ALICANTE. I går såg jag ett Atlético som fick ta fram allt som fanns i verktygslådan för att avvärja Elche – och till slut gick det också vägen. Men det var inte utan att Diego Simeone själv tog tag i taktpinnen. Med 20 minuter kvar visade han spelarna ett tecken – tecknet för en hörnvariant. José Sosa slog den, João Miranda nickade. 1-0 Atlético.

Det blev precis en sån där knapp 2-0-seger som bevisar Atléticos styrka. De spelade inte bra, såg slitna ut och brände straff i början på andra halvlek. Men de behöll det viktigaste: tron på en seger. Det här är inget lag som ger upp – det ser om inte annat ”El Cholo” till.

Nu har poängdifferensen till Real Madrid och Barcelona ökat precis som pressen på konkurrenterna.

Atlético skiner just nu och känner verkligen att de kan ro hem det här. Ett annat lag, i en annan division och en annan del av landet, som inte riktigt har lika många solstrålar på sig är Hércules CF. Ni vet, klubben som de senaste åren framför allt är ihopkommen som ”Barça-dödaren” efter 2-0-skrällen på Camp Nou säsongen 2010/11.

Men det var ungefär där framgången slutade för Hércules den säsongen, och precis som 1996/97 blev sejouren i La Liga ettårig. Man satsade stort och lockade till sig namn som David Trezeguet och Nelson Valdez till en redan rutinerad och ganska namnkunnig trupp, allt i hopp om att etablera sig i högsta divisionen. Det slutade med ett magplask såväl sportsligt som ekonomiskt.

Nu, tre år senare, sitter klubben i klistret och har en del skulder att betala av och riskerar i allra högsta grad att ramla ur Segundan. Men det har varit värre. Skulderna har betats av bit för bit och läget är nu betydligt mer stabilt än för ett par år sedan. Det som däremot gör att klubben befinner sig i en ytterst prekär och tuff situation är tabellplaceringen i Segundan. Just nu ligger man risigt till och är i allra högsta grad indragna i den jämna bottenstriden. Det varit en katastrof för Hércules – ur samtliga aspekter – om de rasade ytterligare ett hack i seriesystemet.

Journalisten Santiago Gras från La Verdad, som bevakar Hércules väldigt nära inpå, ger sin syn på saken:

– Så länge inte Hércules faller ur Segundan ser jag ingen anledning att vara orolig. Situationen är inte bra, men inte sämre än för många andra klubbar i Spanien. Det går hela tiden framåt och kan de bara hålla en bra nivå sportsligt kommer allt lösa sig.

Vad skulle det betyda för staden om Hércules åkte ur Segundan?

– Hércules är den viktigaste klubben i Alicante och skulle det värsta scenariot inträffa hade det inneburit stort drama för hela staden. Alicante är en turistort och ett lag i högstadivisionen skulle främja La Liga väldigt mycket. Det vore en katastrof om Hércules föll ännu längre ifrån spel i högstadivisionen. Då hade det blivit kris.

I en historiskt jämn Segunda División – där alla lag slår alla och där tabellen kan kastas om helt på en omgång – ligger Hércules på 17:e plats. Risken att ramla ur och få bygga nytt i Segunda B är alarmerande för både staden och klubben, som hade en målsättning att ligga betydligt högre upp.

– Vi vet vad som krävs och vi vet att vi har kapaciteten, men vi måste också höja oss och visa det på planen. Det kommer vi göra, säger veterantränaren Quique Hernández enligt La Verdad.

Medan ni fortsätter att följa de europeiska toppligorna i eftermiddag knallar jag iväg till Estadio José Rico Pérez i eftermiddag och följer spelare som Javier Portillo, Héctor Font, Javi Hervás spela ödesmatch mot Córdoba.

Ni vet att det blåser orkanvindar i Real Betis. I går kväll blev situationen ohållbar för president Miguel Guillén, och han var tvungen att ge Juan Carlos Garrido foten efter bara 48 dagar som tränare i klubben. Som ersättare har man nu tagit in en gammal hjälte från 80-talet i form av Gabriel Calderón. En tränare som tidigare skördat fina framgångar i mellanöstern, men nu får en ny utmaning, och lär kastas in i hetluften direkt.

