Englische Woche i Tyskland – det kan bara betyda en sak: mer fotboll till folket! I kväll och i morgon spelas den femte omgången av Bundesliga. Kvällens matcher bjuder oss på en tidig tågavgång. Bayern München har fyra raka segrar på kontot och kvällens motstånd består av ganska tama vargar. En vinst för rekordmästarna är med andra ord långt ifrån omöjlig.

FC Bayerns främsta utmanare, åtminstone på förhand, är förstås de regerande mästarna Borussia Dortmund. Men Jürgen Klopps lagbygge har inte hittat flytet, inte hittat de där automatismerna i spelet. Dortmund står på sju poäng inför kvällens omgång och en vinst vore minst sagt viktig. FC Bayern är ett ivrigt lok som vill lämna perrongen, Dortmund behöver hänga på.

Årets överraskningslag Eintracht Frankfurt tar emot mästarna på hemmaplan. Armin Vehs offensiva och frejdiga lag är tillsammans med Bayern den enda klubben som har tagit full pott. Och man har gjort det med inspiration från Klopp och Dortmund.

Eintracht spelar samma temporika anfallsfotboll med snabba omställningar som har gjort Dortmund så framgångsrikt – och man springer på samma otröttliga sätt som Klopps killar. Dessutom har man en rörlig, kvick och teknisk liten japan som påminner mycket om Shinji Kagawa: Takashi Inui.

Likheterna är onekligen många, men Frankfurt har en lång väg att gå. Det är mycket som måste förbättras, förfinas. Och i ärlighetens namn har inte motståndet varit det bästa, det finns givetvis mycket som talar för att Frankfurt snart dalar i tabellen. Men laget investerar mycket i matcherna och får då också mycket tillbaka.

Armin Veh erkänner själv att Dortmund är en förebild: ”Givetvis tittar vi på Dortmund: hur de pressar, hur snabbt de spelar, hur högt deras ytterbackar står. De har gjort till perfektion. Du kan lära dig mycket av dem. Dortmund är på så vis vår stora storebror”.

I fredags sprang Frankfurt-spelarna 123,5 kilometer tillsammans. En toppnotering i omgång fyra. Vad finns det mer för likheter med Dortmund då? Frankfurts spelsätt påminner som sagt om Dortmunds, men statistiskt är man knappast på samma nivå (förutom antalet sprungna kilometer).

Vi tar en snabb titt på Eintrachts 2-1-vinst mot Nürnberg och Dortmunds 2-3-förlust mot HSV.

Frankfurt:
Skott: 12
Vunna närkamper: 75
Förlorade närkamper: 99
Fouls: 14
Passningar: 319, varav 19 långbollar
Passningar med rätt adress: 238
Inlägg: 7
Inlägg med rätt adress: 0
Antal sprinter: 192

Dortmund:
Skott: 24
Vunna närkamper: 140
Förlorade närkamper: 142
Fouls: 10
Passningar: 436, varav 64 långbollar
Passningar med rätt adress: 347
Inlägg: 12
Inlägg med rätt adress: 2
Antal sprinter: 192 (obehagligt likt va?)

Det här är endast statistik från en match och givetvis inget som vi kan analysera särskilt djupt. Men som sagt är just löpvilligheten slående lik. Hur som helst ska det bli förbannat intressant att se den här matchen mellan två lag som vill springa sönder varandra. Och framför allt: Borussia Dortmund är pressat att vinna.

Bundesliga omgång 5:

Tisdag 20:00

Bayern München – VfL Wolfsburg
Franck Ribéry tycks åter vara redo för spel och i rotationens tecken kan även Pizarro och Martinez få en startplats mot Wolfsburg. I bortalaget finner vi före detta Bayern-anställda i form av tränare Felix Magath och den outtröttlige Ivica Olic. Wolfsburg och Magath söker dock ännu efter formen, den rätta uppställningen och den rätta inställningen. En vinst mot Bayern skulle förstås ge laget en skjuts, men kvällens motstånd har precis fixat sin bästa start någonsin i Bundesliga – det säger en hel del. Spännande.

Schalke 04 – FSV Mainz 05
Schalke är ett annat lag som helt klart vill hänga på Bayern i toppen och en vinst på hemmaplan mot Mainz bör väl gå vägen. Men Schalke vaknade upp i verkligheten i lördags i samband med 0-2-förlusten mot just Bayern München. Mainz däremot har tankat självförtroende i samband med vinsten mot Augsburg. Dessutom har Thomas Tuchels lag positiva minnen från Gelsenkirchen på sistone med en vinst och ett kryss. Kan bli en trevlig tillställning det här.

Greuther Fürth – Fortuna Düsseldorf
Går det att spela 0-0 i 33 matcher och ändå hänga kvar i Bundesliga? Det tycks vara Fortuna-tränaren Norbert Meiers experiment. Düsseldorf är faktiskt det enda laget som har hållit nollan i samtliga fyra matcher den här säsongen. Fürth och Fortuna känner varandra väl från tiden i 2. Bundesliga och den här kampen mellan nykomlingarna blir viktig för lagen. Fürth har ännu inte gjort mål eller tagit poäng på hemmaplan i Bundesliga.

Eintracht Frankfurt – Borussia Dortmund
Se ovanstående text, ungefär. Läget i lagen kan jag väl dra lite snabbt dock: i Frankfurt saknar man centertanken Occean och lagkapten Schwegler är tveksam till spel. Dortmund får med största sannolikhet klara sig utan mittfältsduon Gündogan och Bender.

Onsdag 20:00

Borussia Mönchengladbach – Hamburger SV
HSV skrällde och vann mot mästarna från Dortmund, nu väntar nästa Borussia på Fink, van der Vaart och gänget. ”Den som slår mästarna kan slå vem som helst”, säger tränare Fink. Det är förstås sant men spelet måste fortfarande bli betydligt mycket bättre. Allt är dock inte guld och gröna skogar i Gladbach heller. Favre har plötsligt ett lag som släpper till för mycket chanser och som har svårt att skapa egna. Riktningsvisande möte.

VfB Stuttgart – TSG Hoffenheim
Bruno Labbadia och VfB Stuttgart väntar ännu på säsongens första vinst och det börjar brinna i knutarna. Stuttgart har länge haft en förmåga att inleda svagt under hösten för att sedan gå som tåget under våren – men givetvis är det inte önskvärt. Nu väntar ett Hoffenheim som tidigare hade enorma problem, men välförtjänta segern mot Hannover har gett laget nödvändigt självförtroende. Hoffenheim har aldrig tidigare vunnit i Stuttgart, som dessutom äntligen får tillbaka Ibisevic efter avstängning.

Hannover 96 – 1. FC Nürnberg
Mycket spännande möte mellan två lag som har inlett säsongen bra – även om förra omgången var ett undantag för båda lag. Hannover spelade vilje- och idélöst mot Hoffenheim i förlustmatchen men nu är fantastiske Huszti tillbaka efter sin avstängning. Även Andreasen tros kunna spela igen. Ännu mer glädjande: vårsuccén Mame Biram Diouf är i princip åter redo för spel. Hannover har inte förlorat på 20 matcher i rad på hemmaplan. Det blir med andra ord en tuff nöt att knäcka för Dieter Heckings Nürnberg, men sportchef Martin Bader ser inga hinder ”Varför skulle då inte vi kunna segra i Hannover?”, säger han och syftar på Hamburgs vinst mot Dortmund.

SC Freiburg – Werder Bremen
Offensivt är Bremen ett härligt spektakel men som vanligt finns det stora problem i defensiven. Mot Stuttgart såg inte Sokratis bra ut men den naturlige ersättaren, Lukimya, lyckades få sig själv utvisad efter någon minut i matchen mot Stuttgart. Hoppet ligger i stället i att göra fler må än motståndarna. Klassiskt Bremen. Freiburg har spelat några fina och underhållande matcher den här säsongen men mot ett defensivt Fortuna blev det inga mål i lördags.

FC Augsburg – Bayer Leverkusen
Augsburg ligger sist i Bundesliga och väntar ännu på första vinsten – kan den komma mot lika ineffektiva Bayer Leverkusen? Die Werkself hade en mängd chanser mot Gladbach senast men Hyypiä/Lewandowskis killar fick nöja sig med 1-1. Spelmässigt såg det dock bättre ut och Augsburg lär behöva prestera bättre än tidigare. ”Det är inte bra nog för Bundesliga”, säger lagkapten Verhaegh om Augsburgs tidigare insatser.

/Wingren

Fyra omgångar av Bundesliga är spelade och egentligen vet jag ingenting om någonting ännu. Det är lite tjusningen med det hela. När man tror att man inte kan bli mer förälskad, mer begeistrad, av den här fotbollen så blir man det ändå. För varje dag som går växer kärleken.

Men två grovdragna slutsatser vågar jag nog presentera ändå.

1) Bayern München är Tysklands, och ett av Europas, starkaste lag. Det har varit mycket om FC Bayerns framfart i bloggen på sistone, jag ber om ursäkt för det. Men det är svårt att inte skriva om de tyska rekordmästarna. Klubben har gjort sin bästa inledning någonsin i Bundesliga med fyra vinster på lika många matcher – och en förkrossande målskillnad på 14-2. Då spelade man ändå mot toppkonkurrenten Schalke 04 i lördags. På bortaplan. Det säger egentligen allt vi behöver veta: Bayern München är den största titelfavoriten, den stabilaste klubben och dessutom kanske den hungrigaste efter två titellösa säsonger.

När man ser FC Bayern spela ser det nästan problemfritt ut, det är svårt att identifiera några klara brister. Tränare Jupp Heynckes kan rotera bäst han vill utan att det påverkar spelet/resultatet. Sanslöst nog tycks även samtliga spelare ha hittat formen trots att säsongen är ung, trots att bredden omöjliggör kontinuerligt spel.

Bayern har spelare som Claudio Pizarro, Javi Martinez, Xherdan Shaqiri och Franck Ribéry utanför startelvan när de dominerar Schalke på bortaplan. Det är ett styrkebesked.

