I samband med EM-sändningarna lottades den första huvudomgången av tyska cupen i gårkväll. Som vanligt blir det alltid ett par väldigt speciella matcher för några mindre klubbar. Vi får bland annat njuta av ett Bayern-derby mellan Jahn Regensburg och Bayern München. FC Bayerns spelare behöver inte resa mer än drygt en mil, och gissa om Jahn Regensburg kommer att vara skrällsuget – klubben tog sig trots allt upp i 2. Bundesliga i somras.

De tyska mästarna, Borussia Dortmund, åker till Bremen där Regionalliga-laget FC Oberneuland väntar. Även det blir förstås en match där stora delar av publiken hoppas på en härlig knall, en riktig skräll.

Ett annat härligt möte blir det mellan Borussia Mönchengladbach och Alemannia Aachen. Det är inte särskilt många mil som skiljer städerna åt och den sportsliga situationen gör det extra intressant. Gladbach återerövrade sin stolthet förra säsongen och går in i den nya säsongen som ett förmodat topplag. Aachen däremot klarade inte ens av att säkra kontraktet i 2. Bundesliga och måste nu starta om i 3. Liga. Lär bli en het duell.

Vi har även två lag från division sex (Verbandsliga) med i turneringen. FC Schönberg 95 tar emot VfL Wolfsburg. ”Det blir en upplevelse”, säger en av spelarna, Kamil Krol. SV Falkensee-Finkenkrug är den andra klubben från Verbandsliga och de kan se fram emot en stormatch mot VfB Stuttgart. Alltid trevligt med den här typen av matcher, där historia kan skrivas. Och blir det inte så, ja, då bjuds stadens invånare på en ordentlig fest i alla fall.

Matcherna spelas mellan den 17 och 20 augusti, exakta datum och tider kommer senare. Som vanligt är det endast ett möte som gäller i tyska cupen och är det oavgjort efter 90 minuter blir det förlängning och eventuellt straffar.

Nu börjar den äntligen närma sig, den nya säsongen.

Här är alla 32 möten:

Jahn Regensburg – Bayern München
Erzgebirge Aue – Eintracht Frankfurt

Karlsruher SC – Hamburger SV
1. FC Saarbrücken – Schalke 04
Alemannia Aachen – Borussia Mönchengladbach
Wacker Burghausen – Fortuna Düsseldorf
Kickers Offenbach – SpVgg Greuther Fürth
Preußen Münster – Werder Bremen

FC Oberneuland – Borussia Dortmund
SC Victoria Hamburg – SC Freiburg
SV Falkensee-Finkenkrug – VfB Stuttgart
TSV Havelse – 1. FC Nürnberg
SV Wilhelmshaven – FC Augsburg
FC Schönberg 95 – VfL Wolfsburg
Carl Zeiss Jena – Bayer Leverkusen
SV Roßbach/Verscheid – FSV Mainz 05
Berliner Athletik Klub 07 – 1899 Hoffenheim
FC Nöttingen – Hannover 96

VfR Aalen – FC Ingolstadt
SV Sandhausen – Energie Cottbus

1. FC Heidenheim – VfL Bochum
SpVgg Unterhaching – 1. FC Köln
Arminia Bielefeld – SC Paderborn
Hallescher FC – MSV Duisburg
Chemnitzer FC – Dynamo Dresden
Hansa Rostock – 1. FC Kaiserslautern

FV Sonnenhof Großasbach – FSV Frankfurt
Wormatia Worms – Hertha BSC
Offenburger FV – FC St. Pauli
FC Hennef 05 – 1860 München
VfB Lübeck – Eintracht Braunschweig
Rot-Weiss Essen – Union Berlin

/Wingren

En kort fundering så här på en måndagseftermiddag bara. I förra inlägget skrev jag att min känsla var att Joachim Löw kommer att ställa upp enligt följande mot Portugal på lördag:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger/Kroos
Müller, Özil, Podolski
Klose

Det intrycket har förstärkts efter att fotbollsmagasinet Kicker publicerade en intervju med den 52-årige förbundskaptenen. Joachim Löw fick den heta frågan om Borussia Dortmund-spelarnas vara eller icke vara i landslaget. Han svarade att Bayern-spelarna förfogar över mer internationell kvalitet och rutin – och att han kommer att satsa på det. Till denna skara kan vi även räkna Klose, Mertesacker, Khedira och Podolski. Till den andra skaran bör vi då kunna räkna Schürrle, Reus, Bender och Höwedes. Fixstjärnan Özil utgör tillsammans med Schweinsteiger, Neuer och Lahm en egen kategori: nyckelspelare.

Därför är ovanstående elva väldigt trolig, även om kampen mellan Klose och Gomez kanske är väldigt öppen. Men Löw älskar och värderar Klose väldigt högt. Jag med.

Jag tycker inte att Löw har fel. Alla som har sett Borussia Dortmund i Champions League vet att spelarna inte presenterade sig från sin bästa sida. Alla som har sett Bayern München i Champions League vet att spelarna kan köra över vilket motstånd som helst. Så givetvis är inte Löw ute och cyklar, och det är inte det jag funderar över heller.

Tanken som slog mig har snarare med Michael Ballack att göra. Han var landslagets lagkapten och stora ledargestalt inför VM 2010. En olycklig skada i samband med cupfinalen i England satte dock stopp för Ballack. Sen dess har han inte behövts i landslaget och Sami Khedira fick istället sitt stora genombrott. Tyskland hyllades som ett fartfyllt, ungt och energiskt lag. Men om Löw nu inte vill göra några förändringar jämfört med VM, utan satsa på sina säkra kort, hur blir det då?

Hur hade det gått i VM om Ballack hade spelat? Hade det blivit en lika stor succé för Tyskland då? Hade hela världen pratat om det tyska fotbollsundret? Det får vi aldrig veta.

Faktum är att Marco Reus och André Schürrle har gjort långt mycket bättre intryck på mig än vad Lukas Podolski har gjort. Det känns fräschare, farligare och roligare med dessa spelarna på plan. Mer oberäkneligt. Och om Ilkay Gündogan fortfarande är i samma form som när Bundesliga-säsongen avslutades är han ett trumfkort i Löws hand. Men uppenbarligen långt ner i rangordningen. Och Mats Hummels är ligans bästa mittback – men en nyligen långtidsskadad Per Mertesacker går före. Jag säger absolut inte att det är fel, och ett EM-slutspel är knappast rätt forum för experiment och inspelande av nya spelare. Sami Khedira förfogade dock inte över internationell rutin när han klev in för Ballack.

Jag bjuds dock gärna på en eller ett par överraskningar. Podolskis hemjobb har aldrig imponerat på mig och hans säsong har varit tuff – varför inte tillföra nya impulser till laget med hjälp av Schürrle eller Reus?

Finns det en risk för att laget stagnerar när spelarna känner sig så säkra och när det mesta är sig likt? Hur hade VM blivit med Ballack? Hur blir EM med det rutinerade gardet?

Eller blir det tvärtom stor succé? Spelarna känner sig trygga och har blivit två år bättre sedan VM – är det nu allt klickar?

En sak är jag säker på: om Löw inte lyckas bra med Tyskland i sommar så kommer kritiken att vara svidande. Det var längesedan ett tyskt landslag förfogade över en sådan bredd och kvalitet på mittfältet. Och det är på mittfältet matcherna många gånger avgörs. Och jag är lika säker på att Löw kommer att sågas om försvaret ser skakigt ut. Det är en otacksam uppgift att vara förbundskapten när ett helt land förväntar sig framgångar. Extra tufft blir det när den inhemska ligans bäste spelare petas och spelarna från det bästa laget lämnas utanför.
Å andra sidan, hur ska han försvara sig om han faktiskt petar några av Bayerns världsstjärnor och rutinerade bjässen Mertesacker, och Tyskland går dåligt? Då blir det säkerligen ännu värre.

