Tyska cupen är ljuvlig. Det händer något överallt. Spänning, dramatik, skönspel – men även skit. Tyvärr. Det finns mycket jag inte tycker om med den moderna fotbollen, givetvis finns det också mycket jag älskar. En sak jag hatar mer än något annat är filmningar och överdrivna förstärkningar. För det sker på plan, det påverkar spelet, resultatet och fotbollens skönhet.

Många gånger säger jag att rika snorvalpar förstör fotbollen mest. Ni vet de där människorna som köper en fotbollsklubb – med tradition och historia – bara för att ha ett lyxigt tidsfördriv. Och vi ska inte tala om hur det förstör för de klubbar som vill klara sig själva. Som vill värna om supportrarna, traditionen och identiteten.

Men kvällens cup-match mellan Hertha Berlin och Borussia Mönchengladbach fick mig att må dåligt, fick mig att spotta på fotbollen och fick mig att skrika ”skicka hem den råttan till Belgien eller Brasilien!”. Jag är inte stolt över det. Men jag hatar det.

En sak i taget dock. I går spelade Borussia Dortmund mot Holstein Kiel på en livsfarlig gräsmatta i Kiel. Det såg ut som Bambi på hal is, och skaderisken vill jag inte ens fundera över. Hur förbundet kunde tillåta spel på den gräsmattan övergår mitt förstånd. Det var ett skämt. Men Dortmund gjorde det bästa av situationen och segrade suveränt med 0-4. Målen gjordes av Lewandowski, Kagawa, Barrios och Perisic. Tränare Klopp kan vara nöjd. Holstein Kiel har anledning att låta flaggan segla högt – för de föll verkligen med den i topp.

Alldeles nyligen stod Greuther Fürth, från 2. Bundesliga, för en liten skräll. De slog ut nyrika TSG Hoffenheim och är alltså klart för semifinal. Matchen slutade 0-1. I första halvlek blev hemmalagets Marvin Compper utvisad, åtta minuter senare gjorde gästerna 0-1 genom Olivier Occean. Ridå ner för Hoffenheim och väldigt kul för lilla Fürth som verkligen upplever ett sportsligt uppsving.

I skrivande stund leker Bayern München med VfB Stuttgart – precis som vanligt i cupen alltså. 60 minuter är spelade och Bayern leder med 0-2 mot ett otroligt blekt Stuttgart. München ser bättre ut än vad de har gjort de senaste matcherna. Det är lättare, smartare, kvickare och säkrare. Men Stuttgart är riktigt dåliga ärligt talat. Bruno Labbadia-förbannelsen lever vidare. Han lyckas inte med sina lag under våren. Givetvis skönt för München dock som behövde tanka lite nytt självförtroende – och vad kan vara bättre än att spela ut en Bundesliga-konkurrent?

Och så Hertha Berlin mot Borussia Mönchengladbach då. Berlin spelade väldigt piggt, fräckt och vågat. Visserligen kom Mönchengladbach in i matchen mot slutet – men huvudstadsklubben hade varit en välförtjänt segrare. Så blev det inte. 0-0 stod det och matchen gick till förlängning.

I förlängningen var Berlin en aning tröttare, men å andra sidan ungefär lika farliga framåt som Gladbach. Berlin ville framåt, de försökte. Allt det där dog dock. Gladbachs belgiske och brasilianske anfallare, Igor de Camargo, tryckte till mittbacken Roman Hubnik i ryggen. Inget speciellt med det. Men Hubnik blev arg och sur och rusade fram till nummer 18. Han ville sätta honom på plats. Han satte näsan mot Camargo som extremt teatralistiskt föll ihop och hade väldigt ont. Domaren gick på det och blåste straff och visade Hubnik det röda kortet – matchen var över. Det var sorgligt att se. Det är sådant beteende som sakta men säkert dödar den fotboll vi älskar.

En ful och osportslig aktion, en filmning, avgjorde alltså en kvartsfinal som så långt hade varit väldigt spännande. Visst, Hubnik hade inte behövt rusa mot Camargo, det var väl onödigt. Men fotboll är känslor och en del måste tillåtas. Det är ju det vi älskar. Men sånt här hatar jag. Det hör inte hemma i fotbollen. Nej, i kväll lider jag med Berlin och Hubnik. De blev blåsta på en dröm. Kanske hade det slutat med förlust ändå, men det kommer vi aldrig att få veta. Camargo får gärna packa sin väskor och sticka hem till Belgien, eller Brasilien om han trivs bättre där. Eller passar Italien eller Spanien bättre kanske? Jag säger inte att det inte filmas eller förstärks i tysk fotboll. Men det var längesedan vi såg något så här avgörande och uppenbart skådespeleri. Jag tycker att det här känns mer accepterat i Italien och Spanien. Men sjukdomen sprider sig.

This just in: Michael Skibbe, Berlins tränare, har precis uttalat sig: ”Domarens beslut i andra halvlek var avgörande. Här var 50 000 människor på arenan, inget såg något. Herr Brych är den enda i Tyskland, som skulle blåsa straff där. Jag kan inte tro det, helt otroligt.”

En kul sak då. För det finns. Oscar Wendt byttes in på tilläggstid och bara sekunder senare klackade Arango fram en boll till Wendt som avslutade synnerligen säkert. 0-2 och svenskens första mål i Tyskland. Grattis Oscar!

Och givetvis beundrar jag Borussia Mönchengladbach för deras bedrift. De spelar en sanlös säsong. Men att Camargo banar väg för succén på detta vis tvättar bort mycket av glansen. Tyvärr.

Uppdatering 22:08: Franck Ribéry är ganska duktig på att filma och förstärka han med. Uruselt att se från en spelare som är så fantastiskt bra. Skillnaden är dock att domaren inte har gått på hans trick ännu. Då glöms det lätt bort, och det kommer jag med att göra. Det blir bara något vi lever med. Men när det blir avgörande. Då kokar känslorna över – som mina har gjort i kväll.

/En upprörd Wingren

Jag hade kunnat romantisera om DFB-Pokal i en timme. Skriva rad upp och rad ner om varför tyska cupen är så häftig. Så speciell. Fotbollens moder. Det behövs inte – det räcker att konstatera att varenda klubb och alla dess supportrar vill till Berlin. Till finalen. Där den klassiska pokalen delas ut.

I kväll inleds kvartsfinalerna av DFB-Pokal. Jag tänkte ge er en kort sammanfattning om läget inför matcherna. Tyvärr så är det oförklarligt nog ingen svensk tv-kanal som sitter på rättigheterna för denna turnering. En gång i tiden hade Viasat dem – men misshandlade å andra sidan cupen totalt i sitt utbud. Har du en parabol och satellitmottagare kan du dock plocka hem ett brett utbud av tyska kanaler alldeles gratis. Och här sänds två av fyra matcher (Holstein Kiel – Borussia Dortmund och VfB Stuttgart – Bayern München).

Tisdag 20:30
Holstein Kiel – Borussia Dortmund
Kiel är cupens skräll. Det här är första gången på elva år som ett lag från Regionalliga var med i kvartsfinal – då var det klassiska 1. FC Magdeburg som stod för bedriften. På en bedrövlig gräsmatta slog Kiel ut Mainz i åttondelsfinal. Nu har klubben lagt nytt gräs men en isig vinter har ändå rest frågetecken kring planens spelduglighet. Tyska mästarna Dortmund, med all press på sig, kommer senast från en straffvinst mot Fortuna Düsseldorf.

Kiel har spelat som ett lag hela turneringen. Med en stor portion vilja, taktiskt kunnande och nödvändig tur. Men framgångarna har varit välförtjänta.
Nu väntar alltså ett motstånd av annan kaliber än Mainz, Cottbus eller Duisburg. Bortalagets tränare Jürgen Klopp har varit noga med att poängtera att man inte underskattar motståndet. Det som talar för Kiel är fördelen av hemmaplan, att de inte har något att förlora samt att Dortmund definitivt inte har varit ett cup-lag under Klopps ledning.
Här finns även en lite rolig story – som så ofta i denna typ av matcher.

Onsdag 19:00
TSG Hoffenheim – Greuther Fürth
Förutom Kiel är Fürth det enda laget från en lägre division som är kvar i DFB-Pokal. Till skillnad från Regionalliga Nord tillhör Fürth toppen i 2. Bundesliga dock. Och här är det faktiskt ordentlig skrällvarning tycker jag. Bortalaget har egentligen allt att vinna – som alltid när lag från lägre divisioner avancerar i cupen – men Fürth har även ett fint självförtroende i cupen. I åttondelsfinalen slog man ut rivalen FC Nürnberg med 1-0. Givetvis en fantastisk känsla för alla i klubben.

Hoffenheim däremot känns svaga och inte alls särskilt viljestarka. Holger Stanislawski har problem med truppen och enligt uppgifter funderar han på att peta några av stjärnorna. Han börjar bli desperat – vilket är fullt förståeligt. Vare sig Hoffenheim eller Fürth har varit i semifinal förr, så oavsett resultat skriver något lag historia.

Hertha Berlin – Borussia Mönchengladbach
Bortalagets succétränare Lucien Favre återvänder till sin gamla arbetsgivare – med målet att åter ta sig till Berlin fast då som finalist. I ligan vann Mönchengladbach med 2-1 i Berlin men Favre förväntar sig en annan match på onsdag.
– Cupen är något helt annat än ligan. Det erfor vi i Heidenheim då vi var tvungna att avgöra på straffar. Hertha kommer åter att spela med Raffael, och det betyder väldigt mycket för Berlin, säger han.

Och nog hoppas nye tränaren Michael Skibbe på att Raffael kan vara tungan på vågen. Skibbe har tre förluster på tre matcher i sin nya klubb. En triumf mot imponerande Gladbach hade inte bara gett arbetsro utan även nödvändigt självförtroende. Dessutom är cupen, som bekant, en genväg ut i Europa vid en eventuell finalvinst.

Onsdag 20:30
VfB Stuttgart – Bayern München
Om inte Stuttgart hade varit så jäkla dåliga för tillfället så hade de säkert haft en väldigt god chans mot FC Bayern. Det händer nämligen mycket hos rekordmästarna. Höstens bländande och synnerligen imponerande spel är som bortblåst. Och det snackas mycket konstigheter i södra Tyskland, bland annat Kalle Rummenigge lät tidigare kritiken rinna av honom när han sa att Heynckes prompt insisterade på att det inte skulle värvas under vintern. Då står det inte rätt till, det är pressat. Stuttgart har egentligen chansen att slå till mot ett desorienterat Bayern.

Men Bayern München har kvalitet i laget – och en stolt vinnartradition. Om Stuttgart ska lyckas skrälla måste Labbadia se till att spelet fungerar bra mycket bättre än de senaste åtta, nio matcherna.
December 2010 möttes lagen i åttondelsfinal, då vann Bayern suveränt med 3-6 i Stuttgart. Och det finns mer som talar för att Bayern helt enkelt är för bra: 15 gånger har man vunnit Pokalen, 30 gånger har man varit i kvartsfinal och 22 gånger har man tagit sig till semifinal.

/Wingren

Omgång 20 av Bundesliga säsongen 2011/2012 skriver vi in i historieböckerna – åtminstone på ett mindre framskjutet ställe. Det här var blott den femte omgången någonsin i Bundesliga som spelades klart utan att ett enda hemmalag lyckades vinna. Inte en enda hemmaseger. Det säger allt om hur jämnt det är ligan. Det behövs väl egentligen inga andra ord för att beskriva det tyska fotbollsfenomenet. Det är strålande. Det är nervkittlande underhållande. Det är magiskt. Alldeles fantastiskt.

Inte nog med att hemmalagen kryssade eller förlorade. Vi har även en tabell som kan kastas om totalt på bara en eller två matcher. Visst, de fyra topplagen har ett ordentligt försprång men i gengäld är det extremt jämnt mellan just dessa lag. Sedan vill jag nästan påstå att resterande lag har en fullt rimlig chans att nå Europa League-platserna – men även en lika stor risk att faktiskt åka ur. Och det mina vänner är fotbollsunderhållning när den är som bäst.

Under den gångna helgen fick vi även en ny serieledare i Borussia Dortmund. Jürgen Klopps unga lag var det enda topplaget som lyckades slå sitt motstånd. Schalke, Bayern München och Borussia Mönchengladbach spelade intensiva en-poängs-matcher.

Redan nästa omgång kan Dortmund förstås halka ned till en delad tredjeplats med Gladbach. I fotboll kan det gå fort.

Precis under toppen har Bayer Leverkusen och Werder Bremen haft en ganska bekväm position. Men båda klubbar slarvar betänkligt med spelet och plötsligt är Hannover väldigt nära att ta över en av platserna som ger kval till Europa League. Markus Rosenbergs klockrena stolpträff är symboliskt för ett Bremen som inte lyckas vinna mot lilla Freiburg, medan Moa Abdellaoues viktiga mål är detsamma för ett Hannover som lyckas vinna trots att spelet inte flyter på som Mirko Slomka kanske önskar.

