i försvaret och Reus mål har saknats i offensiven. Men de har fortfarande chansen att fixa en Europa League-plats, även om det ser tufft ut. Gladbach har fyra poäng upp till Freiburg inför omgången.
Greuther Fürth – SC Freiburg
Man skulle kunna tro att Fürth inte bryr sig ett dugg om den här matchen då nedflyttningen redan är klar. Men faktum är att laget ännu inte har vunnit på hemmaplan i Bundesliga – och det vill de givetvis göra innan äventyret är över. Freiburg har imponerat hela säsongen och ligger just nu sexa i tabellen – en plats som bär ut laget i Europa nästa säsong. ”Ja, vi vill spela Europa League. Men vi behöver fortfarande poäng och har nu en svår match i Fürth, de har inte längre något att förlora”, säger Freiburg-yttern Schmid.
Fortuna Düsseldorf – 1. FC Nürnberg
Fortuna har inte vunnit på tio matcher och har rasat i tabellen. Inför omgången är det blott målskillnad som räddar laget från kvalplatsen. Med andra ord är matchen mot Nürnberg oerhört viktig, precis som det ska vara de sista omgångarna. Nürnberg har dock mest hedern att spela för, något som inte ska underskattas då tränare Wiesinger kämpar för att behålla jobbet. Der Club har förlorat fyra matcher i rad och det är framför allt offensiven som strular: anfallarna Pekhart och Polter har lika många mål tillsammans som mittbacksduon Nilsson/Klose (7).
Mario Götze, 20, lämnar Borussia Dortmund för Bayern München. En utköpsklausul på 37 miljoner euro möjliggör affären. Tysklands kanske största talang någonsin skriver på för de tyska rekordmästarna. Egentligen ganska logiskt. Klart att Tysklands största och mest framgångsrika klubb vill ha de bästa spelarna. Men den här nyhetsbomben rör upp känslor.
Ska vi gå igenom lite teknikaliteter först? Mario Götze har potentialen att avlösa Messi på världsfotbollens kungatron, den här säsongen har han stått för tio mål och tolv assist i Bundesliga. Han har tagit sitt Borussia Dortmund till semifinal i Champions League med två mål och sex assist. 37 miljoner euro är ett hån, en spottloska i Dortmund-ansiktet. Men det var trots allt så klubben förhandlade fram det kontrakt som ursprungligen sträckte sig till 2016. En jätteförlust för klubben, en sensationell prestigevärvning för Bayern München. Pep Guardiola får sin Messi.
Enligt lokaltidningen Ruhr Nachrichten kommer 20-åringen håva in tolv miljoner euro om året, i stället för fem miljoner euro. Götze föddes i Memmingen, ungefär tolv mil ifrån staden München. Familjen flyttade till Dortmund när Götze var sex år och han har representerat Borussia Dortmund sedan 2001. På senare tid har han personifierat det nya Dortmund. Ett fräckt lag med en härlig anfallslusta. Nu väljer han att gå till den största rivalen – Bayern München. Så, nog med teknikaliteter.
Att man aldrig lär sig. Det finns ingen romantik i fotboll, kärlek kostar pengar. Okej, det finns undantag, men de blir färre och färre. Jag tror att många Borussia Dortmund-supportrar känner sig bedragna – och det med all rätt. Mario Götze har vandrat den långa vägen från klubbens ungdomssystem och han har överrösts med kärlek. Han har sagt att han kan tänka sig att stanna i Dortmund hela karriären, han har definitivt förnekat att en flytt blir aktuell i sommar. Och vad händer? Han sticker en kniv i ryggen på klubben, han skär djupa sår i varje Dortmund-supporters hjärta. Han gör den förbjudna övergången. Han väljer inte Real Madrid eller Manchester United – han väljer Bayern München.
