Som att singla slant.

Ja, så känns det faktiskt på förhand inför World Tour Finals-finalen mellan Novak Djokovic och Roger Federer i kväll.

Världsettan mot världstvåan.

Federer jagar sin sjunde titel i år, sin sjunde WTA-buckla, sin 17:e seger över Djokovic (16-12 i inbördes möten) och 77:e titel totalt i karriären (lika många som John McEnroe) – efter att ha firat sin sjunde Wimbledon-triumf och sin 17:e Grand Slam-framgång tidigare i år. Många sjuor, alltså.

Förutom prestigen i att avsluta säsongen på topp betyder också en seger mycket för båda eftersom den som vinner i kväll bärgar sin andra riktigt stora titel för säsongen. Djokovic vann som bekant Australiska öppna och Federer Wimbledon (de har för övrigt vunnit lika många Masters i år: tre var).

Sett till turneringen som helhet har Novak Djokovic onekligen varit snäppet vassare av de båda, och är också den som går obesegrad in i finalen.

Men efter den imponerande insatsen mot Andy Murray i går är det helt och fullkomligt omöjligt att med säkerhet tippa serben som slutsegrare.

Om Federer kan nå upp till den nivå han under stora delar höll i går, ja då kommer Djokovic onekligen att få det riktigt tufft.

Om Djokovic å sin sida kan spela så osannolikt bra under så hård press som mot både Murray i andra omgången och Juan Martín del Potro i semifinalen, ja då finns det inga garantier för att ens en Federer på topp ska kunna sätta stopp för världsettan.

Så, hur kommer det här sluta då?

Min förhoppning är att Federer snabbt hittar det vinnande spel han visade upp mot Murray i går, eftersom det kommer att sätta press på Djokovic – och Djokovic är som vi alla vet som allra bäst under massiv press.

Då kommer vi nämligen att bjudas på en högoktanig, intensiv, gastkramande, bländande, magisk tennisshow och värdig säsongsavslutning.

Och om Federer nu lyckas prestera så där snudd på omänskligt bra som mot Murray i går och på så vis tvinga fram den demoniskt orubbliga Djokovic som vi vant oss vid att få se regelbundet sedan slutet av 2010/början av 2011, ja då kan faktiskt den här finalen sluta precis hur som helst.

Så, är då 2,35 gånger pengarna på Federer bjudodds?

Ja, mer än i går i alla fall. Hade jag tvingats sätta odds på den här finalen efter Federers uppvisning i semifinalen i går så hade jag inte vågat sätta ett så högt på schweizaren.

Därmed inte sagt att han vinner. Det tror jag faktiskt att Djokovic gör. Jag håller nämligen honom som knapp favorit (som med Murray i går, och det gick ju… så där). Djokovic har helt enkelt imponerat mer och fler gånger än Federer under den här turneringen – och under stora delar av hösten, dessutom.

Hur som helst.

Må bäste världsetta eller -tvåa vinna!

Han inledde med några riktigt kackiga game och blev bruten direkt. Andy Murray såg helt överlägsen ut och stressade fram misstag efter misstag från schweizaren.

Men när Roger Federer började komma i gång i fotarbetet och hitta bollträffen fick han också skotten i gungning. Efter att ha brutit tillbaka vid ställning 4-3 tvingade världstvåan fram ett tiebreak, där han var betydligt kyligare än i matchen mot Juan Martín del Potro i går.

I samma veva kändes det lite som att Federer stack hål på Murrays ballong. Världstrean såg helt mentalt dränerad ut efter det där tiebreaket och tappade ledning 40-0 i egen serve till break för Federer i andra sets tredje game.

I och med det var genomklappningen fullbordad. I takt med att Federer växte in i matchen och hittade sin stabilitet, krympte Murrays självförtroende och det ena felbeslutet avlöste det andra.

Skotten var ordentligt uppgivet genom hela setet och när Federer bröt på nytt vid ställning 4-2 och servade för matchen såg det ut som att han helt gav upp, som han ofta gjorde under tiden före Ivan Lendl (som tog över tränarrollen inför den här säsongen).

Federer tvingar mig härmed alltså att äta upp mina ord om att 2,20 inte var bjudodds inför matchen.

