Uppdraget slutfört. Tyskland spelar VM i Brasilien 2014. Ingen större chock, men det hade inte varit första gången som en stor fotbollsnation missat sommarens höjdpunkt. Joachim Löws landslag löste dock uppgiften med bravur, även om inte alla matcher har sett så där riktigt bra ut. Men det är kanske också en fördel. Förhoppningsvis känner Löw och spelarna att de har en hel del att arbeta på för att nå den absoluta toppen.
Matchen mot Irland slutade 3-0. Spelarna firade tillsammans med publiken i Köln efter slutsignalen och i omklädningsrummet stod till och med ett fat med Kölsch. Joachim Löw hade ställt upp sitt lag med en så kallad falsk nia. Mesut Özil spelade i den rollen och mycket av matchen handlade om att hitta luckorna i det täta motståndarförsvaret.
Bortalaget murade upp framför straffområdet och fotbollsmatchen påminde mer om en handbollsmatch. Till sist var det Sami Khedira som lyckades spräcka nollan. André Schürrle gjorde en pigg insats på vänsterkanten och utökade ledningen till 2-0. Özil fastställde slutresultatet till 3-0. En lyckad insats på papperet och en ganska lyckad insats i 90 minuter. Men det kunde egentligen ha stått 1-1 efter drygt halva matchen. Än en gång bjöd tyskarna på för stora ytor och gav bort chanser till irländarna.
Manuel Neuer fick dock hålla sin nolla. Det var psykologiskt viktigt för det tyska landslaget. Nu väntar en sista tävlingsmatch mot Sverige på tisdag. I november kommer landslaget spela mot Italien – och antagligen mot England. Joachim Löw har redan öppnat dörren för ett par experiment, bland annat viskas det om att Roman Weidenfeller kommer att bli uttagen till landslagstruppen i november. Det skulle i så fall vara Dortmund-målvaktens första gång. Kan vi kanske till och med få se Stefan Kiessling i den truppen? Det tror jag tyvärr inte.
Redan i morgon kommer Löw att rotera en del. Vi kan väl tänka oss att Max Kruse, Julian Draxler och Mats Hummels är tre spelare som får en startplats mot Sverige. För Tyskland betyder inte matchen något speciellt, men spelarna vill visa upp sig från sin bästa sida och givetvis vill de ta revansch för 4-4-matchen i Berlin. Dessutom förlorar inte Tyskland på bortaplan i VM-kval – det vill de inte börja med nu.
Men Tyskland är alltså klart för VM och givetvis kommer det att underlätta något för Sverige. Kanske sitter lite av Kölschen kvar i spelarna, kanske funderar många på de kommande matcherna i Bundesliga och i Champions League. Någon enkel uppgift kommer det dock inte att bli för Sverige.
Tack vare (eller rättare sagt på grund av) det lyckosamma VM-kvalet förväntas Joachim Löw förlänga sitt kontrakt med förbundet till 2016. Oavsett är det han som ska leda landslaget i Brasilien och det gäller för de tyska fotbollsspelarna att pricka in toppformen. Förbundskaptenen sägs ha ungefär 40 namn i sitt anteckningsblock, det gäller alltså att prestera riktigt bra fotboll – med start redan mot Sverige.
***
Michael Wiesinger har fått sparken och 1. FC Nürnberg söker efter en ny tränare. Enligt ryktena har redan Bruno Labbadia, Thomas Schaaf och Christian Gross tackat nej till jobbet. Hetaste spåret leder nu till Österrikes förbundskapten Marcel Koller. Schweizaren har redan öppnat intressedörren när han sa att tränarjobbet i en klubb lockar. Han kan alltså lämna förbundskaptensposten. Men inget är klart, även om klubben och Koller uppges ha fört några samtal.
Marcel Koller har en betydelselös tävlingsmatch kvar med Österrike, hans kontrakt upphör den 31:a december. Finner vi honom i Bundesliga innan dess? Jag tror att Koller hade varit ett bra val för Nürnberg.
***
Miroslav Kloses kontrakt med Lazio sträcker sig till och med juni 2014. Sen är anfallaren fri att göra vad han vill. Förhoppningsvis får vi se 35-åringen i Bundesliga igen, det hade varit vackert. Klose kan tänka sig att återvända till 1. FC Kaiserslautern, men han kan även tänka sig USA. Jag hoppas givetvis på en återkomst till FCK, eller något annat tyskt lag.
***
Werder Bremens tränare Robin Dutt säger att det inte är aktuellt med en Wiese-comeback. Den före detta Bremen- och landslagsmålvakten Tim Wiese är olycklig i TSG Hoffenheim, men hans räddning ser alltså inte ut att bli en återkomst till nordtyskland.
En spelare som Bremen däremot vill ha är Chelseas Kevin de Bruyne. Belgaren var på lån i klubben under förra säsongen och imponerade stort i ett svagt lag. Nu tycks han inte längre ingå i José Mourinhos planer och Bremen ger honom gärna speltid inför VM 2014 – om han kommer på lån.
VfL Wolfsburg sägs vara en stark konkurrent till Bremen. Klaus Allofs och Dieter Hecking uppges vilja ersätta Diego med Kevin de Bruyne. Vad vill belgaren själv – och vad säger Mourinho den här gången? Fortsättning följer.
Nyss hemkommen från en fantastisk vecka i Tyskland. Blott en dag senare väntar nästa godbit på mig: Tyskland spelar mot Österrike inför ett fullsatt Allianz Arena i München. Jag klagar inte.
Det hände en hel del under de sista dagarna av transferperioden, det var lite halvlurigt för mig att hänga med och nog blev jag förvånad när jag såg Mesut Özil hylla Wenger i en tv-sändning. Landslagets nummer tio låter nöjd med övergången från Real Madrid till Arsenal. Det är han inte, det kan jag aldrig tro. Hela Özil-affären blev dessutom ett fullgott exempel på fotbollens floskler. En vecka innan övergången talade Özil om hur bra han trivs i Madrid, att han vill spela ut sitt kontrakt och helst av allt förlänga det.
Han hade inga tankar på en flytt. ”Det vill jag med all tydlighet dementera”. Nog tror jag på Özil. Jag tror att han ville stanna kvar, att han ville kämpa till sig en plats i ett av världens bästa klubblag. Klart han ville. Men nog måste han ha vetat något, känt av något? Givetvis.
Veckan senare var allting världens-bäste-Wengers förtjänst. Klart att Özil ville till Arsenal. Han kände inget förtroende från Ancelotti.
Mesut Özil, 24, är nu den dyraste tyska spelaren någonsin. Förhoppningsvis kan han bära på den lasten utan att få problem. Om Premier League och Arsenal är det ultimata stället för Özil låter jag vara osagt, det ska bli spännande att följa honom. Det är en fantastiskt smart fotbollsspelare.
Även inom Bundesliga hände det ett och annat. Pierre-Michel Lasogga lånades ut från Hertha Berlin till Hamburger SV. Thorsten Fink och Oliver Kreuzer sökte desperat efter en ny anfallare och fick honom till sist. Hamburger SV fick också spela bort lite ångest när de avfärdade Eintracht Braunschweig med 4-0 inför hemmapubliken.
Schalke 04 och Jens Keller lyckades, med Julian Draxlers hjälp, ta sig vidare till CL-gruppspelet. Men ingen inom klubben var nöjd, rädslan för en total kollaps var relativt överhängande. Sportchefen Horst Heldt valde att agera och lånade in utsorterade Dennis Aogo från HSV. Något dygn senare så kunde han även stolt presentera Kevin-Prince Boateng. En slitstark mittfältare med en tuff spelstil, en flexibel kille. Ett ack så viktigt nyförvärv. Nu finns det ledargestalter i laget som kan ta tag i de olika lagdelarna när det behövs, de kan avlasta Jens Keller. Schalke har en riktigt stark trupp och med Boateng från start var de det bättre laget mot Bayer Leverkusen i 2-0-vinsten.
1. FC Köln vill tillbaka till Bundesliga. När Patrick Helmes blev tillgänglig slog de till. Anfallaren lämnar VfL Wolfsburg för sin gamla klubb. Om han håller sig frisk blir han en oerhört nyttig förstärkning. En underskattad spelare, som dock har lidit av stora skadeproblem på sistone. Spännande.
VfB Stuttgart sparkade Bruno Labbadia och ersatte honom med Thomas Schneider. Det räckte in för att avancera till Europa League-gruppspelet, men det räckte till en sjujäkla uppvisning mot TSG Hoffenheim. 6-2 slutade den matchen. Wow. Vilken väg har Stuttgart växlat in på?
Werder Bremen åkte på en ny förlust när Borussia Mönchengladbach segrade med 4-1. Gladbach ser välbalanserat och bra ut, Werder Bremen är fortfarande ett vilt kort. Ytterbacken Santiago Garcia har hämtats in för att ge Robin Dutt ytterligare alternativ.
1. FC Nürnberg har inte riktigt hittat rätt in i säsongen. Det har sett bra ut under stora delar av matcherna, men det vill sig inte riktigt. Der Club förlorade helt rättvist med 0-1 mot FC Augsburg. Innan transferfönstret stängde hämtade de in Makoto Hasebe från Wolfsburg. En klok värvning då luckan efter mittfältaren Timmy Simons har varit uppenbar.
SC Freiburg förstärkte med en ”typisk Freiburg-spelare” – Vladimir Darida. VfB Stuttgart sålde mittbacksgeneralen Serdar Tasci och hämtade in Karim Haggui från Hannover 96.
Stressiga dagar för vissa sportchefer, men vansinnet är långt ifrån så intensivt som i England. Tack för det.
Det hände förstås en hel annat innan fönstret slog igen. Här följer ett axplock:
Joseph Akpala från Werder Bremen till Kardemir Karabükspor Roman Hubnik från Hertha Berlin till Viktoria Pilsen Johan Audel från VfB Stuttgart till FC Nantes Ferhan Hasani från VfL Wolfsburg till Bröndby IF Paul Scharner surnade på HSV och till sist löstes kontraktet upp Mu Kanazaki från 1. FC Nürnberg till Portimonense SC Tolga Cigerci från VfL Wolfsburg till Hertha Berlin Per Ciljan Skjelbred från Hamburger SV till Hertha Berlin Tranquillo Barnetta från Schalke 04 till Eintracht Frankfurt Marko Arnautovic från Werder Bremen till Stoke City Jeong-Ho Hong från Jeju United till FC Augsburg
Tyskland mot Österrike i morgon alltså. Jag har länge hävdat att Österrike är ett underskattat landslag i Sverige, ett lag med en klok tränare och många Bundesliga-spelare. För svensk del vore en tysk vinst något bra, för Tyskland likaså. Men Joachim Löw har länge brottats med ett stort problem: försvarsspelet. På de senaste tre matcherna har det tyska landslaget släppt in nio mål. Det är inte okej.
