Först och främst ska jag säga att jag ska iväg på en liten minisemester. Det kommer kännas konstigt att vara delvis avskärmad från fotbollen och allt som händer i Tyskland. Det hör inte till vanligheterna då mitt liv i absurd stor utsträckning kretsar kring tysk fotboll. Det här innebär också, förstås, att ni får räkna med en lägre uppdateringsfrekvens och kortare inlägg den här veckan. Nu är jag förvisso helt övertygad om att ni klarar er ändå.

Champions League för Bayern München i kväll. På torsdag är det Europa League för Hannover 96 och Schalke 04. Tre matcher med tyska lag alltså. Det vore en framgång om två kan ta sig vidare.

Bayern München har en bekväm 2-0-ledning inför mötet med Olympique Marseille. Dessutom spelar rekordmästarna från södra Tyskland på hemmaplan. Bayern är en makt på Allianz Arena. Det kommer att bli löjligt svårt för ett uppgivet Marseille att uträtta något. Men det är kanske också just det här som öppnar för en skräll.

Det viskas om att Jupp Heynckes kommer att vila en handfull spelare, för att slippa avstängningar inför en eventuell semifinal och för att skona killarna från för hög belastning. Jag vet inte om det är rätt väg att gå, det kan sända fel signaler till laget. Även om jag förstår varför Heynckes vill göra så här. Marseille är trots allt inget skitlag, och nu är Steve Mandanda tillbaka i mål efter sin avstängning. München kan således inte räkna med att bli bjudna på mål. Marseille har inget att förlora men en ypperlig chans att faktiskt ”rädda säsong” och stå för en ordentlig skräll.

Som jag tidigare var inne på dock: Bayern München på Allianz Arena ska inte tappa ett 2-0-överläge. Det ska inte finnas på kartan. Men om inte inställning stämmer och Marseille får ett tidigt mål, ja, då kan det trots allt bli ängsligt. Räkna med att fransmännen kommer att spela respektlöst och med full fart framåt. Kan Bayerns försvar hålla ut så borde den här matchbilden dock passa Bayern som är ruskigt starka i omställningsspelet.

Det ska inte bli några problem det här – men det gäller att spelarna inte är alldeles för självsäkra.

Bayern München lär dock ro hem det här, och då väntar en tuff men otroligt spännande semifinal mot Real Madrid. Ett avancemang skulle även öppna upp dörren för Mario Gomez – Bayerns skyttekung.

En tysk spelare har aldrig någonsin blivit Champions Leagues skyttekung. Mario Gomez står på helt otroliga elva mål. Problemet är att en viss liten argentinare har gjort tolv mål. Att vinna skytteligan lär med andra ord bli väldigt svårt – men ingen kan beröva Gomez på hans hittills elva mål. Man kan klaga på hans teknik och hans närvaro i matcher, men han är verkligen en målskytt av allra högsta klass. 37 mål på 41 tävlingsmatcher den här säsongen säger väl allt.

***

På torsdag har Schalke 04 ett omöjligt uppdrag framför sig – men även Schalke har en målskytt av världsklass i Klaas-Jan Huntelaar. Även han har varit alldeles lysande den här säsongen. Lars Unnerstall är tillbaka i Schalke-målet efter skadeuppehållet. Men räcker det för att vända på 1-4? Jag tror tyvärr inte det. I så fall krävs ett mirakel. Men precis som Schalke-supportern Brink kommenterade här för någon dag sedan: laget från Gelsenkirchen har stått för mirakel förr. Man ska aldrig säga aldrig. Det vet exempelvis Inter om.

Det hade varit den perfekta skalpen för självförtroendet. Att slå ut Bilbao, laget som hela Europa plötsligt har blivit förälskade i, när det egentligen såg helt omöjligt ut.

Större chans har dock Hannover 96 som länge höll 1-1 nere i Spanien mot Atletico Madrid. Strax före slutet släppte Mirko Slomkas killar tyvärr in ytterligare ett mål. Men en 1-2-förlust på bortaplan är ingen katastrof. Det där bortamålet kan visa sig bli så otroligt viktigt. Hannover visade så sent som i söndags hur bra laget är. Borussia Mönchengladbach förlorade och hade väldigt svårt att skapa några riktigt heta chanser mot ett Hannover som försvarar sig otroligt bra som lag. Det är inte kul, eller lätt, att möta Hannover. Ännu värre är det på tyskarnas hemmaplan där man ännu är obesegrade. Mame Biram Diouf har verkligen visat sig nyttig och nu när Moa Abdellaoue har lite problem med målskyttet så har nyförvärvet klivit fram.

Försvaret är helt i sin ordning och offensivt är man påhittiga och flexibla med spelare som Schlaudraff, Rausch, Ya Konan, Stindl, Diouf och Abdellaoue. Fler kan nämnas, givetvis. För Hannover ser det bra ut helt enkelt.

Vad säger ni? Bayern och Hannover tar sig vidare. Schalke får tacka för den här gången?

/Wingren

Fredagens möte mellan Borussia Dortmund och VfB Stuttgart var säsongens mest underhållande match. En match som fick tränare, spelare och supportrar att kippa efter andan. En match som bjöd åskådarna på sex mål inom loppet av 20 minuter. En match som slutade 4-4. En match som kanske var den bästa matchen på flera år. En match som kan visas upp för tv-bolagen när rättigheterna ska omförhandlas. En match som var galen.

Vad var det som hände på Westfalenstadion egentligen? Det var det värsta jag har sett på väldigt länge och jag lider med alla som inte satt vid tv-soffan då. Det här är en match som man kommer att prata om i årtionden. Det var bara helt jäkla sjukt. Ett spektakel. Adrenalinnivån hos spelare, tränare och publik måste ha gränsat till livshotande nivåer. Det var en överdos av det goda. Men det var också ett typexempel på varför vi älskar fotboll.

Lite statistik och några snabba reflektioner från min sida, sen lämnar jag er i höjdpunkternas våld:

Borussia Dortmund – VfB Stuttgart 4-4 (2-0):

Skott: 24 – 11
Chanser: 16 – 8 (9-2)
Hörnor: 11-5 (6-0)
Målskyttar (minut, assist): 1-0 Kagawa (33, Kehl), 2-0 Kuba (49, Hummels), 2-1 Ibisevic (71, Niedermeier), 2-2 Schieber (77, Ibisevic), 2-3 Schieber (79, Kvist), 3-3 Hummels (82, Kehl), 4-3 Perisic (87, Schmelzer), 4-4 Gentner (92).
Åsåkådare: 80 720 (utsålt).

Där har ni statistiken. Stuttgart vänder alltså 2-0 till 2-3 på drygt åtta minuter, Dortmund vänder matchen igen drygt åtta minuter senare och Stuttgart kvitterar på tilläggstid. Vansinne.

– Mats Hummels: Ta gärna en extra titt på 2-0-målet samt 3-3-målet. Hummels är alltså mittback, men serverar en klassboll till Kubas mål och hans eget avslut senare är klass rakt igenom. Å andra sidan slarvas han vid 2-2-målet och vid 4-4-målet. Men hans offensiva bedrifter kan ingen ta ifrån honom.

– Otur med målramen: Dortmund hade ytterligare två bollar som nästan var inne, men stolpe och ribba räddade Sven Ulreich. Det var ligaledarnas 16:e och 17:e ramträff. Med det är Dortmund ”bäst” i ligan.

– Rakryggade Stuttgart: VfB Stuttgart visade moral och arbetade sig in i en match som borde ha varit död. Sist Stuttgart vände ett 0-2-underläge var den 5:e februari 2011. Då slog man till sist Borussia Mönchengladbach med 3-2.

– Uselt Dortmund: Jag vet inte om Stuttgart förtjänar nämnvärt med beröm för bedriften egentligen. Om någon där ute undrar varför Dortmund inte gick bättre i Champions League, så fick ni svaret i fredags. Givetvis skulle Dortmund ha gjort fler mål innan Stuttgart vände på matchen, men som vanligt bränner Dortmund fantastiskt mycket. Och försvaret sen. Det var under all kritik hur landslagsspelare kan göra så fatala misstag, hur defensiva mittfältare kan glömma bort sitt jobb. Jürgen Klopp har ett problem där, helt klart. Ett problem som också måste tas på allvar snart.
Med Dortmund-ögon sett så är nu Bayern München, helt i onödan, endast tre poäng bakom.

Nog tjatat – här är en länk till höjdpunkterna från matchen.

Men den som trodde att poängförlusten tog död på Dortmund-supportrarnas eufori misstar sig. I dag uppger Ruhr Nachrichten att tre människor skadade sig i biljettkön. Det är inte positivt förstås. Men alla vill se derbyt mot Schalke 04.

Bundesliga omgång 28:

Borussia Dortmund – VfB Stuttgart 4-4
Jag känner att jag har sagt det mesta redan. En fantastiskt galen match, en underhållande match, härliga mål, berusande känslor. Men också en match med pinsamt många misstag som inte ska få ske på den här nivån. En match som Dortmund hade greppet om i 70 minuter, men sen bjöd man in ett Stuttgart som verkligen fick fart då. Dortmunds poängtapp öppnar för en ohygglig titelkamp, och Stuttgart ligger på en Europa League-plats.

FC Augsburg – FC Köln 2-1
Ståle Solbakken uppgavs igår ha fått sparken, men några minuter senare kom en dementi. Solbakken får fortsatt förtroende, men en snabb förbättring krävs. Norrmannen sitter minst sagt löst – och det är inte konstigt. Är det Köln-spelarnas fel, eller är Bundesliga tuffare än vad Solbakken kanske trodde? I källarduellen mot Augsburg såg Köln konceptlöst ut och hemmalaget var klart bättre. Lånet från Wolfsburg, Koo, fortsätter att övertyga och gjorde 1-0. Sedan följde fler bra chanser men bollen vill inte riktigt in i mål. I stället fick Köln en straff som Podolski tog hand om. 1-1. Minuten senare höll dock Rafael sina nerver i schack och gjorde 2-1 – på straff. Tufft för Köln nu, men Augsburg imponerar.

FC Nürnberg – Bayern München 0-1
Bayern München ville utnyttja Dortmunds kollaps till varje pris, men visste att det skulle bli tufft. Inte bara för att Heckings lag har sett ganska bra ut under våren, utan även eftersom att Bayern inte har vunnit i Nürnberg sen 2005. Nürnberg försvarade sig tappert och säkert, och tog väl hand om sina offensiva fasta situationer. Man skapade en hel del farligheter, trots allt. Men när Schweinsteiger och Ribéry introducerades i andra halvlek blev Bayerns anfallsspel vassare och mer målinriktat. Till sist orkade inte Nürnberg hålla uppe försvaret, slarvade, och Arjen Robben utnyttjade misstaget till 0-1. Nürnberg skapade ett par farligheter mot slutet, men det räckte inte till. Bayern München imponerar genom att ta en klassisk arbetsseger – när det behövs som mest. Nu har Jupp Heynckes lag endast tre poäng upp till Borussia Dortmund, och bättre målskillnad dessutom.

FC Kaiserslautern – Hamburger SV 0-1
Det blev inte så mycket bättre med Krassimir Balakov vid rodret. Kaiserslautern har fortfarande inte vunnit på hela 18 matcher nu. Hamburg segrade välförtjänt och skapade fler målchanser, ville mer, vågade mer. Marcel Jansen hette dagens store hjälte som gjorde 0-1-målet. Ett mål som skulle visa sig vara tillräckligt. Viktiga tre poäng för Hamburg som fortfarande lever. Kaiserslautern däremot är inte matematiskt avskrivna. Men formen, och åtta poäng upp till kvalplats, vittnar om att tiden i Bundesliga är förbi. För den här gången, åtminstone.

