Thomas Johansson är inte bara en framgångsrik turneringsdirektör och före detta tennisproffs.

Han är en riktigt påhittig figur också.

I går presenterade han sin innovation TennisMatch – en app till bland annat Iphone vars syfte är att stimulera intresse och hjälpa tennisspelare ute i landet att hitta nya, jämbördiga motståndare.

Registreringsprocessen är enkel och tar bara ett par minuter. Man fyller i namn, eventuellt Twitter-nickname, stad eller plats man oftast spelar på, sin tennisnivå (–, -, OK, + eller ++), kön, ålder samt i vilken utsträckning man spelar (sällan, ofta, ibland).

Därefter fyller man i vilka tider man helst spelar och baserat på den sammantagna informationen listas sedan potentiella motståndare enligt en algoritm som prioriterar spelare i din geografiska närhet och med liknande ”rankning” (som räknas ut baserat ifylld tennisnivå – rankningen uppdateras med hjälp av de resultat som matas in efter avslutad match).

På det hela taget är det en smidig och oerhört lättmanövrerad app med stor potential – för hur kul vore det inte att regelbundet möta nya motståndare på ungefär samma nivå som en själv och på så vis både utveckla sin tennis och knyta nya kontakter?

Att det finns ett stort intresse för tennis i Sverige vet vi redan (att drygt en halv miljon svenskar årligen spelar tennis är ett kvitto på det, om inte annat). Frågan är bara hur stort intresset för den här appen och dess syfte är. Är alla de ”casualspelare” – för att låna ett begrepp från tv-spelsvärlden – som krävs för att få ordentlig ruljans och göra appen så dynamisk som man eftersträvar verkligen intresserade av att spela med personer utanför den egna umgängeskretsen?

Min stora förhoppning är att svaret på den frågan är ja, för den här appen har onekligen potential att stimulera tennisintresse, bredda umgängeskretsar och tillfredsställa statistiknördar som jag.

Hoppas också att folk svarar ärligt när tennisnivån ska fyllas i. Själv måste jag i ärlighetens namn klassificeras som — (med hopp om snar förbättring), för er som undrar.

BETYG: ++++

Tillbakablickande listor har aldrig riktigt varit min grej. Möjligen för att de varje år vid den här tiden tränger igenom varenda litet mediafilter och fullständigt sköljer över en som en syndaflod av hissar och dissar.

Eller så är jag bara inte riktigt lagd åt det hållet.

Hur det än förhåller sig med den saken kommer jag förmodligen att hosta ur mig några sådana innan året är slut (trots att jag ägnat en del tillbakablickande i podcasten) – men just nu vill jag mycket hellre blicka framåt.

Vi har ju så vansinnigt mycket att se fram emot: Rafael Nadals comeback. Fyra Grand Slam-turneringar som känns mer öppna än på länge. Ett gäng ynglingar som ska göra försök att slå sig in i toppen och på allvar etablera sig som framtidens stjärnor.

Därför ägnar jag mycket hellre tid åt att sätta ihop listor om de sakerna, baserade på spekulationer och vilda gissningar.

Och vad passar väl i så fall inte bättre än att försöka förutspå 2013 års Grand Slam-turneringar? Vi kör!

AUSTRALISKA ÖPPNA
Melbourne, Australien
14-17 januari
Mästare 2012: Novak Djokovic, Victoria Azarenka

Melbourne Park är platsen för Rafael Nadals förhoppningsvis storslagna comeback, under 2013 års första Grand Slam-turnering (totalt 101:a upplagan av Australiska öppna). Detta är därför den i särklass mest intressanta och efterlängtade GS, i mina ögon.

Regerande mästaren Novak Djokovic kommer säkerligen att få bära det största favoritskapet. Helt rättvist, med tanke på hans starka säsongsavslutning (med segern över Roger Federer i finalen av World Tour Finals som kronan på verket). Djokovic har dessutom historiskt rönt stora framgångar på Melbourne Park – tre av hans totalt fem GS-bucklor har bärgats här. Kan han ta en tredje raka efter sina triumfer 2011 och 2012?