I botten vägrar Freiburg och Augsburg att ge upp – vilket plötsligt gör bottenstriden synnerligen raffinerad. Inget lag kan känna sig säkert och alla lag har möjligheten att göra en förträfflig säsong. Men alla slår alla och det råder egentligen totalt kaos i tabellen. Men för oss åskådare ett väldigt njutbart kaos.

Bayern München uppges vara så gott som överens med både FC Basel och Xherdan Shaqiri själv om en övergång. Den härlige teknikern uppges kosta cirka 10-12 miljoner euro enligt Kicker. En nyttig och spännande värvning som säkert kommer att hjälpa rekordmästarna en bra tid framöver. Det känns även helt rätt då det Bayern egentligen saknar är spets bland sina breddspelare.

Och vet ni vad? Nu sitter ni förstås där hemma och bara längtar efter nästa helg – och det gör jag med – men redan i morgon inleds kvartsfinalerna av DFB-Pokal. Kan det bli bättre?

Bundesliga omgång 20:

FC Nürnberg – Borussia Dortmund 0-2
De regerande mästarna är nu obesegrade i 14 matcher och leder ligan med två poäng. Segern satt dock långt inne i ett iskallt Nürnberg och det var först i andra halvlek som Dortmund verkligen kopplade greppet efter ett tidigt ledningsmål från kapten Kehl. Stort jubel utbröt när Barrios fick avsluta måltorkan. Men Nürnberg gjorde riktigt bra ifrån sig och kunde mycket väl ha snuvat Dortmund på poängen. En klassisk arbetsinsats från Dortmund räckte dock – och det är en styrka.
Det som dämpade Dortmund-lyckan var givetvis fantastiske Sven Benders skada.

Hertha Berlin – Hannover 96 0-1
Michael Skibbe, Berlins nye tränare, har fått en mardrömsstart på sitt nya jobb med tre raka förluster. Mirko Slomkas livförsäkring heter Moa Abdellaoue och givetvis var det just han som avgjorde matchen. Det var norrmannens elfte mål och han fortsätter att imponera. Berlin kunde mycket väl ha tagit ledningen i första halvlek men brände sina chanser. En stund efter Moas mål i andra halvlek fick så debuterande Neumann sitt andra gula kort och ridån gick ner för Skibbes Berlin. Hannover däremot fortsätter att plocka poäng även om spelet inte alltid övertygar.

Schalke 04 – FSV Mainz 05 1-1
När Mohamed Zidan lämnade Dortmund för Mainz förra veckan lovade han att försöka sänka rivalen från Gelsenkirchen. Han höll sitt ord och gjorde 0-1 under första halvlek. Över huvud taget kan Thomas Tuchel vara mycket nöjd med sitt nyförvärv som verkligen tog för sig – även om han kanske skulle ha gjort något mer mål. Mainz såg piggare ut än Schalke, men precis som vi har vant oss vid så besitter Huub Stevens lag en otrolig förmåga att ta sig in i matcher. Obasi dansade i straffområdet och kvitterade för Schalke i andra halvlek. Sedan böljade matchen fram och tillbaka med målchanser för båda lag.

Bayer Leverkusen – VfB Stuttgart 2-2
En galen och härlig match som vållar problem för Leverkusen men som skänker Stuttgart lycka. Bortalaget hade fyra raka förluster på kontot och matchen inleddes bedrövligt när Keißling nätade efter bara elva minuter. Schieber kvitterade innan första halvlek var över. Men så fick Rolfes förvalta en straff tidigt i andra halvlek och Stuttgart kändes uppgivet. Men Kadlec drog på sig sitt andra gula och gästerna växlade upp tempot och fick in en kvittering genom Harnik precis i slutminuterna. Stuttgarts Molinaros lyckades sedan bli utvisad på tilläggstid.
För övrigt fick nyförvärvet Corluka spela från start för Bayer, medan Ballack än en gång satt fastklistrad på bänken.

VfL Wolfsburg – Borussia Mönchengladbach 0-0
Alla vet vem Felix Magath är. Och nu är han åter historisk. När tränar-ikonen bossade över Frankfurt använde han 35 spelare säsongen 2000/2001 – ett nytt Bundesliga-rekord. I lördags slog han det själv då Sissoko blev hans 36:e spelare den här säsongen. Något säger mig att vi får se Magath utöka det rekordet redan den här säsongen. Första halvlek var en försvarskamp med få målchanser där enda målet dömdes bort för offside. Lite öppnare var andra halvlek där Marco Reus definitivt skulle ha gjort mål men brände chansen. Ett kryss som andas taktisk utmanövrering.

TSG Hoffenheim – FC Augsburg 2-2
Det går verkligen inte alls något vidare för Stanislawski och hans Hoffenheim för tillfället. Spelarna verkar inte vilja uträtta det som ”Stani” begär. Bottenlaget Augsburg lyckades kämpa till sig en viktig poäng som gjuter liv i bottenstriden. Hoffenheim hämtade in 0-1 till 2-1 men Langkamp fixade kvitteringen 20 minuter innan slutsignal.

Hamburger SV – Bayern München 1-1
Nye tränaren Thorsten Fink, tidigare spelare i Bayern, var övertygad om att han skulle kunna störa rekordmästarna. Och visst lyckades han. HSV kämpade och slet som ett lag och lyckades för en gångs skull minimera antalet individuella misstag. En fantastisk insats helt enkelt som unge Sala krönte med ett otagbart mål i fösta halvlek. Det här var en riktigt rolig fotbollsmatch med högt tempo och många målchanser. Även Bayern bjöd upp till dans och Drobny fick göra ett par mästerliga räddningar. Men Bayern ser svagare ut än under hösten – och man måste fråga sig om inte Kroos borde få spela för Müller som tia, och kanske borde Gustavo få ta plats bredvid Schweinsteiger. Rekordmästarna behöver nog det, särskilt då pressen plötsligt har ökat. Nu är Bayern ett av de jagande lagen. Inbytte ex-HSV:aren Olic fixade dock kvitteringen efter en ganska massiv Bayern-press i andra halvlek. Efter det böljade matchen än en gång fram och tillbaka.

SC Freiburg – Werder Bremen 2-2
Efter den blytunga förlusten i Mainz visade Freiburg att man är redo att ta kampen för överlevnad. Och att man ska göra det genom en gedigen kollektiv insats utan målmaskinen Cissé. Två gånger hämtade hemmalaget upp underläget som Pizarro fixat. Freiburg var faktiskt riktigt bra, det känns som att Streich har blåst nytt liv och jävla anamma i laget. Rosenberg borde, än en gång, ha gjort mål. Och i takt med Guidettis framfart i Holland glider kanske EM-biljetten ur handen nu? Lite synd om Rosenberg som faktiskt har utvecklat sitt spel på plan. Ösi-Özil – Junuzovic – debuterade för Bremen och assisterade Pizarro till 0-1-målet.

FC Kaiserslautern – FC Köln 0-1
Ståle Solbakken kan äntligen andas ut en aning efter denna viktiga vinst, medan det i Kaiserslautern börjar bli allt mörkare och dystrare. Även utan Podolski lyckades alltså Köln vinna en ganska svårspelad och halvtråkig match. I första halvlek åkte Kaiserslauterns nyförvärv, Borysiuk, på en ganska billig utvisning av den omstridde domaren Stark. Köln hade redan greppet och nu orkade inte hemmalaget svara på samma sätt som tidigare och initiativet i matchen togs allt mer över av Köln – även om hemmalaget skapade ett par farliga lägen. Men det var först när inbytte Roshi målade på en hörna som segern kändes säker för Solbakken.
Tränare Marco Kurz såg för övrigt extremt förbannad ut vid utvisningen, och hamnade även i ett verbalt bråk med Solbakken.
Svenske Ishak fick åter förtroendet som inhoppare.

/Wingren

Jag erkänner. Jag har varit på tok för dålig på att ge er lite godis från allt fantastiskt som faktiskt händer i Bundesliga två. Det är tyvärr oundvikligt på grund av att tiden sällan räcker till. Det finns så mycket jag vill skriva, analysera och dela med mig av. Mycket av tiden går endast åt till att rapportera om omgångens matcher. Jag vill ju att ni ska hänga med, kära läsare.

Inte för att det på något sätt kompenserar för den extrema negligeringen av Bundesliga två – men här följer en kort redogörelse för vad som har hänt i klubbarna. Precis som gårdagens inlägg tar vi det lag för lag samt i den ordning de är placerade i tabellen. Jag har valt att strunta i att ta med hur mycket klubbarna gick plus eller minus på sina aktiviteter. Jag kan bara konstatera att intäkterna har varit större än utgifterna (sammanlagt) samt att det rör sig om ganska små, om än viktiga, investeringar.

Fortuna Düsseldorf

In: Timo Furuholm (FC Inter Turku), Adam Matuschyk (1. FC Köln, lån)

Ut: Marco Königs (Preußen Münster), Adriano Grimaldi (SV Sandhausen)

Kommentar: Düsseldorf har charmat en hel liga, och är lite som Mönchengladbachs motsvarighet fast i Bundesliga två. Laget borde inte ligga i topp, men man har spelat alldeles fantastisk fotboll och stått disciplinerat i försvarsspelet. Beister från Hamburg (lån) har stått för många sköna insatser och är namnet på allas läppar. Nu ansluter även Furuholm som ska bredda anfallsbesättningen och Matuschyk bidrar med Bundesliga-rutin på det centrala mittfältet.

SpVgg Greuther Fürth

In: Gerald Asamoah (kontraktslös)

Ut: –

Kommentar: Ett spektakulärt nyförvärv i form av Asamoah som kommer att bidra med tyngd och rutin i anfallslinjen. Tränare Mike Büskens har gjort ett utomordentligt jobb med Fürth som för varje säsong har tagit små, men imponerande, steg mot drömmen om Bundesliga. Nu är truppen intakt och spetsad med en Asamoah som vi vet håller Bundesliga-klass, dock dras han för tillfället med lårproblem.

Eintracht Frankfurt

In: Heiko Butscher (SC Freiburg), Martin Amedick (1.FC Kaiserslautern), Mohammad Abu (Manchester City, lån)

Ut: Theofanis Gekas (Samsunspor), Stefan Bell (Mainz 05, avslutat lån), Georgios Tzavellas (AS Monaco)

Kommentar: Man undrar ju om Frankfurt verkligen spelar i zweite? Butscher och Amedick är riktigt härliga nyförvärv. Två ledargestalter som säkert kommer att gå rakt in i startelvan. Armin Veh har verkligen ett bra lag här men det stora problemet är givetvis anfallslinjen. Måltjuven Gekas har lämnat och Frankfurt försökte pressa sina ekonomiska ramar till max för att få loss Patrick Helmes på lån. Magath sa nej. Nu gäller det att Idrissou snabbt återhämtar sig från skada och ger järnet. Spännande med unge Abu från City.

FC St. Pauli

In: Philipp Heerwagen (VfL Bochum, lån)

Ut: Rouwen Hennings (VfL Osnabrück, lån), Ralph Gunesch (FC Ingolstadt 04)

Kommentar: Jag personligen trodde, eller åtminstone kände att det fanns en risk för, att Pauli fullkomligt skulle braka ihop efter den hedersamma sortin ur Bundesliga. Men det har sett ganska bra ut. Inte lysande, men stabilt. Heerwagen ansluter till en backlinje som har varit skadedrabbad under säsongen.

SC Paderborn

In: Diego Demme (Arminia Bielefeld), Lukas Rupp (Borussia Mönchengladbach, lån)

Ut: David Jansen (Rot-Weiß Oberhausen)

Kommentar: Har säkert tankat rejält med självförtroende då man vann sista träningsmatchen mot just Düsseldorf. För mig ett lag som ligger överraskande bra till ändå, men det verkar råda lugn och ro i föreningen och det betyder mycket. Rupp kan bli ett trevligt offensivt tillskott på mitten.

TSV 1860 München

In: Guillermo Vallori (Grasshoppers Club Zürich), Maximilian Nicu (SC Freiburg)

Ut: Dennis Malura (1. FC Heidenheim), Manuel Schäffler (FC Ingolstadt)

Kommentar: Om det råder lugn och ro i Paderborn så är läget i München en rak motsats till det. Som vanligt är det ekonomin och ledarsituationen som diskuteras. Men sportsligt har man gjort ganska väl ifrån sig den här säsongen. Två nya och lite äldre försvarare kommer in.

1. FC Union Berlin

In: Tijani Belaid (Apoel Nikosia)

Ut: Halil Savran (FC Erzgebirge Aue)

Kommentar: Ser ut att kunna etablera sig i 2. Bundesliga på allvar och tar man det bara lugnt och försiktigt kan säkert mer framgång komma på sikt. Lite problem med målskyttet och det hoppas man att Belaid ska kunna bättra på.

