Okej. Jag ska erkänna att jag blev överlycklig när Chelsea slog ut Barcelona i går. Inte för att jag helt oreserverat hyllar det där italienska försvarsspelet, det fotbollsdödande. Utan för att jag är så uppriktigt jäkla trött och less på Barcelona. Så är det. Det är min åsikt. Att Chelsea då kunde injicera nytt liv i den europeiska fotbollen var fantastiskt glädjande. Jag kände att det fanns hopp för fotbollen. Att allt vi älskar med spelet inte behövde vara över.
Även om jag inte gillade sättet Chelsea spelade på. Skickligt och kämpande – ja. Underhållande och älskvärt – nja.

Så kom kvällens match. En match som jag hade höga förväntningar på. Det visade sig att jag hade det med all rätt.

Cristiano Ronaldo får slå in en synnerligen hårt dömd straffspark efter bara några minuter. Bayern München reser sig direkt och trummar på framåt men får en kniv inborrad i hjärtat när tyskarnas försvar visar varför det kritiserats tidigare, och plötsligt står det 2-0 till Real Madrid. Ronaldo igen. Bayern läckte, blödde, mådde dålig och behövde vård. Spelarna fixade dock omplåstringen själva. FC Bayern vred upp tempot och visade varför tysk fotboll är så förbannat underhållande. Real Madrid tyckte att det var jobbigt, ja, rent ut sagt oförskämt.

Och?

Inte fasen brydde Bayern sig om det. Jupp Heynckes beordrade sina spelare att spela det spel som Bayern kan – full fart framåt. Vinn matchen genom att vara offensivt starkare. Det här spelet bjöd förstås ett sylvasst Madrid på chanser, men några fler mål gjorde de inte. I stället var det Bayern som fick en straff när Mario Gomez revs ner. Arjen Robben, av alla tänkbara syndabockar, satte det via Iker Casillas. Kalas.

I andra halvlek var Bayern till och med det dominanta laget, som i ärlighetens namn borde ha avgjort. Ju längre matchen led dock, ju mer avslaget blev det.

Det gick till straffar. Manuel Neuer trädde fram som en hjälte. Behöver jag säga något mer?

Bayern München vann den här matchen helt välförtjänt. Sett över två matcher var FC Bayern starkare, farligare och visade mer hjärta än Real Madrid. Det räckte för att säkra drömfinalen den 19:e maj på Allianz Arena. Uli Hoeneß är förstås överlycklig nu – men det förtjänar han i kväll. Ett stort grattis Bayern München – jag lyfter på min blogg-hatt. Vilka hjältar vi fick se på planen i kväll.

Den här kvällen gav mig tron tillbaka. Fotboll behöver inte vara en cynisk sport som bara handlar om att nå final. Den här kvällen visade mig varför fotboll är så älskvärt. Real Madrid och Bayern München bjöd upp till dans, den finaste sortens dans. Och alla som såg matchen kunde gunga med i takten, njuta av framförandet och med gott mod applådera artisterna efteråt. Det var fotboll i dess renaste form, med två lag som vill vinna för att de är bättre på att utnyttja hela spelytan. Det var vackert att se.

Jag är kär igen – Finale dahoam!

___

Man kan ju dock inte låta bli att undra hur bortskämd man är? Jag sitter och stör mig på Franck Ribéry och Arjen Robben. Jag sitter och bespottar dem, tycker att det är en skam för fotbollen i allmänhet och tysk fotboll i synnerhet. Sen kommer en kille som Pepe och visar med all tydlighet varför jag inte uppskattar spansk fotboll. Skönt ändå, på något sätt. Men vart är vi på väg? Är det den här typen av fotboll vi vill se? Är det någon som på allvar uppskattar det? Inte jag. Och nej, nu menar jag inte bara Pepe, jag syftar på samtliga spelare som plötsligt bara föll ihop och upplevde förlossningssmärtor.

___

Och så var det det här med gula kort. Nu missar David Alaba, Holger Badstuber och Luiz Gustavo matchen. Trist för dem, trist för Bayern. Trist för Uefa och trist för Champions League. Chelsea lider av samma problem. Det är synd att det skulle bli så här. Det tycker jag. Så långt det är möjligt vill man se de bästa spelarna utkämpa en kamp om den åtråvärda pokalen. Men är man avstängd så är man, antar jag.

Hur kan Bayern tänkas ställa upp i en final då? En gissning drar jag till med, kvällen till ära:

Neuer
Rafinha, Boateng, Tymoschuk, Lahm
Schweinsteiger, Kroos
Ribéry, Müller, Robben
Gomez

I kväll förtjänar spelarna och ledarna att hyllas. Och alla Bayern-supportrar kan ta ett glas vin, eller en öl, med gott samvete. I kväll tog Bayern ett jättekliv. Ett kliv som nästan bara Tyskland trodde på, experterna var eniga: Real och Barca möts i final. Jo, jag tackar jag.

/Wingren

Jag tar med mig bråket mellan Arjen Robben och Franck Ribéry som något positivt. För det första är Bayern München en klubb som knappast använder harmoni som sitt främsta vapen, för det andra är ”Robbéry” två vinnarskallar – som bara vill vinna. Känslorna kan koka över, men det handlar troligen bara om att viljan och lusten är så stor. Att det sedan tar sitt uttryck i handgripligheter är lite väl onödigt, och lite väl fult.

Men jag hade varit betydligt mycket oroligare för Bayern om allt var frid och fröjd. Ty då vet man att något är riktigt galet.

I kväll har FC Bayern med sig en 2-1-ledning från mötet i München. I kväll har Bayern chansen att säkra finalbiljetten – som spelas hemma på Allianz Arena. Det är få fotbollsspelare förunnat att få spela en Champions League-final, det är oerhört få förunnat att dessutom få spela den på hemmaplan. I kväll måste Bayern våga ta chansen.

Ett i mitt tycke, med Bayern-mått mätt, profillöst lag är på väg att göra en bedrift som kommer att förevigas. Skulle nu Bayern klara av Real Madrid i kväll och sen förlora finalen på hemmaplan så kommer förstås mycket att gå förlorat.

Men ändå. Jag kunde väl aldrig tro att spelare som Luiz Gustavo, Philipp Lahm, Manuel Neuer, Arjen Robben, Mario Gomez, Toni Kroos, Jerome Boateng, Thomas Müller och David Alaba skulle vara nära att liknas med det fantastiska lag som vann Champions League 2001. Inte för att de inte är bra, men det känns inte Bayern-stort.

Oliver Kahn, Bixente Lizarazu, Mehmet Scholl, Willy Sagnol, Giovane Élber, Stefan Effenberg, Alexander Zickler och Owen Hargreaves. Det är Bayern det. Och Patrick Andersson, förstås.

Holger Badstuber, Franck Ribery och Bastian Schweinsteiger andas mer Bayern dock. Dessa tre herrar blir även nyckelspelare för Jupp Heynckes i kväll.

Badstuber måste låsa mitten, igen, tillsammans med Boateng. Schweinsteiger måste höja sig och trotsa sin knappt återhämtade kropp och Franck Ribéry måste bjuda på sedvanlig magi. Gärna utan att lägga sig stup i kvarten den här gången.

I kväll kan hela det här laget bli odödliga legendarer – en chans de inte får missa.

Om tio år kommer någon annan sitta här och blogga, och tycka att den dagens Bayern inte känns lika profilrikt och storslaget som det lag som vann finalen på Allianz Arena i München. Eller just det, först måste Real Madrid klaras av i kväll. Det blir självklart stentufft. Men det är nära nu, Uli Hoeneß.

Det finns inte mycket mer att säga just nu. Jag är övertygad om att vi kommer att bjudas på fantastisk fotbollsunderhållning i kväll. Real Madrid kommer att bjuda upp Bayern till en tempofylld dans, Bayern får gärna trampa på några spanska tår, men det viktigaste blir att de hänger med.

Sen får vi se vad vi har att prata om efter matchen.

