Champions League-omgången slutade bra för de tyska lagen. Det vara bara Schalke 04 som åkte på en svidande förlust när Chelsea vann med 3-0 i Gelsenkirchen. Borussia Dortmund besegrade Arsenal med 2-1, Bayern München krossade Viktoria Plzen med 5-0 och Bayer Leverkusen körde över Sjachtar Donetsk med 4-0.
Låt oss ta en snabb titt på hur det gick till.

I Gelsenkirchen tog gruppens topplag Schalke 04 emot José Mourinhos Chelsea. Hemmalaget hann knappt gå ut på gräset innan första kallduschen rann över spelarna. Fernando Torres gjorde 0-1 efter bara sex minuter.
Det här fick dock Schalke att vakna och hemmalaget fick se mer av bollen, men de hade svårt att skapa chanser. Det var först mot slutet av första halvlek som Boateng, Meyer och Neustädter fick fina chanser – men något mål blev det inte.

I andra halvlek var Chelsea nära att chocka Schalke igen, men den här gången kom tyskarna undan. Torres gjorde 0-2 när det var 20 minuter kvar av matchen och efter det satte Mourinho och Chelsea upp ett betongförsvar som Schalke inte lyckades forcera. I stället blev siffrorna onödigt stora när Hazard kontrade in 0-3-målet.

Det var helt klart en välförtjänt seger för Mourinhos gäng. Schalke hängde inte riktigt med och var inte smarta och kyliga nog att slå till när de väl fick chansen. 0-3-förlusten speglar väl kanske inte riktigt matchbilden dock. Precis som väntat gäller det för Schalke att framför allt säkra andraplatsen i den här gruppen.

Nu blir det intressant att se hur laget reagerar – sticker de huvudet i sanden eller reser de sig? Det väntar trots allt ett stekhett Ruhrderby mot Borussia Dortmund på lördag.

På tal om Dortmund – de spelade också fotboll i tisdags. Ett formtoppat Arsenal tog emot Jürgen Klopps lag i London. Matchen blev ett tydligt kvitto på Dortmunds utveckling. På sätt och vis var det fascinerande att se.

För två år sedan möttes Arsenal och Borussia Dortmund i Champions League. Första mötet mellan lagen var i Tyskland. Hemmalaget spelade bättre, skapade bra målchanser och spelade en trevlig fotboll. Men inte tillräckligt smart, inte tillräckligt kyligt. Inte tillräckligt moget, helt enkelt.

Den matchen vann Arsenal med 2-1. Nu var det ombytta roller.

Jürgen Klopp har utvecklat det här laget på ett mäkta imponerande sätt. De har förvandlats från ett gäng energiska busungar till ett europeiskt topplag av högsta klass. Och det har gått snabbt.

Den här gången, två år senare, var det Arsenal som spelade bättre fotboll sett över 90 minuter. Men det var Borussia Dortmund som vann med 2-1 i en match som enligt rättvisans regler kanske borde ha slutat oavgjort. Det gjorde den inte. Dortmund utnyttjade sina chanser, var sylvassa i sina lägen. De försvarade sig mestadels bra, lät Arsenal bli mer och mer självsäkra. Sedan slog de till. Pang. 1-1 blev 2-1 med åtta minuter kvar av matchen. Den tiden rann ut i sanden när bortaspelarna spelade av tiden.

Det var verkligen ombytta roller. Den här gången var Dortmund det smartare, kyligare och mer mogna laget.

Dortmund öppnade matchen bäst och styrde spelet den första kvarten eller så. Efter 16 minuter hade Henrich Mchitarjan gjort 1-0 på pass från Lewandowski.

Över huvud taget hade Arsenal svårt att skapa chanser i den här matchen. Och hemmalagets mål kom mycket riktigt till när Neven Subotic och Roman Weidenfeller missförstod varandra och Giroud kunde trycka in 1-1-målet.

Den gul-svarta segern var oerhört viktig efter den inledande förlusten mot Napoli. Nu har vi tre lag på sex poäng i dödens grupp. Rysligt.

***

Bayer Leverkusen och hemmaspel i Champions League-gruppspelet är en riktig succé. Den säkra 4-0-segern mot Sjachtar var den åttonde segern i rad på hemmaplan i gruppspelet. Starkt.

Bortalaget inledde med ett defensivt tänk och lät Leverkusen föra spelet, men den första kvarten av matchen bjöd inte på några nämnvärda målchanser. Donetsk läste av situationen och flyttade fram positionerna, men då slog Kiessling till i matchens 22:a minut. Den här gången satt nicken i mål, bollen tog inte någon obskyr omväg. Känslan är också att det här var väldigt viktigt för Leverkusen och Kiessling – äntligen lossnade målskyttet även i Champions League.

Sjachtar försökte svara på Leverkusens ledningsmål, men det var mest halvlyckade individuella prestationer det bjöds på. Bernd Leno fick dock göra några räddningar i slutet av första halvlek.

I andra halvlek försökte bortalaget spela offensivare, men den planen gick snabbt åt skogen när Leverkusen bjöds på en billig straff. Simon Rolfes var säker från straffpunkten. 2-0.

Kort därefter nickade Kiessling ner bollen till Son som serverade Sam – 3-0. Matchen avgjord.

Bayer Leverkusen gjorde en suverän match och det känns som att Sami Hyypiä finjusterar det här laget till det bättre hela tiden. En fin utvecklingskurva som nu toppas med en 4-0-seger mot Sjachtar. Stefan Kiessling gjorde matchens sista mål.

En viktig seger för Bayer Leverkusen som så klart vill ta sig vidare från gruppspelet, nu har de lyckats resa sig efter den inledande 2-4-förlusten i Manchester. Värt att notera är förstås att tyskarna redan har spelat två hemmamatcher och att gårdagens Sjachtar knappast kan liknas med fjolårets. Trots det en stark insats av Hyypiäs Leverkusen. Framtiden känns intressant.

Bayern München hade lekstuga mot tjeckerna – och än en gång fick vi ett kvitto på att Mario Götze minsann är på gång. Fotbollsgeniet ser ut att vara på fötter igen efter skadeeländet. Galet vilken trupp Pep Guardiola förfogar över.

Det finns egentligen inte så mycket att säga om den här matchen. Plzen var underlägsna fotbollsspelare, underlägsna löpare, ja, underlägsna i allt. Och då är ändå inte det här Bayern München färdigt i utvecklingen. De har mer att ge – ändå krossade de tjeckerna med 5-0 på Allianz Arena. Det säger en del om bredden i Champions League, men också en del om FC Bayerns galna kvalitet.

Franck Ribéry och David Alaba gjorde matchens mål i första halvlek. Minut för minut ökade FC Bayern tempot och kvalitén i allt de gjorde. Mario Götze kom in och gav motståndarna ännu en virvelvind att hålla koll på. Bortalaget kunde inte freda sig mot anstormningen.

Ribéry, Schweinsteiger och Götze noterades i målprotokollet. Bayern München har nu nio poäng efter tre spelade matcher och kommer givetvis att finnas med i vårens åttondelsfinaler. Just nu känns det inte alls omöjligt att Bayern München kan lyckas med det omöjliga – att försvara Champions League-titeln.

/Wingren

Bundesliga omgång sju inleds redan i kväll när FC Augsburg tar emot Borussia Mönchengladbach. Det är två lag som har inlett säsongen positivt. Markus Weinzierl har verkligen fått Augsburg att spela bra och stabil fotboll, efter bara sex omgångar har klubben från Bayern nio poäng.

Borussia Mönchengladbach har lika många poäng faktiskt. Lucien Favres lag lider av ett problem: utmärkta på hemmaplan, svaga på bortaplan. De har vunnit tre matcher inför hemmapubliken, de har förlorat alla tre matcher på främmande mark. Det håller givetvis inte om man vill nå ut i Europa. Eller ännu hellre: utamana om en Champions League-plats.

Sanningen är att Gladbachs spelartrupp ser stark, spännande och bra ut. Det finns en bra bredd på de flesta positioner och nyförvärven Raffael och Max Kruse har redan gjort stor succé. Förra säsongen hade Gladbach problem med ett segt och orörligt anfallsspel – det är ett minne blott nu.

Men noll segrar på tre försök är inte okej. Nu har de förvisso spelat tre svåra matcher: 1-3 mot Bayern München, 2-4 mot Bayer Leverkusen och 1-2 mot Hoffenheim. Trots det är trenden tydlig.

Säsongen är fortfarande ung och det finns ingen anledning att tänka på säsongen 2006/07. Då lyckades Gladbach bara ta fem poäng på bortaplan under hela säsongen.

”Jag har redan hört de första jämförelserna med laget från 2006”, säger sportchefen Max Eberl.

Att jämförelsen dyker upp är givetvis helt naturligt. Men inte nödvändigt. Borussia Mönchengladbach hade dock mått bra av att plocka med sig en, eller tre, poäng hem från Augsburg. Det är trots allt ett motstånd de ska kunna klara av. Fotbollen är som den är och om den svaga bortatrenden fortsätter så sätter det sig snabbt i spelarnas medvetanden.

***

VfL Wolfsburg åker till Bayern München på lördag. De har med sig ex-spelarna Ivica Olic och Luiz Gustavo. 34-årige Olic har sett riktigt bra ut så här långt under säsongen och gjort fyra mål. Precis som vanligt sliter han fruktansvärt myckt för sitt lag. Han ser fräsch ut – och nu är han sugen på att förlänga fotbollskarriären.

”Det är klart att jag vill fortsätta med fotbollen, och jag gör det gärna i VfL Wolfsburg”, säger Olic, vars kontrakt går ut i sommar.

Han har sett ovanligt pigg och viljestark ut, den gode Olic. Bundesliga och Wolfsburg kan förhoppningsvis se fram emot fler säsonger med den kroatiske anfallaren. Just nu funderar dock inte Olic så mycket på det nya kontraktet – målet är tydligt.

”Så här långt har jag spelat två matcher mot Bayern med VfL, och förlorat båda. Nu är det dags att ändra på det”, säger han.

***

Denna fredag passar vi även på att säga hej då till Wolfgang Holzhäuser. Vem, undrar vissa av er, andra har koll. Det är väl på sin plats att bloggen trots allt uppmärksammar honom.

Wolfgang Holzhäuser, 63, är inte min personliga favorit. Jag har stundtals, eller ofta, haft svårt för hans uttalanden. Han står för saker som jag inte alls håller med om. Han vill reformera den tyska fotbollen; ge stora företag eller miljonärer större inflytande, införa ett slutspelssystem för att kora Bundesliga-mästarna och mycket annat.

Hans idéer stämmer inte riktigt överens med mina. Jag vill inte att den tyska fotbollen går åt det hållet. Jag tycker att han ibland öppnar en för stor mun.

Trots det förtjänar han ändå att hyllas. Han har varit ordförande för Bayer Leverkusen i 15 år. Nu träder han tillbaka. Han har gjort ett storartat arbete i Leverkusen, det måste sägas. Visst, Bayer Leverkusen saknar fortfarande stora titlar, men de har verkligen etablerat sig som ett topplag i Europa. Lite i skymundan så kvalificerar de sig nästan alltid för spel i Europa. Det är till stor del Holzhäusers förtjänst, han har tagit många kloka beslut och ofta försökt tänka långsiktigt.

Som ni kanske vet är inte jag något fan av affärsmodellen – Bayer Leverkusen hade aldrig lyckats med det de har gjort utan företaget Bayer i ryggen. Faktum är dock att Leverkusen inte pissar pengar på allt de ser.

Det märks också på Wolfgang Holzhäuser. Nu när han går i pension erkänner han framför allt två stora misstag. Han, och Leverkusen, var ytterst nära att köpa Mesut Özil och Ilkay Gündogan. I Özils fall backade han när den dåvarande Schalke-tränaren beklagade sig över 18-åringens karaktär (i samband med kontraktsförhandlingar). I Gündogans fall backade han då André Schürrle blev dyrare än vad det var tänkt.

Jag behöver väl inte ens skriva om hur bra Özil och Gündogan har blivit. Leverkusen kunde ha fått båda spelarna för sammanlagt mindre än tio miljoner euro.
”Det är naturligtvis två fall där jag stör mig på att jag inte hade modet”, säger han till kicker.

Nu lämnar han klubben i gott skick. Sami Hyypiä gör ett förträffligt jobb på tränarbänken och spelartruppen ser spännande och bra ut.

Tack för de här 15 åren, Holzhäuser.

***

Bundesliga omgång 7

Fredag 20:30

FC Augsburg – Borussia Mönchengladbach
Augsburg och Gladbach öppnar den sjunde omgången av Bundesliga. Hemmalaget har fått en bra säsongsstart och har hela fem poäng ner till kvalplatsen. Men Augsburg tänker inte slappna av: ”Varje poäng är viktig”, säger Baier. Mönchengladbach har haft en lustig säsong där hemmavinster blandas med bortaförluster. Kan Lucien Favres lag bryta trenden mot Augsburg? Som förste spelare säsongen 2013/14 har Xhaka dragit på sig fem gula kort och missar matchen.

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – SC Freiburg
Om Freiburg vill ta med sig ett eller tre poäng hem finns det ett givet recept: fasta situationer. Jürgen Klopps Dortmund har haft stora problem med försvarsspelet på fasta – 60 procent av de insläppta målen har kommit till så. Freiburg fick äntligen smaka på framgångens sötma när de vann med 2-1 mot Stuttgart i tyska cupen. Dortmund vann mot 1860 München och lär vara revanschsuget efter krysset i Nürnberg. Men hur mycket tänker spelarna på den viktiga CL-matchen mot Marseille?

Bayern München – VfL Wolfsburg
”Låt oss ta det lugnt. Ligan kommer inte att bli långtråkig”, säger Arjen Robben och menar att det är långt ifrån avgjort. Men FC Bayerns spelartrupp är bred och riktigt bra och nu tycks de ha hittat formen på riktigt. Mitt under Oktoberfest kommer VfL Wolfsburg på besök – med en formtoppad Ivica Olic. FC Bayern är givetvis stora favoriter, särskilt med tanke på att Wolfsburg inte har tagit ett enda poäng på bortaplan den här säsongen.

Bayer Leverkusen – Hannover 96
Fem segrar på sex matcher – Leverkusen har gjort sin bästa säsongsstart någonsin. Nu brottas även klubben med spel i CL men Hyypiä har kunnat rotera spelartruppen med tillfredsställelse. Precis som Wolfsburg har Hannover problem med bortaspelet, så här långt har de inte tagit ett enda poäng på främmande mark. Anfallaren Mame Diouf har börjat träna igen, men frågan är om han redo för den tuffa matchen mot Leverkusen.

TSG Hoffenheim – Schalke 04
Den stora frågan är hur Hoffenheim och Schalke mår. Det är två lag som är svårlästa. Hoffenheim inledde säsongen med ett sprudlande spel, men har sedan åkt på ett par förluster. Schalke inledde svagt, reste sig och vann några matcher, men föll sedan platt när FC Bayern vann med 4-0 i Gelsenkirchen. En jämn match är att vänta och. Det blir också intressant att se om talangen Max Meyer kan spinna vidare på sin fina insats i cupmatchen.

Hertha Berlin – FSV Mainz 05
Två lag som har följts åt i utvecklingen den här säsongen. Hertha Berlin inledde säsongen bra men har bara tagit ett poäng på de senaste tre matcherna. Jos Luhukays lag förfogar dock över ett fint grundspel. Mainz inledde med fyra vunna tävlingsmatcher, men har sedan förlorat fyra matcher. ”Det har saknats något för varje spelare. Vi var inte med, har inte vunnit några närkamper”, analyserar lagets bäste målskytt, Nicolai Müller, läget. Upp till bevis i huvudstaden.

Lördag 18:30

Eintracht Frankfurt – Hamburger SV
På sätt och vis har vi omgångens intressantaste match i Frankfurt. Holländaren Bert van Marwijk gör sin första match som tränare för HSV. Och han har redan press på sig. ”Situationen är inte bra. Vi ligger på sextonde plats och har släppt in flest mål”, säger klubbens nye tränare. Och det blir ett tufft test direkt för Marwijk och HSV. Armin Vehs Eintracht Frankfurt har fått upp farten och spelar en trevlig, och smart, fotboll. Nyförvärvet Vaclav Kadlec har imponerat och hittills har han kunnat lösa lagets anfallsproblem.

Söndag 15:30

Werder Bremen – 1. FC Nürnberg
Werder Bremen tog två steg framåt efter derbyvinsten mot Hamburger SV förra omgången. Nürnberg tog ett steg framåt efter krysset mot Borussia Dortmund. ”Nu måste vi också ta en trepoängare”, säger lagkaptenen Schäfer. Schäfer är inte bara lagkapten, utan också Nürnbergs målvakt. På söndag stöter han på en Nils Petersen som äntligen har brutit måltorkan med sina två mål mot HSV.

Söndag 17:30

Eintracht Braunschweig – VfB Stuttgart
Det är inte bara Nürnberg som väntar på säsongens första seger – även Braunschweig väntar tålmodigt på en trepoängare. Nykomlingarna har bara tagit en poäng, men har faktiskt bara tre poäng upp till Nürnberg och HSV. Formstarke lånespelaren Bellarabi tycker att lagets ”mentalitet stämmer”.
VfB Stuttgart har sakteliga styrt in skutan på rätt köl i samband med nye tränaren Thomas Schneiders tillträde. Laget ser bättre ut och framför allt imponerar 17-årige anfallaren Werner.

/Wingren

”Rättvis förlust. När du spelar mot Manchester United får du inte göra några misstag. Men inte domaren heller”, säger Bayer Leverkusens sportchef Rudi Völler efter matchen.

”Jag tycker inte att vi gjorde vår bästa match i dag. Och vi spelade inte som vi kan”, analyserar mittbacken Ömer Toprak.

Ja. Det var en besvikelsens afton för Bayer Leverkusen. Men det var också en kväll i lärdomens tecken. Champions League var något nytt för den här backlinjen och för flera andra spelare på planen. Det var något nytt för Sami Hyypiä, som ändå försökte efterlikna Sir Alex med sitt eviga tuggummituggande på Old Trafford. De fick sig en läxa. Något som de kan dra lärdom av.

