Bundesliga dansar och ler efter Bayern Münchens nederlag mot Bayer Leverkusen. Det var 23 år sedan Leverkusen segrade i München, i går lyckades ett väl kämpande bortalag vinna med 2-1. Sami Hyypiäs lag behövde lite skicklighet, tur och Jerome Boatengs huvud för att lyckas. Men en seger blev det.

Det sänder förstås positiva signaler till hela lagen. Bayern Münchens rekordfina inledning av säsongen har bromsats upp, det går att besegra rekordmästarna och kanske lever ligan ändå. Schalke 04 ligger nu bara fyra poäng bakom FC Bayern i tabellen. Frågan är förstås hur stora växlar man ska dra av gårdagens förlust? Förra säsongen inledde Bayern München ligan väldigt starkt men tappade som bekant förstaplatsen till ett Borussia Dortmund som inledde en imponerande svit av förlustfria matcher. Kan det hända igen? Klart att det kan.

Det ska dock påpekas att fjolårets FC Bayern var ett svagare lag än det Jupp Heynckes förfogar över den här säsongen. Det var ett lag som föll ihop när Bastian Schweinsteiger skadade sig, ett lag som hade det svårt när Schweinsteiger inte var i form under våren. Jag kan inte se det hända den här säsongen med Javi Martinez och en mognare Luiz Gustavo. Dessutom finns offensivt sparkapital i Xherdan Shaqiri, Claudio Pizarro och Mario Mandzukic.

Landslagsbacken Holger Badstuber skadade sig under gårdagens match och tvingas nu vila ett tag. Även detta hade varit ganska problematiskt förra säsongen, men nu finns Dante i truppen och det hela känns inte så jobbigt längre. Det är ett bättre och bredare Bayern München vi ser. De kan utan tvekan haka av den här förlusten och vinna åtta matcher i rad igen.

Samtidigt kunde hela Tyskland se att det går att såra Bayern München. Även om det krävs fint målvaktsspel och lite tur. Men det går. Rimligtvis börjar även FC Bayern-spelarnas tankar att snurra. Det finns, milt uttryckt, ganska många tunga minnen och upplevelser någonstans i bakhuvudet. Börjar FC Bayern skaka nu? Eller skakar de av sig förlusten?

Bayern München-jägaren nummer ett heter FC Schalke 04 i år. Är det Huub Stevens tur att ”göra en Dortmund” med Schalke den här säsongen? Laget från Gelsenkirchen har sett bra mycket stabilare ut än årets upplaga av Borussia Dortmund och efter lördagens 1-0-seger mot 1. FC Nürnberg råder det ingen tvekan längre: Schalke är verkligen att räkna med i år.

Efter en fantastisk vecka med derbyvinst mot Dortmund och CL-vinst mot Arsenal orkade Schalke ladda om och besegra Nürnberg med 1-0. Det var ingen magi, det var ingen överkörning. Men det var en typisk vinst. En sådan där vinst som ett mästarlag måste orka med, måste lyckas med.

Men det finns fler likheter med Dortmund förutom att de båda kommer från Bayerns motpol: Ruhr. Schalke har en duktig tränare som kan det här med motivation, de har tre mycket kompetenta mittbackar, moderna ytterbackar, ett stabilt mittfältspar långt ner i plan, kreativitet, teknik och bredd i den offensiva linjen och en pålitlig målskytt i Huntelaar. Dessutom har man näste Mario Götze. Och det finns ingen press på att det här laget ska vinna Bundesliga den här säsongen, det är däremot en press FC Bayern ständigt lever med.

När Borussia Dortmund spelade hem ligatiteln 2011 hade Klopp ett hemligt vapen i Mario Götze. Nu är han en etablerad stjärna. Huub Stevens avslöjade i dag på presskonferensen inför cupmatchen att han funderar på att inkludera Max Meyer, 17, i truppen. Och det, det är Schalkes Götze.

Max är en fantastiskt talangfull offensiv mittfältare. Liten, snabb och teknisk. Han väntar ännu på sin A-lagsdebut men nu verkar den vara nära. I Bundesliga för 19-åringar under 19 har Max Meyer gjort åtta mål och två assist på nio matcher. Förra säsongen spelade Meyer 18 U17-landskamper för Tyskland och stod för nio mål och två assist. Det är en kille att hålla ögonen på, det är en kille som kan vara den sista pusselbiten i Schalkes bygge.

Nu blir nästa omgång extremt intressant i en återuppstånden Bundesliga. Hur svarar Bayern München på förlusten – och hur presenterar sig konkurrenterna från Schalke (och Dortmund)? Jag kan knappt bärga mig.

Efter nio spelade omgångar säsongen 2011/12 såg tabelltoppen ut så här:

1. Bayern München 25:1 22p
2. Borussia Mönchengladbach 11:6 17p
3. Borussia Dortmund 15:7 16p
4. VfB Stuttgart 14:6 16p
5. Werder Bremen 16:12 16p

Efter nio spelade omgångar den här säsongen ser tabelltoppen ut så här:

1. Bayern München 27:4 24p
2. Schalke 04 18:8 20p
3. Eintracht Frankfurt 20:13 19p
4. Borussia Dortmund 20:11 15p
5. Bayer Leverkusen 15:12 15p

Hur ska det sluta?

Bundesliga omgång 9:

FC Augsburg – Hamburger SV 0-2
Augsburg förlorade igen efter tre förlustfria omgångar. Men inte för att HSV var det bättre eller mer dominanta laget. Augsburg var sett över 90 minuter det bättre laget med fler offensiva initiativ. Men hemmalaget lyckades inte med det allra viktigaste: att faktiskt göra mål. Hamburg spelade däremot väldigt effektivt och ett fint solonummer av Son resulterade i 0-1 efter 13 minuter. Det var först i mitten av andra halvlek som HSV på allvar hittade in i matchen och tog kontroll. Då sa det också pang när Rudnevs bombade in bollen, serverad av van der Vaart. Förstås. HSV har rest sig.

Schalke 04 – 1. FC Nürnberg 1-0
Derbyseger och bortavinst mot Arsenal följdes upp av en välförtjänt, viktig men oglamorös seger mot Nürnberg. Bortalaget satsade fullt ut på att spela defensivt och hålla nollan, offensivt hände det inte mycket. Det här var för övrigt Nürnbergs fjärde match i rad utan mål framåt. Farfan gjorde 1-0 i 77:e minuten efter ett fint Schalke-anfall och tre mycket viktiga arbetspoäng var därmed inkasserade.

SC Freiburg – Borussia Dortmund 0-2
Derbynederlag, CL-vinst mot Real Madrid och plötsligt en match på en ospelbar gräsmatta i ett snöigt Freiburg. Det var inte mycket till fotboll publiken bjöds på. Det var felpassningar, konstiga bollbanor och mycket kamp. Freiburg var det bättre laget under första halvlek och Jendrisek träffade till och med stolpen. Den tunga snön förhindrade en välspelad match och Dortmund såg ut att lida mest. I andra halvlek kunde dock Subotic nicka in en Reus-frispark och 0-2 kom senare genom Götze. Det var Dortmunds första bortaseger för säsongen och kanske ett steg i rätt riktning. Freiburg kunde ha haft mer tur med domaren då det förekom ett par diskutabla handsituationer.

FSV Mainz 05 – TSG Hoffenheim 3-0
Man kan väl egentligen inte göra annat än skratta. Tim Wiese har verkligen en tung säsongsinledning bakom sig – och inte gick det bättre i lördags. Adam Szalai gjorde matchens tre mål och är verkligen tillbaka på allvar, han har saknats i Mainz. Wiese kunde inte göra något på målen utan får skylla på sitt försvar. Tuchels Mainz har nu tagit tio av tolv poäng på de senaste fyra matcherna. Starkt.
Att Markus Babbel fortfarande sitter på Hoffenheims tränarbänk kommer jag aldrig att förstå – även om jag egentligen är stark motståndare till att sparka tränaren vid minsta kris.

Greuther Fürth – Werder Bremen 1-1
Fürth börjar sakteliga hitta sin Bundesliga-nivå. Mot Werder Bremen fick Mike Büskens och gänget fira klubbens första hemmamål i Bundesliga – och första poängen på hemmaplan. Edu gjorde Fürths mål men Petersen lyckades göra 1-1 innan halvtid efter fint förarbete från Arnautovic. Bremen tryckte stundtals på fint i andra halvlek men hemmalaget lyckades förhindra fler insläppta mål. Trots poängen ligger Fürth nu sist i tabellen.

Fortuna Düsseldorf – VfL Wolfsburg 1-4
Norbert Meier begärde att hans spelare skulle uppträda annorlunda efter 0-5-förlusten mot Bayern München förra omgången. Men det gick inte jättebra för hans Fortuna mot ett motiverat VfL Wolfsburg utan Felix Magath. Wolfsburg var ett helt annat lag med Lorenz-Günther på bänken och vann helt välförtjänt mot ett Fortuna som inte lyckades hålla jämna steg. Dost, Olic och Diego målskyttar för Wolfsburg. Vad händer med Wolfsburg nu? Spelarmässigt ska de återfinnas i toppen av tabellen, har resan börjat nu?