/Wingren

Inför en glatt sjungande publik på Allianz Arena segrade Bayern München med 2-1 mot Real Madrid. Tungt att släppa in ett bortamål givetvis, men starkt att vinna. Starkt att spela bättre fotboll än spanjorerna. Starkt att radera ut Cristiano Ronaldo. Jag lyfter på hatten för Bayern.

Inför mötet poängterade jag att Bayerns defensiva arbete måste vara fokuserat och hålla världsklass. Och det fungerade riktigt bra under stora delar av matchen. Visst blev det lite oroligt ibland, och agerandet vid 1-1-målet var inte särskilt lysande. Men sett över 90 minuter, sett till världsklasspelarna som stod för motståndet, så fungerade det riktigt jäkla bra.

Luiz Gustavo visade samma härliga takter som från första säsongen med Hoffenheim. En krigare, en bollvinnare, en tuff fan. Var det någon som såg till Ronaldo? Knappt. Philipp Lahm höjde sig ett par nivåer, precis som man vill att en riktigt ledare ska göra när säsongen verkligen brinner till. Unge David Alaba gjorde en strålande match, en mogen match.

Franck Ribéry var en virvelvind som hela tiden ställde till med oreda. Han sprang, rev, slet, passade och sköt. Ett mål gjorde han också.

Men snälla Franck Ribéry, du är en fantastisk fotbollsspelare, men du bara måste sluta lägga dig vid minsta beröring. Igår var det enbart pinsamt. Inte kul att se.

Bastian Schweinsteiger har inte fått upp ångan ännu, förhoppningsvis har han kommit lite längre om en vecka när det är dags för returmötet. Han såg förvånad ut när han blev utbytt, men det var modigt och helt rätt gjort av Jupp Heynckes. Thomas Müller förändrade matchbilden när han kom in. Bayern blev hetare, farligare och fick längre anfall med fler ytor. Arjen Robben mår onekligen bra av att ha en rörlig Müller vid sidan om sig, i stället för orörlige Toni Kroos. Bra noterat och agerat Jupp – där slog du José på fingrarna.

Jerome Boateng gjorde en av sina bättre matcher och Holger Badstuber likaså. De hängde med när Real försökte sätta igång sin snabba offensiv. Det var inte perfekt alltid, men hur ska det kunna vara det i en semifinal mot Real Madrid?

Och så Mario Gomez. Denne Mario Gomez. Han förtjänar allt beröm i världen för sin insats. Inte bara för att han gjorde det där viktiga 2-1-målet när matchen nästan var slut. Hans närvaro i straffområdet var så dominant, så magnifik och så hotfull igår. Han gav aldrig upp. Som en stridsvagn forcerade han barriärerna. Madrid-spelarna måste ha känt sig stressade hela tiden, och det är väldigt viktigt. Aldrig någon vila, aldrig få slappna av. Och Gomez fick betalt, ibland är världen rättvis trots allt.

Han har nu gjort tolv mål i Champions League. 40 mål på 46 tävlingsmatcher den här säsongen. Mäkta imponerande. Sen kan man säga vad man vill om de chanser han bränner samt de plattmatcher han gör.

Lionel Messi står på otroliga 14 mål den här säsongen i CL. Det blir en liten kamp mellan Gomez och Messi. Ett normalt år ska dock tolv mål räcka för att vinna skytteligan i Champions League.

Domaren Howard Webb förtjänar också en eloge. En tuff, ful, tempostark och viljekraftig match höll han i schack. Väldigt viktigt och väldigt starkt gjort. Kul.

Det går att hylla Bayern München för flera olika saker i dag. Jag hoppas att spelarna tar med sig det, men att fötterna stannar på jorden. Det här var blott ett hemmamöte mot Real Madrid som man vann med 2-1. Det kommer att bli en helt annan match i Spanien. Men utgångsläget kunde givetvis varit sämre.

Thomas Müllers ord får avsluta detta inlägg – jag hoppas att hans lagkamrater känner samma sak. Vare sig mer eller mindre. Bayern är inte bäst än, men man kan spela riktigt bra fotboll – även mot upphaussade Real Madrid.

”Alla såg att vi kan hänga med på den här nivån. Med 2-1 här i München har vi skaffat oss ett bra utgångsläge inför returen i Madrid, det är genomförbart. Det står dock även klart att det kommer att blåsa en annan vind på Bernabeu”.

/Wingren

Jupp Heynckes mot José Mourinho. Bayern München mot Real Madrid. Philipp Lahm mot Cristiano Ronaldo. Manuel Neuer mot Iker Casillas. Bastian Schweinsteiger mot Xabi Alonso. Sylvass kant mot sylvass kant.

I min värld är det här en magnifik semifinal. En match med så många matcher i matchen. En match mellan två giganter till fotbollsklubbar. En match mellan två tränare som har vunnit Champions League. En match mellan några av världens bästa spelare.

Bayern München står äntligen två matcher från en drömfinal på Allianz Arena. Två väldigt svåra matcher, men också två matcher som känns väldigt jämna på förhand. 50:50. Vilket lag har flest vinnarskallar? Vilket lag har den smartaste tränaren? Vilken spelare kan höja sig överjävligt och bli en levande legend? Några av svaren får vi förhoppningsvis i kväll.

Tyskarna har varit en makt på hemmaplan den här säsongen. 19 segrar, en oavgjord och två förluster får vi om vi räknar ihop samtliga tävlingsmatcher. Det är ett imponerande facit och något som Bayern måste utnyttja i kväll. Real Madrid är inte TSG Hoffenheim. Det är en sak som är säker.

För mig är inte nyckeln kantspelet, Mario Gomez näsa för mål eller öppnande passningar från Toni Kroos. Nyckeln i kväll är försvarsspelet. Med det menar jag inte att Bayern München ska backa hem och låta Real Madrid föra matchen, det vore troligtvis att begå självmord. Viktigt blir att växa in i den här matchen och att hemmalaget känner sig trygga i försvarsspelet. Bayern hotades ständigt av Borussia Dortmund i onsdagens första halvlek. Resultatet av det: en seg, oinspirerad och ganska ofarlig offensiv.

Bayern har några av världens bästa offensiva spelare. Nyckeln blir att få dessa att känna sig trygga. Bastian Schweinsteiger måste vinna mitten, Luiz Gustavo måste hjälpa Philipp Lahm med Cristiano Ronaldo, David Alaba måste bevisa att han håller på den här nivån och Jerome Boateng samt Holger Badstuber måste täppa till där bak. Så dominant, så kraftfullt tysk att Madrids offensiv låser sig. Först då kan Franck Ribéry, Arjen Robben, Toni Kroos och Mario Gomez känna sig trygga. Och uppstår den känslan i kväll, då kommer inte spanjorernas försvar att kunna freda sig. Det är jag övertygad om.

Om Bayern däremot inleder lite ängsligt, lite fegt, lite avvaktande – då finns det en risk för att Real Madrid växer in i matchen. Och då är jag lika rädd för att Bayerns försvar inte kommer att kunna freda sig. Det är kanske en klyscha, men ett bra försvarsspel är grunden för all framgång.

En annan nyckel blir tränarna. Kan Jupp Heynckes överlista José Mourinho? Kan han ingjuta tillräckligt med mod i sin trupp?

Jag tog mig friheten att sammanställa lite statistik:

Jupp Heynckes

Ålder: 66
Antal klubbar: 9
Genomsnittlig anställningstid: 2, 46 år
Segerprocent: 49, 38
Antal titlar: 5
Matcher i Champions League (vinster, oavgjorda, förluster): 14, 4, 3
Snittpoäng i nuvarande klubb: 2, 26 (47 matcher)

José Mourinho

Ålder: 49
Antal klubbar: 9
Genomsnittlig anställningstid: 1, 72 år
Segerprocent: 68, 00
Antal titlar: 16
Matcher i Champions League (vinster, oavgjorda, förluster): 51, 24, 18
Snittpoäng i nuvarande klubb: 2, 43 (109 matcher)

Källa: transfermarkt.de

Jupp Heynckes måste släppa fram räven som har parkerat bakom örat. Jag hoppas att han har gjort det i kväll.

