Ni missar väl inte att Borussia Mönchengladbach CL-kvalspelar mot Dynamo Kiev i kväll? Lucien Favre och hans killar måste vända 1-3-underläget på bortaplan. Nu måste målen komma. Gladbach var det bättre laget när de möttes i Tyskland, men dessvärre gjorde de ”en Dortmund”. Det vill säga de brände sina chanser och slarvade in några mål. Med rätt inställning och bättre fokus kan det gå vägen i kväll men det blir ack så tufft.

Bayern München har snart en ny spelare i truppen om vi ska tro på de uppgifter som florerar i dag. Javi Martinez har läkarundersökts i södra Tyskland (det är fakta) men affären är ännu inte bekräftat. Martinez hade inte tillåtelse att åka till Tyskland och Bilbao är duktigt upprörda – men ändå sägs det att affären har gått igenom. FC Bayern törstar efter titlar och då tycks inte den ohyggliga prislappen på 40 miljoner euro skrämma rekordmästarna. Martinez blir den dyraste Bundesliga-spelaren någonsin.
Edit: FC Bayern skriver på sin hemsida att affären är i hamn. Martinez har skrivit på ett kontrakt till 2017 och är nu den dyraste spelaren någonsin i Bundesliga. Pressen är stor, förhoppningarna enorma. Det här blir spännande.

VfB Stuttgart är klart för Europa League efter sammanlagt 3-1 mot Dynamo Moskva. Vedad Ibisevic gjorde förvisso bort sig mot Wolfsburg i lördags men han har verkligen hittat 2008-formen. Det är glädjande. I tre av fyra matcher har anfallaren gjort det första målet den här säsongen. Viktigt för Stuttgart.

Hamburger SV har köpt Petr Jiracek från Magath och VfL Wolfsburg. En nödvändig förstärkning. Dessutom ryktas det väldigt intensivt om Tottenhams Rafael van der Vaart. Återstår att se vad som händer i redan krisande HSV. Jag vill ha kvar HSV i Bundesliga, så snälla låt oss se en spelidé och en tydlig filosofi framöver.

Farfan tränar åter med laget. Glädjande för alla Schalke-supportrar där ute. Och kul för alla neutrala supportrar också – speedkulan är underhållande att titta på.

/Wingren

Ibland får man rimma lite i rubriken. Jag tänkte helt enkelt att vi lite snabbt tar en titt på vad som hände i helgen och vad som kommer att hända i kväll.

Första omgången av DFB-Pokal, tyska cupen, är nu spelad och en hel del resultat fick oss att höja på ögonbrynen. Borussia Dortmund, Bayern München, Schalke 04, VfL Wolfsburg och andra förmodade topplag tog sig vidare utan problem. Som det ska vara, ungefär.

Här har ni samtliga resultat från första omgången

Den här varma sommarhelgen bjöd dock på en hel del skrällar. Superskrällar till och med. Hamburger SV, Greuther Fürth, FC Nürnberg, TSG Hoffenheim, Werder Bremen och Eintracht Frankfurt åkte ut. Sex Bundesliga-lag har alltså tackat för sig. Senast det hände var säsongen 1987/1988. Ett tag sen, minst sagt. Och det här var inte några uddamålsaffärer heller – den sammanlagda målskillnaden mellan de sex Bundesliga-lagen och lagen från de lägre divisionerna landar på 6:20. Det talar sitt tydliga språk.

TSG Hoffenheim är det lag som hela Tyskland hånskrattar åt. Deras misslyckande var det största. Berliner AK, hemmahörandes i Regionalliga, vann överlägset med 4-0. Helt välförtjänt och utan straffmål. Tyska cupen fick sin nuvarande form 1981 och sen dess har inget Bundesliga-lag förlorat lika stort mot ett tre divisioner sämre lag. Snacka om knäckande. Splitternya och plötsligt ganska så stjärnfyllda Hoffenheim hade nog hoppats på en bättre start. Nu måste Babbel få spelarna att dra åt samma håll, kämpa för varandra och bearbeta den här förlusten.