Skönt att se Ferrers magi, som lyst med sin frånvaro den senaste tiden – men samtidigt riktigt tråkigt att Murray krampade ihop så totalt så fort Federer började få ordning på sitt spel. Om Murray kunnat hålla uppe en del av det grymma spel han bjöd på i början av första set (och framför allt servat bättre; att bara slå in 47 procent förstaservar och vinna blott 43 procent av poängen bakom andraserve är under all kritik) så hade det här kunnat bli en riktigt spännande match.

Nu känns 7-6(5), 6-2 nästan lite i underkant. Ett väldigt ovärdigt avslut på året för Murray, som i övrigt har en enastående säsong bakom sig – men så klart väldigt imponerande från Federer, som nu jagar sin sjunde World Tour Finals-titel i sin totalt åttonde final (där han möter Novak Djokovic).

Det kanske inte hade räckt till seger ändå, även om Murray hade lyckats hålla i momentum efter den fantastiska matchinledningen.

Men då hade han i alla fall förlorat med flaggan i topp, som del Potro gjorde mot Djokovic tidigare i dag.

Trist, med tanke på potentialen den här semifinalen hade.

Samtidigt måste det ju sägas att man aldrig blir riktigt klok på Roger Federer. Från nätrassel till tennismagi över en natt, typ. Känns som att det kommit att bli hans signum det här året. Blandar och ger, ser loj och omotiverad ut ena dagen för att i nästa bjuda på bländande spel.

Och framför allt: som bäst när det verkligen gäller. Så mycket som jag ogillar den ojämnhet Federer ibland uppvisar, så mycket älskar jag också de där stunderna då han är så där sinnessjukt överlägsen. Och hans lägstanivå är givetvis fruktansvärt imponerande – att vinna över David Ferrer när man servar så uselt, det är minsann ingen barnlek.

Det är med andra ord två värdiga finalister som kommer att göra upp om titeln i morgon.

Jag förväntar mig ingenting mindre än underverk, mirakel och allmänt tennisgodis från båda.

Twittraren @Capellobyw undrar om 2,20 på Roger Federer är ett bjudodds.

Nu är jag ju i och för sig ingen expert på betting, men givet hur han och Andy Murray presterat i årets World Tour Finals skulle jag vilja påstå att det är ett fullt rimligt odds.

Och yes, jag är medveten om att jag kan tvingas äta upp de orden med en nypa salt och en klick ketchup. Helt okej, jag tar den smällen i så fall.

För Federer, sina sex titlar på sju finaler i sammanhanget till trots, har verkligen inte övertygat i årets upplaga av säsongsfinalen. Segern över Janko Tipsarevic i öppningsmatchen kan knappt räknas i och med världsnians urusla form (samt det faktum att han helt enkelt inte riktigt räcker till mot toppspelarna).

Mot David Ferrer servade han som en kratta men lyckades ändå vinna matchen i raka set, mycket tack vare att han har oerhört lätt för Ferrer (särskilt på hardcourt) – som dessutom var en aning sliten efter ett tufft spelschema (vann sin första Masters-titel i Paris förra veckan).

Mot Juan Martín del Potro var han stundtals bedrövlig och blixtrade till endast i andra set. I övrigt servade han överlag stabilt – men när det inte räcker till seger för Federer, ja då är det ett ganska tydligt tecken på svag form.

Och Murray?

Jo, han svajade förvisso en aning mot Tomás Berdych i sin öppningsmatch, men han imponerade verkligen mot Novak Djokovic trots att han förlorade den matchen – och mot Jo-Wilfried Tsonga var han helt omutlig.

Personligen håller jag därför Murray som knapp favorit. Han är starkare sett till formen, helt enkelt.

Däremot är man naiv och okunnig om man räknar ut Federer på förhand baserat på ett par svaga matcher. Schweizaren har som bekant en tendens att inleda turneringar svajigt för att sedan höja sitt spel.

Hade det sett ut så även i London så hade jag inte varit särskilt orolig, eftersom det inneburit att han gjort en bra match mot del Potro.

Nu gjorde han som bekant inte det – det var en klart icke godkänd insats – vilket får mig att tvivla på hans form. Att han dessutom inte är särskilt förtjust i att spela kvällsmatcher gör mig ännu säkrare i mitt val av favorit inför den här semifinalen.

Nåväl. Om någon timme eller så får vi se om jag tvingas äta upp de där orden eller inte.

Sedan Novak Djokovics tidiga respass i Paris Masters förra veckan har det spekulerats i fadern Srdjan Djokovics sjukhusvistelse.