Förhoppningsvis blir frågetecknen till utropstecken efter lördagens match. Kanske hade Tyskland vunnit VM med Ballack på plan…

Jag är nog ändå glad att jag inte heter Joachim Löw den här sommaren.

/Wingren

EM närmar sig med stormsteg. Bastian Schweinsteiger har lite ont i vaden, Miroslav Klose och Per Mertesacker ökar träningsbelastning efter sina skadeuppehåll och snart väntar ännu en träningsmatch mot Israel. Men riktigt, riktigt hett är det inte än. Jag kan dock lova att det kommer att bli tokhett. Joachim Löw uttrycker inte någon oro för försvaret eller Bayern-spelarna på presskonferens och utåt verkar alla komma väldigt bra överens. Härligt.

Vad händer med Bundesliga-klubbarna då? Transferfönstret har inte ens öppnat ännu men en hel del har redan hänt och en mängd rykten cirkulerar. Bara en sån sak som att Bayern München sägs vara överens med Edin Dzeko är värt att nämna – nu ska bara klubbarna komma överens enligt tysk media. Vilken förstärkning det hade varit.

Men vad är helt klart – just nu? Låt oss ta en titt. Vissa spelare har varit på lån hos en annan klubb men det är inget jag uppmärksammar i kväll. Det tar vi när säsongen närmar sig i augusti. Undrar ni något så är det bara att lämna en kommentar.

Låt oss börja med de klubbar som slutade på plats 1-9 den gångna säsongen:

Borussia Dortmund

In: Mustafa Amini (Central Coast), Lasse Sobiech (St. Pauli), Daniel Ginczek (VfL Bochum), Dimitar Rangelov (Energie Cottbus), Leonardo Bittencourt (Energie Cottbus), Marco Reus (Borussia Mönchengladbach).

Hetaste rykten in: Julian Schieber (VfB Stuttgart), Nicklas Bendtner (Arsenal), Rafal Wolski (Legia Warszawa).

Ut: Johannes Focher (ej förlängt kontrakt), Florian Kringe (ej förlängt kontrakt), Lucas Barrios (Guangzhou), Julian Koch (MSV Duisburg), Antonio da Silva (ej förlängt kontrakt), Marco Stiepermann (Energie Cottbus).

Hetaste rykten ut: Shinji Kagawa (Manchester United).

Bayern München

In: Claudio Pizarro (Werder Bremen), Xherdan Shaqiri (FC Basel), Dante (Borussia Mönchengladbach), Tom Starke (TSG Hoffenheim).

Hetaste rykten in: Mitchell Weiser (FC Köln), Javi Martinez (Athletic Bilbao), Edin Dzeko (Manchester City), Matias Suárez (Anderlecht).

Ut: Rouven Sattelmeier (ej förlängt kontrakt), Hans-Jörg Butt (karriärslut), Ivica Olic (VfL Wolfsburg), Daijel Pranjic (ej förlängt kontrakt), Breno (ej förlängt kontrakt).

Hetaste rykten ut: Nils Petersen (Werder Bremen).

Schalke 04

In: Ciprian Deac (Rapid Bukarest), Vasilios Pliatsikas (MSV Duisburg), Anthony Annan (Vitesse Arnheim), Edu (Besiktas), Roman Neustädter (Borussia Mönchengladbach), Chinedu Obasi (TSG Hoffenheim).

Hetaste rykten in: Boné Uaferro (Union Berlin), Cacau (VfB Stuttgart), Salomon Kalou (Chelsea), Raffael (Hertha Berlin).

Ut: Carlos Zambrano (St. Pauli), Mathias Schober (karriärslut), Raúl (Al-Sadd), Hans Sarpei (ej förlängt kontrakt), Levan Kenia (ej förlängt kontrakt), Jan Moravek (FC Augsburg), Mario Gavranovic (FC Zürich).

Hetaste rykten ut: Alexander Baumjohann (Eintracht Frankfurt), José Jurado (Atlético Madrid).

Borussia Mönchengladbach

In: Anderson (Eintracht Frankfurt), Tobias Levels (Fortuna Düsseldorf), Logan Bailly (KRC Genk), Elias Kachunga (VfL Osnabrück), Lukas Rupp (SC Paderborn), Granit Xhaka (FC Basel), Peniel Mlapa (TSG Hoffenheim).

Hetaste rykten in: Raffael (Hertha Berlin), Adrian Ramos (Hertha Berlin), Mapou Yanga-Mbiwa (Montpellier), Roland Juhász (Anderlecht), David Hoilett (Blackburn).

Ut: Marco Reus (Borussia Dortmund), Roman Neustädter (Borussia Mönchengladbach), Dante (Bayern München).

Hetaste rykten ut: –

Bayer Leverkusen

In: Jens Hegeler (FC Nürnberg), Lucas (FC Kaiserslautern), Hajime Hosogai (FC Augsburg), Zvonko Pamic (MSV Duisburg), Philipp Wollscheid (FC Nürnberg).

Hetaste rykten in: Roberto Rosales (Twente), Sascha Riether (FC Köln), Jan Kirchhoff (FSV Mainz).

Ut: Michael Ortega (Atlas), Vedran Corluka (Tottenham), Michael Ballack (ej förlängt kontrakt), Eren Derdiyok (TSG Hoffenheim), René Adler (Hamburger SV), Thanos Petsos (Greuther Fürth), Tranquillo Barnetta (ej förlängt kontrakt).

Hetaste rykten ut: Fabian Giefer (Fortuna Düsseldorf), Bastian Oczipka (Eintracht Frankfurt).

VfB Stuttgart

In: Daniel Didavi (FC Nürnberg).

Hetaste rykten in: (Giannis Skondras (Atromitos Athen), Sascha Riether (FC Köln), Vasilis Torosidis (Olympiakos).

Ut: Matthieu Delpierre (TSG Hoffenheim), Timo Gebhart (FC Nürnberg), Khalid Boulahrouz (ej förlängt kontrakt), Stefano Celozzi (Eintracht Frankfurt).

Hetaste rykten ut: Cacau (Schalke 04), Julian Schieber (Borussia Dortmund), Cristian Molinaro (VfL Wolfsburg).

Hannover 96:

In: Willi Evseev (Wiener Neustadt).

Hetaste rykten in: Hiroki Sakai (Kashiwa Reysol), Felipe (Standard Liege), Christian Tiffert (FC Kaiserslautern), Patrick Ochs (VfL Wolfsburg), Michal Zyro (Legia Warszawa).

Ut: Altin Lala (Bayern München II), Carlitos (ej förlängt kontrakt), Erdal Akdari (Kayserispor).

Hetaste rykten ut: Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Moritz Stoppelkamp (St. Pauli), Daniel Royer (St. Pauli).

VfL Wolfsburg

In: Caiuby (FC Ingolstadt), Ivica Olic (Bayern München), Sotirios Kyrgiakos (Sunderland), Ja-Cheol Koo (FC Augsburg), Srdjan Lakic (TSG Hoffenheim), Vaclav Pilar (Hradec Králové), Thomas Kalenberg (Évian), Peter Pekarik (Kayserispor), Diego (Atletico Madrid), Simon Kjaer (Roma), Tuncay Sanli (Bolton), Nassim Ben Khalifa (BSC Young Boys).

Hetaste rykten in: Cristian Molinaro (VfB Stuttgart), Bas Dost (Heerenveen), Emanuel Pogatetz (Hannover 96).

Ut: André Lenz (karriärslut), Hasan Salihamidzic (ej förlängt kontrakt), Thomas Hitzlsperger (ej förlängt kontrakt), Chris (ej förlängt kontrakt), Sebastian Polter (FC Nürnberg), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum).

