Jag har en blogg om Bundesliga här. Min absoluta passion, va fan, nästan min mening med livet – om vi nu ska ta i lite extra. Detta betyder dock inte att jag inte är intresserad av annan fotboll. Inte alls.

Föga förvånande innebär även detta att jag givetvis tittade på matchen mellan Milan och Arsenal. Jag satt i tv-soffan hos min bror och svor, spottade och liknade mest en apa, om vi nu ska vara ärliga. Varför? Arsenals insats. Det var en skam för allt vad Champions League-fotboll är. Jag såg inte en tillstymmelse av försök till att faktiskt spela fotboll. En sådan grundläggande sak. Spela fotboll. Jag vill inte ta något från Milan, de gjorde en utmärkt fotbollsmatch. Effektivt, taktiskt och typiskt rutinerat. Men Arsenal var inte bara dåliga. De var under isen, utspelade, viljelösa och rakt igenom pinsamma.

Jag sa, till min bror, att jag måste blogga om det här. Men hur får man in det i en blogg om Tyskland? ”Skriv om Mertesackers skada och hans betydelse”, svarade han ironiskt. Det kan jag förstås inte göra. Tyskt mod, det som inte heller Leverkusen visade upp, hade dem dock behövt.

Men i stället för att göra ett djupdyk i Arsenals förfall, väljer jag att säga följande: grattis Milan till en mycket fin insats, och skäms på er Arsenal. Det där spelet hör inte hemma i Champions League, inte i en åttondelsfinal.

Mer kort läsning finner ni här, där kollega Bank har bankat till Wengers Arsenal, även han.

/Wingren

Det har varit en smått euforisk stämning när de tyska klubblagen har bemästrat Europa. Det gick bra ett tag, riktigt bra. Så bra faktiskt att Bundesliga övertog en fjärde Champions League-plats från Serie A. Problemet nu är att man även måste behålla den. De italienska klubblagen går riktigt bra i år, vi fick se Napoli, Inter och Milan ta sig vidare i Champions League. Lazio och Udinese fixade uppgiften i Europa League.

För de tyska lagen däremot har det gått sämre. Det började på sämsta tänkbara sätt när FSV Mainz 05 åkte ut i kvalet till Europa League. Sedan följde Borussia Dortmunds förfall i Champions League. Två riktigt svaga prestationer som givetvis har sårat den tyska fotbollens status. Bayern München däremot har levt upp till de högt ställda förväntningarna och tog sig likande lätt vidare från ”dödens grupp”. München är utan tvekan Tysklands största hopp i Europa och finalen på hemmaplan borde ge lite extra motivation.

Bayer Leverkusen gjorde det bra som tog sig vidare, all heder åt klubben för det. Men i går gick det knappast något vidare. Det var ingen bra insats. 1-3 slutade matchen mot Barcelona i Tyskland – är det någon i hela världen som tror på en skräll nu?

Robin Dutt valde en minst sagt defensiv uppställning mot Barcelona. 4-3-2-1 och André Schürrle ensam på topp. Var det någon som på riktigt trodde att det skulle fungera? Det var för fegt av Robin Dutt, och hans feghet smittade onekligen av sig på spelarna som vare sig vågade gå in ordentligt i närkamperna eller sticka på anfall. Gå gör Barcelona mål förr eller senare, det har vi lärt oss. Leverkusen försvarade sig egentligen väldigt fint under första halvlek, men bristen på ordentlig vilja vid bollvinst saknades och det bäddade givetvis för en Barcelona-seger. 0-1 kom med fyra minuter kvar av första halvlek, Barcas första chans egentligen. Precis som det såg ut mot Borussia Dortmund i lördags.

I andra halvlek vred Leverkusen upp tempot och försökte åtminstone. De fick utdelning omgående när Michal Kadlec kunde nicka in en boll. Sedan kom dödsstöten bara några minuter senare. Och det är väl just det här som är problemet med ett lag som inte är i form, när tränaren är ifrågasatt och Barcelona kommer på besök. Att spela defensivt räcker inte, då den nödvändiga kvaliteten saknas. Och när man försöker trycka på, spela ut, då blir man straffad direkt.

Jag är ändå beredd att berömma Leverkusen för deras andra halvlek. Där visade laget vilja åtminstone. Det var väl egentligen inget fel på den första heller, men Dutt hade givetvis behövt åtminstone en riktig anfallare på plan. Det var löjligt att se. Vi får väl helt enkelt konstatera att äventyret är över för Bayer Leverkusen. Föga förvånande förstås.

Enligt Bild Zeitung får vi en anledning att ifrågasätta spelarnas inställning. Tidningen menar att Stefan Effenberg, Skys tv-expert, ska ha sett hur Michal Kadlec och Manuel Friedrich bråkade om vem som skulle få Lionel Messis tröja efter matchen. I halvtid hölls den här diskussionen alltså. Har man inte redan gett upp då? För övrigt fick Kadlec den, trots att Friedrich vann dispyten under halvtid.

Vidare är det intressant att notera hur jäkla skev och dålig bevakningen av tysk fotboll är. I svensk och utländsk media…

…Barcelonas officiella hemsida hävdade att Bayer Leverkusen var tyska mästare. Ursäkta? Det är för dåligt, hur självupptagen är den klubben?

…I svensk media heter det att ”Barcelona vann, och det var starkt, för klubben saknade Xavi, Iniesta och Piqué”. Okej, det är väl jättebra av Barcelona att vinna ändå. Men är det någon som nämner att Leverkusen saknade Sidney Sam och Eren Derdiyok, detta är spelare som i högsta grad är viktiga för Robin Dutt om man vill slå Barcelona. Även Michael Ballack saknades, och han hade säkert fått speltid i en sån här match. Visst känns det lite arrogant ibland?

…Vidare kan man ju diskutera kommentatorers och studiofolks insatser så fort det gäller lag som inte är från Italien, Spanien eller England. I viss mån upplever jag till och med att de har bättre koll på storlagen från Frankrike. Men visst, man kan inte veta allt, det är det ingen som begär heller. Men ett försök åtminstone? Det spelas faktiskt fotboll i Tyskland.

Och för övrigt dök ytterligare en fundering upp. Hur kan Barcelona jämnt och ständigt få konstiga domslut med sig? Det här var ingen match där det var av avgörande betydelse, eller särskilt frekvent. Men det är likväl irriterande att se. Det är väl bara Sergio Busquets som får frispark och dessutom gult kort på motståndaren i en situation där det inte är något egentligen.
Och hur kunde Kießling få frispark emot sig när de gick in axel mot axel? Kom inte och påstå något annat än att det är lite lustigt i varje fall.

Jag tror att jag har gnällt klart nu, ursäkta. Givetvis förtjänade Barcelona segern. Spanjorerna ville anfalla, ville föra matchen, ville uträtta något. Och framför allt: det var klasskillnad. I andra halvlek tycker jag ändå att Leverkusen gav det en ärlig chans. Det vore förstås lustigt om det inte var klasskillnad, med tanke på klubbarnas olika ekonomiska världar.

Då fortsätter vi vandringen genom Europa. Hannover 96 och Schalke 04 har ju faktiskt tagit sig vidare i Europa League. Det behövde tysk fotboll efter Dortmunds och Mainz debacel.

På torsdag väntar Viktoria Plzen på Schalke, medan Hannover tar emot Christoph Daums Club Brügge. Daum har ju tidigare tränat Bayer Leverkusen, Eintracht Frankfurt, VfB Stuttgart och FC Köln. Så nog känner han till Hannover alltid.

När Pavel Vrba tog över jobbet som tränare i Plzen 2008 injicerade han nytt liv i föreningen – utan några större stjärnor. Han vann den inhemska cupen med Plzen 2010 och i somras blev man alltså också ligamästare. Givetvis blev dock Barcelona och Milan lite väl svårt i gruppspelet. Därför återfinner vi nu klubben i Europa League. I Schalke har man respekt för motståndet, som sålde sig ganska dyrt i Champions League trots allt. En av de viktigaste spelarna har dock lämnat klubben – Petr Jiracek spelar nu för VfL Wolfsburg (han gjorde två mål mot Freiburg).

