Det är den centrala frågan, det är nationens krav. Det är inte Joachim Löws krav. Men spelarna vet vad som förväntas av dem, spelarna vet att de måste leverera nu när det verkligen gäller. Det är EM-guld som nationen och medborgarna vill ha. En press som jag inte tror passar Tyskland särskilt bra. Landslagsspelarna har blivit mer rutinerade, skickligare och proffsigare jämfört med VM 2010 – men då var man inte favoriter. Tvärtom. Tyskland var ett ungt lag som skulle sakna Michael Ballack, en nation som skulle åka på stryk mot England eller Argentina. Då spelade Tyskland rollen som underdogs, nu spelar Tyskland rollen som favoriter.

Den här gången frågar sig inte alla om laget klarar sig utan skadade Ballack, tyvärr. Jag tror att det var en bidragande faktor, killarna ville visa att ”vi kan visst det”. Nu är den heta debatten intern istället, och det har väl knappast gynnat många lag i fotbollshistorien. Frågan som experterna och ”amatörtyckarna” ställer sig nu är om det är rätt att peta spelarna från de tyska dubbelvinnarna. Det har varit en het potatis och hur mycket det märks inom laget är det ingen som vet. Hur är stämningen i Joachim Löws trupp egentligen?

Om försvaret håller och matchbilden ser bra ut mot Portugal så kommer den debatten att dö ut, åtminstone för tillfället. Så låt oss hoppas på en finfin insats. Men det som sänker guldchanserna allra mest är att Tyskland inte är Tyskland längre. Landslaget har gått från att vara en fotbollsmaskin som alltid lyckas vinna till ett landslag som ska spela attraktivast fotboll i världen. Tyskland ska spela ett snabbt anfallsspel, bjuda på vackra mål och sätta spelet före resultatet. Det är svårare att vinna turneringar då. Ännu svårare när Löw uttryckligen inte vill fokusera på försvarsspel. Och Tyskland har verkligen en strålande offensiv men en mer tveksam defensiv. Ett gruppspel kan man dansa sig igenom, men inte en semifinal. Där har Tyskland stupat många gånger.

Missförstå mig inte. Jag har länge varit less på inskränkta människor som målar upp Tyskland som en grå, bullrig och stor fotbollsmaskin. Och jag älskar den tyska spelstilen där man värdesätter snabba anfall och en frejdig offensiv. Men fotboll har alltid handlat om att kunna försvara sig, det förändras inte bara för att man kan spela en härlig anfallsfotboll. Men Joachim Löw tycks tro det. 2010 trodde han inte det, då präglades Tyskland av reaktionsfotboll. Smart, effektivt och säkert. Men inget eget spel egentligen. Joachim Löw vill ha ett eget spel, ett alldeles eget. Nu vill han se sitt Tyskland spela aktionsfotboll, och det är den här spelbestämmande filosofin som har uppstått på bekostnad av defensiven. Många gånger är det inget problem – men när man tycker att en ytterback ska klara av Cristiano Ronaldo själv medan mittfältaren tar det lugnt, då är man ute på tunn is.

Så kan Tyskland vinna detta EM då? Klart att de kan. Joachim Löw förfogar över det kanske starkaste laget i hela turneringen. Mesut Özil, Sami Khedira, Miroslav Klose och Per Mertesacker har prövat lyckan i andra ligor sen VM och Bayern-spelarna har blivit äldre och klokare. Allting ska egentligen vara bättre än för två år sedan. Om Tyskland kommer in rätt i det här mästerskapet kan det bli en enkel, fartfylld och roliga resa mot final och guld. Om Tyskland å andra sidan visa upp de brister som vi alla oroar oss för kan det bli en total genomklappning, en genomklappning som kommer att genomsyras av en frätande debatt i media.

Klart att Tyskland kan spela hem ett efterlängtat guld – men min känsla är att Löw är ute på tunn is.

Gårdagens två matcher föll mig i smaken, det lovar gott inför fortsättningen. Det var fotboll där snabba omställningar, precisa genomskärare och överbelastade kanter premierades. En spelstil som dessutom borde passa Tyskland alldeles utmärkt. Gårdagens bänkspelare, inhopparna, spelade en betydande roll. Kanske är det ett sånt mästerskap i år? Kanske är turneringen skräddarsydd för Tyskland trots allt? Joachim Löws bänk är nämligen löjligt stark.

Låt oss ta en titt på några av Tyskland troliga bänkspelare:

Mats Hummels
Bundesligas bäste mittback. En kille som förfogar över alla kvaliteter man kan önska sig, fylld av självförtroende efter Dortmunds lysande säsong. Sorteras ut av Löw och får nöja sig med en bänkplats, vilket säkerligen beror på internationell oerfarenhet. I rättvisans har vare sig Hummels eller Dortmund gjort bra resultat i Europa.

Lars Bender
Löw har ett trumfkort på bänken i Bender. När Tyskland har transformerats till en offensiv kraft hamnar en kille som Bender på bänken istället. Ett utmärkt, löpstarkt och stenhårt alternativ att slänga in när man behöver vinna mittfältet eller stänga ner matcher. Springer mycket, biter spelarna på vaderna och tar sig fram som ett lokomotiv på plan. Den typen av spelare som Uli Hoeneß saknade i CL-finalen.

Toni Kroos
Bayern Münchens unga, men ändå rutinerade, spelgeni. Kan spela på det centrala mittfältet intill Schweinsteiger eller Khedira, men går lika bra att slänga in på det offensiva mittfältet. Har en passningsfot av världsklass. Väldigt nära startelvan men blir ett lite väl riskabelt alternativ om han spelar på bekostnad av Khedira. 22-åring med 120 Bundesliga-matcher och 26 insatser i europeiska klubblagsturneringar. Ordinarie i FC Bayern.

Mario Götze
Tyskland störste talang de senaste åren, en av de största talangerna vi någonsin har sett i Tyskland. Är i ordinarie i det lag som vunnit Bundesliga två år i rad. Har vunnit två Fritz Walter-guldmedaljer och även blivit första tyska spelaren att vinna Golden Boy – utmärkelsen som Europas största talang alltså. Teknisk, bra blick för spelet, oberäknelig. Varit skadad länge men får en viktig roll som joker.

André Schürrle
Var fantastisk i Mainz men fick en tung tid när han kom till Bayer Leverkusen. En stigande formkurva i samband med att Hyypiä och Lewandowski tog över klubben. Hans främsta vapen är snabbheten och han påminner egentligen om Arjen Robben. Schürrle älskar att bryta in från sin kant för att söka avslut. Jobbig att möta. 14 matcher i landslaget, varav åtta som inhoppare, ändå har han gjort sju mål som mittfältare.

Marco Reus
Hela Bundesligas bäste spelare enligt många, och det är svårt att argumentera emot. 18 ligamål och elva assist för uppstickarlaget Mönchengladbach. Kan spela på alla fyra offensiva positioner i laget, har ett härligt driv mot mål, bra avslut och en fin teknik. Löw kan tänka sig att utnyttja Reus rörlighet som ensam anfallare mot lag som backar hem.

