Om man funderar ett litet tag är det hela ganska galet egentligen. För ungefär åtta år sedan stod Borussia Dortmund vid ruinens brant, Ruhr-klubben var nära att gå i konkurs. Ett flygplatsmöte såg till att BVB fick leva vidare – men det enorma skuldberget reste sig mot skyn och det enda Dortmund fick bry sig om var att överleva. Klubben, som hade vunnit Champions League 1997 och Bundesliga 2002, fick lägga de sportsliga visionerna åt sidan.

Med ordförande Hans-Joachim Watzke arbetade klubben konsekvent. Inga dyra spelarköp, mängder med spelarförsäljningar och skulderna kunde sakteliga betalas av. Det absolut bästa beslutet fattade man sommaren 2008, då anställdes Jürgen Klopp. En charmig, energisk och karismatisk tränare från 2. Bundesliga. Han skulle leda ett nytt och ungt Dortmund. Ni kan resten av historien. En match i från en Uefa Cup-plats första säsongen, plats fem andra säsongen, en ligatitel tredje säsongen och en dubbel den fjärde säsongen.

Den här femte säsongen har Klopp och hans spelare fått se på när Bayern München har gått från klarhet till klarhet i Bundesliga. Men i Champions League har Borussia Dortmund presterat otroligt bra. Klubben vann dödens grupp före Manchester City, Real Madrid och Ajax – och man gjorde det utan att förlora en enda match. Nu är Dortmund plötsligt en av favoriterna till att vinna den åtråvärda Champions League-pokalen. Och det är galet.

En klubb som nästan gick i konkurs för mindre än tio år sedan, en klubb som har byggt upp något nytt utan hjälp av schejker eller oligarker, en klubb som spelar underhållande och våghalsig tempofotboll framför en passionerad publik. En klubb som inte har spelat en utslagningsmatch i Champions League sedan semifinalen mot Real Madrid den 15 april 1998. I laget finns det bara två spelare med erfarenhet från utslagningsmatcher i Champions League – det är Nuri Sahin (med Real Madrid) och skadade Patrick Owomoyela (med Werder Bremen).

Dortmund framhålls som en av favoriterna till titeln. Det blir förstås så när ett lag vinner dödens grupp, mästargruppen, men håll med om att det hela är ganska bisarrt.

Men det är också ovan nämnda egenskaper och berättelser som gör Borussia Dortmund till en av Europas hetaste klubbar. I höstas spelade laget till sig många hjärtan när de pressade City i England, när de besegrade Real Madrid i Dortmund. BVB har blivit så hett att fotbollsmagasinet 442 kommer att ha Jürgen Klopp och hans killar på omslaget – det är första gången ett tyskt lag tar plats på tidningens omslag.

Och det är just 442 som kallar Dortmund för ”Europas hetaste klubb”. Och i kväll ska den hetaste klubben ta sig an Sjachtar Donetsk på bortaplan i Ukraina. I skuggan av stormötet mellan Real Madrid och Manchester United. Jag ger mig på att Dortmund – Donetsk dock blir en lika het historia. Två lag som spelar med ett barns entusiasm, två lag som hellre anfaller än försvarar och två lag som spelade lovande fotboll under gruppspelsfasen.

Bara för att José Mourinho, sir Alex Ferguson och många bettingbolag håller Borussia Dortmund som en av favoriterna till titeln betyder inte det att Jürgen Klopp ser det så. Och även om han gör det skulle han aldrig säga det. Men det är ett erkännande för det hårda och framgångsrika arbete som Klopp, Zorc och Watzke har stått för. Borussia Dortmund är tillbaka på den riktigt stora scenen.

***

Sjachtar blir ingen lätt nöt att knäcka. Den brasilianska offensivkraften i Donetsk kan orsaka stora problem för Dortmunds backlinje, en backlinje som såg katastrofal ut mot Hamburger SV i lördags. Känslan är dock att tyskarna spelar en helt annan fotboll i Champions League än i Bundesliga, precis som förra säsongen fast tvärtom – då stormade man fram i ligan men skämde ut sig i Europa.

Kevin Großkreutz och Ilkay Gündogan missar matchen på grund av skada. Som bloggen tidigare har varit inne på är Gündogan Dortmunds viktigaste spelare den här säsongen. Det känns inte helt fel att dra paralleller till Bastian Schweinsteigers betydelse för Bayern München förra säsongen.

Jürgen Klopp kan dock glädjas åt att Neven Subotic åter är redo för spel.

Följande startelva är trolig:

Weidenfeller
Piszczek, Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Kehl
Blaszczykowski, Götze, Reus
Lewandowski

Det första tyska laget ger sig ut i Champions League – fotbollsvåren är här på allvar.

/Wingren

Fasen, vi drar en runda till med det här ligasnacket. Som beundrare av tysk fotboll är det svårt att inte känna stor glädje en dag som denna. Jag har tidigare skrivit att jag för några år sedan gav upp tanken på att tyska lag skulle kunna hävda sig i Europa – förutom mäktiga Bayern München. Den ekonomiska situationen i fotbollen var, och är, fullständigt vidrig och de tyska medlemsägda föreningarna fick det allt svårare. Hur skulle Borussia Dortmund, utan hjälp av en rik oligark, någonsin kunna gå långt i Champions League? Hur skulle Hannover 96 kunna hävda sig i Europa när man stöter på oljepengar och annat trams?

Den tyska fotbollen bygger på en sund klubbekonomi. När omvärlden investerade pengar de egentligen inte hade på all världens spelare kändes loppet kört. Tråkigt på många sätt, men Bundesliga skulle bestå och jag var nöjd med det. Arenorna var fulla, passionen glödde i varje hörn och fotbollen var attraktiv. Unga tyska spelare växte på träd och tog plats i klubbarnas lag. Men framgångsrikt deltagande i de stora europeiska turneringarna kändes avlägset.

Men dra mig baklänges, det gick ju!

Här står vi i dag. Ynglingar i startelvorna, sund ekonomi, fullsatta och stämningsfulla arenor och strålande resultat. Hårt arbete och en tro på det man gör. Fotboll är fortfarande fotboll och inte bara pengar. Givetvis är det dock så att även tyska lag, framför allt Bayern München, investerar enorma summor i lagen. Skyhöga summor jämfört med de mindre ligorna i Europa. Men det som är fint är att pengarna kommer från klubben. Inte från någon uttråkad miljardär som har spelat Football Manager alldeles för länge för att det ännu ska vara underhållande.

Och framför allt: supportrarna, medlemmarna, är en del av det hela.

Bundesliga skickar sju av sju lag vidare till slutspel i Europa. Sju av sju tyska klubbar övervintrar i Europa. Det är första gången det händer, otroligt imponerande. Och av samtliga ligor i Europa är det faktiskt bara Tyskland som kan skicka vidare samtliga lag. Ett glädjens och styrkans tecken.

Och på sättet man gör det på. I Champions League vann Schalke 04, Borussia Dortmund och Bayern München sina respektive grupper. Endast FC Bayern åkte på en förlust när BATE Borisov lyckades vinna i Vitryssland.

I Europa League har Hannover 96 och Bayer Leverkusen tagit sig vidare som gruppettor. Borussia Mönchengladbach och VfB Stuttgart går vidare som grupptvåor.

Nu väntar en spännande lottning den 20 december.

Faktum är att Bundesliga-lagen har gjort så bra ifrån sig att engelska Premier League måste se upp – på allvar. Uefas femårs-ranking visar ”hur bra” ligorna är i Europa och avgör hur många lag respektive nation får skicka till CL och EL. Tyskland tog sig förbi Italien och fick skicka ett extra lag till Champions League den här säsongen. Men Bundesliga går som en raket.

I skrivande stund ser rankingen ut så här efter gruppspelsfasen i turneringarna:

1. Spanien 84.168
2. England 77.677
3. Tyskland 75.043
4. Italien 60.481
5. Frankrike 57.333

England och Premier League har alltså ännu lite marginal på Tyskland och Bundesliga men måste prestera bra i vårens slutspel för att inte passeras av Tyskland. Till nästa säsong faller resultatet från säsongen 2008/09 bort. Det var en säsong då England gick bättre än Tyskland. Skulle vi alltså göra bokslut redan nu skulle kampen mellan Tyskland och England se ut så här:

2. England 62.677
3. Tyskland 62.356

Det är dags att börja svettas borta i England. Om Uefas FFP genomförs och efterlevs utan kompromisser väntar troligen en gyllene era för tysk fotboll och Bundesliga. Personligen är jag dock tveksam till de finansiella regelverkets effekter, jag har svårt att se Uefa genomföra det hela konsekvent. Drömma kan man alltid göra. Det är en spännande tid som väntar oss. För er som undrar ska det dock påpekas att antalet lag som får spela i Europa inte förändras för England om de blir passerade av Tyskland.