Även försvararen David Bystron kommer att saknas för Plzen. Han testades positivt under en dopningskontroll efter matchen mot Bate Borisov. Uefa valde att stänga av 29-åringen i två år.
Schalke inleder på bortaplan.

Hannover 96 är för första gången kvar i en europeisk turnering efter jul. Över huvud taget är detta klubbens blott andra försök. Mirko Slomkas lag har inte förlorat på hemmaplan ännu vilket bådar gott inför morgondagens match. I Hannover oroar man sig för att det ska bli stökigt när Brügges supportrar kommer till staden. Låt oss hoppas att det går lugnt till.

Christian Schulz är tillbaka från sin skada och kommer att kunna hjälpa laget, även den i ligan avstängde Pogatetz är tillgänglig.

Magkänslan säger att Schalke och Hannover har goda chanser till avancemang. Och det hade varit roligt för tysk fotboll.

/Wingren

Just när Bayer Leverkusen tycktes ha koll på allt, när de bemästrade Europa, när Michael Ballack var bra och allt kändes harmoniskt. Då gick klubben och blev Vizekusen igen. Den eviga tvåan. Alltid tvåa, aldrig etta. Plötsligt blev KRC Genk ett för svårt motstånd, matchen slutade 1-1 och Leverkusen slutade – just det – tvåa i gruppen bakom Chelsea. Nu ska Bayer Leverkusen visserligen få en eloge för att de över huvud tagit tog sig vidare, det var starkt gjort. Men ack så typiskt att de slutade tvåa.

Åttondelsfinalerna lottades och det stod klart att Robin Dutts lag skulle få mäta sig med stora, mäktiga Barcelona. De regerande mästarna. Man kan se på det hur man vill. Jag väljer att gratulera Leverkusen till att spelarna får en oförglömlig upplevelse. Något de kan tänka tillbaka på om 30 år när pengarna har sinat och ingen känner igen ditt namn. Då finns detta starka minne kvar. Se det som en kul grej.

Samtidigt är det också just det här som öppnar dörren för Leverkusen tycker jag. De har skador på viktiga spelare, formen är inte särskilt bra och ingen i hela världen tror på dem. Det är då man slår till, det är då man skräller. På Europas, kanske världens, största fotbollsscen. Det är som upplagt för ett mirakel. Samtidigt undrar man hur en klubb som inte ens kan hantera sina egna stjärnor (Michael Ballack) ska kunna hantera Barcelonas stjärnor?

I min värld finns det bara ett svar på den frågan. Lite flyt, en jäkla inställning och en strålande insats av järnmannen som är huggen ur sten – Lars Bender. Vem? Killen som springer mest i hela Bundesliga, som tar lika mycket stryk som han delar ut. Killen som är ett energiknippe på mitten. Precis lika fantastiskt viktig för sitt lag som tvillingbrodern Sven är för Borussia Dortmund. Han måste vara i toppform. Då kan man störa, ett trots allt lite nervöst, Barcelona. Bayer Leverkusen har ingenting att förlora. Inte ens hedern. Eller, nåja, en storförlust vill man förstås inte bekanta sig med. Det skadar klubben på alla vis.

Simon Rolfes, Lars Bender, Stefan Reinartz och gänget måste ligga på Barcelona hela tiden. Högt upp i plan. Förstöra, förstöra, förstöra. Och givetvis hoppas på att André Schürrle kan hitta landslags- eller Mainz-formen. Eller att Stefan Kießling plötsligt börjar göra mål igen. Bernd Leno måste göra sitt livs match, vi vet att han kan spela som en vägg. Men för hans del, och hela laget, har formen inte varit den bästa på sistone. Det är bara att rensa tankarna, glömma den grå vardagen i ligan, glömma att Dutt är ifrågasatt, glömma att Ballack vänder upp och ner på klubben, glömma att de inte ens kunde hota Dortmund i lördags rent offensivt. Glömma allt. Bara gå ut – och njut.

Det var en positiv syn på det här mötet. Givetvis ska inte Leverkusen ha någon chans som helst. Men det är fotboll, och i fotboll kan allt hända. Så även i kväll. Eller för att citera Robin Dutt:

”Jag skulle bli nöjd om vi vinner säkert med 5-0. Men det är inte realistiskt”.

/Wingren

I kväll är det toppmöte i 2. Bundesliga. Omgång 21 är så gott som färdigspelad, men avslutas 20:15 när Fortuna Düsseldorf tar emot Eintracht Frankfurt. En riktig läckerbit vi blir bjudna på.

Och det är onekligen viktiga poäng som står på spel för tvåan och trean i tabellen. Greuther Fürth spelade fullständigt ut SC Paderborn i går med 5-1, och det trots att Paderborn är en klar toppkonkurrent. Gerald Asamoah, Fürths nyförvärv, gjorde givetvis två mål i debuten. Även St. Pauli visade styrka, och en vilja att beblanda sig i toppen, när de vann med 2-1 över VfL Bochum.

Det är alltså riktigt jämnt i toppen, inte bara i Bundesliga utan även i zweite. Inför kvällens match ser toppen ut på följande vis:

1. Greuther Fürth, 43p
2. Fortuna Düsseldorf, 43p
3. Eintracht Frankfurt, 42p
4. St. Pauli, 42p
5. SC Paderborn, 42p

Kom inte och säg att det där inte är gastkramande jämnt. Som bekant är Greuther Fürth även vidare i tyska cupen, där nu Borussia Dortmund väntar i semifinal. Fürth har gjort en Augsburg. De har nämligen sakta men säkert, och ytterst tålmodigt, byggt upp ett konkurrenskraftigt lag. Inga förhastade beslut, inga vilda satsningar. Snarare en sund klubbpolitik och det speglar av sig i resultaten. Redan förra säsongen var Fürth när att ta en kvalplats, och kunde bygga vidare på framgångarna den här säsongen – eftersom att det inte fanns något som föll ihop. Det är inget korthus. Nu kan det i stället bli en makalös saga i stället, en vinst av zweite Bundesliga och kanske får de lyfta pokalen i cupen.

Det var en liten avstickare bara. I kväll väntar som sagt stormötet mellan Düsseldorf och Frankfurt, inför omkring 40 000 åskådare. Ett möte som lika gärna hade kunnat ägt rum i den tyska fotbollens finrum. Frankfurts tränare Armin Veh har inför matchen varit orolig över att Düsseldorfs spelare filmar för mycket. Ett påstående som förstås inte går hem hos hemmalaget.

Veh krävde således en bra domare inför detta laddade möte. Lotten föll på Felix Brych. Känner ni igen namnet? Det var han som gav Igor de Camargo straff i cupen efter att denne filmat. Det är ironi. Med handen på hjärtat är det dock inget vi ska oroa oss över, eller något som Veh behöver tänka på. Brych är en mycket duktig domare.

En rädsla för heta känslor mellan supportrarna finns och säkerhetspådraget har således höjts. Fler poliser, fler publikvärdar och ingen alkohol på bortasektionen. Låt oss hoppas att allt går vägen.

På plan kommer det dock att vara heta känslor, den här matchen har ramats in av syrliga kommentarer och framför allt känns den väldigt avgörande för framtiden. Det vet givetvis spelarna. Jag tror att vi får se en alldeles fantastisk sammandrabbning i Düsseldorf. 20:15 alltså.

/Wingren

Kollega Johan Flinck har skrivit en artikel om svenskarna som har misslyckats i Bundesliga, kollega Michael Wagner avslöjade i dag att vårt svenska superlöfte, John Guidetti, är ett namn på Bayern Münchens önskelista.

Vi har ju även haft Rasmus Bengtsson i Tyskland, men mittbacken drogs med skador och representerade Hertha Berlin under en ytterst turbulent tid som handlade om nedflyttning. Men vad är anledningen till att så många svenskar har misslyckats under 2000-talet?

Jag skulle vilja påstå att sanningen bakom det hela är smärtsamt enkel – som en kniv i ett svenskt fotbollshjärta: spelarna är på tok för dåliga.

