”Jag förstår inte hur det här laget bara kan ligga femma i sin liga”.

Orden ovan tillhör Real Madrid-målvakten Iker Casillas. Han, precis som hela det spanska mästarlaget, imponerades av Borussia Dortmunds insatser i dubbelmötet. Ett dubbelmöte som Dortmund gick vinnande ur. Det var det nog inte många som hade räknat med.

Jag tror inte heller att många hade räknat med att Borussia Dortmund skulle spela ut Manchester City på bortaplan. Jag tror inte att många hade räknat med att Manchester City skulle vara så gott som avhängda efter fyra omgångar i dödens grupp.

Jag tror inte många hade räknat med att Schalke 04 skulle vara det klart bättre laget i dubbelmötet med Arsenal. Jag tror inte att många hade räknat med att Schalke skulle vara gruppetta efter fyra omgångar. Jag tror inte att många hade räknat med att Schalke 04 skulle kunna hämta upp ett 2-0-underläge mot Arsenal i Champions League.

Det har liksom aldrig riktigt varit Bundesliga-lagens grej i Champions League. Bayern München är givetvis det klara undantaget.

Det har givetvis funnits starka uppstickare i Champions League. Bayer Leverkusen och Schalke 04 är två relativt aktuella exempel på detta.

Men det som vi bevittnar just nu är något annat. Det är frukten av ett långsiktigt och professionellt arbete. Att Bundesliga är på frammarsch har länge varit bekant, att det är en av Europas bästa ligor är givet. Dock har det ofta blivit problem för alla lag, förutom Bayern München, när man ska hävda sig i Champions League.

”Tyskland kan bara Europa League”. Det har varit en ständigt återkommande fras för många. Det är dags att tänka om nu.

Att Bayern München körde över franska Lille med 6-1 säger mer om Lille än om FC Bayern. De tyska rekordmästarna gjorde inte sina bästa match för säsongen, men de spelade givetvis otroligt bra. Men så är det också ett komplett och mycket bra lag. Lille har ingenting i Champions League att göra, det är ett hån mot turneringens namn. Lille är sannerligen inga mästare. De kan tacka sin lyckliga stjärna för att Bayern München slog av på takten när förnedringen redan var ett faktum.

Jupp Heynckes sa själv efter matchen att det här var knappast något högklassigt motstånd. Även om det så klart var en mycket fin insats av FC Bayern. De lekte, och levde, fotboll. Sympatiske Claudio Pizarro fick dessutom göra en storartad comeback på den internationella scenen med sina tre mål. Så oerhört välförtjänt.

Nej, det är inte krossen i Bayern som är kvittot på de tyska lagens kvalitet. Det är snarare Schalkes och Dortmunds insatser som är kvittot på hur bra Bundesliga faktiskt är. Den har länge varit sensationell, men utanför landgränsen hade klubbarna oftast svårt att hävda sig i Champions League. Vilket till stor del beror på att tyska klubbar inte är rikemansleksaker, det är fortfarande fotbollsföreningar. Inte något sjukt oljeprojekt. Och den ekonomiska skillnaden har ofta gjort sig påmind för samtliga klubbar förutom FC Bayern – som välförtjänt och målmedvetet har etablerat sig som en europeisk storklubb. Men man har också kämpat för det under flera årtionden. Det hände inte över en natt, det hände inte för att klubben såldes till en uttråkad miljardär.

Nu har en del andra klubbar börjat närma sig FC Bayern i Tyskland. Ekonomiskt skiljer det ännu mil mellan FC Bayern München och konkurrenterna. Men Bundesliga har kvalitetshöjts sakta men säkert. Och det är först nu det börjar bära frukt på den riktigt stora scenen. Det är glädjande. Nu är det Dortmund som stör City och det är Schalke som stör Arsenal. Det är ombytta roller mina vänner.

För inte så många år sedan konstaterade jag för mig själv att Bayern München är den enda klubben som kan representera Bundesliga i Champions League, möjligtvis VfL Wolfsburg eller Bayer Leverkusen också. Det kändes lönlöst att tro att fler klubbar skulle kunna konkurrera med miljardbyggena ute i Europa. I så fall hade Tyskland behövt ge upp 50+1-regeln – något jag absolut inte ville se.

De flesta Bundesliga-lagen vill spela anfallsfotboll, vinna matcher genom att göra fler mål än motståndaren. Genom att ösa framåt när man får chansen. Det har fota straffats sig ute i Europa, de tyska lagen har blivit avklädda. Det ser annorlunda ut den här säsongen och det är bara till att gratulera fotbollen.
Nu har de tyska klubbarna visat att det går att hävda sig i CL ändå. Med fanatiska supportrar, en jäkla vilja, en långsiktig satsning och fin talangutveckling går det. Och nu får vi förhoppningsvis se Uefas FFP-regler träda i kraft på allvar. Då är samtliga tyska klubbar i en suverän situation. Ljusår före de flesta konkurrenterna.

Att driva sunda fotbollsklubbar i ett semi-socialistiskt fotbollsklimat låter kanske overkligt. Men se på fan, det går trots allt. Det gör åtminstone mig väldigt glad.

För att ni verkligen ska förstå vad jag menar med ekonomisk skillnad har jag lånat duktige Swiss Rambles diagram. Nu är förvisso inte Schalke med på den här tre års-listan över spenderade pengar på spelare, men med tanke på årets nollsatsning så hade klubben trots allt legat ganska blygsamt till. Men tänk att det går att hävda sig i Europa ändå. Det gör mig hoppfull.

***

Matcherna som spelades då? Tja, Bayern München tryckte direkt på gaspedalen och körde över Lille. Jag ska erkänna att jag såg slutet på Chelsea-matchen efter att Toni Kroos gjort 6-1. Det var liksom inte ens riktigt kul. Självklart ska vi sätta en fjäder i Bayern-hatten, men än mer ska vi ifrågasätta vad fasen Lille gör i den här turneringen.

Schalke var det bättre laget mot Arsenal men två misstag renderade i två mål för bortalaget. Det kändes typiskt, det kändes som en typisk insats av ett tyskt lag i Champions League. Men Schalke gav inte upp och fortsatte sin forcering – som också gav resultat. Huntelaar bombade in reduceringen, Farfan bombade in kvitteringen med hjälp av Arsenal-försvararen.

Borussia Dortmund spelade en magnifik första halvlek på bortaplan mot Madrid. Det här laget har mognat oerhört, har i åtanke att samma lag gick bort sig totalt mot Marseille, och Olympiakos, för bara ett år sedan. En välförtjänt 2-1-ledning i halvtid signerad Reus och Götze. Men i andra tryckte Real på med allt man hade och i matchens slutminut fick Özil in en frispark som Weidenfeller borde ha räddat. Fortfarande lite typsikt Dortmund att tappa ledningen, men 2-2 är väl godkänt ändå.

Efter fyra spelade omgångar i Champions League, och tre i Europa League, behåller Tyskland kontakten med Spanien och England i Uefas rankning.

Tyskland har spelat in 7 357 koefficient-poäng och ligger för tillfället på 69 043 poäng totalt. England har spelat in 8 285 poäng och har nu totalt 74 820. Spanien toppar fortsatt med 8 857 inspelade poäng och en total på 79 168.

Italien, som totalt sett ligger fyra i tabellen med 55 814 poäng, har spelat in 6 083 poäng den här säsongen. Med stor sannolikhet kommer Portugal att ta sig förbi Italien till nästa säsong. Totalt har landet 53 834 poäng och den här säsongen har man spelat in 6 416 poäng. Men framför allt blir Portugal av med en bottennotering på 6 785 från säsongen 2008/09, Italien å andra sidan tappar hyfsade 11 375 poäng.

Ursäkta, jag råkade visst bjuda på en liten avstickare.

***

Förra omgången av Europa League gick riktigt bra för de tyska lagen med tre segrar och ett kryss. Laget som spelade oavgjort var VfB Stuttgart och det är just Bruno Labbadias gäng som verkligen behöver en vinst mot FC Köpenhamn i kväll. Även Borussia Mönchengladbach har en viktig bortamatch mot Marseille då båda lagen har fyra poäng efter tre omgångar.
Hannover 96 kan bli klart för slutspel om man besegrar Helsingborg hemma i Hannover. Rimligtvis ska det inte vara några problem. Samtidigt måste dock Levante vinna, eller spela oavgjort, mot Alkmaar för att Hannover ska bli klart.
Bayer Leverkusen kan också bli klart för slutspel i kväll – en vinst mot Rapid Wien är allt som krävs.

19:00
Olympique Marseille – Borussia Mönchengladbach

FC Köpenhamn – VfB Stuttgart

21:05
Bayer Leverkusen – Rapid Wien

Hannover 96 – Helsingborgs IF

Får vi ytterligare en fantastisk afton i Europa?

/Wingren

1 april 1998. Semifinal i Champions League. Real Madrid mot Borussia Dortmund. Dortmund hade vunnit turneringen året innan under Ottmar Hitzfelds ledning, nu hette tränaren i stället Nevio Scala. Jag behöver väl knappast förklara hur viktig den här matchen var.

Bortalaget värmde upp precis som vanligt och sprang sina vändor på Bernabéu-Stadion i Madrid. Det tog ett tag innan spelarna insåg att målet på andra sidan planen hade knäckts och fallit ihop. Madrid-fansen bakom målet hade haft sönder den anordning som höll uppe målet. Det rasade ihop.

”Man genomför sitt uppvärmningsprogram, då tittar man sällan till höger och vänster. Då hade vi dock aldrig trott att det skulle ta så lång tid”, minns Lars Ricken.

Hur långt tid tog det innan matchen kunde spelas? 76 minuter. Det är än i dag den längsta förseningen av en Champions League-match. Personalen försökte laga målställningen men det gick inte. I stället gav man sig iväg på jakt efter ett nytt mål. Problemet? Det fanns inget reservmål på Bernabéu-Stadion. Till sist beordrades Dortmund-spelarna att återvända till omklädningsrummet.

Under tiden underhölls de tyska tv-tittarna av kommentatorerna Günther Jauch och Marcel Reif. ”Ett mål har redan fallit”, ”ett mål hade gjort matchen gott” och annat smått och gott kläckte de goda herrarna ur sig. Lustigt, givetvis.

Men inte så lustigt för spelarna som skulle spela en semifinal. På bortaplan och i ovisshet.

”Det hette hela tiden att ’snart drar det igång’. Även tränaren bara satt där, vad skulle han göra. 75 minuters motivationstal hade varit lite väl mycket”, säger Ricken.

Till sist blåstes matchen igång, man hade till sist hittat ett nytt mål. ”Koncentrationen var bortblåst”, minns Ricken. Uppenbarligen. Real Madrid segrade med 2-0 och vann senare med 1-0 i Dortmund. Dortmund lämnade en protest till Uefa men den fick inget gehör.

Så låt hoppas att det finns en, eller två, målställningar i reserv på Bernabéu i kväll. Det är ingen semifinal som spelas men likväl en oerhört viktig match mellan samma lag som då. Om Borussia Dortmund vinner är klubben klar för åttondelsfinal, om Real Madrid vinner tar över gruppledningen i dödens grupp. Mycket står på spel denna fjärde omgång – låt det inte förstöras av ett mål faller för tidigt.

***

För övrigt har även Schalke 04 exakt samma utgångsläge när de i kväll välkomnar Arsenal till Gelsenkirchen. En vinst och Schalke är klart för åttondelsfinal. Det ska inte vara omöjligt. Huub Stevens var som vanligt på dåligt humör under presskonferensen men lät ändå avslöja att vi kanske får se en överraskning i målet. Lars Unnerstall har vaktat Schalkes mål på sistone, men nu verkar det som att Timo Hildebrand får chansen på nytt. Även Julian Draxler förväntas spela från start mot Arsenal.

Huub Stevens och Schalke har definitivt det som krävs för att vinna matchen – men ett oavgjort resultat hade varit mer än okej. Det bör gå att lösa.

Borussia Dortmund visade för två veckor sedan att laget har mognat och till och med klarar av att vinna mot Real Madrid. I kväll blir det en svårare match. Endast Bayern München har lyckats vinna på Bernabéu-Stadion av alla tyska lag som har försökt. Real är en makt på hemmaplan och de tyska mästarna har med sig ett stukat självförtroende från ligaspelet.

Bayern München spelar en mycket viktig match i morgon mot Lille hemma på Allianz Arena. Rekordmästarna går som tåget i Bundesliga och man spelade ut Valencia i Champions League. Men den där dråpliga förlusten mot BATE har gjort läget i gruppen väldigt spännande. Philipp Lahm fixade en billig straff borta mot Lille i förra mötet och FC Bayern kunde ta med sig tre poäng tack vare en ”arbetsseger” i Frankrike. Jupp Heynckes har en superfin spelartrupp att arbeta med och har dessutom lyckats involvera de allra flesta i lagets framgångar den här säsongen.

Lille har lovat att ge allt de har mot FC Bayern på onsdag – men jag tror inte att det räcker till. I mina ögon är Bayern München Europas bästa lag för tillfället. Mycket mer än så kan jag inte säga om matchen. Viktigt är dock att göra jobbet, det måste man alltid göra. Och det är just det som Dortmund och Schalke har haft ganska stora problem med i Bundesliga. Dessutom tycks man ha lärt sig läxan i FC Bayern då det har varit väldigt tyst på titelfronten på sistone. De låter 90 minuters fotbollsspelande, två gånger i veckan, tala för sig.

Och just det, på tal om FC Bayern. Mario Gomez tränar åter med laget. Och Arjen Robben lär få spela från start mot Lille. Det är lustigt, och det är ett kvitto på hur bra rekordmästarnas trupp är – för vem fasen har egentligen saknat dem?

***

Eftersom att dagens blogg, av naturliga skäl, handlar som tyska klubblag ute i Europa tänkte jag passa på att avsluta med några Hitzfeld-citat. Ottmar har vunnit Champions League med Borussia Dortmund och Bayern München och för tillfället ansvarar han för det schweiziska landslaget. En fantastisk mästartränare som ger sin syn på de tyska klubblagens framgång i Europa.

”Alla tre lagen har vidareutvecklats. Dortmund samlade på sig väldigt mycket erfarenhet förra säsongen och vill nu göra det bättre än de två senaste säsongerna i Europa League och Champions League. Även Schalke har tagit ett stort steg framåt och stabiliserats avsevärt. Dessutom har de lyckats integrera unga spelare på ett föredömligt sätt. De har byggt ut och förbättrat truppen kontinuerligt”, säger han om Ruhr-lagen.

Givetvis har den gode Ottmar även en klar uppfattning om Bayern München.

