Gräsmattan var inte alls bra, stämningen i Schweiz var enorm. Bayern München visste redan innan att det här skulle bli svårt. När spelarna vandrade ut på plan så förstod de att det skulle bli ännu svårare. Och det slutade nattsvart.

Bortalaget inledde väldigt bra. Det såg i ärlighetens namn ut som om att Jupp Heynckes hade fått ordning på laget igen. Tiden innan den här matchen har ramats in av mörker, tryck, nervositet och en påtaglig frustration. Men Bayern gick ut i Basel och spelade lika glad fotboll som under hösten. Efter fem minuter kunde det ha stått 0-2. Det gjorde det dock inte, Sommer i målet växte ut till en vägg. I stället växte FC Basel in i matchen och det svängde fram och tillbaka och det var sanslöst intensivt och spännande. Målchanserna och jätteräddningarna löste av varandra. Det var fotbollsgodis. Det var fotboll där enda målet var att göra just ett mål. Fantastiskt.

Efter 20 minuter dog matchen lite. Det blev ett lägre tempo, mer tänk och färre chanser. I andra halvlek tog Bayern München över mer och mer, ett mål hängde sannerligen i luften. Basels målvakt Sommer var fortsatt en vägg dock, en riktigt stor tegelmur var han. Inte den största släggan i världen hade trängt igenom. Sedan gjorde Jupp Heynckes något väldigt märkligt. Han valde att plocka ut en av matchens bästa spelare, Franck Ribéry, för Thomas Müller. Visst borde den tyske landslagsmannen ha kommit in, men inte för Ribéry. Aldrig. Till råga på allt betedde sig Ribéry ganska illa och ignorerade Jupp Heynckes totalt vid sidlinjen. Det står inte rätt till i München nu, Heynckes börjar tappa det här. Rekordmästarna har kört fast och Heynckes verkar gå samma öde till mötes som Chelseas AVB. Spelarna börjar tappa förtroendet.

Sedan kom så chocken. Drygt fem minuter återstod när Münchens försvar, som så ofta i kväll, stod och sov. Inbytte Zoua spelade fram en annan inhoppare, Valentin Stocker, och denne gjorde inget misstag. Manuel Neuer försökte med en handbollsräddning, något han har tagit patent på, men bollen rullade då under honom. 1-0 Basel och St. Jakob-Park kokade. Och det var, trots allt, välförtjänt. Visst borde Bayern ha gjort mål, men Basel gjorde det mycket bra. På tilläggstid borde sedan Ivica Olic fått en straff, när Zoua sparkade honom i huvudet. Domaren friade. Det var inte världshistoriens solklaraste straff, men Zouas fot ska inte vara där. Surt för Bayern, givetvis.

Och nu undrar man ju. Hur kan Toni Kroos hyllas så oreserverat? Jag har länge sagt att hans kvaliteter är enorma, men att det är en ganska lat kille som har så mycket mer att bevisa. Han skulle kunna vara en av världens bästa, om han bara ville. I dag visade han sin svaga sida. Mario Gomez var verkligen så kylskåpslik som en del fans vill ha honom till. I dag var han inte het. Arjen Robben är sönderläst, det centrala mittfältet är tunt utan Bastian Schweinsteiger. Backlinjen håller inte världsklass, förutom eminente Philipp Lahm.

Det återstår förstås en retur. Om Heynckes hinner leta fram rätt recept, om fansen bär fram Bayern, om Kroos bestämmer sig för att ständigt jobba och tänka, om Ribéry får spela hela matchen, om Gomez hittar glöden igen, ja, då kan det absolut gå vägen. Men just nu vilar ett mörker över tysk fotboll och det största flaggskeppet – Bayern München. I kväll var ingen rolig kväll för Bayern, Heynckes, Hoeneß eller tysk fotboll. Men en lysande kväll för FC Basel, som helt välförtjänt vann med 1-0.

Om inte Bayern München lyckas ställa om till returen, och göra det som krävs, då vilar ett mörker över denna säsong för Tyskland. Borussia Dortmund betedde sig som ett pojklag, Leverkusen fegade ur, Mainz låg i ide och skulle nu även München ryka mot Basel – då finns endast Hannover och Schalke kvar i Europa League. Redan i morgon kan de dock vara borta. Nattsvart. Vad hände?

På söndag väntar förresten Schalke 04 för Bayern München. Laget från Gelsenkirchen har varit urusla mot topplag denna säsong. Hur reagerar Hoeneß om Schalke skulle vinna? Åker den gode vännen Heynckes då?

En sista tanke, lite senare efter publicering: Jag hade gjort allt i min makt för att inte vara en Bayern-spelare nu. Folk talar som sir Alex’s berömda hårtork, ty i Bayern kan jag lova att Rummenigge och Hoeneß tankar eldkastarna i detta nu. Det kommer att brinna i söda Tyskland.

/Wingren

Den 19 maj spelas Champions League-finalen på Allianz Arena i München. Stadens storlag – tyska rekordmästarna – Bayern München, vill givetvis vara där. I höstas kändes det som ett väldigt realistiskt mål. Jupp Heynckes lag var alldeles fantastiskt, såväl i Europa som i Bundesliga. Men tiderna har förändrats. Det känns inte lika lekande lätt längre, maskineriet hostar och skakar. Nu gäller det att lägga all fokus på kvällens uppgift: Basel på bortaplan.

Nu ska jag inte vara sån, givetvis är det fortfarande ett ”realistiskt mål” eftersom att Bayern förfogar över en väldigt stark speltrupp. Under hösten kändes dock laget som Europas absolut bästa gäng. Det känslan finns inte längre. I stället för att dansa in mål, surfa på eufori-vågorna och njuta av varje dag måste nu Bayern slita hårt för att få in bollen, kämpa med det hav av kritik som väller över laget och våndas inför varje match. Okej, det var kanske lite överdrivet. Men Bayern München är inte vilket lag som helst. När man ligger fyra poäng från ligaledarna i Bundesliga, när man spelar 0-0 mot bottenlaget Freiburg och när man behöver oroa sig för en match mot Basel – ja då stormar det i södra Tyskland. Så är det inte i många klubbar, men i Bayern är det så. Fråga Uli Hoeneß och Karl-Heinz Rummenigge.

Klubbens två storpampar har den senaste tiden basunerat ut att spelarna måste börja prestera igen, måste hitta den rätta inställningen. Annars riskerar man att missa säsongens olika mål. Samtidigt är man noga med att poängtera att laget nu måste tänka från match till match – och inte drömma om finalen i München eller ligatiteln. En stabil vinst mot Manchester United-dödarna från Schweiz är precis vad laget behöver för att segla in på lugnare kölvatten.

Mittfältsgeneralen Bastian Schweinsteiger saknas smärtsamt mycket. Och i media funderar man på vem som ska ta hans plats. Blir det Toni Kroos och Luiz Gustavo centralt, eller kanske David Alaba? Och Anatoliy Tymoschuk , får kanske han spela? Tar Thomas Müller hand om positionen bakom Mario Gomez, eller blir det Kroos som agerar där? Spelar Arjen Robben? Frågorna är många, svaren är relativt få. I ärlighetens namn är det skitsamma. Bayern München kan mönstra vilket lag de vill – det enda som räknas i kväll är inställningen. Med rätt inställning kommer det här att gå vägen.

FC Basel är inget lag man ska underskatta. Med spelare som Sommer, Xhaka, Huggel, Shaqiri, Dragovic, Frei och Streller förfogar schweizarna över rutin, talang, tuffhet och skicklighet. Basel har en bekväm ligaledning och absolut ingenting att förlora i en åttondelsfinal mot Bayern München. Tyskarna däremot har allt att förlora, och det kommer nog att vara en del ängsliga spelare på plan inledningsvis. Men det här ska gå vägen. Jag tror, hoppas och ber för det. Forza FCB.

***

Den 29 februari kommer det franska landslaget till Bremen för att spela en landskamp mot Tyskland. Joachim Löw presenterade i dag vilka spelare som ska få chansen att visa upp sig, spela ihop sig och förhoppningsvis slippa skador. Det var en trupp som bjöd på få överraskningar trots att spelare som Bastian Schweinsteiger, Lukas Podolski, Mario Götze och Per Mertesacker saknas.

