Arkiv för tagg schalke

- Sida 2 av 14

”Det viktigaste är att man vinner”

av Pierre Wingren, reporter

Nyss hemkommen från en fantastisk vecka i Tyskland. Blott en dag senare väntar nästa godbit på mig: Tyskland spelar mot Österrike inför ett fullsatt Allianz Arena i München. Jag klagar inte.

Det hände en hel del under de sista dagarna av transferperioden, det var lite halvlurigt för mig att hänga med och nog blev jag förvånad när jag såg Mesut Özil hylla Wenger i en tv-sändning. Landslagets nummer tio låter nöjd med övergången från Real Madrid till Arsenal. Det är han inte, det kan jag aldrig tro. Hela Özil-affären blev dessutom ett fullgott exempel på fotbollens floskler. En vecka innan övergången talade Özil om hur bra han trivs i Madrid, att han vill spela ut sitt kontrakt och helst av allt förlänga det.

Han hade inga tankar på en flytt. ”Det vill jag med all tydlighet dementera”. Nog tror jag på Özil. Jag tror att han ville stanna kvar, att han ville kämpa till sig en plats i ett av världens bästa klubblag. Klart han ville. Men nog måste han ha vetat något, känt av något? Givetvis.

Veckan senare var allting världens-bäste-Wengers förtjänst. Klart att Özil ville till Arsenal. Han kände inget förtroende från Ancelotti.

Mesut Özil, 24, är nu den dyraste tyska spelaren någonsin. Förhoppningsvis kan han bära på den lasten utan att få problem. Om Premier League och Arsenal är det ultimata stället för Özil låter jag vara osagt, det ska bli spännande att följa honom. Det är en fantastiskt smart fotbollsspelare.

Även inom Bundesliga hände det ett och annat. Pierre-Michel Lasogga lånades ut från Hertha Berlin till Hamburger SV. Thorsten Fink och Oliver Kreuzer sökte desperat efter en ny anfallare och fick honom till sist. Hamburger SV fick också spela bort lite ångest när de avfärdade Eintracht Braunschweig med 4-0 inför hemmapubliken.

Schalke 04 och Jens Keller lyckades, med Julian Draxlers hjälp, ta sig vidare till CL-gruppspelet. Men ingen inom klubben var nöjd, rädslan för en total kollaps var relativt överhängande. Sportchefen Horst Heldt valde att agera och lånade in utsorterade Dennis Aogo från HSV. Något dygn senare så kunde han även stolt presentera Kevin-Prince Boateng. En slitstark mittfältare med en tuff spelstil, en flexibel kille. Ett ack så viktigt nyförvärv. Nu finns det ledargestalter i laget som kan ta tag i de olika lagdelarna när det behövs, de kan avlasta Jens Keller. Schalke har en riktigt stark trupp och med Boateng från start var de det bättre laget mot Bayer Leverkusen i 2-0-vinsten.

1. FC Köln vill tillbaka till Bundesliga. När Patrick Helmes blev tillgänglig slog de till. Anfallaren lämnar VfL Wolfsburg för sin gamla klubb. Om han håller sig frisk blir han en oerhört nyttig förstärkning. En underskattad spelare, som dock har lidit av stora skadeproblem på sistone. Spännande.

VfB Stuttgart sparkade Bruno Labbadia och ersatte honom med Thomas Schneider. Det räckte in för att avancera till Europa League-gruppspelet, men det räckte till en sjujäkla uppvisning mot TSG Hoffenheim. 6-2 slutade den matchen. Wow. Vilken väg har Stuttgart växlat in på?

Werder Bremen åkte på en ny förlust när Borussia Mönchengladbach segrade med 4-1. Gladbach ser välbalanserat och bra ut, Werder Bremen är fortfarande ett vilt kort. Ytterbacken Santiago Garcia har hämtats in för att ge Robin Dutt ytterligare alternativ.

1. FC Nürnberg har inte riktigt hittat rätt in i säsongen. Det har sett bra ut under stora delar av matcherna, men det vill sig inte riktigt. Der Club förlorade helt rättvist med 0-1 mot FC Augsburg. Innan transferfönstret stängde hämtade de in Makoto Hasebe från Wolfsburg. En klok värvning då luckan efter mittfältaren Timmy Simons har varit uppenbar.

SC Freiburg förstärkte med en ”typisk Freiburg-spelare” – Vladimir Darida. VfB Stuttgart sålde mittbacksgeneralen Serdar Tasci och hämtade in Karim Haggui från Hannover 96.

Stressiga dagar för vissa sportchefer, men vansinnet är långt ifrån så intensivt som i England. Tack för det.

Det hände förstås en hel annat innan fönstret slog igen. Här följer ett axplock:

Joseph Akpala från Werder Bremen till Kardemir Karabükspor
Roman Hubnik från Hertha Berlin till Viktoria Pilsen
Johan Audel från VfB Stuttgart till FC Nantes
Ferhan Hasani från VfL Wolfsburg till Bröndby IF
Paul Scharner surnade på HSV och till sist löstes kontraktet upp
Mu Kanazaki från 1. FC Nürnberg till Portimonense SC
Tolga Cigerci från VfL Wolfsburg till Hertha Berlin
Per Ciljan Skjelbred från Hamburger SV till Hertha Berlin
Tranquillo Barnetta från Schalke 04 till Eintracht Frankfurt
Marko Arnautovic från Werder Bremen till Stoke City
Jeong-Ho Hong från Jeju United till FC Augsburg

Resultaten från omgång 4:

SC Freiburg – Bayern München 1-1
Borussia Mönchengladbach – Werder Bremen 4-1
Hannover 96 – 1. FSV Mainz 05 4-1
VfL Wolfsburg – Hertha Berlin 2-0
1. FC Nürnberg – FC Augsburg 0-1
Hamburger SV – Eintracht Braunschweig 4-0
Schalke 04 – Bayer Leverkusen 2-0
VfB Stuttgart – TSG Hoffenheim 6-2
Eintracht Frankfurt – Borussia Dortmund 1-2

***

Tyskland mot Österrike i morgon alltså. Jag har länge hävdat att Österrike är ett underskattat landslag i Sverige, ett lag med en klok tränare och många Bundesliga-spelare. För svensk del vore en tysk vinst något bra, för Tyskland likaså. Men Joachim Löw har länge brottats med ett stort problem: försvarsspelet. På de senaste tre matcherna har det tyska landslaget släppt in nio mål. Det är inte okej.

I mina ögon har Joachim Löw litat för mycket på sin backlinje. Nu menar jag inte att backlinjen är dålig, snarare att Löw tror att fyra spelare ska kunna stå för allt defensivt ansvar. Det går inte i dagens fotboll. Det hela började med VM i Sydafrika. Mertesacker och Friedrich lyckades på något magiskt sätt att rensa undan de flesta hoten, sedan dess har Löw förväntat sig att det ska kunna se ut så. Det går förstås inte. Hela laget måste delta i försvarsspelet och där måste Löw hitta rätt medicin. Han har spelare i sin trupp som är kloka och bra nog för att göra det, men om direktiven är otydliga kan det ibland se ut som en oinspirerad hönsgård.

Jag vill se ett Tyskland som spelar som ett lag under 90 minuter i morgon. Jag vill se framsteg. Om så inte blir fallet är inte de där tre poängen så säkra, även om Tyskland givetvis är stora favoriter. Och det med all rätt.

För en spelare blir matchen extra speciell, och även han vill givetvis undvika ett fiasko i morgon. Philipp Lahm, 29, kommer att spela sin 100:e landskamp i morgon. I München. På hemmaplan mot Österrike i ett VM-kval. Så givetvis vill även han att försvarsspelet ser bättre ut, att backlinjen får den hjälp som behövs.

Världens bästa ytterback, i mångas ögon, debuterade i landslaget under Rudi Völlers ledning. Det var den 18 februari 2004, Tyskland vann med 2-1 mot Kroatien. Sedan dess har han varit en given startspelare i ett tyskt landslag. Alla som har haft med Lahm att göra hyllar honom och har försökt klona honom utan framgång.

”Det viktigaste är naturligtvis att man vinner. Min 100:e landskamp är en härlig tillfällighet”, säger han på presskonferensen.

Bastian Schweinsteiger och Lars Bender saknas på grund av skada. Klart möjligt att Sami Khedira och Toni Kroos tar hand om de centrala mittfältspositionerna.

Matchen börjar klockan 20:45 och går att se på Viasat Fotboll.

/Wingren

Bundesliga omgång 4

av Pierre Wingren, reporter

Hur ofta har jag bett om ursäkt här på bloggen den senaste tiden? Det känns som att jag gör det i nästan varje inlägg – men snart är jag tillbaka på fullaste allvar. Champions League-bibeln är lämnad och just nu njuter jag av den semester som jag aldrig hade i somras. En veckas vila behövs. Det gör gott.

I skrivande stund sitter jag hos några bekanta i Hamburg. Datorn är uppskattningsvis från 1995 och när jag ska skriva bokstaven ”å” måste jag klistra in den manuellt. Så snälla, ha överseende med detta korta inlägg.

I går var jag och njöt av en konsert med Die Toten Hosen, så mig går det ingen nöd på. Jag hoppas också att ni faktiskt klarar er ganska bra.

Efter den här semesterveckan så lovar jag att inte be om ursäkt i varje inlägg. Då kör jag på full fart igen.

***

VfB Stuttgart hade hoppats på en positiv reaktion när de sparkade Bruno Labbadia, den kan givetvis fortfarande komma, men i går gick det inget vidare. Stuttgart fick bara 2-2 hemma mot Rijeka och missar därmed Europa League. En klar missräkning och ordentlig besvikelse.

Det gick bättre för Armin Vehs Eintracht Frankfurt. De vann även hemmamatchen mot Qarabag Agdam (2-1) och är därmed klart för Europa League. Grattis, Frankfurt.

***

Champions League-grupperna har lottats och jag lovar att gå igenom dem mer noggrant när jag är tillbaka i Sverige. Klart är redan nu att inget tyskt lag får en drömresa till åttondelsfinalerna, det är tuffa grupper, men de verkar också kunna bli ytterst underhållande.

Grupp A
Manchester United
Sjachtar Donetsk
Bayer Leverkusen
Real Sociedad

Grupp D
Bayern München
Manchester City
ZSKA Moskva
Viktoria Plzen

Grupp E
Chelsea
Schalke 04
FC Basel
Steaua Bukarest

Grupp F
Arsenal
Olympique Marseille
Borussia Dortmund
Napoli

En riktigt härlig fotbollshöst väntar.

***

Det händer en hel del i fotbolls-Tyskland. Efter kvalframgången har Schalke gjort klart med Dennis Aogo från Hamburg (han ingick inte längre i Finks planer efter Mallorca-resan). Dessutom tycks Kevin-Prince Boateng bli klar i skrivande stund. Två smarta och bra förstärkningar där Schalke kan behöva lite extra bredd. Ett centralt mittfält med Jermaine Jones och Boateng hade varit…stenhårt.

Bayer Leverkusen ser ut att plocka tillbaka Eren Derdiyok från TSG Hoffenheim. Anfallaren har haft en tuff tid där, men är fortfarande ung och är i grund och botten en duktig anfallare. Bra förstärkning. Om affären går igenom ser det även ut som att talangfullek Milik lånas ut från Leverkusen till FC Augsburg. Även det känns helt logiskt.

Glädjande nyheter för Franck Ribéry: FC Bayerns offensive mittfältare korades äntligen som årets fotbollsspelare i Europa. Vansinnigt välförtjänt med tanke på vilken fin säsong han gjorde med trippelvinnarna. Grattis, Franck.

Werder Bremen har fått ordning på försvarsspelet under Robin Dutt och vill nu förstärka den lagdelen. Santiago Garcia befinner sig just nu i Bremen och han vill till klubben, men Fifa måste ta ett beslut i frågan innan affären går igenom. På lördag väntas domen trilla in.

***

Bayern München ska spela supercupen mot Chelsea i helgen och mötte därför SC Freiburg i tisdags. En match som slutade 1-1. Det gör helgens omgång ytterst intressant: orkar något av topplagen utnyttja situationen?

En absolut toppmatch bjuds vi på när Schalke 04 tar emot Bayer Leverkusen. Det kommer att bli en härlig fajt mellan två förmodade topplag, även om Schalke har inlett bra mycket svagare än Leverkusen.

Borussia Dortmund spelar borta mot Eintracht Frankfurt och har tillsammans med Leverkusen och 1. FSV Mainz 05 (möter Hannover 96 borta) chansen att ligga på tolv poäng när omgången är över.

En härligt underhållande och spännande omgång väntar på oss.

Bundesliga omgång 4

Lördag 15:30

Borussia Mönchengladbach – Werder Bremen
Hannover 96 – 1. FSV Mainz 05
VfL Wolfsburg – Hertha Berlin
1. FC Nürnberg – FC Augsburg
Hamburger SV – Eintracht Braunschweig

Lördag 18:30

Schalke 04 – Bayer Leverkusen

Söndag 15:30

VfB Stuttgart – TSG Hoffenheim

Söndag 17:30

Eintracht Frankfurt – Borussia Dortmund

/Wingren

Trubbel på läktaren när S04 kryssade

av Pierre Wingren, reporter

Måstematchen mot Huub Stevens PAOK Thessaloniki borde ha slutat annorlunda. Och vissa scener borde inte ha utspelats.

Jens Keller satsade på Joel Matip och Benedikt Höwedes i mittlåset, Marco Höger fick en ny chans intill Jermaine Jones på det centrala mittfältet. Den största skrällen i startelvan hette Max Meyer. Den ytterst begåvade tonåringen fick chansen som central offensiv mittfältare och Julian Draxler flyttades ut till vänster.

Den första halvleken var ett steg framåt jämfört med ligamatcherna. Schalke dominerade spelet och PAOK såg uddlösa ut. Men hemmalaget hade svårt att skapa farliga chanser av allt bollinnehav. Trots det lyckades till sist Farfan placera in det förlösande 1-0-målet efter drygt 30 minuter. Skulle resultatet rinna iväg nu?

Icke.

Släkten är alltid värst. Huub Stevens beordrade sina spelare att vara mer aktiva i andra halvlek, ta för sig lite mer. Samtidigt föll Schalke tillbaka in i gamla ovanor och släppte greppet om matchen. Följaktligen kunde Miroslav Stoch göra 1-1 efter 73 minuter. 1-1 slutade också matchen. Inget bra resultat för Schalke, även om det inte är någon förlust. Det blir en tuff bortamatch och spelet bara måste bli bättre.

När Stoch gjorde sitt 1-1-mål började stadion i Gelsenkirchen att fyllas av burop. Var det supportrarna som hade tröttnat på sitt lag? Nej. Det var polisen som stod i rampljuset.

Jag brukar ligga lågt i de här diskussionerna. Men jag måste kommentera gårdagens händelser. Det var förödande.

Med en kvart kvar av matchen stormade cirka 100 poliser in på Nordkurve där många ultras håller till. De slogs med batonger och doserade ut rikligt med tårgas. Obekräftade uppgifter gör gällande att en kvinna vårdas på intensivvårdsavdelningen i dag.

Det var en massiv insats som drabbade många oskyldiga och oförstående människor. Det var en insats som hindrade vårdarna från att ta hand om de som behövde hjälp. Även vårdarna fick sig en dusch av tårgasen.

Varför skedde denna stora, och i Tyskland ovanliga, aktion?

En makedonsk flagga, modell äldre (1992-1995, med Vergina-solen), syntes i Nordkurve. PAOK-fansen på andra sidan arenan tog illa vid sig av flaggan och hotade med att ”anfalla” Nordkurve. Polisen valde då att storma läktaren för att få tag på flaggan. De stormade alltså läktaren för att beskydda fansen och undvika kravaller. Det gick så där.

Polisen i Nordkurve
Polisen i Nordkurve

Flaggan har synts i Nordkurve förr. Det är en hyllning till Skopje Ultras som Schalke-ultras har ett vänskapsband till. Polisen motiverade sitt ingripande med att det var ”hets mot folkgrupp”.

När polisens taleskvinna i en radiointervju sedan säger att hon ”inte kan svara på hur den är det”, så blir det hela väldigt surrealistiskt.

Men även om vi nu bestämmer oss för att flaggan skulle ha tagits ner – så är polisinsatsen så överdriven att det inte är försvarbart. I PAOK-klacken hade några människor tidigare under matchen bränt bengaler och fyrat av knallskott. Uppenbarligen är en flagga värre. Det kan aldrig vara rätt.