Hetaste rykten ut: Patrick Ochs (Hannover 96), Bjarne Thoelke (VfL Bochum).

Werder Bremen

In: Sokratis (Genoa), Sandro Wagner (FC Kaiserslautern), Raphael Wolf (SV Kapfenberg), Richard Strebringer (Hertha Berlin), Assani Lukimya (Fortuna Düsseldorf).

Hetaste rykten in: Nils Petersen (Bayern München), Alexander Merkel (Genoa), Geromel (FC Köln).

Ut: Marko Marin (Chelsea), Claudio Pizarro (Bayern München), Mikael Silvestre (ej förlängt kontrakt), Tim Wiese (TSG Hoffenheim), Tim Borowski (ej förlängt kontrakt), Markus Rosenberg (ej förlängt kontrakt), Lennart Thy (ej förlängt kontrakt), Onur Ayik (ej förlängt kontrakt).

Hetaste rykten ut: Naldo (Gremio), Denni Avdic (FC Groningen).

Vad vill ni att era favoritlag gör under sommaren? Vilka spelare hoppas ni kommer/lämnar Bundesliga?

/Wingren

…gjorde Lars Ricken sitt klassisa 3-1-mål mot Juventus i Champions League-finalen. Han behövde bara några sekunder på sig att avgöra matchen mot favorittippade Juventus. Borussia Dortmund höll sedan fast vid resultatet och blev den första tyska klubben att vinna Champions League.

Noterbart: BVB hade då vunnit Bundesliga två säsonger i rad (95 och 96). Blir det en upprepning nästa säsong? Nja…

/Wingren

Det var en bedrövlig träningsmatch i lördags. Schweiz vann helt välförtjänt med 5-3 i en match där tyskarna såg virriga, trötta och oorganiserade ut. De tyska målen gjordes av Hummels, Schürrle och Reus. Hur mycket vikt ska man lägga vid den här matchen, vid det här resultatet? Tja, inte överdrivet mycket, men Joachim Löws stora problem bekräftades och blev uppenbart: försvarsspelet. Nu var det Höwedes, Mertesacker, Hummels och Schmelzer som inledde. Ingen av dem imponerade.

Men det är också som den gode Löw själv säger när han menar att det inte bara är backlinjen som är problemet. Det är hela lagets defensiva spel som strular. Det var en träningsmatch mot ett taggat motstånd, en match där Löw testade Götze i Schweinsteigers roll på mittfältet, en match där spelarna var trötta efter några intensiva träningsdagar, en match där de åtta Bayern-spelarna saknades. Det går att ha överseende med det.

Det som dock oroar är avsaknaden av automatism, kommunikation och organisation. Det kan inte skyllas på trötta ben. Och inte tusan var det någon rolig debut för stackars Marc-André ter Stegen.

I dag började de åtta Bayern-spelarna träna med landslaget och i morgon måste Joachim Löw meddela Uefa vilka 23 spelare som ingår i den tyska truppen. Vilka spelare kan tänkas ryka?

Att döma av Löws uttalanden hittills under förberedelserna så har Schmelzer, Gündogan, Draxler och Reus förstärkt sina aktier. Spelare som Schürrle och Bender-tvillingarna verkar inte ha gjort något extraordinärt intryck på Löw.

Om vi ska gå efter tröjnummerna i lördags är det Julian Draxler (24), Sven Bender (25), Lars Bender (26) och Marc-André ter Stegen (27) som får lämna landslaget och åka på semester under EM.

För fyra år sedan hade Marko Marin, Patrick Helmes och Jermaine Jones en siffra högre än 23 på ryggen. De fick också åka hem innan EM började.

Och det är väl ett ganska gångbart tips tänker jag. Möjligtvis väljer Löw att behålla någon av Bender-tvillingarna och skickar hem Cacau eller Schürrle istället.

Vilka tror ni får åka hem?

Toni Kroos står för veckans onödigaste uttalande när han säger till Sport Bild att Bayern München är Tysklands bästa klubblag. Jag gillar hans ärlighet, hans nyvunna självförtroende och så där, men känslan är att tajmningen är usel. I Tyskland har det länge pratats om ifall det kan uppstå problem mellan rivalerna från Dortmund och München – en debatt som ganska nyligen hade blåst över. Men Kroos blåser nytt liv i den nu, jag tycker att han kunde väntat till efter EM.

Intressant är att landslaget har två stora block den här sommaren – fem Dortmund-spelare och åtta Bayern-spelare. Även det här har varit en debatt, vilka ska få spela och ta ansvar? En sida argumenterar för att Dortmund-spelarna är vinnare två säsonger i rad, jämfört med Bayern-spelarna som har fallit på mållinjen i tre turneringar. Å andra sidan har då Bayerns spelare bevisat, gång efter annan, att de håller måttet såväl i Champions League som i landslaget. Ha i åtanke att Dortmund inte hade någon spelare med i den trupp som kom trea i VM för bara två år sedan.

Jag tänker att Borussia Dortmunds spelare är så framgångsrika i klubblaget då de spelar mycket mer på känsla, inställning och ett evigt springande. Det är ett samspelt kollektiv, ett tvättäkta lag. När de enskilda spelarna lyfts ur denna kontext ser de betydligt mycket sämre ut (som Schmelzer och Hummels i lördags). Det är som om att killarna får för mycket tid att tänka och fundera, och då uppstår helt plötsligt ganska många misstag.

Bayern Münchens spelare däremot har bevisat att de förfogar över den här internationella rutinen och klassen, och de har varit med förr. Den stora frågan är dock hur det är med självförtroendet? Och hur är det med nerverna och psyket om en match skulle avgöras på straffar i sommar (förutsatt att Tyskland tar sig vidare från gruppen)?

Det är ingen lätt uppgift Löw har framför sig, även om jag tror att han kommer att satsa på samma spelare som lirade 2010 – bortsett från backlinjen då.

Försvarsspelet är alltså det som måste bli bättre – och Joachim Löw måste bestämma sig för en backlinje snart så att spelarna får en chans att spela ihop sig. Annars ska vi inte dra för stora växlar av lördagens bottennapp. Tyskland har inte gått från EM-favorit till outsider. Men Löw måste dock se till att hela laget deltar i det defensiva arbetet nu och att backlinjen får en chans att bli samspelt.

Vilka fyra kan tänkas få förtroendet?

Lahm, Badstuber, Hummels, Schmelzer?

Boateng, Badstuber, Hummels, Lahm?

Höwedes, Boateng, Badstuber, Lahm?

Höwedes, Badstuber, Hummels, Lahm?

Lahm, Boateng, Hummels, Schmelzer?

Tja, jag vet inte. Löw har hyllat Schmelzer de senaste veckorna, men han gjorde ingen bra match i lördags. Det märktes tydligt att Kevin Großkreutz inte slet framför honom. Hade jag varit Löw så hade jag nog spelat in Badstuber och Hummels i mittlåset – de måste vara Tysklands framtid. Ge dem tid att spela ihop sig nu så vi slipper den här diskussionen och detta stora frågetecken i framtiden.

/Wingren

I väntan på att EM drar igång, och i väntan på ett beslut rörande kvalmatchen mellan Fortuna Düsseldorf och Hertha Berlin (Hertha har överklagat), tänkte jag fortsätta säsongssummeringen här på bloggen. I dag tar jag en titt på de 15 bästa nyförvärven den här säsongen och avslutar med de tre bästa tränarna.