Efter den oväntade förlusten i öppningsmatchen mot Sam Querrey skrev flera serbiska nyhetssajter att det bara rörde sig om en ryggskada, medan annan utländsk media uppgav – och fortfarande uppger – ”respiratory condition” (problem med luftvägarna).

Nu, efter Djokovics tre raka segrar i World Tour Finals gruppspelsfas, har det dock kommit fram att Srdjans tillstånd är allvarligt och att Novak flög till sjukhuset i München, där pappan vårdas, direkt efter förlusten mot Querrey.

Enligt Svenska Dagbladet var det osäkert om Djokovic över huvud taget skulle ställa upp i World Tour Finals, men att han beslutat sig för att resa till London efter samtal med läkarna och i samråd med familjen.

– Det var svårt att fokusera. Det är det fortfarande, men jag får goda nyheter [om pappan] varje dag. Det gör att jag kan spela mer avslappnat på banan. Jag slår bort tankarna ute på banan. Jag försöker att bara tänka på matchen och det har funkar så här långt, säger världsettan.

– Varje seger betyder mycket för mig och min familj. Men det finns viktigare saker i livet, och det är hälsan. Jag antar att det är prio ett just nu, fortsätter han.

Djokovic möter Juan Martín del Potro, som i går besegrade Roger Federer för andra matchen i rad, i dagens semifinal.

Hoppas verkligen att pappa Srdjan mår bättre och att Novak kan stänga ute alla tankar ute på banan även i dag.

Måste säga att det är grymt imponerande hur världsettan presterat i 02 Arena med tanke på pappans tillstånd. Det lär vara oerhört känslomässigt tufft för Novak att se sin pappas hälsa svikta efter att farfadern gick bort i våras, under Monte Carlos Masters – vilket hans uttalande vittnar om.

Vi tennisälskare hoppas så klart att Fru Fortuna står på Novaks sida i dag, så att han kan prestera på topp mot del Potro.

Deras semifinal har nämligen potential att bli en av turneringens allra bästa matcher, om del Potro kan utnyttja den självförtroendeboost han lär ha fått efter segern över rivalen Federer.

Ja, Juan Martín del Potro var betydligt stabilare än mot David Ferrer tidigare i veckan.

Men så spelade ju också Roger Federer honom rakt i händerna.

Lär kännas en smula bittert för slitvargen Ferrer att missa semifinal efter en så snudd på bedrövlig insats från världstvåan.

Båda kombattanterna inledde matchen med stabilt servande – inte felfritt, men tillräckligt bra för att inte bjuda på några servegenombrott. Närmast ett break kom Federer, som brände setets enda tre breakbollar i ett och samma game.

I tiebreak bjöd Federer på tre-fyra grova misstag och gav del Potro fem setbollar. Federer räddade två av dem, men föll slutligen med 7-3.

I andra set gick han ut betydligt aggressivare och bröt del Potro blankt i setets första game. Enda servegamet i matchen där argentinaren helt tappade konceptet, möjligen till följd av att han slappnade av något efter att ha dansat hem tiebreaket så enkelt.

Båda höll sedan serve fram till 6-4 för Federer.

I avgörande set skiftade momentum på nytt och del Potro kunde bryta Federer redan i andra gamet.

Härifrån kändes matchen som en transportsträcka till slutsignal.

Man kan egentligen inte beskylla Federer för att genomgående ha spelat ruttet. Visst, han bjöd på en hel del grova och enkla misstag, men han servade också mestadels stabilt som ett kylskåp.

Problemet var att Federer höll sig fast vid en gameplan som uppenbarligen inte fungerade. I stället för att jaga ut del Potro i hörnen och i djupled på samma sätt som Ferrer gjorde, fastnade Federer i cross court-dueller som argentinaren oftast vann (lika ofta efter misstag från schweizaren).

Hans stoppbollar var dessutom ovanligt förutsägbara, likaså hans forehand-drive. På det hela taget kändes det som att Federer inte hade någon plan B, och när huvudplanen inte fungerade resulterade det i att han blev frustrerad och började missa i stället för att försöka justera sitt spel.

Märkligt också att han inte nyttjade sin giftiga slice i högre utsträckning. Märktes tydligt, särskilt i andra set, att del Potro har problem att returnera dem eftersom underlaget gör att bollstudsen blir rätt så låg (inte så konstigt med tanke på att del Potro är 198 centimeter lång).

De gånger han använde slicen fick han ofta ett taktiskt överläge. När han väl fick det valde han dock att slå en rak inside-out-forehand – som del Potro alltid förutsåg – i stället för att pressa världssjuan från hörn till hörn.