Direkt efter matchen fördömde klubben polisens agerande. Och det med all rätt.

Efter den här incidenten (samt den i Dortmund i söndags) är jag rädd för att relationen mellan supportrar (framför allt ultras) och polisen i NRW är förstörd. Jag vågar inte tänka på vad det här leder till.

Här är en länk till rörliga bilder.

***

I kväll spelar VfB Stuttgart och Eintracht Frankfurt två viktiga bortamatcher. Bruno Labbadias Stuttgart har åkt till Kroatien för att möta Rijeka, Armin Vehs Frankfurt befinner sig i Azerbajdzjan för att ta sig an Qarabag Agdam. Nu gäller det att hitta spelet och fixa en plats i Europa League.

/Wingren

Källar-Jens tuffa uppdrag och Aogos soppa

av Pierre Wingren, reporter

Än en gång, kära läsare, ber jag om ursäkt. Uppdateringarna här på bloggen har som sagt blivit färre på grund av de biblar som vi ger ut. Men nu ska jag snart vara tillbaka i verkligheten och ge er allt som har med tysk fotboll att göra.

Redan i kväll är det dags för en spännande munsbit. Schalke 04 tar emot ex-tränaren Huub Stevens PAOK Thessaloniki i Champions League-kvalet. En tuff uppgift – på flera sätt. Huub Stevens känner till spelarna och klubben och han är med all säkerhet revanschsugen. Holländaren är fortfarande en sann Schalke-människa, men han har inte den bästa relationen med sportchefen Horst Heldt. ”Jag hoppas på en sensation”, säger Stevens inför matchen.

Vidare har PAOK absolut ingenting att förlora. De skulle inte ha varit här. De fick en gratischans. Schalke har betydligt mycket mer press på sig. Som om inte det vore nog har Schalke redan lyckats måla in sig i ett litet kris-hörn, och nu saknas målskytten Klaas-Jan Huntelaar. Det är en förbannad tur att Horst Heldt plockade in Adam Szalai i somras.

Det blir alltså ungrarens första tävlingsmatch från start. En minst sagt viktig match. Tränaren Jens Keller är redan pressad efter en svag inledning på säsongen. 3-3 mot Hamburger SV och en 0-4-förlust mot VfL Wolfsburg. Två matcher där försvarsspelet har sett svagt ut. Oroväckande och välbekant.

Klaas-Jan Huntelaar skadade knäet i matchen mot Wolfsburg och i andra halvlek fick Adam Szalai hoppa in. Han lyckades inte uträtta särskilt mycket då, men nu får han en ny chans att visa upp sig.

Hur Jens Keller tänker ställa upp laget i övrigt känns oklart. Joel Matip och Roman Neustädter petades med all rätt efter 3-3-matchen mot HSV. Mot Wolfsburg fick i stället Felipe Santana och Marco Höger chansen – de gjorde det om möjligt ännu sämre. Hur tänker Keller i kväll? Ska han demontera Santana och Höger, eller ge dem fortsatt förtroende?

Klart är att vänskapen mellan Huub Stevens och Schalke 04 kommer att vila i 90 minuter i kväll. Nu är det upp till Schalke att få fart på säsongen, styra den år rätt håll. Jag vet faktiskt inte vad som händer med Jens Keller om Schalke missar Champions League.

Lagkapten Benedikt Höwedes uttrycker situationen väl: ”Mitt intryck efter försäsongen var väldigt positivt. Vi alla hade hoppats att laget hade tagit ett steg framåt, men uppenbarligen är vi inte så långt fram som vi trott”, säger han till FAZ.

Det här laget har kapacitet, här finns spännande talanger som väntar på att explodera och det finns rutinerade spelare. Truppen är bättre än för ett år sedan. Många av de yngre har tagit ett kliv framåt. Ändå händer det alldeles för lite, det slarvas för mycket, riktlinjerna i spelet saknas ofta och framför allt spelar de inte på en konstant nivå.

Så sätt fart nu, Schalke.

***

Dennis Aogo har kastats ut ur Hamburgs matchtrupp som ska ta sig an Hertha Berlin. Tränaren Thorsten Fink meddelade detta i dag. Hamburger SV har fått en lika tung start på säsongen som Schalke och åkte på storstryk med 1-5 hemma mot TSG Hoffenheim. Thorsten Fink var rasande och missnöjd, i stället för grillfest med supportrarna beordrade han spelarna att ta två dagars ledighet den här gången.

Dennis Aogo, som spelade den sista kvarten, valde att åka till Mallorca. Enligt spelaren själv var det ingen nöjesresa, han ska ha träffat sin agent. Resan är anledningen till att Aogo stängs ute.

”Vi ger inte två dagars ledighet för att någon ska flyga till Mallorca, utan för att alla funderar på hur de kan bli bättre”, säger Fink.

Okej. En floppstart på säsongen och tränaren ger spelarna två dagars ledighet. De ska fundera på situationen. Nu vet inte jag om Dennis Aogo festade och roade sig på Mallorca, eller hur han har betett sig internt, men kan man inte fundera på Mallorca? Kan man inte komma till insikt till något om man inte sitter i Hamburg?

Om det nu var så ansvarslöst och hemskt av Dennis Aogo att åka till Mallorca, varför gav du ens spelarna två dagars ledighet, Fink?

Med eller utan Dennis Aogo – Hamburger SV behöver hitta formen illa kvickt.

/Wingren

Stor genomgång – så slutar Bundesliga 2013/14

av Pierre Wingren, reporter

Årets hetaste fotbollsfest står för dörren. Ja, okej då, det blir även nästa års hetaste fotbollsfest för att vara korrekt. På fredag slår Bundesliga åter upp portarna när de regerande mästarna Bayern München tar sig an Borussia Mönchengladbach. Äntligen är det dags igen.

Tysk fotboll och Bundesliga har fått mycket uppmärksamhet på sistone. Borussia Dortmund och Bayern München hyllades stort efter sagoäventyret i Champions League. Jürgen Klopp har blivit en eftertraktad och älskad ikon. Supportrarna har fått mycket positiv uppmärksamhet och framför allt många engelsmän har börjat titta mot Tyskland med stor avund. Bundesliga har gått en annan riktning än de andra toppligorna i Europa. Det är fint. Härligt. Så har det dock varit länge.

När de tyska lagen plötsligt började skörda framgång i Europa hände något. Nu var det inte bara de fullsatta arenorna, de högljudda supportrarna och de medlemsägda klubbarna som lockade. Nej, titta, det gick ta mig fan att lyckas på absolut toppnivå också.

Och spelet sen. Det fartfyllda, riviga och intensiva spelet. Matcher i ett rasande tempo, med en drivkraft att vinna. Man blir svettig bara av titta på det.

Visst är det trevligt att Bundesliga tas på större allvar ute i världen.

Det allra bästa är dock att bara få följa den som alltid förr. Ryckas med av klubbarna och alla berättelser, fotbollsgalenskapen bland supportrarna och den stora dramatiken. Bratwurst, öl, ett gäng vänner och en stor betongklump till arena räcker för att göra helgen komplett. Det är så du genomlider vardagen.

Den här säsongen ser ut att bli mer spännande än någonsin. Pep Guardiola gör entré i tysk fotboll och Bayern München, Dortmund påbörjar livet utan Götze och i Schalke 04 hittar vi ett otroligt intressant projekt. Bayer Leverkusen har också något riktigt spännande på gång och i Mönchengladbach kokar det.

Bundesliga är en av de jämnaste ligorna, det är också anledningen till att så få lag lyckas etablera sig i Europa. Du kan göra en bra säsong och hamna femma, året därpå kan du göra en lika bra säsong men hamna elva. Det är det som är så lockande. Men det är också det som gör ett säsongstips närmast omöjligt. I mina ögon har nästan alla 18 lag det som krävs för en Europa-plats och de har alla gjort mycket bra och spännande affärer i sommar.

Jag vågar definitivt räkna bort nyuppflyttade Eintracht Braunschweig, de har inte vad som krävs. Bayern München är den andra klubben som alltid är enkel att placera i en tabell. Men i övrigt? Tja, ni får helt enkelt läsa min laggenomgång nedanför.

En otroligt härlig säsong väntar på oss – det är jag övertygad om. Årets upplaga av Bundesliga känns hetare och mer intressant än på länge.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5
Placering 2012/13: 1
Resultat köp/försäljningar: -38,5 miljoner euro

In: Thiago Alcantara (FC Barcelona), Jan Kirchhoff (1. FSV Mainz 05), Mario Götze (Borussia Dortmund), Mitchell Weiser (1. FC Kaiserslautern, åter från lån).

Ut: Emre Can (Bayer Leverkusen), Mario Gomez (Fiorentina), Anatoliy Tymoshchuk (Zenit St. Petersburg), Nils Petersen (Werder Bremen), Maximilian Riedmüller (Holstein Kiel).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad ska man säga? FC Bayern gör precis vad de känner för. De är på den där toppen av näringskedjan och kan välja och vraka bland världens spelare, och de behöver inte sälja någon som de vill ha kvar. Jag förstår varför Gomez ville lämna och det är snyggt agerat att lyssna till spelarens önskemål – trots det anser jag att Bayern München har begått ett stort misstag i den här affären.

I övrigt har truppen givetvis blivit ännu bättre. Mario Götze är en av Europas hetaste spelare och Thiago har potential att bli det. Två superbt bra värvningar, även om behovet kan ifrågasättas.

Kirchhoff kan spela som mittback och som defensiv mittfältare, en bra spelare just nu men det finns en hel del utvecklingspotential i honom. En jättebra spelartrupp har blivit ännu bättre. Nu är det upp till Pep att få ihop laget.

Motivering: Pep Guardiola. Pep Guardiola. Mario Götze. Thiago Alcantara. Pep Guardiola. Att stå still är att gå baklänges, utveckling kräver förändring. Bayern München nöjer sig inte med att ha vunnit trippeln en säsong – de vill befästa sina plats som nummer ett i världen. Därför valde man att agera när Pep Guardiola blev tillgänglig, därför valde man att investera stora pengar i Götze och Thiago. Laget ska bli ännu bättre. Och chansen är faktiskt stor att Bayern München blir första klubb att försvara Champions League-titeln. Chansen är väldigt stor att de också försvarar de inhemska titlarna (förutom Supercupen då).

Men det finns också en risk att det här går snett. Det här blir Pep Guardiolas första uppdrag som tränare utanför Barcelona. Han arbetar med ett lag som har enorma krav på sig, han jobbar nu i en liga där även de mindre lagen kan sticka upp och straffa ordentligt genom typiskt tyska omställningar. Han har en fantastiskt stor och kvalitativ spelartrupp med många stjärnor, stjärnor som kan bli griniga om de inte får spela. Nog finns det en risk med Pep Guardiola – hur passar hans filosofi ens in i Tyskland?

Å andra sidan är den här spelartruppen så vansinnigt bra och inte alls känslig för skador. Rimligtvis ska det inte gå att missa förstaplatsen. En svajig start kan förstås sätta några käppar i hjulen. FC Bayern har en mittfältsuppsättning av absoluta världsklass, de har en världsmålvakt och de har två av världens bästa ytterbackar i Alaba och Lahm. De har en härförare på mitten i Schweinsteiger, stenhårda bollvinnare i Dante och Martinez. De har fart, teknik, målfarlighet och kreativitet i överflöd i Götze, Thiago, Müller, Robben, Ribéry, Shaqiri, Mandzukic och Kroos.

Det här laget är på papperet ett av de starkaste jag någonsin har skådat. Det borde vara omöjligt att misslyckas.

Vi kommer att få se ett FC Bayern som vill hålla mer i bollen, jobba med sidledspassningar och sedan blixtra till. Ett FC Bayern som antagligen spelar med en så kallad falsk nia i många matcher. Det gäller dock att Uli Hoeneß-affären inte får det att storma i klubben, att Pep snabbt når resultat och att den nya fotbollen går hem hos supportrarna. Annars kommer BVB vara där och hugga som en giftkobra, dra fram som en getingsvärm.

Om Pep är ödmjuk inför uppgiften, om han får spelarna med sig – då är Bayern München fortsatt världens bästa lag.

Håll ögonen på: Robben, Ribéry och Müller. Det är främst de här tre spelarna som tycks ha blivit bättre av Peps nya spelidé. Positionsbyten, läckerheter och briljanta passningar kombinerat med mängder av mål. En offensiv trio som kan sätta skräck i de flesta försvaren. Och så ska ju den där Götze in i det hela också.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,8
Placering 2012/13: 2
Resultat köp/försäljningar: -5,3 miljoner euro

In: Henrich Mchitarjan (Sjachtar Donetsk), Pierre-Emerick Aubameyang (AS St. Etienne), Sokratis (Werder Bremen), Hendrik Bonmann (RW Essen).

Ut: Marvin Bakalorz (Eintracht Frankfurt), Lasse Sobiech (Hamburger SV), Leonardo Bittencourt (Hannover 96), Moritz Leitner (VfB Stuttgart, lån), Julian Koch (1. FSV Mainz 05), Daniel Ginczek (1. FC Nürnberg), Felipe Santana (FC Schalke 04), Mario Götze (FC Bayern München), Patrick Owomoyela (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Borussia Dortmund förkunnade ordentliga investeringar – det var innan Götze såldes. Med andra ord har de inte investerat så våldsamt, snarare täckt upp positionen och breddat truppen med Aubameyang. Hel rätt agerat och absolut nödvändigt. Det är två affärer som kommer att göra Dortmund till ett starkare och mer svårläst lag.

Sokratis ersätter Santana rakt av men höjer kvaliteten. Dessutom kan den löjligt tuffa greken spela högerback, vilket blir nödvändigt då Lukasz Piszczek saknas hela hösten.

Tappet av Mario Götze smärtar klubben, men inte så mycket spelmässigt tack vare fina nyförvärv. Leitner, Koch, Bittencourt och Sobiech får chansen att visa upp sig i andra Bundesliga-lag. Bra, klokt och lugnt agerat på transfermarknaden av Dortmund även om en ytterback saknas.

Ytterligare en talang för den offensiva lagdelen kan vara på ingång.

Motivering: Näst bäst i ligan, näst bäst i Europa. Borussia Dortmund spelade en utomordentligt bra säsong och visade att Jürgen Klopps fotboll visst det fungerar mot internationellt motstånd. I ligan led dock spelarna av ett klassiskt Bayern-syndrom: efter några titlar var det inte längre lika roligt att spela mot Fortuna Düsseldorf i ligan efter att ha mött Manchester City i Champions League. Misstagen blev fler, de släppte in billiga mål och ofta saknades den där absoluta insatsviljan som Klopps fotboll kräver. Det problemet kommer inte att finnas den här säsongen. Den totala hungern har återvänt och med all sannolikhet blivit större efter Mario Götze-affären.

Borussia Dortmund ska ta en andraplats och rimligtvis kunna hota Bayern München om Pep Guardiola har lite problem inledningsvis. Det givna målet är förstås att ta en direktplats till Champions League.

Bredden i truppen har blivit bättre på nästan samtliga positioner. Ytterligare en kvalitetsspelare till anfallet och en ytterback hade behövts för att på allvar kunna utmana om ligatiteln och gå långt i Champions League. Det är åtminstone känslan.

Klopp och Dortmund vill gå tillbaka ett steg och åter hitta det där vansinniga presspelet med vindsnabba omställningar. Laget släppte in för många mål och gjorde för få kontringsmål förra säsongen. BVB klarar av det mesta förutom skador på Lewandowski eller ytterbackarna. Julian Schieber håller inte måttet och det är oklart hur väl Aubameyang passar in som ensam anfallare i detta Dortmund – som kantspelare kommer han dock berika kontringsspelet. Nuri Sahin är pånyttfödd, mittbackar finns det gott om, Weidenfeller håller hög klass i mål och de offensiva mittfältarna är riktigt bra. Lägg därtill att talanger som Jonas Hofmann och Marvin Ducksch lurar i vassen, i backlinjen får vi kanske se Marian Sarr få sina första Bundesliga-minuter. En Hummels-liknande 18-åring.