Werder Bremen – FSV Mainz 05 0-3
Nu spelar Werder Bremen på ett sätt som jag förväntade mig inför säsongen. Visserligen har Thomas Schaaf tråkigt många spelare i sjukstugan, men att Bremen ligger där de gör förvånar mig. Nu börjar dock verkligheten komma ikapp. Mainz seger var klart välförtjänt, även om Bremen kunde fått kontakt tidigare – men Pizarros mål föregicks av en handboll. Bremens försvar bjöd, sedvanligt, på en hel del misstag. Mainz utnyttjade dessa. Szalai och Choupo-Moting X 2 stod för målen. Mohamed Zidan var inte glad efter matchen dock, då han accepterade att bli petad från startelvan, men han blev upprörd över att inte få komma in. Annars var det förstås stor lycka i Mainz då dessa tre poäng var välbehövliga. Bremen däremot halkade bort från Europa League-platserna på grund av resultatet.

Bayer Leverkusen – SC Freiburg 0-2
Ett annat bottenlag som imponerar är kollektivet vid namn Freiburg. Så till den grad att man utan några större problem åkte till Europa-konkurrerande Leverkusen och vann komfortabelt med 2-0. Robin Dutt lämnade Freiburg för Leverkusen i somras – och ödets ironi såg till att just den här matchen fick bägaren att rinna över. Dutt fick sparken. Leverkusen har fyra raka förluster, Freiburg har tre vinster i rad.

Hertha Berlin – VfL Wolfsburg 1-4
Felix Magath har hittat rätt med sitt Wolfsburg nu. Framför allt anfallsparet Helmes/Mandzukic imponerar. Det är säkra målskyttar och de skapar även chanser för varandra. Nu har Wolfsburg hittar formen och befinner sig plötsligt på 40 poäng – tillsammans med Leverkusen, Stuttgart och Bremen. Hertha Berlin däremot bränner lika många chanser som Dortmund, skillnaden är förstås att Berlin ligger näst sist. Hemmalaget började väldigt bra och energiskt och spelade över Wolfsburgs backlinje gång efter annan. 1-0 kom också helt välförtjänt. Ett Janker-självmål och ett Helmes-mål innebar dock 1-2 precis innan halvtid. Men Berlin fortsatte spela fin anfallsfotboll och radade upp riktigt heta chanser. Men något mer mål blev det inte för huvudstadslaget. I stället var Wolfsburg effektiva framför mål och gjorde ytterligare två mål genom Helmes och Mandzukic. Patrick Helmes från nerpetad amatörlagsspelare till Löws EM-trupp? En stark insats, hur som helst.

Hannover 96 – Borussia Mönchengladbach 2-1
Nog märktes det att två defensivt skickliga lag stod på plan. Den första halvleken utspelade sig mest på mittplan och just utanför straffområdet. Ett par chanser dök dock upp och framför allt Igor de Camargo borde ha gjort ett mål för bortalaget. På något vis misslyckades han med att bara sätta huvudet till bollen. Andra halvlek började på samma sätt, men när Ya Konan kunde trycka in 1-0 tog matchen fart. Gladbach tryckte upp laget och jagade en kvittering, men då slog Hannover till med ett drömanfall som avslutades av Mame Diouf. Vilket nyförvärv han har varit hittills. Strax därefter reducerade dock Nordtveit med ett fint skott. Men närmare än så kom aldrig Gladbach och Hannover får utses till omgångens stora vinnare. Slomkas lag ligger plötsligt på plats fem.

TSG Hoffenheim – Schalke 04 1-1
Schalke var givetvis sugna på en seger efter Gladbachs förlust i Hannover. Men Hoffenheim stod upp bra och visade en helt annan glöd än under stora delar av den här säsongen. Huntelaar fick matchens bästa chans men hans lyftning över Starke seglade över målramen. Det var i stället Hoffenheim som gjorde 1-0 på straff. I mål stod för övrigt Lars Unnerstall för skadade Timo Hildebrand. Andra halvlek bjöd på ett mer energiskt spel och Schalke jagade en kvittering. Hoffenheim var dock inte ofarliga och tog sig in i Schalkes straffområde då och då. Men före detta Hoffenheim-spelaren Obasi lyckades fixa en ganska billig straff som Huntelaar lugnt tog hand om. 1-1 innebär att Schalke nu har tre poängs försprång på Gladbach i kampen om direktplatsen till Champions League.

/Wingren

Ur form, kritiserad, skadad, utlånad, skadad, ur form, skadad och kritiserad. 25-årige Marcus Berg har inte haft det lätt i Tyskland och Hamburg. Den tidigare så hete anfallaren har varit iskall. När han återvände till Hamburg i somras var han skadad och led av problem med höften. När han väl kom tillbaka fick han ett par chanser – men skadade sig igen. Hamburgs nye tränare, Thorsten Fink, tror lyckligtvis på Berg. Han ville spela med svensken, men anfallarens kropp höll inte. I december var han skadefri i ungefär tio dagar – sedan hördes ett kras och nyckelbenet var brutet.

Drygt tre månader senare ligger hans Hamburg riktigt risigt till. Traditionsrika HSV har endast spelat in 27 poäng och befinner sig på en kvalplats. Som om inte det vore nog är Paolo Guerrero avstängd efter vansinnestacklingen på Stuttgarts målvakt Sven Ulreich. Fink har haft problem med anfallet. Mladen Petric vägrar att visa sig från sin bästa sida och känns mest som en dålig kopia av sig själv.

Mot VfL Wolfsburg senast fick Fink äntligen chansen att starta med Marcus Berg på topp. Jämfört med förre tränaren Michael Oenning så tror Fink på svensken. 25-åringen betalade tillbaka direkt med ett drömmål. Ett mål som betydde 1-1. Ett mål som måste ha betytt allt för Berg själv. Det var ett vackert mål – och det var i princip Bergs enda bollkontakt. Så gör en målgörare. Tyvärr räckte det inte till poäng, Wolfsburg vann med 2-1.

Men för Berg kan det här vara startskottet på en karriär som äntligen ska ta fart igen. Han har gått igenom mycket under sina år som fotbollsspelare. Från hyllad stortalang, målkung i Holland till ett skadedrabbat helvete i Hamburg. 310 spelminuter i Bundesliga har han den här säsongen. Sju matcher, fyra inhopp. Men nu står han i fokus. Han ska rädda Hamburg från att trilla ner i nästa division. Marcus Berg ska börja göra mål. Han ska visa varför han en gång i tiden kostade så mycket.

Det är aldrig för sent att injicera nytt liv i karriären. Fråga Mönchengladbachs Mike Hanke. Även han var en firad talang en gång i tiden, spelade med det tyska landslaget och njöt av livet och karriären. I Hannover tog det till sist stopp. Hanke sopades under mattan och landslaget var långt borta. 28-åringen ville göra ett sista försök att bevisa sig. Han gick till krisande Borussia Mönchengladbach som låg hopplöst sist. Han växte in i laget och i dag är han landslagsaktuell igen. Joachim Löw har stenkoll på honom och han briljerar med framför allt sitt spelsinne i ett Gladbach som har överraskat alla. Kan Marcus Berg göra detsamma? Kan han bekräfta den goda formen, rädda kvar HSV och sedan köra för fullt nästa säsong?

Fink tror på Berg. Berg tror på sig själv. Det är vad Hamburg behöver just nu. En lugn avslutare som sätter sina chanser.

”Marcus var borta ett bra tag på grund av nyckelbensbrottet, men har nu bevisat sina kvaliteter på ett övertygande sätt. I Wolfsburg hade han en chans, som han utnyttjade direkt, och precis denna effektivitet behöver vi just nu. Han har tränat utomordentligt bra den här veckan – och gjort en massa mål”, säger Thorsten Fink till klubbens hemsida.

Berg själv är optimistisk.

”När du arbetar hårt så får du också igen det någon gång, det är jag övertygad om”. Och svensken fortsätter att prata om matchen mot tabelljumbon Kaiserslautern

”Vi ska ta oss an kampen, men vi vill också spela på våra egna kvaliteter, endast på det sättet kan vi skapa våra målchanser. Fansen och folket i stan stöttar oss på ett storartat sätt, därför hoppas jag att vi äntligen kan betala tillbaka”.

Marcus Berg har plötsligt gått och blivit Hamburgs stora hopp. Men det viktigaste för Hamburg, först och främst, är att täta till försvaret och begå mindre misstag. Så att Bergs mål kan konverteras till poäng. Poäng som ska rädda Bundesligas dinosaurie. Hamburger SV – den enda klubben som har spelat samtliga säsonger i Bundesliga.

***

I går var det Europa League-kvartsfinaler. Tyskland mot Spanien. Ställningen efter gårdagens matcher:

Tyskland: 0 Spanien: 2.

Det finns egentligen inte så mycket att säga om det så här i efterhand. Schalke 04 förlorade med 2-4 på hemmaplan i Gelsenkirchen mot ett kontrande Athletic Bilbao. Hannover stod för den starkaste insatsen och lyckades spela 2-1 i Spanien, mot Atletico Madrid.

Hannover ska kunna vända på nederlaget när lagen möts i Tyskland. Hannover har varit starkt på hemmaplan den här säsongen.

För Schalkes del ser äventyret ut att vara över. Spelarna är en erfarenhet rikare, det kan vara en nyttig lärdom inför Champions League nästa säsong. Schalke var det överlägsna laget, trots att Bilbao hade gjort 0-1 efter en Hildebrand-tabbe. Men Schalke kom igen, tog tag i taktpinnen och Raúl gjorde två mål, varav ett var ett riktigt drömmål. Han är tillbaka med besked, den gode spanjoren.

Hemmalaget lyckades dock inte förvalta sina chanser. För man skapade en hel del mot ett Bilbao som fick kämpa betänkligt. Vad som hände sen är svårt att säga. En enkel förklaring är att det gamla Schalke trädde fram. Det Schalke som inte kan försvara sig. 2-2 efter en markeringsmiss på hörna och sedan två löjliga kontringar. Och Bilbao hade bud på mer. Schalke hade två bollar i stolpen också. Schalke spelade bort sig själv.

På tal om Hildebrand: han byttes ut i halvtid efter att ha ådragit sig en armbågsskada i samband med 0-1-målet. Nu missar han helgens match och Mathias Schober kommer att få chansen igen. Schalkes fjärdemålvakt alltså.

