Canada Masters är precis avslutad och tennistouren rullar vidare till grannlandet USA.

Det är helt enkelt dags för årets sjunde Masters-turnering, i Cincinnati. Brukar bli en riktigt trevlig tillställning, dels för att spelarna har hunnit justera sitt spel efter grusvåren och grässommaren.

Låt oss grotta ner oss i lottningen en stund.

* * *

HERRAR

ÖVRE HALVAN:

Turneringen har redan smygstartat (hemmahoppet Ryan Harrison slog Alexandr Dolgopolov i raka set i natt: 7-6, 6-4), men sparkar ju i gång på allvar först i kväll.

På den övre halvan kan snabbt konstateras att Novak Djokovic fått en betydligt enklare lottning än i Montréal förra veckan (där han som bekant mötte Rafael Nadal i semifinalen). Juan Mónaco eller Jürgen Melzer i öppningsmatchen, sedan i värsta fall Gilles Simon. Inte så skräckinjagande.

Richard Gasquet får nog ses som favorit till den andra kvartsfinalplatsen. John Isner brukar ju normalt prestera på hemmaplan, men lustigt nog aldrig i Cincinnati. Trots att underlaget är relativt snabbt.

Milos Raonic är i samma kvartsfinalsektion som Djokovic, men kan nog inte framhållas som huvudkandidat till kvartsfinalplatsen. Dels för att han faktiskt inte imponerade rent spelmässigt i Montréal (finalplatsen till trots), dels för att han nog behövt mer vila. Möter Jack Sock redan i första omgången. Kan faktiskt bli respass direkt där.

I sektionen under Djokovics får Juan Martín del Potro bära favoritskapet, men utmanas av Jerzy Janowicz, Benoit Paire och Kei Nishikori. Tycker att det borde bli en åttondelsfinal mellan Nishikori och del Potro, och en mellan Janowicz och David Ferrer. Om inte Ferrer åker ut mot Harrison. Absolut ingen omöjlighet, trots att Ferrer passar Harrison väldigt dåligt. Underlaget till trots.

Janowicz mot del Potro i kvartsfinal? Känns inte orimligt. Ser gärna en semifinal mellan Djokovic och del Potro i första hand, en mellan Djokovic och Janowicz i andra.

De går vidare till semifinal: Djokovic, del Potro.
Skrällvarning: Janowicz, Harrison, Sock.
Bubblare: Gasquet, Paire, Isner.

* * *

UNDRE HALVAN:

Getingbo! Stackars Roger Federer har återigen fått Rafael Nadal i sin kvartsfinalsektion. Tveksamt om Federer ens tar sig dit, även om hans lottning inte är omöjlig (Mardy Fish eller formsvaga Philipp Kohlschreiber i öppningsmatchen, därefter troligen Tommy Haas eller Kevin Anderson). Tror det ska sanslöst mycket till för att han ska slå Nadal i en kvart, om den blir av.

Nadal lär ta sig dit. Först busenkel öppningsmatch (Pablo Andújar eller Benjamin Becker), därefter är högst rankade hotet 13-seedade Nicolás Almagro. Väldigt intressant förstarunda mellan Almagro och Grigor Dimitrov, för övrigt. Vore kul med en åttondel mellan Dimitrov och Nadal.

Brian Baker gör för övrigt comeback i ATP-sammanhang efter en drygt sju månader lång skadefrånvaro (likaså Mardy Fish). Möter Denis Istomin i sin öppningsmatch.

Längst ner har vi världstvåan Andy Murray, världssexan Tomás Berdych, världsnian Stanislas Wawrinka, Fabio Fognini och Ernests Gulbis. Gulbis kan bli farlig. Tar han sig förbi Mikhail Juzjnyj i första omgången väntar Murray, som han ju slog i raka set i Montréal.

Wawrinka är inget överdrivet stort hot på hardcourt och lynniga Fognini är omöjlig att veta var man har på förhand. Berdych då? Han har en bra lottning och borde ta sig till en kvartsfinal utan större bekymmer.

Tar sig Murray till kvarten? Ja, jag tycker det. Han brukar kunna samla ihop sig efter floppar som den i Montréal förra veckan. Inte bombsäkert att han krånglar sig förbi Gulbis eller Juzjnyj, men tycker att han borde göra det. Cincinnati har historiskt varit en ganska bra turnering för honom (två titlar, 2008 och 2011, och en semifinal). Tror dessutom att han siktar på att hitta matchformen inför US Open.

Vem som blir Nadals kvartsfinalmotståndare är klurigare att tippa. Federer? Finns ju i dagsläget inte så mycket som talar för det, trots att underlaget normalt gynnar honom. Tycker att det så här på förhand känns som att Tommy Haas eller Kevin Anderson har riktigt goda chanser att ta sig kvartsfinal.