Mål: Manuel Neuer (Bayern München), Tim Wiese (Werder Bremen)

Försvar: Dennis Aogo (Hamburger SV), Jerome Boateng (Bayern München), Holger Badstuber (Bayern München), Benedikt Höwedes (Schalke 04), Mats Hummels (Borussia Dortmund), Philipp Lahm (Bayern München), Christian Träsch (VfL Wolfsburg), Marcel Schmelzer (Borussia Dortmund)

Mittfält: Lars Bender (Bayer Leverkusen), Sven Bender (Borussia Dortmund), Sami Khedira (Real Madrid), Toni Kroos (Bayern München), Thomas Müller (Bayern München), Mesut Özil (Real Madrid), Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Simon Rolfes (Bayer Leverkusen), Andre Schürrle (Bayer Leverkusen)

Anfall: Mario Gomez (Bayern München), Miroslav Klose (Lazio Rom), Cacau (VfB Stuttgart)

En kul grej är förstås att Bender-tvillingarna har blivit nominerade. Båda två har tidigare representerat landslaget, men inte vid samma tillfälle. Marco Reus är givetvis med, frågan är om han kan hålla sig skadefri den här gången och faktiskt få en riktig chans. Noterbart är att hela tre vänsterbackar är med i truppen, jag undrar hur Löw tänker där? I mitt tycke borde Philipp Lahm definitivt flyttas över till höger, då det finns fler dugliga alternativ till vänster än till höger.

Vidare måste jag ifrågasätta spelare som Christian Träsch, Simon Rolfes, André Schürrle och Cacau. Det känns knappast som några heta spelare för tillfället. Att Cacau går före Mike Hanke är helt enkelt ett hån. Cacau är helt under isen, medan Hanke sprudlar av liv. Dessutom ser jag Hanke som en potentiellt viktig pjäs då han kan agera target på ett helt annat sätt än Gomez och Klose.

Men vad vet jag? Det finns en anledning till att jag sitter bakom ett tangentbord och Löw lever det ljuva livet som förbundskapten. En sak vet jag dock med säkerhet: EM kommer att bli en fest.

/Wingren

Schalke 04 och Hannover 96 klev in i Europa League-slutspelet. När vi sammanfattar gårdagen får vi vara nöjda med resultaten.

Viktoria Plzen – Schalke 04 1-1
(Darida – Huntelaar målskyttar)

Hannover 96 – Club Brügge 2-1
(Lestienne – Sobiech, Schlaudraff målskyttar)

Schalke besökte ett kylslaget Tjeckien, flyget var försenat, det var snöstorm och hotellet erbjöd dubbelsängar till spelarna. Inget gick Schalkes väg. Inte heller på plan, åtminstone inte under första halvlek. Tyskarna kom undan med 1-0 i paus, ett ytterst smickrande resultat. Huub Stevens gäng såg trötta och ofokuserade ut. Det kunde ha varit betydligt högre siffror. I andra halvlek ryckte man dock upp sig en aning och efter att inbytte Ciprian Marica missat bollen dök givetvis Klaas-Jan Huntelaar upp och kunde rulla in kvitteringen. Kanske inte välförtjänt sett till 90 minuter, men det var en svår bortamatch och Schalke försökte ju faktiskt i andra halvlek.

Efter matchen sa Huub Stevens att Gladbach-matchen kanske fortfarande spökar i spelarnas huvuden. 1-1 är hur som helst ett fint resultat inför returmötet i Gelsenkirchen.

***

Hannover inledde på hemmaplan och spelade riktigt bra fotboll. Det påminde mycket om förra säsongen, eller början av denna säsong. Det var aggressivt, energiskt och när man vann boll gick det snabbt och finurligt framåt. United-nyförvärvet, Mame Biran Diouf, spelade från start och borde gjort mål tidigt i matchen men sköt på en liggande försvarare. Matchen svängde fram och tillbaka, en fröjd för publiken. Moa Abdellaoue var dock tvungen att avbryta matchen på grund av skadekänning redan innan första halvlek var slut.

Det var dock Daums Brügge som tog ledningen efter att Fredrik Stenman prickat Lestiennes huvud med ett perfekt inlägg. En kalldusch för Hannover och publiken. Men nu växlade hemmalaget upp tempot ordentligt och skapade ett massivt tryck. En straff blev till en frispark, ett mål blev bortdömt. Inget gick Hannovers väg. Det borde ha knäckt vilket lag som helst. Men inte Slomkas sammansvurna trupp.
Till sist kunde Sobiech snubbla in en boll och en stund senare fick Hannover äntligen sin straff. Jan Schlaudraff klev fram och killen måste ha glömt sina nerver i omklädningsrummet. En chipp som till och med hade gjort Totti stolt seglade in i mål. 2-1. Med tanke på hur matchen såg ut borde Hannover ha vunnit med större siffror, å andra sidan är det ett under att de vann över huvud taget – med tanke på hur matchen såg ut.

En vinst är en vinst. 2-1 är trots allt ett okej resultat inför returen.
Förhoppningsvis leder denna länk till Uefas highlights, för den som vill se målen och då framför allt Schlaudraffs läckra straff.

***

Uefa låter ju domarna få hjälp av två extra assistenter i Champions League och Europa League. Förbundet, likväl Fifa, talar väl om försöken. Det är bra med en domare i varje straffområde. Visst, det håller jag med om. Men de gör ju inget? Vad är de då bra för? Hade inte Hannover vunnit till sist så vill jag inte ens veta hur klubbledningen hade agerat. Det var lite så småsaker under matchen, bland annat fick inte Zieler frispark med sig när Akpala dundrade in med dobbar och hela kroppsvikten. Sånt händer. Men det skulle bli värre.

En Hannover-spelare tar sig in i straffområdet, Brügge-backen ligger före i löpningen men halkar. Bollen skickas in i straffområdet och det blir självmål. Eller? Vänta nu, domaren har blåst, mannen på linjen hade redan vinkat för offensiv foul. Det var beklämmande att se. Det måste ha varit åtminstone en meter mellan den spelaren som halkade och Hannovers spelare. Det ser domaren i straffområdet, men linjemannen tar beslutet – och huvuddomaren går på hans beslut. Bedrövligt att se.

Tidigare gjorde svenske Stenman ner en spelare i straffområdet, domaren såg förseelsen och blåste omgående – för frispark. Marginalen var inte extrem, men det var inte heller på linjen. Spelet gick snabbt och jag förstår att huvuddomaren har svårt att se. Men killen i straffområdet då? Han måste se det.

Alltså två horribla domslut som inte kan diskuteras. Det är svårt att döma och se allt, det förstår väl jag det. Men om inte den gode herren i straffområdet kan se till att denna typ av misstag uteblir – vad fasen ska vi ha dem för då?

***

Karl-Heinz Rummenigge och Uli Hoeneß, Bayern-pamparna, har stått för feta rubriker över hela Tyskland. De gick ut stenhårt mot den tyska domarkåren, menade att nivån var för låg samt att Bayern München alltid är det lag som missgynnas vid tveksamheter. Den här kritiken har förstås mötts av oförståelse i Tyskland.

Vad tycker ni? Har Kalle och Uli rätt? Eller är de ute och cyklar?

***

Till allas stora glädje har vi en härlig Bundesliga-omgång att längta efter. Som vanligt förstås. Den här helgen bjuds vi bland annat på Nordderbyt mellan Hamburg och Bremen, Dortmunds skadeproblem, Magaths återkomst till Gelsenkirchen och Babbels första hemmatch med Hoffenheim.

Och vi har ett par spännande sviter att titta på. När Thomas Schaaf hälsar på Thorsten Fink på lördag, så är det den 14:e HSV-tränaren han säger ”hej” till i ett Nordderby. Ikonen Schaaf, som tidigare representerade Bremen som spelare, har suttit på klubbens tränarbänk sedan 1999. Det är två olika världar…

…Och lika olika är Hertha Berlins och Borussia Dortmunds världar. Berlin befinner sig i fritt fall för tillfället, även om en vinst mot Dortmund kan sätta stopp för det. Men när lagen drabbar samman så är det ett möte mellan en klubb som har tagit noll av tolv Rückrunde-poäng, mot en klubb som har tagit maximala tolv av tolv.

Bundesliga omgång 22:

Fredag 20:30
TSG Hoffenheim – FSV Mainz 05
Markus Babbel gör debut som tränare inför de egna fansen. Och dessa supportrar är fortfarande upprörda över att Holger Stanislawski fick sparken. Känslorna börjar koka så smått och kritik riktas mot Dietmar Hopp. Men man ska stötta laget ändå, efter att protesterna är genomförda, heter det.
Hoffenheim har fem oavgjorda matcher i rad på hemmaplan, en trend som Babbel gärna vill bryta. Men gästande Mainz sjuder åter av liv efter Zidans återkomst till klubben. Två mål på två matcher har det blivit, även om det slutade med kryss mot såväl Schalke som mot Hannover.