I mina ögon har Joachim Löw litat för mycket på sin backlinje. Nu menar jag inte att backlinjen är dålig, snarare att Löw tror att fyra spelare ska kunna stå för allt defensivt ansvar. Det går inte i dagens fotboll. Det hela började med VM i Sydafrika. Mertesacker och Friedrich lyckades på något magiskt sätt att rensa undan de flesta hoten, sedan dess har Löw förväntat sig att det ska kunna se ut så. Det går förstås inte. Hela laget måste delta i försvarsspelet och där måste Löw hitta rätt medicin. Han har spelare i sin trupp som är kloka och bra nog för att göra det, men om direktiven är otydliga kan det ibland se ut som en oinspirerad hönsgård.
Jag vill se ett Tyskland som spelar som ett lag under 90 minuter i morgon. Jag vill se framsteg. Om så inte blir fallet är inte de där tre poängen så säkra, även om Tyskland givetvis är stora favoriter. Och det med all rätt.
För en spelare blir matchen extra speciell, och även han vill givetvis undvika ett fiasko i morgon. Philipp Lahm, 29, kommer att spela sin 100:e landskamp i morgon. I München. På hemmaplan mot Österrike i ett VM-kval. Så givetvis vill även han att försvarsspelet ser bättre ut, att backlinjen får den hjälp som behövs.
Världens bästa ytterback, i mångas ögon, debuterade i landslaget under Rudi Völlers ledning. Det var den 18 februari 2004, Tyskland vann med 2-1 mot Kroatien. Sedan dess har han varit en given startspelare i ett tyskt landslag. Alla som har haft med Lahm att göra hyllar honom och har försökt klona honom utan framgång.
”Det viktigaste är naturligtvis att man vinner. Min 100:e landskamp är en härlig tillfällighet”, säger han på presskonferensen.
Bastian Schweinsteiger och Lars Bender saknas på grund av skada. Klart möjligt att Sami Khedira och Toni Kroos tar hand om de centrala mittfältspositionerna.
Matchen börjar klockan 20:45 och går att se på Viasat Fotboll.
Nu lever jag i ett kontrollerbart kaos, det känns helt okej. Därför kommer även bloggen att vakna till liv igen. I dag börjar jag med lagen som slutade i den nedre delen av tabellen.
Betygen sätts enligt den tyska skalan där ett (1) är bäst och sex (6) är sämst.
18. Greuther Fürth Betyg: 6 Kommentar: Nej, Fürth, det här var under all kritik. Det är vare sig konstigt eller pinsamt att lilla Fürth slutar sist i Bundesliga, men att de inte ens orkade vinna en endaste hemmamatch lämnar djupa sår. Ett historiskt rekord. Klubben, som har små resurser, satsade på den fotbollsromantiska vägen och valde att ta sig an Bundesliga med i stort sett samma lag som spelade i 2. Bundesliga. Det gick åt skogen. Tränaren Mike Büskens fick sparken på köpet och Frank Kramer tog över.
Spelet stämde förvånansvärt ofta (även om det finns gott om bottennapp att titta på) men Fürth lyckades aldrig få med sig resultaten från de jämna matcherna. Laget spelade bättre på bortaplan och det vackraste minnet från säsongen är bortasegern i derbyt mot 1. FC Nürnberg.
17. Fortuna Düsseldorf Betyg: 4,5 Kommentar: Egentligen spelade Fortuna två helt olika säsonger. Hinrunde var som en saga – Rückrunde som en tvättäkta mardröm. Betyget känns kanske lite tufft med tanke på hur fantastiskt bra laget spelade i början av säsongen, men å andra sidan är det oförlåtligt att tappa greppet så totalt som de gjorde mot slutet. Fortuna och tränare Norbert Meier köpte in en mängd nya spelare – och det klickade direkt. Inget skönspel, men de spelade smart och höll nollan de fem första ligamatcherna. Förlusterna som kom under hösten var dessutom oftast snöpliga uddamålsförluster. Målvakten Fabian Giefer storspelade.
Sen kom våren och förfallet. Helt plötsligt läckte försvaret och förmågan att vinna var som bortblåst. Düsseldorf började dala i tabellen men Norbert Meier fick fortsatt förtroende, alla hoppades att höstformen skulle återvända. Det gjorde den inte.
Fortuna Düsseldorf tackade för sig med en serie på tolv matcher i rad utan vinst – samt fem raka förluster. Norbert Meier fick sparken efter säsongen.
16. TSG Hoffenheim Betyg: 5,5 Kommentar: En rakt igenom usel säsong fram tills det att Markus Gisdol tog över laget i början av april. Hoffenheim investerade stora summor pengar i somras och köpte in spelare som Tim Wiese, Eren Derdiyok, Joselu och Matthieu Delpierre. Dyrt och kaxigt – ett nytt Hoffenheim skulle födas. Wiese var urusel, försvaret katastrofalt och anfallsspelet var lika idérikt som Sibas reklamer. Tränaren Markus Babbel fick aldrig något grepp om läget och till sist fick han sparken. Andreas Müller kom in som sportchef tidigare under säsongen, han valde att ge Frank Kramer chansen som tränare under de två sista matcherna för året. 2013 ersattes Kramer av Marco Kurz och en handfull nya spelare hämtades in, bland annat Eugen Polanski och David Abraham.
Kurz misslyckades med det dyra och kaotiska laget, då tog Gisdol över och satsade på kontinuitet och spelare som faktiskt var sugna på att spela för Hoffenheim. Poängen började sakteliga att trilla in och säsongen räddades mirakulöst med två kvalvinster mot 1. FC Kaiserslautern. Det är Gisdol och den nya gnistan som räddar miljardbygget från en sexa i betyg. Hoffenheim hade 43 proffsspelare under säsongen, blott en handfull av dessa höll måttet.
Vi minns alla den tragiska olyckan under hösten – talangfulle Boris Vukcevic krockade med sin bil efter att ha tappat medvetandet på grund av sin diabetes. Han låg länge i koma, nu är han glädjande nog uppe på benen igen.
15. FC Augsburg Betyg: 4 Kommentar: Sett till klubbens förutsättningar är en säkrad Bundesliga-plats klart godkänt. FC Augsburg inledde dock säsongen otroligt svagt. Markus Weinzierl ersatte Jos Luhukay som tränare under sommaren och hade helt klart problem inledningsvis. Hans spelidé klickade inte riktigt och laget visade upp brister i de offensiva och defensiva lagdelarna. Efter 17 omgångar hade Augsburg bara spelat in nio poäng – klubben var dödsdömd.
Under vintern analyserades situationen. Sommarens nyförvärv (bland annat Aristide Bancé, Milan Petrzela och Giovani Sio) slog aldrig igenom. Nye sportchefen Stefan Reuter valde att genomföra några smarta affärer, framför allt Dong-Won Ji och Alexander Manninger bidrog starkt till den goda säsongen. FC Augsburg såg ut som ett helt annat lag under Rückrunde. Plötsligt kunde de göra avgörande mål och de släppte in betydligt färre mål. Klubben belönades helt enkelt för sitt tålamod med nye tränaren Weinzierl.
Vi tar framför allt med oss Sascha Mölders härliga krigarinställning. Den robuste anfallaren är allt annat än spektakulär – men han spelar med så mycket hjärta. Fantastisk spelartyp.
14. Werder Bremen Betyg: 5 Kommentar: Säsongen som numera är känd som ”slutet på en era”. Thomas Schaaf och Werder Bremen gick skilda vägar efter en svag säsong, Robin Dutt sitter på tränarbänken nästa säsong. Werder Bremen byggde om ordentligt inför säsongen och det stod klart att det här skulle kunna bli lite berg- och dalbana. Ett yngre och mindre profilrikt lag inledde ganska piggt och optimistiskt, men det stod ganska snart klart att Thomas Schaaf hade större problem än någonsin. Som vanligt var det svängdörrar i försvaret, men den här säsongen fungerade inte ens anfallsspelet.
Werder Bremen sjönk som en sten i tabellen och helt plötsligt var de på fullaste allvar inblandade i bottenstriden. Blott Nils Petersen och Kevin de Bruyne (de två inlånade spelarna) imponerade under stora delar av säsongen. Det var för lite kontinuitet och för många misstag. Werder höll dock fast vid trotjänaren Thomas Schaaf som lämnade sin post när kontraktet säkrades den näst sista omgången. Det här var även säsongen då sportchefen Klaus Allofs lämnade den nordtyska klubben.
Ett helt nytt Werder Bremen är nu fött – säsongen var skräp men det vilar ändå en vacker känsla över Bremen då Schaaf fick avsluta med att rädda ”sin” klubb.
13. FSV Mainz
Betyg: 4 Kommentar: En fin Hinrunde där Mainz beblandade sig med topplagen (vilket de gjorde länge) och anfallaren Adam Szalai fick äntligen vara skadefri en hel säsong – och han gjorde ta mig tusan mål på det mesta. Thomas Tuchel hade bantat truppen och fått spelarna att åter tro på spelidén. Laget jobbade hårt och var en jobbig motståndare för alla i ligan. Hela ligans äldsta backlinje övertygade gång efter annan – det såg ut att kunna räcka till spel i Europa.
Men luften gick ur Mainz under våren. Adam Szalai gjorde mindre mål och ingen i laget orkade axla ungrarens roll som målskytt. Segrarna blev färre och färre, frustrationen växte. Thomas Tuchel blev tunnhårigare för varje vecka som gick. Mainz låg sexa efter Hinrunde men rasade till plats 13 i Rückrunde. I efterhand är det förstås en säsong som har lämnat en bitter eftersmak, ligans femte bästa försvar räckte bara till en ”säker plats” i Bundesliga då segrarna uteblev. Det ska dock sägas att plats 13 är en fullt respektabel plats för en klubb som Mainz, men det fanns egentligen mer att hämta säsongen 2012/13.
Skador på för många spelare och den dramatiska cupförlusten mot SC Freiburg i kvartsfinalen beseglade klubbens öde den här säsongen.
***
Heung-Min Son lämnar Hamburger SV för Bayer Leverkusen. Sydkoreanen har skrivit på ett kontrakt som sträcker sig över fem säsonger. Samtidigt lämnar André Schürrle Leverkusen och Bundesliga för Chelsea.
Robert Lewandowski-såpan fortsätter och det blir allt mer sandlåda över situationen. Just nu väljer jag att avvakta mer konkreta uppgifter annars kommer vi alla vara så trötta på precis allt som har med Lewandowski att göra.
RB Leipzig har dessvärre tagit klivit upp i 3. Liga.
Oliver Kreuzer heter mannen som tar över Frank Arnesens jobb som sportchef i HSV. Den förre KSC-fixarens första uppgift blir att minska klubbens lönekostnader. Vi säger alltså hej då till Marcus Berg.
Hannover 96 vann dragkampen om Greuther Fürths Edgar Prib, 23. Eintracht Frankfurt och Borussia Dortmund visade också intresse för vänsterspringaren.
Okej. Tiden går fruktansvärt långsamt den här veckan. Det är faktiskt löjligt. En sekund känns som en timme. Nu börjar det dock närma sig, den heltyska Champions League-finalen på Wembley är bara två dagar bort. Stort.