De går vidare till semifinal: Nadal, Murray.
Skrällvarning: Haas, Anderson, Gulbis.
Bubblare: Federer, Dimitrov.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår del Potro, Nadal slår Murray.

FINALEN: Djokovic slår Nadal.

* * *

Hur man än ställer upp de där två sista så känns det lite lite fel. Spelar Nadal som i Montréal borde varken Murray eller Berdych bli några som helst problem i en eventuell semifinal. Och med den här lottningen känns det som att Djokovic borde ta sig till sin femte final på sex år. Presterar ju alltid i Cincinnati (förutom i finalerna, av någon anledning).

Men det finns som alltid frågetecken. Vi såg inga som helst tecken på vare sig trötthet eller knäproblem hos Nadal i Montréal, men vi har inte sett honom spela back-to-back på hardcourt på ett och ett halvt år. Eftersom han verkar bestämt sig för att köra på i Cincinnati trots triumfen i Montréal (stod som bekant över Miami efter att ha bärgat titeln i Indian Wells) finns det visserligen ingenting som tyder på att han ska tappa form, men man vet ju aldrig.

Hur en eventuell semifinal mellan Djokovic och del Potro gestaltar sig är svårare att sia om. Klart Djokovic ”ska” vinna den matchen (beroende på respektive spelares formkurva, förstås) men om argentinaren hotar på samma sätt som i Wimbledon kan det störa serben inför final.

Vore dessutom väldigt intressant att se hur Djokovic hanterar Janowicz i en eventuell semi.

Nåväl.

Det hela sparkar som sagt i gång i dag. Let’s get ready to rumble!

* * *

Fotnot: Fyller på med damernas lottning under kvällen.

Så är då årets sista Masters-turnering, Paris Masters, till ända.

Läge att summera och betygsätta säsongens alla Masters, alltså.

Here goes!

INDIAN WELLS
Indian Wells, USA, 5-8 mars
Finalen herrar: Roger Federer – John Isner 7-6(7), 6-3
Finalen damer: Victoria Azarenka – Maria Sjarapova 6-2, 6-3
Betyg: ++++

Det är alltid något speciellt med årets första Master. Precis som att Australiska öppna får en liten boost i anseende tack vare att det är säsongens första Grand Slam. Årets Indian Wells bjöd på några skrällar (dåvarande världselvan John Isner seger över Novak Djokovic i semin, David Nalbandians kvartsfinalplats efter segrar över Marin Cilic, Janko Tipsarevic och Jo-Wilfried Tsonga), en spännande debut (Milos Raonics första match mot Roger Federer, förlust i tre set), ett starkt semifinalfält med tre spelare ur toppkvartetten samt inledningen på ett makalöst återtåg (Federers, som senare under året återerövrade tronen som världsetta). Isner gjorde en av sina bästa turneringar och matcher (semifinalen mot Djokovic) i karriären. På damsidan visade Victoria Azarenka att hon inte blivit mätt och belåten efter segern i Australiska öppna – och återigen malde hon ner rivalen Sjarapova i en stor final. Den där rivaliteten skulle under säsongen komma att utvecklas till en blivande klassiker den är på god väg att bli.

http://www.youtube.com/watch?v=kce90X80uXE

MIAMI
Key Biscane, USA, 19 mars-1 april
Finalen herrar: Novak Djokovic – Andy Murray 6-1, 7-6(4)
Finalen damer: Agnieszka Radwanska – Maria Sjarapova 7-5, 6-4
Betyg: +++

Att Roger Federer skulle förlora mot Andy Roddick (en av blott tre förluster i karriären mot amerikanen – schweizaren har 21-3 i inbördes möten) existerade på förhand inte i någons verklighet, men på Crandon Park i Key Biscane, Miami förvandlades plötsligt planeten Tellus till en ding ding värld. Semifinalfältet var återigen starkt, men att Andy Murray bjöds på två walkover (Raonic i tredje omgången och Rafael Nadal i semifinalen) bidrog förmodligen till hans slätstrukna figur i finalen mot Djokovic. På damsidan föll favoriterna Serena Williams och Victoria Azarenka redan i kvartsfinal och Maria Sjarapova noterade sin tredje raka stora finalförlust. På det hela taget intressanta turneringar, men helhetsintrycket drogs ner av de inte så högklassiga finalerna och olägliga walkovers (både Raonic-Murray och Nadal-Murray var på förhand högintressanta matcher).

http://www.youtube.com/watch?v=S-DvJQTZEiw

MONTE CARLO
Roquebrune-Cap-Martin, Frankrike, 16-22 april
Finalen: Rafael Nadal – Novak Djokovic 6-3, 6-1
Betyg: +++