Toni Kroos menar att nye sportchefen Matthias Sammer bidrar med något positivt, det där lilla extra som tidigare har saknats. Det kan vara en förklaring, en annan att Jupp Heynckes är inne på sitt andra år som tränare, en tredje att truppens bredd är bra mycket bättre, en fjärde att viktiga spelare som Kroos, Müller och Robben ser ut att ha en god säsong.

Bayern Münchens säsongsinledning imponerar, det gjorde den dock ifjol också. Vi vet hur det slutade. Och det är nu det blir spännande. En skada på Bastian Schweinsteiger bör rimligtvis inte störa lika mycket som för en säsong sedan, en Mario Gomez ur form bör inte bli några problem att kompensera och van Buyten lär aldrig behövas i försvaret. Bredden är bättre, mycket bättre.

Alarmklockor börjar dock ringa när Philipp Lahm säger att ”vi kan dominera vilket motstånd som helst. Och då totalt dominera”.

Självförtroende är bra, men har man inte lärt sig läxan från de två senaste säsongerna? Att spelare och ledare i FC Bayern är styva i korken är inget nytt, att de sticker ut hakan hör till vardagen. Kanske är det just den här självbelåtelsen som måste bort för att laget ska räcka hela vägen? Det har bara gått fyra matcher, det är 30 matcher kvar bara i Bundesliga. Lägg därtill Champions League och DFB-Pokal. Bayern är otvivelaktigt favoriter till att ta hem ligatiteln i mina ögon just nu, och dessutom en CL-favorit, men då krävs det nog att man behåller fötterna på jorden och gör det man är bäst på: spela fotboll. Att snacka har inte gått så bra på sistone, det är prestationerna på plan som räknas.

Kanske har spelarna toppat formen för tidigt, kanske bränns det för mycket krut redan nu. Men i skrivande stund är Bayern en klass bättre än den nationella konkurrensen.

2) Sluttabellen kan se ut hur som helst i maj. Bayern München kommer återfinnas väldigt högt upp i tabellen, Borussia Dortmund och Schalke 04 känns som starka utmanare till en Champions League-plats. I övrigt vet jag inte alls vad jag ska tro, dessutom tror jag att det fortsätter så. Vad jag vill komma fram till är alltså att så många lag tycks vara på en liknande nivå. Individuella misstag och prestationer avgör, dagsformen likaså. Jag tror att Augsburg och Fürth får det tufft, men annars har jag ingen känsla för framtiden. Och jag tror att detta kommer att fortsätta. Nog kommer tabellen att ”sätta” sig så småningom, men lagen är jämnare än på mycket länge. Det är kittlande, det är förbannat roligt.

Nürnberg kan göra en kalasmatch mot Leverkusen och sedan förlora mot Mainz. Leverkusen kan göra en plattmatch mot Nürnberg och sedan spela ut Wolfsburg. Just den här tätheten, ovissheten, tror jag kommer prägla den här 50:e Bundesliga-säsongen. Tala om bra tajming.

Bundesliga omgång 4:

1. FC Nürnberg – Eintracht Frankfurt 1-2
En match mellan två positiva överraskningar, en match mellan två superspännande japaner i form av Nürnbergs Kiyotake och Frankfurts Inui. Nürnberg inledde matchen bäst och skapade ett par chanser, men när Schwegler och Occéan tvingades byta på grund av skada tappade lustigt nog Nürnberg initiativet. Hoffer hade nyss kommit in när en boll landade framför fötterna på anfallaren – 0-1. I andra halvlek såg Frankfurt stabilt ut i försvaret och kunde passa på att utöka ledningen genom Inui som stod för en soloprestation. Kiyotake slog sedan en frispark som inbytte Polter nickade in till 1-2. Sista kvarten blev en het och intensiv historia men Nürnberg lyckades aldrig göra det där 2-2-målet, trots Polters jättechans på tilläggstid. Välförtjänt Frankfurt-seger och nykomlingen har nu fyra raka segrar.

Schalke 04 – Bayern München 0-2
Första halvlek var ingen höjdare, nog märktes det att lagen hade respekt för varandra, att matchen var viktig och att klubbarna hade spelat i Europa tidigare under veckan. Schalke fick ett par chanser som visserligen kunde ha förändrat matchen – men i andra halvlek var Bayern det dominanta laget. Kroos tryckte in 1-0, minuterna senare dansade Müller in 2-0 och efter det var Schalke i koma. Det blev aldrig riktigt spännande.

VfL Wolfsburg – Greuther Fürth 1-1
En förlust för storsatsande Wolfsburg, en vinst för lilla Fürth. Det är känslan efter matchen. Fürths Azemi gjorde 0-1 efter en halvtimme i en halvlek där bortalaget spelade riktigt bra. Olic kunde dock nicka in en retur till 1-1 strax före paus. I andra halvlek var Magaths lag det klart bästa, man dominerade matchen men de riktigt heta chanserna uteblev.

FSV Mainz 05 – FC Augsburg 2-0
Två lag med endast en poäng var möttes i en laddad match. Thomas Tuchels Mainz var det som fick fira efteråt. Matchen var inget spektakel, ingen nervkittlande historia men Mainz var bättre än Augsburg och resultatet känns logiskt. Ivanschitz gjorde lite lyckosamt 1-0 efter tio minuter, Szalai utökade kvarten senare. Augsburg gjorde en bättre och offensivare insats i andra halvlek men utan att belönas. Nye tränaren Weinzierl väntar ännu på en vinst i Bundesliga.

Hamburger SV – Borussia Dortmund 3-2
HSV försvarade sitt eget rekord från 80-talet när de bröt mästarnas förlustfria svit. 31 matcher stannade Jürgen Klopps serie på. Lustigt nog var det Dortmund som slog sig själv. HSV fick göra 1-0 efter inte ens två minuter, Dortmunds försvar sov. Perisic gjorde ett läckert 1-1-mål precis i början av andra men så gav Dortmund bort matchen igen genom ytterligare två försvarsmisstag. Son visade dock fin teknik och en härlig målgen med två mål. Perisic gav Dortmund kontakt igen med 3-2, men om inte Adler stod i vägen sköt Dortmund-spelarna utanför. En riktigt svag insats av BVB som brände ett tiotal chanser, starkt och härligt för HSV som ändå vann matchen. Äntligen en seger för Fink.

Fortuna Düsseldorf – SC Freiburg 0-0
Fortuna Düsseldorf har sex poäng efter fyra spelade matcher. Målskillnad? 2-0. Det är ingen rolig fotboll nykomlingarna spelar, men det är förbannat effektivt. Det är starkt av det här nyköpta laget att kunna spela så säkert i defensiven. Matchen i sig är dock inte så mycket att skriva om. Så kul var det inte i lördags.

Bayer Leverkusen – Borussia Mönchengladbach 1-1
En sanslös med så många chanser, en missad straff (Schürrle) och ett nästan oförklarligt slutresultat. Det borde ha blivit fler mål i denna furiösa match. Gladbach fick en drömstart när Herrmann kom fri efter en fin pass från Arango, men Leverkusen svarade omgående när Kadlec tryckte in 1-1. Sen var det Leverkusen som tog över matchen och borde i ärlighetens namn ha vunnit.

Werder Bremen – VfB Stuttgart 2-2
Werder Bremen var det bättre laget i första halvlek och ledde välförtjänt med 2-0. Segern såg mer än säker ut faktiskt. Men som så många gånger förr bjöd Bremen in motståndarna i matchen och brände dessutom ett par fina lägen. Harnik och Cacau nätade för Stuttgart i andra halvlek och lagen väntar ännu på sin första vinst. I slutet hann även Harnik och Lukimya bli utvisade.

TSG Hoffenheim – Hannover 96 3-1
Det kunde inte ha börjat värre, det kändes som Hoffenheims definitiva undergång efter bara fyra matcher. Wiese var skadad och publiken uppmanade reservmålvakten Koen Casteels att göra bättre ifrån sig. Hannover hade inte något skott på mål första 45 men ändå tog Slomkas lag ledningen då Delpierre nickade i eget mål. Men Hoffenheim reste sig faktiskt och vann helt välförtjänt mot ett viljelöst Hannover. Det var faktiskt Delpierres fina långboll som lät Johnson göra ett konstnärligt 1-1-mål. Salihovic och Williams fixade målen i andra halvlek.

/Wingren

Fyra tyska klubbar Europa League-spelade i går. Resultatet? 2-2, 2-2, 0-0 och 0-0. Föga imponerande men inte heller direkt dåligt.

VfB Stuttgart – Steua Bukarest 2-2
Ibisevic och Niedermeier nätade.

Twente – Hannover 96 2-2
Sobiech och Wisgerhof (självmål) satte bollarna.

Limassol – Borussia Mönchengladbach 0-0
Oscar Wendt tryckte en straff i ribban strax före slutet.

Bayer Leverkusen – FC Metalist 0-0
Leverkusen borde ha vunnit. Punkt.

Det var en Europa-afton som alltså lämnade mer att önska av lagen. Hannover sov i inledningen av matchen och tvingades komma tillbaka från ett 2-0-underläge, och den bedriften i sig var givetvis stark. Gladbach och Favre vilade två offensiva nycklar i Arango och de Jong – det straffade sig givetvis. Tyskarna brände på tok för många chanser, trist för Wendt att sedan misslyckas med straffen. Hrgota spelade från start i matchen, precis som Wendt.
Leverkusen borde också ha lyckats uträtta mer i sin hemmamatch men för tillfället ser det jobbigt ut att spela fotboll.
Till sist har vi Stuttgart som också borde ha vunnit sin match.

Tre vinster i Champions League, fyra kryss i Europa League. Fyra tilldelade straffar, fyra missade straffar. Så ser Bundesliga-lagens Europa-facit ut efter första omgången.

Det är intressant att fundera över resultaten. Inför säsongen var jag övertygad om att samtliga lag höll en högre kvalitet än på mycket länge. Jag såg Borussia Dortmund och Bayern München som starkare än något annat lag, Schalke 04 strax därefter. Därför är jag inte särskilt förvånad över att det är just de här tre klubbarna som går bra i ligan, i tyska cupen och ute i Europa. Det känns ganska harmoniskt och det där stora svarta orosmolnet känns avlägset.

