Bundesliga är över för den här gången. Borussia Dortmund lyfte igår die Meisterschale och skrevs samtidigt in i historieböckerna. Aldrig tidigare har ett lag i Bundesliga tagit mer än 80 poäng, Jürgen Klopps mästarlag landade på 81 poäng efter 4-0 mot SC Freiburg. Därmed är Dortmund tyska ”Rekord-Meister”, ett rekord som tidigare innehades av de tyska rekordmästarna Bayern München. Säsongen 1972/73 tog FC Bayern 79 poäng omräknat till tre poängs-regeln.

Borussia Dortmund försvarade alltså sin ligatitel, är obesegrade i 28 matcher (Bundesliga-rekord) och är den här säsongens bästa hemma- och bortalag. 80 gjorda mål och därtill 25 ramträffar. Dortmund är synnerligen värdiga mästare – men mer om det i morgon, det här är bara en snabb-blogg.

Nu ska vi snabbt konstatera att TSG Hoffenheim bjöd in Hertha Berlin och huvudstadslaget vann med 3-1. Samtidigt föll FC Köln, som vanligt, ihop och Bayern München vann med 4-1. Det betyder att Köln åker ner direkt och Berlin tar hand om kvalplatsen. Herttha kan alltså fortfarande räddas, men Köln är en klubb i spillror och kaos.

Så, vilket lag kan Berlin få ställas mot då? Det avgörs i eftermiddag. Redan klockan 13:30 blåses samtliga matcher i Zweite Bundesliga igång. Och det kommer att bli en dramatisk avslutning.

Fortuna Düsseldorf – MSV Duisburg

St. Pauli – SC Paderborn

Det är Düsseldorf, Pauli och Paderborn som gör upp om tredjeplatsen. Düsseldorf sitter i förarsätet. Så här ser tabellen ut just nu:

3. Fortuna Düsseldorf, 62:33, 61p.
4. SC Paderborn, 51:37, 61p.
5. St. Pauli, 54:34, 59p.

Det kommer att bli sanslöst spännande mina vänner.

I botten av tabellen hittar vi stackars Hansa Rostock, som definitivt får flytta ner efter säsongen. Frågan är hur långt ner det blir, om staden inte röstar igenom hjälppaketet så får Rostock börja om ännu längre ner.

Det finns dock ett par lag som har något att spela för. Karlsruher SC försöker desperat att försvara sin kvalplats, en plats som Alemannia Aachen gärna tar över. Erzgebirge Aue och Energie Cottbus riskerar fortfarande att hamna på kvalplatsen – men klubbarna kan inte hamna på en nedflyttningsplats längre.

Karlsruher SC – Eintracht Frankfurt

Erzgebirge Aue – VfL Bochum

1860 München – Alemannia Aachen

Energie Cottbus – Union Berlin

Så ser matcherna ut. Tufft motstånd för KSC även om Frankfurt redan är klart för spel i finrummet. Även Aachen har en ganska tuff uppgift framför sig. Tabellen ser ut som följer:

14. Energie Cottbus, 28:48, 32p.
15. Erzgebirge Aue, 29:54, 32p.
16. Karlsruher SC, 33:60, 30p.
17. Alemannia Aachen, 28:46, 28p.

Upplagt för dramatik även här. Om en halvtimme smäller det.

/Wingren

Så har den tragiska, vemodiga och dystra dagen ställt sig för dörren. I morgon spelas säsongens sista Bundesliga-matcher. Det är förstås även en ljuvlig, vacker och glädjefylld dag. Det sista bollsparkandet i solskenet inför supportrar som sliter av sig sina tröjor i värmen. En chans att tacka publiken för det som har varit, en chans att tillsammans gråta ut, en chans att tillsammans fira fenomenala framgångar. Allt och alla vältrar sig i känslor, som oftast är så svåra att ta på, att förstå, att vi förstår det först när första midsommar-snapsen rinner ner i strupen.

Det är fotboll. Det finns kanske inget lika vackert och dystert som när en säsong tar slut. Så många upplevelser, så många glädjeskrik, så många tårar, så mycket frustration, så mycket lycka och så många minnen.

Förra säsongen var det två Dortmund-ikoner som stod för det starkaste avskedet i mina ögon. Och då menar jag avsked från Bundesliga, inte klubbyten inom landet. Mittfältsstrategen, tillika Dortmund-sonen, Nuri Sahin tackade för sig. Lite halt av sin knäskada, och med tårar i ögonen, tackade han för tiden i Borussia Dortmund och Bundesliga. Ett avsked med blandade känslor för supportrarna. Vissa önskade honom lycka till, andra tyckte att han var en förrädare som lämnade för Real Madrid – för en sådan struntsumma dessutom. Bundesliga tappade oavsett en stjärna.

Men det tyngsta avskedet den där soliga helgen i maj, det stod Leonardo Dede för. Den brasilianske vänsterbacken hade spenderat 13 år i Dortmund. Trots ekonomisk och sportslig kris valde Dede att tacka nej till alla lukrativa erbjudanden. Han ville stanna i Dortmund – det hade blivit hans hem, hans familj. Dede gjorde flera intervjuer, där han grät och inte kunde prata. Han skulle för evigt ha klubben, människorna och fansen i sitt hjärta. Den där helgen i maj fick han fira en överraskande ligatitel. Hans kontrakt gick ut, Marcel Schmelzer hade tagit hans plats i startelvan och Dede bestämde sig för att avrunda proffskarriären i Turkiet. Där är han nu en firad hjälte. En sann ikon lämnade Tyskland för ett år sedan.

Imorgon tappar Bundesliga ytterligare några ikoner. Några spelare som har satt sin prägel på en hel klubb, ett helt land, en hel kontinent och en hel värld.

Bayer Leverkusen säger tack och hej till Michael Ballack. De två åren i Leverkusen blev knappast som den förre landslagskaptenen hade tänkt sig. Och ärligt talat hade han verkligen förtjänat bättre. Stackars Michael Ballack har haft en helt fantastisk fotbollskarriär, men kantad av så många missöden och ödets ironiska nyck att vi kommer att komma ihåg honom som en nästan-vinnare. Han är Bayer Leverkusen personifierad. Så många nästan. Ändå har Ballack präglat en hel generation fotbollsspelare, han bar det tyska landslaget på sina axlar när det såg som mörkast ut och han spelade alltid för laget. Helt accepterad blev han aldrig av alla, Ballack har alltid varit den där typen som är älskad eller hatad. En åsikt har alla.

Bye bye, Ballack. USA nästa?

Ballacks senaste säsonger har tyvärr varit mer sorg än glädje, mer skandal än succé. Skadan som petade honom från VM-truppen 2010 var en perfekt avslutning på det som varit Ballacks landslagskarriär. Så typiskt, så oturligt och så oförtjänt. Joachim Löw upptäckte dock att hans unga och nya landslag fungerade riktigt bra utan Ballack, och lämnade den tidigare kaptenen utanför. Ballack blev arg och frustrerad och sedan dess har hans två år i Leverkusen kantats av just negativa rubriker och bråk. Bråk med Löw, Völler, Dutt och några spelare. Även om han har fått speltid sedan Sami Hyypiä tog över så är det hela ändå en oförtjänt avslutning på en så stor ledare och spelares karriär.

En annan ikon, ja, legendar, som lämnar Bundesliga är Schalke 04:s Raúl. Spanjoren grät och fansen grät förra helgen. Det var ju sista hemmamatchen och Raúl fick sitt egentliga avsked då. Men han har en match kvar att spela innan äventyret går vidare. Raúl har på två säsonger hunnit göra ett starkt intryck. Han har vunnit sympatier från många människor, han har spelat in sig i folks hjärtan med sin ärliga stil. Han har haft två fantastiska säsonger i Bundesliga – egentligen precis tvärtemot Michael Ballack. Raúl lämnar med huvudet högt och med allas respekt. Ballack lämnar med, som vanligt i hans karriär, blandade känslor.

Raúl har betytt mycket för Bundesliga och Schalke. Men jag hoppas och tror att Ballack, med tiden, kommer att bli mer ihågkommen för det goda.

Hatten av till de båda dock. Vilka fotbollsikoner.

Lukas Podolski, prinsen i Köln, lämnar till sist kärleksklubben men även Tyskland och Bundesliga. Det har blivit dags för Podolski att mäta sig med stjärnorna i Arsenal och Premier League. En mer mogen Podolski, en hungrigare Podolski. En Podolski som vill vinna titlar. Han lämnar ett tomrum efter sig, inte bara i Köln utan i hela Bundesliga. En stjärna tackar för sig.

Tre spelare som har skänkt oss olika mängder lycka, rubriker, glädje och sorg lämnar Bundesliga. Vi tackar för det som har varit, det har varit en fantastisk resa.

Raúl tackar för sig.

Det finns förstås fler tongivande spelare som lämnar Bundesliga till sommaren, som Marko Marin (Bremen till Chelsea) och Lucas Barrios (Dortmund till Guangzhou). Sen återstår det att se om spelare som Kagawa, Naldo, Huntelaar eller Tasci kan hållas kvar. Tyska klubbars anseende ökar ständigt i Europa och detsamma gäller tyska spelare. Toppklubbarna ute i Europa blir intresserade och det lockar uppenbarligen, för nu är det inte Sunderland, utan Chelsea som ropar. Samtidigt är det hela säkert en medveten strategi från samtliga klubbar (nästan). Bayern München vill hävda sig på en annan nivå och är det största undantaget. FC Bayern är dock en välmående klubb – för det är just det jag vill komma in på.

Tyska klubbar mår överlag väldigt bra, till och med oförskämt bra jämfört med europeiska konkurrenter. Och det har sin grund i ett sunt arbete, men framför allt att man inte leker Football Manager i verkligheten. Man inser sina begränsningar och lever efter sin resurser. Samtidigt vet man vilka fantastiska ungdomsspelare som finns i landet och man väljer att gå samma väg som förde Borussia Dortmund till en ligatitel.

Det finns alltså ingen anledning att vara ledsen eller orolig för att etablerade halvstjärnor, eller stjärnor, lämnar sina tyska klubbar. Man kan vara glad i stället. Glad och stolt. Glad över att få se fantastiska talanger och stolt över att klubbarna mår bra. Det är viktigt.

Men visst är det tråkigt när favoriter, ikoner eller stjärnor lämnar, det kan man inte sticka under stol med. En sak är dock säker: det kommer inte att vara en brist på nya stjärnor på väldigt länge.

***

Europa League och nedflyttning – en brinnande kamp

1. FC Köln och Hertha Berlin, två riktiga traditionsföreningar, slåss om vem som ska få ”äran” att kvala. Det andra laget flyttas ned direkt till Zweite Bundesliga. Lukas Podolski har varit magsjuk och självaste Bayern München väntar. Visserligen ett Bayern som inte har mer än form och ära att spela för, men ett sådant Bayern tryckte till St. Pauli med 8-1 förra säsongen.