VfB Stuttgart – Eintracht Frankfurt 2-1
Stuttgart bekräftar att klubben befinner börjar hitta formen i Bundesliga. Ett extremt aggressivt Suttgart gjorde tidigt 1-0 genom Gentner och försökte hela tiden dra isär Frankfurts försvar med ett fint kantspel. I andra halvlek träffade Harnik stolpen och efter det började Frankfurt ta matchen på lite mer allvar. Alex Meiers konstskott betydde 1-1 men Ibisevic kunde säkra tre Stuttgart-poäng strax innan slutet.

Bayern München – Bayer Leverkusen 1-2
Efter åtta raka segrar i Bundesliga tog FC Bayerns fest slut på hemmaplan mot Bayer Leverkusen. Mandzukic, Schweinsteiger, Kroos med flera hade fina chanser i första halvlek men Bernd Leno vaktade målet med bravur. Efter en halvtimme kom en fin kontring av Leverkusen och när Lahm slarvade kunde Kießling göra 0-1. I andra halvlek fortsatte Bayern pressen och fick också in kvitteringsmålet genom Mandzukic. Nu var dock FC Bayern offensivt uppställt och Leverkusen lyckades hitta lite luft och en kontringsmöjlighet som avslutades av Sam – men det var Boatengs huvud som stötte in bollen bakom Neuer. En tung förlust för ett bättre FC Bayern.

Hannover 96 – Borussia Mönchengladbach 2-3
En vansinnig match pågick i Hannover samtidigt som Leverkusen skrällde i München. Hannover inkasserade första hemmaförlusten sedan 30 april 2011 – även då stod Gladbach för motståndet. I första halvlek tog det ett tag innan lagen hittade rätt även om Dioufs fina avslut räddades av ter Stegen och Arango borde rimligtvis ha fått en straff. I andra halvlek kopplade Hannover greppet och gjorde mål genom Schlaudraff och Diouf. 2-0 och god natt? Icke. Dominguez reducerade, Brouwers kvitterade och Arango gjorde 2-3 med en vansinnigt läcker frispark.

Ta gärna en titt på Bundesliga.de fem utvalda mål för att få en känsla av snöyran i Freiburg, Arangos läckra frispark och Meiers finfina mål.

/Wingren

God morgon hade jag tänkt inleda det här inlägget med, men då jag somnade på tåget får jag nöja mig med ett slätstruket god middag. Sju tyska lag har spelat i Champions League och Europa League. Facit? Sex vinster, en oavgjord. 13 gjorda mål och blott två insläppta. Det är ett mer än väl godkänt resultat. VfB Stuttgart har haft det jobbigt i Europa League (och i Bundesliga). 0-0 borta mot FC Köpenhamn är egentligen inget att skämmas över, men laget hade mått bra av en vinst där.

Gladbach lyckades bortavinna mot Marseille med 2-0 och här helt klart med i turneringen igen. Bayer Leverkusen trivdes fint mot Rapid Wien och vann med 4-0. Slutligen var det Hannover 96 som på sedvanligt vis kämpade till absolut sista sekund – och kunde därmed göra 2-1-målet med matchens sista spark i Helsingborg.

Det har varit en fantastiskt rolig vecka för tyska lag ute i Europa, men nu är det åter dags att rika fokus mot en nervkittlande Bundesliga.

Veckans största nyhet i Tyskland är förstås den om Felix Magath. I en vecka har det pratats om krismöte, något Magath konsekvent har förnekat. I går pumpade plötsligt Bild på med uppgifter om att Felix Magath har fått lämna sin post som tränare, sportchef, ordförande, president, kung, ja, allt det där han har fixat till sig. Volkswagen ville inte uttala sig under förmiddagen men under eftermiddagen blev de mediala ryktena bekräftade: Felix Magath och VfL Wolfsburg är inte tillsammans längre.

Från Volkswagen-håll heter det att Felix Magath bryr sig för mycket om föreningen och att han därför själv föreslog att kanske kunde vara en god idé att träda tillbaka. En historia som jag inte köper, det luktar fulsmink lång väg. Men oavsett hur det gick till så är en sak säker: klubben behövde det här.

Känslan är att spelartruppen, åtminstone alldeles för stora delar av den, hade tappat förtroendet för Magath. Den gode Felix har roterat runt i laget till synes utan tydliga idéer, han har stängt av spelare (Russ, Madlung) vilket har mötts av skepticism. Han har sina annorlunda träningsmetoder som knappast passar alla spelare. Att sprickor då uppstår är fullt rimligt, men också helt acceptabelt förutsatt att resultaten är rätt och bra.

Även om Volkswagen gärna öser pengar över sitt fotbollslag så måste givetvis även detta vansinne sluta. Sedan felstegen i Schalke 04 känns det som om att Felix Magath har gjort parodi på sig själv under transferperioderna. Undantaget är egentligen den här sommaren då jag tycker att Magath värvade klokt och bra.

Sedan Magath återvände till VfL Wolfsburg i mars 2011 har han köpt in hela 26 (!) nya spelare. Åtta av dessa har redan lämnat klubben igen och minst en handfull spelare har ingen roll i klubben. Det har helt enkelt varit lite överdrivet, minst sagt. Och som Volkswagen-anställd hade jag blivit fly förbannad. Fasen, jag bli förbannad ändå.

Han har sina sidor den gode Felix Magath och i en tid då tränarmodet i Tyskland är killar som Jürgen Klopp och Thomas Tuchel börjar Magath kännas passé. Och nu kan jag faktiskt inte tänka mig att järn-Felix får något nytt uppdrag i Tyskland. Dels för att han är för kostsam, dels för att hans udda metoder inte har fött framgång de senaste åren. Då är det inte värt risken riktigt.

Jag ser bara en klubb som skulle kunna passa Magath i Tyskland och det är RasenBallsport Leipzig, eller äh, Red Bull alltså. Där kan han möjligtvis ha en framtid.

Mest troligt är dock att det här var det sista vi såg av Felix Magath. Bundesliga blir en profil fattigare. Värst av allt är kanske att en ytterst skicklig och kompetent tränare tar farväl under helt fel omständigheter, det hänger nästan ett hånskratt i luften. Visst har Magath många gånger gjort sig förtjänt av det, men han förtjänar bättre än så. Det är en komplicerad, men duktig tränare, som vi nu säger adjö till.

Tschüss, Magath.

Bundesliga omgång 9:

Fredag 20:30

FC Augsburg – Hamburger SV
Markus Weinzierl har fått någon sorts ordning på Augsburg som nu har inte förlorat på tre matcher. Simon Jentzsch är tillbaka från skada och kommer att vakta hemmalagets mål i kväll. HSV har lyft från botten och ser ut som ett helt annat lag sedan van der Vaart anslöt. Förra omgången blev dock Stuttgart en för hård nöt att knäcka och Fink menar att spelarna inte får tro att ”något är klart”. Så, tillbaka till grunderna mot ett på senare tid stabilt Augsburg.

Lördag 15:30

Schalke 04 – 1. FC Nürnberg
Nürnberg har inte vunnit på fem matcher och blev i princip utbuat av hemmapubliken efter 0-0 mot Augsburg förra helgen. Dieter Hecking hade nog gärna hämtat in tre nya poäng men det blir inte enkelt mot ett formtoppat Schalke 04 som vann derbyt mot Borussia Dortmund förra omgången, och följde upp det med att vinna med 2-0 borta mot Arsenal i Champions League. Nürnberg hade som sagt mått bra av en seger, men Schalke vill givetvis hänga på FC Bayern i toppen. Vi kan se fram emot en bra och vänskaplig stämning i alla fall.

SC Freiburg – Borussia Dortmund
Freiburg har äntligen börjat få resultaten med sig efter lagets fina insatser. Streich har förvandlat Freiburg till en obekväm motståndare med ett starkt försvar. Tabellmässigt ser det också trevligt ut för Freiburg för tillfället. Borussia Dortmund måste förstås vinna matchen för att hålla kontakten med topplatserna i tabellen. En tung och oinspirerad förlust mot Schalke följdes upp med en makalös insats mot Real Madrid i 2-1-segern. Vilket Dortmund får vi se mot Freiburg?

FSV Mainz 05 – TSG Hoffenheim
Tim Wiese har inte direkt fått någon drömstart i sin nya klubb. Om vi räknar med DFB-Pokal-matchen så har ex-landslagsmålvakten släppt in makalösa 3,6 mål i snitt per match. När Wiese har stått i mål har inte Hoffenheim vunnit någon match. Nästa försök blir på bortaplan mot ett formstarkt FSV Mainz som har tagit sju av nio poäng på de tre senaste matcherna.

Greuther Fürth – Werder Bremen
Fürth har ännu inte vunnit på hemmaplan, de har inte ens gjort något mål på hemmaplan. Det återstår att se om 3-3-matchen mot Hoffenheim kan få Fürth att spela ut. Även Werder Bremen firade ett målkalas när de slog Gladbach med hela 4-0. Kan bli en spännande kamp mellan två för tillfället vilda lag.

Fortuna Düsseldorf – VfL Wolfsburg
Ingen Magath, men väl en Köstner. Wolfsburg låg verkligen på havets botten när Magath fick gå och allting kan bara bli bättre, i Düsseldorf hade man gärna sett att Magath satt kvar på bänken helgen ut. Bortalaget måste börja vinna och komma in på rätt spår och hemmalaget Fortuna behöver också bevisa sig. Inledningsvis var defensiven närmast felfri, men efter 2-2 mot Schalke har det hackat en hel del.