Lördag 15:30
FC Nürnberg – FC Köln
Frågan är hur säkert Ståle Solbakken sitter? Klubben börjar rasa ihop. Någon kör rattfull och någon annan pratar frikostligt, och utan lov, med tidningar. Hur är stämningen i truppen nu? Solbakken menar att han inte har med dagis-pojkar att göra, vilket ju onekligen är sant. Men ibland undrar man när det gäller välbetalda idrottsmän. Det är två krislag som stöter på varandra helt enkelt, Nürnberg lyckades inte uträtta mer än 0-0 mot Augsburg och bara måste få igång målskyttet. I Köln saknas fortfarande Podolski. En vinst för hemmalaget skulle ta dem förbi gästerna i tabellen.

FC Kaiserslautern – Borussia Mönchengladbach
Samtliga tre topplag tar sig an bottenlag – vilket innebär att två tappade poäng, eller tre, kan få dystra konsekvenser för läget i tabellen. Lucien Favres Gladbach surfar på en enorm framgångsvåg och är sprängfyllt av självförtroende. Och det kan nog behövas. Marco Reus klagar över skadekänningar och är ett högst osäkert kort inför matchen. Dessutom har Gladbach endast tagit ett poäng på de åtta senaste bortamatcherna mot FCK.
Kaiserslautern har förstås inte vunnit på elva matcher, och har ett krävande jobb framför sig även om Reus saknas. Hanke, Herrmann och Arango kan ställa till med problem för hemmalagets försvar.

Hertha Berlin – Borussia Dortmund
Huvudstadsklubben står inför sin 1000:e Bundesliga-match. Vad kan då passa bättre än att de regerande mästarna kommer på besök? Det mesta förstås. Skibbe lämnade sin tränarpost under uppmärksammade former efter bara fem matcher. Före detta Dortmund-spelaren, René Tretschok, tar över det sjunkande skeppet i väntan på en ny tränare. Men kanske är det just det här Berlin behöver? En motståndare som man inte har något att förlora mot, en motståndare som får spelarna att glömma det usla och tänka på annat? Dessutom vet vi alla att Berlin kan, om de vill.
Dortmund å andra sidan är motiverade då Berlin vann förra mötet hemma i Dortmund. Jürgen Klopp tvingas klara sig utan sina kanske viktigaste spelare för defensiven – Mario Götze är skadad sedan tidigare men nu kan vi även räkna in formtoppade Shinji Kagawa. Hur formerar han sitt lag?

Bayer Leverkusen – FC Augsburg
I tisdags var det Barcelona, nu är det bottenlaget Augsburg som gäller för Robin Dutts lag. Om de spelar som de gjorde i andra halvlek mot spanjorerna så känns vinsten säkrad. Men säsongens upplaga av Leverkusen är bara ett enda stort frågetecken. Augsburg har tre matcher i rad utan förlust, och kommer säkerligen att satsa på att göra livet surt nu när Leverkusens fokus kanske driver omkring…ja, jag vet inte vart det är faktiskt. Michael Ballack-soppan lever vidare och klubben har sagt att han får lämna om han vill.

Hamburger SV – Werder Bremen
Dags för der Nordschlager mellan HSV och SVW. Det lär som vanligt bli en fantastisk match. Guerrero och Pizarro går en kamp i anfallet, de är landsmän och goda vänner. Pizarro får väl dock anses vara favorit med sina 14 mål på 19 matcher mot Hamburg. Fink har annars fått ordentlig fart på sitt lag, medan Bremen sakta men säkert dalar nedåt. Det är tre mycket viktiga poäng som står på spel. Hamburg har vunnit sina tre senaste hemmamatcher mot Bremen och är faktiskt min favorit i det här mötet. Känslan är att Fink har något på gång i Hamburg, även om de ibland kastar sig in med huvudet före i matcher.

Lördag 18:30
SC Freiburg – Bayern München
Rekordmästarna från München avslutar Bundesliga-lördagen, och kommer då att veta vad som krävs eftersom att Dortmund och Gladbach redan har spelat. Det kan säkert ge lite extra motivation. Freiburg har bara tagit ett (!) poäng i de senaste 17 mötena med Bayern München. Och det finns faktiskt inte alls mycket som talar för att den serien ska förbättras på lördag. München har gått lite väl dåligt för att Freiburg ska kunna hoppas på att tankarna ligger hos Basel och Champions League. Förra mötet var en kross, då München vann med hela 7-0 på Allianz Arena. Förra veckan kämpade Freiburg tappert mot Wolfsburg men förlorade med 3-2, München vann enkelt mot Kaiserslautern med 2-0 och såg ut att ha hittat balansen i laget igen.
Rekordmästarna har ligans bästa offensiv, med 49 gjorda mål, Freiburg har ligans sämsta defensiv med 47 insläppta.

Söndag 15:30
Schalke 04 – VfL Wolfsburg
Det här kan bli vändpunkten för båda klubbarna. Wolfsburg börjar sakteliga ta form och närmar sig de internationella platserna i ligan. Senast mot Freiburg klev nyförvärvet Petr Jiracek fram och dominerade med två mål, smart spel och enormt stora lungor. Har Magath hittat rätt nu, förstår spelarna honom? För Schalke å andra sidan kan en förlust här innebära att de tappar greppet om toppen – även om fjärdeplatsen fortfarande känns relativt säker. Stevens måste nämligen klara sig utan två avstängda startspelare. Lagkapten Höwedes saknas tillsammans med Obasi – som dock var oerhört blek mot Plzen i torsdags. Förra helgen förnedrades Schalke av Gladbach med hela 3-0. En vinst hade gjort gott för självförtroendet, men när Magath återvänder till sin gamla arbetsplats lär han ha mer än ett ess i rockärmen.

Söndag 17:30
Hannover 96 – VfB Stuttgart
Två lag som antagligen sjuder av självförtroende just nu. Stuttgart fick det äntligen att lossna senast mot Berlin och man krossade den gamla damen med hela 5-0. Efter det fick Michael Skibbe sparken. Hannover gör det mer än godkänt i ligaspelet, men levererade framför allt otroligt bra fotboll mot Brügge i torsdags. Hannover har verkligen kontakt med de internationella platserna, något även Stuttgart skulle få vid en vinst. Jag undrar dock om inte Mirko Slomka är för slug för Bruno Labbadia i denna match. Å andra sidan: frågan är om målkungen Moa Abdellaoue kommer att kunna medverka i hemmalaget? Hannover har inte förlorat på hemmaplan den här säsongen, fem vinster och fem oavgjorda.

I dag bjuder jag dessutom på en bonus. Nämligen:Lika som bär? Jag vet att ni bara har längtat efter det. Så då kör vi:

Felix Magath?                                                   Penfold?

Jag har en blogg om Bundesliga här. Min absoluta passion, va fan, nästan min mening med livet – om vi nu ska ta i lite extra. Detta betyder dock inte att jag inte är intresserad av annan fotboll. Inte alls.

Föga förvånande innebär även detta att jag givetvis tittade på matchen mellan Milan och Arsenal. Jag satt i tv-soffan hos min bror och svor, spottade och liknade mest en apa, om vi nu ska vara ärliga. Varför? Arsenals insats. Det var en skam för allt vad Champions League-fotboll är. Jag såg inte en tillstymmelse av försök till att faktiskt spela fotboll. En sådan grundläggande sak. Spela fotboll. Jag vill inte ta något från Milan, de gjorde en utmärkt fotbollsmatch. Effektivt, taktiskt och typiskt rutinerat. Men Arsenal var inte bara dåliga. De var under isen, utspelade, viljelösa och rakt igenom pinsamma.

Jag sa, till min bror, att jag måste blogga om det här. Men hur får man in det i en blogg om Tyskland? ”Skriv om Mertesackers skada och hans betydelse”, svarade han ironiskt. Det kan jag förstås inte göra. Tyskt mod, det som inte heller Leverkusen visade upp, hade dem dock behövt.

Men i stället för att göra ett djupdyk i Arsenals förfall, väljer jag att säga följande: grattis Milan till en mycket fin insats, och skäms på er Arsenal. Det där spelet hör inte hemma i Champions League, inte i en åttondelsfinal.