Vi får förstås inte heller glömma att oturen har skrattat de svenska spelarna rakt i ansiktet. Denni Avdic gick sönder och har mest rehab-tränat i Werder Bremen, Per Nilsson är en uppskattad mittback men har mest varit skadad. Marcus Berg höll inte måttet under långa perioder, men nye tränaren Thorsten Fink ville ge svensken sitt förtroende – då gick han och skadade sig.

När det gäller Oscar Wendt är det också otur, egentligen. Ingen hade väl räknat med att Borussia Mönchengladbach skulle vara ett av de tre bästa lagen i Bundesliga? Det är egentligen inte fy skam att få göra några inhopp, och en cupmatch från start då. Varför skulle tränaren Lucien Favre peta sin lagkapten för en ganska svajig Oscar Wendt? Nej, det vore tjänstefel.

Bortsett från otur då? Varför vill det sig inte? Bundesliga är en enormt krävande liga – det ställs stora krav på fysik, teknik och mental styrka. Framför allt det här med fysik, att ständigt jobba för laget oavsett dagsform är något som jag väldigt sällan ser svenska spelare göra. Då är det klart att du får nöja dig med bänken eller läktaren. Ta en kille som Arjen Robben, han är förpassad till bänken av Jupp Heynckes då han inte riktigt är i sitt livs form – men framför allt jobbar han inte för laget.

Många svenskar går i någon förvirrad tro om att tyska ligan skulle vara som holländska fast med lite mer publik. Det är förstås rent skitsnack. Jag skulle vilja påstå att endast Premier League är en tuffare liga än den tyska. Är det då så konstigt att Avdic, Jönsson och Berg inte får så mycket speltid? Vi talar alltså här om spelare som inte ens har i det svenska landslaget att göra. Ni vet det där landslaget som tog sig till EM med nöd och näppe.

Och en kille som Oscar Wendt måste visa lite tålamod, om han blir säkrare i försvarsspelet, vilket jag är övertygad om då Lucien Favre är en mästare på att lära ut sånt, så kommer han också att få sin startplats. Jag förstår dock att han är frustrerad då ett EM-slutspel väntar i sommar.

Rasmus Jönsson får chansen av köp-kungen Felix Magath då och då, men det kändes givet redan när han skrev på att det skulle bli väldigt tufft för den aningen valpige Jönsson. Han måste lägga på sig lite muskler.

Bundesliga är dock nästan unik när det kommer till att ge unga spelare chansen. Du får chansen, om och om igen, men någon gång måste du ta den. Jämför gärna Tysklands talanger med de svenska så förstår ni snabbt varför jag menar att svenskarna är för dåliga. I Bundesliga har vi Mario Götze, Toni Kroos, Marco Reus, Mats Hummels, Holger Badstuber, Sven och Lars Bender med många fler. Samtliga av dessa killar är i Jönssons och Avdics ålder. Det är klasskillnad.

Problemet är alltså att våra svenska ”supertalanger” är så katastrofalt mycket sämre än sina tyska motsvarigheter. Vi ligger ljusår efter i Sverige. Jag tror dock att John Guidetti är ett undantag, han känns lika unik som Zlatan Ibrahimovic gjorde.

Men det här är alltså inget unikt för just svenskar heller. Årligen ser vi olika länders största talanger packa resväskorna och sätta sig på ett flyg till Tyskland. Ytterst få av dessa gör succé direkt. Det är en helt annan nivå. Spelarna som tror att de står fysiskt på topp framstår plötsligt om avdankade korpen-spelare. Och det går snabbt, det går så förbannat snabbt i Tyskland. Det är svårt att hänga med när man inte är van vid den tyska fotbollen.

Med det sagt så skulle jag välkomna John Guidetti i Bundesliga. Så länge man bara är medveten om vilket stort steg man tar, så är det ett mycket bra steg. Som jag tidigare har varit inne på kan du vara säker på att få chansen – även i ett lag som Bayern München.

Det jag har sett av Guidetti bådar dessutom gott. Han har det här fotbollshjärtat som gör att han kämpar på plan och tycks älska sin klubb. Kvaliteter som är viktiga. Han kan göra mål, han älskar att gå på mål och han har ett jäkla spring i benen. I min värld hade han passat in mycket bra i Bundesliga.

Till just Bayern München då? Nja, det är jag inte lika säker på. Inte än. Det finns ingen startplats i Bayern för John. Om han dock nöjer sig med inhopp så finns det goda chanser. Nils Petersen, en ung tysk anfallare, tycks inte ha fallit tränare Heynckes i smaken. Och Ivica Olic ser ut att lämna till sommaren. Jag skulle dock rekommendera en flytt till ett lag som aspirerar på Europa-platser, men som inte heter Bayern München.

Och till alla er som oroar sig för de svenska spelarna i Tyskland: gör inte det. De får träna med riktigt bra spelare på träningsanläggningar av högsta klass. De behöver bara lite tid, när de är redo kommer de också att få chansen.

/Wingren

Så var omgång 21 av Bundesliga färdigspelad. Och ännu en tränare har fått gå. Hertha Berlin levererade värdelös fotboll mot VfB Stuttgart i lördags och förlorade med 5-0. Michael Skibbe får nu lämna klubben, efter bara sju och en halv vecka. Fem tävlingsmatcher och fem förluster. Klubben söker efter en ny tränare men under tiden kommer René Tretschok att sitta på tränarbänken. Nästa helg väntar ligaledarna från Dortmund, en klubb som Tretschok var aktiv i under sin spelarkarriär.
Runt 200 Hertha-supportrar tog sig i dag in på klubbens anläggning och var mycket upprörda. Till sist fick de prata lite med några av spelarna. Och Skibbe försvann.

Veckans sparkade tränare (Hoffenheims Holger Stanislawski och Berlins Michael Skibbe) får mig dock att tänka till. Man tar sig en funderare. Nämligen: sportchefen då? Visst händer det att även dessa typer ryker, men då brukar det krävas extraordinärt dåliga resultat och felbeslut. Sportchef. Läs ordet igen, sportchef. Chef för det sportsliga. Det vill säga för tränare och spelare. Är det inte så att sportcheferna oftast kommer billigt undan när ett lag ligger pyrt till?

Samtidigt är det givetvis så att även den mest kompetente personen kan fatta felbeslut. Och det är ju lättare att göra sig av med en tränare än ett helt lag eller för all del sportchefen. Ett av de bästa exemplen på senare tid är väl Borussia Dortmunds Michael Zorc. Den förre storspelaren sadlade om efter karriären och satte sig i klubbens ledning – som sportchef.

Leonardo Dede, en av de mest älskade fotbollsspelarna i Dortmund någonsin, var Zorcs första nyförvärv. Så långt allt väl. Men när ekonomin började bli körig, och kraven på resultat allt större, så började Zorc ifrågasättas. Fansen undrade om han verkligen var rätt man för uppgiften. Tränarna han anställde (Bert van Marwijk, Jürgen Röber och Thomas Doll bland annat) blev aldrig så framgångsrika med laget som supportrarna hoppades på. Det ledde till att tränarna fick gå, en efter en. Och spelarna som värvades in ifrågasattes ofta. Även affärer som Mladen Petrics övergång till Hamburg i utbyte mot pengar och Mohamed Zidan möttes av hård kritik. Michael Zorcs avgång krävdes av flertalet supportrar. Och det var nog tusan nära, tror jag.

Men så hämtade Zorc in Jürgen Klopp. En tränare från zweite Bundesliga skulle ersätta Thomas Doll och få Dortmund på fötter. Hm. Äsch, ni vet alla hur det gick. Storartad succé på alla sätt och vis. Klubben lever som aldrig förr och supportrarna kan äntligen identifiera sig med laget igen. Även om man förlorar så kämpar man. Det är det viktigaste. Med Klopp började även spelarna att blomstra ut. Det är ett fungerande koncept nu, sportchefen och tränaren har samma tankar kring fotboll och vad som behövs och inte behövs. Nu är Michael Zorc hyllad av allt och alla och anses vara en av de bästa sportcheferna i hela Tyskland. Så snabbt kan det gå. Så rätt kan det bli. Det var då en jävla tur att Dortmund inte sparkade Zorc trots allt…

Det var ett positivt exempel som motarbetar min tes. Nu är jag mer intresserad av Ernst Tanner (Hoffenheim) och Michael Preetz (Berlin). Jag hävdar att dessa herrar borde kastas ut med huvudet före. Det blir bara strul och kaos när de ska ta hand om det sportsliga i klubben. Innan Preetz tog över posten i Berlin basade Dieter Hoeneß där. Under den perioden fick Hertha Berlin uppleva mycket fina framgångar. Bland annat med Lucien Favre som tränare och laget tog nästan hem hela ligan.