Just nu är allting möjligt. Eller för att citera Alexander Hleb: ”Varför inte en final mellan Bayern och Dortmund?”.

Hur det än går framöver var den här säsongen ett gott exempel på att fotbollsklubbar kan fungera och konkurrera trots 50+1-regeln och trots ekonomisk hållbarhet. Det kan gå åt skogen för de tyska lagen väldigt snabbt, men det gör mindre efter höstens fina kvitto. Nu har de destruktiva rösterna i Tyskland ett argument mindre och det är jag tacksam för.

Tack för uppvisningen.

***

Sascha Lewandowski och Sami Hyypiä har fått ordentlig fart på Bayer Leverkusen. Den eviga tvåan, som faktiskt ligger tvåa i Bundesliga just nu, har hittat något nytt. Tränarduon har fått Leverkusen att kämpa dag ut och dag in, det är en kamp om varje millimeter. Mentaliteten i klubben har på något abstrakt sätt förändrats till det positiva. Det TSG Hoffenheim uppvisar den här säsongen har ofta varit Leverkusens problem. Spelarnas inställning har varit bristfällig över 34 matcher vilket genererar i onödiga poängtapp, formsvackor som inte kan kämpas bort och en avsaknad av konstans.

Nu sitter två mycket kompetenta herrar vid rodret och det ser bättre ut, det till och med låter bättre (”Det är den här viljan, lidelsen och löpvilligheten som vi har visat upp den här säsongen som är avgörande”, säger Lars Bender). Sami Hyypiä, den en gång så ståtlige mittbacken, har det sista ordet och är den som drar mest i de taktiska trådarna. Men det är Lewandowski som motiverar laget, som eldar på laget. Det är han som får fart på spelarna.

Sascha Lewandowski växte upp i Ruhrområdet. På grund av skador fick han ge upp sin spelarkarriär i VfR Sölde. När han var 22 år tog han över U17-laget i Wattenscheid 09 och tjänade pengar genom att skriva för Ruhr Nachrichten. Men Lewandowskis tränarkarriär hade börjat långt tidigare när han som 16-åring tog över ett av Eintracht Dortmunds D-ungdomslag (ungefär som svenska P 13).

Sascha flyttade från Wattenscheid 09 till VfL Bochum där han arbetade med ungdomslagen. 2007 flyttade han vidare till Bayer Leverkusens ungdomssektion. Och i dag står han är, 41 år gammal och bildar en framgångsrik duo tillsammans med förre världsspelaren Sami Hyypiä.

Lewandowski har alltså redan 25 år som tränare bakom sig och fler lär det bli för 41-åringen. Baye Leverkusen ligger tvåa i Bundesliga och har tagit sig vidare i Europa League. Sami Hyypiä har gnuggat taktik med laget, han har framgångsrikt styrt upp ett tungt och tätt centralt tremannamittfält, kvicka kanter och ett fint defensivt förhållande. Leverkusen är ett flexibelt lag.

Men det är Sascha Lewandowski som får det att hända, det är han som får spelarna att alltid gå för 100 procent även när allting känns tungt.

***

Bundesliga omgång 16

Fredag 20:30

Hamburger SV – TSG Hoffenheim
Första matchen för Hoffenheim utan Markus Babbel på bänken – något som säkerligen kommer att göra laget gott. U 23-lagets tränare Frank Kramer har tagit över för tillfället, men har även chans på vidare anställning. HSV har fortfarande lite skadeproblem och saknar nu även Beister. Viktig match på många sätt.

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – VfL Wolfsburg
Dortmund ställde upp med ett b-lag mot City, något som inte lär ske på lördag. Men Jürgen Klopp har en hel del skador (Bender, Kehl) och en drös frågetecken (Subotic, Götze, Blaszczykowski, Piszczek). I Wolfsburg är spelgeniet Diego tveksam till spel, något som säkert uppskattas i Dortmund då laget står utan defensiva mittfältare. Wolfsburg har under Köstner börjat spela riktigt fin fotboll men resultaten har inte alltid gått klubbens väg. Dortmund vill hänga på i den absoluta toppen och har inte förlorat mot Wolfsburg på sex matcher.

VfB Stuttgart – Schalke 04
Även Schalke ställde upp med ett b-lag mot Montpellier och spelade 1-1 i Frankrike, Timo Hildebrand gjorde en fin insats i mål och har nog en säkert startplats nu. Schalke är inne i en tung period men har nu en god möjlighet mot Stuttgart då Labbadias lag spelade i Europa så sent som i torsdags – och 0-1-förlusten mot Molde var knappast imponerande. Dessutom saknar hemmalaget lagkapten Tasci, som är avstängd.

1. FC Nürnberg – Fortuna Düsseldorf
Düsseldorf har aldrig lyckats vinna borta mot Nürnberg i Bundesliga – men det var en herrans massa år sedan de båda lagen möttes i det tyska finrummet. Fortuna är formstarkt för tillfället och har spelat in sju av nio poäng på tre matcher – då har man ändå bortaspelat mot mästarna Dortmund. Nürnberg har sakteliga vaknat till liv igen efter en tung formsvacka. Hemmalagets kreatör, japanen Kioytake, är sjuk och därmed tveksam till spel.

SC Freiburg – Greuther Fürth
Fürth är ett annat lag i kris. Precis som Augsburg spelar Mike Büskens killar bra fotboll, men gör man inga mål vinner man inga matcher. Senast mot Stuttgart brände Fürth tre jättelägen och förlorade också med 0-1. Vänsterback Schmidtgal avstängd. Freiburg spelar oförskämt bra fotboll sedan Streich tog över klubben efter Sorg förra säsongen. Laget har det tredje bästa försvaret i ligan efter Dortmund och suveränen Bayern. Nu saknas dock Schuster och Diagné på grund av avstängningar.

FC Augsburg – Bayern München
Det ser riktigt illa ut för Augsburg och tränare Weinzierl som inte har vunnit på åtta matcher. Nu saknas dessutom duktige vänsterbacken Ostrzolek. Som om inte formkrisen vore trubbel nog så heter lördagens motstånd Bayern München. Jupp Heynckes lag är redan klara höstmästare och leder ligan komfortabelt – dessutom vilades viktiga spelare i 4-1-vinsten mot BATE i onsdags. Skadade Holger Badstuber är ensamt orosmoln på den sydtyska himmelen. Augsburg är det lag som släpper in flest mål under de första 15 minuterna – hur ska det gå mot de tyska rekordmästarna?

Lördag 18:30

Eintracht Frankfurt – Werder Bremen
Antagligen helgens behållning. Två lag som älskar att anfalla, som saknar nödvändig struktur för att tråka ut sin motståndare och två lag som hemskt gärna vill ha tre poäng. Det här kan bli fantastiskt underhållande. Eintracht inledde ligaspelet alldeles strålande men har börjat tappa på stistone, nykomlingen har plockat fem poäng på de senaste sju matcherna. Armin Veh vill ha förstärkningar under vintern, särskilt i försvaret där skadeproblemen bidrar till den försvagade formen. Bremen har åkt berg- och dalbana hela säsongen och det är svårt att veta hur 4-1-vinsten mot Hoffenheim ska följas upp. I den matchen hade Arnautovic stor show, kan han äntligen följa upp det?

Söndag 15:30

Borussia Mönchengladbach – FSV Mainz 05
Adam Szalai är för en gångs skull skadefri (ta i trä och så där) och då har han också lyckats bevisa sin klass, anfallaren har gjort nio mål för FSV Mainz så här långt. Tränare Tuchels största problem är inte i anfallet längre utan på målvaktspositionen: vem av Karius och Müller ska få chansen mot Gladbach? Lucien Favres Gladbach vann med 3-0 mot Fenerbache i torsdags och har börjat bättra på resultaten i Bundesliga, nu gäller det att bekräfta formen mot Mainz. Rekorddyre anfallaren Luuk de Jong är tillbaka från skada och nätade i torsdags.

Söndag 17:30

Hannover 96 – Bayer Leverkusen
Två EL-lag som drabbar samman, två gruppvinnare dessutom. Leverkusen är FC Bayerns främste förföljare inför omgången och Lars Bender är nöjd ”Nu är vi i toppen, och där vill vi stanna ett tag”. Leverkusen är i bra form och spelarna verkar trivas under Hyypiä/Lewandowski. Hannover ser äntligen ut att lyckas förlänga med tränare Mirko Slomka – det har varit en evig följetong. Blir även spelet bättre när klarhet råder? Haggui är avstängd och vi lär få se ett provisoriskt mittbackspar bestående av Eggimann och Schulz.

/Wingren

Mario Gomez hyllar Bundesliga som Europas bästa liga. Jürgen Klopp har övergivit drömmen om att träna ett lag i Premier League då han tycker att attraktiviteten har förskjutits. Det är Tyskland som är fotbollens hemland i dag, lyder andemeningen.