Jag är mer förvånad över Bayer Leverkusen och VfB Stuttgart. Båda lagen har inlett svagt i ligaspelet och inte gick det bättre i Europa League. Borussia Mönchengladbach behöver tid med sitt nya lag, men Favres tjat om den tuffa uppgiften och lagets insatser på sistone får en att undra just hur lång tid det kommer att ta? Hannover 96 är lite av undantaget. Klubben har gjort en fin start på säsongen och visade karaktär när man hämtade upp underläget på bortaplan mot holländska serieledarna. Men varför sov spelarna när de är så sugna på Europa?

Den svaga ligastarten för Leverkusen, Stuttgart och Gladbach skulle visserligen kunna förklaras med att samtliga klubbar bjuder på riktigt bra och hårt motstånd. Det finns inga enkla matcher i Bundesliga, det finns inga matcher där du kan spela på 90 procent. Det är tjusningen med Bundesliga. Just därför hade de berörda lagen mått så väldigt bra av ett starkt resultat i Europa League.

Alla dessa funderingar gör mig förstås sugen på en sak: fotboll och åter fotboll. Lyckligtvis bjuds vi på Bundesliga den här helgen, som vanligt, men vi får även uppleva dramatiken och folkfesten på tisdag och onsdag. Ljuvligt.

På lördag är det dags för säsongens första stormatch när Schalke tar emot Bayern München. Missa inte det mötet för allt i världen. Jermaine Jones och Klaas-Jan Huntelaar är tveksamma till spel, precis som Franck Ribéry är. Låt oss hoppas att dessa härliga karaktärer blir friska i tid. En pangduell på lördag klockan halv fyra alltså.

Och just det: redan i kväll får vi en ny serieledare i Bundesliga. De två överraskningslagen 1. FC Nürnberg och Eintracht Frankfurt stöter på varandra och oavsett hur det går får vi en ny serieledare. Åtminstone i 20 timmar. Glöm inte att spana in succéjapanerna Kiyotake och Inui.

Bundesliga omgång 4:

Fredag 20:30

1. FC Nürnberg – Eintracht Frankfurt
Överraskningslagens kamp. Frankfurt är en vild och glad offensiv som släpper till lite väl mycket chanser, men fotbollen har varit underhållande och sevärd. Nürnberg däremot lever gott tack vare ett disciplinerat och taktiskt korrekt spel – och japanen Hiroshi Kiyotake förstås. Även Pelle Nilsson och kollega Klose har varit viktiga: ”Båda gör ett bra jobb. De har inte någon liten del i att vi går så bra”, säger tränare Dieter Hecking.
Erik Hamrén, har du koll?

Lördag 15:30

Schalke 04 – Bayern München
En klassiker mellan två topplag, en match som blir riktningsvisande på många sätt. Har Schalke det som krävs för att faktiskt ge FC Bayern en match? Vilket lag klarat bäst av dansen på tre bröllop? Matchen blir förstås särskilt speciell för Manuel Neuer, målvakten är en Schalke-ikon, han lever Schalke. Men nu spelar han för värsta (nåja, det är inte BVB i varje fall) konkurrenten. Bayern är det lag som har inlett ligaspelet absolut bäst och får ses som favoriter. ”Det är helt enkelt så att viljan är stark när man inte har vunnit något på två år”, säger Thomas Müller.
Missa inte denna duell, det kommer att brinna.

VfL Wolfsburg – Greuther Fürth
”Vi saknar tron på att vi kan vinna även mot större klubbar”, säger Fürths Asamoah. Nu väntar Wolfsburg på bortaplan, ett Wolfsburg som verkligen behöver vinna den här matchen. Felix Magath har hittills överraskat oss med flertalet förändringar i startelvan från match till match, får vi kanske till och med se Rasmus Jönsson från start?

FSV Mainz 05 – FC Augsburg
Två lag som endast har en poäng på kontot. Och situationen är förstås värre för Mainz än för Augsburg – men hur man än ser på det så kan inget av lagen nöja sig med ett kryss här. Förra säsongen så tog Augsburg sin första Bundesliga-seger just i Mainz.

Hamburger SV – Borussia Dortmund
Ligan kunde inte ha börjat sämre för HSV. Storklubben har tre förluster på tre matcher och nu väntar de tyska mästarna. Kanske passar det Hamburg ganska bra? Hemmalaget har inget att förlora och kan spela utan press egentligen. Som en extra bonus kan HSV även rädda sitt eget rekord på 36 matcher i rad utan förlust, Dortmund står just nu på 31. Jürgen Klopp får klara sig utan Gündogan och Weidenfeller är tveksam till spel, HSV saknar avstängde Jiracek.

Fortuna Düsseldorf – SC Freiburg
Nyuppflyttade Fortuna är ensamt om att inte har släppt in något mål ännu. Nu väntar ett riktigt test när ett furiöst och heltokigt Freiburg kommer på besök. ”För modigt finns det inget som heter hos oss”, slår tränare Christian Streich fast. Freiburg spelade en blixtrande, och därmed blottande, offensiv mot Hoffenheim i 5-3-vinstmatchen förra omgången.

Söndag 15:30

Bayer Leverkusen – Borussia Mönchengladbach
Ett derby som präglas av att båda lagen måste vinna, måste ställa saker och ting till rätta. I Europa League uteblev målen och festen, i ligan har det gått…så där. Det är dags att vinna nu helt enkelt. Söndagens derby mellan lagen handlar alltså inte enbart om prestige, det handlar om att hålla kontakten med Europa-platserna och återvinna fansens förtroende.

Söndag 17:30

Werder Bremen – VfB Stuttgart
Thomas Schaaf får tillbaka starke Prödl till backlinjen, Stuttgart å andra sidan måste klara sig utan Hoogland, Molinaro och Ibisevic. Tasci ska kunna spela igen dock. Det här är också två lag som behöver vinna. Bremen har byggt om laget och faktiskt spelat riktigt bra fotboll stundtals, men klubben behöver mer än tre poäng för att hålla ångan uppe. Stuttgart har endast en poäng på tre matcher och är i akut behov av självförtroende och poäng.

TSG Hoffenheim – Hannover 96
Hoffenheim är faktiskt mer av ett krislag än Hamburger SV. Den storsatsande klubben har förlorat samtliga tre ligamatcher och dessutom skämts ut sig i tyska cupen. Målskillnaden på fyra tävlingsmatcher skrivs till 4-15. Nu får Hoffenheim dessutom klara sig utan skadade Tim Wiese (vilket dock känns som ett plus). ”Arbeta ännu mer och äntligen sluta göra misstag”, lyder tränare Babbels recept för framgång. Formstarka Hannover står för motståndet och det blir sannerligen ingen enkel match för hemmalaget. Fantastiske Huszti saknas dock för Hannover efter en löjlig avstängning förra helgen.

Vilken tränare får sparken först? Babbel, Labbadia, Fink, Magath, Hyypiä/Lewandowski eller Weinzierl? Känslan är att alla är, åtminstone borde vara, i farozonen.

/Wingren

För mig är Bayern München en storfavorit till att vinna Champions League. De tyska rekordmästarna tillhör sannerligen världseliten och konkurrerar med andra namnkunniga lag som Barcelona, Real Madrid och Manchester-lagen. I går bevisade man att det verkligen är så. Även om 2-1 på hemmaplan mot Valencia inte låter mer än okej, så ska vi ha i åtanke att resultatet inte alls speglade matchbilden.

Och vi ska framför allt inte glömma bort att hemmalaget saknade sina ordinarie vänsterbackar, målsprutan Mario Gomez och att spelare som Thomas Müller, Mario Mandzukic och Xherdan Shaqiri började på bänken. Ett otänkbart scenario för bara ett år sedan. Och då har ändå Bayern München tagit sig till två CL-finaler på tre år. Jag behöver egentligen inte säga mer än så. Det är kort och gott ett fantastiskt lag.

Javi Martinez fick spela från start bredvid Bastian Schweinsteiger på det centrala mittfältet. Spanjoren såg klok ut, ville ha boll och spelade bra. Men han överglänstes av en Bastian som äntligen har hittat formen och självförtroendet igen. Det här var Bastians match, det var han som dominerade mittfältet. Valencia var inte ens nära mål i första halvlek – jag tror ganska bestämt att de hade en bollkontakt i FC Bayerns straffområde de första 45 minuterna.

Men spanjorerna försvarade sig bra och det var inte helt lätt för Bayern München att skapa heta farligheter. Matchens första mål kom faktiskt på en kontring och vi fick se ett fint kombinationsspel mellan Schweinsteiger, Ribéry och Robben – och det var den förstnämnde som gjorde 1-0-målet i den 38 minuten.

I andra halvlek försökte Valencia lyfta spelet en aning, men avståndet mellan lagdelarna var fortfarande för långt. Bayern trummade på och ytterligare en av matchens giganter, Toni Kroos, placerade in ett distansskott med kvarten kvar. Jag brukar vara snabb med att kritisera herr Arrogant (Kroos), men jag måste säga att killen har imponerat den här säsongen. Han har alltid förfogat över otroliga fotbollskunskaper men nu lägger han dessutom ned det jobb som krävs. Mesut Özil får se upp om Kroos fortsätter på den inslagna vägen.

På tilläggstid gjorde Bundesliga-bekantingen Nelson Valdez 2-1 för Valencia och matchen fick liv igen. Direkt efter målet föll Arjen Robben lätt och fick en straff, men det gick på ett ut då Kroos inte fick någon straff när han borde ha fått det. Mario Mandzukic hade bytts in tidigare och fick ta hand om straffen. Men den var svagt slagen och Diego Alves kunde rädda utan problem. Matchen slutade 2-1.

En helt välförtjänt seger för ett dominant Bayern München som givetvis borde ha dödat matchen långt tidigare. I nästa omgång väntar BATE Borisov på bortaplan i Vitryssland.

Bastian Schweinsteiger och Toni Kroos får dela på utmärkelsen som matchens lirare. Härnäst väntar en tuff match mot Schalke 04 i ligan och om Franck Ribéry är med då återstår att se. Fransmannen klev av efter första halvlek då han kände av den skada som tidigare har gäckat honom under säsongen.