Nu styr Preetz i stället. Spelarna han värvar kan jag inte säga mycket om. Han gör bra värvningar sett till de förutsättningar han har. Men vad händer med tränarna? Favre, Funkel, Babbel och Skibbe har nu fått kicken. Babbel tog upp Berlin till Bundesliga efter störtdyket, men ville inte förlänga sitt utgående kontrakt. Av detta skapade Preetz en osmaklig soppa av sällan skådat slag. Det utbröt nästan kaos i klubben och det hela slutade med att Babbel fick gå innan jul. Michael Skibbe flögs in från Turkiet där han gjorde succé. Men fem förluster och sju och en halv vecka senare har han alltså fått sparken. Preetz kan onekligen inte ha anställt Skibbe som en långsiktig lösning där man var överens om ett koncept. Han hämtades in i den panik som rådde. Nu ska alltså ytterligare en tränare hämtas in till huvudstadsklubben som känns allt mer som en nedflyttningskandidat för varje dag som går.

Preetz kunde ha låtit Babbel vara kvar säsongen ut – ty spelet fungerade och Berlin kändes som ett stabilt mittenlag. Men nej då, Preetz ville visa vem som bestämmer, i stället för att i lugn och ro fundera ut ett lämpligt namn till sommaren. Nu är det hela havet stormar i klubben i stället. Vad förväntar han sig av en tränare, när han själv har skapat det kaos som råder? Att sju veckor ska råda bot på det? Och varför skriva kontrakt till 2014, om man inte ens har tålamod i sju veckor?

Visst är det hemskt att se Berlins spel på sistone, men den som såg cupmatchen mot Gladbach vet att Skibbes Berlin kan spela bra fotboll men att harmonin och flytet kanske saknas just nu.

Ernst Tanner i Hoffenheim är nästan ännu värre. Hela projektet med Stanislawski skrotades trots att Hoffenheim var ett stabilt bottenlag. Med dålig form förvisso, men fråga Frankfurt ifall det hjälper att sparka tränaren då (stackars Skibbe). Man gav egentligen aldrig Stanislawski chansen att sätta sin prägel på hela föreningen. Det hela var bara ett halvhjärtat försök. Men inte nog med det – han kastar ut de bästa spelarna och förväntar sig ändå resultat. Något är ruttet i Hoffenheim. Att Dietmar Hopp utövar ett stort tryck på de anställda står klart – så det är säkert inte lätt att vara sportchef i den klubben.

Jag känner att det är många lösa trådar jag kastar ut här. Min uppfattning är dock att en herr Preetz inte har skött sitt jobb – och då ska han inte vara kvar heller. Det är väl det jag försöker säga egentligen, att det alltid är tränaren som får skiten. I min värld är Michael Skibbe en kompetent tränare, åtminstone. Men nu kastas han ut som en använd brandfilt – smutsig, fläckig och vanärad i tron om att han har gjort sitt. Fortfarande fullt fungerande.

Jag är inte dum, givetvis kan jag förstå varför Skibbe får ta smällen efter denna usla inledning av 2012. Men jag tycker att det är intressant.

Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar? Eller lever sportchefer oftast i en skyddad verkstad?

Bundesliga omgång 21:

VfL Wolfsburg – SC Freiburg 3-2
Spela defensivt när du är i behov av stabilitet och poäng? Icke! Full fart framåt från båda lag och Wolfsburg tog ledningen två gånger om i första halvlek, men Freiburg replikerade. Först i andra halvlek avgjordes matchen när Wolfsburg gjorde 3-2. Freiburg försökte verkligen komma igen, och kunde ha gjort något mål, men det ville sig helt enkelt inte. Magath kan njuta av nyförvärvet Jiracek som sprang snabbt, mycket och gjorde två mål för hemmalaget. Tungt för Freiburg givetvis som än en gång spelade bra fotboll men utan att få resultat.

Bayern München – FC Kaiserslautern 2-0
Bayern gjorde jobbet och fortsätter att skugga Dortmund i tabellen. Målsprutan Gomez gjorde första målet efter en mycket fint förarbete av först Lahm och sedan Ribéry. Glädjande nog fick även Müller bryta sin måltorka när han kunde nicka in 2-0 på nära håll. Det var Müllers första mål sedan den sjunde omgången. Bayern var det dominanta laget och Kaiserslautern hade inget att säga till om. Trapp stod för ett par bra räddningar, bland annat på Robbens friläge, och förhindrade på så viss en kross. München börjar, utan Robben från start, hitta tillbaka till det bländande spel som man visade upp under hösten.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim 1-1
Markus Babbel tog alltså plats på Hoffenheims bänk. Det blir onekligen intressant att se hur det utvecklar sig. Det är nog svårt att vara tränare i den klubben. Men var det verkligen Hoffenheim som var Babbels dröm när han valde att inte förlänga med Hertha? Babbel fick dock en smakstart på sitt nya jobb när dansken Vestergaard gjorde mål på en hörna efter bara fyra minuter. Sedan försvarade sig Hoffenheim alldeles utmärkt och Pizarro saknades verkligen för Bremen. Men Arnautovic, framspelad av Rosenberg, kvitterade i slutminuterna. Hur länge håller Bremen? Och kommer Hoffenheim att klättra eller dala?

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen 1-0
Jürgen Klopps lag försvarade ligaledningen efter en, sett till 90 minuter, ganska komfortabel vinst. Leverkusen hade faktiskt bara tre skott, vilket är den lägsta noteringen för klubben sedan man började mäta. Dortmund var det bättre laget, det aktivare laget. Men den riktiga farligheten framför mål infann sig sällan. Bernd Leno såg dock till att matchen bara slutade 1-0, i stället för kanske 3-0. Shinji Kagawa gjorde mål precis innan halvtid efter en fenomenal soloprestation. Robin Dutt ställde upp väldigt defensivt med sitt Leverkusen men det räckte in för att hämta poäng på Westfalenstadion.

VfB Stuttgart – Hertha Berlin 5-0
Ja, ni vet ju redan att Skibbe fick sparken efter detta förnedrande nederlag. Och det var sannerligen en kross, en utspelning. Stuttgart drog det längsta strået helt enkelt i detta möte mellan två ångestfyllda lag. Det här var för övrigt Stuttgarts första vinst sedan den 20 november då man slog Augsburg med 2-1. Hemmalaget spelade bra fotboll och när Ibisevic fick premiär-måla för klubben lossnade det för alla och resultatet rann iväg. Berlins Andreas Ottl drog även på sig ett rött kort, ganska tydlig frustration i det läget. Matchen blev aldrig någon match, men oj så viktigt detta var för Labbadia och Stuttgart.

FSV Mainz 05 – Hannover 96 1-1
Mohamed Zidan fortsätter att göra succé i sin ny-gamla klubb. Övergången blev precis den fullträffade som man kunde ana. Egyptiern gjorde tidigt 1-0 efter ett tjusigt förarbete av Polanski. Matchen var tempofylld och lagen turades om att hålla i stafettpinnen i en väldigt trevlig match. Sommarens polska nyförvärv, Sobiech, gjorde målet för Hannover i slutminuterna.