Men det här är inget nytt. Fråga Borussia Mönchengladbach vad de tyckte om att förlora Marco Reus till just Dortmund i somras. Han hade förvisso växt upp i Dortmund och spelat i klubbens ungdomslag tidigare, men även Götze har som sagt rötter i Bayern. Men det finns en väsentlig skillnad ändå…
…Och det är tidpunkten. Den är vidrig. En dag innan semifinalen mot Real Madrid, den största matchen på mycket länge. Det krävs inget geni för att räkna ut att det är Bayern München som ligger bakom. Uli Hoeneß är misstänkt för skattefusk och tysk media har inte ägnat sig åt något annat än det under de senaste dagarna. Det är ingen slump att det var Bild Zeitungs München-redaktion som fick informationen under gårdagen. Det hela är ännu en välplanerad aktion, vi har sett det här så många gånger förr. Nu får FC Bayern precis som de vill – tidningarna skriver spaltmeter om JÄTTEVÄRVNINGEN och Uli Hoeneß lämnas i fred för tillfället. Och det skadar förstås inte att konkurrenten Dortmunds uppladdning inför semifinalen förstörs. Smart, men ack så fult spelat.
För någon vecka sedan var Hoeneß på prathumör. Han oroade sig för Bundesliga, han tyckte att det rådde ”spanska förhållanden”. Bayern München och Borussia Dortmund var för bra, något behövde göras. Nu vet vi att vi missförstod honom. De flesta trodde att Hoeneß ville ha mer konkurrens i ligan, i själva verket ville han inte ha någon alls. Lösningen var enkel: Mario Götze.
Värvningen gör ett rekordstarkt FC Bayern ännu bättre. De befäster sin särställning i Tyskland. Det känns inte helt fel att betrakta klubben som nästa stormakt i Europa, redan i kväll kan de på allvar avlösa Barcelona.
Borussia Dortmund tappar inte bara en fantastisk fotbollsspelare – de blir av med en del av sin identitet. Den här gul-svarta klubben har varit en välkommen uppstickare i en allt sjukare fotbollsvärld. De har en fanatisk publik bakom sig, de har värvat billigt, de har hållit nere lönerna och de har spelat med så mycket hjärta. Förutom Shinji Kagawa och Nuri Sahin har Dortmund lyckats behålla sina bästa spelare trots att större och rikare klubbar har knackat på dörren. När nu Bayern München har lyckats köpa loss Götze köper de inte bara en spelare, de raserar sammanhållningen i Borussia Dortmund. Nu är risken stor att fler tongivande spelare försvinner och vi måste förstås ställa oss frågan: kan Borussia Dortmund resa sig från det här?
Nu hoppas jag att Mario Götze kan hjälpa Borussia Dortmund II i nedflyttningskampen i 3. Liga. Men det är också på sin plats att gratulera Bayern München till en vansinnigt bra värvning.
När jag för några månader sedan bestämde mig för att sticka till Ruhr och leva fotboll den här helgen så trodde jag inte att så här mycket skulle hända. Jag visste att jag bloggen skulle sova fram till i dag – men inte visste jag att FC Bayern skulle bli rekordtidiga mästare, att Hertha skulle krossa Braunschweig i 2. Bundesliga eller att Per Nilsson skulle segla upp och bli 1. FC Nürnbergs bäste målskytt. Men så blev det. Så än en gång: sorry för den sena bloggen.
Nu är det dock tisdag och jag är tillbaka i Sverige. I kväll tar Borussia Dortmund emot Málaga i Champions League, men först måste bloggen lägga fokus på Bayern München och gratulera rekordmästarna till ännu en titel.
Jag sitter här och läser Süddeutsche Zeitung och givetvis handlar det mesta om Bayern München i sportdelen. Matchen mot Eintracht Frankfurt var väl ingen höjdare i sig, men målet som avgjorde en trevlig kamp passade perfekt in i den här sagan. Lagkapten Philipp Lahm hittar in med en boll till Bastian Schweinsteiger som vackert klackar in den i mål. Ett perfekt mästarmål som kommer att leva kvar i evigheter. Då gör det inget att Frankfurt kanske skulle ha haft en straff, det gör inget att David Alaba brände en straff vid ställningen 0-0 och det gör inget att vädret var ovärdigt en mästare. Det här målet gjordes av två Bayern-produkter och det säkrade en efterlängtad ligatitel. Det är vackert.