Mer kort läsning finner ni här, där kollega Bank har bankat till Wengers Arsenal, även han.

/Wingren

Det har varit en smått euforisk stämning när de tyska klubblagen har bemästrat Europa. Det gick bra ett tag, riktigt bra. Så bra faktiskt att Bundesliga övertog en fjärde Champions League-plats från Serie A. Problemet nu är att man även måste behålla den. De italienska klubblagen går riktigt bra i år, vi fick se Napoli, Inter och Milan ta sig vidare i Champions League. Lazio och Udinese fixade uppgiften i Europa League.

För de tyska lagen däremot har det gått sämre. Det började på sämsta tänkbara sätt när FSV Mainz 05 åkte ut i kvalet till Europa League. Sedan följde Borussia Dortmunds förfall i Champions League. Två riktigt svaga prestationer som givetvis har sårat den tyska fotbollens status. Bayern München däremot har levt upp till de högt ställda förväntningarna och tog sig likande lätt vidare från ”dödens grupp”. München är utan tvekan Tysklands största hopp i Europa och finalen på hemmaplan borde ge lite extra motivation.

Bayer Leverkusen gjorde det bra som tog sig vidare, all heder åt klubben för det. Men i går gick det knappast något vidare. Det var ingen bra insats. 1-3 slutade matchen mot Barcelona i Tyskland – är det någon i hela världen som tror på en skräll nu?

Robin Dutt valde en minst sagt defensiv uppställning mot Barcelona. 4-3-2-1 och André Schürrle ensam på topp. Var det någon som på riktigt trodde att det skulle fungera? Det var för fegt av Robin Dutt, och hans feghet smittade onekligen av sig på spelarna som vare sig vågade gå in ordentligt i närkamperna eller sticka på anfall. Gå gör Barcelona mål förr eller senare, det har vi lärt oss. Leverkusen försvarade sig egentligen väldigt fint under första halvlek, men bristen på ordentlig vilja vid bollvinst saknades och det bäddade givetvis för en Barcelona-seger. 0-1 kom med fyra minuter kvar av första halvlek, Barcas första chans egentligen. Precis som det såg ut mot Borussia Dortmund i lördags.

I andra halvlek vred Leverkusen upp tempot och försökte åtminstone. De fick utdelning omgående när Michal Kadlec kunde nicka in en boll. Sedan kom dödsstöten bara några minuter senare. Och det är väl just det här som är problemet med ett lag som inte är i form, när tränaren är ifrågasatt och Barcelona kommer på besök. Att spela defensivt räcker inte, då den nödvändiga kvaliteten saknas. Och när man försöker trycka på, spela ut, då blir man straffad direkt.

Jag är ändå beredd att berömma Leverkusen för deras andra halvlek. Där visade laget vilja åtminstone. Det var väl egentligen inget fel på den första heller, men Dutt hade givetvis behövt åtminstone en riktig anfallare på plan. Det var löjligt att se. Vi får väl helt enkelt konstatera att äventyret är över för Bayer Leverkusen. Föga förvånande förstås.

Enligt Bild Zeitung får vi en anledning att ifrågasätta spelarnas inställning. Tidningen menar att Stefan Effenberg, Skys tv-expert, ska ha sett hur Michal Kadlec och Manuel Friedrich bråkade om vem som skulle få Lionel Messis tröja efter matchen. I halvtid hölls den här diskussionen alltså. Har man inte redan gett upp då? För övrigt fick Kadlec den, trots att Friedrich vann dispyten under halvtid.

Vidare är det intressant att notera hur jäkla skev och dålig bevakningen av tysk fotboll är. I svensk och utländsk media…

…Barcelonas officiella hemsida hävdade att Bayer Leverkusen var tyska mästare. Ursäkta? Det är för dåligt, hur självupptagen är den klubben?

…I svensk media heter det att ”Barcelona vann, och det var starkt, för klubben saknade Xavi, Iniesta och Piqué”. Okej, det är väl jättebra av Barcelona att vinna ändå. Men är det någon som nämner att Leverkusen saknade Sidney Sam och Eren Derdiyok, detta är spelare som i högsta grad är viktiga för Robin Dutt om man vill slå Barcelona. Även Michael Ballack saknades, och han hade säkert fått speltid i en sån här match. Visst känns det lite arrogant ibland?

…Vidare kan man ju diskutera kommentatorers och studiofolks insatser så fort det gäller lag som inte är från Italien, Spanien eller England. I viss mån upplever jag till och med att de har bättre koll på storlagen från Frankrike. Men visst, man kan inte veta allt, det är det ingen som begär heller. Men ett försök åtminstone? Det spelas faktiskt fotboll i Tyskland.

Och för övrigt dök ytterligare en fundering upp. Hur kan Barcelona jämnt och ständigt få konstiga domslut med sig? Det här var ingen match där det var av avgörande betydelse, eller särskilt frekvent. Men det är likväl irriterande att se. Det är väl bara Sergio Busquets som får frispark och dessutom gult kort på motståndaren i en situation där det inte är något egentligen.
Och hur kunde Kießling få frispark emot sig när de gick in axel mot axel? Kom inte och påstå något annat än att det är lite lustigt i varje fall.

Jag tror att jag har gnällt klart nu, ursäkta. Givetvis förtjänade Barcelona segern. Spanjorerna ville anfalla, ville föra matchen, ville uträtta något. Och framför allt: det var klasskillnad. I andra halvlek tycker jag ändå att Leverkusen gav det en ärlig chans. Det vore förstås lustigt om det inte var klasskillnad, med tanke på klubbarnas olika ekonomiska världar.

Då fortsätter vi vandringen genom Europa. Hannover 96 och Schalke 04 har ju faktiskt tagit sig vidare i Europa League. Det behövde tysk fotboll efter Dortmunds och Mainz debacel.

På torsdag väntar Viktoria Plzen på Schalke, medan Hannover tar emot Christoph Daums Club Brügge. Daum har ju tidigare tränat Bayer Leverkusen, Eintracht Frankfurt, VfB Stuttgart och FC Köln. Så nog känner han till Hannover alltid.

När Pavel Vrba tog över jobbet som tränare i Plzen 2008 injicerade han nytt liv i föreningen – utan några större stjärnor. Han vann den inhemska cupen med Plzen 2010 och i somras blev man alltså också ligamästare. Givetvis blev dock Barcelona och Milan lite väl svårt i gruppspelet. Därför återfinner vi nu klubben i Europa League. I Schalke har man respekt för motståndet, som sålde sig ganska dyrt i Champions League trots allt. En av de viktigaste spelarna har dock lämnat klubben – Petr Jiracek spelar nu för VfL Wolfsburg (han gjorde två mål mot Freiburg).

Även försvararen David Bystron kommer att saknas för Plzen. Han testades positivt under en dopningskontroll efter matchen mot Bate Borisov. Uefa valde att stänga av 29-åringen i två år.
Schalke inleder på bortaplan.

Hannover 96 är för första gången kvar i en europeisk turnering efter jul. Över huvud taget är detta klubbens blott andra försök. Mirko Slomkas lag har inte förlorat på hemmaplan ännu vilket bådar gott inför morgondagens match. I Hannover oroar man sig för att det ska bli stökigt när Brügges supportrar kommer till staden. Låt oss hoppas att det går lugnt till.

Christian Schulz är tillbaka från sin skada och kommer att kunna hjälpa laget, även den i ligan avstängde Pogatetz är tillgänglig.

Magkänslan säger att Schalke och Hannover har goda chanser till avancemang. Och det hade varit roligt för tysk fotboll.

/Wingren

Just när Bayer Leverkusen tycktes ha koll på allt, när de bemästrade Europa, när Michael Ballack var bra och allt kändes harmoniskt. Då gick klubben och blev Vizekusen igen. Den eviga tvåan. Alltid tvåa, aldrig etta. Plötsligt blev KRC Genk ett för svårt motstånd, matchen slutade 1-1 och Leverkusen slutade – just det – tvåa i gruppen bakom Chelsea. Nu ska Bayer Leverkusen visserligen få en eloge för att de över huvud tagit tog sig vidare, det var starkt gjort. Men ack så typiskt att de slutade tvåa.

Åttondelsfinalerna lottades och det stod klart att Robin Dutts lag skulle få mäta sig med stora, mäktiga Barcelona. De regerande mästarna. Man kan se på det hur man vill. Jag väljer att gratulera Leverkusen till att spelarna får en oförglömlig upplevelse. Något de kan tänka tillbaka på om 30 år när pengarna har sinat och ingen känner igen ditt namn. Då finns detta starka minne kvar. Se det som en kul grej.

