Det har redan skrivits så mycket om matchen. Matchen med stort M. Matchen som påminde oss alla om varför vi älskar fotboll. Det finns inget jävla manus, inga gråa självklarheter. Klyschor mals ner till ordfärs, 60 minuters fotbollsporr och en mirakulös upphämtning. Ett pendlande mellan frustration, depression, glädje, tårar, andnöd och hjärtflimmer.

Det är inte konstigt att vi älskar fotboll. Gårdagens match gav oss så mycket hopp. Den visade att fotboll spelas under 90 minuter, att psykologin inom sporten är brutalt viktig och den visade att vi aldrig kan vara riktigt säkra på någonting. Det är glädjande på så många sätt.

Mindre glädjande är förstås Tysklands uppträdande de sista 30 minuterna. I Sverige talar vi om bragden, miraklet, undret. Jag vill inte beröva det svenska fotbollslandslaget på något, det var en moraliskt stark prestation. Det var härligt att se. Så länge matchen lever, lever också hoppet. Det visade svenskarna i Berlin i går.

Men ärligt talat: 4-4-resultatet ska tillskrivas Tyskland och inte Sverige. Det var Tyskland som gav bort den där säkra 4-0-ledningen. De flesta fotbollsnationerna – bortsett från bottenskrapet – hade gjort fyra mål på Tyskland i går. Jag kan inte förklara varför Joachim Löw och hans landslag lät det gå så långt, men det gjorde man. Tacka fan för att Sverige är bra nog för att utnyttja det.

Under första halvlek bjöd inte Sverige på något som helst motstånd. Det såg katastrofalt ut. Man ställde bara ut skorna på Berlins gräsmatta och tittade uppgivet på när tyskarna rullade runt bollen. När tyskarna målade modern fotbollskonst. Under 60 minuter var det ett konstverk, en sjudundrandes fotbollsshow. Kanske den bästa fotbollen Tyskland har spelat under Joachim Löws ledning.

Att Tyskland har en offensiv av absoluta världsklass råder det inget tvivel om. När man då inte sätter emot något blir det förstås lätt tre mål i en halvlek. Marco Reus och Miroslav Klose skrev fotbollspoesi när 2-0-målet föll, Klose hade dessförinnan gjort 1-0 och är nu väldigt nära evigheten. Det var förstås Reus som assisterade även den gången. Store Mertesacker gjorde 3-0. Sverige hade inget att säga till om – men det verkade inte som att Sverige försökte göra det heller. Man kan inte låta Tyskland spela sitt spel, man kan inte släppa mittfältet bara så där.

Mesut Özil smällde in 4-0 i andra halvlek. Hamrén hade dock gjort två smarta byten, man ökade risktagandet och man var galet effektiva framför Manuel Neuers mål. Kacaniklic löpte smart på kanten, gjorde livet svårt för Boateng. Källström kom in och kunde utnyttja det faktum att Kroos och Schweinsteiger inte alls fungerar ihop på det centrala mittfältet, det blir för framtungt. Zlatan kunde äntligen manövrera framför en ensamlämnad backlinje, Sebastian Larsson gjorde precis som Kacaniklic och pressade ner längs kanten. Målen började komma.

Vad svarade Tyskland och Löw med?

Inget. Absolut ingenting. De offensiva spelarna (inklusive ytterbackarna och främst Kroos) fortsatte framåt. Mindre koncentrerat, lite slarvigare och ännu mindre jobb i det defensiva. Det lämnade Schweinsteiger och några försvarare väldigt ensamma samtidigt som Sverige fick gott om tid på sig i anfallen. Det blev tyskt kaos. Klart som korvspad att det också blev svenska mål.

När det började krisa satte Löw in underbarnet och finteknikern Mario Götze för slitvargen Thomas Müller. Jag förstår att Löw ville få nya impulser offensivt, att han ville försöka hämta tillbaka matchen. Men varför inte ta ut Özil eller Reus då? Hur i hela fridens namn kunde han låta Toni Kroos och Bastian Schweinsteiger få spela vidare på ett tappat mittfält? Varför fick inte Höwedes komma in för en allt svagare Boateng? Alla tecken fanns där. Allt tydde på katastrof. Det syntes tydligt för de allra flesta. Men inte för Löw, han valde att inte inse faran.

Inte hjälpte det att Holger Badstuber kanske gjorde sin sämsta match i landslagströjan. Detsamma gäller Manuel Neuer. Men det är inte enskilda spelare som ska hängas, det är inte så enkelt (även om Marcel Schmelzer nog önskar att just, låt säga Badstuber, får offentlig kritik av Löw).

När det behövdes som mest fanns det ingen ledare, ingen klarsynt taktiker, ingen tuff benknäckare. Lagkapten Philipp Lahm såg ut som en skrämd mus och kom med värdelösa floskler efter matchen. Bastian Schweinsteiger, som gärna vill vara en ledare, var knäpptyst. Det bästa han kom på var att försöka maska. I Berlin. Det fanns ingen som tryckte till Zlatan Ibrahimovic som bara växte och växte. Ingen tog tag i taktpinnen. Och på bänken satt Joachim Löw och…ja, vad gjorde han egentligen?

Som jag skrev inför matchen är Tyskland ett landslag med problem. Ganska ordentliga sådana. Backlinjen är inte bra nog för att rädda en match på egen hand, positionsspelet i defensiven är fortsatt under all kritik. En hönsgård är många gånger organiserad i jämförelse. Psyket är sviktande, segermentaliteten (detta diffusa begrepp) är borta. Mittfältarna tar inte defensivt ansvar. Det håller inte. Jag kan inte se någon organisation, någon enhetlig tanke om vad som ska göras under 90 minuter.

Och jag kan inte se någon riktig ledare. Någon som visar sig när det behövs som allra mest.

Något är allvarligt fel i Tyskland. Det här är en generation som charmerar och imponerar. En generation spelare som bjuder på det bästa man kan tänka sig i offensiv väg. Men det bär aldrig hela vägen. Gång på gång faller man på mållinjen. Och de där bakomliggande problemen blev smärtsamt tydliga i går.
Något har gått förlorat i den tyska fotbollstransformeringen. Fotboll är inte längre ett spel där 22 man jagar en boll i 90 minuter och där Tyskland till sist står som segrare.

Offensivt leker förstås livet för Tyskland. Det är en sylvass lagdel – med mängder av alternativ. Men det räcker inte när man slutar spela fotboll efter 60 minuter.

All heder till Sverige för hur man tog matchen i hamn de sista 30 minuterna. Men mest av allt är Tyskland som det ska bockas och bugas för.

Tack för en sjuhelsikes fotbollsmatch. En show, sådan underhållning, något som vi sent kommer att glömma. Fotbollen lever i allra högsta grad. Det pratades om Braveheart inför matchen. Strunta i all världens filmer – de blir aldrig lika bra, dramatiska eller underhållande som en sådan här fotbollsmatch. Samtliga Oscarspris bör landa i Berlin och Olympiastadion.

Vad som egentligen hände i Berlin kommer jag dock aldrig att förstå. Men det är därför jag älskar den här sporten.

/Wingren

Joachim Löws tyska landslag är oslagb..nej, vänta nu. Vadå oslagbart? De senaste dagarna har det här snacket inför matchen nästan blivit absurt här i Sverige. Det är väl klart att Tyskland har ett otroligt bra landslag och även jag tror att Tyskland segrar över Sverige i kväll. Men oslagbart? Matchen redan avgjord, Hamrén luftar spelare? Vad hände med den runda fotbollen? Med den rätta inställningen? Hjältar som föds?

Tyskland är ett av världens klart bästa landslag. Det är ett riktigt tufft motstånd som väntar i Berlin – de svenska spelarna har en svår uppgift framför sig. Men det finns hopp för Sverige, det finns svagheter i det tyska landslaget.

Låt oss titta på tre nycklar som Erik Hamrén bör nyttja för att låsa upp matchen:

1. Försvarsspelet

Den här nyckeln är egentligen två i en. Det tyska försvarsspelet har inte övertygat på länge, det saknas en riktig jätte till mittback och det saknas adekvat understöd från mittfältet. Här kan Zlatan Ibrahimovic se till att röra om ordentligt och ofta söka upp en ensam mittback. Vidare ser Sami Khedira ut att missa matchen vilket betyder att FC Bayerns bollgeni Toni Kroos spelar i stället på det centrala mittfältet.
Den här killen har förvisso hittat formen och börjat jobba mer över hela planen men han är fortfarande nonchalant från och till – och någon defensiv hårding är han absolut inte. Här finns alla chanser i världen, förutsatt att Sverige vågar spela fotboll när man har bollen.

Samtidigt så handlar nyckeln om det svenska försvarsspelet – som i ärlighetens namn har sett katastrofalt ut alldeles för många gånger. Irland gjorde misstaget att försöka mura igen i eget straffområde, det får Sverige inte göra. Ett tätt och intensivt försvarsspel krävs över hela planen, hela tiden. Så är det bara, det finns inga genvägar här. De tyska spelarna måste känna svensk kontakt hela tiden, det går inte att bara parkera bussen i straffområdet.