Jag älskar som bekant grusturneringar, men i och med att Monte Carlo Masters är en frivillig 1000-turnering har den inte samma nerv och hetta som övriga Masters. Men det skrevs trots allt historia i årets upplaga av turneringen då Rafael Nadal vann sin åttonde(!) raka titel, trots att Novak Djokovics sällsynt svaga insats i finalen (vilket berodde på att hans farfar gick bort under veckan då turneringen spelades) var smolk i bägaren för oss tittare.

http://www.youtube.com/watch?v=HatCrwrlmFQ

MADRID
Madrid, Spanien, 7-13 maj
Finalen herrar: Roger Federer – Tomás Berdych 3-6, 7-5, 7-5
Finalen damer: Serena Williams – Victoria Azarenka 6-1, 6-3
Betyg: +++

Det allra mesta kom att handla om det kontroversiella blåa gruset – vilket förärade turneringen smeknamnet ”Smurf Masters”. Gruset blev en stor snackis, rent spelmässigt var det dock något av en katastrof. Toppspelarna (och framför allt grusspecialisterna) klagade på att det var betydligt snabbare än vanligt grus och dessutom halt. Nadal gjorde en av sina sämsta matcher på länge när han tappade 5-2 till 5-7 i avgörande set mot Fernando Verdasco i tredje omgången, dåvarande världstvåans första förlust någonsin mot landsmannen, och Novak Djokovic föll även han mot en landsman – Janko Tipsarevic – i kvartsfinalen. De mest minnesvärda matcherna var andra omgången mellan Roger Federer och Milos Raonic (där Raonic på nytt pressade schweizaren och återigen tvingade fram ett avgörande set), semifinalen mellan Juan Martín del Potro och Tomás Berdych och finalen mellan Federer och Berdych, där Federer jobbade sig tillbaka in i en match som såg ut att glida honom ur händerna. På damsidan var Serena Williams helt överlägsen och tappade bara ett set, mot Caroline Wozniacki i åttondelsfinalen.

http://www.youtube.com/watch?v=_4iQ5aQWTWs

ROM
Rom, Italien, 14-21 maj
Finalen herrar: Rafael Nadal – Novak Djokovic 7-5, 6-3
Finalen damer: Maria Sjarapova – Li Na 4-6, 6-4, 7-6(5)
Betyg: ++++

Grussäsongens klart bästa Master. Turneringen på herrsidan bjöd på det mesta: en hemmafavorit (Andreas Seppi) som fällde jätten John Isner och räddade ett knippe matchbollar mot Stanislas Wawrinka, en Novak Djokovic som återigen var på gott spelhumör, en Rafael Nadal som stundtals såg helt omänsklig och oslagbar ut, en formstark David Ferrer som trots Nadals nämnda omänsklighet gav sin landsman skrämselhicka i semifinalen och en stukad Roger Federer som blev snudd på överkörd av Djokovic. Finalen var dessutom så välspelad som en final mellan ”Rafa” och ”Djoker” ska vara. På damsidan tog Maria Sjarapova chansen när värsta fienderna Victoria Azarenka och Serena Williams drog sig ur turneringen med skador, höll huvudet kallt i finalen mot Li Na och lyckades äntligen bärga en stor titel efter alla tillkortakommanden.

http://www.youtube.com/watch?v=ivuKSZ2g6Qs

http://www.youtube.com/watch?v=sC27w2Aw8ps

TORONTO
Toronto, Kanada, 4-13 augusti
Finalen herrar: Novak Djokovic – Richard Gasquet 6-3, 6-2
Finalen damer: Petra Kvitová – Li Na 7-5, 2-6, 6-3
Betyg: ++

På grund av London-OS, som avslutades veckan före Toronto Masters (Canadian Open/Rogers Cup), var det flera stora namn som valde att stå över årets sjätte Master – och de som valde att dyka upp i Toronto (Montréal i damernas fall) halkade ur turneringen som en kollektiv bambi på hal is. Novak Djokovic var den som visade störst vinnarinstinkt och seglade enkelt till finalen (bortsett från en liten speed bump i form av veteranen Tommy Haas), där han dansade hem säsongens tredje titel om möjligt ännu enklare. På damsidan föll favoriterna som flugor och Petra Kvitová vann en tresetsrysare mot Li Na, som alltså återigen saknade is i magen i en stor final efter en stark turnering.

http://www.youtube.com/watch?v=y84dUk4VEzI

http://www.youtube.com/watch?v=_5QO0pi0GPs

CINCINNATI
Mason, USA, 11-19 augusti
Finalen herrar: Roger Federer – Novak Djokovic 6-0, 7-6(7)
Finalen damer: Li Na – Angelique Kerber 1-6, 6-3, 6-1
Betyg: +++