Allra värst drabbat är väl ändå Hamburger SV. Marcus Berg gjorde matchen första mål men Karlsruher SC vann ändå med 4-2. HSV känns lika dött som i fjol. Thorsten Fink har ett mastodontuppdrag framför sig – han bara måste hålla kvar Bundesliga-dinon den här säsongen. Men det ser mycket tufft ut. Det här var en chockstart för ett redan skakat Hamburg. Nu måste allting bli bättre.

Visst var det varmt, visst spelade underskattningen in och visst sköts klubbarna bättre i de lägre divisionerna. Men det finns egentligen inga ursäkter. Denna bedrövliga helg för sex Bundesliga-lag fungerar förhoppningsvis som en väckarklocka. Samtidigt vill jag passa på att hylla smålagens prestationer, det är förbannat härligt att se.

Det här är anledningen till att vi älskar cupen.

***

Borussia Mönchengladbach möter i kväll Dynamo Kiev i kvalet till Champions League. Tyskarna börjar på hemmaplan och matchen blåses som vanligt igång 20:45. Nu får vi se hur Lucien Favre har lyckats bygga in sina nya spelare – för det här är minsann ingen lätt uppgift. Det är naturligtvis en fantastiskt viktigt match och det gäller att Dominguez, Daems, Jantschke, Stranzl/Brouwers och ter Stegen lyckas hålla tätt bakåt. Det var Mönchengladbachs signum förra säsongen – men tre nyckelspelare har lämnat. Det blir ingen enkel uppgift men om försvaret står pall bör det lösa sig, Kiev är trots allt starkare offensivt än defensivt.

Men vi vet ännu inte om Luuk de Jong kan axla Marco Reus roll som målgörare, vi vet inte om Xhaka kan styra upp mittfältet tillsammans med Nordtveit på samma sätt som Neustädter kunde och vi vet inte om fjolårsformen håller i sig.

Oavsett är det förbannat härligt att åter se Borussia Mönchengladbach ute i Europa. Det var 5774 dagar sen Gladbach senast spelade en Uefa-match. Äntligen är det dags igen. Räkna med ett kokande Borussia-Park.

På onsdag tjuvstartar VfB Stuttgart Europa League-kvalet. Dynamo Moskva står för det tuffa motståndet och Bruno Labbadias gäng inleder på hemmaplan. På torsdag ska så Hannover 96 och Mirko Slomka överlista HIF-offret Slask Wroclaw. Det är på riktigt nu. H96 inleder på bortaplan vilket säkert känns skönt.

Och snart börjar Bundesliga-säsongen. Jag har inte mycket att klaga på just nu.

/Wingren

…gjorde Lars Ricken sitt klassisa 3-1-mål mot Juventus i Champions League-finalen. Han behövde bara några sekunder på sig att avgöra matchen mot favorittippade Juventus. Borussia Dortmund höll sedan fast vid resultatet och blev den första tyska klubben att vinna Champions League.

Noterbart: BVB hade då vunnit Bundesliga två säsonger i rad (95 och 96). Blir det en upprepning nästa säsong? Nja…

/Wingren

Dagen efter den stora finalen. Det är fortfarande svårt att ta in allt, svårt att sätta fingret på alla olika känslor som strömmar omkring. Det finns inte så mycket nytt att tillägga om gårdagens match. Det mesta har redan sagts. Bayern München styrde spelet, var laget som anföll, som skapade chanser. Chelsea var laget som ville att den där nollan skulle stå sig, när den inte gjorde det skickade man fram fantastiske Didier Drogba. Bayern var laget som inte tog tillvara på matchbollarna. Chelsea stod till sist som vinnare i München. Fick höja den där åtråvärda pokalen i München-natten. Och det är inte så mycket att orda om. Det handlar om att vinna – det är just vad Chelsea gjorde. Spelarna slet som djur och behöll kylan och tron.

Igår skrev jag en text, mitt i nattens känslourladdningar. En aning förvirrad är kanske texten. För att förtydliga vad jag egentligen var ute efter: jag kommer aldrig att förlika mig med tanken på miljardärer som går in i en fotbollsklubb och pumpar in miljarder. Jag kommer aldrig att gilla det. Med det sagt så är det väl på plats att påpeka att jag unnar Chelseas spelare och ledare den här segern. Fan, jag unnar till och med Abramovich det här. Han spelar efter fotbollens regelverk. Han har investerat och drömt om den här titeln. Äntligen fick han den. Hans spelare visade hjärta igår och Di Matteo är en fantastiskt effektiv och smart cup-tränare. Det är inte Chelseas fel att den moderna fotbollen ser ut som den gör.