Även spelare som för tillfället inte representerar Betis, men likväl ägs av klubben, har det stormigt just nu. Vincenzo Rennella, på lån i Segunda-klubben Lugo, var minst sagt i händelsernas centrum mot Numancia i helgen.

I andra halvlek räddade han en boll på mållinjen (2:12 in i klippet), något som huvuddomaren uppfattade som handboll. Figueroa Vázquez tvekade inte en sekund utan drog upp det rödfärgade kortet ur fickan och visade ut Rennella. Det var i alla fall tanken – tills han blev övertalad att låta honom stanna kvar på planen.

Lugo-spelarna bildade en ring runt Vázquez och hävdade att Rennella räddade bollen med huvudet, och inte med handen (något som också var fallet, även om hans reaktion med högerarmen väcker misstankar). Domaren var till en början bestämd, men beslutade sig ändå för att överlägga med sina linjemän, och efter en stund tog han tillbaka sitt domslut och lät Lugo-anfallaren spela vidare.

Numancia, som tryckte på för ett ledningsmål, var förstås av en annan åsikt och tyckte Rennella skulle visats ut. Än värre blev det då för Soria-klubben när Lugo i den 90:e minuten avgjorde med matchens enda mål. Vem som gjorde målet? Jodå, Vincenzo Rennella.

Att matchen dessutom avbröts några minuter i andra halvlek på grund av elektriskt fel förstärker bara att det var helgens i särklass stökigaste match i Spanien.

När jag senast skrev några rader om vad som sker i divisionen under den jag i första hand följer och skriver om på den här bloggen, var det Mirandés som låg i topp. Nu, ett gäng omgångar senare, ligger samma klubb på 14:e plats och det är omvärlda världar. Man kan säga att det svänger lite mer i Segundan än i La Liga.

I topp har Recreativo de Huelva – som är den äldsta spanska fotbollsklubben – seglat upp som en rejäl utmanare att kriga om en uppflyttningsplats. Just nu räcker det visserligen med ett par förluster och att konkurrenterna får resultaten med sig för att Recreativo ska falla som en sten i den väldigt jämna tabellen, men efter många miserabla och svajiga år är det först nu som Huelva-klubben samlat mod för att våga spela den fotboll man vill.

Konkurrensen är och kommer förbli väldigt tuff i Segundan den här säsongen. Ifjol sprang Elche i väg väldigt tidigt. Den här säsongen kommer det inte gå till på samma sätt. Det är väldigt många som kommer göra upp om såväl direktplatserna som kvalplatserna, och det kommer bli ett rävspel och tuffa matcher ända in i kaklet.

Deportivo La Coruña inledde säsongen underhaltigt, men har nu studsat tillbaka på allvar och är tabelltvåa. Mer spännande är det att den galiciska lilla klubben Lugo ligger trea, bara två poäng bakom Recreativo.

Det handlar alltså om 60 år gammal klubb, vars största framgång är elfteplatsen i Segundan förra säsongen. Man håller till på arenan Anxo Carro med knappt 5 000 åskådarplatser och har under flera år lagt grunden till det lag som idag ser ljuset. Deras hittills kanske bäste spelare ägs dock inte av klubben. Den 25-årige anfallaren Vicenzo Rannella är nämligen utlånad från Real Betis. Man är nu inne på sin andra raka säsong i andra divisionen, där man tidigare bara gjort två hela säsonger. Om skeppet som klubben har byggt upp kommer hålla över en hel säsong återstår att se – oavsett vilket skapar man historia.

Så här ser tabelläget ut i toppen- respektive bottenskiktet (14 omgångar spelade).

1. Recreativo de Huelva (+8) 27 p.
2. Deportivo La Coruña (+7) 26 p.
3. Lugo (+7) 25 p.
4. Córdoba (+5) 23 p.
5. Las Palmas (+4) 23 p.
6. Eibar (+5) 22 p.
—
19. Alavés (0) 15 p.
20. Sabadell (-3) 15 p.
21. Hércules (-11) 12 p.
22. Real Madrid Castilla (-16) 7 p.