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04 3-0
Oj oj oj vilken överkörning. Vilken total dominans. Och så vackert, så strålande vackert. Reus gör 1-0 efter två minuter när han på något magiskt vis hittar en vinkel att avsluta i. Hanke väggspelar två gånger innan han knorrar in 2-0 efter en kvart och Arangos frispark är redan en klassiker. Helt välförtjänt seger för hemmalaget som verkligen ser hur bra som helst ut. Det här kan räcka långt, riktigt långt. Schalke å andra sidan var pinsamt dåliga, viljelösa och helt vilsna i försvarsspelet. Och Huub Stevens hade inga goda idéer vid sidlinjen. Det är svårt att veta vart vi har Schalke för tillfället, de känns för svaga för toppen men likväl ligger de där.

FC Augsburg – FC Nürnberg 0-0
Säsongens tråkigaste 80 minuter. De sista tio minuterna av matchen var betydligt bättre med ett böljande spel och två lag som ville avgöra. Augsburg hade sina lägen i första halvlek och Nürnberg i andra halvlek. Ett rättvist, men meningslöst, kryss.

FC Köln – Hamburger SV 0-1
En match som Köln var med i, men där HSV ändå var det bättre laget och skapade de farligaste målchanserna. Det kunde ha varit ett svenskt anfallsmöte men Marcus Berg är fortsatt skadad och Mikael Ishak satt på bänken hela matchen för Köln. Målet kom med bara några minuter kvar av matchen när Petric serverade Guerrero. Peruanen hittade den lilla ytan som fanns och la in boll in i mål till Geromels stora förtret – då mittbacken i ärlighetens namn borde ha kunnat rensa undan bollen men missbedömde situationen. En välförtjänt seger för HSV som klättrar i tabellen och nosar lite på Europa-platserna. Solbakkens framtid känns allt mer osäker, särskilt efter ett destruktivt byte på hemmaplan i stället för offensiv kraft. Även om jag då förstod hans tanke, men med facit i hand kommer han att få skit för det.

/Wingren

Pokal-veckan är över och nu väntar en otroligt smaskigt omgång av Bundesliga. Bland annat har vi ett ljuvligt möte mellan topplagen Borussia Mönchengladbach och Schalke 04. Samtidigt ska serieledarna från Dortmund försvara sin plats i tabellen mot fjolårstvåan Bayer Leverkusen. Det här kan inte bli annat än en ytterst intressant och njutbar fotbollshelg.

Och det händer mycket. Bland annat kan vi, lite i efterhand, konstatera att säsongens Hinrunde (hösten) har bjudit på det högsta publiksnittet någonsin. Närmare bestämt har i snitt 44 345 åskådare sökt sig till arenorna.

TSG Hoffenheim har sparkat sin tränare Holger Stanislawski, som jag skrev en artikel om i går för den som har hållit utkik. I dag rapporterar Kicker att Markus Babbel kommer att presenteras. Före detta Berlin-tränaren får ett kontrakt som sträcker sig till 2014. Jag måste erkänna att jag inte är alls säker på att det är rätt man för denna Hoppiska utmaning. Å andra sidan – vem tusan hade känns rätt? Babbel är ett bra namn med tanke på att han är ledig. Frågan är om han vet vad som väntar när han tar över ett Hopplöst Hoffenheim? Såg ni vad jag gjorde där?

Borussia Dortmund inledde säsongen dåligt, och var efter förlusten mot Hannover 96 den 19 september den sämsta titelförsvararen på 27 år. Det har dock ändrats nu. BVB har inte förlorat på 14 matcher, och har inkasserat 36 av 42 poäng. Nu är Jürgen Klopps lag plötsligt den femte bästa titelförsvararen någonsin i Bundesliga.

Endast Bayern München (1972/73, 1980/81, 2005/06 och Borussia Dortmund (1995/96) har varit mer framgångsrika vid samma tidpunkt. I slutet av säsongen har även Salladsskålen, mästartiteln, stannat hos de regerande mästarna. Vad kan det betyda? Inte mycket som det ser ut just nu i den alldeles galna tabellen. Men Dortmund är bra, riktigt bra.

Dystra nyheter från Bayern-lägret kunde jag också rapportera om i går. Bastian Schweinsteiger är skadad och tvingas gå i gips i en vecka innan han kan påbörja rehabiliteringen. Ska vi tro på drygt en månads skadefrånvaro? Tungt för rekordmästarna givetvis. Men det gick väldigt bra mot ett svagt Stuttgart i cupen, även utan härföraren på mitten. Kroos var tillbaka som tia, och Robben förpassades till bänken. Då var det åter fart och fläkt i Münchens spel. Och Gustavo dammsög på det centrala mittfältet. Bra tänkt, Jupp Heynckes.

Och så en uppföljning på Igor de Camargos omtalade filmning. Jag behöver inte dra historien eller mina åsikter igen – de finns nedan. Hertha Berlins tränare Michael Skibbe är fortfarande otroligt upprörd och förbannad på domaren. Detsamma gäller sportchef Michael Preetz. Jag vill här tillägga att domaren har ett otacksamt jobb och att de Camargo snarare borde kritiseras. Som tidigare nämnt borde dock inte Hubnik agerat som han gjorde, och det erkänner även Preetz.

Felix Brych, domaren, har även han brutit tystnaden efter cup-skandalen. ”Jag är inte beredd att ta på mig skulden för allt. Men jag erkänner att jag agerade olyckligt”, säger han till Bild.

Sekunderna innan filmningen och Hubniks utbrott, får Hubnik en onödig knuff i ryggen av de Camargo. Solklar frispark. Och det tycker även Felix Brych, men ”Jag dömde fördel. Jag ville ge Herthas målvakt möjligheten att snabbt sätta igång spelet”.

Och avslutningsvis säger han att ”då var jag väldigt säker på att mitt beslut var det rätta”.

Vad kan man säga? Det är inte lätt att vara domare. Det är ta mig fan riktigt svårt. Särskilt när spelare faktiskt filmar, förstärker och delar ut tjuvnyp.

Angående Igor de Camargo kan han alltså inte straffas för det han gjorde – eftersom att domaren redan har bedömt situationen. Då finns det inget att göra. Det är i såna här fall jag vill införa saftiga böter och en lång avstängning i efterhand.

Men jag ska sluta brusa upp. I stället blickar vi framåt mot helgens matcher – och låt oss hoppas att vi slipper fler såna här situationer.

Bundesliga omgång 21:

Fredag 20:30
VfL Wolfsburg – SC Freiburg
Freiburg dras med nya tunga skador på Krmas och Putsila. Intressant i det här mötet är att Wolfsburg har använt flest spelare – inte bara den här säsongen utan någonsin i Bundesliga – medan Freiburg har använt näst flest. Hemmalaget har skickat ut 36 spelare, bortalaget 29. Oavsett bör det här kunna bli en ganska jämn match då faktiskt Wolfsburg och Freiburg har gjort det ganska bra sedan serien vände. Lagen stod för fina resultat när Freiburg kryssade mot Bremen, och Wolgsburg spelade oavgjort mot Gladbach.

Lördag 15:30
Bayern München – FC Kaiserslautern
Även om Stuttgart var riktigt blekt i cupen i onsdags så spelade Bayern bra mycket bättre än vad de har gjort på sistone. Kan de leverera samma spel mot ett målsnålt Kaiserslautern så blir det här en promenad i parken. Det gäller bara att spelarna inte har den inställningen. Marco Kurz FCK har inte vunnit på tio ligamatcher, och München har inte förlorat mot Kaiserslautern sedan 1997. Dessutom har Mario Gomez skrämmande nog gjort fler mål än hela FCK tillsammans (17/15). Det här ska bara kunna gå på ett sätt, även utan Bastian Schweinsteiger.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim
Markus Rosenberg och Marko Arnautovic bildar anfallspar för Bremen då lagets bäste målskytt, Claudio Pizarro, är avstängd. Och just Rosenberg hade nog behövt ett mål efter att ha bränt en hel del bra chanser. Hela laget behöver en vinst för att inte glida nedåt i tabellen. I Hoffenheim blåser nya vindar och kanske sitter Babbel på bänken redan på lördag. Han tvingas dock klara sig utan avstängda Babel och Salihovic. Känns på förhand som en tät kamp det här.