Eintracht Braunschweig

In: Ermin Bicakcic (VfB Stuttgart), Randy Edwini-Bonsu (AC Oulu)

Ut: –

Kommentar: Eintracht inleder Rückrunde mot ett annat Eintracht – Frankfurt. Då gäller det att vara på topp. Bicakcic stärker en skadedrabbad backlinje. Lille Bonsu ansluter gratis för att ge anfallet mer energi.

VfL Bochum

In: Nikoloz Gelashvili (FC Zestafoni), Michael Delura (kontraktslös)

Ut: Andreas Johansson (IFK Norrköping), Philipp Heerwagen (FC St. Pauli, lån), Matthias Ostrzolek (FC Augsburg), Chong Tese (1.FC Köln)

Kommentar: Inget kul träningsläger med mycket förluster, och ingen kul sista dag på transfermarknaden. Köln köpte loss Chong Tese och Bochum hade redan innan problem i anfallet. Ginczek är skadad och Delura plockades då in på en fri transfer. Det märks att säsongen inte har gått som man hade hoppats och några löneposter lämnade klubben.

Energie Cottbus

In: Marius Bilasco (Tianjin Teda), Uwe Möhrle (FC Augsburg)

Ut: Tobias Steffen (Bayer Leverkusen), Adi Filho, Charles Nwaogu, Mustafa Kucukovic (uppsagda kontrakt), Adam Straith (1.FC Saarbrücken, lån), Velimir Jovanovic (1.FC Magdeburg, lån), Marco Kurth (1.FC Magdeburg)

Kommentar: Även Cottbus hade siktat betydligt högre än så här. Några spelare har fått lämna för att göra framtiden mer säker. Nye tränaren Rudi Bommer har dock haft en helt vinter på sig att jobba med laget nu. Möhrle kommer säkert att höja backlinjens pålitlighet.

Dynamo Dresden

In: Clemens Walch (1. FC Kaiserslautern, lån), Vujadin Savic (Girondins Bordeaux, lån)

Ut: Cidimar (VfR Aalen)

Kommentar: Har gjort en klart godkänd säsong så här långt. Dels med tanke på att klubben kommer från 3. Bundesliga, dels med tanke på all turbulens i klubben som har handlat om publikskandaler, sura sponsorer, avstängning från DFB-Pokal och så vidare. Sportsligt har man dock skött sig mycket bra. Savic lånas in och kan mycket väl få en startplats i mittlåset.

MSV Duisburg

In: Dusan Jevtic (TSV 1860 München II), Tomasz Zahorski (Gornik Zabrze)

Ut: –

Kommentar: Tungt offensivt nyförvärv i Zahorski och kanske kan han skjuta krisande Duisburg till en bättre placering. Ha i åtanke att Duisburg mötte Schalke i finalen av DFB-Pokal förra säsongen. Mycket har hänt.

FC Erzgebirge Aue

In: Halil Savran (1. FC Union Berlin)

Ut: Alban Ramaj (Carl Zeiss Jena)

Kommentar: Inte så mycket att snacka om här. Klubben ville behålla balansen i den spelartrupp som kämpar för liga-kontraktet. Förnuftigt att inte göra onödiga affärer. Savran har inte spelat allt för många matcher med Union men breddar trots allt Aues anfallslinje.

Alemannia Aachen

In: Albert Streit (kontraktslös)

Ut: Fabian Bäcker (Borussia Mönchengladbach U 23, lån), Lennart Hartmann (SV Babelsberg)

Kommentar: Enligt uppgifter har man haft ett givande träningsläger. Som jag tidigare har bloggat om står inte allt rätt till. Förhoppningsvis kan dock spelarna och ledarna sköta det sportsliga i lugn och ro. Gör väldigt intressanta värvningar, först med avdankade Odonkor och nu med Streit som har tillbringat många år i Magaths källare (dock kontraktslös sedan i somras). Vad går han för?

FC Ingolstadt

In: Adam Nemec (1. FC Kaiserslautern), Florian Heller (1. FSV Mainz 05), Manuel Schäffler (1860 München), Ralph Gunesch (FC St. Pauli), Marc Hornschuh (Borussia Dortmund, lån)

Ut: Romain Dedola (SSV Jahn Regensburg), Edson Buddle (kontraktslös)

Kommentar: På lördag väntar Düsseldorf. Då gäller det att tränare Tomas Oral har lyckats integrera samtliga nyförvärv. Visst har lönekostnaderna ökat – men man har plockat in otrolig kvalitet för en spottstyver. Det här kan rädda klubbens överlevnad i 2. Bundesliga.

FSV Frankfurt

In: Chadli Amri (1. FC Kaiserslautern, lån), Ilian Micanski (1.FC Kaiserslautern, lån), Michael Görlitz (Halmstads BK), Dennis Cagara (Lyngby BK), Stefan Hickl (Kickers Offenbach)

Ut: Mike Wunderlich (Viktoria Köln), Andreas Dahlén (uppsagt kontrakt)

Kommentar: Två nya anfallare (Amri, Micanski) ska skjuta nytt liv i ständigt kämpande FSV Frankfurt. Halmstad-bekantingen Görlitz stärker högerkanten i utbyte mot svenske Dahlén egentligen.

Hansa Rostock

In: Freddy Borg (Östers IF), Marek Janecka (FC Zlate Moravce)

Ut: –

Kommentar: Lite i skymundan har alltså ännu en svensk sökt sig till den härliga tyska fotbollen. Borg provtränade med Rostock en tid och lyckades övertyga tillräckligt mycket för ett kontrakt. För Rostock gäller det att tränare Wolfgang Wolf får det sjunkande skeppet att flyta igen. Han själv säger att laget har tankat självförtroende under vintern.

Karlsruher SC

In: Makhtar Thioune (Molde FK), Ionut Rada (CFR Cluj), Bakary Soumare (US Boulogne, lån), Alexander Stolz (VfB Stuttgart), Ilias Charalambous (Alki Larnaka), Boubacar Fofana (Gondomar SC, lån)

Ut: Anton Fink (Chemnitzer FC), Niklas Hoheneder (RB Leipzig)

Kommentar: Stackars KSC. Vad har hänt med denna klubb som var i Bundesliga för inte alls längesedan? Man spelar harmlöst och trött. Nu har man värvat ordentligt och då gäller det att visa resultat – annars undrar jag om klubben egentligen överlever rent ekonomiskt (utan att ha koll på hur mycket lön de nya kvitterar ut). Det är framför allt defensivt man har stärkt upp under vintern vilket är helt rätt då man har släppt in hela 43 mål.

Fakta hämtad från transfermarkt.de och bundesliga.de

För den som inte kan få nog av fotboll så drar alltså 2. Bundesliga igång redan imorgon, fredag, med tre matcher klockan 18:00.

/Wingren

Transferfönstret har äntligen stängt. Åter råder det lugn i Bundesliga. Sportchefernas telefoner får sig välbehövlig vila och tränarna vet vilka spelare som ingår i truppen. Förutsatt att inte någon rysk klubb, exempelvis, norpar någon kille.

Felix Magath har fått köpa av sig och stillat sitt begär, Freiburgs anfallsstjärna har lämnat tysk fotboll och Bayern München gjorde inte ett enda drag på marknaden. Stackars Omar Gonzalez lånades ut till Nürnberg men fick flyga hem igen då han omedelbart slet av korsbandet. Mycket har hänt men ändå inget som får oss att höja på ögonbrynen. Och så har det sett ut i hela Europa – egentligen.

Trevligast av allt egentligen är att se de tyska klubbarna ta ansvar. Runt om i Europa rapporteras det om miljon- och miljardförluster hit och dit. Det tror väl jag det, ofta ser det så förbannat ansvarslöst ut. I Tyskland är det bara Felix Magath som svävar iväg – å andra sidan har han pengar, då kan man göra lite som man vill.

För att göra övergångarna så överblickbara som möjligt har jag sammanställt och kommenterat lagens aktiviteter. Här följer klubbarna i den ordningen som de ligger placerade i tabellen:

Bayern München
+/- 0 €
In: –

Ut: –

Kommentar: Det finns väl egentligen inte så mycket att säga. Klubbledningen gick tidigt ut och sa att det inte skulle bli några nyförvärv, och de talade faktiskt sanning. Jag hade dock trott på att vi skulle få se någon ny mittback då Daniel van Buyten bröt foten mot Borussia Mönchengladbach. Tiden får utvisa om München handlade rätt eller ej. Klubben har satt upp höga mål för den här säsongen då man vill ta sig till final i Champions League samt återerövra ligatiteln från Dortmund.
Jag gillar att man låter laget vara som det är, att man litar till de resurser man har. Men nu är försvaret onekligen tunt och kvaliteten på spelarna är faktiskt diskutabel. Om Jupp Heynckes å andra sidan kan få laget att spela lika suveränt fantastisk fotboll som i början av säsongen bör det inte bli några större problem.

Borussia Dortmund
+ 400 000 €
In: –

Ut: Marc Hornschuh (lån, FC Ingolstadt), Thomas Eisfeld (från Dortmund U 19, Arsenal), Damien Le Tallec (Nantes), Mohamed Zidan (Mainz 05).

Kommentar: Det ryktades in i det sista om att Lucas Barrios skulle lämna klubben. Han har själv sagt att han är missnöjd med att sitta på bänken, men ett tillräckligt bra bud nådde aldrig Dortmund. Klubben ville åtminstone ha tio miljoner euro för den petade anfallsstjärnan, Fulham uppges ha bjudit åtta. I går skrev anfallaren på twitter att han var lycklig över att stanna och att det är supportrarnas förtjänst. Säkert inte helt sant, men skönt för klubben att han inte vädrar sitt missnöje. Tack vare, eller på grund av, att Barrios stannar så fick Mohamed Zidan sin önskan om en ny klubbadress uppfylld. Ingen större förlust för klubben då flera spelare går före, detsamma gäller Le Tallec – talangen som aldrig blev något.
Nej, det som stör de flesta supportrarna mest är säkerligen Eisfelds övergång till Arsenal. Förvisso hade han egentligen ingen chans till en plats i seniorlaget, men att tappa en så lovande kille är aldrig kul.
I övrigt gäller samma för Dortmund som för München – man är nöjd med den spelartrupp man har. Jag tycker att man handlade helt rätt. Det viktigaste som skedde i föreningen var egentligen att Jürgen Klopp och Michael Zorc förlängde sina kontrakt till 2016.

Schalke 04
– 25 000 €
In: Chinedu Obasi (lån, Hoffenheim).

Ut: Jan Morávek (lån, Augsburg).

Kommentar: Även Schalke har legat ganska lågt den här vintern, särskilt konstigt är det kanske inte. Huub Stevens förfogar fortfarande över en väldigt bred trupp sedan Felix Magath styrde och ställde i föreningen, detta gör även att lönekontot är ganska duktigt belastat. Obasi kom på lån från Hoffenheim och sägs trivas väldigt bra i Gelsenkirchen. Av det vi har fått se på plan hittills verkar det onekligen stämma. Obasi har fått en nytändning och blir ett fullgott alternativ till Farfan. Och Schalke behöver dessa spelartyper då Huntelaar och Raul ska få jobba ifred centralt i banan.
Även Schalke har gjort bra ifrån sig tycker jag. Man ligger bra till i tabellen och man undviker att skapa oro eller få en ny dynamik i truppen.
Jan Moravek har inte fått mycket speltid, men jag har alltid gillat hans speltid och därför är det helt rätt att åter låna ut honom.

Borussia Mönchengladbach
+ 950 000 €
In: Tolga Cigerci (lån, Wolfsburg), Alexander Ring (lån, HJK Helsingfors).

Ut: Logan Bailly (lån, KRC Genk), Elias Kachunga (lån, Osnabrück), Raúl Bobadilla (Young Boys), Lukas Rupp (lån, SC Paderborn), Joshua King (avslutat lån, Manchester United).

Kommentar: Överraskningslaget håller fanan högt. Så många har trott på ett ras men gång på gång överbevisar dem experterna. Gladbach är ett galet stabilt lag och spelarna har helt tagit till sig Lucien Favres filosofi. Det man givetvis kan sakna är en bredare trupp – men ha då i åtanke att Gladbach fick kvala sig kvar förra säsongen. Truppen är konstruerad efter det. Men med två smarta lån har man faktiskt skapat sig en trupp som åtminstone är hyggligt resistent mot skador och avstängningar. Ring har redan imponerat som central mittfältare under försäsongen och i Cigerci har man lagt vantarna på ytterligare en talangfull mittfältare.
Det ser helt enkelt bra ut, och man har handlat efter sina resurser. Till sommaren strömmar Reus-pengarna in på kontot och då kommer förstås mer att ske. Men jag älskar att se en klubb som inte går händelserna i förväg utan i stället väljer den sunda vägen.
De spelare som har lämnat var aldrig aktuella för spel – förutom möjligtvis Bobadilla men här är man bara nöjda med att ha fått sälja av flopp-värvningen.