Så, sammanfattningsvis var det här en taktisk förlust för Federer. Hade han servat lika dåligt som Ferrer hade dessutom siffrorna förmodligen varit betydligt mindre smickrande.

Han har en hel del att jobba på inför semifinalen mot Andy Murray, den gode herr Federer.

Att första förlusten i World Tour Finals på tre år (Nikolaj Davydenko i semifinalen 2009) lär svida ännu mer av att det är just del Potro som stod för bedriften är inte en jättebra känsla att ta med sig in i en semi…

Novak Djokovic och Andy Murray är alltså redan klara för semifinal. I dag avgörs det vilka som går vidare från grupp B.

Roger Federer har redan säkrat en semifinalplats och Janko Tipsarevic är redan helt avsågad. Det står således mellan David Ferrer (möter Tipsarevic) och Juan Martín del Potro (möter Federer).

Låt oss, precis som vi gjorde med grupp A, titta på några tänkbara scenarion:

1. (Oavsett resultat) Om Federer besegrar del Potro och Ferrer besegrar Tipsarevic så vinner Federer gruppen och Ferrer går vidare som grupptvåa.

2. (Oavsett resultat) Om Federer besegrar del Potro och Tipsarevic besegrar Ferrer så vinner Federer gruppen och del Potro går vidare som grupptvåa.

3. (Oavsett resultat) Om del Potro besegrar Federer och Tipsarevic besegrar Ferrer så vinner del Potro gruppen och Federer går vidare som grupptvåa.

4. Om del Potro besegrar Federer i 2 set och Ferrer besegrar Tipsarevic i två set så vinner del Potro gruppen och Federer går vidare som grupptvåa.

5. Om del Potro besegrar Federer i 2 set och Ferrer besegrar Tipsarevic i 3 set så vinner del Potro gruppen och Federer går vidare som grupptvåa.

6. Om del Potro besegrar Federer i 3 set och Ferrer besegrar Tipsarevic i 2 set så vinner Federer gruppen och del Potro går vidare som grupptvåa.

7. Om del Potro besegrar Federer i 3 set och Ferrer besegrar Tipsarevic i 3 set så vinner Federer gruppen och del Potro går vidare som grupptvåa.

• Federer gruppetta i 4 av 7 scenarion. Högst troligt att det blir så. Känns som att han är sugen på hämnd efter nederlaget i Basel.

• del Potro vidare i 6 av 7 scenarion. Måste dock vinna över Federer för att gå vidare av egen kraft. Att en helt avsågad Tipsarevic ska slå en taggad Ferrer känns inte särskilt sannolikt.

• Ferrer vidare i endast 1 av 7 scenarion. Är tvingad att slå Tipsarevic, vilket jag tror att han kommer göra, men måste dessutom sätta sitt hopp till Federer.

Givet detta har vi alltså lite dramatik att se fram emot under dagen. Mitt tips är att Federer slår del Potro och Ferrer slår Tipsarevic. Argentinaren måste helt enkelt spela så rysligt bra över en längre period (två hela set, helst) för att kunna rubba Federer, som trivs väldigt bra i 02 Arena.

Federer har dock inte sett överdrivet formstark ut, så om del Potro lyckas störa hans spel som han stundtals gjorde mot Ferrer kommer det att uppstå luckor. Det gäller bara för världssjuan att utnyttja dem också. Det gjorde han inte mot Ferrer, och det håller helt enkelt inte att spela så svajigt som han gjorde i den matchen.

Teoretiskt har så klart Tipsy chansen att slå Ferrer, men jag har oerhört svårt att se spanjoren vika ner sig i en så betydelsefull match mot en spelare som inte har någonting alls att spela för.

Givet att Federer vinner sin match, alltså. Annars har ju Ferrer, tyvärr, ingenting att spela för han heller.

Tennisdagen inleddes med att Roger Federer kuvade David Ferrer i raka set trots ganska risigt servande i första set (slog bara in 40 procent förstaservar), där han dessutom tappade en komfortabel 3-0-ledning efter break i matchens andra game.

Ferrer avslutade setet med att tappa sin serve blankt.

I andra set hängde han med betydligt bättre men lyckades inte förvalta sina breakbollar. Båda höll serve genom setet och det hela avgjordes i ett tiebreak, som Federer vann med 7-5 efter att ha bränt två matchbollar.