Bayern München står alltså som mästare efter bara 28 omgångar – det är ett nytt Bundesliga-rekord. Då vintern dessutom har varit segdragen i Tyskland kändes allting märkligt. Kylslaget och varma vantar, det är vi inte vana vid när ett lag firar ligatiteln. Över huvud taget blev det märkliga scener då vi är mitt uppe i säsongen. Visst jonglerade spelarna med tränare Jupp Heynckes, visst firade de med supportrarna på arenan och visst var alla i FC Bayern glada. Men blott ett fåtal supportrar väntade på flygplatsen i München och det mesta handlar egentligen om de fortsatta äventyren i Champions League och DFB-Pokal.
Uppdraget är dock slutfört: Bayern München är tyska mästare igen. Och som de blev det. Säsongen får dock spelas klart först innan rekord och nycklar listas. Nu nöjer jag mig med att gratulera en våldsamt välförtjänt ligamästare.
FC Bayern har gått utan titlar i två säsonger, nu är åter ordningen återställd. Men vad är två år jämfört med 23 år? Vi ska inte glömma bort Jupp Heynckes del i det här. Han har fått den stjärnspäckade truppen att dra åt samma håll, jobba stenhårt och förhålla sig till taktiska riktlinjer. Han blandar ett starkt ledarskap med ett ödmjukt och han är den äldste tränaren någonsin att vinna en Bundesliga-titel. 67 år gammal och Heynckes är åter på topp. Hatten av.
”Det är en känslosam stund. Efter 23 år är jag mästare som tränare igen. Det var lite varmare sist. Jag har aldrig blivit mästare när det har varit så här kallt, vare sig som spelare eller tränare”, säger Jupp Heynckes.
Kort sammanfattning: Hoffenheim har greppat ett halmstrå och har nu bara en poäng upp till kvalstrecket, Fortuna fortsätter dala i tabellen.
Dortmund skickade ut ett B-lag, gjorde det bra men hamnade i underläge mot Augsburg, då bytte Klopp in segern med Götze och Lewandowski.
Gladbach är ett av få lag som verkligen vill ut i Europa, Wendt med assist mot Fürth.
FC Bayern blev mästare mot Frankfurt, Armin Vehs försvagade lag stod upp bra.
De nordtyska lagen fortsätter att göra oss besvikna; Werder orkade inte hålla emot mot Schalke och HSV såg svagt ut mot Freiburg. Freiburg och Schalke har sikte på Europa.
Bayer Leverkusen trivs inte riktigt med fotbollen sedan skriverierna om Hyypiä/Lewandowski, Wolfsburg blandar och ger.
Per Nilsson har gjort flest mål i Nürnberg och han vinner flest närkamper. Mittbacken gjorde båda målen i segern mot Mainz. När vaknar Hamrén?
Hannover och Stuttgart står och trampar på samma ställe för tillfället – vilket lag vaknar och bränner av en mäktig slutspurt?
***
I Berlin fanns det anledning till glädje i går: brassen Ronny berättade lite överraskande att han nu är bunden till klubben till 2017 och han smällde in två bollar i 3-0-segern mot toppkonkurrenten Eintracht Braunschweig. Hertha Berlin är nu så gott som klart för Bundesliga – där huvudstadsklubben hör hemma. Braunschweig har fortfarande en skön andraplats, men det går inte att känna igen laget längre – stor skillnad mellan höst- och vårsäsong.
I den härligt kittlande matchen mellan 1. FC Köln och 1. FC Kaiserslautern vann det sistnämnda laget. Det innebär att klubben nu ligger på kvalplatsen till Bundesliga. Köln ligger två poäng bakom på fjärdeplats. En fin vår att se fram emot.