2. Fasta situationer

Går det inte att göra mål, får man inte till spelet? Ja, då är det upp till alla fina fötter att skrida till verket vid fasta situationer. Sebastian Larsson, Rasmus Elm och Zlatan Ibrahimovic kan leverera bollar som hotar – och om det är något som länge har sett bristfälligt ut i det tyska spelet så är det markeringsspelet. En välslagen hörna skapar ofta oro i det tyska straffområdet.

3. Kanterna

Tysklands högerkant är välbalanserad med Thomas Müller och Philipp Lahm, här gäller det bara att störa och vara tuff. Men på vänsterkanten finner vi Marcel Schmelzer, ytterbacken som till och med fick offentlig kritik av Joachim Löw. Det är här Sverige ska försöka ta sig fram. Sebastian Larsson kommer få chansen att slå inlägg, överbelasta den här kanten. Schmelzer hade stora problem mot Österrike och lär få det i dag också om svenskarna fokuserar spelet här.

I gengäld gäller det dock för Larsson att hjälpa Lustig i defensiven. Marco Reus är en raket, ett hot nära mål likväl som långt ifrån mål. Det går undan och det är livsfarligt. En ensam lämnad Lustig mot Reus – det kan resultera i många baklängesmål.

Det där är tre saker som Hamrén bör fokusera på. Det finns helt enkelt svagheter i det tyska landslaget.

Givetvis så är Tyskland stora favoriter till att vinna den här VM-kvalmatchen, men jag har minsann hört talas om betydligt mycket större skrällar. Problemet för Sverige är förstås att Joachim Löw gott och väl kan plocka fram sju, nio eller tolv nycklar till hur Tyskland ska slå Sverige. Samtidigt befinner sig det tyska landslaget i en mindre kris. Jag har varit inne på det förr i bloggen men det är värt att poängtera igen: det här landslaget vet inte hur det ska bete sig.

Joachim Löw har kritiserats av fler än mig, hans ledarskap är ifrågasatt. Och samtidigt som förbundskaptenen talar om att Tyskland måste bli aggressivare i press-spelet, vinna bollen högre upp och gå till attack snabbare, ja, då säger lagkapten Philipp Lahm i en intervju med SZ att laget måste tillbaka till det gamla igen. Det finns absolut ingen spricka mellan Lahm och Löw – men det är helt uppenbart att något är fel.

Vilket spel ska Tyskland spela? Är Löw rätt man för det här jobbet? Finns det problem mellan Bayern- och Dortmund-blocket i landslaget? Har vinnarmentaliteten gått förlorad?

Frågorna är många och för tillfället är svaren faktiskt ganska få. 6-1-vinsten mot Irland gör förstås gott, men det finns inget som talar för att vi inte får se Tyskland spela som i 2-1-vinstmatchen mot Österrike. Och det var minsann inget bra Tyskland. Det var ett Tyskland som knappt uppträdde som ett lag, ett Tyskland som fick kämpa hårt för offensiva chanser och det var ett Tyskland som släppte till chans efter chans. Det var ett Tyskland som fick med sig en tursam vinst från Wien.

Oavsett vad hoppas jag på en fotbollsfest i Berlin i kväll – som plåster på såren för att de här jäkla landskamperna river sönder ligaspelet.

Sammanfattningsvis då: Tyskland har ett bättre lag och lär vinna den här matchen. Men det är klart som tusan att Sverige har en chans, och förutom att springa, springa, springa och springa så ligger den chansen i att utnyttja de tyska svagheterna.

Och avslutningsvis bjuder jag på en trolig tysk startelva:

Neuer
Lahm, Mertesacker, Badstuber, Schmelzer
Kroos, Schweinsteiger
Müller, Özil, Reus
Klose

Glöm för all del inte att det tyska U21-landslaget spelar en oerhört viktig match mot Schweiz klockan 17:30. Efter 1-1 i Tyskland gäller det att vinna, eller få ett bättre resultat, om man vill spela U21-EM i Israel 2013. Upp till Leitner och Holtby att vara kreativa nav i kväll.

/Wingren

Irland – Tyskland 1-6

Vilken kross, vilken fullständig förnedring. Joachim Löw behövde den här storsegern. Nu är det lite lugnare i det tyska fotbollslägret igen. Nu har förbundskaptenen lite arbetsro. Löw passade även på att göra ”en pudel” – han försökte ta tillbaka den kritik han tidigare hade riktat mot Marcel Schmelzer. Det tyder på att ett uns harmoni har infunnit sig. Det här var ett steg i rätt riktning, jämfört med de senaste matcherna såg det så mycket bättre ut.

Inte för att Irland bjöd på något utmanande motstånd, men lättheten i det tyska spelet var tillbaka. De öppnande löpningarna, viljan att hålla ihop laget och de snabba kombinationerna var tillbaka. Kanske har Löw försökt gå tillbaka till en äldre och tryggare spelfilosofi. Jag vet inte, jag vet bara att det här var bra för hela landslaget.

Och det är förstås dåliga nyheter för Sverige och Erik Hamrén. Tyskland vill avsluta tävlingsåret på bästa sätt i Berlin på tisdag. De vill vinna på samma sätt som man gjorde i går. Och om Sverige försvarar sig som man gjort på sistone, ja, då blir det en enkel seger för Tyskland. Det är jag övertygad om.

Kan ni se det framför er? Lustig mot Reus…vilken lekstuga Dortmund-stjärnan kommer ha.

Det viktigaste från gårdagen var inte att Marcel Schmelzer gjorde en bra match mot ett offensivt svagt Irland, det viktigaste var att Bastian Schweinsteiger var tillbaka. Och att han var tillbaka som Bastian Schweinsteiger och inte som hans osynlige tvillingbror.

Bayern München-stjärnan styrde och ställde mot Irland. Det var han som bestämde tempot, höll upp defensiven och satte igång det offensiva spelet med fantastiska passningar. Han är oerhört viktig för detta tyska landslag.

Det här var ett steg i rätt riktning för Tyskland och för Joachim Löw. Förbundskaptenen köpte sig tid och försökte åtminstone att rulla omkring på golvet, likt en pudel. Det får vi vara nöjda med.

Ni såg inte matchen? Missade målen? Klicka här.

Målen gjordes av: Reus, Reus, Özil (straff), Klose, Kroos, Kroos.

Tänk vilket sparkapital det finns i detta tyska landslag. Toni Kroos kommer in för en skadad Khedira och dundrar in två bollar, Reus spelar i stället för Podolski och avgör matchen redan i första halvlek, en reservbacklinje gör inga misstag i en VM-kvalmatch. Hörnan på tilläggstid skulle förstås ha försvarats bättre, men annars finns det inte så mycket att anmärka på.

Och Miroslav Klose – vilken fantastisk fotbollsspelare. Relativt osynlig 34-åring i 45 minuter, sen fixar han en straff och gör ett mål själv. Låt oss hoppas att den gode Klose håller i minst åtta år till.

Zlatan kan komma.

/Wingren

Joachim Löw har inte många potatisar kvar i säcken – och snart kan han ha satt sin sista. Jag har länge riktat kritik mot den gode Löw, men det har alltid varit svårt att spy galla över honom. Han har trots allt tillfört det tyska landslaget något. En tro på att man kan spela lika fin och fantastisk fotboll som de riktigt stora konstnationerna, han har pressat upp passningsspelet till en vansinnigt snabb nivå och han har varit fantastisk på att få fram nya stjärnor i landslaget.

Men nu får det snart vara nog. Nu är tålamodet snart slut och Löws felsteg blir bara fler och fler – samtidigt som landslaget rimligtvis borde bli bättre och bättre.

Tyskland har en helt fantastisk trupp, Löw har så många utomordentligt bra spelare att välja mellan så det nästan är löjligt. Ändå har landslaget börjat gå på knäna, det börjar se jobbigt ut.

Och det kanske största problemet av alla: när det väl gäller så har Joachim Löw fegat ur.

EM 2012 i Polen och Ukraina var knappast någon katastrof resultatmässigt. Tre raka segrar i dödens grupp, Grekland rullades bort men sedan blev Italien ett för tufft och taktiskt motstånd i semifinalen. Men spelet, det var inte mycket att hurra för. Löw vågade inte ta de där viktiga besluten som kan avgöra ett mästerskap. Han vågade inte peta en närmast usel Bastian Schweinsteiger, han vågade inte spela en formtoppad Marco Reus och han förstod aldrig vikten av att spela ett bra försvarsspel. Löw ville hoppa över den där detaljen, han ville på hederligt Werder Bremen-vis göra fler mål än motståndaren.

VM-kvalet har inletts med två raka segrar. Frid och fröjd igen då? Nja, knappast. Vinsten mot Färöarna var vare sig bu eller bä, men när Österrike stod för det första riktiga testet så vann Tyskland lite turligt. Österrike förtjänade minst en poäng i den matchen, men den här gången hade ett fantasilöst och lojt Tyskland tur.

Ett av de största problemen med Joachim Löws Tyskland är lagandan – och framför allt beredskapen att hjälpa varandra. Löw har kritiserat sitt försvar ett antal gånger, jag har länge hävdat att det är hela lagets fel och inte backlinjens. Det verkar äntligen Löw ha insett, han har nött presspel och försvarsspel med hela laget de senaste landslagssamlingarna. Hela laget måste aktivt delta i försvarsspelet, hjälpa varandra och stå upp för varandra. Det vore ett steg i rätt riktning om vi får se tecken på detta under matcherna mot Irland och Sverige.