Det har folk förstås olika åsikter om – med all rätt. Man får tycka om precis vad man vill. Det är förstås ingen hemlighet att jag är förälskad i tysk fotboll, det är därför jag med stor glädje kan konstatera att Borussia Dortmund, Schalke 04 och Bayern München vann sina grupper i Champions League. På ett mer eller mindre fantastiskt sätt.

Och det är ingen hemlighet att de tyska klubblagen håller en vansinnigt hög nivå.

De tyska lagen vann före klubbar som Real Madrid, Manchester City, Arsenal och Valencia. En historiskt bra bedrift av Bundesliga-lagen. Det har aldrig hänt förr att samtliga tyska CL-lag tar sig vidare som gruppettor. När ett av lagen dessutom spelade i dödens grupp – eller mästarnas grupp – är det än mer imponerande. När det laget dessutom inte heter Bayern München och är ett budgetprojekt i jämförelse med de spanska och engelska mästarna så är det än mer imponerande.

Men det är nu allvaret börjar. Gruppspelsfasen är en sak, slutspelsfasen en helt annan. Om Bundesliga på allvar vill hävda sig i Europa så räcker det inte med ett fullgott gruppspel.

Anmärkningsvärt från veckans matcher är att FC Bayern, Schalke 04 och Borussia Dortmund ställde upp med så kallade ”b-lag”. Bayern och Dortmund vann med 4-1 respektive 1-0 mot BATE och Manchester City. Schalke spelade 1-1 i Frankrike mot Montpellier. Jag kan väl säga som så att inför gruppspelet så hade jag aldrig trott att de tre lagen skulle kunna ställa upp med reserver i den sista omgången.

Och jag trodde inte att Borussia Dortmund skulle vara det näst bästa laget i Champions League efter gruppspelet. 14 inspelade poäng toppas enbart av PSG, som ju i ärlighetens namn inte ens hade en särskilt tuff grupp.

Låter det som oreserverade hyllningar till de tyska lagen? Det kan ni ger er fasen på – tysk fotboll ska med all rätt hyllas.

Slutligen önskar jag mig ett möte mellan Borussia Dortmund och Celtic i åttondelsfinalen – även om jag tror att Dortmund skulle få det onödigt tufft.

Vilka åttondelsmöten hoppas ni på? Hur långt går de tyska lagen?

Annat jag tar med mig från CL-gruppspelet…

…Skadeglädje är sann glädje, sägs det. Det låter väl lite hemskt. Jag ska dock inte försöka förneka att jag njuter av Manchester Citys totalflopp i turneringen.

…Bayern Münchens styrka på hemmaplan och Mario Gomez målfacit i Champions League är imponerande.

…Mario Götze och Marco Reus. Borussia Dortmunds mittfältspar är världens bästa enligt Franz Beckenbauer. Jag får hålla med, fyra mål och fem assist har de stått för tillsammans.

…Sjachtar Donetsk som spelar en härligt offensiv fotboll, visar inte mycket respekt för de stora lagen.

…BATE Borisovs knall på hemmaplan mot FC Bayern – vad i hela världen hände egentligen?

…Montpelliers tränare som visade Huub Stevens fingret.

…Jerome Boateng som drar på sig ett onödigt rött kort mot BATE. Holger Badstuber är korsbandsskadad och i åttondelsfinalen tvingas Jupp Heynckes hitta på något i mittlåset.

…Dortmund-fansens tifo inför sista hemmamatchen mot City:

Och innan jag glömmer det: inget är officiellt ännu, men tyska tidningar skriver att CL-finalen 2015 spelas i Berlin.

***

Den tyska succén i Champions League är ett faktum. I kväll kan VfB Stuttgart se till att samtliga tyska Europa League-lag tar sig vidare. En vinst hemma mot norska Molde och allt är klart. Ska förstås inte bli några problem, men med tanke på hur många olika ansikten Bruno Labbadias lag har visat upp den här säsongen så är inget säkert.

Bayer Leverkusen, Borussia Mönchengladbach och Hannover 96 lär göra som lagen i Champions League och vila nyckelspelare.

Premier League måste på allvar se upp – fortsätter det så här passerar Bundesliga snart i Uefas ranking. Tysk fotboll mår fantastiskt bra.

/Wingren

I gårdagens inlägg nämnde jag som hastigast att TSG Hoffenheim har sparkat Markus Babbel. Tränaren är nu åter arbetslös och gårdagens tillkännagivande kom knappast som någon överraskning.

Babbel efterträdde Holger Stanislawski i februari 2012 – med hopp om att han skulle bidra med en stark röst och vilja i ett lite själlöst Hoffenheim. Han fick även äran att själv bygga om laget under sommaren då han fungerade som både tränare och sportchef. Nio spelare köptes in och klubben pratade om spel i Europa. Det här skulle bli säsongen då Hoffenheim åter blev ett lag – och ett slagfärdigt sådant.

30-årige Tim Wiese får statuera ett exempel över Markus Babbels misslyckande. Den förre landslagsmålvakten var ett av många namnkunniga nyförvärv. Eftersom att Wiese hämtades in sparkades Tom Starke ut. Något som jag aldrig kommer att förstå. Troligen handlade det om att Starke helt enkelt hade en för stark röst, han föll inte alltid Dietmar Hopp och andra inom klubben i smaken. Således skeppades han iväg till Bayern München där han nu trivs ganska bra med livet, även om han inte spelar så mycket fotboll längre.

Tim Wiese har varit ett problem för Hoffenheim hela säsongen. Han har bara gjort ett par bra insatser, många tabbar och har dessutom inte integrerats i laget. Och Wiese är ingen lätt typ att ha att göra med. Därför är det nu han som är sinnebilden för Babbels misslyckande.

Nu har klubbens nye sportchef Andreas Müller tryckt på ”reset”. Markus Babbel med assisterande tränare är borta. Ralf Kramer från U 23-laget tar över. Än en gång får alltså Babbel sparken i december (som i Hertha Berlin 2011 och VfB Stuttgart 2009).

Hoffenheim har spelat som en nedflyttningskandidat den här säsongen. Talande för Babbels problem har även varit att startelvan aldrig har sett likadan ut, att han har tvingats till tidiga byten. Något grundkoncept har inte gått att se. Babbel har varit en reagerande tränare sedan februari 2012 – det håller inte för en klubb som satsar mot Europa.

Tolv poäng på 15 matcher den här säsongen. 36 insläppta mål. Müller var sannerligen tvungen att göra något. Faktum är att Markus Babbel bara vunnit sju av 29 matcher som tränare för Hoffenheim, 14 har slutat med förlust. Nu återstår det att se vad Ralf Kramer kan göra åt situationen.

Vad som händer med Markus Babbel nu är frågan, han lämnade Berlin som en tränare med gott rykte men med en infekterad kamp i bagaget. Nu frågar man sig hur lämplig den förre storspelaren är som tränare. Sejouren i TSG Hoffenheim har varit allt annat än personlig marknadsföring.

Personligen kan jag tycka att spelarmaterialet i Hoffenheim ska räcka ganska långt i Bundesliga. Kanske kan Kramer omgående få ut truppens potential, kanske kan Tim Wiese bli en jätte i målet. Det blir intressant att följa utvecklingen, det är en sak som är säker.

***

Det är tisdag och det kan bara betyda en sak: Champions League-fotboll.

I kväll reser Schalke 04 till Frankrike och Montpellier, en match där Schalke behöver tre poäng för att säkra gruppsegern före Arsenal. Och de behöver tre poäng för att hela själen.

Borussia Dortmund tar emot ett Manchester City som spelar för äran, och kanske en Europa League-plats. BVB är redan klar gruppetta före Real Madrid, ett skadedrabbat hemmalag ska alltså försöka spela för fansen.

Bayern München möter i morgon BATE Borisov på Allianz Arena. Som ni säkert kommer ihåg kontrade BATE bort FC Bayern senast lagen möttes och nu behöver de tyska rekordmästarna en seger för att placera sig som etta i gruppen. Visserligen kan Valencia tappa poäng mot otroligt svaga Lille.

Det finns inte så mycket att säga om de tyska lagens matcher egentligen, på sätt och viss har allt redan blivit sagt. Det är en mäktig och imponerande uppvisning vi har fått se – samtliga tyska lag är redan vidare i Champions League.

Men låt oss ta en titt på Schalke 04, det har ändå varit så mycket Dortmund och FC Bayern i bloggen på sistone. Gelsenkirchen-laget har gjort det bra i CL så här långt och har välförtjänt säkrat en plats i åttondelsfinalerna till våren. Men det är en jäkla tur att Schalke redan är klart för nästa fas. Jag är inte så säker på att de hade fixat uppgiften i Frankrike annars. Maskineriet hackar för tillfället – och då har tränare Huub Stevens åter börjat knorra och morra.