Tja, varför inte – men en orädd Andy Murray och en taggad Roger Federer kommer att stå i hans väg. Murray, stärkt av sin fantastiska prestation i Melbourne förra året, sin Wimbledon-final, sitt OS-guld och sin US Open-trofé, har under 2012 visat att han har vad som krävs för att vinna de största titlarna. När nu så äntligen den första förlösande GS-bucklan är i hamn kommer han att bli farligare än någonsin.

Federer ska givetvis inte ignoreras. Hans starka säsongsavslutning i World Tour Finals, givetvis tillsammans med Wimbledon-triumfen, OS-finalen och tre Masters-titlar, vittnar om en fortsatt hunger. Man ska inte heller glömma bort att han vann Australiska öppna så sent som 2010 (hans totalt fjärde), tills för bara ett halvår sedan hans senaste GS-triumf.

Och Nadal? Jag tror som bekant att han kommer gå ut stenhårt i sin comeback, att det är schemat (ett bantat sådant) och inte spelet som kommer att stå för de största förändringarna efter skadan. Därmed inte sagt att det kommer bära frukt omgående. Efter skadan 2009 gjorde Nadal som ni säkert minns en av sina bästa säsonger i karriären under 2010 – men först efter att ha tvingats avbryta kvartsfinalen mot Murray på grund av den knäskada som spolierade stora delar av hans 2009.

Risken är återigen stor att Nadal känner av skadan och därför antingen inte kan gå för fullt eller tvingas avbryta. Även om så inte skulle ske säger ändå magkänslan att Australiska öppna inte blir Nadals stora ögonblick under 2013.

Magkänslan säger i stället att Andy Murray vinner. Vet inte riktigt varför. Baserat på prestationer under 2012 skulle jag vilja påstå att oddsen för Djokovic, Federer och Murray är hyfsat jämna.

Och doldisar/bubblare/skrällvarningar? De gamla vanliga: spelarna precis utanför Big Four och några enstaka till, typ Milos Raonic, Kei Nishikori och Marin Cilic. Eller Jerzy Janowicz? Har tidigare nämnt att man inte ska dra på alltför stora växlar av hans finalplats i Paris Masters, men det vore ju riktigt kul om han tog ett sådant gigantiskt kliv så här tätt inpå genombrottet i Paris.

På damsidan vore det snudd på tjänstefel att inte plocka ut Serena Williams som den stora förhandsfavoriten. Vad talar egentligen för att hon inte ska vinna Australiska öppna? Jo, antingen att hon inte är tillräckligt motiverad (vilket inte känns särskilt troligt) eller att någon spelare på vägen gör sitt livs match och spelar i någon sorts trans.

Som finalmotståndare ser jag titelförsvararen Victoria Azarenka eller Agnieszka Radwanska, beroende på hur lottningen faller ut. Azarenka för att hennes offensiva vapen visat sig effektiva i Melbourne, Radwanska för att hennes robusta defensiv ger hög utdelning på alla underlag.

Maria Sjarapova bör så klart aldrig räknas ut och är givetvis en del av favoritkvartetten. Till kategorin doldisar/bubblare/skrällvarningar hör Angelique Kerber, 2011 års finalist Li Na, fightern Marion Bartoli och fjolårssemifinalisten Petra Kvitová.

FINALEN HERRAR: Andy Murray slår Novak Djokovic.
FINALEN DAMER: Serena Williams slår Victoria Azarenka.

FRANSKA ÖPPNA
Paris, Frankrike
26 maj-9 juni
Mästare 2012: Rafael Nadal, Maria Sjarapova

DET HÄR blir givetvis Rafael Nadals stora comeback, inget snack om saken. Om han inte tvingats till nya långa uppehåll på grund av knäskadan kommer spanjoren med största sannolikhet att bärga sin åttonde buckla på Roland Garros. Största utmanare är givetvis Novak Djokovic – men om 2012 års upplaga av superserben inte rådde på ”Rafa” på hans gyllenröda grus har jag svårt att se att 2013 års upplaga ska kunna göra det.