Men jag gillar det inte. Jag avskyr det.

FC Bayerns president, Uli Hoeneß, har fått sin värsta mardröm besannad. Den gode korvtillverkaren är knappast fotbollens mest sympatiske man, men han är definitivt en av fotbollens smartaste ledare. Det var han som var härligt skadeglad när Bayer Leverkusen slutade tvåa i alla turneringar. Tvåa i ligan, tvåa i cupen och tvåa i Champions League. Det fanns ingen vinnargen där, så fort det gällde föll Neverkusen ihop, tyckte Hoeneß.

Nu är det hans FC Bayern som har tagit över den rollen. Inga titlar på två säsonger är inte mindre än en katastrof för de tyska rekordmästarna. Det här är man inte van vid. 2012 slutade Bayern tvåa i ligan, tvåa i cupen och tvåa i Champions League. Då är det en klen tröst att man spelar attraktiv fotboll. För vem bryr sig om det i Bayern-lägret? Inte en jäkel just nu.

Bayern Münchens spelare och ledare snackade om en vinst mot Borussia Dortmund inför en avgörande ligamatch i april. Man skulle visa vem som rockade tysk fotboll. Dortmund svarade inte med ord utan med ett energiskt spel, en galen inställning. Dortmund vann med 1-0 och Arjen Robben brände en straff i slutet av matchen. Borussia Dortmund vann ligan.

Inför cupfinalen kunde vi höra att ”ytterligare en förlust är inget alternativ”. Det var inte sant. FC Bayern, som brukar ha så lätt för att vinna allt, förlorade med 5-2. Vad hände egentligen?

Nåväl. Vad är en tappad ligatitel och cuptitel mot en Champions League-final på hemmaplan? Det var nu Bayern skulle visa att man är vinnare, att man har haft det här som det stora målet för säsongen. Bayern spelade bättre fotboll, men inte lika framgångsrik. För de vann ju inte. Visst är straffläggning lite av ett lotteri, men när vissa Bayern-spelare inte ens vågade ta en straff – då är något riktigt fel i södra Tyskland. Vad har hänt med den här segervissa, självsäkra och självgod föreningen? Man har gått och blivit förlorare. Tvåa i ligan, tvåa i cupen och tvåa i Champions League – Uli Hoeneß mardröm.

Uli Hoeneß deppar – en allt för vanlig syn på sistone.

Vi kan se det som karma kanske, men jag tror att förklaringen är mycket enklare. Då Bayern är som de är, krävs vissa profiler även på plan. Jupp Heynckes är en mysfarbror, Christian Nerlinger syns inte till och på planen saknas en Effenberg, Kahn, Hoeneß eller en Beckenbauer. Bayern Münchens spelare är för vanliga, för tillbakadragna. Och det finns för mycket utrymme för egoism. Man har tappat sitt kantra, man har förlorat Mia San Mia-stämpeln.

Visst kunde allting ha slutat annorlunda. Om inte Petr Cech hade varit en fantom i målet igår, om Drogba inte hade nickat in den där bollen, om Robben hade satt den där straffen, om Gomez hade haft en normal dag och gjort mål på någon chans. Då hade Bayern vunnit. Då hade ingen brytt sig över Borussia Dortmunds nationella dominans. Bayern har spelat fantastiskt bra fotboll, kämpat otroligt hårt, visat hjärta och ledarskap. Men inte när det verkligen, verkligen har gällt. Det är inte likt den här klubben, snarare brukar det vara tvärtom. Det är när det gäller som mest som ledarna brukar träda fram och vinnargenen brukar genomsyra allt.

Nu var det ju inte så. Chelsea försvarade sig bra och spelade med mycket hjärta. Men chanserna för Bayern fanns där, likaså 20 hörnor som inte resulterade i något. Det är inte en slump, det var inte en straffläggning som vanns av Chelsea på ren tur. Det var helt enkelt ett Bayern som har tappat hammaren och som inte längre förmår att sätta sista spiken i kistan. Och det var ett Chelsea som inte brydde sig om något annat än att vinna.