Samtidigt är det också just det här som öppnar dörren för Leverkusen tycker jag. De har skador på viktiga spelare, formen är inte särskilt bra och ingen i hela världen tror på dem. Det är då man slår till, det är då man skräller. På Europas, kanske världens, största fotbollsscen. Det är som upplagt för ett mirakel. Samtidigt undrar man hur en klubb som inte ens kan hantera sina egna stjärnor (Michael Ballack) ska kunna hantera Barcelonas stjärnor?

I min värld finns det bara ett svar på den frågan. Lite flyt, en jäkla inställning och en strålande insats av järnmannen som är huggen ur sten – Lars Bender. Vem? Killen som springer mest i hela Bundesliga, som tar lika mycket stryk som han delar ut. Killen som är ett energiknippe på mitten. Precis lika fantastiskt viktig för sitt lag som tvillingbrodern Sven är för Borussia Dortmund. Han måste vara i toppform. Då kan man störa, ett trots allt lite nervöst, Barcelona. Bayer Leverkusen har ingenting att förlora. Inte ens hedern. Eller, nåja, en storförlust vill man förstås inte bekanta sig med. Det skadar klubben på alla vis.

Simon Rolfes, Lars Bender, Stefan Reinartz och gänget måste ligga på Barcelona hela tiden. Högt upp i plan. Förstöra, förstöra, förstöra. Och givetvis hoppas på att André Schürrle kan hitta landslags- eller Mainz-formen. Eller att Stefan Kießling plötsligt börjar göra mål igen. Bernd Leno måste göra sitt livs match, vi vet att han kan spela som en vägg. Men för hans del, och hela laget, har formen inte varit den bästa på sistone. Det är bara att rensa tankarna, glömma den grå vardagen i ligan, glömma att Dutt är ifrågasatt, glömma att Ballack vänder upp och ner på klubben, glömma att de inte ens kunde hota Dortmund i lördags rent offensivt. Glömma allt. Bara gå ut – och njut.

Det var en positiv syn på det här mötet. Givetvis ska inte Leverkusen ha någon chans som helst. Men det är fotboll, och i fotboll kan allt hända. Så även i kväll. Eller för att citera Robin Dutt:

”Jag skulle bli nöjd om vi vinner säkert med 5-0. Men det är inte realistiskt”.

/Wingren

I kväll är det toppmöte i 2. Bundesliga. Omgång 21 är så gott som färdigspelad, men avslutas 20:15 när Fortuna Düsseldorf tar emot Eintracht Frankfurt. En riktig läckerbit vi blir bjudna på.

Och det är onekligen viktiga poäng som står på spel för tvåan och trean i tabellen. Greuther Fürth spelade fullständigt ut SC Paderborn i går med 5-1, och det trots att Paderborn är en klar toppkonkurrent. Gerald Asamoah, Fürths nyförvärv, gjorde givetvis två mål i debuten. Även St. Pauli visade styrka, och en vilja att beblanda sig i toppen, när de vann med 2-1 över VfL Bochum.

Det är alltså riktigt jämnt i toppen, inte bara i Bundesliga utan även i zweite. Inför kvällens match ser toppen ut på följande vis:

1. Greuther Fürth, 43p
2. Fortuna Düsseldorf, 43p
3. Eintracht Frankfurt, 42p
4. St. Pauli, 42p
5. SC Paderborn, 42p

Kom inte och säg att det där inte är gastkramande jämnt. Som bekant är Greuther Fürth även vidare i tyska cupen, där nu Borussia Dortmund väntar i semifinal. Fürth har gjort en Augsburg. De har nämligen sakta men säkert, och ytterst tålmodigt, byggt upp ett konkurrenskraftigt lag. Inga förhastade beslut, inga vilda satsningar. Snarare en sund klubbpolitik och det speglar av sig i resultaten. Redan förra säsongen var Fürth när att ta en kvalplats, och kunde bygga vidare på framgångarna den här säsongen – eftersom att det inte fanns något som föll ihop. Det är inget korthus. Nu kan det i stället bli en makalös saga i stället, en vinst av zweite Bundesliga och kanske får de lyfta pokalen i cupen.

Det var en liten avstickare bara. I kväll väntar som sagt stormötet mellan Düsseldorf och Frankfurt, inför omkring 40 000 åskådare. Ett möte som lika gärna hade kunnat ägt rum i den tyska fotbollens finrum. Frankfurts tränare Armin Veh har inför matchen varit orolig över att Düsseldorfs spelare filmar för mycket. Ett påstående som förstås inte går hem hos hemmalaget.

Veh krävde således en bra domare inför detta laddade möte. Lotten föll på Felix Brych. Känner ni igen namnet? Det var han som gav Igor de Camargo straff i cupen efter att denne filmat. Det är ironi. Med handen på hjärtat är det dock inget vi ska oroa oss över, eller något som Veh behöver tänka på. Brych är en mycket duktig domare.

En rädsla för heta känslor mellan supportrarna finns och säkerhetspådraget har således höjts. Fler poliser, fler publikvärdar och ingen alkohol på bortasektionen. Låt oss hoppas att allt går vägen.

På plan kommer det dock att vara heta känslor, den här matchen har ramats in av syrliga kommentarer och framför allt känns den väldigt avgörande för framtiden. Det vet givetvis spelarna. Jag tror att vi får se en alldeles fantastisk sammandrabbning i Düsseldorf. 20:15 alltså.

/Wingren

Kollega Johan Flinck har skrivit en artikel om svenskarna som har misslyckats i Bundesliga, kollega Michael Wagner avslöjade i dag att vårt svenska superlöfte, John Guidetti, är ett namn på Bayern Münchens önskelista.

Vi har ju även haft Rasmus Bengtsson i Tyskland, men mittbacken drogs med skador och representerade Hertha Berlin under en ytterst turbulent tid som handlade om nedflyttning. Men vad är anledningen till att så många svenskar har misslyckats under 2000-talet?

Jag skulle vilja påstå att sanningen bakom det hela är smärtsamt enkel – som en kniv i ett svenskt fotbollshjärta: spelarna är på tok för dåliga.

Vi får förstås inte heller glömma att oturen har skrattat de svenska spelarna rakt i ansiktet. Denni Avdic gick sönder och har mest rehab-tränat i Werder Bremen, Per Nilsson är en uppskattad mittback men har mest varit skadad. Marcus Berg höll inte måttet under långa perioder, men nye tränaren Thorsten Fink ville ge svensken sitt förtroende – då gick han och skadade sig.

När det gäller Oscar Wendt är det också otur, egentligen. Ingen hade väl räknat med att Borussia Mönchengladbach skulle vara ett av de tre bästa lagen i Bundesliga? Det är egentligen inte fy skam att få göra några inhopp, och en cupmatch från start då. Varför skulle tränaren Lucien Favre peta sin lagkapten för en ganska svajig Oscar Wendt? Nej, det vore tjänstefel.

Bortsett från otur då? Varför vill det sig inte? Bundesliga är en enormt krävande liga – det ställs stora krav på fysik, teknik och mental styrka. Framför allt det här med fysik, att ständigt jobba för laget oavsett dagsform är något som jag väldigt sällan ser svenska spelare göra. Då är det klart att du får nöja dig med bänken eller läktaren. Ta en kille som Arjen Robben, han är förpassad till bänken av Jupp Heynckes då han inte riktigt är i sitt livs form – men framför allt jobbar han inte för laget.

Många svenskar går i någon förvirrad tro om att tyska ligan skulle vara som holländska fast med lite mer publik. Det är förstås rent skitsnack. Jag skulle vilja påstå att endast Premier League är en tuffare liga än den tyska. Är det då så konstigt att Avdic, Jönsson och Berg inte får så mycket speltid? Vi talar alltså här om spelare som inte ens har i det svenska landslaget att göra. Ni vet det där landslaget som tog sig till EM med nöd och näppe.

Och en kille som Oscar Wendt måste visa lite tålamod, om han blir säkrare i försvarsspelet, vilket jag är övertygad om då Lucien Favre är en mästare på att lära ut sånt, så kommer han också att få sin startplats. Jag förstår dock att han är frustrerad då ett EM-slutspel väntar i sommar.