Mario Gomez / Miroslav Klose
Oavsett vem det blir så behöver jag inte ödsla många ord på någon motivering. Antingen sitter här en Bundesliga-anfallare som har gjort 127 mål på 215 ligamatcher och som är ordinarie i Bayern München. Annars sitter Lazio-anfallaren som alltid imponerar och som snart har raderat Gerd Müllers målrekord i landslaget. Kvalitet.

Det här måste väl vara den starkaste bänken ett tyskt landslag någonsin har haft? Det är förstås alltid svårt att rangordna sånt, men en löjligt bra bänk är det i alla fall. Garanterat bäst i EM, vågar jag påstå. Då har jag ändå inte nämnt att spelare som Marcel Schemlzer och Ilkay Gündogan från de tyska mästarna sitter och trycker någonstans, eller galne målvakten Tim Wiese, eller varför inte Schalkes försvarsledare Benedikt Höwedes.

Joachim Löw har ett fantastiskt kvalitativt lag att arbeta med. Om han spelar sina kort rätt kan det här bli en riktig fest.

Just det ja, fotbollsmagasinet Kicker tror på följande startelva ikväll:

Neuer,
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Gomez

Dagen vi har väntat på är här – det nya, fräcka och offensivt explosiva tyska landslaget kliver in i EM-turneringen. Nu kör vi!

/Wingren

Först och främst säger vi välkommen till Bundesliga, Branimir Hrgota! Enligt mig är han en av Sveriges mest spännande spelare och 19-åringen ansluter till en bra miljö i Borussia Mönchengladbach. Jönköpings Södra tappar en fenomenal Superettan-anfallare, men det kommer knappast som någon skräll.

Mönchengladbach är en god utvecklingsmiljö för unga spelare, särskilt under Lucien Favres styre. Det är en tränare som är nitiskt noggrann och uppmärksam. Branimir ska inte bli förvånad om han får höra att ”ditt tillslag på bollen borde vara en halv centimeter längre in på foten”. Sån är Favre. Han utvecklar inte bara laget utan även de enskilda spelarna. Lagets storstjärna som lämnar för Dortmund, Marco Reus, har hyllat Favre för alla tips och råd. Tony Jantschke är ett annat bra exempel, eller för all del Patrick Herrmann. Det är unga spelare som har utvecklats enormt på kort tid.

Tanken är förstås inte att Branimir Hrgota ska ersätta Marco Reus nu på en gång, även om förhoppningen säkerligen är att han ska kunna göra det. Favre värdesätter förmågan till samspel och det härliga drivet mot mål – egenskaper som Hrgota förfogar över enligt min uppfattning.

Hrgota kommer att få den tid han behöver. Han kommer säkerligen att få träna med a-truppen direkt, men hans första insatser kan mycket väl bli i Borussia Mönchengladbach II. När han är redo kommer han att få chansen i Bundesliga.

”Branimir Hrgota är en väldigt intressant spelare, en snabb och målfarlig ytteranfallare som vi tror kan slå igenom i Bundesliga”, säger klubbens sportchef, Max Eberl.

På tal om unga svenskar i Tyskland: Mikael Ishak ska nog vara glad över att 1. FC Köln åkte ur Bundesliga. Eller, det får väl framtiden utvisa, kanske är inte Holger Stanislawski det minsta intresserad av Ishak. Men jag hoppas och tror att Ishak får ännu mer speltid och framför allt ännu lite bättre självförtroende. Han visade goda egenskaper redan under våren, det här kan bli en riktigt kul säsong för Ishak.

Och då jag ändå har talat om Gladbach, Favre och Hrgota så bör jag väl avrunda med att lagbygget börjar se mycket intressant ut inför nästa säsong. Granit Xhaka är en fantastisk transfer som jag tror kommer att göra ett utomordentligt bra jobb, bättre än Roman Neustädter som lämnar. Vidare sägs David ”Junior” Hoilett vara så gott som klar för klubben, och då torde han bli Reus ersättare. En mittback och gärna en renodlad anfallare får gärna tillkomma, men det ser redan spännande ut. Kul.

***

Som jag redan har rapporterat så ser det ut som om att Borussia Dortmund-spelarna inte kommer att spela många minuter under EM. Så nu är frågorna lite snävare – exempelvis vart Philipp Lahm spelar? Hur blir det med Klose och Gomez? Vem spelar till höger i backlinjen?

Lahm själv sa i dag på en presskonferens att han med all säkerhet kommer att spela till vänster. Även Löw bekräftar att laget mår bäst av att ha kaptenen till vänster. Så vem spelar då högerback? Löw säger så här:

”Till höger är Boateng förstavalet. Men även Lars Bender har visat att han är ett riktigt bra alternativ på träningarna. Jag kommer att ta mig tid innan jag beslutar vem som spelar där. Jag säger bara att Lars Bender har fallit mig i smaken”.

Boatengs chanser har minskat av två anledningar dock: Lars Bender har imponerat och Joachim Löw är besviken på Jerome Boateng. Bayern-backen valde att tillbringa den sista lediga dagen i Tyskland med en modell i en hotellbar. Det blev stora rubriker, som vanligt. Löw säger att han inte uppskattar Boatengs beteende. Fortsättning följer (?).

En sak är säker i alla fall, och det handlar om tyska ytterbackar. Om Lars Bender och Jerome Boateng är våra bästa alternativ så är det inte bra. Därmed inte sagt att de båda kan göra ett fantastiskt jobb under EM, men lite lustigt är det då ingen av dem är utpräglade högerbackar. Särskilt inte Lars. Uppenbarligen känner Löw att dessa två herrar är våra bästa alternativ för tillfället, det säger ändå en del.

Vi får helt enkelt lita på att Löw fattar de rätta besluten, det är hans jobb att göra det. Och det har fungerat alldeles ypperligt förr. När det gäller ytterbackarna så känner jag mig tryggare med Lahm än med Schmelzer till vänster i alla fall.

I anfallet är det också lite förbryllande – vem kommer att starta egentligen? Miro Klose eller Mario Gomez? Personligen så föredrar jag Klose om han är i någorlunda form, han deltar mer i spelet än Gomez och då känns det mer lockande att kunna slänga in Gomez med 20 minuter kvar av matchen. Känslan är att Löw känner ungefär likadant.

Löw säger på dagens presskonferens att han inte vet om han kommer att rotera på den positionen, han säger bara att alla spelare säkerligen kommer att behövas under turneringen.

Nu är det bara två dagar kvar till den ack så viktiga matchen mot Portugal. Jag hoppas att Löw snart har allt klart för sig – vi andra får nöja oss med att luta oss tillbaka och hålla tummarna.