”Man behöver inte säga så mycket om Bayern. De håller en hög klass. Nederlaget i Borisov kom i rättan tid. Bayern har så mycket kvalitet i truppen, gruppspelsfasen kan inte gå snett”, säger han.

Hitzfeld är alltså säker på att FC Bayern fixar en biljett till åttondelsfinalerna, och han är imponerad över Schalke och Dortmunds bedrifter. Men inget är klart ännu.

Vad tror ni?

Kan vi få uppleva en lika fantastisk CL-omgång som för två veckor sedan? Tveksamt. Men inte omöjligt.

/Wingren

Bayern München gav alla tvivlare svar på tal – rekordmästarna är bäst i Tyskland och visar inte upp några tecken på dalande form. Efter 1-2-förlusten hemma mot Bayer Leverkusen drog, självklart, snacket om ”Bayerns tapp” igång. En suverän 3-0-vinst mot Hamburger SV senare och det känns som att Jupp Heynckes och spelarna har koll på formen och psyket.

Det är mer än vad man kan säga om konkurrenterna.

Schalke 04 spelade mycket bra mot TSG Hoffenheim, men Wiese stod i vägen för en vinst. Borussia Dortmund borde rimligtvis tagit samtliga tre poäng mot VfB Stuttgart men bollen ville inte in och över huvud taget är Jürgen Klopps lag långt bort från fjolårsformen. Eintracht Frankfurt börjar sakteliga landa på jorden igen och fick med lite flyt med sig en poäng i matchen mot Greuther Fürth.

Inget av topplagen orkade störa Bayern München. Endast Bayer Leverkusen uträttade jobbet och vann mot Fortuna Düsseldorf. Nu har Sami Hyypiäs och Sascha Lewandowskis lag tagit sig förbi Borussia Dortmund i tabellen. Helt välförtjänt.

Bayern München kunde alltså dryga ut sin ledning i en tabell som ännu haltar. Det är egentligen bara rekordmästarna som har visat äkta vinnartakter den här säsongen. Resten av tabellen är ett virrvarr av lag som följer upp vinster med förluster, strålande insatser med usla. Vi är tio omgångar in på säsongen och ännu saknas det där riktiga mönstret.

Det lag som kanske ska passa sig mest är just de regerande mästarna från Dortmund. Truppen känns för tunn då Klopp uppenbarligen inte litar på sina reserver. Och Champions League tycks sno åt sig mycket av lagets fokus. En CL-plats är aldrig given i Bundesliga.

I botten är det självklart så att Greuther Fürth, FC Augsburg och Fortuna Düsseldorf får kämpa hårt om varje poäng. VfL Wolfsburg, TSG Hoffenheim och 1. FC Nürnberg återfinns också i de nedre regionerna av tabellen, men något säger mig att faran inte är påtaglig här.

I övrigt finns det inga tydliga tendenser i en rekordjämn Bundesliga. Det är Bayern München som ångar på suveränt i toppen, strax där bakom lurar ett par förmodade topplag i form av Borussia Dortmund och Schalke 04. Men om succén i Europa fortsätter för dessa klubbarna blir det intressant att se effekten av det i Bundesliga.

Vilken klubb orkar hänga med i toppen?

***

Nästa omgång av DFB-Pokal lottades i söndags och åttondelsfinalerna ser ut som följer (matcherna spelas den 18 eller 19 december):

Kickers Offenbach – Fortuna Düsseldorf

VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen

VfL Bochum – 1860 München

Karlsruher SC – SC Freiburg

Borussia Dortmund – Hannover 96

Schalke 04 – FSV Mainz 05

FC Augsburg – Bayern München

VfB Stuttgart – 1. FC Köln

Fyra av matcherna blir alltså direkta Bundesliga-dueller, vilket minst sagt känns positivt för cupen. I Bayern blir det dessutom ett derby mellan Augsburg och München. De tre 3. Liga-lagen som är kvar stöter också på högklassigt motstånd då Karlsruher SC tar sig an SC Freiburg och Kickers Offenbach välkomnar Fortuna Düsseldorf. En direkt 2. Bundesliga-duell får vi i mötet mellan Bochum och 1860 München.

En fin cupomgång att se fram emot alltså.

***

Bundesliga omgång 10:

Eintracht Frankfurt – Greuther Fürth 1-1
Tveksamt om alla åskådare var på plats i Frankfurt innan Meier gjorde 1-0. Rodes inlägg hamnade till sist hos Meier som gjorde mål, då hade vi spelat i ungefär 20 sekunder. Känslan var att Frankfurt skulle storma mot Fürths mål i resten av matchen men bortalaget stod upp bra och kämpade frenetiskt. Trapp tvingades till några svettiga räddningar. I andra halvlek fortsatte Fürth att stressa hemmalaget och när Stieber kom fri lobbade han snyggt in bollen till 1-1. Fürth var det bättre laget nu men svagare i avsluten. En underhållande andra halvlek slutade utan fler mål. Frankfurt kan vara lite gladare än Fürth med poängen.

Borussia Dortmund – VfB Stuttgart 0-0
Ett oavgjort resultat som känns som ett nederlag för Dortmund. Hemmalaget skapade fler chanser än Stuttgart men klarade inte av att göra mål, som så många gånger förr. Kanske hade matchbilden blivit annorlunda om domaren hade visat ut Holzhauser i början av första halvlek när österrikaren knäckte Kehls näsa. Även Stuttgart skapade ett par fina chanser i en underhållande match. Dortmund med fortsatta problem i ligan alltså, Stuttgart i fortsatt bra form.

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg 1-1
Efter 0-1-förlusten i cupen mot Düsseldorf ville Gladbach ge svar på tal då laget äntligen tycktes ha hittat formen. Oscar Wendt spelade från start och serverade också De Camargo till 1-0. Men Gladbach lyckades inte utöka ledningen trots att Freiburg hade stora problem med att skapa något offensivt. Bortalaget behövde Arangos hjälp, mittfältaren hade omkull Sorg och domaren pekade på straffpunkten. Caligiuri satte 1-1 och Freiburg fick med sig en lyckosam poäng. Favre var förbannad och fick se slutet av matchen från läktaren.

Hannover 96 – FC Augsburg 2-0
Hannover svarade direkt på förra omgångens 2-3-förlust på hemmaplan. Tidigare hade Slomkas lag varit obesegrat i 22 matcher, nu inledde man en ny serie. Mame Biram Diouf spinner vidare på den fina form han visade upp innan skadan förra säsongen. Ett mål och ett assist, precis som för Stindl. En välförtjänt seger för hemmalaget, fortsatt tungt för Augsburg.

1. FC Nürnberg – VfL Wolfsburg 1-0
Nürnberg hade bara tagit en poäng på de senaste sex matcherna och nu väntade ett pånyttfött Wolfsburg. Men 1-0-vinsten förhindrade klubbens fria fall samtidigt som Wolfsburg än en gång tvingas slicka sina sår. Nürnberg vann välförtjänt tack vare Gebharts mål i andra halvlek.

TSG Hoffenheim – Schalke 04 3-2
Även Schalke tappade mark i jakten på Bayern München. Bortalaget borde rimligtvis ha vunnit matchen men en för en gångs skull storspelande Tim Wiese ville annorlunda och för Markus Babbel och hans Hoffenheim var segern minst sagt välbehövlig. Schalke var egentligen det bättre laget på alla plan, men Hoffenheim var helt enkelt effektivare. Volland gjorde 1-0 och Neustädter 1-1 i första halvlek. Firmino gjorde 2-1 på straff men Uchida replikerade för Schalke som tryckte på för ett ledningsmål. Schipplock avgjorde dock matchen.

Hamburger SV – Bayern München 0-3
HSV skulle bjuda FC Bayern på en ordentlig fight och utnyttja det faktum att storklubben kanske var lite nervös. Men då Schalke, Dortmund och Frankfurt tappade poäng innan lördagens senaste match kände sig nog Bayern-spelarna ganska trygga. Hemmalaget försökte hota offensivt den första kvarten men efter det var det en ordentlig uppvisning av FC Bayern. Schweinsteiger nickade in 0-1 i första halvlek efter en fin Kroos-assist. I andra halvlek försökte Fink öka sitt lags offensiva krafter med en andra anfallare i form av Rudnevs – en plan som gick i baklås. FC Bayern lekte med hemmalaget och Müller samt Kroos gjorde två riktigt läckra mål i början av andra halvlek. Bayern München visade att man är särklass bäst i Tyskland just nu.

Inför matchen skrev jag om målvaktskampen. Känslan är att ingen gick vinnande ur den då René Adler för all del stod för några riktigt svettiga räddningar, men också ett par mindre bra ingripanden. Utan Adler hade Bayern säkerligen gjort fler mål, men på Müllers skott måste han dock ha koll på hörnet. Svårt att kritisera Adler, svårt att hylla honom till skyarna. Manuel Neuer behövde inte anstränga sig allt för mycket. Det var helt enkelt Bayern München som vann. Givetvis försvagade inte Neuer sin aktier och är, utan tvekan, fortsatt given i Jogi Löws startelva.

Bayer Leverkusen – Fortuna Düsseldorf 3-2
Det blev till sist en riktigt het kamp mellan Rhen-lagen. Leverkusen var det klart bättre laget i första halvlek och tog en välförtjänt ledning, men släppte till en kvittering som man dock svarade omgående på. I andra halvlek byttes Simon Rolfes in och ganska omgående drog han på sig ett rött kort. Leverkusens utökade ledningen omgående. Men Fortuna kämpade väl och spelade en bra andra halvlek, men Leverkusen höll ut slutforceringen och tog sig därmed förbi Dortmund i tabellen.

Werder Bremen – FSV Mainz 05 2-1
Båda lagen kämpade väl i en tät match men Werder Bremen hade lite mer flyt och klättrar upp på plats sju i tabellen. Hunt gjorde båda målen för hemmalaget och stekhete Szalai fixade bortalagets kvittering med en fin nick. Mainz hade flertalet heta chanser men Hunts frispark avgjorde matchen i slutminuterna samtidigt som målvakt Wetklo kolliderade med stolpen.

/Wingren

Jag dundrade på här i bloggen om att årets upplaga av Bundesliga är den kvalitativt bästa på länge – åtminstone trodde jag det inför säsongen. Åtta omgångar in på säsongen har jag börjat tveka. Det är för många huvudlösa misstag, tappade matcher, bortslösade storchanser och taktiska missar. Så här långt sticker förstås ett lag ut ur mängden och det är Bayern München. Åtta suveräna segrar på lika många matcher. Jupp Heynckes har landets dyraste och bredaste trupp till sitt förfogande, de spelar en utomordentligt bra fotboll. Men vad säger det om konkurrensen?

Kanske inte jättemycket ändå. FC Bayern ska kunna gå som tåget.

Men om vi däremot tittar på Borussia Dortmund i stället. Hittills har de regerande mästarnas säsong varit någonstans mellan bra och medelmåttig. Visst har Jürgen Klopp lyckats få fart på laget mot Bayer Leverkusen (3-0) och Borussia Mönchengladbach (5-0).

Väldigt ofta har Dortmund dock bjudit på stora försvarsmisstag, brända målchanser, målvaktstavlor, svagt närkampsspel och en brist på tydliga idéer. Ändå så ligger BVB fyra i tabellen, trots en ganska medelmåttig säsongsinledning. Vad säger det om årets Bundesliga?

Som jag ser det just nu, så säger det just att alldeles för många lag har alldeles för stora svagheter på sina ställen och en ojämn form. Det är charmerande då alla, verkligen alla, kan slå alla. Förutom Bayern München. Förra omgången vann FC Augsburg mot Werder Bremen med 3-1, nu spelade de oavgjort mot 1. FC Nürnberg som i sin tur hade fyra raka förluster inför matchen, men ligger ändå två poäng före Augsburg i tabellen.

Borussia Mönchengladbach vann med 2-0 över ligatvåan Eintracht Fankfurt förra omgången. I helgen förlorade Gladbach med hela 0-4 mot just Werder Bremen, samtidigt som Frankfurt vann mot Hannover 96 med 3-1, Hannover som förra omgången spelade 1-1 mot Borussia Dortmund.

Bayern München vill jag gratulera redan nu – om inget makabert inträffar så landar ligatiteln i München 2013. De spelar i en helt annan division för tillfället och då en nykomling (Frankfurt) ligger tvåa, fem poäng bakom, är det inte mycket som talar för att något lag orkar eller kan utmana Bayern München den här säsongen. Det är tråkigt för Bundesliga då tankarna direkt hamnar i Spanien. Samtidigt måste hatten lyftas för FC Bayern och hur de har knutit näven i byxfickan. Och lagt pengarna på bordet förstås, men pengar köper aldrig ett fungerande lag. Nu är till och med Rafinha lycklig, Jupp Heynckes har gjort det mycket bra.

Men vad säger det om alla andra lag? Att Bayern München är överlägset, det kan vi vara överens om, men de andra lagen? Är det de så kallade bottenlagen som har blivit mycket bättre (vilket jag trodde i somras) eller är det de förmodade topplagen som har blivit sämre? Något är riktigt galet i Tyskland. På ett bra sätt. En mer levande, nervkittlande och fantastisk tabell går inte att uppbringa. Bortsett från FC Bayerns dominans då.

VfL Wolfsburg ligger sist i tabellen och har det riktigt tufft. Endast två mål gjorda på åtta matcher. Felix Magaths superbygge är skakat. Men på något sätt, någon gång, kommer de börja plocka poäng.

***

Revierderbyt mellan Borussia Dortmund och Schalke 04 slutade med en välförtjänt 2-1-vinst för Schalke. Det kändes nog skönt för Huub Stevens och killarna att äntligen få vinna på bortaplan mot Dortmund igen. Och att man var det betydligt mycket bättre laget. Kan har varit startskottet på en mycket fin säsong.

Tyvärr kantades jättederbyt av stora tråkigheter. Det var mycket bråk och stök i Dortmund och polisen hade minst sagt fullt upp. Vi kan bara gratulera idioterna till att de bidrar till demonteringen av tysk fotboll. Ståplatsen är i fara, den personliga integriteten, olika privilegier och klassiska avsparkstider likaså. Det här hjälpte knappast. Det är förbannat tråkigt att se.

***

Positivare supporterscener i Düsseldorf då, där hemmafansen sjöng fram sitt lag med stolthet trots att de blev krossade på fotbollsplanen av Bayern München. Fint.