Söndag 15:30

VfB Stuttgart – Eintracht Frankfurt
Bayern-jägaren nummer ett kommer till Stuttgart och kanske kan Armin Veh och Bruno Labbadia snacka lite härliga HSV-anekdoter. VfB Stuttgart segrade mot just HSV förra omgången men har större problem på hemmaplan, den här säsongen har det inte blivit någon vinst inför hemmafansen. Offensivglada Frankfurt blir förstås ingen lätt match, men kanske kan förra veckans vinst inspirera höst-deprimerade Stuttgart.

Söndag 17:30

Bayern München – Bayer Leverkusen
Årets formstarkaste anfallare ska försöka sänka ett ännu obesegrat FC Bayern. Kießling har gjort 18 mål på 25 matcher under 2012, men någon landslagsplats får han inte av Jogi Löw. Bayern München är som sagt ännu obesegrat i Bundesliga, inte bara det, de har dessutom vunnit samtliga matcher. Oerhört starkt, givetvis. Båda lagen genrepade med vinster ute i Europa. För Jupp Heynckes blir det ett återseende med det lag han framgångsrikt tränade mellan 2009 och 2011.

Hannover 96 – Borussia Mönchengladbach
Två lag som ambitioner om att spela i Europa, två lag som spelar i Europa den här säsongen, två lag som segrade i EL i torsdags och det är två lag som vill vinna i Bundesliga också. Hannover har inte förlorat på hemmaplan sedan 30 april 2011 – gissa vilken klubb som stod för motståndet då? Just det, Borussia Mönchengladbach.

/Wingren

Vilken fantastisk Champions League-vecka för de tyska klubbarna. Tre segrar och nu två lag som toppar sin grupp. Borussia Dortmund ligger etta i dödens grupp (grupp D som i döden och Dortmund) efter 2-1-segern mot Real Madrid. Schalke 04 ligger etta efter en fin uppvisning mot Arsenal. Bayern München spelade lite knackigare på Lille men vann trots allt med 1-0 och den gruppen känns vidöppen – Valencia, BATE och FC Bayern står alla på sex poäng var.

I all eufori är det svårt att inte, på allvar, börjar fundera över den tyska ligans frammarsch. I Bundesliga finner vi sedan tidigare Europas högsta publik, bästa stämning, målrikaste matcher, jämna matcher från botten till toppen och finansiellt välmående och ansvarstagande föreningar.

Det har alltid värmt mitt hjärta, kittlat mina fotbollsnerver och fått mig att tro på fotbollens framtid.

Det har dock alltid funnits ett problem: klubbar som tycker om att spela bollen hutlöst framåt faller ofta. Och framför allt: klubbar som skriver svarta siffror i årsredovisningen är ofta ett eller två snäpp sämre än den internationella konkurrensen. Undantaget heter Bayern München.

Hur ska man kunna matcha stjärnspäckade, men ekonomiskt miserabla, trupper som Manchester City, Chelsea eller valfritt skuldsatt/oljeberoende lag?

Kanske var gårdagen ett första steg i rätt riktning. Kanske visade gårdagen att en välskött förening kan matcha Europas elit så länge det finns passion, en spelidé och en tro på det man gör? Och ja, givetvis, spelartrupperna är givetvis riktigt bra. Inget snack om den saken.

Men i går var dagen då Schalke 04 vann på bortaplan mot Arsenal i Champions League. Med 2-0. Ganska komfortabelt och helt välförtjänt dessutom.

I går var dagen då ett hejdlöst springande Borussia Dortmund vann med 2-1 mot självaste Real Madrid. Helt välförtjänt dessutom.

Eller är allt bara tillfälligheter? Endast Bayern München är en etablerad toppklubb i Europa. Kanske faller Dortmund och Schalke ihop om två omgångar eller om ett år. Det kan mycket väl bli så. Men någonstans vill jag tro att det här var kvittot på det man så länge har haft på känn: tysk fotboll är på frammarsch. En aggressiv, charmerande och välspelande frammarsch.

Och det hela toppas med ett gudomligt ungdomsarbete. Jag är imponerad, det måste jag erkänna.

Eller så är det helt enkelt så att jag romantiserar för mycket. Fan vet.

I går var också dagen som Borussia Dortmunds vänsterback Marcel Schmelzer vrålade ”in your face!” till Joachim Löw på läktaren. Bildligt talat alltså.

Schmelzer fick utstå offentlig kritik under landslagsuppehållet. Löw visade upp sin sämsta sida som förbundskapten. Schmelzer kunde inte ge igen, en skada stoppade honom från att spela mot Sverige.
Men i går fick han sin revansch. Löw satt och tittade på när Borussia Dortmund och Real Madrid spelade en temporik match tillspetsad med några individuella misstag. En strålande match. Schmelzer höll koll på Di Maria, slängde sig in i närkamper, fick ut räddande ben och passade dessutom på att avgöra matchen. Pang! 2-1 Dortmund, Marcel Schmelzer målskytt och hjälte.

Och Dortmunds tränare Jürgen Klopp, en härlig karaktär, kunde inte låta bli att skicka en signal till Löw efter matchen när han sa att ”Grattis till Tyskland som har en så bra vänsterback”.

De tyska resultaten alltså:

OSC Lille – Bayern München 0-1
Målskytt: Thomas Müller, straff

Borussia Dortmund – Real Madrid 2-1
Målskyttar: Robert Lewandowski, Cristiano Ronaldo, Marcel Schmelzer

Arsenal – Schalke 04 0-2
Målskyttar: Klaas-Jan Huntelaar, Ibrahim Afellay

***

I Europa League har det som bekant gått sämre för de tyska lagen, vilket kanske inte är någon chock med tanke på hur det har sett ut i ligaspelet. Borussia Mönchengladbach måste hitta tillbaka till sitt spel och segra mot Olympique Marseille i kväll. VfB Stuttgart stöter på FC Köpenhamn, vilket förstås blir speciellt för William Kvist. Bayer Leverkusen stöter på Rapid Wien efter en strulig resa med försenat flyg och bilköer. Slutligen är det Hannover 96, tysklaget som har gjort bäst ifrån sig i Europa League, som ska ta sig an de svenska mästarna Helsingborgs IF.

Och det är viktiga matcher, så här ser grupperna ut inför kvällen:

C:
1. Fenerbache 4p
2. Marseille 4p
3. AEL 1p
4. Gladbach 1p

E:
1. Steua 4p
2. Köpenhamn 3p
3. Molde 3p
4. Stuttgart 1p

K:
1. Leverkusen 4p
2. Metalist 4p
3. Rosenborg 3p
4. Rapid Wien 0p

L:
1. Hannover 96 4p
2. Levante 3p
3. Twente 2p
4. HIF 1p

Första omgången i Europa segrade CL-lagen, då kryssade de tyska EL-lagen. Hur blir det den här gången?

/Wingren

Åter dags för en härlig vecka fullmatad med Europa-dramatik. Först ut har vi Bayern München som har rest till Frankrike för att ta sig an OSC Lille. I morgon väntar två kanonmatcher då Arsenal tar emot Schalke 04 och Real Madrid gästar Borussia Dortmund. Minst sagt en hel del att se fram emot så här mitt i arbetsveckan. Underbart.

På torsdag rullar bollen vidare med Rapid Wien – Bayer Leverkusen, Helsingborgs IF – Hannover 96, Borussia Mönchengladbach – Olympique Marseille och VfB Stuttgart – FC Köpenhamn.

En sak i taget dock. Låt oss titta på hur läget är i Champions League-lagen.

OSC Lille – Bayern München

I Bundesliga går FC Bayern som tåget och i första CL-matchen mot Valencia gick allt som på räls. Men så kom de slitstarka traktorerna från BATE Borisov och skrällvann. Kvällens bortamatch är med andra ord väldigt viktig och det ser i ärlighetens namn lovande ut.

Lille: Slutade trea förra säsongen i Ligue 1 men den här säsongen har inletts betydligt mycket sämre. Eden Hazard har lämnat en lucka efter sig och klubben befinner sig på en blygsam elfteplats i tabellen. I Champions League har det blivit två raka förluster och läget är spänt.

Vad som gör det än värre för tränare Rudi Garcia är alla skador. Lille måste klara sig utan skadade Rio Mavuba, Marko Basa och avstängde Mathieu Debuchy. Framför allt lagkaptenen och mittfältsmotorn Mavuba är ett smärtsamt avbräck: ”Hans saknad är ett stort handikapp. Trots det kommer vi att kämpa till sista minuten mot Bayern”, säger tränaren.

Lille riskerar att behöva använda misstagsmaskinen David Rozehnal från start. Mittbacken återfanns tidigare i Hamburger SV.

Bayern: Det finns inte många orosmoln på Uli Hoeneß sydtyska himmel. Arjen Robben och Mario Gomez är förvisso skadade, men det har minst sagt gått skapligt även utan dem. Supertalangen David Alaba är dessutom redo för spel efter sina skadeproblem, då kan äntligen Holger Badstuber få flytta in i mitten av försvaret igen. Tveksamt om Jupp Heynckes spelar med Alaba från start dock. Situationen säger dock en hel del om kvaliteten i FC Bayerns trupp. Bättre än på mycket länge.