/Wingren

En kort fundering så här på en måndagseftermiddag bara. I förra inlägget skrev jag att min känsla var att Joachim Löw kommer att ställa upp enligt följande mot Portugal på lördag:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger/Kroos
Müller, Özil, Podolski
Klose

Det intrycket har förstärkts efter att fotbollsmagasinet Kicker publicerade en intervju med den 52-årige förbundskaptenen. Joachim Löw fick den heta frågan om Borussia Dortmund-spelarnas vara eller icke vara i landslaget. Han svarade att Bayern-spelarna förfogar över mer internationell kvalitet och rutin – och att han kommer att satsa på det. Till denna skara kan vi även räkna Klose, Mertesacker, Khedira och Podolski. Till den andra skaran bör vi då kunna räkna Schürrle, Reus, Bender och Höwedes. Fixstjärnan Özil utgör tillsammans med Schweinsteiger, Neuer och Lahm en egen kategori: nyckelspelare.

Därför är ovanstående elva väldigt trolig, även om kampen mellan Klose och Gomez kanske är väldigt öppen. Men Löw älskar och värderar Klose väldigt högt. Jag med.

Jag tycker inte att Löw har fel. Alla som har sett Borussia Dortmund i Champions League vet att spelarna inte presenterade sig från sin bästa sida. Alla som har sett Bayern München i Champions League vet att spelarna kan köra över vilket motstånd som helst. Så givetvis är inte Löw ute och cyklar, och det är inte det jag funderar över heller.

Tanken som slog mig har snarare med Michael Ballack att göra. Han var landslagets lagkapten och stora ledargestalt inför VM 2010. En olycklig skada i samband med cupfinalen i England satte dock stopp för Ballack. Sen dess har han inte behövts i landslaget och Sami Khedira fick istället sitt stora genombrott. Tyskland hyllades som ett fartfyllt, ungt och energiskt lag. Men om Löw nu inte vill göra några förändringar jämfört med VM, utan satsa på sina säkra kort, hur blir det då?

Hur hade det gått i VM om Ballack hade spelat? Hade det blivit en lika stor succé för Tyskland då? Hade hela världen pratat om det tyska fotbollsundret? Det får vi aldrig veta.

Faktum är att Marco Reus och André Schürrle har gjort långt mycket bättre intryck på mig än vad Lukas Podolski har gjort. Det känns fräschare, farligare och roligare med dessa spelarna på plan. Mer oberäkneligt. Och om Ilkay Gündogan fortfarande är i samma form som när Bundesliga-säsongen avslutades är han ett trumfkort i Löws hand. Men uppenbarligen långt ner i rangordningen. Och Mats Hummels är ligans bästa mittback – men en nyligen långtidsskadad Per Mertesacker går före. Jag säger absolut inte att det är fel, och ett EM-slutspel är knappast rätt forum för experiment och inspelande av nya spelare. Sami Khedira förfogade dock inte över internationell rutin när han klev in för Ballack.

Jag bjuds dock gärna på en eller ett par överraskningar. Podolskis hemjobb har aldrig imponerat på mig och hans säsong har varit tuff – varför inte tillföra nya impulser till laget med hjälp av Schürrle eller Reus?

Finns det en risk för att laget stagnerar när spelarna känner sig så säkra och när det mesta är sig likt? Hur hade VM blivit med Ballack? Hur blir EM med det rutinerade gardet?

Eller blir det tvärtom stor succé? Spelarna känner sig trygga och har blivit två år bättre sedan VM – är det nu allt klickar?

En sak är jag säker på: om Löw inte lyckas bra med Tyskland i sommar så kommer kritiken att vara svidande. Det var längesedan ett tyskt landslag förfogade över en sådan bredd och kvalitet på mittfältet. Och det är på mittfältet matcherna många gånger avgörs. Och jag är lika säker på att Löw kommer att sågas om försvaret ser skakigt ut. Det är en otacksam uppgift att vara förbundskapten när ett helt land förväntar sig framgångar. Extra tufft blir det när den inhemska ligans bäste spelare petas och spelarna från det bästa laget lämnas utanför.
Å andra sidan, hur ska han försvara sig om han faktiskt petar några av Bayerns världsstjärnor och rutinerade bjässen Mertesacker, och Tyskland går dåligt? Då blir det säkerligen ännu värre.

Förhoppningsvis blir frågetecknen till utropstecken efter lördagens match. Kanske hade Tyskland vunnit VM med Ballack på plan…

Jag är nog ändå glad att jag inte heter Joachim Löw den här sommaren.

/Wingren

Vad gör vi med Bastian Schweinsteiger? Och vad fasen gör vi med backlinjen? Det är vad Joachim Löw funderar på. Tror jag. Hoppas jag.

Ikväll väntar en sista träningsmatch innan EM drar igång. Israel besöker Leipzig och det enda vi vet med säkerhet är att Philipp Lahm ska spela till vänster i backlinjen den här matchen. Därmed inte sagt att han gör det när Tyskland inleder mot Portugal i EM. Löw och Bierhoff är nöjda med förberedelserna inför turneringen, man är nöjda med hur spelarna har presenterat sig och man är nöjda med hur Bayern-killarna ha integrerats i truppen nu. Betydelsen av förlusten mot Schweiz har tonats ner, men inför kvällens match vill Bierhoff att Tyskland visar framfötterna och spelar bättre fotboll.

Samtidigt ska man inte bli orolig om matchen inte är till belåtenhet. Det känns lite tyskt på något vis att spela dålig inför en stor turnering, bara för att kunna resa sig som ett sårat rovdjur och slita motståndarna i stycken. Dock finns det faktiskt två saker att oroa sig över – och det är just härföraren Schweinsteiger samt backlinjen.

Löw har ännu inte bestämt sig för vilka som ska få inleda mot Portugal. Vilken kant ska Lahm spela på? Det här gör givetvis spelarna osäkra och minskar dessutom möjligheten till ett gott samspel inför EM. Ingen vet vem som ska få förtroendet förutom Lahm – men han vet inte på vilken kant.

Försvaret är Tyslands svagaste punkt för en gångs skull. Och inte bara backlinjen. Hela laget tycks ha glömt bort hur man spelar försvarsspel. Det är oroväckande, helt klart. Förbundskaptenen själv är jättenöjd med spelarna han har till förfogande, men han kan inte bestämma sig för vilka som är bäst, eller vilka som passar bäst ihop. Förhoppningsvis får vi något svar på det ikväll.

Det andra stora frågetecknet är hur Bastian Schweinsteiger ska hanteras. Han är inte lagkapten, men han är ändå den stora ledaren på plan. Det är han som bestämmer tempot, det är han som är navet på mitten, det är han som eldar på sina medspelare. Den gode Bastian har en besvärlig tid bakom sig med olika skador, och även om det såg allt bättre ut mot slutet av säsongen så ska ingen tro att Bastian var tillbaka i gammalt gott slag. Han nådde kanske upp i 90 procent av sin förmåga – det är inte gott nog för ett tyskt EM-lag.

Han hade garanterat hittat formen lagom till sommaren EM om det inte vore för hans krånglande vad. Schweinsteiger tränar på egen hand, försöker att bli av med vad-problemen. Med största sannolikhet missar han kvällens match. Det finns till och med en risk för att han missar öppningsmatchen mot Portugal. Även om han skulle bli fullt frisk så kommer han inte att vara i sitt livs form. Det är ett stort problem för Löw. Ska han redan nu söka efter en passande ersättare och låta Bastian vila i första matchen? Eller ska han tro på att Bastian presterar så bra som vi alla hoppas redan mot Portugal? Och om han missar matchen – ska då Toni Kroos eller Ilkay Gündogan få chansen? Även det här är en fråga som vi förhoppningsvis får svar på ikväll.