Werder Bremen
+ 200 000 €
In: Francois Affolter (lån, Young Boys), Zlatko Junuzovic (Austria Wien).

Ut: Sandro Wagner (lån, Kaiserslautern), Andreas Wolf (AS Monaco).

Kommentar: Det är så trevligt att se ytterligare en klubb som tar ansvar för den ekonomiska situationen. I Bremen har man ingen skattkista för tillfället och lever därefter. Nu har man gjort två smarta nyförvärv. Framför allt ska det bli otroligt intressant att se vad Junuzovic går för i en bättre klubb och en bättre liga. Han brukar beskrivas som ”Ösi-Özil” – alltså Österrikes Özil. En sådan spelartyp är precis vad Bremen har saknat sedan den riktiga Özil lämnade för Real Madrid. Mehmet Ekici som kom i somras har dessvärre inte lyckats ta hand om den rollen ännu. Bremen har länge behövt mer kreativitet på mittfältet och kanske kan Junuzovic stå för just det.
Affolter är en smart affär, en ung och talangfull mittback. Jag hade gärna sett någon mer rutinerad spelare förstås, då just försvaret är Bremens akilleshäl. Redan nu ligger klubben bättre till i ligan än vad de egentligen borde. Rimligtvis borde den enda vägen vara nedåt. Men kanske kan Affolter slå igenom och stoppa blödningen.
Två truppspelare lämnade – helt i sin ordning.

Bayer Leverkusen
– 7 500 000 €
In: Bernd Leno (löst från lån, Stuttgart), Vedran Corluka (lån, Tottenham).

Ut: Nicolai Jörgensen (lån, Kaiserslautern), Hanno Balitsch (Nürnberg).

Kommentar: Bernd Leno har varit i klubben sedan i somras, men han är nu löst från sitt lån och tillhör laget på riktigt nu. Inte heller Leverkusen behöver gräma sig över nämnvärda förluster och för Jörgensen blir det nyttigt med mer speltid. Corluka-affären gick i hamn igår och den kan visa sig vara viktig då man har problem på högerbacken. Robin Dutt behöver några spelare att lita på, några han alltid kan ha i startelvan. Lars Bender är en sån, om även Corluka kan visa sig så stark blir det mycket nyttigt för klubben.
Leverkusens största förlust är egentligen det som inte skedde. Michael Ballack är fortfarande kvar och han sprider dålig stämning och media är inte dåliga på att hjälpa till. Han är rubrikernas man och Dutts mardröm. Så känns det åtminstone. Den största utmaningen blir att få lugn och ro inom truppen, att få Ballack på gott humör. Men när till och med klubbledningen säger att ”det var ett misstag att värva Ballack”, då känns det svårt.
Champions League-matchen mot Barcelona ser ut att kunna bli en tung historia och laget får främst inrikta sig på att ta en Europa League-plats i ligan. Det måste vara prio ett.

Hannover 96
– 1 800 000 €
In: Mame Biram Diouf (Manchester United).

Ut: –

Kommentar: Så fick Mirko Slomka en anfallare till sist. Som han har längtat och tjatat. Intressant nog har Slomka aldrig sett Mame Biram Diouf spela – men han litar helt på Jörg Schmadtkes omdöme. Hannover har ett stabilt lag, om än något tunt, men grundspelet är väldigt säkert och fint. Det största problemet har varit vem som ska avlasta Moa Abdellaoue som målskytt. Förhoppningsvis har man hittat rätt här. Om inte annat är det en hyfsat billig lösning.
Än en gång måste jag bara påpeka att det är trevligt att se vilket ansvar de tyska klubbarna tar. Hannover hade ju kunnat satsa allt på ett kort för att vinna Europa League. Men man lever inte över sina tillgångar.

TSG Hoffenheim
+ 3 500 000 €
In: Sandro Wieser (FC Basel), Stefan Thesker (Twente II), Srdjan Lakic (lån, Wolfsburg), Wellington (åter från lån, Goiás).

Ut: Chinedu Obasi (lån, Schalke), Gylfi Sigurdsson (lån, Swansea), Vedad Ibisevic (Stuttgart).

Kommentar: Härligt att se hur även Dietmar Hopp sakteliga tar handen ifrån klubben. Man går fortfarande med stor förlust men nu försöker man på egen hand att göra något åt det – Stanislawski fick inte några 30 miljoner euro som herr Magath direkt. Annars hade vi sett mer spektakulära nyförvärv, eftersom att det behövs.
Man tror fortfarande på Sigurdsson men för hans eget bästa lånades han ut för mer konstant speltid, och han såg ganska pigg ut mot Chelsea ändå. Även Obasi behövde ett miljöombyte då han helt har kört fast i Hoffenheim. Vi får väl se om Schalke köper loss honom när lånetiden är över.
Hopp var inte glad över att låta Ibisevic gå, men så skedde till sist för en skön summa pengar. Efter en period av ovisshet blev det till sist klart att Srdjan Lakic kommer till klubben på lån från Wolfsburg. Lakic var en firad anfallare i Kaiserslautern förra säsongen men har fått dålig med speltid hos Magath. En bra lösning på anfallsproblemet. Wieser från Basel är endast 18 år, men anses vara väldigt talangfull. Det återstår att se om Stanislawski planerat att använda honom redan den här säsongen. Ett spännande namn, oavsett.

VfL Wolfsburg
– 29 525 000
In: Petr Jiracek (Viktoria Pilsen), Slobodan Medojevic (Vojvodina), Ferhan Hasani (Skendija Tetovo), Vieirinha (PAOK Salonki), Giovanni Sio (FC Sion), Ibrahim Sissoko (Coimbra), Felipe Lopes (Nacional), Ricardo Rodriguez (FC Zürich).

Ut: Tolga Cigerci (lån, Mönchengladbach), Thomas Kahlenberg (lån, Évian), Srdjan Lakic (lån, Hoffenheim), Ja-Cheol Koo (lån, Augsburg), Sotirios Kyrgiakos (lån, Sunderland), Aleksandr Hleb (avslutat lån, Barcelona).

Kommentar: Haha, ja, vad ska man säga egentligen. Magath är en shoppingkungen. Utan tvekan. Han hämtade in en drös med spelare i somras, det gick knackigt i ligan, han fick pengar till vintern och vips – åtta nya spelare på plats. Och en jäkla massa pengar har lämnat bilstaden Wolfsburg. Samtidigt har en hel del spelare lämnat laget – samtliga på lån dock. 20 spelare har Magath plockat in sammanlagt den här säsongen för övrigt. Det går att tycka vad man vill om det, som spelare är det förstås inte det minsta roligt att vara i Wolfsburg (förutom de som tar en plats förstås). Samtidigt är det så här Magath arbetar och det har burit frukt för. Vi vet att han inte är en idiot, nåväl, ibland är han, men han har en fantastiskt kunnande också. Det har han bevisat flera gånger. Magaths taktik är också att hämta in så här många spelare i hopp om att två eller tre blommar ut och slår igenom. Och nog har vi sett flera bra spelare växa under Magath.
I det här fönstret föryngrade han även laget och det känns helt riktigt. Nu ska han bara sortera in samtliga i truppen – sen borde det bära uppåt ett par placeringar.

VfB Stuttgart
+ 3 100 000
In: Gotoku Sakai (lån, Albirex), Vedad Ibisevic (Hoffenheim).

Ut: Bernd Leno (Leverkusen), Ermin Bicakcic (Eintracht Braunschweig), Pavel Pogrebnyak (Fulham).

Kommentar: Stuttgart har ofantliga problem med spelet just nu. Det är idéfattigt och ganska dåligt. Ostrukturerat. Hur länge blir Labbadia kvar? Stuttgarts stora nyförvärv är Ibisevic som dock inte lyckades i sin debut under helgen. Men vi vet vad han kan sedan tiden i Hoffenheim och kan han bara få en nytändning i Stuttgart blir han mycket nyttigt. Klubben har handlat helt rätt då de verkligen behöver en anfallare med stor närvaro i straffområdet och som dessutom kan Bundesliga. Priset kan förstås diskuteras. Pogrebnyak var aldrig Labbadias favorit och kommer säkerligen inte att saknas heller.
Nu gäller det bara att få ordning på spelet – och få igång Ibisevic.

Hamburger SV
+/- 0 €
In: –

Ut: Leonard Sowah (lån, Millwall).

Kommentar: Fink hade säkerligen velat plocka in någon för att ytterligare forma laget efter hans tänk. Men efter sommarens spelarkarusell fanns det vare sig lust eller pengar. Hamburg har dock rest sig från botten och nu när det äntligen börja råda lite lugn och ro så känns det givetvis helt rätt att ta det lugnt på marknaden. Det är bättre att spara pengar till sommaren för att i lugn och ro låta Fink önska sig något. Sowah lånas ut för speltid vilket är helt rätt, förstås.
Truppen HSV förfogar över är bra – men spelarna behöver tid. Det får dem nu.

FSV Mainz 05
– 400 000 €
In: Stefan Bell (åter från lån, Frankfurt), Lorius Karius (Manchester City), Mohamed Zidan (Dortmund).

Ut: Florian Heller (FC Ingolstadt).

Kommentar: Kanske en av de största vinnarna den här vintern. Klubben plockar tillbaka sin älskade Zidan som nu gör sin tredje sejour i Mainz. 22 mål på 41 matcher är hans facit i föreningen. Dessutom fick man honom för en väldigt resonabel summa som inte innebär någon större risk. Thomas Tuchels största problem med Mainz har egentligen varit det faktum att ingen spelare har lyckats förvalta målchanserna. Nu har visserligen duktige Szalai varit skadad, men när nu även Zidan kommer ser Mainz anfall helt plötsligt väldigt bra ut. Och någon jobbig förlust har man inte tvingats till. En förhoppningsvis smart förstärkning som mycket väl kan innebära att man slipper den absoluta bottenstriden.
För den som undrar vem Karius är, så är det en målvaktstalang som tidigare varit på lån i Mainz men som nu har skrivit på för klubben – utan kostnad. Grattis, Mainz.

1. FC Nürnberg
– 1 000 000 €
In: Adam Hlousek (FK Jablonec), Hanno Balitsch (Bayer Leverkusen).

Ut: Rubin Okotie (lån, Sturm Graz).

Kommentar: Omar González från LA Galaxy lånades in för att förstärka backlinjen – men direkt på träningslägret slet han av korsbandet. Det var bara till att åka hem igen. Som det kan bli. Balitsch känns inte som ett dumt nyförvärv utan kommer säkert att kunna bidra med välbehövlig tyngd på det centrala mittfältet. Hlousek har spelat Bundesliga tidigare – då med Kaiserslautern utan att imponera. Hur Hecking och Nürnberg har tänk här förstår jag inte. Visst behöver de förstärka men nog hade de kunnat hitta något bättre? Men kanske har 23-åringen mognat till i Jablonec och kan tillföra något.

1. FC Köln
– 680 000 €
In: Mikael Ishak (Assyriska), Chong Tese (Bochum).

Ut: Alexandru Ionita (lån, Rapid Bukarest), Tomoaki Makino (lån, Urawa Reds), Adam Matuschyk (lån, Düsseldorf), Thiemo-Jérôme Kialka (Jahn Regensburg), Sebastian Freis (Freiburg).

Kommentar: Att ytterligare en svensk har anslutit till Bundesliga är superkul. Nu blir det kanske inte så överdrivet med speltid för talangen, åtminstone inte den här säsongen. Dock lär det definitivt bli en hel del inhopp, han såg pigg ut när han fick chansen. Chong Tese är omöjlig att inte gilla, han är en stark karaktär – och faktiskt ganska stark på plan. Men om han håller för Bundesliga ställer jag mig mycket tveksam till, särskilt då han är värvad för att kompensera för Podolskis skada.
Inga tunga tapp i Köln heller, även om jag tycker att Matuschyk kunde ha fått chansen att bevisa sig för Ståle Solbakken. Däremot rapporteras det om en liten spricka mellan sportchef Finke och Solbakken. Tydligen ska inte Solbakken ha vetat om att Tese skulle komma för Poldi. Vad detta betyder i förlängningen återstår att se då ”projekt-Solbakken” är Finkes idé…

Hertha Berlin
– 100 000 €
In: Felix Bastians (Freiburg).

Ut: –

Kommentar: Det finns väl inte mycket att säga. Berlin tog sig upp till Bundesliga i somras och värvade klokt – dessa spelare har man kvar. Truppen håller tillräckligt god kvalitet för att man ska klara sig kvar i Bundesliga, vilket är det uppenbara målet. Felix Bastians är en härligt talangfull ytterback som hamnade i kläm i Freiburg. Nu ska han få chansen i Berlin och kan han bara hamna rätt igen kan Hertha ha lagt beslag på näste landslagsback.
Det viktiga för Berlin nu är att börja vinna igen. Michael Skibbe kom in som ny tränare för sparkade Babbel men har redan två raka förluster mot lag man borde vinna mot, eller åtminstone ta poäng.