Det var framför allt försvarsspelet som var för svagt i går. Toprak och Spahic hade stora problem med hemmalagets anfallsspel, de fick för lite hjälp av ytterbackarna och mittfältet spelade inte tillräckligt resolut. Att Bayer Leverkusen spelade en aning passivt förvånar inte – det var snarare självklart med tanke på inramningen och motståndet.

Det första målet skulle givetvis inte ha godkänts. Bernd Leno blir klart störd, och rörd, av Antonio Valencia som är offside. Det måste domaren se. Men det är inte det målet som avgör matchen. Det var klasskillnad mellan lagen och Leverkusen kom inte alls upp i förväntad nivå. Stackars Stefan Kießling fick inte några vettiga bollar att jobba med och nyförvärvet Emre Can hör inte hemma på den här nivån än. Försvarsspelet var ihåligt, det egna spelet var stressat och slarvigt.

Manchester United vann välförtjänt med 4-2. Nu gäller det för Sami Hyypiä och spelarna att dra lärdom av det här. Vi såg för två år sedan hur mycket Champions League-rutin betyder när Borussia Dortmund kom sist i sin grupp. Leverkusen fick ett tidigt, och viktigt, uppvaknande.

Toprak och Simon Rolfes gjorde bortalagets mål.

***

”Vi spelade bra. Jag är väldigt nöjd med lagets insats. Det är alltid svårt när man har vunnit flera titlar. Därför är jag väldigt stolt”, säger Pep Guardiola efter matchen mot CSKA Moskva.

Det blev aldrig någon riktig fotbollsmatch. FC Bayern-spelarna kände mer att gräset på Allianz Arena i själva verket var en park – som de lugnt och stillsamt promenerade genom. Hemmalaget bjöd på en ny fotboll, en bättre fotboll. Tidigare har Pep varit väldigt mån om att hans spelsystem, bara hans spelsystem, ska appliceras. Mot CSKA Moskva tycks han ha sagt till sitt lag att mixa till det lite. En del av den brutalt raka anfallsfotbollen var tillbaka, men bollinnehavet förblev trots det Bayern Münchens.

Philipp Lahm gjorde en strålande match på det centrala mittfältet framför backlinjen. Kantspelarna i FC Bayern var som vanligt lysande. Först när spelarna började slappna av i andra halvlek lyckades CSKA Moskva skapa några halvchanser, de fick delta mer i spelet. Men mest av allt var det en lektion i hur fotboll ska spelas – bortaspelarna tittade på med beundran.

David Alaba satte en frispark efter bara fyra minuter. Mario Mandzukic utökade innan halvtid. Målet borde ha dömts bort – men det hade inte spelat någon större roll i den här matchen.

Med lite mer än 20 minuter kvar bestämde sig FC Bayern för att göra ett mål till. Och det var ohyggligt vackert. David Alaba plockade in en boll från Franck Ribéry, vände upp, och lobbpassade till Arjen Robben som avslutade säkert. Ridå.

Ett aggressivt press-spel, raka anfall och stor säkerhet med bollen. En helgjuten insats.

Då passade det också bra att Karl-Heinz Rummenigge, liksom Uli Hoeneß tidigare, tillbakavisade Matthias Sammers kritik mot det egna laget. ”En fantomdiskussion”.

***

Borussia Dortmund är inte längre Borussia Dortmund. De är fjolårets Champions League-finalister i stället. En roll som jag inte tror passar Jürgen Klopps gäng vansinnigt bra. De kommer inte att gå in i någon match som underdogs. Det blir en ny utmaning för BVB att bemästra detta i Champions League – omställningen var nog så jobbig i Bundesliga.

Givetvis blickar de glatt fram mot kvällens höjdpunkt och den kommande utmaningen i turneringens värsta grupp.

På presskonferensen framgick det att Jürgen Klopp erbjudits tränarjobbet i Napoli. Dortmund-tränaren tackade nej och nu sitter i stället Europa-räven Benitez på tränarbänken. Borussia Dortmund och Napoli har inlett säsongerna bra och ligger etta i sina respektive ligor. De har båda byggt om, och förstärkt, spelartrupperna. De nya anfallsuppsättningarna ha levererat.

Det mesta talar för en härligt fartfylld match med ett galet tryck på läktarna. Spelarna och Klopp ser fram emot att få spela på San Paolo.

”Tränaren påminde oss om att Maradona har spelat här. Därför är det en stor ära för oss att få spela här”, säger Nuri Sahin.

Jakub Blaszczykowski är åter redo för spel, även om Pierre-Emerick Aubameyang säkert får chansen från start efter sin fina insats mot HSV. Värre kan det bli i backlinjen. Neven Subotic fick en smäll i lördags och är tveksam till spel, nyförvärvet Sokratis fick en smäll på foten under gårdagens träning och även han är tveksam till spel.

Det ska bli intressant att se hur Borussia Dortmund tar sig an kvällens uppgift, hur de hanterar sin nya ställning i fotbollsvärlden. Om det är något vi vet med säkerhet så är det att Jürgen Klopps Dortmund aldrig upphör att utvecklas. Räcker den korta lärostunden mot Malaga?

Trolig startelva:

Weidenfeller
Großkreutz, Sokratis/Subotic, Hummels, Schmelzer
Bender, Sahin
Aubameyang, Mchitarjan, Reus
Lewandowski

***

”Vi har en hemmamatch och måste vinna den här matchen”, säger Horst Heldt.

Det är klart att förväntningarna är höga i Gelsenkirchen. Efter en tung start på säsongen har hoppet återvänt. Kevin-Prince Boateng har kommit in och redan blivit prinsen i det kungsblå riket. Han har avlastat Julian Draxler, som faktiskt såg en aning nedtyngd ut av all press, och han för med sig internationellt format till Schalke 04. Jens Keller förfogar över en väldigt stark och bred trupp. De vann bortamatchen i Grekland och tog sig till Champions League. Sedan dess har de gjort två bra – framför allt stabila – matcher mot Bayer Leverkusen (2-0) och FSV Mainz 05 (1-0).

Nu tycker förvisso Jens Keller att Boateng-hajpen är överdriven. Det håller jag med om. Boateng kommer inte att skjuta Schalke till succé på egen hand, men hans närvaro har lyft ett gäng pressade spelare till ett fungerande lag. Någonting har hänt i Gelsenkirchen. Laget har tagit ett steg framåt.

Vi har dock blivit lurade förr. Jag ser fortfarande inte Jens Keller som en man för Schalke. Jag ser fortfarande vissa brister i spelet. Men de tycks vara inne i en positiv trend, och det är just vad laget behöver. Här finns så mycket talang och potential, framgångar kittlar fram mer och mer av det.

Steaua Bukarest står för kvällens motstånd. Den rumänska klubben gjorde det bra i Europa League förra säsongen och slog ut Ajax innan Chelsea blev ett nummer för stort. Och om spelarna lyssnar på den förre BVB-ikonen, Marcel Raducanu, kan Kevin-Prince Boateng få det tufft i afton.

”Steauas spelare måste attackera Boateng. När man ligger tätt på honom tappar han huvudet. Då börjar han med vårdslösa tacklingar”, säger han.

Bukarest har ett tufft lag – kan de lyckas reta Boateng till ett rött kort?

Även rumänen, tillika förre Schalke-spelaren, Ciprian Marica försöker störa Schalke-spelarna inför matchen. ”Höwedes är kapten, men han gör många taktiska och tekniska misstag”, säger han.

Läge för Schalke att ge svar på tal i kväll. Det här är första gången som Ruhr-klubben är med i CL två år i rad. Det kan visa sig betyda oerhört mycket (lex Leverkusen och Dortmund).

Klaas-Jan Huntelaar är fortsatt skadad, men det hade varit ett tyngre tapp för ett år sedan. Adam Szalai anslöt i somras och börjar verkligen hitta rätt. Nu ska han få göra sina debut i Champions League, ”en stor ära”, säger han och ler.

Om vi får se samma bestämda och disciplinerade Schalke i kväll så går det här vägen.

Trolig startelva:

Hildebrand
Uchida, Höwedes, Matip, Aogo
Neustädter, Höger
Farfan, Boateng, Draxler
Szalai

Ännu en fantastisk kväll väntar på oss. Auf geht’s!

/Wingren

Det gick snabbare än vad jag hade trott. I går skrev jag att Thorsten Finks öde kan avgöras efter nordderbyt mot Werder Bremen. Den chansen får han inte. Hamburger SV meddelar i dag att Thorsten Fink, 45, får lämna tränarposten. Klubbens U 19-tränare, Otto Addo, tar tillfälligt över ansvaret tillsammans med HSV II-tränaren Rodolfo Cardoso.
Enligt sportchefen Oliver Kreuzer kan en ny tränare mycket väl sitta på bänken redan mot Bremen – men det kan också dröja ett tag. Det har ryktats om att Markus Babbel ligger bra till för tränarjobbet, men uppgifterna tillbakavisas av Kreuzer. En annan man det har ryktats om är Felix Magath – men han själv säger att han inte är tillgänglig.

Så vem tar på sig det omöjliga tränaruppdraget? Franco Foda, som fick sparken från 1. FC Kaiserslautern för några dagar sedan?

Att skylla saker på en tränare, och därmed säga upp samarbetet, är inte särskilt snyggt. Det är en tråkig men förståelig trend. I det här fallet hade HSV dock inget val. Thorsten Fink har verkligen misslyckats med sitt uppdrag – och det är inte bara resultaten som har stört. Det är framför allt de obefintliga riktlinjerna i spelsättet, den splittrade spelartruppen och de märkliga taktiska besluten. Något som också Oliver Kreuzer var inne på under dagens presskonferens.

”Vi trodde helt enkelt inte längre på att Thorsten skulle kunna fixa en trendvändning med laget”, säger Kreuzer.

Kaoset i HSV fortsätter. Nu är det upp till Oliver Kreuzer att visa varför han fick jobbet som sportchef i somras. Ett genomtänkt tränarval behövs, de behöver hitta en kille som de verkligen tror på. Men det är inte lätt mitt i en säsong.

Ironiskt nog flög förresten Thorsten Fink hem till München efter lördagens storförlust. Apropå Dennis Aogo-soppan och så… Kreuzer menar dock att det givetvis inte har påverkat klubbens beslut.

Thorsten Finks tid i HSV varade alltså i knappt två år. Han är även den andra Bundesliga-tränaren att få sparken den här säsongen (Bruno Labbadia fick lämna VfB Stuttgart). Vi har bara spelat fem omgångar.

***

Det har gått 115 dagar sedan Bayern München segrade mot Borussia Dortmund i Champions League-finalen. FC Bayern tog äntligen den efterlängtade titeln. Sedan dess har Jupp Heynckes försvunnit. Pep Guardiola har kommit in. Nu börjar uppdrag ”försvara CL-titeln”.

De tyska rekordmästarna inleder på hemmaplan mot CSKA Moskva. ”Ryska klubbar har mycket pengar att köpa bra spelare för. De är fysiskt starka”, säger Pep inför matchen och varnar sitt lag.

Det här är givetvis en match som Bayern München ska vinna. Men spelet har inte varit lika hurra-sprudlande-glatt som förra säsongen. Inte för att det är särskilt konstigt. Men det är också här Moskva har sin chans. De slår ur underläge och möter ett lag som de har allt att vinna mot – och de möter ett lag som inte är klart ännu.

Det gör givetvis kvällens match intressant. Pep och gänget har pressen på sig att vinna, Matthias Sammer rör upp heta känslor och en hel del spelare finns med på skadelistan. Ingen drömstart på det nya CL-äventyret, men FC Bayern är ohyggligt starka på hemmaplan.

Mittfältskampen blir ohyggligt viktig. Javi Martinez saknas på grund av skada och Bastian Schweinsteiger har nyligen kommit tillbaka från sitt skadeuppehåll. Dessutom vill Guardiola bara spela med en defensiv mittfältare – något som spelarna fortfarande har lite svårt för. Frågan är om Pep slänger in Schweinsteiger från start, eller om han än en gång spelar Philipp Lahm på positionen? FC Bayern måste dominera på mitten. Om de bara kan mata de offensiva spelarna med tid och smarta bollar så går det här vägen.

Trolig startelva:

Neuer
Lahm, Boateng, Dante, Alaba
Schweinsteiger
Robben, Müller, Kroos, Ribéry
Mandzukic

***

Sami Hyypiä gör tränardebut i Champions League. David Moyes gör tränardebut i Champions League. Manchester United välkomnar Bayer Leverkusen till England. Sami Hyypiä vet hur det känns att vinna på Old Trafford.

”Det här är den rätta tidpunkten. Utan Sir Alex saknar United tron”, säger Dietmar Hamann och tror på en skräll.

Sami Hyypiä kan glädjas åt att Lars Bender åter är redo för spel, dessvärre saknas Gonzalo Castro på grund av skada. Men kvällens huvudkamp kan mycket väl bli den mellan Robin van Persie och Stefan Kießling. Båda två är de självklara anfallsstjärnorna i sina lag, de börjar bli lite smågamla och de trivs bra i sina klubbar. De öser in mål, de kan hålla i bollen. Någonstans där tar dock likheterna slut.

Van Persie är en erkänt stor fotbollsspelare. En anfallare med ett otroligt gott rykte. En anfallare som är så nyttig för sitt lands- och klubblag.

Kießling är en av de bästa anfallarna i Bundesliga. Många dagar är han den bästa. Han har hunnit bli 29 år och spelar smartare än förr. Han jobbar för två. Förra säsongen vann han skytteligan med sina 25 mål – dessutom gjorde han tio assist. Den här säsongen har han inlett med fyra mål och tre assist på fem ligamatcher. Han har gjort 129 ligamål på 318 matcher sedan A-lagsdebuten med 1. FC Nürnberg säsongen 2002/2003.

Tro inte att han är med i det tyska landslaget. Jag tror inte att det är någon som vet varför. Joachim Löw har något emot Stefan Kießling.

”Sedan tre år tillbaka har det inte funnits någon kontakt eller förts något samtal som förklarar varför det inte räcker till för landslaget”, skriver Kießling på Facebook.

Han säger också att ”jag räknar inte med att få en plats i truppen så länge landslagstränaren heter Joachim Löw”. Hans besvikelse är förståelig. Men så levererar han typiska Kießling-fraser, killen som alltid ställer upp: ”Jag har absolut inte några problem med att lämnas utanför landslaget. Skulle det vara personalproblem inför VM och någon kommer på idén att jag kan hjälpa till, så är jag den siste som lämnar ett lag i knipa”, säger han till kicker.

Det är en utomordentligt duktig anfallare, men utanför Bundesliga är det inte riktigt någon som vet det.

Förutom David Moyes. När Uniteds nye tränare höll till i Everton så scoutade han Kießling vid flertalet tillfällen och var alldeles till sig över anfallarens kvaliteter. Everton lyckades aldrig hosta upp tillräckligt med pengar för ett köp dock.

I kväll möts världsberömde Robin van Persie och Bundesliga-kände Stefan Kießling i en härlig fotbollsfajt. Jag vet vem jag unnar rollen som matchvinnare.

Trolig startelva:

Leno
Donati, Toprak, Spahic, Boenisch
Bender, Reinartz, Rolfes
Sam, Kießling, Son

/Wingren

Årets hetaste fotbollsfest står för dörren. Ja, okej då, det blir även nästa års hetaste fotbollsfest för att vara korrekt. På fredag slår Bundesliga åter upp portarna när de regerande mästarna Bayern München tar sig an Borussia Mönchengladbach. Äntligen är det dags igen.

Tysk fotboll och Bundesliga har fått mycket uppmärksamhet på sistone. Borussia Dortmund och Bayern München hyllades stort efter sagoäventyret i Champions League. Jürgen Klopp har blivit en eftertraktad och älskad ikon. Supportrarna har fått mycket positiv uppmärksamhet och framför allt många engelsmän har börjat titta mot Tyskland med stor avund. Bundesliga har gått en annan riktning än de andra toppligorna i Europa. Det är fint. Härligt. Så har det dock varit länge.

När de tyska lagen plötsligt började skörda framgång i Europa hände något. Nu var det inte bara de fullsatta arenorna, de högljudda supportrarna och de medlemsägda klubbarna som lockade. Nej, titta, det gick ta mig fan att lyckas på absolut toppnivå också.

Och spelet sen. Det fartfyllda, riviga och intensiva spelet. Matcher i ett rasande tempo, med en drivkraft att vinna. Man blir svettig bara av titta på det.

Visst är det trevligt att Bundesliga tas på större allvar ute i världen.

Det allra bästa är dock att bara få följa den som alltid förr. Ryckas med av klubbarna och alla berättelser, fotbollsgalenskapen bland supportrarna och den stora dramatiken. Bratwurst, öl, ett gäng vänner och en stor betongklump till arena räcker för att göra helgen komplett. Det är så du genomlider vardagen.

Den här säsongen ser ut att bli mer spännande än någonsin. Pep Guardiola gör entré i tysk fotboll och Bayern München, Dortmund påbörjar livet utan Götze och i Schalke 04 hittar vi ett otroligt intressant projekt. Bayer Leverkusen har också något riktigt spännande på gång och i Mönchengladbach kokar det.

Bundesliga är en av de jämnaste ligorna, det är också anledningen till att så få lag lyckas etablera sig i Europa. Du kan göra en bra säsong och hamna femma, året därpå kan du göra en lika bra säsong men hamna elva. Det är det som är så lockande. Men det är också det som gör ett säsongstips närmast omöjligt. I mina ögon har nästan alla 18 lag det som krävs för en Europa-plats och de har alla gjort mycket bra och spännande affärer i sommar.

Jag vågar definitivt räkna bort nyuppflyttade Eintracht Braunschweig, de har inte vad som krävs. Bayern München är den andra klubben som alltid är enkel att placera i en tabell. Men i övrigt? Tja, ni får helt enkelt läsa min laggenomgång nedanför.

En otroligt härlig säsong väntar på oss – det är jag övertygad om. Årets upplaga av Bundesliga känns hetare och mer intressant än på länge.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5
Placering 2012/13: 1
Resultat köp/försäljningar: -38,5 miljoner euro

In: Thiago Alcantara (FC Barcelona), Jan Kirchhoff (1. FSV Mainz 05), Mario Götze (Borussia Dortmund), Mitchell Weiser (1. FC Kaiserslautern, åter från lån).