Det går som synes fortsatt oerhört tungt för Real Madrid Castilla. På söndagen förlorade man med hela 6-0 borta mot Eibar och ett starkt tips är att det kommer spenderas stora pengar under januarifönstret på spelare, och/eller att tränaren Antonio Toril ryker om det inte blir en snabb förbättring.

—

I veckan kommer det dyka upp en en genomgång indelat i olika delar om La Liga-säsongen så här långt, när vi är ungefär en tredjedel in i allvaret.

I brist på La Liga-fotboll kan man alltid vända blickarna till divisionen under, som inte tar hänsyn till landslagssamlingar trots att det finns ett gäng spelare i olika lag som är landslagsmän.

Fyra omgångar har nu spelats i Segundan och utan att dra för stora växlar har det ändå hunnit hända väldigt mycket anmärkningsvärt. Det som höjer ögonbrynen mest är den urusla inledningen för fjolårets La Liga-klubbar. Deportivo La Coruña kommer ändå undan med godkänt då man har sex poäng. Värre är det för Mallorca och Zaragoza. De sistnämnda ligger på 20:e plats och har på sina fyra inledande matcher bara mäktat med att skrapa ihop två poäng i form av två oavgjorda matcher. Det största problemet ligger i anfallsspelet och ett ynka mål hittills bådar inte gott.

För Mallorca är det stora problemet försvarsspelet. Trots att såväl Dudu Aouate är kvar mellan stolparna och försvarslinjen i princip är densamma som ifjol har man inte alls hållit måttet än så länge. Hela 12 (!) insläppta mål på fyra matcher och bara en seger. Något som däremot varit positivt för Mallorca är anfallaren Gerard Moreno, som är på lån ifrån Villarreal. 21-åringen gjorde tre mål på 12 framträdanden i Villarreal förra säsongen, och är nu, på bara fyra matcher där tre varit som inhoppare, uppe på lika många fullträffar. Gerard kommer bli en av många spelare att följa med ett extra öga i Segundan i år och förmodligen en som tar steget tillbaka till de gula ubåtarna för att utmana om en plats nästa säsong.

Men det finns ju också lag som överraskat positivt så här långt. Leder tabellen gör Mirandés på tio inspelade poäng. Ni vet, klubben som gjorde stor succé i Copa del Rey för ett par säsonger sedan och nådde semifinal efter att ha slagit ut bland annat Villarreal, Racing & Espanyol på vägen. En som inlett väldigt bra och är värd att lägga på minnet är Iñigo Ruiz de Galarreta, en 20-årig spelskicklig innermittfältare som är utlånad från Athletic den här säsongen.

Ett annat lag som inlett starkt och fortsatt är obesegrade är Sporting Gijón, som satsat inför säsongen och tveklöst har siktet inställt på att ta sig tillbaka till La Liga. Även Alcorcón med tre segrar är med uppe i toppen.

Så här ser det ut i toppen respektive botten efter fyra spelade omgångar:

1. Mirandés (+4) 10 p.
2. Alcorcón (+4) 9 p.
3. Sporting Gijón (+4) 8 p.
4. Real Murcia (+2) 7 p.
5. Girona (+2) 7 p.
6. Lugo (+2) 7 p.
—
19. Mallorca (-8) 3 p.
20. Real Zaragoza (-2) 2 p.
21. Tenerife (-3) 2 p.
22. Real Madrid Castilla (-4) 0 p.

Som tabelläget visar går det allra tyngst för Real Madrid Castilla, som blivit av med många spelare inför säsongen. Jesé Rodríguez, Álvaro Morata & Nacho Fernández har alla blivit uppflyttade permanent till klubbens A-lag och kan därmed inte längre användas för spel i Castilla. Högerspringaren Juanfran är en annan som lämnat och nu prövar vingarna i Real Betis. I ett väldigt ungt Castilla är de fyra äldsta spelarna födda 1989 – något som skulle betraktas som relativt ungt i de flesta andra lag. Kanske hade lite rutin varit välbehövlig i truppen? Det kan vara svårt att vända den här trenden med ett nytt och så pass orutinerat lag – även om det finns gott om potential.