Tre tyska lag i Champions League och tre vinster. En stark start. Intressant också att Dortmund, Schalke och München brände sina straffar. En tillfällighet?

***

Wolfgang Stark heter den tyske domare som dömde matchen mellan Manchester United och Galatasaray. Jag såg inte matchen och tänker därför inte uttala mig om Starks insats. Men i turkisk media sågas han (milt uttryck). Personligen blir jag inte förvånad, det är en domare som kan reta gallfeber på en hel värld.

***

Fyra tyska lag spelar med i Europa League och i kväll är det dags för VfB Stuttgart, Borussia Mönchengladbach, Bayer Leverkusen och Hannover 96.

Hannover 96 har kvällens tuffaste uppgift av de tyska lagen. Holländska Twente står för motståndet och på tränarbänken sitter Steve McClaren, som ju tidigare har arbetat i Wolfsburg. ”Vi vill övervintra i Europa League”, säger Jan Schlaudraff inför matchen. I Twente-lägret oroar man sig för Szabolcz Huszti – och det med all rätt.

Bayer Leverkusen tar emot Metalist Kharkiv och klubbens största problem är faktiskt..publiken. Det finns inget intresse för att titta på en Europa League-match mot Kharkiv i Leverkusen. Det är till och med så illa att klubben nu erbjuder folk med årskort att ta med sig en vän till matchen. Gratis. Leverkusen mötte för övrigt Metalist för två år sen – då vann tyskarna med 2-0 och 4-0.

Borussia Mönchengladbach och Lucien Favre har rest till Cypern där Limassol väntar. Luuk de Jong, Filip Daems och Juan Arango lämnades faktiskt hemma i Tyskland. Ett modigt drag av Favre – frågan är om det straffar sig? ”Vi tar den här matchen på största allvar”, säger sportchef Max Eberl.

VfB Stuttgart och Bruno Labbadia har en hel del att bevisa, precis som Leverkusen och Gladbach. Ligastarten har varit en pina med tunga förluster mot Wolfsburg och Bayern samt ett kryss mot nykomlingarna Fortuna Düsseldorf. Då gäller det ta mig tusan att vinna på hemmaplan mot Steua Bukarest. Bortalaget har inte vunnit mot tyskt motstånd på tolv matcher. ”Här måste vi skaffa oss självförtroende inför söndagens match mot Werder Bremen”, säger Zdravko Kuzmanovic.

Det var för övrigt fyra år sedan vi hade fyra tyska lag med i Europa League. Kul.
Kan det här bli en lika lyckad Europa-kväll för Tyskland som i tisdags och i går?

/Wingren

Borussia Dortmund – Ajax 1-0
Olympiakos – Schalke 04 1-2

Jürgen Klopp och Borussia Dortmund vann till sist den där måste-matchen. Robert Lewandowski tog ner bollen, höll bort sin försvarare och dundrade in 1-0 från nära håll. Då var det tre minuter kvar av matchen. Det var verkligen en tät och intensiv match som de tyska mästarna vann – med lite tur.

I första halvlek var Ajax det bättre laget. Holländarna försvarade sig klokt och bra, Dortmund kom inte rätt in i pressen och bjöd bortalaget på några riktigt hyggliga chanser. Som tur var, för Dortmund, så var Ajax-spelarna lika tama framför mål som Dortmund-spelarna var förra säsongen i Champions League (och även i går).

Roman Weidenfeller gjorde en jättematch i mål och höll kvar sitt lag i matchen. Det kunde ha varit över efter bara en halvlek. Men den här kvällen hade Dortmund marginalerna på sin sida.

I andra halvlek spelade hemmalaget betydligt mycket bättre, det var mer fart i anfallen och det fanns en tydlig vilja, en vilja att vinna den här skiten. En vilja att visa hela Tyskland att Dortmund kan spela i Champions League. Men än en gång höll det hela på att gå åt skogen.

Man skapade bra och fina chanser, men Lewandowski siktade på natthimmelen och Reus försökte tunnla målvakten utan större framgång. På hörnor och andra fasta situationer såg det aldrig särskilt farligt ut, Ajax kunde freda sig.

Så föll Götze lite halvlätt i straffområdet. Den här gången fick han straff efter att ha dragits ned i första halvlek.

”Vem fan ska ta den då? Det blir inget mål”, var det första jag sa.

Jag fick rätt. Mats Hummels stegade fram, ändrade sitt beslut precis innan han skulle slå till bollen och det hela slutade med en ”Robben-straff”. Inga problem för Vermeer i mål. Det hela påminde väldigt mycket om fjolåret. Samma bedrövliga visa.

Men så gjorde Lewandowski det där viktiga 1-0-målet som sedan stod sig matchen ut. Dortmund segrade med hjälp av lite flyt, Weidenfeller och Lewandowski. Visst såg det lite tålmodigare ut, lite klokare, lite smartare. Men bättre? Det vet jag inte.

Nu är dock det första hindret avklarat. En klippa föll från Dortmund-spelarnas axlar. Man gjorde vad som behövdes, det gick vägen. Nu är gruppen vidöppen, pressen mindre och viljan att hävda sig i Europa är fortsatt stor. Det blir mycket spännande att se det här laget få spela utan att behöva vinna i Manchester om två veckor. Det kan bli festligt med glad kontringsfotboll, det kan även bli bedrövligt med ett alldeles för svagt försvarsspel mot en betydligt mycket bättre offensiv än Ajax.

En seger är dock det som räknas. Och det fick de, Dortmund.

Även grannklubben, Dortmund-rivalen, Schalke 04 segrade. Det var elva år sedan de båda klubbarna spelade i Champions League samtidigt – och i går fick de båda fira en seger. Schalke bröt en förbannelse i samband med 2-1-segern borta i Aten. Det var den första öppningsmatchen i CL som Schalke lyckades vinna.

Huub Stevens lag spelade riktigt bra och vann helt välförtjänt, även om det blev spännande i några minuter när hemmalaget kvitterade – men strax därefter punkterade Klaas-Jan Huntelaar matchen. I första halvlek hade Benedikt Höwedes nickat in ledningsmålet för Schalke.

Hummels var för övrigt inte ensam syndare i går. Även Huntelaar brände en straff några minuter efter 2-1-målet. Men segern var aldrig hotad, Olympiakos orkade inte resa sig en gång till mot Huub Stevens tuffa lagbygge. Ett lagbygge som trots sin ålder känns mognare för uppgiften än rivalerna från Dortmund.

Det var även mycket glädjande att få se Lewis Holtby visa upp sina galna kvaliteter även i Champions League. Det är en mycket duktig kille som har haft det svårt sen han kom till Schalke – men nu får han äntligen ta plats när Raúl har lämnat. Kan bli en kul säsong i Europa och i Bundesliga för Holtby och Schalke.

En hemmavinst mot Montpellier nästa och det ser väldigt trevligt ut.

***

I kväll är det Bayern Münchens tur att träda in i Champions League. Man gör det som ett sårat lag, ett lag som ännu inte har kommit över den där bedrövliga finalförlusten mot Chelsea. Men man gör det också som ett starkare lag, ett lag som andas världsklass rakt igenom. Ett lag som har en mycket bra bänk, ett lag som är revanschsuget. Ett lag som äntligen har en Thomas Müller i form.

FC Bayern är definitivt en av favoriterna till att ta hem hela turneringen – och det med all rätt. Fotboll är emellertid alltid fotboll, det finns inga klara segrar på förhand. Men jämfört med förra säsongen har det här laget blivit ännu bättre, mindre känsligt för skador och mer rörligt i offensiven. Det finns inget som talar för att Bayern München inte ska gå långt i år.

Förutom den där lilla detaljen att bollen är rund.

Kvällens motstånd heter Valencia, och vi kan väl minst sagt påstå att det är en klubb som Bayern förknippar med goda minnen. Den 23 maj 2001 möttes de båda klubbarna i Champions League-final. Patrik Andersson fick en boll på handen när han låg ner i straffområdet, domaren pekade på straffpunkten och det stod 0-1 efter bara tre minuter spelade på San Siro.

FC Bayerns svar på chockstarten? Anfall, anfall, anfall.

Fyra minuter senare fick de tyska rekordmästarna straff. Mehmet Scholl klev fram, sköt och Canizares räddade. Skulle det bli en sån här kväll?

Icke.

Bayern München spelade vidare med stor vilja och inlevelse – och skulle faktiskt få ytterligare en straff. Den här gången tog Stefan Effenberg hand om den och satte bollen i mål. 1-1. ”Jag visste: om jag missar den här så kommer vi inte komma tillbaka igen”, sa han senare.

Bayern hade sedan mer av spelet, men några fler mål blev det inte. Förlängningen, som då spelades enligt Golden Goal-principen, slutade mållös. Finalen avgjordes på straffar. Sergio och Andersson missade sina straffar för Bayern, men Bayern hade en annan kille som skulle avgöra finalen. Oliver Kahn. Titanen. Den förre stormålvakten spelade som i trans och räddade tre straffar. Bayern München vann till sist den nervösa straffläggning. Champions League-mästare.

Då var Philipp Lahm 17, Bastian Schweinsteiger 16. Nu ska de föra sitt FC Bayern till ny succé. På andra planhalvan väntar ett spelskickligt Valencia, ett Valencia där Mauricio Pellegrino sitter på tränarbänken. Han var en av dem som inte lyckades överlista Kahn.

Bayern München har goda chanser att fullborda den perfekta tyska starten i kväll. Allianz Arena och FC Bayern är redo för ett nytt spektakel.

/Wingren

I kväll kliver två av tre tyska lag in i Champions League. Tyska mästarna från Dortmund och grannarna från Gelsenkirchen, Schalke 04. Först i morgon är det dags för Bayern München – laget som på förhand ska prestera bäst för Tyskland i Europa.

För Borussia Dortmunds del är det bara hemmavinst mot holländska Ajax som gäller i kväll. Det finns inget annat. Gruppen är vad varje grupp i Champions League borde vara: en mästargrupp. Vi har mästarna från Spanien, England, Holland och Tyskland i gruppen. Det är givetvis en tuff, om än inte omöjlig, uppgift för Dortmund att ta sig vidare till åttondelsfinal. Om chansen ska finnas så måste man vinna mot Ajax hemma på Westfalenstadion.