Ut: Emre Can (Bayer Leverkusen), Mario Gomez (Fiorentina), Anatoliy Tymoshchuk (Zenit St. Petersburg), Nils Petersen (Werder Bremen), Maximilian Riedmüller (Holstein Kiel).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad ska man säga? FC Bayern gör precis vad de känner för. De är på den där toppen av näringskedjan och kan välja och vraka bland världens spelare, och de behöver inte sälja någon som de vill ha kvar. Jag förstår varför Gomez ville lämna och det är snyggt agerat att lyssna till spelarens önskemål – trots det anser jag att Bayern München har begått ett stort misstag i den här affären.

I övrigt har truppen givetvis blivit ännu bättre. Mario Götze är en av Europas hetaste spelare och Thiago har potential att bli det. Två superbt bra värvningar, även om behovet kan ifrågasättas.

Kirchhoff kan spela som mittback och som defensiv mittfältare, en bra spelare just nu men det finns en hel del utvecklingspotential i honom. En jättebra spelartrupp har blivit ännu bättre. Nu är det upp till Pep att få ihop laget.

Motivering: Pep Guardiola. Pep Guardiola. Mario Götze. Thiago Alcantara. Pep Guardiola. Att stå still är att gå baklänges, utveckling kräver förändring. Bayern München nöjer sig inte med att ha vunnit trippeln en säsong – de vill befästa sina plats som nummer ett i världen. Därför valde man att agera när Pep Guardiola blev tillgänglig, därför valde man att investera stora pengar i Götze och Thiago. Laget ska bli ännu bättre. Och chansen är faktiskt stor att Bayern München blir första klubb att försvara Champions League-titeln. Chansen är väldigt stor att de också försvarar de inhemska titlarna (förutom Supercupen då).

Men det finns också en risk att det här går snett. Det här blir Pep Guardiolas första uppdrag som tränare utanför Barcelona. Han arbetar med ett lag som har enorma krav på sig, han jobbar nu i en liga där även de mindre lagen kan sticka upp och straffa ordentligt genom typiskt tyska omställningar. Han har en fantastiskt stor och kvalitativ spelartrupp med många stjärnor, stjärnor som kan bli griniga om de inte får spela. Nog finns det en risk med Pep Guardiola – hur passar hans filosofi ens in i Tyskland?

Å andra sidan är den här spelartruppen så vansinnigt bra och inte alls känslig för skador. Rimligtvis ska det inte gå att missa förstaplatsen. En svajig start kan förstås sätta några käppar i hjulen. FC Bayern har en mittfältsuppsättning av absoluta världsklass, de har en världsmålvakt och de har två av världens bästa ytterbackar i Alaba och Lahm. De har en härförare på mitten i Schweinsteiger, stenhårda bollvinnare i Dante och Martinez. De har fart, teknik, målfarlighet och kreativitet i överflöd i Götze, Thiago, Müller, Robben, Ribéry, Shaqiri, Mandzukic och Kroos.

Det här laget är på papperet ett av de starkaste jag någonsin har skådat. Det borde vara omöjligt att misslyckas.

Vi kommer att få se ett FC Bayern som vill hålla mer i bollen, jobba med sidledspassningar och sedan blixtra till. Ett FC Bayern som antagligen spelar med en så kallad falsk nia i många matcher. Det gäller dock att Uli Hoeneß-affären inte får det att storma i klubben, att Pep snabbt når resultat och att den nya fotbollen går hem hos supportrarna. Annars kommer BVB vara där och hugga som en giftkobra, dra fram som en getingsvärm.

Om Pep är ödmjuk inför uppgiften, om han får spelarna med sig – då är Bayern München fortsatt världens bästa lag.

Håll ögonen på: Robben, Ribéry och Müller. Det är främst de här tre spelarna som tycks ha blivit bättre av Peps nya spelidé. Positionsbyten, läckerheter och briljanta passningar kombinerat med mängder av mål. En offensiv trio som kan sätta skräck i de flesta försvaren. Och så ska ju den där Götze in i det hela också.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,8
Placering 2012/13: 2
Resultat köp/försäljningar: -5,3 miljoner euro

In: Henrich Mchitarjan (Sjachtar Donetsk), Pierre-Emerick Aubameyang (AS St. Etienne), Sokratis (Werder Bremen), Hendrik Bonmann (RW Essen).

Ut: Marvin Bakalorz (Eintracht Frankfurt), Lasse Sobiech (Hamburger SV), Leonardo Bittencourt (Hannover 96), Moritz Leitner (VfB Stuttgart, lån), Julian Koch (1. FSV Mainz 05), Daniel Ginczek (1. FC Nürnberg), Felipe Santana (FC Schalke 04), Mario Götze (FC Bayern München), Patrick Owomoyela (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Borussia Dortmund förkunnade ordentliga investeringar – det var innan Götze såldes. Med andra ord har de inte investerat så våldsamt, snarare täckt upp positionen och breddat truppen med Aubameyang. Hel rätt agerat och absolut nödvändigt. Det är två affärer som kommer att göra Dortmund till ett starkare och mer svårläst lag.

Sokratis ersätter Santana rakt av men höjer kvaliteten. Dessutom kan den löjligt tuffa greken spela högerback, vilket blir nödvändigt då Lukasz Piszczek saknas hela hösten.

Tappet av Mario Götze smärtar klubben, men inte så mycket spelmässigt tack vare fina nyförvärv. Leitner, Koch, Bittencourt och Sobiech får chansen att visa upp sig i andra Bundesliga-lag. Bra, klokt och lugnt agerat på transfermarknaden av Dortmund även om en ytterback saknas.

Ytterligare en talang för den offensiva lagdelen kan vara på ingång.

Motivering: Näst bäst i ligan, näst bäst i Europa. Borussia Dortmund spelade en utomordentligt bra säsong och visade att Jürgen Klopps fotboll visst det fungerar mot internationellt motstånd. I ligan led dock spelarna av ett klassiskt Bayern-syndrom: efter några titlar var det inte längre lika roligt att spela mot Fortuna Düsseldorf i ligan efter att ha mött Manchester City i Champions League. Misstagen blev fler, de släppte in billiga mål och ofta saknades den där absoluta insatsviljan som Klopps fotboll kräver. Det problemet kommer inte att finnas den här säsongen. Den totala hungern har återvänt och med all sannolikhet blivit större efter Mario Götze-affären.

Borussia Dortmund ska ta en andraplats och rimligtvis kunna hota Bayern München om Pep Guardiola har lite problem inledningsvis. Det givna målet är förstås att ta en direktplats till Champions League.

Bredden i truppen har blivit bättre på nästan samtliga positioner. Ytterligare en kvalitetsspelare till anfallet och en ytterback hade behövts för att på allvar kunna utmana om ligatiteln och gå långt i Champions League. Det är åtminstone känslan.

Klopp och Dortmund vill gå tillbaka ett steg och åter hitta det där vansinniga presspelet med vindsnabba omställningar. Laget släppte in för många mål och gjorde för få kontringsmål förra säsongen. BVB klarar av det mesta förutom skador på Lewandowski eller ytterbackarna. Julian Schieber håller inte måttet och det är oklart hur väl Aubameyang passar in som ensam anfallare i detta Dortmund – som kantspelare kommer han dock berika kontringsspelet. Nuri Sahin är pånyttfödd, mittbackar finns det gott om, Weidenfeller håller hög klass i mål och de offensiva mittfältarna är riktigt bra. Lägg därtill att talanger som Jonas Hofmann och Marvin Ducksch lurar i vassen, i backlinjen får vi kanske se Marian Sarr få sina första Bundesliga-minuter. En Hummels-liknande 18-åring.

Tappet av Mario Götze kommer inte att smärta så mycket spelmässigt, tvärtom tror jag att Mchitarjan kommer att göra det bättre. Men affären smärtar på ett helt annat plan. En Dortmund-fostrad spelare har lämnat för den största ligarivalen. Och sätter han gjorde det på var inte snyggt. Bilden av klubben har rubbats. Lewandowski är på väg ut och Santana hamnade i Schalke. Echte Liebe?

Trots det är Dortmund ett av Europas klart bästa lag och de ska inte ha några problem i Bundesliga. Ett frågetecken kvarstår dock: hur presterar Robert Lewandowski efter turbulensen?

Håll ögonen på: Henrich Mchitarjan, 24. Offensiv mittfältare som har tagit över Götzes nummer tio. Har redan tokhyllats av lagkamraterna och ledarna i Dortmund. En kille som täcker stora ytor men som också har offensiva toppkvaliteter. Påminner mer om Kagawa än Götze – vilket passar Dortmund som handen i handsken. 25 ligamål för Sjachtar förra säsongen och jag tror vi får se en hel del fotbollsgodis.

3. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,7
Placering 2012/13: 8
Resultat köp/försäljningar: -5,9 miljoner euro

In: Raffael (Dynamo Kiev), Christoph Kramer (Bayer Leverkusen, lån), Max Kruse (SC Freiburg).

Ut: Matthias Zimmermann (SV Sandhausen, lån), Matthew Leckie (FSV Frankfurt), Mike Hanke (SC Freiburg), Igor de Camargo (1899 Hoffenheim), Niklas Dams (FC Servette Genf), Tolga Cigerci (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Alexander Ring (HJK Helsingfors, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det har inte hänt så mycket, truppen har finjusterats till det bättre. Det här blir tredje gången Favre arbetar tillsammans med den offensive mittfältaren Raffael. Christoph Kramer har redan imponerat under försäsongen och blir ett viktigt tillskott till det centrala mittfältet – en spelare som verkligen trivs med bollen. Sist men inte minst har klubben värvat den nyblivne landslagsspelaren Max Kruse. En spelare som kan agera anfallare eller offensiv mittfältare, har ett härligt avslut och rör sig över stora ytor.

Det här är värvningar som Mönchengladbach behövde. De saknade rörlighet i anfallet förra säsongen. Luuk de Jong lär få mer att jobba med och kan således göra fler mål. Inga tunga tapp då Cigerci ersätts av Kramer, jag tror dock att Hanke kommer att saknas när laget behöver en murbräcka. Bra jobbat.

Motivering: Den lilla skrällen i säsongsprognosen. Om Borussia Mönchengladbach fixar den här tredjeplatsen så har de lyckats riktigt bra. Jag får en känsla av att det är möjligt. Det var så rätt av sportchefen Max Eberl att hålla fast vid tränaren Lucien Favre när orosvindarna blåste förra säsongen. Många klubbar hade antagligen sparkat tränaren och hoppats på ett snabbt resultat. Gladbach tänker långsiktigt – och det med all rätt. Favre är en tränare som älskar detaljer, en kille som kan säga åt en spelare att ta emot bollen en centimeter längre in på högerfoten och helt plötsligt växer spelaren ut till en stjärna. Han är en tränare som kan få ett lag att försvara sig superbt och spela effektiv anfallsfotboll.

Den förra säsongen blev dock övermäktig för Favre och Gladbach. Marco Reus, Dante och Roman Neustädter lämnade. Tre nyckelspelare från tre lagdelar. De värvade till synes bra ersättare, men det blev ett för stort projekt. Laget åkte på en tung start i samband med kvalförlusten mot Dynamo Kiev i CL-kvalet, Europa League stal sedan fokus och laget hann aldrig växa ihop.

Nu är en ny säsong här. En säsong utan enorma krav, en säsong utan spel i Europa. Mönchengladbach har gjort nödvändiga förstärkningar och får antagligen fart på den lite statiska offensiven. Fjolårets nyförvärv har fått en säsong på sig att komma in i klubben och Bundesliga. Lucien Favre är fortfarande en mycket bra tränare.

Om Dominguez och Stranzl bildar ett bra mittbackspar har Gladbach alla förutsättningar att lyckas. Marc-André ter Stegen är en mycket duktig målvakt, de centrala mittfältarna kan kontrollera spelet och det finns fart på kanterna. Luuk de Jong gör fler mål än förra säsongen och i Max Kruse har de fått in en lovande och målfarlig spelare.

Vi ska inte heller glömma bort hur duktiga Gladbach är på att fostra talanger. Räkna med ett par spelare som får sitt genombrott i år.

Håll ögonen på: Mahmoud Dahoud, 17. Häh, vem? Defensiv mittfältare som jag hoppas får en del speltid den här säsongen. Han kommer inte att vara lagets stjärna, men när han spelar vill jag att ni tittar noga. Syrien-födde Dahoud spelar trots sina ålder oerhört moget och klokt, har en bra översikt och har definitivt potential att slå igenom i Bundesliga. Grymt spännande spelare.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 24,6
Placering 2012/13: 4
Resultat köp/försäljningar: -11,4 miljoner euro

In: Leon Goretzka (VfL Bochum), Adam Szalai (1. FSV Mainz 05), Christian Clemens (1. FC Köln), Felipe Santana (Borussia Dortmund), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, åter från lån), Anthony Annan (Osasuna, åter från lån), Philipp Hofmann (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Michel Bastos (Olympique Lyon, lån avslutat), Philipp Hofmann (FC Ingolstadt, lån), Sergio Escudero (FC Getafe), Jose Manuel Jurado (Spartak Moskva), Christoph Moritz (FSV Mainz 05), Christoph Metzelder (karriärsslut), Raffael (Dynamo Kiev, lån avslutat), Ibrahim Afellay (FC Barcelona, lån avslutat), Ciprian Marica (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag har även Schalke gjort det mycket bra i sommar. Det viktigaste sportchefen Horst Heldt har gjort är att värva Adam Szalai från Mainz. Äntligen får Huntelaar avlastning i anfallet. Vi vet att Szalai är god för tio eller fler mål på en säsong och att han har mycket kvar att utveckla. Skador har stört den ungerske anfallaren, nu är han redo att ta nästa steg på karriärstegen.

Goretzka är en av landets hetaste mittfältstalanger, Clemens har gjort det bra i Köln och Santana är en mittback av hög klass (om han struntar i att bjuda på plattmatcher som han stundtals gjorde förra säsongen). Schalke har även lyckats bli av med några Magath-spelare.

Tappet av Bastos smärtar inte då brasilianaren aldrig riktigt kom till rätta – nu har klubben i stället chansen att göra ytterligare en genomtänkt och bra värvning.

Motivering: Ett Schalke som känns mer spännande än på länge. Och hade det inte varit för tränaren Jens Keller, som jag fortfarande är tveksam till, hade jag placerat klubben ovanför Mönchengladbach. Kanske till och med ovanför Borussia Dortmund. Det här är ett lag med sprängkraft och en otrolig potential, ett lag som har skaffat bredd på tidigare utsatta positioner. Ett lag som kan gå från bra till fantastiskt tack vare en bra säsongsstart.

Talanger som Max Meyer, Leon Goretzka, Christian Clemens, Sead Kolasinac och Joel Matip har så mycket i sig, de kan nå absoluta toppnivå. De är dock inte där än, och det är där Jens Keller kommer in i bilden. Han är otroligt framgångsrik som ungdomstränare, men på seniornivå har det sett lite svajigare ut. Spelidén tycks inte vara solklar, den absoluta vinnargenen verkar saknas och den sista, men ack så viktiga, taktiska förståelsen. Jag kan ha fel, Keller kan mycket väl ha anpassat sig och utvecklat sig. Men han är den främsta anledningen till Schalkes fjärdeplats, givetvis tror jag också att Champions League-äventyret spelar in och gör att Schalke stundtals bjuder på svagare insatser.

Det är ju det här med svagare insatser. Schalke har länge varit ett topplag, ett lag som kan slå vilket motstånd som helst. Men de har aldrig varit tillräckligt konstanta. Nu har de fått behålla sitt fina lag från fjolåret, Julian Draxler har tagit ett jättekliv och Jupp Heynckes assisterande tränare Peter Hermann har hämtats in. Kan detta vara medicinen som Keller och Schalke behöver?

Vidare är det en sak som talar emot det här laget: målvakterna. De har tre bra målvakter i Fährmann, Hildebrand och Unnerstall. Men de har ingen målvakt som för nuvarande hör hemma i ett topplag. Det kan kosta poäng.

Här finns dock det som behövs för att lyckas den här säsongen, det gäller bara att de får ut maximalt av spelarna.

Håll ögonen på: Julian Draxler, 19. Den offensive mittfältaren har länge visat sin finfina talang, men när Lewis Holtby försvann i vintras och Draxler fick flytta in centralt så exploderade han. Han har nu tagit flera kliv framåt tack vare sitt nyvunna självförtroende. En kille som kan göra otroliga saker med en fotboll.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 24,7
Placering 2012/13: 3
Resultat köp/försäljningar: +13,4 miljoner euro

In: Emre Can (Bayern München), Roberto Hilbert (Besiktas Istanbul), Emir Spahic (FC Sevilla), Giulio Donati (Inter), Heung Min Son (Hamburger SV), Andres Palop (FC Sevilla), Robbie Kruse (Fortuna Düsseldorf), Konstantinos Stafylidis (PAOK Saloniki).

Ut: Andre Schürrle (FC Chelsea), Michal Kadlec (Fenerbahce), Daniel Carvajal (Real Madrid), Christoph Kramer (Borussia Mönchengladbach, lån), Michael Rensing (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Hertha BSC), Daniel Schwaab (VfB Stuttgart), Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn), Manuel Friedrich (klubb ej klar), Carlinhos (Desportiva Brasil Porto Feliz), Junior Fernandes (Dinamo Zagreb, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: André Schürrle är ingen förluster som svider nämnvärt, han tog aldrig på sig den rollen i laget som klubben hade önskat. Nu fick de i stället en ordentlig summa pengar som de har investerat klokt i Son och Kruse. Att Carvajal däremot försvinner efter bara en säsong är jobbigt, här har Leverkusen värvat modigt och spännande för att ersätta honom och också förstärka bredden på ytterbackspositionerna. Hilbert kommer in som ett rutinerat alternativ.

Emre Can är givetvis ett spännande namn för mittfältet och kanske kan han få sitt stora genombrott i Leverkusen, om inte annat blir han en bra reserv. Mittbacken Emir Spahic blir en välkommen förstärkning. Ser bra ut, och Leverkusen vill förstärka ytterligare.