Det här är årets match för Bayern. Ligan är över och nu kan allt fokus läggas på drömfinalen på Allianz Arena i maj. Snälla, rara Bayern München. Ta chansen.

/Wingren

Friska vindar blåser på parkeringsplatsen. Nej, det är inte fjället jag skriver om, även om det har varit isiga vindar här med. Jag tänker snarare på Leverkusen. Robin Dutt är borta, och i jakten på Europa har ikonen Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski tagit över. Personligen tycker jag att det är lite synd att Robin Dutt fick lämna Leverkusen, då han i mina ögon är en kompetent tränare. Visserligen en tränare som kanske behöver lite tid, men nu är hans tid i Leverkusen över. Det är förstås svårt att anklaga Rudi Völler och Wolfgang Holzhäuser för att ha gjort fel – det såg faktiskt inte alls bra ut mot slutet. Samtidigt är det viktigt att fråga sig om det är tränaren eller spelarmaterialet det är fel på. Visst förfogar Bayer Leverkusen över en hel del spännande och talangfulla spelare, men är spelartruppen stark nog för målen som klubbledningen satte upp inför säsongen? Konkurrensen i Bundesliga är stentuff, tuffare än på länge, det måste även klubbledningen förstå.

Men nu är det som det är. Det är alltid enklast att sparka tränaren, framför allt mitt under en säsong när det inte går att göra några nyförvärv. Sami Hyypiä kommer in som en frisk fläkt och kan säkerligen få fart på laget igen. Kvaliteten för att nå en Europa League-plats finns givetvis där. Sascha Lewandowski besitter en tränarlicens och räknas därmed som chefstränare, men jag är helt övertygad om att det är Sami Hyypiä som drar i strängarna och spelar på fiolen. Det kan bli nyttigt. Han känner Leverkusen, han brinner för fotboll och det var inte särskilt längesen han själv var spelare. Han vet vad som gäller. Och det är ett pressat läge nu, Bayer Leverkusen måste hitta tillbaka till sitt vinnande spel, annars kommer Stuttgart, Wolfsburg och Hannover springa förbi. Även Werder Bremen är förstås ett hot om nord-tyskarna vaknar till liv igen.

Sami Hyypiä har redan pratat om att tidigare petade, och skadade, Michael Ballack kan få göra comeback. Redan på söndag kan han få en plats i truppen. Även Tranquillo Barnetta kan få speltid – som högerback. En position som Leverkusen än en gång har fått problem med efter Corlukas skada. Förre landslagsmålvakten Rene Adler gjorde comeback i veckan efter sitt långa skadeuppehåll. Vi får säkert se även honom i Hyypiäs ”nya” Leverkusen.

Jag tror att Sami Hyypiä kan vara precis den injektion som Bayer Leverkusen behöver under den här heta delen av säsongen.

***

Det blev ingen rolig Europa League-kväll för Hannover 96 och Schalke 04. Mirko Slomkas Hannover har gjort en alldeles lysande insats i Europa men i torsdags räckte man inte till, den nödvändiga energin gick inte att plocka fram. Atletico Madrid vann med 2-1 i Tyskland och gick därmed vidare. Schalke hade ett sämre utgångsläge än Hannover, men ett visst hopp tändes ändå när Huub Stevens grabbar gjorde 1-0 mot Athletic Bilbao. Den matchen slutade dock 2-2 och Bilbao tog sig vidare ganska så komfortabelt.

Tyskland – Spanien: 1-3.

Bayern München promenerade vidare mot Olympique Marseille. Kanske inte särskilt förvånande, men fint att nollan fick stå intakt trots att Marseille försökte få liv i matchen. Ivica Olic fick äntligen göra två mål. Nyttigt för honom och nyttigt för Bayern som får en slitande kvalitetetsspelare i form. Nu väntar ett fantastiskt spännande möte med Real Madrid. Det blir fotbollsgodis det.

Och som sagt, jag får be om ursäkt för sällsynta och lite tråkiga uppdateringar på bloggen den här veckan.

Bundesliga omgång 29:

Lördag 15:30
SC Freiburg – FC Nürnberg
Nedflyttningskamp mellan två klubbar som ligger på samma poäng. Det kan man kanske inte tro då Freiburg faktiskt kan tangera klubbrekordet på antal segrar i rad. Nu är det inte lika otroligt som det låter, rekordet ligger nämligen på fyra. Men Freiburg och Streich förtjänar ändå en eloge för hur laget har spelat på sistone. Nürnbergs form är däremot betydligt sämre, även om insatsen mot München senast var bra. Nürnberg har fyra raka förluster. Nu saknas dessutom mittbacken Philipp Wollscheid på grund av en avstängning. Får Per Nilsson chansen i mittlåset?
Jag tror på: 1

FC Kaiserslautern – TSG Hoffenheim
Hoffenheim är laget som kan avgöra flera klubbars framtid. Efter 1-1-matchen mot Schalke finns det nog ett visst mått av optimism och ett sug efter att vinna några matcher. Hoffenheim möter, förutom FCK, även Hamburg, Freiburg, Nürnberg och Hertha Berlin. Idel bottenlag. Kaiserslautern och Balakov bara måste vinna om denna klassiska förening ska ha någon som helst chans att hänga kvar. Det är dags att gripa tag i det där sista halmstrået nu. Antagligen är det redan för sent. Och 18 matcher i rad utan seger, samt endast 17 gjorda mål på 28 matcher inger inte mycket hopp.
Jag tror på: 2

Bayern München – FC Augsburg
Jupp Heynckes fick vila ett par spelare senast mot Marseille, men lär säkert gå för fullt mot plötsligt så obehagliga Augsburg. Nykomlingen har inte förlorat på sex matcher i rad, men ska i ärlighetens namn inte ha någon större chans på Allianz Arena. München kommer dock inte vilja riskera något då en vinst är ett måste. München kan antingen ta sig förbi Dortmund, eller åtminstone se till att en vinst mot Dortmund skickar upp München i topp. Så vill rekordmästarna ha det. Augsburg ska inte underskattas, och laget kommer att vara oerhört taggat. Men inte har väl München blivit allt för självsäkra ännu?
Jag tror på: 1

VfL Wolfsburg – Borussia Dortmund
Precis som för München är en vinst ett måste för Dortmund, som gärna vill hålla avståndet ner till Bayern. Men Wolfsburg har varit hemmastarka den här säsongen, och har även prickat in formen på klassiskt Magath-vis. Fyra vinster på fyra matcher har laget nu. Dortmund har å andra sidan inte förlorat sedan september, men det såg skakigt ut senast mot Stuttgart. Många hade trott på att Mario Götze skulle göra comeback på lördag, men med största sannolikhet dröjer det ett par dagar till. Wolfsburg vill förstås också vinna för att etablera sig på en Europa League-plats. Patrick Helmes och Mario Mandzukic har varit farliga framåt på sistone. Kan Dortmunds försvar stå emot? Kan Wolfsburgs försvar stå emot Lewandowski, Kuba och Kagawa? Spännande lär det bli.
Jag tror på: 2

FC Köln – Werder Bremen
Ett äkta krismöte, som lär bli fantastiskt underhållande. Åtminstone för neutrala åskådare. Köln har valt att satsa vidare på Ståle Solbakken, så nu gäller det för norrmannen att få ordning på laget och låta resultaten tala för sig själv. Köln har 16 förluster och hela 58 insläppta mål den här säsongen, och nu börjar det bli riktigt nervöst. Werder Bremen har sakteliga fallit ihop och har nu endast två vinster på tolv matcher. Det här blir med största sannolikhet en ganska ångestladdad men målrik historia.
Jag tror på: 1

VfB Stuttgart – FSV Mainz 05
Stuttgart jagar en Europa League-plats, och det är obehagligt jämnt i den här delen av tabellen. En poäng skiljer mellan Hannover (plats fem) och Wolfsburg (plats nio). 4-4-matchen mot Dortmund i fredags borde kunna få positiv inverkan på spelet, framförallt känslan av att ”vi klarar allt”. Nu väntar Mainz som plötsligt kom igång igen efter en lite tyngre period när Thomas Tuchels gäng vann med 3-0 mot Werder Bremen. Vad händer Mohamed Zidan? Får Stuttgarts Molinaro kliva ner från läktaren och in i startelvan?
Jag tror på: 1