Jag tänkte bjuda er på säsongens bästa Bundesliga-elva. Lite tråkigt är det dock att Bayern München har varit så fantastiskt bra, således domineras elvan av FC Bayern-spelare. Nästa vecka tänkte jag fortsätta säsongssummeringen här på bloggen och planerar därför att göra en Bundesliga-elva med spelare som representerar Bayern München eller Borussia Dortmund – jag vill helt enkelt uppmärksamma att det finns fler spelare som har stuckit ut den här säsongen. Vidare tänkte jag betygsätta lagens säsonger – låter det som en okej plan?
Men okej, åter till säsongens bästa elva. Jag väljer att formera laget enligt 4-2-3-1 då det systemet representerar Bundesliga-lagen ganska väl.
Kevin Trapp (Eintracht Frankfurt)
Precis som hela Frankfurt-laget tog 22-åringen ett enormt kliv framåt den här säsongen. Har förvisso släppt in 37 mål, men har stått för väldigt många jätteräddningar och fungerat som en garanti för nykomlingen Frankfurt. Strålande säsong innan den olyckliga skadan satte stopp.
Philipp Lahm (Bayern München)
Sprangs förbi av Piszczek förra säsongen, men har verkligen återerövrat sin titel som ligans bäste ytterback – och garanterat en av världens bästa. Vinner otroligt många närkamper, spelar smart och fyller alltid på i offensiven.
Dante (Bayern München)
Gjord av granit, ingen tar sig förbi. Nyckeln till FC Bayerns nya försvar. Räcker det som motivering?
Mats Hummels (Borussia Dortmund)
Inledde säsongen svagt och medgav att han kände sig utbränd. Har sakta men säkert hittat tillbaka till gammal god form även om den här säsongen har bjudit på något fler misstag från landslagsbacken. Offensiva kvaliteter i världsklass, styr Klopps backlinje.
David Alaba (Bayern München)
Österrikaren går från klarhet till klarhet. Har exploderat sedan han fick Jupp Heynckes fulla förtroende. Modern ytterback som gärna hotar i offensiven, samtidigt har han blivit betydligt mycket säkrare i försvarsspelet. Blott 20 år gammal.
Bastian Schweinsteiger (Bayern München)
En tung säsong på alla sätt och vis bakom sig, folk började fråga sig om Bastian kanske hade tappat det? Icke sa nicke. Schweinsteiger överbevisade alla och har styrt och ställt på FC Bayerns mittfält hela säsong. En klar ledargestalt som styr tempot i matcherna, gör ett kanonjobb på båda planhalvorna.
Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund)
Borussia Dortmunds motsvarighet till Schweinsteiger. Om Gündogan saknas så tappar laget fruktansvärt mycket kvalitet. Han är motorn i laget och likt Schweinsteiger är han lika frejdigt aggressiv i såväl offensiven som defensiven. Otroligt utveckling.
Thomas Müller (Bayern München)
Fotbollsvärldens lustigaste spelartyp, åtminstone en av. Har han bra teknik? Inget vet. Jag vet bara att han är en av de smartaste spelarna som finns och att han alltid vet precis vad han ska göra. Han står rätt, han passar rätt, han löper rätt. Väldigt viktig poängspelare som dessutom alltid tar jobbet.
Mario Götze (Borussia Dortmund)
Lurig, snabb och tekniskt begåvad. Alltid god för ett mål eller en fin framspelning. Tog över Kagawas roll och 20-åringen har verkligen gjort en fantastisk säsong. En spelartyp som kan avgöra en låst match, en spelartyp som motståndaren alltid måste ha stenkoll på.
Franck Ribéry (Bayern München)
Precis som Götze är Ribéry en spelare som kan låsa upp matcherna, han har varit oerhört viktig för Bayern München när spelet inte riktigt har stämt. Jobbar fint i defensiven men är framför allt ett ständigt hot offensivt. Han skapar mål och målchanser, fixar fram straffar och visar vilja. Snabb och teknisk.
Stefan Kießling (Bayer Leverkusen)
Dante sa alldeles nyligen att Lewandowski är världens bäste anfallare, jag är anser att han åtminstone är bäst i Bundesliga. Men han får nöja sig med en bänkplats av den enkla anledningen att Kießling har betytt mycket mer för sitt lag och varit en avgörande faktor för Leverkusens fina säsong. Slutar aldrig att springa och passar gärna sina medspelare.
Tränare: Christian Streich (SC Freiburg)
Jupp Heynckes i all ära – men han har arbetat med ett helt annat material än Christian Streich. Den resan som Streich och Freiburg har gjort tillsammans är helt enkelt fenomenal. Han har lyckats bygga ett lag som ger allt för varandra, som aldrig ger upp och som står otroligt stabilt i defensiven. Och just det: han har dessutom en alldeles ljuvlig personlighet. Hatten av.
På bänken: Roman Weidenfeller (Borussia Dortmund), Lukasz Piszczek (Borussia Dortmund), Fallou Diagne (SC Freiburg), Javi Martinez (Bayern München), Alexander Meier (Eintracht Frankfurt), Jakub Blaszczykowski (Borussia Dortmund), Robert Lewandowski (Borussia Dortmund).
***
Några korta nyheter från den tyska fotbollsvärlden:
– Robin Dutt gjorde succé i SC Freiburg men valde att ta över tränarjobbet i Bayer Leverkusen. Där gick det inte lika bra och Dutt fick sparken. Nu jobbar han som sportchef på det tyska fotbollsförbundet – men kanske bara i en vecka till. Robin Dutt har ansökt om att få lämna posten då han är överens med Werder Bremen.
– Dansken Frank Arnesen har fått lämna Hamburger SV. Sportchefen tog emot med öppna armar för två år sedan men succén har sannerligen uteblivit. Chelsea-talangerna har inte blommat ut och nu är dessutom skuldberget på väg att växa sig lite väl stort. Frågan är vem som får ta över jobbet? Felix Magath? Jörg Schmadtke?
– Werder Bremen har värvat Nils Petersen från Bayern München. Anfallaren spenderade den här säsongen på lån i den nordtyska klubben men nu är övergången permanent. Kontrakt till 2017.
– André Schürrles nästan säkra övergången från Bayer Leverkusen till Chelsea är inte lika säker längre. Rudi Völler funderar på att tvinga Schürrle att stanna kvar då marknaden inte erbjuder några värdiga ersättare. Anledningen till pokerspelet är att Kevin de Bruynes utlåning i andra riktningen är allt annat än säker. Dortmund vill köpa honom av Chelsea, Chelsea vill kanske rent av behålla belgaren. Fortsättning lär följa.
***
I kväll är det dags för det första kvalmötet mellan TSG Hoffenheim och 1. FC Kaiserslautern. Hoffenheim börjar på hemmaplan och vill spinna vidare på ”det lilla miraklet”. De kan dock räkna med att nästan hela Tyskland står bakom Kaiserslautern i det här mötet. Frågan är om Kaiserslautern har genomslagskraft nog att fixa ett bortamål?
***
Det blir ingen ny läckerbit signerad BVB-supportrarna på Wembley. The Unity har bestämt sig för att inte organisera något tifo på lördag eftersom Uefas alla restriktioner omöjliggör ett fint genomförande. Beklagligt och tråkigt.
FC Bayern-fansen kommer dock att försöka hitta på något, men även de menar att ”förutsättningarna är långt ifrån optimala”.
Varför Uefa? Här har de chansen att verkligen få bjuda på en publikfest som hade kunnat gå rakt genom tv-apparaterna. Trist.
Det står för övrigt helt klart att Mario Götze missar finalen på lördag. Ett fruktansvärt tungt tapp för Borussia Dortmund, även om många säkert är lite nöjda över att den framtida Bayern-spelaren inte deltar i finalen. Det återstår att se hur Jürgen Klopp väljer att reagera. Som jag ser det finns det tre alternativ.
1) Marco Reus flyttar in centralt och Kevin Großkreutz tar platsen som vänsterytter. Detta är det mest troliga alternativet.
2) Ilkay Gündogan flyttar upp ett steg och tar Götzes plats, Reus stannar kvar ute till vänster. Nuri Sahin eller Sebastian Kehl tar hand om mittfältsplatsen bredvid Sven Bender.
3) Klopp ställer om och kör 4-3-3 (som han har gjort tidigare under säsongen). Reus till vänster, Blaszczykowski till höger och Lewandowski i mitten. Mittfältet skulle i så fall bestå av Ilkay Gündogan, Sven Bender och Sebastian Kehl eller Nuri Sahin.
I Bayern München skuttar spelarna omkring utan nya skadeproblem. Sedan tidigare saknas Toni Kroos (som har börjat löpträna) och Holger Badstuber (som tyvärr blir borta i cirka tio månader till).
Det är snart dags för den heltyska finalen, den första någonsin faktiskt. Bayern München och Borussia Dortmund har dock stött på varandra i Champions League en gång tidigare. De båda storklubbarna drabbade samman i kvartsfinal säsongen 1997/98. Då var Dortmund regerande Champions League-mästare, men de fick bara med sig 0-0 från det första mötet i München. I Dortmund bjöd lagen på en halvsömnig föreställning och i förlängningen lyckades Stéphane Chapuisat göra 1-0 för Borussia Dortmund.
Något säger mig att lördagens match inte blir halvsömnig. Inte alls.
På något viss är det smärtsamt logiskt. Efter 41 år i Werder Bremen tackar Thomas Schaaf, 52, för sig. Samtidigt fyller Bundesliga 50 år. Werder Bremen och ligan tar steget in i framtiden.
Thomas Schaaf är inte bara en Werder Bremen-legendar – han är en fotbollslegendar. Det görs inte längre fotbollsmänniskor av samma virke. 41 år i en och samma klubb. Från ungdomslagen till proffslaget, både som spelare och tränare. Stora framgångar, tunga perioder. Thomas Schaaf har varit med på hela resan. Han är Werder Bremen, han är en del av tysk fotboll. Det kommer kännas konstigt att inte se den där karakteristiska mustaschen vid sidlinjen. Hans torra men ändå härliga humor, hans sätt att bära fotbollsfanan högt. Du kommer att saknas, Thomas.
På sätt och vis var Thomas Schaaf den tidens Jürgen Klopp. Även om Klopp var FSV Mainz 05 trogen i evigheter så är det dock inte det jag syftar på. Jag tänker mer på hur Thomas Schaaf injicerade nytt liv i Werder Bremen och i tysk fotboll. Efter 263 Bundesliga-matcher lade försvaren skorna på hyllan.
Under Schaafs tid som spelare i Werder Bremen firade laget stora framgångar. Otto Rehhagel satt på bänken och drog i trådarna. Schaaf och gänget blev tyska mästare två gånger, de vann DFB-Pokal två gånger och de var ofta med i den absoluta ligatoppen. Rehhagel lämnade lämnade ett tomrum efter sig.
Thomas Schaaf stod för en offensiv och härlig fotboll med ungdomslagen i Werder Bremen. Säsongen 1998/1999 var proffslaget ett lag i spillror. En viss Felix Magath hade stora problem på tränarbänken. Han fick avgå, klubbledningen kände sig tvingad att agera för att rädda säsongen.