Bundesliga omgång 28:

Fredag 20:30
Borussia Dortmund – VfB Stuttgart
Två ohyggligt formstarka lag öppnar upp helgens omgång redan i kväll. Borussia Dortmund har inte förlorat på 21 matcher och Shinji Kagawa får nästan Messi att framstå som en B-lagspelare. Gästande VfB Stuttgart har hittat den beryktade vår-formen och kan stoltsera med fyra vinster på fem matcher. Dessutom har man bara släppt in två mål på dessa matcher. Dortmund vill förstås vinna för att sätta press på Bayern, och Stuttgart vill vinna för att sätta press på EL-konkurrenterna. Det är upplagt för dramatik och skön fotboll inför 80 720 åskådare. Stämningen i Dortmund är positiv efter att Mario Götze förlängt sitt kontrakt till 2016.
I Stuttgart saknas avstängde Cacau, men Vedad Ibisevic är tillbaka från sin avstängning.
Jag tror på: 1

Lördag 15:30
FC Augsburg – FC Köln
Lördagens ramas in av ett par nervkittlande bottenmöten. Augsburg tar emot Köln, och på Betzenberg gör Kaiserslautern och HSV upp om poängen i bottenstriden. Ståle Solbakken uppges sitta väldigt löst till och kan mycket väl få sparken som tränare för Köln om laget förlorar. Norrmannen har inte lyckats få någon stabilitet i försvaret och hela 56 mål har släppts in. Under veckan har Solbakken försökt få spelarna att komma närmare varandra, dra åt samma håll. Det är en bottenkamp som handlar om tre viktiga poäng. Och hemmalaget Augsburg blir ingen lätt match. Fem matcher utan förlust i Bundesliga nu, och hela sju matcher på hemmaplan utan förlust. Det luktar kamp och Podolski om den här matchen.
Jag tror på: X

FC Nürnberg – Bayern München
Hemmalaget ligger på elfte plats i Bundesliga, men är inte på något sätt säkra för det. Bottenkampen innefattar många lag den här säsongen. Nürnberg har plötsligt tre raka förluster och nu saknas även skadade Esswein offensivt. Bayern München har fått tillbaka självförtroendet, och inte nog med det, även Bastian Schweinsteiger är tillbaka. Han betyder mycket för sitt lag och kan bli en avgörande faktor. Bayern har dock haft det svårt borta mot Nürnberg och har inte vunnit sedan 2005. Frågan är förstås om Nürnbergs försvar kan stå emot formtoppade spelade – framför allt när de heter Robben, Ribéry, Gomez och Müller.
Jag tror på: 2

FC Kaiserslautern – Hamburger SV
I motsats till fredagens match är det här en match mellan två formsvaga lag. Två lag där alarmklockorna ringer dag som natt. HSV har fyra raka förluster och ligger på kvalplats. Kaiserslautern gör inga mål och ligger sist i tabellen. En vinst är ett måste för nye tränaren Balakov – annars kan det vara över innan det ens har börjat. FCK har inte vunnit på 17 matcher. Hamburgs tränare Fink har uppmanat sina spelare att ge allt och kämpa hårdare, gör man inte det så har man inget i laget att göra. Marcus Berg får en ny chans från start och Wagner ska troligtvis få äran att försöka göra mål för Kaiserslautern.
Jag tror på: 2

Werder Bremen – FSV Mainz 05
Även Mainz har gjort som Nürnberg – spelat bort ett säkert avstånd. Tre förluster på fyra matcher har får konkurrenterna att närma sig med stormsteg. Mohamed Zidan har slutat att vara strålande och måste nog hitta tillbaka till sitt spel för att hjälpa Mainz. Werder Bremen kämpar fortfarande om en Europa League-plats, och kan känna en viss optimism inför mötet med Mainz. Målsprutan, Bremens livförsäkring, Claudio Pizarro är tillbaka från sin avstängning. Även Wiese och Bargfrede tränar igen efter att ha varit skadade. Gissa om Schaaf har längtat.
Jag tror på: 1

Bayer Leverkusen – SC Freiburg
Robin Dutt tränade Freiburg, med framgång, fram till den här säsongen. I Leverkusen har han inte blivit lika uppskattad och det sägs att han får gå efter säsongen. Men rykten gör även gällande att en förlust innebär slutet för Dutt. Christian Streich däremot har gjort underverk med Freiburg som såg så avhängda ut ett tag. Tio av tolv poäng har Freiburg plockat på de senaste fyra matcherna. Leverkusen såg väldigt svagt ut mot Schalke sist, den där storförlusten mot Barcelona tycks fortfarande sitta i spelarnas huvud. Det här känns som en oviss match som kan bjuda på många överraskningar. Schwaab är ny i Leverkusens sjukstuga.
Jag tror på: 2

Lördag 18:30
Hertha Berlin – VfL Wolfsburg
Vad är det med Felix Magath och Tysklands huvudstad? Endast en av 13 matcher har han lyckats vinna mot Berlin. Hertha Berlin grep tag i ett välbehövligt halmstrå förra helgen när man vann med 3-1 mot Mainz. Ramos gjorde två av målen och Kung Otto hoppas förstås på fler. Men det är inte bara Hertha som känner nytt hopp. Även Wolfsburg har rest sig, på klassiskt Magath-vis. Plötsligt är en plats i Europa League inte alls särskilt långt borta. Och Wolfsburg vill dit. Och Wolfsburg har, äntligen, hittat ett fungerande spelsystem med spelare som presterar. Vargarna känns farliga och hungrig nu. Vargar på plan – och rävar på tränarbänkarna.
Jag tror på: 2

Söndag 15:30
Hannover 96 – Borussia Mönchengladbach
Eufori råder i Hannover. Och det med all rätt. Mirko Slomka har fått det här laget att spela smart, men också underhållande och hjärtlig fotboll. Dessutom går det ohyggligt bra för Hannover, ovanligt bra. Klubben spelar kvartsfinal i Europa League och i Bundesliga har man än en gång chans på de internationella platserna. Det är inte vardag i Hannover direkt. Borussia Mönchengladbach har förstås också skämt bort sina supportrar den här säsongen och ligger på en imponerande fjärdeplats. Marco Reus verkar ha hittat målformen igen och rivjärnet Nordtveit är tillbaka från avstängning. Hannover har en Europa-match i benen men Slomka brukar vara duktig på att rotera. Blir nog fantastiskt spännande.
Jag tror på: 2

Söndag 17:30
TSG Hoffenheim – Schalke 04
Ännu en ytterst oviss match. Hoffenheim lyckades på något sätt vinna mot Gladbach förra helgen. Schalkes form kändes starkt uppgående, eller det är den också, men sista kvarten mot Bilbao i torsdags var allt annat än förtroendeingivande. Mathias Schober får vakta Schalkes mål då Fährmann, Unnerstall och Hildebrand är skadade. Vad är det som händer? Samtliga Hoffenheim-spelare är tillgängliga för Markus Babbel, bortsett från långtidsskadade Jaissle. Chinedu Obasi återvänder till sin gamla arbetsgivare, Schalke har ju även utnyttjat köpklausulen. Ska han sänka sin gamla klubb?
Jag tror på: 1

/Wingren

Dessvärre tickar klockan på och jag har ont om tid i dag, men jag tänkte ändå bjuda på något inför kvällens Europa League-kvartsfinaler. Som ni kanske redan vet är det följande som gäller för de tyska lagen i kväll:

Schalke 04 – Athletic Bilbao

Atletico Madrid – Hannover 96

Tråkigt nog så spelas matcherna samtidigt (21:05) vilket är trist för oss som vill följa de tyska lagens äventyr ute i Europa.

Det är alltså en duell mellan Tyskland och Spanien som väntar, något som sätter lite extra krydda på det hela. Tysk och spansk fotboll är för tillfället stormakterna i Europa. Det går bra för klubbarna ute i Europa och landslagen håller en klass för sig. Det kryllar av unga talanger som redan i tonåren upplevs som världsklasspelare. Det går bra nu, skulle man kunna säga. Det går dock bättre för Tyskland om vi ser till hur klubbarna och ligan mår. Där kan vi verkligen tala om skillnad och lyfta fram Tyskland som ett sanslöst gott exempel. För mig är det värt mer än framgång i europeiska turneringar. Mycket mer värt. Däremot är det glädjande att Hannover, Schalke och Bayern har gjort det så bra den här säsongen.

En duell mellan två kvalitativa fotbollsmakter alltså. Att jag sen inte har så mycket till övers för hur klubbarna mår i Spanien är en annan sak, och något som jag inte hinner gå in på just i dag.

Schalke 04 – Athletic Bilbao
En tuff uppgift väntar Huub Stevens lag. Men jag tror inte att någon i Gelsenkirchen hade kunnat tänka sig någon bättre tränare för uppdraget än just Huub Stevens. Det var ju han som tog Schalke till en imponerande Uefa Cup-vinst 1997. Nu väntar dock ett lag som fick Manchester United att se ut som småpojkar i åttondelsfinalen. Ett lag som anfaller snabbt och pressar intensivt. Personligen oroar jag mig för hur Schalkes försvar ska klara sig mot dessa framstormande spanjorer.

Lyckligtvis slapp Joel Matip bli avstängd för den löjliga förseelsen mot Alkmaar – som ju inte var någon förseelse. Bra agerat av Uefa till sist. Backlinjen måste vara enormt fokuserad, Jermaine Jones måste jobba som aldrig förr (vilket han kan) och bollarna måste komma fram till Klaas-Jan Huntelaar. Då kan det gå.

Schalke börjar på hemmaplan, men det är inget som oroar den gamle räven Huub Stevens: ”Att vi börjar på hemmaplan gör ingen skillnad för mig. Fördelen av hemmaplan spelar bara roll om det går till förlängning”.

Att hålla nollan i kväll känns viktigt, då jag ser Schalkes försvarsspel som lagets svaga punkt. Offensivt vet vi att Schalke kan skrämma slag på vilket lag som helst. Framför allt en viss holländare.

Atletico Madrid – Hannover 96
Hannover börjar på bortaplan och trivs nog väldigt bra med det – det har ju gått bra att avsluta på hemmaplan förr i den här turneringen. Hannover är i mitt tycke en stor överraskning, så väl i Bundesliga som i Europa League. Men Mirko Slomkas klubb får oförtjänt lite uppmärksamhet för sina bedrifter. Hannover har gjort så mycket av så lite. Som grädde på moset har man även spelat väldigt underhållande och intensiv fotboll. Det är kul att pengar och dyra investeringar inte betyder allt.

Om Hannover kan hitta den där härliga viljan och intensiteten i sitt spel så känns allt möjligt. Det har laget bevisat vid ett flertal tillfällen den här säsongen. Och varför skulle inte motivationen vara på topp? Givetvis utgör Madrid ett stort hot offensivt med spelare som Falcao och Arda Turan. Till returmötet i Tyskland förväntas även Diego kunna medverka – och honom känner vi till. 114 Bundesliga-matcher har den lille teknikern gjort för Werder Bremen och VfL Wolfsburg. 44 mål blev det i Bundesliga. Så nog förfogar tränare Diego Simeone över ett slagkraftigt lag. Men har Hannover en bra dag så är det ett av Europas jobbigaste lag att möta, och nu har även Slomka en hel del offensiva alternativ om målskyttet låser sig.

Hannovers sportchef, Jörg Schmadtke, ser Atletico som favorit i dubbelmötet – åtminstone på papperet. Och det har han givetvis rätt i. Men som jag tidigare har varit inne på så är Hannover ett fantastiskt lag. Ett ruggigt kollektiv. Precis som Schmadtke själv menar, spelar namnen i truppen ingen större roll: ”Den här duellen avgörs på plan. En spännande utmaning väntar oss. Att det än en gång är en spansk klubb gör det hela ännu mer intressant”.

Snart smäller det. Tyskland mot Spanien: rond ett.

/Wingren

Så återstår det endast sju omgångar. Läget är oförändrat. Bayern München vann mot Hannover, Borussia Dortmund krossade Köln. Fem poäng skiljer lagen åt. När kommer ett trendbrott? När får vi se ett titelryck från Dortmund? Eller när får vi se Bayern hämta in tre poäng?

Säsongens riktiga läckerbit bjuds vi på i omgång 30. Då tar Borussia Dortmund emot Bayern München på Westfalenstadion. Då kan allt avgöras, men inte nödvändigtvis.

Så här ser lagens spelschema ut:

Borussia Dortmund:
Omgång 28: Stuttgart (H)
Omgång 29: Wolfsburg (B)
Omgång 30: Bayern (H)
Omgång 31: Schalke o4 (B)
Omgång 32: Borussia Mönchengladbach (H)
Omgång 33: Kaiserslautern (B)
Omgång 34: Freiburg (H)

Bayern München:
Omgång 28: Nürnberg (B)
Omgång 29: Augsburg (H)
Omgång 30: Borussia Dortmund (B)
Omgång 31: Mainz (H)
Omgång 32: Werder Bremen (B)
Omgång 33: Stuttgart (H)
Omgång 34: Köln (B)

De regerande mästarna ska alltså spela mot formstarka Stuttgart och Wolfsburg, som kämpar om en Europa League-plats. Rekordmästarna från München har under samma period matcher mot två bottenlag. Fördel München så långt.

Sedan möts storklubbarna i Dortmund. Efter det har Dortmund ett ruggigt derby mot Schalke, och ni kan lita på att killarna från Gelsenkirchen vill ge igen på Dortmund och vara laget som sätter stopp för rivalens titeldrömmar. Sedan väntar nästa Champions League-lag i form av Mönchengladbach.