Lördag 18:30
Borussia Mönchengladbach – Hertha Berlin
Gladbach har börjat tappa lite av den fantastiska energi laget har visat upp under säsongen. Det är inte tal om någon kris eller några pinsamheter, men Gladbach har trots allt två förluster i rad. Det hör inte till vanligheterna denna säsong. Nu kommer Favres förre arbetsgivare på besök och en vinst vore välbehövlig för att ta kampen med Schalke om plats tre – som skickar klubben direkt in i Champions League. Hertha Berlin spelade till sig väldigt många chanser senast mot Wolfsburg, men ineffektivitet framför offensivt mål och slarv vid eget mål innebar en 1-4-förlust. Nu är det dags för Otto Rehhagel att på allvar trolla med Berlin. Men orkar han fortfarande? Vad har Favre gjort för att lösa upp knutarna i Gladbach?
Jag tror på: 1

Söndag 15:30
Schalke 04 – Hannover 96
Två lag som sa adjö till Europa i torsdags, för den här säsongen åtminstone. Schalke kämpar om plats tre, Hannover kämpar för ett nytt äventyr i Europa League. Fuchs är tveksam till spel, Matip och Jones är avstängda – med andra ord kan Schalkes defensiv bli vackligare än vanligt. Hannover får eventuellt klara sig utan spännande Constantin Rausch. En trevlig match lär det hur som helst bli. Frågan är vilket lag som har återhämtat sig bäst sen i torsdags, såväl fysiskt som psykiskt.
Jag tror på: X

Söndag 17:30
Hamburger SV – Bayer Leverkusen
Så får Sami Hyypiä göra debut på tränarbänken. Han själv säger att han är nervös, kanske till och med mer nervös än vad han var som spelare. Det kan man väl förstå. I Hamburg sitter fortfarande Thorsten Fink på bänken och laget vann senast mot Kaiserslautern. Leverkusen kämpar för en plats i Europa League, Hamburg kämpar för en framtid i Bundesliga. Rimligtvis bör det bli en match med en hel del målchanser, men det är inte lätt att förutspå vilka åtgärder Hyypiä har vidtagit. HSV lider av skadeproblem och en dyster hemmaform.
Jag tror på: 2

Avslutningsvis vill jag passa på att önska er alla en glad påsk!

/Wingren

Först och främst ska jag säga att jag ska iväg på en liten minisemester. Det kommer kännas konstigt att vara delvis avskärmad från fotbollen och allt som händer i Tyskland. Det hör inte till vanligheterna då mitt liv i absurd stor utsträckning kretsar kring tysk fotboll. Det här innebär också, förstås, att ni får räkna med en lägre uppdateringsfrekvens och kortare inlägg den här veckan. Nu är jag förvisso helt övertygad om att ni klarar er ändå.

Champions League för Bayern München i kväll. På torsdag är det Europa League för Hannover 96 och Schalke 04. Tre matcher med tyska lag alltså. Det vore en framgång om två kan ta sig vidare.

Bayern München har en bekväm 2-0-ledning inför mötet med Olympique Marseille. Dessutom spelar rekordmästarna från södra Tyskland på hemmaplan. Bayern är en makt på Allianz Arena. Det kommer att bli löjligt svårt för ett uppgivet Marseille att uträtta något. Men det är kanske också just det här som öppnar för en skräll.

Det viskas om att Jupp Heynckes kommer att vila en handfull spelare, för att slippa avstängningar inför en eventuell semifinal och för att skona killarna från för hög belastning. Jag vet inte om det är rätt väg att gå, det kan sända fel signaler till laget. Även om jag förstår varför Heynckes vill göra så här. Marseille är trots allt inget skitlag, och nu är Steve Mandanda tillbaka i mål efter sin avstängning. München kan således inte räkna med att bli bjudna på mål. Marseille har inget att förlora men en ypperlig chans att faktiskt ”rädda säsong” och stå för en ordentlig skräll.

Som jag tidigare var inne på dock: Bayern München på Allianz Arena ska inte tappa ett 2-0-överläge. Det ska inte finnas på kartan. Men om inte inställning stämmer och Marseille får ett tidigt mål, ja, då kan det trots allt bli ängsligt. Räkna med att fransmännen kommer att spela respektlöst och med full fart framåt. Kan Bayerns försvar hålla ut så borde den här matchbilden dock passa Bayern som är ruskigt starka i omställningsspelet.

Det ska inte bli några problem det här – men det gäller att spelarna inte är alldeles för självsäkra.

Bayern München lär dock ro hem det här, och då väntar en tuff men otroligt spännande semifinal mot Real Madrid. Ett avancemang skulle även öppna upp dörren för Mario Gomez – Bayerns skyttekung.

En tysk spelare har aldrig någonsin blivit Champions Leagues skyttekung. Mario Gomez står på helt otroliga elva mål. Problemet är att en viss liten argentinare har gjort tolv mål. Att vinna skytteligan lär med andra ord bli väldigt svårt – men ingen kan beröva Gomez på hans hittills elva mål. Man kan klaga på hans teknik och hans närvaro i matcher, men han är verkligen en målskytt av allra högsta klass. 37 mål på 41 tävlingsmatcher den här säsongen säger väl allt.

***

På torsdag har Schalke 04 ett omöjligt uppdrag framför sig – men även Schalke har en målskytt av världsklass i Klaas-Jan Huntelaar. Även han har varit alldeles lysande den här säsongen. Lars Unnerstall är tillbaka i Schalke-målet efter skadeuppehållet. Men räcker det för att vända på 1-4? Jag tror tyvärr inte det. I så fall krävs ett mirakel. Men precis som Schalke-supportern Brink kommenterade här för någon dag sedan: laget från Gelsenkirchen har stått för mirakel förr. Man ska aldrig säga aldrig. Det vet exempelvis Inter om.

Det hade varit den perfekta skalpen för självförtroendet. Att slå ut Bilbao, laget som hela Europa plötsligt har blivit förälskade i, när det egentligen såg helt omöjligt ut.

Större chans har dock Hannover 96 som länge höll 1-1 nere i Spanien mot Atletico Madrid. Strax före slutet släppte Mirko Slomkas killar tyvärr in ytterligare ett mål. Men en 1-2-förlust på bortaplan är ingen katastrof. Det där bortamålet kan visa sig bli så otroligt viktigt. Hannover visade så sent som i söndags hur bra laget är. Borussia Mönchengladbach förlorade och hade väldigt svårt att skapa några riktigt heta chanser mot ett Hannover som försvarar sig otroligt bra som lag. Det är inte kul, eller lätt, att möta Hannover. Ännu värre är det på tyskarnas hemmaplan där man ännu är obesegrade. Mame Biram Diouf har verkligen visat sig nyttig och nu när Moa Abdellaoue har lite problem med målskyttet så har nyförvärvet klivit fram.

Försvaret är helt i sin ordning och offensivt är man påhittiga och flexibla med spelare som Schlaudraff, Rausch, Ya Konan, Stindl, Diouf och Abdellaoue. Fler kan nämnas, givetvis. För Hannover ser det bra ut helt enkelt.

Vad säger ni? Bayern och Hannover tar sig vidare. Schalke får tacka för den här gången?

/Wingren

Ur form, kritiserad, skadad, utlånad, skadad, ur form, skadad och kritiserad. 25-årige Marcus Berg har inte haft det lätt i Tyskland och Hamburg. Den tidigare så hete anfallaren har varit iskall. När han återvände till Hamburg i somras var han skadad och led av problem med höften. När han väl kom tillbaka fick han ett par chanser – men skadade sig igen. Hamburgs nye tränare, Thorsten Fink, tror lyckligtvis på Berg. Han ville spela med svensken, men anfallarens kropp höll inte. I december var han skadefri i ungefär tio dagar – sedan hördes ett kras och nyckelbenet var brutet.