1. FC Kaiserslautern
– 2 420 000 €
In: Nicolai Jörgensen (lån, Leverkusen), Jakub Swierczok (Polonia Bytom), Sandro Wagner (lån, Werder Bremen), Anthar Yahia (Al-Nasr), Ariel Borysiuk (Legia Warszawa).

Ut: Stiven Rivic (kontraktslös), Chadli Amri (lån, FSV Frankfurt), Ilian Micanski (lån, FSV Frankfurt), Clemens Walch (lån, Dynamo Dresden), Jiri Bilek (Zaglebie Lubin), Adam Nemec (FC Ingolstadt), Gil Vermouth (lån, De Graafschap), Martin Amedick (Eintracht Frankfurt).

Kommentar: Kaiserslautern är det målsnålaste laget i hela ligan. Man har köpt och lånat in kraft framåt. Värvningarna är av en chansartad karaktär då det är svårt att förutspå huruvida dessa killar kan leverera eller ej. För Wagner, som var anfallare i det U 21-lag som vann EM, blir det här kanske sista chansen att slå igenom. Två mycket spännande polacker har hämtats in dessutom. Det är riktigt roliga, och förhållandevis kloka, värvningar som FCK har gjort. Frågan är om de slår igenom – för klubben behöver hjälp nu och inte om ett år.
Varför Amedick lämnade för Frankfurt har jag svårt att förstå då han länge har varit en stöttepelare i försvaret, till och med lagkapten (inte den här säsongen dock).

FC Augsburg
– 450 000 €
In: Jan Morávek (lån, Schalke), Matthias Ostrzolek (VfL Bochum), Ja-Cheol Koo (lån, Wolfsburg).

Ut: Uwe Möhrle (Energie Cottbus), Michael Thurk (FC Heidenheim), Patrick Mayer (lån, FC Heidenheim).

Kommentar: Augsburg vet att de ligger illa till, men det är knappast någon chock. Klubben kämpar mot all logik och har absolut inte misslyckats. Under vintern har man varit smarta och värvat spelare som definitivt kan hjälpa klubben på en gång – men som inte heller innebär någon ekonomisk risk om man åker ur vid säsongens slut. Moravék gjorde ett gott intryck på mig när han var utlånad till Kaiserslautern förra säsongen och Koo kommer säkert att kunna hjälpa till på mittfältet. Ostrzolek är en billig men hyfsad breddspelare till försvaret, som har varit skadedrabbat.
Det jag saknar är en anfallare, men kanske fanns det inget alternativ som passade de ekonomiska ramarna. Då är det bara till att hoppas på att Mölders kommer igång igen.
Michael Thurk lämnar efter att ha hamnat i onåd redan i somras, vilket är lite synd. Han var fantastisk i andraligan för Augsburg.

SC Freiburg
+ 11 300 000 €
In: Alexander Schwolow (Freiburg II), Immanuel Höhn (Freiburg II), Oliver Sorg (Freiburg II), Matthias Ginter (Freiburg U 19), Fallou Diagné (Metz), Sebastian Freis (Köln), Karim Guédé (Slovan Bratislava), Ivan Santini (lån, NK Zadar).

Ut: Yacine Abdessadki (kontraktslös), Felix Bastians (Hertha Berlin), Heiko Butscher (Eintracht Frankfurt), Papiss Demba Cissé (Newcastle), Maximilian Nicu (1860 München), Christian Bickel (Jahn Regensburg).

Kommentar: Det är svårt att veta vad man ska säga här. Freiburg framstår som en av de största vinnarna – men också största förlorarna. Men har tappat en av Bundesligas bästa anfallare och nu ser det tunt ut offensivt. Åtminstone när det gäller anfallare som har en förmåga att näta match efter match. Samtidigt har man tryggat klubbens ekonomi för en tid framöver. Man har hållit klokt i pengarna från Cissé-övergången och bara spenderat en bråkdel av intäkterna på nya spelare. Affären med Santini blev klar igår och han känns faktiskt väldigt intressant. Tio mål på 16 matcher i Kroatien. Freis kan säkert bidra han med, om inte annat med sin rutin. Man har varit vettiga helt enkelt.
Bastians och Butscher försvinner väldigt överraskande, precis som tränare Sorg gjorde. Freiburg har agerat olikt sig självt – frågan är om det bär frukt.

/Wingren

Det händer mer och mer i den tyska spelarkarusellen. Vissa klubbar ligger lågt och förbereder sig inför den kommande våren – men i andra klubbar handlas det friskt. VfL Wolfsburg och Felix Magath har hämtat in hela åtta spelare och är på så sätt det mest extrema exemplet. Men de senaste dagarna har vi fått se några intressanta övergångar. Bland annat har Felix Bastians blivit helt klar för Hertha Berlin. Killen är en väldigt spännande spelare med stor potential – men den här säsongen i Freiburg var ingen succé. Nystart?

VfB Stuttgart har hårt arbetande anfallare men saknar den typ av anfallare som ständigt är på plats i straffområdet – och gör mål. Nu hoppas klubben att man har hittat rätt. Vedad Ibisevic lämnar TSG Hoffenheim för Stuttgart i utbyte mot 5,5 miljoner euro. En relativt saftig summa då det är svårt att veta vad man får av Ibisevic nuförtiden. Men skulle Ibisevic, som har gjort 49 mål på 116 matcher i Bundesliga, få en nytändning blir han väldigt nyttig. Ni kommer väl ihåg Hoffenheims första säsong i Bundesliga 2008/09? Då gjorde bosniern 18 mål på 17 matcher innan den tråkiga skadan stoppade både honom och Hoffenheim från total succé.
Med största sannolikhet får vi se Ibisevic göra startdebut redan till helgen mot Borussia Mönchengladbach. Samtidigt ryktas utsorterade Srdjan Lakic vara på väg från Wolfsburg till Hoffenheim. Går den affären känns det som att spelare och klubbar kan vara nöjda med det hela. Lite miljöombyte är aldrig fel.

En annan klubb som har varit aktiv på transfermarknaden är Werder Bremen. Sandro Wagner har lånats ut till Kaiserslautern och Andreas Wolf har sålts till AS Monaco. Klaus Allofs har hämtat in Francois Affolter från Young Boys. Den unge mittbacken är ett relativt oprövat kort – men han anses vara en av Schweiz största försvarstalanger. Nog för att det är spännande med unga killar, men jag vet inte hur rätt det här var ändå. Werder Bremens försvar är redan skakigt och nu ska Affolter alltså försöka styra upp det hela. Kan bli succé, kan bli en flopp. Affolter har nämligen fått snålt med speltid i Young Boys sedan Bundesliga-bekantingen Christian Gross tog över tränarsysslan i somras. Francois Affolter har skrivit på ett lånekontrakt som sträcker sig till vintern och Bremen har dessutom förhandlat in en utköpsklausul.

Klaus Allofs vill dock förstärka truppen ännu mer. I dag uppger Kicker att ”Ösi-Özil”, Zlatko Junuzovic, är så gott som klar för klubben. Endast detaljer återstår innan övergången blir helt officiell, men hans förra klubb Austria Wien har redan bekräftat det hela. 24-årige Junuzovic är onekligen en intressant kille, och kan mycket väl vara precis vad Bremen har letat efter sedan Mesut Özil lämnade för Real Madrid. Han ska vara Österrikes Özil. Jag är inte så begeistrad över sådana jämförelser, men faktum är att Bremen behöver en spelare som syr ihop anfallet med mittfältet. Kan Junuzovic lyckas? Måste kännas trist för Mehmet Ekici dock.

Den här affären innebär även att vi nu återfinner tre österrikiska landslagsmän i Werder Bremen. Sebastian Prödl, Marko Arnautovic och Zlatko Junuzovic. Det är inte en helt dum strategi faktiskt, framför allt när man kanske inte har resurser nog att ha ett tyskt ”landslagsblock”. Ser vi på Bayern München är vi vana vid att de har en rad tyska landslagsspelare som därmed spelar tillsammans konstant. Nu får vi det i Bremen, fast med österrikare. Precis som Borussia Dortmund (eller Polonia Dortmund) har det polska landslagets nyckelspelare i truppen. Jakub Blaszczykowski, Lukasz Piszczek och Robert Lewandowski. Det är inte dumt, inte alls dumt.
Det ska bli spännande att se vart Werder Bremens säsong leder. Risk för ras.

Vissa lag har än så länge varit iskalla på marknaden (om vi talar om vinterövergångar). Bayern München, Borussia Dortmund, Hannover 96 och Hamburger SV har vare sig handlat, sålt eller lånat spelare. Mirko Slomka i Hannover vill dock ha in en anfallare – men det är ont om pengar. När det gäller Dortmund får vi väl se vad som händer då Barrios ryktas vara på väg bort, precis som Zidan. Om Barrios skulle lämna är det väl inte otänkbart att Michael Zorc tvingas ut på spelarjakt.

Det återstår ännu några dagar av transferfönstret – det känns väl inte alls omöjligt att vi får något mer att prata om.

Men nu: Bundesliga omgång 19.

Fredag 20:30
Hannover 96 – FC Nürnberg
Vill ni veta något galet? På 31 matcher i Bundesliga har detta möte aldrig slutat med ett kryss. För första gången kanske det gör det förstås, då Hannover är mästare på just oavgjorda matcher – nio stycken närmare bestämt. Dieter Heckings Nürnberg fick en drömstart på Rückrunde när man inkasserade en viktig vinst mot Hertha Berlin. Hannover har inte vunnit på åtta matcher. Här kan vi räkna med en intensiv, men antagligen målsnål tillställning.

Lördag 15:30
Bayern München – VfL Wolfsburg
Efter 3-1-nederlaget mot Mönchengladbach är det bara en seger som räknas för rekordmästarna. Fantastiske Franck Ribéry återvänder till startelvan efter en onödig avstängning. Jupp Heynckes säger att han vill se en större arbetsinsats av sina spelare, vilket han säkert kan få då revanschlustan kokar i södra Tyskland. För Wolfsburg är det mission impossible då laget aldrig har vunnit borta i München. Det har varit mycket snack om Bayern PR-kupp, men jag tror absolut inte att det påverkar spelarna.

Werder Bremen – Bayer Leverkusen
Oerhört intressant möte mellan två lag som vill ut i Europa – allra helst i Champions League. Och båda lag ligger bra till i tabellen för just det. I Bremen råder försvarskris då Naldos knä åter krånglar och Sebastian Prödl fick en otäck spark i huvudet förra helgen. Andreas Wolf har sålts till Monaco och nye Affolter lär få göra debut. I Leverkusen borde det vara frid och fröjd efter 3-2-vinsten mot Mainz. Men Robin Dutt står likväl i skottlinjen för supportrarnas kritik. Och hur hanterar man Ballack-frågan? Känslan är att det här blir en riktigt underhållande match.

Hertha Berlin – Hamburger SV
Ett möte som ska bestämma vart säsongen bär för dessa lag. Berlins nye tränare Michael Skibbe fick en tuff start på jobbet och Thorsten Fink återvände till verkligheten efter att hans Hamburg fullkomligt krossades av Dortmund. Felix Bastians har anslutit till Berlin från Freiburg. Berlin lever i realiteten, medan jag tycker att Fink och Arnesen tar för lätt på lagets problem. Dags att kavla upp ärmarna.

FC Augsburg – FC Kaiserslautern
Bottenmöte. Augsburg kom igång mot slutet av Hinrunde men inledde med en blytung förlust mot Freiburg. Nu väntar katastrofalt uddlösa Kaiserslautern, som dock har hämtat in Sandro Wagner på lån från Werder Bremen och han lär vilja visa hela Tyskland att han är den talang som alla en gång trodde. Tiden börjar dock rinna ut för store Wagner som plötsligt blivit 24 år.

Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim
Mario Götze tvingas vila i drygt två månader på grund av en skada. Väldigt surt för de regerande mästarna förstås, men om ”Kuba” kan bibehålla den form han har visat på sistone bör det inte vara några större problem. Weidenfeller kan åter vakta målet. I Hoffenheim har Stanislawski ett anfallsproblem då klubben ännu inte har kontrakterat någon ersättare för Ibisevic. Dortmund har aldrig vunnit på hemmaplan mot Hoffenheim i Bundesliga. Och man frågar sig om några nya supporterskandaler står för dörren – Dietmar Hopp är inte omtyckt i Dortmund. Stanislawski och Hoffenheim lär vara taggade för att åter sätta Dortmund på plats, och hemmalaget vill visa att de visst kan vinna mot TSG.