***

Bundesliga omgång 8:

TSG Hoffenheim – Greuther Fürth 3-3
En galen match och ännu en tung dag på jobbet för ex-landslagsmålvakten Tim Wiese. Den här gången stod han inte för en tabbe, men när till och med Babbel säger att ”för tillfället blir varje skott på mål ett mål”, ja, då vet man att det går tungt för målvakten. Ytterligare ett bevis är att målsnåla Fürth gjorde tre mål i fredags, vilket är ett mer än på de tidigare sju matcherna tillsammans. En händelserik och härlig match med mycket dramatik bjöds vi på. Firmino gjorde 1-0, Stieber 1-1. I andra halvlek fortsatte vansinnet med Joselus 2-1-mål, Pribs 2-2-mål, Joselus 3-2-mål och på tilläggstid nickade Sobiech in 3-3.

Borussia Dortmund – Schalke 04 1-2
Bortsett från de tråkiga scenerna som utspelade sig mellan ”fans” och polis bjöd Ruhrderbyt på en ganska lam första halvlek. Schalke var det klart aggressivare laget med mer passion. Klopp passade på att testa en helt ny uppställning i derbyt och de planerna gick i baklås direkt. Schalke gjorde 0-1 genom Afellay och Unnerstall kunde vila i Schalke-målet. I andra halvlek gjorde Höger 0-2 omgående efter riktigt dåligt försvarsspel av hemmalaget. Men andra halvlek bjöd på snabbare och hårdare spel med fler chanser. Lewandowski gjorde 1-2 men närmare än så kom aldrig Dortmund mot ett skickligt försvarande Schalke.

Bayer Leverkusen – FSV Mainz 05 2-2
Hemmalaget styrde och ställde under första halvlek men hade bara Kießlings mål att visa upp för det. Enligt all fotbollslogik kom Mainz igen under andra halvlek och vände till och med matchen till 1-2 genom Szalai och Risse. Men Castro kämpade in kvitteringen strax innan slutet. Leverkusen är därmed fortsatt obesegrat på hemmaplan och Mainz tog än en gång poäng.

VfL Wolfsburg – SC Freiburg 0-2
Fürths kryss kvällen innan innebar att Magaths Wolfsburg låg sist i tabellen inför matchen – och det gör man även efter omgången. Magath har stora, stora problem med sitt Wolfsburg som ser helt desorienterat ut. Naldo kritiserades av Magath innan matchen och såg, kanske inte helt förvånande, till att göra ner Jendrisek i straffområdet. Caligiuri förvandlade straffen till 0-1. Till sist vann Freiburg välförtjänt med 0-2 efter Schusters mål.

Eintracht Frankfurt – Hannover 96 3-1
Frankfurt fortsätter spela sin fantastiska och respektlösa fotboll. De offensiva spelarna virvlar omkring och laget bjuder på tempo- och händelserikt spel. Matmour och Jung gjorde 2-0 för Frankfurt innan Hannover sakteliga hittade in i matchen. Abdellaoue kunde skapa kontakt för H96 innan halvtid. Andra halvlek var lika händelserik men Frankfurt lyckades inte punktera matchen på chanserna de skapade, det var först när Meier nickade in 3-1 det stod klart att Frankfurt stannar i toppen samtidigt som Slomka och Hannover inkasserade tredje förlusten.

Fortuna Düsseldorf – Bayern München 0-5
Nytt startrekord i Bundesliga. Nu har Bayern München lyckats med det som inget annat lag har lyckats med på 50 år: åtta vinster på de åtta första matcherna. Fortuna Düsseldorf hade inte en chans, ligans näst bästa försvar till trots. De tyska landslagsspelarna visade att 4-4-matchen mot Sverige inte spelade någon roll för FC Bayerns spel. Bortalaget dominerade hela matchen Mandzukic, Gustavo, Müller, Müller och Rafinha gjorde målen. 12 poäng för Dortmund och fem poäng före Frankfurt på andra plats. Livet leker.

Werder Bremen – Borussia Mönchengladbach 4-0
Äntligen kom Werders anfallare till skott, och inte bara skott, det blev ju mål också. Nordtveit hade först ett skott i ribban för Gladbach innan Petersen och Arnautovic gjorde 2-0 för hemmalaget. I andra halvlek hackade Gladbachs spel såväl i defensiven som i offensiven (som under hela säsongen). Bremen sattes inte på några avancerade prov utan kunde i stället utöka ledningen, tillika förnedringen, genom Füllkrug och Junuzovic.

1. FC Nürnberg – FC Augsburg 0-0
Omgångens tråkigaste match. Första halvlek bjöd inte på mycket, andra halvlek var något bättre och Augsburg det lag med flest och bäst chanser. Nürnbergs målvakt, tillika lagkapten, Schäfer tvingades utgå på grund av skada i andra halvlek. Hemmapubliken var missnöjd med spelet, men det blev åtminstone inte en femte förlust.

Hamburger SV – VfB Stuttgart 0-1
Sven Ulreich och Rene Adler var fantastiska i respektive mål. Stuttgart var dock det bättre laget sett över 90 minuter och Vedad Ibisevics mål avgjorde matchen. Ett helt rättvist resultat som ger Labbadia lite välbehövlig arbetstro. HSV som börjat drömma om Europa-spel fick ett uppvaknande efter fyra matcher utan förlust.

/Wingren

Bundesliga-premiären är bara några dagar bort. På fredag tar Borussia Dortmund emot Werder Bremen inför mer än 80 000 åskådare på Westfalenstadion. Det är ett klassiskt möte som passar extra bra den här säsongen. Det är dags för den 50:e upplagan av Bundesliga. För 49 år sedan möttes just Werder Bremen och Borussia Dortmund och bortalagets anfallare, Timo Konietzka, gjorde 1-0 för de gul-svarta. Det var det första Bundesliga-målet. 49 år senare öppnar alltså dessa klubbar jubileumssäsongen.

I fjol vann Borussia Dortmund ligan på ett rekordartat sätt. Aldrig förr hade ett lag samlat ihop 81 poäng, det var den bästa säsongen någonsin för en klubb i Bundesliga. Men jag är övertygad om att Bundesliga 2012/2013 kommer att bli den bästa säsongen någonsin – för alla.

Årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Jag är förvisso ganska säker på att Bayern München och Borussia Dortmund kommer att göra upp om titeln, men bakom dessa extravaganta klubbar finns det så många starka lag – med så många härliga profiler och fantastiska supportrar. FC Bayern har fått en riktig utmanare i BVB och det är något vi ska njuta av. Det kommer att bli härliga stormatcher och ordkriget har redan börjat. Det kommer att bli lika hett som i den brinnande helveteselden. Det kommer att handla om fotboll i dess härligaste form.

Även om jag ser dessa två storklubbar som bättre och stabilare än de 16 andra lagen så betyder inte det att säsongen kommer att sakna spänning. Freiburg kan alltid vinna mot rekordmästarna från södra Tyskland och Augsburg kan alltid jobba sig till en seger mot arbetarna från väst. Det är tjusningen med det hela. En självklar match är en tråkig match. En förutsägbar liga är ingen rolig liga. Det är därför jag har haft stora problem med mitt säsongstips (som ni finner nedan). Hur i hela friden ska jag kunna sia om något? Samtliga lag förutom Bayern München och Borussia Dortmund kan i princip sluta var fasen som helst i tabellen. Det här är den bästa upplagan av Bundesliga som jag kan påminna mig om. Jag kan inte räkna ut något lag.

Okej att…

…Hamburger SV ser sämre ut än förra säsongen, ja, det ser faktiskt riktigt illa ut. Men en storklubb som HSV kan alltid resa sig, alltid hitta rätt profil som lyfter resten av laget.

…Greuther Fürth aldrig har spelat i Bundesliga förr och dessutom tappat sin målskytt till Frankfurt. Men med emotionella Mike Büskens på tränarbänken och ett samspelt lag så är de långt ifrån chanslösa.

…Fortuna Düsseldorf visade en svag form under vårsäsongen i 2. Bundesliga. Dessutom har Norbert Meier bytt ut hela laget (i stort sett). Men med fantastiska supportrar, några Magath-värvningar och en stor vilja kommer man långt.

…Werder Bremen har gjort sin största generationsväxling på mycket länge. Ändå kan klubben lika gärna utmana om ligatiteln som åka ur.

…SC Freiburg på sätt och vis har en tunn trupp som kanske hyllas lite väl mycket efter den starka våren. Men det var många som tänkte likadant om Dortmunds unga och lite tunna trupp för några säsonger sedan.

Å andra sidan…

…har VfL Wolfsburg köpt ihop ett lag som ska vara kapabelt att ta hem hela skiten om Magath får ihop det.

…har TSG Hoffenheim köpt ihop ett lag som lätt ska kunna utmana förmodade toppklubbar som Leverkusen, Schalke, Mönchengladbach och Stuttgart.

…kan Schalke utmana Dortmund, Wolfsburg och Bayern om ligatiteln. Så länge Huntelaar är hel går det mesta.

…är Bayer Leverkusen ett mer levande och spännande projekt än på mycket länge.

…känns Nürnberg och Hannover riktigt farliga. Hannover har kommit längre i utvecklingen men filosofin är densamma i båda klubbar. Här är det lite ”vi mot världen”. Och världen, den ska tas med storm.

…är det alltid ett, två eller tre lag som överraskar positivt. I fjol var Borussia Mönchengladbach den stora överraskningen, vem tar över den stafettpinnen nu?

Äsch, jag behöver inte fortsätta. Jag har sagt det förr men säger det igen: årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Det här kommer att bli så svettigt, så roligt, så nervöst och så magnifikt. Den renaste typen av fotbollsunderhållning med välmående klubbar, offensiv fotboll och Europas högsta publiksnitt. Nu är dessutom nivån högre än någonsin. Vad kan vara bättre? Vad annat kan man önska sig? Jag är helt paff, förundrad och förstummad. Jag har längtat länge, snart är det äntligen dags.

Så varför vänta ännu längre – här är mitt säsongstips för Bundesliga 2012/2013:

Upp- och nedflyttade spelare inom klubben redovisas ej. Om en spelare tidigare har varit på lån i klubben men köpts loss inför den här säsongen redovisas han som ett nyförvärv.

18. Fortuna Düsseldorf
Truppens snittålder: 25,8

In: Andriy Voronin (Dynamo Moskva, lån), Stelios Malezas (PAOK Thessaloniki), Nikos Papadopoulos (Olympiakos), Fabian Giefer (Bayer Leverkusen), Gerrit Wegkamp (VfL Osnabrück), Tobias Levels (Borussia Mönchengladbach), Stefan Reisinger (SC Freiburg), Ronny Garbuschewski (Chemnitzer FC), Dani Schahin (Greuther Fürth), Axel Bellinghausen (FC Augsburg), Du-Ri Cha (Celtic Glasgow), Bastian Müller (Bayern München II), Mazin Ahmed Al-Huthayfi (Al-Ittihad Dschidda), Ivan Paurevic (Borussia Dortmund II), Bruno Soares (MSV Duisburg), Leon Balogun (Werder Bremen II), Nando Rafael (FC Augsburg), André Fomitschow (VfL Wolfsburg).

Ut: Ranisav Jovanovic (MSV Duisburg), Adriano Grimaldi (VfL Osnabrück), Sascha Rösler (Alemannia Aachen), Assani Lukimya-Mulongoti (Werder Bremen), Michael Ratajczak (klubb ej klar), Markus Krauss (Stuttgarter Kickers), Thomas Bröker (1. FC Köln), Kai Schwertfeger (Alemannia Aachen), Sascha Dum (klubb ej klar), Maximilian Beister (Hamburger SV, lån avslutat), Villyan Bijev (Liverpool, lån avslutat), Adam Matuschyk (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Norbert Meier säger att han är van vid att bygga nya lag men nu undrar jag om han inte har tagit sig vatten över huvudet. Düsseldorf har värvat rekordmånga spelare och mer eller mindre hela spelartruppen från förra säsongen är utbytt. Trots budgetvärvningar så finner vi dock en hel del intressanta namn här. Du-Ri Cha kommer med fin rutin från Celtic och Andriy Voronin är ett härligt välbekant namn som kanske orkar skjuta Düsseldorf kvar i Bundesliga. En väldigt jobbig uppgift att ersätta nyckelspelare som Lukimya och Beister förstås.

Motivering: Hösten 2011 tillhörde Fortuna Düsseldorf och klubbens energiska publik. Laget ångade på i 2. Bundesliga och inlånade Maximilian Beister var ligans bäste lirare. Men Beister och resten av laget hamnade i en formsvacka efter vinteruppehållet och hittade aldrig formen igen. Man lyckades dock undvika flera förluster och lyckades ändå vinna kvalspelet mot Hertha Berlin i ett mycket uppmärksammat möte. Hemmastödet är fint, Meier har varit med förr och en hel del spelare bidrar med fin rutin. Vidare har vi ett gäng okända killar som bara väntar på att få visa upp sig. Men för lite spetskvalitet och ett alldeles för stort renoveringsprojekt tror jag blir fallet i år. Fortuna kommer att sticka upp ibland – men det räcker inte hela vägen. Försäsongen har inte varit särskilt imponerande heller.

Håll ögonen på: Andriy Voronin är äntligen tillbaka i Bundesliga. Han är glad, lagkamraterna är glada och Meier är glad. Den ukrainske anfallaren har förstås sett sina bästa år, men med 145 Bundesliga-matcher på meritlistan blir han likväl viktig.

17. SpVgg Greuther Fürth
Truppens snittålder: 24,6

In: Djiby Fall (KSC Lokeren), Tobias Mikkelsen (FC Nordsjaelland), Issa Ndoye (Volyn Lutsk), Zoltán Stieber (1. FSV Mainz 05), Lasse Sobiech (Borussia Dortmund, lån), Wolfgang Hesl (Dynamo Dresden), Abdul Rahman Baba (Asante Kotoko Kumasi), Thomas Pledl (1860 München), Michael Hefele (SpVgg Unterhaching), Thanos Petsos (Bayer Leverkusen), Franck Ohandza (Buriram United).

Ut: Christian Rahn (Jahn Regensburg), Franco Flückiger (Hallescher FC), Christian Dorda (SC Heracles Almelo), Olivier Occéan (Eintracht Frankfurt), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Fabian Baumgärtel (Alemannia Aachen, lån avslutat), Stephan Schröck (TSG Hoffenheim), Jasmin Fejzic (VfR Aalen), Asen Karaslavov (Botev Plovdiv).

Kommentar på transferaktiviteter: Det här är inte någon nyrik klubb som har dykt upp från ingenstans – tvärtom. Och det märks även på spelarköpen. Det är framför allt Occéan och Schröck som är riktigt tunga spelartapp, och frågan är om Djiby kan ta över efter Occéan? I övrigt har Fürth värvat klokt och spännande. Det ska bli intressant att följa den 20-årige anfallaren Ohandza som blev skyttekung i den thailändska ligan. Stieber, Mikkelsen, Petsos med flera bör kunna hjälpa till omgående.