Var milt uttryckt ett uppsving efter ganska avslagna Toronto Masters, och det snabba underlaget bjöd på en del riktigt intressanta händelser. Lucky losern Jeremy Chardys skrällseger över Andy Murray i raka set, till exempel. Och Milos Raonics starka insats (segrar över Richard Gasquet, Marcos Baghdatis och Tomás Berdych) som tog honom hela vägen till kvartsfinal (där det blev förlust mot Stanislas Wawrinka i en tät tresetare). Novak Djokovic fick en oförskämt bekväm resa till finalen efter riktigt lojt uppträdande från Juan Martín del Potro i semifinalen och Roger Federer var oerhört hungrig på en ny titel efter OS-frossan (förlust mot Murray i finalen). I finalen drabbades Djokovic av gummiarm redan i matchens första duell och blev fullkomligt utklassad i första set. I andra samlade han ihop sig, men föll efter ett gastkramande tiebreak – och Federer bärgade sin femte Cincy-titel (slog i och med det Mats Wilanders gamla rekord). På damsidan fick Li Na så äntligen gå hela vägen, efter de där tunga förlusterna tidigare under året. Angelique Kerber var dock den som imponerade mest – i kvartsfinalen utmanövrerade hon Serena Williams i raka set och i semifinalen kämpade hon ner Petra Kvitová i en tät tresetare. Hon tog dessutom ledningen i finalen efter ett grymt förstaset, innan Li Na tog över matchen och snuvade tyskan på titeln.

http://www.youtube.com/watch?v=MhGwjZ4Xd8o

SHANGHAI
Shanghai, Kina, 8-14 oktober
Finalen: Novak Djokovic – Andy Murray 5-7, 7-6(11), 6-3
Betyg: +++++

Andy Murray såg återigen snudd på orubblig ut i sin favoritturnering, som han vunnit två gånger (2010 och 2011). Även Novak Djokovic gasade för fullt fram till finalen, medan Roger Federer såg en smula omotiverad ut i åttondelsfinalen mot landsmannen Stanislas Wawrinka, innan han klappade ihop fullständigt mot Murray i semifinalen (turneringens samtliga fyra toppseedade spelare – Federer, Djokovic, Murray, Berdych – fanns för övrigt med i semifinalfältet). Finalen mellan Djokovic och Murray blev precis så episk som vi kunde hoppas. Murray kopplade tidigt greppet om matchen, pepprade Djokovic med blytunga forehandslag och slet upp stora hål i hans hårdhudade defensiv med obarmhärtig aggressivitet. När Murray sedan hade matchboll i egen serve vid ställning 5-4, 40-30 trodde nog de allra flesta att loppet var kört för Djokovic – men i själva verket var det inledningen på hans makalösa vändning. Resten är historia.

http://www.youtube.com/watch?v=5N33MLBaC9U

PARIS
Paris, Frankrike, 29 oktober-4 november
Finalen: David Ferrer – Jerzy Janowicz 6-4, 6-3
Betyg: +

Vi kan förvisso ha sett en ny stjärna födas i den sensationella kvalspelaren och skrällmaskinen Jerzy Janowicz, men säsongens ödesdigra schemaläggning tog verkligen död på den här turneringens nerv. Toppspelarna föll som käglor och många var direkt loja och oinspirerade i sina respektive förlustmatcher. Det för Paris så långsamma och märkliga underlaget (har för övrigt aldrig gillat grön hardcourt, men det hör egentligen inte till saken) i kombination med den trista attityden från vissa spelare gjorde att en del matcher höll smärtsamt låg kvalitet. Däremot var det givetvis roligt att äntligen få se slitvargen David Ferrer höja en Masters-buckla mot taket, samt att följa Janowicz magiska äventyr.

Robert Lindstedt och Horia Tecau bärgade karriärens första Masters-titel efter finalseger över fjärdeseedade Mahesh Bhupathi and Rohan Bopanna 6-4, 6-4 (och dessförinnan en imponerade semifinalvinst över bröderna Bryan) i Cincinnati.

Förutom ära, prispengar och revansch för finalförlusten i Wimbledon säkrar också Lindstedt/Tecau i och med segern redan nu en plats i ATP World Tour Finals i november.

– Att kvalificera sig så här tidigt i säsongen är nytt för oss båda. Det känns underbart. Det är ett kvitto på hur fantastisk vår säsong varit. Det positiva är att vi får tid på oss att förbereda oss och vila inför den turneringen. Det är en fantatiskt känsla, säger Lindstedt efter segern.