I Bundesliga har Bayern München vunnit sina åtta ligamatcher och vill förstås ta tillbaka kommandot i gruppen. För Franck Ribéry blir matchen särskilt speciell – läs mer här.

Arsenal – Schalke 04

Arsenal: Stötte på väldiga problem mot ett kämpande Norwich och förlorade med 0-1 och ligger nu på plats nio i tabellen. En missräkning förstås och Arsenal vill göra bättre ifrån sig. Nu väntar en tuff uppgift i form av ett Schalke med fullpumpat självförtroende. Robin van Persie har lämnat Arsenal och Podolski, Santi Cazorla, Gervinho och Giroud hade uppenbara problem i offensiven mot Norwich. ”Med ett så stort bollinnehav hade vi behövt skapa fler chanser, ibland behöver helt enkelt mer tålamod ibland”, säger spelfördelaren Mikel Arteta.

Tränare Wenger saknar dock några duktiga medhjälpare i offensiven. Theo Walcott och Alex Oxlade-Chamberlain missar matchen och förmodligen gör även Jack Wilshere det. Men det finns väl alltid hopp? Jovisst! Följande fiktiva konversation utspelade sig 2011:

– Hejsan, ett stycke tyskt underbarn tack!
– Javisst, det fixar vi.
– Du…jag har inte jättemycket pengar, men jag vill hemskt gärna ha ett tyskt underbarn.
– Inga problem kompis. Vi säger 100 000 euro. Känns det okej?
– Tja, hm. Jo, det låter bra. Vi kör på det (gnider händerna och ler förnöjt när Stuttgart-delegationen tittar bort ).

Drygt ett år senare kommer Wenger på att han hade köpt det där tyska underbarnet och kastade in honom mot Norwich. Och Serge Gnabry, 17, imponerade direkt. Han kan mycket väl bli Arsneals hemliga vapen i kväll.

Schalke: Har fått en bra start på ligaspelet och Europa-spelet. Det märks inte att Raúl har lämnat då det finns ett gäng pigga ynglingar som gärna tar på sig rollen som offensiv spelfördelare. Lewis Holtby har gjort det med bravur så här långt. Ibland har Huub Stevens mannar tappat poäng i onödan på grund av okoncentration. 2-0 mot Fortuna Düsseldorf blev exempelvis 2-2 och mot Montpellier i Champions League var det samma visa.

Men i lördags spelade Schalke ett viktigt Ruhrderby mot Borussia Dortmund och vann med 2-1 på bortaplan. Och man var det bättre laget. Schalkes spel tycks fungera fint för tillfället och offensivt har Huub Stevens många intressanta alternativ i bland annat Farfan, Draxler, Barnetta, Afellay och Holtby. Bjässen Kyriakos Papadopoulos missar matchen, men Matip och Höwedes gjorde ett strålande jobb i mittlåset mot Dortmund. En jämn fajt att vänta.

Borussia Dortmund – Real Madrid

Real Madrid: Fokus inför mötet mellan mästarna är alla skador. José Mourinho och Real Madrid får klara sig utan flertalet försvarare, Marcelo, Fabio Coentrao och Alvaro Arbeloa missar matchen. Det här har tvingat Mourinho till att bygga om backlinjen enligt följande: Ramos, Varane, Pepe, Essien. Och det fungerade åtminstone väldigt bra mot Celta Vigo, en match som Real Madrid enkelt vann med 2-0. ”Backlinjen stod för en mycket fin insats”, berömde Aitor Karanka, assisterande tränare, efter matchen.

Offensivt är Real Madrid sylvasst och Sami Khedira är åter redo för spel. Det är minst sagt ett kvalitativt lag Mourinho förfogar över. Özil, Ronaldo och di Maria lär hålla Dortmunds defensiv sysselsatt. Även om Real Madrid inte har lyckats så bra som de hade önskat i La Liga så har det sett annorlunda ut i Champions League. Två raka vinster och sju gjorda mål står på spanjorernas konto. Storstjärnan Ronaldo har gjort fyra av dessa mål.

Dortmund: Jürgen Klopp och Borussia Dortmund har inte alls hittat formen eller flytet den här säsongen. Stundtals har det sett magnifikt ut (Manchester City, Leverkusen, Gladbach) men det har alldeles för ofta sett bedrövligt ut (Schalke, Nürnberg, HSV). Försvaret står för enkla misstag och framåt fortsätter man traditionen med att bränna målchanser. Nu ser dessutom mittfältsmotorn Ilkay Gündogan ut att missa matchen. Dortmund har gjort sina sämsta matcher när Gündogan har saknats.

Sedan tidigare är yttermittfältaren Jakub Blaszczykowski skadad, Mario Götze och Marcel Schmelzer missade lördagens derby mot Schalke på grund av skador, men tros kunna vara tillbaka mot Real Madrid.

Självförtroendet är inte på topp och om Borussia Dortmund ska kunna ta poäng mot Real Madrid krävs en liknande insats som mot City. Vi som har följer Bundesliga vet att Dortmund är bra nog för det, men hittills har den här säsongen bjudit på för många toppar och dalar. Poäng mot Real vore en ordentlig bonus då Dortmunds huvudkonkurrent trots allt heter Manchester City.

En ursinnigt pressande, ett tätt försvar och en effektiv Marco Reus. Så lyder receptet.

/Wingren

Jag dundrade på här i bloggen om att årets upplaga av Bundesliga är den kvalitativt bästa på länge – åtminstone trodde jag det inför säsongen. Åtta omgångar in på säsongen har jag börjat tveka. Det är för många huvudlösa misstag, tappade matcher, bortslösade storchanser och taktiska missar. Så här långt sticker förstås ett lag ut ur mängden och det är Bayern München. Åtta suveräna segrar på lika många matcher. Jupp Heynckes har landets dyraste och bredaste trupp till sitt förfogande, de spelar en utomordentligt bra fotboll. Men vad säger det om konkurrensen?

Kanske inte jättemycket ändå. FC Bayern ska kunna gå som tåget.

Men om vi däremot tittar på Borussia Dortmund i stället. Hittills har de regerande mästarnas säsong varit någonstans mellan bra och medelmåttig. Visst har Jürgen Klopp lyckats få fart på laget mot Bayer Leverkusen (3-0) och Borussia Mönchengladbach (5-0).

Väldigt ofta har Dortmund dock bjudit på stora försvarsmisstag, brända målchanser, målvaktstavlor, svagt närkampsspel och en brist på tydliga idéer. Ändå så ligger BVB fyra i tabellen, trots en ganska medelmåttig säsongsinledning. Vad säger det om årets Bundesliga?

Som jag ser det just nu, så säger det just att alldeles för många lag har alldeles för stora svagheter på sina ställen och en ojämn form. Det är charmerande då alla, verkligen alla, kan slå alla. Förutom Bayern München. Förra omgången vann FC Augsburg mot Werder Bremen med 3-1, nu spelade de oavgjort mot 1. FC Nürnberg som i sin tur hade fyra raka förluster inför matchen, men ligger ändå två poäng före Augsburg i tabellen.

Borussia Mönchengladbach vann med 2-0 över ligatvåan Eintracht Fankfurt förra omgången. I helgen förlorade Gladbach med hela 0-4 mot just Werder Bremen, samtidigt som Frankfurt vann mot Hannover 96 med 3-1, Hannover som förra omgången spelade 1-1 mot Borussia Dortmund.

Bayern München vill jag gratulera redan nu – om inget makabert inträffar så landar ligatiteln i München 2013. De spelar i en helt annan division för tillfället och då en nykomling (Frankfurt) ligger tvåa, fem poäng bakom, är det inte mycket som talar för att något lag orkar eller kan utmana Bayern München den här säsongen. Det är tråkigt för Bundesliga då tankarna direkt hamnar i Spanien. Samtidigt måste hatten lyftas för FC Bayern och hur de har knutit näven i byxfickan. Och lagt pengarna på bordet förstås, men pengar köper aldrig ett fungerande lag. Nu är till och med Rafinha lycklig, Jupp Heynckes har gjort det mycket bra.

Men vad säger det om alla andra lag? Att Bayern München är överlägset, det kan vi vara överens om, men de andra lagen? Är det de så kallade bottenlagen som har blivit mycket bättre (vilket jag trodde i somras) eller är det de förmodade topplagen som har blivit sämre? Något är riktigt galet i Tyskland. På ett bra sätt. En mer levande, nervkittlande och fantastisk tabell går inte att uppbringa. Bortsett från FC Bayerns dominans då.

VfL Wolfsburg ligger sist i tabellen och har det riktigt tufft. Endast två mål gjorda på åtta matcher. Felix Magaths superbygge är skakat. Men på något sätt, någon gång, kommer de börja plocka poäng.

***

Revierderbyt mellan Borussia Dortmund och Schalke 04 slutade med en välförtjänt 2-1-vinst för Schalke. Det kändes nog skönt för Huub Stevens och killarna att äntligen få vinna på bortaplan mot Dortmund igen. Och att man var det betydligt mycket bättre laget. Kan har varit startskottet på en mycket fin säsong.

Tyvärr kantades jättederbyt av stora tråkigheter. Det var mycket bråk och stök i Dortmund och polisen hade minst sagt fullt upp. Vi kan bara gratulera idioterna till att de bidrar till demonteringen av tysk fotboll. Ståplatsen är i fara, den personliga integriteten, olika privilegier och klassiska avsparkstider likaså. Det här hjälpte knappast. Det är förbannat tråkigt att se.