Motivering: Bayer Leverkusen har etablerat sig i ligans toppskikt och spelat i Europa i åtta säsonger av de senaste tio. Klubbens mål är att ta en Champions League-plats den här säsongen, vilket är allt annat än omöjligt. Jag är dock osäker på om de räcker hela vägen. Det blir antagligen en tuff kamp mellan Schalke, Gladbach, Wolfsburg och eventuellt Dortmund. Det finns bra spelare på samtliga positioner i det här laget och Sami Hyypiä har bevisat att han kan det här med ledarskap.

Men ändå är det något som inte stämmer. Försvaret är bra, men håller inte högsta Bundesliga-nivå individuellt. Stefan Kießling är en fantastisk anfallare och pålitlig målskytt, men bredden på denna position är inte optimal. Det centrala mittfältet med spelare som Lars Bender, Simon Rolfes, Stefan Reinartz, Jens Hegeler och nu också Emre Can håller en otroligt hög klass. I Levin Öztunali har Leverkusen värvat Uwe Seelers barnbarn, en 17-årig stortalang. När vi kikar på de offensivare delarna av mittfältet börjar dock orosklockorna att ringa. Tappet av André Schürrle smärtar inte då Heung-Min Son och Robbie Kruse ersätter honom. Sam, Castro och Bellarabi är trevliga och nyttiga spelare precis som nyförvärven, men känslan är att de inte håller den höga klass som Leverkusen behöver.

En trupp med många bra spelare, men jag ser det inte räcka hela vägen då Leverkusen dessutom ska spela i Champions League. Det blir tufft att nå de där CL-platserna.

Bayer Leverkusen bjuder på många unga och spännande spelare dock. Om en handfull av dessa kan ta steget och bli Bundesliga-bra så ser det plötsligt mycket bättre ut. Den starkaste lagdelen är helt klart det centrala mittfältet.

Vi ska inte heller glömma att det här blir Sami Hyypiäs första säsong som ensamt ansvarig för laget. Tidigare hade han Sascha Lewandowski vid sina sida, men han har tagit klivet ner till ungdomsverksamheten igen. Om det blir en positiv eller negativ effekt återstår att se.

Leverkusen kommer att beblanda sig med topplagen och säkert pendla lite upp och ner, när vi summerar säsongen tror jag dock att de får nöja sig med en Europa League-plats på grund av för svag offensiv bredd och ingen försvarare som gör anspråk på att vara bäst i landet.

Håll ögonen på: Lars Bender, 24. Tvillingbrodern Sven slog först igenom i Bundesliga, men sedan dess har Lars varit den bättre av dem två. Central mittfältare som inte räds någon närkamp, som alltid ger allt och som dessutom har en förmåga att skapa farligheter. En vinnare.

6. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,8
Placering 2012/13: 11
Resultat köp/försäljningar: -5,4 miljoner euro

In: Timm Klose (1. FC Nürnberg), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, åter från lån), Max Grün (SpVgg Greuther Fürth), Daniel Caligiuri (SC Freiburg), Stefan Kutschke (RB Leipzig), Felipe Lopes (VfB Stuttgart, åter från lån), Rasmus Jönsson (FSV Frankfurt, åter från lån), Giovanni Sio (FC Sochaux, åter från lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, åter från lån), Ja-Cheol Koo (FC Augsburg, åter från lån), Patrick Ochs (TSG Hoffenheim, åter från lån), Akaki Gogia (FC St. Paui, åter från lån), Tolga Cigerci (Borussia Mönchengladbach, åter från lån).

Ut: Junior Malanda (SV Zulte Waregem, lån), Ibrahim Sissoko (AS St. Etienne, lån), Emanuel Pogatetz (1. FC Nürnberg), Mateusz Klich (PEC Zwolle), Marco Russ (Eintracht Frankfurt), Michael Schulze (Energie Cottbus), Vaclav Pilar (SC Freiburg, lån), Yohandry Orozco (Deportivo Tachira FC), Sebastian Polter (1. FSV Mainz 05), Marwin Hitz (FC Augsburg), Thomas Kahlenberg (klubb ej klar), Sotirios Kyriakos (klubb ej klar), Alexander Madlung (klubb ej klar), Simon Kjaer (OSC Lille), Kevin Pannewitz (klubb ej klar), Fagner (Vasco da Gama, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: En ovanligt lugn sommar med Wolfsburg-mått mätt. Visst har det återvänt mängder med spelare och visst har mängder med spelare lämnat klubben. Precis som det ska vara dock. Arbetet med att skapa en sammansvetsad och balanserad trupp har kommit en bra bit och det är nödvändigt.

Samtidigt har Allofs och Hecking agerat smart och plockat in en trevlig mittback i form av Timm Klose, schweizaren har gjort det riktigt bra i Nürnberg och kommer garanterat att ta en startplats intill Naldo. Även Caligiuri är ett genomtänkt och smart köp som berikar truppen. Klokt och bra.

Den sista pusselbiten i det här bygget tycks heta Luiz Gustavo – och jag kan förstå varför de vill ha en defensiv mittfältare av hög Bundesliga-klass. Lyckas Wolfsburg lösa honom ser det lovande ut.

Motivering: Nu ska det väl ändå gå vägen? Nog tusan borde det här laget fixa en Europa-plats. Dieter Hecking känns som helt rätt man för VfL Wolfsburg så till vida att han satsar på en sammansvetsat lag med moral, i stället för viljelösa stjärnor. Det behövs i den här klubben. Det har varit alldeles för många felbeslut, ogenomtänkta värvningar och kortsiktigt tänkande. Med sportchefen Klaus Allofs och tränare Hecking känns den tiden som bortblåst, även om truppen fortfarande är obehagligt stor.

Naldo får en ny lekkamrat i Timm Klose och det kan mycket väl bli ett av ligans bästa mittbackspar. Mittfältet ser fint ut och i nyförvärvet Daniel Caligiuri får de in en riktig lagspelare som säkert kan spela en betydande roll över 34 matcher. Ett stort gäng spelare har kommit tillbaka från framgångsrika låneperioder och kommer att sätta press på de givna spelarna i startelvan.

Här finns spännande talanger i Maximilian Arnold, Tolga Cigerci, Robin Knoche med flera. Här finns etablerade proffs som Naldo, Marcel Schäfer, Diego, Ivica Olic och Patrick Helmes. Här finns spelare redo att explodera i Ivan Perisic, Ja-Cheol Koo, Vieirinha, Bas Dost och Ricardo Rodriguez. Vi ska inte heller glömma bort rävar som Jan Polak och Makoto Hasebe. En finfin målvakt i Diego Benaglio. Det ser bra ut.

Den här truppen har länge saknat en långsiktig strategi och rätt vägledning, jag tror att de har fått det nu. Nu är det dags att utmana toppen av Bundesliga. En målskytt av rang (som har bevisat sig) saknas i mitt tycke, Bas Dost är dock en spännande spelare som borde kunna leverera fler mål. Och en Patrick Helmes ska aldrig räknas ut, även om han har en tung försäsong bakom sig.

Truppen är bred och det finns kvalitet över allt. Jag är inte så säker på att det räcker hela vägen till Champions League den här säsongen dock. Dieter Hecking behöver mer tid att anpassa sig till den nya nivån, spelarna behöver mer tid att anpassa sig till den Hecking och det nya tänket. En nyckel blir också att Diego faktiskt spelar konstant på Bremen-nivå den här säsongen.

Håll ögonen på: Diego? Nae, tråkigt. Håll i stället ögonen på 25-årige Daniel Caligiuri som säkerligen får inleda säsongen på bänken. Jag tror dock att han blir en viktig kugge i det här laget. Vänstermittfältaren har en fantastisk inställning till den här sporten, vill vinna varje boll och alltid skapa farligheter.

7. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 24,8
Placering 2012/13: 12
Resultat köp/försäljningar: -2,9 miljoner euro

In: Moritz Leitner (Borussia Dortmund, lån), Mohammed Abdellaoue (Hannover 96), Sercan Sararer (SpVgg Greuther Fürth), Marco Rojas (Melbourne Victory), Konstantin Rausch (Hannover 96), Thorsten Kirschbaum (Energie Cottbus), Daniel Schwaab (Bayer Leverkusen), Patrick Funk (FC St. Pauli, åter från lån).

Ut: Tamas Hajnal (FC Ingolstadt), Raphael Holzhauser (FC Augsburg, lån), Shinji Okazaki (1. FSV Mainz 05), Federico Macheda (Manchester United, lån avslutat), Felipe Lopes (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Tim Hoogland (FC Schalke, lån avslutat), Marc Ziegler (karriärsslut), Mamadou Bah (klubb ej klar), Konstantin Fuhry (Hannover 96), Kevin Stöger (1. FC Kaiserslautern, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Fantastiskt bra. Jag har varit lyrisk hela sommaren. Stuttgart har spetsat och breddat truppen ordentligt – och det till en minimal kostnad, helt i linje med klubbens ekonomiska förutsättningar. Leitner ska stå för kreativitet och offensivt hot på det centrala mittfältet, Abdellaoue är god för mål och kan avlasta Ibisevic, Rojas beskrivs som Australiens Messi, Rausch är en flexibel vänsterlöpare, Schwaab blir ett trevligt alternativ till backlinjen och Sararer besitter stor talang som yttermittfältare. Wow, ärligt talat.

Spelarförlusterna svider dessutom inte. Lysande agerat, Stuttgart.

Motivering: Bruno Labbadia vill inte erkänna det – men alla andra i Stuttgart är överens: nu är det dags, nu finns tillräcklig kvalitet här. VfB Stuttgart ska åter klättra upp från gråzonen och utmana de större lagen. Vi talar givetvis inte om en ligatitel eller ens en Champions League-plats. En Europa League-plats i tabellen bör dock vara målet, men konkurrensen är mördande och i samband med troligt Europa-spel tror jag inte att Stuttgart orkar gå hela vägen i Bundesliga. Jag tror dock att det blir en trevligare säsong.

Jag måste alltid sätta ett litet frågetecken bakom Labbadias namn, han tycks aldrig hålla ut en hel säsong med sina klubbar. Men nu har han genomlevt tunga perioder med Stuttgart och förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Han har ett bättre material att jobba med nu, den tidigare tunna truppen har blivit mycket bredare och den genomgående kvaliteten har höjts. Bara det faktum att Ibisevic äntligen har fått konkurrens igen bådar gott.

Det här laget är bra nog att fixa hamna på den övre halvan. Redan förra säsongen visade vinterköpet Maxim hur viktigt det är med kreativitet och rörlighet på små ytor, något som laget kan bygga vidare på nu. En notorisk målskytt finns i truppen och en duktig målvakt. Ledargestalter i backlinjen och en härlig nyckelspelare i Gentner på mitten. Truppen börjar kännas komplett och bjuder dessutom på stor utvecklingspotential på flertalet positioner. Det ska bli mycket roligt att följa det här VfB Stuttgart den här säsongen.

Håll ögonen på: Alexandru Maxim, 23. Rumänsk offensiv mittfältare som kom till Stuttgart i vintras. Det tog ett tag för honom att hitta sin plats i laget och vänja sig vid tysk fotboll, men sedan blev han en absolut nyckel för Stuttgarts anfallsspel. Gillar små ytor, bjuder på tekniska läckerheter och är ett ständigt hot när han har bollen.

8. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,1
Placering 2012/13: 9
Resultat köp/försäljningar: -3,6 miljoner euro

In: Leonardo Bittencourt (Borussia Dortmund), Edgar Prib (SpVgg Greuther Fürth), Salif Sane (AS Nancy-Lorraine), Florian Ballas (1. FC Nürnberg), Christopher Avevor (FC St. Pauli, åter från lån), Konstantin Fuhry (VfB Stuttgart).

Ut: Sergio da Silva Pinto (UD Levante), Daniel Royer (Austria Wien), Mohammed Abdellaoue (VfB Stuttgart), Mario Eggimann (FC Union Berlin), Konstantin Rausch (VfB Stuttgart), Niko Gießelmann (SpVgg Greuther Fürth), Johan Djourou (Arsenal, lån avslutat), Samuel Radlinger (Rapid Wien, lån), Sofian Chahed (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Pinto, Eggimann, Abdellaoue, Rausch och Chahed har länge känts typiskt Hannover, typiskt för det nya Europa-Hannover. Nu lämnar de klubben och truppen byggs om. Det behövdes för att åter ruska liv i laget som såg lite stelt ut förra säsongen. Stortalangen Bittencourt har fin teknik och en härlig fart, tanken är att han ska sätta eld i baken på de offensiva mittfältarna. Prib blir en ny Rausch, men dessutom mer mångsidig. Ballas och Sané förstärker den utsatta mittbackspositionen.

Dufner och Slomka kan vara nöjda med vad de har uträttat hittills. Men ytterligare ett par spelare lär tillkomma innan fönstret stänger. Ser bra ut.

Motivering: Vi kommer att få se ett bättre Hannover den här säsongen – men frågan är hur långt det räcker? Mirko Slomka har präglat det här laget på tre sätt: ett kompakt försvar, ett offensivt mod och efter bollvinst har spelarna tio sekunder på sig innan tränaren vill att bollen går mot motståndarnas mål. Förra säsongen var det framför allt försvarsspelet som var under all kritik. De släppte in alldeles för många mål och backlinjen förändrades ofta.

Nu har nye sportchefen Dirk Dufner hämtat in ett monster i luftrummet i Salif Sané. Frågan är givetvis vem som bildar mittbackspar med honom. Bortsett från det ser resten av laget bra ut, trots ombyggnaden av spelartruppen. Huszti är äntligen skadefri och kommer att bära det här laget långt. Bittencourt och Prib kommer också att tillföra ny energi till laget.

Sedan tidigare vet vi att Hannover alltid kan göra mål, mycket tack vare Diouf och Huszti som är riktigt vassa. Mittfältet kämpar och fördelar boll. Nu är det bara backlinjen som ska se stabil ut igen.

Till skillnad från de två tidigare säsongerna ”slipper” Hannover Europa League och kan fokusera fullt ut på Bundesliga. Det gör laget gott. Om Leon Andreasen dessutom kan hålla sig skadefri och hitta formen igen så har klubben ett utmärkt ”nyförvärv” i dansken.

En fartfylld och spännande säsong väntar, det gäller bara att pussla ihop försvarsspelet först.

Håll ögonen på: Szabolcs Huszti. Vem kunde tro att vänstermittfältaren Huszti skulle bli lika bra som han var innan han lämnade Hannover? Inte jag. I Zenit St. Petersburg lyckades han aldrig riktigt, men på 21 matcher för Hannover gjorde han nio mål och elva assist förra säsongen. Nu är 30-åringen redo att åter sätta skräck i Bundesliga.

9. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24
Placering 2012/13: 10
Resultat köp/försäljningar: +2 miljoner euro

In: Josip Drmic (FC Zürich), Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Mariusz Stepinski (Widzew Lodz), Daniel Ginczek (Borussia Dortmund), Martin Angha (Arsenal), Nick Weber (Borussia Dortmund U19), Almog Cohen (Hapoel Tel Aviv, åter från lån), Philipp Klement (Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Almong Cohen (FC Ingolstadt), Timm Klose (VfL Wolfsburg), Julian Wießmeier (SV Wehen Wiesbaden, lån), Timmy Simons (FC Brügge), Manuel Zeitz (SC Paderborn, lån), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Wilson Kamavuaka (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Drmic och Ginczek kommer att berika Nürnbergs offensiv på en gång, Stepinski och Weber kommer att få tid på sig för att bli alternativ i framtiden. Tanken är att Pogatetz ska bli en ledargestalt i backlinjen tillsammans med Nilsson. Angha är en högerback för framtiden.

Tappen av Timm Klose och Timmy Simons kan komma att betyda mycket, men samtidigt har Nürnberg investerat pengarna på ett smart sätt. Spännande och bra agerat på transfermarknaden.

Motivering: Om jag hade haft lite mer mod hade jag placerat Nürnberg högre upp och därmed utsett der Club till säsongens stora överraskning. Men plats nio hade minsann inte varit fy skam det heller. Jag är lite osäker på hur laget hanterar förlusten av nyckelspelarna Klose och Simmons, samtidigt är jag helt övertygad om att det här kan bli en fin säsong för Nürnberg.

Michael Wiesinger tog över laget i vintras när Dieter Hecking drog till Wolfsburg – han visade omgående ett starkt ledarskap och petade även fixstjärnan Kiyotake då han visade för lite motivation på träningarna. Känslan under fjolåret var att grundspelet satt, att försvaret klarade sig bra och att viljan fanns där. Kunnandet. Men framåt såg det alldeles för tunt ut med orörliga och inte så målfarliga anfallare i Pekhart och Polter. Lagets bäste målskytt hette Pelle Nilsson – den svenske mittbacken gjorde fem mål. Om någon hade kunnat berika spelet i och alldeles omkring straffområdet så hade Nürnberg hamnat högre upp.

Nu har klubben hämtat in två riktigt talangfulla anfallare. Dortmunds Daniel Ginczek var på lån i St. Pauli och gjorde 18 mål, Stepinski spås en lysande framtid. Dessutom tillkommer yttermittfältaren Drmic som gjort det mycket bra i Zürich och lovordats av ingen mindre än Ottmar Hitzfeld.

Jag tror på det här laget. Grunderna finns sedan tidigare och nu har den offensiva avdelningen berikats. Många i truppen är löpstarka och tuffa, i Kiyotake finns en lysande passningsfot. Vi ska också hålla lite extra koll på 20-årige Sebastian Gärtner, en central mittfältare med overklig fysik. Han kan ta det där viktiga klivet den här säsongen.

Nu är det upp till Wiesinger att göra ett vinnande lag av den här spännande truppen.

Håll ögonen på: Daniel Ginczek, 22. Anfallaren fick aldrig chansen i Borussia Dortmund och gjorde det ganska bra i VfL Bochum för två år sedan. Förra säsongen lånades han ut till St. Pauli, laget hade det tufft i 2. Bundesliga men Ginczek öste in mål. Kan bli en av överraskningarna den här säsongen.

10. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 24,3
Placering 2012/13: 6
Resultat köp/försäljningar: -3,1 miljoner euro

In: Marvin Bakalorz (Borussia Dortmund), Joselu (1899 Hoffenheim, lån), Stephan Schröck (1899 Hoffenheim), Marco Russ (VfL Wolfsburg), Felix Wiedwald (MSV Duisburg), Johannes Flum (SC Freiburg), Jan Rosenthal (SC Freiburg).

