Det är väldigt många lag i årets upplaga av Bundesliga som riskerar att åka ur. Men vi kan väl försöka vara realistiska och åtminstone konstatera att VfL Wolfsburg, på nionde plats med nio poäng ner till kvalplats, ligger ganska säkert till. Men från plats tio och neråt blir det spännande och nervöst. Och det här gör ju Bundesliga till en så fängslande tillställning. Det är inte bara toppstriden som är intressant – vi har även en dramatisk bottenstrid att se fram emot.

Så här ser den nedre halvan av tabellen ut:
Placering, klubb, spelade matcher, segrar, oavgjorda, förluster, mål +/–, målskillnad, poäng.

10. 1. FC Nürnberg    26 9 4 13 25:37 -12 31
11. 1. FSV Mainz 05  26 7 9 10 38:41 -3 30
12. TSG Hoffenheim  26 7 9 10 29:37 -8 30
13. 1. FC Köln           26 8 4 14 33:50 -17 28
14. Hamburger SV    26 6 9 11 30:48 -18 27
15. FC Augsburg       26 5 11 10 27:40 -13 26
—
16. SC Freiburg        26 6 7 13 33:53 -20 25
—
17. Hertha Berlin      26 5 8 13 26:47 -21 23
18. 1. FC K’lautern   26 3 11 12 17:36 -19 20
(OBS: jag ber om ursäkt för hur tabellen ser ut, verkligen).

Upplagt för dramatik alltså. För er som vill studera tabellen extra noga kan ni klicka här. Då kan ni även välja ”Heimtabelle” och ”Auswärtstabelle”. Varför skulle det vara så intressant i sammanhanget då? Jo, här följer nämligen Bundesligas statistiska sammanställning över hur man klarar sig kvar i finrummet, eller vad man ska misslyckas med för att åka ur Bundesliga.

Minst antal gjorda mål: 63 procents risk för avstigning (that’s right, det ordet använder jag nu):
I 30 av 48 Bundesliga-säsonger har laget med minst gjorda mål åkt ur. Under de senaste tio säsongerna har laget med minst gjorda mål lyckats rädda sig kvar. Det var Nürnberg via kval (2009/10) samt Arminia Bielefeld (2005/06).

Flest antal insläppta mål: 81 procents risk för avstigning (javisst!):
I 39 av 48 Bundesliga-säsonger har laget med flest insläppta mål fått tacka för sig. Hannover är det enda laget som har lyckats hålla sig kvar två säsonger i rad, trots flest insläppta mål (2008/09 och 2009/10).

Sämsta bortalaget: 75 procents risk för avstigning:
I 36 av 48 Bundesliga-säsonger har det sämsta bortalaget fått packa väskorna och förbereda sig för en säsong i 2. Bundesliga. Men Wolfsburgs supportrar behöver inte känna sig särskilt oroliga. Senast detta hände var nämligen säsongen 2006/07 och det ser onekligen relativt bekvämt ut för Wolfsburg som snarare jagar en Europa League-plats.

Sämsta hemmalaget: 90 procents risk för avstigning:
I 43 av 48 Bundesliga-säsonger har det sämsta hemmalaget fått lämna det tyska finrummet. Säsongen 1997/98 lyckades Hamburg göra något som inget annat lag har lyckats med de senaste 23 säsongerna: de höll sig kvar trots att de låg sist i hemmatabellen. Å andra sidan låg de femma i bortatabellen.

Minst 80 insläppta mål: 100 procents risk för avstigning:
Inget lag som har släppt in så här många mål, eller fler, har någonsin klarat kontraktet. Säsongen 1983/84 stod KFC Uerdingen för en stor bedrift och säsongen 1986/87 gjorde även FC Homburg det – men dessa klubbarna hade ”bara” släppt in 79 mål.

Inte mer än fem segrar på en säsong: 100 procents risk för avstigning:
Inget lag har lyckats med konststycket att hålla sig kvar i Bundesliga med fem, eller färre, segrar. Kaiserslautern kan alltså sakteliga börja svettas då endast har blivit tre segrar hittills.

Och så här klarar man sig kvar i Bundesliga:

Minst tolv segrar: 100 procents chans att klara sig kvar:
Inget lag har behövt börja om i andradivisionen efter minst tolv vinster under en och samma säsong. Säsongen 1979/80 fick Werder Bremen skutta ner en division, men då hade laget bara tagit elva segrar.

Minst 54 gjorda mål: 100 procents chans att klara sig kvar:
Säsongen 1976/77 fick Karlsruher SC stiga av, precis som Stuttgarter Kickers fick göra 1991/92. Dessa klubbarna hade dock bara mäktat med 53 mål. Med 54 gjorda så är man, statistiskt sätt, säker.

***

Veckans skönaste citat står Freiburgs tränare, Christian Streich, för. Hans lag spelar hemma mot tabelljumbon Kaiserslautern och tre poäng är givetvis oerhört viktiga. På presskonferensen frågade en journalist om Freiburg måste vinna, varpå Streich i all enkelhet och jordnära visdom svarade: ”Vi måste inte vinna, bara dö. Dö måste vi, vinna måste vi inte”. Så enkelt.

***

På tal om bottenmötet: Kaiserslautern har ersatt sparkade Marco Kurz med legendaren från Bulgarien – Krassimir Balakov. Han har ett tufft jobb framför sig, det må jag säga.

***

Ernst Tanner har fått sparken från TSG Hoffenheim. Det var på tiden tycker jag. Frågan är vem som ska ta över som sportchef nu? Dietmar Hopp själv tro? Nja.

Bundesliga omgång 27:

Fredag 20:30
VfL Wolfsburg – Hamburger SV
Aogo och Westermann är tillbaka för HSV vilket onekligen känns viktigt. Men har Fink lyckats ställa in sina grabbar på nedflyttningsstrid, har han lyckats pränta in defensiva riktlinjer? Hamburg har inte gått särskilt starkt på hemmaplan och förlorade senast mot Freiburg. Wolfsburg har dock gått väldigt svagt på bortaplan, men vann faktiskt med 3-1 mot Nürnberg sist och borde tankat lite mer självförtroende. Känns som en väldigt öppen historia mellan två lag som kämpar för olika saker – för Europa och mot degradering.
Jag tror på: 1

Lördag 15:30
Werder Bremen – FC Augsburg
Thomas Schaafs unga lag gjorde det egentligen ganska bra mot Dortmund senast. Men några riktigt heta målchanser skapade man aldrig. Pizarros onödiga örfil har ställt till det för Bremen och peruanen kommer även att missa den här matchen. Rosenberg ska stå för målproduktionen. I Junuzovic och Ekici finns det dock spelare som kan skapa bra chanser för Bremen, men Augsburg har visat upp ett förträffligt fint försvarsspel på sistone och ligger plötsligt ovanför strecket. Självförtroendet finns i Augsburg, men räcker det för en vinst på bortaplan? Nykomlingen är, tillsammans med Wolfsburg, det sämsta bortalaget den här säsongen.
Jag tror på: X

FSV Mainz 05 – Hertha Berlin
Thomas Tuchel, 38, mot Otto Rehhagel, 73. Yngst mot äldst, äldst mot yngst. En intressant tränarduell. Berlin måste helt enkelt haka av sig 0-6-förlusten mot München och fokusera på det viktiga i stället. Men helt klart är att Rehhagel-effekten hittills har uteblivet. Kobiashvili är tillbaka från avstängning. Mainz nyförvärv i vintras, Mohamed Zidan, gjorde sex mål på sex matcher. Men mot Augsburg tog det stopp. Kan han starta en ny serie och leda sitt lag till säkrare i mark i tabellen?
Jag tror på: 1

Bayern München – Hannover 96
I ligan har Bayern visat upp en mästerlig form då man har avfärdat Hoffenheim med 7-1 och Berlin med 6-0. Och på hemmaplan är rekordmästarna brutalt starka. I cupen mot Gladbach ville dock inte bollen in trots ett antal fina målchanser. München är mänskliga – men har Hannover något att sätta emot när matchen spelas på Allianz Arena? Mirko Slomkas lag slog Köln med 4-1, men släppte till en hel del målchanser. Men kan man spela så engagerat och fysiskt som i vissa andra matcher den här säsongen så har man en chans att störa Bayern.
Jag tror på: 1

SC Freiburg – FC Kaiserslautern
Nytt blod i Kaiserslautern alltså, nye tränaren Balakov kommer att sitta på bänken redan på lördag. Det kan givetvis bli ett mentalt lyft för spelarna, en välbehövlig omstart. Men Freiburg har verkligen växt ihop som lag och kämpar för varandra match efter match. Och det har gett resultat. Kaiserslautern måste börja göra mål, kan Balakovs ankomst lösa upp anfallarnas nervknutar? Senast Kaiserslautern vann var faktiskt mot just Freiburg under hösten…
Jag tror på: 1

Borussia Mönchengladbach – TSG Hoffenheim
2-1-vinsten mot Bayer Leverkusen gav Mönchengladbach det självförtroende som de nästan hade tappat. Patrick Herrmann gjorde comeback i cupen mot München, men norrmannen Nordtveit saknas på grund av avstängning. Gladbachs största svaghet är trots allt bredden i truppen. Hoffenheim har inte gått alls särskilt bra och spelar fortfarande för överlevnad, således kan vi räkna med att Babbel försöker tvinga fram rätt inställning från sina spelare. Men räcker det? Försvaret måste se bättre ut än vad det har gjort på sistone.
Jag tror på: 1

Lördag 18:30
Schalke 04 – Bayer Leverkusen
Leverkusen missade chansen förra helgen. Förlusten mot Gladbach innebär att laget nu har tio poäng upp till Schalke som ligger fyra, och därmed innehar kvalplatsen till Champions League. Så hoppet känns ute för Leverkusen, däremot måste man se till att försvara sig mot lagen under dem i tabellen. Schalke har siktet inställt på Gladbachs tredjeplats, särskilt hett blir det om Gladbach tappar poäng halv fyra. Huntelaar är i en faslig målform och hela Schalkes offensiv känns hyperfarlig. Kan Leverkusen freda sig mot det, i Gelsenkirchen?
Jag tror på: 2