Riktigt roligt, förstås – och ett ljus i det svenska tennismörkret på herrsidan.

* * *

Angelique Kerber orkade inte riktigt ända fram i Cincinnati, utan föll i tre set mot Li Na: 1-6, 6-3, 6-1.

Li Nas första titel i år – och första titel någonsin i Nordamerika. Världsnian har tidigare förlorat tre finaler i år (Sydney mot Victoria Azarenka, Rom mot Maria Sjarapova, Montreal mot Petra Kvitová).

Ett styrkebesked från Roger Federer inför US Open.

Och precis raka motsatsen från Novak Djokovic.

Ja, finalen i Cincinnati blev inte så episk som vi hade hoppats, och mycket av det får världstvåan ta på sig.

Det händer ibland att även toppspelarna har riktigt dåliga dagar på jobbet, även om det är väldigt ovanligt. Särskilt i en match där så pass mycket står på spel.

Och en dålig dag på jobbet, ja det kan man lugnt påstå att Novak hade.

Superserben stod nämligen inte att känna igen i första set. Det kändes som att han klev ut på banan efter en långkörare på den lokala nattklubben utan att värma upp. Efter att ha räddat totalt 34 av 35 breakbollar i Toronto och Cincinnati tappade han tre servegame här i finalen. 6-0 till Federer – utan att racketkonstnären från Basel behövde slösa något krut alls.

Om Djokovic hade någon taktik i första set dolde han den väl, och siffrorna reflekterar precis hur dåligt han spelade: 50 procent förstaservar, fyra dubbelfel, tio oprovocerade misstag, blott en räddad breakboll och endast tio vunna poäng totalt.

Samtidigt hade Federer 73 procent förstaservar (av vilka han vann 73 procent), bara fyra oprovocerade misstag och vann 100 procent av poängen i sin andraserve.

Djokovic höjde sig dock i andra, efter ett lite svajigt öppningsgame och de båda kombattanterna följdes åt tack vare stabilt servande från båda två. Federers fina servesiffror från första set sjönk dock och i takt med att Djokovic spelade sig in i matchen kändes det också som att det var just världstvåan som var närmast ett övertag.

Andra sets tiebreak blev gastkramande, med en grym upphämtning från Djokovic efter 0-3-underläge. Vid ställning 4-3 svarade dock Federer för en smart retur och Djokovic brände sin chans att ta en trygg ledning inför Federers serve.

När Djokovic sedan avvärjde en matchboll vid ställning 6-5 kändes det som att han återigen var på väg att vända en viktig match mot Federer. Det ville sig dock inte den här gången, och efter en ny fantastisk retur från Federer i Djokovics serve vid ställning 8-7 kunde världsettan till slut smacka in en helt otagbar forehand i Novaks högra hörn.

Roger Federers femte titel i Cincinnati (de övriga vann han 2005, 2007, 2009 och 2010) – och han går således om svenske Mats Wilander, vars titelrekord han tangerade för två år sedan.

Djokovics insats, som innebär att han har 0-8 i set i Cincy-finaler, reser en del frågetecken kring världstvåan inför US Open. Serben förklarar själv förlusten så här:

– Jag hade mina chanser i andra set men jag missade dem. Roger förtjänar titeln.

Och på frågan om hur det känns inför US Open svarar han:

– Jag hade en fantastisk vecka i Toronto, jag förväntade mig inte att ta mig hela vägen till final i Cincinnati. Förhoppningsvis blir US Open fantastisk för mig.

I och med segern inkasserar Federer (som bara hade en kvartsfinal från i fjol att försvara) 820 friska poäng och ökar ledningen på rankingen till nästan 1,000 poäng (i morgon har Federer 12,165, Djokovic 11,270). Han knappar dessutom in på Djokovic på säsongsrankningen, som Djokovic dock fortfarande leder (8,710 inspelade poäng så här långt, mot Federers 8,545).

Naturligtvis otroligt intressant inför US Open, där

a) Djokovic har 2,000 poäng att försvara, Federer 720
b) Rafael Nadal inte utgör ett hot mot någon av dessa båda herrar på grund av sina knäproblem
c) Andy Murray kliver in efter en walkover i Toronto och en svag insats mot Jeremy Chardy i Cincinnati.

US Open kan således bli helt avgörande för hur maktbalansen ska komma att se ut framöver – och inför nästa säsong.

Det är spännande tennistider vi lever i.

Världsettan Roger Federer och världstvåan Novak Djokovic står som bekant för dagens drömfinal på herrsidan i Cincinnati Masters i dag. Och det känns som en match som kan sluta precis hur som helst, givet att båda tycks vara i otroligt bra form.