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen
Leverkusen dras fortfarande med skadeproblem och Ballack-frågan. En vinst hade gjort gott för självförtroendet, men även för tabelläget. Laget som ska möta självaste Barcelona i Champions League riskerar att glida ned i ingenmansland. Inte ens en plats i Europa League känner säker. Borussia Dortmund å andra sidan strålar av självförtroende, men tvingas klara sig utan mittfältsstjärnorna Sven Bender och Mario Götze. Således blir det dessvärre ingen tvilling-kamp mellan Lars och Sven Bender denna gång. Men en jäkligt bra fotbollsmatch borde det bli ändå.

VfB Stuttgart – Hertha Berlin
Den 20 november visade kalendern senast Stuttgart lyckades vinna. Då vann man med 2-1 mot Augsburg. I cupen mot München såg Labbadias lag riktigt viljelöst och dåligt ut. Tvärtom gäller för Hertha Berlin som såg riktigt starkt och piggt ut mot Gladbach i cupen. Michael Skibbe behöver verkligen en vinst, men så även Bruno Labbadia. Den här matchen skriker ångest – och det lag som kämpar mest lär vinna.

FSV Mainz 05 – Hannover 96
Hannover börjar likna det lag som vi fick se förra säsongen – och detsamma gäller faktiskt Mainz. Hannover målvakt, Ron-Robert Zieler, är den enda målvakten i Bundesliga som har hållit nollan sedan serien vände. Det här blir en kamp mellan två lag som åter har hittat sig självt. Hannover har två raka vinster i ryggen och Mainz kommer från en överkörning av Freiburg samt ett respektabelt kryss mot Schalke.

Lördag 18:30
Borussia Mönchengladbach – Schalke 04
Woho! Vilken match. Och vilken ångest det förlorande laget kommer att ha. Och ett kryss kommer att kännas som en förlust. Egentligen har Favres lag ingen press på sig och inget att förlora, men det är svårt att hävda det när man ligger så bra till i ligan och efter att ha spelat så fantastiskt dessutom. Schalkes försvar brukar se ganska dåligt ut och det kan bli lekstuga för Reus och Hermann. Å andra sidan var inte Gladbach att känna igen mot Berlin, som fick skapa förvånansvärt mycket. Och i Schalke finns Huntelaar som är en säkrare målskytt än Berlin Lasogga.
Högintressant match. Kvällens höjdpunkt.

Söndag 15:30
FC Augsburg – FC Nürnberg
Källarstrid. Och Nürnberg har som vana att vinna mot Augsburg. Nürnberg gjorde egentligen en väldigt bra match mot Dortmund sist, åtminstone första halvlek, men något mål blev det aldrig. Nu står tre viktiga poäng på spel för båda lag. Tre poäng som i förlängningen kan betyda nedflyttning eller nytt kontrakt.

Söndag 17:30
FC Köln – Hamburger SV
Här har vi två lag som vid en vinst kan få tillräckligt med poäng och självförtroende för att starta en serie och faktiskt få känning på Europa League-platserna. Så jämnt är det. Men då gäller det att ta chansen. Hamburg blir min förhandsfavorit då Köln saknar Podolski och det börjar kännas allmänt rörigt i klubben även om man vann mot Kaiserslautern sist. HSV spelade som bekant oavgjort mot Bayern München. Det luriga med mötet, och tabellen, är givetvis att en förlust innebär svindel och illamående. Plötsligt är avgrunden nära.

/Wingren

Tyska cupen är ljuvlig. Det händer något överallt. Spänning, dramatik, skönspel – men även skit. Tyvärr. Det finns mycket jag inte tycker om med den moderna fotbollen, givetvis finns det också mycket jag älskar. En sak jag hatar mer än något annat är filmningar och överdrivna förstärkningar. För det sker på plan, det påverkar spelet, resultatet och fotbollens skönhet.

Många gånger säger jag att rika snorvalpar förstör fotbollen mest. Ni vet de där människorna som köper en fotbollsklubb – med tradition och historia – bara för att ha ett lyxigt tidsfördriv. Och vi ska inte tala om hur det förstör för de klubbar som vill klara sig själva. Som vill värna om supportrarna, traditionen och identiteten.

Men kvällens cup-match mellan Hertha Berlin och Borussia Mönchengladbach fick mig att må dåligt, fick mig att spotta på fotbollen och fick mig att skrika ”skicka hem den råttan till Belgien eller Brasilien!”. Jag är inte stolt över det. Men jag hatar det.

En sak i taget dock. I går spelade Borussia Dortmund mot Holstein Kiel på en livsfarlig gräsmatta i Kiel. Det såg ut som Bambi på hal is, och skaderisken vill jag inte ens fundera över. Hur förbundet kunde tillåta spel på den gräsmattan övergår mitt förstånd. Det var ett skämt. Men Dortmund gjorde det bästa av situationen och segrade suveränt med 0-4. Målen gjordes av Lewandowski, Kagawa, Barrios och Perisic. Tränare Klopp kan vara nöjd. Holstein Kiel har anledning att låta flaggan segla högt – för de föll verkligen med den i topp.

Alldeles nyligen stod Greuther Fürth, från 2. Bundesliga, för en liten skräll. De slog ut nyrika TSG Hoffenheim och är alltså klart för semifinal. Matchen slutade 0-1. I första halvlek blev hemmalagets Marvin Compper utvisad, åtta minuter senare gjorde gästerna 0-1 genom Olivier Occean. Ridå ner för Hoffenheim och väldigt kul för lilla Fürth som verkligen upplever ett sportsligt uppsving.

I skrivande stund leker Bayern München med VfB Stuttgart – precis som vanligt i cupen alltså. 60 minuter är spelade och Bayern leder med 0-2 mot ett otroligt blekt Stuttgart. München ser bättre ut än vad de har gjort de senaste matcherna. Det är lättare, smartare, kvickare och säkrare. Men Stuttgart är riktigt dåliga ärligt talat. Bruno Labbadia-förbannelsen lever vidare. Han lyckas inte med sina lag under våren. Givetvis skönt för München dock som behövde tanka lite nytt självförtroende – och vad kan vara bättre än att spela ut en Bundesliga-konkurrent?

Och så Hertha Berlin mot Borussia Mönchengladbach då. Berlin spelade väldigt piggt, fräckt och vågat. Visserligen kom Mönchengladbach in i matchen mot slutet – men huvudstadsklubben hade varit en välförtjänt segrare. Så blev det inte. 0-0 stod det och matchen gick till förlängning.

I förlängningen var Berlin en aning tröttare, men å andra sidan ungefär lika farliga framåt som Gladbach. Berlin ville framåt, de försökte. Allt det där dog dock. Gladbachs belgiske och brasilianske anfallare, Igor de Camargo, tryckte till mittbacken Roman Hubnik i ryggen. Inget speciellt med det. Men Hubnik blev arg och sur och rusade fram till nummer 18. Han ville sätta honom på plats. Han satte näsan mot Camargo som extremt teatralistiskt föll ihop och hade väldigt ont. Domaren gick på det och blåste straff och visade Hubnik det röda kortet – matchen var över. Det var sorgligt att se. Det är sådant beteende som sakta men säkert dödar den fotboll vi älskar.

En ful och osportslig aktion, en filmning, avgjorde alltså en kvartsfinal som så långt hade varit väldigt spännande. Visst, Hubnik hade inte behövt rusa mot Camargo, det var väl onödigt. Men fotboll är känslor och en del måste tillåtas. Det är ju det vi älskar. Men sånt här hatar jag. Det hör inte hemma i fotbollen. Nej, i kväll lider jag med Berlin och Hubnik. De blev blåsta på en dröm. Kanske hade det slutat med förlust ändå, men det kommer vi aldrig att få veta. Camargo får gärna packa sin väskor och sticka hem till Belgien, eller Brasilien om han trivs bättre där. Eller passar Italien eller Spanien bättre kanske? Jag säger inte att det inte filmas eller förstärks i tysk fotboll. Men det var längesedan vi såg något så här avgörande och uppenbart skådespeleri. Jag tycker att det här känns mer accepterat i Italien och Spanien. Men sjukdomen sprider sig.