Söndag 15:30
VfB Stuttgart – FC Nürnberg
Nürnbergs mittback, Wollscheid, är tveksam till spel. Det hade ställt till det för Dieter Hecking. Bruno Labbadia och Stuttgart får klara sig utan förra helgens tvåmålsskytt, Vedad Ibisevic, som är avstängd. Stuttgart siktar på plats sju, den ack så viktiga Europa-platsen. Efter ett par fina matcher är Nürnberg nu tillbaka i verkligheten och måste fortfarande rikta blicken nedåt i tabellen. Vilket lag tar det nödvändiga klivet i denna södra maktkamp?
Jag tror på: X

Söndag 17:30
FC Köln – Borussia Dortmund
När Köln och Dortmund vandrar ut på plan så vet spelarna precis vad som gäller. Hur litet avståndet ner är, hur mycket man kan rycka eller vad som krävs för att helt enkelt försvara sin nuvarande position. Matcherna mellan Köln och Dortmund, i Köln, har på sistone varit spektakulära och ganska galna. Många sena avgöranden och en hel del mål. Jürgen Klopps Dortmund är ligans bästa bortalag och har gott om självförtroende även om chanserna måste sitta snart. Detsamma går att säga om Kölns insats mot Hannover då laget brände alldeles för många lägen. Podolski är tillbaka så vi lär hitta Ishak på bänken. Dortmund har inte förlorat på tio matcher mot Köln – vilken serie upphör?
Jag tror på: 2

Precis som förra veckan frånsäger jag mig allt ansvar angående matchresultaten. Den som vill spela, spelar på egen risk. Personligen tycker jag att det är för många ”1:or”, men jag kan inte göra mycket åt det…

/Wingren

Nu händer det härligt mycket. En ny omgång av Bundesliga är spelad och redan i morgon kan vi njuta av en semifinal i tyska cupen. Då tar serieledaren i Zweite emot serieledaren i Erste: Greuther Fürth mot Borussia Dortmund. På onsdag får vi sedan en svettig uppgörelse mellan Borussia Mönchengladbach och Bayern München. Ska Lucien Favre lyckas ta sin tredje triumf för säsongen mot Bayern, eller har rekordmästarna ett motmedel?

HSV måste ta krisen på allvar
Hamburg är säsongens hittills sämsta hemmalag. Och då brukar man också trilla ur Bundesliga efter säsongen. I lördags vann Freiburg med hela 3-1 i Hamburg. Freiburg befinner sig nu ovanför kvalstrecket för första gången sedan omgång nio. Väldigt starkt förstås. Men Hamburg då? Vad är det som händer? Michael Oenning fick sparken efter en katastrofal inledning på säsongen, Frank Arnesen hämtade in Thorsten Fink från FC Basel. Ett smart drag skulle det visa sig. Hamburg fick ihop laget och började klättra uppåt i tabellen – det gick till och med så bra att vi kunde skriva av krisen.

Men nu står vi här. Endast lite mindre än två månader återstår av säsongen och plötsligt är Hamburg i allra högsta grad inblandad i bottenstriden.

13. FC Köln 28p
14. Hamburger SV 27p
15. FC Augsburg 26p
—
16. SC Freiburg 25p
—
17. Hertha Berlin 23p
18. FC Kaiserslautern 20p

Hamburgs försvar är ett hån mot fotbollen för tillfället. Och det är ett stort problem som måste tas på allvar nu. Visst, nu var truppen skadedrabbad inför mötet med Freiburg – men att förlora en så viktig match med 1-3 på hemmaplan är inte okej. Oavsett skadeläget. Hamburg är helt klart en nedflyttningskandidat nu. Men jag är väldigt orolig för Bundesligas dinosaurie – det enda laget som har spelat samtliga säsonger i Bundesliga. Fink och spelarna verkar ha trott att allt var klart, och nu befinner man sig plötsligt i en kris. Skillnaden mellan HSV och bottenkonkurrenterna är att de andra lagen är medvetna om kampen för överlevnad. Det verkar inte HSV vara. Det ser alldeles för lojt och oinspirerat ut. Jag saknar kampen, passionen och det taktiska grisspelet. För det är det Hamburg behöver nu. Och det är det som framför allt Augsburg och Freiburg redan besitter.

Fink sa efter matchen att man inte är en nedflyttningskandidat, men att man däremot är indragna i bottenstriden. Jag förstår vad han försökte säga, vad han egentligen menade. Nämligen att Hamburg är ett för bra lag för att slåss där nere. Han försökte väl skydda sina spelare, ta tillvara på det lilla självförtroende som ännu finns kvar. Men han kan ha skjutit sig själv i foten. Åtminstone om det fortsätter så här. Hamburg och Fink måste börja ta det här på allvar nu – innan det är försent.

Mål, mål, mål och åter mål. Bayern är tillbaka
Vilken brutal kross av Hertha Berlin. På Olympiastadion. Mot Bayern-dräparen Otto Rehhagel. 0-6. Det har ju, med all rätt, talats om Bayern Münchens bortaspöke. Laget hade inte tagit en enda bortaseger under 2012 och nu väntade ett Hertha Berlin som spelar för sin överlevnad. München hade tidigare gjort 14 mål på två matcher, men det var på hemmaplan. Hur skulle det gå nu? Pang, pang, pang sa det, och så stod det 0-3 efter 20 minuter. Till sist slutade det 0-6. Bayern München är tillbaka – på allvar. Berlin hade inte mycket att säga till om när Robben, Müller och Ribéry visade upp hela sitt register och var på fantastiskt spelhumör. Nu har Bayern gjort 20 mål på tre matcher. Det är overkligt och obehagligt bra. Om Jupp Heynckes killar kan befästa den här formen så har Bayern alla möjligheter i världen att hämta in en, två eller tre titlar den här säsongen.

Svenskar, svenskar, svenskar
För Köln fick Mikael Ishak spela från start, och gjorde det väldigt bra. Han var pigg, modig och ständigt på väg. Givetvis såg man att han vägde lite lätt i en hel del närkamper, men med tanke på att han tog steget från superettan till Bundesliga i vintras, så var det imponerande. Stolpträffar och andra farligheter kan vi notera, och det är endast orättvist att det inte blev något mål för 18-åringen.

Vidare fick även Per Nilsson ersätta skadade Wollscheid redan under första halvlek för Nürnberg, Rasmus Jönsson fick ett par minuter för Wolfsburg i samma match. Marcus Berg fick hoppa in för Hamburg och Oscar Wendt spelade en okej match från start som mittfältare. Markus Rosenberg agerade ensam anfallare för sitt Werder Bremen mot Borussia Dortmund, men han hade ingen rolig dag på jobbet. Han var helt enkelt för ensam, och Bremen hade för få riktiga anfall.

Rekord, rekord, rekord
Det var även en sån helg. Borussia Dortmund vann med 1-0 mot ett skadedrabbat Werder Bremen och har därmed gått obesegrat i 20 matcher nu. Det är ett nytt klubbrekord, och det är fantastiskt imponerande. Dortmund har verkligen spelat konstant och även lyckats vinna matcher där man har spelat mindre bra. Det kanske allra roligaste är att vi äntligen ser en regerande mästare som inte faller ihop säsongen efter.

Bayern München fick tre straffar med sig i matchen mot Hertha Berlin. Det var första gången i klubbens Bundesliga-historia. Robben, Gomez och Robben förvaltade dem.

Hannover 96 vann med 4-1 mot Köln. Det betyder att Mirko Slomkas lag inte har förlorat på hemmaplan på 14 matcher i Bundesliga nu. Ett nytt klubbrekord! Och hatten av till Slomka som har gjort det fantastiskt bra med Hannover. Det är en fröjd att se hur mycket laget får ut av så pass lite. Och vilken härlig inställning.

Är det inte dags för Raúl i landslaget?
Nu lyckades förvisso Fernando Torres bryta måltorkan, och kanske lossnar det för honom. Då vet vi alla vad han går för. Men jag vill slå ett slag för Raúls återkomst i det spanska landslaget. Han förtjänar verkligen ett sista stort mästerskap och i går visade han att han fortfarande kan. Om han inte spelar fram sina lagkamrater med läckra klackar så trycker han upp bollen i krysset. Jag är inget fan av det spanska landslaget, och önskar dem inte någon nämnvärd framgång. Men om jag lägger det åt sidan, så måste jag ändå konstatera att Raúl säkert hade kunnat bidra med en hel del. Han känns som en storartad person, och en majestätisk fotbollsspelare. Han hade säkert kunnat göra mycket gott i den spanska truppen även om han inte får så mycket speltid.

I ärlighetens namn hade han säkert kunnat bidra även på plan. Tolv mål och fem assist har det blivit på 25 ligamatcher den här säsongen. Och han visar att han kan, att han vill och att han fortfarande har magi i sina fötter. Så, varför inte ett sista stort mästerskap för Raúl?

Bundesliga omgång 26:

TSG Hoffenheim – VfB Stuttgart 1-2
En riktigt underhållande första halvlek som bjöd på ett ganska böljande spel. Stuttgart kämpar fortfarande om en plats i Europa, men då måste man, precis som Wolfsburg, fortsätta att vinna framöver. Givetvis hette fredagens matchvinnare Vedad Ibisevic. Anfallaren bytte ut Hoffenheim mot Stuttgart i vintras och gjorde 1-0 efter bara åtta minuter. Och han firade målet, ska väl tilläggas. I andra halvlek nickade han in 2-0 för sin nya klubb. Och var glad. Stuttgart hade fler chanser men bollen ville inte in, när så Salihovic satte en straff i mitten av andra halvlek så blev det plötsligt jobbigt. Hoffenheim försökte att forcera in ytterligare ett mål men Stuttgart lyckades hålla undan. 1-7-förlust mot München och nu 1-2 mot Stuttgart – Hoffenheim har det jobbigt och inte har det blivit mycket bättre med Babbel på tränarbänken. Stuttgart går däremot starkt och har faktiskt tagit tio poäng de senaste fyra bortmatcherna.