Federer gör verkligen sig själv rättvisa här på Cincys snabba underlag och även Djokovic har sett ut att trivas som fisken i vattnet. Tycker att Federer har ett litet övertag tack vare sina fyra titlar (2005, 2007, 2009, 2010). Han har ett väldigt högt självförtroende i den här turneringen, vet vad som krävs för att vinna och har en förmåga att höja sitt spel i de viktigaste matcherna.

Djokovic, däremot, har tre finalförluster (2008 och 2011 mot Andy Murray, 2009 mot Federer), samtliga i raka set. Superserben har alltså inte vunnit ett enda set i en Cincinnati-final. Ett psykologiskt hinder eller tändvätska som eldar på hans revanschlust? För matchens och tittarnas skull hoppas jag på det sistnämnda.

Annars oerhört svårt att skilja de båda åt. Båda har som sagt bjudit på makalös tennis och båda har dansat sig till finalen utan att tappa ett enda set.

Tycker därför att Federers 2,50 i odds (mot Djokovics 1,53) ter sig en smula märkligt. Den här tiden på året är som bekant Federers glansdagar och att han är svårslagen på snabba hardcourt-underlag råder ingen tvekan om. Skulle snarare vilja säga att Federer procentuellt har ett 53-47-övertag. Särskilt med tanke på att Juan Martín del Potro inte alls bjöd på den utmaning Djokovic hade behövt i semifinalen.

Men, som sagt – det känns verkligen som att det här kan sluta precis hur som helst.

* * *

Venus Williams fick en bitter sorti i Cincinnati. Veteranen som svarat för en magnifik turnering plågades av en ryggskada och föll mot Li Na: 7-5, 3-6, 6-3.

Samtidigt följde Angelique Kerber upp sin skrällseger över Serena Williams med att kämpa ner Petra Kvitová i tre set: 6-1, 2-6, 6-4.

Li Na slåss i finalen om sin första titel i år – efter tre finalförluster (Sydney, Rom och Montreal). Känns som att världsnian börjar komma i gång igen nu efter en knackig vår och sommar. Känns dock även som att hon inte riktigt hittat sin killer instinct och många gånger är sin egen värsta fiende.

Vore otroligt kul om Kerber kunde bärga sin första lite större titel, men det som talar emot henne är just hennes brist på finalrutin i dessa sammanhang. Det som talar för henne är att den här finalen spelas på hennes favoritunderlag (hon har bärgat två WTA- och nio ITF-titlar på hardcourt, en ITF på carpet och en på grus) samt att Li Na hade ett riktigt tufft schema i går på grund av regn (spelade både kvart mot Johanna Larsson och semi mot Agnieszka Radwanska).

Att den här matchen är jämn speglas dock bättre av oddsen: 2,00 för Kerber, 1,80 för Li Na.

Jag är benägen att satsa mina slantar på Kerber. Att hon trivs så pass bra på Cincys snabba hardcourt borde kunna väga upp hennes brist på rutin. Hoppas jag.

Ja, Roger Federer slog ju Stanislas Wawrinka. Hade vi väntat oss annat? 7-6(4), 6-3 känns helt enligt planen. Kändes som att Wawrinka gick stärkt ur kvartsfinalmötet med Milos Raonic och inte tänkte vika ner sig mot sin överlägsne landsman (10-1 i inbördes möten inför matchen).

Att Federer missade sju breakbollar i första set ser kanske inte så snyggt ut på papperet, men egentligen ingenting att oroa sig över. Lär vara mer på tårna mot Novak Djokovic, som inte tappat ett servegame sedan kvarten i Toronto, i morgon.

Och vilken drömfinal det blir i morgon. Otroligt mycket står så klart på spel så här nära inpå US Open. Första gången de båda möts i en Masters-final sedan Cincinnati 2009. Den gången vann Federer i raka set: 6-1, 7-5.

Hur det går i morgon står skrivet i stjärnorna. Just nu känns det som att det kan sluta nästan precis hur som helst. Själv hoppas jag på en episk, känslosam tresetare. Vem som slutligen vinner spelar inte så stor roll, bara vi bjuds på en riktigt förbaskat bra match.

Semifinalen mellan Novak Djokovic och Juan Martín del Potro såg otroligt smaskig ut på papperet. Som bekant en repris på bronsmatchen i London-OS, som ju del Potro oväntat vann.

De eventuella frågetecken kring del Potros vänstra handled som uppstod i matchen mot Viktor Troicki rätades till synes ut i kvartsfinalen mot Jeremy Chardy.

Hämndlystnad, hardcourt, fin form – ja, riktigt fina ingredienser till en supermatch, helt enkelt.

Och semifinalen började lovande, om än lite försiktigt från del Potros sida. Bara några game in i första set började dock ”skadan” plötsligt göra sig påmind igen.