***
Dortmund är en stad i extas. Tyska och spanska supportrar driver omkring på stan och laddar inför matchen i kväll. Det var 15 år sedan Borussia Dortmund nådde en semifinal i Champions League – då åkte de ut mot Real Madrid. Det är också enda gången det gulsvarta laget har förlorat ett dubbelmöte mot spanskt motstånd. Málaga har aldrig varit i den här situationen förr. Båda lagen har överraskat och imponerat, men spanjorerna har trots allt mindre att förlora i kväll. Jürgen Klopps lag måste ge allt och hålla koncentrationen uppe.
0-0 i Spanien var inte optimalt, nu krävs en känslig balansgång mellan offensiv och defensiv – ett insläppt mål kommer att stå Dortmund otroligt dyrt. För en vecka sedan inledde tyskarna bäst, men bollen gick inte in i mål och Málaga växte in i matchen.
När domaren ger klartecken för avspark, när ett utsålt Westfalenstadion sjunger öronbedövande och när två timmar känns som en evighet eller som två minuter, då måste en spelare som Marco Reus träda fram.
Nyförvärvet från Borussia Mönchengladbach kostade lite mer än 17 miljoner euro. Till skillnad från spelare som Ilkay Gündogan, Robert Lewandowski eller Lucas Barrios hittade han rätt direkt. Han har på ovanligt kort tid förstått vad Jürgen Klopp är ute efter och han har stått för ett antal viktiga mål och målgivande passningar. Elva mål och elva assist i Bundesliga, tre mål i Champions League. Marco Reus har varit viktig för Borussia Dortmund, tillfört en dödlig kvalitet som har saknats.
Precis som i Mönchengladbach råkar dock Reus hamna utanför matchbilden lite väl ofta. Han kan vara osynlig i 89 minuter men ändå göra två mål. De senaste veckornas matcher tyder dock på att nyförvärvet är inne i en formsvacka. Mot Málaga måste han träda fram och komma till farliga lägen. En het Reus höjer Dortmunds kvalitet.
Borussia Dortmund vill drömma vidare om Wembley. Den önskan uppfylls enklare om Marco Reus har raketskorna på sig.
”Atmosfären i första mötet var bra, men vi kan göra det bättre”, säger Klopp och riktar sig till de gulsvarta supportrarna. ”Den som behöver en garanti för att se på fotboll gör bäst i att stänga ögonen”, säger han och menar att en himmelsk pina väntar.
Mats Hummels och Jakub Blaszczykowski är åter redo att inkluderas i matchtruppen – frågan är förstås om de får chansen från start.
Det sägs att Sascha Lewandowski är trött på den professionella fotbollen och att Sami Hyypiä därför tar över huvudansvaret som tränare i Bayer Leverkusen.
TSG Hoffenheim vill ”back to the roots” och sparkade i dag sportchef Andreas Müller och tränare Marco Kurz. Åtta poäng på tio matcher var inte bra nog, förstås, och nu upphör samarbetet. Klubben anställer Markus Gisdol som ny tränare, han kommer närmast från Schalke 04 där han var Huub Stevens assisterande tränare fram till december 2012. 2. Bundesliga är nära för Hoffenheim nu – är det kanske det som är back to the roots?
29-årige mittfältaren Andreas Ivanschitz får inte något nytt kontrakt med FSV Mainz 05. Målvakten Christian Wetklo förlänger dock till 2014.
Som ni ser har dagen bjudit på en del fotbollsnyheter i Tyskland – men det är förbannat svårt att inte fokusera på kvällens stormatch i stället. Bayern München tar emot Juventus inför ett fullsatt Allianz Arena. Matchen börjar klockan 20:45 och ni kan se den på Viasat Fotboll eller Viaplay.
De italienska rekordmästarna Juventus är tillbaka där de hör hemma. Champions League är klubbfotbollens största scen och kvällens match är mellan två giganter. Det är sådana här matcher som förgyller en tisdag i april.
FC Bayern går som tåget i Bundesliga och har hela 20 poäng mer än tvåan Borussia Dortmund. Och de har väntat länge och väl på att få lyfta den där CL-pokalen. Klart de är hungriga i kväll. Men Juventus hunger är så klart minst lika stor, lite som när man äntligen tar sig Tyskland och väntar på den där Currywursten, eller när man stirrar på stenugnen inne på en italiensk pizzeria.
