Borussia Dortmund befäster sin ställning som Tyskland bästa lag. Kanske inte det bästa tyska laget, men det bästa tyska laget i Tyskland. På nationell nivå rockar Ruhr-laget från Dortmund och har klätt av Bayern München fem gånger i rad. Internationellt är FC Bayern fortfarande det största laget i Tyskland. Man har flest landslagsspelare och man gör slarvsylta av motståndet i Champions League. Gårdagens finalförlust mot Dortmund kommer bara att göra Bayern hetare inför finalen mot Chelsea på lördag. En final som Bayern ska vinna, en final som jag tror att de vinner.

Jag har legat under täcket hela dagen, däckad av ett virus. Nu försöker jag bjuda er på en snabbanalys av gårdagens final. Särskilt mycket energi har jag inte. Men något litet ska jag väl kunna bjuda på.

Vad ska man säga? 5-2 till Borussia Dortmund mot Bayern München i cupfinalen, en seger som innebär att Dortmund har tagit sin första dubbel någonsin, en seger som innebär ett tillfälligt tronskifte inom tysk fotboll. När Münchens spelare var upptagna med att hitta på bortförklaringar klev ordförande Karl-Heinz Rummenigge fram och talade sanning. Det var bra och viktigt tycker jag, det är dags för Bayern att vakna och inse allvaret.

”När man förlorar med 2-5 så är det ingen tillfällighet. Då är det inte heller otur, istället måste man vara tydlig och säga: det var skamligt, det vi upplevde i dag”, sa han igår efter finalen.

Borussia Dortmund dansar och ler. Man är giganter i Tyskland för tillfället. Bayern kommer att komma igen, med all säkerhet, man måste haka av arrogansen och känslan av att ”det löser sig självt” och i stället börja jobba och spela med hjärtat – i samtliga matcher i Tyskland. Bayern är inte så överlägset för tillfället att man bara kan ställa ut skorna. En reaktion krävs. Mia san Mia.

Redan på lördag tror jag dock att Bayern får fira en gigantisk framgång som sätter aloe vera-plåster på såren.

Om man ska försöka sammanfatta den helt galna matchen lite snabbt då? Först och främst vidhåller jag att det var en ren och skär stöld av svensk tv som berövade publiken på den här matchen. Vilken fotbollsfest, vilken match, vilken inramning. 5-2-segern speglar inte matchbilden, det gör den inte. Bayern München spelade bättre än Borussia Dortmund, framför allt under första halvlek. Man skapade fler chanser (inte jättefarliga sådana), man ägde mer av spelet och var laget som bestämde.

Kapten Sebastian Kehl får höja pokalen i Berlin-natten.

Men det här var också den första matchen där Borussia Dortmund var som Bayern München och vice versa. Kagawa, Lewandowski (med ett hat-trick) och Hummels var kyliga framför mål. På kanske sju chanser gjorde man fem mål. Bayern München hade ungefär lika många storchanser, men gjorde bara två mål. Det var skillnaden. Båda lagen bjöd på försvarsmisstag och en straff var. Men trots spelmässigt underläge ville Jürgen Klopps Borussia Dortmund mer, man kämpade om bollarna och ville göra mål. Man ville vinna och man var effektiva. Desto längre matchen led, desto mer tog Dortmund över. När domaren blåste av hade man verkligen förtjänat segern och framgången.

Och det med en skadad målvakt. Roman Weidenfeller stötte ihop med Mario Gomez och ficka lämna planen efter 30 minuter. Unge och orutinerade Mitchell Langerak ersatte honom – och det påverkade absolut ingenting. Den här kvällen tillhörde Dortmund.

Borussia Dortmund förtjänade segern, verkligen – men Bayern München ska inte heller målas upp som ett krossat lag. Nog är man stukade nu, ty det här är man inte van vid. Men Chelsea är inte Dortmund och redan på lördag har man en chans till revansch, en chans till en första titel.

Nu säger jag grattis till Borussia Dortmund, grattis till en välförtjänt dubbel, den första i klubbens historia.

Vilken fotbollsfest det var.

/Wingren

798 000 biljettansökningar. 800 journalister. 74 497 supportrar på Olympiastadion i Berlin. Public Viewing i huvudstaden, Waldbühne bland annat. Public Viewing på fem olika ställen i Dortmund – då med en kapacitet för sammanlagt 32 500, vilket ironiskt nog fortfarande är alldeles för lite. I München har jag inga uppgifter på hur det ser ut, men det är garanterat ett jävla drag där med.

De regerande, och nya, tyska mästarna mot de tyska rekordmästarna. Ettan mot tvåan, mästarna mot Champions League-finalisterna. ”En fotbollsfest” (Watzke), ”en av de största matcherna i historien” (Klopp), ”bästa lagen från en av världens bästa ligor spelar en final, det är helt enkelt otroligt” (Klopp), ”det är drömlikt, det är såna matcher man lever för” (Lahm), ”en sån final är fantastisk, det har aldrig hänt att de två bästa lagen står mot varandra” (Hoeneß).

Jaja, ni fattar. Det är en stor jäkla Pokal-knall i morgon. Större än man kanske kan tänka sig när man sitter i ett avskärmat Sverige. Redan i dag strömmade supportrar och journalister in till Berlin. Gatorna färgades gul-svarta och röda, twittrandet visste inga gränser, ständiga uppdateringar, hästar intervjuades – det var ett galet kaos redan i dag. En bubblande stämning av förväntan och ett drag lika påtagligt, mäktigt och stort som inför en VM-final. Tyska media har skrivit och snackat upp matchen i vad som känns som evigheter.

Sa jag förresten att matchen sänds live i mer än 150 länder?

Men inte i Sverige. Svensk tv har valt att beröva oss på en stor, fet, mäktig, rivaliserande och historisk cupfinal. Hur kan man missa det? Jag är inte dum, jag vet mycket väl att tysk fotboll inte är på tapeten i Sverige. Men en sån här match, en sån här drabbning, en sån kokande häxkittel av känslor får man ta mig fasen inte beröva ett fotbollsintresserat land på. Det är skandal. En skam.

Skäms på er, Sveriges tv-chefer.

För er som vill se matchen så gäller det att ha tillgång till ZDF (via parabol eller som tillval i ert tv-abonnemang), leta upp en fulstream eller fixa tyskt ip-nummer så ni kan strömma matchen direkt från zdf.de (som givetvis erbjuder tjänsten utan kostnad).

Räkna alltså inte med svensk tv. Fråga mig inte varför, ty det övergår mitt förstånd. Bara för att nämna några som visar matchen: Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland (förstås), Finland, Sudan, Trinidad & Tobago, Yemen, Panama, Oman, Mexico, Chad, Tjeckien, Kroatien, Barbados, Österrike, Bahrain, Albanien, Bahamas, Egypten, Irak, Libyen och Guatemala.

Men inte i Sverige.

Utan att överdriva så är det nästan så att jag skäms över att vara svensk. Vart är vi på väg? Vad är det som händer? Är vi så in i helvetets injicerade med vanföreställningen om att det endast spelas fotboll i Italien, England och Spanien?

Finalen 2008 på Olympiastadion. FC Bayern segrade med 2-1 e.f

 

Dortmund chans på klubbens första dubbel – Bayern vill ha revansch

Det är en jättefinal. Det kommer att bli en jättematch mellan Tysklands två bästa lag. Borussia Dortmund har fyra vinster i rad mot Bayern München och har på lördag chansen att plocka klubbens första dubbel. Snacka om en perfekt avrundning på en historisk säsong. En säsong där Dortmund skrev in sig i historieböckerna som det bästa Bundesliga-laget någonsin.

Bayern München har 15 cuptitlar och är en makt inom tysk fotboll. Den här finalen handlar egentligen mer om att återupprätta statusen som den tyska gigant man är, än om att vinna titeln. En vinst skulle visa hela Tyskland, och framför allt Dortmund, att Bayern fortfarande är bäst. Dessutom skulle vinsten givetvis ge ett härligt självförtroende inför Champions League-finalen nästa lördag.

Borussia Dortmund och Bayern München har mött varandra fyra gånger tidigare i DFB-Pokal. FC Bayern kan stoltsera med tre vinster. Den avgörande frågan inför matchen är vilka lag vi får se. Får vi se CL-Dortmund mot CL-Bayern, eller liga-Dortmund mot liga-Bayern? Som bekant är det Borussia som rockar nationellt, men Bayern som piskar upp hela Europa.

6,25 kilo tung, 52 centimeter hög och smyckad med 42 ädelstenar. Finalens objekt, DFB-Pokal

Det kommer att bjudas på fotbollsgodis – och jag vågar inte tippa hur det slutar.

Är ni redo?

/Wingren

Jag är glad och nöjd. Inte för att Bundesliga-säsongen är över för den här gången, utan för att EM fortfarande är någon månad bort. Det ger mig tid att sortera mina tankar, försöka summera säsongen, lyfta fram det bedrövliga och spektakulära, hylla, kritisera och gräva i allt väsentligt. Det görs inte på en dag.

Men så här måndagen efter omgång 34 tänkte jag bjuda på det mest självklara – tabellen i sin helhet efter 34 fantastiska omgångar. Jag tar mig även en snabb titt på mästarna Dortmunds rekordsäsong i siffror, kaoset i Köln och det stundande kvalet mellan Hertha Berlin och Fortuna Düsseldorf.

Vi börjar väl med tabellen då?

Bundesliga säsongen 2011/2012:

1. Borussia Dortmund +55 81p
2. Bayern München +55 73p
3. Schalke 04 +30 64p
———
4. Borussia Mönchengladbach +25 60p
———
5. Bayer Leverkusen +8 54p
6. VfB Stuttgart +17 54p
7. Hannover 96 -4 48p
———
8. VfL Wolfsburg -13 44p
9. Werder Bremen -9 42p
10. 1. FC Nürnberg -11 42p
11. TSG Hoffenheim -6 41p
12. SC Freiburg -16 40p
13. FSV Mainz 05 -4 39p
14. FC Augsburg -13 38p
15. Hamburger SV -22 36p
———
16. Hertha Berlin -26 31p
———
17. 1. FC Köln -36 30p
18. 1. FC Kaiserslautern -30 23p

Vi får tre riktigt starka lag direkt till Champions League, ett spännande Gladbach som åtminstone får spela i Europa League och ytterligare tre stabila och starka klubbar som får chansen i Europa League. Det hade inte kunnat bli mycket bättre, sett till chanserna i Europa. Werder Bremens säsong räddades av sommaren – tio matcher till och jag tror att Bremen hade fått kvala i stället för Hertha.

Hertha Berlin vann mindre snyggt, men effektivt, mot Hoffenheim med 3-1. Det innebär att König Otto och huvudstadslaget lever ännu. I kvalspelet väntar Fortuna Düsseldorf. Det blir ingen lätt uppgift, inte alls. Men chansen att klara sig kvar finns där och då kommer plötsligt sportchefen Michael Preetz billigt undan. Detsamma gäller Otto Rehhagel, som i ärlighetens namn, inte har gjort något starkt intryck. Skulle han nu rädda kvar Hertha så blir det en perfekt avslutning på en sällsynt storslagen tränarkarriär. Men Rehhagels stora räddning var helt enkelt att Köln var ännu sämre än Berlin. Lite synd är det att vi blir berövade på jättederbyt mellan Köln och Düsseldorf – men det kanske är lika bra med tanke på vilket humör Köln-supportrarna har varit på den här säsongen.

Ett stort grattis till framför allt Freiburg (Streich) och Augsburg (Luhukay) som har gjort det omöjliga möjligt och hållit sina lag kvar i Bundesliga. Jos Luhukay kommer dock inte att träna Augsburg nästa säsong då han har valt att träda tillbaka på grund av interna problem.

Kaiserslauterns säsong var aldrig någonsin rolig och det blir återigen dags för nya tag i Zweite. Men vad fasen händer med Köln? Mer om det sen…

***

Skytteligan 2011/2012

Schalkes Klaas-Jan Huntelaar har blivit en trofé och 50 000 euro rikare då han snuvade Mario Gomez på skytteligavinsten.

1. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04, 29 mål
2. Mario Gomez, Bayern München, 26 mål
3. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 22 mål
4. Lukas Podolski, FC Köln, 18 mål
-. Claudio Pizarro, Werder Bremen, 18 mål
– Marco Reus, Borussia Mönchengladbach, 18 mål

Klaas-Jan Huntelaar med den symboliska kanonen.

Och det är bara att erkänna: de tre herrar som toppar listan håller absoluta världsklass. Mycket roligt att få följa dem i Bundesliga.

***

Borussia Dortmund tyska mästare 2012 – i siffror

81: Borussia Dortmund är tyska mästare – och det med 81 poäng efter 34 matcher. Aldrig tidigare har en klubb plockat så många poäng i Bundesliga. Därmed är BVB ”rekordmästare” och tar över det rekord som Bayern har hållit sedan början av 70-talet (79 poäng). Stort. Bayern är dock fortfarande tyska Rekordmästare – med överlägset flest ligatitlar.

80: Tyska mästarna 2012 gjorde 80 mål. Det är ett nytt klubbrekord.

47: Borussia Dortmund tog 47 av 51 poäng i Rückrunde. Rekord.

28: BVB är obesegrat i 28 matcher. Ett nytt ligarekord. Hannover slog Dortmund med 2-1 den 18:e september 2011, sen dess har ingen lyckats ta tre poäng mot Klopps lagbygge.

25: Borussia Dortmund tangerar Bayern Münchens rekord på 25 segrar från säsongen 1972/73. Nytt klubbrekord.

15: Så många matcher höll laget nollan, Nytt klubbrekord.

Südtribüne i Dortmund var full med flaggor i lördags.

80 521: Publiksnittet på Westfalenstadion. Sammanlagt besökte 1 368 860 människor Dortmunds hemmaborg den här säsongen. Mäktigt.

Hatten av till Jürgen Klopp och hans lagbygge. En värdigare mästare får vi leta väldigt länge efter.

***

På tal om åskådare och publiksnitt

Bundesliga är fortsatt attraktiv. Här spelas fantastiskt fotboll och spänningen är stor. Det märks även på alla fantastiska supportrar som stöttar sina lag. Än en gång har ett nytt publikrekord satts. I snitt besökte 45 116 åskådare varje match. Totalsumman landar den här säsongen på 13 805 496 besökare, förra säsongen var det 13 057 899. En markant och imponerande ökning.

Borussia Dortmund har satt nytt klubb- och ligarekord med snittet på 80 521 (högst i Europa dessutom). Bayern München kan stoltsera med en fullsatt stadion i samtliga 17 hemmamatcher.

Åskådartoppen:

1. Borussia Dortmund, 1 368 860, 80 521
2. Bayern München, 1 173 000, 69 000
3. Schalke 04, 1 040 714, 61 218
4. VfB Stuttgart, 936 524, 55 090
5. Hamburger SV 908 910, 53 465

Placering, klubb, totalt, snitt

Hur ser det ut i botten då?

Klubbar med mindre än 30 000 i snitt:

15. Bayer Leverkusen, 484 397, 28 494
16. TSG Hoffenheim, 476 450, 28 026
17. VfL Wolfsburg, 469 446, 27 614
18. SC Freiburg, 385 500, 22 676

***
Kaoset i Köln

Det är sant som de säger. Köln är den klubb där mål och verklighet ligger längst ifrån varandra. Klubbledningen och fansen drömmer alltid om fornstora dagar, och sätter höga krav på laget. Hoppas mycket, tror på mycket, vill mycket och begär mycket. Verkligheten är dock en annan, men det är det ingen som vill inse eller erkänna. En omstart känns nödvändig. En riktig, äkta omstart. För man tycker ju att Köln borde sluta fundera på att, rent sportsligt, vara en storklubb. Köln har tvingats ner i Zweite Bundesliga fyra gånger tidigare. Helgens 20:e förlust för säsongen (1-4 mot Bayern) innebär att det blir en femte gång. Och vi snackar om åren 1998, 2002, 2004 och 2006. Kanske är det dags att inse sanningen?

Den här säsongen kanske varit ännu mer kaotisk. Champions League-tränaren Ståle Solbakken misslyckades fatalt och fick sparken bara några veckor efter att sportchefen, Volker Finke, sparkats. 75 insläppta mål gör att Köln dessutom kan stoltsera med att ha ligans sämsta försvar. Någon president fanns inte i klubben under en bra tid och Lukas Podolski har nu gjort sitt. Och man åker som sagt ner i Zweite Bundesliga, man lyckades inte ens fixa kvalplatsen. En ordentlig och kostsam missräkning. Nu måste Köln göra sin läxa.

En tårögd Podolski lämnar sitt Köln som förlorare. En trist avslutning. Tröja nummer tio kommer att pensioneras i Köln så länge Poldi fortfarande spelar fotboll.

Tyvärr har även fansen uppträtt dåligt allt för många gånger. Det har kastats sten på bussar, det har varit slagsmål och allmänt kaos. Inte var det bättre i lördags. Rökbomber och knallskott brändes av på hemmaklackens sektion och domaren valde att blåsa av matchen i förtid. En stor polisinsats krävdes för att hålla läget under viss kontroll när en del huliganer försökte storma planen. Spelarna flydde direkt till omklädningsrummen.

Besvikna ”supportrar” ställde till med kaos.

Mario Gomez till Sky efter matchen: ”Redan 30 sekunder innan slutsignalen så sa domaren till oss att vi skulle ta oss till omklädningsrummen direkt när han blåste av. Det är inte fans, det där är idioter som använder sig av fotbollen”.

Väl talat, Gomez.

Nu ska det bli sanslöst spännande att följa Köln nästa säsong. En klubb som verkligen hör hemma i Bundesliga, men nu är det verkligen dags att stå med båda fötterna på jorden. I media pratas det redan om Fürths succétränare Mike Büskens eller arbetslöse Holger Stanislawski som efterträdare till tillfällige lösningen Frank Schaefer.

Kaotiska Köln, alltså.

***

Zweite Bundesliga 2011/2012

Jag ska väl kunna bjuda på andraligans slutplaceringar också:

1. Greuther Fürth, +46, 70p
2. Eintracht Frankfurt, +43, 68p
– – – – –
3. Fortuna Düsseldorf, +29, 62p
– – – – –
4. St. Pauli, +25, 62p
5. SC Paderborn, +9, 61p
6. 1860 München, +16, 57p
7. Union Berlin, -3, 48p
8. Eintracht Braunschweig, +2, 45p
9. Dynamo Dresden, -2, 45p
10. MSV Duisburg, -5, 39p
11. VfL Bochum, -14, 37p
12. FC Ingolstadt, -15, 37p
13. FSV Frankfurt, -16, 35p
14. Energie Cottbus, -19, 35p
15. Erzgebirge Aue, -24, 35p
– – – – –
16. Karlsruher SC, -26, 33p
– – – – –
17. Alemannia Aachen, -17, 31p
18. Hansa Rostock, -29, 27p

Greuther Fürth har gjort en ”Augsburg”. Inte för att klubben härstammar från Bayern, jag tänker snarare på det tålmodiga och långsiktiga arbetet. Nu står man helt välförtjänt, och välmående, som mästare och är klara för spel i Bundesliga. Äntligen får man väl säga. Nu återstår det att se om man får behålla tränaren Mike Büskens.

Eintracht studsar upp direkt, precis som Berlin gjorde förra säsongen. Även Frankfurts försäsong och agerande på transfermarknaden blir intressant att följa. Tränare Armin Veh ville som bekant ha vissa garantier för att stanna.

Fortuna Düsseldorf har gjort en jättesäsong, men likt Gladbach en division högre, så har det gått tyngre och tyngre. Nu fixade man en kvalplats till sist, även om det var på håret.

St. Pauli har inget att skämmas för, men en del onödiga förluster förstörde säsongen. SC Paderborn förtjänar mycket beröm och en stor eloge. Med en minimal budget var man med och spelade om kvalplatsen. Imponerande.

Imponerad blir jag även av Dynamo Dresden som, likt många andra gamla öst-klubbar, alltid måste brottas med ekonomin. En farlig och delikat balansgång. Dresden kvalade sig upp från trean och slutar på en stark och säker mittenplacering. Kul.

Besviken blir jag på Cottbus, Bochum, Duisburg, Karlsruhe, Aachen och Rostock som kan bättre. Som ska kunna bättre. Nu är det riktigt tufft för Aachen och Rostock som tappar livsviktiga intäkter. Rostock ligger allra värst till och snart får vi ett svar på hur framtiden blir.

Karlsruher SC klarade att hålla fast vid kvalplatsen och ställs nu mot SSV Jahn Regensburg.

För övrigt är det SV Sandhausen och VfR Aalen som tar steget upp till Zweite från Dritte Bundesliga. Carl Zeiss Jena har fortsatta problem och tvingas ner till Regionalliga tillsammans med Rot-Weiß Oberhausen och Werder Bremen II.

***

Kval till Bundesliga och 2. Bundesliga

Alltså, kvalmatcherna ser ut som följer:

10.05.2012
Hertha Berlin – Fortuna Düsseldorf

11.05.2012
SV Jahn Regensburg – Karlsruher SC

14.05.2012
Karlsruher SC – SV Jahn Regensburg

15.05.2012
Fortuna Düsseldorf – Hertha Berlin

Så där, det var åtminstone en början. Puh. Vilken säsong.

Och jag tackar er för ert sällskap så här långt! Det har varit roligt hela vägen.

/Wingren

FC Kaiserslautern lyckades ta sin första vinst sedan den tionde omgången mot Hertha Berlin. Matchen slutade 2-1 till gästande Kaiserslautern. En bedrövligt resultat. Att ett av de sämsta lagen någonsin i Bundesliga (den här säsongen alltså) lyckas vinna med 2-1 på Olympiastadion säger egentligen allt om hur rättvis en Hertha-degradering skulle vara. Kan man inte mäkta med att vinna mot ett lag som är avhängt, ofarligt och mer eller mindre värdelöst så har man inget i Bundesliga att göra. Tyvärr. En bitter sanning.

Publiken, Otto Rehhagel och spelarna visste hur viktig en seger skulle vara. Huvudstadslaget har trots allt ett enklare spelprogram kvar än konkurrenten på kvalplats – 1. FC Köln. En vinst hade, med facit i hand då Köln spelade oavgjort, tagit upp Hertha på en kvalplats. Samma poäng som Köln men med en bättre målskillnad.

Det var bara det att spelarna såg oinspirerade och nervösa ut redan från minut ett. Hertha tog visserligen kontroll över matchen och förde spelet, men man hade svårt att skapa målchanser mot ett säkert bortaförsvar. Hertha ville framåt, det måste jag ge dem. Men det var för oinspirerat och omständligt. Hemmalaget höjde successivt tempot, men det innebar bara mer slarv även om Kaiserslauterns backlinje darrade mer.

Sen kom kallduschen. Kaiserslautern utnyttjade Berlin-försvarets kollaps och till allas förvåning kunde Kirch göra 0-1. Nu försvann även det sista självförtroendet hos hemmalaget. I 37:e kontrade bortalaget in 0-2 genom Wooten. Vad hände, Berlin?

Rehhagel kunde dessutom bara vara glad över att bortalaget inte gjorde fler mål innan halvtid.

Andra halvlek såg bättre ut, Berlin försökte mer framåt. Men försvaret såg fortfarande katastrofalt ut. Som ett nedflyttningslags försvar så ofta gör. Niemeyer kunde dock nicka in det där viktiga reduceringsmålet på Eberts hörna i den 60:e minuten. Game on.

Bara någon kvart senare skulle just Niemeyer dra på sig sitt andra gula kort dock. Då var det ridå. Hertha hade redan haft problem med att verkligen dominera matchen och trycka tillbaka Kaiserslautern. Nu såg spelarna uppgivna ut. Thomas Kraft fick göra några kalasräddningar för att hålla ned siffrorna dessutom.

Match slutade med en, trots allt, välförtjänt Kaiserslautern-seger. Det säger dock mer om Hertha än Kaiserslautern.

Grattis Michael Preetz, får vi väl passa på att säga. Sportchefens halvlöjliga dust med Markus Babbel har kostat Hertha Berlin Bundesliga-kontraktet. Jag kan inte tänka mig att Berlin hade legat så här pyrt till om Preetz bara haft lite mer tålamod, och lite mindre ego, och låtit Babbel stanna säsongen ut. Visst finns det fortfarande en chans för Hertha att klara sig kvar – men inte fan om man spelar så här. Och det är trist. Hertha Berlin hör hemma i Bundesliga. Tysk fotboll behöver sitt huvudstadslag.

Säsongen kan verkligen ställas på sin spets när Berlin möter Hoffenheim i den sista matchen för säsongen. Där finner vi, som bekant, Markus Babbel. Det hade slutet cirkeln på något sätt om det är just Babbel som sätter sista spiken i nedflyttningskistan.

Schalke 04 väntar i omgång 33, det är ingen lätt match. Hertha måste höja sig flera nivåer samtidigt som Köln sänker sin nivå igen. 1-1 blev det mot Stuttgart i lördags. Och det är starkt.

Det är knappast någon tillfällighet att just Hertha och Köln återfinns på, och under, kvalstrecket. Det är föreningar som har misskötts i år. Köln har en lång historik av just detta, men den här säsongen har varit värre än vanligt. Och i Berlin har Preetz ställt till det. Klubbarna förtjänar att ligga illa till. Men det är förbannat tråkigt.

Finansiellt kan jag dock komma med glädjande rykten för alla Hertha-fans där ute. I jakten på en ny sponsor tycks lyckan le mot Berlin. Enligt uppgifter är det mer eller mindre klart att Etihad Airways blir ny sponsor, skriver Kicker. Ett avtal som skulle gälla även om Berlin trillar ur finrummet.

Men ärligt talat – vad hände Hertha?

***

Stort grattis säger vi i stället till SC Freiburg som nu har gjort det omöjliga möjligt. Sorg fick sparken när han låg sist med sitt Freiburg, Christian Streich tog över och har förvandlat detta splittrade lag till en enhet. Ett kollektiv, som utan Demba Cissé, har rest sig och dessutom bjudit publiken på sevärd fotboll. Efter 0-0 mot Hannover i söndags står det klart att Freiburg får spela i Bundesliga även nästa säsong. En otrolig bedrift måste jag säga.

Den hårde och tuffe Streichs tårar och omfamningar efter slutsignalen var vackert att se. Och det här var helt välförtjänt.

***

Ingen har väl missat att Borussia Dortmund blev tyska mästare i lördags antar jag. Det har varit vild fest i Dortmund hela helgen och jag lyfter på min hatt. En eloge vill jag även tillskriva Mönchengladbach och Lucien Favre som uppträdde som riktigt goda förlorare efter matchen. Härligt.

26 matcher utan förlust tillskriver vi Dortmund nu. Och dessutom en chans på klubbens första dubbel samt det eviga poängrekordet i Bundesliga. Jürgen Klopp alltså, vilken kille.

För övrigt kan vi även konstatera att Borussia Dortmund har ett högre publiksnitt än Barcelona, Manchester United eller Real Madrid. Ja, helt enkelt högst i Europa. Hade Westfalenstadion bara varit större så hade snittet varit bra mycket högre. Ett fint kvitto på tysk fotbolls dragningskraft.

***

Bundesliga omgång 32:

FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg 0-0
Thomas Tuchel firade 100 matcher som Bundesliga-tränare och Wolfsburg kom på besök. Magath och hans lag har Europa-ambitioner, men visade med all tydlighet varför det inte lyckades den här säsongen. På bortaplan har man varit svaga och Mainz var i fredags det bättre laget. Szalai och Zidan borde givetvis ha gjort något mål, men Wolfsburg var inte bättre när de väl lyckades spela till sig några hyggliga lägen. Tuchel fick kvällen till ära fira att Mainz är helt klart för spel i Bundesliga även nästa säsong. Rasmus Jönsson fick 45 minuter utan att lyckas imponera.

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen 0-1
Plötsligt ligger Leverkusen bara två poäng bakom Stuttgart på plats fem i tabellen. Hyypiä fick fira en härlig och viktig vinst mot Europa-konkurrenten Hoffenheim. Schürrle gjorde matchens enda mål, och kanske är han på väg att hitta den efterlängtade formen igen. Det var dock en jämn tillställning som mycket väl kunde ha slutat avgjort. Men Bernd Leno räddade Salihovics straff och säkrade de tre poängen.

Werder Bremen – Bayern München 1-2
Jupp Heynckes vilade hela backlinjen samt Robben, Ribéry och Gomez. Werder Bremen jagar en Europa League-plats och behövde verkligen ta poäng mot ett Bayern som mest tänkte på Madrid. En jämn första halvlek bjöd bland annat på ett stenhårt ribbskott från Petersen. I andra halvlek höjde Bremen trycket en aning och i mitten av halvleken kunde Naldo göra det förlösande 1-0-målet. På topp var Rosenberg väldigt pigg och högst delaktig i att Bremen fortsatte att hota rekordmästarna. Svensken borde dock ha gjort ett mål också. I stället hjälpte Naldo Bayern med ett självmål, och i matchens slutminut gjorde inbytte Ribéry 1-2. Tungt poängtapp för ett tappert, men slarvigt, Bremen. Bayern visade varför de alltid är ett topplag.

FC Nürnberg – Hamburger SV 1-1
En riktig traditionsduell mellan två klubbar som har en så rik historia. Nu handlade det mer om överlevnad, även om Nürnberg faktiskt var klart för spel i Bundesliga redan innan matchen. HSV gjorde 1-0 genom Son, som alltså gjorde mål för andra matchen i rad. Tänk om han kan blomma ut till det som alla hoppas på? Stuttgart-lånet, förlåt, succélånet, Didavi kvitterade dock matchen. Poängen innebär att Hamburg inte kan åka ur direkt längre, och man har hela fem poäng ner till kvalplatsen. Det ska vara fixat nu.

Hertha Berlin – FC Kaiserslautern 1-2
Ja, vad ska man säga? Se ovan skrivna text om matchen. Sammanfattningsvis kan man säga att Berlin såg oinspirerat ut, hade en skadedrabbad backlinje och låg under med 0-2 i halvtid. Niemeyer gjorde 1-2 och gav hopp åt en besviken publik, men drog sedan på sig sitt andra gula kort. En miserabel insats i ett så här kritiskt skede av säsongen. Kaiserslautern kunde fira sin första seger på 21 matcher, men är redan klart för spel i Bundesliga två.

FC Köln – VfB Stuttgart 1-1
Frank Schaefers andra match som tränare för krislaget Köln var betydligt mycket bättre. Det såg stabilare och säkrare ut och framför allt kunde man även skapa ett offensivt hot. Peszko gjorde också det viktiga 1-0-målet för hemmalaget, men som så många gånger förr höll inte Köln hela vägen. Cacau drog till med en stolpe-stolpe-in och kvitterade matchen. Men det var framför allt en viktig poäng för Köln, men även positivt att laget inte föll ihop som vi har vant oss vid. Visserligen tvingades Rensing göra en kalasräddning mot slutet, men 1-1 höll matchen ut. Köln kan tacka Berlin och har nu fortsatt hopp om att åtminstone klara kvalplatsen. Stuttgart är obesegrat i tio matcher och andas europeisk luft.

Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach 2-0
Precis som förra året säkrade Dortmund mästerskapet med en 2-0-vinst i den 32:a omgången. Den här gången stod Gladbach för motståndet i stället för Nürnberg. Marco Reus, framför allt, försökte hela tiden bryta igenom med sina farliga djupledslöpningar. Någon gång blev han felaktigt avvinkad för offside, och någon gång räddade Schmelzer när Weidenfeller var överspelad. Men bortsett från det var Dortmund det klart bättre laget, stundtals var det snudd på utklassning. Perisic nickade in 1-0 i första halvlek, Lewandowski serverade Kagawa en perfekt boll som den kvicke japanen tog med sig förbi ter Stegen i mål. 2-0 och sedan var ledningen aldrig hotad. Stor fest. En välförtjänt titel.

FC Auhsburg – Schalke 04 1-1
Augsburg satsade verkligen allt på ett kort och de visade varför de förtjänar att stanna kvar i Bundesliga. Precis som Freiburg så har även Augsburg förbättrat sig betydligt och i söndags spelade man ut Schalke inför sin hemmapublik. 1-0-ledningen kom tidigt men sedan syntes det också varför Augsburg är ett bottenlag. Man lyckades inte döda matchen med fler mål, i stället var Schalke lika kyliga som vanligt framför mål och Huntelaar kunde kvittera. Augsburg fortsatte att dominera matchbilden, men Schalke stack upp i farliga anfall emellanåt. Augsburg klarade inte kontraktet men det såg lovande ut. Kampen mellan Schalke och Gladbach fortsätter.

Hannover 96 – SC Freiburg 0-0
13 poäng hade Freiburg samlat på sig under hösten. Christian Streich kom och plötsligt leker livet i Freiburg igen. Laget står nu på 37 poäng och är ett av ligans formstarkaste, 0-0-matchen mot Hannover innebär även att Freiburg spelar i Bundesliga nästa säsong. Grattis. Hannover var det laget som försökte mest, men Freiburgs försvar var väldigt stabilt. Men även bortalaget hotade gång efter annan. 0-0 känns helt enkelt väldigt rättvist efter en välspelad match. Hannover har tre poäng poäng ner till Werder Bremen på åttonde plats.

En målsnål omgång med många kryss är över. Nu kvarstår endast två omgångar och det finns mycket att spela för. Vilka lag behåller nerverna?

/Wingren

Först och främst säger vi grattis till Borussia Dortmund som nu har säkrat sin åttonde mästerskapstitel, och den andra i rad. 2-0-segern mot Borussia Mönchengladbach innebar att publiken fick fira sina hjältar redan nu. Den 32:a omgången – precis som förra året. Då vann man med 2-0 hemma mot FC Nürnberg. Nu blev det alltså 2-0 igen, men mot ett bättre motstånd. Sett över 90 minuter var det dock snudd på utklassning. Starkt, välförtjänt och välbehövligt. Jag lyfter på min hatt (inte för att jag egentligen har någon på mig).

Jürgen Klopps gul-svarta killar säkrade i dag Bundesliga-titeln på Westfalenstadion. Men det var någon som saknades när glädjescenerna utspelade sig.
Alois Scheffler, 97 år, bor i stadsdelen Wambel i Dortmund tillsammans med sin fru Mia Scheffler. Alois har hunnit bli 97 år gammal men han och frugan bor fortfarande ensamma, tillsammans. De har varit gifta i 70 år. En lång tid.

Men det finns en kärlek i Alois liv som har hållit längre. En kärlek till Borussia Dortmund. Allois flyttade till Dortmund 1925, tillsammans med sina föräldrar. Han växte upp i en lägenhet i närheten av Borsigplatz – där Ballspielverein Borussia Dortmund hade grundats i december 1909.

När Allois var 13 år gammal blev han medlem i klubben. Och han har varit medlem sedan dess – i 84 år. Ingen annan har varit medlem i klubben lika länge som Alois. Och han älskar fortfarande föreningen. Han är väldigt stolt över den guldring som han fick av BVB efter 75 års medlemskap.

”Förutom mig har ingen en sådan här ring”, säger Allois.

Hans fru, Mia, har aldrig sett en match på Westfalenstadion tillsammans med Alois. Inte heller på den gamla arenan, Rote Erde.

”Min man har gått på fotboll varenda helg. Och jag har haft en ledig eftermiddag. Kanske gifte han sig med fel kvinna”, säger Mia. Hon och Alois bryter ut i skratt.

Alois spelade själv för Borussia Dortmund, på den tiden fanns inte ens Rote Erde. Då hette fotbollsplatsen Weißen Wiese. Han lyckades ta sig upp till A-juniorlaget, men mer än så blev det aldrig av Schefflers fotbollskarriär. Kärleken till Dortmund bestod dock. Den består, till och med.

Alois Scheffler minns inte bara hjältarna som vann Cupvinnarcupen 1966 (Siggi Held och Lothar Emmerich bland annat), utan även Borussia Dortmunds förste landslagsspelare August Lenz. Det var 1935 – och Allois var på plats. August Lenz har en gata uppkallad efter sig i Dortmund. Det har inte Alois Scheffler, men han klagar inte för det.

Hans största problem nuförtiden är hälsan. Scheffler har problem med sina knä efter två operationer och får ont när han sitter på läktaren. Westfalenstadion tar in liter mer än 80 000 åskådare och givetvis är det lite trångt.

Klubbens ordförande Hans-Joachim Watzke har dock utlovat ett bekvämare arrangemang för Alois till nästa säsong. För mig är det här fotboll. Trots att produkten har blivit kommersiell, global och oerhört målinriktad, ja, nästan cynisk, så finns ändå kärleken kvar. Kärleken till klubben, klubbens kärlek till supportrarna och värnande om tradition. Det är inte så här över allt förstås, men det här är en solskensberättelse som åtminstone får mig att må bra, som får mig att le och som får mig att känna hopp. Att fotbollen som vi älskar och tycker om inte behöver dö ut. Det finns fortfarande ett hjärta. Även i en klubb som har blivit tyska mästare två år i rad och exponeras allt mer världen över.

Alois Scheffler kunde dock inte vara med i kväll när hans Borussia Dortmund säkrade ligatiteln mot Borussia Mönchengladbach.

”Numera går jag bara på de matcherna som börjar 15:30. Allt annat är för sent för mig”, säger han.

Matchen hemma mot Freiburg om två veckor börjar lyckligtvis på den klassiska tiden 15:30. Då kommer Alois Scheffler att vara på plats. 97 år gammal kommer han att få se sin älskade klubb fira sitt åttonde tyska mästerskap. Alois Scheffler har varit med hela vägen.

***

Publiken firar sina hjältar på Westfalenstadion. Bilden från 2011.

Om vi ska tala om Borussia Dortmunds prestation i stället då. Här och nu. Det åttonde mästerskapet är säkrat. På ett oerhört välförtjänt sätt. Likaså är det klubbens femte Bundesliga-titel, en titel som innebär att Dortmund får ha två stjärnor på bröstet nästa säsong. En titel som innebär att klubben nu har vunnit fler tyska mästerskap än sina värsta rivaler – Schalke 04 – gissa om det är grädde på moset.

Bayern München spelar en strålande säsong. I Bundesliga, Champions League och DFB-Pokal. Borussia Dortmund vinner alltså ligan eftersom att de har varit bättre än Bayern i år. Inte för att, som det brukar vara, att Bayern har haft en dålig säsong. Det är oerhört nyttigt för tysk fotboll.

Det är även en glädjande signal till hela Fotbollseuropa: pengar är inte allt. Borussia Dortmund har en tredjedel av Bayerns personalkostnad, ändå vinner man två säsonger i rad. Det här är inte menat att håna eller kritisera Bayern, men det är ett glädjande tecken. Jag beundrar som sagt Bayern och anser att det är kanske världens mest välskötta klubb – en riktig förebild. Men pengar är inte allt. Det går att nå framgång på annat sätt. Jag gillar det.

Som sagt har Bayern München gjort en väldigt bra säsong. Borussia Dortmund har gjort det bättre. Jürgen Klopp har lyckats kompensera för skadade spelare, det har inte riktigt Bayern lyckats med. Mario Götze, Sven Bender, Lucas Barrios och Neven Subotic har vid olika tillfällen saknats under längre perioder. Det har knappt märkts. När Bastian Schweinsteiger skadades rasade tidigare så överlägsna Bayern ihop.

Laget springer nästan alltid mer än sina motståndare. Laget går in i flest närkamper per match, men är samtidigt det laget, efter Borussia Mönchengladbach, som har dragit på sig minst frisparkar.

Borussia Dortmund har vunnit båda matcherna mot topplagen Bayern München och Schalke 04. Mot fjärdeplacerade Borussia Mönchengladbach har man tagit fyra av sex poäng. Det är en värdig mästare vi ser.

Men det är också en mästare som borde ha gjort fler mål den här säsongen. Det är en mästare som måste lyckas bättre i Europa nästa säsong om man vill bli tagna på allvar. Det är en mästare som har en hel del att jobba på helt enkelt.

Förra året var Dortmund en stad i undantagstillstånd, och kommer nu bli så igen. Omkring 600 000 uppges ha varit i stan och firat laget. Här ser vi festen vid Westfalenhallen 2011

Dock är det också ett mästarlag som var nära konkurs för sju år sedan. Det är ett mästarlag med många unga och spännande spelare. Det är ett mästarlag som bärs fram av en euforisk publik. Och det är ett mästerligt arbete som har genomförts här signerat Hans-Joachim Watzke, Michael Zorc och Jürgen Klopp.

Och just det ja, nämnde jag att Borussia Dortmund inte har förlorat på 26 matcher? Ett Bundesliga-rekord.

Än en gång lyfter jag på min påhittade hatt. Tack, Borussia Dortmund.

Givetvis kommer det ett mer analyserande inlägg när vi summerar allt härligt som har hänt i Bundesliga den här säsongen.

/Wingren