Lördag 18:30
FC Köln – Schalke 04
Schalke dras med lite skadeproblem inför matchen. Raúl är tveksam till spel, Farfan kanske kan göra comeback. Höwedes, Holtby, Kluge och Fährmann saknas på grund av skador, och Jones är avstängd. Glädjande besked för Solbakkens Köln är att Podolski står redo för spel. Det mesta talar för att det här blir en väldigt underhållande match med böljande spel – om inte Solbakken gör om ”München-misstaget” där laget helt enkelt inte ens försökte. Schalke vill förstås spinna vidare på den senaste tidens succé.

Söndag 15:30
FSV Mainz 05 – SC Freiburg
Mainz Thomas Tuchel dundrade att han inte längre ”känner igen sitt Mainz”. I detta viktiga bottenmöte gäller det att laget har slickat såren efter förlusten mot Leverkusen. Szalai lär väl få chansen från start och för Mainz del är det viktigt att han kommer igång snarast möjligt. Freiburg var så uträknat av väldigt många efter att Cissé lämnade för Newcastle. Men nye tränaren Christian Streich tog en välförtjänt seger mot Augsburg senast. En positiv anda råder och en vinst skulle blåsa nytt liv i lilla Freiburg.

Söndag 17:30
VfB Stuttgart – Borussia Mönchengladbach
Precis som i matchen mellan Dortmund och Hoffenheim stöter ett topplag här på en riktig ångestmotståndare. Mönchengladbach har endast vunnit en av de senaste 27 matcherna mot Stuttgart. Och som jag tidigare har varit inne på tyder det mesta på att Ibisevic får spela från start för Stuttgart – och lär vara väldigt sugen på att visa upp sig. Hemmalagets stora problem är att man är så ojämna – det är inte Mönchengladbach. Kan Lucien Favres lag leverera samma spel som mot Bayern vet vi att det mesta är möjligt, även mot skräckmotståndarna från Stuttgart.

/Wingren

Det finns så mycket som talar mot att jag skulle skriva det här inlägget. För det första är det omöjligt att skriva kort om nynazism – och i det närmaste osmakligt att blanda det med Bayern Münchens stora blåsning. Samtidigt vill jag att ni ska kunna ta del av lite intressant information, och när tiden inte riktigt räcker till så blir det på detta vis.

Jag börjar med det tråkiga, så kan vi ta Bayerns skämt på slutet. Tysk fotboll målas ofta upp som den perfekta förebilden. Och på många sätt är den faktiskt det. Arenorna runt om i landet är mer eller mindre sprängfyllda, det finns ståplats, det finns öl och säkerhetsåtgärderna är förhållandevis små. Ändå händer det ytterst lite, det går oftast ganska lugnt till. Därmed inte sagt att det inte finns problem. Här stormas det planer, det kastas flaskor och sten och användandet av pyroteknik strider ständigt mot de bestämmelser som finns.

Jag har aldrig känt mig hotad på en fotbollsmatch i Tyskland. Jag har aldrig sett våld på, eller omkring, arenan. Men nog tusan sker det tråkigheter då och då. Oftast beror det dock på att många människor lever för fotbollen och sin klubb. Då kan känslorna koka över. Totalt sett är det dock väldigt lugnt på de tyska arenorna. Det ska man vara stolt över.

Enligt en färsk rapport har dock våldet ökat en aning – precis som förra året. Vi befinner oss alltså i en negativ spiral. Men man ska ta det med en nypa salt också. Det är fortfarande så lite som händer, löjligt lite egentligen. Vi kan dock vara överens om att även ”löjligt lite” är på tok för mycket. De flesta sammandrabbningar är mellan supportrar och polis.
Våld och fotboll hör inte ihop. Det är förbannat tråkigt att somliga människor ser fotbollen som en perfekt scen för det våld man vill utöva.

Det mest alarmerande – och helt klart sjukaste exemplet – finner vi i traditionsföreningen Alemannia Aachen. Klubben kämpar för sin överlevnad i Bundesliga två, men bortsett från de sportsliga problemen dras Aachen med ett otrevligt Ultras-problem. Synnerligen otrevligt. Det är svårt att ogilla traditionsrika Alemannia och deras täta stadion – Tivoli. Jag önskar att de får rätsida på kräftgången i ligaspelet och klarar sig kvar. Men klubben dras med stora problem på läktarna.

Som jag tidigare har nämnt är det vanligaste våldet i samband med fotboll det som uppstår mellan supportrar och poliser. Och sedan har vi våldet mellan olika lags supportrar. I Aachen lider man av ett annat problem. Ultras-grupperingen Karlsbande består av omkring 180 medlemmar. Det är en gruppering som utger sig för att vara opolitisk – men som mer än gärna beblandar sig med nynazister. Och det är inte bara banderoller, tröjor, sånger och ett fåtal nynazistiska-medlemmar det rör sig om. Gruppen har även synts med anhängare från Kameradschaft Aachener Land – en av de absolut våldsammaste nynazistiska grupperingarna i hela Tyskland. Här talar vi om extremt våld, starka strukturer och sprängmedel. Bland annat.

En annan stor Ultras-gruppering är Aachen Ultras (ACU) som består av drygt 80 medlemmar. Den här grupperingen är vänstervriden och uttalat anti-rasistisk. Och det som händer inom klubben nu är sådant som vi hade hoppats slippa. Anhängare från Karlsbande har på sistone tagit sig in på andra sektioner på Tivoli – för att slå och misshandla anhängare från ACU. När Aachen sedan spelade borta mot Eintracht Braunschweig blockerades ACU:s ingång till arenan av 60 Karlsbande-anhängare, uppger Spiegel. Polisen gick emellan och förhindrade en stundande katastrof. ACU tilldelades sedan sittplatser avskiljt från Karlsbande.
Under samma match hindrades en officiellt supporteransvarig från Aachen att ta sig in på Karlsbandes sektion.

Klubbens egna supportrar slåss alltså med varandra. Fotbollen blir här en scen för extremistisk politik och våld. Alemannia Aachen har fått nog. Man vill vidta åtgärder för att stävja våldet och bli av med de nynazistiska falangerna. Men kan man lyckas? Klubben kämpar i motvind mot en stark, och våldsam, rörelse.

Jag är på något sätt ändå glad att det här har hänt – och att det uppmärksammas. Känslan jag får är att nynazisterna i Tyskland organiserar sig allt starkare, och det har dem fått göra lite i skymundan. Man brukar säga att fotbollen speglar samhället i stort. Nu hoppas jag att man vaknar och tar tag i de växande problem som finns. Det är en samhällspolitisk fråga och jag hoppas att de insatser man gör ger resultat. Först och främst hoppas jag, för hela Alemannia Aachens skull, att man får bukt med supporterproblemen. Innan det går alldeles åt helvete.

Det här är ingen utredande text och den går inte på djupet. Men jag hoppas att jag har lyckats förmedla det viktigaste, att den har kunnat skapa en bild och en medvetenhet.
Så om ni planerar en resa till Tyskland behöver ni inte oroa er – men det kanske vore klokt att undvika besöket på Tivoli. Åtminstone för stunden.

***

Något lite lättsammare då? Jovisst. Bayern Münchens hemsida kraschade i dag på grund av överbelastning. Varför då? Klubben publicerade en nyhet som informerade om en presskonferens klockan 14 i dag. På presskonferensen skulle en storstjärna för offensiven presenteras. Ryktena satte snabbt igång. Är det Drogba, eller kanske Berbatov? Wow, en riktig bomb skulle det åtminstone vara.

När klockan slutligen slog två – efter en lång väntan – strömmade fansen in på FC Bayerns hemsida för att ta del av presskonferensen. Döm av deras förvåning när det visade sig vara ett skämt. Presskonferens kunde man se ”exklusivt” på facebook, och vad som hände var att användarens profilbild dök upp som det stora nyförvärvet. Ett skämt som har lämnat många supportrar tomma och förvirrade. Hur kan man vara så grym mot sina egna fans?

Jag trodde också att jag skulle få skriva en artikel till Sportbladet i dag om Bayerns värvningskupp. Så blev alltså inte fallet. Men jag kan skratta gott åt det, jag är dock inte så säker på att alla München-fans kan göra det. Inte än åtminstone. Festligt.

/Wingren

Den tyska fotbollen har åter dundrat igång. Passionen, skönheten, galenskaperna, smällarna, skrällarna – allt är tillbaka. Omgång 18 av Bundesliga kan inte ha gjort någon besviken. Allt man vill få ut av titta på fotboll finns här i Tyskland. Helgen var det renaste vansinnet. Redan nu vågar jag påstå att en oländigt spännande och euforisk vår väntar på oss. Inget känns självklart, inget känns avgjort. Allt känns ovisst.

Det hände så mycket under helgen. Smått som stort, fint som fult och galet som genialiskt. Svenske Mikael Ishak gjorde en stabil debut för Köln, Herrmann och Reus hade lekstuga mot Bayern, Dortmund körde över Hamburg och ansikten gick i kras. Det är nu så olidlig jämnt i tabelltoppen att det nästan är löjligt. Vi har München, Dortmund och Schalke på 37 poäng. Mönchengladbach skuggar på 36. Det är ta mig fan otroligt. Sedan går Bremen och Leverkusen en kamp om platserna bakom. Bremen har 30 poäng, Leverkusen 29.

Inte är livet lättare för bottenlagen. Ingen klubb har lyckats bli avsågad – eller lyfta från botten. Vi har Augsburg på 15 poäng, Freiburg på 16, Kaiserslautern på 17, Mainz på 18, Hamburg på 19, Berlin på 20 och Nürnberg samt Köln på 21. Nu är jag plötsligt uppe i mitten av tabellen, men så vansinnigt mycket kan förändras på bara en eller två matcher. Och det är väl det som är tjusningen med den här ligan. Ovissheten, bedrifterna, hjältarna och syndarna. Alla kan slå alla – oberoende av det andra lagets prestationer.

Så vad kunde då vara mer passande än att omgången, efter det fem veckor långa uppehållet, inleddes med allt det vi älskar? Det som gör Bundesliga till Bundesliga, det som gör tysk fotboll till en livsstil och en romans. Vi fick se galna matchresultat, fantastiskt vackra mål, hårda närkamper, ett vimmel av unga talanger, gamla härförare och misstag från rutinerade herrar. Allt förpackat i en och samma produkt. Häpnadsväckande, nagelbitande och närmast religiösa upplevelser.

Fredagen inleddes med Borussia Mönchengladbach spelade ut ett svagt Bayern München. Hemmalaget stod rätt under nästan 90 minuter – bortsett från Schweinsteiger mål på hörna. Gladbach försvarade sig så bra att Mario Gomez nästan blev osynlig och Bayern sköt långskott i ren desperation. Matchen slutade 3-1. Manuel Neuer gjorde en lika fatal tavla som under mötet på Allianz Arena då Igor de Camargo kunde göra 0-1 och därmed fastställa slutresultatet. Den här gången utnyttjade Marco Reus landslagsmålvaktens tabbe. Just Reus av alla. Dramatiskt.

Det resultatet följdes sedan upp av att de direkta toppkonkurrenterna, Schalke och Dortmund, vann sina matcher på ett storartat vis. Det går inte att önska sig en bättre och mer dramatisk inledning av Rückrunde. Bayern München och dess supportrar kan givetvis presentera 1000 scenarion som är bättre – men inte för ligans skull. Bundesliga lever.

Bundesliga omgång 18:

Borussia Mönchengladbach – Bayern München 3-1
Bastian Schweinsteiger gjorde comeback och allt skulle vara frid och fröjd. Så blev det inte. Favres gäng spelade med vilja och extrem disciplin. När man sedan fick chanser framåt så utnyttjade man dem iskallt. Reus och Herrmann x 2 stod för målen. Schweinsteiger tröstmålade för Bayern och Daniel van Buyten ådrog sig dessvärre en allvarlig fotskada. Jupp Heynckes har lite att fundera på, men en snabb replik till helgen mot Wolfsburg vore bra för rekordmästarna.
Och så undrar man: var det inte efter en liknande tabbe mot Hannover som Thomas Kraft fick veta att han inte var önskad längre?

Schalke 04 – VfB Stuttgart 3-1
Hemmalaget spelade en effektiv kontringsfotboll och utnyttjade två hörnor till 2-0 innan Draxler stack iväg på egen hand och fixade 3-0. Mycket vackert. Stuttgart hade svårt att skapa något mot ett fint Schalke-försvar och när chanserna väl uppstod såg det uddlöst ut. Labbadia kunde inte ha önskat en sämre start för snart kommer snacket att börja gå. Stevens däremot kan vara väldigt nöjd då hans Schalke är robust och stabilt. Den riktiga stjärnglansen saknas ofta men ibland blixtrar killarna från Gelsenkirchen till och nu har man samma poäng som Bayern München. Framför allt har man fått avancera lite i smyg.
Lagkapten Benedikt Höwedes nickade ihop med en lagkamrat och drog på sig en fraktur, men operationen har gått bra och han kan möjligen spela nästa vecka.