Tappet av Mario Götze kommer inte att smärta så mycket spelmässigt, tvärtom tror jag att Mchitarjan kommer att göra det bättre. Men affären smärtar på ett helt annat plan. En Dortmund-fostrad spelare har lämnat för den största ligarivalen. Och sätter han gjorde det på var inte snyggt. Bilden av klubben har rubbats. Lewandowski är på väg ut och Santana hamnade i Schalke. Echte Liebe?

Trots det är Dortmund ett av Europas klart bästa lag och de ska inte ha några problem i Bundesliga. Ett frågetecken kvarstår dock: hur presterar Robert Lewandowski efter turbulensen?

Håll ögonen på: Henrich Mchitarjan, 24. Offensiv mittfältare som har tagit över Götzes nummer tio. Har redan tokhyllats av lagkamraterna och ledarna i Dortmund. En kille som täcker stora ytor men som också har offensiva toppkvaliteter. Påminner mer om Kagawa än Götze – vilket passar Dortmund som handen i handsken. 25 ligamål för Sjachtar förra säsongen och jag tror vi får se en hel del fotbollsgodis.

3. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,7
Placering 2012/13: 8
Resultat köp/försäljningar: -5,9 miljoner euro

In: Raffael (Dynamo Kiev), Christoph Kramer (Bayer Leverkusen, lån), Max Kruse (SC Freiburg).

Ut: Matthias Zimmermann (SV Sandhausen, lån), Matthew Leckie (FSV Frankfurt), Mike Hanke (SC Freiburg), Igor de Camargo (1899 Hoffenheim), Niklas Dams (FC Servette Genf), Tolga Cigerci (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Alexander Ring (HJK Helsingfors, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det har inte hänt så mycket, truppen har finjusterats till det bättre. Det här blir tredje gången Favre arbetar tillsammans med den offensive mittfältaren Raffael. Christoph Kramer har redan imponerat under försäsongen och blir ett viktigt tillskott till det centrala mittfältet – en spelare som verkligen trivs med bollen. Sist men inte minst har klubben värvat den nyblivne landslagsspelaren Max Kruse. En spelare som kan agera anfallare eller offensiv mittfältare, har ett härligt avslut och rör sig över stora ytor.

Det här är värvningar som Mönchengladbach behövde. De saknade rörlighet i anfallet förra säsongen. Luuk de Jong lär få mer att jobba med och kan således göra fler mål. Inga tunga tapp då Cigerci ersätts av Kramer, jag tror dock att Hanke kommer att saknas när laget behöver en murbräcka. Bra jobbat.

Motivering: Den lilla skrällen i säsongsprognosen. Om Borussia Mönchengladbach fixar den här tredjeplatsen så har de lyckats riktigt bra. Jag får en känsla av att det är möjligt. Det var så rätt av sportchefen Max Eberl att hålla fast vid tränaren Lucien Favre när orosvindarna blåste förra säsongen. Många klubbar hade antagligen sparkat tränaren och hoppats på ett snabbt resultat. Gladbach tänker långsiktigt – och det med all rätt. Favre är en tränare som älskar detaljer, en kille som kan säga åt en spelare att ta emot bollen en centimeter längre in på högerfoten och helt plötsligt växer spelaren ut till en stjärna. Han är en tränare som kan få ett lag att försvara sig superbt och spela effektiv anfallsfotboll.

Den förra säsongen blev dock övermäktig för Favre och Gladbach. Marco Reus, Dante och Roman Neustädter lämnade. Tre nyckelspelare från tre lagdelar. De värvade till synes bra ersättare, men det blev ett för stort projekt. Laget åkte på en tung start i samband med kvalförlusten mot Dynamo Kiev i CL-kvalet, Europa League stal sedan fokus och laget hann aldrig växa ihop.

Nu är en ny säsong här. En säsong utan enorma krav, en säsong utan spel i Europa. Mönchengladbach har gjort nödvändiga förstärkningar och får antagligen fart på den lite statiska offensiven. Fjolårets nyförvärv har fått en säsong på sig att komma in i klubben och Bundesliga. Lucien Favre är fortfarande en mycket bra tränare.

Om Dominguez och Stranzl bildar ett bra mittbackspar har Gladbach alla förutsättningar att lyckas. Marc-André ter Stegen är en mycket duktig målvakt, de centrala mittfältarna kan kontrollera spelet och det finns fart på kanterna. Luuk de Jong gör fler mål än förra säsongen och i Max Kruse har de fått in en lovande och målfarlig spelare.

Vi ska inte heller glömma bort hur duktiga Gladbach är på att fostra talanger. Räkna med ett par spelare som får sitt genombrott i år.

Håll ögonen på: Mahmoud Dahoud, 17. Häh, vem? Defensiv mittfältare som jag hoppas får en del speltid den här säsongen. Han kommer inte att vara lagets stjärna, men när han spelar vill jag att ni tittar noga. Syrien-födde Dahoud spelar trots sina ålder oerhört moget och klokt, har en bra översikt och har definitivt potential att slå igenom i Bundesliga. Grymt spännande spelare.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 24,6
Placering 2012/13: 4
Resultat köp/försäljningar: -11,4 miljoner euro

In: Leon Goretzka (VfL Bochum), Adam Szalai (1. FSV Mainz 05), Christian Clemens (1. FC Köln), Felipe Santana (Borussia Dortmund), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, åter från lån), Anthony Annan (Osasuna, åter från lån), Philipp Hofmann (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Michel Bastos (Olympique Lyon, lån avslutat), Philipp Hofmann (FC Ingolstadt, lån), Sergio Escudero (FC Getafe), Jose Manuel Jurado (Spartak Moskva), Christoph Moritz (FSV Mainz 05), Christoph Metzelder (karriärsslut), Raffael (Dynamo Kiev, lån avslutat), Ibrahim Afellay (FC Barcelona, lån avslutat), Ciprian Marica (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag har även Schalke gjort det mycket bra i sommar. Det viktigaste sportchefen Horst Heldt har gjort är att värva Adam Szalai från Mainz. Äntligen får Huntelaar avlastning i anfallet. Vi vet att Szalai är god för tio eller fler mål på en säsong och att han har mycket kvar att utveckla. Skador har stört den ungerske anfallaren, nu är han redo att ta nästa steg på karriärstegen.

Goretzka är en av landets hetaste mittfältstalanger, Clemens har gjort det bra i Köln och Santana är en mittback av hög klass (om han struntar i att bjuda på plattmatcher som han stundtals gjorde förra säsongen). Schalke har även lyckats bli av med några Magath-spelare.

Tappet av Bastos smärtar inte då brasilianaren aldrig riktigt kom till rätta – nu har klubben i stället chansen att göra ytterligare en genomtänkt och bra värvning.

Motivering: Ett Schalke som känns mer spännande än på länge. Och hade det inte varit för tränaren Jens Keller, som jag fortfarande är tveksam till, hade jag placerat klubben ovanför Mönchengladbach. Kanske till och med ovanför Borussia Dortmund. Det här är ett lag med sprängkraft och en otrolig potential, ett lag som har skaffat bredd på tidigare utsatta positioner. Ett lag som kan gå från bra till fantastiskt tack vare en bra säsongsstart.

Talanger som Max Meyer, Leon Goretzka, Christian Clemens, Sead Kolasinac och Joel Matip har så mycket i sig, de kan nå absoluta toppnivå. De är dock inte där än, och det är där Jens Keller kommer in i bilden. Han är otroligt framgångsrik som ungdomstränare, men på seniornivå har det sett lite svajigare ut. Spelidén tycks inte vara solklar, den absoluta vinnargenen verkar saknas och den sista, men ack så viktiga, taktiska förståelsen. Jag kan ha fel, Keller kan mycket väl ha anpassat sig och utvecklat sig. Men han är den främsta anledningen till Schalkes fjärdeplats, givetvis tror jag också att Champions League-äventyret spelar in och gör att Schalke stundtals bjuder på svagare insatser.

Det är ju det här med svagare insatser. Schalke har länge varit ett topplag, ett lag som kan slå vilket motstånd som helst. Men de har aldrig varit tillräckligt konstanta. Nu har de fått behålla sitt fina lag från fjolåret, Julian Draxler har tagit ett jättekliv och Jupp Heynckes assisterande tränare Peter Hermann har hämtats in. Kan detta vara medicinen som Keller och Schalke behöver?

Vidare är det en sak som talar emot det här laget: målvakterna. De har tre bra målvakter i Fährmann, Hildebrand och Unnerstall. Men de har ingen målvakt som för nuvarande hör hemma i ett topplag. Det kan kosta poäng.

Här finns dock det som behövs för att lyckas den här säsongen, det gäller bara att de får ut maximalt av spelarna.

Håll ögonen på: Julian Draxler, 19. Den offensive mittfältaren har länge visat sin finfina talang, men när Lewis Holtby försvann i vintras och Draxler fick flytta in centralt så exploderade han. Han har nu tagit flera kliv framåt tack vare sitt nyvunna självförtroende. En kille som kan göra otroliga saker med en fotboll.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 24,7
Placering 2012/13: 3
Resultat köp/försäljningar: +13,4 miljoner euro

In: Emre Can (Bayern München), Roberto Hilbert (Besiktas Istanbul), Emir Spahic (FC Sevilla), Giulio Donati (Inter), Heung Min Son (Hamburger SV), Andres Palop (FC Sevilla), Robbie Kruse (Fortuna Düsseldorf), Konstantinos Stafylidis (PAOK Saloniki).

Ut: Andre Schürrle (FC Chelsea), Michal Kadlec (Fenerbahce), Daniel Carvajal (Real Madrid), Christoph Kramer (Borussia Mönchengladbach, lån), Michael Rensing (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Hertha BSC), Daniel Schwaab (VfB Stuttgart), Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn), Manuel Friedrich (klubb ej klar), Carlinhos (Desportiva Brasil Porto Feliz), Junior Fernandes (Dinamo Zagreb, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: André Schürrle är ingen förluster som svider nämnvärt, han tog aldrig på sig den rollen i laget som klubben hade önskat. Nu fick de i stället en ordentlig summa pengar som de har investerat klokt i Son och Kruse. Att Carvajal däremot försvinner efter bara en säsong är jobbigt, här har Leverkusen värvat modigt och spännande för att ersätta honom och också förstärka bredden på ytterbackspositionerna. Hilbert kommer in som ett rutinerat alternativ.

Emre Can är givetvis ett spännande namn för mittfältet och kanske kan han få sitt stora genombrott i Leverkusen, om inte annat blir han en bra reserv. Mittbacken Emir Spahic blir en välkommen förstärkning. Ser bra ut, och Leverkusen vill förstärka ytterligare.

Motivering: Bayer Leverkusen har etablerat sig i ligans toppskikt och spelat i Europa i åtta säsonger av de senaste tio. Klubbens mål är att ta en Champions League-plats den här säsongen, vilket är allt annat än omöjligt. Jag är dock osäker på om de räcker hela vägen. Det blir antagligen en tuff kamp mellan Schalke, Gladbach, Wolfsburg och eventuellt Dortmund. Det finns bra spelare på samtliga positioner i det här laget och Sami Hyypiä har bevisat att han kan det här med ledarskap.

Men ändå är det något som inte stämmer. Försvaret är bra, men håller inte högsta Bundesliga-nivå individuellt. Stefan Kießling är en fantastisk anfallare och pålitlig målskytt, men bredden på denna position är inte optimal. Det centrala mittfältet med spelare som Lars Bender, Simon Rolfes, Stefan Reinartz, Jens Hegeler och nu också Emre Can håller en otroligt hög klass. I Levin Öztunali har Leverkusen värvat Uwe Seelers barnbarn, en 17-årig stortalang. När vi kikar på de offensivare delarna av mittfältet börjar dock orosklockorna att ringa. Tappet av André Schürrle smärtar inte då Heung-Min Son och Robbie Kruse ersätter honom. Sam, Castro och Bellarabi är trevliga och nyttiga spelare precis som nyförvärven, men känslan är att de inte håller den höga klass som Leverkusen behöver.

En trupp med många bra spelare, men jag ser det inte räcka hela vägen då Leverkusen dessutom ska spela i Champions League. Det blir tufft att nå de där CL-platserna.

Bayer Leverkusen bjuder på många unga och spännande spelare dock. Om en handfull av dessa kan ta steget och bli Bundesliga-bra så ser det plötsligt mycket bättre ut. Den starkaste lagdelen är helt klart det centrala mittfältet.

Vi ska inte heller glömma att det här blir Sami Hyypiäs första säsong som ensamt ansvarig för laget. Tidigare hade han Sascha Lewandowski vid sina sida, men han har tagit klivet ner till ungdomsverksamheten igen. Om det blir en positiv eller negativ effekt återstår att se.

Leverkusen kommer att beblanda sig med topplagen och säkert pendla lite upp och ner, när vi summerar säsongen tror jag dock att de får nöja sig med en Europa League-plats på grund av för svag offensiv bredd och ingen försvarare som gör anspråk på att vara bäst i landet.

Håll ögonen på: Lars Bender, 24. Tvillingbrodern Sven slog först igenom i Bundesliga, men sedan dess har Lars varit den bättre av dem två. Central mittfältare som inte räds någon närkamp, som alltid ger allt och som dessutom har en förmåga att skapa farligheter. En vinnare.

6. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,8
Placering 2012/13: 11
Resultat köp/försäljningar: -5,4 miljoner euro

In: Timm Klose (1. FC Nürnberg), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, åter från lån), Max Grün (SpVgg Greuther Fürth), Daniel Caligiuri (SC Freiburg), Stefan Kutschke (RB Leipzig), Felipe Lopes (VfB Stuttgart, åter från lån), Rasmus Jönsson (FSV Frankfurt, åter från lån), Giovanni Sio (FC Sochaux, åter från lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, åter från lån), Ja-Cheol Koo (FC Augsburg, åter från lån), Patrick Ochs (TSG Hoffenheim, åter från lån), Akaki Gogia (FC St. Paui, åter från lån), Tolga Cigerci (Borussia Mönchengladbach, åter från lån).

Ut: Junior Malanda (SV Zulte Waregem, lån), Ibrahim Sissoko (AS St. Etienne, lån), Emanuel Pogatetz (1. FC Nürnberg), Mateusz Klich (PEC Zwolle), Marco Russ (Eintracht Frankfurt), Michael Schulze (Energie Cottbus), Vaclav Pilar (SC Freiburg, lån), Yohandry Orozco (Deportivo Tachira FC), Sebastian Polter (1. FSV Mainz 05), Marwin Hitz (FC Augsburg), Thomas Kahlenberg (klubb ej klar), Sotirios Kyriakos (klubb ej klar), Alexander Madlung (klubb ej klar), Simon Kjaer (OSC Lille), Kevin Pannewitz (klubb ej klar), Fagner (Vasco da Gama, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: En ovanligt lugn sommar med Wolfsburg-mått mätt. Visst har det återvänt mängder med spelare och visst har mängder med spelare lämnat klubben. Precis som det ska vara dock. Arbetet med att skapa en sammansvetsad och balanserad trupp har kommit en bra bit och det är nödvändigt.

Samtidigt har Allofs och Hecking agerat smart och plockat in en trevlig mittback i form av Timm Klose, schweizaren har gjort det riktigt bra i Nürnberg och kommer garanterat att ta en startplats intill Naldo. Även Caligiuri är ett genomtänkt och smart köp som berikar truppen. Klokt och bra.

Den sista pusselbiten i det här bygget tycks heta Luiz Gustavo – och jag kan förstå varför de vill ha en defensiv mittfältare av hög Bundesliga-klass. Lyckas Wolfsburg lösa honom ser det lovande ut.

Motivering: Nu ska det väl ändå gå vägen? Nog tusan borde det här laget fixa en Europa-plats. Dieter Hecking känns som helt rätt man för VfL Wolfsburg så till vida att han satsar på en sammansvetsat lag med moral, i stället för viljelösa stjärnor. Det behövs i den här klubben. Det har varit alldeles för många felbeslut, ogenomtänkta värvningar och kortsiktigt tänkande. Med sportchefen Klaus Allofs och tränare Hecking känns den tiden som bortblåst, även om truppen fortfarande är obehagligt stor.

Naldo får en ny lekkamrat i Timm Klose och det kan mycket väl bli ett av ligans bästa mittbackspar. Mittfältet ser fint ut och i nyförvärvet Daniel Caligiuri får de in en riktig lagspelare som säkert kan spela en betydande roll över 34 matcher. Ett stort gäng spelare har kommit tillbaka från framgångsrika låneperioder och kommer att sätta press på de givna spelarna i startelvan.