Bayer Leverkusen – Borussia Mönchengladbach 1-2
Även Gladbach hittade sitt spel och sitt självförtroende i lagom tid innan onsdagens semifinal. Bayer Leverkusen ville förstås vinna för att ha en chans på CL-platserna, och för att komma över förlusterna mot Barcelona och Wolfsburg. Men Favres Mönchengladbach hade hittat tillbaka till det framgångsrika spelet. Det gick snabbt i anfallen och man nyttjade sina chanser, samtidigt stod man ruggigt säkert i defensiven. Reus gjorde tidigt 0-1 och Gladbach inväntade ett misstag från Leverkusen så att man kunde ställa om. På förhand skrev jag om målvaktskampen mellan ter Stegen och Leno. Även om Gladbach vann matchen, så vann inte ter Stegen matchen i matchen. Han slarvade och tappade en boll framför fötterna på Leverkusen, Kießling kunde utnyttja kaoset som följde. Så nog blev unge ter Stegen glad när Reus spelade fram de Camargo till 1-2. Leverkusen får inrikta sig på en plats i Europa League, Gladbach tillhör fortsatt toppen.

Borussia Dortmund – Werder Bremen 1-0
Vi fick se ett otroligt tjusigt mål efter bara åtta minuter. En långboll nådde djupledslöpande Gündogan precis framför mål, men i stället för att trycka till den så volleyspelade han till Kagawa som kunde nicka in bollen i öppet mål – på sin födelsedag. Det firade han med att krama om Santana på bänken, som också fyllde år. Borussia Dortmund spelade bättre och mer inspirerat än mot Augsburg och hade bland annat två bollar på i målramen innan halvtid. Det borde ha stått 3-0 när lagen vandrade ut för halvtidsvila. Ett fruktansvärt skadedrabbat Werder Bremen vågade lite mer i andra halvlek, försökte mer. Men det räckte inte till, i stället var Dortmund närmare att göra mål. Men Kagawas mål räckte i en match som Dortmund dominerade – men som var onödigt spännande. Rosenberg hade det tufft som ensam anfallare.

FC Augsburg – FSV Mainz 05 2-1
Augsburg går från klarhet till klarhet just nu. Laget visar en imponerande inställning och det märks verkligen att spelarna har bestämt sig för att spela i Bundesliga även nästa säsong. 0-0 mot Dortmund följdes upp med en 2-1-vinst mot Mainz. Bortalaget gjorde det första målet men Koos läckra kvittering gav nytt självförtroende innan halvtid. Och i andra halvlek kunde också Langkamp nicka in 2-1 och Augsburg lämnar nedflyttningszonen för tillfället. Zidan gick mållös för första gången sedan han kom till Mainz.

Hamburger SV – SC Freiburg 1-3
Freiburg var det klart bättre laget i första halvlek och skapade fler chanser, vann fler närkamper och gjorde dessutom mål. HSV lång under med 0-2 i halvtid. Marcus Berg kom in som offensiv kraft direkt till andra halvlek. Och nog såg det en aning bättre ut för Hamburg, men när chanserna kom så lyckades man inte göra mål. I stället var det Freiburg som kunde göra 0-3 genom Makiadi. Ilicevic gjorde Hamburgs tröstmål. En viktig seger för Freiburg som är uppe ur källaren, och en tung förlust för Hamburg som måste vakna till liv nu.

FC Nürnberg – VfL Wolfsburg 1-3
Wolfsburg byter nu plats med Nürnberg i tabellen efter vinsten. Och plötsligt lever faktiskt drömmen om Europa för Wolfsburg och Felix Magath. Det krävs en hel del för att få den att gå i uppfyllelse, men fortsätter det så här finns chansen, framför allt om Dortmund slår ut Fürth i morgon. Nürnberg tog annars ledningen genom Didavi, men den tidigare utsorterade anfallaren, Patrick Helmes, gjorde två mål och Mandzukic gjorde ett. Har Magath hittat ett framgångsrikt anfallspar? Nürnberg lyckades aldrig plocka fram det spelet som krävdes utan såg helt enkelt lite för oinspirerat ut.

Hertha Berlin – Bayern München 0-6
Jag har egentligen redan skrivit allt som behövs om den här matchen i texten ovan. Hertha Berlin försökte inledningsvis att störa München, men den planen gick i baklås och Bayern malde på med gott självförtroende. En fantastisk uppvisning från ett Bayern som inte visar någon nåd. Nu är man redo inför pokalfajten mot Gladbach på onsdag.
Berlin däremot har onekligen problem. Michael Preetz måste ånga att han satte sitt ego före klubbens välmående när han sparkade Babbel. Kung Otto har en hel del att stå i, om jag säger så. Och jag vet ärligt talat inte om han räcker till.

FC Kaiserslautern – Schalke 04 1-4
Schalke har så svårt för att vinna borta mot Kaiserslautern. Och matchen började på ett bekant sätt. Tabelljumbon, och offensivt svaga Kaiserslautern, gjorde 1-0 efter bara tre minuters spel. Vilka tankar fanns i Schalke-spelarnas huvud? Men Huub Stevens lag reste sig och visade varför det skiljer så många placeringar lagen emellan. Holtby, Raúl, Huntelaar och Farfan gjorde alla tjusiga mål. Framför allt Raúls och Holtbys distansträffar var mäktiga. Kaiserslautern föll ihop allt mer ju längre matchen led. Frågan är nu om tränaren Marco Kurz får sitta kvar? Ordföranden, Stefan Kuntz, har inte uttalat sig om det ännu. Men 16 matcher i rad utan seger talar väl för sig själv. Schalke däremot fortsätter att sätta press på Gladbach om direktplatsen till Champions League. Offensivt är man strålande, det kan vi konstatera.

Hannover 96 – FC Köln 4-1
Mikael Ishak från start i Lukas Podolskis frånvaro som sagt. Köln inledde ganska bra och det såg lite mer kontrollerat ut än vad vi är vana vid. Men när Hannover sakteliga höjde pressen, flyttade upp mer folk och började forcera så brast Köln defensiv än en gång. Felpassningar, missade brytningar, dåligt positionsspel och ja, det mesta man inte vill se som tränare. Stindl fick också helt rättvist göra 1-0. Men Köln reste sig igen och försökte ta sig in i matchen, Pezzoni kvitterade i första halvlek. Sedan gick Köln ganska bra under en period av matchen, men var det inte Ishak som missade så gjorde Novakovic eller Celemens det. Hannover däremot var effektiva och efter Schlaudraffs straffmål rann det iväg. Diouf kom in och fick göra två mål. Hannover befäster sin goda form.

/Wingren

Det finns inte så mycket att säga om lottningen. Bayern München fick Olympique Marseille. Det är ingen match som får mig att trilla av stolen direkt. Det ska dock sägas att Marseille absolut kan ge Bayern en match – men det hela känns mest som en transportsträcka som antingen slutar lyckligt. Och då har Bayern gjort jobbet. Skulle rekordmästarna däremot åka ur, då har man förlorat så mycket mer än vad man hade kunnat vinna.

Uli Hoeneß har sedan länge ringat in den 19:e maj i sin kalender. Med guldpenna, påklistrad glitter-konfetti och allt annat som hör till. Han vill att hans Bayern München ska vara där. Bayern München vill vara där. Allianz Arena vill att Bayern München ska vara där. Och plötsligt känns det inte alls omöjligt längre. I min värld handlar nästan allt om hur det går mot Hertha Berlin på lördag. Det känns som en framtidsavgörande bortamatch. Det hade varit så skönt och nyttigt för Bayern att få haka av det där bortaspöket. Och då är inte Marseille borta en stor skräck i Champions League, särskilt inte då arenan byggs om och den där klassiska häxkittel-känslan uteblir. Franck Ribéry får återvända till klubben han spelade för mellan 2005-2007. Det känns kul.

Bayern måste förstås visa inställning och ta sig an den här matchen utan att underskatta motståndet. Gör man det så vinner man med 2-1 i Frankrike och 4-1 hemma på Allianz. I en eventuell semifinal väntar APOEL eller Real Madrid – vi kan väl enas om att Real Madrid väntar där. Ett möte mellan Bayern och Real hade varit häftigt på många sätt och Bayern skulle absolut ha en god chans, även om man då får börja på hemmaplan vilket inte känns särskilt gynnsamt för München. Men mer om det när och om det blir aktuellt.

Bayern München ska alltså vara nöjda med lottningen. Marseilles styrka är snabba omställningar, av det jag har sett den här säsongen, och det är ett bra vapen mot Bayern. Där kan försvaret få det tufft att hänga med. Dock tror jag inte att Marseille kommer få så många möjligheter till det när Robben, Ribéry, Müller och Gomez sysselsätter ett ganska svagt försvar.

Karl-Heinz Rummenigge efter lottningen: ”Det blir inte enkelt. Men jag tror ändå att det är en lottning som man kan vara nöjd med, i jämförelse med exempelvis matchen mellan Milan och Barcelona. Vi är förvarnade efter de goda resultaten. Vi kommer försöka att få ett bra resultat i Marseille. Det hade varit skönt om vi hade kunnat öppna dörren en del där nere”.