FC Nürnberg – Hertha Berlin 2-0
Jag trodde inte alls på Nürnberg, men med ett taktiskt försvarsspel överlistade Dieter Heckings lag Hertha Berlin. Det här var Nürnbergs 1000:e match i Bundesliga – det kunde inte ha gått bättre. Det här var en superviktig vinst, tillika en blytung förlust för nye tränaren Michael Skibbe. Berlin kom aldrig riktigt igång även om chanserna till 1-1 fanns, men Nürnbergs Maroh fastställde resultatet till 2-0 i slutminuterna.

SC Freiburg – FC Augsburg 1-0
En perfekt start för nye tränaren Christian Streich. Den här segern innebär att Freiburg nu har kontakt med övriga bottenkonkurrenter – och än viktigare var väl att man visade att man faktiskt kan även utan Papiss Demba Cissé på topp. Egna talangen Ginter fick avgöra – och denne har nu ett proffskontrakt. Ibland går det snabbt i fotbollens värld. Freiburg var överlägset hela matchen men målet kom först mot slutet.

TSG Hoffenheim – Hannover 96 0-0
En ganska så händelserik men tillknäppt tillställning, där Hoffenheim var det bättre laget trots allt. Dock var det uppenbart att båda lag har svårt med målproduktionen för tillfället.

VfL Wolfsburg – FC Köln 1-0
Solbakkens Köln har haft defensiva problem – och det märktes att man nog har tränat intensivt på detta under vintern. Det såg riktigt kompakt ut och Novakovic borde till och med ha gett Köln ledningen under första halvlek. I stället var det Magaths ädeljoker Polter som avgjorde i 78:e minuten. Många nyförvärv debuterade i Wolfsburg men spelet sitter inte riktigt än. Svenske Ishak kom in för Köln och gjorde det trots allt bra.

FC Kaiserslautern – Werder Bremen 0-0
En match med mycket kamp, men inga mål. Hemmalaget träffade målramen vid två tillfällen och Bremen vid ett. Så nog kunde det ha blivit mål. Den stora snackisen är i stället Kouemahas cykelspark som träffade Sebastian Prödl i ansiktet. Bremen fick ingen straff, men Prödl fick lämna planen och blödde kraftigt. Försvarskris i Bremen då Andreas Wolf i skrivande stund är officiellt klart för Monaco. Kommer Alexander Milosevic?

Hamburger SV – Borussia Dortmund 1-5
Utklassning från första sekund – utan att Dortmund egentligen tog hand om spelet. Klopps unga gäng spelade ett vansinnigt press-spel som stressade Hamburg till misstag. Hemmalaget hade stora problem med att skapa målchanser och åt andra hållet kom Dortmund till gång efter annan. Två drömmål signerade Lewandowski, två kyliga mål från ”Kuba” samt ett mål från Dortmund-sonen Großkreutz. Det ska dock sägas att bortalaget borde ha gjort ännu fler mål, man spelade ut HSV totalt. Samtidigt måste Fink fundera över hur det ligger till med hans lag, det såg inte alls bra ut.

Bayer Leverkusen – FSV Mainz 05 3-2
En härligt svängig match som såg avgjord ut efter första halvlek då Leverkusen hade det relativt enkelt och ledde med 2-0. Men efter halvtid växlade Tuchels killar upp och skapade farliga målchanser. Bortalaget fick även utdelning två gånger om och plötsligt lutade det åt en Mainz-seger. Men Dutt fick fart på sitt lag igen när han plockade ut Ballack. Lars Bender avgjorde och tre mycket viktiga poäng stannade i Leverkusen.

För att på något vis illustrera just hur bra de båda Borussia-lagen var under helgen, tänkte jag avsluta det här inlägget med omgångens elva från bundesliga.de:

ter Stegen – Piszczek, Stranzl, Hummels, Daems – Blaszczykowski, Herrmann, Kagawa, Großkreutz – Reus, Lewandowski.

Samtliga spelare är alltså hämtade från Borussia-lagen. Det är galet. Jag kan dessutom instämma med det mesta. Personligen hade jag kanske lyft in Schalkes Papadopoulos för Hummels och kanske borde Lars Bender fått en plats på mittfältet.

/Wingren

Rückrunde är mindre än en vecka bort – och den inleds på allra bästa vis när Borussia Mönchengladbach tar emot ligaledarna Bayern München på fredag. Marco Reus kommer säkerligen att vara extra taggad efter alla skriverier om honom.  En allmän kritik har riktats mot honom, där man menar att han inte kommer att göra jobbet för Mönchengladbach längre, utan tankarna är redan i Dortmund. Men så har även mäktiga Bayern München gjort allt i sin makt för att förklara varför Reus gick till Dortmund och inte till Bayern. Reus själv verkar inte vara så förtjust i de uttalanden som härstammar från södra Tyskland. Med andra ord har han säkert inget emot att sänka Bayern på fredag. Å andra sidan, orkar Gladbach det?

Rekordmästarna från München har en ”perfekt” period av förberedelser bakom sig, och härföraren Bastian Schweinstegier är tillbaka (även om ett knä smärtade i dag, men enligt Bayern är det inget att oroa sig för). Rekordmästarna ser ovanligt starka ut, och är som vanligt extremt peppade eftersom att man missade titeln förra säsongen. Vi vet hur det brukar sluta. Salladsskålen lär hamna i Bayern. En seriös utmanare skulle kunna vara Mönchengladbach, då de har varit fantastiskt stabila och Reus kan avgöra matcher på egen hand. Men jag tror inte att Lucien Favres lag räcker längre än till en Europa-plats. Givetvis kan man slå Bayern på fredag om man har en bra dag – jag tror dock mer på en 2-0-vinst för Jupp Heynckes killar.

Borussia Dortmund och Schalke 04 är de andra lagen som skulle kunna utmana Bayern München om ligatiteln. Möjligheterna till detta torde även bli större desto längre Bayern är kvar och kämpar om en plats i Champions League-finalen.

Ärligt talat var det inte alls det här som inlägget skulle handla om dock. Under vintern har idioter skapat kaos under en inomhusturnering, böter för pyro har delats ut här och var och så sent som i söndags var det någon idiot till Dortmund-supporter som brände av en ordentlig smäll i Düsseldorf. Ren idioti givetvis och förhoppningsvis blir han utpekad och får sitt straff. Vad jag ville komma fram till är att vi i stället ska blicka framåt. Mot Rückrunde.

***

I dag börjar vi med den nedre halvan av tabellen. Så här ligger lagen placerade efter första halvan av säsongen:

10. 1. FC Köln (21p)
Kommentar: Ståle Solbakken fick uppleva en turbulent första tid i Köln. Försvaret läckte ordentligt och resultaten uteblev. Lyckligtvis fanns det tålamod och Köln såg allt bättre ut ju längre säsongen led. Solbakken har fortfarande försvarsproblem, han har även problem med match-coachningen i Bundesliga, men det där kommer att bli bättre. Podolski har varit lagets viktigaste spelare och avgör många matcher på egen hand. Men 35 insläppta mål är på tok för mycket.

Prognos: Köln lär bli stabilare för varje dag som går under Solbakkens ledning. Det största orosmomenten ligger kring Lukas Podolskis vara eller icke vara i föreningen. Tränaren finns där, spelarna är där och fansen är där – kommer även stabiliteten att vara där? Om Köln får en positiv inledning på våren kan det här projektet mycket väl räcka till en plats i Europa, men det mest troliga är att man kommer att försvara sin nuvarande placering.

11. Hertha Berlin (20p)
Kommentar: Det är aldrig lätt att återvända till Bundesliga, men Markus Babbel hade ett härligt gäng med sig som han dessutom kompletterade med några nya nyckelspelare. Berlin har spelat och presterat precis som förväntat och befinner sig på en mycket behaglig position i tabellen. I vissa matcher har huvudstadsklubben spelat klokt, i andra med vilja. Resultaten har varit blandade men väl godkända trots allt. Berlin har levt mycket på en relativt oförutsägbar offensiv.

Prognos: Det råder åter lugn i Hertha BSC efter Babbels sorti. In kom i stället Michael Skibbe som i mina ögon är en mycket kompetent tränare. Problemet är förstås att han ansluter under besvärliga former. Dels har Babbel-affären lämnat en sur eftersmak i föreningen, dels har Skibbe lite tid på sig att hitta det rätta spelet. Men Skibbe är klok och Berlin har goda stöttepelare – lär sluta på övre delen av den nedre halvan, så att säga.

12. VfL Wolfsburg (20p)
Kommentar: Felix Magath var tillbaka i Wolfsburg, klubben som han vann Bundesliga med innan han vände upp och ned på hela Schalke. Sin vana trogen verkade Magath närmast galen och hämtade in spelare från höger och vänster. Men Tyskland vet att Magath är ett geni som döljer sig i en dåres kläder. Visst har det blivit en del vinster på vägen, men det har mest handlat om nederlag, disciplinära frågor, hög rotation och besvikna spelare.

Prognos: Magath har kastat ut det gamla och hämtat in nytt och ungt. Vilket känns helt rätt. Wolfsburg har en väldigt spännande trupp och om Magath lyckas integrera de nya spelarna och få in sitt tänk i truppen så kan laget lyfta – helt klart. Med andra ord är det svårt att säga var Wolfsburg står, men känslan är att det ser bättre ut nu. En placering i mitten är inte alls otänkbart.

13. Hamburger SV (19p)
Kommentar: Frank Arnesen anslöt som sportchef. Allt var guld och gröna skogar. Laget föryngrades och förhoppningarna steg. Arnesen lät Michael Oenning vara kvar som tränare, dels för att han kände till klubben, dels för att det saknades pengar. Men mot slutet av september fick det vara nog – Oenning fick sparken. HSV låg då sist och såg helt hopplöst värdelöst ut. Skulle Hamburg åka ur Bundesliga för första gången? Det var nästan skrivet i sten. Men så hämtade Arnesen in Thorsten Fink från Basel och den nye tränaren är fortfarande obesegrad efter åtta matcher.

Prognos: Det ser plötsligt väldigt ljust ut. Fink tycker om HSV, HSV tycker om Fink. Spelarna drar åt samma håll, det finns en vilja och det finns en spelidé. Nu är dessutom Mladen Petric tillbaka från skada och allt ser väldigt trevligt ut. Visst finns det en risk för att de unga spelarna tappar fotfästet, men efter att ha överlevt den värsta krisen har man varit med om det mesta. Fink har nu fått jobba med truppen under vintern och med killar som Bruma, Aogo, Drobny, Töhre, Petric med flera kan det här mycket väl räcka till en Europa-plats.

14. FSV Mainz 05 (18p)
Kommentar: Mainz inledde precis lika bra som förra säsongen. Trots alla spelarförluster var det fart och fläkt, en hög aggressivitet och en god offensiv. Men sedan gick det dåligt, dåligt och dåligt. Mot slutet av Hinrunde stod laget för en bragd mot Bayern München och Thomas Tuchel var inte längre ifrågasatt. Mainz problem var att man spelade bra men saknade en kille där fram som kunde sätta chanserna och helt enkelt vinna matcherna.

Prognos: Vinteruppehållet har nog gjort gott. Euforin från förra säsongen borde nu vara helt bortglömt och man kan inrikta sig på det väsentliga: att överleva. Mainz har en nybyggd arena och behöver Bundesliga. Thomas Tuchel känns som helt rätt man att motivera sina spelare till stordåd. Det viktiga nu blir att ta poäng mot bottenkonkurrenter. Den saga får nog ett lyckligt slut.

15. 1. FC Nürnberg (18p)
Kommentar: Dieter Hecking hade ett tufft jobb framför sig, succén från den tidigare säsongen skulle gärna upprepas men utan de ack så viktiga Mehmet Ekici och Ilkay Gündogan. Ärligt talat har det gått käpp rätt åt helvete. Nürnberg har spelat uddlöst, fantasilöst och uppgivet. Tabellpositionen återspeglar verkligen lagets insatser. Under hösten fanns ett fåtal ljuspunkter, bland annat krossen av Bayer Leverkusen och vinsten mot Köln. Men överlag har det varit fritt fall hela hösten.

Prognos: Jag har länge tvivlat på Dieter Hecking, men efter förra säsongen tog jag mig en funderare. Nu har jag åter bestämt att han inte borde vara kvar i Nürnberg. Givetvis ska klubbledningen vara kyliga och invänta en total kris innan de agerar, men senast efter säsongen borde han gå. Hecking har ett bra försvar att luta sig tillbaka på, men klubben har gjort trötta krisvärvningar som inte lär ge effekt. För Nürnbergs del blir det en kamp för överlevnad.

16. 1. FC Kaiserslautern (16p)
Kommentar: Har inte lyckats hitta kontinuitet i spelet vilket har resulterat i blandade resultat. Kaiserslautern har bland annat stulit poäng av Borussia Dortmund och Schalke 04 – men ligger trots detta i botten av tabellen. Under hösten har det största problemet varit målskyttet. Försvaret har agerat bra och viljan i truppen finns, utan tvivel, men det har bara blivit 13 mål på 17 matcher. Med det är FCK sämst av alla lag i Bundesliga.