Borussia Dortmund avslutar mot två bottenlag. Det är svårt att säga hur klurigt det blir. Allt beror på om framtiden redan är bestämd. Kommer Kaiserslautern att vara rökta? Kommer Freiburg ha ett säkrat Bundesliga-kontrakt?

Bayern München har efter mötet med Dortmund matcher mot Mainz, Bremen, Stuttgart och Köln. Bremen har inte imponerat mot topplagen den här säsongen, däremot kan matcherna mot Stuttgart och Köln bli svettiga. Stuttgart vill till Europa, Köln vill spela i Bundesliga även nästa säsong.

Nyktert betraktat är Borussia Dortmunds spelschema jobbigare och svårare än Bayern Münchens. Samtidigt ska vi inte glömma bort att Jupp Heynckes lag förhoppningsvis går en strålande vår till mötes i Champions League. Om man lyckas avfärda Olympique Marseille väntar två energikrävande matcher mot Real Madrid (eller APOEL). Det är en aspekt som måste vägas in när vi diskuterar de återstående matcherna.

I Bayern väntar man på Bastian Schweinsteiger, i Dortmund väntar man på Mario Götze. Hyggliga förstärkningar.

Det kommer att bli en gastkramande titelstrid. Det känns säkert redan nu. De resterande matcherna går att diskutera fram och tillbaka – men vi återvänder ständigt till omgång 30. Om Dortmund vinner mot München känns det nästan klart. En seger för Dortmund innebär att man ”bara” behöver elva poäng från de andra sex matcherna. Med tanke på Dortmunds 21 matcher i rad utan förlust känns det ganska troligt.

En München-vinst däremot skulle injicera ordentligt med självförtroende i Münchens trupp, och beroende på hur det går i matcherna innan stormötet skulle Bayern till och med kunna rycka i toppen vid en vinst. Skulle Dortmund orka ta sig tillbaka på så kort tid?

Den som lever får se. Jäkligt spännande och njutningsfullt att följa kommer det att bli oavsett vad. Som vanligt är det dock nästa match som gäller och ingenting annat. På fredag kan Dortmund tvinga München att vinna borta mot Nürnberg, eller öppna dörren för en riktigt tät titelstrid.

Hur tror ni att det slutar? Vilka matcher blir avgörande?

Bundesliga omgång 27:

VfL Wolfsburg – Hamburger SV 2-1
HSV såg bättre och mer koncentrerat ut än senast mot Freiburg. Första halvlek bjöd inte på mycket fotbollsgodis, snarare ett ständigt ställningskrig. I början av andra halvlek brakade det dock loss ordentligt. Mandzukic gjorde omgående 1-0 för Wolfsburg, bara för att se Marcus Berg kvittera direkt efteråt. Det var svenskens första mål för säsongen – och ett riktigt läckert sådant då han vackert lyfte bollen över Bengalio i mål. Chanserna avlöste varandra ett tag efter målen men sedan drogs tempot ned en aning igen. Drobny fumlade med Schäfers frispark och 2-1 var ett faktum. Wolfsburg fortsätter att vinna och ligger nu bra till för en Europa-plats. HSV sjunker som en sten och ligger nu på kvalplats. Fink fortsätter att envisas med att allting är bra.
En kvalkamp mellan HSV och St. Pauli hade väl varit något?

Werder Bremen – FC Augsburg 1-1
Thomas Schaaf tvingas fortsatt förlita sig på ungdomlig kraft då skadeläget är allt annat än gott. Füllkrug tackade för förtroendet och gjorde sitt första Bundesliga-mål. Men det skulle inte räcka mot ett sedvanligt hårt kämpande Augsburg. En lite tursam kvittering kom till under tilläggstiden. Augsburg går fortsatt starkt och kämpar hårt för varje poäng. Werder Bremen har fortsatt svårt och tappade viktiga poäng i kampen om Europa-platser. Schaaf väntar nog ivrigt på att några spelare ska komma tillbaka från skada, men redan nästa vecka är Pizarro tillbaka. Han är Bremens livförsäkring.

FSV Mainz 05 – Hertha Berlin 1-3
Otto Rehhagel fick en mycket viktig seger mot Mainz – och helt välförtjänt. När vi trodde att Berlin var ett slaget lag, och Mainz ett säkert lag, så ställdes allt på kant på bara 90 minuter. Ben-Haira gjorde 0-1, Ramos utökade ledningen. Men Mainz kämpade på och lyckades också göra 1-2 genom Choupo-Moting. Det räckte dock inte långt när Ramos återigen la bollen i mål. En välförtjänt, och otroligt viktig, seger för huvudstadsklubben. Mainz tvingas åter vakna upp och inse att ingenting är klart.

Bayern München – Hannover 96 2-1
En välförtjänt seger för München, även om spelet inte var lika överlägset lysande som matcherna mot Hoffenheim och Berlin. Kroos chippade elegant in 1-0-målet när Zieler kom utrusande. Målet kom vid ett perfekt tillfälle då Hannover var på väg att äta sig in i matchen. I andra halvlek kom sedan Gomez in från bänken och fick målgörandets konst att se så enkelt ut när han rullade in 2-0. Hannover försökte och försökte, men Slomkas lag hade svårt att etablera något spel mot ett smart Bayern. Ya Konan skulle dock få göra ett drömmål med ungefär en kvart kvar av matchen och plötsligt blev det lite nerv igen. Hannover skapade chanser, Boateng försökte göra självmål men Neuer var med på det hela. München spelade av matchen när de fick bollen och vann rättvist.

SC Freiburg – FC Kaiserslautern 2-0
En mardrömsinledning för nye tränaren Krassimir Balakov. Efter bara en kvart hade Freiburg utnyttjat två individuella misstag och ledde helt välförtjänt med 2-0. Kaiserslautern förbättrade spelet men utgjorde aldrig något reellt hot mot Freiburg som vann helt välförtjänt. Kaiserslautern har nu sju poäng upp till Hamburg som ligger på kvalplats. Det ser riktigt hopplöst ut och Balakov får plocka fram alla trick han kan tänkas ha i rockärmen. Freiburg klättrar dock allt längre upp ur källaren och har tagit imponerande tio poäng på fyra matcher.

Borussia Mönchengladbach – TSG Hoffenheim 1-2
Hemmalaget såg onekligen lite slitet ut efter den tuffa semifinalen mot Bayern München i onsdags. Gladbach var inte lika tempostarkt som vanligt, men kontrollerade ändå spelet. Marco Reus gjorde sitt 15:e mål för säsongen i mitten av första halvlek och sedan handlade det mesta om Gladbach. Publiken väntade på 2-0-målet. I andra halvlek jobbade dock Hoffenheim in sig i matchen och gjorde livet allt jobbigare för Gladbach som började se allt tröttare ut. Firmino kvitterade och bara några minuter senare stod Vukcevic för 1-2-målet. Hoffenheim är det enda laget som har vunnit mot Gladbach på bortaplan den här säsongen. Moralbildande för Babbels gäng, Favres Gladbach tvingas nu ladda batterierna för att orka ta upp kampen med Schalke som gick förbi.

Schalke 04 – Bayer Leverkusen 2-0
Schalke dominerade den första halvleken och Huntelaar, vem annars, nickade in 1-0 efter ett fint inlägg från Fuchs. Hemmalaget hade gott om chanser, spelade snabb anfallsfotboll och såg ut att ha kul. Men det där andra, eventuellt matchavgörande målet, kom aldrig. Efter en usel första halvlek såg Leverkusen lite piggare ut i andra och försökte störa Schalke. Men anfallsspelet kändes obefintligt och försvarsspelet var fortsatt rörigt. Huntelaar nickade in sitt 22:a mål för säsongen strax före slutet. Vinsten innebar att Schalke tog sig förbi Gladbach och ligger nu på en direktplats till Champions League, Leverkusens formsvacka blir allt tydligare och klubben jagas nu av en handfull konkurrenter om Europa League-platserna.
Rykten gör gällande att Robin Dutt lämnar efter säsongen – om inte tidigare. Ralf Rangnick viskas det om som ersättare.

VfB Stuttgart – FC Nürnberg 1-0
En otroligt rolig match med ett högt tempo och positiv anfallsfotboll som bjöd åskådarna på rikligt med målchanser. Resultatet speglar inte matchbilden alls. Det borde ha blivit fler mål, framför allt borde det ha blivit Nürnberg-mål. Heckings lag var bättre än Labbadias dito, men det var Stuttgart som lyckades göra mål. Cacau fick göra sitt femte mål för säsongen. Stuttgart ligger nu på en Europa League-plats medan Nürnberg tvingas kika nedåt i tabellen igen.

FC Köln – Borussia Dortmund 1-6
München satte press på Dortmund med vinsten mot Hannover. I andra halvlek svarade Dortmund på bästa sätt – med fem mål och en galaföreställning. Första halvlek var inte särskilt välspelad eller temporik. Dortmund lyckades inte med sina kombinationer, pressen var inte lika vansinnig som vanligt och Köln spelade med mod och kloka anfallsförsök. Novakovic gjorde också 1-0 när Subotic och Weidenfeller såg svaga ut. Dortmund kvitterade dock genom Piszczek och vi hade 1-1 i halvtid. Sedan brände Dortmund av ett fyrverkeri och krossade Köln och bjöd åskådarna på fotbollsgodis. Kagawa än en gång stor matchvinnare för Dortmund. Köln föll ihop efter 1-3-målet och krisen blir allt mer påtaglig för Solbakken. Ishak fick speltid men Köln hade inte mycket till spel över huvud taget.

/Wingren

Vårsolen är framme i stora delar av Europa. Den sprider ljus, värme och glädje. Ta tillfället i akt mina vänner. Plocka fram ett par kalla Altbier, släng några Bratwurst på grillen och påbörja uppladdningen inför kvällens och morgondagens Pokal-drama!

För det är där vi står nu. Det är äntligen dags för den riktigt heta delen av säsongen. Ligan ska avgöras och vi har kommit till semifinalerna av DFB-Pokal. Tyska cupen. Det är inte vilka matcher som helst som ska spelas. Det känns, och ser, riktigt förbannat intressant ut.

Först ut har vi Greuther Fürth mot Borussia Dortmund – serieledarna i Zweite respektive Erste Bundesliga drabbar alltså samman. I morgon väntar klassiker-mötet mellan Borussia Mönchengladbach och Bayern München. Det kunde inte ha sett mycket bättre ut. Det är upplagt för en ruggig urladdning i båda matcherna. Pokal-kvällar när de är som bäst. Ta tillfället i akt och bara njut. Njut av allt det som gör fotbollen till vår mest älskade sport. Dramatiken, ovissheten, kampen, orättvisan, rättvisan, skönheten och knallen. Det kommer att smälla.

Greuther Fürth – Borussia Dortmund (Tisdag 20:30)
Det känns nästan som att man kan tala om en sportslig skräll, eller en statistisk skräll. Vilket lag ska övervinna sig självt? Greuther Fürth har allt att vinna, och skulle givetvis stå för säsongens knall om laget skickar ut Borussia Dortmund.

Greuther Fürth gör det fantastiskt bra och leder för tillfället andraligan i Tyskland. I klubben återfinns gamla Dortmund-spelare i form av Sebastian Tyrala och Christopher Nöthe. Det blir säkert ett kärt återseende. Men mötet väcker säkerligen starkare känslor hos tränaren Mike Büskens och spelaren Gerald Asamoah. De båda är sanna Schalke-ikoner, det är blått blod som rinner i deras ådror. Båda två har talat om sin kärlek till Schalke inför mötet med Borussia Dortmund. Och det kommer att fungera som extra tändvätska – om det nu behövs när Greuther Fürth för första gången kan ta sig till cupfinal.

