Landslagsuppehållet är över och vi fokuserar åter på Bundesliga. Men låt oss först ta en sista titt på Joachim Löws landslag – för den här gången.

VM-kvalet gick egentligen som en dans, men som jag har varit inne på tidigare har Joachim Löw en hel del att arbeta på – det fick vi ett nytt bevis på när Tyskland vann med 5-3 mot Sverige.

Tyskland vann kvalgruppen tack vare nio segrar och blott ett kryss (4-4 mot Sverige). 36 gjorda mål är mycket bra, tio insläppta är mindre bra. Inte alls bra faktiskt. Joachim Löw tycker förstås att matcherna mot Sverige inte kan beskrivas som normala, och i den senaste kan man skylla på vissa koncentrationssvårigheter. Men det hjälper inte. Tyskland ska inte släppa in tio mål i den här gruppen – åtminstone inte på det här sättet.

Tillsammans med Spanien, Argentina, Colombia, Belgien, Schweiz och Uruguay eller Holland är Tyskland toppseedat inför lottningen av VM-gruppspelet. Det här betyder att vi kan bjudas på många dödsgrupper i VM.

Matchen mot Sverige var märklig. André Schürrle var matchens lirare med sina tre mål, Mario Götze var ansvarig för vändningen efter sitt starka inhopp (och ett mål) och även Mesut Özil stod för en stark insats med ett mål. I offensiven har inte Tyskland eller Löw några problem alls.

Bastian Schweinsteiger, Ilkay Gündogan, Toni Kroos, Thomas Müller, Mario Götze, André Schürrle, Marco Reus, Mesut Özil, Julian Draxler, Lukas Podolski, Mario Gomez och Miroslav Klose. Läs och begrunda. En ohygglig kraft.

På det defensiva mittfältet finns även Sami Khedira, Lars Bender och Sven Bender. Världsklass.

Men trots ett namnkunnigt försvar med spelare som Philipp Lahm, Mats Hummels, Jerome Boateng, Per Mertesacker och Marcel Schmelzer (bland annat) så fungerar det inte alls tillfredsställande. En anledning är att ingen backuppsättning har fått tid eller möjlighet att spela ihop sig, att verkligen förstå varandra. En annan anledning är att dagens tyska landslag bara har en fullt utvecklad världsback – Philipp Lahm. Andra spelare är nästan där, men inte riktigt. Då krävs en bättre kommunikation och samspel. Visst.

Men framför allt måste resten av laget hjälpa backlinjen. Det har länge varit ett problem under Joachim Löw, och jag vet inte om den gode förbundskaptenen har missat det, eller om han inte lyckas få sina spelare att förstå. Med tanke på hur spelarna sköter sig i sina klubblag skulle jag snarare gissa på det första.

Tyskland måste sätta sitt försvarsspel för att få ut maximalt av sitt anfallsspel. Backlinjen kan inte lämnas blottad och exponerad. Sverige lyckades straffa Tyskland med sju mål – det är banne mig varning nog.

Det märktes att Sami Khedira saknades mot Sverige, ytorna framför backlinjen växte när Toni Kroos och Bastian Schweinsteiger ville styra spelet och skapa saker framåt. Inte heller hjälpte det att backlinjen ofta såg ovanligt virrig ut i Stockholm. Personligen tror jag att ett tyskt landslag hade lyckats bättre med Sven Bender eller Lars Bender i stället för Sami Khedira framför backlinjen. Löw tycks dock inte vara av samma åsikt.

Jag hoppas och tror att det ser bättre ut när vi närmar oss VM i Brasilien – men magkänslan säger att det inte blir någon stor titel under Joachim Löws styre.

Och just det: det vi alla visste är nu bekräftat – Joachim Löw förlänger till 2016.

***

Ottmar Hitzfeld är en stor tränarikon, för mig en av de största. Nu står det klart att 64-åringen träder tillbaka efter VM 2014. Ett tråkigt, men fullt förståeligt, beslut.

”Det är det svåraste beslutet i min tränarkarriär. Efter VM i Brasilien är jag 65 år gammal. Tiden är kommen”, säger Ottmar Hitzfeld.

Han tog över det schweiziska landslaget 2008. Sedan dess har han fört nationen till två raka VM. Schweiz behövde kvala in till VM i Sydafrika 2010, men den här gången är de direktkvalificerade för första gången i landets historia. En stor bedrift – men jag är inte särskilt förvånad.

Hitzfeld är landets framgångrikaste tränare med 1,79 inspelade poäng i snitt per match. Men nu är det alltså slut på en fantastisk tränarkarriär efter VM. Redan 2004 kände Hitzfeld, då i FC Bayern, hur det kändes att vara utbränd. Nu börjar krafterna ta slut igen och han vill inte återuppleva det en gång till. Helt förståeligt. Helt rätt. Men han kommer att saknas.

Ottmar Hitzfeld blev stor i Borussia Dortmund och fortsatte sin tränardominans i Bayern München. En Champions League titel med Dortmund, en med FC Bayern. Totalt tre segrar i finalen av DFB-Pokal och sju tyska mästerskap. Det är stort, han förtjänar att hyllas.

Sista stora striden blir VM 2014 – jag kommer att följa Schweiz med glädje.

***

Anthony Modeste, 25, gick från franska Bordeaux till tyska TSG Hoffenheim i somras. Han tillbringade förra säsongen på lån i SC Bastia där han gjorde 15 mål på 36 matcher. Hoffenheim behövde en ny anfallare, en anfallare som faktiskt gjorde mål, och valet föll på fransmannen.

Han har gjort stor succé. Ingen fransk spelare har någonsin fått en bättre start i Bundesliga än Anthony Modeste. På åtta ligamatcher har han gjort sex mål och en assist för det nya Hoffenheim. Han har gjort två mål och en assist på två matcher i DFB-Pokal.

Hans förebild är en viss Didier Drogba – anfallarna har dessutom samma agent. Modeste har fått en bra start på säsongen – nu väntar tuffa matcher mot Bayer Leverkusen (i kväll), Hannover 96 och Bayern München.

”Varför skulle vi vara oroliga? Vi har besegrat Mönchengladbach, mot Schalke borde vi ha tagit tre poäng. Dock måste vi försvara bättre tillsammans och släppa in färre mål”, säger han till kicker.

Den målfarlige anfallaren stortrivs i Hoffenheim och Bundesliga: ”Vår tränare vill spela väldigt offensivt. Men över huvud taget är fotbollen mycket attraktivare och mer spektakulär än i Frankrike, där slutar många matcher 1-0 eller 0-0. Om Hoffenheim hade spelat i Ligue 1 så hade vi utmanat om Europa-platserna”, säger han.

Om Anthony Modeste är nöjd med sina mål? Klart han är, men för honom är det viktigare att klubben spelar in fler poäng, och där har de fortfarande ganska mycket att arbeta på.

I kväll väntar alltså Bayer Leverkusen – en minst sagt tuff uppgift.

***

Bundesliga omgång 9

Fredag 20:30

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen
Efter två veckors väntan är det äntligen dags för Bundesliga-fotboll igen. Vi bjuds på en läckerbit när vilda och offensiva Hoffenheim tar emot ett urstarkt Bayer Leverkusen. Hoffenheim spelar spektakulär fotboll men har lite problem med att ro hem matcherna – de har inte vunnit sedan matchdag fem mot Mönchengladbach. Leverkusen däremot går riktigt bra och kan faktiskt ta över förstaplatsen om de vinner i kväll, de kan sätta ett ordentligt tryck på BVB och FCB inför morgondagens matcher.

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – Hannover 96
Ett härligt toppmöte när Dortmund tar emot Hannover – även om det skiljer en hel del poäng mellan lagen. Klopp är troligtvis nöjd med landslagsuppehållet då det kom lägligt: eventuellt kan Schmelzer, Sokratis, Bender, Hofmann, Sahin och Reus faktiskt spela. Kehl, Piszczek och Gündogan kommer dock att missa matcher. Hannover har skador på Ya Konan och Felipe, men Diouf kan möjligtvis spela. Det brukar bli tuffa och roliga och tillställningar när klubbarna möts, Dortmund lär dock tänka en del på tisdagens match mot Arsenal.

Bayern München – FSV Mainz 05
Mainz har, under Thomas Tuchels ledning, haft en förmåga att störa FC Bayern. Men det är inte mycket som talar för att de ska orka uträtta något på Allianz Arena på lördag. Mainz förlorade fyra matcher i rad innan de till sist tog en poäng mot Hoffenheim innan landslagsuppehållet. Nu ställs de mot ligaettan, ett lag som dominerar matcherna med ett stort bollinnehav – och som dödar matcherna med den höga individuella klassen. Kontringar lär stå på Mainz schema, men FC Bayern får ses som stora favoriter.