Motivering: Greuther Fürth har jobbat på samma seriösa och långsiktiga vis som FC Augsburg. Även om det tar tid så betalar det av sig när laget äntligen får ta steget upp i Bundesliga. Jämfört med Düsseldorf är det här ett lag som har firat framgångar tillsammans och lärt känna varandra under en lång tid. I Mike Büskens har laget en emotionell tränare och i Asamoah finns en ledargestalt i omklädningsrummet. Det här ser egentligen ganska stabilt och bra ut – men frågan är om det är tillräckligt bra? Jag kan tänka mig att Fürth lyckas säkra ett nytt kontrakt, skadeläget blir givetvis avgörande, men här finns en tydlig stomme att förlita sig till.

Greuther Fürth förlorade bara två matcher under försäsongen men överlag spelade man mot lite sämre lag. Känslan är ändå att Büskens har fått ihop ett hyfsat lag här. Att man börjar om på noll när säsongen är ny är en beprövad klyscha – särskilt när man har tagit sig upp en division. Fürth fick sitt uppvaknande i cupen när Kickers Offenbach vann med 2-0.

Håll ögonen på: Sercan Sararer har ryktats vara på väg bort under sommaren men han ser ut att stanna i Fürth åtminstone säsongen ut. Grymt spännande och härlig högerytter som kan få sitt stora genombrott i år.

16. Hamburger SV
Truppens snittålder: 24,9

In: Milan Badelj (Dynamo Zagreb), Paul Scharner (West Bromwich Albion), Artem Rudnev (Lech Poznan), René Adler (Bayer 04 Leverkusen), Maximilian Beister (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Gökhan Töre (Rubin Kazan), Macauley Chrisantus (UD Las Palmas), Paolo Guerrero (Corinthians Sao Paulo), Romeo Castelen (klubb ej klar), Michaël Tavares (klubb ej klar), Miroslav Stepanek (FK Senica), Mladen Petric (Fulham), David Jarolím (klubb ej klar), Sören Bertram (VfL Bochum), Dániel Nagy (VfL Osnabrück).

Kommentar på transferaktiviteter: Förra säsongen var Petric lagets bäste målskytt med blygsamma sju fullträffar. Töre, Guerrero och Jarolim kändes tongivande och viktiga men är nu borta. Sportchef Frank Arnesen har inte någon välfylld skattkista men har ändå fått till ett par nyförvärv. Badelj ansluter efter första omgången och ska bidra med välbehövlig kreativitet som ”sexa”. Rudnev var, precis som Lewandowski, Lech Poznans skyttekung och Scharner är en beprövad mittback. Det intressantaste ”nyförvärvet” är egentligen hemvändaren Beister. Vi ska förstås inte glömma bort Adler som mycket väl kan bli en världsmålvakt igen. Känslan är ändå att laget har försvagats i sommar.

Motivering: HSV hör hemma i Bundesliga och förhoppningsvis får vi se en reaktion från spelare, tränare och ledare. Men om laget spelar lika tamt och slarvigt som förra säsongen kan det här sluta med katastrof. Tränare Thorsten Fink söker fortfarande efter ett passande spelsystem och har haft problem med målgörandet under försäsongen. Försvaret känns dock mer samspelt och bättre än i fjol. Tyngden och den ungdomliga entusiasmen finns här, men laget känns ändå oroväckande svagt. Lewandowski behövde gott och väl en säsong på sig för att hitta rätt, det är inte omöjligt att även Rudnev behöver så mycket tid. Men tid, det tror jag inte att HSV har den här säsongen.

Första chocken den här säsongen fick Fink och HSV när Karlsruher SV blev för tufft motstånd i tyska cupen. Ringde väckarklockan?

Håll ögonen på: Maximilian Beister vänder hem till Hamburg efter sejouren i Fortuna Düsseldorf där han utvecklades till en kvalitativ spelare. 21-åring har gjort ett gott intryck på Fink och är full av självförtroende. Kan bli en riktigt trevlig säsong för killen som gjorde tolv mål och 13 assist på 35 matcher förra säsongen.

15. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 25

In: Erwin Hoffer (Napoli, lån), Carlos Zambrano (St. Pauli), Dorge Kouemaha (Club Brügge, lån), Anderson (Borussia Mönchengladbach), Vadim Demidov (Real Sociedad), Olivier Occéan (Greuther Fürth), Takashi Inui (VfL Bochum), Kevin Trapp (1. FC Kaiserslautern), Bastian Oczipka (Bayer Leverkusen), Stefan Aigner (1860 München), Stefano Celozzi (VfB Stuttgart), Martin Lanig (1. FC Köln).

Ut: Caio César (EC Bahia), Ricardo Clark (Houston Dynamo), Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern), Dominik Schmidt (Preußen Münster), Gordon Schildenfeld (Dynamo Moskva), Matthias Lehmann (1. FC Köln), Ümit Korkmaz (FC Ingolstadt 04), Habib Bellaid (CS Sedan-Ardennes), Marcos Álvarez (Stuttgarter Kickers), Thomas Kessler (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag i Tyskland måste Eintracht tänka på ekonomin först och agera sen. Men Armin Veh har ändå lyckats förstärka sitt redan starka lag. Anderson köptes till sist loss från Gladbach och i Occéan kommer Fürths succéanfallare. Demidov och duktige Zambrano förstärker det tunna försvaret och i Lanig, Celozzi, Trapp och Oczipka kommer kompetenta Bundesliga-spelare. Även en kille som Inui kan blomma ut. Det känns förnuftigt.

Motivering: Det är alltid enklare att få ihop ett slagkraftigt lag när man bara har varit nere och vänt i 2. Bundesliga – därmed inte sagt att det här blir någon dans på rosor. Fråga bara vad Michael Preetz i Hertha Berlin tycker om det hela. Frankfurt vann säkerligen inte många hjärtan med sitt spel förra säsongen men uppenbarligen fungerade det ganska bra. Laget känns överlag tungt och hårt vilket så klart kan vara ganska skönt i Bundesliga. Lite mer flärd hade dock inte skadat och det återstår att se vilka spelare som kan träda fram och leverera. Truppen känns ganska komplett och Eintracht Frankfurt borde kunna hänga kvar den här säsongen.

Försäsongen har varit imponerande. Red Bull Salzburg och Valencia besegrades med 4-1 och sammanlagt slutade åtta matcher med vinst. I cupen kom så chocken: Aue vann med 3-0 och Frankfurt är ute.

Håll ögonen på: Alexander Meier. Den 29-årige offensive mittfältaren har alltid varit en personlig favorit. Killen är stor som få (196 cm) men är lika härlig med fötterna som med huvudet. I fjol blev det 17 ligamål för Meier. Han är viktig för Eintracht och är en väldigt speciell spelartyp.

14. FC Augsburg
Truppens snittålder: 25,7

In: Giovanni Sio (VfL Wolfsburg, lån), Milan Petrzela (FC Viktoria Pilsen), Ragnar Klavan (AZ Alkmaar), Kevin Vogt (VfL Bochum), Jan Morávek (FC Schalke 04), Aristide Bancé (Al-Ahli Dubai), Knowledge Musona (TSG Hoffenheim, lån), Ronny Philip (Jahn Regensburg), Andreas Ottl (Hertha Berlin), Dominic Peitz (FC Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Daniel Brinkmann (FC Energie Cottbus), Axel Bellinghausen (Fortuna Düsseldorf), Edmond Kapllani (FSV Frankfurt), Nando Rafael (Fortuna Düsseldorf), Marcel Ndjeng (Hertha Berlin), Andrew Sinkala (klubb ej klar), Patrick Mayer (1. FC Heidenheim 1846, lån avslutat), Jonas de Roeck (Oud-Heverlee Leuven), Hajime Hosogai (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Akaki Gogia (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Efter att ha överlevt första säsongen i Bundesliga kunde Augsburg förstärka utsatta eller svaga lagdelar under sommaren. Den kanske största förändringen har dock skett på tränarfronten då Jos Luhukay valde att lämna, Markus Weinzierl plockades in som hans ersättare. Markus är en spännande ung tysk tränare som gjorde det bra i Jahn Regensburg. Vogt och Ottl kommer att tillföra en hel del på det defensiva mittfältet men det viktigaste har skett i offensiven. Augsburg hade svårt att göra mål och har nu plockat in Bancé, tidigare i Mainz, samt Musona (med det sköna namnet Knowledge), Sio och Petrzela. Känns fräscht och spännande.

Motivering: Det såg länge väldigt jobbigt ut för Augsburg i fjol. Om inte försvaret föll ihop så gjorde inte anfallarna några mål. Men under våren hittade man formen och det visade sig att ett moget lag kunde lösa det mesta. Truppen har nu rensats och spetsats till med hetare namn. Det återstår att se om nye tränaren Weinzierl kan lyckas hålla kvar Augsburg i Tysklands finrum – förutsättningarna finns i varje fall. Har man dessutom en trupp med två så sköna spelarnamn som Jan-Ingwer Callsen-Bracker och Knowledge Musona så måste det gå bra eller?

Augsburg har spelat en positiv försäsong med fina resultat och få skandaler. En ganska skön uppladdning.

Håll ögonen på: Aristide Bancé. Den profilstarke anfallaren huserade i Mainz förr i tiden. Han är inte världens stjärna, men han är stor och tar plats. Förhoppningsvis ger 27-åringen Augsburg den tyngd som behövs där framme. Spelade 62 ligamatcher för Mainz och gjorde 24 mål.

13. FSV Mainz 05
Truppens snittålder: 26,2

In: Chinedu Ede (1. FC Union Berlin), Júnior Díaz (FC Brügge), Peter Sliskovic (St. Pauli, åter från lån).

Ut: Mohamed Zidan (Baniyas SC), Malik Fathi (Kayserispor, lån), Sami Allagui (Hertha Berlin), Zoltán Stieber (Greuther Fürth), Eugen Gopko (klubb ej klar), Deniz Yilmaz (SC Paderborn 07, lån), Fabian Schönheim (1. FC Union Berlin, lån), Mario Gavranovic (FC Schalke 04, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Thomas Tuchel storshoppade förra sommaren men valde att sortera ut onödiga spelare för att skapa ett intimare lag. Det är inte mycket pengar som har lämnat klubbkassan den här sommaren men Diaz förstärker på den något svaga vänsterbacksplatsen och Ede var underhållande i 2. Bundesliga. Känns logiskt.

Motivering: Det är väldigt svårt att säga var man har Tuchel och hans Mainz den här säsongen. 2010/11 var en framgångssaga utan dess like, 2011/12 var överlag en besvikelse – framför allt var det väldigt ojämna prestationer. Nu har truppen bantats och det ger förhoppningsvis spelarna en ökad säkerhet. Vi vet att Tuchel kan motivera sina killar, är flexibel med taktiken och blir förbannad när laget förlorar. Hur långt räcker det den här säsongen? Får Szalai hålla sig frisk har man en härlig anfallsbesättning som spetsas med Choupo-Moting och Ujah. Mittfältet känns lite lagom spännande och backlinjen bör kunna freda sig ganska väl. Summa summarum torde Mainz hamna någonstans i ingenmansland, men kvalstrecket kan vara obehagligt nära.

Mainz har hållit nere siffrorna under försäsongen och i det enda målkalaset stod Sevilla för motståndet (3-3). Trots detta har Mainz ändå inte lyckats imponera nämnvärt.

Håll ögonen på: Jan Kirchhoff. Den 21-årige mittbacken, som även fungerar utmärkt som defensiv mittfältare, har utvecklats i rask takt. I fjol blev det 29 Bundesliga-matcher för försvarstalangen och nu jagar de tyska storklubbarna honom. Med lite flyt blir han lika härligt dominant som Wollscheid var i Nürnberg.

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 24,1

In: Ezequiel Calvente (Real Betis, lån), Vegar Eggen Hedenstad (Stabaek IF), Max Kruse (St. Pauli), Marco Terrazzino (Karlsruher SC).

Ut: Erich Sautner (Hallescher FC, lån), Stefan Reisinger (Fortuna Düsseldorf), Oliver Barth (VfR Aalen), Simon Brandstetter (Karlsruher SC, lån), Andreas Hinkel (klubb ej klar), Michael Lumb (Zenit St. Petersburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: När Christian Streich tog över tränarjobbet sorterades en hel del spelare ut (och bland annat såldes ju anfallsstjärnan Demba Cissé). 47-årige Streich satsade hellre på alla fina talanger som finns i klubben och det bar frukt. I sommar har man förstärkt laget med spelare som borde passa in i klubben och som dessutom känns intressanta. Hedenstad är en spännande offensiv ytterback och Max Kruse har varit tongivande i St. Pauli. Calvente är en ganska riskfri chansning som kan gå hem.

Motivering: Freiburgs styrka är en kombination mellan tränare Christian Streich, den ungdomliga entusiasmen och det faktum att spelarna håller en jämn nivå. I fjol gjorde hela 17 olika spelare mål – en siffra som ingen annan klubb kunde matcha. Det gör laget mindre känsligt för skador, samtidigt ska det påpekas att de riktiga stjärnorna och ”fixarna” saknas. Freiburg är ett välmående kollektiv som saknar stjärnglans, men om laget hittar rätt under säsongsinledning kan det räcka långt. Här finns mycket utvecklingspotential och som vi vet är det lättare att växa när resultaten är på ens sida. På det centrala mittfältet ser det bra ut och om succéynglingarna från förra säsongen kan göra en lika bra insats i försvaret så känns det tryggt. Frågetecken sätter vi bakom kreativiteten. Här kan det gå grus i maskineriet. Dembélé väntar på sitt genombrott som anfallare och Santini visade upp intressanta sidor i våras. Men vem tar tag i taktpinnen när spelet låser sig?

Försäsongen har blandat och gett. Freiburg avslutade dock med flaggan i topp när Real Betis besegrades med 1-0. Lagom med självförtroende i truppen inför ligapremiären.

Håll ögonen på: Johannes Flum. Jag väntar på att Flum ska snappas upp av någon större klubb men plötsligt har tiden börjat springa förbi den 24-årige defensive mittfältaren. Han vill att det här ska bli hans säsong nu – och det känns inte alls omöjligt. En kille som tar ansvar, som vinner boll och som kan fördela de vunna bollarna. Vem vill inte ha en sån spelare?

11. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24,3

In: Hiroshi Kiyotake (Cerezo Osaka), Timo Gebhart (VfB Stuttgart), Sebastian Polter (Vfl Wolfsburg, lån), Noah Korczowski (FC Schalke 04), Roussel Ngankam (Hertha Berlin), Marcos António (Rapid Bukarest), Felicio Brown Forbes (Rot-Weiß Oberhausen, åter från lån).