This just in: Michael Skibbe, Berlins tränare, har precis uttalat sig: ”Domarens beslut i andra halvlek var avgörande. Här var 50 000 människor på arenan, inget såg något. Herr Brych är den enda i Tyskland, som skulle blåsa straff där. Jag kan inte tro det, helt otroligt.”

En kul sak då. För det finns. Oscar Wendt byttes in på tilläggstid och bara sekunder senare klackade Arango fram en boll till Wendt som avslutade synnerligen säkert. 0-2 och svenskens första mål i Tyskland. Grattis Oscar!

Och givetvis beundrar jag Borussia Mönchengladbach för deras bedrift. De spelar en sanlös säsong. Men att Camargo banar väg för succén på detta vis tvättar bort mycket av glansen. Tyvärr.

Uppdatering 22:08: Franck Ribéry är ganska duktig på att filma och förstärka han med. Uruselt att se från en spelare som är så fantastiskt bra. Skillnaden är dock att domaren inte har gått på hans trick ännu. Då glöms det lätt bort, och det kommer jag med att göra. Det blir bara något vi lever med. Men när det blir avgörande. Då kokar känslorna över – som mina har gjort i kväll.

/En upprörd Wingren

Jag hade kunnat romantisera om DFB-Pokal i en timme. Skriva rad upp och rad ner om varför tyska cupen är så häftig. Så speciell. Fotbollens moder. Det behövs inte – det räcker att konstatera att varenda klubb och alla dess supportrar vill till Berlin. Till finalen. Där den klassiska pokalen delas ut.

I kväll inleds kvartsfinalerna av DFB-Pokal. Jag tänkte ge er en kort sammanfattning om läget inför matcherna. Tyvärr så är det oförklarligt nog ingen svensk tv-kanal som sitter på rättigheterna för denna turnering. En gång i tiden hade Viasat dem – men misshandlade å andra sidan cupen totalt i sitt utbud. Har du en parabol och satellitmottagare kan du dock plocka hem ett brett utbud av tyska kanaler alldeles gratis. Och här sänds två av fyra matcher (Holstein Kiel – Borussia Dortmund och VfB Stuttgart – Bayern München).

Tisdag 20:30
Holstein Kiel – Borussia Dortmund
Kiel är cupens skräll. Det här är första gången på elva år som ett lag från Regionalliga var med i kvartsfinal – då var det klassiska 1. FC Magdeburg som stod för bedriften. På en bedrövlig gräsmatta slog Kiel ut Mainz i åttondelsfinal. Nu har klubben lagt nytt gräs men en isig vinter har ändå rest frågetecken kring planens spelduglighet. Tyska mästarna Dortmund, med all press på sig, kommer senast från en straffvinst mot Fortuna Düsseldorf.

Kiel har spelat som ett lag hela turneringen. Med en stor portion vilja, taktiskt kunnande och nödvändig tur. Men framgångarna har varit välförtjänta.
Nu väntar alltså ett motstånd av annan kaliber än Mainz, Cottbus eller Duisburg. Bortalagets tränare Jürgen Klopp har varit noga med att poängtera att man inte underskattar motståndet. Det som talar för Kiel är fördelen av hemmaplan, att de inte har något att förlora samt att Dortmund definitivt inte har varit ett cup-lag under Klopps ledning.
Här finns även en lite rolig story – som så ofta i denna typ av matcher.

Onsdag 19:00
TSG Hoffenheim – Greuther Fürth
Förutom Kiel är Fürth det enda laget från en lägre division som är kvar i DFB-Pokal. Till skillnad från Regionalliga Nord tillhör Fürth toppen i 2. Bundesliga dock. Och här är det faktiskt ordentlig skrällvarning tycker jag. Bortalaget har egentligen allt att vinna – som alltid när lag från lägre divisioner avancerar i cupen – men Fürth har även ett fint självförtroende i cupen. I åttondelsfinalen slog man ut rivalen FC Nürnberg med 1-0. Givetvis en fantastisk känsla för alla i klubben.

Hoffenheim däremot känns svaga och inte alls särskilt viljestarka. Holger Stanislawski har problem med truppen och enligt uppgifter funderar han på att peta några av stjärnorna. Han börjar bli desperat – vilket är fullt förståeligt. Vare sig Hoffenheim eller Fürth har varit i semifinal förr, så oavsett resultat skriver något lag historia.

Hertha Berlin – Borussia Mönchengladbach
Bortalagets succétränare Lucien Favre återvänder till sin gamla arbetsgivare – med målet att åter ta sig till Berlin fast då som finalist. I ligan vann Mönchengladbach med 2-1 i Berlin men Favre förväntar sig en annan match på onsdag.
– Cupen är något helt annat än ligan. Det erfor vi i Heidenheim då vi var tvungna att avgöra på straffar. Hertha kommer åter att spela med Raffael, och det betyder väldigt mycket för Berlin, säger han.

Och nog hoppas nye tränaren Michael Skibbe på att Raffael kan vara tungan på vågen. Skibbe har tre förluster på tre matcher i sin nya klubb. En triumf mot imponerande Gladbach hade inte bara gett arbetsro utan även nödvändigt självförtroende. Dessutom är cupen, som bekant, en genväg ut i Europa vid en eventuell finalvinst.

Onsdag 20:30
VfB Stuttgart – Bayern München
Om inte Stuttgart hade varit så jäkla dåliga för tillfället så hade de säkert haft en väldigt god chans mot FC Bayern. Det händer nämligen mycket hos rekordmästarna. Höstens bländande och synnerligen imponerande spel är som bortblåst. Och det snackas mycket konstigheter i södra Tyskland, bland annat Kalle Rummenigge lät tidigare kritiken rinna av honom när han sa att Heynckes prompt insisterade på att det inte skulle värvas under vintern. Då står det inte rätt till, det är pressat. Stuttgart har egentligen chansen att slå till mot ett desorienterat Bayern.

Men Bayern München har kvalitet i laget – och en stolt vinnartradition. Om Stuttgart ska lyckas skrälla måste Labbadia se till att spelet fungerar bra mycket bättre än de senaste åtta, nio matcherna.
December 2010 möttes lagen i åttondelsfinal, då vann Bayern suveränt med 3-6 i Stuttgart. Och det finns mer som talar för att Bayern helt enkelt är för bra: 15 gånger har man vunnit Pokalen, 30 gånger har man varit i kvartsfinal och 22 gånger har man tagit sig till semifinal.

/Wingren

Omgång 20 av Bundesliga säsongen 2011/2012 skriver vi in i historieböckerna – åtminstone på ett mindre framskjutet ställe. Det här var blott den femte omgången någonsin i Bundesliga som spelades klart utan att ett enda hemmalag lyckades vinna. Inte en enda hemmaseger. Det säger allt om hur jämnt det är ligan. Det behövs väl egentligen inga andra ord för att beskriva det tyska fotbollsfenomenet. Det är strålande. Det är nervkittlande underhållande. Det är magiskt. Alldeles fantastiskt.

Inte nog med att hemmalagen kryssade eller förlorade. Vi har även en tabell som kan kastas om totalt på bara en eller två matcher. Visst, de fyra topplagen har ett ordentligt försprång men i gengäld är det extremt jämnt mellan just dessa lag. Sedan vill jag nästan påstå att resterande lag har en fullt rimlig chans att nå Europa League-platserna – men även en lika stor risk att faktiskt åka ur. Och det mina vänner är fotbollsunderhållning när den är som bäst.

Under den gångna helgen fick vi även en ny serieledare i Borussia Dortmund. Jürgen Klopps unga lag var det enda topplaget som lyckades slå sitt motstånd. Schalke, Bayern München och Borussia Mönchengladbach spelade intensiva en-poängs-matcher.

Redan nästa omgång kan Dortmund förstås halka ned till en delad tredjeplats med Gladbach. I fotboll kan det gå fort.

Precis under toppen har Bayer Leverkusen och Werder Bremen haft en ganska bekväm position. Men båda klubbar slarvar betänkligt med spelet och plötsligt är Hannover väldigt nära att ta över en av platserna som ger kval till Europa League. Markus Rosenbergs klockrena stolpträff är symboliskt för ett Bremen som inte lyckas vinna mot lilla Freiburg, medan Moa Abdellaoues viktiga mål är detsamma för ett Hannover som lyckas vinna trots att spelet inte flyter på som Mirko Slomka kanske önskar.