Hertha Berlin ställs mot TSG Hoffenheim – ett på papperet lättare motstånd som inte heller har något att spela för. Men lagets tränare, Markus Babbel, sänker nog gärna sin gamla arbetsgivare, och då syftar jag främst på Michael Preetz (sportchefen). Hertha som klubb har han inget emot, men efter det infekterade avskedet i vintras så lär han elda på sina Hoffenheim-spelare.

Förutsättningarna då? (kopierat från tidigare inlägg i brist på tid).

_ _ _

16. 1. FC Köln 30p -33
_ _ _

17. Hertha Berlin 28p -28
_ _ _

Fördel Berlin trots allt, då Köln garanterat inte kommer att spruta in mål på Bayern. Då kan en Berlin-vinst bli guld värd även om Köln makalöst nog lyckas kryssa mot München.

Det som lockar mest är det kommande kvalet. Tänk om vi får Köln mot bittra rivalerna från Düsseldorf – då är det ett möte som ingen får missa. Det kommer att bli hett. Helt jävla galet hett.

Och hur ser det ut i den heta kampen om den sista Europa League-kvalplatsen? Den där platsen som kan bringa in några välbehövliga miljoner och som underlättar jakten på nyförvärv och jobbet med kontraktsförlängningar.

_ _ _

7. Hannover 96 45p -5
_ _ _

8. VfL Wolfsburg 44p -12
9. Werder Bremen 42p -8
10. FC Nürnberg 42p -8
_ _ _

Det behövs inte några vidare kommentarer va? Det blir en kamp in på mållinjen för dessa klubbar vars målskillnad dessutom är förhållandevis jämn. Sista omgången ser ut så här för de stridande lagen:

FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Werder Bremen – Schalke 04
Hannover 96 – FC Kaiserslautern
VfB Stuttgart – VfL Wolfsburg

Visst får vi väl helt enkelt ge Hannover klar fördel här? Slomkas lag ligger redan på den åtråvärda placeringen och möter dessutom tabelljumbon Kaiserslautern som bara har någon sorts ära att spela för – inte ens framför sin egna publik utan på bortaplan. Men ett tidigt bortamål där och det lär ta hus i helvete i de andra matcherna.

***

Bundesliga omgång 34:

Lördag 15:30

FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Hemmalaget har en liten chans, förvånansvärt nog, att nå en Europa League-kvalplats. Det skulle krävas ett mindre mirakel dock, då så många matcher måste gå Heckings väg. Men motivation nog att bjuda Leverkusen på en tuff match är det förstås. Hyypiä har säkrat internationellt spel, men målet är fortfarande femteplatsen då man slipper kvala in till Europa League. Två högt motiverade lag, som under sina tränare kan spela taktiskt väl genomförda matcher. Kan bli tillknäppt i hopp om det där viktiga segermålet.
Jag tror på: 2

FC Köln – Bayern München
Om Hertha vinner så måste även Köln vinna mot Bayern på grund av sämre målskillnad. Knappast något lätt utgångsläge även om vi lär få se ett par Bayern-stjärnor vilas då det väntar final i tyska cupen och Champions League. Det är dock inga engelska veckor för Bayern, så ett helt nytt lag lär knappast mönstras. Köln har haft försvarsproblem hela säsongen och framåt handlar det mesta om Podolski. Förhoppningen är att stjärnan ska kunna spela på lördag, det blir hans sista match för Köln. Åtminstone för den här gången. Extra motivation i Bayern lär Mario Gomez har, som inför omgången ligger ett mål bakom Schalkes Huntelaar.
Jag tror på: 2

Werder Bremen – Schalke 04
Bremen måste vinna mot tredjeplacerade Schalke och sedan hoppas på att konkurrenterna faller. Kanske vore det bästa för Bremen att missa Europa i år och bygga om i lugn och ro. Det här kan vara Pizarros sista hemmamatch, det är definitivt Rosenbergs, Wieses, Marins, Silvestres, Borowskis och Thys sista match i Bremen-tröjan. En vinst hade varit ett värdigt avsked. Schalke har redan tredjeplatsen säkrad, och därmed spel i Champions League, men lär spela motiverat för att hjälpa Klaas-Jan Huntelaar att vinna skytteligan.
Jag tror på: 2

FC Augsburg – Hamburger SV
En avslappnad match där det bara handlar om vilken placering lagen ska erhålla på den nedre halvan. I dag ryktas det friskt om att succétränaren Jos Luhukay kommer att träda tillbaka, då han inte kommer överens med ledningen. Ett jättetapp för Augsburg i så fall, som har Luhukay att tacka för att det omöjliga blev möjligt den här säsongen. Mladen Petric gör sin sista match för HSV innan karriären fortsätter någon annanstans.
Jag tror på: 1

Borussia Dortmund – SC Freiburg
Två lag i fantastisk form – och som inte har tröttnat på att spela fotboll trots att allt redan är ”klart”. Dortmund målfestade mot Kaiserslautern (5-2) och Freiburg gjorde detsamma mot Köln (4-1). Dortmund är redan mästare, är det bästa bortalaget i Bundesliga-historien och kan vid en vinst bli det lag som har plockat flest poäng i Bundesliga. Finfina rekord för Klopps mästarlag. En rolig match att vänta innan die Meisterschale delas ut och Dortmund stad försätts i undantagstillstånd. Spelarna får dock ta det lugnt med kröken då finalen i tyska cupen väntar nästa lördag.
Jag tror på: 1

Hannover 96 – FC Kaiserslautern
Hannover sitter verkligen i förarsätet trots en ganska sviktande form. En poäng och noll gjorda mål på tre matcher för ett Hannover som visar att den långa säsongen har tagit ut sin rätt och sportchef Schmadtke vill bli uppsagd. Men trots detta är det fördel Hannover. Laget är starkt på hemmaplan och Kaiserslautern är verkligen ett dålig lag. Tar Hannover tre poäng kvittar det vad förföljarna gör. Och nog tusan ska man klara av det? Det skulle innebära Europa-kval för andra säsongen i rad. Imponerande. Kaiserslautern får ta nya tag i Zweite.
Jag tror på: 1

Hertha Berlin – TSG Hoffenheim
En vinst är ett måste för huvudstadslaget, men med tanke på den bedrövliga förlusten mot Kaiserslautern och den svaga insatsen sist mot Schalke så ser det mörkt ut. Man undrar om energin finns kvar? Hoffenheim kommer att vara på tårna, framför allt tack vare Markus Babbel. Niemeyer och Kobiashvili är spelklara och kaptenen har vädjat till fansen om ett extraordinärt stöd. Om det räcker? Hertha har blott tre vinster på hemmaplan denna säsong – och tio förluster.
Jag tror på: 2

VfB Stuttgart – VfL Wolfsburg
Precis som Leverkusen är även Stuttgart helt klart för åtminstone Europa League-kval, men vill ta hand om den där femteplatsen. Och precis som Nürnberg, så har Wolfsburg en chans på sjundeplatsen som ger kvalspel till Europa League. Stuttgart har varit heta framför mål under våren, precis som Patrick Helmes i Wolfsburg som jagar en plats i Löws EM-trupp. Kan bli målglatt i södra Tyskland.
Jag tror på: 1

FSV Mainz 05 – Borussia Mönchengladbach
Även här en betydelselös och således avslappnad match, som förhoppningsvis kan bjuda oss på några läckra fotbollsmål. Gladbach firar en enorm triumf då laget höll (nästan) hela vägen ut och har säkrat en fjärdeplats. Thomas Tuchel har än en gång fått Mainz att överleva en Bundesliga-säsong och har som tack för det fått ett nytt och lukrativare kontrakt. Reus, Szalai, Zidan och Herrmann vill säkert visa upp sina offensiva kvaliteter en sista gång. För Reus, Neustädter och Dante är det även sista matchen i Gladbach-tröjan. Tunga förluster för Favre inför äventyret i Europa.
Jag tror på: 2

Markus Rosenberg, 29, har tillhört Werder Bremen sedan januari 2007. Förra säsongen var han utlånad. Den här säsongen har svensken gjort 32 matcher och tio mål. Det borde ha blivit fler. Han har spelat sin starkaste säsong, rent spelmässigt, men under för långa perioder gick han mållös.

I dag bekräftade sportchef Klaus Allofs att Rosenberg lämnar Werder Bremen. Hans kontrakt förnyas inte. Hur ska Mackan känna sig? Besviken? Lättad? Glad? Jag ska snart besvara den frågan.

SV Werder Bremen har styrts av sportchefen Klaus Allofs och tränaren Thomas Schaaf sedan 1999. En otroligt lång tid i dagens moderna fotboll. Det är vackert. Jag gillar och beundrar det verkligen. Och Bremen har varit jättarna Bayern Münchens största konkurrent i ett tiotal år. Det är egentligen det enda laget som har visat sig vara relativt konstanta. Ett lag som har vunnit ligan och som har snuvat Bayern på vissa spelare. Nu är Borussia Dortmund på väg att ta över den positionen, och har gjort det med besked hittills.

Men vad händer med Werder Bremen?

Det har gått tyngre på sistone. Bremen har inte orkat bygga vidare på sin Europeiska kontinuitet – och det är sanslöst dyrbart. Under en lång tid har Bremen slutat tvåa, trea, fyra, tvåa eller till och med etta. Förra säsongen kom en ordentlig kalldusch: laget slutade på plats 13.

Den här säsongen började över all förväntan, jag väntade mig ett förfall. Men Bremen kämpade om topp fem-placeringarna och Klaus Allofs och Thomas Schaaf fick förlängda kontrakt. Bremen hade rest sig igen.

Icke. Nu visar klubben upp det ansikte som jag hade förväntat mig. En klubb som faller sönder, som ser ut att missa spel i Europa även nästa säsong. Det är kostsamt, nu finns inte resurserna längre. Det finns inga pengar som kan få Bremen att studsa upp på benen igen. Nu måste man värva smart och billigt. Börja om.

Tim Wiese lämnar för TSG Hoffenheim, Marko Marin går till Chelsea och Tim Borowski, Markus Rosenberg, Lennart Thy och Mikael Silvestre får inte förlängt. Det är en handfull spelare som lämnar. Vissa väldigt tongivande, andra mindre.

Dessutom tyder mycket på att störste stjärnan, Claudio Pizarro, lämnar gratis då hans kontrakt går ut.

”Det var inte lätt att fatta beslutet. Markus sa själv att han borde ha gjort fler mål. Vi befinner oss i en ombyggnadsfas, men förändringar bjuder även på möjligheter”, sa Allofs på dagens presskonferens.