De tyska giganterna kommer förstås att resa sig igen och komma tillbaka. Det är en naturlag. Men just nu önskar nog Hoeneß att han själv hade kunnat snöra på sig fotbollsskorna igen och visa killarna vad det handlar om.

”Jag har ingen förklaring till varför vi förlorade matchen. Chelsea hade inte en enda chans. Ändå så fixar vi inte det – det är oförståeligt. När man har så många chanser att avgöra en match, då måste man också nyttja dem. Det är svårt att smälta förlusten. Och fortsättningsvis har jag ingen lust på att komma tvåa. Det är inget tillstånd som jag accepterar. Man måste fråga sig varför det här händer”, säger Hoeneß.

Jag tror att mycket kommer att hända i den här föreningen den här sommaren. Det är min gissning.

Och än en gång: givetvis ett stort grattis till Chelsea. Men spelet bakom klubbens nyvunna framgångar är inget som jag kan förlika mig med.

/Wingren

Den stora dagen har kommit. Dagen som Uli Hoeneß ringade in i sin kalender för ungefär 30 månader sedan. Det stora målet, den långa resan. Nu är det dags. Bayern München står i CL-final. På hemmaplan. I München. En dröm som går i uppfyllelse. Mer eller mindre hela Tyskland sitter och håller tummarna för FC Bayern.

Problemet är att det förstås kan sluta med en katastrof. En förlust finns inte på kartan. Bayern kan inte gå utan titlar två säsonger i rad. Vinner man i kväll så är det ingen som bryr sig om Bundesliga-titeln eller den tyska cupfinalen. Då är allt förlåtet, då är spelarna för evigt inskrivna i historieböckerna. Men en förlust, på hemmaplan dessutom, det hade smärtat. Det hade gjort ont. Det hade varit en flopp.

Och tro inte att Joachim Löw blir glad heller. Han vill inte att halva hans startelva ska ha en värdelös säsong i bagaget.

Hur kan man tänka sig att det går då? Känslan är att hela Europa målar upp FC Bayern som stora favoriter, det är givetvis skitsnack. Jag hoppas verkligen att den mentaliteten inte har smittat av sig på spelarna. Visst har man hemmaplan, och det är en enorm fördel för Bayern. Men Chelsea är inget blåbärsgäng bara för att deras tröjor är blå. Det här laget murade ut Barcelona, lyckades på något lustigt vis ta sig förbi ett energiskt Napoli och ett värdigt Benfica. Det är ett vinnarlag. I en final, in en turnering som Champions League, går det inte att bortse ifrån hur viktigt det är.

Och ärligt talat – det är ju inte så att Drogba, Mata, Cech och Lampard är några dåliga spelare.

I min värld låter det precis lika skrämmande som Gomez, Kroos, Neuer och Schweinsteiger.

Bayern München har framför allt bättre kantspelare dock. Franck Ribéry och Arjen Robben håller absoluta världsklass när de är på rätt humör. Och det torde de väl vara en kväll som denna. Men om Chelsea spelar lika disciplinerat som tidigare så är det inte säkert att det räcker. Bayern måste ha tålamod, och mycket av den varan. Dessutom, som jag har varit inne på, måste spelarna vara ödmjuka inför kvällens uppgift.

”Givetvis kan vi fortfarande slarva bort allt på hemmaplan. Chelsea är ett lag som måste vinna, med tanke på den tveksamma säsongen i ligan. Så om några tror att det här är klart på förhand, så har de verkligen fel”, säger Uli Hoeneß till SZ.

Chelsea känns bra mycket farligare än Barcelona i en final. Uträknade, gamla, trötta, avstängda spelare och en tveksam säsong i Premier League. Det är nu ”gubbarna” lyfter sig för den sista striden. Den sista stora kampen. Champions League-pokalen ska till London.