Både Valencia och Real Sociedad hade inför helgens matcher varsin svår bortamatch att vänta. Och tufft, jämnt och emellanåt även grinigt blev det, men de Champions League-jagande lagen visade upp en mentalitet vilket också personifierar varför de ligger där de gör i tabellen, och varför Getafe och Sevilla, som var respektive motståndare, inte ligger högre upp.

Valencia vann med uddamålet 1-0 mot Getafe, medan Sociedad tog en riktig skalp via 2-1 mot Sevilla på svårspelade Ramón Sánchez Pizjuán.

Det återstår nu bara två omgångar för Los Ché och La Real. Valencia möter Granada hemma i nästa omgång – ett Granada som i lördags slog Osasuna med klara 3-0 och i det närmaste har fixat nytt kontrakt. Det bör med andra ord bli tre poäng för Valencia i den matchen. I den avslutande omgången ställs man, liksom La Real gjorde igår, mot Sevilla på bortagräs.

För Real Sociedad stundar Real Madrid på Anoeta nästa helg. En match som på förhand naturligtvis är svår, men samtidigt har Madrid absolut ingenting att spela för, och José Mourinho lär troligtvis lufta en del reserver. Som avslutning väntar sedan Deportivo La Coruña på Riazor, ett lag som kommer köpa för sin överlevnad till den absolut sista sekunden.

Summa summarum: Både Valencia och Real Sociedad har tuffa matcher kvar och med största sannolikhet kommer ingenting vara avgjort förrän sista sekunden av de sista matcherna. La Real har dock fortfarande saken i egna händer, vilket både kan vara positivt och negativt, då man har bättre inbördes statistik mot Valencia. Los Ché, som ligger på exakt samma poängantal, måste alltså förbi för att nå den där sista Champions League-platsen.

—

I en annan del runt Valencia är det många som kunnat andas ut i helgen. Elche är nämligen klara för uppflyttning från Segundan efter att överglänst sina motståndare hela säsongen. Man förlorade visserligen dagens match borta mot Almería, men det spelar alltså ingen roll.

Elche är långt ifrån Segundans mest målglada lag, och har tagit många viktiga segrar där man vunnit med uddamålet. Däremot har en stark defensiv lagt grunden till den här lagmaskinen som tränaren Fran Escribá fått ihop på ett briljant sätt. Efter 38 omgångar har laget bara släppt in 23 mål, vilket dessutom gör målvakten Manu Herrera totalt överlägsen sina konkurrenter på samma position.

Namnkunnigast i laget är annars anfallaren Ferran Corominas. Coro, som han också kallas, har representerat Espanyol större delen av sin karriär, vilket gör att han har ett gäng säsonger i La Liga i bagaget. 30-åringen är Elches bästa målskytt den här säsongen på 13 mål. Ytterligare namn att lägga på minnet är yttern Jordi Xumetra (som rapporteras vara klar för Levante till nästa säsong), vänsterbacken Edu Albácar, som stått för hela nio mål, varav de flesta på straff, samt den offensive mittfältaren David Gil, som varit utlånad från Valencia under säsongen.

Förhoppningsvis köps inte Elche sönder och samman under sommaren, utan kan få behålla sin stomme i laget. Lyckas man med det kommer man bli en svår nöt att knäcka för många lag nästa säsong.

När man är sängliggande med 40-graders feber spelar det inte särskilt stor roll vad man har för tankar eller idéer – de går helt enkelt inte att genomföra.

Nåväl, nu ska jag inte klaga mer för nu har febern lagt sig och det är på sin plats att ruska liv i bloggen igen.

Nu när det är landslagsuppehåll tänkte jag, som vanligt, göra en koll för att se hur det går i divisionen under. Jag tänkte framför allt fokusera på Segundans mest stjärnspäckade lag och de som var stora favoriter att ta klivet upp till La Liga inför säsongen – Villarreal. Därför har jag tagit ett snack med CMore Norges La Liga-expert Petter Veland, som även har ”de gula ubåtarna” närmast hjärtat.

Villarreal ligger just nu femma i Segundan, fyra poäng bakom tvåan Alcorcón och hela 14 bakom tabellettan Elche. Vad säger du om Villarreals säsong så här långt?