I botten vägrar Freiburg och Augsburg att ge upp – vilket plötsligt gör bottenstriden synnerligen raffinerad. Inget lag kan känna sig säkert och alla lag har möjligheten att göra en förträfflig säsong. Men alla slår alla och det råder egentligen totalt kaos i tabellen. Men för oss åskådare ett väldigt njutbart kaos.

Bayern München uppges vara så gott som överens med både FC Basel och Xherdan Shaqiri själv om en övergång. Den härlige teknikern uppges kosta cirka 10-12 miljoner euro enligt Kicker. En nyttig och spännande värvning som säkert kommer att hjälpa rekordmästarna en bra tid framöver. Det känns även helt rätt då det Bayern egentligen saknar är spets bland sina breddspelare.

Och vet ni vad? Nu sitter ni förstås där hemma och bara längtar efter nästa helg – och det gör jag med – men redan i morgon inleds kvartsfinalerna av DFB-Pokal. Kan det bli bättre?

Bundesliga omgång 20:

FC Nürnberg – Borussia Dortmund 0-2
De regerande mästarna är nu obesegrade i 14 matcher och leder ligan med två poäng. Segern satt dock långt inne i ett iskallt Nürnberg och det var först i andra halvlek som Dortmund verkligen kopplade greppet efter ett tidigt ledningsmål från kapten Kehl. Stort jubel utbröt när Barrios fick avsluta måltorkan. Men Nürnberg gjorde riktigt bra ifrån sig och kunde mycket väl ha snuvat Dortmund på poängen. En klassisk arbetsinsats från Dortmund räckte dock – och det är en styrka.
Det som dämpade Dortmund-lyckan var givetvis fantastiske Sven Benders skada.

Hertha Berlin – Hannover 96 0-1
Michael Skibbe, Berlins nye tränare, har fått en mardrömsstart på sitt nya jobb med tre raka förluster. Mirko Slomkas livförsäkring heter Moa Abdellaoue och givetvis var det just han som avgjorde matchen. Det var norrmannens elfte mål och han fortsätter att imponera. Berlin kunde mycket väl ha tagit ledningen i första halvlek men brände sina chanser. En stund efter Moas mål i andra halvlek fick så debuterande Neumann sitt andra gula kort och ridån gick ner för Skibbes Berlin. Hannover däremot fortsätter att plocka poäng även om spelet inte alltid övertygar.

Schalke 04 – FSV Mainz 05 1-1
När Mohamed Zidan lämnade Dortmund för Mainz förra veckan lovade han att försöka sänka rivalen från Gelsenkirchen. Han höll sitt ord och gjorde 0-1 under första halvlek. Över huvud taget kan Thomas Tuchel vara mycket nöjd med sitt nyförvärv som verkligen tog för sig – även om han kanske skulle ha gjort något mer mål. Mainz såg piggare ut än Schalke, men precis som vi har vant oss vid så besitter Huub Stevens lag en otrolig förmåga att ta sig in i matcher. Obasi dansade i straffområdet och kvitterade för Schalke i andra halvlek. Sedan böljade matchen fram och tillbaka med målchanser för båda lag.

Bayer Leverkusen – VfB Stuttgart 2-2
En galen och härlig match som vållar problem för Leverkusen men som skänker Stuttgart lycka. Bortalaget hade fyra raka förluster på kontot och matchen inleddes bedrövligt när Keißling nätade efter bara elva minuter. Schieber kvitterade innan första halvlek var över. Men så fick Rolfes förvalta en straff tidigt i andra halvlek och Stuttgart kändes uppgivet. Men Kadlec drog på sig sitt andra gula och gästerna växlade upp tempot och fick in en kvittering genom Harnik precis i slutminuterna. Stuttgarts Molinaros lyckades sedan bli utvisad på tilläggstid.
För övrigt fick nyförvärvet Corluka spela från start för Bayer, medan Ballack än en gång satt fastklistrad på bänken.

VfL Wolfsburg – Borussia Mönchengladbach 0-0
Alla vet vem Felix Magath är. Och nu är han åter historisk. När tränar-ikonen bossade över Frankfurt använde han 35 spelare säsongen 2000/2001 – ett nytt Bundesliga-rekord. I lördags slog han det själv då Sissoko blev hans 36:e spelare den här säsongen. Något säger mig att vi får se Magath utöka det rekordet redan den här säsongen. Första halvlek var en försvarskamp med få målchanser där enda målet dömdes bort för offside. Lite öppnare var andra halvlek där Marco Reus definitivt skulle ha gjort mål men brände chansen. Ett kryss som andas taktisk utmanövrering.

TSG Hoffenheim – FC Augsburg 2-2
Det går verkligen inte alls något vidare för Stanislawski och hans Hoffenheim för tillfället. Spelarna verkar inte vilja uträtta det som ”Stani” begär. Bottenlaget Augsburg lyckades kämpa till sig en viktig poäng som gjuter liv i bottenstriden. Hoffenheim hämtade in 0-1 till 2-1 men Langkamp fixade kvitteringen 20 minuter innan slutsignal.

Hamburger SV – Bayern München 1-1
Nye tränaren Thorsten Fink, tidigare spelare i Bayern, var övertygad om att han skulle kunna störa rekordmästarna. Och visst lyckades han. HSV kämpade och slet som ett lag och lyckades för en gångs skull minimera antalet individuella misstag. En fantastisk insats helt enkelt som unge Sala krönte med ett otagbart mål i fösta halvlek. Det här var en riktigt rolig fotbollsmatch med högt tempo och många målchanser. Även Bayern bjöd upp till dans och Drobny fick göra ett par mästerliga räddningar. Men Bayern ser svagare ut än under hösten – och man måste fråga sig om inte Kroos borde få spela för Müller som tia, och kanske borde Gustavo få ta plats bredvid Schweinsteiger. Rekordmästarna behöver nog det, särskilt då pressen plötsligt har ökat. Nu är Bayern ett av de jagande lagen. Inbytte ex-HSV:aren Olic fixade dock kvitteringen efter en ganska massiv Bayern-press i andra halvlek. Efter det böljade matchen än en gång fram och tillbaka.

SC Freiburg – Werder Bremen 2-2
Efter den blytunga förlusten i Mainz visade Freiburg att man är redo att ta kampen för överlevnad. Och att man ska göra det genom en gedigen kollektiv insats utan målmaskinen Cissé. Två gånger hämtade hemmalaget upp underläget som Pizarro fixat. Freiburg var faktiskt riktigt bra, det känns som att Streich har blåst nytt liv och jävla anamma i laget. Rosenberg borde, än en gång, ha gjort mål. Och i takt med Guidettis framfart i Holland glider kanske EM-biljetten ur handen nu? Lite synd om Rosenberg som faktiskt har utvecklat sitt spel på plan. Ösi-Özil – Junuzovic – debuterade för Bremen och assisterade Pizarro till 0-1-målet.

FC Kaiserslautern – FC Köln 0-1
Ståle Solbakken kan äntligen andas ut en aning efter denna viktiga vinst, medan det i Kaiserslautern börjar bli allt mörkare och dystrare. Även utan Podolski lyckades alltså Köln vinna en ganska svårspelad och halvtråkig match. I första halvlek åkte Kaiserslauterns nyförvärv, Borysiuk, på en ganska billig utvisning av den omstridde domaren Stark. Köln hade redan greppet och nu orkade inte hemmalaget svara på samma sätt som tidigare och initiativet i matchen togs allt mer över av Köln – även om hemmalaget skapade ett par farliga lägen. Men det var först när inbytte Roshi målade på en hörna som segern kändes säker för Solbakken.
Tränare Marco Kurz såg för övrigt extremt förbannad ut vid utvisningen, och hamnade även i ett verbalt bråk med Solbakken.
Svenske Ishak fick åter förtroendet som inhoppare.

/Wingren