Matchdagen är inte riktigt slut än, men låt oss ändå ta ett svep och se vad som hänt runtom i tennisvärlden.

I Memphis räddade forne världsettan Lleyton Hewitt två matchbollar mot 72-rankade Yen-Hsun Lu i en tresetsrysare: 2-6, 7-6(3), 6-4. Hewitt låg under med 5-6, 15-40 i andra set men lyckades som så många gånger förr att vända på steken.

Såg delar av deras drabbning, och det var precis så där spännande/ovisst som det brukar vara när Hewitt ställer sig på en tennisbana.

Och Donald Young halkar vidare i turneringen. Xavier Malisse kastade in handduken vid ställning 5-1 till Young i första set.

Största skrällen hittills svarade dock Denis Istomin för i natt, när han avfärdade John Isner i raka set: 6-3, 6-4. Han är i oerhört dålig form nu, den reslige amerikanen. Rankningsraset, som jag och flera andra förutspått, har redan inletts.

För övrigt kan nämnas att 33-årige James Blake med viss möda tog sig förbi öppningsrundan efter tresetsseger över Florian Mayer: 4-6, 6-3, 6-2. Alltid kul när Blake vinner, man unnar honom liksom det efter alla år av skadehelvete och envist slit.

På damsidan är äventyret över för titelförsvararen Sofia Arvidsson. Det blev förlust mot 71-rankade fjolårsfinalisten Marina Erakovic redan i andra omgången: 6-1, 3-6, 6-3. Riktigt tråkigt, naturligtvis. Och en smula oväntat, trots att Arvidssons varit sisådär under säsongsinledningen.

* * *

I Dubai inleddes dagen med en riktigt tråkig nyhet: Serena Williams drar sig ur turneringen på grund av ryggskada. Tydligen samma skada som hämmade henne i Australiska öppna (där hon förlorade redan i kvartsfinalen mot 19-åriga Sloane Stephens), vilket kan förklara hennes serveproblem mot Victoria Azarenka i Doha.

Världselvan Marion Bartoli får därför direktbiljett till kvartsfinalen, där hon möter Caroline Wozniacki. Wozniacki krossade Jie Zheng fullständigt: 6-1, 6-0.

I övrigt inga överraskningar, bortsett från en liten skräll: 17-rankade Roberta Vincis seger över världssexan Angelique Kerber. Hon befinner sig i en riktigt formsvacka, Kerber. Inte bra.

* * *

I Marseille hade Tomás Berdych oväntat stora problem mot problembarnet Ernests Gulbis, men vann slutligen i tre set: 6-4, 6-7(10), 6-4. Berdych brända matchboll i andra sets tiebreak, vid ställning 10-9 i egen serve (missade totalt tre), var fullkomligt bedrövlig. Precis när man trodde att han verkligen fått ordning på sina darriga nerver slarvar han bort en säker seger på ett så nonchalant sätt.

Kanske inte lika illa som när han tappade 5-1 och 6-3 i tiebreak mot Novak Djokovic i World Tour Finals, men det där är så klart inte godkänt från en spelare av Berdychs kaliber. Tur för honom att Gulbis inte fullbordade en skräll.

För det kunde han mycket väl ha gjort, med sin oförlåtliga serve och märkliga forehandsving. Det har aldrig varit särskilt svårt för Gulbis att väcka de förtvivlade fansens hopp, men frågan är hur den 118-rankade 24-åringen följer upp åttondelen i Rotterdam (förlust mot Juan Martín del Potro) och dagens kämpainsats i Marseille.

– Man vet aldrig vad som ska hända när man möter Gulbis, som Berdych sa efter matchen.

Kunde inte sagt det bättre själv.

Tredjeseedade Jo-Wilfried Tsonga hade inte lika stora bekymmer i sin öppningsmatch: 7-6(1), 6-3 mot Nikolaj Davydenko. Tuff lottning för Davydenko, vars goda form under inledningen av turneringen är på väg att kväsas totalt.

I övrigt inga överraskningar. Julien Benneteau slog 412-rankade 18-åringen och landsmannen Lucas Pouille planenligt: 7-6(0), 6-3. Vi kommer därför att bjudas på en batalj mellan Benneteau och Jerzy Janowicz (som ju slog Lukas Rosol i förrgår) i andra omgången. Härligt!

* * *

I Buenos Aires har David Ferrer, Stanislas Wawrinka och David Nalbandian under dagen fått sina öppningsmatcher överstökade. Inga konstigheter.

Och Andreij Kuznetsov slog grusveteranen Filippo Volandri i går: 7-6(5), 6-3. Kul överraskning.

* * *

Dagens samtliga resultat:

DUBAI:

MEMPHIS (WTA):

Ny vecka, nya turneringar, nya vinnare och förlorare.

Det har redan hunnit bli tisdag och därför hög tid att ta en titt på veckans tävlingar och dess lottningar:

US NATIONAL INDOORS TENNIS CHAMPIONSHIPS
ATP 500/WTA International
Memphis, USA

Om vi börjar med att ta en titt på herrarnas lottning ser vi att världstolvan Marin Cilic är toppseedad, åtföljd av 13-rankade Milos Raonic och 16-rankade John Isner.

Raonic har rönt vissa framgångar i den här turneringen redan. Två raka finaler, närmare bestämt. 2011 blev det förlust mot numera pensionerade Andy Roddick och 2012 mot forne världsåttan Jürgen Melzer.

Årets titelförsvarare är redan utslagen (förlust mot Igor Sijsling), men Raonics chanser att nå en tredje raka final får anses goda. Dels med tanke på den fantastiska form han visade upp i San José och dels för att han redan enkelt avfärdat en del av spelarna på sin halva i år. Största hindret kan Isner utgöra i en eventuell semifinal. Om inte James Blake grejar en dunderskräll redan i andra omgången.

Vem som blir 22-åringens motståndare i finalen är lite mer öppet. Marin Cilic var inte prickfri i Zagreb men bärgade ändå titeln. I sin öppningsmatch mot Ivan Dodig i dag tappade han set. Illavarslande.

Kroaten har dessutom Kei Nishikori, Sam Querrey och Alexandr Dolgopolov på sin halva. Querrey var visserligen helt uddlös mot Raonic i semifinalen i San José, men har får ofta god utdelning på sin serve inomhus. I dagsläget oklart hur Nishikoris och Dolgopolovs formkurvor ser ut, men de har alltid potential att gå långt i turneringar med få seedade spelare inom topp 20.

Vill väldigt gärna se antingen Nishi eller Dolgo i finalen och kan mycket väl bli så. Håller det inte för troligt att Cilic går till två raka finaler, särskilt med tanke på att många av hans segrar i år varit allt annat än övertygande.

Beträffande damernas lottning får vi börja med att konstatera att det här är Sofia Arvidssons turnering. Hon vann sin första WTA-titel i karriären här 2006 och andra 2012, och spelade däremellan en final (2010). Svenskhoppet slog kvalspelaren Jana Cepelova i raka set och i andra omgången väntar hennes motståndare i finalen förra året: 71-rankade Marina Erakovic.

Därefter väntar liknande spelare som förra året för andraseedade Arvidsson. Exempelvis Heather Watson. Största hotet på vägen till final är förmodligen Jamie Hampton, som tillryggalagt en riktigt bra säsongsinledning (med tresetaren mot Victoria Azarenka i Australiska öppna som absoluta höjdpunkt).

Blir inte alls förvånad om hon slår ut Arvidsson och snuvar svenskan på en fjärde final – om nu inte Arvidsson spelar med lika högt självförtroende som hon brukar göra i Memphis.

På den övre halvan har förstaseedade Kirsten Flipkens åkt på en ganska svår andrarunda: Lesia Tsurenko. De båda har bara mötts en gång tidigare, och den drabbningen gick Flipkens segrande ur. Båda har gjort bra ifrån sig hittills i år, men det känns som att det väger över lite till Flipkens fördel – och i så fall finns det inte mycket som står i hennes väg mot finalen.

Flipkens och Hampton i final, kanske? Tja, varför inte.