Men framför allt måste man vinna för att se till att sluta åtminstone trea i gruppen. Då väntar en vår i Europa League.

Dortmund skämde i princip ut sig förra säsongen. Visst såg spelet bra och attraktivt ut sett över 90 minuter, men effektivt eller särskilt skickligt var det inte. Slarv och misstag resulterade i billiga mål för motståndarna och framåt krävdes det ungefär 1909 chanser innan det blev mål. Det fungerar inte i Champions League. Spelarna och ledarna i klubben var själva besvikna och skyllde framför allt misslyckandet på bristande erfarenhet.

Det är ingen godtagbar ursäkt den här säsongen. Det måste se bättre ut den här säsongen. Redan i kväll.

Det är dags att spela som tyska mästare i Europa. Det är dags att minimera, helst eliminera, misstagen. Det är dags att sätta chanserna. Det är dags att spela lite smartare. Möter man Real Madrid på bortaplan kan det vara klokt att låta matchen ”sätta sig” innan man rusar framåt.

Det verkar som att spelarna och Jürgen Klopp har förstått det här. I intervjuer och på presskonferenser talar man om att även i fortsättningen spela sin offensiva fotboll med hög press. För det är Dortmunds stil, det är vad man kan. Men man säger också att man har samlat på sig viktig erfarenhet, att man har lärt sig av sina misstag och att man måste ta sig an matcherna i Europa på ett annorlunda sätt.

För övrigt viskas det om att Klopp tänker ställa upp med Reus, Götze och Blaszczykowski från start. Det kan bli otroligt spännande.

Men framför allt: det låter som att man är jäkligt taggade och sugna på den här uppgiften.

Även Schalke 04 spelar i kväll. Kyriakos Papadopoulos återvänder till Grekland och Aten. Denna fantastiska mittback gjorde sin debut som 15-åring i Olympiakos. I dag har han hunnit bli 20 år gammal, spelar för tyska Schalke och stöter på sin gamla klubb i Champions League. Det blir förstås lite speciellt, men som ”Papa” själv säger: ”när matchen väl börjar kvittar det vilka vi möter”.

Stämningen på Karaiskakis-Stadion är alltid het, intensiv och galen. Men samtidigt ska det inte skrämma Schalke-spelarna alltför mycket. Det är ju hyfsad stämning även på deras hemmaplan…

Olympiakos vann med 3-1 på hemmaplan mot Borussia Dortmund förra säsongen. Jag tror inte att Schalke säljer sig lika billigt i kväll – men det blir likväl tufft för ett ganska ungt Schalke.

Huub Stevens vet dock vad som gäller i Europa och Huntelaar är en erfaren målskytt. I Papadopoulos och Matip har Ruhrklubben ett fantastisk mittlås. Det snabba och målfarliga mittfältet som vägs upp av kämpar som Neustädter och Jones behöver vi inte heller tala särskilt mycket om. Schalke är ett lag med kvalitet. En vinst vore att föredra, ett kryss bör det dock kunna bli.

Schalke har dock en förmåga att förlora öppningsmatchen i Champions League. Fyra försök, fyra förluster. Det viktigaste är dock att inte förlora – lite på att Stevens är medveten om det.

Nu är säsongen igång på riktigt. I kväll hoppas jag på två tyska fotbollsfester.

Upp till bevis nu, Dortmund (och Schalke).

/Wingren

Jag har varit inne på temat tidigare, efter den här helgen känns det självklart att ta upp det igen: Japan. Sen VM 2002 har det alldeles uppenbart skett positiva saker med fotbollen i detta land – och just nu ser vi frukten av det arbetet och det ökade intresset. Tyska klubbar har varit snabba att upptäcka den galna potentialen i Japan och dess klubbar. Bundesliga är den toppliga som verkligen har riktat ögonen mot den japanska spelarmarknaden.

Shinji Kagawa skrev på för Borussia Dortmund sommaren 2010. Han kostade inte mer än drygt tre och en halv miljon svenska kronor (utbildningsbidrag) och han anlände till Tyskland och Dortmund som en okänd man. Som en chansning, en joker. Han kom från Cerezo Osaka, där han tidigare hade spelat tillsammans med Takashi Inui. Tillsammans gjorde de offensiva mittfältarna 47 mål (Inui 20 och Kagawa 27) på en säsong och Osaka tog klivet upp i J. League. Shinji lämnade sedan Cerezo Osaka för det där galna äventyret i Tyskland.

Och vilken omedelbar succé det blev.

Staden Dortmund föll pladask för den lille, kvicke och tekniske japanen. Halva Tyskland förälskade sig i Kagawa, ungefär. Det som var så märkligt och förvånande var att Shinji gick direkt in i Jürgen Klopps startelva. Han behövde inte det där halvåret för att anpassa sig, han imponerade direkt. Det klickade på en gång. Allting passade in: hans vilja att bli bättre varje dag, hans hårda arbete, hans otroliga rörlighet och hans målfarlighet. Det blev åtta mål på 17 matcher innan en bruten fot satte stopp för fortsatt succé.

Borussia Dortmund blev tyska mästare det året, mycket tack vare Shinji Kagawa. Japanen var tillbaka i spel förra säsongen och efter en lite halvtung start där Kagawa sökte formen lossnade det till sist. Han var en av ligans bäste spelare när Dortmund försvarade sin titel som tyska mästare. 13 mål och tolv assist på 31 matcher. Han hade tagit Dortmund, Bundesliga och Tyskland med storm. Men så lämnade han för sin pojkdröm, han tog steget till engelska Premier League och Manchester United i somras.

Nu står Borussia Dortmund utan sin Shinji Kagawa – men den fantastiska affären har påverkat hela ligan.

Nu vill alla ha en egen Kagawa, eller åtminstone en japan. Vad som har hänt är att de tyska sportcheferna har kommit på att du endast behöver betala en spottstyver för en spelare av riktigt god kvalitet. Och du får inte bara en duktig fotbollsspelare, du får en kille som arbetar i 90 minuter och som är ivrig att ständigt bli bättre. Nu generaliserar jag givetvis – men det stämmer väl in på de importer som vi hittills har fått se i Bundesliga.

Japan är en ny spelarmarknad som inte har blivit sjuk ännu. Det går ännu att fynda där.

Traditionsenligt blickar de flesta klubbarna mot Brasilien. Det är där fotbollsmagin finns, sägs det. Det finns så klart en mängd bra spelare i just Brasilien, men det har blivit en sjuk marknad. Klubbarna står på sig och kräver fantasisummor för sina spelare och allt för många gånger blir kulturkrocken för extrem för spelarna och många vänder hem halvknäckta till Brasilien några år senare.

Varför lägga ut hundratals miljoner på Oscar, när man kan köpa Hiroshi Kiyotake (1. FC Nürnberg) för cirka 20 miljoner svenska kronor?

Min fasta övertygelse är att Japan gör ett kanon-VM i Brasilien 2014. Det är ett fotbollsland som gör mig begeistrad, som är så fullt av potential. Europa har inte riktigt upptäckt det ännu, men i Shinji Kagawa har Japan skickat ut en fanbärare. Och det har verkligen blivit en Kagawa-effekt. Inget är hetare i Bundesliga just nu, alla vill skaffa sig en egen, fullt ekonomiskt försvarbar, Kagawa.

Och den här helgen blev ett stort genombrott för några Japan-importer i Bundesliga.

Nürnbergs nyförvärv, mittfältsmotorn Hiroshi Kiyotake, 22, hade en stor galaföreställning när laget vann med 3-2 mot Borussia Mönchengladbach. 22-åringen avgjorde matchen med en fantastisk dans och ett välplacerat avslut. Det var svårt, för de flesta, att inte tänka på Shinji Kagawas trollkonster.

”Shinji gjorde gärna såna mål. Jag hoppas att även jag gör fler mål av den typen”, säger Nürnbergs stjärnskott.

Men hur kan det se så lätt ut, hur kan det gå så snabbt att anpassa sig till Bundesliga? Hur kommer det sig att en 22-årig japan redan har producerat ett mål och tre assist på tre matcher? Visst, Kiyotake är snabb, teknisk, smart och förfogar dessutom över en livsfarlig högerfot. Men borde inte hans spel bromsas upp av det tuffare klimatet i Bundesliga, det högre tempot? Precis som i Kagawas fall tycks det gå utmärkt att bara fortsätta som vanligt.

”Just nu spelar jag precis så, som jag tidigare gjorde i Japan. Man känner redan av den kroppsliga hårdheten och de långa benen som fortfarande tar bollen från mig för många gånger. Jag har fortfarande för många bolltapp”, säger han.

Nåja, det går trots allt ganska bra för Kiyotake ändå. Och bättre lär det bli.

I TSG Hoffenheim finner vi Gamba Osaka-lånet Takashi Usami. 20-åringen spenderade förra säsongen i Bayern München men där blev det knappast någon succé för den offensive mittfältaren. Nu får han dock förtroendet av Babbel i Hoffenheim och igår stod han för en underbar solobedrift. Han är vindsnabb och svår att ta bollen ifrån. Igår gjorde han en liten piruett och borrade in bollen bakom Baumann i mål. Matchen slutade dock 5-3 till SC Freiburg.

I Eintracht Frankfurt spelar Takashi Inui, 24, som gick till VfL Bochum från Cerezo Osaka sommaren 2011. För Bochum var fjolåret en besvikelse, men Inui imponerade. Det gick inte obemärkt förbi. Frankfurt fyndköpte japanen för 2,3 miljoner euro i somras och Inui har redan funnit sin plats i laget och i Bundesliga. Igår var det lekande lätt för honom förnedra Hamburgs försvar och René Adler i mål. Ett mål där alltså, och tidigare två assist mot Bayer Leverkusen och TSG Hoffenheim. Låt oss kalla det för omedelbar succé.

Vi har faktiskt nio japaner i Bundesliga för tillfället, det är lika många som antalet serber och danskar. Endast Kroatien, Holland, Tjeckien, Schweiz, Brasilien och Österrike representeras av fler spelare i Bundesliga.

Förutom tidigare nämnda Kiyotake, Usami och Inui är det följande spelare:

Atsuto Uchida, Schalke 04
Högerbacken gjorde sin ligadebut i augusti 2010 och har sedan dess fortsatt att imponera för Ruhrklubben.

Shinji Okazaki och Gotoku Sakai, VfB Stuttgart
Okazaki gjorde sin debut i Bundesliga den 20 februari 2011, ungefär ett år senare fick Sakai debutera. Okazaki är en offensiv vänsterspringare som visserligen kan försvinna ur matcherna ibland men vi har fått se prov på hans kvaliteter vid ett antal tillfällen. Och han jobbar alltid hårt precis som sin landsman Sakai. 21-åringen har gjort ett gott intryck som vänsterback.

Hiroki Sakai, Hannover 96
22-åringen hämtades in från Kashiwa Reysol i somras och ger Mirko Slomka ett nytt alternativ på högerbacken. Något spel i Bundesliga har det inte blivit ännu men i Europa League har han debuterat.

Hajime Hosogai, Bayer Leverkusen
Debuterade i Bundesliga augusti 2011 med FC Augsburg. Nu har den defensive mittfältaren återvänt till Leverkusen och ska försöka spinna vidare på det fina spel han visade upp i Augsburg förra säsongen.

Makoto Hasebe, VfL Wolfsburg
Gjorde sin debut i februari 2008 och vann Bundesliga med Wolfsburg 2009. Slitstark defensiv mittfältare som för tillfället spenderar sin tid i Felix Magaths frysbox.

Och vi kan väl lugnt räkna med att fler japaner dyker upp i Bundesliga framöver.

***

I rubriken utlovade jag även lite rekord, och det tar vi en titt på nu.

Freiburg är nu obesegrat i tio raka hemmamatcher. Nytt rekord, kul för tränare Streich.

Nürnberg tangerade sitt rekord från 1987/88 när man vann borta mot Gladbach, det betyder nämligen fyra raka bortavinster.

Borussia Dortmund är nu obesegrat i 31 raka matcher. Hamburgs rekord på 36 matcher utan förlust närmar sig.

Claudio Pizarro har nu spelat 336 Bundesliga-matcher, det är lika många som rekordhållarna Ze Roberto och Levan Kobiashvili. Vi talar alltså om utländska spelare med flest matcher.

För 46 år sedan vann Eintracht Frankfurt sina tre första Bundesliga-matcher. Nu har Armin Veh upprepat Elek Schwartz bedrift.

För andra gången i Hamburgs Bundesliga-historia har klubben förlorat de tre första matcherna. Sist det hände var säsongen 1972/73.

…Och några andra siffror från omgång 3:

Mats Hummels 1-0-mål var Bundesliga-mål nummer 46 000.

Och på tal om mål: nio matcher resulterade i 32 mål.

I snitt besökte 47 632 åskådare Bundesliga-arenorna den här helgen.

***

För övrigt är det en helt sjuk regel att en spelare kan få två gula kort när han firar ett mål. Det fick Hannovers hemvändare Szabolcs Huszti när han firade sitt avgörande mål med att 1) dra av sig tröjan och 2) hoppa upp på staketet vid bortasektionen. Domare Deniz Aytekin hade inget annat val än att visa ut matchhjälten för sina två förseelser.

***

Bundesliga omgång 3:

FC Augsburg – VfL Wolfsburg 0-0
Omgångens tråkigaste match spelades i fredags mellan Augsburg och Wolfsburg. Två lag som verkligen hade behövt vinna, av olika anledningar. Givetvis är Augsburg dock nöjda med ett poäng mot Wolfsburg. Det här var en match med ruskigt få chanser, men när chansen väl kom räddade Jentzsch-ersättaren Amsif mycket fint. Och även Wolfsburgs försvar såg åter bättre ut, med Simon Kjaer i backlinjen faktiskt.

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen 3-0
Det blev ingen tvillingduell den här gången, Lars bar kaptensbindeln i Leverkusen men Sven fick nöja sig med bänken i Dortmund. Dortmund vann lekande lätt mot Leverkusen även om hemmalagets försvar släppte till ett par billiga chanser. Hummels fick ostört nicka in 1-0 och senare gjorde Blaszczykowski 2-0 efter ett fint anfall. Lewandowski satte spiken i kistan i andra halvlek när han nickade in Reus frispark. Är Dortmund i CL-form, eller var Leverkusen helt ur form?

Bayern München – FSV Mainz 05 3-1
Ingen Ribéry, ingen Robben. För många lag hade det betytt trubbel men när man i stället kan spela med Müller, Kroos och Shaqiri på det offensiva mittfältet brukar saker och ting lösa sig ändå. Och det gjorde det. Mandzukic nätade efter bara ett par minuter, Schweinsteiger gjorde mål tio minuter senare. Matchen kändes avgjord men Bayern växlade ner för mycket och bjöd in Mainz i matchen igen. Szalai satte en straff och bortalaget jagade efter en kvittering. Men inbytte miljonmannen Martinez hittade Kroos som avslutade läckert till 3-1.

Borussia Mönchengladbach – 1. FC Nürnberg 2-3
Nürnberg tog snabbt ledningen med 2-0 och chockerade hemmalaget. Men Gladbach hittade allt bättre in i matchen och Luuk de Jong kunde äntligen göra sitt första mål för sin nya klubb strax innan halvtid. I andra halvlek gjorde ett annat nyförvärv, Granit Xhaka, 2-2. Men matchens gigant var Kiyotake som förutom två assist även dansade in det avgörande målet. De Jong hade två stolpträffar i den här matchen.

VfB Stuttgart – Fortuna Düsseldorf 0-0
Stuttgart är sig likt och inleder hösten svagt. 1-6-förlusten mot Bayern München sved fortfarande och spelarna sökte upprättelse mot nykomlingarna från Düsseldorf. Men med målskytten Ibisevic avstängd blev Düsseldorf-målvakten Fabian Giefer ett för tufft nummer. Stuttgart tappade Schalke-lånet Hoogland i första halvlek då han skadade sig, i andra halvlek fick storspelande Giefer lämna målet på grund av skada. Men Almer höll tätt.

Hannover 96 – Werder Bremen 3-2
En av omgångens bästa matcher, ett riktigt spektakel. Och hemvändaren Huszti stal showen. Jag är väldigt imponerad av ungraren, jag trodde faktiskt inte att han skulle hitta tillbaka till sin hysteriska form som han en gång hade i Hannover. Men efter fyra assist mot Wolfsburg förra omgången borde jag ha vetat bättre. Ett mål och en assist betydde snabbt 2-0 till Hannover. Bremen visade dock moral och bestämde sig för att ta sig tillbaka. Hunt satte en straff och de Bruyne stänkte upp 2-2 i nättaket. Sedan tillhörde matchen Bremen, men det här var inte Bremens dag. Werder skapade flera fina chanser och hade även två bollar inne – men båda målen dömdes bort. I stället var det Huszti som avgjorde med ett vackert konstmål på tilläggstid. Ett mål som han firade så hårt att han visades ut. Löjligt, förstås.

Greuther Fürth – Schalke 04 0-2
Schalke dominerade matchen från minut ett och när Fürth försökte kontra var Matip ständigt på plats i försvaret. Schalke skapade dock inte chanser i överflöd och inte blev det bättre av att Huntelaar missade öppet mål och misslyckades med ett friläge. I andra halvlek fick vi dock se omgångens kanske snyggaste mål när Draxler avlossade bössan till 0-1. I slutminuterna punkterade Schalke matchen efter fint kombinationsspel. Büskens och Asamoah förlorade mot sin kärlek, men firades av de tillresta fansen.

SC Freiburg – TSG Hoffenheim 5-3
Tim Wiese bytte Bremen mot Hoffenheim i somras, målet var att minst nå Europa League. Då måste en ex-landslagsmålvakt agera bättre. På två hörnor var Wiese ute och hängde stora skrymmande lakan på tork – då blev det också mål. Men allt var inte Wieses fel, hans försvar var katastrofalt och Freiburg hade det lekande lätt. Allt hemmalaget tog sig för blev farlig, men också vackert. En svängande, intensiv, snabb och tuff match slutade med en rättvis 5-3-vinst för Freiburg. Fotbollsunderhållning på hög nivå, men skrämmande många misstag. Hur säkert sitter Babbel egentligen? Det ser riktigt illa ut i Hoffenheim, som faktiskt tog ledning genom Delpierre efter bara två minuter.

Eintracht Frankfurt – Hamburger SV 3-2
Hemvändaren van der Vaart var mannen som alla pratade om inför matchen, skulle han kunna frälsa HSV direkt? Den planen, om den nu fanns, gick i baklås ganska omgående. Inui och Occéan nätade innan matchen ens var 20 minuter gammal. Hamburgs försvar var en hönsgård med passiva fjäderfä. Westermann reducerade dock precis innan halvtid, i situation därefter åkte Jiracek på en ganska hårt dömd utvisning efter att ha satsat med dobbarna. I andra halvlek gjorde Aigner snabbt 3-1 men plötsligt spelade HSV sin bästa fotboll den här säsongen. Det räckte dock inte till mer än 3-2 genom Son. Eufori i Frankfurt, depression i Hamburg.

/Wingren

Tredje omgången av Bundesliga närmar sig med stormsteg och många av er kommer kanske redan i kväll reagera på att Augsburg och Wolfsburg har samma sponsortryck på tröjan. I morgon reagerar kanske många av er på att samtliga Bundesliga-lag har samma tryck på tröjan, och samma visa blir det på söndag.

Varför?

Det är Deutschlandstiftung Integration som ligger bakom kampanjen ”Geh’ Deinen Weg” (Gå din väg) som kommer att synas på tröjorna, matchbollarna och på andra ställen runt och på arenorna. Deutschlandstiftung Integration verkar för att medborgare med immigrationsbakgrund ska ha samma chanser och förutsättningar i det tyska samhället. I år lanserades kampanjen ”Geh’ Deinen Weg” och i samband med det tyska ligaförbundet och de 18 lagens tröjsponsorer får kampanjen stor genomslagskraft den här helgen.