Vi kan alltså räkna med två toppmotiverade lag, och vi kan räkna med underhållning som kittlar fotbollssjälen lite retfullt. Bara att slå sig ner i soffan och njuta.
Men vad kan Bayern München räkna med när Juvenus står för motståndet i kväll? Även om Hamburger SV har spelat samtliga Bundesliga-säsonger så ska de inte jämföras med den gamla damen. Om jag hade varit Jupp Heynckes, en man som drömmer om att få tacka för sig med tre titlar, då hade jag pratat om Andrea Pirlo och inlägg. Tyskarna kan få stora problem med det där.
Joachim Löw insåg att Pirlo var ett stort hot när Tyskland mötte Italien i EM. Han gav Bayern-spelaren Toni Kroos en plats i startelvan och bad honom att punktmarkera Pirlo. Vi vet hur det gick, de flesta av oss hade kunnat räkna ut det redan innan matchen. Förhoppningsvis gör inte Jupp Heynckes samma misstag, det hade varit förödande.
Juventus är framför allt ett smart och samspelt lag med ett stort mått av rutin. Om matchen hade avgjorts sett enbart till de individuella spelarnas kvalitet hade FC Bayern vunnit den här striden. Nu är inte fallet så.
Om det är någonting som Bayern München har haft lite problem med så är det hörnor, inlägg och svepande frisparkar. Manuel Neuer har inte varit säkerheten själv alla gånger och en del markeringsmissar har blottats. Och nu kommer Juventus med Pirlos passningsfot.
Ungefär 25 procent av de italienska inläggen når en medspelare, det är en bra siffra, att jämföra med FC Bayern som får fram 17,6 procent av inläggen. Fördel Juventus – och därmed stor nackdel FC Bayern.
Passningsmässigt är dock tyskarna piggare – de slår fler passningar och dessutom är de mer precisa än Juventus (86,6% – 82,5%). Bayern München måste alltså lyckas lika bra med passningsspelet i den här kvartsfinalen, om de kan styra matchen och äga mer av bollen är mycket vunnit. Mittfältet blir en nyckelkamp i den här matchen, det erkänner även jag, men om vi tittar på statistiken så upptäcker vi en annan nyckelfajt – nämligen den mellan Juventus försvar och FC Bayerns offensiva stjärnor.
I Bundesliga har de tyska rekordmästarnas försvarsspelet varit överlägset, i Champions League har det stundtals sett mindre övertygande ut. Dante är lagets bäste försvarsspelare, han har 30 ”räddande aktioner” i Champions League.
Antonio Conte förlitar sig på sina tre försvarare: Giorgio Chiellini, Andreas Barzagli och Leonardo Bonucci. Och det med all rätt. De tre spelarna har stått för extremt många ”räddande aktioner” jämfört med andra försvarare i turneringen. Chiellini har stått för 70, Barzagli för 57 och Bonucci för 51. Det är galet bra – därför gäller det för spelare som Franck Ribéry och Thomas Müller att vara på toppen av sin finurlighet. Det är inte enkelt att ta sig förbi den svar-vita väggen.
Efter åtta spelade matcher i Champions League har Juventus släppt in fyra mål, FC Bayern tio. Italienarna har hållit nollan vid fem tillfällen, tyskarna blott en gång.
Till sist tänkte jag även låta statistiken slå håll på den offensiva myten: Juventus och Bayern München är lika bra. Än en gång vill jag poängtera att jag håller Jupp Heynckes spelarmaterial högre, men som lag tycks de lyckas lika bra, därför måste den individuella klassen få lysa igenom.
Bayern München:
18 mål
50 skott på mål
54 skott utanför mål
Juventus:
17 mål
48 skott på mål
58 skott utanför mål
Jag känner att jag har rapat upp tillräckligt med statistik nu. Ärligt talat kunde jag har struntat i det och fattat mig kort: kvällens match blir en jämn historia mellan två mycket skickliga lag som hör hemma på den här scenen.