Federer har nu överlägsna 14 raka segrar och 29-3(!) i set över spanjoren. I och med segern är schweizaren fortfarande obesegrad – sist han torskade en World Tour Finals-match var 2009, mot Nikolaj Davydenko (som sedan vann finalen mot Juan Martín del Potro).

Han har dessutom tagit sig till semifinal i tio av elva WTF-turneringar, eftersom han med dagens vinst har säkrat en plats i årets semi.

Makalöst.

* * *

Janko Tipsarevic spelade riktigt risigt i sin öppningsmatch mot Roger Federer i tisdags och skyllde då på att han inte mådde bra (oklart vad det nu är han lider av).

Blir intressant att höra vad han skyller på den här gången.

Juan Martín del Potro var nämligen precis så överlägsen som man hade kunnat vänta sig inför matchen. I första set stegade argentinaren ut på banan och fullständigt mosade världsnian, som gjorde det allra mesta fel (två dubbelfel i matchens två första poäng, till exempel). När han väl kom rätt till bollen och hittade ett litet fragment av matchrytm var han ändå helt chanslös.

6-0 till del Potro. Total utskåpning.

I andra set höjde han sig ett snäpp eller två och snyggade till siffrorna, men föll till slut med 6-4.

Känns nästan lite märkligt att det var just Tipsarevic som svarade för matchens klart vackraste poäng (alla i mer eller mindre defensiva lägen), men å andra sidan behövde del Potro knappt ens anstränga sig för att köra över serben.

Skönt för del Potro med en så enkel seger, med tanke på hans utsikter för avancemang till semifinal – de är nämligen inte så jättetrevliga.

Om Tipsarevic skulle lyckas slå David Ferrer (och givet hur de båda har spelat här i London är det inte särskilt troligt, snudd på helt osannolikt) kan det räcka för del Potro att förlora sin avgörande match mot Federer, om han inte blir totalt manglad. Men för att vara säker på att gå vidare till semin måste han slå Federer, och därtill allra helst i raka set.

Snacka om att jobba i motvind.

Okej, så Roger Federer vann alltså sin öppningsmatch mot Janko Tipsarevic busenkelt: 6-3, 6-1. Det hela var över på drygt en timme – och Federer bärgade i och med det sin 40:e seger i World Tour Finals-sammanhang.

Helt planenligt, alltså.

I morgon bjuds vi på en av veckans höjdpunkter när Novak Djokovic och Andy Murray ställs mot varandra, men redan i kväll bjuds vi på en högintressant match – den mellan Juan Martín del Potro och David Ferrer.

Jag hoppas verkligen att Ferrer inte är sliten efter Paris Masters. En formstark och fräsch Ferrer brukar nämligen i regel inte ha så överdrivet stora problem för den argentinske jätten (5-2 i inbördes möten).

Vid sidan av de sju titlarna är hans solklara segrar över del Potro (6-3, 6-3 i Miami och 6-3, 6-2, 6-3 i Wimbledon) det tydligaste kvittot på spanjorens fantastiska säsong i år.

Världsnian har dock fått några fler dagar för vila i och med hans tidiga uttåg i Paris, vilket så klart kan ge ett visst övertag.

Hoppas hur som helst på ett riktigt hett möte och en välspelad match. Är faktiskt benägen att hålla Ferrer som knapp favorit. Spelar han i närheten av så bra som han gjort under stora delar av 2012 kommer han tveklöst att göra livet riktigt surt för del Potro.

Att tippa utgången av årets World Tour Finals känns faktiskt svårare i år än många andra år – särskilt i jämförelse med 2011, då både världsettan Novak Djokovic och världstvåan Rafael Nadal var smärtsamt omotiverade och loja.

I år känns det som att precis alla i startfältet går in i turneringen med maximal motivation och kampvilja.

Tänker låta bli att tippa en vinnare så här på förhand, det kan vi ägna oss åt sen när gruppspelsfasen är avklarad och vi fått se i vilken form respektive spelare är.

Låt oss i stället titta på förutsättningarna:

Grupp A: Novak Djokovic, Andy Murray, Tomás Berdych, Jo-Wilfried Tsonga.
Grupp B: Roger Federer, David Ferrer, Juan Martín del Potro, Janko Tipsarevic.

En riktigt stark grupp (A) och en lite svagare (B). På förhand känns det som att en utvilad Roger Federer under precis alla omständigheter helt enkelt bara ska säkra en semifinalplats. Största hotet är förmodligen del Potro, men jag tror inte att argentinaren rår på racketkonstnären i 02 Arena.