Vi har fått se en hel del spännande nyförvärv under den här säsongen, men egentligen inget som har fått oss att sätta kaffet i halsen, som Shinji Kagawa gjorde säsongen tidigare. Men en hel del nyttiga och spännande nyförvärv gjordes trots allt, en hel del av dem under vintern dessutom – vilket inte känns så vanligt, det brukar bli mycket panikköp då. Att välja ut och rangordna nyförvärven känns nästan omöjligt, men jag har åtminstone gjort ett försök. Inlånade spelare exkluderas från denna lista, även om Bernd Leno faktiskt var ett lån. Men Bayer Leverkusen insåg snabbt att de skulle köpa loss honom oavsett prislapp – därför kvalar in han på listan ändå. Spelare som har flyttats upp från de egna leden räknas inte heller in. I mina tankegångar har pris, individuell prestation och nyttan för laget räknats in.

1. Bernd Leno, Bayer Leverkusen
7,5 miljoner €, VfB Stuttgart
En tränare som inte harmonierade med spelarna och ett försvar som såg vilset ut. Tur då att Rudi Völler drog upp 20-årige Bernd Leno ur sin hatt. René Adler var skadad och de andra reservmålvakterna imponerade inte – då gick unge Leno in och dominerade mellan stolparna. Flertalet klassräddningar, flertalet matchavgörande räddningar och elva hållna nollor. Ett viktigt nyförvärv och med tanke på hur dyra riktigt bra målvakter är så får Leno ses som ett fynd.

2. Ilkay Gündogan, Borussia Dortmund
5,5 miljoner €, 1. FC Nürnberg
Kom till klubben med en stor press då han skulle ta över Nuri Sahins roll i mästarlaget. Det låste sig direkt och Gündogan fick till och med sitta ett par matcher på läktaren. Under vintern viskades det om Gündogans nytändning, men så kom en skada. Floppsäsong. Eller? I februari hoppade han in mot Hannover efter Benders tidiga skada – sedan dess har han varit oumbärlig i det lag som vann Bundesliga och DFB-Pokal. Kanoninsatser, drömpassningar och ett par mål. Nu är han med i Joachim Löws EM-trupp.

3. William Kvist, VfB Stuttgart
3,5 miljoner €, FC Köpenhamn
Han kanske inte är den som har synts mest, men han har betytt mest för Stuttgart i mina ögon. Dansken är helt klart en av ligans bästa på sin position som defensiv mittfältare. Han har tillfört Stuttgart en stabilitet som länge har saknats, och när Kvist har haft en sämre dag har hela laget haft det. Oerhört viktig för klubben. En slitvarg.

4. Mame Biram Diouf, Hannover 96
1,8 miljoner €, Manchester United
Det blev inte många matcher för Diouf som kom i vintras och sen skadade sig i mitten av april. Redan nu kan vi dock konstatera att han kommer att tillföra mycket nästa säsong, men framför allt är det honom som Hannover ska tacka för sjundeplatsen som ger EL-kval. Diouf levererade när luften hade gått ur lagets offensiv. Tio mål och tre assist på 15 matcher (EL inräknat).

5. Christian Fuchs, Schalke 04
3,8 miljoner €, FSV Mainz 05
Ytterbackar är också en bristvara i dagens moderna fotboll. Fuchs är en lite väl modern ytterback som ibland glömmer bort det defensiva ansvaret. Men han är outtröttlig, hotar ständigt motståndarlaget och har en fenomenal vänsterfot. Tio assist och två mål i årets Bundesliga. Efter en säsong i Schalke så har han definitivt dubblat sitt marknadsvärde. Gav Schalke en ny och modern dimension.

6. Mohamed Zidan, FSV Mainz 05
0,4 miljoner €, Borussia Dortmund
En nominering som jag ställde mig tveksam till – vart skulle Zidan få plats? Hans halvår i Mainz var så konstigt. Först var det omedelbar succé och han blev till och med det vinter-nyförvärv med bäst målsnitt. Sen petades han till och från. Det går dock inte att bortse ifrån att Zidan gick in och räddade ett krisande Mainz. Och för sju mål och två assist är det inte något överpris som Mainz har betalat.

7. Vedad Ibisevic, VfB Stuttgart
4,5 miljoner €, TSG Hoffenheim
Helt löjligt vad bra han har varit i Stuttgart sedan han anslöt under vintern. Anfallaren hade stagnerat i Hoffenheim och tränare Labbadia ville så gärna ha honom i Stuttgart. Klubben saknade ett riktigt hett alternativ på den centrala anfallspositionen – Ibisevic blev en fullträff. Han är jobbig att möta för försvararna och åtta mål samt sju assist på 16 matcher säger väl allt. Ibisevic är tillbaka.

8. Christian Pander, Hannover 96
Gratis, Schalke 04
Lite för ojämn för att hamna högre upp på listan. Med med tanke på priset känns det självklart att han ska få en respektabel placering. Ibland kunde det vara lite jobbigt för Pander att hänga med i det defensiva arbetet – främst mot bättre lag. Men han har varit ett fenomenalt vapen för Hannover tack vare hans fantastiska vänsterfot. Inlägg, hörnor och frisparkar signerade Pander har varit farliga hela säsongen. Sju assist och två mål blev det i Bundesliga. Viktig för rotationen i laget dessutom. Smart nyförvärv.

9. Fallou Diagne, SC Freiburg
0,5 miljoner €, FC Metz
Ett lika grymt nyförvärv som hela Freiburg blev under Christian Streich. Diagne hämtades in från Metz i franska Ligue 2. En 22-årig och talangfull försvarare, visst, det hade väl alla hoppats på. Men Diagne gick in och styrde upp backlinjen och spelade med stor pondus. Ett riktigt kap som var högst delaktig i Freiburgs mirakelvändning.

10. Lorenzo Davids, FC Augsburg
Gratis, NEC Nijmegen
Långt ifrån Augsburg mest viktiga eller bästa spelare, men likväl ett nyttigt nyförvärv. Augsburg simmar inte i pengar men lyckades knyta till sig Edgars släkting Lorenzo Davids på en fri transfer. Davids tillförde en viss rutin, en förmåga att hålla i bollen och en härlig kämpaglöd.

11. Fabian Johnson, TSG Hoffenheim
0,7 miljoner €, VfL Wolfsburg
Hoffenheim köpte Johnson på Felix Magaths rea och kan vara nöjda med det. En pigg vänsterback som har utvecklats en hel del den här säsongen och blir bara bättre och bättre. Som för hela Hoffenheim kunde det ibland se ut som en hönsgård i vissa matcher. Bortsett från det en nyttig spelare som dessutom mäktat med åtta assist och två mål. Blev amerikansk landslagsspelare i november.

12. Thomas Kraft, Hertha Berlin
Gratis, Bayern München
23-åringen anslöt gratis från FC Bayern och har tillfört mycket – men inte tillräckligt. Egentligen går det inte att beskylla Kraft för något, han har försökt att leda laget och ryta till trots sin unga ålder och han har stått för flera klassräddningar den här säsongen. Men ibland har han sett olycklig ut, ibland har kommunikationen varit för dålig. Oavsett en riktigt duglig Bundesliga-målvakt.

13. Ivan Perisic, Borussia Dortmund
5,5 miljoner €, Club Brügge
Va? Perisic, verkligen? Han har ju inte ens tagit en startplats? Det är förvisso sant, men likt Gündogan blommade han ut under våren och kommer nog att vara att räkna med nästa säsong. Men framför allt är Perisic en av skillnaderna mellan Dortmunds dubbel och Bayerns trippel-förlust. Han har stått för kvalitet på bänken och faktiskt gjort det avgörande målet i ett par matcher. Sammanlagt har Perisic stått för ett mål, eller ett assist, var nittionde minut i snitt. Avgörande faktor. Fantastiskt avslut.