***

Positivare supporterscener i Düsseldorf då, där hemmafansen sjöng fram sitt lag med stolthet trots att de blev krossade på fotbollsplanen av Bayern München. Fint.

***

Bundesliga omgång 8:

TSG Hoffenheim – Greuther Fürth 3-3
En galen match och ännu en tung dag på jobbet för ex-landslagsmålvakten Tim Wiese. Den här gången stod han inte för en tabbe, men när till och med Babbel säger att ”för tillfället blir varje skott på mål ett mål”, ja, då vet man att det går tungt för målvakten. Ytterligare ett bevis är att målsnåla Fürth gjorde tre mål i fredags, vilket är ett mer än på de tidigare sju matcherna tillsammans. En händelserik och härlig match med mycket dramatik bjöds vi på. Firmino gjorde 1-0, Stieber 1-1. I andra halvlek fortsatte vansinnet med Joselus 2-1-mål, Pribs 2-2-mål, Joselus 3-2-mål och på tilläggstid nickade Sobiech in 3-3.

Borussia Dortmund – Schalke 04 1-2
Bortsett från de tråkiga scenerna som utspelade sig mellan ”fans” och polis bjöd Ruhrderbyt på en ganska lam första halvlek. Schalke var det klart aggressivare laget med mer passion. Klopp passade på att testa en helt ny uppställning i derbyt och de planerna gick i baklås direkt. Schalke gjorde 0-1 genom Afellay och Unnerstall kunde vila i Schalke-målet. I andra halvlek gjorde Höger 0-2 omgående efter riktigt dåligt försvarsspel av hemmalaget. Men andra halvlek bjöd på snabbare och hårdare spel med fler chanser. Lewandowski gjorde 1-2 men närmare än så kom aldrig Dortmund mot ett skickligt försvarande Schalke.

Bayer Leverkusen – FSV Mainz 05 2-2
Hemmalaget styrde och ställde under första halvlek men hade bara Kießlings mål att visa upp för det. Enligt all fotbollslogik kom Mainz igen under andra halvlek och vände till och med matchen till 1-2 genom Szalai och Risse. Men Castro kämpade in kvitteringen strax innan slutet. Leverkusen är därmed fortsatt obesegrat på hemmaplan och Mainz tog än en gång poäng.

VfL Wolfsburg – SC Freiburg 0-2
Fürths kryss kvällen innan innebar att Magaths Wolfsburg låg sist i tabellen inför matchen – och det gör man även efter omgången. Magath har stora, stora problem med sitt Wolfsburg som ser helt desorienterat ut. Naldo kritiserades av Magath innan matchen och såg, kanske inte helt förvånande, till att göra ner Jendrisek i straffområdet. Caligiuri förvandlade straffen till 0-1. Till sist vann Freiburg välförtjänt med 0-2 efter Schusters mål.

Eintracht Frankfurt – Hannover 96 3-1
Frankfurt fortsätter spela sin fantastiska och respektlösa fotboll. De offensiva spelarna virvlar omkring och laget bjuder på tempo- och händelserikt spel. Matmour och Jung gjorde 2-0 för Frankfurt innan Hannover sakteliga hittade in i matchen. Abdellaoue kunde skapa kontakt för H96 innan halvtid. Andra halvlek var lika händelserik men Frankfurt lyckades inte punktera matchen på chanserna de skapade, det var först när Meier nickade in 3-1 det stod klart att Frankfurt stannar i toppen samtidigt som Slomka och Hannover inkasserade tredje förlusten.

Fortuna Düsseldorf – Bayern München 0-5
Nytt startrekord i Bundesliga. Nu har Bayern München lyckats med det som inget annat lag har lyckats med på 50 år: åtta vinster på de åtta första matcherna. Fortuna Düsseldorf hade inte en chans, ligans näst bästa försvar till trots. De tyska landslagsspelarna visade att 4-4-matchen mot Sverige inte spelade någon roll för FC Bayerns spel. Bortalaget dominerade hela matchen Mandzukic, Gustavo, Müller, Müller och Rafinha gjorde målen. 12 poäng för Dortmund och fem poäng före Frankfurt på andra plats. Livet leker.

Werder Bremen – Borussia Mönchengladbach 4-0
Äntligen kom Werders anfallare till skott, och inte bara skott, det blev ju mål också. Nordtveit hade först ett skott i ribban för Gladbach innan Petersen och Arnautovic gjorde 2-0 för hemmalaget. I andra halvlek hackade Gladbachs spel såväl i defensiven som i offensiven (som under hela säsongen). Bremen sattes inte på några avancerade prov utan kunde i stället utöka ledningen, tillika förnedringen, genom Füllkrug och Junuzovic.

1. FC Nürnberg – FC Augsburg 0-0
Omgångens tråkigaste match. Första halvlek bjöd inte på mycket, andra halvlek var något bättre och Augsburg det lag med flest och bäst chanser. Nürnbergs målvakt, tillika lagkapten, Schäfer tvingades utgå på grund av skada i andra halvlek. Hemmapubliken var missnöjd med spelet, men det blev åtminstone inte en femte förlust.

Hamburger SV – VfB Stuttgart 0-1
Sven Ulreich och Rene Adler var fantastiska i respektive mål. Stuttgart var dock det bättre laget sett över 90 minuter och Vedad Ibisevics mål avgjorde matchen. Ett helt rättvist resultat som ger Labbadia lite välbehövlig arbetstro. HSV som börjat drömma om Europa-spel fick ett uppvaknande efter fyra matcher utan förlust.

/Wingren

Det evigt smärtsamma landslagsuppehållet är äntligen över. De europeiska fotbollsklubbarna har fått tillbaka skadade spelare, formtoppade spelare eller knäckta spelare. Vi kan äntligen lägga det bakom oss och blicka framåt mot en fantastisk fotbollshelg som bjuder på Tysklands största och hetaste derby: Revierderby.

Mötet mellan Borussia Dortmund och FC Schalke 04. Alla derbys moder. En av de hetaste matcherna i hela Europa. På lördag 15:30 är det dags att rikta blickarna mot ett utsålt Westfalenstadion i Dortmund.

Det är det 141:a derbyt i ordningen, Huub Stevens sitter på Schalkes tränarbänk och Christoph Metzelder gjorde den förbjudna övergången sommaren 2010: den före detta Dortmund-spelaren skrev på för Schalke 04 och är nu för alltid föraktad av de gul-svarta. Jag kommer osökt att tänka på en annan speciell derbymatch – det första Revierderbyt där Andreas Möller spelade för Schalke.

Som uppladdning inför helgens jättematch tänkte jag att en resa bakåt i tiden kunde vara trevligt.

Lördagen den 23 september 2000, klockan 15:30, spelades det 114:e Ruhrderbyt. Huub Stevens satt på Schalkes tränarbänk och Westfalenstadion var fullsatt. 2000-talet hade på många sätt gjort sig påmint i Ruhrområdet. Kol- och stålindustrin hade dött ut. I Dortmund var 13,5 procent av befolkningen arbetslösa, i Gelsenkirchen låg siffran på 14,7. Det rådde dystra tider. Men som alltid var fotbollen en välkommen flykt undan vardagen. Och nu väntade alltså ett möte mellan ärkerivalerna, mellan lagen vars städer kämpade med utvecklingen framåt.

Det var inte bara derby, som om inte det vore alldeles tillräckligt för att elda igång folkmassorna, det var också en match mellan ligatvåan Dortmund och ligatrean Schalke. Men det var något mer med den här matchen, något alldeles speciellt.

Även om Borussia Dortmund-målvakten Jens Lehmann tidigare hade firat stora framgångar med Schalke så väckte aldrig hans övergång samma känslostorm som Andreas Möllers.

Många av er kommer säkert ihåg Andreas Möller. Den offensive mittfältaren var snabb, teknisk och hade en gudomlig blick för spelet. Och han var målfarlig. Men Möller var också en spelare som gjorde vidriga saker på fotbollsplanen: han filmade gärna, han gnällde gärna och han använde sig av tjuvknep. En gudabenådad fotbollsspelare, men också en kille som var lätt att avsky.

Och avskydd var just vad han blev i maj 2000. Nyhetsbyråerna och medierna pumpade ut sensationsrubriken ”Möller till Schalke”. Den då snart 33 år gamle Möller vände upp och ner på hela Ruhrområdet och stora delar av Tyskland. Aldrig förr hade en övergång mellan ärkerivalerna väckt så starka känslor. Efter 228 Bundesliga-matcher och 71 mål för BVB växlade Möller till storsatsande Schalke 04 – som bosman.

”Jag vet att många fans har något emot mig. Det här är möjligheten för mig att äntligen korrigera synen på mig som mesig. Hade det handlat om pengar hade jag skrivit på för en utländsk klubb och lagt mig i solen. Det här steget är en jätteutmaning för mitt vidare liv”, sa Möller till WDR då.

Men tro inte att det bara var i Dortmund som känslorna kokade över. Inte fasen var någon glad i Gelsenkirchen heller. Nog för att spelare som går mellan klubbarna alltid ses på med skeptiska ögon, men det här var Möller. Teater-spelaren Möller, Dortmund-jätten Möller.