Så var den helgen kommen. Adventsljusstakar plockas fram, julskivor spelas i stugorna och tomten har börjat ögna igenom listan med alla de barn som har varit snälla. Faktum är dock att vi alla måste ha varit fantastiskt snälla då vi bjuds på en tidig julklapp. I morgon, lördag, tar de tyska rekordmästarna Bayern München emot de regerande mästarna Borussia Dortmund. Behöver jag ens påpeka att Allianz Arena kommer att vara fullsatt? Nej, tänkte väl det.
Tungviktsmötet mellan Tysklands två giganter slår ett nytt Bundesliga-rekord. Matchen kommer att tv-sändas i – nästan – hela världen. 203 länder närmare bestämt. Det är förstås inte bara ett kvitto på hur intressant och stort det här mötet är, det är ett kvitto på hur fint den tyska ligan har utvecklats. Fler och fler får upp ögonen för den fotboll som spelas, nej, stormas här, den passionerade publiken, de storslagna arenorna och de sunda fotbollsklubbarna. Det är ett kvitto på hur bra ligaförbundet har jobbat med marknadsföringen av produkten Bundesliga. Tysk fotboll mår bättre än på mycket länge. Och just Bayern München och Borussia Dortmund är förträffliga exempel på det.
Det finns förstås en hake, en oönskad sådan. Den där absoluta nerven, den där x-faktorn som kan vända upp och ned på en hel säsong saknas. Det är Bayern Münchens fel. De har helt enkelt varit på tok för jävla bra den här säsongen. Jupp Heynckes lag leder ligan med tio poäng före Bayer Leverkusen, elva poäng före Borussia Dortmund.
Lördagens match blir mer en maktkamp, ett prestigemöte. Nog så trevligt, givetvis.
Å andra sidan är fotboll just fotboll och bollen är i princip rund. Allt kan fortfarande hända, det finns en oförutsägbarhet i den här sporten som gör att vi älskar den. Ponera att Dortmund åker till Allianz Arena och tvålar dit FC Bayern – hur reagerar ligaledarna då? Smyger sig frustration och nerver på? Eller borstar spelarna bara av sig, rätar på kragen och kör vidare? Mycket möjligt, men då kan en formdipp plötsligt uppenbara sig i april i stället. Det enda vi egentligen vet är att vi inte kan vara säkra på någonting.
Och vad är det som säger att inte Bayer Leverkusen blir omgångens största vinnare?
Med det sagt vill jag dock påstå att Bayern München har ligatiteln i en liten ask. Om de dessutom vinner på lördag så slänger de ner den där salladsskålen till trofé i en gigantisk skattkista , låser den och kastar bort nyckeln.
Borussia Dortmunds lagkapten Sebastian Kehl missar stormötet. Bayern Münchens ädeltekniker Arjen Robben är också skadad. Mario Götze och Ilkay Gündogan är tveksamma till spel för Dortmund. Tuffe Luiz Gustavo saknas på FC Bayerns mittfält. Förhoppningsvis ska väl dock Götze och Gündogan kunna spela vilket hade varit nyttigt för matchen. Vi vill inte behöva lyssna till ursäkter, vi vill se stjärnorna sprudla av liv. Vi vill se en maktkamp inom tysk fotboll.
Borussia Dortmund har sårat Bayern-själen två säsonger i rad. Jürgen Klopp och hans Dortmund har vunnit de fyra senaste ligamatcherna, tagit två ligatitlar och dessutom segrat i finalen av DFB-Pokal mot FC Bayern. På ett fräckt, snabbt och frejdigt sätt. Det kan förstås inte accepteras i München och lördagens match handlar om så mycket mer än tre poäng i ligastriden – det handlar om upprättelse. Och det ser onekligen ganska bra ut för ligasuveränerna FC Bayern inför matchen. De har varit dominanta i Bundesliga och spelar med en annan självklarhet, en annan drift. De har en otrolig kvalitet i laget den här säsongen och bredden är häpnadsväckande, något som saknades för ett år sedan. Dortmund och München har bytt plats i det avseendet. Nu är det laget från södra Tyskland som vinner matcher med hjälp av bänken, som höjer den interna konkurrensen vid skador.