14. Alexander Esswein, 1. FC Nürnberg
0,2 miljoner €, Dynamo Dresden
Ung, tysk och billig. Tjecken Peckhart har på sätt och vis varit viktigare för Nürnberg – men han var betydligt mycket dyrare. Esswein har tillfört fart ute på kanten och bryter ständigt in i plan och tar sig ofta förbi sin försvarare. Delaktig i Nürnbergs uppryckning i början av våren. Lär ta fler steg nästa säsong.

15. Gökhan Töre, Hamburger SV
1,3 miljoner €, Chelseas reservlag
En teknisk, kreativ, snabb och oberäknelig kille som helt klart skulle kunna hamna längre upp på listan. Men jag tycker helt enkelt att han borde ha fått mer uträttat för att hjälpa sin krisande klubb. Ibland märktes det att han var 20 år, till och med 19 år i början av säsongen. Lite skador bromsade upp Töres framfart men till nästa säsong tror jag att han får sitt stora genombrott. En fyndpris.

Vad tycker ni, är jag helt ute och cyklar? Några spelare som inte borde vara med? Några spelare som borde vara med?

Som en liten bonus tänkte jag även utse säsongens tre bästa tränare. Egentligen har konkurrensen varit väldigt tuff i år, men till sist är det ganska självklart vilka tre som har utmärkt sig mest och bäst.

Säsongens tre bästa tränare:

1. Jürgen Klopp, Borussia Dortmund
Inte så mycket att snacka om. Att vinna ligatiteln ett år är sen sak, att försvara den och vinna cupen samma säsong en helt annan. Dessutom såg Klopp till att Borussia Dortmund nu är det lag som tagit flest poäng i Bundesliga någonsin. Skyddar sina spelare, skämtar med media, utvecklar talanger och är en motivationstränare utan dess like. 2,38 poäng i snitt per match den här säsongen.

2. Lucien Favre, Borussia Mönchengladbach
Tog över och räddade Gladbach förra säsongen och har nu byggt vidare på succén. Inga namnstarka nyförvärv – bara ett fortsatt nötande av perfektion. Han har bidragit med sitt lugn, nött in ett perfekt positionsspel och byggt upp en strålande automatism spelarna emellan. Från kvalspel till fjärdeplats, det är en bedrift. 1,76 poäng i snitt per match den här säsongen.

3. Christian Streich, SC Freiburg
Säsongens räddare, helt klart. Tog över ett lag som hade fem poäng upp till säker mark, ett lag utan självförtroende och ett lag som sålde sin anfallsstjärna till Newcastle under vintern. Men Streich har charmat en hel nation med sitt jordnära och behagliga sätt. Han vågade satsa på ungdomar från de egna leden och fick laget att spela som just ett lag. Han räddade Freiburg från nedflyttning. 1, 59 poäng i snitt per match den här säsongen.

/Wingren

Dagen efter den stora finalen. Det är fortfarande svårt att ta in allt, svårt att sätta fingret på alla olika känslor som strömmar omkring. Det finns inte så mycket nytt att tillägga om gårdagens match. Det mesta har redan sagts. Bayern München styrde spelet, var laget som anföll, som skapade chanser. Chelsea var laget som ville att den där nollan skulle stå sig, när den inte gjorde det skickade man fram fantastiske Didier Drogba. Bayern var laget som inte tog tillvara på matchbollarna. Chelsea stod till sist som vinnare i München. Fick höja den där åtråvärda pokalen i München-natten. Och det är inte så mycket att orda om. Det handlar om att vinna – det är just vad Chelsea gjorde. Spelarna slet som djur och behöll kylan och tron.

Igår skrev jag en text, mitt i nattens känslourladdningar. En aning förvirrad är kanske texten. För att förtydliga vad jag egentligen var ute efter: jag kommer aldrig att förlika mig med tanken på miljardärer som går in i en fotbollsklubb och pumpar in miljarder. Jag kommer aldrig att gilla det. Med det sagt så är det väl på plats att påpeka att jag unnar Chelseas spelare och ledare den här segern. Fan, jag unnar till och med Abramovich det här. Han spelar efter fotbollens regelverk. Han har investerat och drömt om den här titeln. Äntligen fick han den. Hans spelare visade hjärta igår och Di Matteo är en fantastiskt effektiv och smart cup-tränare. Det är inte Chelseas fel att den moderna fotbollen ser ut som den gör.

Men jag gillar det inte. Jag avskyr det.

FC Bayerns president, Uli Hoeneß, har fått sin värsta mardröm besannad. Den gode korvtillverkaren är knappast fotbollens mest sympatiske man, men han är definitivt en av fotbollens smartaste ledare. Det var han som var härligt skadeglad när Bayer Leverkusen slutade tvåa i alla turneringar. Tvåa i ligan, tvåa i cupen och tvåa i Champions League. Det fanns ingen vinnargen där, så fort det gällde föll Neverkusen ihop, tyckte Hoeneß.

Nu är det hans FC Bayern som har tagit över den rollen. Inga titlar på två säsonger är inte mindre än en katastrof för de tyska rekordmästarna. Det här är man inte van vid. 2012 slutade Bayern tvåa i ligan, tvåa i cupen och tvåa i Champions League. Då är det en klen tröst att man spelar attraktiv fotboll. För vem bryr sig om det i Bayern-lägret? Inte en jäkel just nu.

Bayern Münchens spelare och ledare snackade om en vinst mot Borussia Dortmund inför en avgörande ligamatch i april. Man skulle visa vem som rockade tysk fotboll. Dortmund svarade inte med ord utan med ett energiskt spel, en galen inställning. Dortmund vann med 1-0 och Arjen Robben brände en straff i slutet av matchen. Borussia Dortmund vann ligan.

Inför cupfinalen kunde vi höra att ”ytterligare en förlust är inget alternativ”. Det var inte sant. FC Bayern, som brukar ha så lätt för att vinna allt, förlorade med 5-2. Vad hände egentligen?

Nåväl. Vad är en tappad ligatitel och cuptitel mot en Champions League-final på hemmaplan? Det var nu Bayern skulle visa att man är vinnare, att man har haft det här som det stora målet för säsongen. Bayern spelade bättre fotboll, men inte lika framgångsrik. För de vann ju inte. Visst är straffläggning lite av ett lotteri, men när vissa Bayern-spelare inte ens vågade ta en straff – då är något riktigt fel i södra Tyskland. Vad har hänt med den här segervissa, självsäkra och självgod föreningen? Man har gått och blivit förlorare. Tvåa i ligan, tvåa i cupen och tvåa i Champions League – Uli Hoeneß mardröm.

Uli Hoeneß deppar – en allt för vanlig syn på sistone.

Vi kan se det som karma kanske, men jag tror att förklaringen är mycket enklare. Då Bayern är som de är, krävs vissa profiler även på plan. Jupp Heynckes är en mysfarbror, Christian Nerlinger syns inte till och på planen saknas en Effenberg, Kahn, Hoeneß eller en Beckenbauer. Bayern Münchens spelare är för vanliga, för tillbakadragna. Och det finns för mycket utrymme för egoism. Man har tappat sitt kantra, man har förlorat Mia San Mia-stämpeln.

Visst kunde allting ha slutat annorlunda. Om inte Petr Cech hade varit en fantom i målet igår, om Drogba inte hade nickat in den där bollen, om Robben hade satt den där straffen, om Gomez hade haft en normal dag och gjort mål på någon chans. Då hade Bayern vunnit. Då hade ingen brytt sig över Borussia Dortmunds nationella dominans. Bayern har spelat fantastiskt bra fotboll, kämpat otroligt hårt, visat hjärta och ledarskap. Men inte när det verkligen, verkligen har gällt. Det är inte likt den här klubben, snarare brukar det vara tvärtom. Det är när det gäller som mest som ledarna brukar träda fram och vinnargenen brukar genomsyra allt.