Werder Bremen – SC Freiburg
Det börjar bli svettigt för Freiburgs Christian Streich: ”I min tränarkarriär har jag aldrig stått på fyra poäng efter åtta spelade matcher”, säger han. I varje match är det alltid något som går fel, en liten detalj, ett felbeslut, något är det alltid. Snart måste vändningen komma för Freiburg som ännu väntar på säsongens första Bundesliga-seger. Werder Bremen står för motståndet. Nye tränaren Robin Dutt, med ett förflutet i Freiburg, har etablerat laget på en skön mittenplats i tabellen. De har inte förlorat på tre raka matcher och nu gör till och med Elia mål. Tät match att vänta.

Eintracht Braunschweig – Schalke 04
Det blir onekligen intressant att se hur Braunschweig ser ut mot Schalke på lördag. Den nyuppflyttade klubben tog äntligen säsongens första seger när de bortavann mot Wolfsburg med 2-0 innan landslagsuppehållet. ”Nu är det mycket roligare”, säger mittfältaren Boland. Braunschweig har dock en tuff uppgift framför sig när Schalke 04 kommer på besök. Schalke har dock blandat och gett i ligaspelet och nu dras Jens Kellers lag med skador på viktiga spelare: Huntelaar och Farfan saknas, Boateng och Clemens är tveksamma.

Eintracht Frankfurt – 1. FC Nürnberg
Ingen ny tränare när der Club åker till Frankfurt för en tuff, men viktig, bortamatch. Frankfurt har inte förlorat på fyra raka ligamatcher, men de har å andra sidan bara vunnit en. I cuperna (tyska och EL) är Frankfurt vansinnigt starka med idel segrar. Armin Vehs lag har klarat trippelbelastningen bra och nu har de fått ladda batterierna. Flum är avstängd. Nürnberg jagar säsongens första seger, efter 0-5-förlusten mot HSV valde klubben att sparka Michael Wiesinger. Roger Prinzen kommer att leda laget på lördag.

Lördag 18:30

Hertha Berlin – Borussia Mönchengladbach
En härlig fajt mellan två lag som nosar på Europa-platserna. Och en härlig fajt mellan två brasilianska bröder. Ronny i Hertha, Raffael i Mönchengladbach. Båda lagen har fått en bra start på säsongen och stått för några imponerande insatser, Gladbach har dock bara tagit ett poäng på bortaplan så här långt. Gladbachs tränare, Lucien Favre, måste möblera om i backlinjen då Alvaro Dominguez saknas på grund av axelskada. Troligtvis får vi se Brouwers intill Stranzl. Jag förväntar mig en underhållande match i huvudstaden.

Söndag 15:30

Hamburger SV – VfB Stuttgart
”Jag ser en positiv trend. Vi har blivit stabilare. Och jag är övertygad om att Bert van Marwijk vidareutvecklar detta lag”, säger sportchefen Oliver Kreuzer. Hamburger SV har rest sig med nye tränaren och senast vann de med 5-0 mot Nürnberg. Lasogga hade en stor show då med sina tre mål. Nu väntar ett annat lag som befinner sig i en positiv trend – sedan Thomas Schneider tog över har Stuttgart klättrat i tabellen och spelat stabilare fotboll. Vilken trend tar slut i Hamburg?

Söndag 17:30

FC Augsburg – VfL Wolfsburg 
”Försvara sig modigt, ställa om snabbt i offensiven”, Augsburg-tränaren Markus Weinzierl har sannerligen fått fart på FC Augsburg. Klubbens säsongsstart har varit överraskande bra, även om det bara har blivit ett poäng på de tre senaste matcherna. I Wolfsburg är det dock inte alls positivt: en knackig start på säsongen blev horribel när Braunschweig vann med 2-0 i förra omgången. Än en gång befinner sig Wolfsburg på den nedre tabellhalvan i stället för den övre – där de vill vara. ”Nu måste vi börja ta poäng på bortaplan”, säger Diego Benaglio. Det börjar onekligen bli dags nu. Svettig match.

/Wingren

Tyskland besegrade Österrike utan några större problem. Miroslav Klose tangerade äntligen Gerd Müllers målrekord. Philipp Lahm gjorde sin 100:e landskamp. Manuel Neuer fick hålla nollan. Toni Kroos och Thomas Müller noterades för de andra målen i 3-0-vinsten.

Österrike kom aldrig upp i den nivå som jag hade förväntat mig inför matchen. Den där euforiska energin saknades bland spelarna. Samtidigt gjorde Tyskland en bättre match utan boll än vad Joachim Löws landslag har gjort på sistone. De attackerade tidigare, pressade intensivare och försökte stänga till ytorna i ett tidigt skede. Backlinjen lämnades inte ensam under 90 minuter. Ett steg framåt för Tyskland, ett steg bakåt för Österrike.

Tre välförtjänta poäng till Tyskland. Gruppledare. VM-biljetten kan säkras vid en vinst mot Färöarna i morgon, om Sverige samtidigt förlorar mot Kazakstan. Oavsett vågar jag påstå att Tyskland är klart för VM i Brasilien 2014. Ingen större skräll. Men jag är fortfarande inte helt övertygad om att det tyska landslaget befinner sig på önskad nivå.

Miroslav Klose har jagat det där målet i snart ett år. I sin 129:e landskamp höll han sig fram och stötte in det förlösande 1-0-målet. Det var hans 68:e mål i den tyska landslagströjan. Jag kan bara lyfta på min hatt. Och jag gläds med Klose – i mina ögon en av tidernas främste fotbollsspelare. Sympatisk, atletisk, smart och målfarlig. En man som går att lita på i vått och torrt. Jobbar för laget, bryr sig om gruppen. Tänker på sina medspelare och sina motståndare. Spetskvaliteter i världsklass. En utpräglad målskytt. En giftkobra som är omöjlig att hata.

”Det betyder mycket för mig. Och jag är glad att det äntligen blir lite lugnare så att jag kan koncentrera mig på det väsentliga: göra mål, utan press”, säger han.

Miroslav Klose, 35. Vilken sjujäkla fotbollsspelare.

Toni Kroos dundrade in ett snyggt långskott till 2-0. I slutet av matchen rullade Tyskland en fantastisk fotboll och till sist kunde Thomas Müller snubbla in 3-0-målet.

Det var ingen perfekt match, men likväl ett steg framåt för landslaget. Det såg mer ut som ett lag.

Mats Hummels fick nöja sig med en bänkplats då Joachim Löw i stället gav Jerome Boateng och Per Mertesacker förtroendet. Jag var inte särskilt förvånad med tanke på Hummels något svagare form. Dessutom är inte Löw så förtjust i Dortmund-spelarens offensiva styrkor. Hur som helst väntar en intressant konkurrenssituation i backlinjen då Mertesacker och Boateng gjorde det bra mot Österrike. ”Jag är ett stort fan av honom”, säger Löw efter matchen och förtydligar att det tyska landslaget inte har ett givet mittbackspar ännu.

I morgon väntar så Färöarna. Ett rutinuppdrag för Tyskland. Det är ingen promenad i parken att spela borta på den där konstgräsplanen – men all annat än en tysk vinst är uteslutet.

Det återstår att se hur Joachim Löw väljer att formera sitt lag. Får Mats Hummels chansen på nytt? Får Marcel Schmelzer fortsatt förtroende som vänsterback, eller testar Löw att spela med Benedikt Höwedes (som gjorde det mycket bra i andra halvlek mot Österrike)? Ska Mario Gomez få visa upp sig i landslaget igen?

Rimligtvis borde vi få se lite rotation. Dels för att spelarna ska få lite vila innan de engelska veckorna, dels för att de andra killarna borde få chansen att visa upp sig.

Klockan 20:45 är det avspark i Torshavn.

***

Joachim Löw har ofta stått i min skottlinje. Jag är inte nöjd med hur han behandlar spelartruppen, det andas inte professionalitet. Jag är inte nöjd med hans stundtals märkliga och envisa laguttagningar.

Jag hade dock kunnat leva med ovanstående om Joachim Löw bara hade haft modet att tro på sin egen fotboll när det verkligen gäller. Givetvis tycker jag att Löw har gjort mycket gott för det här landslaget, men man ska inte heller glömma att han förfogar över det kanske bästa spelarmaterialet någonsin. Konkurrensen är dock tuff och ingen kan begära ett säkert EM- eller VM-guld. Tyskland ska dock vara med och fajtas om de finaste titlarna – och det har landslaget faktiskt gjort på papperet. Tyskland har hela tiden varit nära, och det är just här vi finner problemet.

När det har dragit ihop sig till semifinaler i de stora turneringarna så har Löw börjat stirra på motståndarna i stället. Han har försökt att eliminera deras styrkor i stället för att använda sitt eget lags styrkor. Det har slutat med bittra och svidande förluster.

Tyskland har extremt bra spelare, dessutom spelare med olika styrkor. Varför kan vi aldrig få se ett tyskt landslag som spelar sin egen fotboll genom en hel turnering? Det har gjort att jag tvekar ordentligt, är Joachim Löw verkligen rätt man för detta Tyskland?

Det här är anledningen till att jag inte alls kan njuta av nyheterna som florerar i tysk press – Joachim Löw ser ut att få förlängt till 2016. Varför? När det mesta dessutom tyder på att det nya kontraktet innehåller en frigörelseklausul efter VM 2014 så förstår jag det hela ännu mindre. En eventuell tränardiskussion kommer att blossa upp lika intensivt trots ett kontrakt till 2016 (särskilt då om klausulen existerar).

Jag förstår inte brådskan som förbundet handlar med. Låt landslaget spela den där turneringen i Brasilien först.

***

Avslutningsvis vill jag passa på att gratulera VfB Stuttgart på 120-årsdagen.

/Wingren

Nyss hemkommen från en fantastisk vecka i Tyskland. Blott en dag senare väntar nästa godbit på mig: Tyskland spelar mot Österrike inför ett fullsatt Allianz Arena i München. Jag klagar inte.

Det hände en hel del under de sista dagarna av transferperioden, det var lite halvlurigt för mig att hänga med och nog blev jag förvånad när jag såg Mesut Özil hylla Wenger i en tv-sändning. Landslagets nummer tio låter nöjd med övergången från Real Madrid till Arsenal. Det är han inte, det kan jag aldrig tro. Hela Özil-affären blev dessutom ett fullgott exempel på fotbollens floskler. En vecka innan övergången talade Özil om hur bra han trivs i Madrid, att han vill spela ut sitt kontrakt och helst av allt förlänga det.

Han hade inga tankar på en flytt. ”Det vill jag med all tydlighet dementera”. Nog tror jag på Özil. Jag tror att han ville stanna kvar, att han ville kämpa till sig en plats i ett av världens bästa klubblag. Klart han ville. Men nog måste han ha vetat något, känt av något? Givetvis.

Veckan senare var allting världens-bäste-Wengers förtjänst. Klart att Özil ville till Arsenal. Han kände inget förtroende från Ancelotti.

Mesut Özil, 24, är nu den dyraste tyska spelaren någonsin. Förhoppningsvis kan han bära på den lasten utan att få problem. Om Premier League och Arsenal är det ultimata stället för Özil låter jag vara osagt, det ska bli spännande att följa honom. Det är en fantastiskt smart fotbollsspelare.

Även inom Bundesliga hände det ett och annat. Pierre-Michel Lasogga lånades ut från Hertha Berlin till Hamburger SV. Thorsten Fink och Oliver Kreuzer sökte desperat efter en ny anfallare och fick honom till sist. Hamburger SV fick också spela bort lite ångest när de avfärdade Eintracht Braunschweig med 4-0 inför hemmapubliken.

Schalke 04 och Jens Keller lyckades, med Julian Draxlers hjälp, ta sig vidare till CL-gruppspelet. Men ingen inom klubben var nöjd, rädslan för en total kollaps var relativt överhängande. Sportchefen Horst Heldt valde att agera och lånade in utsorterade Dennis Aogo från HSV. Något dygn senare så kunde han även stolt presentera Kevin-Prince Boateng. En slitstark mittfältare med en tuff spelstil, en flexibel kille. Ett ack så viktigt nyförvärv. Nu finns det ledargestalter i laget som kan ta tag i de olika lagdelarna när det behövs, de kan avlasta Jens Keller. Schalke har en riktigt stark trupp och med Boateng från start var de det bättre laget mot Bayer Leverkusen i 2-0-vinsten.

1. FC Köln vill tillbaka till Bundesliga. När Patrick Helmes blev tillgänglig slog de till. Anfallaren lämnar VfL Wolfsburg för sin gamla klubb. Om han håller sig frisk blir han en oerhört nyttig förstärkning. En underskattad spelare, som dock har lidit av stora skadeproblem på sistone. Spännande.

VfB Stuttgart sparkade Bruno Labbadia och ersatte honom med Thomas Schneider. Det räckte in för att avancera till Europa League-gruppspelet, men det räckte till en sjujäkla uppvisning mot TSG Hoffenheim. 6-2 slutade den matchen. Wow. Vilken väg har Stuttgart växlat in på?

Werder Bremen åkte på en ny förlust när Borussia Mönchengladbach segrade med 4-1. Gladbach ser välbalanserat och bra ut, Werder Bremen är fortfarande ett vilt kort. Ytterbacken Santiago Garcia har hämtats in för att ge Robin Dutt ytterligare alternativ.

1. FC Nürnberg har inte riktigt hittat rätt in i säsongen. Det har sett bra ut under stora delar av matcherna, men det vill sig inte riktigt. Der Club förlorade helt rättvist med 0-1 mot FC Augsburg. Innan transferfönstret stängde hämtade de in Makoto Hasebe från Wolfsburg. En klok värvning då luckan efter mittfältaren Timmy Simons har varit uppenbar.

SC Freiburg förstärkte med en ”typisk Freiburg-spelare” – Vladimir Darida. VfB Stuttgart sålde mittbacksgeneralen Serdar Tasci och hämtade in Karim Haggui från Hannover 96.

Stressiga dagar för vissa sportchefer, men vansinnet är långt ifrån så intensivt som i England. Tack för det.

Det hände förstås en hel annat innan fönstret slog igen. Här följer ett axplock:

Joseph Akpala från Werder Bremen till Kardemir Karabükspor
Roman Hubnik från Hertha Berlin till Viktoria Pilsen
Johan Audel från VfB Stuttgart till FC Nantes
Ferhan Hasani från VfL Wolfsburg till Bröndby IF
Paul Scharner surnade på HSV och till sist löstes kontraktet upp
Mu Kanazaki från 1. FC Nürnberg till Portimonense SC
Tolga Cigerci från VfL Wolfsburg till Hertha Berlin
Per Ciljan Skjelbred från Hamburger SV till Hertha Berlin
Tranquillo Barnetta från Schalke 04 till Eintracht Frankfurt
Marko Arnautovic från Werder Bremen till Stoke City
Jeong-Ho Hong från Jeju United till FC Augsburg

Resultaten från omgång 4:

SC Freiburg – Bayern München 1-1
Borussia Mönchengladbach – Werder Bremen 4-1
Hannover 96 – 1. FSV Mainz 05 4-1
VfL Wolfsburg – Hertha Berlin 2-0
1. FC Nürnberg – FC Augsburg 0-1
Hamburger SV – Eintracht Braunschweig 4-0
Schalke 04 – Bayer Leverkusen 2-0
VfB Stuttgart – TSG Hoffenheim 6-2
Eintracht Frankfurt – Borussia Dortmund 1-2

***

Tyskland mot Österrike i morgon alltså. Jag har länge hävdat att Österrike är ett underskattat landslag i Sverige, ett lag med en klok tränare och många Bundesliga-spelare. För svensk del vore en tysk vinst något bra, för Tyskland likaså. Men Joachim Löw har länge brottats med ett stort problem: försvarsspelet. På de senaste tre matcherna har det tyska landslaget släppt in nio mål. Det är inte okej.

I mina ögon har Joachim Löw litat för mycket på sin backlinje. Nu menar jag inte att backlinjen är dålig, snarare att Löw tror att fyra spelare ska kunna stå för allt defensivt ansvar. Det går inte i dagens fotboll. Det hela började med VM i Sydafrika. Mertesacker och Friedrich lyckades på något magiskt sätt att rensa undan de flesta hoten, sedan dess har Löw förväntat sig att det ska kunna se ut så. Det går förstås inte. Hela laget måste delta i försvarsspelet och där måste Löw hitta rätt medicin. Han har spelare i sin trupp som är kloka och bra nog för att göra det, men om direktiven är otydliga kan det ibland se ut som en oinspirerad hönsgård.

Jag vill se ett Tyskland som spelar som ett lag under 90 minuter i morgon. Jag vill se framsteg. Om så inte blir fallet är inte de där tre poängen så säkra, även om Tyskland givetvis är stora favoriter. Och det med all rätt.

För en spelare blir matchen extra speciell, och även han vill givetvis undvika ett fiasko i morgon. Philipp Lahm, 29, kommer att spela sin 100:e landskamp i morgon. I München. På hemmaplan mot Österrike i ett VM-kval. Så givetvis vill även han att försvarsspelet ser bättre ut, att backlinjen får den hjälp som behövs.

Världens bästa ytterback, i mångas ögon, debuterade i landslaget under Rudi Völlers ledning. Det var den 18 februari 2004, Tyskland vann med 2-1 mot Kroatien. Sedan dess har han varit en given startspelare i ett tyskt landslag. Alla som har haft med Lahm att göra hyllar honom och har försökt klona honom utan framgång.

”Det viktigaste är naturligtvis att man vinner. Min 100:e landskamp är en härlig tillfällighet”, säger han på presskonferensen.

Bastian Schweinsteiger och Lars Bender saknas på grund av skada. Klart möjligt att Sami Khedira och Toni Kroos tar hand om de centrala mittfältspositionerna.

Matchen börjar klockan 20:45 och går att se på Viasat Fotboll.

/Wingren

2010 vann Inter, Bayern München stod som förlorare. Och sen den ultimata mardrömmen 2012 – Chelsea lyckades vinna på Allianz Arena. Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm bespottades som eviga förlorare. Glöm det.

2013 står FC Bayern München som värdiga Champions League-vinnare. Kungar av Europa, bäst i världen. Philipp Lahm och Bastian Schweinsteiger håvade in den där internationella titeln. Arjen Robben revanscherade sig ordentligt. Holländaren lyckades på något sätt spela bort FC Bayern från fjolårets tre titlar. Den här säsongen avgjorde han kvartsfinalen i tyska cupen mot Borussia Dortmund och han rullade in gårdagens avgörande mål. Enorm glädje. Lättnad.

Jupp Heynckes Bayern München har spelat en historiskt bra säsong, den fick sin ultimata kröning i går. På lördag kan en förbluffande säsong dessutom avslutas med klubbens första trippel. Du har något att se fram emot, Pep.

Finalen på Wembley blev precis så härlig som det var tänkt. Inramningen var magisk, stämningen på topp. De tyska supportrarna vrålade fram sina lag. Borussia Dortmund öppnade i ett furiöst tempo och höll kniven mot Bayern-strupen i 25 minuter. FC Bayern-spelarna attackerades tidigt, anfall efter anfall rullades igång. Manuel Neuer storspelade i målet och höll kvar ett märkbart chockat Bayern München i matchen.

Robert Lewandowski, Jakub Blaszczykowski, Sven Bender, Ilkay Gündogan och Marco Reus försökte, men Manuel Neuer var omutbar. I går spelade landslagsmålvakten som vi egentligen förväntar oss, han har haft en relativt tuff tid i Bayern München. I går var han en avgörande faktor.

Roman Weidenfeller, turneringens bäste målvakt i mina ögon, ville inte vara sämre och bjöd på högoktaniga räddningar när Bayern München hittade in i matchen. Räddningen på Mandzukics nick, utrusningarna mot Robben och flera andra godbitar. Efter matchen öppnade helt plötsligt Joachim Löw dörren till landslaget, åtminstone funderar han på att öppna den. Ett sent, men rättfärdigat, erkännande.

Första halvleken var målvakternas match. Manuel Neuer och Roman Weidenfeller lät sig inte överlistas. De första 45 minuterna var verkligen tysk fotboll. Hög intensitet och aggressivitet, ett öppet spel med många målchanser. Njutbart. Vackert. Tyskt.

Den första halvleken tillhörde Borussia Dortmund, men den slutade 0-0.

Finalens andra halvlek tillhörde Bayern München, på ett mer dominant sätt dessutom. Det skulle också betala av sig. FC Bayern tog över allt mer och när Arjen Robben tog sig runt på kanten i 60:e minuten blev det riktigt farligt. Holländaren hittade in till en fristående Mario Mandzukic som bara behövde stöta in bollen. 1-0 till FC Bayern och de hade tagit över matchen.

Baklängesmålet fick Borussia Dortmund att vakna och åter mobilisera styrkorna. Bara sju minuter efter målet sätter Dante ett knä i bröstet på Marco Reus – domaren pekade på straffpunkten. Försvarsjätten borde egentligen fått sitt andra gula kort, men som Jürgen Klopp sa efter matchen ”så är jag inte så säker på att vi hade vunnit även om vi hade spelat elva mot tio”.
Ilkay Gündogan klev fram och satte straffen, Manuel Neuer gick åt fel håll. 1-1. Skulle nu Bayern München tappa övertaget, börja fundera för mycket? Inte alls.

De fortsatte att mala på, Dortmund-spelarna såg för första gången den här säsongen riktigt trötta ut. De orkade inte sätta emot. Men finalen såg ut att gå till förlängning, Weidenfeller ville inte släppa något förbi sig och när han väl gjorde det så fanns det lagkamrater som kom till undsättning.

Bayern München förfogar över många spelare med grym individuell klass. Det skulle hela Europa få se efter ungefär 88 minuter och 30 sekunder. Franck Ribéry gled igenom det gul-svarta försvaret, släppte bollen till Arjen Robben som dansade förbi flygande Dortmund-spelare och petade bollen i mål. 2-1 till Bayern München.

Borussia Dortmund hade bara tilläggstiden på sig att svara, de hann inte. De sjönk ihop, grät och föll i kollektiv depression.

Bayern München hade äntligen fixat det. De vann Champions League till sist. Det var en jämn och tuff match, en härlig kamp, men FC Bayern var det starkare laget. Äntligen fick spelarna känna på hur det är att vara på den vinnande sidan i ett sånt här sammanhang.

”Jag har alltid sagt att om man vill bli en gyllene generation så måste man vinna en internationell titel. I dag fixade vi äntligen det”, säger en överlycklig Philipp Lahm.

Borussia Dortmund känner mest besvikelse just nu. Att förlora en final på ett så snöpligt sätt svider, Mario Götze lämnar för FC Bayern och det gör antagligen Robert Lewandowski också. Tungt. Men stoltheten kommer snart att infinna sig. Ingen trodde att de skulle ta sig så här långt, det är som en saga, och de bjöd verkligen upp till kamp i finalen. De stod för en fantastisk insats.

Bayern München är i extas. Överlägsna Bundesliga-vinnare och nu har de äntligen fått ta hem den där pokalen som de har varit så nära att göra förr, de föll inte på mållinjen. De har spelat en övermäktig fotboll och hann dessutom med att krossa Barcelona på vägen till Champions League-titeln. De festade som värdiga vinnare, de fick äntligen kyssa den där pokalen. Jupp Heynckes guidade klubben till en efterlängtad titel.

Många spelare stack ut igår, men den största anledningen till FC Bayern Münchens stora framgång är att de har spelat som ett lag hela säsongen.

Hjärtliga gratulationer till dig Jupp Heynckes, och till hela FC Bayern. Det här har ni förtjänat. Bayern München – Europamästare 2013. Stort.

/Wingren

Det är lite svårt att tända till. Tyskland möter Kazakstan i Nürnberg i kväll. Precis som i fredags handlar det bara om tre pliktpoäng. Matchen ska bara vinnas, så enkelt är det. Det är förstås alltid trevligt med fotboll men den där nerven saknas.

Inför en tävlingsmatch brukar det alltid finnas en krok att hänga upp en text på. I det här fallet är de tre poängen redan ”hemma” och berättelserna blir få. Skulle Kazakstan vinna matchen, vilket givetvis inte kan uteslutas, då kommer alla journalister som sysslar med tysk fotboll få mycket att göra.

Det känns lite smått absurt att det är Kazakstan som står för motståndet i kväll igen. I stället för Astana är det Nürnberg som är scenen för spektaklet. Inför bortamatchen handlade det mesta om den ”falska nian” – det var ämnet som intresserade i brist på annat. Men med tanke på motståndet skulle det bli svårt att skriva ett facit.

Nu har de tyska tidningarna hittat något annat att fokusera på. Bastian Schweinsteiger vs Ilkay Gündogan. Jag har tidigare lyft ämnet här på bloggen. Bayern München-spelaren är avstängd och Joachim Löw har beslutat att spela med Borussia Dortmund-mittfältaren från start. Precis som i fallet med den falska nian kommer vi dock inte kunna skriva något facit efter matchen. Inget ont om Kazakstan – men det är ett för svagt motstånd.

I brist på annat blir Ilkay Gündogan det hetaste samtalsämnet. Joachim Löw överöste honom med komplimanger. Assisterande tränaren, Hansi Flick, sa att ”Gündogan är inte bara nära startelvan, snarare mycket nära” (och då syftade han alltså på den permanenta startelvan, inte kvällens). Ilkay Gündogan själv är nöjd med att äntligen ha fått fotfäste i landslaget men han medger också att Bastian Schweinsteiger har en välförtjänt startplats.

Det är just den här diskussionen som florerar i Tyskland nu. Marco Reus tog Lukas Podolskis plats, Mats Hummels tog Per Mertesackers plats och Sami Khedira tog Michael Ballacks plats. Kommer Ilkay Gündogan att ta Bastian Schweinsteigers plats, och när i så fall?