Om Gündogan eller Kroos imponerar tillräckligt mycket vore det nog klokt av Löw att skänka sitt förtroende till en av dem. Så att de vet vad som gäller, så att de är helt redo att gå in och prestera när det gäller som mest.

Jag hoppas att någon eller några spelare utmärker sig ikväll. På ett bra sätt vore givetvis att föredra för Tysklands skull, men om någon utmärker sig negativt kan även det vara till hjälp.

Kicker tror att Tyskland startat så här mot Israel:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Hummels, Lahm
Khedira, Kroos
Müller, Özil, Podolski
Gomez

Klockan 20:30 som sagt – ge oss några svar nu, Tyskland.

/Wingren

Det var en bedrövlig träningsmatch i lördags. Schweiz vann helt välförtjänt med 5-3 i en match där tyskarna såg virriga, trötta och oorganiserade ut. De tyska målen gjordes av Hummels, Schürrle och Reus. Hur mycket vikt ska man lägga vid den här matchen, vid det här resultatet? Tja, inte överdrivet mycket, men Joachim Löws stora problem bekräftades och blev uppenbart: försvarsspelet. Nu var det Höwedes, Mertesacker, Hummels och Schmelzer som inledde. Ingen av dem imponerade.

Men det är också som den gode Löw själv säger när han menar att det inte bara är backlinjen som är problemet. Det är hela lagets defensiva spel som strular. Det var en träningsmatch mot ett taggat motstånd, en match där Löw testade Götze i Schweinsteigers roll på mittfältet, en match där spelarna var trötta efter några intensiva träningsdagar, en match där de åtta Bayern-spelarna saknades. Det går att ha överseende med det.

Det som dock oroar är avsaknaden av automatism, kommunikation och organisation. Det kan inte skyllas på trötta ben. Och inte tusan var det någon rolig debut för stackars Marc-André ter Stegen.

I dag började de åtta Bayern-spelarna träna med landslaget och i morgon måste Joachim Löw meddela Uefa vilka 23 spelare som ingår i den tyska truppen. Vilka spelare kan tänkas ryka?

Att döma av Löws uttalanden hittills under förberedelserna så har Schmelzer, Gündogan, Draxler och Reus förstärkt sina aktier. Spelare som Schürrle och Bender-tvillingarna verkar inte ha gjort något extraordinärt intryck på Löw.

Om vi ska gå efter tröjnummerna i lördags är det Julian Draxler (24), Sven Bender (25), Lars Bender (26) och Marc-André ter Stegen (27) som får lämna landslaget och åka på semester under EM.

För fyra år sedan hade Marko Marin, Patrick Helmes och Jermaine Jones en siffra högre än 23 på ryggen. De fick också åka hem innan EM började.

Och det är väl ett ganska gångbart tips tänker jag. Möjligtvis väljer Löw att behålla någon av Bender-tvillingarna och skickar hem Cacau eller Schürrle istället.

Vilka tror ni får åka hem?

Toni Kroos står för veckans onödigaste uttalande när han säger till Sport Bild att Bayern München är Tysklands bästa klubblag. Jag gillar hans ärlighet, hans nyvunna självförtroende och så där, men känslan är att tajmningen är usel. I Tyskland har det länge pratats om ifall det kan uppstå problem mellan rivalerna från Dortmund och München – en debatt som ganska nyligen hade blåst över. Men Kroos blåser nytt liv i den nu, jag tycker att han kunde väntat till efter EM.

Intressant är att landslaget har två stora block den här sommaren – fem Dortmund-spelare och åtta Bayern-spelare. Även det här har varit en debatt, vilka ska få spela och ta ansvar? En sida argumenterar för att Dortmund-spelarna är vinnare två säsonger i rad, jämfört med Bayern-spelarna som har fallit på mållinjen i tre turneringar. Å andra sidan har då Bayerns spelare bevisat, gång efter annan, att de håller måttet såväl i Champions League som i landslaget. Ha i åtanke att Dortmund inte hade någon spelare med i den trupp som kom trea i VM för bara två år sedan.

Jag tänker att Borussia Dortmunds spelare är så framgångsrika i klubblaget då de spelar mycket mer på känsla, inställning och ett evigt springande. Det är ett samspelt kollektiv, ett tvättäkta lag. När de enskilda spelarna lyfts ur denna kontext ser de betydligt mycket sämre ut (som Schmelzer och Hummels i lördags). Det är som om att killarna får för mycket tid att tänka och fundera, och då uppstår helt plötsligt ganska många misstag.

Bayern Münchens spelare däremot har bevisat att de förfogar över den här internationella rutinen och klassen, och de har varit med förr. Den stora frågan är dock hur det är med självförtroendet? Och hur är det med nerverna och psyket om en match skulle avgöras på straffar i sommar (förutsatt att Tyskland tar sig vidare från gruppen)?

Det är ingen lätt uppgift Löw har framför sig, även om jag tror att han kommer att satsa på samma spelare som lirade 2010 – bortsett från backlinjen då.

Försvarsspelet är alltså det som måste bli bättre – och Joachim Löw måste bestämma sig för en backlinje snart så att spelarna får en chans att spela ihop sig. Annars ska vi inte dra för stora växlar av lördagens bottennapp. Tyskland har inte gått från EM-favorit till outsider. Men Löw måste dock se till att hela laget deltar i det defensiva arbetet nu och att backlinjen får en chans att bli samspelt.

Vilka fyra kan tänkas få förtroendet?

Lahm, Badstuber, Hummels, Schmelzer?

Boateng, Badstuber, Hummels, Lahm?

Höwedes, Boateng, Badstuber, Lahm?

Höwedes, Badstuber, Hummels, Lahm?

Lahm, Boateng, Hummels, Schmelzer?

Tja, jag vet inte. Löw har hyllat Schmelzer de senaste veckorna, men han gjorde ingen bra match i lördags. Det märktes tydligt att Kevin Großkreutz inte slet framför honom. Hade jag varit Löw så hade jag nog spelat in Badstuber och Hummels i mittlåset – de måste vara Tysklands framtid. Ge dem tid att spela ihop sig nu så vi slipper den här diskussionen och detta stora frågetecken i framtiden.

/Wingren

Den stora dagen har kommit. Dagen som Uli Hoeneß ringade in i sin kalender för ungefär 30 månader sedan. Det stora målet, den långa resan. Nu är det dags. Bayern München står i CL-final. På hemmaplan. I München. En dröm som går i uppfyllelse. Mer eller mindre hela Tyskland sitter och håller tummarna för FC Bayern.

Problemet är att det förstås kan sluta med en katastrof. En förlust finns inte på kartan. Bayern kan inte gå utan titlar två säsonger i rad. Vinner man i kväll så är det ingen som bryr sig om Bundesliga-titeln eller den tyska cupfinalen. Då är allt förlåtet, då är spelarna för evigt inskrivna i historieböckerna. Men en förlust, på hemmaplan dessutom, det hade smärtat. Det hade gjort ont. Det hade varit en flopp.