Drygt tre månader senare ligger hans Hamburg riktigt risigt till. Traditionsrika HSV har endast spelat in 27 poäng och befinner sig på en kvalplats. Som om inte det vore nog är Paolo Guerrero avstängd efter vansinnestacklingen på Stuttgarts målvakt Sven Ulreich. Fink har haft problem med anfallet. Mladen Petric vägrar att visa sig från sin bästa sida och känns mest som en dålig kopia av sig själv.

Mot VfL Wolfsburg senast fick Fink äntligen chansen att starta med Marcus Berg på topp. Jämfört med förre tränaren Michael Oenning så tror Fink på svensken. 25-åringen betalade tillbaka direkt med ett drömmål. Ett mål som betydde 1-1. Ett mål som måste ha betytt allt för Berg själv. Det var ett vackert mål – och det var i princip Bergs enda bollkontakt. Så gör en målgörare. Tyvärr räckte det inte till poäng, Wolfsburg vann med 2-1.

Men för Berg kan det här vara startskottet på en karriär som äntligen ska ta fart igen. Han har gått igenom mycket under sina år som fotbollsspelare. Från hyllad stortalang, målkung i Holland till ett skadedrabbat helvete i Hamburg. 310 spelminuter i Bundesliga har han den här säsongen. Sju matcher, fyra inhopp. Men nu står han i fokus. Han ska rädda Hamburg från att trilla ner i nästa division. Marcus Berg ska börja göra mål. Han ska visa varför han en gång i tiden kostade så mycket.

Det är aldrig för sent att injicera nytt liv i karriären. Fråga Mönchengladbachs Mike Hanke. Även han var en firad talang en gång i tiden, spelade med det tyska landslaget och njöt av livet och karriären. I Hannover tog det till sist stopp. Hanke sopades under mattan och landslaget var långt borta. 28-åringen ville göra ett sista försök att bevisa sig. Han gick till krisande Borussia Mönchengladbach som låg hopplöst sist. Han växte in i laget och i dag är han landslagsaktuell igen. Joachim Löw har stenkoll på honom och han briljerar med framför allt sitt spelsinne i ett Gladbach som har överraskat alla. Kan Marcus Berg göra detsamma? Kan han bekräfta den goda formen, rädda kvar HSV och sedan köra för fullt nästa säsong?

Fink tror på Berg. Berg tror på sig själv. Det är vad Hamburg behöver just nu. En lugn avslutare som sätter sina chanser.

”Marcus var borta ett bra tag på grund av nyckelbensbrottet, men har nu bevisat sina kvaliteter på ett övertygande sätt. I Wolfsburg hade han en chans, som han utnyttjade direkt, och precis denna effektivitet behöver vi just nu. Han har tränat utomordentligt bra den här veckan – och gjort en massa mål”, säger Thorsten Fink till klubbens hemsida.

Berg själv är optimistisk.

”När du arbetar hårt så får du också igen det någon gång, det är jag övertygad om”. Och svensken fortsätter att prata om matchen mot tabelljumbon Kaiserslautern

”Vi ska ta oss an kampen, men vi vill också spela på våra egna kvaliteter, endast på det sättet kan vi skapa våra målchanser. Fansen och folket i stan stöttar oss på ett storartat sätt, därför hoppas jag att vi äntligen kan betala tillbaka”.

Marcus Berg har plötsligt gått och blivit Hamburgs stora hopp. Men det viktigaste för Hamburg, först och främst, är att täta till försvaret och begå mindre misstag. Så att Bergs mål kan konverteras till poäng. Poäng som ska rädda Bundesligas dinosaurie. Hamburger SV – den enda klubben som har spelat samtliga säsonger i Bundesliga.

***

I går var det Europa League-kvartsfinaler. Tyskland mot Spanien. Ställningen efter gårdagens matcher:

Tyskland: 0 Spanien: 2.

Det finns egentligen inte så mycket att säga om det så här i efterhand. Schalke 04 förlorade med 2-4 på hemmaplan i Gelsenkirchen mot ett kontrande Athletic Bilbao. Hannover stod för den starkaste insatsen och lyckades spela 2-1 i Spanien, mot Atletico Madrid.

Hannover ska kunna vända på nederlaget när lagen möts i Tyskland. Hannover har varit starkt på hemmaplan den här säsongen.

För Schalkes del ser äventyret ut att vara över. Spelarna är en erfarenhet rikare, det kan vara en nyttig lärdom inför Champions League nästa säsong. Schalke var det överlägsna laget, trots att Bilbao hade gjort 0-1 efter en Hildebrand-tabbe. Men Schalke kom igen, tog tag i taktpinnen och Raúl gjorde två mål, varav ett var ett riktigt drömmål. Han är tillbaka med besked, den gode spanjoren.

Hemmalaget lyckades dock inte förvalta sina chanser. För man skapade en hel del mot ett Bilbao som fick kämpa betänkligt. Vad som hände sen är svårt att säga. En enkel förklaring är att det gamla Schalke trädde fram. Det Schalke som inte kan försvara sig. 2-2 efter en markeringsmiss på hörna och sedan två löjliga kontringar. Och Bilbao hade bud på mer. Schalke hade två bollar i stolpen också. Schalke spelade bort sig själv.

På tal om Hildebrand: han byttes ut i halvtid efter att ha ådragit sig en armbågsskada i samband med 0-1-målet. Nu missar han helgens match och Mathias Schober kommer att få chansen igen. Schalkes fjärdemålvakt alltså.

Bundesliga omgång 28:

Fredag 20:30
Borussia Dortmund – VfB Stuttgart
Två ohyggligt formstarka lag öppnar upp helgens omgång redan i kväll. Borussia Dortmund har inte förlorat på 21 matcher och Shinji Kagawa får nästan Messi att framstå som en B-lagspelare. Gästande VfB Stuttgart har hittat den beryktade vår-formen och kan stoltsera med fyra vinster på fem matcher. Dessutom har man bara släppt in två mål på dessa matcher. Dortmund vill förstås vinna för att sätta press på Bayern, och Stuttgart vill vinna för att sätta press på EL-konkurrenterna. Det är upplagt för dramatik och skön fotboll inför 80 720 åskådare. Stämningen i Dortmund är positiv efter att Mario Götze förlängt sitt kontrakt till 2016.
I Stuttgart saknas avstängde Cacau, men Vedad Ibisevic är tillbaka från sin avstängning.
Jag tror på: 1

Lördag 15:30
FC Augsburg – FC Köln
Lördagens ramas in av ett par nervkittlande bottenmöten. Augsburg tar emot Köln, och på Betzenberg gör Kaiserslautern och HSV upp om poängen i bottenstriden. Ståle Solbakken uppges sitta väldigt löst till och kan mycket väl få sparken som tränare för Köln om laget förlorar. Norrmannen har inte lyckats få någon stabilitet i försvaret och hela 56 mål har släppts in. Under veckan har Solbakken försökt få spelarna att komma närmare varandra, dra åt samma håll. Det är en bottenkamp som handlar om tre viktiga poäng. Och hemmalaget Augsburg blir ingen lätt match. Fem matcher utan förlust i Bundesliga nu, och hela sju matcher på hemmaplan utan förlust. Det luktar kamp och Podolski om den här matchen.
Jag tror på: X

FC Nürnberg – Bayern München
Hemmalaget ligger på elfte plats i Bundesliga, men är inte på något sätt säkra för det. Bottenkampen innefattar många lag den här säsongen. Nürnberg har plötsligt tre raka förluster och nu saknas även skadade Esswein offensivt. Bayern München har fått tillbaka självförtroendet, och inte nog med det, även Bastian Schweinsteiger är tillbaka. Han betyder mycket för sitt lag och kan bli en avgörande faktor. Bayern har dock haft det svårt borta mot Nürnberg och har inte vunnit sedan 2005. Frågan är förstås om Nürnbergs försvar kan stå emot formtoppade spelade – framför allt när de heter Robben, Ribéry, Gomez och Müller.
Jag tror på: 2