Ut: Philipp Wollscheid (Bayer 04 Leverkusen), Albert Bunjaku (1. FC Kaiserslautern), Christopher Sauter (Karlsruher SC, lån avslutat), Rubin Okotie (SK Sturm Graz, lån avslutat), Christian Eigler (FC Ingolstadt 04), Manuel Zeitz (SC Paderborn 07, lån), Dominic Maroh (1. FC Köln), Juri Judt (RB Leipzig), Jens Hegeler (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Daniel Didavi (VfB Stuttgart, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det känns som evigheter sedan som jag var så här spänd på Nürnberg. Heckings sommaraktiviteter har känts genomtänkta, fräscha, spännande och framför allt kvalitativa. Kruxet är förstås att Wollscheid måste ersättas, det ska António försöka göra. I Kiyotake kommer en väldigt spännande japan (ja, ännu en japan i Bundesliga) och Gebhart kan mycket väl få ”ett andra genombrott”. Inlånade anfallaren Polter har imponerat så mycket att han ser ut att ta en startplats. Sen är det förstås så att vi inte får glömma att även Hegeler och Didavi har lämnat – men jämfört med 2011 känns den här sommaren bättre.

Motivering: Dieter Hecking och Nürnberg känner varandra nu, och en sak vi kan lita på är att grundspelet är stabilt – således torde inte Wollscheids sorti betyda himmel eller helvete. Lagbygget känns snarare lite starkare. I Schäfer har vi en målvakt som håller på den här nivån, backlinjen spelar med hjärtat och mittfältet är en smaskig blandning mellan slit och stil. Jag skulle till och med kunna tänka mig att Nürnberg går ännu bättre än så här, men konkurrensen är mördande och det räcker trots allt inte att fem eller sex spelare är i god form.

Försäsongen har varit lite skakig men mestadels positiv. En finfin 4-2-vinst mot Borussia Dortmund har blandats med 0-0 mot Karlsruher SC och FC St. Gallen. I DFB-Pokal gick det sämre för der Club som fick se sig besegrat av TSV Havelse.

Håll ögonen på: Timothy Chandler. Den 22-årige högerbacken fungerar lika bra som högermittfältare och visar alltid upp en jäkla inställning. Bollkontrollen är god men hjärtat är godare – Frankfurt-födde Chandler har även hunnit bli amerikansk landslagsman.

10. Werder Bremen
Truppens snittålder: 22,9

In: Kevin de Bruyne (Chelsea, lån), Eljero Elia (Juventus), Sokratis (Genoa), Theodor Gebre Selassie (FC Slovan Liberec), Nils Petersen (Bayern München, lån), Raphael Wolf (SV Kapfenberg), Assani Lukimya-Mulongoti (Fortuna Düsseldorf), Richard Strebinger (Hertha Berlin II).

Ut: Markus Rosenberg (West Bromwich Albion), Sandro Wagner (Hertha Berlin), Naldo (VfL Wolfsburg), Marko Marin (Chelsea), Tim Wiese (TSG Hoffenheim), Sebastian Boenisch (klubb ej klar), Claudio Pizarro (Bayern München), Mikaël Silvestre (klubb ej klar), Tim Borowski (klubb ej klar), Onur Ayik (klubb ej klar), Lennart Thy (St. Pauli).

Kommentar på transferaktiviteter: Här har hänt så mycket i sommar att det nästan är omöjligt att sammanfatta. En sak är säker: ursäkta röran, renovering pågår! Schaaf, Allofs och Bremen nådde till sist den punkt där nog fick vara nog. Ut åkte gamla trotjänare och välavlönade spelare som Pizarro, Borowski, Rosenberg, Wiese, Naldo, Marin och Silvestre. In kommer ett gäng talanger från den egna akademin (som är bra) och det hela har spetsats med killar som Elia, Selassie, Petersen och Lukimya. Det är bra namn, det är spännande namn. De Bruyne som lånas in från Chelesa är en fantastisk talang.

Motivering: Det här nybygget ser otroligt spännande ut och det känns nödvändigt. Det var dags nu – och det förstås Thomas Schaaf själv. Den gamla mittfältsdiamanten är historia och i stället ska Bremen bli mer flexibelt och oberäkneligt. Ytterbacken Selassie imponerade stort i EM och Lukimya var en jätte i Düsseldorf, dessutom har man löst Sokratis från Genoa. Trots Naldos sorti känns backlinjen ovanligt stabil. Bremen har en bra trupp och vi väntar på en hel del genombrott. Frågan är om de kommer i tid, har spelarna lärt känna varandra, har Schaaf redan spelat ut alla sina kort? I motsats till värsta rivalen HSV tror jag att Bremen kommer att må ganska bra, men avsaknaden av inspelade fanbärare oroar. Elia och Arnautovic är svåra typer och det blir väldigt viktigt för Schaaf att dessa killar trivs och levererar. Vi bör få se en anfallare till här, men Füllkrug och Petersen har faktiskt gjort ett gott intryck. Alla spelare måste ta ansvar nu, jag tror att det gör gott.

Försäsongen har varit positiv för Werder Bremen, men det gäller att inte dra för stora växlar av dessa resultat. Verkligheten är alltid en annan. Vinsten i Liga Total Cup mot FC Bayern och Dortmund gör givetvis gott. Men efter solsken kommer regn: Preußen Münster slog ut Werder i tyska cupen.

Håll ögonen på: Mehmet Ekici. Första säsongen i Bremen blev ingen höjdare för 22-åringen. Men den centrale mittfältaren blixtrade till ibland och visade framför allt upp en sagolik känsla i högerfoten. Nu är det dags att ta ansvar, Ekici ska styra och ställa med sin fina teknik och härliga spelförståelse. Skolad i Bayern gjorde han succé i Nürnberg – nu ska han leverera i Bremen. Är det en frispark eller hörna på gång så pass på.

9. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9

In: Joselu (Real Madrid), Chris (VfL Wolfsburg), Filip Malbasic (FK Rad Belgrad), Eren Derdiyok (Bayer Leverkusen), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån), Stephan Schröck (Greuther Fürth), Tim Wiese (Werder Bremen), Matthieu Delpierre (VfB Stuttgart), Kevin Volland (1860 München, åter från lån), Jens Grahl (SC Paderborn, åter från lån), Michael Gregoritsch (SV Kapfenberg, åter från lån).

Ut: Wellington (klubb ej klar), Dominik Kaiser (RB Leipzig), Gylfi Sigurdsson (Tottenham), Chinedu Obasi (Schalke 04), Peniel Mlapa (Borussia Mönchengladbach), Jukka Raitala (SC Heerenveen), Knowledge Musona (FC Augsburg, lån), Daniel Haas (1. FC Union Berlin), Manuel Gulde (SC Paderborn), Andreas Ibertsberger (klubb ej klar), Tom Starke (Bayern München), Franco Zuculini (Real Saragossa), Srdjan Lakic (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad fasen hände? Dietmar Hopp låste upp Hoffenheims skattkista efter ett ganska sparsamt fjolår och plötsligt har man en ruggigt stark trupp. Nu är det upp till Markus Babbel att få ihop laget och spela bra fotboll. Det har rensats och lånats ut, Mlapa och Sigurdsson är tråkiga tapp men de slig aldrig igenom i Hoffenheim. In har en drös klasspelare kommit: anfallarna Joselu och Derdiyok från Real Madrid respektive Leverkuösen, duktige ytterbacken Schröck, mittbacksgeneralen Delpierre, Japan-löftet Usami och Bremens ikon-målvakt Wiese. Vilken trevlig sommar för Babbel.

Motivering: Babbel har fortfarande övertygat mig, jag vet inte hur bra han är som tränare. Klart är att han får helt andra förutsättningar än Stanislawski som behandlades ganska orättvist. Killen har en stark röst och det behövs i klubben. Hoffenheim har en mycket bra trupp på papperet med väletablerade Bundesliga-stjärnor och framstående talanger. Det interna kriget i ledningen måste upphöra, spelarna måste visa mer känslor på planen och prestationerna måste bli jämnare – men med den här truppen bör Babbel lyckas skaka fram en trygg mittenplacering och kanske till och med utmana om en plats i Europa. Joselu och Derdiyok är fina anfallsalternativ och på mittfältet finns det gott om kreativitet. Även backlinjen har fått sig en ansiktslyftning och i Wiese får klubben sin kanske störste profil någonsin. Det här blir ett spännande år.

Försäsongen är svårläst. En jäkla massa vinster men motståndet har inte varit det bästa. När Wigan träningsspelade mot Hoffenheim blev det exempelvis bara 1-1. Klart är att Babbel redan har satt ner foten och bland annat skickat Babel samt Braafheid till U 23-laget. Det gick dock helt åt skogen i tyska cupen där Hoffenheim krossades av Berliner AK med 4-0.

Håll ögonen på: Kevin Volland. Det är inte den störste stjärnan, ej heller störste profilen. Men jag hoppas att Volland får en del speltid och håll då ett extra öga på den 20-årige anfallaren som la av med hockeyn för åtta år sedan. Han var nyttig och framstående i 1860 München där han gjorde 13 mål och elva assist i fjol – och Babbel har redan imponerats av Vollands kvaliteter.

8. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 26

In: Tim Hoogland (Schalke 04, lån), Tunay Torun (Hertha Berlin).

Ut: Khalid Boulahrouz (Sporting Lissabon), Julian Schieber (Borussia Dortmund), Timo Gebhart (1. FC Nürnberg), Matthieu Delpierre (TSG Hoffenheim), Stefano Celozzi (Eintracht Frankfurt).

Kommentar på transferaktiviteter: Tja, vad kan man säga? För att citera tränare Bruno Labbadia: ”Det är oroväckande att alla andra rustar upp medan vi rustar ner”. Det ligger något i det, men det finns ändå en del viktiga poänger att lyfta fram. Först och främst ska man ha en eloge för att man sköter ekonomin trots att ett äventyr i Europa väntar. För det andra har Stuttgart trots allt fått behålla stommen i laget. Schieber är en spelare som man gärna hade haft kvar, men i övrigt var det relativt väntade spelare som lämnade. Hoogland lånas in för att stärka backlinjen och Torun kan säkerligen bidra en del.

Motivering: Inför förra säsongen trodde jag inte särskilt mycket på Stuttgart – främst då Labbadia aldrig har imponerat på mig över en hel säsong. I fjol överlevde han dock krisen och laget växte sig allt starkare. Nu finns här en tro på det man gör, en känsla av att allt är möjligt och spelarna har lärt känna varandra. Om Ibisevics härliga nytändning håller i sig ser offensiven väldigt fin ut med spelare som Okazaki, Harnik och Ibisevic. Tänk dessutom på att Audel äntligen snart är skadefri och blir som ett nyförvärv, detsamma gäller Didavi som går skadad just nu men som imponerade stort i Nürnberg. Defensivt finns det också stabilitet och Ulreich i mål är en av landets mest underskattade målvakter. Samtliga lagdelar är starka, men det är relativt tunt och det är Stuttgarts akilleshäl tillsammans med den rutinmässigt svaga höst-formen. Om Stuttgart tar sig vidare från sitt tuffa EL-kval är det givetvis roligt, men det blir också tufft med den ökade belastningen på truppen.

Försäsongen har varit okej för Labbadia och hans lag. Inte jättebra men inte heller dåligt. Mötena med Swansea, Betis Sevilla och Hansa Rostock slutade med ett krys, det är ganska så talande.

Håll ögonen på: Martin Harnik. Den 25-årige österrikaren blommade ut på allvar förra säsongen. Harnik trivs bäst som offensiv högerspets och stod för imponerande 17 mål och åtta assist på 34 ligamatcher i fjol. En härlig kille att titta på.

7. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,7

In: Szabolcs Huszti (Zenit St. Petersburg), Felipe (Standard Lüttich), Hiroki Sakai (Kashiwa Reysol), Adrian Nikci (FC Zürich).

Ut: Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Moritz Stoppelkamp (TSV 1860 München), Daniel Royer (1. FC Köln, lån), Carlitos (klubb ej klar), Altin Lala (FC Bayern München II), Erdal Akdari (Kayserispor).

Kommentar på transferaktiviteter: Pogatetz är ett jobbigt tapp, mittfältsgeneralen har alltid varit viktig. I övrigt är det ingen spelare som Mirko Slomka gråter över förutom ikonen Altin Lala – men killen var helt enkelt för gammal. Hannover har kunnat förstärka truppen i sommar tack vare ett starkt Europa-spel i fjol. Den förre publikfavoriten Huszti har återvänt till Hannover och det blir spännande att se om han kan bli lika bra som han var innan han lämnade. Felipe ska ta över efter Pogatetz och i Sakai kommer en duktig och mycket lovande högerback.

Motivering: Hannover är ett svårtippat lag, man kunde ju tro att de skulle misslyckas förra säsongen men de bevisade att allt går med lite vilja, disciplin och smarthet. Truppen är inte den bästa, inte den bredaste och inte den dyraste – men fasen vad mycket Mirko Slomka får ut av laget. Grundspelet är läskigt säkert och viljan att hela tiden gå på anfall gör H96 till en obehaglig motståndare. Det är klart att laget är känsligt för skador, men bredden är ganska god i år, särskilt på mittfältet. Slomka är en vän av rotation vilket brukar betyda att spelarna håller sig fräscha. På mittfältet finner vi flera intressanta namn som Schmiedebach, Huszti, Rausch och Stindl. Schlaudraff kan lyckas med det mesta och på topp finns måltjuven Abdellaoue, slitvargen Ya Konan och fjolårets succéman Mame Biram Diouf. Spännande är det, men frågan är hur bra klubben mår bakom kulisserna. Slomka och sportchef Jörg Schmadtke verkar inte dra jämnt och man undrar när det börjar bli riktigt stormigt.

Försäsongen har varit helt okej, inledningsvis förlorade man mot lag som Preußen Münster och Hertha Berlin – vilket förstås inte är okej. Men sen spelade man 3-4 mot Manchester United och dessutom har man fått två tävlingsmatcher i benen efter det lyckade kvalspelet.

Håll ögonen på: Mame Biram Diouf. Hannover behövde tyngd och eldkraft framåt och värvade in den 24-årige senegalesen från Manchester United i vintras. Hannover var intresserat redan 2008/09 när Diouf visade upp sig i norska Molde. Diouf imponerade stort och växte snabbt ut till en av ligans hetaste anfallare och spelade en otroligt härlig fotboll. Det blev sex mål och tre assist på tio ligamatcher innan den tråkiga skadan var framme. Jag hoppas vi får se mer av Diouf den här säsongen – annars tar ni och tittar på Lars Stindl som är en ljuvlig fotbollsspelare.

6. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,2

In: Luuk de Jong (Twente), Branimir Hrgota (Jönköping Södra), Granit Xhaka (Basel), Álvaro Domínguez (Atlético Madrid), Peniel Mlapa (TSG Hoffenheim), Lukas Rupp (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Anderson (Eintracht Frankfurt), Marco Reus (Borussia Dortmund), Dante (Bayern München), Tobias Levels (Fortuna Düsseldorf), Elias Kachunga (Hertha Berlin, lån), Roman Neustädter (Schalke 04), Logan Bailly (Oud-Heverlee Leuven), Mathew Leckie (FSV Frankfurt, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Av naturliga anledningar har här hänt en hel del. Gladbach och sportchef Eberl valde att agera i stället för att luta sig tillbaka och tumla omkring i massa pengar som självaste von Anka. Reus, Dante och Neustädter var tre absoluta nyckelspelare. Men de har ersatts, och känslan är att det har blivit ganska bra. Reus är den tyngsta förlusten, årets spelare i Bundesliga och Mönchengladbachs fixstjärna. Men offensivt har det hänt en del. Luuk de Jong sprutade in mål i Twente, ingår i landslagstruppen och tillhör nu Gladbach. Mlapa är en av Tysklands mest spännande anfallstalanger. Branimir Hrgota känner vi från tiden i Jönköping där han imponerade stort – och han har redan visat fina kvaliteter under försäsongen. Schweiziska stortalangen Granit Xhaka köptes in från FC Basel och det finns bara goda ord att säga om honom. Álvaro Dominguez hämtades in från Atlético Madrid och anses vara en framtida mittback för landslaget. Det är med andra ord god kvalitet som ska ersätta god kvalitet.

Motivering: Lucien Favre har gjort under med Borussia Mönchengladbach. På lite drygt en och en halv säsong har han omvandlat klubben totalt. Från botten till toppen. Defensivt är det hur säkert och precist som helst, Favre har ett öga för detaljer. När man vinner bollen sätter fyra löpare iväg direkt och med spelare som Arango och Herrmann på kanterna kan allting hända. Hanke, de Camargo, Mlapa och de Jong ger Favre oändliga möjligheter på topp. Nordtveit och Xhaka blir ett ruggigt par på det defensiva mittfältet och i Dominguez, Stranzl samt Brouwers finns tre utomordentliga mittbackar. Och vi får verkligen inte glömma att ter Stegen redan nu är en målvakt av högsta klass. Det ser med andra ord bra ut i Gladbach. Det finns dessutom en handfull ynglingar som mycket väl kan bli Bundesliga-stjärnor redan i år (Hrgota, Otsu, Younes och Zimmermann bland annat). Det stora frågetecknet blir hur Favre och hans spelare hanterar spelet i Europa, ett eventuellt nederlag i CL-kvalet och framför allt: nu finns pressen att leverera.

Försäsongen har varit lika defensivt solid som vi är vana vid och vid en första anblick känns Gladbach lika heta som i fjol. Men jag tror ändå att den här säsongen blir något tuffare.

Håll ögonen på: Marc-André ter Stegen. Jag är själv gammal målvakt och kan inte annat än beundras av den här 20-åringen. Han uppträder säkert och med gott självförtroende, gör få misstag och är alltid god för en handfull matchavgörande räddningar. Näste världsmålvakt.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 23.7

In: Michael Ortega (Atlas Guadalajara, lån), Daniel Carvajal (Real Madrid), Júnior Fernandes (Club Universidad de Chile), Philipp Wollscheid (1. FC Nürnberg), Carlinhos (Deportivo Brasil, lån), Jens Hegeler (1. FC Nürnberg, åter från lån), Hajime Hosogai (FC Augsburg, åter från lån).

Ut: Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn, lån), Zvonko Pamic (MSV Duisburg, lån), Tranquillo Barnetta (Schalke 04), Danny da Costa (FC Ingolstadt 04, lån), Eren Derdiyok (TSG Hoffenheim), Bastian Oczipka (Eintracht Frankfurt), Fabian Giefer (Fortuna Düsseldorf), René Adler (Hamburger SV), Maksimilijan Milovanovic (Rot-Weiss Essen), Lucas (klubb ej klar), Thanos Petsos (Greuther Fürth), Michael Ballack (klubb ej klar), Vedran Corluka (Tottenham, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Affären med Nürnberg och Wollscheid har varit klar sedan länge och 23-åringen blir ett välkommet tillskott i backlinjen. Det vet vi. När det gäller Carvajal, Carlinhos och Júnior Fernandes är det bra mycket klurigare. Är det talangfulla medelmåttor som inte fungerar i Tyskland eller har Rudi Völler hittat tre ”Kagawas”? I Hosogai och Hegeler kommer två härligt kämpastarka mittfältare tillbaka från lån. Helt klart är att Leverkusen behövde någon högerback och det har man fått. Jag har aldrig arbetat med Eren Derdiyok men jag kan inte förstå varför man låter honom gå. Barnetta och Adler är också kännbara tapp men ingick i ”planen”.

Motivering: Bayer Leverkusen bygger ett ungt lag precis som så många andra Bundesliga-klubbar. Förra säsongen blev en besvikelse och det kändes som om att det vilade en grå, klibbig och obehaglig massa över laget. Nu har missförstådde Robin Dutt varit borta sedan länge och i stället är det upp till Lewandowski/Hyypiä att få fart på Bayer igen. De lyckades åtminstone i våras då spelet såg mycket bättre ut. Här finns kvalitet i laget och förhoppningsvis ska härliga spelare som Renato Augusto och Sidney Sam kunna spela mer fotboll i år. I 22-årige Bellarabi kan klubben ha näste spelare som blommar ut. Simon Rolfes har fått nytt förtroende som kapten och kommer att styra upp det centrala mittfältet tillsammans med duktiga killar som Lars Bender, Gonzalo Castro och Stefan Reinzartz. Offensivt ser det bra ut med en Kießling som äntligen verkar ha hittat formen igen och André Schürrle kommer att göra ett mycket bättre intryck i år. Defensivt ser det fint ut med bland annat Kadlec, Friedrich, Wollscheid och Schwaab. Målvakten Bernd Leno minns ni alla från förra säsongen. Här är det ändå bredden på vissa positioner som oroar i Leverkusen och det faktum att tränarduon är ganska ung och oprövad. Men det lär gå snabbt när Leverkusen går till attack.

Försäsongen har inte varit särskilt imponerande. Trygga vinster mot betydligt sämre motstånd, men fyra förluster på sju matcher är inte bra nog – särskilt när två har slutat utan Leverkusen-mål.

Håll ögonen på: Lars Bender. Den 23-årige defensive mittfältaren härstammar från 1860 Münchens fina akademi. Det finns väldigt få fotbollsspelare på den här nivån som springer mer än Bender, men ändå har han koncentration och kyla nog att styra spelet såväl offensivt som defensivt. Oerhört viktig för Leverkusen.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 25,2

In: Tranquillo Barnetta (Bayer Leverkusen), Chinedu Obasi (TSG Hoffenheim), Roman Neustädter (Borussia Mönchengladbach), Vasilios Pliatsikas (MSV Duisburg, åter från lån), Anthony Annan (Vitesse Arnheim, åter från lån), Edu (Besiktas Istanbul, åter från lån).

Ut: Andreas Wiegel (FC Erzgebrige Aue), Philipp Hofmann (SC Paderborn, lån), Levan Kenia (Zenit St. Petersburg), Peer Kluge (Hertha Berlin), Carlos Zambrano (St. Pauli), Ciprian Deac (CFR Cluj), Jan Moravek (FC Augsburg), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, lån), Raúl (Al-Sadd Sports Club), Mario Gavranovic (FC Zürich), Hans Sarpei (klubb ej klar), Mathias Schober (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Även Huub Stevens och Schalke har tvingats värva kreativt och smart. Man har bara betalat för en spelare och det är Obasi som löstes redan i våras. Men Barnetta är en härlig kantspelare som ansluter gratis och om Neustädter kan spinna vidare från sin fina Gladbach-form så är även han ett kvalitativt nyförvärv som förstärker det defensiva mittfältet. Det har även trillat in en del ”oönskade” Magath-spelare, återstår att se vilken roll de spelar den här säsongen. Ett helt gäng spelare har sorterats ut då de var överflödiga. Inte någon spektakulär sommar i Gelsenkirchen men ändå klokt handlat.

Motivering: I mina ögon är Schalke lite väl beroende av målkungen Klaas-Jan Huntelaar. Jag kan inte se någon i truppen som på allvar kan avlasta honom eller ersätta honom vid skada. Positivt är förstås att Huntelaar stannar säsongen ut – kanske förlänger han till och med sitt utgående kontrakt. En annan intressant fråga är vem som tar över efter Raúl i rollen bakom Huntelaar. Det lär bli Draxler eller Holtby, den sistnämnde passar bäst enligt mig och lär nog också få chansen. Holtby har verkligen mycket mer kvalitet i sina fotbollsskor och i sin fotbollshjärna än vad vi fick se förra säsongen. Det som gör att jag ändå placerar Schalke högt upp i tabellen är tränaren Huub Stevens och hans duktiga defensiv. Här finns åtminstone tre mittbackar som håller hög ligaklass, Fuchs och Uchida på kanterna är finfina ytterbackar. På det defensiva mittfältet finner vi spelare som Jones, Neustädter, Moritz och Höger. Dessutom har vi tre duktiga målvakter som kommer att kämpa om startplatsen. Den här grunden tillsammans med offensiva stjärnor som Farfan, Huntelaar, Holtby, Barnetta och en explosionsfärdig Draxler bör räcka långt. Hur långt återstår förstås att se, klart är att försvarsmekanismerna måste fungera bättre än i fjol men det borde specialisten Stevens ha fått ordning på nu. Sa jag förresten att Schalke har en väldigt stöttande hemmapublik?

Schalkes försäsong har inte varit lysande, ej heller deprimerande. Man hade kunnat önska sig fler mål men det fick vi åtminstone se i tyska cupen när Saarbrücken avfärdades med 5-0.

Håll ögonen på: Julian Draxler. Den 18-årige vänsterlöparen har redan 45 Bundesliga-matcher på kontot och rimligtvis borde det bli hans tur att ta ett helt land med storm nu. Tidigare tycker jag att hypen har varit lite överdriven men under våren växlade Draxler upp och imponerade även på Löw inför EM. God teknik, ett härligt driv och enorm potential.

3. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,9

In: Fágner (Vasco da Gama), Naldo (Werder Bremen), Bas Dost (SC Heerenveen), Emanuel Pogatetz (Hannover 96), Vaclav Pilar (FC Hradec Králové), Kevin Pannewitz (Hansa Rostock), Ivica Olic (Bayern München), Simon Kjaer (Roma, åter från lån), Peter Pekarik (Kayserispor, åter från lån), Srdjan Lakic (TSG Hoffenheim, åter från lån), Diego (Atlético Madrid, åter från lån), Thomas Kahlenberg (FC Évian, åter från lån), Sotirios Kyrgiakos (Sunderland, åter från lån).

Ut: Chris (TSG Hoffenheim), Tuncay Sanli (klubb ej klar), Akaki Gogia (St. Pauli, lån), Giovanni Sio (FC Augsburg, lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, lån), Mario Mandzukic (Bayern München), Sebastian Polter (1. FC Nürnberg, lån), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, lån), Hasan Salihamidzic (klubb ej klar), Thomas Hitzlsperger (klubb ej klar), Caiuby (FC Ingolstadt 04), Nassim Ben Khalifa (Grasshopper Club Zürich, lån), Bjarne Thoelke (Dynamo Dresden, lån), André Lenz (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som vanligt hade Magath och hans aktiviteter på transfermarknaden gjort sig bättre som en c-uppsats, men så kul ska vi inte ha det när ligapremiären bara är några dagar bort. Det har hänt mycket, det är helt säkert. Men jag är också ganska övertygad om att Magath faktiskt har tänkt rätt den här sommaren. Han har redan gjort sina kvantitativa inköp och därför har han spenderat pengar på mer beprövad kvalitet nu. Naldo och Pogatetz blir grymma försätrkningar i backlinjen, Fagner ska kunna ta rollen som högerback. Bas Dost öste in mål i holländska ligan och Vaclav Pilar blev hela Europas kelgris under EM. Diego har återvänt och vill nu göra sin livs säsong tillsammans med Magath. Mario Mandzukic har lämnat för FC Bayern – något som Magath var helt beredd på. Det här ser saftigt ut.

Motivering: Jag hade satt Wolfsburg som trea innan Helmes och Pilar trasade sönder sina korsband. Trots en sedvanligt bred trupp tror jag att dessa skador kommer att påverka mycket, men jag väljer att låta Magath ha kvar sitt lagbygge på plats tre. Den gode Magath är en lustig herre, man vet aldrig vad man får. Men nu har han ändå varit tillbaka i Wolfsburg ett tag och jag tror att han har lärt känna spelarna och vice versa. Wolfsburg har ”Magathfierats” och det betyder mycket. Klubben har inget Europa-spel att ödsla energi på och nyförvärven imponerar namnmässigt. Nu är det upp till Magath att skapa magi med spelarna han har, han måste få killarna att dra åt samma håll och han måste skapa en samhörighet. Lyckas han med detta så blir Wolfsburg livsfarligt för det är verkligen ett bra lag – nu ska spelarna helt enkelt fungera som ett lag också. Förra säsongen var backlinjen ofta ganska blek men om Naldos knä håller och om Pogatetz är lika rottweiler-aktig blir det bra igen. Mittfältare finns det i överflöd och med Olic, Dost, Lakic och skadade Helmes bör det bli en del mål.

Försäsongen har varit en besvikelse men i sista matchen blev det ett målkalas (10-0) och i cupen fungerade spelet helt okej. Det tar tid att spela in många nya spelare och Magath kör mycket fys, då blir spelet lidande många gånger.

Håll ögonen på: Ashkan Dejagah. Många av er känner redan 26-åringen som gasar på ute till höger. En evig talang. Men faktum är att Dejagah tycktes blomma ut under förra säsongen och man undrar hur bra han kan bli i år. Han är snabb och explosiv och förra säsongen blev det tio assist – det är nio mer än förra säsongen. Här lär det ångas på.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,4

In: Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Julian Schieber (VfB Stuttgart), Leonardo Bittencourt (Energie Cottbus), Oliver Kirch (1. FC Kaiserslautern), Mustafa Amini (Central Coast Mariners, åter från lån), Marc Hornschuh (FC Ingolstadt 04, åter från lån).