Här finns spännande talanger i Maximilian Arnold, Tolga Cigerci, Robin Knoche med flera. Här finns etablerade proffs som Naldo, Marcel Schäfer, Diego, Ivica Olic och Patrick Helmes. Här finns spelare redo att explodera i Ivan Perisic, Ja-Cheol Koo, Vieirinha, Bas Dost och Ricardo Rodriguez. Vi ska inte heller glömma bort rävar som Jan Polak och Makoto Hasebe. En finfin målvakt i Diego Benaglio. Det ser bra ut.

Den här truppen har länge saknat en långsiktig strategi och rätt vägledning, jag tror att de har fått det nu. Nu är det dags att utmana toppen av Bundesliga. En målskytt av rang (som har bevisat sig) saknas i mitt tycke, Bas Dost är dock en spännande spelare som borde kunna leverera fler mål. Och en Patrick Helmes ska aldrig räknas ut, även om han har en tung försäsong bakom sig.

Truppen är bred och det finns kvalitet över allt. Jag är inte så säker på att det räcker hela vägen till Champions League den här säsongen dock. Dieter Hecking behöver mer tid att anpassa sig till den nya nivån, spelarna behöver mer tid att anpassa sig till den Hecking och det nya tänket. En nyckel blir också att Diego faktiskt spelar konstant på Bremen-nivå den här säsongen.

Håll ögonen på: Diego? Nae, tråkigt. Håll i stället ögonen på 25-årige Daniel Caligiuri som säkerligen får inleda säsongen på bänken. Jag tror dock att han blir en viktig kugge i det här laget. Vänstermittfältaren har en fantastisk inställning till den här sporten, vill vinna varje boll och alltid skapa farligheter.

7. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 24,8
Placering 2012/13: 12
Resultat köp/försäljningar: -2,9 miljoner euro

In: Moritz Leitner (Borussia Dortmund, lån), Mohammed Abdellaoue (Hannover 96), Sercan Sararer (SpVgg Greuther Fürth), Marco Rojas (Melbourne Victory), Konstantin Rausch (Hannover 96), Thorsten Kirschbaum (Energie Cottbus), Daniel Schwaab (Bayer Leverkusen), Patrick Funk (FC St. Pauli, åter från lån).

Ut: Tamas Hajnal (FC Ingolstadt), Raphael Holzhauser (FC Augsburg, lån), Shinji Okazaki (1. FSV Mainz 05), Federico Macheda (Manchester United, lån avslutat), Felipe Lopes (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Tim Hoogland (FC Schalke, lån avslutat), Marc Ziegler (karriärsslut), Mamadou Bah (klubb ej klar), Konstantin Fuhry (Hannover 96), Kevin Stöger (1. FC Kaiserslautern, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Fantastiskt bra. Jag har varit lyrisk hela sommaren. Stuttgart har spetsat och breddat truppen ordentligt – och det till en minimal kostnad, helt i linje med klubbens ekonomiska förutsättningar. Leitner ska stå för kreativitet och offensivt hot på det centrala mittfältet, Abdellaoue är god för mål och kan avlasta Ibisevic, Rojas beskrivs som Australiens Messi, Rausch är en flexibel vänsterlöpare, Schwaab blir ett trevligt alternativ till backlinjen och Sararer besitter stor talang som yttermittfältare. Wow, ärligt talat.

Spelarförlusterna svider dessutom inte. Lysande agerat, Stuttgart.

Motivering: Bruno Labbadia vill inte erkänna det – men alla andra i Stuttgart är överens: nu är det dags, nu finns tillräcklig kvalitet här. VfB Stuttgart ska åter klättra upp från gråzonen och utmana de större lagen. Vi talar givetvis inte om en ligatitel eller ens en Champions League-plats. En Europa League-plats i tabellen bör dock vara målet, men konkurrensen är mördande och i samband med troligt Europa-spel tror jag inte att Stuttgart orkar gå hela vägen i Bundesliga. Jag tror dock att det blir en trevligare säsong.

Jag måste alltid sätta ett litet frågetecken bakom Labbadias namn, han tycks aldrig hålla ut en hel säsong med sina klubbar. Men nu har han genomlevt tunga perioder med Stuttgart och förhoppningsvis lärt sig något på vägen. Han har ett bättre material att jobba med nu, den tidigare tunna truppen har blivit mycket bredare och den genomgående kvaliteten har höjts. Bara det faktum att Ibisevic äntligen har fått konkurrens igen bådar gott.

Det här laget är bra nog att fixa hamna på den övre halvan. Redan förra säsongen visade vinterköpet Maxim hur viktigt det är med kreativitet och rörlighet på små ytor, något som laget kan bygga vidare på nu. En notorisk målskytt finns i truppen och en duktig målvakt. Ledargestalter i backlinjen och en härlig nyckelspelare i Gentner på mitten. Truppen börjar kännas komplett och bjuder dessutom på stor utvecklingspotential på flertalet positioner. Det ska bli mycket roligt att följa det här VfB Stuttgart den här säsongen.

Håll ögonen på: Alexandru Maxim, 23. Rumänsk offensiv mittfältare som kom till Stuttgart i vintras. Det tog ett tag för honom att hitta sin plats i laget och vänja sig vid tysk fotboll, men sedan blev han en absolut nyckel för Stuttgarts anfallsspel. Gillar små ytor, bjuder på tekniska läckerheter och är ett ständigt hot när han har bollen.

8. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,1
Placering 2012/13: 9
Resultat köp/försäljningar: -3,6 miljoner euro

In: Leonardo Bittencourt (Borussia Dortmund), Edgar Prib (SpVgg Greuther Fürth), Salif Sane (AS Nancy-Lorraine), Florian Ballas (1. FC Nürnberg), Christopher Avevor (FC St. Pauli, åter från lån), Konstantin Fuhry (VfB Stuttgart).

Ut: Sergio da Silva Pinto (UD Levante), Daniel Royer (Austria Wien), Mohammed Abdellaoue (VfB Stuttgart), Mario Eggimann (FC Union Berlin), Konstantin Rausch (VfB Stuttgart), Niko Gießelmann (SpVgg Greuther Fürth), Johan Djourou (Arsenal, lån avslutat), Samuel Radlinger (Rapid Wien, lån), Sofian Chahed (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Pinto, Eggimann, Abdellaoue, Rausch och Chahed har länge känts typiskt Hannover, typiskt för det nya Europa-Hannover. Nu lämnar de klubben och truppen byggs om. Det behövdes för att åter ruska liv i laget som såg lite stelt ut förra säsongen. Stortalangen Bittencourt har fin teknik och en härlig fart, tanken är att han ska sätta eld i baken på de offensiva mittfältarna. Prib blir en ny Rausch, men dessutom mer mångsidig. Ballas och Sané förstärker den utsatta mittbackspositionen.

Dufner och Slomka kan vara nöjda med vad de har uträttat hittills. Men ytterligare ett par spelare lär tillkomma innan fönstret stänger. Ser bra ut.

Motivering: Vi kommer att få se ett bättre Hannover den här säsongen – men frågan är hur långt det räcker? Mirko Slomka har präglat det här laget på tre sätt: ett kompakt försvar, ett offensivt mod och efter bollvinst har spelarna tio sekunder på sig innan tränaren vill att bollen går mot motståndarnas mål. Förra säsongen var det framför allt försvarsspelet som var under all kritik. De släppte in alldeles för många mål och backlinjen förändrades ofta.

Nu har nye sportchefen Dirk Dufner hämtat in ett monster i luftrummet i Salif Sané. Frågan är givetvis vem som bildar mittbackspar med honom. Bortsett från det ser resten av laget bra ut, trots ombyggnaden av spelartruppen. Huszti är äntligen skadefri och kommer att bära det här laget långt. Bittencourt och Prib kommer också att tillföra ny energi till laget.

Sedan tidigare vet vi att Hannover alltid kan göra mål, mycket tack vare Diouf och Huszti som är riktigt vassa. Mittfältet kämpar och fördelar boll. Nu är det bara backlinjen som ska se stabil ut igen.

Till skillnad från de två tidigare säsongerna ”slipper” Hannover Europa League och kan fokusera fullt ut på Bundesliga. Det gör laget gott. Om Leon Andreasen dessutom kan hålla sig skadefri och hitta formen igen så har klubben ett utmärkt ”nyförvärv” i dansken.

En fartfylld och spännande säsong väntar, det gäller bara att pussla ihop försvarsspelet först.

Håll ögonen på: Szabolcs Huszti. Vem kunde tro att vänstermittfältaren Huszti skulle bli lika bra som han var innan han lämnade Hannover? Inte jag. I Zenit St. Petersburg lyckades han aldrig riktigt, men på 21 matcher för Hannover gjorde han nio mål och elva assist förra säsongen. Nu är 30-åringen redo att åter sätta skräck i Bundesliga.

9. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24
Placering 2012/13: 10
Resultat köp/försäljningar: +2 miljoner euro

In: Josip Drmic (FC Zürich), Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Mariusz Stepinski (Widzew Lodz), Daniel Ginczek (Borussia Dortmund), Martin Angha (Arsenal), Nick Weber (Borussia Dortmund U19), Almog Cohen (Hapoel Tel Aviv, åter från lån), Philipp Klement (Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Almong Cohen (FC Ingolstadt), Timm Klose (VfL Wolfsburg), Julian Wießmeier (SV Wehen Wiesbaden, lån), Timmy Simons (FC Brügge), Manuel Zeitz (SC Paderborn, lån), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Wilson Kamavuaka (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Drmic och Ginczek kommer att berika Nürnbergs offensiv på en gång, Stepinski och Weber kommer att få tid på sig för att bli alternativ i framtiden. Tanken är att Pogatetz ska bli en ledargestalt i backlinjen tillsammans med Nilsson. Angha är en högerback för framtiden.

Tappen av Timm Klose och Timmy Simons kan komma att betyda mycket, men samtidigt har Nürnberg investerat pengarna på ett smart sätt. Spännande och bra agerat på transfermarknaden.

Motivering: Om jag hade haft lite mer mod hade jag placerat Nürnberg högre upp och därmed utsett der Club till säsongens stora överraskning. Men plats nio hade minsann inte varit fy skam det heller. Jag är lite osäker på hur laget hanterar förlusten av nyckelspelarna Klose och Simmons, samtidigt är jag helt övertygad om att det här kan bli en fin säsong för Nürnberg.

Michael Wiesinger tog över laget i vintras när Dieter Hecking drog till Wolfsburg – han visade omgående ett starkt ledarskap och petade även fixstjärnan Kiyotake då han visade för lite motivation på träningarna. Känslan under fjolåret var att grundspelet satt, att försvaret klarade sig bra och att viljan fanns där. Kunnandet. Men framåt såg det alldeles för tunt ut med orörliga och inte så målfarliga anfallare i Pekhart och Polter. Lagets bäste målskytt hette Pelle Nilsson – den svenske mittbacken gjorde fem mål. Om någon hade kunnat berika spelet i och alldeles omkring straffområdet så hade Nürnberg hamnat högre upp.

Nu har klubben hämtat in två riktigt talangfulla anfallare. Dortmunds Daniel Ginczek var på lån i St. Pauli och gjorde 18 mål, Stepinski spås en lysande framtid. Dessutom tillkommer yttermittfältaren Drmic som gjort det mycket bra i Zürich och lovordats av ingen mindre än Ottmar Hitzfeld.

Jag tror på det här laget. Grunderna finns sedan tidigare och nu har den offensiva avdelningen berikats. Många i truppen är löpstarka och tuffa, i Kiyotake finns en lysande passningsfot. Vi ska också hålla lite extra koll på 20-årige Sebastian Gärtner, en central mittfältare med overklig fysik. Han kan ta det där viktiga klivet den här säsongen.

Nu är det upp till Wiesinger att göra ett vinnande lag av den här spännande truppen.

Håll ögonen på: Daniel Ginczek, 22. Anfallaren fick aldrig chansen i Borussia Dortmund och gjorde det ganska bra i VfL Bochum för två år sedan. Förra säsongen lånades han ut till St. Pauli, laget hade det tufft i 2. Bundesliga men Ginczek öste in mål. Kan bli en av överraskningarna den här säsongen.

10. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 24,3
Placering 2012/13: 6
Resultat köp/försäljningar: -3,1 miljoner euro

In: Marvin Bakalorz (Borussia Dortmund), Joselu (1899 Hoffenheim, lån), Stephan Schröck (1899 Hoffenheim), Marco Russ (VfL Wolfsburg), Felix Wiedwald (MSV Duisburg), Johannes Flum (SC Freiburg), Jan Rosenthal (SC Freiburg).

Ut: Martin Amedick (SC Paderborn), Vadim Demidov (klubb ej klar), Olivier Occean (1. FC Kaiserslautern, lån), Karim Matmour (1. FC Kaiserslautern), Julian Dudda (Werder Bremen II), Oka Nikolov (Philadelphia Union), Heiko Butscher (VfL Bochum).

Kommentar på transferaktiviteter: Frankfurt har värvat riktigt bra i sommar och också höjt lönebudgeten ordentligt. Veh har fått en betydligt bredare trupp, men också en högre klass på bänkspelarna. Klubben vill dock ha tag på ytterligare en duktig anfallare innan fönstret stänger. Om de lyckas med det ser truppen oförskämt bra ut med tanke på att de spelade i 2. Bundesliga så sent som säsongen 2011/12.

Inga tunga spelarförluster, klokt att låna ut Occean till andraligan. Nostalgiskt smärtar det förstås att Nikolov lämnar klubben efter 20 års målvaktsspel.

Sammanfattningsvis en riktigt bra sommar som blir komplett när anfallaren presenteras. En trupp som kan räcka till mer.

Motivering: En tuff uppgift väntar. Eintracht Frankfurt var fjolårets överraskningslag och fixade en Europa-plats som färska nykomlingar. Känslan är att det kan ha gått för snabbt. Laget ska nu dansa på tre bröllop och förväntningarna från omgivningen har ökat. Vi ska inte heller glömma bort att överrasknings- och underskattningsfaktorn har blåst bort.

Armin Veh har dock fått sitt Frankfurt att spela en härlig och underhållande fotboll. Han har själv sagt att Frankfurt är ”Dortmunds lillebror”. Han vill se mycket rörelse, ordentlig press och snabba omställningar. Det blir tufft i Europa League för Frankfurt och troligtvis ännu tuffare i ligan då Hannover, Stuttgart, Mönchengladbach och Nürnberg har lovande lagbyggen och kan fokusera fullt ut på Bundesliga.

Truppen har förstärkts och breddats, spelarmässigt bör Frankfurt klara av en hel del. Men jag är fortfarande inte helt övertygad när jag tittar på backlinjen, det gäller verkligen att hela laget orkar spela lika energiskt som förra säsongen. I Kevin Trapp har de dock en utomordentligt bra målvakt och ett fint alternativ i Felix Wiedwald.

Spännande mittfältstalangen Marc Stendera skadade sig dessvärre under försäsongen och blir borta i ett halvår. Tråkigt, men det bör inte påverka klubbens resultat nämnvärt. Om Veh lyckas skola in de nya spelarna och få tag i en anfallare som garanterar 10-15 mål på en säsong ska det här kunna bli en rolig, spännande och trygg resa.

Håll ögonen på: Jag hyllade Alex Meier för ett år sedan och hade gärna gjort det igen, men det känns lite fantasilöst. Låt oss i stället titta lite extra på den offensive mittfältaren Takashi Inui. Han gjorde sin första Bundesliga-säsong för ett år sedan och växte direkt med uppgiften. Snabb, teknisk och ettrig spelare som gärna söker vägen mot mål med hjälp av sina trevliga en-mot-en-egenskaper. Gör mål själv och hittar sina lagkamrater bra, men behöver skaffa sig en lite bättre överblick och spelförståelse. Ett spännande namn som med sina 25 år har mycket potential kvar.

11. Hamburger SV
Truppens snittålder: 25
Placering 2012/13: 7
Resultat köp/försäljningar: +7,1 miljoner euro

In: Lasse Sobiech (Borussia Dortmund), Johan Djourou (Arsenal, lån), Jacques Zoua (FC Basel), Hakan Calhanoglu (Karlsruher SC, åter från lån), Kerem Demirbay (Borussia Dortmund), Paul Scharner (Wigan Athletic, åter från lån), Robert Tesche (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Jacopo Sala (Hellas Verona), Heung Min Son (Bayer 04 Leverkusen), Jeffrey Bruma (Chelsea, lån avslutat), Marcus Berg (Panathinaikos).