Ut: Martin Amedick (SC Paderborn), Vadim Demidov (klubb ej klar), Olivier Occean (1. FC Kaiserslautern, lån), Karim Matmour (1. FC Kaiserslautern), Julian Dudda (Werder Bremen II), Oka Nikolov (Philadelphia Union), Heiko Butscher (VfL Bochum).

Kommentar på transferaktiviteter: Frankfurt har värvat riktigt bra i sommar och också höjt lönebudgeten ordentligt. Veh har fått en betydligt bredare trupp, men också en högre klass på bänkspelarna. Klubben vill dock ha tag på ytterligare en duktig anfallare innan fönstret stänger. Om de lyckas med det ser truppen oförskämt bra ut med tanke på att de spelade i 2. Bundesliga så sent som säsongen 2011/12.

Inga tunga spelarförluster, klokt att låna ut Occean till andraligan. Nostalgiskt smärtar det förstås att Nikolov lämnar klubben efter 20 års målvaktsspel.

Sammanfattningsvis en riktigt bra sommar som blir komplett när anfallaren presenteras. En trupp som kan räcka till mer.

Motivering: En tuff uppgift väntar. Eintracht Frankfurt var fjolårets överraskningslag och fixade en Europa-plats som färska nykomlingar. Känslan är att det kan ha gått för snabbt. Laget ska nu dansa på tre bröllop och förväntningarna från omgivningen har ökat. Vi ska inte heller glömma bort att överrasknings- och underskattningsfaktorn har blåst bort.

Armin Veh har dock fått sitt Frankfurt att spela en härlig och underhållande fotboll. Han har själv sagt att Frankfurt är ”Dortmunds lillebror”. Han vill se mycket rörelse, ordentlig press och snabba omställningar. Det blir tufft i Europa League för Frankfurt och troligtvis ännu tuffare i ligan då Hannover, Stuttgart, Mönchengladbach och Nürnberg har lovande lagbyggen och kan fokusera fullt ut på Bundesliga.

Truppen har förstärkts och breddats, spelarmässigt bör Frankfurt klara av en hel del. Men jag är fortfarande inte helt övertygad när jag tittar på backlinjen, det gäller verkligen att hela laget orkar spela lika energiskt som förra säsongen. I Kevin Trapp har de dock en utomordentligt bra målvakt och ett fint alternativ i Felix Wiedwald.

Spännande mittfältstalangen Marc Stendera skadade sig dessvärre under försäsongen och blir borta i ett halvår. Tråkigt, men det bör inte påverka klubbens resultat nämnvärt. Om Veh lyckas skola in de nya spelarna och få tag i en anfallare som garanterar 10-15 mål på en säsong ska det här kunna bli en rolig, spännande och trygg resa.

Håll ögonen på: Jag hyllade Alex Meier för ett år sedan och hade gärna gjort det igen, men det känns lite fantasilöst. Låt oss i stället titta lite extra på den offensive mittfältaren Takashi Inui. Han gjorde sin första Bundesliga-säsong för ett år sedan och växte direkt med uppgiften. Snabb, teknisk och ettrig spelare som gärna söker vägen mot mål med hjälp av sina trevliga en-mot-en-egenskaper. Gör mål själv och hittar sina lagkamrater bra, men behöver skaffa sig en lite bättre överblick och spelförståelse. Ett spännande namn som med sina 25 år har mycket potential kvar.

11. Hamburger SV
Truppens snittålder: 25
Placering 2012/13: 7
Resultat köp/försäljningar: +7,1 miljoner euro

In: Lasse Sobiech (Borussia Dortmund), Johan Djourou (Arsenal, lån), Jacques Zoua (FC Basel), Hakan Calhanoglu (Karlsruher SC, åter från lån), Kerem Demirbay (Borussia Dortmund), Paul Scharner (Wigan Athletic, åter från lån), Robert Tesche (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Jacopo Sala (Hellas Verona), Heung Min Son (Bayer 04 Leverkusen), Jeffrey Bruma (Chelsea, lån avslutat), Marcus Berg (Panathinaikos).

Kommentar på transferaktiviteter: Nye sportchefen Oliver Kreuzer hämtades in från Karlsruher SC – något som behövdes efter Frank Arnesens mindre framgångsrika satsningar och filosofi. Kreuzer är också mycket glad över att han sålde Calhanoglu till just HSV och Arnesen i vintras.

I sommar har klubben gjort klart med det stora mittbackslöftet Lasse Sobiech, han får också sällskap av Arsenal-lånet Djourou. Två förstärkningar som Hamburg verkligen behövde göra, försvaret måste se bättre ut den här säsongen. Demirbay hade en framträdande roll i det Dortmund II som klarade sig kvar i 3. Liga. En smart central mittfältare som blir ett bra alternativ till de ordinarie spelarna på positionen. Sala och Berg är två spelare man ville bli av med, Son smärtar givetvis mer, men HSV mår bra av pengarna de fick in.

Det finns ytterligare några oönskade spelare i truppen och om Kreuzer kan bli av med dem blir sommarens agerande klart godkänt.

Motivering: Hamburg och Bremen. Två jättar från norra Tyskland. På dekis. Hade det inte varit för den individuella kvalitet som finns i truppen så hade jag trott på kval eller nedflyttning. Men Adler, van der Vaart, Badelj, Rudnevs, Jansen med flera hade haft en startplats i flera Bundesliga-lag, och de kommer inte att tillåta en sådan katastrofsäsong.

Men Thorsten Finks Hamburg har sällan sett ut som ett lag. De har sällan sett ut som ett lag med en tydlig spelidé. Runt klubben viner orosvindar sedan några år tillbaka och det blir aldrig riktigt lugnt. Försvarsspelet var svagt förra säsongen, där har man dock agerat inför den här säsongen och förstärkt på ett bra sätt.

Badelj, Jircek och van der Vaart ska rimligtvis kunna styra ett mittfält på ett mycket bra sätt, Rudnevs är ett monster i straffområdet och i Aogo samt Beister finns pålitliga yttrar. Ändå så är det något som inte stämmer. Det slarvas, saker ser svårare ut än vad de är och många poäng försvinner ut i tomma intet.

Är Thorsten Fink rätt man för detta HSV? Jag har inte sett de tendenserna än i varje fall. Truppen kan utmana om Europa-platserna, men jag ser det inte hända.

Spännande ungdomar som Calhanoglu, Demirbay, Sobiech, Tah och Zoua blir spännande att följa. Nye sportchefen Oliver Kreuzer känner som ett mycket friskare alternativ än Frank Arnesen. Återvänder lugnet till HSV snart?

Håll ögonen på: Milan Badelj. Central mittfältare som definitivt var en anledning till att Hamburg slutade sjua i tabellen. Spelar med ett härlig lugn, fin översikt och en ordentlig närvaro på mittfältet. Hjälten i skuggan av van der Vaart – vad kan han uträtta den här säsongen?

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 23,9
Placering 2012/13: 5
Resultat köp/försäljningar: +8,3 miljoner euro

In: Francis Coquelin (Arsenal, lån), Gelson Fernandes (Sporting Lissabon), Christopher Jullien (AJ Auxerre), Vaclav Pilar (VfL Wolfsburg, lån), Mike Hanke (Borussia Mönchengladbach), Nicolas Höfler (Erzgebirge Aue, åter från lån), Erich Sautner (Hallescher FC, åter från lån), Felix Klaus (SpVgg Greuther Fürth), Admir Mehmedi (Dynamo Kiew, lån).

Ut: Denis Perger (SV Wehen Wiesbaden, lån), Beg Ferati (FC Sion), Erik Jendrisek (Energie Cottbus), Simon Brandstetter (Rot-Weiß Erfurt), Cedric Makiadi (Werder Bremen), Max Kruse (Borussia Mönchengladbach), Daniel Caligiuri (VfL Wolfsburg), Johannes Flum (Eintracht Frankfurt), Jan Rosenthal (Eintracht Frankfurt), Ivan Santini (NK Zadar, lån avslutat), Ezequiel Calvente (Real Betis Sevilla, lån avslutat), Marc Lais (SV Sandhausen, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad ska man säga? Det var ett omöjligt uppdrag och sett till de förutsättningarna har Freiburg givetvis gjort det bra. Viktiga och bra spelare lämnade klubben till ordentliga reapriser och Freiburg har valt den förnuftiga vägen och tänkt på framtiden. Samtidigt innebär det att de inte har lyckats kompensera spelarförlusterna. Spännande namn har dock anslutit och om de bara kan hitta in i spelet och få ut all potential ser det ganska bra ut. Pilar, Hanke, Fernandes och Mehmedi är spelare som måste slå in.

Freiburgs ungdomsarbete ska aldrig underskattas och vi lär få se några nya, spännande spelare slå sig in i Bundesliga.

Motivering: Christian Streich. Vilken fantastisk tränare. En härlig typ. Duktig. Bygger sammansvetsade lag. Det skulle egentligen inte förvåna mig om han lyckas trotsa alla odds med detta Freiburg och parera äventyret i Europa med en hygglig tabellplacering i Bundesliga. Rimligtvis ska det dock inte gå.

Det är inte konstigt att lilla Freiburg jobbar med utköpsklausuler, men det blev riktigt jobbigt den här sommaren efter lagets succésäsong. Mängder med nyckelspelare och inspelade killar lämnade klubben. Freiburg visade upp en lysande försvarsfotboll, stor vilja och ett smart spel förra säsongen. Kan de verkligen få till det med så många nya spelare, på så kort varsel? Inte ens Streich borde klara av det.

Det blir en rolig säsong för Freiburg som spelar i Europa för första gången sedan 2001, men det kommer också att bli jobbigt. En äkta utmaning. Om de kan fixa min tippade tolfte plats kan samtliga i klubben känna sig nöjda.

Nyförvärvet Mike Hanke får ta ett stort ansvar, kantlöparen Schmid blir löjligt viktig precis som lagkaptenen Julian Schuster. Backlinjen är intakt och i Ginter har de en spelare som kan blomma ut och bli en riktig nyckel. Men hur mycket orkar Freiburg? Hur lång tid tar det innan nyförvärven känner sig hemma?

Ett äventyr och en stor utmaning.

Håll ögonen på: Jonathan Schmid, 23, fick sitt stora genombrott förra säsongen. Nu blir han extremt viktig för Freiburg. Högerspringare som spelar med mycket hjärta, men också fin finess. Elva mål och sex assist förra säsongen, en kille som aldrig ger upp.

13. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9
Placering 2012/13: 16
Resultat köp/försäljningar: -5,3 miljoner euro

In: Anthony Modeste (Girondins Bordeaux), Tarik Elyounoussi (Rosenborg), Knowledge Musona (FC Augsburg, åter från lån), Joseph-Claude Gyau (FC St. Pauli, åter från lån), Edson Braafheid (Twente Enschede, åter från lån), Kevin Akpoguma (Karlsuher SC), Tobias Strobl (1. FC Köln, åter från lån).

Ut: Igor de Camargo (Standard Lüttich), Luis Advincula (Associacaqo Atletica Ponte Preta, lån), Joselu (Eintracht Frankfurt, lån), Stephan Schröck (Eintracht Frankfurt), Daniel Williams (FC Reading), Chris (klubb ej klar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat), Heurelho Gomes (Tottenham, lån avslutat), Patrick Ochs (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Sandro Wieser (SV Josko Ried, lån), Knowledge Musona (Kaizer Chiefs, lån), Denis Thomalla (RB Leipzig), Filip Malbasic (Partizan Belgrad, lån), Michael Gregoritsch (FC St. Pauli, lån), Alexander Junior Ponce Pardo (Alianza Lima, lån), Afriyie Acquah (FC Parma, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: En viss utrensning av överflödiga och opassande spelare har påbörjats. De egna talangerna kommer få mer utrymme den här säsongen, men där det behövs har Hoffenheim valt att förstärka externt. Modeste gjorde ordentligt med mål i Bordeaux och behövs helt klart i laget då Derdiyok och Joselu inte alls lyckades förra säsongen. Elyounoussi en spännande vänsterytter som passar in i klubben.

Akpoguma är en riktigt spännande talang som kan spela mittback, ytterback och yttermittfältare. Blott 18 år gammal och hämtades in från Karlsruher SC. Bra handlat av Hoffenheim.

Motivering: Att TSG Hoffenheim klarade sig kvar är ett mindre under – laget var fullständigt uselt nästan hela säsongen. Först när Markus Gisdol tog över laget med några veckor kvar av säsongen kom vändningen och Hoffenheim höll sig kvar.

Nu tror jag faktiskt att det här laget lyfter igen och lämnar den direkta bottenstriden. Gisdol vill ta tillbaka klubben till de moderna rötterna där det satsas mer på de egna talangerna. Det gör gott för den bleka lagandan. Dessutom är den här truppen spetsad med kvalitet. Den offensive mittfältaren Firmino lär få sitt stora genombrott i år och överraska många motståndare, Modeste bör kunna gör de där målen och i Volland har Hoffenheim en av de mest spännande tyska talangerna.

Målvakten Casteels är för svag, men de får nog mindre att göra den här säsongen tack vare ett starkare och mer samspelt lag. Friska vindar blåser i Hoffenheim. Nyckelordet för klubben stavas entusiasm – och den tycks ha återvänt.

Håll ögonen på: Kevin Volland i all ära – men den här säsongen kommer att tillhöra brassen Roberto Firmino. 21-åringen har en strålande försäsong i bagaget och har visat prov på sina kvaliteter förr. Med nye tränaren Gisdol tycks han dock ha hittat sin roll, ställt sig i ledet och ser trygg ut. Målfarlig, rörlig, teknisk och passningsskicklig offensiv mittfältare.

14. Werder Bremen
Truppen snittålder: 23,8
Placering 2012/13: 14
Resultat köp/försäljningar: +1,5 miljoner euro

In: Luca Caldirola (Inter), Cedric Makiadi (SC Freiburg), Nils Petersen (FC Bayern München), Denni Avdic (PEC Zwolle, åter från lån).

Ut: Denni Avdic (AZ Alkmaar), Sokratis (Borussia Dortmund), Kevin De Bruyne (Chelsea, lån avslutat), Christian Vander (karriärsslut).

Kommentar på transferaktiviteter: Werder Bremen måste hushålla med resurserna och det märks på spelarmarknaden. Petersen gjorde många viktiga mål för laget och har nu köpts loss från FC Bayern. Makiadi känner Dutt från deras gemensamma tid i Freiburg och kommer att berika laget med sitt stora slit och sin härliga spelstil. Caldirola ett spännande namn, men kan han verkligen ersätta Sokratis som avstyrde många faror förra säsongen?

Bremen hade behövt ytterligare en anfallare med viss kvalitet samt en offensiv mittfältare som kan axla Kevin de Bruynes roll.

Motivering: Ett nytt kapitel. En ny start. En ny tränare (Robin Dutt). Gamla problem. Werder Bremen släppte in 66 mål förra säsongen – klart underkänt. Efter väldigt många år med Thomas Schaaf som tränare valde klubben till sist att börja på ny kula, men försäsongen skvallrar om att problemen kvarstår. Mielitz håller inte riktigt Bundesliga-format i målet och lagets främste mittback, Sokratis, har ersatts av U 21-landslagsmannen Luca Caldirola från Italien. Det ser virrigt ut i de defensiva linjerna och offensivt har Bremen problem. Petersen är god för 10-15 mål även den här säsongen, men Kevin de Bruyne har återvänt till Chelsea och Bremen saknar konstant kreativitet.

Robin Dutt kan nog, om han får tid till det, få det här laget att spela en stabilare och säkrare fotboll. Hade det inte varit för spelare som Ekici, Hunt, Petersen, Makiadi, Fritz och eventuellt Arnautovic så hade Bundesliga-kontraktet varit i stor fara. Nu bör den individuella kvaliteten, och känslan av nystart under Dutt, räcka för att rädda säsongen. Men Werder Bremen är långt från de forna glansdagarna. En tuff uppgift för hela klubben väntar – men hur länge har de tålamod?

Det verkar vila någon slags förbannelse över Bremen-spelarna. För här har egentligen funnits tillräckligt bra spelare för stabila mittenplaceringar de senaste åren, men det har aldrig riktigt klickat. Viktigt att sätta försvarsspelet så snart som möjligt och börja därifrån.

Håll ögonen på: Zlatko Junuzovic. Den 25-årige österrikaren växte faktiskt ganska ordentligt under krissäsongen. En offensiv mittfältare som är viktig för Bremens centrala spel, visade upp en härlig inställning när det behövdes som mest. Kan han ta nästa steg och styra detta Bremen?

15. FSV Mainz 05
Truppen snittålder: 26,6
Placering 2012/13: 13
Resultat köp/försäljningar: +6 miljoner euro

In: Joo-Ho Park (FC Basel), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Shinji Okazaki (VfB Stuttgart), Julian Koch (Borussia Dortmund), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg), Johannes Geis (SpVgg Greuther Fürth), Christoph Moritz (FC Schalke 04), Malik Fathi (1860 München, åter från lån)

Ut: Anthony Ujah (1. FC Köln), Deniz Yilmaz (Elazigspor), Adam Szalai (Schalke 04), Marcel Risse (1. FC Köln), Jan Kirchhoff (FC Bayern München), Andreas Ivanschitz (UD Levante), Radoslav Zabavnik (SV Sandhausen), Ivan Klasnic (klubb ej klar), Marco Caligiuri (Eintracht Braunschweig).

Kommentar på transferaktiviteter: Szalai och Kirchhoff är svidande förluster på olika sätt. Szalai var en målgarant, Kirchhoff en mångsidig och ung spelare för defensiven. Ivanschitz lämnar och så gjorde även Polanski i vintras. Det blir alltså ett nytt Mainz, ett Mainz med en offensiv som inte känns imponerande. Trevliga nyförvärv i Koch, Geis och Moritz – ett gäng defensiva spelartyper som kan ta stora kliv. Okazaki passar som handen i handsken på en kant, men räcker det verkligen med Schahin och Polter som nyförvärv till anfallspositionen?