Om Nadal däremot av olika skäl inte är sig själv, så att säga, ja då kommer Djokovic förmodligen att spela hem sin sjätte (eller sjunde, om han vinner Australiska öppna) GS-titel.

Andy Murray ser jag inte som något potentiellt hot. Snarare som en bubblare, hans kapacitet till trots. Grus är helt enkelt inte hans underlag.

Federer? Mja, blir säkerligen en ny semifinal, men en 18:e (eller 19:e) Slam kommer han inte att bärga på Roland Garros.

Största utmanarna utanför toppkvartetten är David Ferrer och Juan Martín del Potro. Om Ferrer någonsin ska nå en GS-final så borde det ske på gruset i Paris. ”Delpo” avslutade 2012 riktigt starkt och är trygg på grus. Lyckas han bara träna upp konditionen ett par snäpp kan han bli riktigt farlig i Franska öppna (vilket han inte minst visade mot Roger Federer i semifinalen 2009 och kvartsfinalen 2012, då han båda gångerna pressade schweizaren till fem set).

Svårt att peka ut några riktiga skrällvarningar. Tomás Berdych? Jo-Wilfried Tsonga? Tar sig sannolikt till kvartsfinal och någon av dem tar möjligtvis en semifinalplats, men förmodligen inte mer än så.

På damsidan är det mycket mer öppet. Titelförsvararen Maria Sjarapova har sin största chans att vinna en Slam i Franska öppna, i och med att grus är hennes båda rivaler Serena Williams och Victoria Azarenkas svagaste underlag. Kan Sjarapova därför möjligen ses som knapp favorit på förhand?

Beror så klart på hur säsongsinledningen sett ut, men det skulle inte förvåna mig. Vore väldigt häftigt om Serena Williams blev den första att vinna en äkta Grand Slam (alla fyra under samma säsong) sedan Steffi Graf 1988, men tror att Franska öppna grusar de förhoppningarna.

Skulle återigen vilja varna för defensiva specialisten Agnieszka Radwanska, men givet hennes svaga facit i Franska öppna blir det svårt att motivera. Tror inte att 2013 blir hennes genombrottsår på Roland Garros grus – en kvartsfinalplats är att räkna som väl godkänt.

Samantha Stosur är största bubblaren, tillsammans med Li Na. Har nått semifinal tre av de senaste fyra åren (2009, 2010, 2012, final 2010). I GS-sammanhang har hon dessutom klart bäst matchfacit i just Franska öppna (22-9). Li Na vann så sent som 2011 och har 21-7 på Roland Garros.

Får även höja ett varningens finger för fjolårsfinalisten Sara Errani. Hon svarade för en riktigt stabil säsong 2012 och det är på grus hon visar sig från sin allra bästa sida.

FINALEN HERRAR: Rafael Nadal slår Novak Djokovic.
FINALEN DAMER: Maria Sjarapova slår Li Na.

WIMBLEDON
London, England
24 juni-7 juli
Mästare 2012: Roger Federer, Serena Williams

Den mest öppna av de fyra Grand Slam-turneringarna. Kan Roger Federer försvara sin titel från 2012? Kan Andy Murray bli första britten att vinna sedan Fred Perry 1936? Kan Novak Djokovic reprisera sin bedrift från 2011? Kan Rafael Nadal vinna sin tredje Wimbledon-titel på sex finaler?

Och så vidare.

Utmanarna är förhållandevis få. Berdych har visat att han har kapaciteten att nå final men har svarat för riktigt släta figurer 2011 och 2012. Tsonga har tagit sig till två raka semifinaler men hans oförmåga att spela effektiv tennis i avgörande lägen har hittills hindrat honom från att utföra stordåd i Wimbledon. Juan Martín del Potro ser långsam och klumpig ut på gräset, och har på grund av sin fysik i allmänhet och längd i synnerhet problem med de låga studsarna (har dessutom aldrig tagit sig förbi åttondelsfinalen).

Om Tsonga får ordning på sina brister – med hjälp från sin nye coach Roger Rasheem, som jobbat med Lleyton Hewitt (2003-2007) och Gaël Monfils (2008-2011) – är han det tveklöst största hotet mot toppkvartetten.