Kampanjen är ett slag för lyckad integration, lika förutsättningar och en uppmaning till en fredsam samlevnad. Förutom att Bundesliga-lagens sponsorer har varit storsynta nog att låna ut reklamplatsen på tröjorna kommer även förbundskansler Angela Merkel att närvara på Westfalenstadion när Borussia Dortmund tar emot Bayer Leverkusen på lördag. Merkel kommer även att träffa ungdomar med olika bakgrund från klubbarnas ungdomslag.

I Tyskland är fotbollen ett lyckat exempel på integration. Man har arbetat målmedvetet med sakfrågorna och resultatet är lysande. Det är alltså passande att just fotbollen och Bundesliga lyfter den här frågan.
16 miljoner människor med invandrarbakgrund bor i Tyskland – det är ungefär 20 procent av befolkningen. Den här helgen kommer förhoppningsvis att föra något gott med sig i arbetet med integration. Låt oss åtminstone hoppas på det.

Så där, nu vet ni lite om bakgrunden till ”Geh’ Deinen Weg” och varför det plötsligt står på allas tröjor. Allt har för övrigt inte varit smärtfritt i arbetet med kampanjen. När lagens sponsorer ställde sig bakom idéen visste de inte att Deutsche Telekom var ett av företagen som ligger bakom kampanjen. Varför blev det så upprört när detta blev känt då? Ett visst klubblag, FC Bayern München, sponsras av Deutsche Telekom. Vi kan väl säga som så att alla sponsorer kände sig dragna vid näsan.

Men kampanjen blir alltså av ändå, och det här är faktiskt inte första gången det händer. Under säsongens sista omgång 1992 sprang samtliga Bundesliga-lag ut med samma tryck på tröjan. Den gången reagerade man mot den ökade främlingsfientligheten i Tyskland med mottot ”Mein Freund ist Ausländer”.

Med den här typen av kampanjer gäller samma sak som vanligt: låt oss hoppas att det för något gott med sig. Men låt oss inte glömma allt bakomliggande PR-intresse. Ni får ta ställning själva.

Nåja, nog om detta. Låt oss rikta blickarna mot omgång tre i stället. Det är ju nu Bundesliga börjar på riktigt.

Bundesliga omgång 3:

Fredag 20:30

FC Augsburg – VfL Wolfsburg
Lilla budgetlaget Augsburg tar emot Felix Magaths lyxbygge. Men det är två pressade lag som möts i kväll. Hemmalaget har två raka förluster, Wolfsburg förnedrades av Hannover med 0-4 förra omgången. Wolfsburgs nyförvärv Naldo höjer dock ett varningens finger för ett hungrigt och pressat Augsburg. Målvakt Jentzsh saknas i hemmalaget.

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen
Bender vs Bender hade varit festligt, det hade varit femte gången tvillingbröderna stötte på varandra i Bundesliga. Leverkusens Lars är given i startelvan, men Dortmunds Sven har nyss börjat träna igen efter en skada. Mästarnas nyförvärv Marco Reus kan dock spela då skadan han ådrog sig mot Österrike inte var allvarlig. En viktig kamp mellan två förmodade topplag. Förhoppningsvis bjuds vi på offensiv och glad fotboll. Det hoppas nog Angela Merkel också.

Bayern München – FSV Mainz 05
Mainz har under Thomas Tuchels ledning varit duktiga på att störa stora Bayern. Men räcker det till att skrälla den här gången? Mainz har blivit något sämre, är känslan, medan Bayern å andra sidan ser riktigt, riktigt bra ut. Den stora frågan inför matchen är förstås om rekorddyre Javi Martinez får chansen i startelvan. I andra ringhörnan finner vi Ivan Klasnic som återvänder till Bundesliga. Jokermålsvarning på den killen.

Borussia Mönchengladbach – 1. FC Nürnberg
Nürnberg spelade bra mot Dortmund förra omgången och klarade 1-1. Nu är det Gladbachs tur att försöka knäcka Pelle Nilsson och hans Nürnberg. Vi väntar fortfarande på Luuk de Jongs första mål för Gladbach. Hemmalagets Brouwers vet dock hur hans lag ska besegra defensiva Nürnberg: ”Bakåt får vi inte släppa till något och framåt måste vi skapa chanser och utnyttja dessa”. Jaja, det var en revolutionerande tanke.

VfB Stuttgart – Fortuna Düsseldorf
Stuttgart, Hamburg, Augsburg och Hoffenheim är lagen som måste vinna i helgen. Stuttgart fick storstryk av Bayern München med hela 1-6 förra omgången och nu saknas även målskytten Ibisevic. Cacau lär få chansen från start i stället, oklart om Maza, Sakai och Okazaki spelar från start då de kom till Stuttgart i dag. Düsseldorf har inlett bra och lär vilja skrälla mot ett troligtvis nervöst Stuttgart.

Hannover 96 – Werder Bremen
Hannover är obesegrat i 19 raka hemmamatcher och är uppenbarligen i finfin form. Förra omgången krossades Wolfsburg med 4-0 och offensivt kan vi se hur samspelta Hannover är. Nu väntar nästa test när nybyggda Bremen kommer på besök, ett Werder som vi inte vet var vi har. Arnautovic lär vilja visa upp sig efter att ha missat jätteläget mot Tyskland i VM-kvalet. Kan bli fartfyllt det här.

Lördag 18:30

Greuther Fürth – Schalke 04
Fürth ska göra ett nytt försök att vinna sin första hemmamatch i Bundesliga. Motståndet heter Schalke, en match som blir väldigt speciell för tre killar. Framför allt två: Mike Büskens och Gerald Asamoah. De spelade tillsammans i Schalke en gång i tiden och deras hjärtan tillhör Ruhrklubben. Nu möts de dock som motståndare till den klubb de älskar, Büskens tränar Fürth och Asamoah är den rutinerade spelaren i truppen. Det blir ett kärt återseende, skulle jag tro. Även Edu höll tidigare till i Schalke. Schalke är i god offensiv form och söker fortfarande efter stabilitet i defensiven. Fürth bör kunna bli en lagom förrätt innan CL-äventyret drar igång.

Söndag 15:30

SC Freiburg – TSG Hoffenheim
När får Markus Babbel sparken från Hoffenheim? Den förre Hertha-tränaren har inte alls lyckats övertyga i Hoffenheim, förra säsongen gick det inte så bra när han tog över och den här säsongen har varit betydligt mycket sämre – trots att han fick handla ganska fritt och dyrt i somras. Babbel har faktiskt bara fyra vinster på 16 matcher med Hoffenheim. Freiburg har föryngrats och blivit mer av ett lag under Christian Streichs styre, och klubben har faktiskt gått obesegrade nio hemmamatcher i rad. Men det är Babbel och hans Hoffenheim som bara måste vinna.

Söndag 17:30

Eintracht Frankfurt – Hamburger SV
Eintracht Frankfurt är säsongens överraskning så här långt. Armin Vehs lag har imponerat spel- och resultatmässigt. Nu väntar den krisande storklubben från Hamburg med nyförvärvet/hemvändaren van der Vaart i spetsen. Men blir holländaren frälsaren? Klart är att mer måste hända med Finks HSV, men van der Vaarts närvaro kan mycket väl bidra till bättre saker. Men Eintracht är tunga och tuffa, det blir inte lätt för HSV att ta sig ur krisen på söndag.

/Wingren

Och det är väl ändå en jäkla tur att det är så. En krampaktig tysk insats resulterade till sist i en 2-1-vinst i Wien mot Österrike. På något märkligt sätt. Men något måste hända med det här tyska landslaget. Österrike förtjänade minst ett kryss, antagligen även en vinst. Faktum är dock att Tyskland har spelat in sex poäng på två matcher – och jag är helt säker på att Joachim Löws landslag slutar etta i den här gruppen.

Det är egentligen det enda positiva som jag kan skaka fram efter gårdagens match. Det såg ärligt talat bedrövligt ut under långa perioder. Det syns så tydligt att Löw inte har någon tydlig idé om hur han vill att laget ska agera. Ska Tyskland vara ett pressande och hårt jobbande landslag som kör över sitt motstånd? Ska Tyskland vara ett bolltrillande landslag som drömmer om att spela som Spanien? Vilka spelare ska ta ett defensivt ansvar? Vem ska ta tag i taktpinnen när det behövs? Det finns så många frågor, och vi har fortfarande inte fått några svar.

Inför EM spelade Tyskland en fantastisk fotboll. Det var berusande, pulshöjande och glädjande att se på. EM 2012 och de två VM-kvalmatcherna har varit något helt annat. Tyskland har svårt att spela till sig ordentliga chanser, svårt att försvara sig, svårt att vårda bollen och svårt att bemästra den fysiska kampen.

Österrike gjorde en kanoninsats. Spelarna visade stor vilja och ett enormt hjärta. Och visst slarvade även de, men det är fullt tillåtet. Ett ungt och långt ifrån färdigt landslag måste få se osäkert ut ibland. Hade Arnautovic satt sitt jätteläge i slutminuterna hade matchen slutat 2-2. Nu blev det en något tursam tysk vinst till sist. Marco Reus dansade fram ett mål med hjälp av Miroslav Klose, Mesut Özil slog kyligt in en straff som Thomas Mülller hade fixat. Manuel Neuer utstrålade pondus och räddade landslaget vid ett par tillfällen – även om också han misslyckades med någon spark.

Tysklands problem är kanske överflödets förbannelse. Joachim Löw får aldrig något färdigt landslag längre då det finns för många bra unga spelare. Löw måste få plats med Reus, Götze, Kroos, Gündogan, Hummels, Schürrle och nu även Draxler. Det blir inte en samspelt trupp längre. Löw vill tvunget få in samtliga spelare även om det kanske inte passar formation och spelidé – då väljer förbundskaptenen att förändra taktiken från match till match. Klart det blir knasigt.

Kan vi till exempel, snälla, få se en samspelt backlinje snart?