Tom Starke och Michael Rensing har kopplats ihop med Bremen, som Wieses ersättare. Pierre-Michel Lasogga, Adrian Ramos och Nils Petersen har kopplats ihop med Bremen, som Rosenbergs ersättare.

Och man undrar ju, vad händer med mittbacksbjässen Naldo? Sebastian Boenisch?

Det finns dock några intressanta namn i truppen att bygga upp ett lag runt. Arnautovic, Ekici, Junuzovic, Hunt, Prödl, Sokratis, Ignjovski, Fritz och Bargfrede är alla spännande och klart dugliga för Bundesliga. Men hur stor är lusten? Vem ska göra målen? Och vem ska, äntligen, stabilisera backlinjen?

Min fråga är således om Thomas Schaaf och Klaus Allofs verkligen ska sitta kvar. Duon hade definitivt inte fått förlängt i skrivande stund. Har de tappat greppet och konceptet? Saknas nytänk och kreativitet i Bremen? Svårt att säga. Jag är dock ganska säker på att nästa säsong blir en besvikelse för Werder Bremen och dess supportrar.

Konkurrensen i Bundesliga ökar för varje säsong. Bremen ser svagare och svagare ut för varje säsong. Nu är ombyggnadens tid här, det är rätt att ta tag i det innan det är för sent. Problemet är att resurserna inte finns, det här är inte som när Chelsea vill föryngra truppen och någon olje-snubbe hostar upp någon miljard. Här krävs andra, kreativa lösningar. Det är bara det att Allofs har inte direkt andats kreativitet på sistone. Och när tiderna är tuffa, är då Schaafs anfallsfotboll utan försvar den rätta lösningen?

Om man ska genomföra en ombyggnad, är det inte då bättre att rasera allt och bygga från grunden? Är Allofs och Schaaf rätt byggherrar för Bremen?

Nästa säsong kommer att bli tung. Talangerna som under våren har kasats i vattnet, i hopp om att de ska simma, har knappt hållit huvudet ovanför vattenytan.

Markus Rosenberg kan nog känna sig ganska nöjd, glad och lättad över att få lämna Werder Bremen nu. Han får en blombukett och applåder på lördag och får sedan ge sig iväg på ett sista äventyr innan proffskarriären är över. Hade han stannat hade risken varit stor att han för alltid hade kopplats ihop med Bremens förfall.

Nästa säsong får visa om jag har rätt i mina funderingar. Bremen, Allofs och Schaaf, får gärna överbevisa mig. Jag älskar ju att de herrarna har suttit där i så många år och tillsammans gjort Werder Bremen till Bayerns största utmanare.

Men är inte tiden förbi nu?

/Wingren

Skeppet tar in vatten och är på god väg att gå under. Folkmassorna rör sig i panik, försöker göra sina röster hörda och kämpar för sin överlevnad. Men räcker det? Finns det någon som kan få det här skeppet att hålla sig flytande? Igår fylldes hela lastutrymmet med vatten och sakteliga sjunker det väldiga skeppet allt längre ner under vattenytan. Endast övre däck och masterna är synliga, men än är det inte för sent. Räddningen kan finnas runt hörnet.

FC Hansa Rostock. Det traditionsrika skeppet är minst sagt i gungning. FC Hansa, från staden Rostock, är ett av få lag från gamla öst som har spelat i Bundesliga med en viss konstans. När Tyskland återförenades, när väst och öst blev ett, var det inte bara företagen, arbetarna och städerna i gamla öst som fick problem med att anpassa sig till det kapitalistiska Västtyskland. Fotbollsklubbarna har gått samma tuffa och krävande väg. Balansen är fortfarande inte återställd.

För att förenkla problemet och peka på en viktig faktor till varför vi inte har något gammalt öst-lag i Bundesliga, kan man säga att klubbarna i väst har gjort en ekonomisk och kommersiell tjuvstart. Med tanke på i vilken brutal takt som fotbollen kommersialiseras, moderniseras och globaliseras är det inte särskilt förvånande att öst-lagen inte hänger med. Strukturen finns inte där, och den är svår att uppnå när du inte ens får spela i Bundesliga.

FC Hansa Rostock är dock ett av få lag som på allvar lyckades ta upp kampen under ett tiotal säsonger i Bundesliga – från mitten av 90-talet till mitten av 00-talet. Säsongen 2007/08 stack Hansa upp igen, men den här gången orkade inte klubben hålla sig kvar. Det var en bitter sanning som stack laget i ögonen. Detsamma gäller Energie Cottbus, ett lag som har pendlat upp och ner mellan första- och andradivisionen, men som nu sakta men säkert tappar mark även i Zweite Bundesliga. För Rostock är det värre än så, igår blev det helt klart att klubben får återvända till Dritte Bundesliga. Det blev bara en säsong i Zweite. Ännu värre är dock det faktum att klubben står på ruinens brant – konkursen lurar bakom hörnet som ett stort, fett och obehagligt monster.

Freddy Borg är nu ensam svensk i Hansa. Sen övergången i vintras har anfallaren gjort fem mål.

Hansa Rostock hade en mängd profiler i laget under Bundesliga-tiden, och lyckades knipa ett par fina sjätteplatser. Mest handlade det förstås om att överleva. Det gjorde FC Hansa bland annat med hjälp av svenska spelare. I december 2002 blev svenskarna, och Hansa Rostock, historiska när Prica, Lantz, Wibrån, Jakobsson, Arvidsson och Persson stod i startelvan. Det var första gången ett Bundesliga-lag ställde upp med sex utländska spelare från samma land.

Men den här långvariga kampen kan alltså vara över nu. Allt fint och imponerande som Rostock har uträttat kan gå i graven under kort. Det öst-tyska flaggskeppet kan gå under. Det vore allt bra synd, och det visar tyvärr exakt hur sjuk fotbollens värld är.

Igår spelade Hansa Rostock mot Union Berlin i Zweite Bundesliga. En match som inte betydde särskilt mycket för klubben från huvudstaden då de inte kan åka ur eller kämpa för att ta sig upp. För Hansa betydde dock matchen oerhört mycket, matchen var det där sista halmstrået att gripa tag i. Det började fantastiskt bra. Hansa ledde med 2-0 efter bara tio minuter. Men hemmalaget kom igen och gjorde ett, två och tre mål på bara 18 minuter. Galet. Och värre skulle det bli.

0-2 hade alltså blivit 3-2 och första halvlek var inte ens färdigspelad. Gusche nickade in 3-3 strax före halvtid. I andra halvlek dröjde det inte länge innan hemmalaget tog ledningen med 4-3. Men ikonen Mintal, vem annars, vägrade att ge upp och stänkte in 4-4. Hansa Rostock hade på mindre än en timme tappat en 2-0-ledning, hamnat i underläge och kvitterat två gånger om. Vilket spektakel. Vilken överlevnadskamp. Det skulle dock inte räcka. I 69:e minuten fastställde Göhlert resultatet till 5-4. Union Berlin vann, Hansa Rostock förlorade och bokade därmed biljetten till Dritte Bundesliga. Kanske var det även dödsstöten.

Ett lag som i sin kamp för överlevnad tappar en sån här match förtjänar antagligen att åka ur. Hansas säsong har sett ut så här, det har varit upp och ner, högt och lågt. Dessvärre har det varit mer dalar än toppar. Om det är svårt att få ihop ekonomin i Bundesliga två så behöver jag väl knappast meddela att det är ännu svårare i trean.

Hansa Rostock, ett av få gamla öst-lag som har spelat en betydande roll i Bundesliga, är på väg att gå i graven. Skeppet tar in vatten. Och nu är det upp till staden Rostock att rösta ja till klubbens räddningspaket – föreningens öde ligger i politikernas händer. Den nionde maj ska vi få ett beslut. Blir det en omstart i tredjeligan – eller sjunker det tidigare så stolta skeppet till havets botten?

Hansa Rostocks supportrar vädjar till politikerna..

Det minsta jag kan göra är att tacka Hansa Rostock för att de, tillsammans med Union, bjöd oss på den galnaste matchen i Europa den här helgen. Tack.

***

Hur ser det ut kring de viktiga strecken i tabellen efter söndagens omgång då?
_ _ _

3. Fortuna Düsseldorf 61p +29
_ _ _

4. SC Paderborn 61p +14
5. St. Pauli 59p +20
_ _ _

Düsseldorf i förarsätet, som har allt i egna händer inför mötet med MSV Duisburg. Värre är det för St. Pauli som gick och förlorade mot Dynamo Dresden. Intressant nog är det just Paderborn och Pauli som möts i sista omgången, skulle rapporter från Düsseldorf börja komma in om att Duisburg leder så kan jag bara tänka mig hur galen den matchen blir.

I botten ser det ut på följande vis, observera att Hansa ligger sist på 26 poäng och inte har någon chans att nå kvalplatsen längre.
_ _ _

14. Energie Cottbus 32p -20
15. Erzberige Aue 32p -25
_ _ _

16. Karlsruher SC 30p -27
_ _ _

17. Alemannia Aachen 28p -18

Karlsruhe lär inte uppskatta det faktum att Aachen har en bättre, eller mindre dålig, målskillnad. En vinst för Aachen och ett kryss för KSC innebär nämligen att lagen byter plats. Samtidigt kan inte Cottbus eller Aue känna sig säkra på att få spela i Zweite nästa säsong, även om det ”bara” är en kvalplats som hotar. Vi har en spännande, men garanterat dyster, avslutning att se fram emot.

***

Borussia Dortmunds superstjärna Shinji Kagawa kommer med största sannolikhet att lämna mästarna för spel i England. Japanen har tackat nej till ett nytt kontrakt efter långdragna förhandlingar, det bekräftade sportchefen Michael Zorc igår. Kagawa har varit en starkt bidragande anledning till Dortmunds två mästerskap, men engelska Premier League ropar på honom nu. Kontraktet sträcker sig till 2013 och Dortmund måste sälja om man vill ha några pengar för succévärvningen.

Det är oroväckande att se Borussia Dortmund tappa ännu en nyckelspelare (Nuri Sahin förra säsongen). Kagawa är en speciell spelare som inte går att ersätta rakt av, innebär detta att klubbens uppträdande i Champions League blir lika miserabelt som den här säsongen? Eller hinner Klopp och gänget spela in Marco Reus i tid? Risken känns faktiskt överhängande.

Angående Shinji, som ryktas till Manchester United och Chelsea, så hoppas jag för hans skull att det blir Chelsea. Så som United spelar har jag svårt att se hur Kagawa skulle passa in och komma till nytta. Men en sak är säker: en världsstjärna anländer till England. En kille som dansar fotboll i klass med Messi.

***

Och just det ja, det som vi har varit säkra på så länge är nu helt officiellt: Lukas Podolski flyttar från Tyskland och Köln till England och London. Där ska han tillsammans med Per Mertesacker spela för Arsenal. Ännu en tysk Bundesliga-stjärna tackar för sig. Det är lite trist, men inte det minsta konstigt att han vill testa sina vingar på riktigt nu.