Nu var det ju inte så. Chelsea försvarade sig bra och spelade med mycket hjärta. Men chanserna för Bayern fanns där, likaså 20 hörnor som inte resulterade i något. Det är inte en slump, det var inte en straffläggning som vanns av Chelsea på ren tur. Det var helt enkelt ett Bayern som har tappat hammaren och som inte längre förmår att sätta sista spiken i kistan. Och det var ett Chelsea som inte brydde sig om något annat än att vinna.

De tyska giganterna kommer förstås att resa sig igen och komma tillbaka. Det är en naturlag. Men just nu önskar nog Hoeneß att han själv hade kunnat snöra på sig fotbollsskorna igen och visa killarna vad det handlar om.

”Jag har ingen förklaring till varför vi förlorade matchen. Chelsea hade inte en enda chans. Ändå så fixar vi inte det – det är oförståeligt. När man har så många chanser att avgöra en match, då måste man också nyttja dem. Det är svårt att smälta förlusten. Och fortsättningsvis har jag ingen lust på att komma tvåa. Det är inget tillstånd som jag accepterar. Man måste fråga sig varför det här händer”, säger Hoeneß.

Jag tror att mycket kommer att hända i den här föreningen den här sommaren. Det är min gissning.

Och än en gång: givetvis ett stort grattis till Chelsea. Men spelet bakom klubbens nyvunna framgångar är inget som jag kan förlika mig med.

/Wingren

Borussia Dortmund befäster sin ställning som Tyskland bästa lag. Kanske inte det bästa tyska laget, men det bästa tyska laget i Tyskland. På nationell nivå rockar Ruhr-laget från Dortmund och har klätt av Bayern München fem gånger i rad. Internationellt är FC Bayern fortfarande det största laget i Tyskland. Man har flest landslagsspelare och man gör slarvsylta av motståndet i Champions League. Gårdagens finalförlust mot Dortmund kommer bara att göra Bayern hetare inför finalen mot Chelsea på lördag. En final som Bayern ska vinna, en final som jag tror att de vinner.

Jag har legat under täcket hela dagen, däckad av ett virus. Nu försöker jag bjuda er på en snabbanalys av gårdagens final. Särskilt mycket energi har jag inte. Men något litet ska jag väl kunna bjuda på.

Vad ska man säga? 5-2 till Borussia Dortmund mot Bayern München i cupfinalen, en seger som innebär att Dortmund har tagit sin första dubbel någonsin, en seger som innebär ett tillfälligt tronskifte inom tysk fotboll. När Münchens spelare var upptagna med att hitta på bortförklaringar klev ordförande Karl-Heinz Rummenigge fram och talade sanning. Det var bra och viktigt tycker jag, det är dags för Bayern att vakna och inse allvaret.

”När man förlorar med 2-5 så är det ingen tillfällighet. Då är det inte heller otur, istället måste man vara tydlig och säga: det var skamligt, det vi upplevde i dag”, sa han igår efter finalen.

Borussia Dortmund dansar och ler. Man är giganter i Tyskland för tillfället. Bayern kommer att komma igen, med all säkerhet, man måste haka av arrogansen och känslan av att ”det löser sig självt” och i stället börja jobba och spela med hjärtat – i samtliga matcher i Tyskland. Bayern är inte så överlägset för tillfället att man bara kan ställa ut skorna. En reaktion krävs. Mia san Mia.

Redan på lördag tror jag dock att Bayern får fira en gigantisk framgång som sätter aloe vera-plåster på såren.

Om man ska försöka sammanfatta den helt galna matchen lite snabbt då? Först och främst vidhåller jag att det var en ren och skär stöld av svensk tv som berövade publiken på den här matchen. Vilken fotbollsfest, vilken match, vilken inramning. 5-2-segern speglar inte matchbilden, det gör den inte. Bayern München spelade bättre än Borussia Dortmund, framför allt under första halvlek. Man skapade fler chanser (inte jättefarliga sådana), man ägde mer av spelet och var laget som bestämde.

Kapten Sebastian Kehl får höja pokalen i Berlin-natten.

Men det här var också den första matchen där Borussia Dortmund var som Bayern München och vice versa. Kagawa, Lewandowski (med ett hat-trick) och Hummels var kyliga framför mål. På kanske sju chanser gjorde man fem mål. Bayern München hade ungefär lika många storchanser, men gjorde bara två mål. Det var skillnaden. Båda lagen bjöd på försvarsmisstag och en straff var. Men trots spelmässigt underläge ville Jürgen Klopps Borussia Dortmund mer, man kämpade om bollarna och ville göra mål. Man ville vinna och man var effektiva. Desto längre matchen led, desto mer tog Dortmund över. När domaren blåste av hade man verkligen förtjänat segern och framgången.

Och det med en skadad målvakt. Roman Weidenfeller stötte ihop med Mario Gomez och ficka lämna planen efter 30 minuter. Unge och orutinerade Mitchell Langerak ersatte honom – och det påverkade absolut ingenting. Den här kvällen tillhörde Dortmund.

Borussia Dortmund förtjänade segern, verkligen – men Bayern München ska inte heller målas upp som ett krossat lag. Nog är man stukade nu, ty det här är man inte van vid. Men Chelsea är inte Dortmund och redan på lördag har man en chans till revansch, en chans till en första titel.

Nu säger jag grattis till Borussia Dortmund, grattis till en välförtjänt dubbel, den första i klubbens historia.

Vilken fotbollsfest det var.

/Wingren

798 000 biljettansökningar. 800 journalister. 74 497 supportrar på Olympiastadion i Berlin. Public Viewing i huvudstaden, Waldbühne bland annat. Public Viewing på fem olika ställen i Dortmund – då med en kapacitet för sammanlagt 32 500, vilket ironiskt nog fortfarande är alldeles för lite. I München har jag inga uppgifter på hur det ser ut, men det är garanterat ett jävla drag där med.

De regerande, och nya, tyska mästarna mot de tyska rekordmästarna. Ettan mot tvåan, mästarna mot Champions League-finalisterna. ”En fotbollsfest” (Watzke), ”en av de största matcherna i historien” (Klopp), ”bästa lagen från en av världens bästa ligor spelar en final, det är helt enkelt otroligt” (Klopp), ”det är drömlikt, det är såna matcher man lever för” (Lahm), ”en sån final är fantastisk, det har aldrig hänt att de två bästa lagen står mot varandra” (Hoeneß).

Jaja, ni fattar. Det är en stor jäkla Pokal-knall i morgon. Större än man kanske kan tänka sig när man sitter i ett avskärmat Sverige. Redan i dag strömmade supportrar och journalister in till Berlin. Gatorna färgades gul-svarta och röda, twittrandet visste inga gränser, ständiga uppdateringar, hästar intervjuades – det var ett galet kaos redan i dag. En bubblande stämning av förväntan och ett drag lika påtagligt, mäktigt och stort som inför en VM-final. Tyska media har skrivit och snackat upp matchen i vad som känns som evigheter.

Sa jag förresten att matchen sänds live i mer än 150 länder?

Men inte i Sverige. Svensk tv har valt att beröva oss på en stor, fet, mäktig, rivaliserande och historisk cupfinal. Hur kan man missa det? Jag är inte dum, jag vet mycket väl att tysk fotboll inte är på tapeten i Sverige. Men en sån här match, en sån här drabbning, en sån kokande häxkittel av känslor får man ta mig fasen inte beröva ett fotbollsintresserat land på. Det är skandal. En skam.

Skäms på er, Sveriges tv-chefer.

För er som vill se matchen så gäller det att ha tillgång till ZDF (via parabol eller som tillval i ert tv-abonnemang), leta upp en fulstream eller fixa tyskt ip-nummer så ni kan strömma matchen direkt från zdf.de (som givetvis erbjuder tjänsten utan kostnad).