Med andra ord gäller det först och främst att göra en bra match mot Kazakstan. Precis som Mario Götze gjorde som anfallare i fredags. Vi kommer fortfarande inte att kunna skriva något facit, men diskussionen kommer att hållas vid liv.

Joachim Löw hyllar inte spelare varje dag precis, därför vet vi att han är genuint förtjust i Gündogan. Och det viktigaste med det är faktiskt att vi slipper se Toni Kroos som central mittfältare när Schweinsteiger eller Khedira saknas.

Trolig startelva:

Neuer
Lahm, Boateng, Mertesacker, Schmelzer
Khedira, Gündogan
Müller, Özil, Reus
Götze

Jag ska även uppmärksamma er på att Marcel Jansen (HSV), Patrick Herrmann (Borussia Mönchengladbach) och Sven Bender (Borussia Dortmund) har anslutit till landslaget. Mario Gomez, Benedikt Höwedes och Bastian Schweinsteiger har lämnat gruppen.

***

Efter mycket om och men meddelade Armin Veh att han förlänger sitt kontrakt med Eintracht Frankfurt till 2014. Tränaren funderade på att över Schalke 04 i sommar, men till sist kom bestämde han sig för att stanna i Frankfurt. Det var väl förvisso inte bara Schalke-ryktet som gjorde Veh tveksam till ett nytt kontrakt. Sedan i somras har tränaren knorrat över för klena finansiella medel. Enligt uppgifter har klubben nu frigjort lite mer pengar till spelare i somras – och Armin Veh leder laget minst en säsong till. Goda nyheter för Frankfurt.

Det mest intressanta är fortfarande vad Schalke 04 planerar att göra i sommar. Vem tar över laget? Jag har svårt att se Jens Keller sitta kvar.

***

Bayern München och Karl-Heinz Rummenigge försöker köpa loss Arturo Vidal från Juventus enligt italienska Tuttosport. En fantastisk mittfältare – men med tanke på dispyten med Uli Hoeneß när spelaren lämnade Bayer Leverkusen för Juventus har jag svårt att se honom i München. Jag lägger snarare mina pengar på att det här är ett klassiskt försök att skapa lite oro i Turin.

***

Vad gör man i juli när det inte vankas VM eller EM? Tja, man kan alltid ta en titt på Jürgen Klopps första möte med Pep Guardiola. Den 20 och 21 juli spelas Telekom Cup i Borussia Mönchengladbachs stadion. Borussia Dortmund ställs mot Bayern München och Borussia Mönchengladbach ställs mot Hamburger SV. Dagen efter spelas final och bronsmatch. Notera i era kalendrar.

/Wingren

I fotboll ska man aldrig ta ut något i förskott. Men efter i går är Tyskland väldigt nära VM i Brasilien. En 3-0-vinst borta mot Kazakstan, samtidigt som Sverige spelade usel fotboll i en 0-0-match mot Irland. Då börjar det kännas klart.

Om allt förflyter planenligt ska Tyskland alltid vinna mot Kazakstan. Men matcherna ska spelas också och ibland spelas matcherna utan anfallare, och utan två ordinarie mittbackar. Det hindrade inte Tyskland från att vinna enkelt i går. Hemmalaget försvarade sig bra och försökte stänga ner ytorna. Sist Tyskland mötte Kazakstan på bortaplan stod det 0-0 i halvtid. Den här gången var matchen avgjord i halvtid.

Bastian Schweinsteiger trollade med bollen och fick iväg ett skott som gick via Thomas Müller och in i mål. Då var 20 minuter spelade. Två minuter senare fick Mario Götze stå fri i straffområdet och lät bollen segla in till 2-0. Där och då god matchen.

Kazakstan spelade modigare i andra halvlek och sökte sig framåt. Tyskland såg lite väl avslappnat ut och Manuel Neuer fick faktiskt göra två viktiga räddningar. Thomas Müller satte spiken i kistan med en kvart kvar av matchen. En enkel seger för Tyskland i en fotbollsmatch som bara var lite mer underhållande att titta på än Sverige – Irland.

För första gången spelade Tyskland med en ”falsk nia” i en tävlingsmatch. Mario Götze axlade rollen och det offensiva spelet fungerade bra och bjöd på en del härliga kombinationer. Men det här var en match mot Kazakstan, det ska vi inte glömma.

Nu väntar än en gång Kazakstan – på tisdag möts lagen i Nürnberg. Bastian Schweinsteiger drog på sig ett gult kort och är därmed avstängd. Influensasjuke Sven Bender känner sig frisk igen och anlände i dag till laghotellet för att ersätta Schweinsteiger. Det är inte helt uteslutet att fler reserver kallas in då Julian Draxler, Benedikt Höwedes och Mario Gomez är tveksamma till spel.

Tyskland spatserar mot gruppsegern – mer än så vill jag inte tillskriva den här matchen. Spelarna gjorde vad som behövdes. Men 3-0-vinsten får mig inte att hoppa av glädje och välkomna ”det spanska spelsystemet”.

Ha en fortsatt trevlig lördag – hur nu det går till utan Bundesliga-fotboll.

/Wingren

Bloggen har tidigare tagit upp förbundskapten Joachim Löws laguttagningar. Med Miroslav Klose skadad är Mario Gomez den enda naturliga anfallaren i truppen. En av ligans hetaste anfallare, Stefan Kießling, lämnas ständigt utanför. Löw är inte heller intresserad av att låta spelare som Julian Schieber, Nils Petersen eller Mike Hanske visa upp sig. Visst, bortsett från Kießling så finns det inte riktigt heta anfallare i Tyskland förutom de som redan är med i landslaget. Men Joachim Löw borde bry sig om framtiden och åtminstone ge någon chansen.

Den sorgliga sanningen är att Miroslav Klose inte kommer att spela fotboll i evigheter. Det smärtar att skriva det, men så är det. Klose börjar bli gammal. Mario Gomez har fortfarande många år kvar av karriären, men han har inte riktigt hittat sin plats i det tyska landslaget. Han är mer av en boxspelare, en målskytt, än vad Klose är. Det har fört med sig problem för landslaget. Spelet blir oftast lidande mot riktigt bra motstånd. Jag kan med andra ord se problemet. Vad jag inte kan förstå är varför Stefan Kießling inte får chansen, han är rör sig betydligt mycket mer än Gomez och skulle säkert göra ett gott jobb för Tyskland.

När man lyssnar på Joachim Löw blir det allt tydligare att han intresserar sig för ett tyskt landslag utan en renodlad anfallare. Han vill spela med en falsk nia, precis som Spanien och Barcelona har gjort med framgång. Visst, det kryllar av offensiva mittfältare som håller världsklass. Det är ett lyxproblem att behöva välja mellan Thomas Müller, Mesut Özil, Mario Götze och Marco Reus. Då har jag inte ens nämnt spelare som André Schürrle, Lukas Podolski och Julian Draxler.

Så ja: det finns ett överflöd av tekniskt begåvade och oförutsägbara spelare. Avslutningsstarka spelare. Passningsspelare av världsklass. Klart att Joachim Löw vill ställa upp med dessa. Men är ett spelsystem med en falsk nia framtiden? Är det den sista pusselbiten som behöver läggas för att Tyskland inte ska åka ut i semifinal i en stor turnering?

Nej, det är det inte i min bok. Anledningen till att Tyskland inte har räckt hela vägen beror inte på att laget spelar med en renodlad anfallare. Anledningen, som jag ser det, är att Joachim Löw alltid blir feg när det gäller som mest. Sedan 2008 har mönstret upprepat sig i de stora avgörande matcherna – Joachim Löw vågar inte ställa upp med de formstarkaste spelarna, han väljer hellre de som har varit med längst. Han låter laget släppa sitt eget spel för att möta och bearbeta motståndet i stället. Han försöker hellre radera ut motståndarnas styrka i stället för att använda sitt lags starka egenskaper. Så vinner man inte stormatcher i dag. Inte med den typen av feghet. Det var min senap på den här falska nia-korven.

Med det sagt är jag övertygad om att ett tyskt landslag hade mått bra av att kunna spela utan en Miroslav Klose eller Mario Gomez. Det är givetvis bara bra att ha fler ess i rockärmen, och med de mittfältarna som finns till förfogande bör det kunna bli ett dödligt vapen.

Det är dock tydligt att Joachim Löw inte är så intresserad av de tyska anfallarna. Inför kvällens match mot Kazakstan har dessutom Mario Gomez skadat sig, vilket innebär att vi definitivt kommer få se ett tyskt landslag som spelar med ”en falsk nia”. Mycket tyder på att det blir Mario Götze som fyller den rollen, men det finns fler alternativ i Özil, Müller och Reus (som dock är avstängd i kväll).