***

Bundesliga då, för det har spelats fotboll även i det tyska finrummet. Vad kan man säga? Borussia Dortmund på rekordmarsch, Bayern vässar CL- och DFB-Pokal-formen, Europa League-platserna bjuder på en svettig kamp och Köln samt Berlin är helt enkelt urusla. Egentligen förtjänar inget av lagen att klara sig kvar, men det gör å andra sidan inte Kaiserslautern heller. Men hur kan det gå så snett? Varför är det de större traditionsklubbarna som uppvisar problem i Tyskland medan mys-föreningar som Freiburg, Fürth och Augsburg imponerar? Är det en självgodhet som står ivägen för ärligt och hårt arbete? Hur som helst, den sista omgången blir väldigt intressant. Köln möter Bayern München och Hertha Berlin möter – just det – Markus Babbels TSG Hoffenheim. Vilket lag är starkt nog att vinna? Eller förlorar båda igen? Just nu lutar det ändå åt att Rehhagels Hertha Berlin har en större chans. Samtidigt vore det oerhört typiskt om just Babbel fick hamra i sista spiken i kistan.

Schalke 04 krossade Berlin i lördags och är därmed garanterade spel i Champions League nästa säsong då Borussia Mönchengladbach inte längre har någon chans att ta tredjeplatsen.

Bayer Leverkusen och VfB Stuttgart har säkrat Europa League-spel, eller åtminstone en kvalplats. Men den sista EL-platsen, plats sju, bjuder fortfarande på en nervkittlande kamp. Fyra lag gör upp om den ack så viktiga platsen nästa omgång.
_ _ _

7. Hannover 96 45p -5
_ _ _

8. VfL Wolfsburg 44p -12
9. Werder Bremen 42p -8
10. FC Nürnberg 42p -8
_ _ _

Det behövs inte några vidare kommentarer va? Det blir en kamp in på mållinjen för dessa klubbar vars målskillnad dessutom är förhållandevis jämn. Sista omgången ser ut så här för de stridande lagen:

FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Werder Bremen – Schalke 04
Hannover 96 – FC Kaiserslautern
VfB Stuttgart – VfL Wolfsburg

Visst får vi väl helt enkelt ge Hannover klar fördel här? Slomkas lag ligger redan på den åtråvärda placeringen och möter dessutom tabelljumbon Kaiserslautern som bara har någon sorts ära att spela för – inte ens framför sin egna publik utan på bortaplan. Men en tidigt bortamål där och det lär ta hus i helvete i de andra matcherna.

Botten då? Som sagt, Hertha har Hoffenheim kvar att möta och FC Köln går upp mot rekordmästarna från München.

_ _ _

16. 1. FC Köln 30p -33
_ _ _

17. Hertha Berlin 28p -28
_ _ _

Fördel Berlin trots allt, då Köln garanterat inte kommer att spruta in mål på Bayern. Då kan en Berlin-vinst bli guld värd om Köln makalöst nog lyckas kryssa mot München.

Det som lockar mest är det kommande kvalet. Tänk om vi får Köln mot bittra rivalerna från Düsseldorf – då är det ett möte som ingen får missa. Det kommer att bli hett. Helt jävla galet hett.

Vad kan vi mer säga om helgen som gick? Patrick Helmes fortsätter att visa EM-form i Wolfsburg, Stephan Keißling likaså och även Markus Rosenberg måste ha stärkt sina EM-aktier på sistone.

Ett stort grattis säger vi till Augsburg som makalöst nog är klart för spel i Bundesliga även nästa säsong – och det med en omgång kvar att spela. Även Hamburg har rest på sig, borstat av sig skiten och spelat till sig ett Bundesliga-kontrakt. Nu kan Frank Arnesen åter planera framtiden.

TSG Hoffenheim då? Vad händer där? Var det inte Dietmar Hopp som sa att han skulle ta handen ifrån föreningen, låta den stå på egna ben och satsa på unga talanger från regionen? Jo, tjena. Tim Wiese kopplas starkt ihop med Hoffenheim, Eren Derdiyok sägs vara klar och Delpierre är redan klar till nästa säsong. Det är inga billiga eller unga talanger från regionen direkt. Hmpf.

Bundesliga omgång 33:

VfL Wolfsburg – Werder Bremen 3-1
Rutinerade gamlingen Salihamidzic gjorde 1-0 för Felix Magaths vargar, som jagar en Europa League-plats precis som Werder Bremen. Men Markus Rosenberg, som har gjort en stark säsong och dessutom fått till målskyttet mot slutet, nickade in kvitteringen. Patrick Helmes var dock den anfallaren som skulle visa sig vara starkast. Han har gått från att vara petad skogsmotionär till den viktigaste pjäsen i Wolfsburg. Hans två mål sätter rejäl press på Hannover.

Får vi se Patrick Helmes typiska målgest i EM?

Bayer Leverkusen – Hannover 96 1-0
En Europa League-duell mellan två lag som har bytt formkurva de senaste matcherna. Nu är det plötsligt Hannover som inte kan vinna, som har svårt att göra mål och som saknar det där flytet. Leverkusen däremot lever igen efter Sami Hyypiäs inträde på tränarbänken. Hyypiä har faktiskt inte förlorat någon match ännu. Ya Konans ledningsmål blev felaktigt bortdömt för offside, tungt för Slomka och Hannover då man just nu har problem med målskyttet. I stället kunde Kießling göra sitt tionde Rückrunde-mål och skickade därmed upp Leverkusen på plats fem i tabellen – vilket innebär att man slipper kvala till Europa League.

Hamburger SV – FSV Mainz 05 0-0
HSV säkrade Bundesliga-kontraktet genom att spela 0-0 mot Mainz. Paolo Guerrero var tillbaka i startelvan efter sin åtta matcher långa avstängning. Det finns väl inte så mycket att säga om matchen i övrigt, det märktes att det var två lag som kände sig säkra på spel i Bundesliga nästa säsong.

TSG Hoffenheim – FC Nürnberg 2-3
Så fick Nürnberg äntligen sin första seger mot Hoffenheim. Och det i en inte alls betydelselös match. Markus Babbels Hoffenheim hade givetvis som mål att göra ett sista ryck och utmana om sjundeplatsen. Nu blev det i stället Nürnberg som åtminstone skaffade sig en teoretisk chans att ta hand om den platsen. Och det var tack vare Pekharts Doppelpack och lysande Didavis mål. För Hoffenheim fick lagkapten Andreas Beck göra sitt första mål och fansen stöttade målvakten Tom Starke, som ryktas vara på väg bort till fördel för Wiese.

Bayern München – VfB Stuttgart 2-0
Jupp Heynckes förändrade laget på åtta positioner jämfört med Madrid-matchen. Och det var inte bara för att ge spelarna välbehövlig vila, Heynckes ville även studera vilka spelare som ska ersätta Alaba, Gustavo och Badstuber i Champions League-finalen. Det måste ha varit skönt för den nykomponerade backlinjen att få hålla nollan mot ett målfarligt Stuttgart. München var det bättre laget, särskilt under den första halvtimmen. Mario Gomez fick också göra sitt 26:e mål för säsongen efter 32 minuter. Nu vaknade Stuttgart till liv och pressade Bayern, men trots ett par heta chanser blev det inget mål. I andra halvlek fortsatte Stuttgart att spela modigt, men sista passningen och genomslagskraften saknades. Mot slutet kunde i stället Thomas Müller fastsställa slutresultatet till 2-0. Hans-Jörg Butt sa tack och hej till Allianz Arena och höll nollan.

SC Freiburg – FC Köln 4-1
Historien upprepade sig för Köln. Ståle Solbakken är borta, Frank Schaefer har kommit in och klubben har till och med en president igen. Efter krysset mot Stuttgart fanns tron där, och Lukas Podolski kunde spela trots lite problem under veckan. Och Freiburg skulle vara ett överkomligt motstånd då de redan är klara för spel i Bundesliga nästa säsong. Men Michael Rensing presenterade sig på ett mindre smickrande sätt när hemmalaget gjorde 1-0. Till andra halvlek satsade Schaefer offensivt och satte in Novakovic, Podolski gjorde också 1-1 omgående. Men så gjorde Guedé 2-1, och helt traditionsenligt föll Köln ihop som ett korthus. 4-1 blev slutresultatet, det kan ha varit kostsamma baklängesmål i streckstriden.

Borussia Mönchengladbach – FC Augsburg 0-0
Inte så mycket att tala om. Precis som för Hamburg räckte det att uppträda ordentlig och hålla nollan för Augsburg, därmed är klubben garanterade spel i Bundesliga nästa säsong. För Borussia Mönchengladbach var resultatet en besvikelse då det nu är kval till CL som gäller. Å andra sidan finns det egentligen inget att klaga på, trots en formsvag vår, för det Lucien Favre och Gladbach har gjort tillsammans är extraordinärt bra. Hatten av till båda lag.

FC Kaiserslautern – Borussia Dortmund 2-5
Jürgen Klopp förändrade laget på en hel del positioner, mycket på grund av skadekänningar, och gav bland annat Barrios, Santana, Löwe, Owomoyela och Langerak speltid. Även Mario Götze var åter med i startelvan – sist han var det var den elfte december mot just Kaiserslautern. Santana gjorde självmål efter att FCK försökt trycka på framåt. Då startade Dortmund igång sin offensiv och Barrios gjorde två mål innan just Götze placerade in 3-1 innan halvtid. Kaiserslautern vägrade dock att ge upp och när Subotic och Langerak stod för ett litet misstag nickade de Wit in 2-3. Barrios skulle dock utnyttja Sippels huvudlösa dribbling och fullbordade sitt hattrick. Just Barrios av alla. Perisic knorrade sedan in slutresultatet. Dortmund har nu inte förlorat på otroliga 28 matcher, och kan dessutom slå Bayerns poängrekord för tidigt 70-tal. En seger mot Freiburg skulle innebära 81 poäng, Bayerns rekord ligger på 79 omräknat till tre poängs-regeln.

Schalke 04 – Hertha Berlin 4-0
Hertha Berlin hoppades på ett under mot Schalke, som i sin tur ville säkra direktplatsen till CL. Det här var även Raúls sista hemmamatch innan resan går vidare för spanjoren. Huntelaar gjorde 1-0 och sen brände Schalke flera klara målchanser. Men det skulle inte straffa sig mot ett underlägset Hertha. Holtby gjorde 2-0, Raúl gjorde 3-0 och Huntelaar gjorde 4-0. En helt välförtjänt seger för Schalke, och Berlin står med ett ben i Zweite Bundesliga. Raúl har nu gjort 28 mål på 66 Bundesliga-matcher, gamlingen kan ännu. Och en annan som kan, det är Huntelaar som nu står på 27 mål – ett mer än Mario Gomez.