Det kan bli livsfarligt. Bayern måste se upp. Framför allt måste man se till att Mata och Drogba får så lite utrymme som möjligt. Jag vill inte veta vad de två kan uträtta mot en nykomponerad och föga imponerande backlinje. Så, respekt tack. Då ska det gå vägen. Nu är det förstås givetvis så att även FC Bayern är en klubb som är van vid att vinna, van vid att spela dessa matcher. Jag tror att det kommer att bli oerhört jämnt. Vi har sett ett München som har spelat underhållande, fartfylld och målrik fotboll i Europa. Ett Bayern som verkligen har imponerat. I matcherna med Real Madrid syntes det också att laget gör allt för den här titeln, den här drömmen.

Det jag menar är att ingen får glömma att Chelsea har gjort precis likadant. Med en mindre attraktiv, men effektiv, fotboll har engelsmännen tagit sig till final. Man har övervunnet hindren och gett allt.

Bayern ordförande, Karl-Heinz Rummenigge, ger sin syn på kvällens motstånd:

”Chelsea kommer säkerligen att mura igen, på samma sätt som de slog ut Barcelona. Då gäller det att bevara lugnet och hålla nerverna i schack. Det gäller att ha stenkoll på Drogba. Jag hade hellre sett Barcelona i München. Det är ett lag som man normalt sett inte vinner mot över två matcher, men som man har en chans mot i en match, och då dessutom inför sin egen publik. Å andra sidan har Chelsea visat att det går – men med en enligt mig oansenlig och destruktiv fotboll, som verkligen inte är alls rolig. Det var inte härligt att se”, säger han till bundesliga.de.

Känslan är alltså att hungern avgör, och någon individuell insats. Ett misstag eller en soloräd.

Båda lagen lider av jobbiga avstängningar. Det är tråkigt att finalen drabbas av ett sådant manfall. Men man kan faktiskt se det positivt – det torde öppna upp för en galen match. Det borde helt enkelt vara enklare att göra mål. För båda lag. Vilka vinnarskallar är hetast?

Den som möjligtvis kommer att avgöra matchen – det är Mario Gomez. Han har faktiskt gjort mål mot alla sju lag som Bayern München har ställts mot i Champions League. Det är ett imponerande facit som anfallaren visar upp. Med lite hjälp av Ribéry och Robben borde Gomez kunna trycka in en boll bakom Cech i kväll.

En sak är åtminstone säkert – det här är den största finalen i FC Bayerns stolta historia. Och man har alla chanser i världen att göra något riktigt bra av det här. En normal dag vinner dagens Bayern mot dagens Chelsea. En normal dag eller kväll är det dock inte. Det är Champions League-final, det är nu fotbollen visar sig från sin bästa och mest förrädiska sida. Man kan inte annat än älska det.

FC Bayern lär formera laget på följande vis:

Neuer
Lahm – Tymo – Boateng – Pranjic (Contento)
Schweinsteiger – Kroos
Robben – Müller – Ribéry
Gomez

Auf geht’s Bayern!

/Wingren

Ett nederlagstippat Borussia Dortmund besegrade favoriterna från Italien – Juventus. Matchen slutade 3-1 till tyskarna och vi fick se unge Lars Ricken avgöra med sitt historiska 3-1-mål. Den Champions League-finalen spelades i München, närmare bestämt på Olympiastadion. På den här tiden fanns ingen Allianz Arena. Men Philipp Lahm, han fanns.

FC Bayerns nuvarande lagkapten var 13 år gammal när han ivrigt kunde iaktta Zidane, Chapuisat, Kohler och Deschamps på plan. Han var en av ”bollkallarna” då.

Lite drygt 15 år senare är det han som ska leda sitt Bayern München mot ett nederlagstippat Chelsea. I Champions League-final. I München. Men den här gången på Allianz Arena.

”På den tiden så drömde jag definitivt inte om att få spela om den här titeln en dag”, säger Lahm Süddeutsche Zeitung.

Och det är inte vilken final som helst. Bayern München kan bli det första klubblaget någonsin att vinna Champions League på hemmaplan. 1984 var Roma i final och tog emot Liverpool hemma på Olympiastadion i Rom. Men italienarna förlorade på straffar. Bayern kan bli historiskt i kväll.