Så se till att avboka era åtaganden, fejka sjukdom om så krävs. Kyl en öl eller två, släng ihop lite currywurst och köp en vetekringla. Sätt er i tv-soffan och låt det finaste tysk fotboll kan erbjuda för tillfället skölja över er. Det blir inte mycket bättre än så här en kall lördag i december. Det smäller i München på lördag.
Bundesliga omgång 15:
Fredag 20:30
Fortuna Düsseldorf – Eintracht Frankfurt
Det var heta scener när lagen möttes under våren i 2. Bundesliga, känslorna kokade över. Det kan alltså bli en intensiv match i kväll när de båda nykomlingarna drabbar samman. Frankfurt och Veh har försvarsproblem med skadade Anderson, dessutom är kapten Schwegler avstängd. Frankfurt såg inte bra ut senast mot Mainz i 1-3-förlusten. Düsseldorf tankade välbehövligt självförtroende när de spelade 1-1 borta mot mästarna.
Lördag 15:30
Schalke 04 – Borussia Mönchengladbach
Schalke har åkt på några tunga förluster på bortaplan men är ännu obesegrade hemma i Gelsenkirchen. Intressant nog har Gladbach trivts bra på bortaplan utan någon förlust de fyra senaste bortamatcherna. Schalke har sett en aning segt ut nu under hösten och skulle säkert må bra av ett juluppehåll snarast möjligt. Gladbach lyckades vinna mot Wolfsburg trots att de var totalt underlägsna spelmässigt – upprepar det scenariot sig?
Bayer Leverkusen – 1. FC Nürnberg
Wollscheid och Hegeler spelade i Nürnberg förra säsongen, nu håller de till i Leverkusen som har gått och blivit Bayern-jägare nummer ett. Leverkusens 4-1-seger mot Bremen var imponerande att skåda, ett kvitto på hur bra laget kan vara. Nürnberg har sakteliga hittat formen och spelet igen och vann senast mot Hoffenheim. Leverkusen lär vara revanschsuget efter fjolårets bittra 0-3-förlust mot Heckings lag.
FSV Mainz 05 – Hannover 96
Mainz spelade bra mot Dortmund men förlorade trots det, senast mot Frankfurt såg det bättre ut med målskyttet och Tuchel tycks äntligen ha sammansvetsat laget likt säsongen 2010/11. Ynglingen Parker gjorde debut mot Frankfurt och harmonierade fint med Szalai på topp, Parker gjorde ett mål och ett assist. Hannover kunde äntligen vinna mot Fürth efter att tidigare ha förlorat två matcher. Slomkas lag är åter med och konkurrerar om de ack så åtråvärda Europa-platserna.
FC Augsburg – SC Freiburg
Markus Weinzierls jobb hänger på en skör tråd och nu väntar en hårdknäckt nöt i form av Freiburg. Augsburg har bara tagit en poäng på de senaste fem matcherna och lider dessutom av skadeproblem. Ingen enkel uppgift för den nye tränaren att vända på trenden. Freiburg å andra sidan var obesegrat i fem matcher innan FC Bayern blev ett nummer för stort i 0-2-förlusten. I samma match fick Diagne rött kort, Caligiuri fick sitt femte gula. Tunga bortfall för tränare Streich.
Greuther Fürth – VfB Stuttgart
Fürth spelade återigen bra fotboll mot Hannover men har det svårt framför mål – följaktligen slutade matchen med en 0-2-förlust för nykomlingen. Fürth har nu tolv matcher i rad utan seger, ett tung facit. Stuttgart inledde matchen mot Augsburg bra men tappade greppet om de tre poängen allt mer, till sist kunde dock Labbadias killar fira en seger. För den gode Bruno Labbadia blir det ett kärt återseende med arbetsgivaren som han lämnade 2008.