Vad tycker ni om Bayerns motstånd? Känns det överkomligt, eller skräller Marseille? Fotboll är fotboll…

***

Och i Europa League har vi kvar två tyska lag i form av Schalke 04 och Hannover 96. I går stod båda lagen för storartade insatser. Hannover körde över Standard Liege med 4-0, och vann då sammanlagt med 6-2. Det här är lilla Hannovers största internationella bedrift någonsin. Det förtjänar att uppmärksammas – det är verkligen en bedrift. En bragd. Men i Europa talas det bara om Athletic Club Bilbao, vilket givetvis inte är särskilt förvånande eller orättvist. Jäklar vad det laget charmade en hel värld i mötet med Manchester United. Men Hannover har också gjort det ohyggligt bra men har verkligen glömts bort. Hannover är inte bara en klubb utan större framgångar och relativt små resurser. Det är även en klubb som för bara ett par år sedan tvingades genomlida Robert Enkes bortgång. Målvakten tog livet av sig och Tyskland var i chock. Mitt i all turbulens tvingades dock klubben inse att jorden inte hade slutat snurra – även om man hade önskat sig det.

Sportsligt gick det uselt. Mirko Slomka kom in som tränare och lyckades rädda kvar klubben med minsta möjliga marginal. Utan nämnvärda nyförvärv står man nu här i kvartsfinal i Europa League och en respektabel sjundeplats i Bundesliga. Vem kunde tro det?

Schalke stod också för en fin bedrift. Men det här är en annan typ av föreningen. Det här är en klubb som man kan ställa krav på, som man ska ställa krav på. En absurd straff i första mötet innebar att Twente kom till Gelsenkirchen med en 1-0-ledning. Och med tanke på Schalkes försvarsspel den här säsongens var det väl inte någon större skräll när gästerna gjorde 0-1, och hade alltså en total ledning på 0-2.

Men Schalke vaknade till liv. Slöt sig samman, knöt näven i byxfickan, även om spelarna faktiskt inte har några fickor på shortsen. Och så körde man. Jermaine Jones var fantastisk på mittfältet – helt strålande. Och Klaas-Jan Huntelaar gjorde ingen besviken när han satte chanserna. En nick, en straff och sedan serverades just Jones av Raúls klack. Pricken över i:et blev Huntelaars tjusiga 4-1-mål. Han är verkligen född till målskytt. Oj. En riktigt fin kämpainsats skickade Schalke vidare till kvartsfinal.

Och plötsligt är Tyskland den nation med näst flest lag i Europa. Endast Spanien är bättre. Och vet ni vad..?
..så här ser kvartsfinalerna ut:

Schalke 04 – Athletic Bilbao

Atletico Madrid – Hannover 96

Tyskland mot Spanien. Spanien mot Tyskland. Visst hade AZ eller Metalist känts som överkomligare lag i den här lottningen. Men det här sätter ju faktiskt lite extra krydda på matcherna. Tyskland mot Spanien – i en kamp om Uefa-poäng, heder och mentalt försprång inför EM kanske. Dessutom kan ju Bayern München få möta Real Madrid i en semifinal. Det här är upplagt för prestige.

Huub Stevens måste givetvis göra något åt försvarsspelet innan matchen mot spanjorerna, annars är man chanslösa. Det stora hoppet heter i mina ögon Höwedes – Jones – Huntelaar. Eller varför inte Raúl mot spanskt motstånd? Men det blir tufft, helt klart. Manchester United-dödarna väntar på Schalke.

Hannover fick Atletico Madrid. Om Slomkas lag kan spela som mot Liege ser det väldigt lovande ut. Framför allt är Hannover en oerhörd makt på hemmaplan i Europa, så det här måste passa tyskarna perfekt. Madrid slog ut Lazio i åttondel. Jag håller Hannover som ett bättre lag, framför allt baserat på den stabilitet som man har uppvisat i Europa. Och med Diouf, Abdellaoue, Ya Konan och Schlaudraff finns matchavgörare. Enkelt blir det förstås inte. Men Hannover är intensiva i sitt spel, jag tror att Atletico kommer att få en del problem med det.

Magkänslan säger: Schalke släpper inte för många hemmamål och åker ur, Hannover avgör på hemmaplan och tar sig vidare.

Vad tror ni?

/Wingren

Först och främst måste jag ge FC Basel en eloge. Det här laget har verkligen levererat på max i ligan så väl som i Champions League. Basel tog sig vidare tillsammans med Benfica och jättarna Manchester United fick nöja sig med spel i Europa League. Det kanske mest fantastiska är att Basel tog sig vidare, charmerade stora delar av Europa, genom att spela sin egen fotboll. Man har spelat positiv, smart och skicklig fotboll. Anfallen har varit en fröjd att se, försvarsarbetet har överglänst många storlag och man har visat så mycket hjärta. Basel har gjort det riktigt bra den här säsongen. Men i kväll räckte det inte. Inte ens nästan. Basel krossades av jättarna från Bayern.

Bastian Schweinsteiger är tillbaka från sin skada men startade ändå på bänken. David Alaba fick åter ta plats till vänster i backlinjen medan Philipp Lahm spelade till höger. Och det här är ju lustigt. I somras fick man nästan känslan av att Joachim Löw och Bayern tillsammans har kommit överens om att Lahm ska spela till vänster. Men när det började brinna i knutarna skickade Jupp Heynckes över Lahm till högerkanten. Ett genidrag givetvis. Men varför har vi behövt lida av Lahm till höger, när alternativen till vänster är bättre i landslaget och i Bayern München? Nåja.

Det märktes omgående att Basel inte hade samma självklarhet i sin speluppbyggnad. Bollarna fastnade inte på spelarna och Robben, Müller samt Ribéry kändes plötsligt mycket bättre än i Basel när schweizarna vann med 1-0.

Arjen Robben gjorde 1-0 med ett kallt avslut, men chansen i sig uppstod efter lite tur. Då hade tio minuter gått. Sedan stod matchen och vägde ett tag till, även om München var dominanta. Strax före halvtid kom så Thomas Müllers fina 2-0-mål och Mario Gomez gjorde 3-0.

I andra halvlek fortsatte hemmalaget att dominera och nästintill förnedra FC Basel. Kort och gott på grund av att München gjorde det så otroligt bra. Det var fotboll direkt från skolboken. Man undvek att gå bort sig, men skapade ändå ett ohyggligt tryck framåt. Franck Ribéry hittade lekhumöret i andra halvlek och stod för ett par riktigt fina aktioner – sånt som bara han kan göra. Gomez, Gomez, Gomez och Arjen Robben avslutade målskyttet för Bayern. 7-0. 7-1 totalt. Och Basel var förnedrat i München. På Allianz Arena där finalen ska spelas i maj. Basel försökte verkligen, men München var klasser bättre. Basel fick en lektion i hur fotboll ska spelas, hur ett riktigt storlag pulveriserar sitt motstånd. Nu ska vi komma ihåg att Bayern spelade på hemmaplan, där man är riktigt bra. Men så här bra?

I lördags vann man mot Hoffenheim med 7-1. Nu blev det 7-0. Det resulterar i 14 gjorda mål på två hemmamatcher. Ett insläppt. Och det där insläppta målet var faktiskt ett självmål.

Framtiden får väl utvisa om Bayern München nu har hittat den formen som lämnade laget strax innan juluppehållet. Om den är tillbaka – då är Bayern München ett av Europas absolut bästa lag. När det här laget anfaller kan man tro att man tittar på en Fifa-match på en spelkonsol. Är det inte vansinnigt läckert så är det vansinnigt smart. Så smart att det inte borde gå att genomföra i praktiken.

Nu har Bayern München tagit säsongen dit de vill. Laget är vidare i Champions League, drömmen om en final lever och hedern är återställd. Dessutom har spelarna tankat absurt mycket självförtroende och läget i ligan kunde knappast varit bättre. Bayern ligger fem poäng bakom Borussia Dortmund. Och när pressen är som störst, då är Bayern som bäst.

Det gäller bara att hålla huvudet kallt nu. Jupp Heynckes och Bayern München har bevisat att man kan. Att man kan spela strålande fotboll som får andra lag att tappa andan och dregla. Att man kan komma tillbaka efter en tuff period. München är där nu – nu gäller det att hålla sig kvar. Kvällens match var en uppvisning och en bra start på kommande äventyr.

För övrigt: Hur fasen kan Alexander Freis mål bli bortdömt? Det var ju inte ens nästan hands i den tidigare situationen. Det där var så tråkigt att se. Lyckligtvis stod väl redan 5-0 då, så slaget var redan förlorat.

Även Jerome Boateng åkte på ett felaktigt gult kort då domaren tyckte sig se en hand på bollen.

Nåja. Bayern München är tillbaka. Och det med besked.

/Wingren

Så har dagen kommit. Dagen då Bayern Münchens ambitioner, drömmar och heder står på spel. Dagen som ska bli kväll – och på kvällen avgörs allt. Ska Bayern München lyckas slå ut FC Basel, eller går säsongen i kras?

Ni minns säkert hur de tyska rekordmästarnas säsong inleddes. Ett framgångsrikt Champions League-kval följdes upp av ett bittert nederlag mot Borussia Mönchengladbach på Allianz Arena. Genast hånskrattades det i varje hörn, Manuel Neuer hängdes ut för sitt misstag och folk frågade sig: ska München misslyckas igen?

Det hör inte till vanligheterna att storklubben från södra Tyskland står utan titlar två säsonger i rad. Men Jupp Heynckes lag gav svar på tal och spelade bländande, tjusig, effektiv, offensiv, ljuvlig och självsäker fotboll. Trots att säsongen var ung kändes det mesta klart. Bundesliga skulle spelas hem ganska enkelt och drömmen om en plats i Champions League-finalen i München kändes mer som ett faktum än en dröm. Bayern München var Europas kungar. Lagen som gästade Allianz Arena fick fly hem med svansen mellan benen och vara lyckliga över att man inte förlorade tvåsiffrigt.

Men så vann Borussia Dortmund med 1-0 i München. Bastian Schweinsteiger var trasig. Mario Gomez slutade att göra mål på allt, försvaret blev så pass mänskligt som det borde ha varit hela säsongen och Thomas Müller var en skugga av sig själv.