Ut: Antonio da Silva (MSV Duisburg), Florian Kringe (St. Pauli), Dimitar Rangelov (FC Luzern), Shinji Kagawa (Manchester United), Lucas Barrios (Guangzhou Evergrande), Julian Koch (MSV Duisburg, lån), Lasse Sobiech (Greuther Fürth, lån), Daniel Ginczek (St. Pauli, lån), Johannes Focher (SK Sturm Graz).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är främst två namn som bör och ska kommenteras: Shinji Kagawa och Marco Reus. Två av förra säsongens bästa spelare har bytt klubb. Kagawa har lämnat Dortmund för Manchester United och Marco Reus har lämnat Gladbach för Dortmund. Kagawa är ett blytungt tapp – Reus är ett blytungt nyförvärv. I övrigt har den bänkade ex-skyttekungen Barrios lämnat för Kina och in har i stället en utvecklingsbar tysk anfallare kommit i form av Schieber. Bittencourt är en stortalang som breddar mittfältsalternativen. De andra spelarna som har lämnat är helt i sin ordning, likaså backup-killarna som har anslutit. Bredden var god redan förra säsongen och Dortmund har mer satsat på kontraktsförlängningar – men man kan höja ett varningens finger då vi alla vet hur det gick i CL.

Motivering: Bundesliga 2012/2013 bör enligt all logik handla om Bayern München och Borussia Dortmund. När det gäller tysk fotboll kan man aldrig vara säker men dessa lag är så mycket bättre än konkurrenterna. Dortmund har tappat Kagawa som var väldigt betydelsefull för det offensiva spelet och det var han som oftast dyrkade upp täta försvar. Reus är en annan typ av spelare men på samma position, sanningen är dock att Klopp måste förändra lagets spel och han måste få Reus att fungera. De unga spelarna har blivit ett år äldre och ett år bättre – ett tiotal spelare har samlat på sig EM-erfarenheter. Laget ska vara bättre i år, den snabba omställningsfotbollen bör fungera lika bra.

Det måste gå bättre ute i Europa den här säsongen och backlinjen måste agera lite klokare när den ställs på prov. BVB har två ligatitlar i rad men det bör bli svårt att ta den tredje. Om Lewandowski går sönder ser det oroande ut på anfallspositionen och både Kehl och Bender är oroväckande skadedrabbade. Det är egentligen det offensiva mittfältet som ser bäst ut, här är alternativen många. Dortmund kommer som vanligt att springa sönder motståndarna men utan Kagawa kan det bli tuffare mot defensiva lag. Spännande blir det i alla fall. Klopp håller alltid sina spelare motiverade och Reus lär bli en ännu bättre fotbollsspelare i Dortmund. Det låter inte så dumt?

Startelvan håller mycket hög klass, med ett frågetecken bakom vänsterbacken Schmelzer. Klopp är van vid att få ungdomar att blomma ut och plötsligt finns här en hel del rutin. Det här ska kunna bli riktigt jäkla bra.

Försäsongen har varit okej. Förluster mot Brügge och Nürnberg har blandats med vinster mot Münster och Hamburg. Försvaret har sett oroväckande skakigt ut och även om Reus har imponerat är det tydligt att det här kan ta lite tid.

Håll ögonen på: Götzeus. Det blir lite av en favorit i repris här med två spelare i en. Men faktum är att det är Marco Reus och Mario Götze vi ska hålla koll på. Inte bara för att de är vänner utanför plan, inte bara för att de är unga tyskar utan för att de båda är bland det bästa som finns i offensiv mittfältsväg. Och för första gången ska de få spela en hel säsong tillsammans. Varning för magi.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5

In: Mario Mandzukic (VfL Wolfsburg), Xherdan Shaqiri (Basel), Dante (Borussia Mönchengladbach), Mitchell Weiser (1. FC Köln), Lukas Raeder (Schalke 04), Tom Starke (TSG Hoffenheim), Claudio Pizarro (Werder Bremen).

Ut: Danijel Pranjic (Sporting Lissabon), Breno (fängelse), Nils Petersen (Werder Bremen, lån), Rouven Sattelmaier (klubb ej klar), Ivica Olic (VfL Wolfsburg), Hans-Jörg Butt (slutar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Nu fasen ska det vinnas en titel! Pranjic, Usami och Olic har fått lämna plats för spelare av större kvalitet. Petersen har skickats på lån till Bremen så att han äntligen får lite speltid. In har duktiga Bundesliga-anfallarna Mandzukic och Pizarro kommit. Trollkonstnären från Schweiz, Shaqiri, kommer att till föra bredd och kvalitet på det offensiva mittfältet. Shaqiri kan bli årets genombrott i Bundesliga. Dante är en mittback av klass och Starke är en minst sagt hygglig andremålvakt. Weiser är en talangfull och spännande mittfältare. Det här har gjort laget bättre i spetsen och på djupet.

Motivering: Bayern München. Rekordmästarna. Jag placerar dem som etta, inte bara för att det är en naturlag, utanför att truppen är fantastiskt fin. Samtliga positioner är upptagna av världsklasspelare och på bänken finns det ohyggligt med kvalitet. Hela klubben andas vinnarmentalitet och rutinen är det inget fel på. Det ska dock tilläggas att FC Bayern har blivit ett lite naturligare lag,ett lag som går att slå och som tappar titlar och dominansen är inte lika påtaglig som under klubbens största storhetstider. Ligavinsten är verkligen inte skriven i sten och om inte Schweinsteiger hittar sin goda form, om Kroos tänker släpa sig omkring på planen och om Gustavo är lika ojämn så ser det lite jobbigt ut på det centrala mittfältet. Offensivt ska det inte behöva bli några problem. Om Robben har en dålig dag finns Shaqiri, om Gomez inte lyckas länka spelet så finns Mandzukic och Pizarro. Ribéry är världsklass rakt igenom.

Det finns tre duktiga mittbackar och i Lahm en av världens bästa ytterbackar. Alaba ska spinna vidare på sin explosion och Neuer är en världsmålvakt. Tränare Jupp Heynckes är rutinerad och lugn, men är inte det starkaste kortet i titelstriden. Viktigast i år blir att lära sig av Dortmund – lära sig att vara lite mer ödmjuka inför uppgiften. Lyckas man med detta så ska det går vägen, då ska FC Bayern bli Bundesliga-mästare 2013. Truppen ser mycket trevlig ut och i spelare som Can och Weiser kan vi mycket väl få se stjärnor födas. Men tänk på att Dortmund lurar bakom varje hörn, slappna av lär inte gå. Men man hade en bra grund och har gjort den bättre.

Försäsongen har sett bra ut och vinsterna har haglat in. Den absolut största framgången i sommar var 2-1-vinsten över Dortmund i Liga Total Cup – där jagade man bort ett och ett annat hjärnspöke. Trots skador på flera spelare har laget sett fräscht och bra ut.

Håll ögonen på: Robbéry. Precis som i Dortmund tar vi två spelare i en smäll. Arjen Robben och Franck Ribéry är inte bästa vänner och har spelat tillsammans ett bra tag. Det som gör att det kittlar lite extra även i sommar är Robbens stigande formkurva. Om Robbéry kommer igång och kör hårt på kanterna så har alla lag i världen svårt att hänga med.

Jag har fattat mig ganska kort på varje lag, tiden räcker inte till för mer ingående analyser. Som vanligt är det bara att lämna en kommentar om ni har några funderingar.

Nu kör vi!

/Wingren

Det var Jupp Heynckes första titel på 14 år. Det var Bayern Münchens första titel på två år. Men framför allt var det Bayern Münchens första seger över Borussia Dortmund på två år. Det blev inte sex förluster i rad, i stället blev det en övertygande 2-1-vinst på Allianz Arena i går. Det måste kännas bra i Bayern-lägret just nu, Jürgen Klopp och Borussia Dortmund har däremot lite att fundera på.

En sak i taget dock: säsongen har egentligen inte börjat på allvar och titeln i sig är inget man firar i en vecka.

Trots detta finns det ändå en hel del intressanta aspekter att lyfta fram från gårdagens kraftmätning. Bayern München tog direkt kontroll över matchen och efter bara fem minuter visade Franck Ribéry varför han ska vara med i diskussionen om ”världens bäste fotbollsspelare”. En delikat yttersida letade sig förbi två sömniga mittbackar och nyförvärvet Mario Mandzukic kunde göra 1-0.

Fem minuter senare serverade Mandzukic en djupledslöpande Arjen Robben. 2-0. Och Dortmund var inte med i matchen, Bayern kontrollerade det mesta. Matchbilden påminde om hur det såg ut förr, innan Klopp hade fått ordning på Dortmund. Det var utklassning.

Mot slutet av första halvlek började bortalaget vakna till liv men Bayern kunde freda sig ganska enkelt. Halvtid.

I andra halvlek spelade Borussia Dortmund betydligt bättre, särskilt efter Mario Götzes och Ivan Perisics inhopp. Likbleke Kevin Großkreutz och olycklige Moritz Leitner fick lämna planen. Dortmund spelade till sig fyra eller fem riktigt bra chanser men lyckades bara göra ett mål. Man hade tagit över matchen och visade bättre takter. Samtidigt hade Bayern sedan länge dragit ner på tempot och bevakat ledningen. Robert Lewandowski knorrade in 2-1 på ett snyggt sätt med kvarten kvar. Till sist vann Bayern München helt välförtjänt med 2-1. Det var lite av en överkörning.

Som sagt, även om det är för tidigt att dra tokstora växlar av det här så finns det ändå en hel del intressanta aspekter att lyfta fram:

Borussia Dortmund…

…har fortfarande samma problem mot bra motstånd som förra säsongen. I Champions League gick det inte alls bra, och det är inte konstigt när man behöver tio målchanser för ett mål. Som om inte det vore illa nog lyckades Marseille göra fyra mål på tre chanser och i går såg försvaret lika billigt ut. Här måste något hända, nästa steg måste tas.

…har stora problem när inte Kehl eller Bender är tillgängliga. Ett topplag bör ha bättre bredd på en så viktig position.

…är inte ett topplag när press-spelet inte fungerar, där kan vi se en kvalitativ skillnad mot Tysklands jätte: FC Bayern.

…kan bli fantastiskt underhållande att titta på när Reus, Götze och Lewandowski har fått lite tid tillsammans. Vi kunde se tecken på det i går.

…har ett problem med Marcel Schmelzer som inte spelar på samma lysande nivå som 2010/11.

…bör inte oroa sig allt för mycket trots allt. Kagawa har lämnat, Reus har kommit in. I övrigt är laget intakt och pådrivaren Klopp är kvar.

Bayern München…

…har ett helt fenomenalt lag. Det har vi vetat länge. Men när plötsligt Müller, Robben och Ribéry tycks vara i form samtidigt så blir det nästan obehagligt.

…spelar så mycket bättre med en rörlig och mer spelskicklig anfallare som Mario Mandzukic. Kroaten fick sina mittfältare att dansa och le. Och dessutom gjorde han ju mål.

…ser mycket bättre ut i försvarsspelet med Dante och om Gustavo kan hålla nivån hela säsongen så gör det inte ens något om Kroos spelar på det centrala mittfältet.

…kan vara lyckliga över att Philipp Lahm verkar ha återhämtat sig på riktigt. Lysande.

…har fått den nystart som hela klubben hade hoppats på. Ett par arbetande nyförvärv, en vinnarskalle som sportchef och plötsligt är säsongens första titel i hamn. På ett övertygande sätt. Ja, det är helt enkelt balsam för Bayern-själen. Jag lyfter på min elektroniska dator-hatt.

…har gjort ett redan bra lag betydligt mycket bättre. Sammer med nya impulser och en ny bredd som håller hög kvalitet. Shaqiri har varit lysande under försäsongen och Weiser har visat stor talang. Can gjorde en bra match som vänsterback i går. Och då har jag inte ens nämnt Pizarro. Kan bli en trevlig säsong.

***

För övrigt sägs Atletic Bilbaos hett eftertraktade spelare, Javi Martinez, blir klar för Bayern München inom kort. 33 miljoner euro sägs övergångssumman landa på.

För övrigt sägs Hamburger SV vara överens med spelare och klubb angående stortalangen Hakan Calhanoglu, 18. Den offensive mittfältaren ser dock ut att stanna i Karlsruher SC en säsong till.

För övrigt skadade sig Manuel Neuer i går och stannar nu hemma och vilar. Med tanke på den idiotiska landskampen mot Argentina kan man nog tänka sig att Neuer egentligen mår ganska bra.

För övrigt sa Joachim Löw på dagens presskonferens att Miroslav Klose, 34, ingår i VM-planerna. Och det mina vänner, det är goda nyheter.

/Wingren

798 000 biljettansökningar. 800 journalister. 74 497 supportrar på Olympiastadion i Berlin. Public Viewing i huvudstaden, Waldbühne bland annat. Public Viewing på fem olika ställen i Dortmund – då med en kapacitet för sammanlagt 32 500, vilket ironiskt nog fortfarande är alldeles för lite. I München har jag inga uppgifter på hur det ser ut, men det är garanterat ett jävla drag där med.

De regerande, och nya, tyska mästarna mot de tyska rekordmästarna. Ettan mot tvåan, mästarna mot Champions League-finalisterna. ”En fotbollsfest” (Watzke), ”en av de största matcherna i historien” (Klopp), ”bästa lagen från en av världens bästa ligor spelar en final, det är helt enkelt otroligt” (Klopp), ”det är drömlikt, det är såna matcher man lever för” (Lahm), ”en sån final är fantastisk, det har aldrig hänt att de två bästa lagen står mot varandra” (Hoeneß).

Jaja, ni fattar. Det är en stor jäkla Pokal-knall i morgon. Större än man kanske kan tänka sig när man sitter i ett avskärmat Sverige. Redan i dag strömmade supportrar och journalister in till Berlin. Gatorna färgades gul-svarta och röda, twittrandet visste inga gränser, ständiga uppdateringar, hästar intervjuades – det var ett galet kaos redan i dag. En bubblande stämning av förväntan och ett drag lika påtagligt, mäktigt och stort som inför en VM-final. Tyska media har skrivit och snackat upp matchen i vad som känns som evigheter.

Sa jag förresten att matchen sänds live i mer än 150 länder?

Men inte i Sverige. Svensk tv har valt att beröva oss på en stor, fet, mäktig, rivaliserande och historisk cupfinal. Hur kan man missa det? Jag är inte dum, jag vet mycket väl att tysk fotboll inte är på tapeten i Sverige. Men en sån här match, en sån här drabbning, en sån kokande häxkittel av känslor får man ta mig fasen inte beröva ett fotbollsintresserat land på. Det är skandal. En skam.

Skäms på er, Sveriges tv-chefer.