Den holländske tränaren är en ikon i Gelsenkirchen. Han blev framröstad till århundradets tränare av fansen, han tog klubben till en Uefa Cup-titel 1997. Han återvände när Ralf Rangnick gick in i väggen i början av förra säsongen och han lyckades väldigt bra. Dessutom framstod han ofta som en ny och mer harmonisk människa. Stevens är inte direkt känd för sitt goda humör.

Men det märktes inte mycket av det, visst kunde han svara med en gliring eller två på presskonferenser och i intervjuer, visst kunde han bli upprörd för en stund som vilken annan tränare som helst. Det var dock en lyckligare Stevens vi fick se.

Och det var en Huub Stevens som fick en hel sommar på sig att jobba med laget inför den här säsongen. Det har, minst sagt, märkts. Plötsligt har han fått de kvalitativa spelarna i truppen att prestera och han har nött in det defensiva spelet i perfektion. Precis som det ska vara när Stevens styr skutan – nollan ska stå.

De senaste veckorna har dock något hänt. Stevens verkar lika omedgörlig som vissa spelare. Klaas-Jan Huntelaar har inte förlängt sitt utgående kontrakt, inte heller Lewis Holtby. Det är två stöttepelare i laget. Stevens kontrakt går också ut efter säsongen och inte heller i det fallet råder det klarhet.

”Vi kommer att sätta oss ner någon gång och diskutera i lugn och ro”, säger sportchef Horst Heldt angående Stevens kontrakt.

Kanske är Huub Stevens upprörd över spelarna som inte kan bestämma sig, kanske är det så enkelt att han vill gå i pension. Något är det i varje fall som inte stämmer i Schalke just nu och Horst Heldt har mycket jobb framför sig.

Schalke har bara spelat in fem poäng på de senaste sex matcherna. Delar av publiken buar ut spelarna. Huub Stevens är på riktigt dåligt humör. Spelarna ser trötta ut, de saknar idéer i spelet. Är det det intensiva matchschemat som har tagit ut sin rätt eller vad är det som har gått snett i Schalke?

Nu ska jag inte blåsa upp det här till någon kris, för så långt är det verkligen inte gånget. Men fotbollens värld snurrar snabbt och något måste hända snart.

Skönt för Schalke att juluppehållet närmar sig, skönt för Schalke att man ligger fyra i Bundesliga. Och en förbannad tur att åttondelsfinalen redan är bokad i Champions League. En rejäl urladdning i kväll hade gjort laget gott.

/Wingren

Bayern München – Borussia Dortmund 1-1. En kraftmätning, en klassiker och höstens stormatch. Mötet mellan de två tyska giganterna bjöd på två helt olika halvlekar men när matchen var över visste egentligen ingen vad de skulle känna. Det fanns bara en sak som alla var rörande överens om: Dortmunds målvakt Roman Weidenfeller gjorde en kanoninsats.

Bayern München kom till spel utan Arjen Robben, men med ett lag i toppform. Ett lag som äntligen ville besegra de svart-gula från Dortmund. Bortalaget kom till spel utan lagkapten Sebastian Kehl, men med ett lag i god form. Ett lag som ville gripa tag i det där sista halmstrået.

Jürgen Klopp valde att spela med succétaktiken från Manchester. Jakub Blaszczykowski flyttade följaktligen in på det centrala mittfältet och stängde ned ytor tillsammans med Ilkay Gündogan och Sven Bender. Marco Reus, Mario Götze och Robert Lewandowski utgjorde en offensiv triangel.

Jupp Heynckes ställde som vanligt upp enligt 4-2-3-1 och satsade på ett tungt centralt mittfält med Javi Martinez och Bastian Schweinsteiger. Framåt skulle Franck Ribéry, Thomas Müller, Toni Kroos och Mario Mandzukic stå för kalaset.

Det blev ganska omgående uppenbart att det här är Tysklands två bästa lag, även om tabellen säger annorlunda. FC Bayern kickade igång sitt offensiva maskineri men det var egentligen bara Ribéry som lyckades komma någonstans då Dortmunds ständiga slit och smarta ställningsspel satte käppar i hjulen för hemmalaget. Och när bortalaget vann boll så ville man direkt framåt, men det var inte så lätt att uträtta något mot ett Bayern München som spelade smartare än låt säga Real Madrid eller Manchester City.

Problemet var helt enkelt att lagen är för bra i samtliga lagdelar – det blev en chansfattig första halvlek även om det hettade till stundtals. Lagen tog ut varandra.

I andra halvlek intensifierade Dortmund sina offensiva åtaganden och lyckades komma till bättre lägen och Manuel Neuer tvingades till några räddningar. Känslan lutade åt att Dortmund än en gång skulle beröva Bayern München på de där tre härliga poängen. Men i en match som spelas mellan två likvärdiga lag brukar individuella aktioner fälla avgörandet. Så även i lördags.

Efter 67 minuter lurade Toni Kroos bort Mats Hummels, hittade en lucka för skott och sköt in bollen i mål. Ett klassmål.

Det visade sig dock med all tydlighet att Borussia Dortmund var med i matchen, att de hade haft den där perioden innan målet. FC Bayern hade inför matchen vunnit 33 matcher på hemmaplan efter att ha gjort 1-0, men Dortmund ville annorlunda. Efter 74 minuter slår Reus en hörna och till sist dimper bollen ner hos Mario Götze som kontrollerar den och klipper till på halvvolley. 1-1 och otagbart för Neuer. Ironiskt nog var det just Toni Kroos som missade markeringen på Götze efter att tidigare ha gjort ett fenomenalt mål. Hans karriär i ett nötskal.

Efter det målet var det dock hemmalaget som tog över och ångade på för en seger. Det kändes tydligt att en vinst var det som gällde, som sig bör hemma på Allianz Arena. Nu var det i stället Roman Weidenfellers individuella prestationer som avgjorde matchen. Toni Kroos, Thomas Müller och Javi Martinez testade målvakten inom loppet av några minuter – och den ena paraden överglänste den andra. Matchen slutade 1-1 och efteråt var Weidenfeller namnet på allas läppar.

Vilket förstås berodde på att han gjorde en fantastisk match – men också eftersom att 1-1 var ett oklart resultat. Hur skulle spelare och ledare förhålla sig till det?

”Vi vet inte vad vi ska tycka”, sa Müller efter matchen, ”Du sitter i omklädningsrummet efter matchen och vet inte om du ska vara besviken”, sa Gomez. 1-1 innebär att Bayern München fortsatt har elva poäng mer än Borussia Dortmund. Således är ligatiteln i trygga händer även efter matchen. Men det var också den femte ligamatchen mot Dortmund som inte slutade med tre poäng för rekordmästarna, å andra sidan är ett vunnet poäng bättre än tre förlorade.

I Dortmund-lägret var det lite samma sak. Å ena sidan har man ännu inte förlorat mot FC Bayern på fem ligamatcher, å andra sidan är troligtvis ligatiteln utom räckhåll nu. ”Bara att erkänna att Bayern är en klass för sig, de vinner ligan”, sa ordförande Hans-Joachim Watzke.

Svåra känslor att ta på alltså. Då var det enklare att prata om målvakten som avgjorde matchen i slutet.

”Han räddade resultatet för oss”, sa Jürgen Klopp. ”Han gjorde några otroliga räddningar. Jag måste vara ärlig: jag vet inte vad han måste göra för att få en chans i landslaget”, sa Jupp Heynckes. ”Högsta klass”, sa Uli Hoeneß.

Oliver Kahn dundrade även på i tv om att Weidenfeller förtjänar en plats i landslaget hos Joachim Löw. Och enligt fotbollsmagasinet kicker har Weidenfeller varit ligans bäste målvakt de senaste fem säsongerna (om vi tittar på snittbetyg).

Vad har då Joachim Löw att säga om situationen? Tabloiden Bild ringde förstås upp och frågade förbundskaptenen: ”Manuel Neuer är utan tvekan nummer ett. Han har vårt fulla förtroende. Efter EM ville vi testa de unga målvakterna med Zieler och ter Stegen. Nyligen gav vi åter en erfaren målvakt chansen med René Adler. Det är ingen fråga om att även Roman Weidenfeller har presterat starkt de senaste två åren. På målvaktssituationen har vi ett lyxproblem. Vi måste bestämma oss på nytt först när en turnering närmar sig, med andra ord VM i Brasilien. Vem vi testar fram tills dess kan jag inte svara på i dag”, säger Löw.

Roman Weidenfellers svar på frågan om landslaget (vilket länge har varit hans dröm): ”Det har vi pratat tillräckligt om under de senaste veckorna, månaderna och åren”, säger han.

Han har däremot ett annat svar på 1-1-resultatet: ”Inget är någonsin över efter 15 omgångar. Vi är tillräckligt bra för att få saker att hända”, sa han efter matchen.