”Sebastian Tyrala är värst. Han var med Lüdenscheidarna på deras hotell när de spelade här i Nürnberg. Och när han senare kom tillbaka, så sa han: jag skulle hälsa så gott från Kevin Großkreutz. Då sa jag bara tack så mycket…”

Citatet behöver kanske förklaras lite? Tidningen der Westen gjorde en dubbelintervju med Büskens och Asamoah. Det här var en del av Asamoahs svar på frågan ”Hur kommer du egentligen överens med Nöthe och Tyrala?”. Vidare är ”Lüdenscheid” ett populärt smeknamn på Borussia Dortmund bland Schalke-fansen, eftersom att man helt enkelt inte vill ta så fula ord i mun. Kevin Großkreutz som omnämns i texten är, som ni kanske alla vet, en Dortmund-spelare, men även en fanatisk Dortmund-supporter sedan barnsben.

SpVgg Fürth, som klubben hette innan man slog sig samman med TSV Vestenbergsgreuth, har faktiskt skrällt ordentligt mot Dortmund en gång tidigare. Lagen möttes den 4:e augusti 1990 i Pokalens första omgång. Dortmund hade vunnit cupen för bara 406 dagar sedan – Fürth spelade i Landesliga. Efter bara två minuter fick Fürth-spelaren David Schneider rött kort. Men Oliver Zettl gjorde 1-0 för Fürth, Dortmunds Flemming Povlsen kunde dock kvittera. Vad som sedan hände vet nog ingen. Och än i dag skäms spelarna för sin insats. Det fanns ingen vilja, ingen kamp. Det gjorde det däremot i Fürth. 2-1 genom Achim Beierlorzer och 3-1 efter ytterligare ett mål från Zettl. Dortmund var utslaget, Fürth var vidare.

Dortmund å andra sidan kämpar mest mot sig själva. Bortsett från finalen 2008, som Bayern München vann med 2-1 efter förlängning, har klubben länge haft det svårt i cupen. Senaste triumfen kom 1989 när Werder Bremen besegrades med 4-1 och Norbert Dickel blev en stor hjälte för Dortmund. I dag är han speaker på Westfalenstadion och kommentator på BVB:s netradio. Det var ett tag sedan alltså, och för att hitta Dortmunds andra vinst i DFB-Pokal måste vi backa bandet ordentligt: det var 1965.

Över huvud taget är Dortmunds statistik lite lustig. Och mycket talar för att Fürth egentligen borde vinna. Men vad vore väl fotboll om statistiken avgjorde matcherna på förhand? Borussia Dortmund har tidigare varit i nio semifinaler. Fyra på hemmaplan, fem på bortaplan. Samtliga hemmamatcher slutade med avancemang, samtliga bortamatcher slutade med uttåg ur cupen.

Det kommer förstås att vara fullpackat på läktarna när Fürth ska försöka göra det sportsligt omöjliga – och Dortmund ska vinna över sin egen historia. Det kan inte bli annat än fantastiskt.

För övrigt lär väl stora delar av Tyskland sitta och smyghålla på just Dortmund i kväll. Inte för att man inte unnar Fürth en plats i finalen, utan för att ett Dortmund-avancemang innebär att laget på sjundeplats i Bundesliga får kvala till Europa League. Om Fürth däremot tar sig vidare så kommer Nürnbergs lillebror att få kvala till EL.

Borussia Mönchengladbach – Bayern München (Onsdag 20:30)
På onsdag bjuds vi på en riktig läckerbit när ligatrean tar emot ligatvåan. Och det är ju inte bara den här säsongens bedrifter som gör det här till ett stormöte. Det är två traditions- och vinstrika föreningar som möts. I en semifinal. I DFB-Pokal. Det är så bra det bara kan bli.

Bastian Schweinsteiger var uträknad, men i dag kommer uppgifter om att han kanske kan medverka trots allt. För Borussia Mönchengladbachs del ser det ut som om att Lucien Favre kan räkna med Patrick Herrmann igen. Lagens två tidigare möten den här säsongen har slutat med två Gladbach-vinster. 1-0 och 3-1. Bayern vill förstås ta revansch, och gå segrande från det här riktiga testet. På onsdag kommer Bayern att få ett riktigt kvitto på sin form.

Bayern München har vunnit 14 av sina senaste 15 Pokal-matcher. Endast tre förluster har rekordmästarna inkasserat på 40 matcher i DFB-Pokal. Det är ett starkt cuplag, som dessutom kan tangera Schalkes rekordsvit på tio raka segrar i cupen. Men Borussia Mönchengladbach på hemmaplan är ingen lek. Klubben har hittat tillbaka till det stolta 70-talet. Senast Gladbach förlorade på hemmaplan var den 18:e mars 2011.

Vi kan räkna med en het match, men även med en hel del mål om vi ska förlita oss på historisk statistik. Bayern har endast gått mållöst från en av de 47 senaste matcherna i cupen – det var förra årets semifinal mot Schalke. Mönchengladbach har gjort mål i alla, förutom en, av sina hemmamatcher i cupen sedan 1977.

Som sagt: det här är ett klassiskt möte mellan två storlag, även om det onsdagens hemmalag länge har varit på dekis. Mellan 1969 och 1977 avlöste lagen varandra som tyska mästare. Bayern blev det fyra gånger, Borussia blev det fem gånger. I tyska cupen har lottats mot varandra fem gånger. En snabb tillbakablick:

31/5 1984: Final
70-talets giganter stötte på varandra i final. Dagens Bayern-tränare, Jupp Heynckes, satt då på die Fohlens tränarbänk. Frank Mill gjorde 1-0 för Gladbach, men Wolfgang Dremmler kvitterade med åtta minuter kvar. Förlängningen spelades, men målvakterna kunde freda sig. För första gången skulle en final avgöras på straffar. Matchen avgjordes först med den 16:e straffen när Michael Rummenigge la in bollen i mål, tidigare hade Gladbachs Norbert Ringels prickat stolpen.

1/4 1985: Semifinal
Inte ens ett år hade gått sedan den dramatiska finalen. Jupp Heynckes var fortfarande tränare i Mönchengladbach. Det var mållöst efter 90 minuter dock. I förlängningens 101:a minut tog Sören Lerby hand om en straff och sköt ledningen till Bayern München. Matchen slutade 1-0.

25/10 1987: Andra omgången
Nu var Jupp Heynckes tränare för Bayern München – precis som han är i dag. Michael Rummenigge gjorde 1-0 efter 72 minuter, men endast sex minuter senare gjorde Christian Hochstätter 1-1. Och i förlängningens skulle det bli lika galet. Hans Dorfner gav Bayern ledningen på nytt, men med tio minuter kvar såg Gunter Thiele till att det blev omspel. På den här tiden avgjordes endast finalen på straffar.

11/11 1987: Andra omgången, omspel
Thiele var fortfarande i målform och gav Gladbach ledningen i andra halvlek. Lothar Matthäus (som ju även han spelade i Mönchengladbach tidigare) kvitterade med en kvart kvar. Förlängning – igen. Och den här förlängningen blev minst lika dramatisk. Rummenigge satte Bayern i ledning, lite senare kvitterade Gladbach genom Hans-Jörg Criens. En minut senare stod Rummenigge dock för ytterligare ett mål, och nu orkade inte Gladbah hämta in underläget.

2/10 1996: Andra omgången
Hemmalaget Gladbach tog ledningen genom Jörg Neun efter bara nio minuter. Men efter en halvtimmes spel stod det 1-1 efter att Thomas Strunz fixat ett mål för Bayern. Fem minuter före slutsignalen kunde Alexander Zickler utöka bortalagets ledning. Bayern hade än en gång slagit ut die Fohlen.

31/10 2007: Andra omgången
Det här var senaste Pokal-mötet lagen emellan. Och ni som kan er historia vet att skiljde mycket mellan lagen nu. München ledde Bundesliga, Mönchengladbach låg tvåa i Zweite Bundesliga. Men det stod ändå 0-0 i halvtid, helt i enlighet med Pokalens egna lagar. Till sist var Bayern München dock för starka för bortalaget. Luca Toni slog till två gånger om i början av andra halvlek. Men Gladbach gav inte upp och fortsatte att kämpa. Marcel Ndjeng lyckades också göra 2-1 efter 70 minuter, men Miroslav Klose satte spiken i kistan med sju minuter kvar av matchen.

—

21/3 2012: Semifinal
Ja, vad ska det så här i framtiden? Borussia Mönchengladbach är tillbaka i gammal god form, Jupp Heynckes är ”tillbaka” på Bayerns tränarbänk. Två lag som vet hur man vinner, två lag med en rik tradition. Två lag i form. Det kommer att smälla på onsdag.

/Wingren

Nu händer det härligt mycket. En ny omgång av Bundesliga är spelad och redan i morgon kan vi njuta av en semifinal i tyska cupen. Då tar serieledaren i Zweite emot serieledaren i Erste: Greuther Fürth mot Borussia Dortmund. På onsdag får vi sedan en svettig uppgörelse mellan Borussia Mönchengladbach och Bayern München. Ska Lucien Favre lyckas ta sin tredje triumf för säsongen mot Bayern, eller har rekordmästarna ett motmedel?

HSV måste ta krisen på allvar
Hamburg är säsongens hittills sämsta hemmalag. Och då brukar man också trilla ur Bundesliga efter säsongen. I lördags vann Freiburg med hela 3-1 i Hamburg. Freiburg befinner sig nu ovanför kvalstrecket för första gången sedan omgång nio. Väldigt starkt förstås. Men Hamburg då? Vad är det som händer? Michael Oenning fick sparken efter en katastrofal inledning på säsongen, Frank Arnesen hämtade in Thorsten Fink från FC Basel. Ett smart drag skulle det visa sig. Hamburg fick ihop laget och började klättra uppåt i tabellen – det gick till och med så bra att vi kunde skriva av krisen.

Men nu står vi här. Endast lite mindre än två månader återstår av säsongen och plötsligt är Hamburg i allra högsta grad inblandad i bottenstriden.

13. FC Köln 28p
14. Hamburger SV 27p
15. FC Augsburg 26p
—
16. SC Freiburg 25p
—
17. Hertha Berlin 23p
18. FC Kaiserslautern 20p

Hamburgs försvar är ett hån mot fotbollen för tillfället. Och det är ett stort problem som måste tas på allvar nu. Visst, nu var truppen skadedrabbad inför mötet med Freiburg – men att förlora en så viktig match med 1-3 på hemmaplan är inte okej. Oavsett skadeläget. Hamburg är helt klart en nedflyttningskandidat nu. Men jag är väldigt orolig för Bundesligas dinosaurie – det enda laget som har spelat samtliga säsonger i Bundesliga. Fink och spelarna verkar ha trott att allt var klart, och nu befinner man sig plötsligt i en kris. Skillnaden mellan HSV och bottenkonkurrenterna är att de andra lagen är medvetna om kampen för överlevnad. Det verkar inte HSV vara. Det ser alldeles för lojt och oinspirerat ut. Jag saknar kampen, passionen och det taktiska grisspelet. För det är det Hamburg behöver nu. Och det är det som framför allt Augsburg och Freiburg redan besitter.

Fink sa efter matchen att man inte är en nedflyttningskandidat, men att man däremot är indragna i bottenstriden. Jag förstår vad han försökte säga, vad han egentligen menade. Nämligen att Hamburg är ett för bra lag för att slåss där nere. Han försökte väl skydda sina spelare, ta tillvara på det lilla självförtroende som ännu finns kvar. Men han kan ha skjutit sig själv i foten. Åtminstone om det fortsätter så här. Hamburg och Fink måste börja ta det här på allvar nu – innan det är försent.