Och tro inte att Joachim Löw blir glad heller. Han vill inte att halva hans startelva ska ha en värdelös säsong i bagaget.

Hur kan man tänka sig att det går då? Känslan är att hela Europa målar upp FC Bayern som stora favoriter, det är givetvis skitsnack. Jag hoppas verkligen att den mentaliteten inte har smittat av sig på spelarna. Visst har man hemmaplan, och det är en enorm fördel för Bayern. Men Chelsea är inget blåbärsgäng bara för att deras tröjor är blå. Det här laget murade ut Barcelona, lyckades på något lustigt vis ta sig förbi ett energiskt Napoli och ett värdigt Benfica. Det är ett vinnarlag. I en final, in en turnering som Champions League, går det inte att bortse ifrån hur viktigt det är.

Och ärligt talat – det är ju inte så att Drogba, Mata, Cech och Lampard är några dåliga spelare.

I min värld låter det precis lika skrämmande som Gomez, Kroos, Neuer och Schweinsteiger.

Bayern München har framför allt bättre kantspelare dock. Franck Ribéry och Arjen Robben håller absoluta världsklass när de är på rätt humör. Och det torde de väl vara en kväll som denna. Men om Chelsea spelar lika disciplinerat som tidigare så är det inte säkert att det räcker. Bayern måste ha tålamod, och mycket av den varan. Dessutom, som jag har varit inne på, måste spelarna vara ödmjuka inför kvällens uppgift.

”Givetvis kan vi fortfarande slarva bort allt på hemmaplan. Chelsea är ett lag som måste vinna, med tanke på den tveksamma säsongen i ligan. Så om några tror att det här är klart på förhand, så har de verkligen fel”, säger Uli Hoeneß till SZ.

Chelsea känns bra mycket farligare än Barcelona i en final. Uträknade, gamla, trötta, avstängda spelare och en tveksam säsong i Premier League. Det är nu ”gubbarna” lyfter sig för den sista striden. Den sista stora kampen. Champions League-pokalen ska till London.

Det kan bli livsfarligt. Bayern måste se upp. Framför allt måste man se till att Mata och Drogba får så lite utrymme som möjligt. Jag vill inte veta vad de två kan uträtta mot en nykomponerad och föga imponerande backlinje. Så, respekt tack. Då ska det gå vägen. Nu är det förstås givetvis så att även FC Bayern är en klubb som är van vid att vinna, van vid att spela dessa matcher. Jag tror att det kommer att bli oerhört jämnt. Vi har sett ett München som har spelat underhållande, fartfylld och målrik fotboll i Europa. Ett Bayern som verkligen har imponerat. I matcherna med Real Madrid syntes det också att laget gör allt för den här titeln, den här drömmen.

Det jag menar är att ingen får glömma att Chelsea har gjort precis likadant. Med en mindre attraktiv, men effektiv, fotboll har engelsmännen tagit sig till final. Man har övervunnet hindren och gett allt.

Bayern ordförande, Karl-Heinz Rummenigge, ger sin syn på kvällens motstånd:

”Chelsea kommer säkerligen att mura igen, på samma sätt som de slog ut Barcelona. Då gäller det att bevara lugnet och hålla nerverna i schack. Det gäller att ha stenkoll på Drogba. Jag hade hellre sett Barcelona i München. Det är ett lag som man normalt sett inte vinner mot över två matcher, men som man har en chans mot i en match, och då dessutom inför sin egen publik. Å andra sidan har Chelsea visat att det går – men med en enligt mig oansenlig och destruktiv fotboll, som verkligen inte är alls rolig. Det var inte härligt att se”, säger han till bundesliga.de.

Känslan är alltså att hungern avgör, och någon individuell insats. Ett misstag eller en soloräd.

Båda lagen lider av jobbiga avstängningar. Det är tråkigt att finalen drabbas av ett sådant manfall. Men man kan faktiskt se det positivt – det torde öppna upp för en galen match. Det borde helt enkelt vara enklare att göra mål. För båda lag. Vilka vinnarskallar är hetast?

Den som möjligtvis kommer att avgöra matchen – det är Mario Gomez. Han har faktiskt gjort mål mot alla sju lag som Bayern München har ställts mot i Champions League. Det är ett imponerande facit som anfallaren visar upp. Med lite hjälp av Ribéry och Robben borde Gomez kunna trycka in en boll bakom Cech i kväll.

En sak är åtminstone säkert – det här är den största finalen i FC Bayerns stolta historia. Och man har alla chanser i världen att göra något riktigt bra av det här. En normal dag vinner dagens Bayern mot dagens Chelsea. En normal dag eller kväll är det dock inte. Det är Champions League-final, det är nu fotbollen visar sig från sin bästa och mest förrädiska sida. Man kan inte annat än älska det.

FC Bayern lär formera laget på följande vis:

Neuer
Lahm – Tymo – Boateng – Pranjic (Contento)
Schweinsteiger – Kroos
Robben – Müller – Ribéry
Gomez

Auf geht’s Bayern!

/Wingren

Så var det äntligen dags för de tyska ungdomarna att spela final i kväll. Istället för sedvanlig blogg slänger jag in en artikel som jag har skrivit ihop:

”Dagsformen avgör”

För tredje gången på fyra år ställs Tyskland mot Holland i finalen av U17-EM.
Holland är regerande mästare, men tyskarna har vunnit 28 av 29 matcher under tränare Stefan Bögers ledning.
– Jag är väldigt glad över att vi är här igen och att vi har chansen att försvara titeln. Förra årets match har dock inget med den här att göra, allting är annorlunda, säger Albert Stuivenberg, Hollands tränare.

U17-EM i Slovenien avgörs i kväll. Klockan 18:00 blåser domaren igång matchen mellan två av Europas största fotbollsnationer. Det här är tredje gången på fyra år som lagen ställs mot varandra i en final. Förra året vann de unga holländarna med 5-2. Men det är ett annat Tyskland som väntar i kväll.
Den tyske U17-förbundskaptenen, Stefan Böger, har vunnit 28 av 29 matcher som ansvarig för laget. Och han har inte behövt förlora någon match ännu. I årets turnering har tyskarna inte ens behövt hämta bollen ur eget mål.

– Förhoppningsvis får vi lön för vårt arbete och vår otroliga statistik i kväll. Men det här blir en tuff uppgift. Båda lagen är precis lika bra. Dagsformen kommer att avgöra, säger Böger till förbundets hemsida.

”Vi är inte favoriter”
På gårdagens presskonferens lät det som om endast en person blev intervjuad. De båda förbundskaptenerna och lagkaptenerna hade egentligen bara samma sak att säga: inget lag är favoriter, spelarna ska njuta och det kommer att bli jämnt.

– Vi måste ta oss an den här matchen som vilken match som helst. Vi måste behålla lugnet, spela vårt egna spel och hjälpa varandra. Bara för att vi är regerande mästare så ser vi inte oss som favoriter, det här är ett nytt lag, precis som Tyskland, säger Nathan Ake, Hollands lagkapten, på presskonferensen.