En annan grej är att killarna från den yngre generationen har ett annat fotbollstänk. Man tar fler och större risker i jakten på framgång, vilket i sig är något positivt. Men då Löw vill ha ett kontrollerat och riskfritt spel blir det en konflikt här.

En konflikt som knappast blir bättre av att Löw alltid väljer att kritisera sina spelare i stället för sig själv. Det känns inte som en vinnande väg att gå.

Det tyska landslaget förfogar över så ohyggligt mycket kvalitet, nu ska det bara säga ”klick”. Men når vi någonsin dit? Den här bloggen blev bra mycket negativare än vad tanken kanske trots allt var. Tyskland har sex poäng på två matcher, några av världens bästa spelare och en konstant vilja att vinna. Landslaget vilar på en stabil grund men just nu är något i spelidén lika fundamentalt fel som i Sverige. Och det är det som Joachim Löw måste lösa.

Hatten av till Österrike och de nio Bundesliga-spelarna som överglänste storebror Tyskland.

Några snabba spelarkommentarer:

Manuel Neuer gör en bra match och räddar laget vid ett antal tillfällen. Slarvar ibland med bollen vid fötterna men den här gången straffade det sig inte.

Philipp Lahm vill tvunget spela till höger i landslaget. I går fick vi inte ett svar på varför. Lagkaptenen gjorde knappast sin bästa match och drog dessutom på sig ett gult kort, vilket betyder att han missar matchen mot Irland. Medskyldig till 1-2-målet.

Mats Hummels inledde riktigt tokigt med en sanslös felpass som friställde Österrike. Såg lite darrig ut över huvud taget men spelade upp sig och avslutade matchen med ett ”okej”. Medskyldig till 1-2-målet.

Holger Badstuber var den bättre av de två mittbackarna utan att imponera. Räddade majestätiskt upp Hummels misstag men förlorade för många dueller efter det.

Marcel Schmelzer stod för den sämsta insatsen av de tyska spelarna. Det gick inte alls och Arnautovic kunde snurra upp Dortmund-backen gång på gång. Han höll helt enkelt inte måttet och nu återstår det att se om Löw ger honom matcherna mot Irland och Sverige ändå.

Sami Khedira gör som vanligt en gedigen arbetsinsats men hade svårt att hålla i bollen när den frenetiska österrikiska pressen tog vid. Viktig för laget.

Toni Kroos fungerar inte alls på ett centralt mittfält mot bra motstånd. Det blir för nonchalant, särskilt i kombination med Özils dåliga hemjobb. Även Kroos såg lite stressad ut i går men avlossade åtminstone ett par tunga långskott. En Schweinsteiger i form saknas.

Thomas Müller jobbade som vanligt väldigt hårt för laget. Slarvade bort mängder med bollar men fixade åtminstone den där straffen som avgjorde matchen.

Mesut Özil är en fantastisk passningsspelare som dock inte riktigt kommer till sin rätt när det tyska spelet går i baklås. Hade inga problem med nerverna när han tryckte in straffen.

Marco Reus gjorde det där viktiga 1-0-målet på ett snyggt sätt. I samma situation fick han ett slag på foten och byttes ut i halvtid. Mittfältaren hade annars en ganska anonym och tung dag på jobbet.

Miroslav Klose blev oftast bortglömd av sina medspelare. Syntes inte till så mycket men försökte hela tiden vara spelbar. Fin pass till Reus innan målet. Märks att killen börjar komma upp i åldern.

Mario Götze kom in i stället för Reus och hade lika svårt som alla andra att uträtta något kreativt eller vettigt framåt. Måste ta ett större defensivt ansvar då han lämnade Schmelzer på tok för ensam vid reduceringsmålet.

Lukas Podolski spelade sista kvarten utan att få något uträttat.

Slutet gott, allting gott. Men Joachim Löw har ett hästjobb framför sig – steg ett blir att bestämma sig för en spelidé. Hur ska det tyska landslaget uppträda?

/Wingren

Först och främst: jag ber om ursäkt. Bloggen har varit dåligt uppdaterad vilket beror på att jag är mitt uppe i en flytt. Men nu har den stora vida webben åter hittat sin väg till min dator. Matchen mot Färöarna blev ingen nervkittlande tillställning, ej heller berusande fotbollsporr. Tyskland vann komfortabelt med 3-0 men brände en hel del chanser på vägen. Mario Götze är tillbaka och snurrade upp motståndet, Mesut Özil ser åter ljuvlig ut i den tyska landslagsdressen. Nu väntar en betydligt mycket tuffare match mot Österrike, en match som i mina ögon även är löjligt viktig för Sverige.
Tyskland är klara favoriter i den här gruppen. För svensk del vore det mycket bra om tyskarna tar sex poäng mot Österrike, då den tyska grann-nationen faktiskt har ett väldigt bra lag.

Orden i rubriken är hämtade från Joachim Löw. Och vi får faktiskt ge killen rätt i det han säger. I kväll väntar en mycket viktig VM-kvalmatch mot Österrike på ett utsålt Ernst-Happel-Stadion. Matchen är givetvis viktig då tre poäng alltid är välkommet i en VM-kvalgrupp. Men den är även viktig för det tyska landslagets självförtroende.

Hur mycket spelarna och ledarna än vill tro att EM är historia så är såren färska. Tyskland gick bort sig mot Italien på ett smärtsamt sätt, en förlust i kväll kommer att riva upp såren. Joachim Löw vill se ett nytt och aggressivare Tyskland, ett Tyskland som tar tillvara på sina chanser och som jobbar hårt mot bollen. I ärlighetens namn var detta mest tomma ord inför mötet med Färöarna. Men i kväll, mot ett hårt jobbande och Bundesliga-späckat Österrike, måste orden omvandlas till handling.
Österrike har inte alls något dåligt lag. Det ser till och med bättre ut än på mycket länge. Med största sannolikhet kommer Marcel Koller att mönstra fler Bundesliga-spelare än Joachim Löw. Och gissa om hela den österrikiska nationen drömmer om att åter få vinna över Tyskland – senast det skedde var 1986.

Tyskland och Österrike stötte senast på varandra i EM-kvalet. Då vann Tyskland båda mötena. I Gelsenkirchen slutade matchen 6-2, men i Österrike räddade Mario Gomez Tyskland med sitt sena 2-1-mål. Räkna med en tuff batalj i kväll.

Och här är killarna från Bundesliga som representerar Österrike:

Robert Almer, Fortuna Düsseldorf
Österrikes svagaste länk har länge varit målvaktspositionen. Almer agerar som andremålvakt bakom Giefer i Düsseldorf men kan mycket väl få förtroendet i landslaget.

Christian Fuchs, Schalke 04
Koller har utnämnt Fuchs till lagkapten och tanken är att vinnarskallen ska leda och elda igång laget. Schalkes vänsterback är ett tufft energiknippe som är ruggig i offensiven, men som ibland glömmer bort att bevaka sin kant. En modern ytterback av hög klass.

Emanuel Pogatetz, VfL Wolfsburg
Mittback som gjorde det utomordentligt bra i Hannover, nu ska kämpen ta en plats i Magaths lagbygge. En försvarare som krigar mer än de flesta, blir en viktig ledare i det österrikiska mittlåset.

Sebastian Prödl, Werder Bremen
Fyrtornet från Bremen blir bättre för varje säsong som går. Mittbacksbjässen har gått från att vara en orörlig klump till en ganska stabil spelare.

Julian Baumgartlinger, FSV Mainz 05
Central mittfältare som både sliter och spelar. En kille som Thomas Tuchel litar på och som dessutom är lagkamrat med en annan landsman: Andreas Ivanschitz.

Andreas Ivanschitz, FSV Mainz 05
Kreatören och speluppläggaren i klubb- och landslaget. Blir en av nycklarna i den österrikiska offensiven. En duktig straffskytt.

Zlatko Junuzovic, Werder Bremen
”Ösi-Özil” hämtades in till Werder förra säsongen när laget behövde mer kreativitet på mittfältet. Den här säsongen har Junuzovic fått spela samtliga 90 minuter i Bremens tävlingsmatcher. En lurig mittfältstyp som hittar de dolda ytorna.

Marco Arnautovic, Werder Bremen
Han är själv trött på att höra snacket om ”den nye Marco”. Men faktum är att han har mognat mycket på sistone och låter hellre prestationerna tala i stället för skandalerna. Behöver bli jämnare men är ett hot mot den tyska backlinjen. Eller för att citera honom själv: ”Jag måste göra ett mål och Almer måste rädda allt”. Så enkelt slår man Tyskland.

Martin Harnik, VfB Stuttgart
Det kanske största hotet mot Manuel Neuers mål. Harnik fick sitt definitiva genombrott förra säsongen då han gjorde 17 mål på 34 matcher för Stuttgart. Vet dessutom hur man överlistar Neuer; det var ju han som smekta in volleyn mot FC Bayern i Bundesliga förra helgen.

Det kan mycket väl bli nio Bundesliga-spelare från start i kväll alltså. Och även om det här är bra killar, Österrike spelar på hemmaplan och skrällhungern är stor så ska ändå Tyskland vinna. Det tyska landslaget består av Bundesliga-spelare från lag som spelar i Champions League och truppen kryddas med ett par Real Madrid- och Arsenal-proffs. Tyskland är rankat tvåa i världen, Österrike 49.

Fotboll är dock fotboll. Här kan allt hända. En löjlig Fifa-ranking spelar inte så stor roll i ett kokande Ernst-Happel-Stadion. Det är dock Tyskland som ska vinna, som är pressat att vinna. För VM-deltagandets skull men även för att sätta plåster på EM-såren.

Joachim Löw lär förändra startelvan i kväll och återgå till 4-2-3-1-systemet med Miroslav Klose som ensam anfallare. Frågan är vem som spelar intill Sami Khedira – Kroos, Gündogan eller Bender? Och vem tar hand om vänsterbacken, är Schmelzer frisk nog eller blir det Badstuber igen?

Tyskland mot Bundesliga alltså. I kväll klockan halv nio. Missa inte det.

Och så ska vi passa på att gratulera den store Kaiser Franz på 67-årsdagen. Grattis, Franz Beckenbauer!

/Wingren