Motivering: Sorry Thomas Tuchel och Mainz, jag tror inte på det här. Försvaret börjar bli gammal och en ny offensiv ska spelas in. Jag flikar dock med glädje in att Mainz alltid är ett lag som kan överraska positivt under Tuchels ledning, och kanske sitter jag här med en dumstrut när säsongen är slut. Jag har dock svårt att se något annat än bottenkamp för Mainz den här säsongen.

Lagets bäste målskytt, Szalai, återfinns nu i Schalke. Han var osynlig i ett gäng matcher, men laget och motståndarna visste att han kunde slå till när som helst. Han har inte ersatts på ett adekvat sätt, i mina ögon börjar Mainz likna fjolårets Nürnberg: ett stabilt och trevligt lag som kommer falla på för få mål. Mainz kommer att springa, pressa, kontra och vara allmänt jobbiga att möta – men jag tror inte att det räcker så långt den här gången.

Baumgartlinger och Müller får viktiga roller på mittfältet i det här nybyggda Mainz. Okazaki kommer att passa in bra, men saknar ett visst mått av effektivitet. Bra målvakter och ett rutinerat, men aningen gammalt, försvar.

Håll ögonen på: Nicolai Müller, 25. Jag får en känsla av att den offensive mittfältaren får sitt riktiga genombrott den här säsongen. Han bidrog med fart, vilja och målfarlighet redan förra säsongen, men nu är det verkligen upp till honom att ta ansvar för det offensiva spelet.

16. Hertha Berlin
Truppen snittålder: 26,1
Placering 2012/13: 1 (2. Bundesliga)
Resultat köp/försäljningar: -1 miljon euro

In: Alexander Baumjohann (1. FC Kaiserslautern), Johannes van den Bergh (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Bayer Leverkusen), Sebastian Langkamp (FC Augsburg), Fanol Perdedaj (Lyngby BK, åter från lån).

Ut: Marvin Knoll (SV Sandhausen), Daniel Beichler (Sturm Graz), Marco Djuricin (Sturm Graz), Felix Bastians (VfL Bochum, lån), Alfredo Morales (FC Ingolstadt).

Kommentar på transferaktiviteter: Inga tunga tapp vilket givetvis är det viktigaste. Nyförvärven är helt okej, Hertha har valt att inte ta sig ekonomiskt vatten över huvudet men har ändå lyckats skapa en trupp med riktigt fin bredd. Langkamp är en duktig mittback som säkert kan ta en startplats intill Brooks. Hosogai en viktig mittfältskrigare och jag är säker på att Baumjohann kommer få mycket speltid på det offensiva mittfältet. Ganska bra, men jag sätter inget kaffe i halsen.

Motivering: Tanken är att Hertha äntligen ska etablera sig i Bundesliga efter ett misslyckat försök för två år sedan. Inför den säsongen var jag ganska optimistisk och såg en problemfri säsong framför mig. När soppan med Babbel och sportchef Preetz hade blåst över fanns bara ett lag i spillror kvar. Det ”nya Hertha” känns dock fräscht och de spelade en oförskämt bra säsong i 2. Bundesliga. Precis som andra lag som är nere och vänder så håller truppen en bättre kvalitet än uppstickare som Fürth och Braunschweig.

Publiken, arenan och klubben hör hemma i Bundesliga – men det blir nog via kval de klarar sig kvar. Jos Luhukay är en duktig tränare, truppen är bred och det finns spännande spelare. Men hur klarar Thomas Kraft sig i Bundesliga när han får mer att göra? Hur klarar Ronny av tempot, och vem regisserar annars spelet? Baumjohann? Håller mittfältet för de många påfrestningarna?

Hertha kommer nog att klara sig kvar i Bundesliga på något sätt, men det blir verkligen ingen promenad i parken.

Håll ögonen på: Ronny – av flera anledningar. Den offensive mittfältaren är helt briljant i sina bästa stunder, och han hade många såna stunder i 2. Bundesliga. 18 mål och 14 assist. Men hur blir det med tempot i Bundesliga? Och hur står det till med den fysiska formen som ska ha varit under all kritik när han kom tillbaka från Brasilien? Vilken Ronny får vi se den här säsongen?

17. FC Augsburg
Truppen snittålder: 25,5
Placering 2012/13: 15
Resultat köp/försäljningar: +/- 0

In: Raphael Holzhauser (VfB Stuttgart, lån), Panagiotis Vlachodimos (Olympiakos, lån), Halil Altintop (Trabzonspor), Mathias Fetsch (Kickers Offenbach), Marwin Hitz (VfL Wolfsburg).

Ut: Sebastian Langkamp (Hertha BSC), Stephan Hain (1860 München), Ja-Cheol Koo (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Dong-Won Ji (FC Sunderland, lån avslutat), Knowledge Musona (TSG 1899 Hoffenheim, lån avslutat), Simon Jentzsch (klubb ej klar), Marco Thiede (SV Sandhausen), Torsten Oehrl (Eintracht Braunschweig), Milan Petrzela (Viktoria Pilsen), Somen Tchoyi (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Tunga tapp i form av Langkamp, Koo och Ji. Klubben jobbar med en fin och respektabel filosofi och vägrar att skriva minus i bokslutet. Känslan är dock att de inte har lyckats kompensera spelarförlusterna riktigt.

Altintop blir en viktig pjäs med sin rutin, och det blir kul att återse honom i Bundesliga. Holzhauser och Vlachodimos lånas in och förstärker mittfältet. Lite tunt och en uppenbar risk för ett lite väl orörligt anfallsspel.

Motivering: FC Augsburg har gjort det omöjliga möjligt två säsonger i rad. Först var det Jos Luhukay som lyckades rädda kvar klubben i Bundesliga, förra säsongen var det Markus Weinzierl som helt plötsligt fick liv i laget under våren. Men går det verkligen att undvika ödet även den här säsongen?

Sydkoreanerna Dong-Won Ji och Ja-Cheol Koo var löjligt inblandade i Augsburgs pånyttfödelse under våren men de saknas nu. Visserligen har många spelare i truppen skaffat sig mer rutin och kyla, men om inte Bremen, Mainz och Hamburg floppar mer än väntat kan jag inte se hur Augsburg skulle kunna undvika ödet.

Målet är givetvis att klara sig kvar i Bundesliga och med lite flyt är det möjligt. Och på tal om mål: målvakten Alexander Manninger har potentialen att rädda kvar klubben på egen hand.

Håll ögonen på: Sascha Mölders. Jag tjatar ofta om Augsburgs 28-årige anfallare, men låt mig göra det igen. Mölders har en spelstil som få anfallare har i Europas toppligor. Han är robust, tar hur mycket stryk som helst, kämpar som en idiot och ser ofta lite klumpig ut. Men han lyckas med mycket – och han är enormt viktig för det här laget. En drömspelare att ha i truppen. Tio mål förra säsongen.

18. Eintracht Braunschweig
Truppen snittålder: 26,5
Placering 2012/13: 2 (2. Bundesliga)
Resultat köp/försäljningar: -0,9 miljoner euro

In: Simeon Jackson (Norwich City), Jan Hochscheidt (Erzgebirge Aue), Marco Caligiuri (1. FSV Mainz 05), Omar Elabdellaoui (Manchester City), Jan Washausen (Kickers Offenbach, åter från lån), Torsten Oehrl (FC Augsburg), Timo Perthel (MSV Duisburg).

Ut: Oliver Petersch (Arminia Bielefeld), Chengdong Zhang (CD Mafra, lån avslutat), Pierre Merkel (Hallescher FC), Randy Edwini-Bonsu (klubb ej klar), Raffael Korte (1. FC Saarbrücken, lån), Emre Turan (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Ligans minsta lönebudget, ligans minsta övergångsbudget. Kreativitet, tur och noggrannhet krävs. Tränare Torsten Lieberknecht vill gärna ha in ett par spelare till innan fönstret stänger. Braunschweig har försökt fynda i Holland men affärerna har inte gått igenom. Hochscheidt och Perthel stod för trevliga insatser i andraligan förra säsongen, Caligiuri och Oehrl har med sig Bundesliga-rutin.

Helt okej med tanke på förutsättningarna, men Braunschweigs aktiviteter får inte konkurrensen att svettas.

Motivering: Äntligen tillbaka i Bundesliga, senast klubben spelade i det tyska finrummet var säsongen 1984/85. Dessvärre blir det ingen långvarig vistelse för Braunschweig, som var den första klubben med tröjsponsor i Tyskland (Jägermeister).
Det andas Greuther Fürth om det här laget. Jag gick bet förra säsongen när jag trodde att ett samspelt gäng, med stor framgång i 2. Bundesliga, skulle kunna överleva en säsong i Bundesliga. Braunschweig har inte så mycket pengar att investera, men har å andra sidan fått behålla sin trupp som gjorde det så bra förra säsongen.

Känslan är dock att rutinen är för dålig och högstanivån för låg. Nyförvärven kommer att tillföra en del till ett Braunschweig som var defensivt skickliga förra säsongen, på topp har de härlig anfallare i Domi Kumbela, men kongolesen har missat hela försäsongen på grund av en skada.

Braunschweig kommer få börja om i 2. Bundesliga om ett år, men de kommer säkert vinna några hjärtan på vägen.

Håll ögonen på: Ermin Bicakcic. Den 23-årige mittbacken spelade en dominant höstsäsong när lagets försvar var svårforcerat. Skön spelstil med utvecklingspotential.

Den stora frågan är: vad tror ni om Bundesliga 2013/14?

/Wingren

Läs del ett här
Läs del två här

En sista titt på hur lagen skötte sig den gångna säsongen – idag kikar vi på topplagen.

6. Eintracht Frankfurt
Betyg: 2
Kommentar: Eintracht Frankfurt spelade en bra höstsäsong för två år sedan, under våren tappade laget allt. Förra säsongen spenderades således i 2. Bundesliga tillsammans med nye tränaren Armin Veh. När Frankfurt mötte lag som VfL Bochum och 1860 München la Veh märke till några intressanta spelare. Frankfurt fixade en Bundesliga-plats och Veh tog med sig spelare som Stefan Aigner och Takashi Inui från tidigare nämnda klubbar – det var en jäkla tur det.

Att som nykomling i Bundesliga virvelvinda sönder flertalet försvar är starkt, att som nykomling i Bundesliga fixa en Europa League-plats är otroligt. Eintracht Frankfurt spelade en näst intill perfekt säsong, men om konkurrensen bakom hade varit lite giftigare hade Frankfurt troligtvis fått nöja sig med en mittenplacering.

Armin Veh fick laget att spela en underhållande och offensiv fotboll, han kittlade fram världsklassprestationer från Alexander Meier och han fick en handfull ynglingar att utvecklas till nyckelspelare: Kevin Trapp, Sebastian Jung, Sebastian Rode och många fler imponerade.

5. SC Freiburg
Betyg: 1,5
Kommentar: Christian Streich är en härlig typ och en fantastisk tränare. Han har gjort så mycket av så lite. Hans SC Freiburg, med ligans näst minsta lönebudget, spelade den näst bästa säsongen i klubbhistorien. Den sista matchen för säsongen spelades mot Schalke 04, Freiburg förlorade förvisso med 1-2 men bara det faktum att de hade kunnat stjäla Champions League-platsen från Schalke är galet. Nu slutade Freiburg i stället femma och får spela i Europa League till hösten. En helt makalös säsong.

Streich har byggt ett riktigt lag, en trupp som trivs. Därför var de också beredda att hela tiden hjälpa varandra på fotbollsplanen och springa mer än vad de trodde – oavsett om de spelade i försvaret eller i anfallet. Det är svårt att inte likna framgångskonceptet med Klopps Dortmund.

En annan stor, och imponerande, faktor till Freiburgs enorma framgång var lagets jämnhet. Blott ett fåtal matcher gick åt skogen, överlag var Freiburg otroligt konstanta under hela säsongen. Max Kruse fick sitt genombrott och stod för elva mål och fick senare chansen i Löws landslag. Försvaret såg mycket bra ut och förutom Kruse delade Freiburg-spelarna på målskyttet. En ljuvligt drömsk säsong.

4. Schalke 04
Betyg: 3
Kommentar: En säsong med en hel del toppar, men också en mänga djupa avgrunder. När allt kommer omkring måste jag ändå konstatera att Schalke har gjort en bra säsong, de fixade trots allt sitt mål i Bundesliga och de tog sig vidare som gruppetta i Champions League. Klaas-Jan Huntelaar var skadad och allmänt formsvag nästan hela säsongen, det vår vi inte glömma. Hur hade det gått för Dortmund utan Lewandowski, exempelvis?

Det började helt fantastiskt under dåvarande tränaren Huub Stevens. Schalke gjorde sina bästa säsongsstart på 41 år och skuggade Bayern München i tabellen. De besegrade Arsenal på bortaplan i Champions League och vann gruppen och de vann minsann derbyt mot Dortmund i Dortmund. Det kunde knappast sett bättre ut.

Men så rasade allt. Schalke tog bara två poäng i de sex sista höstmatcherna. De halkade neråt i tabellen och Horst Heldt valde att avskeda kult-Stevens. Jens Keller lyfte upp från U 17-laget och fick en tung start med en cupförlust mot FSV Mainz. Ojoj.

Jens Keller och hans Schalke inledde dock Rückrunde med ett fyrverkeri – Hannover besegrades med 5-4. Men efter den matchen uteblev segrarna igen och Schalke förnedrades också av FC Bayern. Skulle Keller få sitta kvar? Åsikterna var många. Schalke åkte också lite onödigt ut ur Champions League när de förlorade hemma mot Galatasaray i turneringens åttondelsfinal.

Jens Keller satsade än mer på att få ihop truppen, och han måste ha lyckats med något. Spelet blev bättre och bättre, poängen började trilla in igen. Julian Draxler blommade ut på allvar när han fick chansen att fylla den centrala luckan efter Lewis Holtby som lämnat för Tottenham.

Och jo, efter 34 omgångar ligger Schalke 04 just fyra. En kvalplats till Champions League är säkrad efter en turbulent säsong.

3. Bayer Leverkusen
Betyg: 2,5
Kommentar: Ingen Michael Ballack som stal rubrikerna, ingen Robin Dutt som sades vara illa omtyckt av vissa spelare. I stället en fräsch duo bestående av Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski, med sig hade tränarduon en spännande spelartrupp. Stefan Kießling vann skytteligan och gav alltid allt, Lars Bender städade på mitten tillsammans med sina kompisar och Real Madrid-lånet Carvajal slog igenom och gjorde försvaret till ett strålande sådant. Bayer Leverkusen gjorde en mycket bra säsong, en fokuserad säsong, och de tappade aldrig greppet. Champions League-platsen kändes aldrig hotad. Anledningen till att betyget dras ned ett snäpp baseras på lagets oförmåga att ta sig förbi Borussia Dortmund när chanserna gavs.

Leverkusens version av 4-3-3 gör laget farligt. Backlinjen får hjälp av tre centrala krigare samtidigt som ett par yttrar springer fram och tillbaka på kanterna. Ett svårforcerat lag. Bayern München fick smaka på just det när Leverkusen, med en nypa tur förvisso, tog tre poäng mot FC Bayern under hösten. Säsongens största besvikelse var snarare insatsen i Europa League, uttåget mot Benfica kändes onödigt.

En stabil säsong med flertalet höjdpunkter och få blamage – Bayer Leverkusen gjorde det finfint.

2. Borussia Dortmund
Betyg: 2
Kommentar: Jürgen Klopp och hans Borussia Dortmund gick in som regerande tyska liga- och cupmästare. De bar ett ok på sina axlar efter ett par misslyckade insatser i Europa. De avslutade säsong som vicemästare i Bundesliga och Champions League. I DFB-Pokal tog det stop i kvarten mot Bayern München. En utmärkt säsong för BVB – helt klart. Men jag kan inte dela ut ett bättre betyg på grund av ett gäng dåliga ligamatcher där laget inte var tillräckligt fokuserat.

Under sommaren valde Dortmund att agera relativt sparsamt på transfermarknaden. Affischnamnet Marco Reus hämtades in, men annars rörde det sig mest om talanger och utfyllnadsspelare som Julian Schieber och Leonardo Bittencourt. Dortmund kunde inte längre spela den favoriserade typen av kontringsfotboll då de helt plötsligt var favoriter i samtliga matcher och laget tappade ganska många och onödiga poäng. I Champions League gick det bättre och mot slutet av hösten stod klubben som segrare av dödens grupp.

Bredden i truppen var ett problem under hela säsongen, spelarna från startelvan kunde inte ersättas på ett adekvat sätt. Det kostade ytterligare några poäng under våren, men spelet var trots allt stabilare och bättre. Dortmund kunde ganska komfortabelt säkra den där viktiga andraplatsen och hur sagolikt laget spelade i CL minns vi alla.

Det här var säsongen då anfallet var betydligt mycket bättre än försvaret, det här var säsongen då Roman Weidenfeller fick sitt erkännande som en målvakt av världsklass. Det här var säsongen då Dortmund på allvar presenterade sig i Europa. Sammantaget en mycket bra säsong som dock innehöll några för många poängtapp.

1. Bayern München
Betyg: 1
Kommentar: Det känns onödigt att motivera varför FC Bayern tilldelas högsta betyg. De vann Bundesliga i överlägsen stil, de segrade komfortabelt i DFB-Pokal och de fick äntligen plocka hem den där Champions League-titeln. Inte en enda svacka under säsongen (bortsett från några matcher här och var) och en ovanlig harmoni i klubben. Spelarna gjorde alltid sitt jobb, Jupp Heynckes hade filat fram en vinnartaktik. Det gick lika bra med Robben på plan som med Kroos. Mario Gomez blev överflödig och Daniel van Buyten var en mittback av världsklass. Bastian Schweinsteiger var tillbaka och Javi Martinez blommade ut efter några veckors väntan och gjorde FC Bayern till Europas mest svårslagna lag. Franck Ribéry dansade som vanligt av lycka på vänsterkanten.

Superbt, FC Bayern. En fullständigt lysande säsong.

/Wingren

Höstens succéartade Europa-spel har kommit av sig under våren. Av sju tyska lag är nu endast fyra kvar i de europeiska turneringarna. VfB Stuttgart är definitivt med i nästa runda, FC Schalke 04, Borussia Dortmund och Bayern München har ännu chansen att fixa avancemanget.