2012 har varit ett tungt år så här långt. Borussia Dortmund ha sprungit ifrån i ligan och Basel vann helt välförtjänt med 1-0 i Schweiz. Den gångna helgen kan dock ha varit en vändpunkt. Inte för att Hoffenheim gjorde en bra match, fan, jag är inte ens säker på att Hoffenheim ens gjorde en match. Men München vann trots allt med 7-1, det om något fyller upp självförtroendet. Som om det inte vore nog spelade Dortmund bara 0-0 mot Augsburg och plötsligt är det bara fem poäng upp.

Bayern München har ett bra lag. Det vet vi. Bayern München är en maktfaktor på Allianz Arena. Det vet vi. Dock så vet vi också att FC Basel är ruskigt bra och spelar utan respekt. Totalt har den schweiziska klubben bara en förlust på 27 matcher – det var för fem månader sedan när man föll med 0-2 mot Benfica i Champions League.

Jag är övertygad om att Bayern har det som krävs för att ta sig vidare. Heynckes förfogar över en lysande spelartrupp och Bastian Schweinsteiger är tillbaka. Om han spelar från start återstår dock att se.

Det viktigaste i kväll blir att göra det första målet. Är det något vi har lärt oss den här säsongen så är det att Bayern är ohyggligt bra när de går upp i ledning – gärna en tidig sådan. Men vi har också lärt oss att laget reagerar uruselt när motståndarna gör första målet. Det här blir en obehaglig balansgång mot ett Basel som ofta står så rätt i positionsspelet och sticker iväg på giftiga anfallsrejder. München har inte råd att gå bort sig. München har inte råd att inte sätta ett offensivt tryck från minut ett. Första målet känns avgörande. Väldigt, väldigt avgörande.

Om nu allt skulle gå snett i kväll och Basel står som vinnare i München – då kan säsongen vara över. Precis som Uli Hoeneß själv uttrycker det. Det är allt eller inget som gäller. Vare sig mer eller mindre. Hoeneß, Rummenigge, Heynckes, spelarna, supportrarna och mer eller mindre hela Tyskland håller, hoppas och tror på Bayern i kväll. En förlust vore en smärtsam katastrof för klubben och även för tysk fotboll. En vinst skulle återställa balansen.

En sak är säker: Basel kommer att göra livet surt för München i minst 90 minuter. Lika säkert är det att München har det som krävs för att vinna med ett par mål, men då måste spelarna dra åt samma håll redan från första minuten.

Ge oss en vinst i kväll Bayern. Ge oss ett tyskt lag i Champions League.

***

I går nåddes vi dessvärre av den tragiska nyheten att Timo Konietzka har gått bort. 73-åringen led av svår cancer och valde att avsluta livet med hjälp av dödshjälp. Vem var Konietzka undrar några av er kanske?

Det Konietzka är mest ihågkommen för är målet han gjorde mot Werder Bremen den 24 augusti 1963. Bundesliga hade precis grundats och den första omgången skulle spelas. Konietzka slog till efter uppskattningsvis 58 sekunder – inte ens alla åskådare var på plats på Weserstadion i Bremen. Inte heller fotograferna eller tv-kamerorna hann med när Konietzka gjorde det historiska målet.

– Jag har försökt med allt, det finns inga tv-bilder. Endast jag och åskådarna i stadion kan minnas det, sa Konietzka i samband med sin 70-årsdag.
Efter en fantastisk spelarkarriär gjorde Timo Konietzka succé som tränare. Bland annat vann han tre ligatitlar med FC Zürich mellan 1974 och 1976. Timo vann även ligan med Grasshoppers och tränade under en kort period Borussia Dortmund.

Timo Konietzka gjorde 72 mål på 100 Bundesliga-matcher för Borussia Dortmund och TSV 1860 München. Han blev tysk mästare med Dortmund 1963, och 1966 blev han det med 1860. Det blev även tre mål på nio landskamper för Timo. Han flyttade senare till Schweiz där han också bestämde sig för att använda sig av dödshjälp om han skulle bli obotligt sjuk.

Konietzka i BVB-tröjan 1963. Bild: dpa

Konietzka för några år sedan. Bild: Getty

Ruhe in Frieden.

/Wingren

Någon har bestämt sig för att ”förbättra tjänsten” – i praktiken betyder detta att jag inte har kunnat logga in för att skriva. Men nu ska det hela, tydligen, vara förbättrat och jag kan då slänga upp en text som sammanfattar omgång 25 av Bundesliga. Enjoy.

Bayern München krossade ett värdelöst, håglöst och frånvarande Hoffenheim med 7-1. Otroligt. Det är ett resultat som injicerar nytt liv i titelkampen, särskilt då Borussia Dortmund tappade två poäng i Augsburg. Borussia Mönchengladbach saknar Herrmann smärtsamt mycket och sakta men säkert tappar laget kontakt med Dortmund och München. Som förväntat ungefär. Men det är förstås långt ifrån över.

Det är spännande, nervkittlande och galet vart vi än tittar i tabellen just nu. Det är givetvis fantastiskt härligt och kul. Men det är inte bara en spännande och oförutsägbar liga vi njuter av. Det är inte bara den offensiva fotbollen, som spelas med hjärta, som vi får njuta av. Bundesliga utvecklas positivt. Och så här långt är inte säsongen 2011/12 något undantag.

2092. Så många gånger har någon linjedomare på någon arena viftat med sin flagga för att markera att det är hörna. Det är den lägsta noteringen efter 25 omgångar på 20 år. Dock har 75 stycken resulterat i ett mål vilket är den bästa utdelningen sedan man började mäta denna typ av statistik.
Men om nu hörnvarianterna och hönskyttarna har blivit bättre – så har frisparksskyttarna blivit sämre. Endast åtta frisparkar har gått direkt i mål, de senaste 20 åren brukar det åtminstone vara 14 efter 25 omgångar.

Fem anfallare. Så många har gjort minst 16 mål så här långt. Vi pratar förstås om Gomez, Huntelaar, Podolski, Lewandowski och Pizarro. Det är inte särskilt vanligt att så många anfallare presterar så bra – närmare bestämt 35 år sedan enligt bundesliga.de.

25,7 år. Det är genomsnittsåldern på spelarna som har fått speltid den här säsongen. Det var 38 år sedan (säsongen 1973/74) som Bundesliga var så här ung.

44 751. Så många supportrar har i snitt besökt de mäktiga arenorna i Tyskland. Om det håller i sig kan vi notera ett nytt rekord då den tidigare toppnoteringen efter en hel säsong ligger på 42 653. Helgens omgång innebar även att över tio miljoner har tagit sig till arenorna, aldrig någonsin har denna drömgräns passerats efter bara 25 omgångar.

7 167. Så många gånger har domarna blåst för en ojusthet. Endast förra säsongen var snällare efter 25 omgångar. Säsongen 2001/02 var den fulaste – då hade 9 381 ojustheter noterats efter bara 25 omgångar.

28. Så många mål har kommit till efter misstag från målvakter. I genomsnitt brukar denna siffra ligga på 39 efter 25 omgångar. Det är extra imponerande med tanke på alla unga målvakter som får chansen (bland annat ter Stegen, Leno, Ulreich, Unnerstall, Fährmann, Zieler, Kraft, Baumann och Trapp).

43 procent. Så stor andel av målen har kommit från mittfältet den här säsongen, tillsammans med säsongen 1994/95 är det den högsta noteringen sedan man började mäta detta. Det här hänger givetvis ihop med att väldigt många tränare föredrar att spela med en ensam anfallare.

87 procent. Så stor andel av straffsparkarna har letat sig in bakom målvakten – 47 av 54 närmare bestämt. Om det här håller i sig får vi ett nytt rekord, då den tidigare toppnoteringen är 84 procent.

Bundesliga lever alltså. Inte bara spänningen i tabellen, det mesta med Bundesliga mår riktigt, riktigt bra. Det är bara frisparksskyttarna som har en anledning att fråga sig själva vad som är fel.

Bundesliga omgång 25:

VfB Stuttgart – FC Kaiserslautern 0-0
Målglada Stuttgart nollades, och ingen blev väl förvånad över att Kaiserslautern inte gjorde något mål. Ett kryss på bortaplan mot Stuttgart är egentligen bra för ett kris-lag som FCK, men när man inte har vunnit på 15 matcher känns en poäng alltid som två poäng för lite. Stuttgart var det bättre laget även om bortalaget fick ett par chanser. Men Labbadias elva lyckades aldrig få in bollen i mål och då hjälper det inte att kontrollera händelserna. Tungt för Stuttgart som precis hade fått upp hoppet om en plats i Europa igen.

VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen 3-2
Robin Dutt hade tre raka segrar i Bundesliga, men en 1-7-förlust i Champions League att hantera. Leverkusen var dock det starkare laget och gjorde tidigt 0-1 genom Kießling. Men Magath fick äntligen lite ordning på sitt försvar och Wolfsburg växte in i matchen och Helmes samt Dejagah såg till att snacket i halvtid var lite roligare. Leverkusen var fortsatt det mer dominanta laget i andra halvlek, men Wolfsburg rusade iväg på farliga kontringar. Kadlecs självmål gjorde det jobbigt för Leverkusen som hade ett hopp om en ny chans i Champions League. Derdiyok reducerade till 3-2, Bellarabi brände ett jätteläge.

FSV Mainz 05 – FC Nürnberg 2-1
Tre segrar i rad för Nürnberg, och skulle man nu vinna mot Mainz så hade Hecking tänkt förklara nedflyttningsstriden som avslutad. Så blev inte fallet mot ett på sistone lika starkt Mainz. Nürnberg har levt på sitt fina försvar de senaste matcherna, men mot Mainz ville det sig inte. Müller gjorde ett tidigt mål innan Zidan utökade till 2-0 med sitt sjätte mål på sex matcher för Mainz. Otroligt. I andra halvlek växte Nürnberg allt mer in i matchen och fick också sin reducering genom Didavi. Heckings lag tryckte på för en kvittering men Mainz höll ut. Szalai lyckades filma till sig ett rött kort i slutet av matchen.