Kanske är Karl-Heinz Rummenigge inne på samma sak: ”De är äkta konkurrenter. Det är fakta”, sa han.

Vad jag tycker? Givetvis borde väl Roman Weidenfeller få en chans i landslaget, men han kommer definitivt inte förbi Manuel Neuer ändå.

När det gäller matchresultatet kan jag väl konstatera att det var rättvist, om än lite lyckligt för Dortmund, och att andra halvlek bjöd på mycket mer toppmatch än första. Det är klart att 1-1 möjligtvis innebär att Borussia Dortmund kan inleda någon galen serie som förra säsongen och satsa på ligatiteln – men säsongens upplaga av Bayern München är för starkt. Det är en väsentlig skillnad mellan årets och fjolårets FC Bayern. De har förmågan att prestera på topp match efter match oavsett turnering.

Det tråkigaste vi tar med oss från matchen är förstås Holger Badstubers korsbandsskada. Nu blir mittbacken borta i cirka sex månader. Inga nyförvärv är planerade.

Även Dortmunds mittback Neven Subotic skadade sig och tvingades utgå, men det rör sig om en lindrigare skada. Återstår dock att se om höstsäsongen tar slut i förtid för serben.

Anmärkningsvärt är också att den här maktkampen spelades klart utan något kort. Inte ens ett gult kort halades fram under matchen. ”Gentlemännens match”.

Så har den här helgen kommit och gott. Adventsljusstakarna är framme, FC Bayern har ännu inte lyckats vinna mot Dortmund, Dortmund har ännu inte lyckats få kontakt med FC Bayern i tabelltoppen.

Det jag framför allt väljer att ta med mig från helgen är dock det faktum att Tyskland just nu har två av Europas bästa fotbollslag. Det är riktigt roligt.

Och för er som inte redan har läst det på twitter: TSG Hoffenheim sparkade Markus Babbel i dag. Inte en dag för tidigt, även om det alltid är tråkigt. Två tränare har fått lämna hittills alltså – och talande nog tränarna för två satsande klubbar.

Bundesliga omgång 15:

Fortuna Düsseldorf – Eintracht Frankfurt 4-0
Schalke 04 – Borussia Mönchengladbach 1-1
Bayer Leverkusen – 1. FC Nürnberg 1-0
FSV Mainz 05 – Hannover 96 2-1
FC Augsburg – SC Freiburg 1-1
Greuther Fürth – VfB Stuttgart 0-1
Bayern München – Borussia Dortmund 1-1
TSG Hoffenheim – Werder Bremen 1-4
VfL Wolfsburg – Hamburger SV 1-1

/Wingren

Så var den helgen kommen. Adventsljusstakar plockas fram, julskivor spelas i stugorna och tomten har börjat ögna igenom listan med alla de barn som har varit snälla. Faktum är dock att vi alla måste ha varit fantastiskt snälla då vi bjuds på en tidig julklapp. I morgon, lördag, tar de tyska rekordmästarna Bayern München emot de regerande mästarna Borussia Dortmund. Behöver jag ens påpeka att Allianz Arena kommer att vara fullsatt? Nej, tänkte väl det.

Tungviktsmötet mellan Tysklands två giganter slår ett nytt Bundesliga-rekord. Matchen kommer att tv-sändas i – nästan – hela världen. 203 länder närmare bestämt. Det är förstås inte bara ett kvitto på hur intressant och stort det här mötet är, det är ett kvitto på hur fint den tyska ligan har utvecklats. Fler och fler får upp ögonen för den fotboll som spelas, nej, stormas här, den passionerade publiken, de storslagna arenorna och de sunda fotbollsklubbarna. Det är ett kvitto på hur bra ligaförbundet har jobbat med marknadsföringen av produkten Bundesliga. Tysk fotboll mår bättre än på mycket länge. Och just Bayern München och Borussia Dortmund är förträffliga exempel på det.

Det finns förstås en hake, en oönskad sådan. Den där absoluta nerven, den där x-faktorn som kan vända upp och ned på en hel säsong saknas. Det är Bayern Münchens fel. De har helt enkelt varit på tok för jävla bra den här säsongen. Jupp Heynckes lag leder ligan med tio poäng före Bayer Leverkusen, elva poäng före Borussia Dortmund.

Lördagens match blir mer en maktkamp, ett prestigemöte. Nog så trevligt, givetvis.

Å andra sidan är fotboll just fotboll och bollen är i princip rund. Allt kan fortfarande hända, det finns en oförutsägbarhet i den här sporten som gör att vi älskar den. Ponera att Dortmund åker till Allianz Arena och tvålar dit FC Bayern – hur reagerar ligaledarna då? Smyger sig frustration och nerver på? Eller borstar spelarna bara av sig, rätar på kragen och kör vidare? Mycket möjligt, men då kan en formdipp plötsligt uppenbara sig i april i stället. Det enda vi egentligen vet är att vi inte kan vara säkra på någonting.

Och vad är det som säger att inte Bayer Leverkusen blir omgångens största vinnare?

Med det sagt vill jag dock påstå att Bayern München har ligatiteln i en liten ask. Om de dessutom vinner på lördag så slänger de ner den där salladsskålen till trofé i en gigantisk skattkista , låser den och kastar bort nyckeln.

Borussia Dortmunds lagkapten Sebastian Kehl missar stormötet. Bayern Münchens ädeltekniker Arjen Robben är också skadad. Mario Götze och Ilkay Gündogan är tveksamma till spel för Dortmund. Tuffe Luiz Gustavo saknas på FC Bayerns mittfält. Förhoppningsvis ska väl dock Götze och Gündogan kunna spela vilket hade varit nyttigt för matchen. Vi vill inte behöva lyssna till ursäkter, vi vill se stjärnorna sprudla av liv. Vi vill se en maktkamp inom tysk fotboll.

Borussia Dortmund har sårat Bayern-själen två säsonger i rad. Jürgen Klopp och hans Dortmund har vunnit de fyra senaste ligamatcherna, tagit två ligatitlar och dessutom segrat i finalen av DFB-Pokal mot FC Bayern. På ett fräckt, snabbt och frejdigt sätt. Det kan förstås inte accepteras i München och lördagens match handlar om så mycket mer än tre poäng i ligastriden – det handlar om upprättelse. Och det ser onekligen ganska bra ut för ligasuveränerna FC Bayern inför matchen. De har varit dominanta i Bundesliga och spelar med en annan självklarhet, en annan drift. De har en otrolig kvalitet i laget den här säsongen och bredden är häpnadsväckande, något som saknades för ett år sedan. Dortmund och München har bytt plats i det avseendet. Nu är det laget från södra Tyskland som vinner matcher med hjälp av bänken, som höjer den interna konkurrensen vid skador.

Så se till att avboka era åtaganden, fejka sjukdom om så krävs. Kyl en öl eller två, släng ihop lite currywurst och köp en vetekringla. Sätt er i tv-soffan och låt det finaste tysk fotboll kan erbjuda för tillfället skölja över er. Det blir inte mycket bättre än så här en kall lördag i december. Det smäller i München på lördag.

Bundesliga omgång 15:

Fredag 20:30

Fortuna Düsseldorf – Eintracht Frankfurt
Det var heta scener när lagen möttes under våren i 2. Bundesliga, känslorna kokade över. Det kan alltså bli en intensiv match i kväll när de båda nykomlingarna drabbar samman. Frankfurt och Veh har försvarsproblem med skadade Anderson, dessutom är kapten Schwegler avstängd. Frankfurt såg inte bra ut senast mot Mainz i 1-3-förlusten. Düsseldorf tankade välbehövligt självförtroende när de spelade 1-1 borta mot mästarna.

Lördag 15:30

Schalke 04 – Borussia Mönchengladbach
Schalke har åkt på några tunga förluster på bortaplan men är ännu obesegrade hemma i Gelsenkirchen. Intressant nog har Gladbach trivts bra på bortaplan utan någon förlust de fyra senaste bortamatcherna. Schalke har sett en aning segt ut nu under hösten och skulle säkert må bra av ett juluppehåll snarast möjligt. Gladbach lyckades vinna mot Wolfsburg trots att de var totalt underlägsna spelmässigt – upprepar det scenariot sig?

Bayer Leverkusen – 1. FC Nürnberg
Wollscheid och Hegeler spelade i Nürnberg förra säsongen, nu håller de till i Leverkusen som har gått och blivit Bayern-jägare nummer ett. Leverkusens 4-1-seger mot Bremen var imponerande att skåda, ett kvitto på hur bra laget kan vara. Nürnberg har sakteliga hittat formen och spelet igen och vann senast mot Hoffenheim. Leverkusen lär vara revanschsuget efter fjolårets bittra 0-3-förlust mot Heckings lag.