David Ferrer är förhoppningsvis vid riktigt gott mod efter karriärens första Masters-titel, och kan eventuellt snuva del Potro på en semifinalplats. Tipsarevic? Nej, jag tror inte alls på honom, och efter det pinsamma uppträdandet i semifinalen mot Jerzy Janowicz i Paris Masters hoppas jag att han inte lyckas ställa till med några skrällar.

Det riktigt intressanta med grupp A är att sannolikheten för att både Djokovic och Andy Murray går till semifinal inte är så hög som man kan tro. Eftersom endast en kan vinna mötet mellan de båda så måste de nämligen i princip gå segrande ur sina andra två fältslag. Både Berdych och Tsonga ska alltså inkassera minst två förluster vardera, medan Djokovic/Murray plockar tre respektive två segrar var.

Någon som är expert på sannolikhetsteori? Det är lite för sent på kvällen för att jag ska orka grotta ner mig i matematiska axiom, men min gissning är att chansen/risken är rätt så stor för att antingen Djokovic eller Murray ska åka på en svidande förlust mot Berdych eller Tsonga.

Murray sviktade faktiskt mot Berdych i dag, men gick till slut segrande ur sin öppningsmatch (3-6, 6-3, 6-4). Tsonga pressade Djokovic, som dock vann i raka set (7-6, 6-3).

Härlig start för gruppfavoriterna, alltså – men det skulle inte förvåna mig det allra minsta om Tsonga skulle fixa en seger mot Murray eller Berdych en mot Djokovic. Ska dock inte sticka under stol med att jag helst ser både serben och skotten i semifinal.

Och finalen? Djokovic eller Murray mot Federer. Det vore så klart drömfinalen.

Så är då årets sista Masters-turnering, Paris Masters, till ända.

Läge att summera och betygsätta säsongens alla Masters, alltså.

Here goes!

INDIAN WELLS
Indian Wells, USA, 5-8 mars
Finalen herrar: Roger Federer – John Isner 7-6(7), 6-3
Finalen damer: Victoria Azarenka – Maria Sjarapova 6-2, 6-3
Betyg: ++++

Det är alltid något speciellt med årets första Master. Precis som att Australiska öppna får en liten boost i anseende tack vare att det är säsongens första Grand Slam. Årets Indian Wells bjöd på några skrällar (dåvarande världselvan John Isner seger över Novak Djokovic i semin, David Nalbandians kvartsfinalplats efter segrar över Marin Cilic, Janko Tipsarevic och Jo-Wilfried Tsonga), en spännande debut (Milos Raonics första match mot Roger Federer, förlust i tre set), ett starkt semifinalfält med tre spelare ur toppkvartetten samt inledningen på ett makalöst återtåg (Federers, som senare under året återerövrade tronen som världsetta). Isner gjorde en av sina bästa turneringar och matcher (semifinalen mot Djokovic) i karriären. På damsidan visade Victoria Azarenka att hon inte blivit mätt och belåten efter segern i Australiska öppna – och återigen malde hon ner rivalen Sjarapova i en stor final. Den där rivaliteten skulle under säsongen komma att utvecklas till en blivande klassiker den är på god väg att bli.

http://www.youtube.com/watch?v=kce90X80uXE

MIAMI
Key Biscane, USA, 19 mars-1 april
Finalen herrar: Novak Djokovic – Andy Murray 6-1, 7-6(4)
Finalen damer: Agnieszka Radwanska – Maria Sjarapova 7-5, 6-4
Betyg: +++

Att Roger Federer skulle förlora mot Andy Roddick (en av blott tre förluster i karriären mot amerikanen – schweizaren har 21-3 i inbördes möten) existerade på förhand inte i någons verklighet, men på Crandon Park i Key Biscane, Miami förvandlades plötsligt planeten Tellus till en ding ding värld. Semifinalfältet var återigen starkt, men att Andy Murray bjöds på två walkover (Raonic i tredje omgången och Rafael Nadal i semifinalen) bidrog förmodligen till hans slätstrukna figur i finalen mot Djokovic. På damsidan föll favoriterna Serena Williams och Victoria Azarenka redan i kvartsfinal och Maria Sjarapova noterade sin tredje raka stora finalförlust. På det hela taget intressanta turneringar, men helhetsintrycket drogs ner av de inte så högklassiga finalerna och olägliga walkovers (både Raonic-Murray och Nadal-Murray var på förhand högintressanta matcher).