För er som vill se matchen så gäller det att ha tillgång till ZDF (via parabol eller som tillval i ert tv-abonnemang), leta upp en fulstream eller fixa tyskt ip-nummer så ni kan strömma matchen direkt från zdf.de (som givetvis erbjuder tjänsten utan kostnad).

Räkna alltså inte med svensk tv. Fråga mig inte varför, ty det övergår mitt förstånd. Bara för att nämna några som visar matchen: Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland (förstås), Finland, Sudan, Trinidad & Tobago, Yemen, Panama, Oman, Mexico, Chad, Tjeckien, Kroatien, Barbados, Österrike, Bahrain, Albanien, Bahamas, Egypten, Irak, Libyen och Guatemala.

Men inte i Sverige.

Utan att överdriva så är det nästan så att jag skäms över att vara svensk. Vart är vi på väg? Vad är det som händer? Är vi så in i helvetets injicerade med vanföreställningen om att det endast spelas fotboll i Italien, England och Spanien?

Finalen 2008 på Olympiastadion. FC Bayern segrade med 2-1 e.f

 

Dortmund chans på klubbens första dubbel – Bayern vill ha revansch

Det är en jättefinal. Det kommer att bli en jättematch mellan Tysklands två bästa lag. Borussia Dortmund har fyra vinster i rad mot Bayern München och har på lördag chansen att plocka klubbens första dubbel. Snacka om en perfekt avrundning på en historisk säsong. En säsong där Dortmund skrev in sig i historieböckerna som det bästa Bundesliga-laget någonsin.

Bayern München har 15 cuptitlar och är en makt inom tysk fotboll. Den här finalen handlar egentligen mer om att återupprätta statusen som den tyska gigant man är, än om att vinna titeln. En vinst skulle visa hela Tyskland, och framför allt Dortmund, att Bayern fortfarande är bäst. Dessutom skulle vinsten givetvis ge ett härligt självförtroende inför Champions League-finalen nästa lördag.

Borussia Dortmund och Bayern München har mött varandra fyra gånger tidigare i DFB-Pokal. FC Bayern kan stoltsera med tre vinster. Den avgörande frågan inför matchen är vilka lag vi får se. Får vi se CL-Dortmund mot CL-Bayern, eller liga-Dortmund mot liga-Bayern? Som bekant är det Borussia som rockar nationellt, men Bayern som piskar upp hela Europa.

6,25 kilo tung, 52 centimeter hög och smyckad med 42 ädelstenar. Finalens objekt, DFB-Pokal

Det kommer att bjudas på fotbollsgodis – och jag vågar inte tippa hur det slutar.

Är ni redo?

/Wingren

Okej. Jag ska erkänna att jag blev överlycklig när Chelsea slog ut Barcelona i går. Inte för att jag helt oreserverat hyllar det där italienska försvarsspelet, det fotbollsdödande. Utan för att jag är så uppriktigt jäkla trött och less på Barcelona. Så är det. Det är min åsikt. Att Chelsea då kunde injicera nytt liv i den europeiska fotbollen var fantastiskt glädjande. Jag kände att det fanns hopp för fotbollen. Att allt vi älskar med spelet inte behövde vara över.
Även om jag inte gillade sättet Chelsea spelade på. Skickligt och kämpande – ja. Underhållande och älskvärt – nja.

Så kom kvällens match. En match som jag hade höga förväntningar på. Det visade sig att jag hade det med all rätt.

Cristiano Ronaldo får slå in en synnerligen hårt dömd straffspark efter bara några minuter. Bayern München reser sig direkt och trummar på framåt men får en kniv inborrad i hjärtat när tyskarnas försvar visar varför det kritiserats tidigare, och plötsligt står det 2-0 till Real Madrid. Ronaldo igen. Bayern läckte, blödde, mådde dålig och behövde vård. Spelarna fixade dock omplåstringen själva. FC Bayern vred upp tempot och visade varför tysk fotboll är så förbannat underhållande. Real Madrid tyckte att det var jobbigt, ja, rent ut sagt oförskämt.

Och?

Inte fasen brydde Bayern sig om det. Jupp Heynckes beordrade sina spelare att spela det spel som Bayern kan – full fart framåt. Vinn matchen genom att vara offensivt starkare. Det här spelet bjöd förstås ett sylvasst Madrid på chanser, men några fler mål gjorde de inte. I stället var det Bayern som fick en straff när Mario Gomez revs ner. Arjen Robben, av alla tänkbara syndabockar, satte det via Iker Casillas. Kalas.

I andra halvlek var Bayern till och med det dominanta laget, som i ärlighetens namn borde ha avgjort. Ju längre matchen led dock, ju mer avslaget blev det.

Det gick till straffar. Manuel Neuer trädde fram som en hjälte. Behöver jag säga något mer?

Bayern München vann den här matchen helt välförtjänt. Sett över två matcher var FC Bayern starkare, farligare och visade mer hjärta än Real Madrid. Det räckte för att säkra drömfinalen den 19:e maj på Allianz Arena. Uli Hoeneß är förstås överlycklig nu – men det förtjänar han i kväll. Ett stort grattis Bayern München – jag lyfter på min blogg-hatt. Vilka hjältar vi fick se på planen i kväll.

Den här kvällen gav mig tron tillbaka. Fotboll behöver inte vara en cynisk sport som bara handlar om att nå final. Den här kvällen visade mig varför fotboll är så älskvärt. Real Madrid och Bayern München bjöd upp till dans, den finaste sortens dans. Och alla som såg matchen kunde gunga med i takten, njuta av framförandet och med gott mod applådera artisterna efteråt. Det var fotboll i dess renaste form, med två lag som vill vinna för att de är bättre på att utnyttja hela spelytan. Det var vackert att se.

Jag är kär igen – Finale dahoam!

___

Man kan ju dock inte låta bli att undra hur bortskämd man är? Jag sitter och stör mig på Franck Ribéry och Arjen Robben. Jag sitter och bespottar dem, tycker att det är en skam för fotbollen i allmänhet och tysk fotboll i synnerhet. Sen kommer en kille som Pepe och visar med all tydlighet varför jag inte uppskattar spansk fotboll. Skönt ändå, på något sätt. Men vart är vi på väg? Är det den här typen av fotboll vi vill se? Är det någon som på allvar uppskattar det? Inte jag. Och nej, nu menar jag inte bara Pepe, jag syftar på samtliga spelare som plötsligt bara föll ihop och upplevde förlossningssmärtor.

___

Och så var det det här med gula kort. Nu missar David Alaba, Holger Badstuber och Luiz Gustavo matchen. Trist för dem, trist för Bayern. Trist för Uefa och trist för Champions League. Chelsea lider av samma problem. Det är synd att det skulle bli så här. Det tycker jag. Så långt det är möjligt vill man se de bästa spelarna utkämpa en kamp om den åtråvärda pokalen. Men är man avstängd så är man, antar jag.

Hur kan Bayern tänkas ställa upp i en final då? En gissning drar jag till med, kvällen till ära:

Neuer
Rafinha, Boateng, Tymoschuk, Lahm
Schweinsteiger, Kroos
Ribéry, Müller, Robben
Gomez

I kväll förtjänar spelarna och ledarna att hyllas. Och alla Bayern-supportrar kan ta ett glas vin, eller en öl, med gott samvete. I kväll tog Bayern ett jättekliv. Ett kliv som nästan bara Tyskland trodde på, experterna var eniga: Real och Barca möts i final. Jo, jag tackar jag.

/Wingren

Jag tar med mig bråket mellan Arjen Robben och Franck Ribéry som något positivt. För det första är Bayern München en klubb som knappast använder harmoni som sitt främsta vapen, för det andra är ”Robbéry” två vinnarskallar – som bara vill vinna. Känslorna kan koka över, men det handlar troligen bara om att viljan och lusten är så stor. Att det sedan tar sitt uttryck i handgripligheter är lite väl onödigt, och lite väl fult.

Men jag hade varit betydligt mycket oroligare för Bayern om allt var frid och fröjd. Ty då vet man att något är riktigt galet.

I kväll har FC Bayern med sig en 2-1-ledning från mötet i München. I kväll har Bayern chansen att säkra finalbiljetten – som spelas hemma på Allianz Arena. Det är få fotbollsspelare förunnat att få spela en Champions League-final, det är oerhört få förunnat att dessutom få spela den på hemmaplan. I kväll måste Bayern våga ta chansen.

Ett i mitt tycke, med Bayern-mått mätt, profillöst lag är på väg att göra en bedrift som kommer att förevigas. Skulle nu Bayern klara av Real Madrid i kväll och sen förlora finalen på hemmaplan så kommer förstås mycket att gå förlorat.

Men ändå. Jag kunde väl aldrig tro att spelare som Luiz Gustavo, Philipp Lahm, Manuel Neuer, Arjen Robben, Mario Gomez, Toni Kroos, Jerome Boateng, Thomas Müller och David Alaba skulle vara nära att liknas med det fantastiska lag som vann Champions League 2001. Inte för att de inte är bra, men det känns inte Bayern-stort.

Oliver Kahn, Bixente Lizarazu, Mehmet Scholl, Willy Sagnol, Giovane Élber, Stefan Effenberg, Alexander Zickler och Owen Hargreaves. Det är Bayern det. Och Patrick Andersson, förstås.

Holger Badstuber, Franck Ribery och Bastian Schweinsteiger andas mer Bayern dock. Dessa tre herrar blir även nyckelspelare för Jupp Heynckes i kväll.

Badstuber måste låsa mitten, igen, tillsammans med Boateng. Schweinsteiger måste höja sig och trotsa sin knappt återhämtade kropp och Franck Ribéry måste bjuda på sedvanlig magi. Gärna utan att lägga sig stup i kvarten den här gången.

I kväll kan hela det här laget bli odödliga legendarer – en chans de inte får missa.

Om tio år kommer någon annan sitta här och blogga, och tycka att den dagens Bayern inte känns lika profilrikt och storslaget som det lag som vann finalen på Allianz Arena i München. Eller just det, först måste Real Madrid klaras av i kväll. Det blir självklart stentufft. Men det är nära nu, Uli Hoeneß.

Det finns inte mycket mer att säga just nu. Jag är övertygad om att vi kommer att bjudas på fantastisk fotbollsunderhållning i kväll. Real Madrid kommer att bjuda upp Bayern till en tempofylld dans, Bayern får gärna trampa på några spanska tår, men det viktigaste blir att de hänger med.

Sen får vi se vad vi har att prata om efter matchen.

/Wingren

Inför en glatt sjungande publik på Allianz Arena segrade Bayern München med 2-1 mot Real Madrid. Tungt att släppa in ett bortamål givetvis, men starkt att vinna. Starkt att spela bättre fotboll än spanjorerna. Starkt att radera ut Cristiano Ronaldo. Jag lyfter på hatten för Bayern.

Inför mötet poängterade jag att Bayerns defensiva arbete måste vara fokuserat och hålla världsklass. Och det fungerade riktigt bra under stora delar av matchen. Visst blev det lite oroligt ibland, och agerandet vid 1-1-målet var inte särskilt lysande. Men sett över 90 minuter, sett till världsklasspelarna som stod för motståndet, så fungerade det riktigt jäkla bra.

Luiz Gustavo visade samma härliga takter som från första säsongen med Hoffenheim. En krigare, en bollvinnare, en tuff fan. Var det någon som såg till Ronaldo? Knappt. Philipp Lahm höjde sig ett par nivåer, precis som man vill att en riktigt ledare ska göra när säsongen verkligen brinner till. Unge David Alaba gjorde en strålande match, en mogen match.

Franck Ribéry var en virvelvind som hela tiden ställde till med oreda. Han sprang, rev, slet, passade och sköt. Ett mål gjorde han också.

Men snälla Franck Ribéry, du är en fantastisk fotbollsspelare, men du bara måste sluta lägga dig vid minsta beröring. Igår var det enbart pinsamt. Inte kul att se.

Bastian Schweinsteiger har inte fått upp ångan ännu, förhoppningsvis har han kommit lite längre om en vecka när det är dags för returmötet. Han såg förvånad ut när han blev utbytt, men det var modigt och helt rätt gjort av Jupp Heynckes. Thomas Müller förändrade matchbilden när han kom in. Bayern blev hetare, farligare och fick längre anfall med fler ytor. Arjen Robben mår onekligen bra av att ha en rörlig Müller vid sidan om sig, i stället för orörlige Toni Kroos. Bra noterat och agerat Jupp – där slog du José på fingrarna.

Jerome Boateng gjorde en av sina bättre matcher och Holger Badstuber likaså. De hängde med när Real försökte sätta igång sin snabba offensiv. Det var inte perfekt alltid, men hur ska det kunna vara det i en semifinal mot Real Madrid?

Och så Mario Gomez. Denne Mario Gomez. Han förtjänar allt beröm i världen för sin insats. Inte bara för att han gjorde det där viktiga 2-1-målet när matchen nästan var slut. Hans närvaro i straffområdet var så dominant, så magnifik och så hotfull igår. Han gav aldrig upp. Som en stridsvagn forcerade han barriärerna. Madrid-spelarna måste ha känt sig stressade hela tiden, och det är väldigt viktigt. Aldrig någon vila, aldrig få slappna av. Och Gomez fick betalt, ibland är världen rättvis trots allt.

Han har nu gjort tolv mål i Champions League. 40 mål på 46 tävlingsmatcher den här säsongen. Mäkta imponerande. Sen kan man säga vad man vill om de chanser han bränner samt de plattmatcher han gör.

Lionel Messi står på otroliga 14 mål den här säsongen i CL. Det blir en liten kamp mellan Gomez och Messi. Ett normalt år ska dock tolv mål räcka för att vinna skytteligan i Champions League.

Domaren Howard Webb förtjänar också en eloge. En tuff, ful, tempostark och viljekraftig match höll han i schack. Väldigt viktigt och väldigt starkt gjort. Kul.

Det går att hylla Bayern München för flera olika saker i dag. Jag hoppas att spelarna tar med sig det, men att fötterna stannar på jorden. Det här var blott ett hemmamöte mot Real Madrid som man vann med 2-1. Det kommer att bli en helt annan match i Spanien. Men utgångsläget kunde givetvis varit sämre.

Thomas Müllers ord får avsluta detta inlägg – jag hoppas att hans lagkamrater känner samma sak. Vare sig mer eller mindre. Bayern är inte bäst än, men man kan spela riktigt bra fotboll – även mot upphaussade Real Madrid.

”Alla såg att vi kan hänga med på den här nivån. Med 2-1 här i München har vi skaffat oss ett bra utgångsläge inför returen i Madrid, det är genomförbart. Det står dock även klart att det kommer att blåsa en annan vind på Bernabeu”.

/Wingren