Så när man tror att Joachim Löw har lärt sig sin läxa, när man tror att han än en gång ska bygga ett självsäkert och urstarkt kollektiv spetsat med individuell världsklass, tja, då går han ut och demonterar en av sina spelare. Han krossade Marcel Schmelzer. Fullständigt. Offentligt. Senare försökte han ta tillbaka det, men då var skadan redan skedd.

Joachim Löw visade än en gång att han hellre hänger ut sina spelare än skyddar dem, att han hellre skyller på sina spelare än själv tar ansvaret, att han helt enkelt brister i sitt ledarskap. Han visade, tycker jag, att han inte är rätt man för det nya tyska landslaget. Det här var ett felsteg, ett steg över gränsen.

Joachim Löw börjar tappa det.

Låt media sköta kritiserandet och stå till svars då, Joachim Löw. Det är inte du som ska sprida osäkerhet i laget, du ska stärka spelarna.

Givetvis är det helt befogat och helt rätt att kritisera sina spelare när det behövs. Men det måste för guds skull ske internt. Jag är den förste att hålla med Löw om att Marcel Schmelzer var dålig mot Österrike och att han inte håller landslagsklass. Åtminstone inte för tillfället. Men snacka med honom öga mot öga, förklara läget och försök att stärka stackars Schmelzer självförtroende.

En kille som inte är ordinarie i landslaget får en uttalad chans av förbundskaptenen av visa upp sig under hösten. Några veckor senare säger förbundskaptenen att ”mot Österrike gjorde han ingen bra match. Det finns inte så många alternativ just nu, alltså måste vi arbeta vidare med Schmelzer de närmaste två, tre, fyra eller fem månaderna”.

Grattis Joachim Löw, precis så krossar man en spelare.

Då hjälper det inte att Löw senare på kvällen ångrar sig och säger ”Senast i augusti mot Argentina var han jättebra i landslaget. Han tillhör landslagstruppen med all rätt”.

Så, låt oss skriva av Marcel Schmelzer. Jag trodde inte själv på honom i landslaget, nu tror jag absolut inte på honom längre. Men jag tror inte på Joachim Löw heller längre.

Match mot Irland i kväll alltså. En match som Tyskland måste, och ska, vinna. Så är det bara. Den irländska publiken kommer att skapa en magisk stämning och det lär nog bli en trevlig VM-kvalkväll. Jag hoppas få se ett Tyskland som jobbar bra mot bollen, och då menar jag hela laget, jag hoppas få se ett Tyskland med ökad rörlighet i offensiven och ökad stabilitet i defensiven.

Jag hoppas få se ett Tyskland som sakta men säkert närmar sig all den potential som finns.

Tysklands troliga startelva:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Schmelzer
Schweinsteiger, Khedira
Müller, Özil, Reus
Klose

Matchen börjar klockan 20:45. Upp till bevis då Joachim Löw och Tyskland.

/Wingren

Borussia Dortmund betalade dyrt för ett oavgjort resultat borta mot Hannover 96. Tre spelare utgick skadade: Mats Hummels, Sven Bender och Jakub Blaszczykowski. Trist och jobbigt för Jürgen Klopp och hans lag, men även tufft och jobbigt för Joachim Löw och det tyska landslaget.

Irland och Sverige står för Tysklands motstånd i VM-kvalet och Löw tvingas bygga om i backlinjen och i spelartruppen. Philipp Lahm är sedan tidigare avstängd och missar matchen mot Irland. Nu missar alltså även mittbacken Mats Hummels de båda landskamperna. I dag meddelade Joachim Löw att Hamburgs relativt dåliga mittback Heiko Westermann ersätter Hummels i truppen.

Låt oss hoppas att Holger Badstuber och Per Mertesacker håller sig friska.

Vi lär få följande backlinje mot Irland:

Boateng, Mertesacker, Badstuber, Schmelzer

Där finns det svagheter att utnyttja. Mot Sverige är lagkapten Lahm spelklar igen och tar platsen ill höger i backlinjen.

Men det är inte bara i försvaret och backlinjen som skador och avstängningar stör. Ilkay Gündogan har tvingats lämna återbud, Lars Bender likaså. En naturlig ersättare till Lars hade varit brodern Sven – men även han skadade sig i går. Tur då att Bastian Schweinsteiger är tillbaka i gammal god form. Det bör trots allt inte påverka Tyskland allt för mycket.

***

Bayern München joggade hem segern mot TSG Hoffenheim i lördags och skriver därmed in sig i Bundesliga-historieböckerna. Sju matcher, sju segrar och en målskillnad på hela 21:2. Det är ett nytt rekord mina vänner. Ett fantastiskt rekord, särskilt med tanke på att FC Bayern knappast har förtagit sig i någon match den här säsongen. Jupp Heynckes har ett starkt lag.

***

Sol, glädje och dans i FC Bayern alltså. Precis tvärtom i Fürth. Här har vi regnmoln, sorg och betongfötter. Det går inte riktigt för Mike Büskens Greuther Fürth – lagets allra största problem ligger i offensiven som är sällsynt svag. Nykomlingarnas inledning är faktiskt sämre än Tasmania Berlins inledning, då ska vi ändå ha i åtanke att Tasmania innehar ungefär alla negativa rekord man kan tänka sig.

Greuther Fürth har spelat fyra hemmamatcher i Bundesliga – utan att ha gjort något mål eller tagit någon poäng. Den sämsta inledningen av ett lag någonsin i Bundesliga. Bättring krävs om klubben vill spela i det tyska finrummet även nästa säsong.

***

Bundesliga omgång 7:

FC Augsburg – Werder Bremen 3-1
Werder Bremens försvar bör än en gång kritiseras. Det är lustigt att det alltid ser så svagt ut. Bör Thomas Schaafs tid snart vara förbi? Matchen var rolig och bjöd på många chanser och öppet spel. Werner gjorde 1-0 efter 90 sekunder men Werder växte in i matchen och belgaren de Bruyne kunde också kvittera. Augsburg hade dock svar på tal och Hain gjorde 2-1, Bremen tryckte på för ett andra mål när Mielitz såg svag ut på Baiers frispark: 3-1 för Augsburg och Weinzierl fick äntligen fira sin första seger som Bundesliga-tränare.

Bayern München – TSG Hoffenheim 2-0
Det var väl nästan aldrig någon match egentligen. Bayern München uppträder väldigt dominant för tillfället och Hoffenheim försökte nästan inte ens, de trodde inte på det. Följaktligen slutade matchen med en helt rättvis hemmaseger. Franck Ribéry var matchens lirare och gjorde båda målen.

Schalke 04 – VfL Wolfsburg 3-0
Inför matchen hånade jag Felix Magaths vargar en hel del, och det visade sig vara med all rätt. Schalke som inför matchen hade tappat två ledningar till 2-2 kunde utnyttja Wolfsburg till att åter bygga upp självförtroendet och vinna tillbaka publikens respekt. Farfan, Afellay och Neustädter nätade för hemmalaget. Vinsten betyder också att det här är Schalkes bästa säsongsstart på 12 år. Wolfsburg å andra sidan ser riktigt uselt ut. Hur länge sitter Magath kvar nu?

SC Freiburg – 1. FC Nürnberg 3-0
Äntligen speglar resultatet Freiburgs insats också, även om det var i slutminuterna som matchen avgjordes (2-0 och 3-0). Nürnberg spelade med en nykomponerad backlinje och Freiburg gjorde rättvist matchens första mål. I andra halvlek försökte Freiburg punktera matchen men i stället tog Nürnberg över mer och mer – men i slutet sa det alltså pang, pang. Ingen i Nürnberg minns längre klubbens fina inledning på säsongen, det här var den fjärde förlusten i rad.

FSV Mainz 05 – Fortuna Düsseldorf 1-0
Så förlorade de till sist, Fortuna Düsseldorf. Försvaret var än en gång svårforcerat och bra, Düsseldorf var dessutom det bättre laget i första halvlek. Det var först i andra halvlek som Noveski lyckades nicka in 1-0 för Mainz och Düsseldorf släppte alltså in sitt första bortamål – och förlorade sin första ligamatch den här säsongen.

Greuther Fürth – Hamburger SV 0-1
Endast Greuther Fürth är sämre än Wolfsburg och inte blev någon gladare efter helgens match mot HSV – förutom alla HSV-supportrar då förstås. Son, som verkligen har hittat formen sedan van der Vaart kom in i laget, gjorde 0-1 väldigt tidigt i matchen. Efter det försökte verkligen Fürth men man hade svårt att skapa riktigt heta chanser. Stieber fick dock ett friläge mot Adler, men utan resultat. Även Hamburg lät en hel del chanser gå outnyttjade. Men till sist fick Hamburg äntligen vinna på bortaplan igen.

Borussia Mönchengladbach – Eintracht Frankfurt 2-0
Omgångens kanske vackraste mål stod Juan Arango för när han smekte in bollen från 30 meters håll till 1-0 för Gladbach som var i ett jobbigt läge inför matchen. Arangos mål kom tidigt i matchen och efter ungefär en halvtimme kunde Luuk de Jong utöka till 2-0. Den här gången orkade inte Frankfurt överraska och komma tillbaka igen, den här gången höll Gladbachs försvar nollan. En mycket efterlängtad seger för Favre, Vehs och Frankfurts smekmånad är över.