”Det här är höjdpunkten i Bayerns historia. Det säger allt, med tanke på alla stora stunder i klubbens historia. Först och främst måste du bli tilldelad en sådan final och sen behöver du ett lag som kan ta sig till en sådan match”, säger presidenten, Uli Hoeneß.

Det är dock inte bara ”Finale dahoam”, det är även upp till bevis för främst Bastian Schweinsteiger och Philipp Lahm. Tillsammans har de lett ett Bayern, och ett Tyskland, genom många stora turneringar och det är inte vilken generation tyska spelare som helst – det är en förbaskat bra generation. Men titlarna har uteblivit och de båda herrarna börjar komma upp i åldern. 2010 förlorade man finalen mot Inter i Champions League. EM-finalen 2008 gick förlorad och i VM 2006 och 2010 tog det stopp i semifinal. Det är dags att plocka en stor titel nu om man inte vill bli ihågkomna som de eviga förlorarna. Som spelarna som alltid stupade i finalen eller strax före.

Nu väntar ett högintressant EM för Tyskland i sommar – men vi kan avgränsa oss till Bayern i stället. Lahm och Schweinsteiger vill förstås också bli ihågkomna som stora vinnare, som Beckenbauer, Hoeneß, Effenberg och Kahn. Ikoner.

”Du behöver en internationell titel för att bli en gyllene generation. Du vill lyfta pokalen när du är i final. Och givetvis hade det varit fint att vara den första som lyfter den”, säger Lahm.

Och sen sätter han fingret på det som alla känner: ”Jag har inte många år kvar på den här nivån”.

Lahm är 28, Schweinsteiger är 27. De är inte lastgamla, men knappast purunga heller. Och en final på hemmaplan, ja, den bara måste man vinna. Det är en chans man måste ta.

Chelsea och Bayern München har stött på varandra en gång tidigare i Champions League. Säsongen 2004/2005 möttes lagen i kvartsfinal. I London slutade matchen 4-2 till Chelsea, i Tyskland vann München med 3-2.

Imorgon tar vi en titt på Bayerns troliga uppställning, förväntningar inför jättefinalen och Rummenigges kritik mot Chelsea.

/Wingren

Lördagens stora final närmar sig med stormsteg. Bayern München mot Chelsea på Allianz Arena. Uli Hoeneß, Karl-Heinz Rummenigge, spelarnas och hela klubbens drömfinal. Och Bayern är verkligen där. Resan har varit lång men till sist fixade man uppgiften. På lördag är det allt eller inget som gäller – för båda klubbarna egentligen. Den inhemska säsongen har varit en besvikelse för båda klubbar och en drös med spelare börjar komma upp i åren. Då är det dags att vinna Champions League-finalen. Men mer om det i morgon.

Nu tänkte jag istället bjuda på ett utdrag från Spox intervju med Patrik Andersson – som givetvis befinner sig i Tyskland när finalen ska spelas i München. Det var ju han som med en frispark krossade Schalkes drömmar om en ligatitel 2001, och några dagar senare vann han Champions League med Bayern München.

Patrik Andersson om…

…vad som händer just nu: ”I december fick jag min tränarlicens i Sverige och för just nu samtal med förbundet om en eventuell roll. Vilken roll det handlar om kan jag inte avslöja”.

…Roy Hodgson: ”Hodgson är väldigt duktig på att utbilda unga spelare och är en väldigt duktig taktiker. Hans problem är dock att han egentligen bara har varit framgångsrik med lag där pressen inte har varit så stor. Det blir nytt för honom att inte dagligen kunna arbeta med laget. Och man känner ju till engelsmännen: media lägger sig i och det råder ständig oro. Det gillar jag med er tyskar: hela landet står bakom laget”.

…John Guidetti: ”John Guidetti är riktigt bra. I Feyenoord gick det riktigt bra för honom, men han måste bekräfta sina prestationer i en bättre liga. Jag kan tänka mig honom som Marco Reus ersättare i Gladbach”.

…CL-festen 2001: ”Jag kunde inte släppa loss besten. Tre dagar senare hade jag en viktig kvalifikationsmatch med det svenska landslaget, och ville förstås inte vara helt förstörd när jag sprang ut på plan. Det var synd, jag kunde inte riktigt njuta av segern just då”.