– Veldig ustabil. Jeg synes inngangen til sesongen var ganske naiv i form av at uttalelser fra spillere og trenere lett kunnet tolkes som at de trodde Segunda-oppholdet ville bli kortvarig uten at de behøvde å jobbe spesielt hardt for det. Selvtilliten var litt for høy til å være et nynedrykket lag, og de fleste spillerne som ble hentet i løpet av sommeren så ut til å ta litt for lett på oppgaven. Gjennom hele sesongen har Villarreal slitt med å avgjøre jevne kamper til sin fordel, og de har aldri kommet inn i en ”godrekke” – inntil nå med Marcelino som trener.

Tycker du man har sett det man kunde förvänta sig av de gula ubåtarna den här säsongen?

– Nei, jeg forventet langt bedre resultater. I en periode gikk man med kun tre seire på 15 kamper, og det er langt, langt under nivået jeg forventer Villarreal skal ligge på i Segunda División – forholdsvis god motstand til tross. At nivået er bra også på nivå to av spansk fotball er ingen overraskelse, men det virket som sagt som at flere av spillerne trodde dette skulle bli en enkel affære. De aller, aller fleste av spillerne var regnet som rutinerte og gode spillere på nivået over, så sett under ett har ikke sesongen vært spesielt bra – selv om det for øyeblikket, heldigvis, går bra.

Vilken enskild spelare anser du stuckit ut mest från mängden på ett positivt sätt i Villarreal sedan nedflyttningen?

– Sesongen under ett, og kun én spiller. Vanskelig. Men jeg må si Mateo Musacchio. Det er kun serieleder Elche som har sluppet inn færre mål denne sesongen, og det skal den argentinske stopperen (mittbacken) har sin del av æren for. Når han spilte i La Liga synes jeg han tidvis ble avkledd på posisjonering og spilleforståelse, men de to aspektene ved spillet har han klart å utvikle denne sesongen. Kombinert med bra fysikk, fart og duellstyrker blir det til slutt et bra totalprodukt når han i tillegg makter å kjenne sine svakheter – og dermed gjøre ting enkelt med ball. Musaccio har spilt 28 av 30 kamper denne sesongen, og jeg tror ikke det er tilfeldig at de to kampene ble tapt med 0-2 og 0-5 mot henholdsvis Sporting Gijón og Real Madrid Castilla. Det skal dog sies at tre av januarforsterkningene har slått bra til, og skal ha sin del av æren for den gode formen, og det er Jonathan Pereira, Jérémy Perbet og Francisco Javier Farinós.

Segundans ende svensk, Olof Mellberg, håller till i Villarreal. Hur har han skött sig?

–Varierende. Det er tydelig at Mellberg er inne i ett av sine siste år som fotballspiller. Han henter seg inn på mye grunnet svært god spilleforståelse og mye rutine, men selv i Segunda División går det av og til litt for fort for 35-åringen. Det har blitt både utvisning og selvmål på Mellberg denne sesongen, men samtidig er jeg også svært takknemlig for målet han scoret borte mot Almería – uten den utligningen kunne forspranget blitt for stort til å kunne hentes inn igjen.

Slutligen, vilka vinner Segundan och hur går det för Villarreal?

– Elches utgangspunkt er såpass bra at de kan tillate seg mange tap mot slutten av sesongen, men likevel vinne serien. Kampen om 2. plassen tror jeg står mellom Alcorcón, Villarreal og Almería. Førstnevnte har vært med i kampen også de to siste sesongene, men sviktet. Almería tror jeg derfor blir den hardeste konkurrenten siden de har to poengs forsprang, men jeg har et håp om at den gode formen til Villarreal vedvarer siden har ganske så overkommelig motstand i Recreativo Huelva, Mirandés, Numancia, Real Murcia, Racing Santander og Lugo den neste drøye måneden. Jeg tror ikke Girona eller Las Palmas henger med helt inn, og at alt avgjøres med Villarreal – Almería i siste serierunde.

—

Som det framgår i Petters svar leder alltså Elche överlägset serien – precis som man gjort sedan den första spelomgången. Man har tio poäng till godo mot tvåan Alcorcón på 54 poäng, som i sin tur ligger två pinnar före Almería, tre före Girona och fyra före Villarreal. Mest imponerande mest Elches säsong så här långt är att man bara släppt in ynka 18 mål på 30 matcher. Målvakten Manu Herrera leder därför inte helt oväntat Zamora-rakningen som den keeper med överlägset bäst snitt vad gäller minst insläppta mål.