Rasmus Jönsson får chansen av köp-kungen Felix Magath då och då, men det kändes givet redan när han skrev på att det skulle bli väldigt tufft för den aningen valpige Jönsson. Han måste lägga på sig lite muskler.

Bundesliga är dock nästan unik när det kommer till att ge unga spelare chansen. Du får chansen, om och om igen, men någon gång måste du ta den. Jämför gärna Tysklands talanger med de svenska så förstår ni snabbt varför jag menar att svenskarna är för dåliga. I Bundesliga har vi Mario Götze, Toni Kroos, Marco Reus, Mats Hummels, Holger Badstuber, Sven och Lars Bender med många fler. Samtliga av dessa killar är i Jönssons och Avdics ålder. Det är klasskillnad.

Problemet är alltså att våra svenska ”supertalanger” är så katastrofalt mycket sämre än sina tyska motsvarigheter. Vi ligger ljusår efter i Sverige. Jag tror dock att John Guidetti är ett undantag, han känns lika unik som Zlatan Ibrahimovic gjorde.

Men det här är alltså inget unikt för just svenskar heller. Årligen ser vi olika länders största talanger packa resväskorna och sätta sig på ett flyg till Tyskland. Ytterst få av dessa gör succé direkt. Det är en helt annan nivå. Spelarna som tror att de står fysiskt på topp framstår plötsligt om avdankade korpen-spelare. Och det går snabbt, det går så förbannat snabbt i Tyskland. Det är svårt att hänga med när man inte är van vid den tyska fotbollen.

Med det sagt så skulle jag välkomna John Guidetti i Bundesliga. Så länge man bara är medveten om vilket stort steg man tar, så är det ett mycket bra steg. Som jag tidigare har varit inne på kan du vara säker på att få chansen – även i ett lag som Bayern München.

Det jag har sett av Guidetti bådar dessutom gott. Han har det här fotbollshjärtat som gör att han kämpar på plan och tycks älska sin klubb. Kvaliteter som är viktiga. Han kan göra mål, han älskar att gå på mål och han har ett jäkla spring i benen. I min värld hade han passat in mycket bra i Bundesliga.

Till just Bayern München då? Nja, det är jag inte lika säker på. Inte än. Det finns ingen startplats i Bayern för John. Om han dock nöjer sig med inhopp så finns det goda chanser. Nils Petersen, en ung tysk anfallare, tycks inte ha fallit tränare Heynckes i smaken. Och Ivica Olic ser ut att lämna till sommaren. Jag skulle dock rekommendera en flytt till ett lag som aspirerar på Europa-platser, men som inte heter Bayern München.

Och till alla er som oroar sig för de svenska spelarna i Tyskland: gör inte det. De får träna med riktigt bra spelare på träningsanläggningar av högsta klass. De behöver bara lite tid, när de är redo kommer de också att få chansen.

/Wingren

Så var omgång 21 av Bundesliga färdigspelad. Och ännu en tränare har fått gå. Hertha Berlin levererade värdelös fotboll mot VfB Stuttgart i lördags och förlorade med 5-0. Michael Skibbe får nu lämna klubben, efter bara sju och en halv vecka. Fem tävlingsmatcher och fem förluster. Klubben söker efter en ny tränare men under tiden kommer René Tretschok att sitta på tränarbänken. Nästa helg väntar ligaledarna från Dortmund, en klubb som Tretschok var aktiv i under sin spelarkarriär.
Runt 200 Hertha-supportrar tog sig i dag in på klubbens anläggning och var mycket upprörda. Till sist fick de prata lite med några av spelarna. Och Skibbe försvann.

Veckans sparkade tränare (Hoffenheims Holger Stanislawski och Berlins Michael Skibbe) får mig dock att tänka till. Man tar sig en funderare. Nämligen: sportchefen då? Visst händer det att även dessa typer ryker, men då brukar det krävas extraordinärt dåliga resultat och felbeslut. Sportchef. Läs ordet igen, sportchef. Chef för det sportsliga. Det vill säga för tränare och spelare. Är det inte så att sportcheferna oftast kommer billigt undan när ett lag ligger pyrt till?

Samtidigt är det givetvis så att även den mest kompetente personen kan fatta felbeslut. Och det är ju lättare att göra sig av med en tränare än ett helt lag eller för all del sportchefen. Ett av de bästa exemplen på senare tid är väl Borussia Dortmunds Michael Zorc. Den förre storspelaren sadlade om efter karriären och satte sig i klubbens ledning – som sportchef.

Leonardo Dede, en av de mest älskade fotbollsspelarna i Dortmund någonsin, var Zorcs första nyförvärv. Så långt allt väl. Men när ekonomin började bli körig, och kraven på resultat allt större, så började Zorc ifrågasättas. Fansen undrade om han verkligen var rätt man för uppgiften. Tränarna han anställde (Bert van Marwijk, Jürgen Röber och Thomas Doll bland annat) blev aldrig så framgångsrika med laget som supportrarna hoppades på. Det ledde till att tränarna fick gå, en efter en. Och spelarna som värvades in ifrågasattes ofta. Även affärer som Mladen Petrics övergång till Hamburg i utbyte mot pengar och Mohamed Zidan möttes av hård kritik. Michael Zorcs avgång krävdes av flertalet supportrar. Och det var nog tusan nära, tror jag.

Men så hämtade Zorc in Jürgen Klopp. En tränare från zweite Bundesliga skulle ersätta Thomas Doll och få Dortmund på fötter. Hm. Äsch, ni vet alla hur det gick. Storartad succé på alla sätt och vis. Klubben lever som aldrig förr och supportrarna kan äntligen identifiera sig med laget igen. Även om man förlorar så kämpar man. Det är det viktigaste. Med Klopp började även spelarna att blomstra ut. Det är ett fungerande koncept nu, sportchefen och tränaren har samma tankar kring fotboll och vad som behövs och inte behövs. Nu är Michael Zorc hyllad av allt och alla och anses vara en av de bästa sportcheferna i hela Tyskland. Så snabbt kan det gå. Så rätt kan det bli. Det var då en jävla tur att Dortmund inte sparkade Zorc trots allt…

Det var ett positivt exempel som motarbetar min tes. Nu är jag mer intresserad av Ernst Tanner (Hoffenheim) och Michael Preetz (Berlin). Jag hävdar att dessa herrar borde kastas ut med huvudet före. Det blir bara strul och kaos när de ska ta hand om det sportsliga i klubben. Innan Preetz tog över posten i Berlin basade Dieter Hoeneß där. Under den perioden fick Hertha Berlin uppleva mycket fina framgångar. Bland annat med Lucien Favre som tränare och laget tog nästan hem hela ligan.

Nu styr Preetz i stället. Spelarna han värvar kan jag inte säga mycket om. Han gör bra värvningar sett till de förutsättningar han har. Men vad händer med tränarna? Favre, Funkel, Babbel och Skibbe har nu fått kicken. Babbel tog upp Berlin till Bundesliga efter störtdyket, men ville inte förlänga sitt utgående kontrakt. Av detta skapade Preetz en osmaklig soppa av sällan skådat slag. Det utbröt nästan kaos i klubben och det hela slutade med att Babbel fick gå innan jul. Michael Skibbe flögs in från Turkiet där han gjorde succé. Men fem förluster och sju och en halv vecka senare har han alltså fått sparken. Preetz kan onekligen inte ha anställt Skibbe som en långsiktig lösning där man var överens om ett koncept. Han hämtades in i den panik som rådde. Nu ska alltså ytterligare en tränare hämtas in till huvudstadsklubben som känns allt mer som en nedflyttningskandidat för varje dag som går.

Preetz kunde ha låtit Babbel vara kvar säsongen ut – ty spelet fungerade och Berlin kändes som ett stabilt mittenlag. Men nej då, Preetz ville visa vem som bestämmer, i stället för att i lugn och ro fundera ut ett lämpligt namn till sommaren. Nu är det hela havet stormar i klubben i stället. Vad förväntar han sig av en tränare, när han själv har skapat det kaos som råder? Att sju veckor ska råda bot på det? Och varför skriva kontrakt till 2014, om man inte ens har tålamod i sju veckor?

Visst är det hemskt att se Berlins spel på sistone, men den som såg cupmatchen mot Gladbach vet att Skibbes Berlin kan spela bra fotboll men att harmonin och flytet kanske saknas just nu.