/Wingren

Glöm inte att följa upplösningen av Zweite Bundesliga. Den nästa sista omgången sparkar igång väldigt snart – nämligen halv två. Samtliga matcher – på en och samma gång. Det är fotboll när den är som mest spännande och dramatisk. Särskilt när det finns så många frågetecken.

Följande lag hotas fortfarande av nedflyttning eller kvalspel, med blott två omgångar kvar:

MSV Duisburg (35)
FC Ingolstadt (34)
FSV Frankfurt (34)
VfL Bochum (34)
Energie Cottbus (32)
Erzgebirge Aue (32)
Karlsruher SC (30)
Hansa Rostock (26)
Alemannia Aachen (25)

Det är många traditionsrika föreningar som ligger pyrt till i botten, precis som i Bundesliga egentligen. Fast här är det mer ovisst och mer spännande. Rostock och Aachen måste vinna i eftermiddag, det är dags nu. Kan Freddy Borg frälsa Hansa med sina mål?

Lika spännande är det minst sagt runt kvalplatsen upp till Bundesliga. Greuther Fürth och Eintracht Frankfurt är redan klart för spel i Bundesliga nästa säsong, men dessa tre klubbar har två stentuffa matcher framför sig:

Fortuna Düsseldorf (60)
St. Pauli (59)
SC Paderborn (58)
(1860 München) (54)

Här är det mycket som står på spel, och det är så vansinnigt jämnt. Det här kommer att bli dramatiskt in i sista sekund.

Där har ni förutsättningarna i snabb och komprimerad form. Sätt er nu framför tv:n och njut av spänningen denna soliga söndag. Det kan inte bli mycket bättre. 13:30 alltså.

***

Och just det ja, igår kom bomben: Marko Marin lämnar Werder Bremen för Chelsea. Min spontana reaktion är att det är helt rätt handlat av såväl Marin själv som av klubben. Chelsea kan bli en bra nystart för kvicke Marin med stor potential, Bremen får in nödvändiga pengar och Chelsea gör en smart affär. Det tror jag. Intressant blir det åtminstone, men visst är det trist när spelarna lämnar Bundesliga dock. Men Marin är i ett jättebehov av en nystart.

/Wingren

Den som har följt Bundesliga på sistone kan knappast ha låtit bli att imponeras av Hannover 96. En klubb som stod vid ruinens brant för bara några år sedan. Hannover låg riktigt pyrt till i tabellen, riskerade att åka ur, och hela Fotbollsvärlden, och framför allt Hannover, hade skakats av målvakten Robert Enkes tragiska bortgång. Hur overklig situationen än var, hur satans hemskt det än var, så var livet tvunget att gå vidare. Men man ville absolut inte att det skulle gå vidare i Bundesliga två.

Hannovers ordförande, Martin Kind, anställde Jörg Schmadtke som sportchef sommaren 2009. Den nu 48 år gamle Schmadtke tog sin an uppdraget efter en lång tid som sportchef i Alemannia Aachen där han hade gjort ett bra jobb. Innan dess var Jörg målvaktstränare i Fortuna Düsseldorf och hade även tillbringat några månader som assisterande tränare i Borussia Mönchengladbach innan det nya millenniet ringdes in.

Men Hannover 96 blev alltså hans nya utmaning. En klubb med potential och visioner, men med begränsade resurser. Schmadtke skulle passa perfekt in efter sitt effektiva jobb med Aachen.

Första tiden i nya klubben blev kaotisk. I november skakades en hel värld av Robert Enkes självmord. Stor och ofattbar sorg, givetvis. Men som jag nämnde ovan måste, hur jäkla cyniskt det än låter, livet gå vidare. För Hannover radades förlusterna upp. Dåvarande tränaren Andreas Bergmann fick till sist sparken i januari, och inte långt senare presenterades Mirko Slomka, han som nästan hade fört Schalke 04 till en Bundesliga-titel, som ny tränare. Det började bedrövligt. Det blev inga vinster.

Men i motsats till Michael Preetz agerande i Berlin den här säsongen, så behöll Schmadtke och Kind lugnet. Det visade sig också vara helt rätt beslut. Hannover 96 hade överlevt den värsta mardrömssäsongen i klubbens historia.

Så var det dags för en ny säsong och Mirko Slomka hade haft en hel sommar på sig att forma spelarna och laget. Hannover 96 gjorde en sällsynt bra och imponerande säsong, en vacker balansgång mellan rätt tränare och en sportchef som fick ut så mycket, av så lite.

Jörg Schmadtke är på samma nivå som Borussia Dortmunds Michael Zorc och FSV Mainz Christian Heidel – det absoluta toppskiktet av sportchefer.

Klubbchefen Martin Kind hade länge drömt om ett sånt här scenario. Han har ledningen i Werder Bremen som förebild. Sportchef och tränare som följs åt, år efter år. Hade han äntligen hittat det i Slomka och Schmadtke?

Nja, det har länge viskats om att Slomka och Schmadtke inte drar jämnt. I dag bekräftar Jörg Schmadtke själv att han har bett Kind om att få riva kontraktet. Jörg Schmadtke vill bort, officiellt eftersom att han tänker på sin familj, heter det. Familjen bor inte i Hannover.

Samtidigt har det länge ryktats om att Jörg Schmadtke är aktuell för 1. FC Köln – en klubb i desperat behov av en stark, smart och bestämd sportchef med en tydlig idé. Han hade passat perfekt i Köln, men om han är stark nog för att överleva kaoset där låter jag faktiskt vara osagt.

Om Schmadtke vill ta en paus och tillbringa tid med sin familj (som bor i Düsseldorf, vilket är nära Köln) återstår att se, det kan vara jobbet i Köln som lockar. Men oavsett vad så är det en enormt tung förlust för Hannover 96. En klubb som mot alla odds placerade sig fyra förr säsongen, gick till kvartsfinal i Europa League och har chans på en ny Europa League-plats den här säsongen. Makalöst starkt gjort. Nu försvinner med största sannolikhet en av nyckelpersonerna (jag utgår ifrån att kontraktet kommer att rivas). Vad kommer att hända med Hannover nu? Vem kommer att ta över rollen som sportchef? Orkar Martin Kind, 68, börja på ny kula igen?

Så många frågor och för tillfället så få svar. Något har onekligen gått snett i Hannover. Orkar man hålla uppe fasaden, orkar man hålla sig i det tyska toppskiktet framöver?

Tja, vi får se helt enkelt.

***

Bayern Münchens finfina prestation i Champions League, tillsammans med Schalkes och Hannovers insatser i Europa League, gör att Bundesliga befäster sin plats som tredje bästa liga. Fler poäng kan dessutom spelas in om Bayern vinner på Allianz Arena den 19.e maj. Tysk fotboll mår bra nu.

Aktuell ställning:

Land 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 Totalt

1. England 17,875 15,000 17,928 18,357 15,125 84,285
2. Spanien 13,875 13,312 17,928 18,214 20,571 83,898
3. Tyskland 13,500 12,687 18,083 15,666 15,083 75,0194.
4. Italien 10,250 11,375 15,428 11,571 11,357 59,981
5. Portugal 7,928 6,785 10,000 18,800 11,833 55,346

Som ni kan se börjar avståndet ner till Italien bli riktigt behagligt, och då England tappar en kanonsäsong kommer Tyskland att närma sig ytterligare. Men då måste fler lag än Bayern München bära den tyska fanan i Europa.

På tal om Bayern München så presenterade i dag klubben det nya bortastället, som kommer att invigas redan i morgon. Jag tycker att det är fantastiskt stilrent, det andas fotboll. Men andas det verkligen Bayern München? Vad hände med det röda? Vad tycker ni?

Schweinsteiger i nya tröjan (copyright adidas)

***

Ingen fredagsmatch eller söndagsmatch. Samtliga matcher spelas på lördag klockan 15:30. Helt jäkla underbart. Även om vissa saker redan är bestämda, så finns det faktiskt en hel del dramatik kvar trots allt. Vinner Huntelaar eller Gomez skytteligan? Kan Borussia Dortmund slå det eviga poängrekordet i Bundesliga? Och framför allt: vilka lag tar en Europa League-plats, blir Schalke eller Gladbach trea – och vilket lag åker ur, vilka klarar sig kvar och vem får kvala?

Ljuvligt då att alla matcher spelas samtidigt. Fotboll när det är som bäst. Lite synd är det dock att Kaiserslautern redan är avhängt och att Dortmund redan är klara mästare.

Bundesliga omgång 33:

VfL Wolfsburg – Werder Bremen
Werder Bremen är det lag som flåsar Hannover mest i nacken i jakten på en Europa-plats. Det blev nästan en viktig poäng mot Bayern München senast, men bortslösade målchanser och viss Franck Ribéry förstörde festen. Tränare Thomas Schaaf har fått tillbaka en hel del spelare från sjukstugan och har nu lite mer att välja på. Wolfsburg har dock en chans att nå Europa, och efter några trötta och oinspirerade insatser är det hög tid för Felix Magath att stå med blåslampan i baken på sina spelare. En intensiv match är att vänta.
Jag tror på: 2

Bayer Leverkusen – Hannover 96
Kanske en av omgångens mest intressanta matcher, då två EL-utamanare träffar på varandra. Leverkusen är egentligen så gott som klart för EL-kval nästa säsong, men Hannover tvingas fortfarande titta nedåt i tabellen. Mirko Slomka firar 100 matcher som Hannover-tränare, men gör det mot ett lag som inte har förlorat under Hyypiäs ledning, och oroar sig över offensiven som har gått i baklås. Hur påverkar Schmadtke-såpan laget? Slomka får även klara sig utan pigge Rausch som missar sin första tävlingsmatchen den här säsongen. Han är avstängd. I Leverkusen vill säkert Schürrle och Kießling bevisa sin form och spela sig till EM.
Jag tror på. 1

Hamburger SV – FSV Mainz 05
Hamburg och Augsburg är två lag som fortfarande kan råka riktigt illa ut, men jag har svårt att se någon större fara. Fast det är klart, det gäller att spelarna inte tänker så. Bundesliga är känd för att förvåna oss. Hamburg och Thorsten Fink får tillbaka Paolo Guerrero efter dennes åtta matcher långa avstängning, dessutom verkar Son äntligen ha hittat formen. Hamburg har tagit situationen på allvar och spelat smart på sistone. Mainz är klart för spel i Bundesliga även nästa säsong och har en skara offensiva spelare som nog vill bevisa sig nu innan det ska gallras i truppen. Ingen helt lätt uppgift för HSV trots allt. ”Mot Mainz vill vi fira att vi håller oss kvar i Bundesliga tillsammans med våra fans”, säger Fink inför matchen. Ja, chanserna är trots allt goda.
Jag tror på: 1

TSG Hoffenheim – FC Nürnberg
Även Hoffenheim är ett lag med en teoretisk chans att nå en Europa-plats, även om det ser svårt ut. Men hoppet är det sista som överger en. Markus Babbel har redan börjat planera inför nästa säsong och vill sätta sin prägel på ett, sett över tre säsonger, ganska oinspirerat och hjärtlöst Hoffenheim. Under Babbel har det sett bättre ut. Nürnberg är redan klart för spel i Bundesliga nästa säsong, och har dessutom aldrig lyckats vinna mot Hoffenheim.
Jag tror på: 1

Bayern München – VfB Stuttgart
Jupp Heynckes lär väl återigen rotera en hel del, det var trots allt en ordentlig urladdning i onsdags. Samtidigt tror jag också att man vill tacka sin hemmapublik för den här säsongen genom att bjuda på bra spel. Bayern kan inte klättra upp eller ned i tabellen. Stuttgart ligger femma och lär vara väldigt motiverade att dels få vinna mot självaste Bayern, dels att faktiskt befästa tabellpositionen. Det lär bjudas på positivt och öppet spel på Allianz Arena. Stuttgart får klara sig utan lagkapten Tasci som är skadad.
Jag tror på: 2

SC Freiburg – FC Köln
Freiburg är redan klart för spel i Bundesliga nästa säsong, och kan nu spela utan någon vidare press inför sin hemmapublik. Laget är i vansinnigt bra form och har inte förlorat på nio matcher. Köln måste alltså höja sig, spela med hjärta och hjärna. Jag tror nämligen inte att Freiburg kommer att slå av på takten. Frank Schaefer fick ett viktigt kryss mot Stuttgart senast och ett visst mått av hopp har återuppstått i Köln. Sereno och Novakovic ska kunna spela igen. En vinst för Köln är sanslöst viktigt, nästa match är nämligen mot Bayern.
Jag tror på: 2

Borussia Mönchengladbach – FC Augsburg
Augsburg har fyra poäng mer än Köln och dessutom en bättre målskillnad. Det ska inte kunna gå snett. Men fotboll är fotboll, Bundesliga är Bundesliga och Köln är Köln. Det blir ingen lätt uppgift för Augsburg att säkra kontraktet på egen hand på lördag. Borussia Mönchengladbach är väldigt hemmastarka och kommer nu att ge allt för att ta sig förbi Schalke som ligger på plats tre i tabellen – vilket innebär att man slipper kvala till Champions League.
”Den rollen som 1. FC Kaiserslautern har i dag, den var egentligen reserverad för oss”, säger Augsburgs tränare Jos Luhukay. Och det är ju sant.
Gladbach å andra sidan är beroende av Schalke tappar poäng om man vill ta sig förbi.
Jag tror på: 1

FC Kaiserslautern – Borussia Dortmund
Den kanske mest betydelselösa matchen den här omgången. Men ändå intressant. Högt mot lågt, bra mot dåligt. Jürgen Klopp har uppmanat sina spelare att vara fokuserade och ta det på allvar, det väntar trots allt en final i tyska cupen den tolfte maj. Kaiserslautern vann äntligen en match senast mot Hertha Berlin och vill säkert säga adjö till sina fans på ett ärorikt sätt. Borussia Dortmunds stora mål i Bundesliga nu blir att ta Bayern Münchens poängrekord från 70-talet. Då krävs två segrar. ”Kuba” missar matchen, Schmelzer och Bender är tveksamma men annars har inte Klopp planerat någon större rotation.
Jag tror på: 2

Schalke 04 – Hertha Berlin
Om Köln vinner mot Freiburg, så har Hertha inte råd att vara lika usla som sist mot FC Kaiserslautern. Det här är dock ingen lätt uppgift för huvudstadslaget. Schalke spelar allt som oftast starkt på hemmaplan och kämpar dessutom om tredjeplatsen. Motivation torde inte vara någon bristvara hos något av lagen. Berlins problem är dock att man inte har gjort ett enda mål på de senaste fem besöken i Gelsenkirchen. Dessutom har Rehhagel en hel del spelare på skadelistan, Niemeyer är avstängd och lagkapten Kobiashvili är högst tveksam till spel. Schalkes offensiva kvaliteter behöver vi inte prata om, framåt är Stevens lag sylvasst. Kan Hertha stå emot det? Nej, inte om man spelar som förra helgen – det står klart. Men faktum kvarstår att Schalke inte har vunnit på tre matcher.
Jag tror på: 1

Och för den som redan nu vill räkna lite och fundera över vad olika resultat innebär – här har ni tabellen.

/Wingren

Okej. Jag ska erkänna att jag blev överlycklig när Chelsea slog ut Barcelona i går. Inte för att jag helt oreserverat hyllar det där italienska försvarsspelet, det fotbollsdödande. Utan för att jag är så uppriktigt jäkla trött och less på Barcelona. Så är det. Det är min åsikt. Att Chelsea då kunde injicera nytt liv i den europeiska fotbollen var fantastiskt glädjande. Jag kände att det fanns hopp för fotbollen. Att allt vi älskar med spelet inte behövde vara över.
Även om jag inte gillade sättet Chelsea spelade på. Skickligt och kämpande – ja. Underhållande och älskvärt – nja.

Så kom kvällens match. En match som jag hade höga förväntningar på. Det visade sig att jag hade det med all rätt.

Cristiano Ronaldo får slå in en synnerligen hårt dömd straffspark efter bara några minuter. Bayern München reser sig direkt och trummar på framåt men får en kniv inborrad i hjärtat när tyskarnas försvar visar varför det kritiserats tidigare, och plötsligt står det 2-0 till Real Madrid. Ronaldo igen. Bayern läckte, blödde, mådde dålig och behövde vård. Spelarna fixade dock omplåstringen själva. FC Bayern vred upp tempot och visade varför tysk fotboll är så förbannat underhållande. Real Madrid tyckte att det var jobbigt, ja, rent ut sagt oförskämt.

Och?

Inte fasen brydde Bayern sig om det. Jupp Heynckes beordrade sina spelare att spela det spel som Bayern kan – full fart framåt. Vinn matchen genom att vara offensivt starkare. Det här spelet bjöd förstås ett sylvasst Madrid på chanser, men några fler mål gjorde de inte. I stället var det Bayern som fick en straff när Mario Gomez revs ner. Arjen Robben, av alla tänkbara syndabockar, satte det via Iker Casillas. Kalas.

I andra halvlek var Bayern till och med det dominanta laget, som i ärlighetens namn borde ha avgjort. Ju längre matchen led dock, ju mer avslaget blev det.

Det gick till straffar. Manuel Neuer trädde fram som en hjälte. Behöver jag säga något mer?

Bayern München vann den här matchen helt välförtjänt. Sett över två matcher var FC Bayern starkare, farligare och visade mer hjärta än Real Madrid. Det räckte för att säkra drömfinalen den 19:e maj på Allianz Arena. Uli Hoeneß är förstås överlycklig nu – men det förtjänar han i kväll. Ett stort grattis Bayern München – jag lyfter på min blogg-hatt. Vilka hjältar vi fick se på planen i kväll.

Den här kvällen gav mig tron tillbaka. Fotboll behöver inte vara en cynisk sport som bara handlar om att nå final. Den här kvällen visade mig varför fotboll är så älskvärt. Real Madrid och Bayern München bjöd upp till dans, den finaste sortens dans. Och alla som såg matchen kunde gunga med i takten, njuta av framförandet och med gott mod applådera artisterna efteråt. Det var fotboll i dess renaste form, med två lag som vill vinna för att de är bättre på att utnyttja hela spelytan. Det var vackert att se.

Jag är kär igen – Finale dahoam!

___

Man kan ju dock inte låta bli att undra hur bortskämd man är? Jag sitter och stör mig på Franck Ribéry och Arjen Robben. Jag sitter och bespottar dem, tycker att det är en skam för fotbollen i allmänhet och tysk fotboll i synnerhet. Sen kommer en kille som Pepe och visar med all tydlighet varför jag inte uppskattar spansk fotboll. Skönt ändå, på något sätt. Men vart är vi på väg? Är det den här typen av fotboll vi vill se? Är det någon som på allvar uppskattar det? Inte jag. Och nej, nu menar jag inte bara Pepe, jag syftar på samtliga spelare som plötsligt bara föll ihop och upplevde förlossningssmärtor.

___

Och så var det det här med gula kort. Nu missar David Alaba, Holger Badstuber och Luiz Gustavo matchen. Trist för dem, trist för Bayern. Trist för Uefa och trist för Champions League. Chelsea lider av samma problem. Det är synd att det skulle bli så här. Det tycker jag. Så långt det är möjligt vill man se de bästa spelarna utkämpa en kamp om den åtråvärda pokalen. Men är man avstängd så är man, antar jag.

Hur kan Bayern tänkas ställa upp i en final då? En gissning drar jag till med, kvällen till ära:

Neuer
Rafinha, Boateng, Tymoschuk, Lahm
Schweinsteiger, Kroos
Ribéry, Müller, Robben
Gomez

I kväll förtjänar spelarna och ledarna att hyllas. Och alla Bayern-supportrar kan ta ett glas vin, eller en öl, med gott samvete. I kväll tog Bayern ett jättekliv. Ett kliv som nästan bara Tyskland trodde på, experterna var eniga: Real och Barca möts i final. Jo, jag tackar jag.

/Wingren

Jag tar med mig bråket mellan Arjen Robben och Franck Ribéry som något positivt. För det första är Bayern München en klubb som knappast använder harmoni som sitt främsta vapen, för det andra är ”Robbéry” två vinnarskallar – som bara vill vinna. Känslorna kan koka över, men det handlar troligen bara om att viljan och lusten är så stor. Att det sedan tar sitt uttryck i handgripligheter är lite väl onödigt, och lite väl fult.

Men jag hade varit betydligt mycket oroligare för Bayern om allt var frid och fröjd. Ty då vet man att något är riktigt galet.

I kväll har FC Bayern med sig en 2-1-ledning från mötet i München. I kväll har Bayern chansen att säkra finalbiljetten – som spelas hemma på Allianz Arena. Det är få fotbollsspelare förunnat att få spela en Champions League-final, det är oerhört få förunnat att dessutom få spela den på hemmaplan. I kväll måste Bayern våga ta chansen.

Ett i mitt tycke, med Bayern-mått mätt, profillöst lag är på väg att göra en bedrift som kommer att förevigas. Skulle nu Bayern klara av Real Madrid i kväll och sen förlora finalen på hemmaplan så kommer förstås mycket att gå förlorat.

Men ändå. Jag kunde väl aldrig tro att spelare som Luiz Gustavo, Philipp Lahm, Manuel Neuer, Arjen Robben, Mario Gomez, Toni Kroos, Jerome Boateng, Thomas Müller och David Alaba skulle vara nära att liknas med det fantastiska lag som vann Champions League 2001. Inte för att de inte är bra, men det känns inte Bayern-stort.

Oliver Kahn, Bixente Lizarazu, Mehmet Scholl, Willy Sagnol, Giovane Élber, Stefan Effenberg, Alexander Zickler och Owen Hargreaves. Det är Bayern det. Och Patrick Andersson, förstås.

Holger Badstuber, Franck Ribery och Bastian Schweinsteiger andas mer Bayern dock. Dessa tre herrar blir även nyckelspelare för Jupp Heynckes i kväll.

Badstuber måste låsa mitten, igen, tillsammans med Boateng. Schweinsteiger måste höja sig och trotsa sin knappt återhämtade kropp och Franck Ribéry måste bjuda på sedvanlig magi. Gärna utan att lägga sig stup i kvarten den här gången.

I kväll kan hela det här laget bli odödliga legendarer – en chans de inte får missa.

Om tio år kommer någon annan sitta här och blogga, och tycka att den dagens Bayern inte känns lika profilrikt och storslaget som det lag som vann finalen på Allianz Arena i München. Eller just det, först måste Real Madrid klaras av i kväll. Det blir självklart stentufft. Men det är nära nu, Uli Hoeneß.

Det finns inte mycket mer att säga just nu. Jag är övertygad om att vi kommer att bjudas på fantastisk fotbollsunderhållning i kväll. Real Madrid kommer att bjuda upp Bayern till en tempofylld dans, Bayern får gärna trampa på några spanska tår, men det viktigaste blir att de hänger med.

Sen får vi se vad vi har att prata om efter matchen.

/Wingren

FC Kaiserslautern lyckades ta sin första vinst sedan den tionde omgången mot Hertha Berlin. Matchen slutade 2-1 till gästande Kaiserslautern. En bedrövligt resultat. Att ett av de sämsta lagen någonsin i Bundesliga (den här säsongen alltså) lyckas vinna med 2-1 på Olympiastadion säger egentligen allt om hur rättvis en Hertha-degradering skulle vara. Kan man inte mäkta med att vinna mot ett lag som är avhängt, ofarligt och mer eller mindre värdelöst så har man inget i Bundesliga att göra. Tyvärr. En bitter sanning.

Publiken, Otto Rehhagel och spelarna visste hur viktig en seger skulle vara. Huvudstadslaget har trots allt ett enklare spelprogram kvar än konkurrenten på kvalplats – 1. FC Köln. En vinst hade, med facit i hand då Köln spelade oavgjort, tagit upp Hertha på en kvalplats. Samma poäng som Köln men med en bättre målskillnad.

Det var bara det att spelarna såg oinspirerade och nervösa ut redan från minut ett. Hertha tog visserligen kontroll över matchen och förde spelet, men man hade svårt att skapa målchanser mot ett säkert bortaförsvar. Hertha ville framåt, det måste jag ge dem. Men det var för oinspirerat och omständligt. Hemmalaget höjde successivt tempot, men det innebar bara mer slarv även om Kaiserslauterns backlinje darrade mer.

Sen kom kallduschen. Kaiserslautern utnyttjade Berlin-försvarets kollaps och till allas förvåning kunde Kirch göra 0-1. Nu försvann även det sista självförtroendet hos hemmalaget. I 37:e kontrade bortalaget in 0-2 genom Wooten. Vad hände, Berlin?

Rehhagel kunde dessutom bara vara glad över att bortalaget inte gjorde fler mål innan halvtid.

Andra halvlek såg bättre ut, Berlin försökte mer framåt. Men försvaret såg fortfarande katastrofalt ut. Som ett nedflyttningslags försvar så ofta gör. Niemeyer kunde dock nicka in det där viktiga reduceringsmålet på Eberts hörna i den 60:e minuten. Game on.

Bara någon kvart senare skulle just Niemeyer dra på sig sitt andra gula kort dock. Då var det ridå. Hertha hade redan haft problem med att verkligen dominera matchen och trycka tillbaka Kaiserslautern. Nu såg spelarna uppgivna ut. Thomas Kraft fick göra några kalasräddningar för att hålla ned siffrorna dessutom.

Match slutade med en, trots allt, välförtjänt Kaiserslautern-seger. Det säger dock mer om Hertha än Kaiserslautern.

Grattis Michael Preetz, får vi väl passa på att säga. Sportchefens halvlöjliga dust med Markus Babbel har kostat Hertha Berlin Bundesliga-kontraktet. Jag kan inte tänka mig att Berlin hade legat så här pyrt till om Preetz bara haft lite mer tålamod, och lite mindre ego, och låtit Babbel stanna säsongen ut. Visst finns det fortfarande en chans för Hertha att klara sig kvar – men inte fan om man spelar så här. Och det är trist. Hertha Berlin hör hemma i Bundesliga. Tysk fotboll behöver sitt huvudstadslag.

Säsongen kan verkligen ställas på sin spets när Berlin möter Hoffenheim i den sista matchen för säsongen. Där finner vi, som bekant, Markus Babbel. Det hade slutet cirkeln på något sätt om det är just Babbel som sätter sista spiken i nedflyttningskistan.

Schalke 04 väntar i omgång 33, det är ingen lätt match. Hertha måste höja sig flera nivåer samtidigt som Köln sänker sin nivå igen. 1-1 blev det mot Stuttgart i lördags. Och det är starkt.

Det är knappast någon tillfällighet att just Hertha och Köln återfinns på, och under, kvalstrecket. Det är föreningar som har misskötts i år. Köln har en lång historik av just detta, men den här säsongen har varit värre än vanligt. Och i Berlin har Preetz ställt till det. Klubbarna förtjänar att ligga illa till. Men det är förbannat tråkigt.

Finansiellt kan jag dock komma med glädjande rykten för alla Hertha-fans där ute. I jakten på en ny sponsor tycks lyckan le mot Berlin. Enligt uppgifter är det mer eller mindre klart att Etihad Airways blir ny sponsor, skriver Kicker. Ett avtal som skulle gälla även om Berlin trillar ur finrummet.

Men ärligt talat – vad hände Hertha?

***

Stort grattis säger vi i stället till SC Freiburg som nu har gjort det omöjliga möjligt. Sorg fick sparken när han låg sist med sitt Freiburg, Christian Streich tog över och har förvandlat detta splittrade lag till en enhet. Ett kollektiv, som utan Demba Cissé, har rest sig och dessutom bjudit publiken på sevärd fotboll. Efter 0-0 mot Hannover i söndags står det klart att Freiburg får spela i Bundesliga även nästa säsong. En otrolig bedrift måste jag säga.

Den hårde och tuffe Streichs tårar och omfamningar efter slutsignalen var vackert att se. Och det här var helt välförtjänt.

***

Ingen har väl missat att Borussia Dortmund blev tyska mästare i lördags antar jag. Det har varit vild fest i Dortmund hela helgen och jag lyfter på min hatt. En eloge vill jag även tillskriva Mönchengladbach och Lucien Favre som uppträdde som riktigt goda förlorare efter matchen. Härligt.

26 matcher utan förlust tillskriver vi Dortmund nu. Och dessutom en chans på klubbens första dubbel samt det eviga poängrekordet i Bundesliga. Jürgen Klopp alltså, vilken kille.

För övrigt kan vi även konstatera att Borussia Dortmund har ett högre publiksnitt än Barcelona, Manchester United eller Real Madrid. Ja, helt enkelt högst i Europa. Hade Westfalenstadion bara varit större så hade snittet varit bra mycket högre. Ett fint kvitto på tysk fotbolls dragningskraft.

***

Bundesliga omgång 32:

FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg 0-0
Thomas Tuchel firade 100 matcher som Bundesliga-tränare och Wolfsburg kom på besök. Magath och hans lag har Europa-ambitioner, men visade med all tydlighet varför det inte lyckades den här säsongen. På bortaplan har man varit svaga och Mainz var i fredags det bättre laget. Szalai och Zidan borde givetvis ha gjort något mål, men Wolfsburg var inte bättre när de väl lyckades spela till sig några hyggliga lägen. Tuchel fick kvällen till ära fira att Mainz är helt klart för spel i Bundesliga även nästa säsong. Rasmus Jönsson fick 45 minuter utan att lyckas imponera.

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen 0-1
Plötsligt ligger Leverkusen bara två poäng bakom Stuttgart på plats fem i tabellen. Hyypiä fick fira en härlig och viktig vinst mot Europa-konkurrenten Hoffenheim. Schürrle gjorde matchens enda mål, och kanske är han på väg att hitta den efterlängtade formen igen. Det var dock en jämn tillställning som mycket väl kunde ha slutat avgjort. Men Bernd Leno räddade Salihovics straff och säkrade de tre poängen.

Werder Bremen – Bayern München 1-2
Jupp Heynckes vilade hela backlinjen samt Robben, Ribéry och Gomez. Werder Bremen jagar en Europa League-plats och behövde verkligen ta poäng mot ett Bayern som mest tänkte på Madrid. En jämn första halvlek bjöd bland annat på ett stenhårt ribbskott från Petersen. I andra halvlek höjde Bremen trycket en aning och i mitten av halvleken kunde Naldo göra det förlösande 1-0-målet. På topp var Rosenberg väldigt pigg och högst delaktig i att Bremen fortsatte att hota rekordmästarna. Svensken borde dock ha gjort ett mål också. I stället hjälpte Naldo Bayern med ett självmål, och i matchens slutminut gjorde inbytte Ribéry 1-2. Tungt poängtapp för ett tappert, men slarvigt, Bremen. Bayern visade varför de alltid är ett topplag.

FC Nürnberg – Hamburger SV 1-1
En riktig traditionsduell mellan två klubbar som har en så rik historia. Nu handlade det mer om överlevnad, även om Nürnberg faktiskt var klart för spel i Bundesliga redan innan matchen. HSV gjorde 1-0 genom Son, som alltså gjorde mål för andra matchen i rad. Tänk om han kan blomma ut till det som alla hoppas på? Stuttgart-lånet, förlåt, succélånet, Didavi kvitterade dock matchen. Poängen innebär att Hamburg inte kan åka ur direkt längre, och man har hela fem poäng ner till kvalplatsen. Det ska vara fixat nu.

Hertha Berlin – FC Kaiserslautern 1-2
Ja, vad ska man säga? Se ovan skrivna text om matchen. Sammanfattningsvis kan man säga att Berlin såg oinspirerat ut, hade en skadedrabbad backlinje och låg under med 0-2 i halvtid. Niemeyer gjorde 1-2 och gav hopp åt en besviken publik, men drog sedan på sig sitt andra gula kort. En miserabel insats i ett så här kritiskt skede av säsongen. Kaiserslautern kunde fira sin första seger på 21 matcher, men är redan klart för spel i Bundesliga två.