Schalke-supportern och WDR-journalisten Holger Majchrzak uttrycker känslan ganska väl:

”Jag var på väg längs A40 när en svart-gul kollega ringde och frågade om jag hade hört. Jag hade ingen aning vad han ville, och då få höra: ’ni har minsann köpt en Borussen!’. Då tänkte jag att det inte var någon fara, sådant kan hända ibland, sen for jag nästan in i vägräcket. När jag hörde namnet Möller tappade jag kontrollen över ratten. Det kunde inte vara något skämt. Ingen gör så, inte ens en Dortmunder-arbetskollega. Möller! Otroligt. Möller! Den där symbolen för all ondska, den fegisen, den mesen, den filmaren, den lipsillen. Han skulle bli Schalker? Ett sämre nyförvärv hade det inte kunnat vara”, säger han.

Holger var inte ensam. När Rudi Assauer presenterade Möller på en presskonferens protesterade omkring 50 Schalke-supportrar utanför lokalen genom att återlämna säsongskort, säga upp klubbmedlemskapet och muttrade allmänt om sveket. Schalkes säsongsförberedelser kantades av oro, upprörda supportrar och väldigt lite arbetsro.

Men laget låg alltså trea efter fem spelade omgångar. Nu stod Borussia Dortmund på tur. Möllers ex-klubb. Det var sannerligen ombytta roller för fansen inne på arenan. Plötsligt var det majoriteten, de gul-svarta, som hatade Möller. Nidvisor och föremål flög mot Möller som dock höll minnen, pallade trycket. Schalke-supportrarna å andra sidan hade börjat vänja sig vid sin nye fixstjärna. Många menar att Möller blev en bättre människa i Schalke – det är nog snarare en efterhandskonstruktion dock.

Faktum är dock att Möller slet för Schalke, gjorde det bra för Schalke. Så nu var det bortafansen som försvarade teater-kungen, som sjöng ”ni klarar er inte utan Möller” riktat mot hemmafansen.

En annan spelare med bakgrund i ”fel klubb” blev huvudperson strax före halvtid. Jens Lehmann rev ner Emile Mpenza och domaren pekade på straffpunkten. Schalke-ikonen Jörg Böhme tog hand om straffen och tystade den busvisslande publiken på Südtribüne.

Mpenza passade även på att komma fri med Lehmann sekunder före paus och gjorde 2-0 för Schalke 04.

Det rådde feststämning i bortalagets omklädningsrum under halvtid. Men Stevens uppmanade till fokus, på sitt typiska sätt:

”I pausen lät Huub Stevens oss prata först. Sedan sa han något själv. Vi ska fortsätta koncentrera oss och sådana saker. Han hade sin stil, hur han motiverade oss. Jag har aldrig haft en tränare vars minspel alltid var sig likt. Oavsett om han hyllade någon eller skällde ut någon, Stevens hade alltid samma ansiktsuttryck. Han ser likadan ut vid ’Jörg, jättebra spelat’, som vid ’vad är det för skit?’. Han är en speciell person, en grym tränare, och då eldade han igång oss ännu en gång”, minns Jörg Böhme.

Och det var onekligen så att Huub Stevens lyckades. Schalke dominerade andra halvlek och danske Ebbe Sand gjorde 0-4 i 76:e minuten, kvarten tidigare hade Heinrich tvingats till ett självmål. Nu var det bara Dortmund-fans som njöt av självplågeri kvar på Westfalenstadion och från Nordtribüne dundrade ”ni klarar er inte utan Möller”.

Matchen slutade 0-4. En klar och säker Schalke-vinst, en derbyseger värdig historieboken. Andreas Möller blev sakta men säkert uppskattad i Schalke, dansade framför fansen efter krossen av ärkerivalen Dortmund. Jörg Böhme menar i dag att Möllers övergång var enbart positiv, att den upplagan av Schalke var en av de bästa någonsin. För ni minns kanske något mer av den där säsongen 2000/2001? Den sista matchdagen?

Schalke vann DFB-Pokal den säsongen. Men klubben var också nära att vinna något annat – Bundesliga. I fyra minuter verkade Schalke äntligen få lägga händerna på klubbens åttonde mästerskapstitel. Men ett sent Bayern München-mål, signerat Patrik Andersson i Hamburg, krossade drömmarna. FC Bayern blev mästare i stället. Uppgivenheten, sorgen, frustrationen och allt annat som beskriver negativa känslor, allt det där var påtagligt i Gelsenkirchen.

”Den där sista omgången var hemsk. Vi stod på gräsmattan, då kom Fuhrmann, den där typen från Premiere (tv-bolaget som ägde rättigheterna till Bundesliga) och sa: ’ni är mästare’, och allt var underbart. Jag gick till tränarrummet, där stod alla framför tv:n. Där ser jag den här hemmåtpassningen, som inte var det, och frågade mig om det här var en repris. Jag frågade mig varför de repriserade det, och ser då att det är live. Sista chansen för Bayern. Jag hade känslan av att det skulle bli mål. Förskräckligt, men det går inte längre att ändra på”, säger Böme.

Ruhrderbyt har bjudit på många anekdoter, väckt heta känslor och påverkat folk i årtionden. Nu är det dags igen, ny historia ska skapas, nya hjältar ska födas. På lördag klockan 15:30. Missa inte det för allt i världen.

Bundesliga omgång 8:

Fredag 20:30

TSG Hoffenheim – Greuther Fürth
Omgången inleds med den 15 000 Bundesliga-matchen i historien. Då får vi hoppas på bättre fredagsunderhållning än vanligt – frågan är vad som talar för det? Fürth söker fortfarande efter något som kan liknas vid form och flyt och målgörande. Hoffenheim å andra sidan är på gång efter en seg start men det går ännu upp och ner. Intressant blir det förstås alltid när Tim Wiese vaktar Hoffenheim-målet, ex-landslagsmålvakten förväntas göra comeback i kväll.

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – Schalke 04
Dags för Revierdrby! Uppladdningen inför jättematchen har tagit udden av det hela. Mycket har handlat om Löw och Tyskland och de båda klubbarna lider av skador på spelare som Blaszczykowski, Götze och Papadopoulos. Inte optimalt för något lag med andra ord. Dortmund har dock fördel av hemmaplan och en stark svit mot Schalke under mästarsäsongerna. Men Dortmund har inte hittat spelet ännu och Schalke lär vara galet revanschsuget. Dessutom: derbyt har alltid sina egna regler (eller inga regler alls om ni så vill).

Bayer Leverkusen – FSV Mainz 05
Leverkusens stjärna André Schürrle möter sin förre arbetsgivare som han spelade 66 matcher för innan han växlade till Leverkusen. Leverkusen har börjat få resultaten med sig på sistone men det saknas ännu en hel del flyt i klubbens spel. Nu väntar ett ganska destruktivt FSV Mainz som dessutom har två raka segrar med sig i bagaget inför matchen.

VfL Wolfsburg – SC Freiburg
Freiburg fick äntligen ut något av sitt spel när man slog Nürnberg med 3-0 förra omgången och självförtroendet borde således vara gott. Wolfsburg däremot har en miserabel säsongsinledning bakom sig. Felix Magath har bara plockat fem poäng på sju matcher och laget har släppt in 13 mål och endast gjort två. Magath har fått uttalat stöd från styrelsen, men snart måste något hända annars lär Felix ryka. I veckan passade killen på att kritisera Naldo i media – han vet hur man bygger ett lag.

Eintracht Frankfurt – Hannover 96
Toppmatch nummer tre äger rum i Frankfurt när årets överraskningslag tar emot starka Hannover 96. Frankfurt ligger inför matchen två i tabellen, Hannover femma. Hannovers norske målkung Abdellaoue är tillbaka i träningen och då Mame Diouf också är tillbaka har Slomka ett riktigt lyxproblem med spelare som Ya Konan, Sobiech, Abdellaoue och Diouf. Vilka får chansen mot offensivstarka Frankfurt? En het match med många målchanser är att vänta.

Fortuna Düsseldorf – Bayern München
Bayern München, Dortmund och Schalke sågs som titelutmanare. Hittills är det bara FC Bayern som verkligen har imponerat. Sju segrar på sju matchen och det har oftast sett lekande lätt ut för rekordmästarna. Nu väntar ett nytt startrekord bakom hörnan, men först måste Fortuna besegras i en tuff bortmatch. Düsseldorfs försvarsspel har varit tätt och bra under inledningen, men sedan 2-2-matchen mot Schalke har det börjat brista lite i fogarna. Kan man stå upp mot FC Bayern?

Lördag 18:30

Werder Bremen – Borussia Mönchengladbach
Två lag som befinner sig i en omstruktureringsprocess. Spelare har kommit, spelare har gått i båda klubbarna. För tillfället återfinns klubbarna i mittenskiktet av tabellen och matchen betyder en hel del. Båda klubbarna vill slå sig in på ett vinnarspår, hitta formen och flytet. Återstår att se om Favre kan hitta tillbaka till sin fantastiska defensiv från förra omgången och om Schaaf kan bygga något som kan liknas vid defensivt spel.