Bayer Leverkusen, Borussia Mönchengladbach och Hannover 96 tog adjö av Europa i går. Det innebär att Tyskland nu har ett lag mindre kvar än konkurrenterna England och Spanien.

Uefa-rankingen ser därmed ut som följer (2012/13):

1. Spanien 14,857
2. Tyskland 14,642
3. England 12,857

Totalt sett ligger tyska Bundesliga fortfarande på plats tre. England på plats två har ett försprång på 3,064 poäng.

Så vad hände ute i Europa i går?

Bayer Leverkusen åkte till Benfica för att vända ett 0-1-underläge. Tyskarna ställde upp med det bästa laget den här gången, men de får helt enkelt ångra rotationsexperimentet från första mötet. Leverkusen spelade en bra och tät match mot Benfica som dock vann med 2-1. Schürrle tryckte in ett mål för Leverkusen med en kvart kvar av matchen, men då svarade hemmalaget med att göra 2-1 och där dog hoppet. Innan dess hade tyskarna hunnit med två stolpträffar och Kießling gjorde ett mål som dock dömdes bort för en hårfin offside.
Fullt fokus på Bundesliga för Bayer nu.

Hannover 96 försökte och försökte mot ryska Anzhi i 97 minuter, men Pintos 1-0-mål från den 70:e minuten räckte inte till när ryssarna kvitterade med matchens sista spark. Ett tappert försök, men den här gången blev det inget nytt Europa-mirakel för Mirko Slomka och hans Hannover. De borde ha kunnat göra det bättre, men det märks att laget inte riktigt är i form för tillfället.

Det tyska glädjeämnet för kvällen hette i stället VfB Stuttgart. De åkte till Belgien och spelade hem en säker 2-0-vinst efter mål av Boka och Gentner. Stuttgart ställdes förvisso mot det enklare motståndet av de tyska lagen, men med tanke på lagets form i ligaspelet kändes det knappast som en självskriven seger. Men Stuttgart stod upp bra och nu väntar Lazio i åttondelsfinal. Matchenra spelas den 7/3 och den 14/3.

Gårdagens på alla sätt sorgligaste tillställning stod Borussia Mönchengladbach för. Efter den galna matchen i Tyskland, som slutade 3-3, stod det klart att Gladbach var tvunget att pressa Lazio i Rom. Det blev inte så mycket av det. Trots mer än 10 000 tillresta bortfans hade laget svårt att tända till, det var en insats som andades besvikelse. Tyskarna fick dessutom en dålig start på matchen då Lazio gjorde två mål innan Gladbach ens hittat in i matchen. Vi fick se ett försök till slutforcering, men det var för lite och för sent.

Resultatet och insatsen var en besvikelse – men andra händelser i Rom gjorde kvällen ännu sorgligare. För några månader sedan attackerades några Tottenham-supportrar när de mötte Lazio i gruppspelet. Den här gången var det Gladbach-supportrarnas tur att attackeras. Tre tyska supportrar knivhöggs innan matchen, gärningsmännen är ännu okända.

”Jag kan bekräfta attackerna. Lyckligtvis skadades ingen allvarligt”, säger klubbens säkerhetsansvarige, Volker Kluttmann.

Klubben meddelar att de tre drabbade supportrarna mår bra och att man håller kontakten. En tragisk händelse, minst sagt. Lyckligtvis blev ingen allvarligt skadad, men jag måste säga att jag tar illa upp av Lazio-presidentens uttalande – förutsatt att det stämmer. Låt mig återge hur han citeras i tysk press:

”Polisen måste fortfarande bekräfta att attackerna gjordes av fans eller om det är isolerade händelser som inte har någonting att gör med Lazio-tifosi. Vi ska inte ropa på vargen i onödan. De första två blev inte riktigt knivhuggna och den tredje har en reva på skinkmuskeln” – Claudio Lotito.

Som sagt, jag kan inte italienska och kan inte verifiera uppgifterna. Men om det här uttalandet är korrekt, ja, då är det bara skrämmande.

***

Bloggen passar på att gratulera Bayern Münchens tränare, Jupp Heynckes, till 1000 matcher i Bundesliga. Han har spelat 369 matcher som spelare och när hans FC Bayern möter Werder Bremen på lördag blir det hans 631 match som tränare. Och just Werder har en gång i tiden tränats av en annan Bundesliga-ikon – Otto Rehhagel. Det är bara Otto som har fler Bundesliga-matcher på kontot än Heynckes, närmare bestämt 1033.

Grattis till jubileet Jupp Heynckes, även om vi alla vet att du inte bryr dig.

***

En annan tränare som absolut inte har några 1000 matcher på kontot är Mike Büskens. 44-åringen har ansvarat för Greuther Fürth sedan 2009 och såg förra säsongen till att klubben skulle få spela i Bundesliga – för första gången någonsin. Men tolv poäng på 22 matcher senare får nu Büskens sparken. I morgon kommer Ludwig Preis, tränare i Greuther Fürth II, sitta på tränarbänken. Klubben söker dock efter en annan lösning.

”Den sportsliga situationen lämnade oss inget val”, säger Fürth-bossen Helmut Hack.

Mike Büskens gjorde ett suveränt jobb med lilla Fürth i 2. Bundesliga. Men det har inte riktigt räckt till den här säsongen. Spelmässigt har klubben oftast kunnat hävda sig, men en oförmåga att bestå i 90 minuter på den här nivån har varit påtaglig. För billiga insläppta mål och alldeles för svagt tryck i offensiven.

”Precis som Armin Veh eller Norbert Meier borde jag ha skrikit mer högljutt efter spelare med erfarenhet av Bundesliga. Där var jag säkerligen för återhållsam”, förklarar Mike Büskens kräftgången med laget.

Just nu vill han inte fundera på framtiden, men med tanke på hans långa spelarkarriär i FC Schalke 04 är det väl inte helt otänkbart att Büskens kommer att nämnas som en potentiell ersättare till Jens Keller.

Vi säger tack och adjö till Mike Büskens.

***

Ska väl också nämna att vi dessvärre inte får se Hannovers nyförvärv, mittfältaren Franca, på ett tag. Klubben bekräftar i ett pressmeddelande att den brasilianske mittfältaren har lagts in på sjukhus. 21-åringen lider av tuberkulos.

God bättring, Franca!

***

Bundesliga omgång 23

Fredag 20:30

SC Freiburg – Eintracht Frankfurt
Freiburg mot Frankfurt i en het nedflyttningskamp..eller nej, vänta nu, det stämmer inte. Lilla Freiburg och nyuppflyttade Frankfurt gör faktiskt upp om en kvalplats till Champions League. Inför omgången ligger Frankurt fyra, Freiburg ligger femma med fyra poäng upp till Frankfurt. Och det blir en match mellan ett stabilt och disciplinerat Freiburg mot ett tokigt och vilt Frankfurt. Fredagsunderhållningen är säkrad. Två unga och duktiga målvakter ställs mot varandra och det blir lite matchen i matchen mellan Freiburgs Baumann och Frankfurts Trapp.

Lördag 15:30

Bayern München – Werder Bremen
Jupp Heynckes firar 1000 och hans FC Bayern njuter av livet just nu. Laget har inte ens tappat poäng hittills i år och sammanlagt har man bara släppt in sju mål i Bundesliga. I London vann de tyska rekordmästarna med 3-1 och det skiljer 15 poäng ner till Dortmund på andraplats. Det är som upplagt för tre nya poäng, även om Heynckes sägs spela med Shaqiri, Gomez, Robben och Rafinha – men det är inte några dussinlirare direkt. I Bremen finns det dock en hel del offensiv potential som kan störa, en kille som Nils Petersen (utlånad från just FC Bayern) är säkerligen sugen på att stjäla showen. Bremens kanske viktigaste spelare, Clemens Fritz, missar dock matchen.

VfB Stuttgart – 1. FC Nürnberg
Bruno Labbadia och Stuttgart tycks sakteliga vakna ur vinterdvalan, men då gäller det att spinna vidare och ta tre poäng hemma mot Nürnberg. Efter fem raka förluster vann Stuttgart med 1-0 mot Hoffenheim och är det enda tyska laget kvar i Europa League. Men der Club blir ingen lätt nöt att knäcka – de har bara förlorat en match 2013, nämligen 0-3-förlusten mot Dortmund. Nürnberg får se upp med Stuttgarts kantspel som åter har fått fart, hemmalaget måste däremot se upp när gästerna får fasta situationer med dig – Nürnberg har gjort hälften av sina mål på fasta situationer.

FC Augsburg – TSG Hoffenheim
På sätt och vis omgångens mest spännande match, åtminstone på förhand. Här handlar det om att gripa tag i det där sista halmstrået. Wolfsburg, laget på säker mark, är långt borta och plötsligt är kvalplatsen ohyggligt attraktiv för Hoffenheim, Augsburg och Fürth. Det skiljer blott en poäng mellan Hoffenheim och Augsburg inför matchen. ”Alla förstår att det är en väldigt viktig match med tanke på tabellsituationen. Därför måste vi äntligen vinna våra hemmamatcher”, säger FCA-tränaren Markus Weinzierl. Hemmalaget får dock klara sig utan målvakten Manninger.

Hannover 96 – Hamburger SV
HSV har på allvar gjort anspråk på en Europa-plats efter två raka segrar mot de båda Borussia-lagen. Nu ställs de mot ett hemmastarkt Hannover. Thorsten Fink kan dock glädja sig över att Rene Adler åter är skadefri och ersätter därmed Drobny mellan stolparna. Hannover är som sagt beroende av hemmaspel den här säsongen – 23 av 30 poäng har de spelat in på hemmaplan. Ett tungt dubbelmöte, som förlorades, mot Anzhi sitter i benen. En trevlig match att vänta.

FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg
Mainz skräckmotståndare kommer på besök – Wolfsburg är det lag som Mainz har flest hemmaförluster mot. Efter 2-2-matchen mot Schalke förra helgen skulle dock Mainz behöva tre poäng för att hänga på i striden om Europa-platserna. Det mesta handlar om att Szalai måste vara i målform då Thomas Tuchels lag bränner en hel del chanser. Wolfsburg däremot ser bättre och bättre ut under Dieter Heckings ledning, även om det inte räckte för att ta poäng mot FC Bayern senast.

Lördag 18:30

Schalke 04 – Fortuna Düsseldorf
Schalke kämpade till sig en poäng mot Mainz och de fixade en poäng mot Galatasaray. Lever Schalke igen? Inställningen har för all del varit den rätta, men försvarsspelet är ännu under all kritik och organisationen i laget måste bli bättre. Ett disciplinerat Düsseldorf står för motståndet och Schalke får se upp med de snabba kontringarna längs med kanterna. Bodzek och Lambertz lär åter ta plats i Fortunas startelva efter avstängning. Farfan tveksam för Schalke.

Söndag 15:30

Borussia Mönchengladbach – Borussia Dortmund
Dortmund får ses som favoriter i Borussia-mötet då Gladbach har en tung period bakom sig. Laget har svårt att skapa målchanser och den tidigare så stabila backlinjen är en klass sämre sedan Dante lämnade i somras. Nu kommer Marco Reus tillbaka till sin gamla hemmaplan med sitt nya lag – han gjorde tre mål mot Frankfurt förra helgen och han måste fortsätta på den inslagna vägen då Jürgen Klopps båda anfallare är avstängda.

Söndag 17:30

Greuther Fürth – Bayer Leverkusen
Fürths första match utan Mike Büskens, troligtvis får vi se ett offensivare Fürth som helt enkelt måste börja vinna – och framför allt göra mål. 0-1 mot Wolfsburg och 0-1 mot Düsseldorf talar sitt tydliga språk. Nyförvärvet, krigaren Varga, saknas på grund av avstängning. Men det är inte ligans lättaste motstånd som väntar på söndag. Bayer Leverkusen krigar för en direktplats till Champions League och behöver inte längre tänka på något annat då de åkte ut ur Europa League i torsdags. Full fart framåt?

/Wingren

Resultatmässigt en lyckad vecka för Bayern München och FC Schalke 04 i Champions League. Och efter tisdagens match seglar FC Bayern på allvar upp som favorit till den där CL-titeln…

…men det beror mest på att AC Milan glädjande nog klädde av Barcelona.

Bayern München-spelarna vandrade ut på det gröna gräset i London och var säkerligen lite oroliga. Har vi haft det för enkelt i Bundesliga på sistone för att hantera Arsenal i en åttondelsfinal?

Åh nej, kära nån, bottenlaget VfL Wolfsburg gjorde en bättre första halvlek mot FC Bayern i fredags än vad Arsenal gjorde i tisdags. De tyska rekordmästarna spelade förvisso riktigt bra fotboll och försvarsspelet fungerade utmärkt. Toni Kroos drämde tidigt in 1-0 för FC Bayern innan geniet Thomas Müller utökade till 2-0 innan första halvlek var över. Och det kunde absolut ha stått 3-0 till FC Bayern.

Bayern München såg ut som ett mästarlag – men de spelade absolut inte sin bästa fotboll. Arsenal å andra sidan var inte alls bra. Efter den där kontrollerade första halvleken kändes det som om att FC Bayern mycket väl kan vandra till final och spela hem titeln de så gärna vill ha.

I andra halvlek började dock Arsenal spela fotboll. De pressade högt, hittade rätt i passningsspelet och började åtminstone fundera på att testa Manuel Neuer i målet. Resultatet blev ett Podolski-mål och ett lite skakat FC Bayern som började tappa riktlinjerna i sitt spel. Toni Kroos försvann sedvanligt ur matchen, felpassningarna blev fler och det såg lite virrigt ut.

Men tyskarna visade ändå att de var klassen bättre och Mario Mandzukic gjorde 3-1 på bästa Mario Gomez-manér.

Där och då började jag trots allt tvivla en aning. Hur hade matchen slutat om Arsenal hade bjudit på motstånd i 90 minuter?

Men så gick Milan och vann enkelt, smart, mot Barcelona i går. Och på en gång känns Bayern München som Europas bästa lag – trots att Jupp Heynckes ändå har en del att jobba på.

Hatten av till frågetecknet Daniel van Buyten som gjorde en utmärkt match i mittlåset.

Till FC Bayerns stora glädje väntar en cupmatch mot Borussia Dortmund på onsdag. Det är antagligen precis vad Jupp Heynckes lag behöver just nu. De kommer att ställas mot en motståndare som pressar högt, som vill ta avslut och som inte tittar på när motståndarna gör mål. Ett motståndare som inte har lagt sig ner innan matchen börjar.

För sanningen är trots allt att Bayern München spelade bättre fotboll i början av säsongen. Det fanns en annan koncentration. Deras ohyggligt starka form har gjort det lite för enkelt i Bundesliga den senaste tiden. Nu är det dags att växla upp från trean till femman – då finns det inte många lag som rår på årets upplaga av Bayern München.

Bastian Schweinsteiger fick gult kort i matchen och missar därmed returen. Men med Luiz Gustavo och Javi Martinez på det centrala mittfältet bör det inte bli några problem, framför allt då tyskarnas främsta mål blir att förhindra Arsenal från att göra just mål.

Det finns ytterligare en sak som Bayern München måste lösa: Franck Ribéry tycks ha någon Europa-förbannelse över sig. Hela han är lite som Dortmund förra året – fantastisk i ligaspelet men alldeles för ofta blek i Champions League. Tur då att Thomas Müller är tillbaka på allvar den här säsongen.

***

Schalke 04 spelade 1-1 borta mot Galatasaray, på en gräsmatta som verkligen var under all kritik. Ett utmärkt resultat med tanke på Schalkes urusla form. Men än en gång: vad var det för motstånd? Jag hade väntat mig betydligt mer från Galatasaray, det måste jag erkänna. Över huvud taget var den här åttondelsfinalen ganska dålig – men fantastiskt underhållande. Så som lagen uppträdde kan man dock diskutera huruvida något av lagen egentligen hör hemma i den här turneringen. Det bjöds på hårresande försvarsmisstag, brända gratischanser och överlag ganska medelmåttig fotboll.

Men det var en fantastiskt match att titta på, åtminstone första halvlek. Galatasaray tycktes inte ha något fungerande mittfält och backlinjen hade problem med Schalkes offensiv. Turkarnas anfallspar, Drogba och Yilmaz, imponerade dock. Schalkes försvarsspel var svagt, men de visade åtminstone en vilja att göra bättre ifrån sig än i Bundesliga, och offensivt skapade tyskarna en hel del chanser men en Huntelaar ur form och en bollkär Farfan satte stopp för många farligheter.

Det var helt enkelt inte Champions League-nivå på något av lagen. Förutom enskilda situationer. Yilmaz 1-0-mål är helt otroligt vackert och lämnade Hildebrand chanslös i målet. Schalkes kontring som ledde till 1-1 andades klass och när Farfan äntligen släppte bollen i rätt läge kunde kämpen Jones stänka in 1-1.

Ett rättvist resultat och kanske kan 2-2-matchen mot Mainz och gårdagens kampbetonade insats mot Galatasaray vända på Schalkes säsong. Jag trodde att de skulle gå under i Turkiet, så blev inte fallet och plötsligt ser det ganska ljust ut.

Men för att vara på den säkra sidan försöker Schalke ställa till med problem. De har lämnat in en protest till Uefa, klubben menar att Didier Drogba aldrig borde ha fått spela matchen då han har ett kontrakt i Kina. Målet lär väl antingen vara att (vilket är mindre troligt) få med sig en 3-0-seger från Turkiet eller (vilket är mer troligt) se till att Galatasarays fina anfallspar splittras inför returen i Gelsenkirchen. Eller så händer ingenting alls – Fifa gav trots allt Drogba grönt ljus.

***

En synnerligen lyckad vecka i Champions League med en välförtjänt Bayern-seger och ett Schalke som visade positiva livstecken. Kan kvällens fyra Europa League-lag följa upp den bedriften?

Det ser onekligen mörkt ut för de tyska klubblagen. Bayer Leverkusen åker till Portugal i hopp om att vända 0-1-underläget till något positivt. Det har Leverkusen aldrig lyckats med förr. Sami Hyypiä lovar dock att bästa laget ska spela i kväll.