Kommentar på transferaktiviteter: Nye sportchefen Oliver Kreuzer hämtades in från Karlsruher SC – något som behövdes efter Frank Arnesens mindre framgångsrika satsningar och filosofi. Kreuzer är också mycket glad över att han sålde Calhanoglu till just HSV och Arnesen i vintras.

I sommar har klubben gjort klart med det stora mittbackslöftet Lasse Sobiech, han får också sällskap av Arsenal-lånet Djourou. Två förstärkningar som Hamburg verkligen behövde göra, försvaret måste se bättre ut den här säsongen. Demirbay hade en framträdande roll i det Dortmund II som klarade sig kvar i 3. Liga. En smart central mittfältare som blir ett bra alternativ till de ordinarie spelarna på positionen. Sala och Berg är två spelare man ville bli av med, Son smärtar givetvis mer, men HSV mår bra av pengarna de fick in.

Det finns ytterligare några oönskade spelare i truppen och om Kreuzer kan bli av med dem blir sommarens agerande klart godkänt.

Motivering: Hamburg och Bremen. Två jättar från norra Tyskland. På dekis. Hade det inte varit för den individuella kvalitet som finns i truppen så hade jag trott på kval eller nedflyttning. Men Adler, van der Vaart, Badelj, Rudnevs, Jansen med flera hade haft en startplats i flera Bundesliga-lag, och de kommer inte att tillåta en sådan katastrofsäsong.

Men Thorsten Finks Hamburg har sällan sett ut som ett lag. De har sällan sett ut som ett lag med en tydlig spelidé. Runt klubben viner orosvindar sedan några år tillbaka och det blir aldrig riktigt lugnt. Försvarsspelet var svagt förra säsongen, där har man dock agerat inför den här säsongen och förstärkt på ett bra sätt.

Badelj, Jircek och van der Vaart ska rimligtvis kunna styra ett mittfält på ett mycket bra sätt, Rudnevs är ett monster i straffområdet och i Aogo samt Beister finns pålitliga yttrar. Ändå så är det något som inte stämmer. Det slarvas, saker ser svårare ut än vad de är och många poäng försvinner ut i tomma intet.

Är Thorsten Fink rätt man för detta HSV? Jag har inte sett de tendenserna än i varje fall. Truppen kan utmana om Europa-platserna, men jag ser det inte hända.

Spännande ungdomar som Calhanoglu, Demirbay, Sobiech, Tah och Zoua blir spännande att följa. Nye sportchefen Oliver Kreuzer känner som ett mycket friskare alternativ än Frank Arnesen. Återvänder lugnet till HSV snart?

Håll ögonen på: Milan Badelj. Central mittfältare som definitivt var en anledning till att Hamburg slutade sjua i tabellen. Spelar med ett härlig lugn, fin översikt och en ordentlig närvaro på mittfältet. Hjälten i skuggan av van der Vaart – vad kan han uträtta den här säsongen?

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 23,9
Placering 2012/13: 5
Resultat köp/försäljningar: +8,3 miljoner euro

In: Francis Coquelin (Arsenal, lån), Gelson Fernandes (Sporting Lissabon), Christopher Jullien (AJ Auxerre), Vaclav Pilar (VfL Wolfsburg, lån), Mike Hanke (Borussia Mönchengladbach), Nicolas Höfler (Erzgebirge Aue, åter från lån), Erich Sautner (Hallescher FC, åter från lån), Felix Klaus (SpVgg Greuther Fürth), Admir Mehmedi (Dynamo Kiew, lån).

Ut: Denis Perger (SV Wehen Wiesbaden, lån), Beg Ferati (FC Sion), Erik Jendrisek (Energie Cottbus), Simon Brandstetter (Rot-Weiß Erfurt), Cedric Makiadi (Werder Bremen), Max Kruse (Borussia Mönchengladbach), Daniel Caligiuri (VfL Wolfsburg), Johannes Flum (Eintracht Frankfurt), Jan Rosenthal (Eintracht Frankfurt), Ivan Santini (NK Zadar, lån avslutat), Ezequiel Calvente (Real Betis Sevilla, lån avslutat), Marc Lais (SV Sandhausen, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad ska man säga? Det var ett omöjligt uppdrag och sett till de förutsättningarna har Freiburg givetvis gjort det bra. Viktiga och bra spelare lämnade klubben till ordentliga reapriser och Freiburg har valt den förnuftiga vägen och tänkt på framtiden. Samtidigt innebär det att de inte har lyckats kompensera spelarförlusterna. Spännande namn har dock anslutit och om de bara kan hitta in i spelet och få ut all potential ser det ganska bra ut. Pilar, Hanke, Fernandes och Mehmedi är spelare som måste slå in.

Freiburgs ungdomsarbete ska aldrig underskattas och vi lär få se några nya, spännande spelare slå sig in i Bundesliga.

Motivering: Christian Streich. Vilken fantastisk tränare. En härlig typ. Duktig. Bygger sammansvetsade lag. Det skulle egentligen inte förvåna mig om han lyckas trotsa alla odds med detta Freiburg och parera äventyret i Europa med en hygglig tabellplacering i Bundesliga. Rimligtvis ska det dock inte gå.

Det är inte konstigt att lilla Freiburg jobbar med utköpsklausuler, men det blev riktigt jobbigt den här sommaren efter lagets succésäsong. Mängder med nyckelspelare och inspelade killar lämnade klubben. Freiburg visade upp en lysande försvarsfotboll, stor vilja och ett smart spel förra säsongen. Kan de verkligen få till det med så många nya spelare, på så kort varsel? Inte ens Streich borde klara av det.

Det blir en rolig säsong för Freiburg som spelar i Europa för första gången sedan 2001, men det kommer också att bli jobbigt. En äkta utmaning. Om de kan fixa min tippade tolfte plats kan samtliga i klubben känna sig nöjda.

Nyförvärvet Mike Hanke får ta ett stort ansvar, kantlöparen Schmid blir löjligt viktig precis som lagkaptenen Julian Schuster. Backlinjen är intakt och i Ginter har de en spelare som kan blomma ut och bli en riktig nyckel. Men hur mycket orkar Freiburg? Hur lång tid tar det innan nyförvärven känner sig hemma?

Ett äventyr och en stor utmaning.

Håll ögonen på: Jonathan Schmid, 23, fick sitt stora genombrott förra säsongen. Nu blir han extremt viktig för Freiburg. Högerspringare som spelar med mycket hjärta, men också fin finess. Elva mål och sex assist förra säsongen, en kille som aldrig ger upp.

13. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9
Placering 2012/13: 16
Resultat köp/försäljningar: -5,3 miljoner euro

In: Anthony Modeste (Girondins Bordeaux), Tarik Elyounoussi (Rosenborg), Knowledge Musona (FC Augsburg, åter från lån), Joseph-Claude Gyau (FC St. Pauli, åter från lån), Edson Braafheid (Twente Enschede, åter från lån), Kevin Akpoguma (Karlsuher SC), Tobias Strobl (1. FC Köln, åter från lån).

Ut: Igor de Camargo (Standard Lüttich), Luis Advincula (Associacaqo Atletica Ponte Preta, lån), Joselu (Eintracht Frankfurt, lån), Stephan Schröck (Eintracht Frankfurt), Daniel Williams (FC Reading), Chris (klubb ej klar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat), Heurelho Gomes (Tottenham, lån avslutat), Patrick Ochs (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Sandro Wieser (SV Josko Ried, lån), Knowledge Musona (Kaizer Chiefs, lån), Denis Thomalla (RB Leipzig), Filip Malbasic (Partizan Belgrad, lån), Michael Gregoritsch (FC St. Pauli, lån), Alexander Junior Ponce Pardo (Alianza Lima, lån), Afriyie Acquah (FC Parma, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: En viss utrensning av överflödiga och opassande spelare har påbörjats. De egna talangerna kommer få mer utrymme den här säsongen, men där det behövs har Hoffenheim valt att förstärka externt. Modeste gjorde ordentligt med mål i Bordeaux och behövs helt klart i laget då Derdiyok och Joselu inte alls lyckades förra säsongen. Elyounoussi en spännande vänsterytter som passar in i klubben.

Akpoguma är en riktigt spännande talang som kan spela mittback, ytterback och yttermittfältare. Blott 18 år gammal och hämtades in från Karlsruher SC. Bra handlat av Hoffenheim.

Motivering: Att TSG Hoffenheim klarade sig kvar är ett mindre under – laget var fullständigt uselt nästan hela säsongen. Först när Markus Gisdol tog över laget med några veckor kvar av säsongen kom vändningen och Hoffenheim höll sig kvar.

Nu tror jag faktiskt att det här laget lyfter igen och lämnar den direkta bottenstriden. Gisdol vill ta tillbaka klubben till de moderna rötterna där det satsas mer på de egna talangerna. Det gör gott för den bleka lagandan. Dessutom är den här truppen spetsad med kvalitet. Den offensive mittfältaren Firmino lär få sitt stora genombrott i år och överraska många motståndare, Modeste bör kunna gör de där målen och i Volland har Hoffenheim en av de mest spännande tyska talangerna.

Målvakten Casteels är för svag, men de får nog mindre att göra den här säsongen tack vare ett starkare och mer samspelt lag. Friska vindar blåser i Hoffenheim. Nyckelordet för klubben stavas entusiasm – och den tycks ha återvänt.

Håll ögonen på: Kevin Volland i all ära – men den här säsongen kommer att tillhöra brassen Roberto Firmino. 21-åringen har en strålande försäsong i bagaget och har visat prov på sina kvaliteter förr. Med nye tränaren Gisdol tycks han dock ha hittat sin roll, ställt sig i ledet och ser trygg ut. Målfarlig, rörlig, teknisk och passningsskicklig offensiv mittfältare.

14. Werder Bremen
Truppen snittålder: 23,8
Placering 2012/13: 14
Resultat köp/försäljningar: +1,5 miljoner euro

In: Luca Caldirola (Inter), Cedric Makiadi (SC Freiburg), Nils Petersen (FC Bayern München), Denni Avdic (PEC Zwolle, åter från lån).

Ut: Denni Avdic (AZ Alkmaar), Sokratis (Borussia Dortmund), Kevin De Bruyne (Chelsea, lån avslutat), Christian Vander (karriärsslut).

Kommentar på transferaktiviteter: Werder Bremen måste hushålla med resurserna och det märks på spelarmarknaden. Petersen gjorde många viktiga mål för laget och har nu köpts loss från FC Bayern. Makiadi känner Dutt från deras gemensamma tid i Freiburg och kommer att berika laget med sitt stora slit och sin härliga spelstil. Caldirola ett spännande namn, men kan han verkligen ersätta Sokratis som avstyrde många faror förra säsongen?

Bremen hade behövt ytterligare en anfallare med viss kvalitet samt en offensiv mittfältare som kan axla Kevin de Bruynes roll.

Motivering: Ett nytt kapitel. En ny start. En ny tränare (Robin Dutt). Gamla problem. Werder Bremen släppte in 66 mål förra säsongen – klart underkänt. Efter väldigt många år med Thomas Schaaf som tränare valde klubben till sist att börja på ny kula, men försäsongen skvallrar om att problemen kvarstår. Mielitz håller inte riktigt Bundesliga-format i målet och lagets främste mittback, Sokratis, har ersatts av U 21-landslagsmannen Luca Caldirola från Italien. Det ser virrigt ut i de defensiva linjerna och offensivt har Bremen problem. Petersen är god för 10-15 mål även den här säsongen, men Kevin de Bruyne har återvänt till Chelsea och Bremen saknar konstant kreativitet.

Robin Dutt kan nog, om han får tid till det, få det här laget att spela en stabilare och säkrare fotboll. Hade det inte varit för spelare som Ekici, Hunt, Petersen, Makiadi, Fritz och eventuellt Arnautovic så hade Bundesliga-kontraktet varit i stor fara. Nu bör den individuella kvaliteten, och känslan av nystart under Dutt, räcka för att rädda säsongen. Men Werder Bremen är långt från de forna glansdagarna. En tuff uppgift för hela klubben väntar – men hur länge har de tålamod?

Det verkar vila någon slags förbannelse över Bremen-spelarna. För här har egentligen funnits tillräckligt bra spelare för stabila mittenplaceringar de senaste åren, men det har aldrig riktigt klickat. Viktigt att sätta försvarsspelet så snart som möjligt och börja därifrån.

Håll ögonen på: Zlatko Junuzovic. Den 25-årige österrikaren växte faktiskt ganska ordentligt under krissäsongen. En offensiv mittfältare som är viktig för Bremens centrala spel, visade upp en härlig inställning när det behövdes som mest. Kan han ta nästa steg och styra detta Bremen?

15. FSV Mainz 05
Truppen snittålder: 26,6
Placering 2012/13: 13
Resultat köp/försäljningar: +6 miljoner euro

In: Joo-Ho Park (FC Basel), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Shinji Okazaki (VfB Stuttgart), Julian Koch (Borussia Dortmund), Sebastian Polter (VfL Wolfsburg), Johannes Geis (SpVgg Greuther Fürth), Christoph Moritz (FC Schalke 04), Malik Fathi (1860 München, åter från lån)

Ut: Anthony Ujah (1. FC Köln), Deniz Yilmaz (Elazigspor), Adam Szalai (Schalke 04), Marcel Risse (1. FC Köln), Jan Kirchhoff (FC Bayern München), Andreas Ivanschitz (UD Levante), Radoslav Zabavnik (SV Sandhausen), Ivan Klasnic (klubb ej klar), Marco Caligiuri (Eintracht Braunschweig).

Kommentar på transferaktiviteter: Szalai och Kirchhoff är svidande förluster på olika sätt. Szalai var en målgarant, Kirchhoff en mångsidig och ung spelare för defensiven. Ivanschitz lämnar och så gjorde även Polanski i vintras. Det blir alltså ett nytt Mainz, ett Mainz med en offensiv som inte känns imponerande. Trevliga nyförvärv i Koch, Geis och Moritz – ett gäng defensiva spelartyper som kan ta stora kliv. Okazaki passar som handen i handsken på en kant, men räcker det verkligen med Schahin och Polter som nyförvärv till anfallspositionen?

Motivering: Sorry Thomas Tuchel och Mainz, jag tror inte på det här. Försvaret börjar bli gammal och en ny offensiv ska spelas in. Jag flikar dock med glädje in att Mainz alltid är ett lag som kan överraska positivt under Tuchels ledning, och kanske sitter jag här med en dumstrut när säsongen är slut. Jag har dock svårt att se något annat än bottenkamp för Mainz den här säsongen.

Lagets bäste målskytt, Szalai, återfinns nu i Schalke. Han var osynlig i ett gäng matcher, men laget och motståndarna visste att han kunde slå till när som helst. Han har inte ersatts på ett adekvat sätt, i mina ögon börjar Mainz likna fjolårets Nürnberg: ett stabilt och trevligt lag som kommer falla på för få mål. Mainz kommer att springa, pressa, kontra och vara allmänt jobbiga att möta – men jag tror inte att det räcker så långt den här gången.

Baumgartlinger och Müller får viktiga roller på mittfältet i det här nybyggda Mainz. Okazaki kommer att passa in bra, men saknar ett visst mått av effektivitet. Bra målvakter och ett rutinerat, men aningen gammalt, försvar.

Håll ögonen på: Nicolai Müller, 25. Jag får en känsla av att den offensive mittfältaren får sitt riktiga genombrott den här säsongen. Han bidrog med fart, vilja och målfarlighet redan förra säsongen, men nu är det verkligen upp till honom att ta ansvar för det offensiva spelet.

16. Hertha Berlin
Truppen snittålder: 26,1
Placering 2012/13: 1 (2. Bundesliga)
Resultat köp/försäljningar: -1 miljon euro

In: Alexander Baumjohann (1. FC Kaiserslautern), Johannes van den Bergh (Fortuna Düsseldorf), Hajime Hosogai (Bayer Leverkusen), Sebastian Langkamp (FC Augsburg), Fanol Perdedaj (Lyngby BK, åter från lån).

Ut: Marvin Knoll (SV Sandhausen), Daniel Beichler (Sturm Graz), Marco Djuricin (Sturm Graz), Felix Bastians (VfL Bochum, lån), Alfredo Morales (FC Ingolstadt).