Räkna alltså inte med svensk tv. Fråga mig inte varför, ty det övergår mitt förstånd. Bara för att nämna några som visar matchen: Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland (förstås), Finland, Sudan, Trinidad & Tobago, Yemen, Panama, Oman, Mexico, Chad, Tjeckien, Kroatien, Barbados, Österrike, Bahrain, Albanien, Bahamas, Egypten, Irak, Libyen och Guatemala.

Men inte i Sverige.

Utan att överdriva så är det nästan så att jag skäms över att vara svensk. Vart är vi på väg? Vad är det som händer? Är vi så in i helvetets injicerade med vanföreställningen om att det endast spelas fotboll i Italien, England och Spanien?

Finalen 2008 på Olympiastadion. FC Bayern segrade med 2-1 e.f

 

Dortmund chans på klubbens första dubbel – Bayern vill ha revansch

Det är en jättefinal. Det kommer att bli en jättematch mellan Tysklands två bästa lag. Borussia Dortmund har fyra vinster i rad mot Bayern München och har på lördag chansen att plocka klubbens första dubbel. Snacka om en perfekt avrundning på en historisk säsong. En säsong där Dortmund skrev in sig i historieböckerna som det bästa Bundesliga-laget någonsin.

Bayern München har 15 cuptitlar och är en makt inom tysk fotboll. Den här finalen handlar egentligen mer om att återupprätta statusen som den tyska gigant man är, än om att vinna titeln. En vinst skulle visa hela Tyskland, och framför allt Dortmund, att Bayern fortfarande är bäst. Dessutom skulle vinsten givetvis ge ett härligt självförtroende inför Champions League-finalen nästa lördag.

Borussia Dortmund och Bayern München har mött varandra fyra gånger tidigare i DFB-Pokal. FC Bayern kan stoltsera med tre vinster. Den avgörande frågan inför matchen är vilka lag vi får se. Får vi se CL-Dortmund mot CL-Bayern, eller liga-Dortmund mot liga-Bayern? Som bekant är det Borussia som rockar nationellt, men Bayern som piskar upp hela Europa.

6,25 kilo tung, 52 centimeter hög och smyckad med 42 ädelstenar. Finalens objekt, DFB-Pokal

Det kommer att bjudas på fotbollsgodis – och jag vågar inte tippa hur det slutar.

Är ni redo?

/Wingren

Jag är glad och nöjd. Inte för att Bundesliga-säsongen är över för den här gången, utan för att EM fortfarande är någon månad bort. Det ger mig tid att sortera mina tankar, försöka summera säsongen, lyfta fram det bedrövliga och spektakulära, hylla, kritisera och gräva i allt väsentligt. Det görs inte på en dag.

Men så här måndagen efter omgång 34 tänkte jag bjuda på det mest självklara – tabellen i sin helhet efter 34 fantastiska omgångar. Jag tar mig även en snabb titt på mästarna Dortmunds rekordsäsong i siffror, kaoset i Köln och det stundande kvalet mellan Hertha Berlin och Fortuna Düsseldorf.

Vi börjar väl med tabellen då?

Bundesliga säsongen 2011/2012:

1. Borussia Dortmund +55 81p
2. Bayern München +55 73p
3. Schalke 04 +30 64p
———
4. Borussia Mönchengladbach +25 60p
———
5. Bayer Leverkusen +8 54p
6. VfB Stuttgart +17 54p
7. Hannover 96 -4 48p
———
8. VfL Wolfsburg -13 44p
9. Werder Bremen -9 42p
10. 1. FC Nürnberg -11 42p
11. TSG Hoffenheim -6 41p
12. SC Freiburg -16 40p
13. FSV Mainz 05 -4 39p
14. FC Augsburg -13 38p
15. Hamburger SV -22 36p
———
16. Hertha Berlin -26 31p
———
17. 1. FC Köln -36 30p
18. 1. FC Kaiserslautern -30 23p

Vi får tre riktigt starka lag direkt till Champions League, ett spännande Gladbach som åtminstone får spela i Europa League och ytterligare tre stabila och starka klubbar som får chansen i Europa League. Det hade inte kunnat bli mycket bättre, sett till chanserna i Europa. Werder Bremens säsong räddades av sommaren – tio matcher till och jag tror att Bremen hade fått kvala i stället för Hertha.

Hertha Berlin vann mindre snyggt, men effektivt, mot Hoffenheim med 3-1. Det innebär att König Otto och huvudstadslaget lever ännu. I kvalspelet väntar Fortuna Düsseldorf. Det blir ingen lätt uppgift, inte alls. Men chansen att klara sig kvar finns där och då kommer plötsligt sportchefen Michael Preetz billigt undan. Detsamma gäller Otto Rehhagel, som i ärlighetens namn, inte har gjort något starkt intryck. Skulle han nu rädda kvar Hertha så blir det en perfekt avslutning på en sällsynt storslagen tränarkarriär. Men Rehhagels stora räddning var helt enkelt att Köln var ännu sämre än Berlin. Lite synd är det att vi blir berövade på jättederbyt mellan Köln och Düsseldorf – men det kanske är lika bra med tanke på vilket humör Köln-supportrarna har varit på den här säsongen.

Ett stort grattis till framför allt Freiburg (Streich) och Augsburg (Luhukay) som har gjort det omöjliga möjligt och hållit sina lag kvar i Bundesliga. Jos Luhukay kommer dock inte att träna Augsburg nästa säsong då han har valt att träda tillbaka på grund av interna problem.

Kaiserslauterns säsong var aldrig någonsin rolig och det blir återigen dags för nya tag i Zweite. Men vad fasen händer med Köln? Mer om det sen…

***

Skytteligan 2011/2012

Schalkes Klaas-Jan Huntelaar har blivit en trofé och 50 000 euro rikare då han snuvade Mario Gomez på skytteligavinsten.

1. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04, 29 mål
2. Mario Gomez, Bayern München, 26 mål
3. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 22 mål
4. Lukas Podolski, FC Köln, 18 mål
-. Claudio Pizarro, Werder Bremen, 18 mål
– Marco Reus, Borussia Mönchengladbach, 18 mål

Klaas-Jan Huntelaar med den symboliska kanonen.

Och det är bara att erkänna: de tre herrar som toppar listan håller absoluta världsklass. Mycket roligt att få följa dem i Bundesliga.

***

Borussia Dortmund tyska mästare 2012 – i siffror

81: Borussia Dortmund är tyska mästare – och det med 81 poäng efter 34 matcher. Aldrig tidigare har en klubb plockat så många poäng i Bundesliga. Därmed är BVB ”rekordmästare” och tar över det rekord som Bayern har hållit sedan början av 70-talet (79 poäng). Stort. Bayern är dock fortfarande tyska Rekordmästare – med överlägset flest ligatitlar.

80: Tyska mästarna 2012 gjorde 80 mål. Det är ett nytt klubbrekord.

47: Borussia Dortmund tog 47 av 51 poäng i Rückrunde. Rekord.

28: BVB är obesegrat i 28 matcher. Ett nytt ligarekord. Hannover slog Dortmund med 2-1 den 18:e september 2011, sen dess har ingen lyckats ta tre poäng mot Klopps lagbygge.

25: Borussia Dortmund tangerar Bayern Münchens rekord på 25 segrar från säsongen 1972/73. Nytt klubbrekord.

15: Så många matcher höll laget nollan, Nytt klubbrekord.

Südtribüne i Dortmund var full med flaggor i lördags.

80 521: Publiksnittet på Westfalenstadion. Sammanlagt besökte 1 368 860 människor Dortmunds hemmaborg den här säsongen. Mäktigt.