Mål, mål, mål och åter mål. Bayern är tillbaka
Vilken brutal kross av Hertha Berlin. På Olympiastadion. Mot Bayern-dräparen Otto Rehhagel. 0-6. Det har ju, med all rätt, talats om Bayern Münchens bortaspöke. Laget hade inte tagit en enda bortaseger under 2012 och nu väntade ett Hertha Berlin som spelar för sin överlevnad. München hade tidigare gjort 14 mål på två matcher, men det var på hemmaplan. Hur skulle det gå nu? Pang, pang, pang sa det, och så stod det 0-3 efter 20 minuter. Till sist slutade det 0-6. Bayern München är tillbaka – på allvar. Berlin hade inte mycket att säga till om när Robben, Müller och Ribéry visade upp hela sitt register och var på fantastiskt spelhumör. Nu har Bayern gjort 20 mål på tre matcher. Det är overkligt och obehagligt bra. Om Jupp Heynckes killar kan befästa den här formen så har Bayern alla möjligheter i världen att hämta in en, två eller tre titlar den här säsongen.

Svenskar, svenskar, svenskar
För Köln fick Mikael Ishak spela från start, och gjorde det väldigt bra. Han var pigg, modig och ständigt på väg. Givetvis såg man att han vägde lite lätt i en hel del närkamper, men med tanke på att han tog steget från superettan till Bundesliga i vintras, så var det imponerande. Stolpträffar och andra farligheter kan vi notera, och det är endast orättvist att det inte blev något mål för 18-åringen.

Vidare fick även Per Nilsson ersätta skadade Wollscheid redan under första halvlek för Nürnberg, Rasmus Jönsson fick ett par minuter för Wolfsburg i samma match. Marcus Berg fick hoppa in för Hamburg och Oscar Wendt spelade en okej match från start som mittfältare. Markus Rosenberg agerade ensam anfallare för sitt Werder Bremen mot Borussia Dortmund, men han hade ingen rolig dag på jobbet. Han var helt enkelt för ensam, och Bremen hade för få riktiga anfall.

Rekord, rekord, rekord
Det var även en sån helg. Borussia Dortmund vann med 1-0 mot ett skadedrabbat Werder Bremen och har därmed gått obesegrat i 20 matcher nu. Det är ett nytt klubbrekord, och det är fantastiskt imponerande. Dortmund har verkligen spelat konstant och även lyckats vinna matcher där man har spelat mindre bra. Det kanske allra roligaste är att vi äntligen ser en regerande mästare som inte faller ihop säsongen efter.

Bayern München fick tre straffar med sig i matchen mot Hertha Berlin. Det var första gången i klubbens Bundesliga-historia. Robben, Gomez och Robben förvaltade dem.

Hannover 96 vann med 4-1 mot Köln. Det betyder att Mirko Slomkas lag inte har förlorat på hemmaplan på 14 matcher i Bundesliga nu. Ett nytt klubbrekord! Och hatten av till Slomka som har gjort det fantastiskt bra med Hannover. Det är en fröjd att se hur mycket laget får ut av så pass lite. Och vilken härlig inställning.

Är det inte dags för Raúl i landslaget?
Nu lyckades förvisso Fernando Torres bryta måltorkan, och kanske lossnar det för honom. Då vet vi alla vad han går för. Men jag vill slå ett slag för Raúls återkomst i det spanska landslaget. Han förtjänar verkligen ett sista stort mästerskap och i går visade han att han fortfarande kan. Om han inte spelar fram sina lagkamrater med läckra klackar så trycker han upp bollen i krysset. Jag är inget fan av det spanska landslaget, och önskar dem inte någon nämnvärd framgång. Men om jag lägger det åt sidan, så måste jag ändå konstatera att Raúl säkert hade kunnat bidra med en hel del. Han känns som en storartad person, och en majestätisk fotbollsspelare. Han hade säkert kunnat göra mycket gott i den spanska truppen även om han inte får så mycket speltid.

I ärlighetens namn hade han säkert kunnat bidra även på plan. Tolv mål och fem assist har det blivit på 25 ligamatcher den här säsongen. Och han visar att han kan, att han vill och att han fortfarande har magi i sina fötter. Så, varför inte ett sista stort mästerskap för Raúl?

Bundesliga omgång 26:

TSG Hoffenheim – VfB Stuttgart 1-2
En riktigt underhållande första halvlek som bjöd på ett ganska böljande spel. Stuttgart kämpar fortfarande om en plats i Europa, men då måste man, precis som Wolfsburg, fortsätta att vinna framöver. Givetvis hette fredagens matchvinnare Vedad Ibisevic. Anfallaren bytte ut Hoffenheim mot Stuttgart i vintras och gjorde 1-0 efter bara åtta minuter. Och han firade målet, ska väl tilläggas. I andra halvlek nickade han in 2-0 för sin nya klubb. Och var glad. Stuttgart hade fler chanser men bollen ville inte in, när så Salihovic satte en straff i mitten av andra halvlek så blev det plötsligt jobbigt. Hoffenheim försökte att forcera in ytterligare ett mål men Stuttgart lyckades hålla undan. 1-7-förlust mot München och nu 1-2 mot Stuttgart – Hoffenheim har det jobbigt och inte har det blivit mycket bättre med Babbel på tränarbänken. Stuttgart går däremot starkt och har faktiskt tagit tio poäng de senaste fyra bortmatcherna.

Bayer Leverkusen – Borussia Mönchengladbach 1-2
Även Gladbach hittade sitt spel och sitt självförtroende i lagom tid innan onsdagens semifinal. Bayer Leverkusen ville förstås vinna för att ha en chans på CL-platserna, och för att komma över förlusterna mot Barcelona och Wolfsburg. Men Favres Mönchengladbach hade hittat tillbaka till det framgångsrika spelet. Det gick snabbt i anfallen och man nyttjade sina chanser, samtidigt stod man ruggigt säkert i defensiven. Reus gjorde tidigt 0-1 och Gladbach inväntade ett misstag från Leverkusen så att man kunde ställa om. På förhand skrev jag om målvaktskampen mellan ter Stegen och Leno. Även om Gladbach vann matchen, så vann inte ter Stegen matchen i matchen. Han slarvade och tappade en boll framför fötterna på Leverkusen, Kießling kunde utnyttja kaoset som följde. Så nog blev unge ter Stegen glad när Reus spelade fram de Camargo till 1-2. Leverkusen får inrikta sig på en plats i Europa League, Gladbach tillhör fortsatt toppen.

Borussia Dortmund – Werder Bremen 1-0
Vi fick se ett otroligt tjusigt mål efter bara åtta minuter. En långboll nådde djupledslöpande Gündogan precis framför mål, men i stället för att trycka till den så volleyspelade han till Kagawa som kunde nicka in bollen i öppet mål – på sin födelsedag. Det firade han med att krama om Santana på bänken, som också fyllde år. Borussia Dortmund spelade bättre och mer inspirerat än mot Augsburg och hade bland annat två bollar på i målramen innan halvtid. Det borde ha stått 3-0 när lagen vandrade ut för halvtidsvila. Ett fruktansvärt skadedrabbat Werder Bremen vågade lite mer i andra halvlek, försökte mer. Men det räckte inte till, i stället var Dortmund närmare att göra mål. Men Kagawas mål räckte i en match som Dortmund dominerade – men som var onödigt spännande. Rosenberg hade det tufft som ensam anfallare.

FC Augsburg – FSV Mainz 05 2-1
Augsburg går från klarhet till klarhet just nu. Laget visar en imponerande inställning och det märks verkligen att spelarna har bestämt sig för att spela i Bundesliga även nästa säsong. 0-0 mot Dortmund följdes upp med en 2-1-vinst mot Mainz. Bortalaget gjorde det första målet men Koos läckra kvittering gav nytt självförtroende innan halvtid. Och i andra halvlek kunde också Langkamp nicka in 2-1 och Augsburg lämnar nedflyttningszonen för tillfället. Zidan gick mållös för första gången sedan han kom till Mainz.

Hamburger SV – SC Freiburg 1-3
Freiburg var det klart bättre laget i första halvlek och skapade fler chanser, vann fler närkamper och gjorde dessutom mål. HSV lång under med 0-2 i halvtid. Marcus Berg kom in som offensiv kraft direkt till andra halvlek. Och nog såg det en aning bättre ut för Hamburg, men när chanserna kom så lyckades man inte göra mål. I stället var det Freiburg som kunde göra 0-3 genom Makiadi. Ilicevic gjorde Hamburgs tröstmål. En viktig seger för Freiburg som är uppe ur källaren, och en tung förlust för Hamburg som måste vakna till liv nu.

FC Nürnberg – VfL Wolfsburg 1-3
Wolfsburg byter nu plats med Nürnberg i tabellen efter vinsten. Och plötsligt lever faktiskt drömmen om Europa för Wolfsburg och Felix Magath. Det krävs en hel del för att få den att gå i uppfyllelse, men fortsätter det så här finns chansen, framför allt om Dortmund slår ut Fürth i morgon. Nürnberg tog annars ledningen genom Didavi, men den tidigare utsorterade anfallaren, Patrick Helmes, gjorde två mål och Mandzukic gjorde ett. Har Magath hittat ett framgångsrikt anfallspar? Nürnberg lyckades aldrig plocka fram det spelet som krävdes utan såg helt enkelt lite för oinspirerat ut.

Hertha Berlin – Bayern München 0-6
Jag har egentligen redan skrivit allt som behövs om den här matchen i texten ovan. Hertha Berlin försökte inledningsvis att störa München, men den planen gick i baklås och Bayern malde på med gott självförtroende. En fantastisk uppvisning från ett Bayern som inte visar någon nåd. Nu är man redo inför pokalfajten mot Gladbach på onsdag.
Berlin däremot har onekligen problem. Michael Preetz måste ånga att han satte sitt ego före klubbens välmående när han sparkade Babbel. Kung Otto har en hel del att stå i, om jag säger så. Och jag vet ärligt talat inte om han räcker till.

FC Kaiserslautern – Schalke 04 1-4
Schalke har så svårt för att vinna borta mot Kaiserslautern. Och matchen började på ett bekant sätt. Tabelljumbon, och offensivt svaga Kaiserslautern, gjorde 1-0 efter bara tre minuters spel. Vilka tankar fanns i Schalke-spelarnas huvud? Men Huub Stevens lag reste sig och visade varför det skiljer så många placeringar lagen emellan. Holtby, Raúl, Huntelaar och Farfan gjorde alla tjusiga mål. Framför allt Raúls och Holtbys distansträffar var mäktiga. Kaiserslautern föll ihop allt mer ju längre matchen led. Frågan är nu om tränaren Marco Kurz får sitta kvar? Ordföranden, Stefan Kuntz, har inte uttalat sig om det ännu. Men 16 matcher i rad utan seger talar väl för sig själv. Schalke däremot fortsätter att sätta press på Gladbach om direktplatsen till Champions League. Offensivt är man strålande, det kan vi konstatera.

Hannover 96 – FC Köln 4-1
Mikael Ishak från start i Lukas Podolskis frånvaro som sagt. Köln inledde ganska bra och det såg lite mer kontrollerat ut än vad vi är vana vid. Men när Hannover sakteliga höjde pressen, flyttade upp mer folk och började forcera så brast Köln defensiv än en gång. Felpassningar, missade brytningar, dåligt positionsspel och ja, det mesta man inte vill se som tränare. Stindl fick också helt rättvist göra 1-0. Men Köln reste sig igen och försökte ta sig in i matchen, Pezzoni kvitterade i första halvlek. Sedan gick Köln ganska bra under en period av matchen, men var det inte Ishak som missade så gjorde Novakovic eller Celemens det. Hannover däremot var effektiva och efter Schlaudraffs straffmål rann det iväg. Diouf kom in och fick göra två mål. Hannover befäster sin goda form.

/Wingren

Det finns inte så mycket att säga om lottningen. Bayern München fick Olympique Marseille. Det är ingen match som får mig att trilla av stolen direkt. Det ska dock sägas att Marseille absolut kan ge Bayern en match – men det hela känns mest som en transportsträcka som antingen slutar lyckligt. Och då har Bayern gjort jobbet. Skulle rekordmästarna däremot åka ur, då har man förlorat så mycket mer än vad man hade kunnat vinna.