http://www.youtube.com/watch?v=S-DvJQTZEiw

MONTE CARLO
Roquebrune-Cap-Martin, Frankrike, 16-22 april
Finalen: Rafael Nadal – Novak Djokovic 6-3, 6-1
Betyg: +++

Jag älskar som bekant grusturneringar, men i och med att Monte Carlo Masters är en frivillig 1000-turnering har den inte samma nerv och hetta som övriga Masters. Men det skrevs trots allt historia i årets upplaga av turneringen då Rafael Nadal vann sin åttonde(!) raka titel, trots att Novak Djokovics sällsynt svaga insats i finalen (vilket berodde på att hans farfar gick bort under veckan då turneringen spelades) var smolk i bägaren för oss tittare.

http://www.youtube.com/watch?v=HatCrwrlmFQ

MADRID
Madrid, Spanien, 7-13 maj
Finalen herrar: Roger Federer – Tomás Berdych 3-6, 7-5, 7-5
Finalen damer: Serena Williams – Victoria Azarenka 6-1, 6-3
Betyg: +++

Det allra mesta kom att handla om det kontroversiella blåa gruset – vilket förärade turneringen smeknamnet ”Smurf Masters”. Gruset blev en stor snackis, rent spelmässigt var det dock något av en katastrof. Toppspelarna (och framför allt grusspecialisterna) klagade på att det var betydligt snabbare än vanligt grus och dessutom halt. Nadal gjorde en av sina sämsta matcher på länge när han tappade 5-2 till 5-7 i avgörande set mot Fernando Verdasco i tredje omgången, dåvarande världstvåans första förlust någonsin mot landsmannen, och Novak Djokovic föll även han mot en landsman – Janko Tipsarevic – i kvartsfinalen. De mest minnesvärda matcherna var andra omgången mellan Roger Federer och Milos Raonic (där Raonic på nytt pressade schweizaren och återigen tvingade fram ett avgörande set), semifinalen mellan Juan Martín del Potro och Tomás Berdych och finalen mellan Federer och Berdych, där Federer jobbade sig tillbaka in i en match som såg ut att glida honom ur händerna. På damsidan var Serena Williams helt överlägsen och tappade bara ett set, mot Caroline Wozniacki i åttondelsfinalen.

http://www.youtube.com/watch?v=_4iQ5aQWTWs

ROM
Rom, Italien, 14-21 maj
Finalen herrar: Rafael Nadal – Novak Djokovic 7-5, 6-3
Finalen damer: Maria Sjarapova – Li Na 4-6, 6-4, 7-6(5)
Betyg: ++++

Grussäsongens klart bästa Master. Turneringen på herrsidan bjöd på det mesta: en hemmafavorit (Andreas Seppi) som fällde jätten John Isner och räddade ett knippe matchbollar mot Stanislas Wawrinka, en Novak Djokovic som återigen var på gott spelhumör, en Rafael Nadal som stundtals såg helt omänsklig och oslagbar ut, en formstark David Ferrer som trots Nadals nämnda omänsklighet gav sin landsman skrämselhicka i semifinalen och en stukad Roger Federer som blev snudd på överkörd av Djokovic. Finalen var dessutom så välspelad som en final mellan ”Rafa” och ”Djoker” ska vara. På damsidan tog Maria Sjarapova chansen när värsta fienderna Victoria Azarenka och Serena Williams drog sig ur turneringen med skador, höll huvudet kallt i finalen mot Li Na och lyckades äntligen bärga en stor titel efter alla tillkortakommanden.

http://www.youtube.com/watch?v=ivuKSZ2g6Qs

http://www.youtube.com/watch?v=sC27w2Aw8ps

TORONTO
Toronto, Kanada, 4-13 augusti
Finalen herrar: Novak Djokovic – Richard Gasquet 6-3, 6-2
Finalen damer: Petra Kvitová – Li Na 7-5, 2-6, 6-3
Betyg: ++

På grund av London-OS, som avslutades veckan före Toronto Masters (Canadian Open/Rogers Cup), var det flera stora namn som valde att stå över årets sjätte Master – och de som valde att dyka upp i Toronto (Montréal i damernas fall) halkade ur turneringen som en kollektiv bambi på hal is. Novak Djokovic var den som visade störst vinnarinstinkt och seglade enkelt till finalen (bortsett från en liten speed bump i form av veteranen Tommy Haas), där han dansade hem säsongens tredje titel om möjligt ännu enklare. På damsidan föll favoriterna som flugor och Petra Kvitová vann en tresetsrysare mot Li Na, som alltså återigen saknade is i magen i en stor final efter en stark turnering.