* * *

OPEN 13
ATP 250
Marseille, Frankrike

Memphis må vara ett 500-event, men det råder ingen tvekan om vilken turnering som är veckans hetaste.

I startfältet i Marseille trängs nämligen världssexan Tomás Berdych, världssjuan Juan Martín del Potro, världsåttan Jo-Wilfried Tsonga, världsnian Janko Tipsarevic och världstian Richard Gasquet (som torskade mot Gilles Müller i öppningsmatchen).

Hit har också intressanta spelare som Bernard Tomic (slog Martin Klizan i förstarundan) och Jerzy Janowicz valt att åka. Ett stjärnspäckat startfält för att vara en 250-turnering, alltså.

del Potro har tveklöst fått den största nitlotten. Gilles Simon borde inte vara några större problem för argentinaren i en eventuell kvartsfinal, men i semin väntar med stor sannolikhet Tsonga. Världsåttan åkte visserligen på en chockförlust mot Sijsling i Rotterdam. På hemmaplan brukar han dock alltid prestera.

Svårt att säga om det blir del Potro eller Tsonga i finalen, men det lär bli någon av dem.

Om Tomic kan skrälla? Kanske, men med tanke på startfältet är det inte särskilt troligt.

Toppseedade Berdych lär inte sättas på prov av Janowicz, som ser ut att bli hans motståndare i tredje omgången. 26-rankade polacken har helt enkelt inte hittat formen under säsongsinledningen.

Hans största hot är i stället Tipsarevic i en eventuell semifinal (med tanke på Gasquets tidiga utträde borde Tipsy plocka sin semibiljett enkelt). Serben leder med 5-3 i inbördes möten och har visat sig vara en knepig motståndare för den hårt sluggande tjecken.

Med tanke på Berdychs goda (och Tipsys högst oklara) form får världssexan ändå ses som favorit både till finalplatsen och titeln.

* * *

DUBAI OPEN
WTA Premier
Dubai, Förenade Arabemiraten

Betydligt häftigare uppställning i år än förra året. Trots att världstvåan Victoria Azarenka dragit sig ur på grund av fotskada så är sju topp 10-spelare representerade i Dubai.

Suveränen Serena Williams ser ut att ha en enkel resa mot semifinal. Där kan hon dock stöta på Petra Kvitová, som gav henne huvudbry i Doha. Eller titelförsvararen Agnieszka Radwanska, som inte borde vara några problem för världsettan. Hon får hoppas på polsk seger i kvarten, helt enkelt.

Kampen om den andra finalplatsen är vidöppen, efter att Azarenka dragit sig ur. Angelique Kerber har visserligen inlett säsongen svajigt men är alltid en kraft att räkna med. Troligast är dock att Sara Errani norpar den där guldbiljetten. Eller Samantha Stosur.

* * *

COPA CLARO
ATP 250
Buenos Aires, Argentina 

Lite av ett sömpiller, med vissa ljuspunkter. David Ferrer, till exempel. Världsfyrans första turnering sedan Australiska öppna (Davis Cup ej inräknat). Bortsett från en eventuell andrarunda mot David Nalbandian är spanjorens lottning löjligt enkel. Men så är ju inte startfältet så skräckinjagande heller.

Och Nalbandian, förresten. Ferrer har aldrig förlorat mot argentinaren och tappat blott ett set på grus (4-0 på underlaget, 8-5 i inbördes möten totalt). Nej, Ferrers finalplats känns rätt säker, får man lov att påstå.

På den undre halvan ligger det nära till hands att lyfta fram världselvan Nicolás Almagro som finalfavorit. Här huserar dock även 17-rankade Stanislas Wawrinka. Förutom att han visade upp riktigt god form i Australiska öppna (kvartsfinalförlust mot Novak Djokovic i en episk femsetsrysare) har han genom åren rönt framgångar på grus (två titlar på fem finaler) och har plusstatistik mot Almagro (4-3 totalt, 2-1 på grus).

Lär dessutom vara revanschsugen efter semifinalförlusten mot spanjoren förra året. En final mellan Ferrer och Wawrinka känns därför inte särskilt långsökt. Bortsett från Almagro i en eventuell semifinal har ingen av dem några seriösa utmanare på vägen dit.

Kan noteras också att Horacio Zeballos, som skrällslog Rafael Nadal i Vina del Mar för två veckor sedan, åkte ut redan i första omgången mot 76-rankade Aljaz Bedene. Drygt 2,80 gånger pengarna på Bedene inför matchen. Lättförtjänta pengar.

Zeballos åkte ut i förstarundan även i Sao Paolo förra veckan (mot Federico Delbonis, avbröt matchen på grund av utmattning). Ser ut som att argentinaren går till historien som en klassisk one hit wonder. Är någon förvånad (Lex Lukas Rosol)?

Okej, låt oss ta en snabbtitt på dagens semifinaler.

ROTTERDAM

Grigor Dimitrov (41) – √ Juan Martín del Potro (7)
Världssjuan del Potro är givetvis favorit, dels baserat på hans tidigare framgångar i Rotterdam men också efter insatserna så här långt i årets upplaga av turneringen. Dimitrov har imponerat och tagit sig längre än jag trott, men trots att han bevisligen är på uppgång tror jag att det tar stopp mot den mer rutinerade del Potro.

√ Julien Benneteau (39) – Gilles Simon (14)
Simon leder med 3-2 i inbördes möten, men Benneteau har den klart tyngsta skalpen i turneringen så här långt – gårdagens skrällseger över Roger Federer. Det här är dock en matchup som passar Benneteau ganska dåligt. Fransmannen gillar när motståndaren håller i taktpinnen, någonting Simon ytterst sällan gör. I sina sämsta stunder är båda typiska bollfösare, och i det långa loppet är Simon den stabilare fösaren, med både bättre uthållighet och precision. Om båda presterar på topp kan detta dock bli en lågintensiv taktisk batalj, som kommer att avgöras med små marginaler. Om Benneteau presterar som mot Federer samtidigt som Simon är lika svajig som han stundtals var mot Martin Klizan i går, då har Benneteau en riktigt god chans att utjämna den inbördes statistiken.

SAN JOSE

Milos Raonic (13) – √ Sam Querrey (20)
Vi bjuds på riktigt intressanta semifinaler i San José. Querrey hade vissa bekymmer med Alejandro Falla i natt, men krånglade sig till semifinal i tre set. Querrey leder med 2-0 i inbördes möten och har faktiskt bara tappat ett set mot Raonic, i Wimbledon 2012. Däremot har tre av deras totalt sex set gått till tiebreak, så vi kan vänta oss en jämn sammandrabbning även här. Med tanke på Raonics framgångar här 2011 och 2012 är han knapp favorit, men jag tror att Querreys psykologiska övertag i kombination med hemmafördelen kan fälla avgörandet i natt.

Tommy Haas (22) – √ John Isner (16)
Riktigt kul att veteranen Haas smugit sig fram så här långt i den här turneringen. Blir dock en riktigt tuff semifinal för 34-åringen. Isner är visserligen inte direkt i sitt livs form, men det snabba inomhusunderlaget ger honom stora fördelar som med stor sannolikhet räcker till seger för amerikanen.

SAO PAOLO

√ Rafael Nadal (5) – Martin Alund (111)
Nadal lyckades slutligen vända mot Carlos Berlocq i natt, men det såg verkligen inte bra ut. Berlocq var på det hela taget den klart bättre spelaren, men vek ner sig i andra och tredje set. Delvis tack vare Nadals envisa kampvilja. Det går dock inte att komma ifrån det för Nadal så bistra faktum att Berlocq hade segern i sin hand – men lät den glida honom ur händerna. Några sådana problem borde spanjoren inte ha mot doldisen Alund. Här borde det handla om strögame för argentinaren. Världsfemman går vidare i raka set.

√ David Nalbandian (93) – Simone Bolelli (80)
Inför turneringen trodde jag verkligen inte att David Nalbandian skulle bli den som stod för motståndet i finalen mot Rafael Nadal. Nu talar väldigt mycket för att det blir just så. Nalbandian imponerade mot Nicolás Almagro i kvartsfinalen, även om spanjoren stod för en sedvanlig nedvikning. Med det sagt borde Bolelli inte bli någon svår nöt alls att knäcka.

DOHA

√ Victoria Azarenka (1) – Agnieszka Radwanska (4)
Glädjande att se samtliga toppseedade spelare i semifinalen i en så pass stor turnering som Qatar Open. I den första semin talar det mesta för nuvarande världsettan Azarenka: Hon leder med 11-3 i inbördes möten (6-0 under 2012) och har inte förlorat mot världsfyran sedan Tokyo 2011. Dessutom passar underlaget Azarenka särdeles bra och vitryskan är i god form. Radwanska har sett bra ut i Doha och under säsongsinledningen i allmänhet, men jag ser inte riktigt att en eventuell vändpunkt i deras rivalitet kommer just i dag.

√ Serena Williams (2) – Maria Sjarapova (3)
Williams vacklade ordentligt mot Petra Kvitová, men grejade till slut en typisk Serena-vändning. Det är dock en smula oroväckande att hon under långa stunder uppträdde så nonchalant som hon gjorde mot Kvitová. Det har hon inte råd med mot en glödande Sjarapova. Tror dock inte att Serena upprepar samma misstag mot sin gamla rival. Det är hon alldeles för rutinerad för. I största allmänhet så klart, men i synnerhet när det gäller just Sjarapova.

Det har ju hänt ett och annat runtom i världen på tennisfronten, som ni förstår.

Martin Klizan kastade alldeles nyss in handduken mot Gilles Simon i deras kvartsfinalmöte i Rotterdam. Simon till semi alltså, via 6-7(6), 6-3, 3-0.

Riktigt tråkigt att Klizan inte kunde slutföra matchen. Kan dock inte påstå att det var överdrivet underhållande, rent spelmässigt är det sällan det när Simon står på ena sidan av nätet. Han är nog så nära en klassisk pusher man kan komma i dagens moderna tennis. Den korrekta svenska termen för Simons spelstil torde vara fösare.

För det är vad han är, och det är en adekvat beskrivning av vad han i regel gör. En fösare. Som föser runt bollen i banan.

• Klizan tar i från tårna och dundrar in en stenhård forehandcross.

• Simon svarar med att fösa tillbaka bollen över nät.

Nu tycker ni kanske att jag låter dräpande negativ och hatisk. I så fall missförstår ni mig en smula.

Jag gillar verkligen spelare som inte har några pretentioner i sitt spel, som är redo att spela fult och slugt för att vinna. Som Andy Murray. Eller Rafael Nadal och Novak Djokovic, för all del.

Simon är en taktisk räv. Han är makalöst bra på att hålla bollen vid liv (genom att fösa den över nät), hitta omöjliga vinklar och störa sin motståndares rytm. För oss tittare är det ofta sövande, frustrerande osnyggt och föga underhållande – men ack så effektivt (och visst bjuder även Simon på tennismagi emellanåt, det ska vi ha klart för oss).

Vad jag däremot inte står ut med är hans märkliga utsvävningar på banan, som skulle reta gallfeber på mig om jag var den som stod på andra sidan nätet. Som att han ska dricka vatten i tid och otid, gärna mitt under pågående game, att han ber bollkallen om en boll att slå på i motståndarens serve, att han skriker och svär och gnäller över fullt rimliga saker som att bollen klipper linjen med minsta möjliga marginal. Precis lika lite som jag står ut med Murrays outsinliga, ofta omogna kverulans under pågående match.

Sammantaget gör detta att jag känner en viss skadeglädje när han förlorar. Utifrån det perspektivet såg det inledningsvis ganska bra ut i dag. Klizan imponerade väl inte, men räddade ändå typ ett dussin breakbollar och bärgade slutligen första set.

Efter det gick det utför, och nu är alltså Gilles Simon klar för semifinal i en 500-turnering. Där möter han inte som väntat Roger Federer, utan Simons betydligt mer hedervärda landsman Julien Benneteau.

På den undre halvan i Rotterdam stångade sig Juan Martín del Potro förbi Jarkko Nieminen utan större bekymmer: 6-3, 6-4. I semifinalen möter han Grigor Dimitrov, som lite överraskande slog Marcos Baghdatis i en tresetare: 6-7(4), 7-6(0), 6-3.

Inte överraskande i allmänhet – Dimitrov hade trots allt 2-1 i inbördes möten inför matchen – men aningen oväntat eftersom Baghdatis sett rätt så övertygande ut hittills (slog Richard Gasquet i raka set i åttondelen).

Mot världssjuan del Potro borde det rimligtvis ta stopp för 21-årige Dimitrovs framfart i Rotterdam. Argentinaren borde inte låta chansen att, i Federers frånvaro, bärga titeln förhållandevis enkelt glida honom ur händerna.

Fast det kan vi så klart inte vara ett dugg säkra på, har vi lärt oss i år.

* * *

I San José är John Isner och Tommy Haas klara för semifinal, efter kvartsfinalsegrar över Xavier Malisse (7-6, 6-2) respektive Steve Johnson (6-4, 6-2).

Vilka som plockar semifinalplatserna på den övre halvan avgörs i natt. Milos Raonic möter Denis Istomin (en match Raonic rimligtvis bör vinna) och Sam Querrey möter Alejandro Falla.

I den sistnämnda är givetvis hemmahoppet Querrey favorit, men jag skulle inte avfärda Falla helt och hållet inför den här matchen. Hans flacka spel gör sig bra inomhus och han har sett stabil ut hittills i San José.

* * *

Rafael Nadal har så klart varit det stora samtalsämnet i Sao Paolo. Han drog sig ur dubbelturneringen, vilket inte är speciellt konstigt med tanke på hur många matcher han spelat totalt under denna och förra veckan, men det får en liten varningsklocka att ringa.

Överlag har han sett lika långsam och instabil ut som i Vina del Mar. Som jag påpekat tidigare tycker jag dock inte att man ska dra några förhastade slutsatser. Att han inte drog sig ur Sao Paolo (och i skrivande stund spelar kvartsfinal mot Carlos Berlocq) är positivt i sig eftersom det tyder på att knäna håller. Han hade aldrig ställt upp om han ansåg att situationen förvärrats efter Vina del Mar.

Nu är han dock fortfarande väldigt långt från sitt bästa. Skulle inte förvåna mig det minsta om han förlorar mot Berlocq i natt. Argentinaren må inte ha ett särskilt spektakulärt ATP-facit, men han är en stabil grusspelare som har alla verktyg för att sätta en haltande Nadal under stor press.

Turneringens klart bästa match spelades tidigare under dagen: David Nalbandian mot Nicolás Almagro.

Nalbandian vann till slut: 7-6(5), 3-6, 7-6(3), efter nästan två och en halv timmes spel. Det är nästan så att man tycker synd om Almagro (som dels vann den totala poängräkningen: 109-106). Han smackade in 28 servess och spelade överlag riktigt bra.

Men han har svårt för Nalbandian och tycks inte ha hittat formen än i år.

I semifinalen möter argentinaren Simone Bolelli, som följde upp sin chockseger över en otroligt loj Juan Mónaco i går med att utmanövrera Albert Montanes i kvarten: 6-4, 6-4.

På den övre halvan är 111-rankade Martin Alund klar för semi efter seger över Filippo Volandri i raka set: 7-5, 7-6(5). Alund halkade in i turneringen på ett bananskal, som lucky loser efter att Leonardo Mayer dragit sig ur på grund av ryggskada, och avfärdade 346-rankade Ricardo Mello enkelt i öppningsmatchen (6-4, 6-4). Det följde han sedan upp med en stabil seger över Jeremy Chardy (6-4, 4-6, 7-6).

Och nu är han då klar för semifinal i Sao Paolo. Inför turneringen hade han aldrig vunnit en ATP-match. Inte illa.

* * *

I Doha händer det grejer. Serena Williams hängde på fallrepet i kvartsfinalen mot Petra Kvitová men svarade för en typisk Serena-upphämtning i tredje set och säkrade slutligen semifinalplatsen – och positionen som världsetta: 3-6, 6-3, 7-5.

Detta alltså efter att ha legat under med 1-4 i avgörande set.

På måndag skriver 32 år, fyra månader och 24 dagar gamla Serena Williams därmed återigen historia, som världens äldsta världsetta genom tiderna (på damsidan). Rekordet hölls tidigare av Chris Evert, som var 30 år, elva månader och tre dagar gammal när hon avnjöt tronen för sista gången i november 1985.

I semifinalen möter hon Maria Sjarapova, som slog Samantha Stosur i raka set: 6-2, 6-4.

I den andra semifinalen möts nuvarande världsettan Victoria Azarenka och världsfyran Agnieszka Radwanska. Azarenka slog världssexan Sara Errani enkelt (6-2, 6-2) medan Radwanska utmanövrerade Caroline Wozniacki (6-2, 7-5).

Blev inget blogginlägg om San José, Sao Paolo och Doha i går, som utlovat. Det kan vi tacka Comhem för. Internethaveri deluxe.

Hur som helst.

Rotterdam ångar på, i egenskap av veckans tveklöst mest intressanta turnering. Och hittills har vi faktiskt bjudits på ett och annat spännande resultat.

Jarkko Nieminen fullkomligt mosade framtidslöftet David Goffin i sin öppningsmatch: 6-0, 6-0. Inte ett enda game vann han alltså, Goffin. 65-38 till Nieminen i totalt antal poäng. Inte så ojämnt som man kan vänta sig av en sådan utskåpning kanske, men fortfarande helt bedrövligt av en spelare som Goffin.

Okej, inomhustennis är inte hans starka sida (däremot Nieminens), men att bli så här totalt utskåpad är likväl pinsamt.

Vidare körde problembarnet Ernests Gulbis över hemmahoppet Robin Haase i sin öppningsmatch: 6-2, 6-1. Inte särskilt oväntat att Gulbis skulle vinna, men en smula förvånande att han gjorde det så överlägset.

Under dagen har vi bara bjudits på en skräll i Rotterdam. 125-rankade Michael Bachingar avfärdade 18-rankade Andreas Seppi i raka set: 6-3, 6-4. Seppi verkar visserligen ha plågats av hälsoproblem (drog sig ur Zagreb Indoors förra veckan på grund av feber) och är i tveksam form efter åttondelsfinalen i Australiska öppna, men överraskande att han föll så lätt.

I övrigt kan nämnas att Roger Federer inte hade några som helst bekymmer mot 64-rankade Grega Zemlja: 6-3, 6-1. Även Juan Martín del Potro vann sin öppningsmatch (i går), mot Gaël Monfils: 6-3, 6-4.

* * *

Precis som i Rotterdam pågår inomhustennis i amerikanska San José, mest känt för sina NHL-hajar: SAP Open. Regerande mästaren Milos Raonic är förstaseedad, USA-ettan John Isner andraseedad.

Det snabba underlaget ger mammutservare som dessa båda herrar maximal utdelning, vilket inte gör det särskilt svårt att tippa just de två i final. Ja, om det inte vore för Isners katastrofala form, alltså. Inledde året riktigt uselt och tvingades sedan hoppa av Australiska öppna på grund av skada.

Lite tveksamt huruvida han hunnit både rehabiliteras och hittat formen, så risken att han åker ut redan i första omgången mot 130-rankade kanadensaren Vasek Pospisil får betraktas som överhängande.

I övrigt kan nämnas att 79-rankade Blaz Kavcic förlorade en mycket svängig tillställning mot forne världsettan Lleyton Hewitt i gårdagens förstarunda: 3-6, 6-4, 7-6(4). Nämnas bör att Kavcic hade 3-1 och breakboll och andra set innan han lät Hewitt klösa sig tillbaka in i matchen och kvittera.

I tredje set hade han sedan återigen 3-1 och 40-15 men lät segern rinna honom ur händerna igen. Givetvis starkt av Hewitt att kämpa till sig den segern, men bedrövligt av Kavcic att tappa en sådan komfortabel ledning två gånger om. Det håller inte på den här nivån.

Och hemmahoppet Ryan Harrison åkte på en stjärnsmäll mot Benjamin Becker i går: 6-7(3), 7-5, 6-3. Becker reducerar nu till 2-1 i inbördes möten.

I dag har endast en match hunnit spelas i San José och den mest intressanta drar i gång någon gång i natt – Steve Johnson mot Ivo Karlovic. Två servekanoner ställs alltså mot varandra redan i första omgången. Lär inte bli särskilt välspelat (om man med välspelat menar långa dueller, snabba tempoväxlingar och stor spelmässig variation), men sevärt.

Svårt att peka ut en favorit där, men med tanke på hemmafördelen och att Karlovic inte orkar hålla i en formtopp mer än två-tre matcher i stöten känns det som att Johnson borde gå segrande ur den här servefesten.

Sett till hela turneringen känns det inte osannolikt att Raonic tar sig till sin tredje raka final. Farligaste utmanaren på vägen dit är i första hand Sam Querrey i en eventuell semifinal, men Denis Istomin kan ställa till bekymmer redan i kvarten. Brukar leverera i San José (semifinal 2010, kvartsfinal 2011, final 2012).

På den undre halvan är det lite mer ovisst. Isner får väl ändå ses som någon slags favorit, men ryker han tidigt kan exempelvis Tommy Haas kliva fram och säkra en finalplats. Eller Steve Johnson.

2010 års titulant och 2011 års finalist Fernando Verdasco åkte förresten ut direkt, efter 3-6, 3-6 mot 105-rankade Tim Smyzcek.

* * *

I Sao Paolo har det än så länge inte hänt något överväldigande. David Nalbandian vann i dag, med vissa besvär, sin öppningsmatch mot Jorge Aguilar: 7-5, 5-7, 6-3.

Rafael Nadal går in i turneringen först i morgon och möter då 140-rankade Joao Sousa, som besegrade 91-rankade Ruben Ramirez Hidalgo (avbröt matchen efter 7-6 i första set).

Nadals baneman i Vina del Mar, Horacio Zeballos, avbröt sin match i tredje set. 151-rankade Paul Capdeville dansar således vidare till andrarundan efter 6-7(5), 6-0, 3-0.

Om vi ska ta en titt på lottningen kan vi snabbt slå fast att Nadals väg till final inte kantas av några som helst farliga motståndare, precis som i Vina del Mar. Jeremy Chardy står sannolikt återigen för motståndet i semifinalen, alternativt Thomaz Bellucci.

I finalen lär det däremot bli betydligt tuffare. Efter den bedrövliga insatsen i Vina del Mar betvivlar jag starkt att Juan Mónaco tar sig dit. Nej, det troliga är att Nadals landsman, andraseedade världselvan Nicolás Almagro, står på andra sidan nätet på söndag.

Och i så fall tror jag faktiskt att Almagro vinner sin första match i karriären mot Nadal – på nionde försöket (har 0-8 i inbördes möten, 2-20 totalt i set). Om nu inte Nadal som av ett trollslag börjar röra sig som han gjorde under grussäsongen 2012. Vilket, milt uttryckt, inte känns helt troligt.

* * *

IFranska öppna2011 låg hon under med 3-6, 1-4 innan hon lyckades samla ihop sig och vända matchen (3-6, 6-4, 6-0).

I gårdagens reprismatch hade Maria Sjarapova inte lika stora bekymmer med 172-rankade 19-åringen Caroline Garcia: 6-3, 6-2 i världstreans öppningsmatch i Doha på drygt en timme och 15 minuter.

Även världstvåan Serena Williams och världsettan Victoria Azarenka vann sina öppningsmatcher, mot 160-rankade lucky losern Daria Gavrilova (6-2, 6-1) respektive 62-rankade Romani Oprandi (6-2, 6-3). Azarenka har nu tio raka segrar under säsongsinledningen.

Hittills är tio seedade spelare klara för åttondelsfinal: Azarenka, Williams, Sharapova, Agnieszka Radwanska, Sara Errani, Petra Kvitová, Samantha Stosur, Caroline Wozniacki, Nadia Petrova och Ana Ivanovic.

Av dem är det troligt att alla utom Errani, Stosur, Wozniacki och Ivanovic tar sig vidare till kvartar och semifinaler.

• Errani möter nämligen Daniela Hantuchova som trivs bra på hardcourt, leder över Errani med 5-2 i inbördes möten och dessutom slog italienska världssexan så sent som i januari, i Brisbane.

• Stosur möter Svetlana Kuznetsova. Brukar bli ganska öppna tillställningar när de möts, Kuznetsova har 3-1 i inbördes. Dessutom pressades Stosur till tre set mot 60-rankade Monica Niculescu (6-4, 1-6, 6-3), vilket inte direkt är att betrakta som ett styrkebesked. Kuznetsova betydligt mer imponerande mot Marion Bartoli i sin andrarunda (6-4, 6-4).

• Wozniacki möter en formstark Mona Barthel. Wozniacki leder visserligen med 2-0 i inbördes möten, men Barthel har 14-3 i matchfacit i år och vunnit en titel på två finaler. Dessutom var hon omutlig mot världsfemman Angelique Kerber i sin andrarunda: 6-1, 6-2.

• Ivanovic möter Agnieszka Radwanska. Radwanska har inte bara fem raka segrar över Ivanovic (och tappat blott ett set på de fem matcherna), utan har dessutom en övertygande 6-2, 6-4-seger över forna världsettan i årets Australiska öppna färskt i minnet. Hon har dessutom 13-1 i matchfacit hittills i år och sett rysligt stark ut under säsongsinledningen.

Inte särskilt långsökt att tippa Azarenka mot Williams i final, men jag tror att framför allt Radwanska och Sjarapova/Kvitová har nästan lika stora chanser att ta sig dit. Om Kvitová kan skaka av sig sin svaga säsongsinledning och undermåliga prestation i Australiska öppna, alltså.

För herrarnas del är det alltså dags för semifinaler i morgon bitti. Inga större överraskningar i Auckland hittills. Om inte Tommy Haas åkt på stryk i tre set mot Gaël Monfils (3-6, 7-5, 6-3) så hade samtliga fyra toppseedade spelare varit representerade i semifinalerna.

Är dock inte alls förvånad att Monfils vann. Han är på det hela taget en bättre spelare, om än mer oförutsägbar så här i inledningen av säsongen efter det långa skadeuppehållet. Härligt att se att han börjar hitta formen redan.

Philipp Kohlschreiber slog planenligt Xavier Malisse: 7-6(6), 6-4. Förstaseedade David Ferrer krossade lika planenligt Lukas Lacko: 6-2, 6-1. Och Sam Querrey avfärdade Jesse Levine i raka set: 6-4, 7-6(5).

Den klart mest intressanta semifinalen är givetvis den mellan Ferrer och Monfils. Visst, Kohlschreiber är en svårtippad spelare och kan mycket väl dra till med en miniskräll mot Querrey, men tycker ändå att amerikanen borde vinna den matchen.

Seger för Monfils ger 4,33 gånger pengarna. Ett lite väl högt odds med tanke på att Monfils leder med 3-0 i inbördes möten (två av de segrarna på gruset i Franska öppna, dessutom) och visat sig vara i överraskande god form i Auckland. Skulle inte förvåna mig alls om han kuvar den outtröttlige spanjoren.

En final mellan Querrey och Monfils vore inte fy skam, ändå.

* * *

I Sydney lyckades 20-årige Ryan Harrison bärga sin första seger över landsmannen John Isner i åttondelsfinalen: 6-4, 6-4. Isner hämmades av den knäskada han ådrog sig i Hopman Cup förra veckan och tvingas nu så över Australiska öppna.

– Läkare har sagt att fortsatt spel kan resultera i en allvarligare skada, säger han efter förlusten i Sydney.

Harrison föll dock i kvartsfinalen mot 35-rankade veteranen Julien Benneteau: 6-4, 6-2.

Bernard Tomic sluggade sig förbi formsvage Florian Mayer i åttondelsfinalen (7-6, 6-2) och Jarkko Nieminen i kvartsfinalen: 6-7(6), 6-4, 6-2. I semin möter han Andreas Seppi, som slog Marcel Granollers: 6-4, 7-5.

Benneteau möter Kevin Anderson, som besegrade Denis Istomin i raka set: 6-4, 6-3.

På damsidan fortsätter Dominika Cibulkova slå ut toppseedade spelare på löpande band – segern över Sara Errani i kvarten (6-2, 6-1) följde hon upp med att besegra Angelique Kerber i tre set: 6-2, 4-6, 6-3.

I finalen möter hon Agnieszka Radwanska, som håller liv i sin förlustfria svit efter seger över Li Na: 6-3, 6-4.

Blir en riktigt intressant final. Cibulkova har visat prov på riktigt god form i Sydney, men 23-åringen har inget skräckinjagande finalfacit att flasha med (två segrar och tre förluster). Hon imponerade visserligen mot Marion Bartoli i finalen i Carlsbad i somras (6-1, 7-5), men Radwanska är en något tuffare motståndare – särskilt med tanke på världsfyrans superform.

Tror på knapp seger för Radwanska där.

* * *

Titelförsvararen Mona Barthel är klar för semifinal Hobart, likaså 19-åriga Sloane Stephens. Hoppas de båda möts i finalen.

* * *

Alla dagens resultat:

För WTA-resultat, klicka här.

Brisbane, Doha, Chennai, Shenzhen och WTA:s Auckland är avklarade – under den här veckan upplever vi lugnet före den australiska Grand Slam-stormen i Sydney, Aucklan och Hobart.

Låt oss ta en titt på dessa tre turneringar och vad vi har att vänta oss.

Sydney Internationel
ATP 250, WTA International
Sydney, Australien
Regerande mästare: Jarkko Nieminen, Victoria Azarenka

14-rankade John Isner och 16-rankade Gilles Simon är toppseedade på herrsidan. Därefter kommer 23-rankade Andreas Seppi och 24-rankade Fernando Verdasco i startfältet. En inte överdrivet stjärntät turnering, med andra ord.

Grigor Dimitrov och Bernard Tomic är de spelare jag kommer följa med störst intresse. Lite huvudlöst av Dimitrov att riskera en till lång vecka efter finalen i Brisbane så här tätt inpå Australiska öppna, men kanske är det ett genidrag att fortsätta vässa formen i skarpt läge.

Kan Tomic dra nytta av sin seger över Novak Djokovic i Hopman Cup förra veckan? Om inte annat borde det ha stärkt hans självförtroende, kan tyckas – och dessutom lär han vilja bevisa att han förtjänar en plats i Australiens Davis Cup-lag efter avstängningen i december.

På damsidan är det betydligt stjärntätare: världsfyran Agnieszka Radwanska, världsfemman Angelique Kerber, världssexan Sara Errani, världssjuan Li Na, världsåttan Petra Kvitová, världsnian Samantha Stosur och världstian Caroline Wozniacki innebär att 70 procent av topp 10 finns med i startfältet.

Kvitová och Stosur har visserligen fått tidiga respass; Kvitová blev totalt överkörd av Dominika Cibulkova i går (6-1, 6-1) och Stosur föll i tre set mot 42-rankade Jie Zheng (3-6, 7-6, 6-4).

Radwanska tappade inte ett enda set i Auckland förra veckan men lär få det hetare om öronen här. Svårt ändå att inte hålla henne som favorit givet den goda form hon visade upp förra veckan. Största utmanare blir Kerber, Errani och Li Na (som var i final förra året och vann turneringen 2011).

* * *

Heineken Open
ATP 250
Auckland, Nya Zeeland
Regerande mästare: David Ferrer

David Ferrer, Philipp Kohlschreiber, Tommy Haas och Sam Querrey är toppseedade. Ferrer lär vara gruvligt revanschsugen efter nederlaget mot Nikolaj Davydenko i semifinalen i Doha. Personligen tycker jag kanske att det hade varit bättre om världsfemman ägnat veckan åt att träna sig i form inför Australiska öppna, men själv anser han förmodligen att han behöver hitta sin matchrytm.

Ferrer får givetvis ses som självklar favorit, särskilt med tanke på att han vunnit turneringen tre gånger (2007, 2011, 2012), med Gaël Monfils (om han är frisk och hel) och Querrey som största utmanare (hyfsat enkel lottning för amerikanske servekanonen).

Turneringens tre unga framtidsnamn har alla redan fallit: David Goffin mot Thomaz Bellucci (7-6, 6-2), Martin Klizan mot Xavier Malisse (7-6, 3-6, 6-3) och Jerzy Janowicz i en synnerligen underhållande match mot Brian Baker alldeles nyss (4-6, 7-6, 6-4).

Baker möter antingen 376-rankade hemmaspelaren Daniel King-Turner eller en kvalspelare i nästa omgång. Amerikanen har goda chanser att ta sig en bit i den här turneringen, med andra ord.

I övrigt ska man hålla ett öga på Tommy Haas. Intressant att se hur han följer upp sitt succéartade 2012.

* * *

Hobart International
WTA International
Hobart, Australien
Regerande mästare: Mona Barthel

Inte på långa vägar lika skräckinjagande startfält som i Sydney. 25-rankade Su-Wei Hsieh är toppseedad – och även turneringens mest sevärda spelare. 27-åringen har verkligen gjort raketkarriär på WTA-touren och klättrat från plats 361 på rankningen 2010 till 25 inför Hobart International.

Annars är det 19-åriga Sloane Stephens man ska hålla ett öga på. Slog Storbritanniens stora framtidshopp Laura Robson i raka set i veckans hittills mest prestigefulla möte: 6-4, 7-6(4).

Om det har hänt något värt att prata om under tennisdagen?

Jo, det får man ju säga att det har.

Vi börjar med Grigor Dimitrov, som piskade Milos Raonic i raka set i Brisbane: 6-3, 6-4. Värt att notera är att Raonic inte vann en enda poäng i Dimitrovs förstaserve. Dimitrov bärgade alltså 26 av 26 möjliga poäng. Lämnar en hel del övrigt att önska vad gäller Raonics returtagande, om man säger så.

Annars tycker jag inte att man ska dra på för stora växlar efter den här matchen. Dimitrov verkar ha fått en välbehövlig boost av att ansluta sig till svenska tennisakademien Good to Great (som drivs av svenska ex-proffsen Magnus Norman, Nicklas Kulti och Mikael Tillström) och stärkte sitt självförtroendekapital ytterligare i och med segern över Brian Baker i tisdags.

Det här var säsongens första match för andraseedade Raonic, så förhoppningsvis har han betydligt mer imponerande spel att visa upp under året.

* * *

Andy Murray svajade ordentligt mot 199-rankade hemmahoppet John Millman. Efter att ha blivit totalt överkörd i första set ryckte visserligen Millman upp sig och började spela på toppen av sin förmåga, men att Murray tappade andra set får till stor del tillskrivas Murray själv.

Millman satte väldigt hög press på Murray, hade bra djup på sina slag och dessutom ett rätt ordentligt bett i sin backhand – medan världstrean stundtals såg ut att vara totalt likgiltig inför matchen och dess resultat. Trots att han backade tillbaka, till sin ”comfort zone” någon meter från baslinjen, så kunde han inte för sitt liv hitta rytmen i sitt spel och tappade sin serve två gånger.

Trots att Millman brände två setbollar i egen serve utjämnade han slutligen, men kunde sedan inte hålla jämna steg med Murray när skotten lade i en högre växel i avgörande set.

Murray stapplar således vidare till kvartsfinalen med inte särskilt imponerande 6-1, 5-7, 6-3. Där möter han Denis Istomin, som slog ut Martin Klizan i tisdags och forne världsettan och hemmafavoriten Lleyton Hewitt i dag: 7-5, 7-5.

Inte helt olikt Istomin att leverera under säsongsinledningen. Tog sig till kvartsfinal i Brisbane även förra året, fast då efter walkover från Tommy Haas i åttondelen. I Sydney gick han hela vägen till semifinal, där han föll mot Jarkko Nieminen (som sedan vann turneringen).

* * *

Sloane Stephens gjorde en beundransvärd insats mot Serena Williams i Brisbane, men föll ändå i raka set: 6-4, 6-3.

– Hon pressade mig definitivt. Jag har alltid sagt att hon är en bra spelare. Hon är väldigt lugn, något jag aldrig varit under hela min karriär. Det visar på stor mognad, berömmer Williams efter matchen.

I semifinalen möter Williams rivalen Victoria Azarenka, som fullkomligt mosade Ksenia Pervak: 6-1, 6-0 efter drygt en timmes spel.

Det blir trettonde mötet mellan världsettan och världstrean. Williams leder med 11-1. Ökar hon på de siffrorna till 12-1, eller mäktar Azarenka med en reducering?

* * *

I den andra semifinalen möts två skrällspelare: 136-rankade lucky losern Lesia Tsurenko, som ersatte skadade Maria Sjarapova, och 36-rankade Anastasia Pavlychenkova. Pavlychenkova följde upp sin åttondelsseger över Petra Kvitová med att besegra fjärdeseedade Angelique Kerber i kvarten: 7-6(3), 7-6(3).

Tsurenko är klar för sin första WTA-semifinal i karriären.

– Jag kanske kände lite press i går när jag klev ut på banan, men det var allt. När det var över så kände jag ingen press längre. Jag bara njuter av allt just nu, säger lucky losern.

* * *

153-rankade Daniel Brands slog ut fjolårsfinalisten Gaël Monfils i raka set: 6-1, 7-5. Ser man enbart till kapacitet är det givetvis en skräll, men förlusten är inte alls förvånande med tanke på Monfils skadehistoria.

Tycker att han ska vara nöjd med en kvartsfinalplats och försöka hålla fast vid den positiva attityd han visade upp ute på banan mot Philipp Kohlschreiber i åttondelen och Mousa Shanan Zayed i öppningsmatchen.

* * *

Noterade förresten Novak Djokovics förlust mot Bernard Tomic i förrgår, men fäste ingen större vikt vid den. Hopman Cup är en väldigt rolig turnering att titta på, men den har helt enkelt inte samma nerv som pågående ATP- och WTA-turneringar eftersom den inte distribuerar några rankningspoäng.

Djokovics nederlag känns därför som något av en axelryckning, trots att den kommer så tätt inpå Australiska öppna. Som individ kan han liksom kosta på sig det, eftersom inga poäng och, i ärlighetens namn, inte överdrivet mycket prestige står på spel. Att det däremot smärtar hans serbiska själ att äventyra kollektivet i en sådan turnering är en helt annan sak.

* * *

14-rankade John Isner drar sig för övrigt ur Hopman Cup på grund av knäskada, vilket grusar USA:s chanser att nå final. Isners knä lindades under hans förlustmatch mot Jo-Wilfried Tsonga (6-3, 6-2) i dag och amerikanen sade efter matchen att han plågas av ”en liten inflammation”.

Blir intressant att se om han får ordning på knäet lagom till Australiska öppna, där han har 90 poäng (nådde tredjerundan 2012) att försvara.

* * *

Alla dagens resultat:

För WTA-statistik, klicka här.

Så är då årets sista Masters-turnering, Paris Masters, till ända.

Läge att summera och betygsätta säsongens alla Masters, alltså.

Here goes!

INDIAN WELLS
Indian Wells, USA, 5-8 mars
Finalen herrar: Roger Federer – John Isner 7-6(7), 6-3
Finalen damer: Victoria Azarenka – Maria Sjarapova 6-2, 6-3
Betyg: ++++

Det är alltid något speciellt med årets första Master. Precis som att Australiska öppna får en liten boost i anseende tack vare att det är säsongens första Grand Slam. Årets Indian Wells bjöd på några skrällar (dåvarande världselvan John Isner seger över Novak Djokovic i semin, David Nalbandians kvartsfinalplats efter segrar över Marin Cilic, Janko Tipsarevic och Jo-Wilfried Tsonga), en spännande debut (Milos Raonics första match mot Roger Federer, förlust i tre set), ett starkt semifinalfält med tre spelare ur toppkvartetten samt inledningen på ett makalöst återtåg (Federers, som senare under året återerövrade tronen som världsetta). Isner gjorde en av sina bästa turneringar och matcher (semifinalen mot Djokovic) i karriären. På damsidan visade Victoria Azarenka att hon inte blivit mätt och belåten efter segern i Australiska öppna – och återigen malde hon ner rivalen Sjarapova i en stor final. Den där rivaliteten skulle under säsongen komma att utvecklas till en blivande klassiker den är på god väg att bli.

http://www.youtube.com/watch?v=kce90X80uXE

MIAMI
Key Biscane, USA, 19 mars-1 april
Finalen herrar: Novak Djokovic – Andy Murray 6-1, 7-6(4)
Finalen damer: Agnieszka Radwanska – Maria Sjarapova 7-5, 6-4
Betyg: +++

Att Roger Federer skulle förlora mot Andy Roddick (en av blott tre förluster i karriären mot amerikanen – schweizaren har 21-3 i inbördes möten) existerade på förhand inte i någons verklighet, men på Crandon Park i Key Biscane, Miami förvandlades plötsligt planeten Tellus till en ding ding värld. Semifinalfältet var återigen starkt, men att Andy Murray bjöds på två walkover (Raonic i tredje omgången och Rafael Nadal i semifinalen) bidrog förmodligen till hans slätstrukna figur i finalen mot Djokovic. På damsidan föll favoriterna Serena Williams och Victoria Azarenka redan i kvartsfinal och Maria Sjarapova noterade sin tredje raka stora finalförlust. På det hela taget intressanta turneringar, men helhetsintrycket drogs ner av de inte så högklassiga finalerna och olägliga walkovers (både Raonic-Murray och Nadal-Murray var på förhand högintressanta matcher).

http://www.youtube.com/watch?v=S-DvJQTZEiw

MONTE CARLO
Roquebrune-Cap-Martin, Frankrike, 16-22 april
Finalen: Rafael Nadal – Novak Djokovic 6-3, 6-1
Betyg: +++

Jag älskar som bekant grusturneringar, men i och med att Monte Carlo Masters är en frivillig 1000-turnering har den inte samma nerv och hetta som övriga Masters. Men det skrevs trots allt historia i årets upplaga av turneringen då Rafael Nadal vann sin åttonde(!) raka titel, trots att Novak Djokovics sällsynt svaga insats i finalen (vilket berodde på att hans farfar gick bort under veckan då turneringen spelades) var smolk i bägaren för oss tittare.

http://www.youtube.com/watch?v=HatCrwrlmFQ

MADRID
Madrid, Spanien, 7-13 maj
Finalen herrar: Roger Federer – Tomás Berdych 3-6, 7-5, 7-5
Finalen damer: Serena Williams – Victoria Azarenka 6-1, 6-3
Betyg: +++

Det allra mesta kom att handla om det kontroversiella blåa gruset – vilket förärade turneringen smeknamnet ”Smurf Masters”. Gruset blev en stor snackis, rent spelmässigt var det dock något av en katastrof. Toppspelarna (och framför allt grusspecialisterna) klagade på att det var betydligt snabbare än vanligt grus och dessutom halt. Nadal gjorde en av sina sämsta matcher på länge när han tappade 5-2 till 5-7 i avgörande set mot Fernando Verdasco i tredje omgången, dåvarande världstvåans första förlust någonsin mot landsmannen, och Novak Djokovic föll även han mot en landsman – Janko Tipsarevic – i kvartsfinalen. De mest minnesvärda matcherna var andra omgången mellan Roger Federer och Milos Raonic (där Raonic på nytt pressade schweizaren och återigen tvingade fram ett avgörande set), semifinalen mellan Juan Martín del Potro och Tomás Berdych och finalen mellan Federer och Berdych, där Federer jobbade sig tillbaka in i en match som såg ut att glida honom ur händerna. På damsidan var Serena Williams helt överlägsen och tappade bara ett set, mot Caroline Wozniacki i åttondelsfinalen.

http://www.youtube.com/watch?v=_4iQ5aQWTWs

ROM
Rom, Italien, 14-21 maj
Finalen herrar: Rafael Nadal – Novak Djokovic 7-5, 6-3
Finalen damer: Maria Sjarapova – Li Na 4-6, 6-4, 7-6(5)
Betyg: ++++

Grussäsongens klart bästa Master. Turneringen på herrsidan bjöd på det mesta: en hemmafavorit (Andreas Seppi) som fällde jätten John Isner och räddade ett knippe matchbollar mot Stanislas Wawrinka, en Novak Djokovic som återigen var på gott spelhumör, en Rafael Nadal som stundtals såg helt omänsklig och oslagbar ut, en formstark David Ferrer som trots Nadals nämnda omänsklighet gav sin landsman skrämselhicka i semifinalen och en stukad Roger Federer som blev snudd på överkörd av Djokovic. Finalen var dessutom så välspelad som en final mellan ”Rafa” och ”Djoker” ska vara. På damsidan tog Maria Sjarapova chansen när värsta fienderna Victoria Azarenka och Serena Williams drog sig ur turneringen med skador, höll huvudet kallt i finalen mot Li Na och lyckades äntligen bärga en stor titel efter alla tillkortakommanden.

http://www.youtube.com/watch?v=ivuKSZ2g6Qs

http://www.youtube.com/watch?v=sC27w2Aw8ps

TORONTO
Toronto, Kanada, 4-13 augusti
Finalen herrar: Novak Djokovic – Richard Gasquet 6-3, 6-2
Finalen damer: Petra Kvitová – Li Na 7-5, 2-6, 6-3
Betyg: ++

På grund av London-OS, som avslutades veckan före Toronto Masters (Canadian Open/Rogers Cup), var det flera stora namn som valde att stå över årets sjätte Master – och de som valde att dyka upp i Toronto (Montréal i damernas fall) halkade ur turneringen som en kollektiv bambi på hal is. Novak Djokovic var den som visade störst vinnarinstinkt och seglade enkelt till finalen (bortsett från en liten speed bump i form av veteranen Tommy Haas), där han dansade hem säsongens tredje titel om möjligt ännu enklare. På damsidan föll favoriterna som flugor och Petra Kvitová vann en tresetsrysare mot Li Na, som alltså återigen saknade is i magen i en stor final efter en stark turnering.

http://www.youtube.com/watch?v=y84dUk4VEzI

http://www.youtube.com/watch?v=_5QO0pi0GPs

CINCINNATI
Mason, USA, 11-19 augusti
Finalen herrar: Roger Federer – Novak Djokovic 6-0, 7-6(7)
Finalen damer: Li Na – Angelique Kerber 1-6, 6-3, 6-1
Betyg: +++

Var milt uttryckt ett uppsving efter ganska avslagna Toronto Masters, och det snabba underlaget bjöd på en del riktigt intressanta händelser. Lucky losern Jeremy Chardys skrällseger över Andy Murray i raka set, till exempel. Och Milos Raonics starka insats (segrar över Richard Gasquet, Marcos Baghdatis och Tomás Berdych) som tog honom hela vägen till kvartsfinal (där det blev förlust mot Stanislas Wawrinka i en tät tresetare). Novak Djokovic fick en oförskämt bekväm resa till finalen efter riktigt lojt uppträdande från Juan Martín del Potro i semifinalen och Roger Federer var oerhört hungrig på en ny titel efter OS-frossan (förlust mot Murray i finalen). I finalen drabbades Djokovic av gummiarm redan i matchens första duell och blev fullkomligt utklassad i första set. I andra samlade han ihop sig, men föll efter ett gastkramande tiebreak – och Federer bärgade sin femte Cincy-titel (slog i och med det Mats Wilanders gamla rekord). På damsidan fick Li Na så äntligen gå hela vägen, efter de där tunga förlusterna tidigare under året. Angelique Kerber var dock den som imponerade mest – i kvartsfinalen utmanövrerade hon Serena Williams i raka set och i semifinalen kämpade hon ner Petra Kvitová i en tät tresetare. Hon tog dessutom ledningen i finalen efter ett grymt förstaset, innan Li Na tog över matchen och snuvade tyskan på titeln.

http://www.youtube.com/watch?v=MhGwjZ4Xd8o

SHANGHAI
Shanghai, Kina, 8-14 oktober
Finalen: Novak Djokovic – Andy Murray 5-7, 7-6(11), 6-3
Betyg: +++++

Andy Murray såg återigen snudd på orubblig ut i sin favoritturnering, som han vunnit två gånger (2010 och 2011). Även Novak Djokovic gasade för fullt fram till finalen, medan Roger Federer såg en smula omotiverad ut i åttondelsfinalen mot landsmannen Stanislas Wawrinka, innan han klappade ihop fullständigt mot Murray i semifinalen (turneringens samtliga fyra toppseedade spelare – Federer, Djokovic, Murray, Berdych – fanns för övrigt med i semifinalfältet). Finalen mellan Djokovic och Murray blev precis så episk som vi kunde hoppas. Murray kopplade tidigt greppet om matchen, pepprade Djokovic med blytunga forehandslag och slet upp stora hål i hans hårdhudade defensiv med obarmhärtig aggressivitet. När Murray sedan hade matchboll i egen serve vid ställning 5-4, 40-30 trodde nog de allra flesta att loppet var kört för Djokovic – men i själva verket var det inledningen på hans makalösa vändning. Resten är historia.

http://www.youtube.com/watch?v=5N33MLBaC9U

PARIS
Paris, Frankrike, 29 oktober-4 november
Finalen: David Ferrer – Jerzy Janowicz 6-4, 6-3
Betyg: +

Vi kan förvisso ha sett en ny stjärna födas i den sensationella kvalspelaren och skrällmaskinen Jerzy Janowicz, men säsongens ödesdigra schemaläggning tog verkligen död på den här turneringens nerv. Toppspelarna föll som käglor och många var direkt loja och oinspirerade i sina respektive förlustmatcher. Det för Paris så långsamma och märkliga underlaget (har för övrigt aldrig gillat grön hardcourt, men det hör egentligen inte till saken) i kombination med den trista attityden från vissa spelare gjorde att en del matcher höll smärtsamt låg kvalitet. Däremot var det givetvis roligt att äntligen få se slitvargen David Ferrer höja en Masters-buckla mot taket, samt att följa Janowicz magiska äventyr.

Roger Federer har alltså valt att stå över Paris Masters, vilket jag förutspådde redan i september.

Detta innebär inte bara att han förlorar positionen som världsetta, eftersom han den 5 november tappar sina poäng från Basel, Paris och World Tour Masters 2011 – det betyder även att han inte heller har chansen att avsluta året som världsetta. Det kommer i stället Novak Djokovic att göra, för andra året i rad.

Federers beslut innebär så klart också att Djokovic och Andy Murray ensamma får bära favoritskapet.

Låt oss ta en lite närmare titt på lottningen:

FÖRSTA SEKTIONEN

Victor Hanescu fick ta Roger Federers plats i egenskap av lucky loser. Åker förmodligen ut redan i sin första match, mot Gilles Simon (som slog Marcos Baghdatis i raka set tidigare i dag). Sett till både formkurva och kapacitet borde rimligtvis Stockholm Open-vinnaren Tomás Berdych slugga sig vidare till semifinal. Uppstickare? Tja, Kei Nishikori bör inte underskattas, men frågetecken råder kring Japanettan i och med den skada han ådrog sig under Japan Open. I övrigt finns här inga spelare som borde ställa till några större bekymmer för världssexan. Matchen mellan Richard Gasquet och Kevin Anderson kan bli intressant. Anderson har varit i hyfsat bra form på sistone, likaså Gasquet – och fransmannen krigar som bekant om en plats i World Tour Finals (oddsen talar dock emot honom, med tanke på den tuffa lottningen – han lär inte ta sig förbi Berdych).

Han går vidare till semifinal: Tomás Berdych.
Skrällvarning: Kei Nishikori.
Bubblare: Richard Gasquet, Gilles Simon.

ANDRA SEKTIONEN

Murray på samma halva som Berdych – kan bli en intressant repris av US Open-semifinalen. Den gången stördes dock den hårdservande tjecken med det ovanligt höga uppkastet av skoningslösa kastvindar, så den här eventuella semifinalen har potential att bli betydligt jämnare och mer dramatisk. Murray har dock fått en ganska tuff lottning till semin. Trots att Murray har överlägsna 7-1 i inbördes möten med Marin Cilic är kroaten en spelare som världstrean har svårt för. Även en formstark Alexandr Dolgopolov eller en Janko Tipsarevic på humör kan ställa till besvär för skotten, men det är ändå strider han borde gå vinnande ur. Cilic blir förmodligen den stora utmaningen, om han nu inte åker ut redan i öppningsmatchen mot skrällspelaren Jerzy Janowicz eller är skadad/omotiverad/ur form mot Murray. Chansen finns även att Murray får möta Juan Mónaco i en eventuell kvartsfinal, men det bör noteras att

Han går vidare till semifinal: Andy Murray.
Skrällvarning: Marin Cilic.
Bubblare: Janko Tipsarevic, Juan Mónaco.

TREDJE SEKTIONEN

Den näst mest intressanta sektionen. Tredjeseedade (i Federers frånvaro) David Ferrer är i bra form och bärgade i går sin sjätte titel för säsongen – lika många som Federer. Har dock aldrig tidigare tagit sig förbi kvartsfinalen. Blir det semidebut i år? Möjligen. Jo-Wilfried Tsonga är den som delar på favoritskapet i den här sektionen, och han bröt sin öppningsmatch i Valencia på grund av skada förra veckan. Han brukar dock alltid leverera inför sin hemmapublik och har faktiskt en finalplats från förra året (förlust mot Federer) att försvara. Nicolás Almagro och Stanislas Wawrinka kan ställa till problem för Ferrer/Tsonga på vägen, trots att Almagro i princip är helt avsågad från slutspelsracet och därför kanske inte så motiverad som krävs för att fälla en topp 10-spelare i en Master. Att Denis Istomin föll mot Carlos Berlocq, som hade snudd på förödmjukande 7-18 i matchfacit på sina senaste 25 matcher, i första omgången är för övrigt ett kvitto på Istomins katastrofalt risiga form. Känns helt vansinnigt att han spelade åttondelsfinal i Wimbledon för bara några månader sedan…

Han går vidare till semifinal: David Ferrer.
Skrällvarning: Stanislas Wawrinka.
Bubblare: Jo-Wilfried Tsonga.

FJÄRDE SEKTIONEN

Juan Martín del Potro är i superform, har tio raka segrar och gav styrkebesked i Basel där han bärgade titeln efter seger över sin nemesis Roger Federer. Mammutservarna John Isner och Milos Raonic har visserligen inte visat några formtoppar på sistone, men är alltid farliga på hardcourt inomhus. Raonic kan ställa till besvär mot favoriten Djokovic i en eventuell åttondelsfinal och Isner kan störa del Potro. De två matcherna har potential att bli riktigt sevärda, men helst av allt hoppas jag på en kvartsfinal mellan del Potro och Djokovic. En match som argentinaren faktiskt har chans att vinna, trots att Djokovic får ses som favorit.

Han går vidare till semifinal: Novak Djokovic.
Skrällvarning: Juan Martín del Potro.
Bubblare: Milos Raonic, John Isner.

SEMIFINALERNA: Murray slår Berdych, Djokovic slår Ferrer.
FINALEN: Djokovic slår Murray.

Ska man slänga in några brasklappar är det väl att Tsonga mycket väl kan ta sig till semifinal, buren av sin energiska hemmapublik, och väl där har han tveklöst kapacitet att bjuda Djokovic på en ordentlig kamp. Och finaler mellan Djokovic och Murray har på sistone visat sig vara ordentligt svårtippade, så den känns som en öppen historia.