Lördag 18:30
Bayern München – Borussia Dortmund
Och så var det dags för höstens match – som dessvärre inte blir så nervkittlande som vi hade hoppats. Det är väl utan tvekan så att Dortmund bara måste vinna om de vill ha något att säga till om i titelstriden. FC Bayern har elva poängs försprång inför matchen och ett lag fyllt av självförtroende. Dortmund gick på pumpen hemma mot Fortuna Düsseldorf och fick bara en poäng med sig. Jürgen Klopp hoppas att de skadade landslagsspelarna Götze, Hummels och Gündogan kan medverka i stormatchen, men det står ännu ett frågetecken bakom deras namn. Bayern har en revansch att utkräva efter fyra ligaförluster i rad mot Dortmund. Robben missar definitivt matchen enligt dagens rapporter. Förbered er på en knall.
Söndag 15:30
TSG Hoffenheim – Werder Bremen
Markus Babbel får alltså fortsatt förtroende, åtminstone en match till. Tränaren har suttit på Hoffenheims bänk i 28 Bundesliga-matcher och kan endast stoltsera med sju (!) segrar. Ett på tok för magert resultat för en klubb som Hoffenheim, särskilt med tanke på sommarens spelarköp. I Bremen fortsätter berg- och dalbanan. Stolta segrar blandas med svaga kryss och hårresande förluster. 1-4 senast mot Leverkusen och än en gång bar försvaret en stor skuld. En viktig match för två lag som söker sin plats i Tyskland.
Söndag 17:30
VfL Wolfsburg – Hamburger SV
Wolfsburg har spelat mycket bättre under Köstners ledning, men 0-2-förlusten mot Gladbach var onödig och den sved. Laget ligger ännu i tabellens källare. När omgångens sista match ska spelas är det möjligt att Wolfsburg ligger på en kvalplats. Hamburg bevisade mot Schalke att de kan vinna även utan van der Vaart. Hans ersättare, Arslan, drog dock på sig sitt femte gula kort och tränare Fink tvingas tänka om på nytt. Tre stora poäng står på spel.
Bayern München gjorde inte sin bästa match i Champions League i går, BATE Borisov gjorde en mycket bra match och fick äntligen vinna på hemmaplan i CL – för första gången i klubbens historia. Klart det är en skräll, en skräll som skänker hopp till fotbollen.
BATE kontrade bra och lyckades skapa farligheter när de stal bollen från ett spelförande FC Bayern. Någon snedspark här, ett försvarsmisstag där och lite flyt här och var gav BATE tre livsviktiga mål.
FC Bayern å andra sidan borde ha tagit ledningen redan i början av matchen, sedermera utökat den och stängt matchen. Men så blev det inte. Stolpe, ribba, stolpe, bristande koncentration och en storspelande målvakt satte stopp för tyskarna.
Det var inte alls någon dålig match. Även om Bayern München inte nådde upp till den nivå som de själva hade önskat, så gjorde spelarna fortfarande en bra match sett över 90 minuter. Man var det bättre laget spelmässigt och chansmässigt – men vad hjälper det när man förlorar? Det ville sig inte i Vitryssland, det där lilla flytet fanns inte. Och BATE Borisov slog till när de fick chansen. Jag är inte alls ute efter att förringa BATE-spelarnas insatser, de genomförde matchen på ett storartat sätt.
Nu vet Bayern München hur det känns att vara Borussia Dortmund i Champions League. Det kändes kusligt likt faktiskt.
I kväll har vi alltså Manchester City – Borussia Dortmund och Schalke 04 – Montpellier att se fram emot. Blir det en bättre kväll för tysk fotboll?
Tysk fotboll har tagit mig med storm. Bloggar för Sportbladets räkning, men för er skull, om detta fantastiska lands fotbollssparkande. Bundesliga, tyska cupen, landslaget och annat smått och gott.
Oh wie ist das schön.
Saknas länkarna till historiska dokument om det första målet i Bundesliga eller Ruhrderbyt? Ingen fara, använd er av kategorierna nedan.