Antingen det, eller så hade del Potro bara ingen lust att vinna. Det är svårt att på annat sätt förklara hans loja attityd, feltajmade slicar och svaga backhandslag.

I andra set såg han lite mindre grinig ut (del Potro är ju inte direkt känd för sin sprudlande glädje på tennisbanan), var mer benägen att jaga boll och överlag lite mer resolut i sitt spel.

Det räckte dock inte och efter ett tidigt break kändes matchen redan avgjord, då Djokovic utan större problem redan avstyrt fyra breakbollar i första set (har nu räddat 34 av 35 breakbollar i Toronto och Cincinnati. Senaste spelaren att bryta hans serve var Tommy Haas i kvartsfinalen i Toronto. Makalöst.).

Kändes som att luften gick ur del Potro – igen – ju längre setet led, och när Djokovic sedan fixade ytterligare ett servegenombrott vid ställning 4-2 var det godnatt för argentinaren, som inte kom närmare än 40-40 i matchens sista game.

Riktigt tråkigt att den här semifinalen inte höll vad den lovade. Desto roligare att se att Djokovics fina form håller i sig. Såg oerhört bekväm ut, trots några mindre vältajmade slag (18 oprovocerade misstag, mot del Potros 27).

Spelar han så här i finalen har han goda chanser att vinna sin första Cincinnati Masters-titel – även om motståndaren råkar heta Roger Federer (för inte lär väl han under några som helst omständigheter förlora mot landsmannen Stanislas Wawrinka i kväll?). Den matchen kommer garanterat hålla vad den lovar.

Nej, det där var ju faktiskt inte alls kul, Milos Raonic.

Har ingenting emot Stanislas Wawrinka, men tycker att en semifinal mellan Raonic och Roger Federer (om han nu slår Mardy Fish) hade varit roligare att se än en mellan Stan och Fed.

Och det kändes som att den där semifinalplatsen helt och hållet låg i Raonics händer. Drömstarten, 6-2 i första set, berodde till lika stora delar på resolut spel från kanadensaren som på lågt självförtroende hos motståndaren. Wawrinka hittade inte alls matchrytmen inledningsvis, blev bruten tidigt och tappade sedan serven igen vid ställning 5-2. Han var märkbart frustrerad och tjafsade vid flera tillfällen med domaren över vissa domslut.

I andra set kalibrerade han allt som gått snett i första (vilket var mycket: serve, forehand, backhand…) och hittade plötsligt fotfästet trots att han fortsatt hade vissa problem i egen serve. Han avvärjde dock de små kriserna och höll sin serve.

I andra sets tiebreak hade Raonic slagläge vid ställning 4-2, men tappade sedan fem raka poäng. Lika märkligt att se 21-åringen rasa ihop som ett korthus var det att se Wawrinka gneta sig tillbaka in i matchen. Schweizaren är inte direkt känd för sitt starka psyke.

I tredje set var Raonic helt ur balans, och efter Wawrinkas tidiga break kändes resten av matchen som en transportsträcka till matchboll, trots att kanadensaren däremellan hade två breakbollar (som han brände).

Nej, det här var verkligen inte en av Raonics bästa matcher i karriären. Särskilt inte med tanke på att Wawrinka under stora delar av matchen inte var i närheten av samma nivå som mot David Ferrer och Kei Nishikori. Trist.

Kuriosa: Linjedomarna var osedvanligt opålitliga. Räknade till minst fem hyfsat grova tabbar. Solsting?

* * *

Handledsskadan som störde Juan Martín del Potro mot Viktor Troicki i åttondelsfinalen tycktes vara helt behandlad och rehabiliterad i dagens kvartsfinal mot Jeremy Chardy. Andy Murrays baneman hade absolut ingenting att säga till om, och världsnian sluggade sig enkelt vidare till semin: 6-1, 6-3.

Argentinaren pangade på i stort sett som vanligt med sin backhand och utmanövrerade Chardy med stabilt servande och stentunga grundslag.

Riktigt skönt att se. Hade varit oerhört tråkigt om skadan varit så allvarlig att den riskerade spoliera resten av säsongen för del Potro. Att han valde att genomföra matchen – och på det sätt han sedan gjorde det – är dock ett tecken på att handleden mår bra. Är övertygad om att han inte äventyrat US Open för en eventuell semifinalplats i en Master.

* * *

Novak Djokovic seglade enkelt förbi Marin Cilic: 6-3, 6-2. Blir således drömfinal på nedre halvan, Djokovic mot del Potro.

* * *

Venus Williams kämpade ner Samantha Stosur i tre set: 6-2, 6-7 (2), 6-4. Sämre gick det för lillasyster Serena.