Men vem skulle ta över laget? Det blev en intern och spännande lösning: Thomas Schaaf. Han räddade Werder Bremen från nedflyttning och inledde en lång era som tränare. Han pratade gärna om att fotbollen måste vara attraktiv, supportrarna måste bjudas på något. Hans speciella humor och enkla sätt gjorde honom till en eftertraktad person, journalisterna ville alltid ta ett snack med Thomas Schaaf. Nu vet vi också vilken framgångssaga det blev. Som tränare tog han klubben till Uefa Cup-final, en Bundesliga-titel och tre finalvinster i DFB-Pokal. Han bjöd supportrarna och Tyskland på många oförglömliga nätter ute i Europa, han lyfte fram spelare som Mesut Özil, Miroslav Klose, Ailton och Johan Micoud.
Thomas Schaaf och Werder Bremen. Werder Bremen och Thomas Schaaf. En älskvärd kombination. Jag kan fortfarande inte riktigt tro att Thomas Schaaf är borta, att han inte längre kommer att stå på den grön-vita fotbollsscenen. Alex Raack, en helt vanligt Bremen-supporter, uttrycker sig väldigt passande i ett avskedsbrev till Thomas Schaaf:
”Du är inte längre Werder Bremens tränare. På något sätt var det väntat, men i mina öron låter det som om att min mamma skulle säga: ’Min son, jag är inte längre din mamma.’ Surrealistiskt, överraskande, fruktansvärt, fel”, skriver han.
Jag håller med. Jag är inte ett dugg förvånad över att Schaaf får lämna sin post. Mediokra nyförvärv har pressat klubben neråt i tabellen, de senaste säsongerna har mer handlat om överlevnad än någonting annat. Och även om personalpolitiken har varit bristfällig så är sanningen att Thomas Schaaf inte har lyckats få läget under kontroll. Han har inte lyckats styra upp ett blödande försvar, han har heller inte lyckats få offensiven att blixtra till som förr. Klaus Allofs lämnade skutan för VfL Wolfsburg – nu var en naturlig tidpunkt att även friställa herr Schaaf.
Thomas Schaaf
Men hur rätt och vettigt beslutet än är så känns det bara fel. Thomas Schaaf, mannen med mustaschen, en fotbollslegendar. En grön-vit trotjänare.
Borta. Han får inte ens säga tack och hej i morgon, han lämnade sin post med omedelbar verkan den 15 maj. Troligtvis ville han ha det så. Men vi fick inte ens säga tack.
Här och nu: tack för allt du har givit fotbollen Thomas Schaaf. Ett stort jävla tack!
P.S Även Jupp Heynckes har bestämt sig för att lägga tränarpärmen på hyllan efter den här säsongen. Men han har fortfarande en ligamatch och två finaler kvar att genomföra.
***
Knutarna det brinner i
Sista omgången av Bundesliga säsongen 2012/2013 är här. Tråkigt. Exalterande. Härligt. Deppigt. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, som någon sjöng i en ganska tråkig låt. Men så är det.
Bayern München kan göra en suverän säsong ännu mer suverän, men det finns faktiskt en hel del matcher som betyder allt eller inget. Låt oss ta en titt på dem först.
4. Schalke 04, 52p, 56:49 — 5. SC Freiburg, 51p, 44:38 6. Eintracht Frankfurt, 50p, 47:44 — 7. Hamburger SV, 48p, 42:52 8. Borussia Mönchengladbach, 47p, 42:45 Gladbach måste alltså vinna och ta igen sex mål i målskillnad, inte särskilt troligt.
Framgår det vad utsnittet av tabellen vill ha sagt? Schalke ligger alltså just nu på kvalplatsen till Champions League, Freiburg och Frankfurt innehar de två EL-platserna. Fortuna Düsseldorf befinner sig på säker mark och FC Augsburg ligger på kvalplatsen. Så, där har ni förutsättningarna inför rysaromgången.
Bundesliga omgång 34: Lägg gärna märke till att blott två matcher är betydelselösa den här helgen (även om prestige och lite mer tv-pengar alltid är något att kämpa för).
Lördag 15:30
SC Freiburg – Schalke 04
Omgångens stormatch – och vem hade inför säsongen trott att lilla SC Freiburg skulle kunna ta en plats i Champions League? Inför omgången tillhör dock platsen Schalke 04, och så vill tränare Jens Keller att det ska förbli. För gästernas del räcker det med en poäng för att säkra den där ack så viktiga platsen. Men se upp! Freiburg har absolut ingenting att förlora, de har bara allt att vinna. Det är alltså Schalke som har pressen på sig, och det är Schalke som har det lite virrigare försvaret.
Hamburger SV – Bayer Leverkusen
HSV har åkt berg- och dalbana hela säsongen, men nu står de här och knackar på dörren till Europa i sista omgången. De behöver vinna samtidigt som Frankfurt förlorar. Det lär dock inte bli någon enkel uppgift. Leverkusen har förvisso inget kvar att spela för, men Stefan Kießling leder skytteligan med ett mål och vill säkerligen vinna den – det har fått Leverkusen att spela fin fotboll tidigare. Matchen blir även Sascha Lewandowskis sista, efter säsongen återvänder han till klubbens ungdomslag.
Eintracht Frankfurt – VfL Wolfsburg
”Från första till 33:e omgången har vi legat mellan plats två och sex. För oss räcker det med oavgjort. Det vore bittert om vi missade Europa”, säger klubbchefen Heribert Bruchhagen. Frankfurt har gjort en makalös säsong som nykomlingar i Bundesliga – och de har till och med chansen att snuva både Schalke och Freiburg på CL-biljetten. Men först och främst gäller det att försvara sjätteplatsen mot ett Wolfsburg som har blivit allt bättre sedan Dieter Hecking tog över.
FC Augsburg – Greuther Fürth
Augsburg ligger på kvalplatsen men har chansen att ta sig förbi Düsseldorf. Och Augsburg spelar en mer avslappnad fotboll än bottenkonkurrenterna, de ser ut att trivas med pressen efter att tidigare ha varit uträknade. Fürth är dock inget enkelt motstånd, även om tabellen säger annorlunda. Jumbolaget ligger elva i bortatabellen och har vunnit de två senaste bortamatcherna – och hållit nollan samtidigt. ”Fürth blir brutalt svårt. Den som tror att det här ska gå av bara farten, har ingen aning”, säger tränare Weinzierl.
Hannover 96 – Fortuna Düsseldorf
Hannover och Mirko Slomka är inne i en ganska tung period. Blott en vinst på de senaste sex matcherna och Europa League är utom räckhåll. Lagets största problem har varit spelet på bortaplan, så lite på att de vill bjuda sina trogna supportrar på en sista vinst för säsongen. Fortuna är i allra högsta grad inblandat i bottenstriden och ligger bara ovanför strecket tack vare en bättre målskillnad. Spelet har varit något sämre under våren, men fortfarande ganska bra, det stora problemet har varit oförmågan att spela hem poängen. Tre poäng på de senaste tolv matcherna är inte bra nog. Högerbacken Levels saknas på grund av avstängning.
Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim
Dortmund har CL-finalen i tankarna då andraplatsen redan är säkrad, Robert Lewandowski vill dock ta sig förbi Kießling i skytteligan (23 respektive 24 mål gjorda). Jürgen Klopp njuter av att de åtminstone har tagit ett rekord: ingen spelare har dragit på sig fem kort och därmed blivit avstängd. TSG Hoffenheim har betydligt mycket mer att spela för och kommer förstås att ge allt, en vinst samtidigt som Fortuna eller Augsburg förlorar resulterar i en kvalplats, de kan till och med landa på säker mark efter omgången. Dortmund fruktar hårt spel.
Borussia Mönchengladbach – Bayern München
En klassiker mellan Gladbach och FC Bayern – det finns väl knappast någon mer lämplig scen för Jupp Heynckes att tacka för sig? Det var här allting började, och det blir här allting slutar (förutom finalerna då). Över 1000 matcher som spelare och tränare i Bundesliga för Heynckes, frågan är om det slutar med poäng eller ej? Gladbach har en teoretisk chans att nå Europa-spel men då måste ett antal under ske. På Lucien Favre låter det i alla fall som att vi får se svenske Branimir Hrgota från start. Härligt.
VfB Stuttgart – FSV Mainz 05
Matchen mellan Mainz och Stuttgart handlar mest om prestige och vilket lag som kanske kan klättra lite i tabellen och därmed få en aning mer tv-pengar. Mainz hamnade i en lång svacka efter en stark höst och vill givetvis avsluta på ett värdigt sätt, Stuttgart har förhoppningsvis som mål att vässa formen inför DFB-Pokal-finalen mot Bayern München om två veckor.
1. FC Nürnberg – Werder Bremen
Efter 14 år på tränarbänken är Schaaf-eran över. Det här blir Bremens första match utan trotjänaren. Werder Bremen vill ha en nystart – och de kommer de att få, frågan är förstås hur den kommer att se ut. Båda lagen vill avsluta säsongen på ett snyggt sätt, det är allt matchen handlar om. Och det är början på en ny tid.
***
Jag har lite landslagstrupper att delge er också. Jag ber om ursäkt för att bloggen har vilat hela veckan.
Joachim Löw reser på en betydelselös USA-turné med sitt b-betonade manskap. Matcher mot Ecuador (29 maj) och mot USA (2 juni). Datum som alltså krockar med Champions League och DFB-Pokal. Vi får dock ett tillfälle att studera några nya ansikten i det tyska landslaget. Sjukt nog så lämnas Stefan Kießling utanför igen (nu vill han visserligen inte bli inbjuden längre).
Så här ser truppen ut:
Målvakter:
René Adler, Hamburger SV
Ron-Robert Zieler, Hannover 96
Marc-André ter Stegen, Borussia Mönchengladbach
Försvarare:
Dennis Aogo, Hamburger SV
Andreas Beck, TSG Hoffenheim
Benedikt Höwedes, Schalke 04
Marcell Jansen, Hamburger SV
Per Mertesacker, Arsenal
Heiko Westermann, Hamburger SV
Philipp Wollscheid, Bayer Leverkusen
Mittfältare:
Lars Bender, Bayer Leverkusen
Sven Bender, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Julian Draxler, Schalke 04
Kevin Großkreutz, Borussia Dortmund (ansluter senare)
Aaron Hunt, Werder Bremen
Nicolai Müller, FSV Mainz 05
Roman Neustädter, Schalke 04
Lukas Podolski, Arsenal
Stefan Reinartz, Bayer Leverkusen
Sidney Sam, Bayer Leverkusen
André Schürrle, Bayer Leverkusen
Anfallare:
Max Kruse, SC Freiburg
Miroslav Klose, Lazio
Men det är inte bara Löws manskap som håller igång. U 21-landslaget spelar mycket viktigare matcher. U 21-EM i Israel pågår mellan den 5 till 18 juni. Inga större frågetecken i truppen förutom petningen av Moritz Leitner. Det är dock kul att leka med följande tanke: hur kunde landslagstruppen sett ut om de bästa var med? Tänk ett U 21-lag med spelare som Götze, Draxler och ter Stegen. Nåja.