Hatten av till Jürgen Klopp och hans lagbygge. En värdigare mästare får vi leta väldigt länge efter.

***

På tal om åskådare och publiksnitt

Bundesliga är fortsatt attraktiv. Här spelas fantastiskt fotboll och spänningen är stor. Det märks även på alla fantastiska supportrar som stöttar sina lag. Än en gång har ett nytt publikrekord satts. I snitt besökte 45 116 åskådare varje match. Totalsumman landar den här säsongen på 13 805 496 besökare, förra säsongen var det 13 057 899. En markant och imponerande ökning.

Borussia Dortmund har satt nytt klubb- och ligarekord med snittet på 80 521 (högst i Europa dessutom). Bayern München kan stoltsera med en fullsatt stadion i samtliga 17 hemmamatcher.

Åskådartoppen:

1. Borussia Dortmund, 1 368 860, 80 521
2. Bayern München, 1 173 000, 69 000
3. Schalke 04, 1 040 714, 61 218
4. VfB Stuttgart, 936 524, 55 090
5. Hamburger SV 908 910, 53 465

Placering, klubb, totalt, snitt

Hur ser det ut i botten då?

Klubbar med mindre än 30 000 i snitt:

15. Bayer Leverkusen, 484 397, 28 494
16. TSG Hoffenheim, 476 450, 28 026
17. VfL Wolfsburg, 469 446, 27 614
18. SC Freiburg, 385 500, 22 676

***
Kaoset i Köln

Det är sant som de säger. Köln är den klubb där mål och verklighet ligger längst ifrån varandra. Klubbledningen och fansen drömmer alltid om fornstora dagar, och sätter höga krav på laget. Hoppas mycket, tror på mycket, vill mycket och begär mycket. Verkligheten är dock en annan, men det är det ingen som vill inse eller erkänna. En omstart känns nödvändig. En riktig, äkta omstart. För man tycker ju att Köln borde sluta fundera på att, rent sportsligt, vara en storklubb. Köln har tvingats ner i Zweite Bundesliga fyra gånger tidigare. Helgens 20:e förlust för säsongen (1-4 mot Bayern) innebär att det blir en femte gång. Och vi snackar om åren 1998, 2002, 2004 och 2006. Kanske är det dags att inse sanningen?

Den här säsongen kanske varit ännu mer kaotisk. Champions League-tränaren Ståle Solbakken misslyckades fatalt och fick sparken bara några veckor efter att sportchefen, Volker Finke, sparkats. 75 insläppta mål gör att Köln dessutom kan stoltsera med att ha ligans sämsta försvar. Någon president fanns inte i klubben under en bra tid och Lukas Podolski har nu gjort sitt. Och man åker som sagt ner i Zweite Bundesliga, man lyckades inte ens fixa kvalplatsen. En ordentlig och kostsam missräkning. Nu måste Köln göra sin läxa.

En tårögd Podolski lämnar sitt Köln som förlorare. En trist avslutning. Tröja nummer tio kommer att pensioneras i Köln så länge Poldi fortfarande spelar fotboll.

Tyvärr har även fansen uppträtt dåligt allt för många gånger. Det har kastats sten på bussar, det har varit slagsmål och allmänt kaos. Inte var det bättre i lördags. Rökbomber och knallskott brändes av på hemmaklackens sektion och domaren valde att blåsa av matchen i förtid. En stor polisinsats krävdes för att hålla läget under viss kontroll när en del huliganer försökte storma planen. Spelarna flydde direkt till omklädningsrummen.

Besvikna ”supportrar” ställde till med kaos.

Mario Gomez till Sky efter matchen: ”Redan 30 sekunder innan slutsignalen så sa domaren till oss att vi skulle ta oss till omklädningsrummen direkt när han blåste av. Det är inte fans, det där är idioter som använder sig av fotbollen”.

Väl talat, Gomez.

Nu ska det bli sanslöst spännande att följa Köln nästa säsong. En klubb som verkligen hör hemma i Bundesliga, men nu är det verkligen dags att stå med båda fötterna på jorden. I media pratas det redan om Fürths succétränare Mike Büskens eller arbetslöse Holger Stanislawski som efterträdare till tillfällige lösningen Frank Schaefer.

Kaotiska Köln, alltså.

***

Zweite Bundesliga 2011/2012

Jag ska väl kunna bjuda på andraligans slutplaceringar också:

1. Greuther Fürth, +46, 70p
2. Eintracht Frankfurt, +43, 68p
– – – – –
3. Fortuna Düsseldorf, +29, 62p
– – – – –
4. St. Pauli, +25, 62p
5. SC Paderborn, +9, 61p
6. 1860 München, +16, 57p
7. Union Berlin, -3, 48p
8. Eintracht Braunschweig, +2, 45p
9. Dynamo Dresden, -2, 45p
10. MSV Duisburg, -5, 39p
11. VfL Bochum, -14, 37p
12. FC Ingolstadt, -15, 37p
13. FSV Frankfurt, -16, 35p
14. Energie Cottbus, -19, 35p
15. Erzgebirge Aue, -24, 35p
– – – – –
16. Karlsruher SC, -26, 33p
– – – – –
17. Alemannia Aachen, -17, 31p
18. Hansa Rostock, -29, 27p

Greuther Fürth har gjort en ”Augsburg”. Inte för att klubben härstammar från Bayern, jag tänker snarare på det tålmodiga och långsiktiga arbetet. Nu står man helt välförtjänt, och välmående, som mästare och är klara för spel i Bundesliga. Äntligen får man väl säga. Nu återstår det att se om man får behålla tränaren Mike Büskens.

Eintracht studsar upp direkt, precis som Berlin gjorde förra säsongen. Även Frankfurts försäsong och agerande på transfermarknaden blir intressant att följa. Tränare Armin Veh ville som bekant ha vissa garantier för att stanna.

Fortuna Düsseldorf har gjort en jättesäsong, men likt Gladbach en division högre, så har det gått tyngre och tyngre. Nu fixade man en kvalplats till sist, även om det var på håret.

St. Pauli har inget att skämmas för, men en del onödiga förluster förstörde säsongen. SC Paderborn förtjänar mycket beröm och en stor eloge. Med en minimal budget var man med och spelade om kvalplatsen. Imponerande.

Imponerad blir jag även av Dynamo Dresden som, likt många andra gamla öst-klubbar, alltid måste brottas med ekonomin. En farlig och delikat balansgång. Dresden kvalade sig upp från trean och slutar på en stark och säker mittenplacering. Kul.

Besviken blir jag på Cottbus, Bochum, Duisburg, Karlsruhe, Aachen och Rostock som kan bättre. Som ska kunna bättre. Nu är det riktigt tufft för Aachen och Rostock som tappar livsviktiga intäkter. Rostock ligger allra värst till och snart får vi ett svar på hur framtiden blir.

Karlsruher SC klarade att hålla fast vid kvalplatsen och ställs nu mot SSV Jahn Regensburg.

För övrigt är det SV Sandhausen och VfR Aalen som tar steget upp till Zweite från Dritte Bundesliga. Carl Zeiss Jena har fortsatta problem och tvingas ner till Regionalliga tillsammans med Rot-Weiß Oberhausen och Werder Bremen II.

***

Kval till Bundesliga och 2. Bundesliga

Alltså, kvalmatcherna ser ut som följer:

10.05.2012
Hertha Berlin – Fortuna Düsseldorf

11.05.2012
SV Jahn Regensburg – Karlsruher SC

14.05.2012
Karlsruher SC – SV Jahn Regensburg

15.05.2012
Fortuna Düsseldorf – Hertha Berlin

Så där, det var åtminstone en början. Puh. Vilken säsong.

Och jag tackar er för ert sällskap så här långt! Det har varit roligt hela vägen.

/Wingren