FSV Mainz 05 – Hannover 96
Mainz spelade bra mot Dortmund men förlorade trots det, senast mot Frankfurt såg det bättre ut med målskyttet och Tuchel tycks äntligen ha sammansvetsat laget likt säsongen 2010/11. Ynglingen Parker gjorde debut mot Frankfurt och harmonierade fint med Szalai på topp, Parker gjorde ett mål och ett assist. Hannover kunde äntligen vinna mot Fürth efter att tidigare ha förlorat två matcher. Slomkas lag är åter med och konkurrerar om de ack så åtråvärda Europa-platserna.

FC Augsburg – SC Freiburg
Markus Weinzierls jobb hänger på en skör tråd och nu väntar en hårdknäckt nöt i form av Freiburg. Augsburg har bara tagit en poäng på de senaste fem matcherna och lider dessutom av skadeproblem. Ingen enkel uppgift för den nye tränaren att vända på trenden. Freiburg å andra sidan var obesegrat i fem matcher innan FC Bayern blev ett nummer för stort i 0-2-förlusten. I samma match fick Diagne rött kort, Caligiuri fick sitt femte gula. Tunga bortfall för tränare Streich.

Greuther Fürth – VfB Stuttgart
Fürth spelade återigen bra fotboll mot Hannover men har det svårt framför mål – följaktligen slutade matchen med en 0-2-förlust för nykomlingen. Fürth har nu tolv matcher i rad utan seger, ett tung facit. Stuttgart inledde matchen mot Augsburg bra men tappade greppet om de tre poängen allt mer, till sist kunde dock Labbadias killar fira en seger. För den gode Bruno Labbadia blir det ett kärt återseende med arbetsgivaren som han lämnade 2008.

Lördag 18:30

Bayern München – Borussia Dortmund
Och så var det dags för höstens match – som dessvärre inte blir så nervkittlande som vi hade hoppats. Det är väl utan tvekan så att Dortmund bara måste vinna om de vill ha något att säga till om i titelstriden. FC Bayern har elva poängs försprång inför matchen och ett lag fyllt av självförtroende. Dortmund gick på pumpen hemma mot Fortuna Düsseldorf och fick bara en poäng med sig. Jürgen Klopp hoppas att de skadade landslagsspelarna Götze, Hummels och Gündogan kan medverka i stormatchen, men det står ännu ett frågetecken bakom deras namn. Bayern har en revansch att utkräva efter fyra ligaförluster i rad mot Dortmund. Robben missar definitivt matchen enligt dagens rapporter. Förbered er på en knall.

Söndag 15:30

TSG Hoffenheim – Werder Bremen
Markus Babbel får alltså fortsatt förtroende, åtminstone en match till. Tränaren har suttit på Hoffenheims bänk i 28 Bundesliga-matcher och kan endast stoltsera med sju (!) segrar. Ett på tok för magert resultat för en klubb som Hoffenheim, särskilt med tanke på sommarens spelarköp. I Bremen fortsätter berg- och dalbanan. Stolta segrar blandas med svaga kryss och hårresande förluster. 1-4 senast mot Leverkusen och än en gång bar försvaret en stor skuld. En viktig match för två lag som söker sin plats i Tyskland.

Söndag 17:30

VfL Wolfsburg – Hamburger SV
Wolfsburg har spelat mycket bättre under Köstners ledning, men 0-2-förlusten mot Gladbach var onödig och den sved. Laget ligger ännu i tabellens källare. När omgångens sista match ska spelas är det möjligt att Wolfsburg ligger på en kvalplats. Hamburg bevisade mot Schalke att de kan vinna även utan van der Vaart. Hans ersättare, Arslan, drog dock på sig sitt femte gula kort och tränare Fink tvingas tänka om på nytt. Tre stora poäng står på spel.

/Wingren

Jag har följt tysk fotboll i många år nu och även om Werder Bremen, Bayern München och Bayer Leverkusen tog sig till åttondelsfinal säsongen 2004/05 så är det här något alldeles extra. Jag måste nypa mig lite i armen.

Alla tyska lag är vidare. Schalke, Dortmund och Bayern. Alla ska de spela åttondelsfinal i Champions League. Vansinne. Bundesliga rockar Europa.

Bayern München styrde skutan i hamn i tisdags. Inte helt övertygande, men smart och tillräckligt. 1-1 borta mot Valencia räckte.

Schalke 04 visade prov på tålamod, styrde spelet mot Olympiakos men saknade den där genomslagskraften. Till sist fick Fuchs på ett fint långskott och det stod 1-0. Välförtjänt, men knappast bländande. Huub Stevens lyckades dock ruska tillräckligt med liv i spelarna efter 0-2-förlusten mot Bayer Leverkusen. Det räckte, tre viktiga poäng spelades in.

Det är dock Borussia Dortmund som har målat det största och fetaste utropstecknet i Champions League den här säsongen. Kollega Erik Niva har redan skrivit bra om det, men även jag måste förstås stämma in i hyllningskören.

Dortmund hamnade i grupp D – dödens grupp – med ligamästarna från Spanien, England och Holland. Utdömda på förhand av många, själv trodde jag att en andraplats var möjlig, men tredjeplatsen kändes troligare. Inte fan trodde jag att Dortmund skulle stå som klara gruppsegrare innan hemmamatchen mot Manchester City. Det är galet egentligen. Med tanke på hur katastrofalt det oerfarna Dortmund-laget uppträdde i CL förra säsongen så kändes en åttondelsfinal ganska långt bort.

Det fanns orosmoln på den förr så förorenade Ruhr-himmelen. Matcherna mot City och Real Madrid hade varit excellenta, välspelade, smarta. Hemmamatchen mot Ajax har faktiskt varit den svåraste matchen för Dortmund, trots 1-0-vinsten. Det fanns en oro för att det skulle upprepa sig, en oro att Dortmund skulle få det svårt när de själva var favoriter i matchen.

De tyska mästarna visade att det inte fanns någon anledning till oro.

Jürgen Klopp skickade ut elva spelare, ett sammansvetsat kollektiv. De brydde sig inte om att äga bollen, de sprang kopiöst, störde sina motståndare och täckte ytor. När de stötte upp och vann boll gick det snabbt framåt. Blixtsnabbt. Och för första gången sedan Klopp tog över Dortmund var det även en uppvisning i effektivitet. Reus, Götze och Lewandowski x 2 satte sina chanser. Sex skott, fyra mål. Ett Dortmund som vi aldrig tidigare har sett.

Och så Mario Götze. Vilken kille. 20 år gammal och bäst på plan. Jag skrev ett dokument om honom för ett och ett halvt år sedan. Han var bra då, man såg ett geni lura i en pojkes kropp. I dag är han på allas läppar. Han är ett fotbollsgeni. Ett mål och tre framspelningar. Det är ett okej facit. Minst sagt. Han är redan en spelare av världsklass. Jag vet inte om jag ens vågar tänka på hur bra han kan bli om han fortsätter att utvecklas så här. Magi. Det här är en av många anledningar till att vi tittar på fotboll – till att vi lever fotboll.

Snart borde det väl dock vara dags för spelarna i Borussia Dortmund att bära hjälm under matcherna.

Bundesliga rockar alltså Europa. De tre Champions League-lagen har representerat tysk fotboll på allra bästa vis. Jag kan bara lyfta på hatten och åter nypa mig i armen. Tack för den här upplevelsen, den här uppvisningen.

Bayer Leverkusen och Hannover 96 är redan klara för avancemang till nästa runda i Europa League. I kväll har Borussia Mönchengladbach och VfB Stuttgart chansen att göra dem sällskap. Får sju av sju tyska lag övervintra i Europa?

/Wingren

Det var inte någon uppvisning i går, det var ingen show. Men resultatet fick de med sig, grabbarna från södra Tyskland. Biljett till åttondelsfinalen är fixad – nu är frågan om det blir som etta eller tvåa.

Valencia förtjänar beröm för insatsen, de spelade bra mot ett Bayern München som var en man mer på plan i drygt en timme. Att då ta ledningen, skapa en del chanser och hålla upp spelet väl förtjänar beröm. Egentligen vaknade Valencia till först när det röda kortet gjorde sitt framträdande, innan dess hade tyskarna varit det bättre laget. Sammanfattningsvis: ett välförtjänt kryss som båda klubbarna kan vara nöjda med. Även Valencia är klart för åttondelsfinal, och det vet ni att det är viktigt.

Men vad fasen är det med Bayern München och november? Varför hamnar laget så ofta i en svacka just då? Okej att Luiz Gustavo och Jerome Boateng saknades, okej att Franck Ribéry spelade med smärtor och hade en dålig dag. Det är inte bara det. Känslan är att någon seg hinna lägger sig över de tyska rekordmästarna när höstmörkret är som mest deprimerande. Jag är likadan själv, jag vantrivs. Ett fotbollslag ska helt inte drabbas av höstdepressioner dock. Nej, det är konstigt, men också alldeles uppenbart hur mycket Ribéry betyder för FC Bayerns spel.