Kommentar på transferaktiviteter: Inga tunga tapp vilket givetvis är det viktigaste. Nyförvärven är helt okej, Hertha har valt att inte ta sig ekonomiskt vatten över huvudet men har ändå lyckats skapa en trupp med riktigt fin bredd. Langkamp är en duktig mittback som säkert kan ta en startplats intill Brooks. Hosogai en viktig mittfältskrigare och jag är säker på att Baumjohann kommer få mycket speltid på det offensiva mittfältet. Ganska bra, men jag sätter inget kaffe i halsen.

Motivering: Tanken är att Hertha äntligen ska etablera sig i Bundesliga efter ett misslyckat försök för två år sedan. Inför den säsongen var jag ganska optimistisk och såg en problemfri säsong framför mig. När soppan med Babbel och sportchef Preetz hade blåst över fanns bara ett lag i spillror kvar. Det ”nya Hertha” känns dock fräscht och de spelade en oförskämt bra säsong i 2. Bundesliga. Precis som andra lag som är nere och vänder så håller truppen en bättre kvalitet än uppstickare som Fürth och Braunschweig.

Publiken, arenan och klubben hör hemma i Bundesliga – men det blir nog via kval de klarar sig kvar. Jos Luhukay är en duktig tränare, truppen är bred och det finns spännande spelare. Men hur klarar Thomas Kraft sig i Bundesliga när han får mer att göra? Hur klarar Ronny av tempot, och vem regisserar annars spelet? Baumjohann? Håller mittfältet för de många påfrestningarna?

Hertha kommer nog att klara sig kvar i Bundesliga på något sätt, men det blir verkligen ingen promenad i parken.

Håll ögonen på: Ronny – av flera anledningar. Den offensive mittfältaren är helt briljant i sina bästa stunder, och han hade många såna stunder i 2. Bundesliga. 18 mål och 14 assist. Men hur blir det med tempot i Bundesliga? Och hur står det till med den fysiska formen som ska ha varit under all kritik när han kom tillbaka från Brasilien? Vilken Ronny får vi se den här säsongen?

17. FC Augsburg
Truppen snittålder: 25,5
Placering 2012/13: 15
Resultat köp/försäljningar: +/- 0

In: Raphael Holzhauser (VfB Stuttgart, lån), Panagiotis Vlachodimos (Olympiakos, lån), Halil Altintop (Trabzonspor), Mathias Fetsch (Kickers Offenbach), Marwin Hitz (VfL Wolfsburg).

Ut: Sebastian Langkamp (Hertha BSC), Stephan Hain (1860 München), Ja-Cheol Koo (VfL Wolfsburg, lån avslutat), Dong-Won Ji (FC Sunderland, lån avslutat), Knowledge Musona (TSG 1899 Hoffenheim, lån avslutat), Simon Jentzsch (klubb ej klar), Marco Thiede (SV Sandhausen), Torsten Oehrl (Eintracht Braunschweig), Milan Petrzela (Viktoria Pilsen), Somen Tchoyi (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Tunga tapp i form av Langkamp, Koo och Ji. Klubben jobbar med en fin och respektabel filosofi och vägrar att skriva minus i bokslutet. Känslan är dock att de inte har lyckats kompensera spelarförlusterna riktigt.

Altintop blir en viktig pjäs med sin rutin, och det blir kul att återse honom i Bundesliga. Holzhauser och Vlachodimos lånas in och förstärker mittfältet. Lite tunt och en uppenbar risk för ett lite väl orörligt anfallsspel.

Motivering: FC Augsburg har gjort det omöjliga möjligt två säsonger i rad. Först var det Jos Luhukay som lyckades rädda kvar klubben i Bundesliga, förra säsongen var det Markus Weinzierl som helt plötsligt fick liv i laget under våren. Men går det verkligen att undvika ödet även den här säsongen?

Sydkoreanerna Dong-Won Ji och Ja-Cheol Koo var löjligt inblandade i Augsburgs pånyttfödelse under våren men de saknas nu. Visserligen har många spelare i truppen skaffat sig mer rutin och kyla, men om inte Bremen, Mainz och Hamburg floppar mer än väntat kan jag inte se hur Augsburg skulle kunna undvika ödet.

Målet är givetvis att klara sig kvar i Bundesliga och med lite flyt är det möjligt. Och på tal om mål: målvakten Alexander Manninger har potentialen att rädda kvar klubben på egen hand.

Håll ögonen på: Sascha Mölders. Jag tjatar ofta om Augsburgs 28-årige anfallare, men låt mig göra det igen. Mölders har en spelstil som få anfallare har i Europas toppligor. Han är robust, tar hur mycket stryk som helst, kämpar som en idiot och ser ofta lite klumpig ut. Men han lyckas med mycket – och han är enormt viktig för det här laget. En drömspelare att ha i truppen. Tio mål förra säsongen.

18. Eintracht Braunschweig
Truppen snittålder: 26,5
Placering 2012/13: 2 (2. Bundesliga)
Resultat köp/försäljningar: -0,9 miljoner euro

In: Simeon Jackson (Norwich City), Jan Hochscheidt (Erzgebirge Aue), Marco Caligiuri (1. FSV Mainz 05), Omar Elabdellaoui (Manchester City), Jan Washausen (Kickers Offenbach, åter från lån), Torsten Oehrl (FC Augsburg), Timo Perthel (MSV Duisburg).

Ut: Oliver Petersch (Arminia Bielefeld), Chengdong Zhang (CD Mafra, lån avslutat), Pierre Merkel (Hallescher FC), Randy Edwini-Bonsu (klubb ej klar), Raffael Korte (1. FC Saarbrücken, lån), Emre Turan (klubb ej klar).

Kommentar på transferaktiviteter: Ligans minsta lönebudget, ligans minsta övergångsbudget. Kreativitet, tur och noggrannhet krävs. Tränare Torsten Lieberknecht vill gärna ha in ett par spelare till innan fönstret stänger. Braunschweig har försökt fynda i Holland men affärerna har inte gått igenom. Hochscheidt och Perthel stod för trevliga insatser i andraligan förra säsongen, Caligiuri och Oehrl har med sig Bundesliga-rutin.

Helt okej med tanke på förutsättningarna, men Braunschweigs aktiviteter får inte konkurrensen att svettas.

Motivering: Äntligen tillbaka i Bundesliga, senast klubben spelade i det tyska finrummet var säsongen 1984/85. Dessvärre blir det ingen långvarig vistelse för Braunschweig, som var den första klubben med tröjsponsor i Tyskland (Jägermeister).
Det andas Greuther Fürth om det här laget. Jag gick bet förra säsongen när jag trodde att ett samspelt gäng, med stor framgång i 2. Bundesliga, skulle kunna överleva en säsong i Bundesliga. Braunschweig har inte så mycket pengar att investera, men har å andra sidan fått behålla sin trupp som gjorde det så bra förra säsongen.

Känslan är dock att rutinen är för dålig och högstanivån för låg. Nyförvärven kommer att tillföra en del till ett Braunschweig som var defensivt skickliga förra säsongen, på topp har de härlig anfallare i Domi Kumbela, men kongolesen har missat hela försäsongen på grund av en skada.

Braunschweig kommer få börja om i 2. Bundesliga om ett år, men de kommer säkert vinna några hjärtan på vägen.

Håll ögonen på: Ermin Bicakcic. Den 23-årige mittbacken spelade en dominant höstsäsong när lagets försvar var svårforcerat. Skön spelstil med utvecklingspotential.

Den stora frågan är: vad tror ni om Bundesliga 2013/14?

/Wingren

Säsongsbetyg lag för lag – del tre

av Pierre Wingren, reporter

Läs del ett här
Läs del två här

En sista titt på hur lagen skötte sig den gångna säsongen – idag kikar vi på topplagen.

6. Eintracht Frankfurt
Betyg: 2
Kommentar: Eintracht Frankfurt spelade en bra höstsäsong för två år sedan, under våren tappade laget allt. Förra säsongen spenderades således i 2. Bundesliga tillsammans med nye tränaren Armin Veh. När Frankfurt mötte lag som VfL Bochum och 1860 München la Veh märke till några intressanta spelare. Frankfurt fixade en Bundesliga-plats och Veh tog med sig spelare som Stefan Aigner och Takashi Inui från tidigare nämnda klubbar – det var en jäkla tur det.

Att som nykomling i Bundesliga virvelvinda sönder flertalet försvar är starkt, att som nykomling i Bundesliga fixa en Europa League-plats är otroligt. Eintracht Frankfurt spelade en näst intill perfekt säsong, men om konkurrensen bakom hade varit lite giftigare hade Frankfurt troligtvis fått nöja sig med en mittenplacering.

Armin Veh fick laget att spela en underhållande och offensiv fotboll, han kittlade fram världsklassprestationer från Alexander Meier och han fick en handfull ynglingar att utvecklas till nyckelspelare: Kevin Trapp, Sebastian Jung, Sebastian Rode och många fler imponerade.

5. SC Freiburg
Betyg: 1,5
Kommentar: Christian Streich är en härlig typ och en fantastisk tränare. Han har gjort så mycket av så lite. Hans SC Freiburg, med ligans näst minsta lönebudget, spelade den näst bästa säsongen i klubbhistorien. Den sista matchen för säsongen spelades mot Schalke 04, Freiburg förlorade förvisso med 1-2 men bara det faktum att de hade kunnat stjäla Champions League-platsen från Schalke är galet. Nu slutade Freiburg i stället femma och får spela i Europa League till hösten. En helt makalös säsong.

Streich har byggt ett riktigt lag, en trupp som trivs. Därför var de också beredda att hela tiden hjälpa varandra på fotbollsplanen och springa mer än vad de trodde – oavsett om de spelade i försvaret eller i anfallet. Det är svårt att inte likna framgångskonceptet med Klopps Dortmund.

En annan stor, och imponerande, faktor till Freiburgs enorma framgång var lagets jämnhet. Blott ett fåtal matcher gick åt skogen, överlag var Freiburg otroligt konstanta under hela säsongen. Max Kruse fick sitt genombrott och stod för elva mål och fick senare chansen i Löws landslag. Försvaret såg mycket bra ut och förutom Kruse delade Freiburg-spelarna på målskyttet. En ljuvligt drömsk säsong.

4. Schalke 04
Betyg: 3
Kommentar: En säsong med en hel del toppar, men också en mänga djupa avgrunder. När allt kommer omkring måste jag ändå konstatera att Schalke har gjort en bra säsong, de fixade trots allt sitt mål i Bundesliga och de tog sig vidare som gruppetta i Champions League. Klaas-Jan Huntelaar var skadad och allmänt formsvag nästan hela säsongen, det vår vi inte glömma. Hur hade det gått för Dortmund utan Lewandowski, exempelvis?

Det började helt fantastiskt under dåvarande tränaren Huub Stevens. Schalke gjorde sina bästa säsongsstart på 41 år och skuggade Bayern München i tabellen. De besegrade Arsenal på bortaplan i Champions League och vann gruppen och de vann minsann derbyt mot Dortmund i Dortmund. Det kunde knappast sett bättre ut.

Men så rasade allt. Schalke tog bara två poäng i de sex sista höstmatcherna. De halkade neråt i tabellen och Horst Heldt valde att avskeda kult-Stevens. Jens Keller lyfte upp från U 17-laget och fick en tung start med en cupförlust mot FSV Mainz. Ojoj.

Jens Keller och hans Schalke inledde dock Rückrunde med ett fyrverkeri – Hannover besegrades med 5-4. Men efter den matchen uteblev segrarna igen och Schalke förnedrades också av FC Bayern. Skulle Keller få sitta kvar? Åsikterna var många. Schalke åkte också lite onödigt ut ur Champions League när de förlorade hemma mot Galatasaray i turneringens åttondelsfinal.

Jens Keller satsade än mer på att få ihop truppen, och han måste ha lyckats med något. Spelet blev bättre och bättre, poängen började trilla in igen. Julian Draxler blommade ut på allvar när han fick chansen att fylla den centrala luckan efter Lewis Holtby som lämnat för Tottenham.

Och jo, efter 34 omgångar ligger Schalke 04 just fyra. En kvalplats till Champions League är säkrad efter en turbulent säsong.

3. Bayer Leverkusen
Betyg: 2,5
Kommentar: Ingen Michael Ballack som stal rubrikerna, ingen Robin Dutt som sades vara illa omtyckt av vissa spelare. I stället en fräsch duo bestående av Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski, med sig hade tränarduon en spännande spelartrupp. Stefan Kießling vann skytteligan och gav alltid allt, Lars Bender städade på mitten tillsammans med sina kompisar och Real Madrid-lånet Carvajal slog igenom och gjorde försvaret till ett strålande sådant. Bayer Leverkusen gjorde en mycket bra säsong, en fokuserad säsong, och de tappade aldrig greppet. Champions League-platsen kändes aldrig hotad. Anledningen till att betyget dras ned ett snäpp baseras på lagets oförmåga att ta sig förbi Borussia Dortmund när chanserna gavs.

Leverkusens version av 4-3-3 gör laget farligt. Backlinjen får hjälp av tre centrala krigare samtidigt som ett par yttrar springer fram och tillbaka på kanterna. Ett svårforcerat lag. Bayern München fick smaka på just det när Leverkusen, med en nypa tur förvisso, tog tre poäng mot FC Bayern under hösten. Säsongens största besvikelse var snarare insatsen i Europa League, uttåget mot Benfica kändes onödigt.

En stabil säsong med flertalet höjdpunkter och få blamage – Bayer Leverkusen gjorde det finfint.

2. Borussia Dortmund
Betyg: 2
Kommentar: Jürgen Klopp och hans Borussia Dortmund gick in som regerande tyska liga- och cupmästare. De bar ett ok på sina axlar efter ett par misslyckade insatser i Europa. De avslutade säsong som vicemästare i Bundesliga och Champions League. I DFB-Pokal tog det stop i kvarten mot Bayern München. En utmärkt säsong för BVB – helt klart. Men jag kan inte dela ut ett bättre betyg på grund av ett gäng dåliga ligamatcher där laget inte var tillräckligt fokuserat.

Under sommaren valde Dortmund att agera relativt sparsamt på transfermarknaden. Affischnamnet Marco Reus hämtades in, men annars rörde det sig mest om talanger och utfyllnadsspelare som Julian Schieber och Leonardo Bittencourt. Dortmund kunde inte längre spela den favoriserade typen av kontringsfotboll då de helt plötsligt var favoriter i samtliga matcher och laget tappade ganska många och onödiga poäng. I Champions League gick det bättre och mot slutet av hösten stod klubben som segrare av dödens grupp.

Bredden i truppen var ett problem under hela säsongen, spelarna från startelvan kunde inte ersättas på ett adekvat sätt. Det kostade ytterligare några poäng under våren, men spelet var trots allt stabilare och bättre. Dortmund kunde ganska komfortabelt säkra den där viktiga andraplatsen och hur sagolikt laget spelade i CL minns vi alla.

Det här var säsongen då anfallet var betydligt mycket bättre än försvaret, det här var säsongen då Roman Weidenfeller fick sitt erkännande som en målvakt av världsklass. Det här var säsongen då Dortmund på allvar presenterade sig i Europa. Sammantaget en mycket bra säsong som dock innehöll några för många poängtapp.

1. Bayern München
Betyg: 1
Kommentar: Det känns onödigt att motivera varför FC Bayern tilldelas högsta betyg. De vann Bundesliga i överlägsen stil, de segrade komfortabelt i DFB-Pokal och de fick äntligen plocka hem den där Champions League-titeln. Inte en enda svacka under säsongen (bortsett från några matcher här och var) och en ovanlig harmoni i klubben. Spelarna gjorde alltid sitt jobb, Jupp Heynckes hade filat fram en vinnartaktik. Det gick lika bra med Robben på plan som med Kroos. Mario Gomez blev överflödig och Daniel van Buyten var en mittback av världsklass. Bastian Schweinsteiger var tillbaka och Javi Martinez blommade ut efter några veckors väntan och gjorde FC Bayern till Europas mest svårslagna lag. Franck Ribéry dansade som vanligt av lycka på vänsterkanten.

Superbt, FC Bayern. En fullständigt lysande säsong.