VfB Stuttgart – Bayer Leverkusen 2-2
Kritiken mot Bruno Labbadia växer, tränaren svarade med ett utbrott på efterföljande presskonferens. Matchen handlade annars mest om vilket målkung som skulle få sista ordet. Kießling gjorde 0-1, Ibisevic gjorde 1-1, Ibisevic gjorde 2-1 men Kießling gjorde så 2-2. Leverkusens anfallare har faktiskt gjort elva mål på de senaste sex matcherna mot Stuttgart. Snacka om mardrömsmotståndare.

Hannover 96 – Borussia Dortmund 1-1
Två lag med hopp om att hänga på Bayern München i toppen, det hela slutade med ett kryss i en synnerligen intensiv tillställning. Domaren hade en urusel dag på jobbet, Piszczek ”krossade” familjejuvelerna mot stolpen, tre Dortmund-spelare skadade sig, storräddningar, stolpskott och ett sent avgörande sammanfattar matchen ganska bra. Glädjande för Hannover att det var just Mame Diouf som fick göra det där viktiga målet. Dortmund har det fortsatt tufft på bortaplan.

/Wingren

Den 12 oktober VM-kvalspelar Tyskland mot Irland i Dublin, den 16 oktober tar man emot Sverige i Berlin. Två riktiga fotbollsfester att se fram emot. Bastian Schweinsteiger är tillbaka i truppen efter att ha vilat mot Färöarna och Österrike, men nu är mittfältsmotorn åter i form och är därmed given på Joachim Löws mittfält.

Schalkes unga stjärnskott Julian Draxler saknas i truppen då han opererade en bruten underarm i onsdags och tvingas vila i några veckor. En het debatt inför laguttagningen har varit Hamburgs målvakt René Adlers vara eller icke vara. Han är tillbaka med besked och har varit en av ligans klart bästa målvakter så här långt under säsongen, och låt oss inte glömma att det faktiskt var han som var tilltänkt nummer ett inför VM 2010. Men Löw väljer alltså att satsa på de yngre förmågorna ter Stegen och Zieler.

Vidare är det anmärkningsvärt att Löw än en gång nöjer sig med enbart Miroslav Klose i anfallsbesättningen. Det är helt uppenbart att Löw inte litar på spelare som Leverkusens Kießling eller Gladbachs Hanke. Nu finns förvisso Podolski, Reus och Schürrle som tänkbara alternativ till Klose – men i mina ögon är det en onödig chansning.

Hur man än ser på Joachim Löws laguttagning så är en sak säker: det här är ett förbannat bra landslag som ännu inte har nått sin fulla potential. Konkurrenssituationen på mittfältet är löjligt tuff, jag ryser av att kika på namnen.

Löw förväntar sig en tuff match i Dublin inför en fantastisk publik som kommer sjunga fram sitt lag, inför matchen mot Sverige säger den tyska förbundskaptenen så här:

”Vi vill avsluta med en seger inför våra fans. Det blir dock inte lätt. Sverige består inte bara av deras världsstjärna Zlatan Ibrahimovic, snarare övertygar de genom truppens sammanhållning”.

Mer om landslaget och de stundande VM-kvalmatcherna till veckan. Först ska vi njuta av ytterligare en Bundesliga-omgång.

Den tyska truppen mot Irland och Sverige:

Målvakter:

1. Manuel Neuer, Bayern München
12. Ron-Robert Zieler, Hannover 96
22. Marc-André ter Stegen, Borussia Mönchengladbach

Försvarare:

3. Marcel Schmelzer, Borussia Dortmund
4. Benedikt Höwedes, Schalke 04
5. Mats Hummels, Borussia Dortmund
14. Holger Badstuber, Bayern München
16. Philipp Lahm, Bayern München
17. Per Mertesacker, Arsenal
20. Jerome Boateng, Bayern München

Mittfältare:

6. Sami Khedira, Real Madrid
7. Bastian Schweinsteiger, Bayern München
8. Mesut Özil, Real Madrid
9. André Schürrle, Bayer Leverkusen
10. Lukas Podolski, Arsenal
13. Thomas Müller, Bayern München
15. Lars Bender, Bayer Leverkusen
18. Toni Kroos, Bayern München
19. Mario Götze, Borussia Dortmund
21. Marco Reus, Borussia Dortmund
23. Ilkay Gündogan, Borussia Dortmund (Just nu: Gündogan lider av smällen i Manchester, tvingas till cirka två veckors vila).

Anfallare:

11. Miroslav Klose

Vad tycker ni om Joachim Löws VM-kvaltrupp?

/Wingren

Och det är väl ändå en jäkla tur att det är så. En krampaktig tysk insats resulterade till sist i en 2-1-vinst i Wien mot Österrike. På något märkligt sätt. Men något måste hända med det här tyska landslaget. Österrike förtjänade minst ett kryss, antagligen även en vinst. Faktum är dock att Tyskland har spelat in sex poäng på två matcher – och jag är helt säker på att Joachim Löws landslag slutar etta i den här gruppen.

Det är egentligen det enda positiva som jag kan skaka fram efter gårdagens match. Det såg ärligt talat bedrövligt ut under långa perioder. Det syns så tydligt att Löw inte har någon tydlig idé om hur han vill att laget ska agera. Ska Tyskland vara ett pressande och hårt jobbande landslag som kör över sitt motstånd? Ska Tyskland vara ett bolltrillande landslag som drömmer om att spela som Spanien? Vilka spelare ska ta ett defensivt ansvar? Vem ska ta tag i taktpinnen när det behövs? Det finns så många frågor, och vi har fortfarande inte fått några svar.

Inför EM spelade Tyskland en fantastisk fotboll. Det var berusande, pulshöjande och glädjande att se på. EM 2012 och de två VM-kvalmatcherna har varit något helt annat. Tyskland har svårt att spela till sig ordentliga chanser, svårt att försvara sig, svårt att vårda bollen och svårt att bemästra den fysiska kampen.

Österrike gjorde en kanoninsats. Spelarna visade stor vilja och ett enormt hjärta. Och visst slarvade även de, men det är fullt tillåtet. Ett ungt och långt ifrån färdigt landslag måste få se osäkert ut ibland. Hade Arnautovic satt sitt jätteläge i slutminuterna hade matchen slutat 2-2. Nu blev det en något tursam tysk vinst till sist. Marco Reus dansade fram ett mål med hjälp av Miroslav Klose, Mesut Özil slog kyligt in en straff som Thomas Mülller hade fixat. Manuel Neuer utstrålade pondus och räddade landslaget vid ett par tillfällen – även om också han misslyckades med någon spark.

Tysklands problem är kanske överflödets förbannelse. Joachim Löw får aldrig något färdigt landslag längre då det finns för många bra unga spelare. Löw måste få plats med Reus, Götze, Kroos, Gündogan, Hummels, Schürrle och nu även Draxler. Det blir inte en samspelt trupp längre. Löw vill tvunget få in samtliga spelare även om det kanske inte passar formation och spelidé – då väljer förbundskaptenen att förändra taktiken från match till match. Klart det blir knasigt.

Kan vi till exempel, snälla, få se en samspelt backlinje snart?

En annan grej är att killarna från den yngre generationen har ett annat fotbollstänk. Man tar fler och större risker i jakten på framgång, vilket i sig är något positivt. Men då Löw vill ha ett kontrollerat och riskfritt spel blir det en konflikt här.

En konflikt som knappast blir bättre av att Löw alltid väljer att kritisera sina spelare i stället för sig själv. Det känns inte som en vinnande väg att gå.

Det tyska landslaget förfogar över så ohyggligt mycket kvalitet, nu ska det bara säga ”klick”. Men når vi någonsin dit? Den här bloggen blev bra mycket negativare än vad tanken kanske trots allt var. Tyskland har sex poäng på två matcher, några av världens bästa spelare och en konstant vilja att vinna. Landslaget vilar på en stabil grund men just nu är något i spelidén lika fundamentalt fel som i Sverige. Och det är det som Joachim Löw måste lösa.

Hatten av till Österrike och de nio Bundesliga-spelarna som överglänste storebror Tyskland.

Några snabba spelarkommentarer:

Manuel Neuer gör en bra match och räddar laget vid ett antal tillfällen. Slarvar ibland med bollen vid fötterna men den här gången straffade det sig inte.

Philipp Lahm vill tvunget spela till höger i landslaget. I går fick vi inte ett svar på varför. Lagkaptenen gjorde knappast sin bästa match och drog dessutom på sig ett gult kort, vilket betyder att han missar matchen mot Irland. Medskyldig till 1-2-målet.

Mats Hummels inledde riktigt tokigt med en sanslös felpass som friställde Österrike. Såg lite darrig ut över huvud taget men spelade upp sig och avslutade matchen med ett ”okej”. Medskyldig till 1-2-målet.

Holger Badstuber var den bättre av de två mittbackarna utan att imponera. Räddade majestätiskt upp Hummels misstag men förlorade för många dueller efter det.

Marcel Schmelzer stod för den sämsta insatsen av de tyska spelarna. Det gick inte alls och Arnautovic kunde snurra upp Dortmund-backen gång på gång. Han höll helt enkelt inte måttet och nu återstår det att se om Löw ger honom matcherna mot Irland och Sverige ändå.

Sami Khedira gör som vanligt en gedigen arbetsinsats men hade svårt att hålla i bollen när den frenetiska österrikiska pressen tog vid. Viktig för laget.

Toni Kroos fungerar inte alls på ett centralt mittfält mot bra motstånd. Det blir för nonchalant, särskilt i kombination med Özils dåliga hemjobb. Även Kroos såg lite stressad ut i går men avlossade åtminstone ett par tunga långskott. En Schweinsteiger i form saknas.

Thomas Müller jobbade som vanligt väldigt hårt för laget. Slarvade bort mängder med bollar men fixade åtminstone den där straffen som avgjorde matchen.

Mesut Özil är en fantastisk passningsspelare som dock inte riktigt kommer till sin rätt när det tyska spelet går i baklås. Hade inga problem med nerverna när han tryckte in straffen.

Marco Reus gjorde det där viktiga 1-0-målet på ett snyggt sätt. I samma situation fick han ett slag på foten och byttes ut i halvtid. Mittfältaren hade annars en ganska anonym och tung dag på jobbet.

Miroslav Klose blev oftast bortglömd av sina medspelare. Syntes inte till så mycket men försökte hela tiden vara spelbar. Fin pass till Reus innan målet. Märks att killen börjar komma upp i åldern.

Mario Götze kom in i stället för Reus och hade lika svårt som alla andra att uträtta något kreativt eller vettigt framåt. Måste ta ett större defensivt ansvar då han lämnade Schmelzer på tok för ensam vid reduceringsmålet.

Lukas Podolski spelade sista kvarten utan att få något uträttat.

Slutet gott, allting gott. Men Joachim Löw har ett hästjobb framför sig – steg ett blir att bestämma sig för en spelidé. Hur ska det tyska landslaget uppträda?

/Wingren

Först och främst: jag ber om ursäkt. Bloggen har varit dåligt uppdaterad vilket beror på att jag är mitt uppe i en flytt. Men nu har den stora vida webben åter hittat sin väg till min dator. Matchen mot Färöarna blev ingen nervkittlande tillställning, ej heller berusande fotbollsporr. Tyskland vann komfortabelt med 3-0 men brände en hel del chanser på vägen. Mario Götze är tillbaka och snurrade upp motståndet, Mesut Özil ser åter ljuvlig ut i den tyska landslagsdressen. Nu väntar en betydligt mycket tuffare match mot Österrike, en match som i mina ögon även är löjligt viktig för Sverige.
Tyskland är klara favoriter i den här gruppen. För svensk del vore det mycket bra om tyskarna tar sex poäng mot Österrike, då den tyska grann-nationen faktiskt har ett väldigt bra lag.

Orden i rubriken är hämtade från Joachim Löw. Och vi får faktiskt ge killen rätt i det han säger. I kväll väntar en mycket viktig VM-kvalmatch mot Österrike på ett utsålt Ernst-Happel-Stadion. Matchen är givetvis viktig då tre poäng alltid är välkommet i en VM-kvalgrupp. Men den är även viktig för det tyska landslagets självförtroende.

Hur mycket spelarna och ledarna än vill tro att EM är historia så är såren färska. Tyskland gick bort sig mot Italien på ett smärtsamt sätt, en förlust i kväll kommer att riva upp såren. Joachim Löw vill se ett nytt och aggressivare Tyskland, ett Tyskland som tar tillvara på sina chanser och som jobbar hårt mot bollen. I ärlighetens namn var detta mest tomma ord inför mötet med Färöarna. Men i kväll, mot ett hårt jobbande och Bundesliga-späckat Österrike, måste orden omvandlas till handling.
Österrike har inte alls något dåligt lag. Det ser till och med bättre ut än på mycket länge. Med största sannolikhet kommer Marcel Koller att mönstra fler Bundesliga-spelare än Joachim Löw. Och gissa om hela den österrikiska nationen drömmer om att åter få vinna över Tyskland – senast det skedde var 1986.

Tyskland och Österrike stötte senast på varandra i EM-kvalet. Då vann Tyskland båda mötena. I Gelsenkirchen slutade matchen 6-2, men i Österrike räddade Mario Gomez Tyskland med sitt sena 2-1-mål. Räkna med en tuff batalj i kväll.

Och här är killarna från Bundesliga som representerar Österrike:

Robert Almer, Fortuna Düsseldorf
Österrikes svagaste länk har länge varit målvaktspositionen. Almer agerar som andremålvakt bakom Giefer i Düsseldorf men kan mycket väl få förtroendet i landslaget.

Christian Fuchs, Schalke 04
Koller har utnämnt Fuchs till lagkapten och tanken är att vinnarskallen ska leda och elda igång laget. Schalkes vänsterback är ett tufft energiknippe som är ruggig i offensiven, men som ibland glömmer bort att bevaka sin kant. En modern ytterback av hög klass.

Emanuel Pogatetz, VfL Wolfsburg
Mittback som gjorde det utomordentligt bra i Hannover, nu ska kämpen ta en plats i Magaths lagbygge. En försvarare som krigar mer än de flesta, blir en viktig ledare i det österrikiska mittlåset.

Sebastian Prödl, Werder Bremen
Fyrtornet från Bremen blir bättre för varje säsong som går. Mittbacksbjässen har gått från att vara en orörlig klump till en ganska stabil spelare.

Julian Baumgartlinger, FSV Mainz 05
Central mittfältare som både sliter och spelar. En kille som Thomas Tuchel litar på och som dessutom är lagkamrat med en annan landsman: Andreas Ivanschitz.

Andreas Ivanschitz, FSV Mainz 05
Kreatören och speluppläggaren i klubb- och landslaget. Blir en av nycklarna i den österrikiska offensiven. En duktig straffskytt.

Zlatko Junuzovic, Werder Bremen
”Ösi-Özil” hämtades in till Werder förra säsongen när laget behövde mer kreativitet på mittfältet. Den här säsongen har Junuzovic fått spela samtliga 90 minuter i Bremens tävlingsmatcher. En lurig mittfältstyp som hittar de dolda ytorna.

Marco Arnautovic, Werder Bremen
Han är själv trött på att höra snacket om ”den nye Marco”. Men faktum är att han har mognat mycket på sistone och låter hellre prestationerna tala i stället för skandalerna. Behöver bli jämnare men är ett hot mot den tyska backlinjen. Eller för att citera honom själv: ”Jag måste göra ett mål och Almer måste rädda allt”. Så enkelt slår man Tyskland.

Martin Harnik, VfB Stuttgart
Det kanske största hotet mot Manuel Neuers mål. Harnik fick sitt definitiva genombrott förra säsongen då han gjorde 17 mål på 34 matcher för Stuttgart. Vet dessutom hur man överlistar Neuer; det var ju han som smekta in volleyn mot FC Bayern i Bundesliga förra helgen.

Det kan mycket väl bli nio Bundesliga-spelare från start i kväll alltså. Och även om det här är bra killar, Österrike spelar på hemmaplan och skrällhungern är stor så ska ändå Tyskland vinna. Det tyska landslaget består av Bundesliga-spelare från lag som spelar i Champions League och truppen kryddas med ett par Real Madrid- och Arsenal-proffs. Tyskland är rankat tvåa i världen, Österrike 49.

Fotboll är dock fotboll. Här kan allt hända. En löjlig Fifa-ranking spelar inte så stor roll i ett kokande Ernst-Happel-Stadion. Det är dock Tyskland som ska vinna, som är pressat att vinna. För VM-deltagandets skull men även för att sätta plåster på EM-såren.

Joachim Löw lär förändra startelvan i kväll och återgå till 4-2-3-1-systemet med Miroslav Klose som ensam anfallare. Frågan är vem som spelar intill Sami Khedira – Kroos, Gündogan eller Bender? Och vem tar hand om vänsterbacken, är Schmelzer frisk nog eller blir det Badstuber igen?

Tyskland mot Bundesliga alltså. I kväll klockan halv nio. Missa inte det.

Och så ska vi passa på att gratulera den store Kaiser Franz på 67-årsdagen. Grattis, Franz Beckenbauer!

/Wingren

Och så ännu en blogg från tåget. Var nere på redaktionen och gjorde ett trevligt gästspel i Sportbladets stora silly-satsning. Nu färdas jag genom ett regntungt Sverige och precis allting känns så långt från tysk fotboll jag kan komma. Men men.

Hamburger SV har bestämt sig för att försöka rädda säsongen: lilla ängeln Rafael van der Vaar återvänder till HSV och Bundesliga. Även om van der Vaart kanske har gått ner sig en smula är det fortfarande en tung och viktig förstärkning. Så grattis, HSV.

Greuther Fürth gör en sista chansning för att lösa anfallsproblemet – gamle Edu ansluter från Schalke. Känns ändå okej, om än inte idealt.

TSG Hoffenheim har sparkat Bab…Babel ja, Ryan Babel.

***

I dag lottades Europa League-grupperna och Tyskland representeras av Bayer Leverkusen, Borussia Mönchengladbach, Hannover 96 och VfB Stuttgart. Så här ser det ut:

Borussia Mönchengladbach – Grupp C

Olympique Marseille
Fenerbache
Borussia Mönchengladbach
AEL Limassol

Kommentar: Gladbach var inte riktigt nöjda med att få Dynamo Kiev i CL-kvalet (vilket jag verkligen förstår). Jag tror inte att de känner sig lyckligt lottade den här gången heller, även om det förstås kunde varit värre. Problemet är att de lär möta lag som faktiskt vill ta sig vidare, inte arroganta storklubbar som skiter i vilket. Det är alltid jobbigt. Trots det är det helt klart en uppgift som Borussia Mönchengladbach ska kunna klara av.

VfB Stuttgart – Grupp E

VfB Stuttgart
FC Köpenhamn
Steua Bukarest
Molde FK

Kommentar: Helt okej grupp för Stuttgart som får möta två skandinaviska lag. För Stuttgart-mittfältaren William Kvist blir det ett återseende med den klubb han spenderade sju år i. Köpenhamn är tillbaka i gott Europa-slag och slog nästan ut franska Lille i sista kvalomgången till Champions League. Rumänska Steaua är en klubb där det oftast händer mycket – och någon lätt match blir det inte. Molde tränas av ikonen Ole Gunnar Solskjaer och det blir spännande att se vad han kan åstadkomma i den här gruppen. Stuttgart ska ta sig vidare.

Bayer Leverkusen – Grupp K

Bayer Leverkusen
Rapid Wien
Metalist
Rosenborg

Kommentar: En grupp som Bayer Leverkusen ska klara av. Man har ett lag som faktiskt tycker att det här med Europa är lite spännande och man stöter på bekant motstånd. Rapid Wien hamnade tvåa i ligan och Leverkusen har faktiskt aldrig nätat mot Wien i en tävlingsmatch. Säsongen 2010/11 stötte Leverkusen på såväl Metalist som Rosenborg. I Ukraina är Metalist klasser sämre än jättarna Donetsk och Kiev – men fortfarande en respektabelt lag. Rosenborg har tappat lite av sin Europa-magi. Det här ska Leverkusen ta.

Hannover 96 – Grupp L

Hannover 96
Twente
Levante
Helsingborgs IF

Kommentar: Utan att kritisera mina arbetskamrater måste jag ändå påstå att ”enklare grupp” är en felaktig rubriksättning (i samband med HIF:s lottning). För Hannovers del blir det här en tuff historia, men man får ändå anses vara favoriter. Jag tror att det här kan bli en förbannat trevlig tillställning. HIF imponerade spelmässigt mot Celtic, Twente är alltid goda för vinster ute i Europa och Levante gör Europa-debut efter en sjätteplats i La Liga i fjol.
Hannover ska fixa det här.

Överlag intressanta och spännande grupper för våra tyska lag. Ingen dans på rosor direkt, men i mina ögon ska alla fyra lag kunna gå vidare. Stuttgart har på förhand bäst utgångsläge, men om Gladbach kan spela som förra säsongen torde även de dansa till 16-delsfinalerna.

***

I skrivande stund tar 1. FC Köln emot Energie Cottbus och MSV Duisburg åker till södra Tyskland för att spela mot 1860 München. Dessutom har vi ett intressant möte mellan Dynamo Dresden och 1. FC Kaiserslautern. Men vad jag ville ha sagt var: Köln och Duisburg har tuffa matcher men måste verkligen vinna i kväll. Duisburg har noll poäng, Köln ett poäng, efter tre spelade matcher. Inte okej.

Bundesliga då. Det är lite av en derbyhelg med det härliga mötet mellan Hamburger SV och Werder Bremen. Dessutom drabbar Düsseldorf och Gladbach samman, och i södern blir det en batalj mellan München och Stuttgart. Kul.

Bundesliga omgång 2:

Fredag 20:30
FSV Mainz 05 – Greuther Fürth
I 2. Bundesliga vann Fürth fyra av de senaste fem matcherna i Mainz. Nykomlingarna får en bättre värdemätare i kväll då det knappast är FC Bayern Fürth ska jämföra sig med. Mainz och Tuchel var ensamt om att inte starta med ett nyförvärv förra helgen. Viktigt poängmöte och en liten fingervisare.

Lördag 15:30
Schalke 04 – FC Augsburg
Augsburgs nye tränare Markus Weinzierl hade säkert hoppats på en bättre debut än 0-2 mot Düsseldorf. Nu väntar en riktigt tuff nöt: Schalke 04. Ruhr-klubben har dessutom förstärkt sitt redan starka lag med Ibrahim Afellay från Bracelona. Augsburg höll nollan länge mot Düsseldorf men hade svårt att skapa något framåt – på lördag måste man bli bättre på samtliga punkter. Schalke var piggt offensivt men lite rörigt defensivt i 2-2-matchen mot Hannover.

Bayer Leverkusen – SC Freiburg
Freiburg och Streich har fått tillbaka Mujdza och Makiadi och det är givetvis goda nyheter för lilla Freiburg. Den 31 mars i år vann Freiburg med 2-0 mot Leverkusen och det var efter den matchen som ex-tränaren Robin Dutt fick sparken från sin nya klubb. Nu återfinns Dutt hos förbundet som Matthias Sammers efterträdare. Hyypiä och Lewandowski tog över Leverkusen och fick fart på laget, mot Frankfurt märktes det dock att mycket var nytt.

Werder Bremen – Hamburger SV
Dags för det 97 ”Nordderbyt” mellan de två storklubbarna. Hamburg har plötsligt rustat upp ordentligt och bör kunna se bättre ut än förra helgen mot Nürnberg (även om ett gäng nya killar inte gör allt bättre på en dag eller två). För HSV är matchen naturligtvis väldigt viktig, kritikerna måste tystas och vad kan vara bättre än att segra mot läskiga Werder?
För Bremen gäller mer eller mindre samma princip. Att förlora borta mot mästarna är inte pinsamt, men det intressanta lagbygget åkte ur tyska cupen och behöver en vinst. En vinst för självkänslan. Elia återfinns numera i Bremen – tidigare i HSV. Räkna med burop.

1. FC Nürnberg – Borussia Dortmund
I somras träningsmatchade lagen och då vann Nürnberg med 4-2, något de säkert gör igen. Dortmund har dock vunnit sina tre senaste matcher i Nürnberg och när en kille som Mario Götze kan komma in från bänken vet alla att det blir tufft för Per Nilsson och hans lag. Nürnberg och Hecking brukar dock kunna vara en oangenäm motståndare.

TSG Hoffenheim – Eintracht Frankfurt
Hoffenheim har vunnit sex av sex ligamatcher mot Frankfurt och lär hoppas på att sviten håller i sig. Storsatsande TSG har redan hamnat i sin första kris. Frankfurt spelade bra mot Leverkusen, även om matchen var en öppen och stundtals förvirrad tillställning. Går in med självförtroende.

Lördag 18:30
Fortuna Düsseldorf – Borussia Mönchengladbach
Derbyt mellan Fortuna och Gladbach blir inte fullsatt då hemmalaget endast får släppa in 25 000 åskådare. Detta beror inte på att det är en högriskmatch utan handlar om ett straff i samband med oroligheterna i kvalspelet mot Hertha Berlin i maj. Det lär bli en förbannat rolig och underhållande match mellan två lag som inte har mött varandra i Bundesliga på 15 å r. Hrgota kan mycket väl få speltid igen, särskilt då Luuk de Jong har svårt att leverera.

Söndag 15:30
VfL Wolfsburg – Hannover 96
”Jag hade två härliga år i Hannover, men nu är det bara Wolfsburg som gäller”. Orden kommer från mittbacken Pogatetz som bytte H96 mot Wolfsburg i somras. Det kan bli ett hett återseende. Hannover såg lite hämmade ut mot Schalke och saknade tyngd offensivt och säkerhet defensivt. Det måste fungera bättre mot Wolfsburg som inledde starkt, dessutom har Hannover oftast svårt mot grannen. Hur färdigt är Magaths lagbygge?

Söndag 17:30
Bayern München – VfB Stuttgart
Och så avslutar vi en trevlig omgång med ett sydderby mellan Bayern och Stuttgart. En söndag hade väl knappast kunnat avrundas på ett bättre sätt. I München är allas blickar riktade mot superförvärvet Javi Martinez. 40 miljoner euro pungade Bayern upp med för att värva spanjoren. Om Martinez får starta eller ej återstår att se. Vedad Ibisevic brände en straff och öppet mål i den snöpliga 0-1-förlusten mot Wolfsburg, men anfallaren är trots det i riktigt god form och Bayern måste hålla koll. Gällande rekordmästarna finns det väl inte mycket att säga, det såg komfortabelt ut mot Fürth men det måste förstås gå snabbare mot Stuttgart. Men det lär det göra.

/Wingren

I kväll är det äntligen dags. Äntligen drar Bundesliga igång. Känslor, passion, mål och vilja. Skrällar och skönspel. Jag har tidigare lovat att skriva texter om historiska ögonblick – först ut är Friedhelm Timo Konietzka och målet för evigheten. Det känns passande då just Borussia Dortmund och Werder Bremen öppnar den 50:e Bundesliga-säsongen i kväll – och det var på dagen 49 år sedan som klubbarna möttes i nygrundade Bundesliga. Och Konietzka gjorde det första målet i Bundesligas historia efter blott 58 sekunder. Låt oss resa tillbaka i tiden.

1960-talet: Bundesliga grundas och Konietzkas två milstolpar

Dortmund. Den 28 juli 1962 hålls ett möte i ”Goldsaal” i Westfalenhalle. Det tyska fotbollsförbundet, DFB, skulle rösta om huruvida Tyskland äntligen skulle få en rikstäckande fotbollsliga. En klar majoritet röstade ja. Bundesliga var född. Tyskland fick till sist en nationell toppliga, 75 år efter England och 34 år efter Italien och Spanien. Men nu fanns den.

Det bestämdes att ligan skulle bestå av 16 lag. Hamburger SV, Werder Bremen och Eintracht Braunschweig hämtades in från Oberliga Nord. Schalke 04, Borussia Dortmund, 1. FC Köln, Meidericher SV och Preußen Münster fick chansen från Oberliga West.
1. FC Saarbrücken och 1. FC Kaiserslautern fick representera Oberliga Südwest i Bundesliga. Oberliga Süd skickade 1. FC Nürnberg, Eintracht Frankfurt, Karlsruher SC, 1860 München och VfB Stuttgart till Bundesliga. Hertha Berlin blev klubben som fick representera Stadtliga Berlin i Bundesliga.

Den 24 augusti 1963 spelades så den första omgången av Bundesliga. Det första målet föll efter bara 58 sekunder i Bremen. Hemmalaget Werder tog emot den sista tyska mästaren från Oberliga-tiden – Borussia Dortmund. Timo Konietzka gjorde 0-1 i den match som senare slutade 3-2 till Werder Bremen. Men det är här som vi gör ett uppehåll på vår resa.

Låt oss först och främst reda ut Konietzkas namn. Hans föräldrar döpte honom till Friedhelm Konietzka när han föddes i Lünen i augusti 1938. Men när Konietzka började med fotbollen fick han snabbt ett smeknamn – Timo. Varför? Tydligen fanns det vissa likheter mellan Friedhelm och den ryske generalen Semjon Konstantinowitsch Timoschenko. Konietzka trivdes så bra med sitt smeknamn att han bestämde sig för att ändra sitt förnamn till just Timo.

Timo började spela fotboll i lokalklubben VfB Lünen 08. Och det är väl knappast någon underdrift att påstå att unge Timos fotbollskarriär skiljde sig ordentligt från dagens ungdomstalanger. I dag skaffar sig 14-åringar agenter, åker runt och provspelar i hela världen och skriver på sina första kontrakt. När Timo var 14 år gammal började han arbeta i kolgruvan Victoria i Lünen. Som 14-åring alltså.

Det var först när Timo hade hunnit bli 20 år gammal som Borussia Dortmund upptäckte honom. Sommaren 1958 var ett stolt ögonblick i Konietzkas liv – han tillhörde nu BVB. I Oberliga West stod Timo för 79 mål på 110 matcher. Anfallaren blev tysk mästare med Dortmund 1963 och succén skulle hålla i sig när Bundesliga slog upp portarna för första gången.

Den 24 augusti 1963 klockan 17:00 spelades den första Bundesliga-omgången. Bortalagets Lothar ”Emma” Emmerich serverade Konietzka som bara behövde sätta till foten – 0-1 efter bara 58 sekunder. Inte ens publiken hade satt sig till rätta när det första målet föll.

”Vi var inte favoriter mot Bremen. Efter att vi bestämt sida så rusade fotograferna till vårt mål eftersom de hoppades på att få bättre bilder där. Men jag var snabbare. Innan de ens hade kommit i position hade jag gjort 1-0 på den andra planhalvan”, säger Konietzka med ett skratt flera år senare.

Det finns inga rörliga bilder på målet, ej heller några stillbilder. Timo var snabbare än alla andra. Inte ens sportmagasinet kicker har en skildring av målet. Det är bara Timo, de andra spelarna och publiken som minns målet, som vet hur målet verkligen såg ut.

”Jag har försökt med allt, det finns inga kamerabilder. Endast jag och åskådarna i stadion kan minnas det”, sa Konietzka på sin 70-årsdag.

Timo kommer förstås alltid att bli ihågkommen för det där historiska målet, precis som ligapresidenten sa för någon månad sedan: ”Med det första målet i ligahistorien kommer han aldrig att glömmas bort, även om det inte finns några bilder på målet”.

Konietzka gjorde även Dortmunds andra mål i den där 2-3-förlusten för 49 år sedan. Det blev ytterligare 70 Bundesliga-mål för Timo på sammanlagt 100 matcher. Det finns faktiskt bara en person som har en bättre målstatistik än Timo – och han heter Gerd Müller.

1965 valde anfallaren att packa resväskorna och flytta till 1860 München där mer pengar väntade. ”Jag var tvungen att tänka på livet efter fotbollskarriären också”, motiverade Timo flytten. Här blev han återigen tysk mästare 1966, men Timo hann även bli känd för något annat. Han satte ett rekord som höll sig väldigt länge, närmare bestämt till maj 2012.

I en klassisk match mellan storfavoriterna 1860 München och Borussia Dortmund (i själva verket gick det dåligt för de favorittippade lagen vid den här tidpunkten) utbröt kaoset strax före slutsignal. I oktober 1966 kom Timos före detta klubb på besök till München. 1860-tränaren Max Merkel ska ha varit tveksam till att spela med Timo då han var rädd för att anfallaren skulle vara övermotiverad. Merkel hade nog gjort bäst i att följa magkänslan.

Domaren Max Spinnler hade inte sin bästa dag på jobbet och fattade en hel del märkliga beslut. I andra halvlek var spelkvaliteten riktigt bra och matchen var intensiv. 1860 München hade med sig en 1-0-ledning från första halvlek men när Dortmund fick med sig ett inkast, trots att BVB-spelaren Wolfgang Paul själv sparkat ut bollen, resulterade detta i att Lothar Emmerich kunde göra 1-1. Då var 75 minuter spelade och publiken började kasta in flaskor och burkar i ren upprördhet.

I 81 matchminuten gjorde bortalaget ytterligare ett mål sedan Siggi Held tagit hjälp av handen – vilket även linjedomaren uppmärksammade. Men Spinnler menade att handsen var ofrivillig. Mer föremål flög in på gräsmattan från den upprörda hemmapubliken, matchen avbröts i nästan fem minuter. Och om publiken var upprörd så var inte det något i jämförelse med övermotiverade Timo Konietzka. Anfallaren rusade mot domaren, attackerade honom och slog pipan ur handen på honom.
Sport-Magazin satte dagen efter rubriken ”Skandalspiel der Giganten”. Timo Konietzka drabbades hårdast av dem alla. Han dömdes till en sex månader lång avstängning – ett rekord som höll sig länge. Hertha Berlins Lewan Kobiashvili fick en länge avstängning efter att ha attackerat domaren i samband med kvalmatchen mot Fortuna Düsseldorf i maj 2012.

Sport-Magazin dagen efter, bild från dfb.de

I april 1967 fick Konietzka åter spela fotboll igen och hjälpte 1860 München att bli tvåa i Bundesliga. Domaren Max Spinnler fortsatte att döma fotbollsmatcher – men aldrig mer när 1860 var inblandat.

Timo Konietzka var en speciell typ men en jäkligt duktig anfallare. Det hade även Real Madrid och Inter uppmärksammat och storklubbarna försökte locka över den då 29-årige anfallaren. Överraskande nog valde Timo att lämna Tyskland för Schweiz och FC Winterthur. Timos nya klubb spelade inte ens i den högsta divisionen men efter bara en säsong var Winterthur tillbaka i det schweiziska finrummet. Konietzka blev skyteligavinnare med 34 fullträffar. 1971 gick Timo till FC Zürich där han agerade som spelande tränare och vann den schweiziska cupen 1972.

Det var Timos aktiva spelarkarriär i korthet. Det kan tyckas lustigt att en så duktig anfallare aldrig blev en profil i det tyska landslaget. Konietzka får i stället nöja sig med att för alltid bli ihågkommen för det där historiska målet – och den där historiska domarattacken.

Timo Konietzka fick dock spela nio landslagsmatcher för Tyskland och gjorde tre mål på dessa. Varför etablerade han sig aldrig i Sepp Herbergers landslag då? Sepp var en särskild typ även han, vars liv kretsade kring fotboll. Och det är inte alltid speciella typer fungerar tillsammans.

”Hur skulle jag kunna veta vilken Konietzka som är på plan för tillfället? Eller vad han heter just nu?”, sa Herberger.

Timo Konietzka stannade kvar i Schweiz när han hängde fotbollsskorna på hyllan. I efterhand har han insett hur mycket det där första målet egentligen betydde, och hur betydelsefull fotbollen var för gruvarbetaren från Ruhr:

”Tack vare fotbollen kom jag bort från gruvan där jag hade slitit i fem långa år, och jag kom till min drömklubb Borussia Dortmund. Och jag kunde resa över hela världen utan att betala ett öre för det”, sa Konietzka.

Anfallaren sadlade om och blev tränare. Konietzka tränade bland annat Borussia Dortmund, Bayer Uerdingen, FC Zürich och Grasshopper Club Zürich. Störst framgång krönte han med FC Zürich då han förde klubben till tre raka mästerskapstitlar (1974-1976).

Timo Konietzka blev 73 år gammal. Han gick bort den tolfte maj i år när han avslutade livet med hjälp av dödshjälp. Det var bestämt sedan länge och när Konietzkas gallblåsecancer blev allt tuffare valde Timo att dricka en giftcocktail. Innan dess hade han umgåtts några sista dagar med sin fru, son och barnbarn. ”De sista dagarna med Timo var fina, han drack till och med en öl”, berättar Claudia Konietzka.

Konietzka själv gick alltid sin egen väg. Som spelare, tränare, människa, make, far och farfar. Dödshjälp är lagligt i Schweiz och Konietzka hade sedan länge bestämt sig för hur hans liv skulle sluta.

”Jag vill inte bli ett kolli som ligger ansluten till massa maskiner och som på tillgjord väg hålls vid liv, naturligtvis inte. Jag, som har idrottat så mycket, alltid levt sunt, aldrig lidit av smärtor! Det vill jag bespara mig”, sa han i en intervju med nyhetsbyrån sid.

Konietzka

Det var det. Timo Konietzka kommer för alltid att bli ihågkommen och många önskar nog att han hade kunnat vara på plats i kväll när den 50:e Bundesliga-säsongen inleds med mötet som gjorde Konietzka odödlig för 49 år sen.

Låt oss snabbspola genom 60-talet ändå, nu när vi ändå är igång.

Jo, Timo Konietzka gjorde det första målet men till sist var det 1. FC Köln som blev Bundesliga-mästare den där första säsongen. Det finns åtminstone bilder på det suveräna mästarlaget.

I Köln firades men desto dystrare miner var det i Münster och Saarbrücken som åkte ur Bundesliga. Preußen Münster kämpar än i dag för att åter få spela i Bundesliga igen. Historiens första nykomlingar blev VfB Borussia Neunkirchen och Hannover 96.

Werder Bremen blev mästare säsongen därpå, samma säsong som egentligen slutade med att Schalke 04 och Karlsruher SC åkte ur. Men det var bestämt att ligan skulle utökas till 18 lag och klubbarna fick således hänga kvar. Hertha Berlin däremot degraderas då de straffades för att ha skrivit professionella kontrakt med spelare. Förbundet ville tvunget ha ett lag från Berlin i Bundesliga och Tasmania Berlin fick då chansen. Säsongen 1965/66 blev en pinsam historia för Tasmania som än i dag är det sämsta laget genom tiderna i Bundesliga.

1966 blev 1860 München mästare och de intresserade kunde se att något var på gång i en annan del av München samt i Mönchengladbach. Där hade två storklubbar börjat växa ordentligt, FC Bayern och Borussia Mönchengladbach skulle senare dominera ligaspelet.

Eintracht Braunschweig blev glada mästare 1967 och säsongen därpå var 1. FC Nürnberg åter Tysklands bästa lag. Dessvärre för der Clubs del skrev klubben historia säsongen därpå: aldrig förr, och aldrig senare, har de regerande mästarna åkt ur Bundesliga säsongen efter. 1960-talets två sista ligatitlar hamnade hos Bayern München och Borussia Mönchengladbach. 1970-talets giganter fick en första smak på den segerns sötma…

***

Inför Bundesliga omgång 1

Tja, vad ska jag skriva egentligen? Det är svårt att säga något om hur bra lagen är – det är ju för tusan det vi ska få reda på den här helgen. Som vi har längtat, nu är det äntligen dags. Den 50:e Bundesliga-säsongen står för dörren!

Fredag 20:30
Borussia Dortmund – Werder Bremen
Som sig bör öppnar de regerande mästarna säsongen på hemmaplan. Mer än 80 000 åskådare är på plats i kväll när offensiv-glada och nybyggda Werder Bremen kommer på besök. Fotbollsunderhållning är garanterat när två spelglada lag drabbar samman i öppningsmatchen – och öppningsmatcherna har aldrig slutat mållöst. Dortmund ska kompensera Shinji Kagawas flytt med Marco Reus, högerbacken Piszczek är tveksam till spel. Bremen har ett nytt och ungt lag och Schaaf har till och med skrotat sin klassiska diamant på mitten.

Lördag 15:30
Borussia Mönchengladbach – TSG Hoffenheim
Gladbach vann sin cupmatch mot Alemannia Aachen men förlorade kvalmatchen mot Dynamo Kiev. Lucien Favre har stora problem med att ersätta Marco Reus, å andra sidan lär lagbygget blir stabilt och fint när de nya spelarna har vant sig vid ligan och Favres filosofi. TSG Hoffenheim har ännu mer att bevisa än Gladbach. Babbels nya och starka trupp förnedrades av Berliner AK i tyska cupen och nu måste laget visa att man håller tillräckligt hög klass för att nå den där förbannade Europa-platsen.

SC Freiburg – FSV Mainz 05
Freiburg har inte vunnit sin öppningsmatch på elva år – är det äntligen dags nu? Det är två trimmade trupper som ställs mot varandra. Thomas Tuchel har ägnat sommaren till att sortera ut spelare som inte behövs, Christian Streich gjorde likadant när han tog över efter Sorg i vintras. Mainz har dock en mer komplett trupp än Freiburg som har drabbats av skador på viktiga spelare som Caligiuri, Rosenthal och Mujdza. Två spännande lagbyggen med mycket spännande tränare.

FC Augsburg – Fortuna Düsseldorf
Den alltid så tuffa andra säsongen väntar för Augsburg. Fortuna Düsseldorf är åter med i Bundesliga efter 15 års frånvaro. Här vill båda lag sätta ett tydligt tecken, visa bottenkonkurrenterna hur bra de är. Markus Weinzierl gör Bundesliga-debut som tränare för Augsburg då han tog över efter Jos Luhukay i somras. Försäsongen har varit positiv för Augsburg som har förstärkt spelartruppen, Düsseldorf har i princip bytt ut hela laget som i maj fixade Bundesliga-platsen. Düsseldorfs lagkapten Lambertz saknas då han är avstängd i två matcher på grund av bengal-firande i maj.

Hamburger SV – 1. FC Nürnberg
Två klubbar som vill göra gott, visa en reaktion. FCN och HSV fick stryk av sämre lag i cupen och nu måste man visa att det var en tillfällighet, ty dessa lag riskerar annars att åka ur. Hamburg har alltid varit med i Bundesliga och när klubben fyller 125 år vill man sannerligen inte åka ur. Nürnberg har förstärkt truppen jämfört med förra säsongen, Hamburg däremot känns svagare än i fjol. En mycket viktig match för båda lag.

Greuther Fürth – Bayern München
Fürth är det 52:a laget som får spela i Bundesliga. För omkring 100 år sen var Fürth en stormakt inom tysk fotboll men frånvaron från toppskiktet har varit långt. Nu väntar ett derby mot självaste Bayern München i premiärmatchen. Philipp Lahm tycker att ett oavgjort resultat vore ett nederlag. Och det sammanfattar egentligen förutsättningarna ganska väl. Fürth har tappat målmaskinen Occéan till Frankfurt och ännu har ingen klivit fram under försäsongen.. Bayern är skadedrabbat med bland annat Gomez och Alaba på skadelistan men formen har sett god ut.

Lördag 18:30
Eintracht Frankfurt – Bayer Leverkusen
För första gången på tolv år åkte Frankfurt ut ur tyska cupen redan i första omgången. Trapp blev utvisad och även om han får spela i ligan blir det kanske den gamle Nikolov som får vakta målet ändå. Bayer Leverkusen tog sig vidare i cupen efter 4-0 mot Jena och fick därmed en mycket bättre start än förra säsongen då nytillträdde tränaren Robin Dutt gick under med 3-4 mot Dresden. Säsongen förstördes efter det. Nu är det positiva tongångar med Lewandowski/Hyypiä och konkurrensen om startplatser är hård. Frankfurt är ett tungt lag, Leverkusen går mer och mer mot ett lätt, snabbt och tekniskt begåvat lag. Vem vinner kampen på lördag?

Lördag 20:45
VfB Stuttgart – VfL Wolfsburg
Det är aldrig för sen för nya rekord även om Bundesliga fyller 50 år. Så här sent har en match aldrig spelats i Bundesliga. Det är inte någon ny speltermin som har stiftats utan det hela beror på Stuttgarts önskan om att slippa sin söndagsmatch då en kvalmatch mot Dynamo Moskva väntar till veckan. Felix Magath har storshoppat, men den här gången har han varit i finare varuhus och hållit sig undan Bo Ohlsson i Tomelillas utförsäljning. Försvaret med Naldo och Pogatetz känns speciellt fräscht men Wolfsburg har verkligen mycket att leva upp till. Pilar och Helmes, två stora offensiva hopp, har slitit av sig sina korsband. Stuttgart har spelat stabilt och Ibisevic gjorde två mål på Moskva i kvalmatchen och tycks ha formen kvar.

Söndag 17:30
Hannover 96 – Schalke 04
Ett oerhört spännande möte avslutar den här första omgången. Mirko Slomka har gjort stor succé som tränare i Hannover, nu står hans förra arbetsgivare för motståndet. Schalke vill göra den här säsongen till sin, de vill vinna ligan när ingen är beredd på det. Förre landslagsmålvakten Timo Hildebrand ser ut att bli Huub Stevens nummer ett och Lewis Holtby lär ta över efter Raúl bakom Huntelaar. För Hannover blir det en riktig kraftmätning – särskilt för det nya mittbacksparet Felipe och Haggui.

/Wingren