Rainer Adrions trupp ser ut som följer (två ska dock bort innan turneringen startar):
Målvakter:
Bernd Leno, Bayer Leverkusen
Oliver Baumann, SC Freiburg
Timo Horn, 1. FC Köln
Försvarare:
Tony Jantschke, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Jung, Eintracht Frankfurt
Oliver Sorg, SC Freiburg
Jan Kirchhoff, FSV Mainz 05
Matthias Ginter, SC Freiburg
Sead Kolasinac, Schalke 04
Stefan Thesker, TSG Hoffenheim
Shkodran Mustafi, Genoa
Lasse Sobiech, Greuther Fürth
Mittfältare:
Tolgay Arslan, Hamburger SV
Patrick Funk, St. Pauli
Patrick Herrmann, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Rudy, TSG Hoffenheim
Emre Can, Bayern München
Sebastian Rode, Eintracht Frankfurt
Christoph Moritz, Schalke 04
Lewis Holtby, Tottenham
Christian Clemens, 1. FC Köln
Anfallare:
Pierre-Michel Lasogga, Hertha Berlin
Kevin Volland, TSG Hoffenheim
Peniel Mlapa, Borussia Mönchengladbach
Sebastian Polter, 1. FC Nürnberg
Det har hänt förr. Martin Fenin (2008), Adhemar (2001), Olaf Marschall (1993), Jürgen Degen (1991), Hermann Ohlicher (1973) och Engelbert Kraus (1963) är redan inskrivna i de allt tjockare Bundesliga-historieböckerna. I lördags såg Branimir Hrgota till att skriva in sitt namn. Vad har de gemensamt? De har alla gjort hat-trick i sin första ligamatch från start.
Borussia Mönchengladbachs svenske talang fick äntligen chansen i Lucien Favres startelva – och som han tog den. Tre mål och omgångens spelare. En iskall straff, ett vaket agerande och ett otroligt vackert chippmål. Klart att 20-åringen var glad efteråt. Kan det här även ha varit genombrottet som vi har hoppats på?
”Jag gratulerar vår scout som upptäckte Branimir Hrgota i Sveriges andradivision”, sa Gladbachs tränar Lucien Favre efter 4-2-vinsten mot FSV Mainz.
Borussia Mönchengladbach har fortfarande tre poäng upp till Eintracht Frankfurt och dessutom en sämre målskillnad. Nästa helg kommer Bayern München på besök. Europa League kommer troligtvis att spelas utan Gladbach nästa säsong. Men Branimir Hrgota kommer vara en del av ett Europa-satsande lag nästa säsong. En hel del supportrar har redan börjat prata om ”den nye Marco Reus”, andra är mer återhållsamma och tycker att 20-åringen har mer att bevisa.
Och visst är det så. Vi ska vara försiktiga med att helt gränslöst hylla Hrgota. Samtidigt kan vi konstatera att en svensk talang har stått för en makalös prestation i en stark liga. Vi kan konstatera att Lucien Favre är bra på att arbeta med unga spelare och vi kan konstatera att Mönchengladbachs anfallsspel mår bra av en kille som Hrgota. Det känns väldigt spännande inför nästa säsong. En ny svensk stjärna kan ha tänts på fotbollshimmelen.
Branimir Hrgota har fått gott om tid på sig att utvecklas i skymundan. Nu har han bevisat att Lucien Favre kan lita på honom. Det tog lite mer än en halvtimme innan svensken och hans lagkamrater hittade in i matchen, ett ribbskott från Juan Arango ruskade liv i laget. När domaren pekade på straffpunkten fick Gladbach plötsligt en möjlighet att göra 1-1 innan halvtid.
Mittbacken Martin Stranzl brukar ta hand om lagets straffsparkar, men en viss 20-åring hann före till bollen. Stranzl gick fram till Hrgota.
”Han sa: ’Om du är säker, så skjut’. Jag var säker, och som anfallare vill man nyttja varje möjlighet att göra mål. Det var svårt för mig att hitta in i matchen innan den här situationen. Jag tankade självförtroende med straffsparken och efteråt rullade det på”, säger Hrgota till klubbens hemsida.
Straffen var en läckerbit. När Hrgota dessutom höll sig framme och stötte in returen på Mike Hankes nick visade han att han kan vara rätt man på rätt plats. Svenskens tredje mål var matchens vackraste. Tre mål i en match. Senast en svensk fixade det var när Markus Rosenberg satte tre bollar mot Hertha Berlin säsongen 2006/2007.
En perfekt dag för Hrgota. Han var lycklig efteråt – men lyckligtvis vet han också att det här bara var ett litet steg på vägen.
”Jag måste fortsätta att jobba hårt för att kunna göra det ännu bättre nästa säsong”, säger han.
Noterbart att Jens Keller förlängde med Schalke 04, torskade mot Stuttgart och på lördag väntar en helt avgörande match mot SC Freiburg. Den CL-kampen blir något att se fram emot. Fotbollsgodis. Men det blir också spännande i botten av tabellen. Thomas Schaaf har lyckats styra Werder Bremen-skutan till säkert farvatten, men FC Augsburg, Fortuna Düsseldorf och TSG Hoffenheim kämpar fortfarande om den där kvalplatsen alternativt säker mark.
Greuther Fürth försökte verkligen mot SC Freiburg – men Max Kruse ville annorlunda. Därmed blev Fürth historiskt dåligt, laget har inte vunnit en enda hemmamatch i Bundesliga.
Så nog tusan brinner det fortfarande i Bundesliga-knutnarna även om Bayern München har varit klara mästare i evigheter. En helt ljuvlig och avgörande helg väntar nästa vecka.
Det står också klart att 1. FC Kaiserslautern väntar i kvalet efter segern mot Jahn Regensburg (1. FC Köln förlorade mot Hertha Berlin i samma omgång). Erzgebirge Aue och Dynamo Dresden kommer att slåss om säker mark i sista omgången av 2. Bundesliga. Båda klubbarna har spelat in 34 poäng den här säsongen, men Aue ligger just nu ovanför kvalstrecket tack vare en bättre målskillnad. På söndag tar Dresden emot Regensburg samtidigt som Aue åker till Sandhausen.
Bundesliga omgång 32. Det känns vemodigt att skriva. Slutet är nära, den dagliga drogen tas bort ur sortimentet, receptbeläggs. Tre omgångar återstår innan den 50:e Bundesliga-säsongen är över. Det har varit en lustig, sorglig, begeistrande och storslagen säsong. Bayern München har krossat motståndet och skövlat rekord på vägen till ligatiteln. Den 22:a Bundesliga-titeln i klubbens historia. Borussia Dortmund tappade tidigt greppet och FC Bayern rusade iväg – men i Champions League har de stått för bedårande fotboll och nu väntar en heltysk final.
Bayer Leverkusen har oftast presenterat sig som ett stabilt topplag. Det är dessa tre klubbar som har lyckats undvika vansinnet. Kaos har härskat i ligan den här säsongen. Nykomlingar som tävlar om Europa-platser, storlag som dalar, bottenlag som plötsligt får eld i baken och så många berg- och dalbanor. Det har varit känslornas säsong, röra bestående av förtvivlan, högmod, lycka och en stor nypa fotbollsunderhållning. Allt vi har vetat är att vi inte vet någonting.
Även om det känns tungt att säsongen närmar sig sitt slut så är det omöjligt att inte dra på smilbanden. Vi har en fullmatad fotbollshelg framför oss. Redan i kväll intar två historiska jättar scenen. Mönchengladbach välkomnar Schalke 04 i kampen om Europa. Schalke som var inne i helvetets eldar under säsongen, men de kom ut med livet i behåll och ligger helt plötsligt fyra. Och Gladbach som tog sikte mot nya storhetstider. De har fortfarande chansen att knipa en Europa-plats, men det har varit en tung och seg säsong.
På lördag kastas vi in i en helsvettig och stökig nedflyttningskamp. TSG Hoffenheim var ett lag i spillror, men nye tränaren Markus Gisdol har åtminstone lyckats limma ihop några utströdda delar och plötsligt kan degraderingen undvikas. En kille som inte alls har funnit limtuben är Thomas Schaaf. Werder Bremen-tränaren har inte fått till något fungerande försvarsspel, hans stjärnor leker hellre Balotelli än spelar fotboll och plötsligt har Bundesliga-klenoden kniven mot strupen. 52-årige Schaaf har spenderat hela sitt liv i Werder Bremen. Okej, det var lite tillspetsat, men han har representerat klubben sedan 1972. Han har tränar laget sedan 1999. Ett Werder Bremen utan Thomas Schaaf känns otänkbart, Bundesliga utan Schaaf likaså. Ändå kan det bli verklighet. Bremen har bara två poäng ner till Augsburg på kvalplats. Svettigt.
Lördagskvällen bjuder oss på det vanligtvis episka mötet mellan Borussia Dortmund och Bayern München. Den lilla Champions League-finalen, om ni så vill. Det borde vara ett hett prestigemöte, en gigantisk publikfest. FC Bayern har dock rusat genom den här säsongen och leder ligan med 20 poäng. De är klara mästare, de har tagit över titeln. Om det inte hade varit för den stora finalen i London så hade dock matchen betytt oerhört mycket. Bayern München väntar nämligen fortfarande på en ligavinst mot Borussia Dortmund, fem försök har redan förbrukats. Och Dortmund hade förstås bra gärna täppt till Bayerns trut – om än bara för en kväll.
Men nej, lördagens jättemöte kommer troligtvis att handla om uppvärmning. Vi kommer få se en del bänkspelare – men den riktiga superknallen sparas till London den 25 maj. Supportrarna kommer dock att vara på tårna som vanligt.
Söndagen bjuder oss på det charmiga SC Freiburgs Europa-kamp. Klubben har den näst minsta lönebudgeten i Bundesliga men ändå ligger de på plats sex i tabellen, en placering som skickar ut laget till Europa League-kval. Geniet bakom gruppdynamiken som gör Freiburg så svårslaget heter Christian Streich, en fantastisk tränare som har uträttat något riktigt stort. Framgång väcker dock begär. Flera spelare kommer att lämna klubben i sommar och sportchefen är redan borta. Vilken lycka då att Christian Streich, enligt uppgifter, kommer att förlänga sitt kontrakt. Fotbollen behöver fler som honom. FC Augsburg står för motståndet, laget som har fått eld i baken och rusar mot säker mark. Det blir en intensiv fajt.
Det är bara att njuta av de sista tre omgångarna. Förvånansvärt många lag befinner sig i en sits där segrar snarare inbringar 30 poäng än tre, och det är då fotboll är som mest underhållande. Nu går vi in i avgörandets stund.
Bundesliga omgång 32
Fredag 20:30
Borussia Mönchengladbach – Schalke 04
Sista fredagsmatchen för säsongen och vi bjuds på en riktig höjdare. Gladbach har givetvis inte gett upp hoppet om den där kvalplatsen till CL, än mindre en EL-plats. Men det är Schalke som sitter i förarsätet och laget hoppas förstås att Huntelaar kan ösa in mål igen, precis som han gjorde i 4-1-vinsten mot HSV förra helgen. Gladbach har dock presterat bättre på hemmaplan än på bortaplan. Tuff match att vänta.