/Wingren

FC Bayerns rekordsäsong & ett facit

av Pierre Wingren, reporter

Den 50:e Bundesliga-säsongen är färdigspelad. Sista omgången bjöd oss på komedi, dramatik och känslor. Det finns så mycket att titta på, analysera och fundera över. Jag lovar att bloggen ska vältra sig i det mesta. Men först ut blir ett något mer faktabaserat inlägg.

Det här var säsongen då Bayern München blev tyska mästare för 23:e gången, det här var säsongen då de slog alla möjliga rekord på vägen till mästerskapet. Jupp Heynckes lag gjorde ”en Leverkusen” förra säsongen och slutade tvåa i allt. I somras gjorde klubben några smarta affärer och Heynckes ändrade lite i spelidén – nu är FC Bayern åter tyska mästare och chansen till en trippel lever i allra högsta grad.

Bayern Münchens rekordsäsong i siffror:

91: Så många poäng tog FC Bayern i Bundesliga, därmed slog de Dortmunds rekord från förra säsongen (81).

25: Så många poäng är det ner till Dortmund på andraplats.

28 & 6/4: FC Bayern blev tyska mästare efter 28 omgångar, närmare bestämt den 6 april. Tidigast någonsin.

1: Rekordmästarna låg etta från omgång ett till omgång 34. Endast FC Bayern har lyckats med den här bedriften förr.

29: Flest segrar under en och samma säsong, tidigare var 25 det högsta antalet.

14: Den längsta segersviten i en och samma säsong, tidigare rekordet 10 segrar (Mönchengladbach och Wolfsburg).

1: Blott en förlust. Därmed tangerar klubben sitt eget rekord från säsongen 1986/87.

18: Säsongen 2007/08 släppte Kahn 21 bollar förbi sig, ett rekord som nu suddas ut. Och då släppte ändå Manuel Neuer in tre mål mot Gladbach i sista omgången.

21: I så många matcher höll FC Bayern nollan, tidigare har Bremen och FC Bayern lyckats hålla nollan i 19 matcher.

1: Precis som 1. FC Köln säsongen 1963/64 så gjorde FC Bayern minst ett mål i varje match.

80: FC Bayern avslutar säsongen med +80 i målskillnad, därmed suddas klubbens rekord från 1972/73 ut (64).

15: Klubben vann 15 matcher på bortaplan och slår därmed Dortmund och Bremens rekord på 11 bortasegrar.

0: Inte en enda förlust på bortaplan, precis som klubben fixade säsongen 1986/87.

47: Så många poäng tog FC Bayern på bortaplan. Det tidigare rekordet var 37. Och där finner vi också anledningen till lagets extrema dominans, precis som bortaspelet var deras svaghet förra säsongen. Intressant.

9: FC Bayern vann nio raka bortamatcher, tidigare låg rekordet på 8.

7: Werder Bremen släppte bara in 10 mål på bortaplan säsongen 1987/88, FC Bayern har blott släppt in 7 den här säsongen.

14: Efter 14 omgångar stod det klart att FC Bayern skulle övervintra som tabelletta.

8: FC Bayern inledde säsongen med 8 vinster. Kaiserslautern (01/02), FSV Mainz 05 (10/11) och Bayern München (95/96) har tidigare lyckats vinna de 7 första matcherna.

49: Laget tog hela 49 poäng under vårsäsongen och slog därmed Dortmunds rekord från förra säsongen (47).

Som ni ser är det rekord efter rekord, och då finns det ändå några som jag medvetet har struntat i att lista upp. Men det beror mest på att det ibland bara är löjligt, som att FC Bayern München exempelvis höll nollan de fem första bortamatcherna.

Jag tror att ni förstår grejen ändå: Bayern Münchens säsong har varit överjävligt bra. Det är bara att lyfta på hatten för Jupp Heynckes och hans rekord-Bayern.

Den sista omgången spelades i lördags och slutade så här:

Borussia Mönchengladbach – Bayern München 3-4
Hannover 96 – Fortuna Düsseldorf 3-0
SC Freiburg – Schalke 04 1-2
Hamburger SV – Bayer Leverkusen 0-1
Eintracht Frankfurt – VfL Wolfsburg 2-2
1. FC Nürnberg – Werder Bremen 3-2
Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim 1-2
VfB Stuttgart – FSV Mainz 05 2-2
FC Augsburg – Greuther Fürth 3-1

Resultaten innebär följande:

Mästare: Bayern München
Champions League: Bayern München, Borussia Dortmund, Bayer Leverkusen
Champions League-kval: Schalke 04
Europa League-kval: SC Freiburg, Eintracht Frankfurt, VfB Stuttgart (via DFB-Pokal).

Kval för att hålla sig kvar i Bundesliga: TSG Hoffenheim
Nedflyttning: Fortuna Düsseldorf, Greuther Fürth

Se hela tabellen här.

Hetaste målskyttarna:
1. Stefan Kießling (Bayer Leverkusen), 25 mål
2. Robert Lewandowski (Borussia Dortmund), 24 mål
3. Alexander Meier (Eintracht Frankfurt), 16 mål

Hetaste poängspelarna:
1. Stefan Kießling (Bayer Leverkusen), 25 mål och 7 assist
2. Robert Lewandowski (Borussia Dortmund), 24 mål och 5 assist
3. Franck Ribéry (Bayern München), 10 mål och 14 assist
Thomas Müller (Bayern München), 13 mål och 11 assist

***

Även 2. Bundesliga är färdigspelad för den här gången. Hertha Berlin vann välförtjänt på bästa FC Bayern-manér och landade till sist på 76 inspelade poäng – nytt rekord. Säsongen 2001/02 vann Hannover 96 med 75 poäng. Eintracht Braunschweig är tillbaka i Bundesliga efter 28 års väntan. Alltså:

Ligasegrare: Hertha Berlin
Uppflyttning till Bundesliga: Hertha Berlin, Eintracht Braunschweig
Kval till Bundesliga (mot TSG Hoffenheim): 1. FC Kaiserslautern

Kval för att hålla sig kvar i 2. Bundesliga: Dynamo Dresden
Nedflyttning till 3. Liga: SV Sandhausen, Jahn Regensburg

Tabellen finner ni här.

Hetaste målskyttarna:
1. Domi Kumbela (Eintracht Braunschweig), 19 mål
2. Ronny (Hertha Berlin), 18 mål
Daniel Ginczek (St. Pauli), 18 mål
4. Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern), 17 mål

Hetaste poängspelarna:
1. Ronny (Hertha Berlin), 18 mål och 12 assist
2. Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern) 17 mål och 7 assist
3. Domi Kumbela (Eintracht Braunschweig) 19 mål och 3 assist

***

Vi tar även en titt på hur saker och ting slutade i 3. Liga.

Ligasegrare: Karlsruher SC
Uppflyttning till 2. Bundesliga: Karlsruher SC, Arminia Bielefeld

Kval till 2. Bundesliga (mot Dynamo Dresden): VfL Osnabruck
Nedflyttade: SV Darmstadt 98, SV Babelsberg 03, Alemannia Aachen

Noterbart att Dresden och Osnabrück stöter på varandra igen. De båda klubbarna spelade två intensiva kvalmatcher för två år sedan, då drog ett taggat Dynamo Dresden det längre strået. Och givetvis noterbart att klassiska Aachen bara faller och faller. Ekonomin är förvisso så dålig att de hade behövt börja om i de nedre regionerna ändå. Tråkigt.

Tabellen finner ni här.

***

Så här spelas kvalmatcherna:

23/5
TSG Hoffenheim – 1. FC Kaiserslautern

24/5
VfL Osnabrück – Dynamo Dresden

27/5
1. FC Kaiserslautern – TSG Hoffenheim

28/5
Dynamo Dresden – VfL Osnabrück

Känner ni er tillräckligt trötta på siffror och information nu? Tänkte väl det.

/Wingren

Hrgotas stora dag

av Pierre Wingren, reporter

Det har hänt förr. Martin Fenin (2008), Adhemar (2001), Olaf Marschall (1993), Jürgen Degen (1991), Hermann Ohlicher (1973) och Engelbert Kraus (1963) är redan inskrivna i de allt tjockare Bundesliga-historieböckerna. I lördags såg Branimir Hrgota till att skriva in sitt namn. Vad har de gemensamt? De har alla gjort hat-trick i sin första ligamatch från start.

Borussia Mönchengladbachs svenske talang fick äntligen chansen i Lucien Favres startelva – och som han tog den. Tre mål och omgångens spelare. En iskall straff, ett vaket agerande och ett otroligt vackert chippmål. Klart att 20-åringen var glad efteråt. Kan det här även ha varit genombrottet som vi har hoppats på?

”Jag gratulerar vår scout som upptäckte Branimir Hrgota i Sveriges andradivision”, sa Gladbachs tränar Lucien Favre efter 4-2-vinsten mot FSV Mainz.

Borussia Mönchengladbach har fortfarande tre poäng upp till Eintracht Frankfurt och dessutom en sämre målskillnad. Nästa helg kommer Bayern München på besök. Europa League kommer troligtvis att spelas utan Gladbach nästa säsong. Men Branimir Hrgota kommer vara en del av ett Europa-satsande lag nästa säsong. En hel del supportrar har redan börjat prata om ”den nye Marco Reus”, andra är mer återhållsamma och tycker att 20-åringen har mer att bevisa.

Och visst är det så. Vi ska vara försiktiga med att helt gränslöst hylla Hrgota. Samtidigt kan vi konstatera att en svensk talang har stått för en makalös prestation i en stark liga. Vi kan konstatera att Lucien Favre är bra på att arbeta med unga spelare och vi kan konstatera att Mönchengladbachs anfallsspel mår bra av en kille som Hrgota. Det känns väldigt spännande inför nästa säsong. En ny svensk stjärna kan ha tänts på fotbollshimmelen.

Branimir Hrgota har fått gott om tid på sig att utvecklas i skymundan. Nu har han bevisat att Lucien Favre kan lita på honom. Det tog lite mer än en halvtimme innan svensken och hans lagkamrater hittade in i matchen, ett ribbskott från Juan Arango ruskade liv i laget. När domaren pekade på straffpunkten fick Gladbach plötsligt en möjlighet att göra 1-1 innan halvtid.

Mittbacken Martin Stranzl brukar ta hand om lagets straffsparkar, men en viss 20-åring hann före till bollen. Stranzl gick fram till Hrgota.

”Han sa: ’Om du är säker, så skjut’. Jag var säker, och som anfallare vill man nyttja varje möjlighet att göra mål. Det var svårt för mig att hitta in i matchen innan den här situationen. Jag tankade självförtroende med straffsparken och efteråt rullade det på”, säger Hrgota till klubbens hemsida.

Straffen var en läckerbit. När Hrgota dessutom höll sig framme och stötte in returen på Mike Hankes nick visade han att han kan vara rätt man på rätt plats. Svenskens tredje mål var matchens vackraste. Tre mål i en match. Senast en svensk fixade det var när Markus Rosenberg satte tre bollar mot Hertha Berlin säsongen 2006/2007.

En perfekt dag för Hrgota. Han var lycklig efteråt – men lyckligtvis vet han också att det här bara var ett litet steg på vägen.

”Jag måste fortsätta att jobba hårt för att kunna göra det ännu bättre nästa säsong”, säger han.

Jag vill passa på att gratulera Hrgota till de tre målen, oerhört glädjande. Här en länk till ett sammandrag av matchen.

***

Bundesliga omgång 33

Bayern München – FC Augsburg 3-0
Schalke 04 – VfB Stuttgart 1-2
Bayer Leverkusen – Hannover 96 3-1
VfL Wolfsburg – Borussia Dortmund 3-3
Werder Bremen – Eintracht Frankfurt 1-1
TSG Hoffenheim – Hamburger SV 1-4
FSV Mainz 05 – Borussia Mönchengladbach 2-4
Greuther Fürth – SC Freiburg 1-2
Fortuna Düsseldorf – 1. FC Nürnberg 1-2

Noterbart att Jens Keller förlängde med Schalke 04, torskade mot Stuttgart och på lördag väntar en helt avgörande match mot SC Freiburg. Den CL-kampen blir något att se fram emot. Fotbollsgodis. Men det blir också spännande i botten av tabellen. Thomas Schaaf har lyckats styra Werder Bremen-skutan till säkert farvatten, men FC Augsburg, Fortuna Düsseldorf och TSG Hoffenheim kämpar fortfarande om den där kvalplatsen alternativt säker mark.

Greuther Fürth försökte verkligen mot SC Freiburg – men Max Kruse ville annorlunda. Därmed blev Fürth historiskt dåligt, laget har inte vunnit en enda hemmamatch i Bundesliga.

Så nog tusan brinner det fortfarande i Bundesliga-knutnarna även om Bayern München har varit klara mästare i evigheter. En helt ljuvlig och avgörande helg väntar nästa vecka.

Det står också klart att 1. FC Kaiserslautern väntar i kvalet efter segern mot Jahn Regensburg (1. FC Köln förlorade mot Hertha Berlin i samma omgång). Erzgebirge Aue och Dynamo Dresden kommer att slåss om säker mark i sista omgången av 2. Bundesliga. Båda klubbarna har spelat in 34 poäng den här säsongen, men Aue ligger just nu ovanför kvalstrecket tack vare en bättre målskillnad. På söndag tar Dresden emot Regensburg samtidigt som Aue åker till Sandhausen.

/Wingren

Lördagens smakprov

av Pierre Wingren, reporter

Bundesliga omgång 32. Det känns vemodigt att skriva. Slutet är nära, den dagliga drogen tas bort ur sortimentet, receptbeläggs. Tre omgångar återstår innan den 50:e Bundesliga-säsongen är över. Det har varit en lustig, sorglig, begeistrande och storslagen säsong. Bayern München har krossat motståndet och skövlat rekord på vägen till ligatiteln. Den 22:a Bundesliga-titeln i klubbens historia. Borussia Dortmund tappade tidigt greppet och FC Bayern rusade iväg – men i Champions League har de stått för bedårande fotboll och nu väntar en heltysk final.

Bayer Leverkusen har oftast presenterat sig som ett stabilt topplag. Det är dessa tre klubbar som har lyckats undvika vansinnet. Kaos har härskat i ligan den här säsongen. Nykomlingar som tävlar om Europa-platser, storlag som dalar, bottenlag som plötsligt får eld i baken och så många berg- och dalbanor. Det har varit känslornas säsong, röra bestående av förtvivlan, högmod, lycka och en stor nypa fotbollsunderhållning. Allt vi har vetat är att vi inte vet någonting.

Även om det känns tungt att säsongen närmar sig sitt slut så är det omöjligt att inte dra på smilbanden. Vi har en fullmatad fotbollshelg framför oss. Redan i kväll intar två historiska jättar scenen. Mönchengladbach välkomnar Schalke 04 i kampen om Europa. Schalke som var inne i helvetets eldar under säsongen, men de kom ut med livet i behåll och ligger helt plötsligt fyra. Och Gladbach som tog sikte mot nya storhetstider. De har fortfarande chansen att knipa en Europa-plats, men det har varit en tung och seg säsong.

På lördag kastas vi in i en helsvettig och stökig nedflyttningskamp. TSG Hoffenheim var ett lag i spillror, men nye tränaren Markus Gisdol har åtminstone lyckats limma ihop några utströdda delar och plötsligt kan degraderingen undvikas. En kille som inte alls har funnit limtuben är Thomas Schaaf. Werder Bremen-tränaren har inte fått till något fungerande försvarsspel, hans stjärnor leker hellre Balotelli än spelar fotboll och plötsligt har Bundesliga-klenoden kniven mot strupen. 52-årige Schaaf har spenderat hela sitt liv i Werder Bremen. Okej, det var lite tillspetsat, men han har representerat klubben sedan 1972. Han har tränar laget sedan 1999. Ett Werder Bremen utan Thomas Schaaf känns otänkbart, Bundesliga utan Schaaf likaså. Ändå kan det bli verklighet. Bremen har bara två poäng ner till Augsburg på kvalplats. Svettigt.

Lördagskvällen bjuder oss på det vanligtvis episka mötet mellan Borussia Dortmund och Bayern München. Den lilla Champions League-finalen, om ni så vill. Det borde vara ett hett prestigemöte, en gigantisk publikfest. FC Bayern har dock rusat genom den här säsongen och leder ligan med 20 poäng. De är klara mästare, de har tagit över titeln. Om det inte hade varit för den stora finalen i London så hade dock matchen betytt oerhört mycket. Bayern München väntar nämligen fortfarande på en ligavinst mot Borussia Dortmund, fem försök har redan förbrukats. Och Dortmund hade förstås bra gärna täppt till Bayerns trut – om än bara för en kväll.