Tyskland har testat det här förr – men bara i träningsmatcher. I den urtråkiga 0-0-matchen mot Holland spelade Mario Götze på topp. I 2-1-vinsten mot Frankrike inledde Mario Gomez på topp men fick lämna planen efter 60 minuter. Det var också då de tyska spelarna började hitta varandra och spela bättre fotboll. De vände 0-1 till 2-1. Då spelade Mesut Özil längst upp och experimentet lyckades den gången.

Det är klart att det kommer gå vägen i kväll, det är inte Spanien som står för motståndet direkt. Så visst är det klokt att sjösätta projektet i afton. Men det är inte klokt att landslagstruppen saknar anfallare bara för att Miroslav Klose och Mario Gomez saknas.

Joachim Löw borde rannsaka sig själv innan han målar in sig i ett hörn lagom till VM 2014 – förutsatt att Tyskland tar sig dit.

Trolig startelva:

Neuer
Lahm, Boateng, Mertesacker, Schmelzer
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Götze

/Wingren

20 poäng är mycket, särskilt när man leder ligan med så mycket och det bara är åtta omgångar (24 poäng) kvar. Tio poäng är ganska mycket, särskilt för ett lag som har ryckt lite och tagit grepp om andraplatsen. Sex poäng är helt okej när man håller en lite högre nivå än 15 andra lag. Men nio poäng är ta mig fan ingenting ibland – om man ligger fyra som nykomling, till exempel.

Det är alltså Bayern München som leder överlägset, Borussia Dortmund som er ut att kunna spela hem den där andraplatsen och Bayer Leverkusen trivs ganska bra på plats tre i tabellen. Det är ändå tre klubbar som spelar på en annan nivå än konkurrensen. Framför tycks långvariga kollapser vara något som de lagen kan undvika. På ungefär samma sätt är Greuther Fürth och TSG Hoffenheim notoriskt dåliga. Bottenkonkurrenten FC Augsburg sjuder av liv jämfört med Fürth och Hoffenheim – det är också anledningen till att de sakta men säkert klättrar mot säker mark. Kanske kan de börja strida med Fortuna Düsseldorf om den där säkra platsen, efter helgens omgång skiljer det bara fem poäng. Det i sin tur betyder förstås att Werder Bremen och VfL Wolfsburg kan bli indraget i en överlevnadskamp.

Det som dock är smått fantastiskt med tabellkonstellationen den här säsongen är att Werder Bremen, på 14:e plats, lika gärna kan avsluta säsongen som fyra. Fjärdeplatsen är givetvis åtråvärd, en kvalplats till Champions League är lockande för vilket lag som helst. Eintracht Frankfurt har länge prenumererat på den där platsen, men också utmanats av lag som Schalke, SC Freiburg och Hamburger SV. Nu är läget mer bisarrt än tidigare under säsongen.

När en säsong inleds brukar det ta ett tag innan ”tabellen sätter sig”. Galet nog så har inte någon tabell satt sig trots att vi har spelat 26 omgångar. När Eintracht Frankfurt laddade upp inför söndagens match mot VfB Stuttgart fick de se Schalke 04 gå och förlora på lördagen – med hela 0-3 mot 1. FC Nürnberg. Det innebar att Armin Vehs nykomlingar klättrade i tabellen, de tog över fjärdeplatsen igen. Anledningen: Schalke hade plötsligt en sämre målskillnad.

I går förlorade Eintracht Frankfurt mot ett VfB Stuttgart med krisstämpel. Det sammanfattar läget i tabellen ganska väl. Inget lag är dåligt nog för att bli avhängt i den här klungan, inget lag är bra nog för att ta kontroll. Schalke förlorade mot Nürnberg, Hamburg förlorade mot Augsburg, Mainz kryssade mot Hoffenheim och Wolfsburg delade på poängen med Düsseldorf. Så här har det sett ut hela säsongen.

Frankfurt har alltså bara nio poäng ner till Bremen på plats 14. Det som kittlar är just att alla slår alla, samtidigt bör vi räkna med att något eller några lag faktiskt kommer in i en formtopp. Då kan den här tabellen snabbt kastas om. I det här fallet är inte nio poäng någonting. Ett annat bra exempel är Borussia Mönchengladbach som i omgång 20 förlorade mot Nürnberg, spelade oavgjort mot Leverkusen därefter och sen förlorade man mot Hamburger SV. Lucien Favres lag hade svårt att skapa målchanser och det patenterade försvarsspelet var som bortblåst. Hur skulle det här sluta?

Sen spelade Gladbach oavgjort mot Dortmund och Bremen, De gick och vann mot Frankfurt och nu senast Hannover 96. Som på beställning är depressionen bortblåst och den där sista Champions League-platsen är bara ett poäng bort.

Det är galet och ni kan bara tänka er vilket tillstånd supportrarna runt om i Tyskland befinner sig i. De kan inte vara säkra på någonting, de kan drömma om det mesta. Allt de vet, allt jag vet, är att varje match räknas. Det är inte ofta vi blir bortskämda med det när säsongen närmar sig sitt slut, det brukar finnas en ”nedre halva” som inte har någon större chans till något alls. Glöm det.

Nio poäng har aldrig varit så här lite.

Ni får tabellen också (utan målskillnad, utförlig tabell hittar ni här):

1. Bayern München 69p
2. Borussia Dortmund 49p
3. Bayer Leverkusen 45p
—
4. Eintracht Frankfurt 39p
—
5. Schalke 04 39p
6. FSV Mainz 05 38p
—
7. Borussia Mönchengladbach 38p
8. Hamburger SV 38p
9. SC Freiburg 36p
10. Hannover 96 34p
11. 1. FC Nürnberg 34p
12. VfB Stuttgart 32p
13. VfL Wolfsburg 31p
14. Werder Bremen 30p
15. Fortuna Düsseldorf 29p
—
16. FC Augsburg 24p
—
17. TSG Hoffenheim 20p
18. Greuther Fürth 15p

Jag känner att jag måste ge er ett exempel till på hur löjligt oförutsägbart det är. Ni ser Stuttgart va? 32 poäng och ändå häng på Europa-platserna. Och ni ser Frankurt? 39 poäng och ligger på kvalplatsen till Champions League.

Då ber jag er att titta på följande resultat:

VfB Stuttgart – 2013 – 9 matcher (inledde våren som nia)
6 förluster, 1 oavgjord och 2 vinster

Eintracht Frankfurt – 2013 – 9 matcher (inledde våren som fyra)
4 förluster, 3 oavgjorda och 2 vinster

I ett normalt slutskede av säsongen borde något eller några lag har utnyttjat detta och tagit över Europa-platserna och hakat av några lag på nedre halvan. Men Frankfurt ligger fortfarande fyra i tabellen och Stuttgart har goda chanser att nå en Europa-plats. Ett getingbo. Något säger mig att vi kommer att bjudas på stor dramatik den här våren.

Resultat omgång 26

VfL Wolfsburg – Fortuna Düsseldorf 1-1
1. FC Nürnberg – Schalke 04 3-0
Borussia Dortmund – SC Freiburg 5-1
TSG Hoffenheim – FSV Mainz 05 0-0
Hamburger SV – FC Augsburg 0-1
Werder Bremen – Greuther Fürth 2-2
Bayer Leverkusen – Bayern München 1-2
Eintracht Frankfurt – VfB Stuttgart 1-2
Borussia Mönchengladbach – Hannover 96 1-0

***

Joachim Löw och Tyskland får klara sig utan Lars Bender, Sven Bender och Toni Kroos som stannar hemma på grund av skador och sjukdomar. Sin vana trogen så har inte Löw kallat in några ersättare för spelarna. Återstår att se om den gode förbundskaptenen väljer att efternominera någon innan matcherna mot Kazakstan den 22 och 26 mars. Själv kan jag tycka att någon yngre förmåga kunde fått chansen att visa upp sig i landslagssammanhang.

***

Dieter Hecking lämnade 1. FC Nürnberg för VfL Wolfsburg i vintras. Tillsammans med sportchefen Klaus Allofs skulle han för Wolfsburg till nya och stabila höjder. Det vore orättvist att skriva ett facit redan nu, det mesta handlar trots allt om att rädda säsongen. Spelet har inte blivit särskilt mycket bättre och inte heller mer konstant. Vi kan dock se att det finns tydligare taktiska riktlinjer och en annan laganda, en bättre laganda. Det kan bli bra, men 1-1-matchen mot Fortuna Düsseldorf var en bekräftelse på att mycket jobb återstår.

Michael Wiesinger, 40, tog över Nürnberg när Hecking lämnade. Han har fått oförtjänt lite uppmärksamhet. Bara en förlust på nio matcher för den nye tränaren och en smakfull 3-0-seger mot Schalke senast. ”Min målsättning är att förbli tränare i Bundesliga, helst i 1. FC Nürnberg förstås”, säger Wiesinger. Framtiden är dock osäker och klubben vill ta sig en funderare i lugn och ro.

Jag kan förstå det, det är trots allt svårt att veta hur mycket Wiesinger profiterar på Dieter Heckings tidigare arbete. Men han har bevisat att han är smart nog att utnyttja de förutsättningar som finns – och han har visat ett starkt ledarskap när han bänkade poängspelaren Kiyotake då japanen hade tränat för dåligt.

Oavsett, Michael Wiesinger förtjänar lite beröm, jag lyfter på min digitala hatt.

***

Nuri Sahin är tillbaka. Vi minns väl hur mittfältaren dominerade matcherna när Borussia Dortmund vann ligan 2011. Tiden i Real Madrid och Liverpool var en besvikelse för 24-åringen. Han återvände till Jürgen Klopps famn i vintras och nu börjar han äntligen likna sitt gamla jag. SC Freiburg tog rättvist ledningen i lördagens match, men efter ungefär 40 minuter kom Dortmund in i matchen. Tre mål innan halvtid och saken var biff. Nuri Sahin och Robert Lewandowski imponerade mest och den turkiske mittfältaren krönte insatsen med två mål och ett assist. Dortmund, och Bundesliga, har fått tillbaka en artist av världsklass.

***

Och Mario Gomez då, vilket mål han gör, en spelare som Gomez går aldrig ur tiden. Okej, Pep?

***

Det blev 280 mållösa Bundesliga-minuter för Hamburgs svenske anfallare Marcus Berg, 26, den här säsongen. Han höftopererades i helgen och HSV räknar med att svensken är borta i tre månader – därmed är Bergs säsong över utan att egentligen ha börjat. Tråkigt, så klart. Enligt HSV gick operationen bra.

/Wingren

Det tyska landslaget leder VM-kvalgrupp C med tio inspelade poäng på fyra matcher. Sverige skuggar dock efter krysset i Berlin och ligger på sju poäng – Sverige har dock bara spelat tre matcher. Med andra ord är det två viktiga matcher som väntar Tyskland mot Kazakstan.

Den 22 mars möts Tyskland och Kazakstan i Astana, den 26 mars spelar lagen i Nürnberg. När Joachim Löw presenterade landslagstruppen i dag bjöd han inte på några överraskningar. Miroslav Klose, Mats Hummels och Holger Badstuber är skadade och missar dubbelmötet – och som väntar lämnades Stefan Kieβling utanför.

Bayer Leverkusens 29-årige anfallare har levererat konstant under en lång tid nu. På 25 ligamatcher har han gjort 16 mål och nio assist, vilket uppenbarligen inte är tillräckligt bra enligt den gode Löw. Förbundskaptenen har bara med en anfallare i truppen (Mario Gomez) och satsar hellre på Mario Götze eller Marco Reus på topp om Gomez skulle skada sig. Jag kommer aldrig att förstå Joachim Löw i den här frågan. Mycket märkligt.

Löw försökte förklara situationen, men inte blev det särskilt begripligt. ”Kanske har Leverkusen en annan offensiv filosofi än vad vi har”. Va?

Kieβling är inte något tekniskt under – men jämfört med Gomez deltar han mycket mer i spelet. Joachim Löw föredrar anfallare som är delaktiga i spelet, så särskilt mycket klokare har vi inte blivit.

Holger Badstuber och Mats Hummels är landslagets ordinarie mittbackspar – men nu är båda två skadade. Om det sa Joachim Löw så här:

”I första hand tycker jag synd om Mats. Jag håller tummarna för att han ska kunna spela så snart som möjligt. Vi förfogar dock över många spelare som kan ge nödvändig stabilitet till backlinjen”, säger han.

Här är den tyska landslagstruppen:

Målvakter:

René Adler, Hamburger SV
Manuel Neuer, Bayern München
Ron-Robert Zieler, Hannover 96

Försvarare:

Jerome Boateng, Bayern München
Benedikt Höwedes, Schalke 04
Philipp Lahm, Bayern München
Per Mertesacker, Arsenal
Marcel Schmelzer, Borussia Dortmund
Heiko Westermann, Hamburger SV

Mittfältare:

Lars Bender, Bayer Leverkusen
Sven Bender, Borussia Dortmund
Julian Draxler, Schalke 04
Mario Götze, Borussia Dortmund
Ilkay Gündogan, Borussia Dortmund
Sami Khedira, Real Madrid
Toni Kroos, Bayern München
Thomas Müller, Bayern München
Mesut Özil, Real Madrid
Lukas Podolski, Arsenal
Marco Reus, Borussia Dortmund
André Schürrle, Bayer Leverkusen
Bastian Schweinsteiger, Bayern München

Anfallare:

Mario Gomez, Bayern München

Mittfältet alltså. Oj.

/Wingren

Die 1 steht für den Anfang, für Gott und das Universum.
Die 2 bedeutet Zweifel, Gegensatz und Widerspruch.
Die 3 steht für das Gute und für die Dreieinigkeit.
4 ist die Ordnung, Himmelsrichtung und Jahreszeit.

Die 5 steht für den Menschen, die 6 für Vollkommenheit.
8 ist die Glückszahl, 9 die Potenz aus der heiligen 3.
Doch die 7 ist für mich alles und nichts kommt an sie heran.
Ja, die 7 ist einfach alles, es ist die Zauber- und Märchenzahl.

Die Toten Hosens gamla, och smått okända låt, om favoritsiffran sju. ”Die 7 ist alles. Kanske måste vi snart ta och ändra om i texten och låta siffran två vara favoriten. Det är den siffran som syns på Ilkay Gündogans ryggtavla i landslaget, det är med den traditionellt fotbollsförstörande siffran som mittfältaren briljerar och charmerar.

Ilkay Gündogan har tagit flera jättekliv i utvecklingen på bara ett år. 22-åringen är plötsligt given i sitt Borussia Dortmund. Han vinner boll, han fördelar boll och han gör det smart. Instinktivt. Nu är Gündogan på väg att på allvar konkurrera om en plats i det tyska landslaget. Mot Frankrike var han en av de bättre spelarna, Mesut Özil och Thomas Müller gjorde honom sällskap i kategorin. Ilkay hade flest bollkontakter och arbetade aggressivt mot bollen, slog passningen som Müller på ett snyggt sätt gjorde 1-1 på. Sedan var det Mesut Özil som gjorde 2-1 mot Frankrike.

Det finns inte så mycket att säga om matchen. Som vanligt var försvarsspelet för dåligt, Joachim Löw har en hel del att jobba på där. Men Tyskland vann trots allt mot Frankrike, i Frankrike, för första gången sedan 1935. Även om DDR faktiskt segrade i Frankrike 1987. Det var en psykologiskt viktig seger, det kan vi konstatera. Och förhoppningsvis har även Löw insett att han faktiskt måste jobba med landslagets defensiva spel.

Men den som stal rubrikerna efter matchen var alltså Ilkay Gündogan. Det här inlägget ska inte handla så mycket om hur bra Gündogan är, snarare vilka tänkbara perspektiv som finns. Die Zeit kallade Gündogan för ”en bättre version av Schweinsteiger”, Die Welt funderar på om Ilkay är bättre än Bastian. Lokaltidningen Ruhr Nachrichten funderar på om siffran två blir ungarnas nya favoritsiffra.

Klart är att Bastian Schweinsteiger snart inte har råd att missa fler vänskapsmatcher (nio i rad) om han vill behålla sin plats. Samtidigt har Gündogan bara spelat toppfotboll i ett år nu, Schweinsteiger har varit en stöttepelare i vad som känns som evigheter. Givetvis har Bastian en säker plats på mitten när Joachim Löw tar ut en startelva och det handlar om tävlingsmatch. Och det med all rätt.

Jag tror dock att den här konkurrenssituationen är precis vad det tyska landslaget behöver. Löw måste åtminstone kunna låtsas att kampen om startplatserna är tuff. Annars riskerar det tyska landslaget att stagnera. Lukas Podolski petades inte av Marco Reus förrän efter EM-slutspelet. Löw älskar Podolski, det var ett tufft beslut för förbundskaptenen. Men landslaget har mått bra av det, det behövs nytt blod då och då.

Den gode Löw är inte en förbundskaptenen som kastar komplimanger omkring sig. Det gör att hans ord om Gündogan väger tyngre.

”Han imponerade på mig. Men han såg bra ut även mot Holland. Han är även en bra spelare för defensiven då han är aggressiv i pressen”, sa Löw om Gündogan.

Så, kära läsare, frågan är om vi har ny konkurrenssituation att se fram emot. Tyska media har redan hoppat på Gündogan-tåget, men det är fortfarande Bastian Schweinsteiger som är lokförare. Hur ser det ut i Brasilien 2014 om Tyskland tar sig dit?

Finns det en chans att Löw väljer bort en av sina trotjänare? Det ska han givetvis inte göra än, men jag hoppas att han håller dörren öppen för Gündogan. För det tyska landslagets skull, för Bastians skull.

Klart är att Joachim Löw har en hel del lyxproblem att ta ställning till.

***

Lördagsgodis när FC Bayern tar emot Schalke 04

Tyvärr har vi ingen härlig fredagsmatch att njuta av i kväll, vi får vandra omkring i blindo efter något vi kan sysselsätta oss med en kväll som denna. En fredag utan Bundesliga är en mindre bra fredag. Men i morgon drar det i gång på allvar. Personligen tänker jag ägna denna fredag till att fira feberns nederlag – den får se sig slagen nu. Nu väntar en ny febersläng i morgon, men då fotbollsfeber. Den är alltid välkommen.

Flertalet intressanta möten inleder omgången 15:30 innan det är dags för stormatchen på Allianz Arena. 18:30 vandrar Bayern München och Schalke 04 ut på Allianz Arena. FC Bayern har varit otroligt bra hela säsongen och går från klarhet till klarhet. Det finns egentligen inget som tyder på att Jupp Heynckes lag ska börja tappa poäng. Frågan är snarare om de kan gå obesegrade resten av Bundesliga-säsongen.

Det har varit ett sant nöje att följa säsongens upplaga av Bayern München. Det är sällan en klubb visar upp så få brister på den här nivån. Visst åkte man på en förlust mot Bayer Leverkusen i höstas, visst var en del matcher i Champions League mindre imponerande, men tillsammans med Barcelona är Bayern München Europas bästa lag för tillfället. Särskilt sett över en hel säsong (lite mer än en halv just nu). Om de kan hålla den här nivån till mitten av maj ser saker och ting riktigt bra ut.

I Gelsenkirchen och FC Schalke 04 är situationen en annan. Ruhr-klubben fick en drömstart på säsongen och vann sin Champions League-grupp, i ligan jagade man FC Bayern. Framtiden såg ljus ut och Huub Stevens var tillbaka som en frälsare. Precis som hösten blev även Schalke 04 mörkare och dystrare för varje dag som gick. Till sist fick Stevens sparken och klubben hade börjat dala i tabellen.

Nye tränaren Jens Keller har inte lyckats vända på trenden och det är ett sårat Schalke som reser till München. Ett Schalke utan Huntelaar, ett Schalke med spelare ur form. Det är dock det som gör stormatchen på lördag så intressant. För ett halvår sedan hade Schalke något att vinna när de mötte Bayern München – nu har de inget att förlora. Släng in Manuel Neuer som extra krydda i det här mötet och lördagsmenyn är given. FC Bayern mot FC Schalke 04.

Bundesliga omgång 21

Lördag 15:30

Hannover 96 – TSG Hoffenheim
Hannover får äntligen spela hemma igen, 0-2-förlusten mot Bremen svider och konkurrensen om EL-platserna är riktigt tuff. Klubben måste bli bättre på bortaplan för att klättra lite i tabellen, på hemmaplan är dock Mirko Slomkas lag riktigt starkt. På lördag får man besök av Hoffenheim, som är svagt på bortaplan. Det är förvisso svårt att säga hur bra eller dåliga Hoffenheim är för tillfället då klubben äntligen fick smaka på segerns sötma mot SC Freiburg förra helgen. I den matchen startade tre nyförvärv i form av Gomes, Abraham och de Camargo. Har Hoffenheim hittat rätt till sist?

Borussia Dortmund – Hamburger SV
Lite typiskt av HSV att ständigt tappa mark på Europa-platserna när de äntligen är inom räckhåll, och lördagens blir inte någon enkel uppgift. Tränare Fink måste klara sig utan mittfältsmotorn Milan Badelj som är avstängd, men Rudnevs ska dock kunna spela matchen. Försvarsspelet blir den viktigaste biten mot ett Dortmund som har gjort elva mål på tre matcher, hela nio av dessa under den första kvarten i matcherna. Jürgen Klopp dras dock med stora skade- och sjukdomsproblem. Götze, Reus, Schmelzer, Weidenfeller, Piszczek och Großkreutz riskerar att missa matchen. Startdebut för Nuri Sahin?

Borussia Mönchengladbach – Bayer Leverkusen
Det brukar kunna bli härligt kittlande möten mellan Leverkusen och Gladbach – och den här gången är det två vinstsugna lag som ställs mot varandra. De båda klubbarna åkte på förluster förra helgen, men målet att nå ut i Europa kvarstår. Leverkusen spelade en mycket bra andra halvlek mot Dortmund och om de kan spinna vidare på den formen får Gladbach det tufft. Men Lucien Favres lag är svårspelat. Båda tränarna får bygga om i backlinjen då Leverkusens Toprak och Gladbachs Brouwers är avstängda.

Greuther Fürth – VfL Wolfsburg
Ska bli oerhört intressant att se vad som händer med Fürth nu. Klubben har ännu inte vunnit på hemmaplan i Bundesliga, över huvud taget har de bara vunnit två matcher. Men segern senast borta mot Schalke var viktig och kanske har nervknutarna lösts upp en aning. Dessutom fick ex-Helsingborgaren Djurdjic göra mål. Wolfsburg och nye tränaren Dieter Hecking har inte fått någon drömstart, försvaret är inte stabilt nog och offensiven är för beroende av en Diego i form. Blir intressant att se hur Hecking formerar laget mot Fürth – det är trots allt en match man ska vinna.

VfB Stuttgart – Werder Bremen
Stuttgart är den enda klubben som inte har tagit något poäng sedan serien vände – och de har fyra raka förluster på kontot. Nu krävs det att spelarna visar en reaktion mot Bremen på lördag, annars kan det snabbt bli ett jobbigt läge i tabellen. Werder hittade tillbaka till sin spelstyrka senast mot Hannover och Nils Petersen blev stor hjälte med sina två mål. Dåligt självförtroende möter gott självförtroende.

Eintracht Frankfurt – 1. FC Nürnberg
Vi får väl snart sluta kalla Frankfurt för årets överraskningslag – det är väl ingen som är överraskad längre? Armin Veh har helt enkelt fått spelarna att ha kul på fotbollsplanen, med det kommer också resultaten. Nyförvärvet Lakic fick en drömstart och gjorde direkt två mål mot HSV. Det är fortfarande försvaret som är sämre än offensiven i Frankfurt, men det är inte så många lag som orkar stå emot Frankfurts virvlande offensiv. Nürnberg är dock ett disciplinerat och taktiskt skickligt lag som dessutom tog en fin skalp när man slog solida Gladbach med 2-1.

Lördag 18:30

Bayern München – Schalke 04
Klassikermöte lagom till lördagkväll, men situationen är en annan nu jämfört med för ett halvår sedan. Då var Schalke och FC Bayern i toppen av tabellen, men nu är det bara de tyska rekordmästarna kvar där uppe. Jupp Heynckes lag går från klarhet till klarhet och tränaren har råd att ha spelare som Gomez och Robben på bänken. Speciell match för ex-Schalkern Manuel Neuer förstås. Schalke å andra sidan är ett av ligans krislag för tillfället. Blott en seger på nio matcher och nye tränaren Jens Keller gör skäl för sitt namn, men sportchef Horst Heldt har sagt att Keller sitter kvar säsongen ut. Huntelaar saknas precis som Fuchs. En del förändringar är att vänta då Schalke måste rycka upp sig. En poäng, eller rentav en vinst, borta mot seriesuveränen hade varit den bästa medicinen. Men en Bayern-vinst är att vänta.

Söndag 15:30

FC Augsburg – FSV Mainz 05
Söndagens matcher blir spännande att följa då vi i Mainz och Freiburg har lag som slåss om EL-platser, i Düsseldorf och Augsburg har vi lag som koncentrerar sig på Bundesliga-kontraktet. Augsburg har redan spelat in fem poäng under våren och har plötsligt lite självförtroende. En vinst mot Mainz hade smakat ljuvligt. Bortalaget, som leds av Thomas Tuchel, åkte på ett väntat nederlag när FC Bayern stod för motståndet förra helgen. Nu gäller det att slicka såren och försvara EL-platsen. Lagets målkung Szalai återvänder efter avstängning.

Söndag 17:30

SC Freiburg – Fortuna Düsseldorf
Fortuna hittade tillbaka till höstens framgångsrika spel när Stuttgart besegrades med 3-1. Düsseldorf var återigen tätt, disciplinerat och farligt i kontringsspelet. Freiburg åkte däremot på en något överraskande förlust mot bottenlaget Hoffenheim. Det har inte varit något fel på lagets försvarsspel men offensivt har det sett lite väl tamt ut, på söndag gäller det att spelarna är mer på tårna offensivt. En match som andas ställningskrig.
Daniel Caligiuri tveksam för Freiburg.

/Wingren