Ernst Tanner i Hoffenheim är nästan ännu värre. Hela projektet med Stanislawski skrotades trots att Hoffenheim var ett stabilt bottenlag. Med dålig form förvisso, men fråga Frankfurt ifall det hjälper att sparka tränaren då (stackars Skibbe). Man gav egentligen aldrig Stanislawski chansen att sätta sin prägel på hela föreningen. Det hela var bara ett halvhjärtat försök. Men inte nog med det – han kastar ut de bästa spelarna och förväntar sig ändå resultat. Något är ruttet i Hoffenheim. Att Dietmar Hopp utövar ett stort tryck på de anställda står klart – så det är säkert inte lätt att vara sportchef i den klubben.

Jag känner att det är många lösa trådar jag kastar ut här. Min uppfattning är dock att en herr Preetz inte har skött sitt jobb – och då ska han inte vara kvar heller. Det är väl det jag försöker säga egentligen, att det alltid är tränaren som får skiten. I min värld är Michael Skibbe en kompetent tränare, åtminstone. Men nu kastas han ut som en använd brandfilt – smutsig, fläckig och vanärad i tron om att han har gjort sitt. Fortfarande fullt fungerande.

Jag är inte dum, givetvis kan jag förstå varför Skibbe får ta smällen efter denna usla inledning av 2012. Men jag tycker att det är intressant.

Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar? Eller lever sportchefer oftast i en skyddad verkstad?

Bundesliga omgång 21:

VfL Wolfsburg – SC Freiburg 3-2
Spela defensivt när du är i behov av stabilitet och poäng? Icke! Full fart framåt från båda lag och Wolfsburg tog ledningen två gånger om i första halvlek, men Freiburg replikerade. Först i andra halvlek avgjordes matchen när Wolfsburg gjorde 3-2. Freiburg försökte verkligen komma igen, och kunde ha gjort något mål, men det ville sig helt enkelt inte. Magath kan njuta av nyförvärvet Jiracek som sprang snabbt, mycket och gjorde två mål för hemmalaget. Tungt för Freiburg givetvis som än en gång spelade bra fotboll men utan att få resultat.

Bayern München – FC Kaiserslautern 2-0
Bayern gjorde jobbet och fortsätter att skugga Dortmund i tabellen. Målsprutan Gomez gjorde första målet efter en mycket fint förarbete av först Lahm och sedan Ribéry. Glädjande nog fick även Müller bryta sin måltorka när han kunde nicka in 2-0 på nära håll. Det var Müllers första mål sedan den sjunde omgången. Bayern var det dominanta laget och Kaiserslautern hade inget att säga till om. Trapp stod för ett par bra räddningar, bland annat på Robbens friläge, och förhindrade på så viss en kross. München börjar, utan Robben från start, hitta tillbaka till det bländande spel som man visade upp under hösten.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim 1-1
Markus Babbel tog alltså plats på Hoffenheims bänk. Det blir onekligen intressant att se hur det utvecklar sig. Det är nog svårt att vara tränare i den klubben. Men var det verkligen Hoffenheim som var Babbels dröm när han valde att inte förlänga med Hertha? Babbel fick dock en smakstart på sitt nya jobb när dansken Vestergaard gjorde mål på en hörna efter bara fyra minuter. Sedan försvarade sig Hoffenheim alldeles utmärkt och Pizarro saknades verkligen för Bremen. Men Arnautovic, framspelad av Rosenberg, kvitterade i slutminuterna. Hur länge håller Bremen? Och kommer Hoffenheim att klättra eller dala?

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen 1-0
Jürgen Klopps lag försvarade ligaledningen efter en, sett till 90 minuter, ganska komfortabel vinst. Leverkusen hade faktiskt bara tre skott, vilket är den lägsta noteringen för klubben sedan man började mäta. Dortmund var det bättre laget, det aktivare laget. Men den riktiga farligheten framför mål infann sig sällan. Bernd Leno såg dock till att matchen bara slutade 1-0, i stället för kanske 3-0. Shinji Kagawa gjorde mål precis innan halvtid efter en fenomenal soloprestation. Robin Dutt ställde upp väldigt defensivt med sitt Leverkusen men det räckte in för att hämta poäng på Westfalenstadion.

VfB Stuttgart – Hertha Berlin 5-0
Ja, ni vet ju redan att Skibbe fick sparken efter detta förnedrande nederlag. Och det var sannerligen en kross, en utspelning. Stuttgart drog det längsta strået helt enkelt i detta möte mellan två ångestfyllda lag. Det här var för övrigt Stuttgarts första vinst sedan den 20 november då man slog Augsburg med 2-1. Hemmalaget spelade bra fotboll och när Ibisevic fick premiär-måla för klubben lossnade det för alla och resultatet rann iväg. Berlins Andreas Ottl drog även på sig ett rött kort, ganska tydlig frustration i det läget. Matchen blev aldrig någon match, men oj så viktigt detta var för Labbadia och Stuttgart.

FSV Mainz 05 – Hannover 96 1-1
Mohamed Zidan fortsätter att göra succé i sin ny-gamla klubb. Övergången blev precis den fullträffade som man kunde ana. Egyptiern gjorde tidigt 1-0 efter ett tjusigt förarbete av Polanski. Matchen var tempofylld och lagen turades om att hålla i stafettpinnen i en väldigt trevlig match. Sommarens polska nyförvärv, Sobiech, gjorde målet för Hannover i slutminuterna.

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04 3-0
Oj oj oj vilken överkörning. Vilken total dominans. Och så vackert, så strålande vackert. Reus gör 1-0 efter två minuter när han på något magiskt vis hittar en vinkel att avsluta i. Hanke väggspelar två gånger innan han knorrar in 2-0 efter en kvart och Arangos frispark är redan en klassiker. Helt välförtjänt seger för hemmalaget som verkligen ser hur bra som helst ut. Det här kan räcka långt, riktigt långt. Schalke å andra sidan var pinsamt dåliga, viljelösa och helt vilsna i försvarsspelet. Och Huub Stevens hade inga goda idéer vid sidlinjen. Det är svårt att veta vart vi har Schalke för tillfället, de känns för svaga för toppen men likväl ligger de där.

FC Augsburg – FC Nürnberg 0-0
Säsongens tråkigaste 80 minuter. De sista tio minuterna av matchen var betydligt bättre med ett böljande spel och två lag som ville avgöra. Augsburg hade sina lägen i första halvlek och Nürnberg i andra halvlek. Ett rättvist, men meningslöst, kryss.

FC Köln – Hamburger SV 0-1
En match som Köln var med i, men där HSV ändå var det bättre laget och skapade de farligaste målchanserna. Det kunde ha varit ett svenskt anfallsmöte men Marcus Berg är fortsatt skadad och Mikael Ishak satt på bänken hela matchen för Köln. Målet kom med bara några minuter kvar av matchen när Petric serverade Guerrero. Peruanen hittade den lilla ytan som fanns och la in boll in i mål till Geromels stora förtret – då mittbacken i ärlighetens namn borde ha kunnat rensa undan bollen men missbedömde situationen. En välförtjänt seger för HSV som klättrar i tabellen och nosar lite på Europa-platserna. Solbakkens framtid känns allt mer osäker, särskilt efter ett destruktivt byte på hemmaplan i stället för offensiv kraft. Även om jag då förstod hans tanke, men med facit i hand kommer han att få skit för det.

/Wingren

Pokal-veckan är över och nu väntar en otroligt smaskigt omgång av Bundesliga. Bland annat har vi ett ljuvligt möte mellan topplagen Borussia Mönchengladbach och Schalke 04. Samtidigt ska serieledarna från Dortmund försvara sin plats i tabellen mot fjolårstvåan Bayer Leverkusen. Det här kan inte bli annat än en ytterst intressant och njutbar fotbollshelg.

Och det händer mycket. Bland annat kan vi, lite i efterhand, konstatera att säsongens Hinrunde (hösten) har bjudit på det högsta publiksnittet någonsin. Närmare bestämt har i snitt 44 345 åskådare sökt sig till arenorna.

TSG Hoffenheim har sparkat sin tränare Holger Stanislawski, som jag skrev en artikel om i går för den som har hållit utkik. I dag rapporterar Kicker att Markus Babbel kommer att presenteras. Före detta Berlin-tränaren får ett kontrakt som sträcker sig till 2014. Jag måste erkänna att jag inte är alls säker på att det är rätt man för denna Hoppiska utmaning. Å andra sidan – vem tusan hade känns rätt? Babbel är ett bra namn med tanke på att han är ledig. Frågan är om han vet vad som väntar när han tar över ett Hopplöst Hoffenheim? Såg ni vad jag gjorde där?