Lördag 15:30
1. FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Leverkusen kan säkra direktplatsen till Champions League om de vinner mot der Club, och med tanke på hur gärna Kießling nätar mot just Nürnberg känns det inte omöjligt. Nürnberg har spelat bort sig från EL-platserna och har helt plötsligt hamnat i en formsvacka med tre raka förluster. Nu uppmanar klubbledningen spelarna att ge allt de sista matcherna av säsongen – annars är det inte säkert att tränare Wiesinger får sitta kvar.
Werder Bremen – TSG Hoffenheim
Ligans sämsta försvar ställs mot varandra – lagen har släppt in 60 mål var. Matchen i Bremen blir en äkta bottenduell mellan jägarna Hoffenheim och försvararna Bremen. Trenden talar dock för Hoffenheim. Bottenlaget har bara förlorat två av sina senaste sju matcher och har ”bara” tre poäng upp till kvalplatsen. Bremen å andra sidan har inte vunnit någon av de senaste tio matcherna och har bara två poäng ner till kvalplatsen. Kriminellt spännande.
Hannover 96 – FSV Mainz 05
Första matchen för Hannovers nye sportchef Dirk Dufner, som redan har börjat planera inför nästa säsong. Men om Hannover vinner så har laget fortfarande chansen att knipa en Europa League-plats. Mittfältaren Schmiedebach är avstängd. Mainz har också chansen att knipa en EL-plats om de besegrar Hannover, men Thomas Tuchels lag saknar kraften i anfallsspelet. Mainz har inte vunnit på sex matcher.
VfB Stuttgart – Greuther Fürth
Rent sportsligt betyder inte den här matchen särskilt mycket. Fürth är klart för 2. Bundesliga och Stuttgart kan inte uträtta särskilt mycket i tabellen. Men det finns ändå anledning för spelarna att prestera. För Stuttgarts del gäller det att vässa formen inför cupfinalen mot FC Bayern, för Fürth-spelarnas del handlar det om att visa upp sig från sin bästa sida för att få nytt kontrakt eller hamna i en bättre klubb.
Eintracht Frankfurt – Fortuna Düsseldorf
Två nykomlingar för säsongen, två olika verkligheter. Frankfurt kämpar fortfarande om en plats i Europa men har framför allt problem med målskyttet, blott tio mål har gjorts i Rückrunde. Armin Veh har gett flera olika spelare chansen som anfallare men ingen har tagit den. Fortuna har störtat i tabellen och har bara tagit tre poäng på de senaste nio matcherna. Även här är det effektiviteten som utgör det största problemet. Endast målskillnaden håller Düsseldorf ovanför kvalstrecket.
Lördag 18:30
Borussia Dortmund – Bayern München
Europas två bästa lag, Tysklands två bästa lag. Upplagt för en jättematch inför Champions League-finalen. Men..nja! Ligan är redan avgjord och lagen spar hellre på krutet. Det mesta talar för att det här blir en stämningsfull uppvisning i vilket lag som har bäst bänkspelare. FC Bayern har lämnat Ribéry, Robben, Lahm och Schweinsteiger hemma och det återstår att se vilka BVB-spelare som missar matchen förutom skadade Bender och Götze. FC Bayern har inte vunnit någon av de senaste fem ligamatcherna mot Dortmund, en serie som kanske får sitt slut med tanke på att Jupp Heynckes lag har vunnit samtliga ligamatcher under 2013. Oavsett blir matchen ett smakprov på vad som komma skall.
Söndag 15:30
SC Freiburg – FC Augsburg
Freiburg vill så gärna ut i Europa, men det tidigare så stabila och hjärtliga lagbygget är skakat. Spelarna skriver på för andra klubbar och sportchefen Dirk Dufner har hamnat i Hannover. Nu gäller det att samla mod och kraft inför avslutningen – men det här är ytterligare ett exempel på tidiga övergångars inverkan. En vinst hade varit välbehövlig, men ett tufft motstånd väntar. Augsburg kämpar för överlevnad i Bundesliga och har vinden i ryggen, sydtyskarna har redan tagit 21 poäng den här våren, att jämföra med nio höstpoäng.
Söndag 17:30
Hamburger SV – VfL Wolfsburg
Inför omgången ligger HSV åtta – med andra ord utanför Europa-platserna. Men trots nederlaget mot Schalke ha laget bara en poäng upp till en EL-plats. Wolfsburg har två raka segrar och kommer göra allt för att avsluta säsongen på ett snyggt sätt. Dessutom, galet nog, så har Wolfsburg ”bara” fem poäng upp till en EL-plats, med andra ord är allt möjligt. HSV får klara sig utan målvakten Rene Adler som är avstängd.
Bayern München, Borussia Dortmund och Bayer Leverkusen. De lagen har vetat vad de vill och hur de ska göra det. Därför ligger de också högst upp i tabellen. Kampen om de andra Europa-platserna har varit komisk hela säsongen. Inget lag har riktigt lyckats stabilisera sig. Det har varit berg- och dalbana i 31 omgångar. Två vinster här, två förluster där. Ett tränarbyte där, två tränarbyten där. Fantastiska insatser har blandats med bedrövliga.
Givetvis är en av anledningarna att Bundesliga är en väldigt jämn historia. Dagsform och skadeläget avgör ofta. Men den här säsongen har ändå bjudit på ovanligt mycket höga berg och djupa dalar. Ja, det är jämnt, men det har också blivit uppenbart att en del klubbar arbetar för dåligt med de givna förutsättningarna.
För oss som följer fotbollen i Tyskland är det här förstås bara roligt. Men supportrarna till de inblandade lagen lär gå omkring skalliga allihopa efter att ha slitet av sig håret. Nu återstår det bara tre omgångar – nio poäng – innan säsongen är över. I går tog Schalke 04 emot Hamburger SV och efter Klaas-Jan Huntelaars uppvisning tog de ett gigantiskt kliv mot den där Champions League-kvalplatsen. Okej, de har bara tre poäng ner till Eintracht Frankfurt, men de har också mest kvalitet på papperet. De bör klara av det.
Matchen var egentligen ganska talande för hela säsongen – stor underhållning, märkliga ingripanden och oväntade vändningar. Hamburg inledde bäst och med mest energi, och det skulle inte dröja länge innan målet kom. Schalke-spelarna stod och sov på en hörna och till sist fick Marcel Jansen nicka in bollen. 0-1. Men det här var Huntelaars comeback – och det skulle HSV bli varse om.
Han serverade Bastos till 1-1, då hade vi spelat tio minuter. Efter det där målet tog Schalke över matchen och Hamburg-spelarna förvandlades till samma viljelösa typer som så många andra gånger under säsongen. Ett mysterium, men ett problem som Thorsten Fink måste lösa till nästa säsong. När matchen var slut hade Huntelaar gjort tre mål – han hade dessutom kommit till fler avslut än hela bortalaget tillsammans. Om Schalke hade varit effektivare framför mål så hade Hamburg-spelarna fått bjuda in till grillfest igen.
Den där matchen var väldigt talande för hela säsongen. Av många olika anledningar. Efter Schalkes djupdyk och formsvacka borde de inte ens haft chansen att halvsäkra fjärdeplatsen. Lika lite borde HSV haft chansen att gå upp på fjärdeplatsen. Det har varit en sån säsong, en säsong där nästan alla slår nästan alla. En säsong där HSV kan vinna med 4-1 mot Borussia Dortmund för att sedan förnedras av FC Bayern och tappa poäng mot Greuther Fürth. Det har helt enkelt varit förbannat svårt för oddssättarna på spelbolagen.
Känslan är att inget lag vill spela ute i Europa – men så är det självklart inte. Det är bara det att ingen, men ändå alla, kan. Förbluffande.
Det händer även saker lite längre ner i tabellen. Greuther Fürth förlorade mot Hannover och går nu en framtid i 2. Bundesliga till mötes. Lilla Fürth har bara en chans till att äntligen vinna på hemmaplan i Bundesliga – då ska vi ändå komma ihåg att till och med Tasmania Berlin vann två hemmamatcher.
TSG Hoffenheim har vaknat till liv med ny tränaren Gisdol. De ligger fortfarande på en nedflyttningsplats (27 poäng) men har bara tre poäng upp till FC Augsburg på kvalplats. Och FC Augsburg har bara fyra plusmål upp till Fortuna Düsseldorf på säker mark.
Och så har vi Werder Bremen. Stora, stolta Werder Bremen. Klubben som utmanade FC Bayern under många år och som mer eller mindre prenumererade på en Europa-plats. Klubben med trotjänaren Thomas Schaaf. Nu har de inte vunnit på tio ligamatcher och har bara spelat in ynka 32 poäng. Elia och Arnautovic åkte fast för fortkörning och har stängts av av klubben. Det råder kaos och panik och frågan är faktiskt om de kan undvika kval den här säsongen.
Tre mycket spännande omgångar återstår av Bundesliga – så mycket vet jag i alla fall.
Bundesliga omgång 31
Greuther Fürth – Hannover 96 2-3
Nu är det helt klart: Fürths äventyr i Bundesliga är över – och de har bara en chans på sig att åtminstone vinna en hemmamatch. Tungt. Hemmalaget var det bättre laget mot Hannover, men det var effektiviteten som skulle avgöra matchen. Bortalaget tog ledningen genom Abdellaoue, Djurdjic kvitterade innan halvtid. I andra halvlek var det Fürth som skapade flest och bäst chanser, men Hofmann nickade in 1-2 på en hörna. Hemmalaget orkade resa sig en gång till och kämpade in 2-2-målet, men Hannover gjorde till sist tre mål på lika många chanser. Drömmen om Europa lever ett tag till.
Bayern München – SC Freiburg 1-0
Jupp Heynckes valde att rotera hela laget, nästan. Det var bara Boateng kvar jämfört med startelvan mot Barcelona. Det gjorde inte Bayern något. Det blev aldrig någon särskilt bra match, hemmalaget kontrollerade händelserna mot ett ganska uddlöst Freiburg. Shaqiri (eller Can?) gjorde 1-0-målet och det var först mot slutminuterna som Freiburg lyckades skapa lite tryck mot Bayern-målet. För lite och för sent.
Bayer Leverkusen – Werder Bremen 1-0
Kevin de Bruyne skadad och Arnautovic och Elia hade kört bort sig själva från laget. Ett klart försvagat Bremen alltså, men de stod upp bra mot hemmafavoriterna. Leverkusen behövde en högst tveksam straff för att säkra ledningen och de tre poängen. Kießling har nu gjort 22 mål och hans Leverkusen har skaffat sig ett behagligt avstånd ner till fjärdeplatsen. Thomas Schaaf och hans Bremen har nu gått utan seger tio matcher i rad och nedflyttningskapen har definitivt inletts.
VfL Wolfsburg – Borussia Mönchengladbach 3-1
Dieter Hecking och Wolfsburg tycks verkligen ha kommit i gång, bortsett från nederlaget mot Bayern i cupen, men i Bundesliga har de inte förlorat på sju matcher. Brouwers ställde till det för sitt Gladbach och plötsligt ledde hemmalaget med 1-0. Men Mlapa skulle kvittera tidigt i andra halvlek och ge nytt hopp till en Europa-plats. Diego och Olic ville annorlunda och sänkte tillsammans gästerna.