I bottenskiktet är det Xerez som går allra tyngst, och ligger klart sist. Även La Liga-färskingarna Racing Santander och Hércules ligger placerade under nedflyttningsstrecket. Men bara 30 omgångar är spelade, och hela 12 återstår. Mycket kan hända – på alla fronter.

30 omgångar i Segundan är spelade, men hela 12 återstår. Mycket kan hända – på alla fronter. 

Senast jag gick igenom Segunda-kollen hade det spelats nio omgångar. Vid det tidpunkten hade Elche redan vunnit mark som tabelletta, medan Almería låg tvåa. I den absoluta tabelltoppen ser det likadant ut nu, där Elche ligger fyra poäng för Almería efter 15 spelade omgångar.

Elche är också det lag som släppt in överlägset minst mål under säsongsinledningen – bara åtta stycken – något som alltid går hand i hand med framgång. Almería har å sin sida släppt in nästan det dubbla (15), men har gjort lite fler framåt.

Ett annat lag som fortsatt imponera är den katalanska klubben Girona (en stad som man annars mest förknippar med en plats där man flyglandar). Den här säsongen har de, efter några sämre år, verkligen visat att de kan spela fotboll. Tränaren Joan Francesc Ferrer, ofta kallad ”Rubi”, har fått ordning på grejerna i klubben. Man är ett starkt kollektiv som spelar riktigt underhållande fotboll – något som de 28 gjorda målen vittnar om. En styrka gällande målskyttet är att man inte bara en eller ett par stycken som står för målproduktionen – utan flera stycken som kan kliva fram och hitta nätet.

—

Vid senaste Segunda-kollen låg Villarreal trea. Nu har man, efter en trasslig månad, sjunkit till femteplats. Under november månad har ”den gula ubåten” spelat fyra matcher, och man har varit spelmässigt det bättre laget i samtliga – men bara vunnit en match. Och det är just målskyttet, i samspel med problemet att stänga matcher, som har varit Villarreals problem under hösten. Man har spelat fyra 1-1-matcher under de inledande 15 omgångarna. I samtliga har man tagit ledningen – för att sedan tappa.

Det är inte bara för Villarreal det varit lite tuffare den senaste tiden. Vår ende proffssvensk i Spanien – Olof Mellberg – har nämligen dragits med lindrigare skadeproblem. Men förra helgen var han åter i spel och har överlag gjort det väldigt bra sedan flytten från Olympiacos. Tillsammans med Mateo Musacchio bildar han onekligen ett av ligans främsta mittlås.

Dessutom imponerar han språkmässigt, lyssna bara här. Detta är vid en presskonferens från i veckan, inför toppmötet med Elche på söndag. Spanskan som han lärde sig i Racing åren 1998-01 sitter alltså fortfarande i.

—

Kikar vi längre ner i tabellen hittar vi en La Liga-bekanting i form av Hércules på sista plats. Ett lag som annars tippades högt inför säsongen. Dessutom återfinns såväl Racing och Sporting Gijón, som båda ramlade ur La Liga i våras, på den nedre halvan. Racing är till och med under nedflyttningssträcket. Även Copa del Rey-succén från i fjol – Mirandés – har haft det tungt under sin debutsäsong i Segundan och ligger också under sträcket.

I La Ligas frånvaro är det åtminstone tur att Segundan finns att falla tillbaka på. Eller Liga Adelante, som den ofta också kallas. På svenska kan vi säga den spanska andradivisionen. För den har knappast tagit något uppehåll. Även om Villarreal brukar få klara sig utan landslagsmännen Hernán Pérez (Paraguay) och Ikechukwu Uche (Nigeria) har det faktiskt spelats full omgång – något som var den nionde i ordningen för säsongen. Ja, i skrivande stund är det faktiskt en match som saknas. Real Madrid Castilla får besök av Las Palmas under måndagskvällen vilket sedermera summerar omgång nio.