Vem som vinner är nästan helt omöjligt att förutse. Personligen vill jag hemskt gärna se en final mellan Nadal och Murray (givetvis med Nadal som vinnare) eller mellan Djokovic och Federer. En finalrepris mellan Murray och Federer, fast den här gången med Murray som vinnare, vore förstås också riktigt kul.

Mest troligt? En episk final mellan Murray och Djokovic, eller bubblaren Tsonga – med Murray som segrare, framburen av en extatisk hemmapublik. Ja, det vore ju nåt.

På damsidan borde Serena Williams inte ha några problem med att försvara sin titel från 2012. Radwanska kan dock få stora bekymmer med att försvara sin finalplats. Mer troligt att Sjarapova, Azarenka eller Kvitová tar den.

Eller varför inte Angelique Kerber? Vore riktigt kul om hon utvecklats så pass mycket till dess. 21-årige Tamira Paszek en intressant bubblare, likaså Sabine Lisicki och Maria Kirilenko som båda tog sig till kvarten i år (Kirilenko vann dessutom OS-brons på samma arena).

Men en final mellan Williams och Sjarapova tackar vi väl inte nej till?

FINALEN HERRAR: Andy Murray slår Novak Djokovic/Jo-Wilfried Tsonga.
FINALEN DAMER: Serena Williams slår Maria Sjarapova.

;

US OPEN
New York, USA
26 augusti-8 september
Mästare 2012: Andy Murray, Serena Williams

Nästan lika öppen som Wimbledon. Roger Federer har inte nått final på Flushing Meadows sedan förlusten mot Juan Martín del Potro 2009 och borde således vara vansinnigt taggad på att bärga en sjätte titel här. Min gissning är att schweizaren prioriterar Wimbledon och US Open i av GS-turneringarna under 2013. Jag tror att han är väldigt sugen på att lägga vantarna på en US Open-buckla igen – och kanske i och med det pensionera sig, inte helt olikt idolen Pete Sampras. Helt långsökt är det inte, särskilt inte med tanke på att han i så fall blir den spelare som vunnit flest US Open under Open Era (även Sampras och Jimmy Connors har fem titlar).

Novak Djokovic lär vara inställd på revansch och hämnd efter nederlaget mot Andy Murray. Faktum är att serben bara vunnit en av totalt fyra finaler (2007, 2010, 2011, 2012). Om Djokovic klarar sig från skador även under 2013 håller jag honom som favorit tillsammans med Federer.

Behöver jag nämna att Murray och Rafael Nadal är de andra två stora utmanarna? Vid sidan av toppkvartetten är det återigen Juan Martín del Potro som har störst chans att bryta Big Four-dominansen. Han har gjort det förr (2009, i just US Open) och kan tveklöst göra det igen. Tycker att han under 2012 visat att han bara är någon centimeter ifrån att utvidga konceptet Big Four till en potentiell Big Five – eller ta Nadals plats i kvartetten om spanjorens comeback inte blir så lyckad som många av oss hoppas.

Tomás Berdych har flera gånger visat att han håller måttet på den här nivån, men kan han ta sig till en ny semifinal, eller till och med final? Tveksamt. Får återigen höja ett varningens finger för Jo-Wilfried Tsonga. Stod visserligen för ett ordentligt magplask i år (förlust i andra omgången mot doldisen Martin Klizan).

Etiketten ”skrällvarning” sätter vi på mammutservaren Milos Raonic, kroaten Marin Cilic (ska han äntligen step it up och blomma ut under 2013?), och Kei Nishikori. Var det någon som sa Grigor Dimitrov? Mja, han kommer förhoppningsvis höja sig ytterligare ett par snäpp i och med inträdet i svenska akademin Good to Great, men genombrottet lär låta vänta på sig ett tag till.

Vad tror vi om en finalrepris från 2009 mellan ”Delpo” och Federer? Ännu hellre skulle jag vilja se en final mellan ”Delpo” i toppform och Andy Murray. Det vore riktigt intressant.