Uli Hoeneß har sedan länge ringat in den 19:e maj i sin kalender. Med guldpenna, påklistrad glitter-konfetti och allt annat som hör till. Han vill att hans Bayern München ska vara där. Bayern München vill vara där. Allianz Arena vill att Bayern München ska vara där. Och plötsligt känns det inte alls omöjligt längre. I min värld handlar nästan allt om hur det går mot Hertha Berlin på lördag. Det känns som en framtidsavgörande bortamatch. Det hade varit så skönt och nyttigt för Bayern att få haka av det där bortaspöket. Och då är inte Marseille borta en stor skräck i Champions League, särskilt inte då arenan byggs om och den där klassiska häxkittel-känslan uteblir. Franck Ribéry får återvända till klubben han spelade för mellan 2005-2007. Det känns kul.

Bayern måste förstås visa inställning och ta sig an den här matchen utan att underskatta motståndet. Gör man det så vinner man med 2-1 i Frankrike och 4-1 hemma på Allianz. I en eventuell semifinal väntar APOEL eller Real Madrid – vi kan väl enas om att Real Madrid väntar där. Ett möte mellan Bayern och Real hade varit häftigt på många sätt och Bayern skulle absolut ha en god chans, även om man då får börja på hemmaplan vilket inte känns särskilt gynnsamt för München. Men mer om det när och om det blir aktuellt.

Bayern München ska alltså vara nöjda med lottningen. Marseilles styrka är snabba omställningar, av det jag har sett den här säsongen, och det är ett bra vapen mot Bayern. Där kan försvaret få det tufft att hänga med. Dock tror jag inte att Marseille kommer få så många möjligheter till det när Robben, Ribéry, Müller och Gomez sysselsätter ett ganska svagt försvar.

Karl-Heinz Rummenigge efter lottningen: ”Det blir inte enkelt. Men jag tror ändå att det är en lottning som man kan vara nöjd med, i jämförelse med exempelvis matchen mellan Milan och Barcelona. Vi är förvarnade efter de goda resultaten. Vi kommer försöka att få ett bra resultat i Marseille. Det hade varit skönt om vi hade kunnat öppna dörren en del där nere”.

Vad tycker ni om Bayerns motstånd? Känns det överkomligt, eller skräller Marseille? Fotboll är fotboll…

***

Och i Europa League har vi kvar två tyska lag i form av Schalke 04 och Hannover 96. I går stod båda lagen för storartade insatser. Hannover körde över Standard Liege med 4-0, och vann då sammanlagt med 6-2. Det här är lilla Hannovers största internationella bedrift någonsin. Det förtjänar att uppmärksammas – det är verkligen en bedrift. En bragd. Men i Europa talas det bara om Athletic Club Bilbao, vilket givetvis inte är särskilt förvånande eller orättvist. Jäklar vad det laget charmade en hel värld i mötet med Manchester United. Men Hannover har också gjort det ohyggligt bra men har verkligen glömts bort. Hannover är inte bara en klubb utan större framgångar och relativt små resurser. Det är även en klubb som för bara ett par år sedan tvingades genomlida Robert Enkes bortgång. Målvakten tog livet av sig och Tyskland var i chock. Mitt i all turbulens tvingades dock klubben inse att jorden inte hade slutat snurra – även om man hade önskat sig det.

Sportsligt gick det uselt. Mirko Slomka kom in som tränare och lyckades rädda kvar klubben med minsta möjliga marginal. Utan nämnvärda nyförvärv står man nu här i kvartsfinal i Europa League och en respektabel sjundeplats i Bundesliga. Vem kunde tro det?

Schalke stod också för en fin bedrift. Men det här är en annan typ av föreningen. Det här är en klubb som man kan ställa krav på, som man ska ställa krav på. En absurd straff i första mötet innebar att Twente kom till Gelsenkirchen med en 1-0-ledning. Och med tanke på Schalkes försvarsspel den här säsongens var det väl inte någon större skräll när gästerna gjorde 0-1, och hade alltså en total ledning på 0-2.

Men Schalke vaknade till liv. Slöt sig samman, knöt näven i byxfickan, även om spelarna faktiskt inte har några fickor på shortsen. Och så körde man. Jermaine Jones var fantastisk på mittfältet – helt strålande. Och Klaas-Jan Huntelaar gjorde ingen besviken när han satte chanserna. En nick, en straff och sedan serverades just Jones av Raúls klack. Pricken över i:et blev Huntelaars tjusiga 4-1-mål. Han är verkligen född till målskytt. Oj. En riktigt fin kämpainsats skickade Schalke vidare till kvartsfinal.

Och plötsligt är Tyskland den nation med näst flest lag i Europa. Endast Spanien är bättre. Och vet ni vad..?
..så här ser kvartsfinalerna ut:

Schalke 04 – Athletic Bilbao

Atletico Madrid – Hannover 96

Tyskland mot Spanien. Spanien mot Tyskland. Visst hade AZ eller Metalist känts som överkomligare lag i den här lottningen. Men det här sätter ju faktiskt lite extra krydda på matcherna. Tyskland mot Spanien – i en kamp om Uefa-poäng, heder och mentalt försprång inför EM kanske. Dessutom kan ju Bayern München få möta Real Madrid i en semifinal. Det här är upplagt för prestige.

Huub Stevens måste givetvis göra något åt försvarsspelet innan matchen mot spanjorerna, annars är man chanslösa. Det stora hoppet heter i mina ögon Höwedes – Jones – Huntelaar. Eller varför inte Raúl mot spanskt motstånd? Men det blir tufft, helt klart. Manchester United-dödarna väntar på Schalke.

Hannover fick Atletico Madrid. Om Slomkas lag kan spela som mot Liege ser det väldigt lovande ut. Framför allt är Hannover en oerhörd makt på hemmaplan i Europa, så det här måste passa tyskarna perfekt. Madrid slog ut Lazio i åttondel. Jag håller Hannover som ett bättre lag, framför allt baserat på den stabilitet som man har uppvisat i Europa. Och med Diouf, Abdellaoue, Ya Konan och Schlaudraff finns matchavgörare. Enkelt blir det förstås inte. Men Hannover är intensiva i sitt spel, jag tror att Atletico kommer att få en del problem med det.

Magkänslan säger: Schalke släpper inte för många hemmamål och åker ur, Hannover avgör på hemmaplan och tar sig vidare.

Vad tror ni?

/Wingren

Jag börjar känna mig tjatig nu. Det här är inte första gången jag ifrågasätter domarnas insatser. Nog förstår jag att det är förbannat svårt att se allt, och att det är ett ytterst otacksamt jobb att hålla i visselpipan, flaggan eller den där pekpinnen. Just därför brukar jag inte brusa upp när det är hårfina offside-beslut som går fel, en 50/50-situation i straffområdet eller en väl dold handboll. Det är sånt som händer. Det är fotboll som vi känner den. Det är något vi får leva med – på gott och ont.

Men det är ju faktiskt så att fotboll inte bara är en underhållningssport för oss som inte har något bättre för oss. Det är även en multinationell, kommersiell och tuff företagsvärld. I dessa hårda ekonomiska tider älskar klubbarna när de får chansen att spela i Europa. I dessa turneringar finns goda möjligheter att låta det klirra i skattkistan. Ska då ett inkompetent domarteam få avgöra om du går vidare eller ej?

Den straff som Schalke 04 fick mot sig i går är ett hån. Ett stort jävla hån. Och än en gång måste jag fråga: vad i hela friden har straffområdesdomaren för uppgift, och varför är linjedomarna på plats om de inte ens kan uppfatta att en situation har skett utanför straffområdet? Det var alltså i den 60:e minuten i går mellan Twente och Schalke som det hände. Det stod 0-0, ett resultat som Schalke givetvis var nöjt med. Joel Matip jagar Twentes anfallare, Luuk de Jong, som har fri väg mot Hildebrands mål. Utanför straffområdet snubblar han på sig själv och faller. Craig Thomson blåser straff och visar ut Matip för ”tilltaget”.

Okej. Matip kanske, kanske, kanske råkar nudda de Jong så att denne sedan snubblar på sig själv. Kanske. Jag är tveksam. Men även om domaren, straffområdesdomaren och linjedomaren missar det faktum att anfallaren snubblar på sig själv – hur fan kan de missa att det faktiskt skedde utanför straffområdet? Det är bedrövligt. Det är skamligt. Det här är ändå Europa League, en turnering som ska vara det ”näst finaste” i Europa. Kan vi inte begära bättre domarinsatser då? Det här avgjorde givetvis matchen och Schalke måste nu vinna med två måls marginal hemma i Gelsenkirchen.

Klubbens sportchef, Horst Heldt, var inte glad efter matchen. Som ni förstår. Han skrattade hånfullt åt situationen när han fick se reprisen efteråt och slängde ur sig ordentligt med giftiga spottloskor riktade mot domarteamet och Uefa.

”Han snubblar på sin egen fot. Det är en fullkomlig katastrof. På det här viset är det verkligen inte roligt, när det står såna amatörer (domarna)”.

”Det stör mig, besvikelsen är enorm. Det är ett så avgörande domarmisstag. Jag förstår inte”.

”Uefa har i flera år avstått från tekniska hjälpmedel, men om domaren bara hade haft tio sekunder på sig för att kolla på händelsen på en skärm, så hade han vetat att det inte var något”.

Han var inte glad. Jag förstår honom. Det är en match som man helst bara vill glömma. I en miljardindustri får sånt här egentligen inte ske. Inte så här uppenbara misstag. För visst, fotbollens charm finns lite i ovissheten. Man vet aldrig om alla domslut blir rätt. Och hur mycket man än kan störa sig på det så har vi lärt oss att leva med det och även finna det spännande. Men misstag av den här karaktären – det får inte finnas.

***

Hannover 96 fortsätter att imponera i Europa League och stod än en gång för den bästa tyska insatsen. Slomkas lag tog ledningen i Belgien mot Standrad Liege (en match som tyskarna förlorade med 2-0 i gruppspelet). Men hemmalaget kom tillbaka och gjorde två snabba mål. Dock visade Hannover upp det där härliga spelet, och den grymma inställningen som vi har vant oss vid när de spelar i Europa. Spelarna offrade allt i varenda situation och United-nyförvärvet Mame Biram Diouf lyckades också göra 2-2 innan han utgick skadad. Det blev även matchens slutresultat och Hannover har goda chanser till avancemang. Hatten av för Hannover, det måste jag säga.

***

Så var det äntligen fredag och en ny omgång av Bundesliga knackar på dörren. Och vi har hamnat i ett sällsynt prekärt läge. Nu har ligan hittat tillbaka till den tyska charmen. Nu är det inte bara en kliché utan en påtaglig verklighet – alla kan slå alla. Möjligtvis är Dortmund undantaget, men hur länge till? Och på andra hållet känns väl Kaiserslautern och Köln som hopplösa lag, men så lyckades de ju få med sig en poäng mot Wolfsburg respektive Hoffenheim ändå. Jag är glad över att jag inte jobbar med att sätta odds. Vem trodde att Nürnberg skulle slå Gladbach? Vem trodde att Leverkusen skulle slå München, att Freiburg skulle spela triumfera mot Schalke eller att Stuttgart skulle krossa HSV? Vem trodde att Augsburg skulle fördubbla sin effektivitet och ta elva av 15 poäng på de senaste fem hemmamatcherna? Handen på hjärtat – trodde någon på det?

Och på tal om Nürnberg. Här måste jag erkänna mig slagen – Dieter Hecking har överbevisat mig. Nu är visserligen inte säsongen över, men jag gick ganska hårt åt Nürnberg och framför allt Hecking under vintern. Det har visat sig att jag har haft fel så här långt.