Söndag 15:30

1. FC Nürnberg – FC Augsburg
1. FC Nürnberg inledde säsongen så positivt med japanen Kiyotake i spetsen, men nu har klubben förlorat fyra matcher i rad och det råder en dyster stämning. Augsburg som lyckades pricka in säsongen första seger förra omgången mot Bremen (3-1) bör rimligtvis vara ett överkomligt motstånd. Hård kamp att vänta i den här matchen. Augsburg har bara vunnit två tävlingsmatcher mot Nürnberg – senast var i november 1976.

Söndag 17:30

Hamburger SV – VfB Stuttgart
HSV var ligans krislag nummer ett tills van der Vaart och Badelj (som dock lär missa matchen) kom in och fick fart på laget. Nu har Bundesliga-dinon plockat tio poäng på fyra matcher och bubblar plötsligt av självförtroende. Glädjande för Fink och Hamburg: van der Vaart sägs kunna medverka i matchen på söndag. VfB Stuttgart är inne i en tung period (som vanligt under hösten) och tränare Bruno Labbadia är starkt ifrågasatt. Stuttgart har förlorat hela 41 matcher mot HSV i Bundesliga, men förra säsongen vann man med 4-0 i samma match som Guererra flygsparkade målvakten Ulreich. Mycket står på spel på söndag, allra mest för Labbadia och Stuttgart.

/Wingren

Det har redan skrivits så mycket om matchen. Matchen med stort M. Matchen som påminde oss alla om varför vi älskar fotboll. Det finns inget jävla manus, inga gråa självklarheter. Klyschor mals ner till ordfärs, 60 minuters fotbollsporr och en mirakulös upphämtning. Ett pendlande mellan frustration, depression, glädje, tårar, andnöd och hjärtflimmer.

Det är inte konstigt att vi älskar fotboll. Gårdagens match gav oss så mycket hopp. Den visade att fotboll spelas under 90 minuter, att psykologin inom sporten är brutalt viktig och den visade att vi aldrig kan vara riktigt säkra på någonting. Det är glädjande på så många sätt.

Mindre glädjande är förstås Tysklands uppträdande de sista 30 minuterna. I Sverige talar vi om bragden, miraklet, undret. Jag vill inte beröva det svenska fotbollslandslaget på något, det var en moraliskt stark prestation. Det var härligt att se. Så länge matchen lever, lever också hoppet. Det visade svenskarna i Berlin i går.

Men ärligt talat: 4-4-resultatet ska tillskrivas Tyskland och inte Sverige. Det var Tyskland som gav bort den där säkra 4-0-ledningen. De flesta fotbollsnationerna – bortsett från bottenskrapet – hade gjort fyra mål på Tyskland i går. Jag kan inte förklara varför Joachim Löw och hans landslag lät det gå så långt, men det gjorde man. Tacka fan för att Sverige är bra nog för att utnyttja det.

Under första halvlek bjöd inte Sverige på något som helst motstånd. Det såg katastrofalt ut. Man ställde bara ut skorna på Berlins gräsmatta och tittade uppgivet på när tyskarna rullade runt bollen. När tyskarna målade modern fotbollskonst. Under 60 minuter var det ett konstverk, en sjudundrandes fotbollsshow. Kanske den bästa fotbollen Tyskland har spelat under Joachim Löws ledning.

Att Tyskland har en offensiv av absoluta världsklass råder det inget tvivel om. När man då inte sätter emot något blir det förstås lätt tre mål i en halvlek. Marco Reus och Miroslav Klose skrev fotbollspoesi när 2-0-målet föll, Klose hade dessförinnan gjort 1-0 och är nu väldigt nära evigheten. Det var förstås Reus som assisterade även den gången. Store Mertesacker gjorde 3-0. Sverige hade inget att säga till om – men det verkade inte som att Sverige försökte göra det heller. Man kan inte låta Tyskland spela sitt spel, man kan inte släppa mittfältet bara så där.

Mesut Özil smällde in 4-0 i andra halvlek. Hamrén hade dock gjort två smarta byten, man ökade risktagandet och man var galet effektiva framför Manuel Neuers mål. Kacaniklic löpte smart på kanten, gjorde livet svårt för Boateng. Källström kom in och kunde utnyttja det faktum att Kroos och Schweinsteiger inte alls fungerar ihop på det centrala mittfältet, det blir för framtungt. Zlatan kunde äntligen manövrera framför en ensamlämnad backlinje, Sebastian Larsson gjorde precis som Kacaniklic och pressade ner längs kanten. Målen började komma.

Vad svarade Tyskland och Löw med?

Inget. Absolut ingenting. De offensiva spelarna (inklusive ytterbackarna och främst Kroos) fortsatte framåt. Mindre koncentrerat, lite slarvigare och ännu mindre jobb i det defensiva. Det lämnade Schweinsteiger och några försvarare väldigt ensamma samtidigt som Sverige fick gott om tid på sig i anfallen. Det blev tyskt kaos. Klart som korvspad att det också blev svenska mål.

När det började krisa satte Löw in underbarnet och finteknikern Mario Götze för slitvargen Thomas Müller. Jag förstår att Löw ville få nya impulser offensivt, att han ville försöka hämta tillbaka matchen. Men varför inte ta ut Özil eller Reus då? Hur i hela fridens namn kunde han låta Toni Kroos och Bastian Schweinsteiger få spela vidare på ett tappat mittfält? Varför fick inte Höwedes komma in för en allt svagare Boateng? Alla tecken fanns där. Allt tydde på katastrof. Det syntes tydligt för de allra flesta. Men inte för Löw, han valde att inte inse faran.

Inte hjälpte det att Holger Badstuber kanske gjorde sin sämsta match i landslagströjan. Detsamma gäller Manuel Neuer. Men det är inte enskilda spelare som ska hängas, det är inte så enkelt (även om Marcel Schmelzer nog önskar att just, låt säga Badstuber, får offentlig kritik av Löw).

När det behövdes som mest fanns det ingen ledare, ingen klarsynt taktiker, ingen tuff benknäckare. Lagkapten Philipp Lahm såg ut som en skrämd mus och kom med värdelösa floskler efter matchen. Bastian Schweinsteiger, som gärna vill vara en ledare, var knäpptyst. Det bästa han kom på var att försöka maska. I Berlin. Det fanns ingen som tryckte till Zlatan Ibrahimovic som bara växte och växte. Ingen tog tag i taktpinnen. Och på bänken satt Joachim Löw och…ja, vad gjorde han egentligen?

Som jag skrev inför matchen är Tyskland ett landslag med problem. Ganska ordentliga sådana. Backlinjen är inte bra nog för att rädda en match på egen hand, positionsspelet i defensiven är fortsatt under all kritik. En hönsgård är många gånger organiserad i jämförelse. Psyket är sviktande, segermentaliteten (detta diffusa begrepp) är borta. Mittfältarna tar inte defensivt ansvar. Det håller inte. Jag kan inte se någon organisation, någon enhetlig tanke om vad som ska göras under 90 minuter.

Och jag kan inte se någon riktig ledare. Någon som visar sig när det behövs som allra mest.

Något är allvarligt fel i Tyskland. Det här är en generation som charmerar och imponerar. En generation spelare som bjuder på det bästa man kan tänka sig i offensiv väg. Men det bär aldrig hela vägen. Gång på gång faller man på mållinjen. Och de där bakomliggande problemen blev smärtsamt tydliga i går.
Något har gått förlorat i den tyska fotbollstransformeringen. Fotboll är inte längre ett spel där 22 man jagar en boll i 90 minuter och där Tyskland till sist står som segrare.

Offensivt leker förstås livet för Tyskland. Det är en sylvass lagdel – med mängder av alternativ. Men det räcker inte när man slutar spela fotboll efter 60 minuter.

All heder till Sverige för hur man tog matchen i hamn de sista 30 minuterna. Men mest av allt är Tyskland som det ska bockas och bugas för.

Tack för en sjuhelsikes fotbollsmatch. En show, sådan underhållning, något som vi sent kommer att glömma. Fotbollen lever i allra högsta grad. Det pratades om Braveheart inför matchen. Strunta i all världens filmer – de blir aldrig lika bra, dramatiska eller underhållande som en sådan här fotbollsmatch. Samtliga Oscarspris bör landa i Berlin och Olympiastadion.

Vad som egentligen hände i Berlin kommer jag dock aldrig att förstå. Men det är därför jag älskar den här sporten.

/Wingren

Så har vi fått Joachim Löws startelva. Den ser precis ut som jag gissade i förra blogginlägget – bortsett från att Philipp Lahm har bytt kant och att Jerome Boateng kliver in till höger i backlinjen. Marcel Schmelzer, som skulle ha försvarat till vänster, har fått en smäll på foten och missar alltså matchen mot Sverige på grund av skada. Bittert för en kille som så gärna vill bevisa att han duger, bittert för ett skadedrabbat Borussia Dortmund.

Vad förändringen betyder för själva matchen? Inte mycket.

Boateng spelade till höger mot Irland och kan positionen, Lahm kan spela till vänster utan några som helst problem. Jag vill nästan påstå att Tyskland blir defensivt starkare. Men det är klart att förändringar strax innan match alltid är jobbigt – i det här fallet bör det dock inte skapa några större problem.

Med Marco Reus från start till vänster på det offensiva mittfältet gäller det nu för Lustig att inte vara ett dugg lustig försvarsspelet.