Tror dock att det blir Federer mot Djokovic. Det vore riktigt intressant det också.

På damsidan är återigen Serena Williams den stora favoriten, om ingenting världsomvälvande hänt på vägen. Typ skador och annat djävulskap. Utmanare är, återigen, Victoria Azarenka och Maria Sjarapova. Men här skulle jag nog vilja påstå att Angelique Kerber hunnit utvecklas så pass mycket att hon på allvar kan fajtas om en finalplats.

Bubblare är Samantha Stosur, Li Na och Sara Errani.

Eller varför inte Ana Ivanovic? Vore kul om hon kunde göra en storstilad ”comeback” efter flera år ute i periferin, och hon tog sig trots allt till kvartsfinal i år (hennes första GS-kvart sedan segern i Franska öppna 2008).

Jag vill ändå någonstans tro att Kerber norpar den där finalbiljetten.

FINALEN HERRAR: Novak Djokovic slår Roger Federer.
FINALEN DAMER: Serena Williams slår Angelique Kerber.
Som ni säkert förstår har den här genomgången ytterst lite vetenskapligt värde och bygger helt och hållet på spekulationer och rena gissningar, som sagt. Det är ju helt omöjligt, i ordets allra mest rätta bemärkelse, att förutspå hur Nadals comeback blir, vilka som drabbas av skador, vilka som av olika skäl kanske tvingas dra sig ur turneringar och så vidare.

Man kan aldrig säkert veta utan facit i hand, helt enkelt.

Men det är jäkligt kul att gissa.

Novak Djokovic kommer inte att spela några ATP-turneringar inför Australiska öppna i mitten av januari. I stället väljer världsettan att medverka i en uppvisningsturnering i Abu Dhabi i slutet av 2012.

Han är dessutom klar för The Hopman Cup (en slags sammanslagning av Davis Cup och Fed Cup, där män och kvinnor tillsammans representerar sina länder) i början av 2013. Hopman Cup arrangeras av ITF och ger inga rankningspoäng, till skillnad från Davis Cup/Fed Cup. Ana Ivanovic blir Djokovics partner i turneringen.

Efter Australiska öppna kommer Djokovic att spela för Serbien i Davis Cup-omgången mot Belgien. Enligt stjärnans hemsida planerar han att därefter spela 500-turneringen i Dubai och Masters-turneringarna i Indian Wells och Miami.

Serena Williams fick panik efter att ha tappat andra set mot Agnieszka Radwanska i årets Wimbledon-final, som amerikanska världstrean slutligen vann i avgörande set (6-1, 5-7, 6-2).

– Efter det tänkte jag: ”jag kommer aldrig att vinna en till Grand Slam, jag kommer att fastna på 13 i resten av mitt liv”. Jag är bara en spelare och jag vet att jag är bra på tennis. Jag blir nervös, jag blir ängslig, jag har alla de känslorna. Men jag döljer dem. Jag är en bra skådespelerska. Men jag har alla de känslorna, vilket jag tror är helt normalt. Jag tror att det som verkligen hjälper mig är att jag är väldigt stark mentalt, säger hon till amerikanska CNN.

Serena Williams avslutade säsongen 2012 med totalt nio titlar (sju i singel och två i dubbel), däribland Wimbledon, US Open, London-OS och WTA Championships.

Bernard Tomic har som bekant dalat på rankningen, från personbästa 27 till 52, under 2012 – och varit i blåsväder mer än en gång.

Nu kritiseras han av forne världsettan och landsmannen John Newcombe som menar att 19-åringen behöver ”komma i form, bli mindre förutsägbar på banan och förbättra sin attityd”.

– Bernie är ute i den riktiga världen nu och jag tror inte att han har nått den slutsatsen. Han kanske måste nå den absoluta botten och ramla ur topp 100. Det kan lätt hända, säger han enligt australiska nyhetsbyrån AAP.

Den sjufaldig Grand Slam-vinnaren menar att Tomics problem inte nödvändigtvis är ett resultat av att han fortfarande coachas av sin pappa John.