http://www.youtube.com/watch?v=y84dUk4VEzI

http://www.youtube.com/watch?v=_5QO0pi0GPs

CINCINNATI
Mason, USA, 11-19 augusti
Finalen herrar: Roger Federer – Novak Djokovic 6-0, 7-6(7)
Finalen damer: Li Na – Angelique Kerber 1-6, 6-3, 6-1
Betyg: +++

Var milt uttryckt ett uppsving efter ganska avslagna Toronto Masters, och det snabba underlaget bjöd på en del riktigt intressanta händelser. Lucky losern Jeremy Chardys skrällseger över Andy Murray i raka set, till exempel. Och Milos Raonics starka insats (segrar över Richard Gasquet, Marcos Baghdatis och Tomás Berdych) som tog honom hela vägen till kvartsfinal (där det blev förlust mot Stanislas Wawrinka i en tät tresetare). Novak Djokovic fick en oförskämt bekväm resa till finalen efter riktigt lojt uppträdande från Juan Martín del Potro i semifinalen och Roger Federer var oerhört hungrig på en ny titel efter OS-frossan (förlust mot Murray i finalen). I finalen drabbades Djokovic av gummiarm redan i matchens första duell och blev fullkomligt utklassad i första set. I andra samlade han ihop sig, men föll efter ett gastkramande tiebreak – och Federer bärgade sin femte Cincy-titel (slog i och med det Mats Wilanders gamla rekord). På damsidan fick Li Na så äntligen gå hela vägen, efter de där tunga förlusterna tidigare under året. Angelique Kerber var dock den som imponerade mest – i kvartsfinalen utmanövrerade hon Serena Williams i raka set och i semifinalen kämpade hon ner Petra Kvitová i en tät tresetare. Hon tog dessutom ledningen i finalen efter ett grymt förstaset, innan Li Na tog över matchen och snuvade tyskan på titeln.

http://www.youtube.com/watch?v=MhGwjZ4Xd8o

SHANGHAI
Shanghai, Kina, 8-14 oktober
Finalen: Novak Djokovic – Andy Murray 5-7, 7-6(11), 6-3
Betyg: +++++

Andy Murray såg återigen snudd på orubblig ut i sin favoritturnering, som han vunnit två gånger (2010 och 2011). Även Novak Djokovic gasade för fullt fram till finalen, medan Roger Federer såg en smula omotiverad ut i åttondelsfinalen mot landsmannen Stanislas Wawrinka, innan han klappade ihop fullständigt mot Murray i semifinalen (turneringens samtliga fyra toppseedade spelare – Federer, Djokovic, Murray, Berdych – fanns för övrigt med i semifinalfältet). Finalen mellan Djokovic och Murray blev precis så episk som vi kunde hoppas. Murray kopplade tidigt greppet om matchen, pepprade Djokovic med blytunga forehandslag och slet upp stora hål i hans hårdhudade defensiv med obarmhärtig aggressivitet. När Murray sedan hade matchboll i egen serve vid ställning 5-4, 40-30 trodde nog de allra flesta att loppet var kört för Djokovic – men i själva verket var det inledningen på hans makalösa vändning. Resten är historia.

http://www.youtube.com/watch?v=5N33MLBaC9U

PARIS
Paris, Frankrike, 29 oktober-4 november
Finalen: David Ferrer – Jerzy Janowicz 6-4, 6-3
Betyg: +

Vi kan förvisso ha sett en ny stjärna födas i den sensationella kvalspelaren och skrällmaskinen Jerzy Janowicz, men säsongens ödesdigra schemaläggning tog verkligen död på den här turneringens nerv. Toppspelarna föll som käglor och många var direkt loja och oinspirerade i sina respektive förlustmatcher. Det för Paris så långsamma och märkliga underlaget (har för övrigt aldrig gillat grön hardcourt, men det hör egentligen inte till saken) i kombination med den trista attityden från vissa spelare gjorde att en del matcher höll smärtsamt låg kvalitet. Däremot var det givetvis roligt att äntligen få se slitvargen David Ferrer höja en Masters-buckla mot taket, samt att följa Janowicz magiska äventyr.