TSG Hoffenheim – 1. FC Nürnberg 2-1
Nilsson och Klose saknades och Nürnberg tvingades ställa upp med ett nytt mittbackspar, något som Hoffenheim snabbt utnyttjade. Trots 0-5-förlusten mot Leverkusen inledde hemmalaget positivt och tog en 2-0-ledning genom Weis och Salihovic. Hoffenheim gjorde även ett tredje mål, men det dömdes bort. Nürnberg reducerade på straff och efter Simons mål blev det nervöst ett tag, men hemmalaget behöll de tre poängen och har fortfarande chansen att överleva.
FC Augsburg – VfB Stuttgart 3-0
Stuttgart hade vunnit tre ligamatcher i rad och ville göra livet surt för Augsburg som slåss för sin överlevnad. Som så många gånger förr fick vi dock se ett helt annat Stuttgart, ett svagare Stuttgart. Det tog drygt en timme innan Mölders fick hål på bortalaget, men efter följde ytterligare två mål. En välförtjänt seger för Augsburg som därmed håller Hoffenheim bakom sig i tabellen – och plötsligt är det inte så långt upp till säker mark.
Fortuna Düsseldorf – Borussia Dortmund 1-2
Fortuna visste förstås att Hoffenheim och Augsburg hade vunnit sina matcher och de kämpade för att fixa åtminstone en poäng. Precis som Jupp Heynckes roterade Jürgen Klopp hela laget förutom Mats Hummels. Sahin gav Dortmund ledningen med ett vackert distansskott och när Blaszczykowski kom in i andra halvlek gjorde han mål direkt. Mot slutet av matchen lyckades dock Fortuna skapa lite tryck och Bodzek gjorde ett mycket viktigt mål, Latka borde ha gjort ett till men Langerak stod för en kalasräddning. Düsseldorf har nu samma poäng som Augsburg, men en något bättre målskillnad.
FSV Mainz 05 – Eintracht Frankfurt 0-0
Mål och målchanser var en bristvara, även om andra halvlek bjöd på några fina lägen. Mainz var det bättre och aktivare laget sett över 90 minuter, men utan skadade Szalai saknades ofta genomslagskraften i offensiven. Frankfurts försvarsspel fungerade bra, bättre än anfallsspelet. Rode och Meier fick dock två fina chanser som räddades av Wetklo. Inget lag som riktigt kan klaga över resultatet.
Schalke 04 – Hamburger SV 4-1
En härligt intensiv inledning på matchen resulterade i ett tidigt HSV-mål när Jansen nickade in bollen. Men Schalke-spelarna tog sig i kragen och bjöd upp till kamp. Båda lagen visade upp ett bristande försvarsspel, men bortalagets var aningen sämre och det skulle Huntelaar utnyttja. Holländaren gjorde tre mål i sin comeback efter att Bastos öppnat målskyttet. En välförtjänt seger för Schalke som tog ett stort kliv mot CL-kval. René Adler hann dra på sig ett gult kort och är nu avstängd nästa helg.
Eilmeldung:I skrivande stund säkrade Eintracht Braunschweig en plats i Bundesliga till nästa säsong. Damir Vrancic sköt en frispark på tilläggstid och säkrade därmed avancemanget. 1-0 mot FC Ingolstadt efter full tid. Vi välkomnar Eintracht Braunschweig tillbaka till Bundesliga – som de var med och grundade.
***
Jag älskar fotboll. I synnerhet tysk. Det gör jag verkligen. För den utomstående är det säkert svårt att förstå hur det här kan skänka glädje och eufori. Minnen och berättelser. Förtvivlan och depression. Hur det kan sysselsätta någon varje vaken timme om dygnet. Hur hjärtat kan slå. Vänskap uppstår, kontakter knyts. Livet kretsar kring en sport som omsätter miljarder.
Men den här veckan har pissat på mig, på sporten och på så många andra. Bayern München körde över Barcelona på ett historiskt magnifikt sätt, Borussia Dortmund pulveriserade Real Madrid. I Champions League. I semifinal. Hur fantastiskt var inte det? Hur många bebisar kommer till världen om ungefär nio månader?
Det borde ha varit känslan som låg i luften. Det borde ha varit huvudtemat. Den tidigare omtalade euforin borde ha spritt sig.
Boah! Jäklar. Om jag läser tyska tidningar och fotbollsforum tror jag det inte. Om jag blickar mot Sverige och de förhållandevis få tyska supportrar som finns så märker jag det inte. Om jag kliver in i min egen hjärna och rotar omkring så finner jag det inte.
Det hade varit helt okej om anledningen hade varit att fokus hade flyttats till Bundesliga. Här har vi fem lag som slåss om den där kvalplatsen till Champions League. Det är tolv poäng kvar att spela om, sommarsolen har presenterat sig och säsongen är snart slut. I botten av tabellen hittar vi FC Augsburg och TSG Hoffenheim som slåss för sin överlevnad. Vi finner Fortuna Düsseldorf och Werder Bremen som mycket väl kan behöva kämpa mot nedflyttning om bara några dagar. Det är värt att fokusera på, det hade varit en duglig ursäkt. Ursäkt? Inte ens det – det hade varit en självklarhet.
Men inte fasen är det många som bryr sig om att Schalke 04, SC Freiburg, Eintracht Frankfurt, Borussia Mönchengladbach och Hamburger SV slåss om Europa-platserna. Vi har historiskt stora Schalke som ständigt ställer det för sig. Vi har lilla SC Freiburg med ligans näst minsta lönebudget. Vi har nykomlingen Eintracht Frankfurt som har överraskat alla. Vi har gamla storklubben Mönchengladbach som tycks vara tillbaka på rätt spår och vi har Bundesliga-dinosaurien som försöker hitta rätt väg i den nya tidsåldern. Mycket att diskutera, mycket att njuta av. Lidelse, spänning och frustration.
Det finns så mycket att hämta. Så mycket att njuta av.
Tyvärr så handlar precis allting om Bayern München och Borussia Dortmund. Inte att klubbarna gjorde det fantastiskt bra i Champions League, nej då, det handlar om Mario Götze och Robert Lewandowski.
Sportsidorna och debattsidorna är sprängfyllda. Mario Götze är klar för Bayern München, Robert Lewandowski sägs vara klar antingen i sommar eller nästa sommar. Poängen med det här inlägget är inte att demonisera Bayern München, poängen är inte heller att berätta om Borussia Dortmunds eventuellt ljusa framtid trots allt. Poängen är inte att ifrågasätta spelarnas val eller klubbarnas agerande.
Jag bara undrar varför det ska behöva vara så här? Det borde vara totalförbjudet att göra klart och offentliggöra affärer innan det väsentliga är över: nämligen fotbollssäsongen. Matcherna som ska spelas. I stället för dramatik och eufori matas vi med 13 496 745 artiklar om hur FC Bayern köper Dortmunds stjärnspelare. Fokus flyttas från sporten.
Det är illa nog att fotbollen hamnar i skymundan. Ännu värre är egentligen det faktum att Bayern München mycket väl kan ställas mot Borussia Dortmund i en Champions League-final. Hur mycket förstörs inte av Mario Götze redan är klar och att Robert Lewandowski kanske är det? Det är bisarrt.
Om det hade varit förbjudet att förhandla och göra klart affärer innan säsongsslutet så hade vi inte haft det här problemet.
Nog gnällt. En ny Bundesliga-helg är här. Som tidigare nämnt har vi en härlig Europa-kamp att följa och en dramatisk nedflyttningsstrid. Låt oss njuta av det för en stund.
Bundesliga omgång 31
Fredag 20:30
Greuther Fürth – Hannover 96
Fürth vill vinna en hemmamatch i Bundesliga innan äventyret är över, i kväll känns chanserna ganska goda. Hannover har trots allt fått ge upp drömmen om Europa och matchen känns som ett motivationskrig.
Lördag 15:30
Bayer Leverkusen – Werder Bremen
De Bruyne är ytterst tveksam till spel och Arnautovic och Elia har stängts av efter att de kört för fort. Ett skakat och försvagat Bremen med andra ord, ett Bremen som faktiskt krigar för att undvika kvalplats eller direktnedflyttning. Laget har inte vunnit på nio matcher och tränare Schaaf är ifrågasatt på allvar. Leverkusen ligger bra till och har sju poäng ner till fjärdeplatsen.
TSG Hoffenheim – 1. FC Nürnberg
Markus Gisdol tog över krislaget Hoffenheim och ett nytt hopp tändes – i två matcher. Sen kom Leverkusen och körde över laget med 5-0. Orkar Hoffenheim resa sig en gång till och utmana Augsburg om kvalplatsen? Polanski saknas på grund av avstängning. Nürnberg får klara sig utan Pelle Nilsson, svenske mittbacken är avstängd. Dessutom kan Klose och Chandler tvingas stå över. Nürnberg har en ”revansch” att utkräva efter förlusterna mot Fürth och FC Bayern.
Bayern München – SC Freiburg
Super-Bayern – vilket lag ska stoppa dem? Jupp Heynckes lär rotera en del som vanligt men vad gör det när kvalitén är så hög? Allt utom en förlust skulle dessutom säkra ett nytt rekord: mästaren med mest poäng genom tiderna i Bundesliga. Freiburg kämpar för att nå en Europa-plats, och de kämpar för att behålla sitt lag. Rosenthal, Kruse, Caligiuri och Flum är redan borta, precis som sportchefen Dirk Dufner.
VfL Wolfsburg – Borussia Mönchengladbach
Ska vi på allvar kunna tro att Dieter Hecking har fått ordning på Wolfsburg nu (åtminstone i ligaspelet)? Sex matcher utan förlust är bra, och i Arnold har fansen hittat en ny favorit. Något händer i Wolfsburg helt enkelt. Men även Gladbach och Lucien Favre verkade ha kommit förbi ett tungt hinder när laget äntligen spelade offensiv fotboll mot Augsburg. Och dessutom: Xhaka gjorde en finfin insats! Kan bli en trevlig tillställning.
FC Augsburg – VfB Stuttgart
Stuttgart har rest sig och lämnat nedflyttningshotet, dessutom är de klara för cupfinal och vill förstås tanka självförtroende i ligan. Augsburg lär väl dock ha ett och annat att säga till om. Laget har gjort en magnifik uppryckning under våren men läget är spänt: Hoffenheim hotar bakifrån, samtidigt är det bara tre poäng upp till säker mark. Vogt saknas på grund av avstängning.
Lördag 18:30
Fortuna Düsseldorf – Borussia Dortmund
Ingen Piszczek, troligtvis ingen Gündogan och säkert en hel del rotation. Dortmund har säkrat en CL-plats och tänker säkert en hel del på matchen i Spanien. Ett gyllene läge för Düsseldorf att överraska och plocka viktiga poäng i bottenstriden. Det gäller för hemmalaget att minimera misstagen bara – eller ”bara” och ”bara”.