FC Kaiserslautern – Hamburger SV
I motsats till fredagens match är det här en match mellan två formsvaga lag. Två lag där alarmklockorna ringer dag som natt. HSV har fyra raka förluster och ligger på kvalplats. Kaiserslautern gör inga mål och ligger sist i tabellen. En vinst är ett måste för nye tränaren Balakov – annars kan det vara över innan det ens har börjat. FCK har inte vunnit på 17 matcher. Hamburgs tränare Fink har uppmanat sina spelare att ge allt och kämpa hårdare, gör man inte det så har man inget i laget att göra. Marcus Berg får en ny chans från start och Wagner ska troligtvis få äran att försöka göra mål för Kaiserslautern.
Jag tror på: 2

Werder Bremen – FSV Mainz 05
Även Mainz har gjort som Nürnberg – spelat bort ett säkert avstånd. Tre förluster på fyra matcher har får konkurrenterna att närma sig med stormsteg. Mohamed Zidan har slutat att vara strålande och måste nog hitta tillbaka till sitt spel för att hjälpa Mainz. Werder Bremen kämpar fortfarande om en Europa League-plats, och kan känna en viss optimism inför mötet med Mainz. Målsprutan, Bremens livförsäkring, Claudio Pizarro är tillbaka från sin avstängning. Även Wiese och Bargfrede tränar igen efter att ha varit skadade. Gissa om Schaaf har längtat.
Jag tror på: 1

Bayer Leverkusen – SC Freiburg
Robin Dutt tränade Freiburg, med framgång, fram till den här säsongen. I Leverkusen har han inte blivit lika uppskattad och det sägs att han får gå efter säsongen. Men rykten gör även gällande att en förlust innebär slutet för Dutt. Christian Streich däremot har gjort underverk med Freiburg som såg så avhängda ut ett tag. Tio av tolv poäng har Freiburg plockat på de senaste fyra matcherna. Leverkusen såg väldigt svagt ut mot Schalke sist, den där storförlusten mot Barcelona tycks fortfarande sitta i spelarnas huvud. Det här känns som en oviss match som kan bjuda på många överraskningar. Schwaab är ny i Leverkusens sjukstuga.
Jag tror på: 2

Lördag 18:30
Hertha Berlin – VfL Wolfsburg
Vad är det med Felix Magath och Tysklands huvudstad? Endast en av 13 matcher har han lyckats vinna mot Berlin. Hertha Berlin grep tag i ett välbehövligt halmstrå förra helgen när man vann med 3-1 mot Mainz. Ramos gjorde två av målen och Kung Otto hoppas förstås på fler. Men det är inte bara Hertha som känner nytt hopp. Även Wolfsburg har rest sig, på klassiskt Magath-vis. Plötsligt är en plats i Europa League inte alls särskilt långt borta. Och Wolfsburg vill dit. Och Wolfsburg har, äntligen, hittat ett fungerande spelsystem med spelare som presterar. Vargarna känns farliga och hungrig nu. Vargar på plan – och rävar på tränarbänkarna.
Jag tror på: 2

Söndag 15:30
Hannover 96 – Borussia Mönchengladbach
Eufori råder i Hannover. Och det med all rätt. Mirko Slomka har fått det här laget att spela smart, men också underhållande och hjärtlig fotboll. Dessutom går det ohyggligt bra för Hannover, ovanligt bra. Klubben spelar kvartsfinal i Europa League och i Bundesliga har man än en gång chans på de internationella platserna. Det är inte vardag i Hannover direkt. Borussia Mönchengladbach har förstås också skämt bort sina supportrar den här säsongen och ligger på en imponerande fjärdeplats. Marco Reus verkar ha hittat målformen igen och rivjärnet Nordtveit är tillbaka från avstängning. Hannover har en Europa-match i benen men Slomka brukar vara duktig på att rotera. Blir nog fantastiskt spännande.
Jag tror på: 2

Söndag 17:30
TSG Hoffenheim – Schalke 04
Ännu en ytterst oviss match. Hoffenheim lyckades på något sätt vinna mot Gladbach förra helgen. Schalkes form kändes starkt uppgående, eller det är den också, men sista kvarten mot Bilbao i torsdags var allt annat än förtroendeingivande. Mathias Schober får vakta Schalkes mål då Fährmann, Unnerstall och Hildebrand är skadade. Vad är det som händer? Samtliga Hoffenheim-spelare är tillgängliga för Markus Babbel, bortsett från långtidsskadade Jaissle. Chinedu Obasi återvänder till sin gamla arbetsgivare, Schalke har ju även utnyttjat köpklausulen. Ska han sänka sin gamla klubb?
Jag tror på: 1

/Wingren

…Är en positivare rubrik än vad inlägget är. Men det är också lite sant, det kan vi inte komma ifrån. Bayern München gör ingen stormatch mot ett ganska svagt och desarmerat Marseille – men man vinner ändå med 2-0. Bayern München hade väldigt få skott på mål, hade svårt att komma till riktigt heta lägen, men man gjorde ändå alldeles tillräckligt med mål. Det är en storhet och det är en förmåga som ytterst få lag besitter. Det är bara att lyfta på hatten för rekordmästarna från Tyskland.

Olympique Marseille borde dock ha gjort något mål. Vi fick bevittna varför Manuel Neuer värvades för stora pengar, vi fick se Marseille-spelare agera som nervösa tonåringar i skottlägena och vi fick se en hemsk målvakt i Andrade. Men trots att Marseille knappast förtjänar nämnvärt med beröm så hotade man ändå Bayern München på fasta situationer och med farliga långbollar.

Vi fick helt enkelt se det som jag har argumenterat för i ett år nu – Bayerns försvar håller inte på långa vägar internationell klass. Laget har ganska lätt för att freda sig på ett bra sätt när man möter lag som vill bygga upp sitt offensiva spel på ett lugnare och långsammare sätt, men när man möter lag som vill kontra snabbt eller utmana försvararna så lyser det igenom. Det är inte på topp. Det är svårt att på allvar såga ett försvar som har släppt in så få mål, men det passar inte ett mäktigt storlag som Bayern München. Och det märks – framför allt när Bayern inte får dominera spelet fullt ut.

Bayern hade tur när Mario Gomez gjorde 0-1 i den här matchen. Philipp Lahm fick bollen på armen och borde, i ärlighetens namn, fått en frispark mot sig. Det fick han inte. Spelet gick vidare. Arjen Robben bjöd på lite av sin världsklass och serverade Mario Gomez som…sköt rakt på målvakten. Elinton Andrade heter Marseilles tredjemålvakt – han släppte in bollen. Förstemålvakten Steve Mandanda är som bekant avstängd. En brutal målvaktstavla.
Det var för övrigt Gomez elfte mål i Champions League den här säsongen. Messi står på tolv.

När Marseille åter tryckte på för ett mål var det i stället Bayern som gjorde mål. Thomas Müller serverade Arjen Robben på ett ljuvligt sätt och holländaren knorrade – patenterat – in 0-2 i den här bortamatchen. Den här gången kan vi knappast lasta Andrade. Det här var bara världsklass.

På tal om Andrade dock. Hur i hel*ete kan en klubb som Marseille ha en sån kille som tredjemålvakt? Det är så pinsamt och under all kritik. Jag kände mig för tusan förnedrad när jag såg honom. Jag var trots allt målvakt en gång i tiden – och jag hade ta mig tusan gjort det där lika bra.

Matthias Sammer var en fantastisk fotbollsspelare – och jag väljer att citera honom:

”Andrade är tredjemålvakt i Marseille. I en tysk klubb hade han inte ens varit 13:e-målvakt”.

Den gode Sammer har ju rätt. Andrade bjöd München på den här segern.

Med detta sagt så ska Bayern München hyllas för vad klubben trots allt är. En mästarklubb, ett storlag. Spelarna går ut och gör jobbet i Frankrike och tar med sig en 2-0-vinst hem till Tyskland. Det är naturligtvis helt fantastiskt. Så typiskt Bayern, så typiskt ett storlag.

Bayern spelade säkert, gjorde sina mål och avfärdade trots allt Marseille relativt enkelt i sammanhanget. Så gör ett storlag. Tack för det, Bayern.

Vi fick även se Bastian Schweinsteiger i 20 minuter. Ett viktigt och vackert ögonblick.