Men nej, lördagens jättemöte kommer troligtvis att handla om uppvärmning. Vi kommer få se en del bänkspelare – men den riktiga superknallen sparas till London den 25 maj. Supportrarna kommer dock att vara på tårna som vanligt.

Söndagen bjuder oss på det charmiga SC Freiburgs Europa-kamp. Klubben har den näst minsta lönebudgeten i Bundesliga men ändå ligger de på plats sex i tabellen, en placering som skickar ut laget till Europa League-kval. Geniet bakom gruppdynamiken som gör Freiburg så svårslaget heter Christian Streich, en fantastisk tränare som har uträttat något riktigt stort. Framgång väcker dock begär. Flera spelare kommer att lämna klubben i sommar och sportchefen är redan borta. Vilken lycka då att Christian Streich, enligt uppgifter, kommer att förlänga sitt kontrakt. Fotbollen behöver fler som honom.
FC Augsburg står för motståndet, laget som har fått eld i baken och rusar mot säker mark. Det blir en intensiv fajt.

Det är bara att njuta av de sista tre omgångarna. Förvånansvärt många lag befinner sig i en sits där segrar snarare inbringar 30 poäng än tre, och det är då fotboll är som mest underhållande. Nu går vi in i avgörandets stund.

Bundesliga omgång 32

Fredag 20:30

Borussia Mönchengladbach – Schalke 04
Sista fredagsmatchen för säsongen och vi bjuds på en riktig höjdare. Gladbach har givetvis inte gett upp hoppet om den där kvalplatsen till CL, än mindre en EL-plats. Men det är Schalke som sitter i förarsätet och laget hoppas förstås att Huntelaar kan ösa in mål igen, precis som han gjorde i 4-1-vinsten mot HSV förra helgen. Gladbach har dock presterat bättre på hemmaplan än på bortaplan. Tuff match att vänta.

Lördag 15:30

1. FC Nürnberg – Bayer Leverkusen
Leverkusen kan säkra direktplatsen till Champions League om de vinner mot der Club, och med tanke på hur gärna Kießling nätar mot just Nürnberg känns det inte omöjligt. Nürnberg har spelat bort sig från EL-platserna och har helt plötsligt hamnat i en formsvacka med tre raka förluster. Nu uppmanar klubbledningen spelarna att ge allt de sista matcherna av säsongen – annars är det inte säkert att tränare Wiesinger får sitta kvar.

Werder Bremen – TSG Hoffenheim
Ligans sämsta försvar ställs mot varandra – lagen har släppt in 60 mål var. Matchen i Bremen blir en äkta bottenduell mellan jägarna Hoffenheim och försvararna Bremen. Trenden talar dock för Hoffenheim. Bottenlaget har bara förlorat två av sina senaste sju matcher och har ”bara” tre poäng upp till kvalplatsen. Bremen å andra sidan har inte vunnit någon av de senaste tio matcherna och har bara två poäng ner till kvalplatsen. Kriminellt spännande.

Hannover 96 – FSV Mainz 05
Första matchen för Hannovers nye sportchef Dirk Dufner, som redan har börjat planera inför nästa säsong. Men om Hannover vinner så har laget fortfarande chansen att knipa en Europa League-plats. Mittfältaren Schmiedebach är avstängd. Mainz har också chansen att knipa en EL-plats om de besegrar Hannover, men Thomas Tuchels lag saknar kraften i anfallsspelet. Mainz har inte vunnit på sex matcher.

VfB Stuttgart – Greuther Fürth
Rent sportsligt betyder inte den här matchen särskilt mycket. Fürth är klart för 2. Bundesliga och Stuttgart kan inte uträtta särskilt mycket i tabellen. Men det finns ändå anledning för spelarna att prestera. För Stuttgarts del gäller det att vässa formen inför cupfinalen mot FC Bayern, för Fürth-spelarnas del handlar det om att visa upp sig från sin bästa sida för att få nytt kontrakt eller hamna i en bättre klubb.

Eintracht Frankfurt – Fortuna Düsseldorf
Två nykomlingar för säsongen, två olika verkligheter. Frankfurt kämpar fortfarande om en plats i Europa men har framför allt problem med målskyttet, blott tio mål har gjorts i Rückrunde. Armin Veh har gett flera olika spelare chansen som anfallare men ingen har tagit den. Fortuna har störtat i tabellen och har bara tagit tre poäng på de senaste nio matcherna. Även här är det effektiviteten som utgör det största problemet. Endast målskillnaden håller Düsseldorf ovanför kvalstrecket.

Lördag 18:30

Borussia Dortmund – Bayern München
Europas två bästa lag, Tysklands två bästa lag. Upplagt för en jättematch inför Champions League-finalen. Men..nja! Ligan är redan avgjord och lagen spar hellre på krutet. Det mesta talar för att det här blir en stämningsfull uppvisning i vilket lag som har bäst bänkspelare. FC Bayern har lämnat Ribéry, Robben, Lahm och Schweinsteiger hemma och det återstår att se vilka BVB-spelare som missar matchen förutom skadade Bender och Götze. FC Bayern har inte vunnit någon av de senaste fem ligamatcherna mot Dortmund, en serie som kanske får sitt slut med tanke på att Jupp Heynckes lag har vunnit samtliga ligamatcher under 2013. Oavsett blir matchen ett smakprov på vad som komma skall.

Söndag 15:30

SC Freiburg – FC Augsburg
Freiburg vill så gärna ut i Europa, men det tidigare så stabila och hjärtliga lagbygget är skakat. Spelarna skriver på för andra klubbar och sportchefen Dirk Dufner har hamnat i Hannover. Nu gäller det att samla mod och kraft inför avslutningen – men det här är ytterligare ett exempel på tidiga övergångars inverkan. En vinst hade varit välbehövlig, men ett tufft motstånd väntar. Augsburg kämpar för överlevnad i Bundesliga och har vinden i ryggen, sydtyskarna har redan tagit 21 poäng den här våren, att jämföra med nio höstpoäng.

Söndag 17:30

Hamburger SV – VfL Wolfsburg
Inför omgången ligger HSV åtta – med andra ord utanför Europa-platserna. Men trots nederlaget mot Schalke ha laget bara en poäng upp till en EL-plats. Wolfsburg har två raka segrar och kommer göra allt för att avsluta säsongen på ett snyggt sätt. Dessutom, galet nog, så har Wolfsburg ”bara” fem poäng upp till en EL-plats, med andra ord är allt möjligt. HSV får klara sig utan målvakten Rene Adler som är avstängd.

/Wingren

Schalke tog ett jättekliv

av Pierre Wingren, reporter

Bayern München, Borussia Dortmund och Bayer Leverkusen. De lagen har vetat vad de vill och hur de ska göra det. Därför ligger de också högst upp i tabellen. Kampen om de andra Europa-platserna har varit komisk hela säsongen. Inget lag har riktigt lyckats stabilisera sig. Det har varit berg- och dalbana i 31 omgångar. Två vinster här, två förluster där. Ett tränarbyte där, två tränarbyten där. Fantastiska insatser har blandats med bedrövliga.

Givetvis är en av anledningarna att Bundesliga är en väldigt jämn historia. Dagsform och skadeläget avgör ofta. Men den här säsongen har ändå bjudit på ovanligt mycket höga berg och djupa dalar. Ja, det är jämnt, men det har också blivit uppenbart att en del klubbar arbetar för dåligt med de givna förutsättningarna.

För oss som följer fotbollen i Tyskland är det här förstås bara roligt. Men supportrarna till de inblandade lagen lär gå omkring skalliga allihopa efter att ha slitet av sig håret. Nu återstår det bara tre omgångar – nio poäng – innan säsongen är över. I går tog Schalke 04 emot Hamburger SV och efter Klaas-Jan Huntelaars uppvisning tog de ett gigantiskt kliv mot den där Champions League-kvalplatsen. Okej, de har bara tre poäng ner till Eintracht Frankfurt, men de har också mest kvalitet på papperet. De bör klara av det.

Matchen var egentligen ganska talande för hela säsongen – stor underhållning, märkliga ingripanden och oväntade vändningar. Hamburg inledde bäst och med mest energi, och det skulle inte dröja länge innan målet kom. Schalke-spelarna stod och sov på en hörna och till sist fick Marcel Jansen nicka in bollen. 0-1. Men det här var Huntelaars comeback – och det skulle HSV bli varse om.

Han serverade Bastos till 1-1, då hade vi spelat tio minuter. Efter det där målet tog Schalke över matchen och Hamburg-spelarna förvandlades till samma viljelösa typer som så många andra gånger under säsongen. Ett mysterium, men ett problem som Thorsten Fink måste lösa till nästa säsong. När matchen var slut hade Huntelaar gjort tre mål – han hade dessutom kommit till fler avslut än hela bortalaget tillsammans. Om Schalke hade varit effektivare framför mål så hade Hamburg-spelarna fått bjuda in till grillfest igen.

Den där matchen var väldigt talande för hela säsongen. Av många olika anledningar. Efter Schalkes djupdyk och formsvacka borde de inte ens haft chansen att halvsäkra fjärdeplatsen. Lika lite borde HSV haft chansen att gå upp på fjärdeplatsen. Det har varit en sån säsong, en säsong där nästan alla slår nästan alla. En säsong där HSV kan vinna med 4-1 mot Borussia Dortmund för att sedan förnedras av FC Bayern och tappa poäng mot Greuther Fürth. Det har helt enkelt varit förbannat svårt för oddssättarna på spelbolagen.

Känslan är att inget lag vill spela ute i Europa – men så är det självklart inte. Det är bara det att ingen, men ändå alla, kan. Förbluffande.

Det händer även saker lite längre ner i tabellen. Greuther Fürth förlorade mot Hannover och går nu en framtid i 2. Bundesliga till mötes. Lilla Fürth har bara en chans till att äntligen vinna på hemmaplan i Bundesliga – då ska vi ändå komma ihåg att till och med Tasmania Berlin vann två hemmamatcher.

TSG Hoffenheim har vaknat till liv med ny tränaren Gisdol. De ligger fortfarande på en nedflyttningsplats (27 poäng) men har bara tre poäng upp till FC Augsburg på kvalplats. Och FC Augsburg har bara fyra plusmål upp till Fortuna Düsseldorf på säker mark.

Och så har vi Werder Bremen. Stora, stolta Werder Bremen. Klubben som utmanade FC Bayern under många år och som mer eller mindre prenumererade på en Europa-plats. Klubben med trotjänaren Thomas Schaaf. Nu har de inte vunnit på tio ligamatcher och har bara spelat in ynka 32 poäng. Elia och Arnautovic åkte fast för fortkörning och har stängts av av klubben. Det råder kaos och panik och frågan är faktiskt om de kan undvika kval den här säsongen.

Tre mycket spännande omgångar återstår av Bundesliga – så mycket vet jag i alla fall.

Bundesliga omgång 31

Greuther Fürth – Hannover 96 2-3
Nu är det helt klart: Fürths äventyr i Bundesliga är över – och de har bara en chans på sig att åtminstone vinna en hemmamatch. Tungt. Hemmalaget var det bättre laget mot Hannover, men det var effektiviteten som skulle avgöra matchen. Bortalaget tog ledningen genom Abdellaoue, Djurdjic kvitterade innan halvtid. I andra halvlek var det Fürth som skapade flest och bäst chanser, men Hofmann nickade in 1-2 på en hörna. Hemmalaget orkade resa sig en gång till och kämpade in 2-2-målet, men Hannover gjorde till sist tre mål på lika många chanser. Drömmen om Europa lever ett tag till.

Bayern München – SC Freiburg 1-0
Jupp Heynckes valde att rotera hela laget, nästan. Det var bara Boateng kvar jämfört med startelvan mot Barcelona. Det gjorde inte Bayern något. Det blev aldrig någon särskilt bra match, hemmalaget kontrollerade händelserna mot ett ganska uddlöst Freiburg. Shaqiri (eller Can?) gjorde 1-0-målet och det var först mot slutminuterna som Freiburg lyckades skapa lite tryck mot Bayern-målet. För lite och för sent.

Bayer Leverkusen – Werder Bremen 1-0
Kevin de Bruyne skadad och Arnautovic och Elia hade kört bort sig själva från laget. Ett klart försvagat Bremen alltså, men de stod upp bra mot hemmafavoriterna. Leverkusen behövde en högst tveksam straff för att säkra ledningen och de tre poängen. Kießling har nu gjort 22 mål och hans Leverkusen har skaffat sig ett behagligt avstånd ner till fjärdeplatsen. Thomas Schaaf och hans Bremen har nu gått utan seger tio matcher i rad och nedflyttningskapen har definitivt inletts.

VfL Wolfsburg – Borussia Mönchengladbach 3-1
Dieter Hecking och Wolfsburg tycks verkligen ha kommit i gång, bortsett från nederlaget mot Bayern i cupen, men i Bundesliga har de inte förlorat på sju matcher. Brouwers ställde till det för sitt Gladbach och plötsligt ledde hemmalaget med 1-0. Men Mlapa skulle kvittera tidigt i andra halvlek och ge nytt hopp till en Europa-plats. Diego och Olic ville annorlunda och sänkte tillsammans gästerna.

TSG Hoffenheim – 1. FC Nürnberg 2-1
Nilsson och Klose saknades och Nürnberg tvingades ställa upp med ett nytt mittbackspar, något som Hoffenheim snabbt utnyttjade. Trots 0-5-förlusten mot Leverkusen inledde hemmalaget positivt och tog en 2-0-ledning genom Weis och Salihovic. Hoffenheim gjorde även ett tredje mål, men det dömdes bort. Nürnberg reducerade på straff och efter Simons mål blev det nervöst ett tag, men hemmalaget behöll de tre poängen och har fortfarande chansen att överleva.

FC Augsburg – VfB Stuttgart 3-0
Stuttgart hade vunnit tre ligamatcher i rad och ville göra livet surt för Augsburg som slåss för sin överlevnad. Som så många gånger förr fick vi dock se ett helt annat Stuttgart, ett svagare Stuttgart. Det tog drygt en timme innan Mölders fick hål på bortalaget, men efter följde ytterligare två mål. En välförtjänt seger för Augsburg som därmed håller Hoffenheim bakom sig i tabellen – och plötsligt är det inte så långt upp till säker mark.

Fortuna Düsseldorf – Borussia Dortmund 1-2
Fortuna visste förstås att Hoffenheim och Augsburg hade vunnit sina matcher och de kämpade för att fixa åtminstone en poäng. Precis som Jupp Heynckes roterade Jürgen Klopp hela laget förutom Mats Hummels. Sahin gav Dortmund ledningen med ett vackert distansskott och när Blaszczykowski kom in i andra halvlek gjorde han mål direkt. Mot slutet av matchen lyckades dock Fortuna skapa lite tryck och Bodzek gjorde ett mycket viktigt mål, Latka borde ha gjort ett till men Langerak stod för en kalasräddning. Düsseldorf har nu samma poäng som Augsburg, men en något bättre målskillnad.

FSV Mainz 05 – Eintracht Frankfurt 0-0
Mål och målchanser var en bristvara, även om andra halvlek bjöd på några fina lägen. Mainz var det bättre och aktivare laget sett över 90 minuter, men utan skadade Szalai saknades ofta genomslagskraften i offensiven. Frankfurts försvarsspel fungerade bra, bättre än anfallsspelet. Rode och Meier fick dock två fina chanser som räddades av Wetklo. Inget lag som riktigt kan klaga över resultatet.

Schalke 04 – Hamburger SV 4-1
En härligt intensiv inledning på matchen resulterade i ett tidigt HSV-mål när Jansen nickade in bollen. Men Schalke-spelarna tog sig i kragen och bjöd upp till kamp. Båda lagen visade upp ett bristande försvarsspel, men bortalagets var aningen sämre och det skulle Huntelaar utnyttja. Holländaren gjorde tre mål i sin comeback efter att Bastos öppnat målskyttet. En välförtjänt seger för Schalke som tog ett stort kliv mot CL-kval. René Adler hann dra på sig ett gult kort och är nu avstängd nästa helg.

Tabellen för den intresserade.

/Wingren

Sida 2 av 14
  • Tjänstgörande sportredaktör: Fredrik Pettersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB