Hannover 96 möter i kväll St. Patrick’s Athletic i Europa League-kvalet. När returmötet spelas i Tyskland kommer irländske Gary Ó’Nualláin att vara på plats – tack vare Hannover-supportarnas insamling. En modern fotbollssaga.

Det är precis vad den moderna fotbollsvärlden behöver, men aktioner som dessa uppmärksammas alldeles för sällan. Jag har redan skrivit om att Hannover 96 möter St. Patrick’s Athletic i kväll

Men det finns något oändligt mycket vackrare och mer trollbindande att skriva om än just kvällens match. Det här bara måste uppmärksammas.

På das-fanmagazin.de finns ett stort Hannover-forum där St. Patrick’s-supportern Gary Ó’Nualláin lämnade några välbehövliga resetips till tyskarna. Det blev mycket uppskattat och senare meddelade Gary att de tyvärr inte kan träffas i Tyskland då han inte har råd med resan.
Det fick Hannover-fansen att reagera.

”Jag är nära att gråta”

Supportrarna på forumet började samla in pengar till Gary för att möjliggöra hans resa till returmötet. På rekordsnabb tid hade man fått in så mycket pengar att vissa fick tillbaka sitt lämnade bidrag.

Då Gary Ó’Nualláin inte förstår någon tyska var han ovetandes om aktionen tills han fick ett mejl. På natten gick han in och skrev ett inlägg för att tacka Hannover-supportrarna för deras insats.

Här får ni det bästa:

”Jag vet inte vad jag ska säga. För att vara ärlig är jag chockad. Jag ska inte ljuga, jag är nära att börja gråta. Jag kan inte tro det. Det är det mest generösa som någon någonsin har gjort för mig”, skriver han på forumet.

Gary Ó’Nualláin fortsätter sitt tacktal, berättar lite om sig själv och att han inte har så bra koll på tysk fotboll. Sedan avslutar han med ”Fotboll är en fantastisk sport. Det är en skam att folk som inte är insatta bara får se och höra om våldet och huliganismen som förknippas med europeisk fotboll, i stället för den här sidan av sporten”.

Gary kunde alltså inte åka till Tyskland – men tack vare ”motståndarfansen” kan han nu vara på plats.

En modern fotbollssaga, som egentligen kanske inte är så märkvärdig. Men i dagar med krigsrubriker, arga politiker, arroganta spelare och växande högerextremism så behövs det här. Lite vanlig och hederlig fotbollsromantik. Sunt förnuft, vänskap, gränsöverskridande. Det är fotboll, det är vad fotboll ska handla om. Jag mår bra av höra om Gary och Hannover-fansen.

/Wingren

3. Liga är två omgångar gammal och gamla Preußen Münster leder spektaklet med sex poäng. Nu är jag tillbaka från semestern och det känns alldeles perfekt. Det är nu det börjar hända saker. Redan i kväll kvalspelar Hannover 96 mot St. Patrick’s Athletic (mer om det senare), i morgon sparkas 2. Bundesliga igång (mer om det senare) och på lördag samt söndag kan den som vill njuta av Liga total! Cup. TV 10 sänder träningsturneringen (wow) som spelas mellan Hamburger SV, Werder Bremen, Borussia Dortmund och Bayern München. Det börjar bli lite hett i knutarna nu, kära läsare.

När väl Bundesliga slår upp portarna fredagen den 24:e augusti i Dortmund så är det inte vilken säsong som helst som inleds. Det är den 50:e upplagan av Bundesliga. För att fira detta hade jag tänkt att bjuda på lite historiska dokument här på bloggen – från det som har varit. Min förhoppning är att det ska finnas en ny historisk text varje månad, men bli inte ledsna om min tidsplan inte håller.

Jag kan väl redan nu avslöja att augusti månads 50-årsdokument kommer att handla om Timo Konietzka (som gjorde Bundesliga-historiens första mål), ligans grundande och lite annat smått och gott. Vi börjar på noll helt enkelt, det känns logiskt.

Kom gärna med förslag om det finns något historiskt som intresserar er, som ni vill läsa mer om.

Åh, som jag längtar.

***

Hannover 96 då. I kväll inleds uppdrag Europa 2.0 när Mirko Slomka och hans spelare tar sig till Irland. Här väntar halvprofessionella St. Patrick’s Athletic som har blivit irländska mästare sju gånger. I fjol slutade klubben fyra och har tidigare i sommar slagit ut isländska IB Vestmannaeyja och bosniska NK Siroki Brijeg. Matchen börjar 20:30 och spelas på Shamrock Rovers hemmaplan Tallaght Stadium då Uefa inte tycker att Richmond Park håller måttet.

Här spelar Hannover i kväll.

Hannover 96 charmerade många, åtminstone mig, när de visade upp sig i Europa League förra säsongen. Jag hoppas innerligt att de får en ny chans i år, man ser hur kul spelarna tycker att det är, man ser hur fansen njuter. Det är fotboll. Tyskarna är förstås stora favoriter men Schlaudraff, Pinto och gänget måste vara vakna – St. Patrick’s har spelat ligafotboll sen i mars. För Hannover blir det här första tävlingsmatchen för säsongen, så se upp.

”Ett lag fullt av kraft, som är kämpastarka och löpstarka. Det krävs koncentration från oss alla”, säger Mirko Slomka.

Värt att notera är att ”Saints” kvalspelade mot Hertha Berlin så sent som säsongen 2008/2009. Det mötet slutade med tysk 2-0-vinst på Olympiastadion och 0-0 i Irland.

”Vi kom tillbaka i god form från semestern och har nu arbetat bra i över fyra veckor under försäsongen. Vi ser verkligen fram emot mötet, vi är glada över att det äntligen handlar om något”, säger Jan Schlaudraff som skickade Hannover till Europa League med sina två mål mot Sevilla förra säsongen.

***

Och så var det dags för lite 2. Bundesliga. I förra inlägget skrev jag om hur stark 3. Liga är den här säsongen, och precis lika namnkunnig, klassisk, härlig och intressant är årets upplaga av andraligan. Bara titta på lagen som är med:

Hertha Berlin (nedflyttade)
1. FC Köln (nedflyttade)
1. FC Kaiserslautern (nedflyttade)
TSV 1860 München
FC St. Pauli
FC Ingolstadt 04
MSV Duisburg
VfL Bochum
1. FC Union Berlin
FC Energie Cottbus
Eintracht Braunschweig
Dynamo Dresden
FC Erzgebirge Aue
SC Paderborn 07
FSV Frankfurt
SV Sandhausen (uppflyttade)
VfR Aalen (uppflyttade)
Jahn Regensburg (uppflyttade)

Det är verkligen inte vilka klubbar som helst. Vi har tre solklara favoriter i de tre nedflyttade klubbarna, men som vi vet är det inte alltid så lätt att studsa tillbaka direkt. Köln är skuldtyngt, Kaiserslautern sårat och Hertha är en förening i kaos.

Vi har två starka och sugna lag i 1860 München och St. Pauli. Här finns en tydlig satsning och en klar stomme, dessutom är pressen mindre på dessa lag. Intressant blir också att se om SC Paderborn kan spinna vidare på mirakelsäsongen. Den lilla klubben vet sina begränsningar och värvar in 20-åringar från trakten, spelare som inte lyckas ta klivet i större klubbar som Dortmund och Schalke. I fjol fungerade det över allt förväntan, med ligans minsta budget var man med och krigade om topplaceringarna.

En annan intressant och fräsch satsning finner vi i Berlin där Union är sugna på att bli stadens största, åtminstone bästa, klubb. Stadion An der Alten Försterei har fått en ny läktare på den västra långsidan och klubben har höjt sin personalbudget – men utan att göra någon vansinnessatsning. Det känns mycket spännande.

Och givetvis önskar vi svenske Mikael Ishak all lycka till i Köln.

På fredag inleds alltså 2. Bundesliga med två matcher klockan 18:00:

FC Ingolstadt – Energie Cottbus
Erzgebirge Aue – FC St. pauli (Eurosport 2)

Ljuvligt.

Vilka lag tror ni spelar med i toppen respektive botten?

***

Vad vore väl en blogg om Bundesliga om den inte uppmärksammar tyska talanger? Den finaste utmärkelse en spelare kan få är Fritz Walter-medaljen. Årligen delas guld, silver och brons ut till landets främsta talanger. Låt oss se vilka ungdomar som har förärats i år:

U 17

Tre senaste vinnarna: Emre Can, Timo Horn, Mario Götze

Guld:Leon Goretzka (VfL Bochum). Mogen, smart, stark och målfarlig defensiv mittfältare som jagas av bland annat Juventus, Inter och FC Bayern. Men han är klok, han väljer att ta nästa steg i Bochum i lugn och ro: ”Anbuden är ett erkännande för mina prestationer. Seriösa tankar på en övergång har jag dock inte haft”. Goretzka förde som kapten det tyska U 17-laget till final i EM där det till sist blev en strafförlust. Framtiden ser ljus ut.

Silver:Max Meyer (Schalke 04). En av mina favoriter bland de tyska ungdomarna. Liten, teknisk och snabb. Låt oss likna honom med Mario Götze i spelstilen. En speciell talang som länge har spelat med de äldre killarna.

Brons: Pascal Itter (1. FC Nürnberg). Defensiv mittfältare som även gjorde det bra som högerback i U 17-EM. I Nürnberg bygger man upp Itter till en framtida lagkapten och ledargestalt.

Ledargestalt och vinnare, Leon Goretzka.

U 18

Tre senaste vinnarna: Julian Draxler, Mario Götze, Marco Terrazzino

Guld: Matthias Ginter (SC Freiburg). Gjorde stor succé när han fick Bundesliga-debutera i våras. Efter debuten spelade han samtliga 90 minuter i tio matcher och imponerade stort. Ett allround defensivsspelare som vi kommer att få se mycket av i Bundesliga den här säsongen.

Silver: Thomas Pledl (Greuther Fürth). Lämnade 1860 München efter en finfin säsong i U 19-Bundesliga för Greuther Fürth. En allround mittfältare som har imponerat under sommaren och tillhör nu Fürths proffstrupp.

Brons: Dominik Kohr (Bayer Leverkusen). Den centrale mittfältaren fick göra två inhopp i Bundesliga för Bayer Leverkusen, kan säkerligen hoppas på mer speltid den här säsongen.

U 19

Tre senaste vinnarna: Marc-André ter Stegen, Peniel Mlapa, Lewis Holtby

Guld:Antonio Rüdiger (VfB Stuttgart). Med problemstämpel lämnade han Dortmund och ny adress blev Stuttgart, och där blev han sannerligen väl omhändertagen även om han inte fick lov att spela under våren då övergången var problematisk och drog ut på tiden. Stark och snabb mittback, som fungerar lika bra som högerback. Var stark i sin Bundesliga-debut mot Mönchengladbach i januari 2012.

Silver: Andre Hoffmann (MSV Duisburg). Fick faktiskt silver i U 17-klassen 2010, men har utvecklats mycket sedan dess. Stor, stark och flexibel mittback som är ordinarie i MSV Duisburg. 24 matcher i andraligan har det blivit sen hösten 2011.

Brons:Patrick Rakovsky (1. FC Nürnberg). Ung målvakt som lämnade Schalke under Magath-eran, något Schalke säkert ångrar nu. Är inplanerad som 33-årige Raphael Schäfers ersättare och fick debutera redan förra säsongen. Rakovsky stod för starka insatser mot Dortmund och Augsburg, men sen blev det inte mer på grund av ett brutet finger.

Bloggen säger grattis till ynglingarna som har förärats med den finaste av medaljer – och hoppas på att få se mer av killarna den här säsongen.

***

Just det, för er som har missat: Matthias Sammer har lämnat DFB för att jobba som sportchef i Bayern München. Robin Dutt, tidigare i Freiburg och Leverkusen, tar över Sammers roll på förbundet.

/Wingren

Okej, det är inte tyska cupen, det är inte Bundesliga och det är inte ens 2. Bundesliga. Men i dag har publiken strömmat till sol- eller regndränkta arenor för att få njuta av lite fotboll. Det är 3. Liga som har slagit upp portarna, och det är inte vilken liga som helst. Man skulle kunna påstå att det är den starkaste, bästa och mest intressanta upplagan av 3. Liga – som egentligen tjuvstartade redan i går.

Det här blir den femte säsongen med 3. Liga. För att illustrera hur härligt jämn, charmig och oförutsägbar den är tänkte jag ta hjälp av följande:

1) ”Förra säsongen visade precis hur oberäknelig 3. Liga är, och därför är det fullt möjligt med överraskningar i toppen”, säger Chemnitzers tränare, Gerd Schädlich, som med sitt nyuppflyttade lag kämpade i toppen förra säsongen.

2) Kickers Offenbach, SpVgg Unterhaching, SV Wacker Burghausen, Borussia Dortmund II, VfB Stuttgart II. När 3. Liga grundades och premiärspelades 2008 var dessa klubbar med, den här säsongen är de ensamma om att ha varit med 2008. Rotation. Det händer mycket.

Och det är verkligen inte vilka klubbar som helst som är med, låt oss ta en titt:

Karlsruher SC
Hansa Rostock
1. FC Heidenheim 1846
VfL Osnabrück
Arminia Bielefeld
Kickers Offenbach
SV Wehen Wiesbaden
Alemannia Aachen
Chemnitzer FC
VfB Stuttgart II
1. FC Saarbrücken
FC Rot-Weiß Erfurt
Borussia Dortmund II
SV Wacker Burghausen
Preußen Münster
SV Darmstadt 98
SpVgg Unterhaching
SV Babelsberg 03
Hallescher FC
Stuttgarter Kickers

Lite saker som kan vara intressant att veta denna glädjens dag:

Ålder: Hallescher FC har den äldsta truppen med en snittålder på 26 år, precis där bakom lurar 1. FC Heidenheim med 25,9. Föga förvånande är det Borussia Dortmund II som ställer upp med yngst trupp (20,5) tätt följda av VfB Stuttgart II (20,7).

Favoriter: Vi har trots allt några lag som ska gå riktigt bra i år. Karlsruher SC får bära det största favoritskapet, men även Alemannia Aachen, Hansa Rostock, FC Heidenheim och Kickers Offenbach bör göra fint ifrån sig.

10: Så många lag har tidigare spelat i Bundesliga. Det är såväl sorgligt som vackert på något sätt. Karlsruher SC, Alemannia Aachen, Hansa Rostock, Arminia Bielefeld, Kickers Offenbach, SV Darmstadt 98, SpVgg Unterhaching, Stuttgarter Kickers, 1. FC Saarbrücken och Preußen Münster har alla spelat i Bundesliga.

DDR: I Chemnitzer FC, Rot-Weiß Erfurt och Hallesche FC har vi tre traditionsrika klubbar från före detta Östtyskland. Personligen hoppas jag på att vi snart får se några gamla öst-klubbar i Bundesliga igen.

Spelare: Michael Thurk sköt upp FC Augsburg i Bundesliga, nu hittar vi honom i FC Heidenheim. I Aachen finner vi förre Bundesliga-proffset Albert Streit. I KSC hittar vi den 18-årige supertalangen Hakan Calhanoglu. Det finns en mängd spelare att hålla utkik efter.

Arenor: Om man inte intresserar sig för spänningen, spelarna eller klubbarna så kan man alltid njuta av arenorna. Vissa är nybyggda och andra är lite äldre, lite nötta, men också rika på historia. Nya Tivoli i Aachen har plats för 32 960 åskådare, i Saarbrücker Ludwigspark kan man ta in 35 303 fotbollstokiga supportrar. Kicker Offenbach inviger sina nya arena om några dagar med en match mot Bayer Leverkusen.
I Karlsruhe, Rostock och Bielefeld får nästan 30 000 personer plats. Det kommer att koka på sina håll, var så säkra.

Svensk: 28-årige Freddy Borg har bytt Hansa Rostock mot Alemannia Aachen. Han gjorde fem mål på 13 matcher för Rostock i fjol och kommer garanterat att vara nyttig för Aachen som behöver lite tyngd. Ser ut att behöva ytterligare någon vecka innan knäet är kurerat.

I går öppnade Arminia Bielefeld 3. Liga med en hemmamatch mot Alemannia Aachen. En duell mellan två klubbar som inte för allt för längesedan spelade Bundesliga-fotboll. Den matchen slutade 1-1.

I dag spelas resten av omgång ett. Äntligen är fotbollen tillbaka, äntligen trängs folk på betongläktarna runtom i landet och äntligen har vi massvis att se fram emot.

Nu lämnar jag dock er på egen hand i en vecka. Jag tänkte faktiskt ta semester. Hoppas att ni har en bra sommar där ute, vi hörs snart igen!

***

Just det, jag glömde nästan. Ailton, 39, ska i dagarna skriva på för Hassia Bingen. Werder Bremens gamle målkung gör alltså comeback i tyska division sex, Verbandsliga Südwest. Det är så läckert, Ailton, vilken karaktär alltså.

/Wingren

Det är sommar. Försäsongen har dragit igång. Pulsen stiger, förväntningarna är höga. Svetten lackar, men ett leende ligger alltid på läppen. Det är så man vill ha det, det är så man vill att det ska se ut.

Officiellt inleddes säsongen 2012/13 den 1 juli. Det var samma dag som många spelares kontrakt upphörde att gälla. Vissa kommer aldrig tillbaka till fotbollen igen, andra väntar bara på ett bättre erbjudande och vissa tar tid på sig att fundera över framtiden. Många kontraktslösa spelare deltar i ett träningsläger i Duisburg, ett träningsläger för spelare som vill hålla formen och visa upp sig för potentiella arbetsgivare.

Den här perioden på året är alltid en påminnelse om det tuffa fotbollsklimatet. Heter man inte Cristiano Ronaldo, eller åtminstone Tom Starke, så är det ofta ett kämpigt yrke fyllt av personliga motgångar. Många spelare saknar adekvat utbildning och världen utanför fotbollen är främmande. Fotbollen är livet, hoppet. Det är inte alltid så dramatiskt förstås, en kille som Tim Borowski behöver knappast oroa sig för framtiden om han spelar sina kort rätt.

Men för många spelare gäller det att gripa tag i det där sista halmstrået under sommaren. Låt oss exempelvis prata om Christian Rahn. Låter namnet bekant? Kanske? Den gångna säsongen spelade vänsterbacken tre ligamatcher för Greuther Fürth, som bekant tog steget upp till Bundesliga.

Rahn har hunnit blir 33 år. Hans kontrakt med Fürth förlängdes inte. Nu tränar han med en drös andra kontraktslösa proffsspelare i Duisburg.

”För många spelare är träningslägret den sista anhalten i karriären, för andra blir det en språngbräda”, säger Ulf Baranowsky, ordförande i spelarförbundet.

I år leds lägret av Ralf Zumdick, som också står utan kontrakt. 54-åringen har varit assisterande tränare och huvudtränare i lag som VfL Bochum och Hamburger SV. Senast höll han till i en iransk klubb som sportchef.

”Presidenten för spelarföreningen frågade mig om jag ville leda lägret, jag behövde inte tveka länge. Jag vill gärna ha ett nytt jobb. Helst i Tyskland, men även utomlands hade gått bra”, säger Zumdick.

En kille som har imponerat med sin fina vänsterfot är just Christian Rahn. Vem är han då? Många av er vet säkert redan, men låt oss förfriska minnet.

2002 gjorde Rahn sin landslagsdebut för Tyskland, i en match mot Kuwait som Tyskland vann med 7-0. Han fick en plats i landslaget tack vare sina finfina insatser i St. Pauli, han var den där vänsterfotade ytterbacken som landet hade längtat efter. Han var en av nyckelspelarna i det St. Pauli som är berömt, det St. Pauli som vann över självaste Bayern München med 2-1. Han var tysk fotbolls framtidshopp.

Samma år som landslagsdebuten valde Rahn att flytta till en större klubb – till rivalen Hamburger SV. Även 1. FC Köln har varit en av Rahns arbetsgivare. Men skador förstörde Rahns karriär, karriären som skulle bli så lysande. Han blev aldrig den där dominanta och etablerade stjärnan. Tio år efter landslagsdebuten har han inte ens ett giltigt kontrakt.

”Lägret är en chans för mig att än en gång visa föreningarna vad jag kan. Jag är säker på att jag fixar det, även med mina 33 år”, säger han.

I skrivande stund har inte Rahn hittat någon ny klubb. Hans CV går dock inte av för hackor.

Christian Rahns karriär:

Bundesliga: 117 matcher, 14 mål, 26 assist.
2. Bundesliga: 134 matcher, 8 mål, 16 assist.
DFB-Pokal: 16 matcher, 3 mål, 2 assist.

En påminnelse om vad som en gång varit: Rahn i landslagströjan

Lägg därtill fem matcher med tyska landslaget och spel i Uefa Cupen. Det är ingen dussinlirare direkt, men karriären växlade aldrig in på rätt spår när den väl tog fart. Fotbollens värld är inte bara guld och gröna skogar, ibland är det bra att vi påminns om det.

Och så här skulle vi kunna formera ett dugligt Bundesliga-lag, med enbart kontraktslösa spelare:

Michael Ratajczak, målvakt, Fortuna Düsseldorf. 0 matcher i Bundesliga.

Andreas Hinkel, försvarare, SC Freiburg, 163 matcher i Bundesliga.

Khalid Boulahrouz, försvarare, VfB Stuttgart, 116 matcher i Bundesliga

Chris, försvarare, VfL Wolfsburg, 133 matcher i Bundesliga.

Sebastian Boenisch, försvarare, Werder Bremen, 64 matcher i Bundesliga.

David Jarolim, mittfältare, HSV, 318 matcher i Bundesliga.

Thomas Hitzlsperger, mittfältare, VfL Wolfsburg, 131 matcher i Bundesliga.

Hasan Salihamidzic, mittfältare, VfL Wolfsburg, 321 matcher i Bundesliga.

Michael Ballack, mittfältare, Bayer Leverkusen, 267 matcher i Bundesliga.

Mohamed Zidan, anfallare, FSV Mainz 05, 155 matcher i Bundesliga.

Markus Rosenberg, anfallare, Werder Bremen, 123 matcher i Bundesliga.

Bänk:

Rouven Sattelmaier, målvakt, FC Bayern

Antonio da Silva, mittfältare, Dortmund

Andreas Ibertsberger, försvarare, Hoffenheim.

Danijel Pranjic, mittfältare, FC Bayern.

Christian Rahn, försvarare, Greuther Fürth.

Tim Borowski, mittfältare, Bremen

Christian Lell, försvarare, Hertha Berlin

Ranisav Jovanovic, anfallare, Fortuna Düsseldorf

Tränare:

Ralf Zumdick

Hur hade detta laget lyckats i Bundesliga? Det får vi aldrig veta, förhoppningsvis får vi veta hur vissa spelare lyckas i Bundesliga nästa säsong.

/Wingren

Italien vann med 2-1 och EM är över för den här gången. Än en gång misslyckades den gyllene generationen, det blev ingen titel i år heller. Jag vill påstå att Joachim Löws feghet är anledningen till att det blir så här.

Men först måste vi ställa oss den ack så viktiga frågan: är Tyskland verkligen utslaget? Jag har inte pratat med någon som var på plats på arenan, så jag vet faktiskt inte. Kanske var det Tyskland som vann semifinalen, men det uppskattades inte av Uefa? Hur ska vi kunna vara säkra på att det vi har sett verkligen har skett?

Kommer ni ihåg den tyska tjejen som grät stora tårar när Mario Balotelli gjorde mål? Hon syntes länge och väl i bild. Tårarna rann, hennes kära Tyskland låg under. Det är bilden som Uefa kablade ut över hela världen. Problemet? Det hände aldrig.

Hon grät inför matchen. Hon grät, av lycka, över att vara på plats i Warszawa tillsammans med sin man. Hon var lycklig, rörd. Tårarna kom när idolerna stod uppradade och det var dags för nationalsången. Men Uefa valde att visa bilderna i samband med Italiens mål. Det är oförlåtligt vidrigt och det är inte konstigt att man hyser agg mot föreningar som Uefa och Fifa. Det är så uppenbart korrupt och snedvridet.

Det finns fler exempel. Joachim Löw busade med en bollkalle och även om många skrattade, så var det många som irriterade sig. Har inte förbundskaptenen viktigare saker för sig när hans lag möter Holland i en avgörande EM-match? Klart att han hade, han skojade med pojken innan matchen, men Uefa valde att kabla ut bildmaterialet under pågående match.

Tror ni att det har varit fullsatt på läktarna den här turneringen? Inte alls. Uefa har dock valt att inte visa bilder på tomma stolar. Tror ni att finalen är sedan länge slutsåld? Inte alls. Men jag lovar att Uefa kommer få det att se ut så om nu inte alla biljetter blir sålda.

EM i Polen och Ukraina har omgivits av en het politisk debatt, och lita på att det har funnits en mängd med politiska plakat och liknande på läktarna. Uefa har dock valt att censurera detta för tv-tittarna.

”Vi är förvånade och irriterade. De här bilderna är inte acceptabla för oss – vi pratade dessutom med Uefa om det här problemet för några dagar sedan. Vi kommer nu att ta ett nytt samtal”, säger tv-kanalen ARD:s EM-chef till SZ.

Uefa väljer att tiga. Deras heliga och problemfria världs får inte riskeras.

Den naturliga frågan blir då förstås om det vi har sett på tv är det som verkligen har hänt? Gjorde verkligen Mats Hummels ett pojklagsmisstag, eller var det inspelat sedan tidigare? Gjorde Mario Balotelli verkligen två mål? Vann Italien verkligen över Tyskland? Jag vet inte längre…

…men jag väljer ändå att utgå från det. Här följer kommentarer på Joachim Löw och spelartruppen efter ännu ett förlorat EM.

Det finns många nationer här i världen som gärna hade bytt plats med Tyskland. Det finns många länder som gärna hade haft en garanti på att som minst nå semifinalen i VM eller EM. Tyskland har gjort det sedan 2006. Joachim Löw har verkligen utvecklat det här landslaget till något positivt, till något attraktivt, till något att vara stolt över. Tyskland spelar en snabb och fräck anfallsfotboll, men varför räcker det aldrig hela vägen?

Troligtvis eftersom att Joachim Löw är feg. Han borde fundera över vad han kan göra annorlunda, jag tycker att han ska få sitta kvar, men även han måste ta steg framåt. Precis som spelarna måste göra. Löw litar på lagets styrka fram tills dess att det verkligen bränner till. Då fegar han ur och tittar alldeles för mycket på motståndarnas styrkor. Resultatet blir osäkra spelare som inte litar på sig själva. Resultatet blir vilsna spelare som inte förstår de nya riktlinjerna.

Joachim Löw måste bli modigare, tuffare. Hade han haft mer mod så hade han petat Bastian Schweinsteiger redan efter matchen mot Portugal. En hel värld, och helt säkert Löw själv, kunde se att han inte var i form. Löw har alltid sagt att han endast vill spela med killar som är 100 procent, nu gjorde han ett undantag med Bastian Schweinsteiger, och det kan endast bero på att Löw är för feg för att peta en sådan ledartyp.

Löw var för feg för att peta en helt misslyckad Lukas Podolski. Han har det bästa tyska landslaget någonsin att tillgå, ändå får ur-form-Poldi spela. Noll hot och helt osynlig.

Mot Italien litade han inte på det egna spelet. Han valde att slänga in Toni Kroos på mittfältet. Resultatet blev en helt tom högerkant och ett förvirrat lag. Resultatet blev en 1-2-förlust och uttåg ur EM. Igen.

En modigare Joachim Löw hade litat på sitt lag, på Tysklands kvaliteter. En modig förbundskapten hade petat Schweinsteiger och Podolski – trots att de är inventarier i landslaget. En modig förbundskapten hade spelat med en brinnande Marco Reus från start. En modig förbundskapten hade velat vinna matchen med hjälp av lagets egna styrka.

Joachim Löw ska givetvis få behålla jobbet, han har som sagt gjort något fantastiskt med det här landslaget. Men även Löw måste ta ett par steg framåt i utvecklingen. Det här var egentligen inget imponerande EM spelmässigt. En tursam 1-0-vinst mot Portugal, en nervös seger mot ett totalt uppgivet Holland och ännu en nervös seger mot Danmark. Inte jätteövertygande, men man kan inte argumentera mot tre vinster på tre matcher i dödens grupp.

I kvartsfinalen fick Grekland, som är lika målfarligt som deras ekonomi är stark, göra två mål.

Italien-matchen har vi redan talat om. Ja, Tyskland kunde ha vunnit om de hade gjort mål på sina chanser. Nu blev det inte så och Italien vann helt välförtjänt. Men i onödan.

Kommentarer på spelarna:

Manuel Neuer: Gör ett felfritt EM och utstrålar lugn och självsäkerhet. Bjuder på ett par svettiga räddningar och visar upp en god spelförståelse. Helt fantastisk i slutet av semifinalen när han agerar libero och visar mer hjärta och vilja än någon annan på plan. MVG

Jerome Boateng: Inledde väldigt bra mot Ronaldo i den första matchen, samtidigt frågar man sig om den gode Ronaldo verkligen var i någon vidare form då? Boateng var helt enkelt helt okej, men absolut inte övertygande. Gjorde en ganska svag match mot Italien vilket dock också berodde på Löws val att ha en naken högerkant. Låt oss se en naturlig ytterback snart, Löw. G

Mats Hummels: En helt perfekt turnering fram till matchen mot Italien. Hyllades i England som EM:s bäste spelare efter gruppspelet. Vann närkamper utan att dra på sig frisparkar, var dominant och självsäker. Men så gjorde han det där bedrövliga misstaget mot Cassano så att denne kunde slå inlägget till Balotelli. Såna misstag har man inte råd med i EM. VG

Holger Badstuber: Lite som Hummels men inte lika framträdande, Holger är en kille som hellre faller och följer, än stöter och vinner. Gjorde sin sak mycket bra och bjöd inte på några misstag, förutom att han såg dålig ut när Balotelli obehindrat fick nicka in 1-0. Detta mittbackspar ska dock få chansen även i fortsättningen. VG

Philipp Lahm: Mot Grekland tog kaptenen tag i det hela och gjorde ett mycket vackert mål som fick knutarna att lossna. Var defensivt felfri mot Danmark och Holland, ganska svag mot Portugal. Gör ett stort misstag mot Italien och matchen dog. Man önskar mer från en tysk landslagskapten, mer av Greklands-varan. G+

Sami Khedira: Tysklands bäste utespelare den här turneringen. Tog över Schweinsteigers roll och imponerade med sin vilja. Han var överallt. Han hjälpte till i defensiven och tryckte på i offensiven. Försökte hela tiden hjälpa laget, visade hjärta. Har inte världens bästa teknik men han VILLE hela tiden. Utmärkt EM för Sami. MVG

Bastian Schweinsteiger: Ja, alltså, det är inte Bastians fel att Joachim Löw envisas med att matcha honom. Borde kanske ha tagit större ansvar, ledartyp som han är, och petat sig själv. Han var medveten om att han inte gjorde det bra. Inga problem mot Holland, men så här i efterhand säger inte det så mycket. Han var ofta osynlig och slog fler öppnande passningar än vad Pirlo gjorde – fast till italienarna. Absolut ingen bra turnering, men han var småskadad och ur form. Tyvärr. IG

Thomas Müller: En annan kille som var ur form och som inte lyckades med särskilt mycket. Var inte en lika stor risk som Bastian dock. Müller höll sin kant och jobbade stenhårt hela tiden. Lyckades även styra upp ett par mål i gruppspelet och får ändå godkänt, det är bara det att vi förväntar oss mer av den gode Müller. G+

Mesut Özil: Nja, inte tusan var det här hans turnering. Vilket säkert beror mycket på Bastian och Mario Gomez. Özil hade inte några lekkamrater den här sommaren, han var ensam. Och trycket var stort på honom. Özil är inte en kille som tar tag i saker, och kommer nog aldrig att bli det, han är en konstnär och en konstnär behöver inspiration. Det fick han mot Grekland och då fungerade det. Annars alldeles för blek och som vanligt svag framför mål (men säker vid straffpunkten). G+

Lukas Podolski: Han gjorde ett mål mot Danmark och det var också den enda ljuspunkten. Löw sa att Poldi jobbar mycket i det tysta, hårt i defensiven. Jag kan komma på 50 andra tyska yttrar som hade gjort det ”tysta jobbet” lika bra men bidragit mer i offensiven. En skugga av sig själv, ett uselt EM. Borde verkligen inte ha fått starta fyra av fem matcher. IG

Mario Gomez: Hur dålig är Gomez som inte lyckas passa in i ett så här spelskickligt lag? Hur kan han se så träbent, avskärmad och nästan värdelös ut? Eller, hur värdelös är Joachim Löw som inte kan få en av Europas bästa målskyttar att passa in i ett så spelskickligt lag? Jag vet bara att Gomez aldrig syntes till i spelet, fick inte länken med mittfältet att fungera och var klumpig. Men. Han gjorde också tre helt fantastiska mål som tog Tyskland vidare från dödens grupp. Och det är ju mål en anfallare ska göra. VG

Toni Kroos: Fick speltid i samtliga matcher förutom mot Grekland. Hade inte så mycket tid att visa upp sig, det var först mot Italien vi verkligen fick se Kroos. Kroos skulle hjälpa Özil att störa Pirlo i uppspelsfasen, och det gick bra egentligen. Det resulterade dock i en tom högerkant. Kroos har en finfin fot, men vi fick se allt för lite av den varan förutom ett bra långskott. Godkänd mot Italien, men måste arbeta på karaktären om han vill fortsätta att vara en del av detta landslag. G

Miroslav Klose: Fick göra många inhopp och startade endast mot Grekland. Var inte den gode Klose som vi har vant oss vid, men gjorde inte heller bort sig. Rör sig mer än Gomez och deltar mer i spelet vilket får hans kamrater att se bättre ut. Var som bäst mot Grekland, men det säger inte så mycket. Kom in i halvtid mot Italien och visade enormt mycket vilja, jagade hejdlöst bollar, och hade det bara funnits någon som uppfattade Kloses signaler så hade han kunnat bli den nödvändiga katalysatorn. Men utbrända Bastian och Mesut kunde inte ta till sig Kloses signaler. G+

Marco Reus: Gjorde en lysande insats mot Grekland och var den kantspelare som hade saknats i gruppspelet. Petades oförklarligt mot Italien och det gick som det gick. Kom in i halvtid och visade upp ett driv mot mål som ingen hade visat i första halvlek. Ständigt i rörelse och osar farlighet. Tyvärr blev EM:et alldeles för kort för Reus. VG+

André Schürrle: Fick hoppa in med en halvtimme kvar mot Danmark och var livlig, precis som vi har vant oss vid. Fick sedan chansen mot Grekland utan att ta den, men utgjorde åtminstone ett större hot än Podolski men släppte lite väl i defensiven. Alltid snabb och på språng, en frisk fläkt. G

Lars Bender: Fick göra två korta inhopp för att stabilisera defensiven mot Portugal och Holland. Fick sedan chansen från start i Boatengs frånvaro mot Danmark. Inledningsvis lite svårigheter med den helt nya positionen som högerback, men spelade upp sig och gjorde ett lika gott arbete som Boateng. Blev hjälte med sitt 2-1-mål mot Danmark. G+

Mario Götze fick spela i tio minuter, går inte att betygsätta. Detsamma gäller Ilkay Gündogan, Marcel Schmelzer, Benedikt Höwedes, Per Mertesacker, Tim Wiese och Ron-Robert Zieler som inte fick spela alls.

Tittar jag lite snabbt på dessa klassiska skolbetyg så kommer jag fram till samma sak som magkänslan säger: det här var ett godkänt EM med ett plus i kanten, det var ett EM med såväl positiva som negativa överraskningar. Den inneboende kraft och kvalitet som finns i landslaget gör att man förväntar sig lite mer. Det går inte att komma ifrån. Men hoppet inför framtiden är makalöst stort. Lite mer mod 2014, tack.

/Wingren

Italien gjorde en mycket bra match. Italien spelade, enligt mig, ganska oitalienskt. Man spelade som Tyskland gjorde i VM 2010. En säker och stabil defensiv med blixtsnabba omställningar. Hatten av för det. Det var helt enkelt väldigt välförtjänt. Så grattis, Italien.

Nu till Tyskland. Nu till arma Tyskland. Inför matchen kändes det ganska bra. Det här var ett av de absolut starkaste tyska landslagen på väldigt, väldigt länge. Inför turneringen var defensiven ett frågetecken. Såväl spetsmässigt som i bredden. I gruppspelet och i kvartsfinalen var inte defensiven några större problem. Snarare var den helt plötsligt väldigt orörliga offensiven ett problem. I kvartsfinalen mot Grekland valde så Joachim Löw att matcha Marco Reus, André Schürrle och Miroslav Klose för Thomas Müller, Lukas Podolski och Mario Gomez.

Vad gör sen Löw inför den viktiga semifinalen mot Italien?

Jo, mot ett Italien som Tyskland aldrig vunnit över i EM eller VM så valde Löw att skicka in Gomez och Podolski för Klose och Schürrle. Dessutom tyckte han att det vore en god idé att spela Toni Kroos för Thomas Müller. Han utnyttjade inte sin starka trupp, han läste inte av läget.

Vad hände?

Absolut ingenting. Tyskland skapade ett par farliga halvchanser inledningsvis, precis som mot Portugal, Holland och Danmark. Men man dominerade inte, man hotade inte på allvar. I stället var det Italien som vågade spela sitt aggressiva spel. De vågade trycka på, de vågade gå i offensiven och försvararna tankade så mycket självförtroende.

Italien gjorde 1-0 genom Mario Balotelli. Mats Hummels såg inte bra ut mot Antonio Cassano som skickade in bollen mot Mario Balotelli. Balotelli nickade in bollen i ett ganska lätt läge då Holger Badstuber misslyckades i markeringsspelet. EM:s hittills kanske bästa mittbackspar gjorde ett misstag var. 1-0.

När Balotelli gjorde 2-0 var det Philipp Lahms tur att se misslyckad ut. Som en pojke.

Tre individuella misstag resulterade i två mål för Italien. Två helt välförtjänta mål för ett smart och gott kämpande Italien. Men tre fruktansvärda misstag.

Det är dock inte bara dessa tre herrar som ska hängas ut. Det är även Joachim Löw. Han valde att satsa på Mario Gomez, som får sina medspelare att se dåliga ut. Han valde att satsa på Lukas Podolski som inte alls är i form, och han var usel. Han valde att satsa på Toni Kroos, som för all del har gudabenådade passningar, skott och frisparkar, men som är en ganska odynamisk och arrogant fotbollsspelare. Han valde att, än en gång, spela stackars Bastian Schweinsteiger som har varit skadad och mest ägnar sig åt att slå felpassningar. Joachim Löw gjorde helt fel, när det gällde som mest. Spelarna gjorde som mest misstag, när det gällde som mest.

Bastian Schweinsteiger, Philipp Lahm och Lukas Podolski ser ut att gå en mörk landslagskarriär till mötes. Och det känns inte alls rättvist.

Joachim Löw reagerade redan i halvtid, och bevisade egentligen det vi alla visste: Mario Gomez och Lukas Podolski borde inte ha startat. De byttes ut direkt. In kom i stället Miroslav Klose och Marco Reus. I tio minuter såg det riktigt bra ut, det var intensivt, säkrare och mer hotfullt. Men målet kom aldrig. Och Klose är en sämre inhoppare än Gomez – det borde även Löw förstå. Klose etablerar en matchbild mer än vad han förändrar.

Mesut Özil fick sätta en tysk straff på tilläggstid. Alldeles försent. Endast av kosmetisk karaktär.

2-1 slutade spektaklet. Italien vann välförtjänt, de spelade bra och smart. Tyskland gjorde det dock fantastiskt enkelt för Italien. Än en gång så misslyckades Tyskland när det gällde som mest. Förr i tiden lyckades Tyskland vinna, landslaget kallades för en maskin. Nu är tyskarna ett gäng förlorare, som oftast spelar väldigt underhållande fotboll. Det värsta är att kvällens resultat var helt i onödan. Okej, Schweinsteiger var inte sig själv, men det var inte problemet. Problemet var att misstagen kom när det gällde som mest och att Löw valde att satsa på spelare som drar ner tempot i det tyska spelet, spelare som inte är i form. Löw är en förbundskapten med väldigt god fingertoppskänsla – det visade han inte alls i kväll och det avgjorde.

Och varför i helvete spelar Schweinsteiger en kort boll när sekunder återstår?

Och troligtvis, förhoppningsvis, kan man förvänta sig en mer nyanserad bild av det hela i morgon. Nu utlyser jag landssorg så länge.

/Wingren

Sommaren 2006. Dortmund. Alla sagor har inte ett lyckligt slut. Efter 90 intensiva minuter gick matchen till förlängning. VM-semifinal mellan två fotbollsmakter, Tyskland och Italien. Så gjorde Fabio Grosso det där 0-1-målet. Matchen slutade 0-2. Tyskland var utslaget i sitt eget VM. Inför 60 000 gråtande tyskar i Dortmund. På planen låg spelarna ner, suckade, hade tårar i ögonen. Allt var över. Drömmen förblev en dröm. Det blev ingen VM-final. Än en gång hade Italien överlistat Tyskland. Som alltid i EM eller VM. Tyskland har aldrig vunnit mot Italien i dessa turneringar. Tyskland har inte vunnit en tävlingsmatch mot Italien sedan 1988.

Nu är det dags igen. Sex år efter det bittra nederlaget möts Italien och Tyskland igen. I en semifinal, i EM, i Warszawa.

”Det är ett sånt tillfälle där man står på planen och tänker: nu är det över. Men vad ska man göra?”, säger Lukas Podolski angående nederlaget 2006. Han tror också att Tyskland har bättre chanser den här gången. Det tror jag med.

Det är dags att bryta förbannelsen nu. Italien måste besegras. Joachim Löw har bättre kort på handen den här gången. Tyskland har fått vila längre och spelar en helt annan fotboll jämfört med 2006. Men framför allt har man fått ett nytt gäng med vinnare. Ett gäng som redan har slagit ut Italien i en semifinal.

Det var inte någon överlägsen uppvisning. Men Tyskland slog ut Italien i semifinal 2009. I U21-EM. Sen gick man och vann över England, ganska överlägset faktiskt. Sami Khedira, Manuel Neuer, Mesut Özil, Jerome Boateng, Benedikt Höwedes, Mats Hummels och Marcel Schmelzer är samtliga med i Joachim Löws EM-trupp. Dessa killar var även med den där sommaren i Sverige. När man slog Italien i semifinal. Det här är en ny generation spelare, en fräckare generation. En generation som har alla förutsättningar i världen att bli bäst såväl i Europa som i världen.

Sami Khedira och Mats Hummels har varit ledstjärnorna i det tyska landslaget den här sommaren. När Bastian Schweinsteiger har varit blek och lidit av en krånglande vad har Khedira klivit fram och tagit över ledarrollen på mittfältet. 2009 var hans lagkapten för det lag som vann U21-EM. Det är han inte i dag, men han är en sann ledare på plan.

”Mitt ansvarstagande blir allt större. Det är viktigt att visa vägen på den centrala positionen”, säger Khedira.

Och det är just han som ska se till att det största italienska hotet, Andrea Pirlo, blir osynligt. Pirlo ska inte få ha tid med bollen. Han ska inte få slå sina fenomenala passningar.

De italienska spelarna är säkra på sin sak, de räds inte Tyskland. Den nya generationen tyska spelare känner likadant. De räds inte mardrömsmotståndet, de tror på att förbannelsen kan brytas.

”Om vi visar vad vi kan så kommer vi att slå dem”, säger Mesut Özil.

Benedikt Höwedes säger att ”jag är inte särskilt orolig för den här semifinalen”.

Jag ger de tyska killarna rätt. Om Tyskland spelar så bra som de kan göra så har inte Italien någon chans. Men Tyskland har inte nått sin fulla potential i den här turneringen ännu. Det borde oroa herr Löw. För det är dags nu. Om förbannelsen ska brytas kan inte Schweinsteiger lämna luckor på mitten och ge bort bollen, Boateng kan inte hamna på efterkälen, Podolski kan inte springa runt i tomma intet, Mesut Özil måste få leka med Klose och mittbackarna måste stå för noll misstag.

Och Manuel Neuer måste visa sig vara bättre än Gianluigi Buffon. En match mellan två av världens bästa målvakter.

Italien ska inte underskattas. De har spelat en mycket bra fotboll och förtjänar verkligen en plats i den här semifinalen. Det är ett annat Tyskland, men det är också ett annat Italien.

Efter att startelvan har läckt ut alldeles för tidigt den här turneringen så har Löw valt att hålla den hemlig även för spelarna. Först vid halv sex så kommer spelarna att informeras om vem som får chansen från start.

Ska vi tro på kicker kan startelvan se ut så här:

Neuer
Boateng, Hummels, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Klose

Personligen hoppas jag att vi får se Marco Reus från start. Han behövs i den tyska offensiven som faktiskt har sett ganska trög ut i gruppspelet. Podolski borde få ta plats på bänken igen. Men när han tre gånger i samma intervju säger att ”jag är övertygad om att jag får starta” så lär det väl bli så. Anfallspositionen är alltid en het potatis, men efter Özils explosion mot Grekland så torde Klose få chansen på nytt. Trist för Gomez, förstås.

På träningen spelade Marcel Schmelzer vänsterback i ”förstaelvan” – betyder det att Löw flyttar över Lahm till höger? Skulle inte tro det.

Bastian Schweinsteiger har inte imponerat, men sägs vara på 100 procent igen. Det hoppas jag. Dels för att han behövs, dels för att hans sviktande form annars blir kostsam. Löw har sagt att han spelar.

20:45 är det dags. Ett nytt tyskt landslag ska försöka göra det som inget tyskt landslag har lyckats med – att slå Italien i en stor turnering. Det här är fotboll när det är som bäst.

/Wingren

Tysken ställs mot Tyskland. I en semifinal i EM. Ett speciellt ögonblick förstås, man behöver knappast vara någon raketforskare för att förstå det.

”Det är en speciell match. Lite familjegräl lär det bli. Jag tror dock att min mamma kommer att hålla tummarna för Italien lite också”, säger Riccardo Montolivo.

Det är alltså mannen vi talar om. Tysken, som han kallas av sin italienska lagkamrater. 27-årige Montolivo har även låtit brodera in en tysk flagga på en av sina fotbollsskor. Till nästa säsong byter Montolivo Fiorentina mot Milan – men landet förblir detsamma. Italien. Solen och citronernas förlovade land, höga bergstoppar och friska insjöar som fylls på året om av smältvatten. Det var här Riccardo Montolivo föddes, det är här han känner sig som mest hemma.

Montolivos fotbollsskor – med den tyska flaggan.

Den kreative mittfältaren föddes i orten Caravaggio och det var här han växte upp. Men familjens sommarsemestrar spenderades inte i Italien – utan i Tyskland. I lilla Ascheberg i Schleswig-Holstein närmare bestämt. Riccardo Montolivo har ett dubbelt medborgarskap och talar flytande tyska, men det är Italien som ligger närmast hjärtat.

”Det är en speciell match för mig. Jag kan inte ignorera mina rötter. Men jag älskar den italienska landslagströjan, jag älskar det här landet”, säger han.

Montolivos mamma Antje växte upp i Ascheberg och jobbade på ortens apotek – som tidigare hade ägts av hennes pappa. Mannen som skulle visa sig vara hennes livs kärlek jobbade i Milano, och till sist bestämde Antje sig för att flytta till i Italien. Och det var här som Riccardo, och den äldre brodern Luca, föddes.

”Pojkarna spenderade varje sommar i Antjes hemstad. Jag såg aldrig Riccardo utan en boll. Han var helt galen i bollen, han hade med sig den överallt. Eftersom att jag själv var en helt okej fotbollsspelare i St. Paulis ungdomslag en gång, så spelade jag med bröderna. Varje dag, från tidig morgon till sen kväll”, säger Michael Tolle, mannen som äger det apotek som Antje jobbade på.

Familjerna Montolivo och Tolle är goda vänner. Och har varit det i många, många år. Michael Tolle träffade Riccardo och Luca varje sommar när de var yngre, men det skulle inte dröja länge innan lille Riccardo var den bäste fotbollsspelaren.

”När han var sju år så låg han före oss andra. Eftersom att jag bara träffade Riccardo under sommaren så kändes hans utveckling ännu större. Jag kollade på honom och tänkte: wow! Riccardo har en otrolig teknik”, säger Michael.

Det syntes alltså tidigt att Riccardo hade rätt anlag. I dag är han en firad mittfältare i Italien, trots att han brände den där straffen som kunde ha skickat ut Italien från EM. Nu blev det inte så och i stället väntar en semifinal mot Tyskland. Riccardos andra hemland.

”Förr i tiden var han 30 procent tysk och 70 procent italienare. Med tiden har den fördelningen blivit annorlunda, mer åt det italienska, eftersom att hela hans liv är förankrat i faderns hemland. Sommarsemester här hos oss blir det inte så ofta längre. Men det är härligt att han minns sina rötter. Jag hoppas att Riccardo gör ett mål på oss – men att Tyskland vinner med 2-1”, säger Michael Tolle.
I morgon är det dags. Montolivo själv tycker att matchen blir extra speciell, inte bara för att det är ett klassiskt möte eller för att det är en semifinal i EM. Och det kan man ju förstå.

”Det är helt klart ett starkt lag, ungt, talangfullt och med få svagheter”, säger Montolivo om det tyska landslaget. Han och hans kollegor är ganska självsäkra. Tyskland har inte vunnit över Italien i en tävlingsmatch sedan 1988. Frågan är om det är dags nu. Jag tror på en underhållande match.

Och om Riccardo skulle göra ett avgörande misstag som bryter förbannelsen, så vet han åtminstone att han har gjort sin mamma glad. Det är alltid något.

/Wingren

I samband med EM-sändningarna lottades den första huvudomgången av tyska cupen i gårkväll. Som vanligt blir det alltid ett par väldigt speciella matcher för några mindre klubbar. Vi får bland annat njuta av ett Bayern-derby mellan Jahn Regensburg och Bayern München. FC Bayerns spelare behöver inte resa mer än drygt en mil, och gissa om Jahn Regensburg kommer att vara skrällsuget – klubben tog sig trots allt upp i 2. Bundesliga i somras.

De tyska mästarna, Borussia Dortmund, åker till Bremen där Regionalliga-laget FC Oberneuland väntar. Även det blir förstås en match där stora delar av publiken hoppas på en härlig knall, en riktig skräll.

Ett annat härligt möte blir det mellan Borussia Mönchengladbach och Alemannia Aachen. Det är inte särskilt många mil som skiljer städerna åt och den sportsliga situationen gör det extra intressant. Gladbach återerövrade sin stolthet förra säsongen och går in i den nya säsongen som ett förmodat topplag. Aachen däremot klarade inte ens av att säkra kontraktet i 2. Bundesliga och måste nu starta om i 3. Liga. Lär bli en het duell.

Vi har även två lag från division sex (Verbandsliga) med i turneringen. FC Schönberg 95 tar emot VfL Wolfsburg. ”Det blir en upplevelse”, säger en av spelarna, Kamil Krol. SV Falkensee-Finkenkrug är den andra klubben från Verbandsliga och de kan se fram emot en stormatch mot VfB Stuttgart. Alltid trevligt med den här typen av matcher, där historia kan skrivas. Och blir det inte så, ja, då bjuds stadens invånare på en ordentlig fest i alla fall.

Matcherna spelas mellan den 17 och 20 augusti, exakta datum och tider kommer senare. Som vanligt är det endast ett möte som gäller i tyska cupen och är det oavgjort efter 90 minuter blir det förlängning och eventuellt straffar.

Nu börjar den äntligen närma sig, den nya säsongen.

Här är alla 32 möten:

Jahn Regensburg – Bayern München
Erzgebirge Aue – Eintracht Frankfurt

Karlsruher SC – Hamburger SV
1. FC Saarbrücken – Schalke 04
Alemannia Aachen – Borussia Mönchengladbach
Wacker Burghausen – Fortuna Düsseldorf
Kickers Offenbach – SpVgg Greuther Fürth
Preußen Münster – Werder Bremen

FC Oberneuland – Borussia Dortmund
SC Victoria Hamburg – SC Freiburg
SV Falkensee-Finkenkrug – VfB Stuttgart
TSV Havelse – 1. FC Nürnberg
SV Wilhelmshaven – FC Augsburg
FC Schönberg 95 – VfL Wolfsburg
Carl Zeiss Jena – Bayer Leverkusen
SV Roßbach/Verscheid – FSV Mainz 05
Berliner Athletik Klub 07 – 1899 Hoffenheim
FC Nöttingen – Hannover 96

VfR Aalen – FC Ingolstadt
SV Sandhausen – Energie Cottbus

1. FC Heidenheim – VfL Bochum
SpVgg Unterhaching – 1. FC Köln
Arminia Bielefeld – SC Paderborn
Hallescher FC – MSV Duisburg
Chemnitzer FC – Dynamo Dresden
Hansa Rostock – 1. FC Kaiserslautern

FV Sonnenhof Großasbach – FSV Frankfurt
Wormatia Worms – Hertha BSC
Offenburger FV – FC St. Pauli
FC Hennef 05 – 1860 München
VfB Lübeck – Eintracht Braunschweig
Rot-Weiss Essen – Union Berlin

/Wingren

Vilken succé. Så otroligt skönt att få se sprudlande anfallsfotboll. Mesut Özils liv leker igen. Sami Khedira är en jätte, Marco Reus ett utropstecken. Nu är det bara Bastian Schweinsteiger jag oroar mig för. Och det kan bli ett problem. Skönt för Löw att hans taktiska förändringar betalade av sig, annars hade det blivit ett jäkla liv, förstås.

Tyskland inledde väldigt överlägset och avslutade på samma sätt. Inledningsvis spelade Tyskland kvickt och häftigt, men utan att göra mål. Sen kom målet, men då kom också kvitteringsmålet. Efter det växlade Tyskland upp och punkterade matchen. Den tveksamma straffen gav Grekland 4-2 – men det var inget annat än av kosmetisk karaktär.

Så vad kan man säga? Tyskland hanterade favoritskapet, spelade bättre anfallsfotboll, slarvade i onödan ibland, hade svårt för att göra mål, hade lätt för att göra mål. Ganska lysande, trots allt.
Tyskland hade ett bollinnehav på 70 procent och är nu klart för sin åttonde EM-semifinal på elva försök. Mäkta imponerande.

”Vi misslyckades med att göra mål i början av matchen, trots alla våra chanser. Men laget reagerade utmärkt efter kvitteringen”, sammanfattar Joachim Löw det hela.

Mot ett defensivt Grekland valde Löw att ändra om ordentligt i startelvan. Mario Gomez, Lukas Podolski och Thomas Müller fick snällt sätta sig på bänken. In kom Miroslav Klose, André Schürrle och Marco Reus. En taktisk förändring som skulle visa sig vara ett genidrag. De nya kantspelarna satte direkt fart, spelade ett härligt kombinationsspel och den tyska offensiven fick ett helt nytt ansikte. Ännu viktigare var Mesut Özils explosion. Plötsligt var playmakern tillbaka, skapade chanser för sina lagkamrater och försökte själv gå på avslut. Något vi kan tacka Miroslav Klose för. Det är förstås trist för Mario Gomez som har gjort tre fantastiska mål. Men det är bra för Tyskland. Och plötsligt har Löw ännu fler spelare som kan hjälpa laget.

Philipp Lahm öppnade upp målskyttet med ett härligt långskott som fick oss att tänka på Costa Rica-matchen i VM 2006. I andra halvlek tappade Tyskland boll och helt plötsligt stod det 1-1 efter att Jerome Boateng varit steget efter Samaras. Då vaknade Tyskland till liv på riktigt. Man fortsatte att spela bra fotboll, men nu lyckades man dessutom peta in bollarna i mål. Sami Khedira nätade med ren och skär vilja, Miroslav Klose nickade elegant in bollen och Marco Reus dundrade upp 4-1-målet i nättaket. Och så fick Grekland ett tröstmål på straff.

Misstagen och bolltappen oroar, men kanske är det inte så konstigt heller när man dominerar en match så mycket. Den nya livfulla offensiven känns bra, det kändes nödvändigt att Tyskland hittade sitt snabba kombinationsspel. Det är fotboll på högsta nivå.

Det som verkligen oroar, det är Bastian Schweinsteiger. Bortsett från matchen mot Holland så har han varit…dålig. I går var absolut inget undantag. Han tappade boll, han slog bort enkla passningar, han fegade och han var blek. Sami Khedira var ensam på det centrala mittfältet – så kändes det. Jag hoppas fortfarande att Bastian ska hitta formen, men nu är det som mest två matcher kvar av turneringen. Kommer Bastian att hitta sig själv innan turneringen är över? Joachim Löw har ett stort problem här. Ska han peta den annars så fantastiske mittfältsgeneralen, eller ska han hoppas på att Schweini tar sig tillbaka? Och vem ska annars spela för honom? Orörlige Toni Kroos på det centrala mittfältet i en semifinal? Bevare mig väl. Men det är endast Kroos som är delvis inspelad i landslaget på denna position. Förstå mig rätt nu: en Kroos på spelhumör är en berikning för varje lag och hans passningsfot är inte av denna värld. Men hans arbetsinsats på den så viktiga positionen är troligtvis inte tillräcklig i en semifinal. Då kommer Hummels och Badstuber få jobba häcken av sig. Den bästa lösningen är troligen att ge Schweinsteiger nytt förtroende och hoppas på en reaktion. Som mot Holland.

Desto positivare är då Özils väg tillbaka till toppen och Reus fina insats. Det lovar gott. Och som vanligt, helt plötsligt, imponerar Mats Hummels och Holger Badstuber som mittbackspar.

Mina kommentarer på spelarna i startelvan:

Manuel Neuer: Inför matchen undrade den gode Neuer hur Grekland över huvud taget har gjort sina mål eftersom att de knappt skapar några chanser. Nu släppte han in två och undrar säkerligen fortfarande hur tusan det gick till. Kunde sett bättre ut vid 1-1-målet, hade annars inte särskilt mycket att göra. Läste som vanligt spelet bra och agerade som en femte försvarare.

Jerome Boateng: Tillbaka i startelvan efter avstängningen och gjorde det helt okej. Försökte att ge understöd i offensiven och stod även för assisten till det viktiga 2-1-målet. Hängde inte med, eller ville inte hänga med, när Samaras fick stöta in 1-1. Det som om att han inte trodde på att grekerna skulle kunna hota.

Mats Hummels: Det är inte märkligt att Barcelona sägs vilja köpa loss Hummels. Han imponerar med sina uppspel, sina offensiva kvaliteter och sitt gedigna försvarsarbete. Han vinner närkamper och springer omkring som en majestätisk general. Ett par missade passningar igår men som han själv korrigerade. Men han får gärna sluta med felpass i nästa match.

Holger Badstuber: Löw såg rasande ut inledningsvis när Badstuber visade ett sämre passningsspel än vad vi har vant oss vid. Valde att kliva upp mot mittlinjen vilket öppnade för grekernas kontringsmål. Hade dock också några bra aktioner när det väl behövdes och han utgör alltid ett hot på offensiva fasta. Sämre än vanligt dock.

Philipp Lahm: Gjorde det ack så viktiga 1-0-målet och det kändes som en repris från 2006. Ett härligt avslut som gav hela laget en knuff i rätt riktning. Som en kapten ska agera. I princip felfri i försvarsarbetet och pigg i offensiven efter de första 20 minuterna. En mycket bra insats.

Sami Khedira: Planens gigant, kungen på mittfältet. Han var överallt hela tiden. Han vann boll på egen planhalva, stormade mot motståndarnas mål, kastade sig in i närkamper, tog över Bastians jobb, gjorde det viktiga 2-1-målet och var helt enkelt bäst på plan. Så viktig för Tyskland då han även tar det prestigelösa jobbet.

Bastian Schweinsteigers: En av mittfältsgeneralens sämre matcher i landslaget. Tyvärr. Mängder med felpass i inledningen av matchen, ett förvirrat kroppsspråk, stor osäkerhet och osynlig när han inte gjorde misstag. Som tur var stod Grekland, och inte Spanien, för motståndet. Visade ändå klokhet och rutin när han i mitten av andra halvlek valde att säkra upp matchen istället för att försöka ta sig framåt.

Marco Reus: Fick äntligen göra sin mästerskapsdebut och fick fira det med ett praktmål till 4-1. Borde ha gjort ett eller två mål redan i första halvlek, men han kan vara nöjd ändå. Var i princip inblandad i samtliga tyska kombinationer i första halvlek, blev lite blekare i andra men gjorde då mål istället. Helt klart en kandidat för startelvan även nästa match.

Mesut Özil: Har fått utstå en hel del kritik, och det med all rätt. Nu blev det Gomez som ”offrades” för att Özil skulle komma igång. Och med Klose på planen fungerade allting plötsligt mycket bättre för Özil. Han hade ett gäng tama avslut på mål, men i övrigt var även han inblandad i det mesta. En insats som lovar gott inför slutfasen av turneringen. En av giganterna på plan.

André Schürrle: Precis som Reus kom Schürrle plötsligt in i startelvan och bidrog med mycket fart samt en del okej avslut. Gjorde det helt klart bättre än Podolski, men inte tillräckligt bra för att övertyga någon om en startplats. För mycket bolltapp och felbeslut, men ett härligt hastighetsvapen. Växer fram som den perfekte inhopparen. Härligt att vänsterkanten blev ett alternativ igen.

Miroslav Klose: Gamlingen kom in i startelvan och stackars Gomez fick sätta sig på bänken. Kombinationsstarke Klose bidrog med just det alla hade hoppats på – det blev en helt annan fart i offensiven och alternativen för Tyskland blev fler. Fick göra ett tjusigt nickmål men missade också ett par lägen. Såg pigg ut.

Thomas Müller kom in med lite drygt 20 minuter kvar och förstärkte Tysklands dominans i matchen. Han och Reus bör starta nästa match enligt mig. Schürrle är som sagt en perfekt inhoppare med den farten. Nu återstår det att se om Joachim Löw går tillbaka till ursprungselvan, eller om även han vann några nya intryck i går.

Nu väntar alltså England eller Frankrike i semifinal…eller, nej, förlåt, England eller Italien menar jag förstås. Det var André Schürrle som sa att det kvittade om det blev England eller Frankrike i nästa match, journalisterna blev förvirrade och presschefen, Harald Stenger, fick korrigera Schürrle. Men han tycker ändå att det kvittar.

P.S I kväll lottas förresten tyska cupen. Trevligt, säsongen närmar sig. D.S

/Wingren