Turneringens stjärna
Spelaren som har stått för årets genombrott är den tyske mittfältaren Maximilian Meyer, 16, till vardags i Schalke 04. Den offensive mittfältaren förfogar över en strålande teknik och speluppfattning. Så här långt har det blivit tre mål och ett assist på fyra matcher för Meyer, som leder skytteligan inför finalen.
– Vi litar på Max på plan, och han har en speciell karaktär då han är väldigt tyst. Han har spelat bra den här turneringen och vi är glada över att ha honom, säger lagkapten Leon Goretzka.

Slovaken Ivan Kruzliak, 28, dömer kvällens match.

***
Angående gårdagens kvalkaos kan ni läsa en artikel som sammanfattar en del av läget här. Själv är jag alldeles för matt för att även blogga om det just nu. Jag laddar för kvällens final istället, det känns bra mycket roligare. Men vad jag kan konstatera är att den icke skötsamma minoriteten än en gång har spottat, sparkat och våldfört sig på den stora, fotbollsälskande massan. I tyska tidningar går det inte att läsa om annat än alla utredningar som ska startas, diskussionen om ståplats, pyroteknik och vandaler.

Fortuna Düsseldorf förtjänade verkligen att vinna det här kvalet. Tyvärr uppmärksammas deras bedrift i andra hand. Och det är så tråkigt.

/Wingren

Nu ska jag inte gå som katten runt het gröt, här har ni Joachim Löws trupp på 27 spelare – som ska reduceras till 23 spelare:

Målvakter:
Manuel Neuer (Bayern München)
Marc-André ter Stegen (Borussia Mönchengladbach) (D)
Tim Wiese (Werder Bremen)
Ron-Robert Zieler (Hannover 96)

Försvarare:
Holger Badstuber (Bayern München)
Jerome Boateng (Bayern München)
Benedikt Höwedes (Schalke 04)
Mats Hummels (Borussia Dortmund)
Philipp Lahm (Bayern München)
Per Mertesacker (Arsenal)
Marcel Schmelzer (Borussia Dortmund)

Mittfältare:
Lars Bender (Bayer Leverkusen)
Sven Bender (Borussia Dortmund)
Julian Draxler (Schalke 04) (D)
Mario Götze (Borussia Dortmund)
Ilkay Gündogan (Borussia Dortmund)
Sami Khedira (Real Madrid)
Toni Kroos (Bayern München)
Thomas Müller (Bayern München)
Mesut Özil (Real Madrid)
Lukas Podolski (FC Köln)
Marco Reus (Borussia Mönchengladbach)
André Schürrle (Bayer Leverkusen)
Bastian Schweinsteiger (Bayern München)

Anfallare:
Cacau (VfB Stuttgart)
Mario Gomez (Bayern München)
Miroslav Klose (Lazio)

Namn, (klubb), (debutant)

27 spelare ska alltså bli 23 efter ett intensivt träningsläger. Den 29 maj vill Uefa har Joachim Löws definitiva EM-trupp. Noterbart är att Löw spolar Dennis Aogo (Hamburg), Simon Rolfes (Leverkusen) och Christian Träsch (Wolfsburg). Det faller mig i smaken, det måste jag säga. Löws största överraskning är förstås unge Julian Draxler samt Marc-André ter Stegen. En del ögonbryn höjdes förstås när det stod klart att Bender-tvillingarna är med och att Ilkay Gündogan knep en plats tack vare en snabbt stigande formkurva.

En snabbt stigande formkurva hjälpte dock inte Wolfsburgs Patrick Helmes. Trotjänaren Cacau fick åter Löws förtroende som tredje anfallare i truppen. Helmes har tio mål på tio matcher den här våren i Bundesliga, Cacau har gjort åtta mål på 33 matcher (13 inhopp).

Jag bjuder på en mer ingående analys när truppen har sorterats och förminskats till 23 namn. Nu nöjer jag mig med att säga att Tyskland har målvakter som håller absoluta världsklass, ett extremt imponerande mittfält och ett träffsäkert anfall. Löws största huvudbry blir att få ihop ett fungerande försvar – för en gångs skull.

Marcel Schmelzer, men inte Aogo, fick en plats i truppen. I min värld tyder det på att Löw skickar tillbaka lagkapten Philipp Lahm till högerbacken. Det känns rätt.

Jag är positivt överraskad, även om jag tycker det är lite onödigt och taskigt att inte ge Helmes chansen innan truppen spikas. I stället väljer Löw en fjärde målvakt, det kan förstås diskuteras.

Löw tycker att det är lite besvärligt att många av hans spelare kommer att anlända sent. Dortmund-spelarna ansluter den 15:e maj, Real-spelarna den 16:e maj och Bayern-spelarna den 25:e maj. Det kommer att bli intressanta förberedelser – vilka spelare tvingas lämna?

Spontant skulle jag gissa på att Marc-André ter Stegen, Sven Bender, Julian Draxler och Ilkay Gündogan får åka hem i slutet av maj.

Vad tycker ni om truppen? Saknar ni någon? Vilka får lämna?

En sak är säker – Europa kan redan nu börja darra och svettas över tanken på Tysklands offensiv.

/Wingren

Fredagens möte mellan Borussia Dortmund och VfB Stuttgart var säsongens mest underhållande match. En match som fick tränare, spelare och supportrar att kippa efter andan. En match som bjöd åskådarna på sex mål inom loppet av 20 minuter. En match som slutade 4-4. En match som kanske var den bästa matchen på flera år. En match som kan visas upp för tv-bolagen när rättigheterna ska omförhandlas. En match som var galen.

Vad var det som hände på Westfalenstadion egentligen? Det var det värsta jag har sett på väldigt länge och jag lider med alla som inte satt vid tv-soffan då. Det här är en match som man kommer att prata om i årtionden. Det var bara helt jäkla sjukt. Ett spektakel. Adrenalinnivån hos spelare, tränare och publik måste ha gränsat till livshotande nivåer. Det var en överdos av det goda. Men det var också ett typexempel på varför vi älskar fotboll.

Lite statistik och några snabba reflektioner från min sida, sen lämnar jag er i höjdpunkternas våld:

Borussia Dortmund – VfB Stuttgart 4-4 (2-0):

Skott: 24 – 11
Chanser: 16 – 8 (9-2)
Hörnor: 11-5 (6-0)
Målskyttar (minut, assist): 1-0 Kagawa (33, Kehl), 2-0 Kuba (49, Hummels), 2-1 Ibisevic (71, Niedermeier), 2-2 Schieber (77, Ibisevic), 2-3 Schieber (79, Kvist), 3-3 Hummels (82, Kehl), 4-3 Perisic (87, Schmelzer), 4-4 Gentner (92).
Åsåkådare: 80 720 (utsålt).

Där har ni statistiken. Stuttgart vänder alltså 2-0 till 2-3 på drygt åtta minuter, Dortmund vänder matchen igen drygt åtta minuter senare och Stuttgart kvitterar på tilläggstid. Vansinne.