VfB Stuttgart lyckades vinna med 1-0 mot TSG Hoffenheim i söndags och kanske kan den självförtroende skjutsen se till att de klarar av kvällens uppgift. Tyskarna släppte in ett sent och onödigt 1-1-mål på hemmaplan och måste nu vinna, eller spela oavgjort med fler gjorda mål, borta mot KRC Genk. Belgarna får dock klara sig utan sin anfallsstjärna Jelle Vossen.

Hannover 96 har en riktigt tuff uppgift framför sig när det ryska miljardprojektet Anzhi kommer på besök. Mirko Slomkas lag inledde positivt i Moskva och tog ledningen, men förlorade till sist med 1-3. Hannover har dock skämt bort oss med cup-magi de senaste säsongerna och kanske skrivs det ny historia i kväll.

Borussia Mönchengladbach spelade en spektakulär 3-3-match mot Lazio senast och hela klubben brinner verkligen för att fixa avancemanget i Rom. Det saknas fart i offensiven och mål är jus…äh, jag nöjer mig med att lägga upp den här bilden:

/Wingren

Borussia Dortmund spelade 2-2 borta mot Sjachtar Donetsk i går. Ett väldigt bra resultat med tanke på ukrainarnas hemmastyrka – och givetvis med tanke på att två bortamål är värda sin vikt i guld. Men det var också ett bra resultat med tanke på hur svagt Dortmund spelade jämfört med höstens matcher mot Madrid, Ajax och City. Någonting hände med Jürgen Klopps lag i andra halvleken mot Bayer Leverkusen. Nu vann man förvisso den matchen med 3-2, men det säkra försvarsspelet och ”lättheten” i offensiven är som bortblåst sedan den matchen.

Det vore en överdrift att stämpla Dortmunds insats i går som dålig. Det tänker jag verkligen inte göra. Sett över 90 minuter var tyskarna bättre än Sjachtar. Men det var oroväckande att se hur enkelt hemmalagets yttrar fick ta sig förbi sin gubbe och hota i straffområdet. Det var oroväckande att se hur osäker målvakten Roman Weidenfeller såg ut och det var oroväckande att se hur många gånger Mario Götze körde fast. Vi fick också se varför Felipe Santana inte startar matcherna i stället för Neven Subotic.

Vi fick se hur saknad Ilkay Gündogan är, utan honom är Dortmund ett sämre lag.

BVB fick dock med sig ett 2-2-resultat från Ukraina. Dörren till kvartsfinalen står nu på vid gavel. Och även om Dortmund inte spelade sin bästa match för säsongen så visade de upp något oerhört värdefullt: ett lugn.

Förra säsongen spelade Dortmund bättre fotboll än Marseille och Arsenal, men brända målchanser och hårresande försvarsmisstag gjorde att klubben slutade fyra i gruppen. Arsenal och Marseille tog sig vidare. När det inte fungerade offensivt eller när de släppte in ett mål bröt paniken ut och spelarna tryckte gaspedalen i botten och stormade framåt. På den här nivån straffar det sig.

I går fick vi se ett helt annat Dortmund. Ett Dortmund som två gånger om hamnade i underläge. Först var det Srnas frispark som ledde till 1-0. Felipe Santana orsakade den helt i onödan och Roman Weidenfeller borde ha räddat skottet. Ett tungt mål att släppa in, onödigt. Men Dortmund tappade inte fattningen, i stället spelade de vidare som normalt. Efter lite flyt lyckades så Robert Lewandowski få kontroll på bollen i straffområdet och rullade kyligt in 1-1.

I andra halvlek fick Sjachtar utöka ledningen till 2-1. Den här gången var det Mats Hummels som såg svag ut, Marcel Schmelzer likaså. Inhopparen Costa utnyttjade det svaga försvarsspelet och gjorde ett drömlikt ledningsmål. Fest i Donetsk.

Men än en gång skulle Dortmund arbeta sig in i matchen. De stördes inte av det irriterande resultatet i matchen. Och det var, enligt logikens alla lagar, Marcel Schmelzer som slog en fin hörna till Mats Hummels som nickade in kvitteringsmålet.

För ett år sedan hade Borussia Dortmund förlorat den här matchen med 3-1. Jag hade skrivit att Dortmund var det bättre laget, men att Sjachtar hanterar spelet bättre på den här nivån. I går fick vi ett bevis på att Dortmund och Klopp har tagit nästa steg i utvecklingen. De spelade bra – men bjöd på misstag och saknade den där genomslagskraften offensivt – och fick med sig ett väldigt bra resultat. Hemma på Westfalenstadion i mars ska de kunna knyta ihop den här åttondelsfinal-säcken.

***

Champions Leagues åttondelsfinaler sprids ut behagligt för att maximera tv-tittandet, jag gillar det faktum att man hinner se flera matcher. Nu är det dock dags för Uefas fula ankunge Europa League. Det är 16-delsfinaler på schemat – och som vanligt spelas samtliga matcher på en och samma kväll.

Som ni säkert minns har vi med oss fyra tyska lag in i det här skedet av turneringen. Så här spelar de:

18:00
Anzhi Makhachkala – Hannover 96

19:00
Bayer Leverkusen – Benfica

21:05
Borussia Mönchengladbach – Lazio
VfB Stuttgart – KRC Genk

Det är inga lätta matcher för de tyska lagen, även om KRC Genk rimligtvis får anses vara sämre än VfB Stuttgart. Frågan är dock om den belgiska ligatrean är så mycket sämre än ett formlöst Stuttgart. Kvällens match kan förstås bli en räddning för Bruno Labbadias lag, nu kommer de ut i Europa och slipper tänka på kräftgången i Bundesliga. En vinst i kväll kan betyda väldigt mycket för fortsättningen av säsongen.

Miroslav Kloses Lazio stöter på Borussia Mönchengladbach, men den tyske anfallaren är skadad och missar mötet. Skönt för Gladbach, men ändå väldigt tråkigt. Lucien Favre har varit klubbens tränare i två år nu och firar gärna jubileet med den bästa tänkbara presenten – ett fortsatt äventyr i Europa. Lagets offensiva spel har dock sviktat på sistone, det blir en tuff uppgift och Gladbach lär fokusera på att hålla nollan.

Hemmastarka Leverkusen tar emot ett spelstarkt Benfica. Portugiserna ligger delad etta tillsammans med Porto i den inhemska ligan, enligt tränaren Jorge Jesus är det också ligaspelet som prioriteras. Bayer Leverkusen förlorade ingen gruppspelsmatch på hemmaplan och i Bundesliga är det endast Borussia Dortmund som har segrat på BayArena. ”1-0 hade varit ett bra resultat, 5-0 ett väldigt bra”, säger Sami Hyypiä med glimten i ögat.

Hannover 96 är knappast inne i sin starkaste period just nu. Men en smått lyckosam 1-0-seger mot TSG Hoffenheim senast kan ha gett laget tillräckligt med självförtroende för att åter hitta fotfästet. Anzhi är ett stjärnspäckat miljardprojekt med spelare som Eto’o och nyförvärvet Willian. Jag vet inte riktigt vad som väntar Hannover i Moskva, det ska bli intressant att se. Mirko Slomka spelar ned förväntningarna på sitt lag och lyfter fram Anzhi som favoriter.

Kan man hoppas på tre hemmasegrar och ett bortamål i Moskva?

/Wingren

Svettningarna, skakningarna, olustkänslorna, illamåendet. Allt det är över. Förbi. Abstinensbesvären försvinner. Världen blir ljus, ögonen öppnas med glädje på morgonen. Känner ro igen, glädje, mening.

Bundesliga är tillbaka. Tack.

Det känns alltid lika orättvist varje gång det fula och lömska vinteruppehållet smyger sig på. Tyska Bundesliga håller upp längre än de övriga storligorna, men nu är dagen äntligen här. Rückrunde 2012/13 står för dörren och inleds med en kittlande match mellan Schalke 04 och Hannover 96 i kväll. Äntligen, de dryga fem veckorna är förbi.

De tyska arenorna har stått som tomma betongskelett, monument över vad som skulle kunna ha varit. Livfyllt, passionerat, lyckligt. Överväldigande. Men nu slås portarna upp igen, bryggerierna tvingas åter gå för högtryck för att släcka supportrarnas törst och de stora grillarna står redo för att elda på en och en annan Bratwurst. Underbart.

Det har onekligen hänt en hel del sedan mitten av december. Vanligtvis har man en klar uppfattning om hur våren kommer att se ut. Det enda jag känner mig säker på är att Bayern München får lyfta salladsskålen i maj och att FC Augsburg samt Greuther Fürth får hoppas på ett under. I övrigt känns det högst oklart, av flera anledningar.

Den självklara anledningen är att Bundesliga har som vana att vara oförutsägbar. Jag ser inte någon anledning att tro på något annat den här våren. Skrällarna, förvåningen, turen och orättvisan finns givetvis kvar.

Men det som gör att våren känns ovanligt nervkittlande är förändringarna och tendenserna. Borussia Mönchengladbach, VfB Stuttgart och Hamburger SV började sakteliga spela som förväntat – fortsätter den trenden? Om den gör det, vad händer då med lag som SC Freiburg och FSV Mainz?

TSG Hoffenheim, Schalke 04, VfL Wolfsburg, 1. FC Nürnberg har nya tränare. Och det kan, som vanligt, gå precis hur som helst. Vi välkomnar Marco Kurz, Jens Keller, Dieter Hecking och Michael Wieseinger till sina nya jobb i Bundesliga – även om Jens Keller tjuvstartade som hastigast med Schalke i december.

Borussia Dortmund har hämtat hem den förlorade sonen och mästerskapshjälten från 2011: mittfältsstrategen Nuri Sahin. Hur påverkar det Dortmund? Kan de, tillsammans med ett starkt Bayer Leverkusen, greppa ett sista halmstrå i titelstriden? Känns avlägset i skrivande stund, men konstigare saker har hänt. Vi ska inte heller glömma att Mario Gomez och Arjen Robben är tillbaka – snacka om två fantastiska ”nyförvärv”.

I FC Bayern handlar det mesta om tränaren. Efter en succéartad Hinrunde står det klart att Jupp Heynckes lämnar över rodret till Pep Guardiola efter säsongen. Hur påverkar det truppen? Mitt tips är faktiskt att det motiverar spelarna lite extra, de vill ge Heynckes ett välförtjänt avsked.

Vilka klubbar tar en Europa-plats? Konkurrensen är tuffare än någonsin. Visst är Greuther Fürth och FC Augsburg avhängda från den striden, men klubbarnas vinterinvesteringar tyder på att de kan utgöra ett tuffare motstånd i vår. Det ställer saker på sin spets. Det är faktiskt löjligt.

Jag kan inte bärga mig, men det behöver jag inte. Nu är det dags. Bundesliga är tillbaka.

***

En snabb kommentar om Pep och FC Bayern bara. Jag skrev lite om samarbetet tidigare, då var visserligen inte affären i hamn men mina tankar är givetvis desamma. Jag är inte helt säker på att Pep Guardiola är rätt person, men jag är helt övertygad om att han vet exakt vad han ger sig in på och hur jobbet kommer att se ut. Pep gjorde ett storslaget arbete i Barcelona, om det klickar i FC Bayern kan det bli det bästa som har hänt de tyska rekordmästarna på länge. Pep vet hur man vinner och hur man får spelarna att dra åt samma håll.

Det är en vinst för Bundesliga och ett solklart kvitto på hur het den tyska fotbollen är.

Men det jag har haft svårt för de senaste dagarna är de många reaktionerna på Guardiolas val av klubb. Jag kan inte se varför han skulle vara så förbannat feg. Det är absolut inte sant att titlarna kommer som på beställning i FC Bayern och Tyskland. Konkurrensen i tysk klubbfotboll är tuff och den växer sig starkare för varje dag. Det är givetvis helt sant att Bayern München är dominanta inom tysk fotboll och att de har särklass mest resurser. Men fråga Louis van Gaal, Jürgen Klinsmann och Jupp Heynckes om det är busenkelt att vinna titlar i Tyskland. Det är ingen skillnad mot något annat lag, tvärtom bra mycket tuffare. Förväntningarna är större, men bredden i ligan försvårar arbetet. Visst är FC Bayern överlägsna den här säsongen, det stämmer. Men att Pep skulle vara feg för att han tar över en storklubb som kräver titlar? Nej, verkligen inte.

Tysk fotboll mår bättre än på mycket länge, Pep kommer att få det hett om öronen.

För övrigt så har Jupp Heynckes tillbakavisat uppgifterna om att han går i pension i sommar. Däremot står det klart att han lämnar sin post i FC Bayern.

***

Bundesliga omgång 18

Fredag 20:30
Schalke 04 – Hannover 96
En rad klubbar har försökt städa bort krisen under vintern – känslan är att Schalke inte riktigt har lyckats med det. Nye tränaren Jens Keller (till och med namnet är fel, det betyder källare) lyckades inte vinna någon match som Huub Stevens efterträdare och Schalke åkte ut mot Mainz i tyska cupen. Under uppehållet har de kungsblå även hunnit förlora mot Bayern München med 0-5 och inför matchen mot Hannover saknas Huntelaar, Afellay, Jones, Papadopoulos och Moritz. Tufft utgångsläge med andra ord. Nyförvärvet Raffael är dock med i truppen.
Hannover och Mirko Slomka lider också av personalproblem dock. Andreasen, Cherundolo, Felipe, Franca, Schulz, Stindl och Ya Konan saknas av olika anledningar. En match fylld av vilja och en desperat längtan efter tre stabila poäng är att vänta.
Mina vänner, Bundesliga är tillbaka.

Lördag 15:30
Bayer Leverkusen – Eintracht Frankfurt
Inför säsongen trodde jag inte att den här matchen, efter 18 omgångar, skulle vara ett toppmöte. Men Lewandowski/Hyypiäs 4-3-3 har burit frukt och Kießling gör mål på löpande band. Det är inte särskilt förvånande att Leverkusen ligger bra till – den stora överraskning är givetvis nykomlingen Eintracht Frankfurt. Armin Veh har fått laget att spela underhållande och offensiv fotboll, nu har man dessutom hämtat in mittbacken Marco Russ från Wolfsburg för att stärka upp försvaret, som har varit lite för svagt. Underhållande match i sikte.

TSG Hoffenheim – Borussia Mönchengladbach
Efter sex raka förluster valde även TSG Hoffenheim att agera, något behövde förändras. Känslotränaren Marco Kurz hämtades in för att få ordning på svaga Hoffenheim. Därför är det också svårt att sia om hur laget kommer att se ut, klart är att Wiese har fått lämna tillbaka kaptensbindeln. I Gladbach är det lite muntrare toner efter en seg start på säsongen. Lucien Favres lag avslutade starkt och nu är även sommarens största nyförvärv tillbaka – anfallaren Luuk de Jong som säkerligen startar på lördag. Samtidigt har den belgiske brasilianaren Igor de Camargo (ni minns honom från cupmatchen mot Hertha va?) fått veta att han kan lämna klubben.

VfL Wolfsburg – VfB Stuttgart
Wolfsburg vill lägga 2012 bakom sig och inleda 2013 på ett bra sätt, med en ny tränare på bänken dessutom. Dieter Hecking lämnade Nürnberg för Wolfsburg och får nu göra hemmadebut mot ett VfB Stuttgart som klarar sig ganska bra på bortaplan. Men tränare Bruno Labbadia måste klara sig utan två viktiga spelpjäser i form av Sakai och Ibisevic – en klar försvagning. En annan kille som kan få göra hemmadebut i Wolfsburg är Ivan Perisic. Kroaten har redan presterat sig med lite mål under uppehållet och förhoppningen är att han ska kunna avlasta Bas Dost i målprotokollet.

FSV Mainz 05 – SC Freiburg
Mainz mot Freiburg, femman mot sexan, genialiske Tuchel mot genialiske Streich. Två lag som spelar disciplinerad fotboll styrd av tränarnas känslor, två lag som har hittat glädjen i offensiven och stabiliteten i defensiven. Frågan är hur länge de orkar ligga på topp när de slumrande ”storlagen” vaknar till liv. Intressant kamp, helt klart.

Bayern München – Greuther Fürth
FC Bayerns första match efter Pep-nyheten, första stoppet på Jupp Heynckes avskedsturné. Hösten tillhörde de tyska rekordmästarna, laget gjorde i särklass flest mål och släppte in minst mål. Det finns ingen anledning att tro att det ska se annorlunda ut mot tabelljumbon från Fürth. Nyförvärvet, det stora hoppet, Nikola Djurdjic saknas och även Prib och Mavraj saknas för Mike Büskens lag. Ingen skräll i sikte men det ska bli intressant att se om FC Bayern kan spinna vidare på den suveräna formen från hösten.

Lördag 18:30
Werder Bremen – Borussia Dortmund
De regerande mästarna inleder Rückrunde tolv poäng efter serieledaren Bayern München. Werder Bremen, med en nöjd Thomas Schaaf, väntar på Weserstadion. Båda tränarna tvingas bygga om lite i startelvorna. I Dortmund saknas Neven Subotic, en Felipe Santana med bruten näsa förväntas ersätta honom bredvid Mats Hummels. Bremen tvingas klara sig utan Arnautovic och Bargfrede. Dortmund har som vana att vinna borta mot Bremen när strålkastarljuset dränker planen. Två lag som gillar att anfalla.

Söndag 15:30
1. FC Nürnberg – Hamburger SV
Michael Wiesinger befordrades från U23-laget efter Dieter Heckings överraskande avsked. Nu har han haft några veckor på sig att lära känna spelarna och förklara sin filosofi för dem, i media verkar spelarna vara nöjda med nye tränaren ledarskap. Första testet blir mot Hamburger SV som troligtvis kan spela med stjärnan van der Vaart.

Söndag 17:30
Fortuna Düsseldorf – FC Augsburg
En del spännande nyförvärv kan få presentera sig när bottenlaget Augsburg åker till Düsseldorf. Bortalaget har hela tio poäng upp till säker mark, precis som Fürth. Nykomlingen Fortuna har däremot lyckas bättre än väntat och målvakten Giefer samt försvaret har säkrat många poäng. Düsseldorf har förstärkt med Tesche, Omae och vindsnabbe Bolly.
I Augsburg har man äntligen hittat en målgörare i Ji och han lär starta på söndag. Även Parkhurst har anslutit till Bayern-klubben.

/Wingren