Prognos: Det krävs inget geni för att konstatera att Kaiserslautern har ligans största offensiva problem (säkerligen delat med Freiburg när nu Cissé lämnar). Klubbledningen har således hämtat in två spännande anfallare i form av Nicolai Jörgensen samt Jakub Swierczok. Positiva tongångar har ekat från träningsplanerna under vintern och om någon av anfallarna börjar leverera ska FCK kunna klara sig fint – det vill säga hänga kvar i Bundesliga.

17. FC Augsburg (15p)
Kommentar: Jos Luhukay och Augsburg har under en lång tid arbetat för att förverkliga drömmen om Bundesliga. Klubbens första säsong i fotbollens finrum inleddes knackigt – och direkt dömdes laget ut ganska så ordentligt. Jag var en av dem som gjorde det, till sist. Nu undrar man dock, något hände, några nävar knöts i fickorna. ”Vi ska fasen visa att vi kan vi med”. Sagt och gjort, Augsburgs spel har sett allt bättre ut. Man var till och med nära att sno en poäng i derbyt mot Bayern München – den gången räddades rekordmästarna av Manuel Neuers fina reflexer. Sascha Mölders inledde flitigt som målskytt men det har sett tunt ut offensivt – och svajigt defensivt. Augsburg lyckas dock arbeta till sig poäng och det är nog så viktigt. Även en tråkig seger ger tre poäng.

Prognos: Man har skött sig klokt under vintern. Inga stora slevar har plockats fram och rört om i den gryta som faktiskt smakar ganska bra nu. Augsburg har lärt sig att spela tråkig men säker fotboll, det kan till och med räcka så långt att klubben återfinns i Bundesliga även nästa säsong. Det kommer dock bli väldigt tufft, och det gäller att Simon Jentzsch vaktar målet på bästa sätt. Inlånade Jan Moravek från Schalke är en underskattad spelare och kan bli viktig.

18. SC Freiburg (13p)
Kommentar: Lilla Freiburgs högflygande under Robin Dutt är över – och det med besked. Trots att laget har spelat bra fotboll har resultaten uteblivet och det syns smärtsamt tydligt i tabellen. Marcus Sorg försökte med det mesta, fick laget att spela attraktiv fotboll men det slutade oftast med platt fall. Sorg fick kicken och en handfull spelare har fått reda på att de inte är önskade längre. Bortsett från Cissé – som har gjort nio mål – saknar laget spelare som sticker ut match efter match.

Prognos: I skrivande stund bekräftar Freiburg att Demba Cissé, lagets bäste målskytt, är klar för Newcastle (så länge inte läkarundersökningen säger annat). Det är det bästa som kunde hända klubben, men också det värsta. Nu har man chansen att svetsa samman ett lag som kämpar för varandra utan divaliteter. Men man saknar å andra sidan en notorisk målskytt. Framtiden ser mörk ut, men å andra sidan oviss, och det kan vara något gott. Som ni kanske förstår är det alltså svårt att säga något om Freiburg förutom att det mesta faktiskt talar för en blytung vår som torde rendera i degradering eller möjligtvis en kvalplats.

Del två av tabellen kommer upp innan Rückrunde drar igång på fredag.

***

För övrigt vill jag även uppmärksamma den fankongress som ägde rum i Berlin under helgen. Mer än 500 fotbollssupportrar från 62 föreningar diskuterade allt från pyroteknik och våld till tv-rättigheter. Det var fansen själva som organiserade det hela (till en kostnad på mer än 30 000 euro). Det är imponerande, det är vackert. Det visar att det finns en stark vilja hos fansen att nå ut på rätt sätt. Polisen valde dock att tacka nej till inbjudan, i övrigt var samtliga berörda parter på plats. Initiativet har fått mycket beröm från DFL (ligan) och DFB (förbundet). Diskussioner fördes och fansen, däribland ultras, närmade sig de som bestämmer. Det slogs dock fast att pyroteknik är, och kommer förbli, förbjudet. Den diskussionen lär fortsätta i evigheter. Men under helgen tog man ett första steg mot förståelse – gentemot andra fans men även de som bestämmer Bra så.

/Wingren

I går skrev jag att vi skulle ta en blick på tabellen och kommentera lagens insatser. Men vet ni vad, jag tror minsann att vi skjuter på det. Lagen är på träningsläger och Rückrunde ligger alldeles för långt bort. Vi har massor av tid – för lång tid. I dag tänkte jag i stället att vi reser några årtionde tillbaka i tiden och tar en kort titt på Bundesligas sämsta lag någonsin. Någon som vet vilket det är? En ledtråd skulle kunna vara att det faktiskt inte är FC Augsburg, som gör sin första säsong någonsin i Bundesliga, ty de har redan fler inspelade poäng. Då kan vi stryka Luhukays gäng från listan. Nästa ledtråd då: laget representerade den tyska huvudstaden. Men nej, det är inte Hertha Berlin jag syftar på, inte heller Tennis Borussia Berlin eller Union.

Så där, nu har ni haft tid att fundera. Vi slänger igång en trumvirvel och avslöjar att det är…SC Tasmania 1900 Berlin! Då var sanningen ute, skönt. Hur dåliga var SC Tasmania då? Och hur kunde det gå så illa? Jag har inte åldern inte för att kunna påstå att jag fick uppleva katastrofsäsongen live, men jag kan göra en tidsresa i tyska fotbollsarkiv. Låt oss besöka Tyskland år 1965, ungefär två veckor innan det att den tredje Bundesliga-säsongen drogs igång.

Det stod klart att huvudstadslaget Hertha Berlin skulle degraderas då de fifflat med ekonomin (spelarna fick för mycket pengar). Det tyska fotbollsförbundet tyckte att det kändes lite olustigt att inte ha något lag från huvudstaden i Bundesliga. Uppmärksamheten riktades således mot West-Berliner Regionalliga. Under den här tiden fanns det ingen Bundesliga två, och verkligen ingen Bundesliga tre. Regionalliga var den näst högsta divisionen. Tennis Borussia Berlin hade vunnit West-Berliner Regionalliga, men misslyckats i kvalet upp till Bundesliga – så de var aldrig något alternativ för förbundet (DFB). Spandauer SC, som kommit tvåa, tackade vänligt men bestämt nej till gåvo-uppflyttningen. SC Tasmania 1900 Berlin däremot tackade ja till platsen i Bundesliga. Med två veckor kvar till säsongspremiären alltså. Varje sportchefs dröm va?

Det ska sägas att SC Tasmania inte var ett vanligt blåbärsgäng. Klubben var väldigt populär i Berlin och hade en storhetstid runt 1910-talet, men även ett sportsligt uppsving under 1960-talets början. Och nu fick alltså klubben äntligen chansen att testa sina vingar på den allra högsta nivån. Värt att nämna är även att DFB utökade antalet lag i Bundesliga från 16 till 18 för att lösa det här – precis som det ser ut i dag alltså.

Vi blickar tillbaka lite snabbt igen, innan vi blåser igång säsongen 1965/66. I Bonner SC spelade en herre vid namn Heinz Rohloff, som alltid hade drömt om att få vakta ett Bundesliga-lags mål. En dröm som skulle gå i uppfyllelse.

”En dag kom vår kassör Hubert Claasen och sa: ’Vi behöver pengar, jag skulle vilja sälja dig. Du kan gå till Schalke, KSC eller Berlin. Vart vill du?’ Jag hade alltid velat till Berlin, därför beslutade jag mig för Hertha BSC”, säger Rohloff.

Nej, det är inte fullt så illa att Heinz Rohloff blev lurad – Hertha ville faktiskt ha honom. Men som ni nu vet tvångsdegraderades klubben innan ligastart. Således hamnade Rohloff i Tasmania och Bundesliga. Tasmania Berlin hade ett gammalt lag med många spelare långt över 30 år. Klubben hämtade Horst Szymaniak från Italien och Herbert Finken från Holland för att förstärka laget – men det skulle visa sig att det var långt ifrån tillräckligt.

81 500 åskådare på Olympiastadion i Berlin fick under stort jubel fira sina hjältar efter 2-0 mot Karlsruher SC i öppningsmatchen. Sedan följde dock sex förluster innan laget kryssade mot FC Kaiserslautern. För att ytterligare illustrera exakt hur illa säsongen fortlöpte kan det sägas att när Tasmania inkasserade sina andra vinst för säsongen var det blott 2000 åskådare på plats – och detta var alltså den sista hemmamatchen för säsongen då man slog Borussia Neunkirchen med 2-1. Under den 29:e omgången mötte man Werder Bremen inför 1200 åskådare. Den nionde omgången mötte man VfB Stuttgart inför 15 000 åskådare, den femte omgången spelade Tasmania mot Bayern München inför 40 000 åskådare, den tredje omgången kom Borussia Dortmund på besök inför 70 000 åskådare. Låt oss helt enkelt konstatera att publiktrycket sjönk i takt med att Tasmania Berlin sjönk.

”Att det inte skulle räcka för att spela på den högsta nivån förstod vi redan efter sju eller åtta matcher. Under tiden därefter levde vi inte på det sätt som det professionella idrottandet kräver”, berättar Heinz Rohloff och syftar bland annat på ett aningen för stort alkoholintag efter matcher och träningar.

Efter 34 omgångar hade Tasmania vunnit två matcher, spelat fyra oavgjorda och förlorat 28. 15 mål hade man producerat, 108 hade man släppt in. Detta facit har gjort Tasmania Berlin historiskt. Tasmania är den klubb som har gjort minst mål och släppt in flest på en säsong. Det är den klubb som har flest hemmaförluster, flest förluster totalt och minst inspelade poäng någonsin i Bundesliga. Vidare är man den enda klubb som inte har vunnit en bortamatch, och den klubb som har vunnit minst matcher över huvud taget.

”Vi var förstås tvungna att spela matcherna ändå. Och egentligen tyckte jag att det var rätt bra att bli bombarderad, jag hade åtminstone mycket att göra. Flest mål släppte jag in i matcherna mot Hannover och Gladbach, fem stycken i vardera match. Och efteråt sa Dieter Kürten från ZDF att ’Heinz Rohloff var bäste man på plan’. Så så dålig kan jag inte ha varit. De stora förlusterna var dock ingen anledning för mig att bli upprörd på mina medspelare – det gick helt enkelt inte att uträtta mer”, minns Rohloff.

Tasmania Berlin inkasserade även större förluster, men då vaktade Klaus Basikow målet.

”Vi var inte de bästa, men de sämsta. Även det är ett rekord”, säger Rohloff.

Tasmania Berlin åkte alltså ur Bundesliga med blott åtta inspelade poäng, med 108 baklängesmål och endast 15 gjorda. Dessvärre blev äventyret i Bundesliga väldigt kostsamt och 1973 gick klubben i konkurs. Säsongen 68/69, 70/71 och 71/72 hade man försökt att åter ta sig upp i Bundesliga, men misslyckades i kvalet. SC Tasmania 1900 Berlin upphörde att existera sommaren 1973. Ett dystert, mörkt och bittert slut på en härlig klubbhistoria. Några ungdomsspelare från Tasmania grundade senare SV Tasmania 73 Neuköln – denna klubb räknas dock inte som nystart av avvecklade SC Tasmania. Den här klubben lever än i dag och heter nu SV Tasmania för att hedra sina rötter. Laget spelar i Landesliga Berlin (låt oss kalla det för division sju).

Där har ni det. Historien om Bundesligas sämsta klubb genom tiderna. En liten jämförelse med bästa klubben genom tiderna:

Bayern München: 1585 matcher, 896 segrar, 371 oavgjorda, 318 förluster, 3378:1831 i målskillnad och 2506 poäng.

SC Tasmania 1900 Berlin: 34 matcher, 2 segrar, 4 oavgjorda, 28 förluster, 15:108 i målskillnad och 8 poäng.

För övrigt: FC Kaiserslautern var det enda lag som aldrig besegrade Tasmania. Båda matcherna slutade med ett kryss.

SC Tasmania 1900 Berlins poängmatcher säsongen 1965/66:
Tasmania Berlin – Karlsruher SC 2-0
FC Kaiserslautern – Tasmania Berlin 0-0
Tasmania Berlin – Borussia Mönchengladbach 0-0
Tasmania Berlin – FC Kaiserslautern 1-1
Tasmania Berlin – Werder Bremen 1-1
Tasmania Berlin – Borussia Neunkirchen 2-1

Största hemmaseger: 2-0 mot Karlsruher
Största bortaseger: –
Största hemmanederlag: 0-9 mot Meiderricher SV
Största bortanederlag: 5-0 mot Borussia Mönchengladbach, 7-2 mot FC Nürnberg, 5-0 mot Werder Bremen, 5-0 mot Hannover 96.

Citaten från Heinz Rohloff är hämtade från 11freunde.

/Wingren