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg 0-0
Herrmanns skada har verkligen ställt till det för Gladbach och Favre. Oscar Wendt fick spela från start mot Freiburg men gjorde inget större väsen av sig. Reus har haft svårt att visa sin suveränitet och den där bländande kreativiteten i Gladbach saknas – även om man hade matchens bästa chanser. Freiburg försvarade sig bra, med hjärta och hjärna.

Bayern München – TSG Hoffenheim 7-1
En nyttig vinst för München som behöver självförtroende inför Basel-matchen på tisdag. Hemmalaget hade verkligen bestämt sig för att vinna och tryckte gasen i botten. Gomez hann med ett hat trick, Ribéry tre assist och ett mål. Det var en imponerande uppvisning av Bayern, som dessutom ökade på sin positiva målskillnad. Men frågan är förstås om Hoffenheim ens var på plan? Det verkade inte så. Babbels nya lag gjorde ingenting för att stoppa Bayern München. Faktum är att förre Hoffenheim-spelaren Luiz Gustavo tyckte så synd om sina gamla kompisar att han la in bollen i eget mål. Men München verkar vara tillbaka – trots motståndet. 7-1 är alltid 7-1.

FC Köln – Hertha Berlin 1-0
Mycket dramatik i Köln, så väl under matchen som efter. Hemmalaget inledde starkast och det var tydligt hur mycket Podolski betyder för Solbakkens Köln. Clemens gjorde välförtjänt 1-0. Rehhagel tvingas nu kämpa vidare i bottenstriden, medan Köln kan andas ut en aning. Jajalo, Kobiashvili och Podolski fick se det röda kortet. Två Köln-spelare och en Berlin-spelare alltså. Poldis röda kort var dock helt fel.
Efter matchen kom så sedan en typisk Köln-nyhet: sportchefen Volker Finke har fått sparken. Det är alltid något på gång i Köln.

FC Augsburg – Borussia Dortmund 0-0
Förra omgången gick Dortmunds väg, den här gången var det tvärtom. Ett disciplinerat, stabilt och defensivt starkt Augsburg klarade 0-0 mot Dortmund, och nu ligger man ovanför strecket. Augsburg gjorde det mycket bra och poängen var helt välförtjänt, men det ska också sägas att Dortmund inte var bra. Med Kehl och Bender på det centrala mittfältet försvann kreativiteten, och när Kagawa och Lewandowski punktmarkerades dog bortalagets spel. En ganska tråkig match, med ett par fina räddningar.

Werder Bremen – Hannover 96 3-0
Schalke gjorde en ”Bremen” senare under söndagen – vann på effektivitet i en spelmässigt jämn match. Det här var en viktig match i kampen om EL-platserna och Pizarro, Prödl samt Rosenberg fixade de nödvändiga målen. Glädjande för oss svenskar är att Rosenbergs var riktigt nyttig för sitt Bremen, och målet osade klass. Kan han hitta en hysterisk form innan EM? Wiese hade en del att göra dock, Hannover var sannerligen inte ofarliga. Det var en riktigt underhållande fotbollsmatch som egentligen kunde ha slutat hur som helst. Pizarro delade ut en örfil till Pogatetz och det återstår att se om vi får en bestraffning i efterhand.
Rosenberg gjorde för övrigt ytterligare ett mål, men detta dömdes märkligt nog bort.

Schalke 04 – Hamburger SV 3-1
Två trender bröts i söndags. Schalke vann äntligen hemma mot HSV (senast var i april 2004) och Finks Hamburg fick erkänna sig slagna i en bortamatch (åtta matcher utan förlust). Hamburg inledde piggast och borde definitivt ha gjort mer än ett mål i första halvlek, men hemmalaget var effektivt mot ett rörigt försvar. Pukki och Metzelder nätade innan Huntelaar fick en billig straff (nog kan man blåsa straff där, men då får vi tio straffar per match) som han också gjorde mål på. Kacar reducerade precis innan halvtid. I andra halvlek försökte HSV trycka på, men lyckades aldrig etablera det spela man behövde. Även Schalke hade sina chanser och Drobny hade en del att göra. Jermaine Jones hamnade i två frilägen – men han brände båda.

/Wingren

Jag börjar känna mig tjatig nu. Det här är inte första gången jag ifrågasätter domarnas insatser. Nog förstår jag att det är förbannat svårt att se allt, och att det är ett ytterst otacksamt jobb att hålla i visselpipan, flaggan eller den där pekpinnen. Just därför brukar jag inte brusa upp när det är hårfina offside-beslut som går fel, en 50/50-situation i straffområdet eller en väl dold handboll. Det är sånt som händer. Det är fotboll som vi känner den. Det är något vi får leva med – på gott och ont.

Men det är ju faktiskt så att fotboll inte bara är en underhållningssport för oss som inte har något bättre för oss. Det är även en multinationell, kommersiell och tuff företagsvärld. I dessa hårda ekonomiska tider älskar klubbarna när de får chansen att spela i Europa. I dessa turneringar finns goda möjligheter att låta det klirra i skattkistan. Ska då ett inkompetent domarteam få avgöra om du går vidare eller ej?

Den straff som Schalke 04 fick mot sig i går är ett hån. Ett stort jävla hån. Och än en gång måste jag fråga: vad i hela friden har straffområdesdomaren för uppgift, och varför är linjedomarna på plats om de inte ens kan uppfatta att en situation har skett utanför straffområdet? Det var alltså i den 60:e minuten i går mellan Twente och Schalke som det hände. Det stod 0-0, ett resultat som Schalke givetvis var nöjt med. Joel Matip jagar Twentes anfallare, Luuk de Jong, som har fri väg mot Hildebrands mål. Utanför straffområdet snubblar han på sig själv och faller. Craig Thomson blåser straff och visar ut Matip för ”tilltaget”.

Okej. Matip kanske, kanske, kanske råkar nudda de Jong så att denne sedan snubblar på sig själv. Kanske. Jag är tveksam. Men även om domaren, straffområdesdomaren och linjedomaren missar det faktum att anfallaren snubblar på sig själv – hur fan kan de missa att det faktiskt skedde utanför straffområdet? Det är bedrövligt. Det är skamligt. Det här är ändå Europa League, en turnering som ska vara det ”näst finaste” i Europa. Kan vi inte begära bättre domarinsatser då? Det här avgjorde givetvis matchen och Schalke måste nu vinna med två måls marginal hemma i Gelsenkirchen.

Klubbens sportchef, Horst Heldt, var inte glad efter matchen. Som ni förstår. Han skrattade hånfullt åt situationen när han fick se reprisen efteråt och slängde ur sig ordentligt med giftiga spottloskor riktade mot domarteamet och Uefa.

”Han snubblar på sin egen fot. Det är en fullkomlig katastrof. På det här viset är det verkligen inte roligt, när det står såna amatörer (domarna)”.

”Det stör mig, besvikelsen är enorm. Det är ett så avgörande domarmisstag. Jag förstår inte”.

”Uefa har i flera år avstått från tekniska hjälpmedel, men om domaren bara hade haft tio sekunder på sig för att kolla på händelsen på en skärm, så hade han vetat att det inte var något”.

Han var inte glad. Jag förstår honom. Det är en match som man helst bara vill glömma. I en miljardindustri får sånt här egentligen inte ske. Inte så här uppenbara misstag. För visst, fotbollens charm finns lite i ovissheten. Man vet aldrig om alla domslut blir rätt. Och hur mycket man än kan störa sig på det så har vi lärt oss att leva med det och även finna det spännande. Men misstag av den här karaktären – det får inte finnas.

***

Hannover 96 fortsätter att imponera i Europa League och stod än en gång för den bästa tyska insatsen. Slomkas lag tog ledningen i Belgien mot Standrad Liege (en match som tyskarna förlorade med 2-0 i gruppspelet). Men hemmalaget kom tillbaka och gjorde två snabba mål. Dock visade Hannover upp det där härliga spelet, och den grymma inställningen som vi har vant oss vid när de spelar i Europa. Spelarna offrade allt i varenda situation och United-nyförvärvet Mame Biram Diouf lyckades också göra 2-2 innan han utgick skadad. Det blev även matchens slutresultat och Hannover har goda chanser till avancemang. Hatten av för Hannover, det måste jag säga.

***

Så var det äntligen fredag och en ny omgång av Bundesliga knackar på dörren. Och vi har hamnat i ett sällsynt prekärt läge. Nu har ligan hittat tillbaka till den tyska charmen. Nu är det inte bara en kliché utan en påtaglig verklighet – alla kan slå alla. Möjligtvis är Dortmund undantaget, men hur länge till? Och på andra hållet känns väl Kaiserslautern och Köln som hopplösa lag, men så lyckades de ju få med sig en poäng mot Wolfsburg respektive Hoffenheim ändå. Jag är glad över att jag inte jobbar med att sätta odds. Vem trodde att Nürnberg skulle slå Gladbach? Vem trodde att Leverkusen skulle slå München, att Freiburg skulle spela triumfera mot Schalke eller att Stuttgart skulle krossa HSV? Vem trodde att Augsburg skulle fördubbla sin effektivitet och ta elva av 15 poäng på de senaste fem hemmamatcherna? Handen på hjärtat – trodde någon på det?

Och på tal om Nürnberg. Här måste jag erkänna mig slagen – Dieter Hecking har överbevisat mig. Nu är visserligen inte säsongen över, men jag gick ganska hårt åt Nürnberg och framför allt Hecking under vintern. Det har visat sig att jag har haft fel så här långt.