Så här startar alltså Tyskland:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Lahm
Kroos, Schweinsteiger
Müller, Özil, Reus
Klose

Tysklands U21-landslag vann för övrigt den svettiga och avgörande matchen mot Schweiz med 3-1. Målen gjordes av Holtby (Schalke), Sobiech (Fürth/Dortmund) och Polter (Nürnberg/Wolfsburg).

Nu hoppas vi på en finfin tillställning i Berlin om ungefär 40 minuter.

/Wingren

Joachim Löws tyska landslag är oslagb..nej, vänta nu. Vadå oslagbart? De senaste dagarna har det här snacket inför matchen nästan blivit absurt här i Sverige. Det är väl klart att Tyskland har ett otroligt bra landslag och även jag tror att Tyskland segrar över Sverige i kväll. Men oslagbart? Matchen redan avgjord, Hamrén luftar spelare? Vad hände med den runda fotbollen? Med den rätta inställningen? Hjältar som föds?

Tyskland är ett av världens klart bästa landslag. Det är ett riktigt tufft motstånd som väntar i Berlin – de svenska spelarna har en svår uppgift framför sig. Men det finns hopp för Sverige, det finns svagheter i det tyska landslaget.

Låt oss titta på tre nycklar som Erik Hamrén bör nyttja för att låsa upp matchen:

1. Försvarsspelet

Den här nyckeln är egentligen två i en. Det tyska försvarsspelet har inte övertygat på länge, det saknas en riktig jätte till mittback och det saknas adekvat understöd från mittfältet. Här kan Zlatan Ibrahimovic se till att röra om ordentligt och ofta söka upp en ensam mittback. Vidare ser Sami Khedira ut att missa matchen vilket betyder att FC Bayerns bollgeni Toni Kroos spelar i stället på det centrala mittfältet.
Den här killen har förvisso hittat formen och börjat jobba mer över hela planen men han är fortfarande nonchalant från och till – och någon defensiv hårding är han absolut inte. Här finns alla chanser i världen, förutsatt att Sverige vågar spela fotboll när man har bollen.

Samtidigt så handlar nyckeln om det svenska försvarsspelet – som i ärlighetens namn har sett katastrofalt ut alldeles för många gånger. Irland gjorde misstaget att försöka mura igen i eget straffområde, det får Sverige inte göra. Ett tätt och intensivt försvarsspel krävs över hela planen, hela tiden. Så är det bara, det finns inga genvägar här. De tyska spelarna måste känna svensk kontakt hela tiden, det går inte att bara parkera bussen i straffområdet.

2. Fasta situationer

Går det inte att göra mål, får man inte till spelet? Ja, då är det upp till alla fina fötter att skrida till verket vid fasta situationer. Sebastian Larsson, Rasmus Elm och Zlatan Ibrahimovic kan leverera bollar som hotar – och om det är något som länge har sett bristfälligt ut i det tyska spelet så är det markeringsspelet. En välslagen hörna skapar ofta oro i det tyska straffområdet.

3. Kanterna

Tysklands högerkant är välbalanserad med Thomas Müller och Philipp Lahm, här gäller det bara att störa och vara tuff. Men på vänsterkanten finner vi Marcel Schmelzer, ytterbacken som till och med fick offentlig kritik av Joachim Löw. Det är här Sverige ska försöka ta sig fram. Sebastian Larsson kommer få chansen att slå inlägg, överbelasta den här kanten. Schmelzer hade stora problem mot Österrike och lär få det i dag också om svenskarna fokuserar spelet här.

I gengäld gäller det dock för Larsson att hjälpa Lustig i defensiven. Marco Reus är en raket, ett hot nära mål likväl som långt ifrån mål. Det går undan och det är livsfarligt. En ensam lämnad Lustig mot Reus – det kan resultera i många baklängesmål.

Det där är tre saker som Hamrén bör fokusera på. Det finns helt enkelt svagheter i det tyska landslaget.

Givetvis så är Tyskland stora favoriter till att vinna den här VM-kvalmatchen, men jag har minsann hört talas om betydligt mycket större skrällar. Problemet för Sverige är förstås att Joachim Löw gott och väl kan plocka fram sju, nio eller tolv nycklar till hur Tyskland ska slå Sverige. Samtidigt befinner sig det tyska landslaget i en mindre kris. Jag har varit inne på det förr i bloggen men det är värt att poängtera igen: det här landslaget vet inte hur det ska bete sig.

Joachim Löw har kritiserats av fler än mig, hans ledarskap är ifrågasatt. Och samtidigt som förbundskaptenen talar om att Tyskland måste bli aggressivare i press-spelet, vinna bollen högre upp och gå till attack snabbare, ja, då säger lagkapten Philipp Lahm i en intervju med SZ att laget måste tillbaka till det gamla igen. Det finns absolut ingen spricka mellan Lahm och Löw – men det är helt uppenbart att något är fel.

Vilket spel ska Tyskland spela? Är Löw rätt man för det här jobbet? Finns det problem mellan Bayern- och Dortmund-blocket i landslaget? Har vinnarmentaliteten gått förlorad?

Frågorna är många och för tillfället är svaren faktiskt ganska få. 6-1-vinsten mot Irland gör förstås gott, men det finns inget som talar för att vi inte får se Tyskland spela som i 2-1-vinstmatchen mot Österrike. Och det var minsann inget bra Tyskland. Det var ett Tyskland som knappt uppträdde som ett lag, ett Tyskland som fick kämpa hårt för offensiva chanser och det var ett Tyskland som släppte till chans efter chans. Det var ett Tyskland som fick med sig en tursam vinst från Wien.

Oavsett vad hoppas jag på en fotbollsfest i Berlin i kväll – som plåster på såren för att de här jäkla landskamperna river sönder ligaspelet.

Sammanfattningsvis då: Tyskland har ett bättre lag och lär vinna den här matchen. Men det är klart som tusan att Sverige har en chans, och förutom att springa, springa, springa och springa så ligger den chansen i att utnyttja de tyska svagheterna.

Och avslutningsvis bjuder jag på en trolig tysk startelva:

Neuer
Lahm, Mertesacker, Badstuber, Schmelzer
Kroos, Schweinsteiger
Müller, Özil, Reus
Klose

Glöm för all del inte att det tyska U21-landslaget spelar en oerhört viktig match mot Schweiz klockan 17:30. Efter 1-1 i Tyskland gäller det att vinna, eller få ett bättre resultat, om man vill spela U21-EM i Israel 2013. Upp till Leitner och Holtby att vara kreativa nav i kväll.

/Wingren

Irland – Tyskland 1-6

Vilken kross, vilken fullständig förnedring. Joachim Löw behövde den här storsegern. Nu är det lite lugnare i det tyska fotbollslägret igen. Nu har förbundskaptenen lite arbetsro. Löw passade även på att göra ”en pudel” – han försökte ta tillbaka den kritik han tidigare hade riktat mot Marcel Schmelzer. Det tyder på att ett uns harmoni har infunnit sig. Det här var ett steg i rätt riktning, jämfört med de senaste matcherna såg det så mycket bättre ut.

Inte för att Irland bjöd på något utmanande motstånd, men lättheten i det tyska spelet var tillbaka. De öppnande löpningarna, viljan att hålla ihop laget och de snabba kombinationerna var tillbaka. Kanske har Löw försökt gå tillbaka till en äldre och tryggare spelfilosofi. Jag vet inte, jag vet bara att det här var bra för hela landslaget.

Och det är förstås dåliga nyheter för Sverige och Erik Hamrén. Tyskland vill avsluta tävlingsåret på bästa sätt i Berlin på tisdag. De vill vinna på samma sätt som man gjorde i går. Och om Sverige försvarar sig som man gjort på sistone, ja, då blir det en enkel seger för Tyskland. Det är jag övertygad om.

Kan ni se det framför er? Lustig mot Reus…vilken lekstuga Dortmund-stjärnan kommer ha.

Det viktigaste från gårdagen var inte att Marcel Schmelzer gjorde en bra match mot ett offensivt svagt Irland, det viktigaste var att Bastian Schweinsteiger var tillbaka. Och att han var tillbaka som Bastian Schweinsteiger och inte som hans osynlige tvillingbror.

Bayern München-stjärnan styrde och ställde mot Irland. Det var han som bestämde tempot, höll upp defensiven och satte igång det offensiva spelet med fantastiska passningar. Han är oerhört viktig för detta tyska landslag.

Det här var ett steg i rätt riktning för Tyskland och för Joachim Löw. Förbundskaptenen köpte sig tid och försökte åtminstone att rulla omkring på golvet, likt en pudel. Det får vi vara nöjda med.

Ni såg inte matchen? Missade målen? Klicka här.

Målen gjordes av: Reus, Reus, Özil (straff), Klose, Kroos, Kroos.

Tänk vilket sparkapital det finns i detta tyska landslag. Toni Kroos kommer in för en skadad Khedira och dundrar in två bollar, Reus spelar i stället för Podolski och avgör matchen redan i första halvlek, en reservbacklinje gör inga misstag i en VM-kvalmatch. Hörnan på tilläggstid skulle förstås ha försvarats bättre, men annars finns det inte så mycket att anmärka på.

Och Miroslav Klose – vilken fantastisk fotbollsspelare. Relativt osynlig 34-åring i 45 minuter, sen fixar han en straff och gör ett mål själv. Låt oss hoppas att den gode Klose håller i minst åtta år till.

Zlatan kan komma.

/Wingren