– Om han inte är redo att lägga 100 procent av sin tid och ansträngning på att bli så bra som han kan bli så spelar det ingen roll vem hans coach är. Det kommer falla isär. Svaret på Bernard är Bernard. Tills han bestämmer sig för vad han är villig att göra och svettas för det så kommer han inte att nå sin potential.

John Newcombes svar på hur Tomic ska vända på den negativa trenden är att förändra sitt spel – men för det krävs bättre fysik.

– Jag vet inte om han inser att hans spel har blivit förutsägbart. Han hade en annorlunda spelstil som funkade för honom när han kom ut på touren och motståndarna hade svårt att hantera det. Nu har de klurat ut vad han kan och inte kan göra. De utforskar det och det gör Bernie väldigt obekväm i hans matcher, han hittar ingen väg ut. Han kan förändra det, men för att spela en annan spelstil så måste han bli 30 procent mer fit. Då kan han börja utveckla ett kraftfullare spel, säger han.

Okej, min teori om Roger Federer var felaktig, har det visat sig.

Tack och lov.

Med tanke på att han bevisligen fortfarande är en fröjd för ögat när han presterar på topp vill i alla fall inte jag riktigt tänka på ett tennisliv utan honom.

Än.

Att slutet kommer inom en överskådlig framtid kan vi väl alla enas om – jag menar, gubben fyller trots allt 32 nästa år – men under 2013 kommer vi i alla fall fortsatt att få se hans tennisgodis. Nyligen offentliggjorde världstvåan sitt schema för nästa säsong.

Noterbart är att han för första gången i karriären väljer att stå över Miami Masters. Schweizaren har spelat turneringen sedan 1999 och vunnit två titlar på tre finaler (2005 och 2006, finalförlust mot Andre Agassi 2002).

Han kommer också, precis som i år, att stå över Monte Carlo Masters. Märkligt nog ser det ut som att han inte kommer att spela hemmaturneringen Swiss Indoors i Basel i oktober.

Federer inleder året i Australiska öppna, fortsätter med att spela 500-turneringarna i Rotterdam och Dubai och därefter Indian Wells Masters. Han kommer sedan att ta ledigt i sju veckor innan han tar sig an grusturneringarna Madrid Masters och Rome Masters samt årets andra Grand Slam-turnering, Franska öppna.

Han kommer återigen att spela grästurneringen Gerry Weber Open i tyska Halle (hans enda 250-turnering) inför Wimbledon.

Under sensommaren kommer han att spela Montréal Masters (Rogers Cup, Canada Masters), Cincinnati Masters och US Open. För höstsäsongen har han planerat in både Shanghai Masters och Paris Masters inför World Tour Finals (och vi räknar väl kallt med att han kvalar in dit?).

Att han väljer att köra på ett år till, trots att han i år äntligen fick slå rekordet med över 300 veckor totalt som världsetta och vinna sin totalt 17:e Slam och sjunde Wimbledon-buckla, det har vi kanske övriga toppspelare i allmänhet och Novak Djokovic i synnerhet att tacka för.

– Jag tror att man behöver inspiration och motivation från olika håll för att få en att fortsätta, för det är inte så enkelt som att bara vakna varje morgon och åka på en ny resa runt världen, gå ut och träna, styrketräna, stretcha. Att spela mot dem är en del av pusslet som får mig motiverad, säger han till Independent.

Han säger även till tidningen att han kommer ägna träningen en större del under säsongen 2013.

– Jag har inte satt några klara mål för nästa år. Först måste jag skapa mitt schema så att det är passar ihop med mitt träningsschema. Jag måste träna mycket mer under nästa år för det här året har jag knappt fått chansen att göra det. Jag har lite att ta igen, säger han.

Jupp, racketkonstnären från Basel måste träna – precis som alla andra. Blir riktigt intressant att se vad han kan åstadkomma 2013.

Vågar man tippa på en 18:e Grand Slam-buckla?

Får väl börja med att ursäkta min frånvaro här i Tennisbloggen, som helt och hållet berott på magsjuka. Hann tyvärr inte ens skriva något om den rafflande Davis Cup-finalen, som avgjordes av veteranen Radek Stepanek.

Så passande då att få göra ”comeback” med en annan och dessutom riktigt trevlig Davis Cup-nyhet:

Fredrik ”Fidde” Rosengren tar över rollen som Sveriges DC-kapten.

Ett alldeles lysande val. ”Fidde” har mångårig erfarenhet av topptennisen och har bland annat tränat forne världssjuan Mario Ancic (2005-2008) och svenske stjärnan Robin Söderling (2011).

I Svenska Tennismagasinet uttrycker han i en stående krönika sina tankar kring tennis i allmänhet och svensk tennis i synnerhet.

Läsning som bringar hopp – minst sagt.

Fredrik Rosengren har nämligen en väldigt nykter syn på den svenska tennisens situation, och han nöjer sig inte med att bara identifiera problemen utan presenterar också egna idéer på hur de ska lösas. ”Fidde” framstår i mångt och mycket som en doer – en person som omsätter sin filosofi i praktiken och kräver hårt arbete och disciplin från sina adepter.

Han verkar också vara en person med stor nyfikenhet som gärna hämtar inspiration utifrån och anammar en modern tennis i stället för att klamra sig fast vid gamla sätt att tänka.

Givet allt detta kan ”Fidde” tveklöst vara den injektion som svensk tennis och Sveriges Davis Cup-lag så desperat behöver. Fredrik Rosengren är nämligen helt rätt person att utbilda och ingjuta mod i framtidens svenska tennisspelare, att klämma ut det allra bästa ur det material han har.

Och det materialet, mina vänner, ja det är som ni förstår inte särskilt starkt. Inte på papperet, inte i verkligheten. Än så länge, i alla fall. Tyvärr.

Det är således verkligen ett krav att vår DC-kapten ska kunna klämma ur det allra bästa ur detta allmänt svaga material, eftersom han inte kommer att ha lyxen av att kunna kalla in en världsfemma som räddar dagen när uppförsbacken är för brant.

Ingen skugga ska falla över den före detta DC-kaptenen Thomas Enqvist, trots att jag personligen inte alltid tyckt att han handlat rätt (exempelvis att han tog ut en matchotränad Andreas Vinciguerra i stället för att ge någon av ynglingarna chansen i den på förhand redan dödsdömda DC-fajten mot Belgien).

Men Fredrik Rosengren – ja, honom välkomnar jag med vidöppna armar.

Att hans engagemang i Davis Cup-laget vittnar om ännu ett bakslag i Robin Söderlings försök att göra comeback, det är en helt annan historia som vi kan prata om någon annan dag.

För i dag vill jag bara glädjas åt tanken på allt det som ”Fidde” kan åstadkomma med Sveriges Davis Cup-lag i framtiden. Om inte mirakel och underverk så åtminstone en stabil grund att stå på i väntan på nya svenska tennisstjärnor.

Tomás Berdych och Radek Stepanek slog alltså Marcel Granollers och Marc Lopez i går, som väntat (eller i alla fall som jag hoppats): 3-6, 7-5, 7-5, 6-3.

Berdych har nu chansen att avgöra hela finalserien i sin singelmatch mot David Ferrer.

Kommer han att göra det då?

Det finns en del saker som talar emot honom:

• Den hårda matchningen. Spelade över tre timmar i singeln mot Nicolás Almagro i fredags och över två timmar i dubbeln i går. Det borde rimligtvis slita rent fysiskt på världssexan.

• Pressen. Tusentals galna hemmafans hoppas på seger i dag. Ett tungt sjok att bära rent psykologiskt, givetvis – särskilt när kroppen dessutom inte är hundra procent fräsch.

• Formen. Trots segrarna har han inte imponerat i Prag – kanske på grund av den massiva pressen som vilar på hans fanbärande axlar. Har han vad som krävs för att lyfta sig ett snäpp mot Ferrer?

Lägg därtill att en betydligt mer utvilad Ferrer kommer att vara taggad till tänderna och ge allt i varenda duell. Personligen tror jag att Ferrer är den mentalt starkare av dessa båda kombattanter i ett sådant här läge.

Inte minst hoppas jag det – för visst vore det fantastiskt om avgörandet står mellan Radek Stepanek och Nicolás Almagro?

Känns som att den matchen kan sluta lite hur som helst.

Lyckades inte få ut nya avsnittet av Sportbladets Tennispodcast i går på grund av lite tekniskt strul, men nu så.

I detta femte avsnitt summerar jag och Svenska Dagbladets tennisexpert Jonas Arnesen säsongen 2012, utser årets spelare, årets genombrott och ser tillbaka på ett på vissa sätt märklig men väldigt underhållande tennisår.

Trevlig lyssning!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt05.mp3

Det blev alltså 1-1 i matcher efter första finaldagen, till slut. Precis som väntat.

Okej, jag trodde förvisso inte att David Ferrer skulle få det fullt så enkelt mot Radek Stepanek (6-3, 6-4, 6-4). Inte för att Stepanek ens är i närheten av en så bra spelare som Ferrer, men för att det blixtsnabba underlaget gynnar hans spelstil och missgynnar Ferrers.

Nu visade dock Ferrer att han utvecklat och förbättrat sitt spel så pass mycket att han kan vara snudd på omutlig även på underlag som han historiskt haft så oerhört svårt att nå framgångar på. Riktigt imponerande givetvis.

Gårdagens match var ändå tveklöst den mellan Tomás Berdych och Nicolás Almagro, mycket tack vare Berdychs kaxiga trash-talk inför finalserien.

Här hoppades jag förvisso att Almagros vrede över Berdychs hån skulle elda på spanjoren att spela bättre än på länge, men att han skulle pressa världssexan på det här sättet… nej, det hade jag inte väntat mig.

Trots att Almagro har uppenbara problem på de här snabbare underlagen (och ja, det går verkligen undan i Prag – Spanska Tennisförbundet menade på förhand att banan är ”som en ishockeyrink” och uppmanade ITF att se över sitt beslut att godkänna underlaget) hängde han med riktigt bra, mycket tack vare bra servande och några riktigt heta returer.

I fjärde sets tiebreak, när Berdych hade 2-1 i set, var han totalt överlägsen och gick upp till en 5-0-ledning innan han slutligen kunde reducera till 6-3, 3-6, 6-3, 6-7(5).

Då kändes det faktiskt som att spanjoren skulle kunna ställa till med en ordentlig skräll. Berdych höll dock nerverna i styr och bärgade avgörande set med 6-3.

Väldigt skönt, eftersom det gör att den här finalserien behåller sin dramatik.

I dag spelas dubbeln, mellan Spaniens Granollers/M.Lopez och Tjeckiens Berdych/Stepanek (som alltså ersätter Lukas Rosol och Ivo Minar). Väldigt spännande. Granollers/Lopez ses säkert som favoriter i mångas ögon eftersom de nyligen vann World Tour Finals, men Berdych/Stepanek har 11-1 i matchfacit som par i Davis Cup-sammanhang och är som ni förstår oerhört samspelta.

Det mest intressanta med den här matchen är att oavsett utgång så kommer med stor sannolikhet morgondagens singel mellan Ferrer och Berdych att bli direkt avgörande – och om inte den blir det så kommer Stepanek eller Almagro bli den spelare som slutligen får fälla avgörandet.

Vilket faktiskt vore att föredra. I en sådan match är det svårt att inte hålla Almagro som favorit eftersom han på det hela taget är en bättre spelare än Stepanek, men pallar han att bära den massiva pressen på sina axlar? Har alltså potential att bli en riktigt underhållande match – särskilt med tanke på att båda är ökända för fulspel och grinigt uppträdande på banan.

Jag skulle därför vilja se Berdych/Stepanek vinna dagens dubbel, gärna efter en jämn sammandrabbning. På så vis kanske Berdych är lite mör inför sin match mot Ferrer, som spanjoren då vinner på typiskt Ferrer-sätt.

2-2 och avgörande match mellan Stepanek och Almagro skulle ju innebära all dramatik man kan begära av en definitivt säsongsavslutande Davis Cup-final…