Hans Nürnberg är faktiskt det fjärde bästa laget så här långt i Rückrunde. Och det är ingen slump. Han har lyckats arbeta in en automatik i spelet som underlättar när laget måste kompensera för skador eller avstängningar. Han har skickat mittfältaren Markus Feulner till positionen som högerback och helt plötsligt fått en väldigt stabil backlinje. Han har fått spelarna att förstå att fler måste fylla på i boxen när laget vinner boll. Han har lyckats få spelarna att dra åt samma håll, så väl defensivt som offensivt. Det kämpas mycket och det är disciplinerat.

Nürnberg pressar med hela laget när man inte har boll, och gör på så sätt livet väldigt svårt för sina motståndare. Man har faktiskt släppt in minst antal mål av alla lag sedan vinteruppehållet. Sedan den 17:e omgången så har Nürnberg alltid sprungit mer än sina motståndare. På fasta situationer försvarar man sig utmärkt, endast en hörna har resulterat i ett baklängesmål (med det är man bäst i ligan) och endast två frisparkar har resulterat i mål.

Dessutom måste jag hylla lugnet från spelarna, tränaren och hela klubbledningen. Det var stormiga tider ett tag, men i stället för att bjuda på cirkus så tog man det lugnt och trodde på sig själva. Hecking och Nürnberg förtjänar en eloge – och för tillfället tar jag tillbaka den kritik som jag en gång riktade mot Heckings arbete.

Bundesliga omgång 25:

Fredag 20:30
VfB Stuttgart – FC Kaiserslautern
Plötsligt kan Stuttgart åter ta upp kampen om en plats i Europa – med lite tur räcker det med plats sju, beroende på hur det går i tyska cupen. Labbadias Stuttgart har varit riktigt bra, åtminstone målfarligt, på sistone. Hela 18 mål har gjorts sedan uppehållet – och sjukt nog så har gästande Kaiserslautern bara gjort 16 mål den här säsongen, totalt. Det är alltså ingen överdrift att påstå att de tre poängen är oerhört viktiga för båda lagen. För det här är ingen grå mittenkamp – det här handlar om Europa-spel respektive överlevnad i det tyska finrummet.

Lördag 15:30
VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen
Hade det inte varit för det förödmjukande nederlaget mot Barcelona i Champions League (1-7-förlust) så hade man tänkt sig Leverkusen som klara favoriter. Felix Magath får inte någon ordning på sitt Wolfsburg och kritiken mot tränaren lurar bakom kulisserna. 0-0-matchen mot Kaiserslautern var rakt igenom usel, bortsett från de faktum att man åtminstone inte släppte in något mål. Leverkusen har annars hittat formen i ligan som sagt och har på allvar tagit upp kampen med Schalke om fjärdeplatsen. Robin Dutt har tre raka vinster i rad i Bundesliga, men frågan är om laget har kommit över förnedringen i Europa?

FSV Mainz 05 – FC Nürnberg
Mainz förlorade borta mot Dortmund och skapade väldigt få målchanser. Men man har i ärlighetens namn inget att skämmas över, laget gjorde en väldigt bra insats trots allt. Nu väntar formstarka Nürnberg. Känslan är att den här matchen kommer att bli väldigt intensiv och tuff, då det är två löpstarka och pressande lag som drabbar samman. Gör Zidan sitt sjätte mål på lika många matcher sedan han kom till Mainz i vintras?

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg
Freiburg har gjort det väldigt bra på sistone – på hemmaplan. Senast slog man Schalke men man har även kryssat mot München. På bortaplan ser det dock värre ut och Freiburg har inkasserat tre bortaförluster 2012 – och tio insläppta mål. Borussia Mönchengladbach kastades tillbaka till verkligheten efter krysset mot HSV och nu senast förlusten mot Nürnberg. Det kan bli lika tufft mot Freiburg då Gladbachs mest påtagliga svaghet är att föra matcherna mot de mer destruktiva lagen. Spännande lär det bli åtminstone.

Bayern München – TSG Hoffenheim
Trots att maskineriet i München hostar, hackar, läcker olja och sprutar frätande syra så är ändå laget en makt på hemmaplan. Hoffenheim bör rimligtvis inte ha en chans, trots allt Babbels lag inte har förlorat på sex matcher nu. Det ska dock tilläggas att Hoffenheim aldrig har vunnit mot rekordmästarna i Bundesliga. Men Bayern spelar faktiskt med kniven mot strupen – en förlust här och vi kan börja snacka om en kris på allvar. Bastian Schweinsteiger har börjat träna igen. Bild ser honom som en joker till matchen mot Hoffenheim, Kicker tror att comeback dröjer till Basel-matchen. Vi får väl se, helt enkelt.

FC Köln – Hertha Berlin
En riktig rysare som skjuter förloraren i sank. Berlin ligger på 15.e plats och Köln ligger på 14:e plats. Här finns inget utrymme för en förlust. Otto Rehhagel tog sin första vinst med Berlin förra helgen då man överraskande slog Werder Bremen. Köln lyckades på något sätt spela 1-1 mot Hoffenheim tack vare Podolskis 16:e ligamål. Ståle Solbakken Köln har dock inte tagit en enda poäng på hemmaplan under 2012. Den här matchen känns väldigt oviss, även om Berlin borde tillskrivas ett litet övertag efter förra helgens vinst.

Lördag 18:30
FC Augsburg – Borussia Dortmund
Om Borussia Dortmund vinner mot ett plötsligt hemmastarkt Augsburg så blir det lagets 19:e match i rad utan förlust. Och det skulle innebära att man tangerar klubbrekordet från 1991/92. För övrigt är det även så att ett lag som har haft ett försprång på fem poäng eller mer efter den 24:e omgången alltid har vunnit Bundesliga – sedan systemet med tre poäng infördes. Jürgen Klopp avfärdar dock allt snack om att Dortmund kommer att försvara ligatiteln. Nyktert. I startelvan lär kapten Sebastian Kehl ta plats igen trots att Gündogan ersatte honom med bravur senast. Augsburg har behövt cirka sju skott för ett mål 2012, att jämföra med 14 under Hinrunde. Lätt blir det inte för ligaledarna, även om man förstås ska vinna.

Söndag 15:30
Werder Bremen – Hannover 96
Det börjar brinna i knutarna nu. Bremen var ett tag en seriös utmanare om en Champions League-plats, men verkligheten hann ikapp Thomas Schaaf och Bremen. Nu är till och med Europa League-platsen i fara och gästande Hannover är en direkt konkurrent. Smaskigt värre. Jag dömde ju ut Bremen inför säsongen, och i mitt tycke är det fortfarande förvånande att vi finner dem på en så respektabel plats i tabellen. Således är en vinst livsviktig för Bremen, annars kan störtdykningen påbörjas. Hannover får klara sig utan Diouf som alltså skadade sig mot Liege. Och statistiken talar emot Hannover: åtta matcher i Bremen, tre oavgjorda och fem förluster. Bremen har gjort 22 mål, Hannover tre. Men i ärlighetens namn känns inte en Hannover-vinst alls omöjlig. För övrigt saknas Arnautovic som skadade sig när han lekte med sin hund, nu missar österrikaren drygt sex veckor.

Söndag 17:30
Schalke 04 – Hamburger SV
Schalke behöver givetvis en vinst för att hålla avståndet mot konkurrenterna som är sugna på en kvalplats till Champions League. Men försvaret har varit ganska uselt och utan Huntelaar har det varit jobbigt att få in bollen. Värst av allt: Schalke har inte vunnit på hemmaplan mot HSV sedan april 2004. Hamburg å andra sidan blandar och ger som vanligt, rimligtvis borde insatsen på söndag således vara strålande. Men Guerrero saknas efter vansinnestacklingen (åtta matcher) och utan honom kan det bli jobbigt för Hamburgs offensiv. Det här känns helt öppet, men om Schalke bara kan stabilisera backlinjen en aning ska de kunna vinna inför sin stöttande publik.

/Wingren

7-1. Sju mot ett. Sju! Det är helt vansinniga siffror. Nog för att vi hela tiden har vetat att Barcelona är ett betydligt mycket bättre lag än Bayer Leverkusen – men 7-1? Är det på riktigt? Man kan argumentera för att Leverkusen har skämt ut sig självt och tysk fotboll, men det tycker jag inte. För Leverkusens del är det här naturligtvis jättejobbigt – men nyktert betraktat drabbas inte tysk fotboll av nederlaget. Det bara blev som det blev. Robin Dutt försökte ingjuta mod i sitt lag och göra ”en Arsenal” men den taktiken gick i baklås. Försvarsspelet och disciplinen på plan var inte tillräckligt, Leverkusen visste inte vad som väntade dem i Spanien. Nu vet de det. Laget har lärt sig en läxa – men en otroligt smärtsam läxa.

Jag skrev inför matchen att Leverkusen bara skulle njuta av matchen och samla erfarenheter. Men inte riktigt på det här sättet. Det väntar några riktigt viktiga matcher i Bundesliga. Kan ett lag verkligen haka av en brak-förlust som denna? Går det verkligen att rensa huvudet och börja tänka positivt? 7-1. Går det verkligen att ignorera? Bayer Leverkusen skulle verkligen behöva en vinst redan till helgen, annars finns det en överhängande risk för att det här etsar fast sig i spelarnas medvetande.

Samtidigt är det lustigt ändå. Det gick ju okej fram till det sena 2-0-målet i första halvlek. Sedan rasade man ihop totalt. Och för bara några dagar sedan stod man upp så praktfullt mot Bayern München. Fast det är klart, hade München satt något av alla sina lägen i första halvlek, när Leverkusen-försvaret var en hönsgård, ja, då hade nog matchen slutat annorlunda.

Det var en tråkig kväll för Leverkusen och för tysk fotboll. För även om jag inte tycker att det ska överdrivas så påverkar givetvis resultatet människors syn på Bundesliga och tysk fotboll. Mästarna Borussia Dortmund hamnade sist i sin CL-grupp, München kämpar mot Basel och Leverkusen åkte på storstryk. Givetvis har de tyska lagen fått sin image delvis raserad. Men jag kan inte påstå att gårdagens resultat oroar mig. Som Leverkusen-supporter hade jag dock oroat mig.