– Mats Hummels: Ta gärna en extra titt på 2-0-målet samt 3-3-målet. Hummels är alltså mittback, men serverar en klassboll till Kubas mål och hans eget avslut senare är klass rakt igenom. Å andra sidan slarvas han vid 2-2-målet och vid 4-4-målet. Men hans offensiva bedrifter kan ingen ta ifrån honom.

– Otur med målramen: Dortmund hade ytterligare två bollar som nästan var inne, men stolpe och ribba räddade Sven Ulreich. Det var ligaledarnas 16:e och 17:e ramträff. Med det är Dortmund ”bäst” i ligan.

– Rakryggade Stuttgart: VfB Stuttgart visade moral och arbetade sig in i en match som borde ha varit död. Sist Stuttgart vände ett 0-2-underläge var den 5:e februari 2011. Då slog man till sist Borussia Mönchengladbach med 3-2.

– Uselt Dortmund: Jag vet inte om Stuttgart förtjänar nämnvärt med beröm för bedriften egentligen. Om någon där ute undrar varför Dortmund inte gick bättre i Champions League, så fick ni svaret i fredags. Givetvis skulle Dortmund ha gjort fler mål innan Stuttgart vände på matchen, men som vanligt bränner Dortmund fantastiskt mycket. Och försvaret sen. Det var under all kritik hur landslagsspelare kan göra så fatala misstag, hur defensiva mittfältare kan glömma bort sitt jobb. Jürgen Klopp har ett problem där, helt klart. Ett problem som också måste tas på allvar snart.
Med Dortmund-ögon sett så är nu Bayern München, helt i onödan, endast tre poäng bakom.

Nog tjatat – här är en länk till höjdpunkterna från matchen.

Men den som trodde att poängförlusten tog död på Dortmund-supportrarnas eufori misstar sig. I dag uppger Ruhr Nachrichten att tre människor skadade sig i biljettkön. Det är inte positivt förstås. Men alla vill se derbyt mot Schalke 04.

Bundesliga omgång 28:

Borussia Dortmund – VfB Stuttgart 4-4
Jag känner att jag har sagt det mesta redan. En fantastiskt galen match, en underhållande match, härliga mål, berusande känslor. Men också en match med pinsamt många misstag som inte ska få ske på den här nivån. En match som Dortmund hade greppet om i 70 minuter, men sen bjöd man in ett Stuttgart som verkligen fick fart då. Dortmunds poängtapp öppnar för en ohygglig titelkamp, och Stuttgart ligger på en Europa League-plats.

FC Augsburg – FC Köln 2-1
Ståle Solbakken uppgavs igår ha fått sparken, men några minuter senare kom en dementi. Solbakken får fortsatt förtroende, men en snabb förbättring krävs. Norrmannen sitter minst sagt löst – och det är inte konstigt. Är det Köln-spelarnas fel, eller är Bundesliga tuffare än vad Solbakken kanske trodde? I källarduellen mot Augsburg såg Köln konceptlöst ut och hemmalaget var klart bättre. Lånet från Wolfsburg, Koo, fortsätter att övertyga och gjorde 1-0. Sedan följde fler bra chanser men bollen vill inte riktigt in i mål. I stället fick Köln en straff som Podolski tog hand om. 1-1. Minuten senare höll dock Rafael sina nerver i schack och gjorde 2-1 – på straff. Tufft för Köln nu, men Augsburg imponerar.

FC Nürnberg – Bayern München 0-1
Bayern München ville utnyttja Dortmunds kollaps till varje pris, men visste att det skulle bli tufft. Inte bara för att Heckings lag har sett ganska bra ut under våren, utan även eftersom att Bayern inte har vunnit i Nürnberg sen 2005. Nürnberg försvarade sig tappert och säkert, och tog väl hand om sina offensiva fasta situationer. Man skapade en hel del farligheter, trots allt. Men när Schweinsteiger och Ribéry introducerades i andra halvlek blev Bayerns anfallsspel vassare och mer målinriktat. Till sist orkade inte Nürnberg hålla uppe försvaret, slarvade, och Arjen Robben utnyttjade misstaget till 0-1. Nürnberg skapade ett par farligheter mot slutet, men det räckte inte till. Bayern München imponerar genom att ta en klassisk arbetsseger – när det behövs som mest. Nu har Jupp Heynckes lag endast tre poäng upp till Borussia Dortmund, och bättre målskillnad dessutom.

FC Kaiserslautern – Hamburger SV 0-1
Det blev inte så mycket bättre med Krassimir Balakov vid rodret. Kaiserslautern har fortfarande inte vunnit på hela 18 matcher nu. Hamburg segrade välförtjänt och skapade fler målchanser, ville mer, vågade mer. Marcel Jansen hette dagens store hjälte som gjorde 0-1-målet. Ett mål som skulle visa sig vara tillräckligt. Viktiga tre poäng för Hamburg som fortfarande lever. Kaiserslautern däremot är inte matematiskt avskrivna. Men formen, och åtta poäng upp till kvalplats, vittnar om att tiden i Bundesliga är förbi. För den här gången, åtminstone.

Werder Bremen – FSV Mainz 05 0-3
Nu spelar Werder Bremen på ett sätt som jag förväntade mig inför säsongen. Visserligen har Thomas Schaaf tråkigt många spelare i sjukstugan, men att Bremen ligger där de gör förvånar mig. Nu börjar dock verkligheten komma ikapp. Mainz seger var klart välförtjänt, även om Bremen kunde fått kontakt tidigare – men Pizarros mål föregicks av en handboll. Bremens försvar bjöd, sedvanligt, på en hel del misstag. Mainz utnyttjade dessa. Szalai och Choupo-Moting X 2 stod för målen. Mohamed Zidan var inte glad efter matchen dock, då han accepterade att bli petad från startelvan, men han blev upprörd över att inte få komma in. Annars var det förstås stor lycka i Mainz då dessa tre poäng var välbehövliga. Bremen däremot halkade bort från Europa League-platserna på grund av resultatet.

Bayer Leverkusen – SC Freiburg 0-2
Ett annat bottenlag som imponerar är kollektivet vid namn Freiburg. Så till den grad att man utan några större problem åkte till Europa-konkurrerande Leverkusen och vann komfortabelt med 2-0. Robin Dutt lämnade Freiburg för Leverkusen i somras – och ödets ironi såg till att just den här matchen fick bägaren att rinna över. Dutt fick sparken. Leverkusen har fyra raka förluster, Freiburg har tre vinster i rad.