Vad har då hänt under säsongsinledningen? Det stora utropstecknet har Elche stått för. Man har, på nio matcher, vunnit åtta och spelat en oavgjord. Ett otroligt imponerande facit, och man leder tabellen med fem pinnar ner till tvåan Almería. Men man ska aldrig ropa hej, det är något som Elche lärt sig sedan tidigare. Förra säsongen var man och nosade på en topplacering. Man ledde faktiskt Segundan vid årsskiftet – sedan fallerade allt, och man blev till slut omsprungna av hela tio lag när säsongen summerades. Kanske har man lärt sig av sina misstag den här gången?

Jag tror faktiskt det. Med ett fartfyllt spel och flera individuellt otroligt skickliga spelare har Fran Escribá fått rejäl ordning på Elche. Den 47-årige tränaren gör faktiskt sitt första uppdrag som huvudtränare, efter att ha sett och lärt under några år som en av figurerna i Quique Sánchez Flores tränarstab. Och hittills finns få saker att klaga på. Elche har spelat vackert, aggressivt och effektivt. Man är ligans målgladaste lag med 21 fullträffar – och har dessutom släppt in minst antal mål, bara sex stycken.

En annan styrka laget verkar ha den här säsongen är att man har flera spelare som kan kliva fram och stå för det där lilla extra. Den duktiga keepern Manu Herrera, veteranen Edu Albácar (som gjort fyra mål som vänsterback under säsongsupptakten), pådrivaren tillika lagkaptenen David Generelo, liraren Jordi Xumetra och Espanyol-bekantingen Ferran Corominas är några namn som utmärkt sig positivt. Även 19-årige Carles Gil har gjort en strålande inledning. Gil som är inlånad från Valencia har hittills stått för tre mål och en assist från sin ytterposition – och har verkligen bevisat att han är ett namn för framtiden.

Det känns som att det är Elches säsong – hela vägen i i kaklet den här gången.

—

För vår ende proffssvensk i Spanien, Olof Mellberg, har det gått helt okej i Villarreal. Den gula ubåten ligger just nu på en tredjeplats efter att ha tappat poäng två omgångar i följd, efter en annars fin inledning på säsongen. Och med spelare som Marcos Senna, Bruno Soriano, Cani, Fernando Cavenaghi & Mateo Musacchio ska det naturligtvis inte vara annat än raka vägen upp för Villarreal. Men, det är lättare sagt än gjort.

De två övriga lagen, utöver Villarreal, som ramlade ut högsta divisionen i våras har däremot haft det kämpigt. Racing Santander och Sporting Gijón ligger på 15:e respektive 17:e plats i ligatabellen, vilket naturligtvis är för dåligt då de har höga ambitioner. Båda klubbarna har dock tappat flera viktiga spelare och kvalitén är så pass hög i Segundan att det därför kommer bli svårt att direkt ta klivet upp i finrummet igen. Men visst ska de klara av bättre än att harva i botten. Fast jag vet inte om det säger mer om Racing och Sporting än om övriga lag i Segundan egentligen.

—

Två andra lag som imponerat så här långt är Almería och Girona. De förstnämnda tippades hamna högt – medan Girona inte var lika favorittippade. Den katalanska klubben ligger just nu fyra, och är ligans näst målgladaste lag med 20 bollar i nät. Efter några år med blandade resultat kanske det äntligen är dags för lite framgång för Girona?

—

De två B-lagen i Segundan, Real Madrid Castilla och Barça B, har faktiskt redan ställts mot varandra i ett mini-Clásico. Den striden gick Castilla vinnande ur efter 3-2 på hemmaplan i en match där man var betydligt mer effektiva än sina antagonister. Och nykomlingen Real Madrid Castilla har klarat sig bra även i övrigt, och lär inte ha några större problem att fixa nytt kontrakt. Samma visa gäller Barça B, som bortsett från förlusten mot Castilla inlett säsongen väldigt övertygande och ligger på en femte plats i tabellen. Även de så omtalade supertalangerna Jesé Rodríguez (född 1993, Castilla) och Gerard Deulofeu (född 1994, Barça B) har hittills levt upp till förväntningarna och levererat. De må fortfarande vara väldigt unga, men det är redan namn som är värda att lägga på minnet.