Söndag 15:30
FSV Mainz 05 – Eintracht Frankfurt
Mainz vill ta sista Europa-chansen, klubben har sex poäng upp till en EL-plats inför omgången. Vilket lag som ligger och lurar där? Mycket riktigt: Eintracht Frankfurt. Mainz har haft problem med målskyttet på sistone och befinner sig i en liten formsvacka. Frankfurts självförtroende har återvänt efter den viktiga segern mot Schalke. Det blir fortsatt spännande att följa 17-årige Stenderas framfart i Bundesliga, där har Armin Veh en spännande talang till sitt förfogande. Mittbacken Zambrano är avstängd.
Söndag 17:30
Schalke 04 – Hamburger SV
Helgens höjdpunkt. Två stora traditionsföreningar som krigar om kvalplatsen till Champions League. En duell mellan HSV och Schalke, mellan van der Vaart och Huntelaar. Schalkes tränare Jens Keller tycker sig ha ont i fötterna efter att ha sparkat så många i baken – han vill se ett hungrigare och aggressivare Schalke. Schalkes Höger och Hamburgs Diekmeier missar matchen på grund av avstängning. Förhoppningsvis bjuds vi på lite fotbollsgodis.
Det har väl knappast undgått någon att Bayern München dominerar den tyska fotbollen den här säsongen. Två titellösa säsonger fick räcka – Uli Hoeneß släppte loss ett pack helvetetshundar som har ätit upp allt i deras väg. De tyska rekordmästarna var knappast dåliga säsongen 2011/12, de spelade in 73 poäng i ligan och föll på mållinjen i Champions League-finalen. De förlorade även den inhemska cuptiteln till Borussia Dortmund. Saken var den att Jürgen Klopps lag helt enkelt var bättre.
I somras hämtade FC Bayern in en både skicklig och arg sportchef i Matthias Sammer. Det har alltid funnits en risk att åka på en ”eldkastare” i München (uttrycket hårtork är för milt i sammanhanget), den risken blev dock ännu större med Sammer. Ingen har kunnat slappna av. Dessutom valde storklubben att öppna plånboken och eliminera truppens svagheter. Rekordövergången Javi Martinez, backbjässen Dante, finurlige Shaqiri och målgörare i Mandzukic och Pizarro.
Satsningen har betalat av sig. Med en stor portion vinnarkultur i ryggen valde FC Bayern att ta tillbaka sin plats som nummer ett i Tyskland – och som de har gjort det.
Faktum är att Bayern München kan bli mästare redan på lördag. Om Borussia Dortmund tappar poäng i Stuttgart samtidigt som FC Bayern vinner hemma mot Hamburger SV är saken klar. Aldrig förr har ett lag kunnat fira ligatiteln redan i mars. Låt oss därför ta en titt på alla de rekord som klubben kan slå eller tangera:
Tidigaste mästarna: FC Bayern blev mästare i den 30:e omgången 1972/73 och 2002/03. Nu kan de slå sitt eget rekord och bli mästare i omgång 27.
Våldsamt försprång: Sedan tre poängs-regeln från säsongen 1995/96 är den största mästarmarginalen 16 poäng (FC Bayern 2002/03). Just nu har laget 20 poängs försprång.
Ointagligt (?) målrekord: Under Gerd Müllers glansdagar gjorde FC Bayern 101 mål säsongen 1971/72. För att slå det rekordet måste de göra 33 mål på åtta matcher, vilket dock inte ska uteslutas.
Målskillnad: Säsongen 1972/73 hade FC Bayern en målskillnad på +64. Just nu har Bayern München en finfin målskillnad på +58.
Tät defensiv: Oliver Kahn var en målvaktsjätte, säsongen 2007/08 släppte hans FC Bayern bara in 21 mål. Ett rekord som ser ut att gå i graven då Neuer bara har hämtat bollen i mål vid elva tillfällen.
Rekordmästare: Förra säsongen slog Borussia Dortmund ett nytt rekord då de spelade in hela 81 poäng. Bayern München kan landa på 93 poäng om de vinner de sista åtta matcherna.
Få förluster: Jupp Heynckes gäng har bara förlorat hemma mot Bayer Leverkusen. Om de kan undvika fler förluster tangerar klubben sitt eget rekord från säsongen 1986/87. Om det blir så upprepar de även sin bedrift från samma säsong: inga bortaförluster.
Rückrunde-rekord: Förra säsongen trampade Dortmund gasen i botten och vann 15 ligamatcher i Rückrunde, två slutade oavgjort. Så här långt har FC Bayern nio segrar på nio matcher.
Segrar i rad: Bayern München har alltså nio segrar i rad, inom en och samma säsong har endast Mönchengladbach (1986/87) och VfL Wolfsburg (2008/09) vunnit tio matcher i rad.
Långtidsetta: 1968/69, 1972/73, 1984/85 och 2007/08 låg FC Bayern etta i tabellen från första till sista omgången. Det kommer att upprepa sig i år.
Äldste mästartränaren: Jupp Heynckes fyller 68 år i maj och får då fira en ligatitel. När Werder Bremen vann Bundesliga 1964/65 var tränaren Willi Multhaup 61 år gammal. Ett långvarigt rekord som även det går i graven.
En hel drös rekord med andra ord, jag kan säkerligen ha missat något dessutom. Som ni förstår är det inte konkurrensen som är så löjligt svag – det är Bayern München som spelar bästa säsongen någonsin. Jag lyfter på hatten.
Bundesliga omgång 27
Lördag 15:30
Schalke 04 – TSG Hoffenheim
Tabellmässigt en match som borde vara klar på förhand, men det här är Bundesliga – och framför allt är Schalke inblandat. 0-3-förlusten mot Nürnberg sved och Jens Kellers lag var tillbaka på ruta ett igen. Men Ruhrklubben ligger på samma poäng som Frankfurt och har goda möjligheter att säkra sista CL-platsen. Marica kan göra comeback i anfallet. TSG Hoffenheim har spelarmässigt ett bättre lag än vad tabellplaceringen skvallrar om – och nu behöver de varje poäng i överlevnadsstriden.
VfB Stuttgart – Borussia Dortmund
Stuttgart lyckades ta tre viktiga poäng mot Frankfurt, nu väntar dock de regerande mästarna från Dortmund. Jürgen Klopp får klara sig utan Blaszczykowski och Hummels, Bruno Labbadia har dock fler spelare på skadelistan, bland annat lagkapten Tasci. Om Dortmund inte vinner kan FC Bayern fira mästerskapstiteln om de vinner på kvällen. Chanserna är relativt goda. Stuttgart har en förmåga att spela toppfotboll mot Dortmund och de senaste fyra matcherna har slutat oavgjort.
SC Freiburg – Borussia Mönchengladbach
En kamp om Europa-platserna när Freiburg och Gladbach drabbar samman. Lucien Favre har lyckats stabilisera sitt lag och har nu spelat fyra matcher utan att förlora. Christian Streich och Freiburg är däremot inne i en negativ trend – det tidigare så stabila försvaret har släppt in tio mål på de två senaste matcherna. Inför matchen har Gladbach två poäng mer än Freiburg, och särskilt speciellt blir det för Freiburg-spelaren Kruse som sägs vara klar för Gladbach.
FSV Mainz 05 – Werder Bremen
Mainz kämpar om en plats i Europa och ligger på 38 poäng inför matchen. Werder Bremen har fortfarande möjligheter att beblanda sig i striden (30 poäng) men det verkliga målet är faktiskt att säkra Bundesliga-kontraktet. Schaaf och Bremen har vaknat upp i verkligheten och har bara sex poäng ner till kvalplatsen där ett starkt Augsburg ångar på. Bortalaget får klara sig utan Junuzovic och eventuellt Ignjovski.
FC Augsburg – Hannover 96
En av omgångens mest spännande matcher. I ena ringhörnan har vi ett Augsburg som har spelat en bra fotboll i Rückrunde och som är på väg att klättra upp på säker mark. I andra ringhörnan har vi ett Hannover som återigen vill ut i Europa och som spelar bra fotboll – på hemmaplan. På bortaplan har det inte fungerat alls för Mirko Slomkas lag den här säsongen, vilket troligen innebär att vi bjuds på en stor kamp, men kanske också tre poäng till ett hemmalag som då sätter ordentlig skräck i konkurrensen.
Fortuna Düsseldorf – Bayer Leverkusen
Vilket lag besegrar den negativa trenden? Fortuna inledde säsongen med ett stabilt försvar och en fin poängskörd. På sistone har för all del spelet sett bra ut, men de lyckas inte vinna matcherna. Med andra ord känns Fortuna som en mer klassisk nykomling nu. Düsseldorf har bara tagit två poäng på de fyra senaste matcherna, å andra sidan har tredjeplacerade Leverkusen förlorat två matcher i rad.
Lördag 18:30
Bayern München – Hamburger SV
FC Bayern kan som sagt bli mästare vid en vinst mot HSV – förutsatt att Borussia Dortmund har tappat poäng i Stuttgart. Troligtvis spelar det inte så stor roll för spelarna som i ärlighetens namn redan är införstådda med att de vinner ligan den här säsongen. Så frågan är snarare hur koncentrerat FC Bayern är mot Hamburg? På tisdag väntar en viktig match mot Juventus i Champions League, ”som vi vill vinna”, säger Uli Hoeneß. Hamburg jagar fortfarande en plats i Europa till nästa säsong men berg- och dalbanan de har åkt den här säsongen stället till det. Att ta tre poäng i München är ingen enkel uppgift, särskilt inte för HSV som har en målskillnad på 0-11 de senaste två bortamatcherna i södra Tyskland.
Söndag 15:30
VfL Wolfsburg – 1. FC Nürnberg
En speciell match för Wolfsburg-tränaren Dieter Hecking som lämnade just Nürnberg i vintras. Han talar varmt om sin gamla klubb och några spekulativa journalister menar att han ångrar sitt val. När lagen mötte i höstas vann Nürnberg med 1-0 och inför den här matchen har ”der Club” tre poäng mer än hemmalaget Wolfsburg. En viktig match alltså, särskilt om Augsburg vinner på lördagen. Naldo är åter redo för spel, men de möter ett svårslaget Nürnberg under Wiesingers ledning. Patrick Helmes kan få göra comeback i startelvan för Wolfsburg efter korsbandsskadan.
Söndag 17:30
Greuther Fürth – Eintracht Frankfurt
Fürth vann 2. Bundesliga förra säsongen, Frankfurt kom tvåa. Fürth valde en sympatisk väg, de satsade på att behålla spelarna som förde klubben till Bundesliga. Frankfurt gick lite mer på offensiven (ett större ekonomiskt spelrum dessutom) och förstärkte med en handfull lirare. Resultatet är bekant. Frankfurt ligger fyra i tabellen, Fürth ligger sist. Nu har Armin Veh skrivit på ett nytt kontrakt med Frankfurt och kanske vänder formkurvan i och med det? Fürth har gett upp Bundesliga utan satsar i stället på att formera laget med nye tränaren Kramer inför nästa säsong.
Tysk fotboll har tagit mig med storm. Bloggar för Sportbladets räkning, men för er skull, om detta fantastiska lands fotbollssparkande. Bundesliga, tyska cupen, landslaget och annat smått och gott.
Oh wie ist das schön.
Saknas länkarna till historiska dokument om det första målet i Bundesliga eller Ruhrderbyt? Ingen fara, använd er av kategorierna nedan.