FC Köln – VfB Stuttgart 1-1
Frank Schaefers andra match som tränare för krislaget Köln var betydligt mycket bättre. Det såg stabilare och säkrare ut och framför allt kunde man även skapa ett offensivt hot. Peszko gjorde också det viktiga 1-0-målet för hemmalaget, men som så många gånger förr höll inte Köln hela vägen. Cacau drog till med en stolpe-stolpe-in och kvitterade matchen. Men det var framför allt en viktig poäng för Köln, men även positivt att laget inte föll ihop som vi har vant oss vid. Visserligen tvingades Rensing göra en kalasräddning mot slutet, men 1-1 höll matchen ut. Köln kan tacka Berlin och har nu fortsatt hopp om att åtminstone klara kvalplatsen. Stuttgart är obesegrat i tio matcher och andas europeisk luft.

Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach 2-0
Precis som förra året säkrade Dortmund mästerskapet med en 2-0-vinst i den 32:a omgången. Den här gången stod Gladbach för motståndet i stället för Nürnberg. Marco Reus, framför allt, försökte hela tiden bryta igenom med sina farliga djupledslöpningar. Någon gång blev han felaktigt avvinkad för offside, och någon gång räddade Schmelzer när Weidenfeller var överspelad. Men bortsett från det var Dortmund det klart bättre laget, stundtals var det snudd på utklassning. Perisic nickade in 1-0 i första halvlek, Lewandowski serverade Kagawa en perfekt boll som den kvicke japanen tog med sig förbi ter Stegen i mål. 2-0 och sedan var ledningen aldrig hotad. Stor fest. En välförtjänt titel.

FC Auhsburg – Schalke 04 1-1
Augsburg satsade verkligen allt på ett kort och de visade varför de förtjänar att stanna kvar i Bundesliga. Precis som Freiburg så har även Augsburg förbättrat sig betydligt och i söndags spelade man ut Schalke inför sin hemmapublik. 1-0-ledningen kom tidigt men sedan syntes det också varför Augsburg är ett bottenlag. Man lyckades inte döda matchen med fler mål, i stället var Schalke lika kyliga som vanligt framför mål och Huntelaar kunde kvittera. Augsburg fortsatte att dominera matchbilden, men Schalke stack upp i farliga anfall emellanåt. Augsburg klarade inte kontraktet men det såg lovande ut. Kampen mellan Schalke och Gladbach fortsätter.

Hannover 96 – SC Freiburg 0-0
13 poäng hade Freiburg samlat på sig under hösten. Christian Streich kom och plötsligt leker livet i Freiburg igen. Laget står nu på 37 poäng och är ett av ligans formstarkaste, 0-0-matchen mot Hannover innebär även att Freiburg spelar i Bundesliga nästa säsong. Grattis. Hannover var det laget som försökte mest, men Freiburgs försvar var väldigt stabilt. Men även bortalaget hotade gång efter annan. 0-0 känns helt enkelt väldigt rättvist efter en välspelad match. Hannover har tre poäng poäng ner till Werder Bremen på åttonde plats.

En målsnål omgång med många kryss är över. Nu kvarstår endast två omgångar och det finns mycket att spela för. Vilka lag behåller nerverna?

/Wingren

Först och främst säger vi grattis till Borussia Dortmund som nu har säkrat sin åttonde mästerskapstitel, och den andra i rad. 2-0-segern mot Borussia Mönchengladbach innebar att publiken fick fira sina hjältar redan nu. Den 32:a omgången – precis som förra året. Då vann man med 2-0 hemma mot FC Nürnberg. Nu blev det alltså 2-0 igen, men mot ett bättre motstånd. Sett över 90 minuter var det dock snudd på utklassning. Starkt, välförtjänt och välbehövligt. Jag lyfter på min hatt (inte för att jag egentligen har någon på mig).

Jürgen Klopps gul-svarta killar säkrade i dag Bundesliga-titeln på Westfalenstadion. Men det var någon som saknades när glädjescenerna utspelade sig.
Alois Scheffler, 97 år, bor i stadsdelen Wambel i Dortmund tillsammans med sin fru Mia Scheffler. Alois har hunnit bli 97 år gammal men han och frugan bor fortfarande ensamma, tillsammans. De har varit gifta i 70 år. En lång tid.

Men det finns en kärlek i Alois liv som har hållit längre. En kärlek till Borussia Dortmund. Allois flyttade till Dortmund 1925, tillsammans med sina föräldrar. Han växte upp i en lägenhet i närheten av Borsigplatz – där Ballspielverein Borussia Dortmund hade grundats i december 1909.

När Allois var 13 år gammal blev han medlem i klubben. Och han har varit medlem sedan dess – i 84 år. Ingen annan har varit medlem i klubben lika länge som Alois. Och han älskar fortfarande föreningen. Han är väldigt stolt över den guldring som han fick av BVB efter 75 års medlemskap.

”Förutom mig har ingen en sådan här ring”, säger Allois.

Hans fru, Mia, har aldrig sett en match på Westfalenstadion tillsammans med Alois. Inte heller på den gamla arenan, Rote Erde.

”Min man har gått på fotboll varenda helg. Och jag har haft en ledig eftermiddag. Kanske gifte han sig med fel kvinna”, säger Mia. Hon och Alois bryter ut i skratt.

Alois spelade själv för Borussia Dortmund, på den tiden fanns inte ens Rote Erde. Då hette fotbollsplatsen Weißen Wiese. Han lyckades ta sig upp till A-juniorlaget, men mer än så blev det aldrig av Schefflers fotbollskarriär. Kärleken till Dortmund bestod dock. Den består, till och med.

Alois Scheffler minns inte bara hjältarna som vann Cupvinnarcupen 1966 (Siggi Held och Lothar Emmerich bland annat), utan även Borussia Dortmunds förste landslagsspelare August Lenz. Det var 1935 – och Allois var på plats. August Lenz har en gata uppkallad efter sig i Dortmund. Det har inte Alois Scheffler, men han klagar inte för det.

Hans största problem nuförtiden är hälsan. Scheffler har problem med sina knä efter två operationer och får ont när han sitter på läktaren. Westfalenstadion tar in liter mer än 80 000 åskådare och givetvis är det lite trångt.

Klubbens ordförande Hans-Joachim Watzke har dock utlovat ett bekvämare arrangemang för Alois till nästa säsong. För mig är det här fotboll. Trots att produkten har blivit kommersiell, global och oerhört målinriktad, ja, nästan cynisk, så finns ändå kärleken kvar. Kärleken till klubben, klubbens kärlek till supportrarna och värnande om tradition. Det är inte så här över allt förstås, men det här är en solskensberättelse som åtminstone får mig att må bra, som får mig att le och som får mig att känna hopp. Att fotbollen som vi älskar och tycker om inte behöver dö ut. Det finns fortfarande ett hjärta. Även i en klubb som har blivit tyska mästare två år i rad och exponeras allt mer världen över.

Alois Scheffler kunde dock inte vara med i kväll när hans Borussia Dortmund säkrade ligatiteln mot Borussia Mönchengladbach.

”Numera går jag bara på de matcherna som börjar 15:30. Allt annat är för sent för mig”, säger han.

Matchen hemma mot Freiburg om två veckor börjar lyckligtvis på den klassiska tiden 15:30. Då kommer Alois Scheffler att vara på plats. 97 år gammal kommer han att få se sin älskade klubb fira sitt åttonde tyska mästerskap. Alois Scheffler har varit med hela vägen.

***

Publiken firar sina hjältar på Westfalenstadion. Bilden från 2011.

Om vi ska tala om Borussia Dortmunds prestation i stället då. Här och nu. Det åttonde mästerskapet är säkrat. På ett oerhört välförtjänt sätt. Likaså är det klubbens femte Bundesliga-titel, en titel som innebär att Dortmund får ha två stjärnor på bröstet nästa säsong. En titel som innebär att klubben nu har vunnit fler tyska mästerskap än sina värsta rivaler – Schalke 04 – gissa om det är grädde på moset.

Bayern München spelar en strålande säsong. I Bundesliga, Champions League och DFB-Pokal. Borussia Dortmund vinner alltså ligan eftersom att de har varit bättre än Bayern i år. Inte för att, som det brukar vara, att Bayern har haft en dålig säsong. Det är oerhört nyttigt för tysk fotboll.

Det är även en glädjande signal till hela Fotbollseuropa: pengar är inte allt. Borussia Dortmund har en tredjedel av Bayerns personalkostnad, ändå vinner man två säsonger i rad. Det här är inte menat att håna eller kritisera Bayern, men det är ett glädjande tecken. Jag beundrar som sagt Bayern och anser att det är kanske världens mest välskötta klubb – en riktig förebild. Men pengar är inte allt. Det går att nå framgång på annat sätt. Jag gillar det.

Som sagt har Bayern München gjort en väldigt bra säsong. Borussia Dortmund har gjort det bättre. Jürgen Klopp har lyckats kompensera för skadade spelare, det har inte riktigt Bayern lyckats med. Mario Götze, Sven Bender, Lucas Barrios och Neven Subotic har vid olika tillfällen saknats under längre perioder. Det har knappt märkts. När Bastian Schweinsteiger skadades rasade tidigare så överlägsna Bayern ihop.

Laget springer nästan alltid mer än sina motståndare. Laget går in i flest närkamper per match, men är samtidigt det laget, efter Borussia Mönchengladbach, som har dragit på sig minst frisparkar.

Borussia Dortmund har vunnit båda matcherna mot topplagen Bayern München och Schalke 04. Mot fjärdeplacerade Borussia Mönchengladbach har man tagit fyra av sex poäng. Det är en värdig mästare vi ser.

Men det är också en mästare som borde ha gjort fler mål den här säsongen. Det är en mästare som måste lyckas bättre i Europa nästa säsong om man vill bli tagna på allvar. Det är en mästare som har en hel del att jobba på helt enkelt.

Förra året var Dortmund en stad i undantagstillstånd, och kommer nu bli så igen. Omkring 600 000 uppges ha varit i stan och firat laget. Här ser vi festen vid Westfalenhallen 2011

Dock är det också ett mästarlag som var nära konkurs för sju år sedan. Det är ett mästarlag med många unga och spännande spelare. Det är ett mästarlag som bärs fram av en euforisk publik. Och det är ett mästerligt arbete som har genomförts här signerat Hans-Joachim Watzke, Michael Zorc och Jürgen Klopp.

Och just det ja, nämnde jag att Borussia Dortmund inte har förlorat på 26 matcher? Ett Bundesliga-rekord.

Än en gång lyfter jag på min påhittade hatt. Tack, Borussia Dortmund.

Givetvis kommer det ett mer analyserande inlägg när vi summerar allt härligt som har hänt i Bundesliga den här säsongen.

/Wingren