Som jag skrev i går ser vi dock en positiv trend i Tyskland just nu. Bayern München är redan ett internationellt etablerat lag, Borussia Dortmund kommer att spela i Europa för tredje året i rad. Det är bra att ligan får fler lag som lyckas etablera sig, för den rutinen behövs. Det måste sitta i väggarna i omklädningsrummet och genomsyra hela föreningen. Så det är enbart positivt att färre lag gör dundersuccé en säsong för att sedan falla tillbaka i den grå mittenmassan. Schalke känns också på gång, Leverkusen likaså. Werder Bremen lyckades nästan, men har fortfarande ambitioner. Borussia Mönchengladbach? En traditionsrik förening men här finns en uppenbar risk för att laget brakar ihop. Reus är borta, Neustädter är borta, Dante verkar försvinna och framför allt verkar även Lucien Favre tveksam till en fortsättning. Det blir dock spännande att se vad som händer där i sommar.

Och Hannover då? Kan denna klubb, med otroligt liten Europa-rutin etablera sig? Under Slomkas ledning ser det ut så, och laget uppför sig väldigt moget i Europa League. Det hade varit kul om de fick chansen även nästa år – men på vems bekostnad? På Bremens? På Leverkusens? Schalkes?

I kväll spelar Schalke 04 mot Twente, och än en gång saknas Klaas-Jan Huntelaar. Huub Stevens måste få sitt lag att agera säkrare i försvaret – för det har varit under all kritik – och man måste hitta någon som kan ta till vara på chanserna. Det är bortamatch som gäller och ett mål är, som vanligt, livsviktigt.

Hannover 96 åker till Belgien där Standard Liege väntar. Lagen möttes i gruppspelet och då hade Hannover det svårt. Ett bortamål hade suttit fint, för på hemmaplan har Mirko Slomkas killar varit väldigt starka.

Låt oss hoppas på lite upprättelse i kväll.

/Wingren

Är det någon som tror på Bayer Leverkusen mot stora, mäktiga Barcelona i dag? Säkert ingen alls. Inte ens Leverkusen-spelarna.

Eller för att citera ordförande Wolfgang Holzhäuser: ”Vi hoppas på ett värdigt uttåg. Det här blir vår sista Champions League-match den här säsongen – allting annat vore ett under”.

Och han har givetvis rätt. Precis som Völler (”i princip omöjligt”) och Kießling (”ingen chans”). Det Bayer Leverkusen ska fokusera på är i stället att samla på sig nyttiga erfarenheter och bara njuta av matchen. Tyskarna har inget att förlora, men mycket att vinna. Då tänker jag inte främst på att Leverkusen faktiskt ska ta sig vidare, utan alla viktiga erfarenheter de får med sig. Om Robin Dutts lag gör en helgjuten insats i kväll – och åker ut med ära – då är mycket vunnet inför resten av säsongen. Klubben har trots allt goda möjligheter, helt plötsligt, att utmana Schalke 04 om den sista Champions League-platsen. För tysk fotboll, och givetvis för Leverkusen, vore det bra om klubben fick en ny chans i Champions League. Bortsett från Bayern München har ingen klubb orkat att etablera sig i Europa på flera år. Borussia Dortmund är på god väg (med tyska mått mätt), Schalke hoppas fortfarande på det och Leverkusen knackar på ”storklubbs-dörren”.

Bayer Leverkusen mot Barcelona alltså. Robin Dutt hoppas och tror att laget ska kunna utnyttja det lilla bollinnehav som de bjuds på. Det måste vara irriterande för Leverkusen ändå, att de förlorade med 1-3 och inte med 1-2 i förra mötet. Om ställningen inför matchen hade varit 1-2 så hade man faktiskt kunna tala om ett potentiellt mirakel. Men när det nu är 1-3? Nej, jag kan inte se det hända.

Visst är det inte omöjligt, ingenting är omöjligt. Särskilt inte i fotboll. Nya planeter upptäcks titt som tätt, världskartan ritas om när nya nationer bildas och mycket här i världen är föränderligt och häpnadsväckande.

Det är dock inte i kväll som Bayer Leverkusen ska utkämpa det krig som ritar om fotbollskartan. I kväll ska de bara förbereda sig, samla in information.

För den som vill läsa lite om Leverkusens 20-årige målvakt, Bernd Leno, finns här ett dokument om den unge herren.

Och på tal om Leno så är det helt sjukt vilken konkurrenssituation det är bland tyska målvakter. I framtiden kommer det förhoppningsvis en mer fyllig text om detta. Men visst är det sjukt? I det ”gamla gardet” finner vi killar som Manuel Neuer, Tim Wiese, Roman Weidenfeller och René Adler. Ingen dussinmålvakter direkt. I U 21-landslaget krigar flera om posten som nummer ett. Oliver Baumann, Bernd Leno, Marc-André ter Stegen och Kevin Trapp. Galet? Ja.

/Wingren

Gräsmattan var inte alls bra, stämningen i Schweiz var enorm. Bayern München visste redan innan att det här skulle bli svårt. När spelarna vandrade ut på plan så förstod de att det skulle bli ännu svårare. Och det slutade nattsvart.

Bortalaget inledde väldigt bra. Det såg i ärlighetens namn ut som om att Jupp Heynckes hade fått ordning på laget igen. Tiden innan den här matchen har ramats in av mörker, tryck, nervositet och en påtaglig frustration. Men Bayern gick ut i Basel och spelade lika glad fotboll som under hösten. Efter fem minuter kunde det ha stått 0-2. Det gjorde det dock inte, Sommer i målet växte ut till en vägg. I stället växte FC Basel in i matchen och det svängde fram och tillbaka och det var sanslöst intensivt och spännande. Målchanserna och jätteräddningarna löste av varandra. Det var fotbollsgodis. Det var fotboll där enda målet var att göra just ett mål. Fantastiskt.

Efter 20 minuter dog matchen lite. Det blev ett lägre tempo, mer tänk och färre chanser. I andra halvlek tog Bayern München över mer och mer, ett mål hängde sannerligen i luften. Basels målvakt Sommer var fortsatt en vägg dock, en riktigt stor tegelmur var han. Inte den största släggan i världen hade trängt igenom. Sedan gjorde Jupp Heynckes något väldigt märkligt. Han valde att plocka ut en av matchens bästa spelare, Franck Ribéry, för Thomas Müller. Visst borde den tyske landslagsmannen ha kommit in, men inte för Ribéry. Aldrig. Till råga på allt betedde sig Ribéry ganska illa och ignorerade Jupp Heynckes totalt vid sidlinjen. Det står inte rätt till i München nu, Heynckes börjar tappa det här. Rekordmästarna har kört fast och Heynckes verkar gå samma öde till mötes som Chelseas AVB. Spelarna börjar tappa förtroendet.

Sedan kom så chocken. Drygt fem minuter återstod när Münchens försvar, som så ofta i kväll, stod och sov. Inbytte Zoua spelade fram en annan inhoppare, Valentin Stocker, och denne gjorde inget misstag. Manuel Neuer försökte med en handbollsräddning, något han har tagit patent på, men bollen rullade då under honom. 1-0 Basel och St. Jakob-Park kokade. Och det var, trots allt, välförtjänt. Visst borde Bayern ha gjort mål, men Basel gjorde det mycket bra. På tilläggstid borde sedan Ivica Olic fått en straff, när Zoua sparkade honom i huvudet. Domaren friade. Det var inte världshistoriens solklaraste straff, men Zouas fot ska inte vara där. Surt för Bayern, givetvis.

Och nu undrar man ju. Hur kan Toni Kroos hyllas så oreserverat? Jag har länge sagt att hans kvaliteter är enorma, men att det är en ganska lat kille som har så mycket mer att bevisa. Han skulle kunna vara en av världens bästa, om han bara ville. I dag visade han sin svaga sida. Mario Gomez var verkligen så kylskåpslik som en del fans vill ha honom till. I dag var han inte het. Arjen Robben är sönderläst, det centrala mittfältet är tunt utan Bastian Schweinsteiger. Backlinjen håller inte världsklass, förutom eminente Philipp Lahm.

Det återstår förstås en retur. Om Heynckes hinner leta fram rätt recept, om fansen bär fram Bayern, om Kroos bestämmer sig för att ständigt jobba och tänka, om Ribéry får spela hela matchen, om Gomez hittar glöden igen, ja, då kan det absolut gå vägen. Men just nu vilar ett mörker över tysk fotboll och det största flaggskeppet – Bayern München. I kväll var ingen rolig kväll för Bayern, Heynckes, Hoeneß eller tysk fotboll. Men en lysande kväll för FC Basel, som helt välförtjänt vann med 1-0.

Om inte Bayern München lyckas ställa om till returen, och göra det som krävs, då vilar ett mörker över denna säsong för Tyskland. Borussia Dortmund betedde sig som ett pojklag, Leverkusen fegade ur, Mainz låg i ide och skulle nu även München ryka mot Basel – då finns endast Hannover och Schalke kvar i Europa League. Redan i morgon kan de dock vara borta. Nattsvart. Vad hände?

På söndag väntar förresten Schalke 04 för Bayern München. Laget från Gelsenkirchen har varit urusla mot topplag denna säsong. Hur reagerar Hoeneß om Schalke skulle vinna? Åker den gode vännen Heynckes då?

En sista tanke, lite senare efter publicering: Jag hade gjort allt i min makt för att inte vara en Bayern-spelare nu. Folk talar som sir Alex’s berömda hårtork, ty i Bayern kan jag lova att Rummenigge och Hoeneß tankar eldkastarna i detta nu. Det kommer att brinna i söda Tyskland.

/Wingren