/Wingren

I San Siros skugga spelas en trevlig match mellan Olympique Marseille och Bayern München i kväll. På Stade Velodrome inför galna franska supportrar. Franck Ribéry får återvända till den arena där han en gång slog igenom.

Bastian Schweinsteiger följde med laget till Frankrike och kan förhoppningsvis göra en efterlängtad comeback. Bara det faktum att han är på plats betyder nog en hel del för Bayern München. En fältherre är aldrig fel att ha med sig.

Vidare kan vi konstatera att det mesta talar för att målsprutan Mario Gomez snart förlänger sitt kontrakt. Anfallaren har stänkt in 36 mål på 39 tävlingsmatcher den här säsongen för Bayern. Det är han och Schalkes Klaas-Jan Huntelaar som spelar i en egen liga. Gomez nuvarande kontrakt går ut sommaren 2013, men klubben vill förlänga till 2016. Mario Gomez själv, samt hans agent, låter väldigt positiva och det mesta verkar handla om att kontraktet ska skrivas på helt enkelt. Kanske glömde Nerlinger sin penna hemma i Tyskland?

Kvällens två matcher bjuder dessutom på en match mellan matcherna. Nämligen kampen om skytteligatiteln i Champions League. Barcelonas Lionel Messi har mäktat med hela tolv fullträffar – Mario Gomez står på imponerande tio. Mot Basel blev Gomez den förste tyske spelaren att göra fyra mål i en och samma Champions League-match.

Men det där är förstås mindre viktigt än att faktiskt vinna matchen, eller åtminstone få med sig ett oavgjort resultat hem till södra Tyskland. Olympique Marseille är inget skitlag bara för att det inte går som det ska i ligan och franska cupen. Det vore en sanslöst dum underskattning. Fransmännens förstemålvakt, Steve Mandanda, är avstängd i kväll och tränaren Didier Deschamps har bestämt sig för tredjemålvakten Elinton Andrade, 32. Brasilianaren har inte spelat en enda match den här säsongen och har över huvud taget bara spelat åtta matcher för Marseille sedan 2009. Inte så konstigt förstås.

Varför väljer Deschamps Andrade då, och inte andremålvakten Gennaro Bracigliano? Tja, det är väl magkänslan som avgör framför allt. Men även cup-matchen mot US Quevilly (från division tre) kan väl ha spelat in i valet av målvakt. Bracigliano vaktade målet i 2-3-förlusten och imponerade knappast. Tvärtom.

Deschamps fick förstås frågan: ”Är inte valet av Andrade en risk?”

Svaret: ”Vad är en risk? Förstemålvakten är inte tillgänglig”.

Tja, det är ju sant.

Olympique Marseille är alltså drabbat av spelarbortfall och en urusel form. Det ser inte bra ut. Bayern München däremot har hittat formen, har öst in mål och Jupp Heynckes har inte särskilt mycket huvudbry gällande startelvan. Franck Ribéry spelar som någon slags Fotbollsgud och det mesta känns väldigt harmoniskt i München just nu. Det är givetvis så att Bayern München är, och ska vara, stora favoriter i kväll. Det är dock en kvartsfinal i Champions League vi talar om. Marseilles ligaform behöver inte betyda sett skit, snarare kan det ge en positiv effekt. Spelarna behöver inte tänka på ligan, utan kan i stället spela ut i Champions League mot ett lag som är klara favoriter. De har inget att förlora, men kvalitet nog att vinna.

Marseilles vilja att spela tätt och stänga ner ytor för att sedan sticka på blixtsnabba kontringar passar inte München alls. Bayern måste vara väldigt vakna och utnyttja sina chanser. Bayern kan, och ska, vinna det här dubbelmötet. Men varför låter det som om att det redan är klart?

Från spelar- och ledarhåll låter det inte så – vilket givetvis är positivt. Man har lärt sig att respektera sitt motstånd och inte underskatta det. Lyssnar man däremot på diverse journalister, experter, fotbollsälskare, supportrar och vilken tänkbar målgrupp som helst, så är Bayern redan i semifinal. Hur kan det vara så? Ingen ska försöka lura mig att fotbollen är så förutsägbar att Bayern redan står i semifinal mot Real Madrid? Visst ska Bayern München ta sig vidare, men det kan väl aldrig betyda att de har tagit sig vidare på förhand?

Vem trodde, i ärlighetens namn, att Schalke 04 skulle spela semifinal mot Manchester United förra året? Schalke var för tusan nära att åka ur Bundesliga förra säsongen! Varför skulle inte Marseille kunna chocka Bayern i kväll? Eller rentav på Allianz Arena?

Med det sagt så tror och hoppas även jag på att Bayern München vinner det här dubbelmötet. Finalen på Allianz Arena skulle då vara ett steg närmre. Men klart är det först när domaren har blåst av matchen i München.

/Wingren

Så återstår det endast sju omgångar. Läget är oförändrat. Bayern München vann mot Hannover, Borussia Dortmund krossade Köln. Fem poäng skiljer lagen åt. När kommer ett trendbrott? När får vi se ett titelryck från Dortmund? Eller när får vi se Bayern hämta in tre poäng?

Säsongens riktiga läckerbit bjuds vi på i omgång 30. Då tar Borussia Dortmund emot Bayern München på Westfalenstadion. Då kan allt avgöras, men inte nödvändigtvis.

Så här ser lagens spelschema ut:

Borussia Dortmund:
Omgång 28: Stuttgart (H)
Omgång 29: Wolfsburg (B)
Omgång 30: Bayern (H)
Omgång 31: Schalke o4 (B)
Omgång 32: Borussia Mönchengladbach (H)
Omgång 33: Kaiserslautern (B)
Omgång 34: Freiburg (H)

Bayern München:
Omgång 28: Nürnberg (B)
Omgång 29: Augsburg (H)
Omgång 30: Borussia Dortmund (B)
Omgång 31: Mainz (H)
Omgång 32: Werder Bremen (B)
Omgång 33: Stuttgart (H)
Omgång 34: Köln (B)

De regerande mästarna ska alltså spela mot formstarka Stuttgart och Wolfsburg, som kämpar om en Europa League-plats. Rekordmästarna från München har under samma period matcher mot två bottenlag. Fördel München så långt.

Sedan möts storklubbarna i Dortmund. Efter det har Dortmund ett ruggigt derby mot Schalke, och ni kan lita på att killarna från Gelsenkirchen vill ge igen på Dortmund och vara laget som sätter stopp för rivalens titeldrömmar. Sedan väntar nästa Champions League-lag i form av Mönchengladbach.

Borussia Dortmund avslutar mot två bottenlag. Det är svårt att säga hur klurigt det blir. Allt beror på om framtiden redan är bestämd. Kommer Kaiserslautern att vara rökta? Kommer Freiburg ha ett säkrat Bundesliga-kontrakt?

Bayern München har efter mötet med Dortmund matcher mot Mainz, Bremen, Stuttgart och Köln. Bremen har inte imponerat mot topplagen den här säsongen, däremot kan matcherna mot Stuttgart och Köln bli svettiga. Stuttgart vill till Europa, Köln vill spela i Bundesliga även nästa säsong.

Nyktert betraktat är Borussia Dortmunds spelschema jobbigare och svårare än Bayern Münchens. Samtidigt ska vi inte glömma bort att Jupp Heynckes lag förhoppningsvis går en strålande vår till mötes i Champions League. Om man lyckas avfärda Olympique Marseille väntar två energikrävande matcher mot Real Madrid (eller APOEL). Det är en aspekt som måste vägas in när vi diskuterar de återstående matcherna.

I Bayern väntar man på Bastian Schweinsteiger, i Dortmund väntar man på Mario Götze. Hyggliga förstärkningar.

Det kommer att bli en gastkramande titelstrid. Det känns säkert redan nu. De resterande matcherna går att diskutera fram och tillbaka – men vi återvänder ständigt till omgång 30. Om Dortmund vinner mot München känns det nästan klart. En seger för Dortmund innebär att man ”bara” behöver elva poäng från de andra sex matcherna. Med tanke på Dortmunds 21 matcher i rad utan förlust känns det ganska troligt.