Karl-Heinz Rummenigge har erkänt att så är fallet. Laget är lite väl beroende av Ribéry, men han menar också att samtliga storlag har dessa betydande nyckelspelare. Vi fick även se Mario Gomez göra comeback i går och det var han som serverade Thomas Müller till 1-1-målet.

För att återgå till tidigare resonemang om november: låt oss minnas inledningen av säsongen. Då kunde Jupp Heynckes rotera bäst han ville och kompensera skador med likvärdig kvalitet. Truppen har inte förändrats, det borde ännu vara lika lekande lätt. Det borde gå att spela bra fotboll i 90 minuter även om Ribéry är blek. Men inte i november, tydligen.

FC Bayern gjorde alltså jobbet och behöver inte svettas och våndas inför gruppspelets sista match. Grattis.

Och för er som undrar: David Alaba säger att han mår bra, inget gick sönder i smällen.

Schalke 04 och Borussia Dortmund vill förstås upprepa FC Bayerns bedrift. Båda klubbarna har chansen att bli klara för åttondelsfinalerna i kväll.

För Borussia Dortmund räcker det med en poäng borta mot Ajax. Inte en enkel uppgift, men en uppgift Jürgen Klopps lag bör klara av. Intressant blir att se vem som får ”den lediga platsen” på det offensiva mittfältet. Marco Reus och Mario Götze är givna – men blir det Jakub Blaszczykowski eller Kevin Großkreutz som tar sista startplatsen? Inte Ivan Perisic, väl? De tyska mästarna har sagt att de kommer att gå för en vinst, de känner inte till något annat. Tyska lag brukar dock ha det svårt i Amsterdam, Ajax har vunnit tolv av 13 hemmamatcher mot Bundesliga-lag.

Om Schalke 04 vinner hemma mot ett formstarkt Olympiakos är Ruhrklubben i åttondelsfinal. Men en del har hänt sedan lagen möttes i september. Huub Stevens lag gick och förlorade mot Bayer Leverkusen i helgen, en match där Schalke spelade uselt. Olympiakos däremot har verkligen hittat formen och har tio segrar samt ett kryss på elva matcher i ligan. ”Vi har lagt matchen bakom oss. Vi vet att allt som kan gå snett gick snett mot Leverkusen. Nu gäller det att åter trampa på gaspedalen och enbart fokusera på matchen mot Olympiakos”, säger mittfältaren Roman Neustädter. Om Schalke lyckas med det, och med tanke på att matchen spelas hemma i Gelsenkirchen, ja, då är inte en vinst för mycket begärt.

Det är förstås helt underbart att bollen är rund, som vanligt. Precis allt kan hända i kväll. Jag hoppas att vi har tre tyska lag i åttondelsfinal klockan 22:40.

/Wingren

Tre tyska lag i Champions League. Tre tyska lag som kan bli klara för åttondelsfinal redan den här omgången. Tre tyska lag som har imponerat. Tre tyska lag som vill smasha till den där matchbollen för att undvika en ”liten final” i sista omgången. Tre tyska lag som ännu kan tappa allt.

Och så har vi ett spanskt lag som inte förtjänar att spela fotboll, som inte förtjänar att ta upp en plats i Champions League. Äsch, det var kanske lite tillspetsat, lite magstarkt. Jag vet inte. Jag är bara så oerhört trött på ekonomiskt ansvarslösa fotbollsföreningar, än värre blir det i en tid då delar av Europa står vid ruinens brant. Valencia hamnar ofta i skymundan när vi diskuterar ekonomisk fotbollspolitik. De har ingen rik investerare som gör folk upprörda – men de har skulder. Jag är väl medveten om att det spanska ligasystemet inte ser ut som det tyska. Men varför gör det inte det? Landet lider, arbetslösheten är hög. Pengarna sinar. En sund ekonomi, eller åtminstone en väldigt strikt och detaljerad plan för att lösa problemen, borde vara ett krav för att erhålla den licens som berättigar laget till spel i högstaligan. Det hade varit så enkelt och så sunt.

I Spaniens tredje största stad Valencia håller Bayern Münchens motståndare för kvällen till. Klubben Valencia är en motpol till FC Bayern. Här har vi en klubb i ekonomiskt kaos, FC Bayern däremot har ett av de största sparkonton i fotbollsvärlden. När man bestämde sig för att flytta från gamla Olympiastadion till nybyggda och moderna Allianz Arena visste man vad man gjorde. Uli Hoeneß var tvärsäker på att ekonomin skulle gå ihop och att man skulle kunna betala av skulderna i tid – eller till och med innan.

Valencia däremot, som då styrdes av president Juan Soler, tog sig vatten över huvudet. I ärlighetens namn var det som skedde ganska likt det som hände med Borussia Dortmund i Tyskland. Skillnaden är att Dortmund tvingades börja om och sanera sina skulder och ligga väldigt lågt. Valencia är fortsatt i kaos, så kaotiskt att ingen riktigt vet hur stora skulderna är längre. Experter uppskattar klubbens skulder till någonstans mellan 200 och 400 miljoner euro. Om jag kan komma ett antal seriösa klubbar som förtjänar en plats i Europas finrum i stället? Ja.

Juan Soler led av storhetsvansinne, precis som hönshuvudena i Dortmund. När Valencia hade vunnit ligan och Uefa Cupen 2004 började Solo planera för klubbens ekonomiska undergång. Han ville vinna fler titlar, bli en riktig storklubb. Så inledde han projektet Nou Mestalla – nya Mestalla – ett dyrt projekt. Han räknade med att sälja gamla stadion, fin mark i mitten av stan. Det skulle finansiera det redan påbörjade nybygget. Givetvis slutade det med att han inte hittade någon att lasta över den gamla arenan, och marken den står på, på. I februari 2009 avbröt klubben projektet. Nu står ett betongskelett och spökar i staden, en arena som är klar till 80 procent. Om Valencia någonsin kommer att spela sin fotboll där är högst oklart.

Soler är givetvis inte president längre. Nu sköter Manuel Llorente projektet Valencia. Och det är inte så att han och klubben är helt blinda. Han tvingas jobba med ett enormt skuldberg, sälja spelare som David Silva, Juan Mata och David Villa. På grund av ekonomin förstås. Det existerar något som tycks likna skuldsanering. Sparpaket. Helt naturligt. Men det är inte så att saneringen känns helhjärtad, Spanien-expeterna där ute får mer än gärna rätta mig förstås. Men grejen är ju den att, skulderna till trots, Valencia köper ännu spelare. I somras kom Canales, Gago och Cissokho exempelvis. Okej att Valencia inte spenderade mer än vad de sålde för, men sju miljoner euros överskott på transferaktiviteter klingar inte seriöst. Samtidigt måste förstås Valencia hålla sig kvar i toppskiktet och då krävs en viss kvalitet – de har inte råd att missa spel i Champions League. Det är en överjäkligt tråkig situation för klubben, helt klart.

Nu när jag har skrivit det här undrar jag själv vad jag vill ha sagt. Jag hyser inget agg mot Valencia som klubb, inte dess supportrar och inte spelarna. Men jag hyser agg mot den här vidrigt äckliga situationen som så många klubbar sitter i. Det är inte okej, det borde inte få vara okej.

Om Valencia vinner i kväll är laget klart för åttondelsfinal, det hade varit en otrolig lättnad för klubben. Även Bayern München siktar förstås på att vinna, skulle då Lille också ta en poäng mot BATE är förstaplatsen klar. Möjligtvis får vi också se Mario Gomez göra comeback och förhoppningsvis kan den småskadade trollkonstnären Franck Ribéry spela från start.

Det kan bli en väldigt underhållande match mellan två otroligt olika klubbar.

/Wingren

Det känns självklart att Stefan Kießling förtjänar ett omnämnande här på bloggen efter helgen. Anfallaren spelar för Bayer Leverkusen och var högst delaktig när laget krossade Schalke 04, åtminstone en spelmässig kross. Matchen slutade 2-0 till Leverkusen och Kießling passade även på att bränna en straff.

Det här är en anfallare som har gjort 21 mål under 2012 – det är fler än vad någon annan Bundesliga-spelare mäktat med det här kalenderåret. Han kämpar hårt och deltar i speluppbyggnaden, han kan ta ned och fördela bollar. Okej, han är inte fotbollens svar på Jesus, han är inte heller ligans störste stjärna eller bästa anfallare. Men han levererar, han gör mål och han kämpar.

När Tyskland träningsspelade mot Holland i onsdags valde Joachim Löw att spela utan anfallare, i stället för att nominera Kießling. Mario Gomez och Miroslav Klose var skadade, Mario Götze fick spela på topp i stället.