Borussia Dortmund inledde säsongen dåligt, och var efter förlusten mot Hannover 96 den 19 september den sämsta titelförsvararen på 27 år. Det har dock ändrats nu. BVB har inte förlorat på 14 matcher, och har inkasserat 36 av 42 poäng. Nu är Jürgen Klopps lag plötsligt den femte bästa titelförsvararen någonsin i Bundesliga.

Endast Bayern München (1972/73, 1980/81, 2005/06 och Borussia Dortmund (1995/96) har varit mer framgångsrika vid samma tidpunkt. I slutet av säsongen har även Salladsskålen, mästartiteln, stannat hos de regerande mästarna. Vad kan det betyda? Inte mycket som det ser ut just nu i den alldeles galna tabellen. Men Dortmund är bra, riktigt bra.

Dystra nyheter från Bayern-lägret kunde jag också rapportera om i går. Bastian Schweinsteiger är skadad och tvingas gå i gips i en vecka innan han kan påbörja rehabiliteringen. Ska vi tro på drygt en månads skadefrånvaro? Tungt för rekordmästarna givetvis. Men det gick väldigt bra mot ett svagt Stuttgart i cupen, även utan härföraren på mitten. Kroos var tillbaka som tia, och Robben förpassades till bänken. Då var det åter fart och fläkt i Münchens spel. Och Gustavo dammsög på det centrala mittfältet. Bra tänkt, Jupp Heynckes.

Och så en uppföljning på Igor de Camargos omtalade filmning. Jag behöver inte dra historien eller mina åsikter igen – de finns nedan. Hertha Berlins tränare Michael Skibbe är fortfarande otroligt upprörd och förbannad på domaren. Detsamma gäller sportchef Michael Preetz. Jag vill här tillägga att domaren har ett otacksamt jobb och att de Camargo snarare borde kritiseras. Som tidigare nämnt borde dock inte Hubnik agerat som han gjorde, och det erkänner även Preetz.

Felix Brych, domaren, har även han brutit tystnaden efter cup-skandalen. ”Jag är inte beredd att ta på mig skulden för allt. Men jag erkänner att jag agerade olyckligt”, säger han till Bild.

Sekunderna innan filmningen och Hubniks utbrott, får Hubnik en onödig knuff i ryggen av de Camargo. Solklar frispark. Och det tycker även Felix Brych, men ”Jag dömde fördel. Jag ville ge Herthas målvakt möjligheten att snabbt sätta igång spelet”.

Och avslutningsvis säger han att ”då var jag väldigt säker på att mitt beslut var det rätta”.

Vad kan man säga? Det är inte lätt att vara domare. Det är ta mig fan riktigt svårt. Särskilt när spelare faktiskt filmar, förstärker och delar ut tjuvnyp.

Angående Igor de Camargo kan han alltså inte straffas för det han gjorde – eftersom att domaren redan har bedömt situationen. Då finns det inget att göra. Det är i såna här fall jag vill införa saftiga böter och en lång avstängning i efterhand.

Men jag ska sluta brusa upp. I stället blickar vi framåt mot helgens matcher – och låt oss hoppas att vi slipper fler såna här situationer.

Bundesliga omgång 21:

Fredag 20:30
VfL Wolfsburg – SC Freiburg
Freiburg dras med nya tunga skador på Krmas och Putsila. Intressant i det här mötet är att Wolfsburg har använt flest spelare – inte bara den här säsongen utan någonsin i Bundesliga – medan Freiburg har använt näst flest. Hemmalaget har skickat ut 36 spelare, bortalaget 29. Oavsett bör det här kunna bli en ganska jämn match då faktiskt Wolfsburg och Freiburg har gjort det ganska bra sedan serien vände. Lagen stod för fina resultat när Freiburg kryssade mot Bremen, och Wolgsburg spelade oavgjort mot Gladbach.

Lördag 15:30
Bayern München – FC Kaiserslautern
Även om Stuttgart var riktigt blekt i cupen i onsdags så spelade Bayern bra mycket bättre än vad de har gjort på sistone. Kan de leverera samma spel mot ett målsnålt Kaiserslautern så blir det här en promenad i parken. Det gäller bara att spelarna inte har den inställningen. Marco Kurz FCK har inte vunnit på tio ligamatcher, och München har inte förlorat mot Kaiserslautern sedan 1997. Dessutom har Mario Gomez skrämmande nog gjort fler mål än hela FCK tillsammans (17/15). Det här ska bara kunna gå på ett sätt, även utan Bastian Schweinsteiger.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim
Markus Rosenberg och Marko Arnautovic bildar anfallspar för Bremen då lagets bäste målskytt, Claudio Pizarro, är avstängd. Och just Rosenberg hade nog behövt ett mål efter att ha bränt en hel del bra chanser. Hela laget behöver en vinst för att inte glida nedåt i tabellen. I Hoffenheim blåser nya vindar och kanske sitter Babbel på bänken redan på lördag. Han tvingas dock klara sig utan avstängda Babel och Salihovic. Känns på förhand som en tät kamp det här.

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen
Leverkusen dras fortfarande med skadeproblem och Ballack-frågan. En vinst hade gjort gott för självförtroendet, men även för tabelläget. Laget som ska möta självaste Barcelona i Champions League riskerar att glida ned i ingenmansland. Inte ens en plats i Europa League känner säker. Borussia Dortmund å andra sidan strålar av självförtroende, men tvingas klara sig utan mittfältsstjärnorna Sven Bender och Mario Götze. Således blir det dessvärre ingen tvilling-kamp mellan Lars och Sven Bender denna gång. Men en jäkligt bra fotbollsmatch borde det bli ändå.

VfB Stuttgart – Hertha Berlin
Den 20 november visade kalendern senast Stuttgart lyckades vinna. Då vann man med 2-1 mot Augsburg. I cupen mot München såg Labbadias lag riktigt viljelöst och dåligt ut. Tvärtom gäller för Hertha Berlin som såg riktigt starkt och piggt ut mot Gladbach i cupen. Michael Skibbe behöver verkligen en vinst, men så även Bruno Labbadia. Den här matchen skriker ångest – och det lag som kämpar mest lär vinna.

FSV Mainz 05 – Hannover 96
Hannover börjar likna det lag som vi fick se förra säsongen – och detsamma gäller faktiskt Mainz. Hannover målvakt, Ron-Robert Zieler, är den enda målvakten i Bundesliga som har hållit nollan sedan serien vände. Det här blir en kamp mellan två lag som åter har hittat sig självt. Hannover har två raka vinster i ryggen och Mainz kommer från en överkörning av Freiburg samt ett respektabelt kryss mot Schalke.

Lördag 18:30
Borussia Mönchengladbach – Schalke 04
Woho! Vilken match. Och vilken ångest det förlorande laget kommer att ha. Och ett kryss kommer att kännas som en förlust. Egentligen har Favres lag ingen press på sig och inget att förlora, men det är svårt att hävda det när man ligger så bra till i ligan och efter att ha spelat så fantastiskt dessutom. Schalkes försvar brukar se ganska dåligt ut och det kan bli lekstuga för Reus och Hermann. Å andra sidan var inte Gladbach att känna igen mot Berlin, som fick skapa förvånansvärt mycket. Och i Schalke finns Huntelaar som är en säkrare målskytt än Berlin Lasogga.
Högintressant match. Kvällens höjdpunkt.

Söndag 15:30
FC Augsburg – FC Nürnberg
Källarstrid. Och Nürnberg har som vana att vinna mot Augsburg. Nürnberg gjorde egentligen en väldigt bra match mot Dortmund sist, åtminstone första halvlek, men något mål blev det aldrig. Nu står tre viktiga poäng på spel för båda lag. Tre poäng som i förlängningen kan betyda nedflyttning eller nytt kontrakt.

Söndag 17:30
FC Köln – Hamburger SV
Här har vi två lag som vid en vinst kan få tillräckligt med poäng och självförtroende för att starta en serie och faktiskt få känning på Europa League-platserna. Så jämnt är det. Men då gäller det att ta chansen. Hamburg blir min förhandsfavorit då Köln saknar Podolski och det börjar kännas allmänt rörigt i klubben även om man vann mot Kaiserslautern sist. HSV spelade som bekant oavgjort mot Bayern München. Det luriga med mötet, och tabellen, är givetvis att en förlust innebär svindel och illamående. Plötsligt är avgrunden nära.

/Wingren