En München-vinst däremot skulle injicera ordentligt med självförtroende i Münchens trupp, och beroende på hur det går i matcherna innan stormötet skulle Bayern till och med kunna rycka i toppen vid en vinst. Skulle Dortmund orka ta sig tillbaka på så kort tid?

Den som lever får se. Jäkligt spännande och njutningsfullt att följa kommer det att bli oavsett vad. Som vanligt är det dock nästa match som gäller och ingenting annat. På fredag kan Dortmund tvinga München att vinna borta mot Nürnberg, eller öppna dörren för en riktigt tät titelstrid.

Hur tror ni att det slutar? Vilka matcher blir avgörande?

Bundesliga omgång 27:

VfL Wolfsburg – Hamburger SV 2-1
HSV såg bättre och mer koncentrerat ut än senast mot Freiburg. Första halvlek bjöd inte på mycket fotbollsgodis, snarare ett ständigt ställningskrig. I början av andra halvlek brakade det dock loss ordentligt. Mandzukic gjorde omgående 1-0 för Wolfsburg, bara för att se Marcus Berg kvittera direkt efteråt. Det var svenskens första mål för säsongen – och ett riktigt läckert sådant då han vackert lyfte bollen över Bengalio i mål. Chanserna avlöste varandra ett tag efter målen men sedan drogs tempot ned en aning igen. Drobny fumlade med Schäfers frispark och 2-1 var ett faktum. Wolfsburg fortsätter att vinna och ligger nu bra till för en Europa-plats. HSV sjunker som en sten och ligger nu på kvalplats. Fink fortsätter att envisas med att allting är bra.
En kvalkamp mellan HSV och St. Pauli hade väl varit något?

Werder Bremen – FC Augsburg 1-1
Thomas Schaaf tvingas fortsatt förlita sig på ungdomlig kraft då skadeläget är allt annat än gott. Füllkrug tackade för förtroendet och gjorde sitt första Bundesliga-mål. Men det skulle inte räcka mot ett sedvanligt hårt kämpande Augsburg. En lite tursam kvittering kom till under tilläggstiden. Augsburg går fortsatt starkt och kämpar hårt för varje poäng. Werder Bremen har fortsatt svårt och tappade viktiga poäng i kampen om Europa-platser. Schaaf väntar nog ivrigt på att några spelare ska komma tillbaka från skada, men redan nästa vecka är Pizarro tillbaka. Han är Bremens livförsäkring.

FSV Mainz 05 – Hertha Berlin 1-3
Otto Rehhagel fick en mycket viktig seger mot Mainz – och helt välförtjänt. När vi trodde att Berlin var ett slaget lag, och Mainz ett säkert lag, så ställdes allt på kant på bara 90 minuter. Ben-Haira gjorde 0-1, Ramos utökade ledningen. Men Mainz kämpade på och lyckades också göra 1-2 genom Choupo-Moting. Det räckte dock inte långt när Ramos återigen la bollen i mål. En välförtjänt, och otroligt viktig, seger för huvudstadsklubben. Mainz tvingas åter vakna upp och inse att ingenting är klart.

Bayern München – Hannover 96 2-1
En välförtjänt seger för München, även om spelet inte var lika överlägset lysande som matcherna mot Hoffenheim och Berlin. Kroos chippade elegant in 1-0-målet när Zieler kom utrusande. Målet kom vid ett perfekt tillfälle då Hannover var på väg att äta sig in i matchen. I andra halvlek kom sedan Gomez in från bänken och fick målgörandets konst att se så enkelt ut när han rullade in 2-0. Hannover försökte och försökte, men Slomkas lag hade svårt att etablera något spel mot ett smart Bayern. Ya Konan skulle dock få göra ett drömmål med ungefär en kvart kvar av matchen och plötsligt blev det lite nerv igen. Hannover skapade chanser, Boateng försökte göra självmål men Neuer var med på det hela. München spelade av matchen när de fick bollen och vann rättvist.

SC Freiburg – FC Kaiserslautern 2-0
En mardrömsinledning för nye tränaren Krassimir Balakov. Efter bara en kvart hade Freiburg utnyttjat två individuella misstag och ledde helt välförtjänt med 2-0. Kaiserslautern förbättrade spelet men utgjorde aldrig något reellt hot mot Freiburg som vann helt välförtjänt. Kaiserslautern har nu sju poäng upp till Hamburg som ligger på kvalplats. Det ser riktigt hopplöst ut och Balakov får plocka fram alla trick han kan tänkas ha i rockärmen. Freiburg klättrar dock allt längre upp ur källaren och har tagit imponerande tio poäng på fyra matcher.

Borussia Mönchengladbach – TSG Hoffenheim 1-2
Hemmalaget såg onekligen lite slitet ut efter den tuffa semifinalen mot Bayern München i onsdags. Gladbach var inte lika tempostarkt som vanligt, men kontrollerade ändå spelet. Marco Reus gjorde sitt 15:e mål för säsongen i mitten av första halvlek och sedan handlade det mesta om Gladbach. Publiken väntade på 2-0-målet. I andra halvlek jobbade dock Hoffenheim in sig i matchen och gjorde livet allt jobbigare för Gladbach som började se allt tröttare ut. Firmino kvitterade och bara några minuter senare stod Vukcevic för 1-2-målet. Hoffenheim är det enda laget som har vunnit mot Gladbach på bortaplan den här säsongen. Moralbildande för Babbels gäng, Favres Gladbach tvingas nu ladda batterierna för att orka ta upp kampen med Schalke som gick förbi.

Schalke 04 – Bayer Leverkusen 2-0
Schalke dominerade den första halvleken och Huntelaar, vem annars, nickade in 1-0 efter ett fint inlägg från Fuchs. Hemmalaget hade gott om chanser, spelade snabb anfallsfotboll och såg ut att ha kul. Men det där andra, eventuellt matchavgörande målet, kom aldrig. Efter en usel första halvlek såg Leverkusen lite piggare ut i andra och försökte störa Schalke. Men anfallsspelet kändes obefintligt och försvarsspelet var fortsatt rörigt. Huntelaar nickade in sitt 22:a mål för säsongen strax före slutet. Vinsten innebar att Schalke tog sig förbi Gladbach och ligger nu på en direktplats till Champions League, Leverkusens formsvacka blir allt tydligare och klubben jagas nu av en handfull konkurrenter om Europa League-platserna.
Rykten gör gällande att Robin Dutt lämnar efter säsongen – om inte tidigare. Ralf Rangnick viskas det om som ersättare.

VfB Stuttgart – FC Nürnberg 1-0
En otroligt rolig match med ett högt tempo och positiv anfallsfotboll som bjöd åskådarna på rikligt med målchanser. Resultatet speglar inte matchbilden alls. Det borde ha blivit fler mål, framför allt borde det ha blivit Nürnberg-mål. Heckings lag var bättre än Labbadias dito, men det var Stuttgart som lyckades göra mål. Cacau fick göra sitt femte mål för säsongen. Stuttgart ligger nu på en Europa League-plats medan Nürnberg tvingas kika nedåt i tabellen igen.

FC Köln – Borussia Dortmund 1-6
München satte press på Dortmund med vinsten mot Hannover. I andra halvlek svarade Dortmund på bästa sätt – med fem mål och en galaföreställning. Första halvlek var inte särskilt välspelad eller temporik. Dortmund lyckades inte med sina kombinationer, pressen var inte lika vansinnig som vanligt och Köln spelade med mod och kloka anfallsförsök. Novakovic gjorde också 1-0 när Subotic och Weidenfeller såg svaga ut. Dortmund kvitterade dock genom Piszczek och vi hade 1-1 i halvtid. Sedan brände Dortmund av ett fyrverkeri och krossade Köln och bjöd åskådarna på fotbollsgodis. Kagawa än en gång stor matchvinnare för Dortmund. Köln föll ihop efter 1-3-målet och krisen blir allt mer påtaglig för Solbakken. Ishak fick speltid men Köln hade inte mycket till spel över huvud taget.

/Wingren