Löw sa att ”jag har registrerat Kießlings prestationer”. Det måste helt enkelt ligga en hund begraven någonstans.

Stefan Kießling gjorde det bra under helgen, men låt oss inte glömma bort en spelare som har lyft sig flera nivåer och som nu styr och ställer i sitt lags offensiv. Alexander Meier – Alexander den store. För många av er kanske Alex Meier klingar mer bekant.

Eintracht Frankfurt-spelaren har hunnit bli 29 år gammal. Med en längd på 196 centimeter och en respektingivande kroppshydda är han inte urtypen av en modern offensiv mittfältare. De flesta som tar hand om den där positionen är små, tekniska och snabba i vändningarna.

Men Alexander Meier, eller Alex Meier, förfogar också över en förvånansvärt fin teknik och ett gott spelsinne. Ett vansinnigt avslut och tuffa armbågar. Han har alltid varit en personlig favorit, men aldrig förr har han varit så här bra. Han har länge haft förmågan att blixtra till, prestera på topp. Matchen efter har allt för ofta varit katastrof. Den här säsongen har vi sett något annat, vi har sett en mogen Alex Meier. En Meier som gör de viktiga målen för Frankfurt, en Meier som gör de vackra målen. En Meier som tar ansvar och som inte blir osynlig i tid och otid.

Vi har fått se en Alex Meier som har gjort nio mål och två assist på 12 matcher i Bundesliga. En Meier vars mål som i allra högsta grad har inbringat flertalet Frankfurt-poäng. En placeringen i mitten av tabellen hade säkert kunna vara verkligheten utan Meier. Nu ligger nykomlingen trea i Bundesliga.

Sedan Eintracht Frankfurt värvade Meier från Hamburger SV 2005 har han varit en målfarlig mittfältare, det råder det inget tvivel om. Det har dock inte varit ovanligt med burop riktade mot Meier, supportrarna visste vad han kunde, men han visade det för sällan. Det skapar frustration.

Så kom nye tränaren Armin Veh när Eintracht skulle börja om i 2. Bundesliga förra säsongen. Veh hade visat intresse för Meier redan under sin tid som tränare i VfB Stuttgart. Nu skulle de två äntligen få jobba tillsammans. Och det har varit en framgångssaga.

Armin Veh utsåg Alex Meier till vicekapten, gav honom ansvar och förtroende. Något måste ha hänt med Meier sedan dess. Något så enkelt som att han har mognat, blivit vis. Jag tror det. Med 17 mål och åtta assist hjälpte han till att lyfta tillbaka Eintracht i Bundesliga.

Och nu står vi här efter 12 omgångar. Ett vansinnigt Eintracht Frankfurt har charmerat de flesta, en lidelsefylld Alex Meier leder skrällgänget framåt.

”Killen vet inte ens alltid själv vad han kan. Han kan så mycket”, sa Armin Veh för ett par veckor sedan.

Meier, med nummer 14 på ryggen, slog till två gånger om när matchen mot Augsburg började gunga. Nu är hans lag tre poäng rikare.

På tal om att slå till: titta på André Schürrle. Vilket mål människan gör.

Bundesliga omgång 12:

Borussia Dortmund – Greuther Fürth 3-1
Jürgen Klopp valde att vila stjärnan Reus för missnöjde Perisic, och det gick ju bra. Götze hade en stor gala under lördagen och började med att servera Lewandowski till 1-0 efter bara några minuter. Fürth slog dock till direkt mot ett passivt hemmaförsvar och Stieber lyfte in 1-1. Men efter det skärpte sig hemmalaget, men det kunde ändå gått åt skogen när Sararer träffade stolpen strax efter Lewandowskis straffmål. Innan halvtid dansade Götze genom försvaret, lurade målvakten och den sista försvararen innan han retfullt gjorde 3-1. I andra halvlek växlade Dortmund ner och spelade bara av matchen.

Borussia Mönchengladbach – VfB Stuttgart 1-2
Favres lag skulle äntligen ta det där klivet som innebär Europa-platser i tabellen. Men det klickar inte riktigt på hemmaplan och trots Stranzls 1-0-mål gled matchen ur händerna på det tidigare så säkra och stabila Gladbach. Harnik kvitterade och i andra halvlek tog till och med Labbadias Stuttgart över matchen. Brouwers, som kom in i halvtid, förlängde ett inlägg i eget mål och blev matchens syndabock, Stuttgarts hjälte förstås.

Hannover 96 – SC Freiburg 1-2
En välförtjänt vinst för Freiburg som inte alltid får med sig lika många poäng som deras insatser är värd. Men mot Hannover var Freiburg överlägset på alla plan – förutom att utnyttja chanserna. Schmid gjorde dock 0-1, men Abdellaoue kunde kvittera. Bortalaget blev dock inte knäckta och kunde senare göra 1-2 genom Rosenthal. En fin insats av Freiburg, förvånansvärt svagt av Hannover.

1. FC Nürnberg – Bayern München 1-1
Jupp Heynckes tvingades klara sig utan försäkringen Ribéry och Robben, han valde även att vila Lahm och Martinez och Pizarro fick också börja på bänken. Gomez får vänta på sin comeback i tävlingsmatch. FC Bayern gjorde dock ett tidigt 0-1-mål genom Mario Mandzukic – vem annars. Nürnberg verkade chockat men red ut den första halvleken. I andra såg inte Neuer helt övertygande ut när Feulner, tidigare i just FC Bayern och även Dortmund, gjorde 1-1. Efter målet blev hemmalaget riktigt energiskt och skapade fler chanser, men det blev inga fler mål. I stället fick Nürnberg nöta försvarsspel med en man mindre sista kvarten.

Hamburger SV – FSV Mainz 05 1-0
Hård kamp och få chanser under lång tid av matchen. Sydkoreanen Son, som äntligen tycks spela efter sin potential i Bundesliga, kunde dock göra 1-0 efter någon timme. Då fick Tuchel försöka mana på sina spelare att släppa på den defensiva handbromsen, men HSV lyckades försvara de tre poängen.

Eintracht Frankfurt – FC Augsburg 4-2
En match som präglades av dålig försvarsspel, av båda lag. Men också en match som präglades av Alex Meier. Jag har alltid beundrat Frankfurt-spelaren som är långt, stark, teknisk och målfarlig. Men den här säsongen har han varit enorm, på alla sätt. Lördagens match var inget undantag då han gjorde två mål. Mölders gjorde dock matchen första mål – men i fel mål. Aigner satte 2-0. Frankfurt ligger därmed fortsatt trea i tabellen.

Bayer Leverkusen – Schalke 04 2-0
Frankfurt och Dortmund gjorde jobbet – nu var det upp till Schalke att göra sitt, eller Leverkusen att ta chansen. Det är ingen hemlighet att det var det sistnämnda scenariot som inträffade – och som det gjorde det. Schürrle börjar äntligen hitta rätt i Leverkusen och efter hans 1-0-mål gasade hemmalaget på resten av matchen. En helt välförtjänt vinst av ett Leverkusen som spelar bra och effektiv fotboll i smyg, Hyypiä och Lewandowskis lag kan bli en riktig outsider om de kan putsa till vissa detaljer. Kießling gjorde 2-0 och lyckades även bränna en straff. I första halvlek hade förvisso Schalke skapat två fina chanser men Leno räddade mot Draxler och Holtby.

Werder Bremen – Fortuna Düsseldorf 2-1
Man blir nästan lite sugen på att börja snacka hockeytermer när vi analyserar Fortuna. Det är knappast första gången laget spelar svagt trots en man mer på planen, de måste helt enkelt bli bättre på powerplay, annars tappar man viktiga poäng. Düsseldorf tog dock ledningen tidigt i matchen då Langeneke gjorde 0-1 på straff. Resten av matchen var en härlig kamp och i andra halvlek lyckades Bremen växla upp tempot och Petersen gjorde 1-1. Med 13 minuter kvar blev Lukimya, tidigare i Düsseldorf, utvisad. Men ett fegt Fortuna lät i stället De Bruyne göra 2-1.

TSG Hoffenheim – VfL Wolfsburg 1-3
Wolfsburg, nu med Klaus Allofs som sportchef, spinner vidare på den goda formen efter Felix Magaths sorti. Å andra sidan bör jag poängtera att Hoffenheim är fortsatt svagt och jag kan inte för mitt liv förstå vad Babbel gör på den tränarbänken. Hasebe kunde göra 0-1 på en kontring tidigt i matchen, en felpass gav Dost möjligheten att göra sitt femte mål för säsongen. Salihovic brände en fin reduceringschans, även om Benaglio gjorde en fin räddning. Joselu hade sedan två fina chanser i andra halvlek men något mål blev det inte. I stället kunde Wolfsburg fortsätta skapa chanser och gjorde också 3-0 på en Naldo-frispark. Derdiyok putsade till siffrorna.

/Wingren