Venus möter Agnieszka Radwanska eller Li Na (som slog Johanna Larsson: 6-2, 6-2) i semifinalen.

Den här dagen har bjudit på en hel del trevlig tennis – och en ordentlig skräll.

Nu är det visserligen inte märkligt i sig att det var just Angelique Kerber som satte stopp för Serena Williams 20:e raka seger. Världssjuan har svarat för en imponerande stark säsong hittills och verkligen fått sitt stora genombrott, med en semifinalplats i Wimbledon som höjdpunkt. Där visade sig defensiva specialisten Agnieszka Radwanska dock för svår och Kerber förlorade i raka set: 6-3, 6-4.

Här i Cincinnati fick hon en på papperet betydligt svårare uppgift redan i kvartsfinalen – att få supersluggern Serena Williams på fall.

Vilket hon alltså lyckades med, i raka set: 6-4, 6-4.

Jag såg inte hela matchen eftersom den gick samtidigt som mötet mellan Milos Raonic och Stanislas Wawrinka (pågår fortfarande), men av det jag såg tyckte jag att Kerber var så övertygande som jag hoppats på inför matchen.

Brände visserligen några matchbollar i egen serve vid ställning 5-4 i andra set, men det berodde förmodligen på nervositet. Det var ju inte vilken spelare som helst på andra sidan nätet – utan årets Wimbledon-titulant och OS-guldmedaljör. Bland annat.

Riktigt kul för Kerber, naturligtvis. Och ett ypperligt tillfälle för någon av de andra toppspelarna (som just Kerber) att plocka en tung titel.

Milos Raonic ångar på i Cincinnati. Det snabbare underlaget gynnar naturligtvis mammutservaren, men mot Tomás Berdych visade han återigen att han har fler vapen än bara den i sin arsenal.

Matchen i sig var ganska lik de flesta av Raonics matcher, men till skillnad från i mötet med Marcos Baghdatis var han i åttondelsfinalen den som gick ut hårdast i inledningen, grejade ett servegenombrott och servade hem första set: 6-3. Raonics serve var i det närmast felfri medan Berdychs var osedvanligt ineffektiv.

I andra kom Berdych som väntat ut starkare och bröt Raonic direkt efter att ha pressat tillbaka 21-åringen med aggressivt returnerande. Ytterligare ett genombrott vid ställning 5-2 gav Berdych en komfortabel seger med 6-2 och slagläge inför tredje set.

Det slarvade han bort omgående. Raonic tog kommandot, varierade både sin serve och sitt spel i övrigt och gjorde klart färre misstag än mot Baghdatis. Det märktes verkligen att Raonic insåg vikten av att för allt i världen inte slarva och bjuda bort onödiga poäng för att lyckas få världssjuan på fall.

Kanadensarens taktik var i stort sett intakt från föregående match, men jag tycker att han överlag utförde den betydligt bättre i kväll. Det som framför allt imponerar är att han inte vek ner sig efter att Berdych sluggat hem det där andra setet. Vilken annan ung spelare som helst hade säkerligen darrat på manschetten i ett sådant läge, men Raonic visade prov på det starka psyke jag skrev om i går. Visar också hur rutinerad 21-åringen är, sin ringa ålder till trots.

Tredje setet var över ganska snabbt, och med två servegenombrott och stabilt servande bärgade 19-rankade kanadensaren segern med övertygande 6-2.

Berdych är visserligen inte alls i bra form, men åtminstone i andra set bjöd han på en glimt av sitt rätta jag (med allt vad utskällningar av domarna och andra mindre lyckade försök till psykningar heter – mycket kan man beskylla den gode Berdych för, men särskilt sportslig är han sannerligen inte).

Alldeles oavsett är varje seger över en topp tio-rankad spelare ett kvitto på Milos Raonics stora potential. Dessutom riktigt skönt för honom att för egen maskin ta sig till en Masters-kvartsfinal, efter Andy Murrays walkover i Toronto. Han har ju dessutom riktigt goda chanser att slå Stanislas Wawrinka och på så vis ta sig hela vägen till semifinal. Vore hejdlöst kul med ett genombrott av den magnituden så här nära inpå US Open.

* * *

Roger Federer och Novak Djokovic är för övrigt, föga förvånande, klara för kvartsfinal. Federer efter komfortabel 6-2, 6-4-seger över Bernard Tomic, Djokovic efter att Nikolaj Davydenko kastat in handduken vid ställning 6-0, 0-0.

Inte mycket att orda om där egentligen. I kvarten möter Djokovic Marin Cilic, som slog Pablo Andújar (7-6, 6-2) och Federer möter Mardy Fish, som slog Radek Stepanek (6-3, 6-3).