Hans Nürnberg är faktiskt det fjärde bästa laget så här långt i Rückrunde. Och det är ingen slump. Han har lyckats arbeta in en automatik i spelet som underlättar när laget måste kompensera för skador eller avstängningar. Han har skickat mittfältaren Markus Feulner till positionen som högerback och helt plötsligt fått en väldigt stabil backlinje. Han har fått spelarna att förstå att fler måste fylla på i boxen när laget vinner boll. Han har lyckats få spelarna att dra åt samma håll, så väl defensivt som offensivt. Det kämpas mycket och det är disciplinerat.

Nürnberg pressar med hela laget när man inte har boll, och gör på så sätt livet väldigt svårt för sina motståndare. Man har faktiskt släppt in minst antal mål av alla lag sedan vinteruppehållet. Sedan den 17:e omgången så har Nürnberg alltid sprungit mer än sina motståndare. På fasta situationer försvarar man sig utmärkt, endast en hörna har resulterat i ett baklängesmål (med det är man bäst i ligan) och endast två frisparkar har resulterat i mål.

Dessutom måste jag hylla lugnet från spelarna, tränaren och hela klubbledningen. Det var stormiga tider ett tag, men i stället för att bjuda på cirkus så tog man det lugnt och trodde på sig själva. Hecking och Nürnberg förtjänar en eloge – och för tillfället tar jag tillbaka den kritik som jag en gång riktade mot Heckings arbete.

Bundesliga omgång 25:

Fredag 20:30
VfB Stuttgart – FC Kaiserslautern
Plötsligt kan Stuttgart åter ta upp kampen om en plats i Europa – med lite tur räcker det med plats sju, beroende på hur det går i tyska cupen. Labbadias Stuttgart har varit riktigt bra, åtminstone målfarligt, på sistone. Hela 18 mål har gjorts sedan uppehållet – och sjukt nog så har gästande Kaiserslautern bara gjort 16 mål den här säsongen, totalt. Det är alltså ingen överdrift att påstå att de tre poängen är oerhört viktiga för båda lagen. För det här är ingen grå mittenkamp – det här handlar om Europa-spel respektive överlevnad i det tyska finrummet.

Lördag 15:30
VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen
Hade det inte varit för det förödmjukande nederlaget mot Barcelona i Champions League (1-7-förlust) så hade man tänkt sig Leverkusen som klara favoriter. Felix Magath får inte någon ordning på sitt Wolfsburg och kritiken mot tränaren lurar bakom kulisserna. 0-0-matchen mot Kaiserslautern var rakt igenom usel, bortsett från de faktum att man åtminstone inte släppte in något mål. Leverkusen har annars hittat formen i ligan som sagt och har på allvar tagit upp kampen med Schalke om fjärdeplatsen. Robin Dutt har tre raka vinster i rad i Bundesliga, men frågan är om laget har kommit över förnedringen i Europa?

FSV Mainz 05 – FC Nürnberg
Mainz förlorade borta mot Dortmund och skapade väldigt få målchanser. Men man har i ärlighetens namn inget att skämmas över, laget gjorde en väldigt bra insats trots allt. Nu väntar formstarka Nürnberg. Känslan är att den här matchen kommer att bli väldigt intensiv och tuff, då det är två löpstarka och pressande lag som drabbar samman. Gör Zidan sitt sjätte mål på lika många matcher sedan han kom till Mainz i vintras?

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg
Freiburg har gjort det väldigt bra på sistone – på hemmaplan. Senast slog man Schalke men man har även kryssat mot München. På bortaplan ser det dock värre ut och Freiburg har inkasserat tre bortaförluster 2012 – och tio insläppta mål. Borussia Mönchengladbach kastades tillbaka till verkligheten efter krysset mot HSV och nu senast förlusten mot Nürnberg. Det kan bli lika tufft mot Freiburg då Gladbachs mest påtagliga svaghet är att föra matcherna mot de mer destruktiva lagen. Spännande lär det bli åtminstone.

Bayern München – TSG Hoffenheim
Trots att maskineriet i München hostar, hackar, läcker olja och sprutar frätande syra så är ändå laget en makt på hemmaplan. Hoffenheim bör rimligtvis inte ha en chans, trots allt Babbels lag inte har förlorat på sex matcher nu. Det ska dock tilläggas att Hoffenheim aldrig har vunnit mot rekordmästarna i Bundesliga. Men Bayern spelar faktiskt med kniven mot strupen – en förlust här och vi kan börja snacka om en kris på allvar. Bastian Schweinsteiger har börjat träna igen. Bild ser honom som en joker till matchen mot Hoffenheim, Kicker tror att comeback dröjer till Basel-matchen. Vi får väl se, helt enkelt.

FC Köln – Hertha Berlin
En riktig rysare som skjuter förloraren i sank. Berlin ligger på 15.e plats och Köln ligger på 14:e plats. Här finns inget utrymme för en förlust. Otto Rehhagel tog sin första vinst med Berlin förra helgen då man överraskande slog Werder Bremen. Köln lyckades på något sätt spela 1-1 mot Hoffenheim tack vare Podolskis 16:e ligamål. Ståle Solbakken Köln har dock inte tagit en enda poäng på hemmaplan under 2012. Den här matchen känns väldigt oviss, även om Berlin borde tillskrivas ett litet övertag efter förra helgens vinst.

Lördag 18:30
FC Augsburg – Borussia Dortmund
Om Borussia Dortmund vinner mot ett plötsligt hemmastarkt Augsburg så blir det lagets 19:e match i rad utan förlust. Och det skulle innebära att man tangerar klubbrekordet från 1991/92. För övrigt är det även så att ett lag som har haft ett försprång på fem poäng eller mer efter den 24:e omgången alltid har vunnit Bundesliga – sedan systemet med tre poäng infördes. Jürgen Klopp avfärdar dock allt snack om att Dortmund kommer att försvara ligatiteln. Nyktert. I startelvan lär kapten Sebastian Kehl ta plats igen trots att Gündogan ersatte honom med bravur senast. Augsburg har behövt cirka sju skott för ett mål 2012, att jämföra med 14 under Hinrunde. Lätt blir det inte för ligaledarna, även om man förstås ska vinna.

Söndag 15:30
Werder Bremen – Hannover 96
Det börjar brinna i knutarna nu. Bremen var ett tag en seriös utmanare om en Champions League-plats, men verkligheten hann ikapp Thomas Schaaf och Bremen. Nu är till och med Europa League-platsen i fara och gästande Hannover är en direkt konkurrent. Smaskigt värre. Jag dömde ju ut Bremen inför säsongen, och i mitt tycke är det fortfarande förvånande att vi finner dem på en så respektabel plats i tabellen. Således är en vinst livsviktig för Bremen, annars kan störtdykningen påbörjas. Hannover får klara sig utan Diouf som alltså skadade sig mot Liege. Och statistiken talar emot Hannover: åtta matcher i Bremen, tre oavgjorda och fem förluster. Bremen har gjort 22 mål, Hannover tre. Men i ärlighetens namn känns inte en Hannover-vinst alls omöjlig. För övrigt saknas Arnautovic som skadade sig när han lekte med sin hund, nu missar österrikaren drygt sex veckor.

Söndag 17:30
Schalke 04 – Hamburger SV
Schalke behöver givetvis en vinst för att hålla avståndet mot konkurrenterna som är sugna på en kvalplats till Champions League. Men försvaret har varit ganska uselt och utan Huntelaar har det varit jobbigt att få in bollen. Värst av allt: Schalke har inte vunnit på hemmaplan mot HSV sedan april 2004. Hamburg å andra sidan blandar och ger som vanligt, rimligtvis borde insatsen på söndag således vara strålande. Men Guerrero saknas efter vansinnestacklingen (åtta matcher) och utan honom kan det bli jobbigt för Hamburgs offensiv. Det här känns helt öppet, men om Schalke bara kan stabilisera backlinjen en aning ska de kunna vinna inför sin stöttande publik.

/Wingren

7-1. Sju mot ett. Sju! Det är helt vansinniga siffror. Nog för att vi hela tiden har vetat att Barcelona är ett betydligt mycket bättre lag än Bayer Leverkusen – men 7-1? Är det på riktigt? Man kan argumentera för att Leverkusen har skämt ut sig självt och tysk fotboll, men det tycker jag inte. För Leverkusens del är det här naturligtvis jättejobbigt – men nyktert betraktat drabbas inte tysk fotboll av nederlaget. Det bara blev som det blev. Robin Dutt försökte ingjuta mod i sitt lag och göra ”en Arsenal” men den taktiken gick i baklås. Försvarsspelet och disciplinen på plan var inte tillräckligt, Leverkusen visste inte vad som väntade dem i Spanien. Nu vet de det. Laget har lärt sig en läxa – men en otroligt smärtsam läxa.

Jag skrev inför matchen att Leverkusen bara skulle njuta av matchen och samla erfarenheter. Men inte riktigt på det här sättet. Det väntar några riktigt viktiga matcher i Bundesliga. Kan ett lag verkligen haka av en brak-förlust som denna? Går det verkligen att rensa huvudet och börja tänka positivt? 7-1. Går det verkligen att ignorera? Bayer Leverkusen skulle verkligen behöva en vinst redan till helgen, annars finns det en överhängande risk för att det här etsar fast sig i spelarnas medvetande.

Samtidigt är det lustigt ändå. Det gick ju okej fram till det sena 2-0-målet i första halvlek. Sedan rasade man ihop totalt. Och för bara några dagar sedan stod man upp så praktfullt mot Bayern München. Fast det är klart, hade München satt något av alla sina lägen i första halvlek, när Leverkusen-försvaret var en hönsgård, ja, då hade nog matchen slutat annorlunda.

Det var en tråkig kväll för Leverkusen och för tysk fotboll. För även om jag inte tycker att det ska överdrivas så påverkar givetvis resultatet människors syn på Bundesliga och tysk fotboll. Mästarna Borussia Dortmund hamnade sist i sin CL-grupp, München kämpar mot Basel och Leverkusen åkte på storstryk. Givetvis har de tyska lagen fått sin image delvis raserad. Men jag kan inte påstå att gårdagens resultat oroar mig. Som Leverkusen-supporter hade jag dock oroat mig.

Som jag skrev i går ser vi dock en positiv trend i Tyskland just nu. Bayern München är redan ett internationellt etablerat lag, Borussia Dortmund kommer att spela i Europa för tredje året i rad. Det är bra att ligan får fler lag som lyckas etablera sig, för den rutinen behövs. Det måste sitta i väggarna i omklädningsrummet och genomsyra hela föreningen. Så det är enbart positivt att färre lag gör dundersuccé en säsong för att sedan falla tillbaka i den grå mittenmassan. Schalke känns också på gång, Leverkusen likaså. Werder Bremen lyckades nästan, men har fortfarande ambitioner. Borussia Mönchengladbach? En traditionsrik förening men här finns en uppenbar risk för att laget brakar ihop. Reus är borta, Neustädter är borta, Dante verkar försvinna och framför allt verkar även Lucien Favre tveksam till en fortsättning. Det blir dock spännande att se vad som händer där i sommar.

Och Hannover då? Kan denna klubb, med otroligt liten Europa-rutin etablera sig? Under Slomkas ledning ser det ut så, och laget uppför sig väldigt moget i Europa League. Det hade varit kul om de fick chansen även nästa år – men på vems bekostnad? På Bremens? På Leverkusens? Schalkes?

I kväll spelar Schalke 04 mot Twente, och än en gång saknas Klaas-Jan Huntelaar. Huub Stevens måste få sitt lag att agera säkrare i försvaret – för det har varit under all kritik – och man måste hitta någon som kan ta till vara på chanserna. Det är bortamatch som gäller och ett mål är, som vanligt, livsviktigt.

Hannover 96 åker till Belgien där Standard Liege väntar. Lagen möttes i gruppspelet och då hade Hannover det svårt. Ett bortamål hade suttit fint, för på hemmaplan har Mirko Slomkas killar varit väldigt starka.

Låt oss hoppas på lite upprättelse i kväll.

/Wingren