Hertha Berlin – VfL Wolfsburg 1-4
Felix Magath har hittat rätt med sitt Wolfsburg nu. Framför allt anfallsparet Helmes/Mandzukic imponerar. Det är säkra målskyttar och de skapar även chanser för varandra. Nu har Wolfsburg hittar formen och befinner sig plötsligt på 40 poäng – tillsammans med Leverkusen, Stuttgart och Bremen. Hertha Berlin däremot bränner lika många chanser som Dortmund, skillnaden är förstås att Berlin ligger näst sist. Hemmalaget började väldigt bra och energiskt och spelade över Wolfsburgs backlinje gång efter annan. 1-0 kom också helt välförtjänt. Ett Janker-självmål och ett Helmes-mål innebar dock 1-2 precis innan halvtid. Men Berlin fortsatte spela fin anfallsfotboll och radade upp riktigt heta chanser. Men något mer mål blev det inte för huvudstadslaget. I stället var Wolfsburg effektiva framför mål och gjorde ytterligare två mål genom Helmes och Mandzukic. Patrick Helmes från nerpetad amatörlagsspelare till Löws EM-trupp? En stark insats, hur som helst.

Hannover 96 – Borussia Mönchengladbach 2-1
Nog märktes det att två defensivt skickliga lag stod på plan. Den första halvleken utspelade sig mest på mittplan och just utanför straffområdet. Ett par chanser dök dock upp och framför allt Igor de Camargo borde ha gjort ett mål för bortalaget. På något vis misslyckades han med att bara sätta huvudet till bollen. Andra halvlek började på samma sätt, men när Ya Konan kunde trycka in 1-0 tog matchen fart. Gladbach tryckte upp laget och jagade en kvittering, men då slog Hannover till med ett drömanfall som avslutades av Mame Diouf. Vilket nyförvärv han har varit hittills. Strax därefter reducerade dock Nordtveit med ett fint skott. Men närmare än så kom aldrig Gladbach och Hannover får utses till omgångens stora vinnare. Slomkas lag ligger plötsligt på plats fem.

TSG Hoffenheim – Schalke 04 1-1
Schalke var givetvis sugna på en seger efter Gladbachs förlust i Hannover. Men Hoffenheim stod upp bra och visade en helt annan glöd än under stora delar av den här säsongen. Huntelaar fick matchens bästa chans men hans lyftning över Starke seglade över målramen. Det var i stället Hoffenheim som gjorde 1-0 på straff. I mål stod för övrigt Lars Unnerstall för skadade Timo Hildebrand. Andra halvlek bjöd på ett mer energiskt spel och Schalke jagade en kvittering. Hoffenheim var dock inte ofarliga och tog sig in i Schalkes straffområde då och då. Men före detta Hoffenheim-spelaren Obasi lyckades fixa en ganska billig straff som Huntelaar lugnt tog hand om. 1-1 innebär att Schalke nu har tre poängs försprång på Gladbach i kampen om direktplatsen till Champions League.

/Wingren

Jag ska inte bli långdragen, det var trots allt ”bara” en träningslandskamp mot Frankrike. Men det var Tysklands första för året, och även den sista innan EM-truppen tas ut och matcherna mot Schweiz samt Israel väntar innan sommarens stora höjdpunkt står för dörren.

Då kan man väl inte uppträda som killarna gjorde i går, eller? Först och främst måste jag förstås berömma Frankrike för deras insats. Det franska landslaget har sett så disharmoniskt och dåligt ut de två senaste mästerskapen. Men Blanc har nog fått lite ordning på det hela. Defensivt stod man kompakt och säkert under stora delar av matchen, givetvis fick man en del hjälp av Tyskland. Offensivt spelade Frankrike glad och energisk fotboll – precis som man kan förvänta sig av dessa världsstjärnor.

Tyskland då. Joachim Löw ställde upp så här:

Wiese
Boateng, Badstuber, Hummels, Aogo
Khedira, Kroos
Reus, Özil, Schürrle
Klose

Thomas Müller kom in för en skadad Schürrle strax innan första halvlek var slut och i halvtid fick Benedikt Höwedes chansen för Badstuber. Dock flyttade då Boateng in i mittlåset. Även Mario Gomez fick komma in och ersätta Miroslav Klose på topp. Vidare kom Lars Bender för Khedira och Cacau för Reus i mitten av andra halvlek.

Men matchen och insatsen då. Det finns egentligen inte så mycket att säga. Aogo höll definitivt inte måttet defensivt och Kroos kan aldrig ersätta Schweinsteiger – vare sig i landslaget eller i klubblaget. Det säger mer om Schweinsteigers egenskaper än om Kroos dock. Men den unge mittfältaren är på tok för osynlig, och för Löw hade det varit nyttigare att spela med en sån som Lars Bender intill Khedira när Schweinsteiger saknas.

I går fick helt enkelt backlinjen alldeles för lite hjälp. Det var väl endast Khedira som på allvar hjälpte till med det defensiva jobbet och det håller inte, något som lyckligtvis även Löw påpekade efter matchen. Boateng och Aogo ser inte bra ut, men i övrigt ska vi inte bli allt för rädda. Det saknades helt enkelt riktig motivation och vilja, även om Klose, Özil och Reus blixtrade till ibland. Badstuber ser fortfarande lite för grön ut i en backlinje, och även Hummels ser lite hämmad ut i landslaget. Dock tycker jag att Hummels klarade sig bäst av gårdagens försvarare.

Betänk dock att Lahm och Schweinsteiger, det märks dels i defensiven, dels i speluppbyggnaden. Joachim Löws största problem är ett hitta en fungerande backlinje inför EM, för jag är ganska övertygad om att hela laget kommer att arbeta hårdare och ge rikligt med understöd när det väl är dags för EM. Mitt tips är fortfarande att låta Lahm köra till höger i backlinjen, hitta en lämplig partner till Hummels (hade gärna sett Höwedes få chansen där) samt bestämma sig för en vänsterback att satsa på.

Att Özil, Müller, Schürrle, Kroos, Gomez, Reus och de andra i offensiven hade en lite jobbig dag på jobbet är sånt som händer. Det tycker jag inte vi behöver oroa oss för. Det är backlinjen som måste få förtroende och säkerhet. Det börjar dra ihop sig Löw.

För övrigt var det Cacau av alla som gjorde Tysklands tröstmål. Det var väl dock det enda han uträttade i princip. Men ändå, kul för killen.

Och till nästa gång, även om det är en träningslandskamp: låt oss få se lite mer vilja och inställning tack.

***

Hamburgs målvakt, Jaroslav Drobny, ryktas vara på väg till Bayern München där han i så fall ersätter Hans-Jörg Butt som nummer två bakom Manuel Neuer. René Adler uppges som bekant vara mer eller mindre klar för HSV till sommaren. Tydligen trivs Drobny bättre på Bayerns bänk än på Hamburgs.

Vi stannar i München: Olivier Giroud, killen som gjorde 0-1 i går, ryktas vara på väg till FC Bayern för att ge Mario Gomez en kamp om anfallsplatsen. Intressant kille.

***

Mohamed Zidan, Mainz ståtliga och effektiva nyförvärv, får antagligen räkna med saftiga böter efter att ha sjungit ”Scheiß Kaiserslautern”. Förbundet utreder.

***

Bayer Leverkusen hade nog hoppats på en bättre vecka. På lördag väntar rekordmästarna från München, och precis som alla andra klubbar så är man inte särskilt förtjusta över landskampsuppehåll mitt i veckan. Schürrle, Derdiyok och Corluka skadade sig allihop. Surt.

/Wingren