…CL-finalen 2012: ”I de båda mötena med Real Madrid så blev jag verkligen övertygad av Bayern. Särskilt i returmötet, det var en grym laginsats. Chelsea är dock ett lag, som spelar väldigt tillbakadraget i Champions League och som gör ytorna väldigt små. Bayern har ofta haft problem med det den här säsongen”.

…Resultatet: ”Jag tippar med hjärtat: 2-1 för Bayern”.

Källa: spox.com

Vad tycker ni, har Patrik rätt? Slutar matchen med Bayern-seger? Skulle Guidetti passa i Gladbach?

/Wingren

Borussia Dortmund befäster sin ställning som Tyskland bästa lag. Kanske inte det bästa tyska laget, men det bästa tyska laget i Tyskland. På nationell nivå rockar Ruhr-laget från Dortmund och har klätt av Bayern München fem gånger i rad. Internationellt är FC Bayern fortfarande det största laget i Tyskland. Man har flest landslagsspelare och man gör slarvsylta av motståndet i Champions League. Gårdagens finalförlust mot Dortmund kommer bara att göra Bayern hetare inför finalen mot Chelsea på lördag. En final som Bayern ska vinna, en final som jag tror att de vinner.

Jag har legat under täcket hela dagen, däckad av ett virus. Nu försöker jag bjuda er på en snabbanalys av gårdagens final. Särskilt mycket energi har jag inte. Men något litet ska jag väl kunna bjuda på.

Vad ska man säga? 5-2 till Borussia Dortmund mot Bayern München i cupfinalen, en seger som innebär att Dortmund har tagit sin första dubbel någonsin, en seger som innebär ett tillfälligt tronskifte inom tysk fotboll. När Münchens spelare var upptagna med att hitta på bortförklaringar klev ordförande Karl-Heinz Rummenigge fram och talade sanning. Det var bra och viktigt tycker jag, det är dags för Bayern att vakna och inse allvaret.

”När man förlorar med 2-5 så är det ingen tillfällighet. Då är det inte heller otur, istället måste man vara tydlig och säga: det var skamligt, det vi upplevde i dag”, sa han igår efter finalen.

Borussia Dortmund dansar och ler. Man är giganter i Tyskland för tillfället. Bayern kommer att komma igen, med all säkerhet, man måste haka av arrogansen och känslan av att ”det löser sig självt” och i stället börja jobba och spela med hjärtat – i samtliga matcher i Tyskland. Bayern är inte så överlägset för tillfället att man bara kan ställa ut skorna. En reaktion krävs. Mia san Mia.

Redan på lördag tror jag dock att Bayern får fira en gigantisk framgång som sätter aloe vera-plåster på såren.

Om man ska försöka sammanfatta den helt galna matchen lite snabbt då? Först och främst vidhåller jag att det var en ren och skär stöld av svensk tv som berövade publiken på den här matchen. Vilken fotbollsfest, vilken match, vilken inramning. 5-2-segern speglar inte matchbilden, det gör den inte. Bayern München spelade bättre än Borussia Dortmund, framför allt under första halvlek. Man skapade fler chanser (inte jättefarliga sådana), man ägde mer av spelet och var laget som bestämde.

Kapten Sebastian Kehl får höja pokalen i Berlin-natten.

Men det här var också den första matchen där Borussia Dortmund var som Bayern München och vice versa. Kagawa, Lewandowski (med ett hat-trick) och Hummels var kyliga framför mål. På kanske sju chanser gjorde man fem mål. Bayern München hade ungefär lika många storchanser, men gjorde bara två mål. Det var skillnaden. Båda lagen bjöd på försvarsmisstag och en straff var. Men trots spelmässigt underläge ville Jürgen Klopps Borussia Dortmund mer, man kämpade om bollarna och ville göra mål. Man ville vinna och man var effektiva. Desto längre matchen led, desto mer tog Dortmund över. När domaren blåste av hade man verkligen förtjänat segern och framgången.

Och det med en skadad målvakt. Roman Weidenfeller stötte ihop med Mario Gomez och ficka lämna planen efter 30 minuter. Unge och orutinerade Mitchell Langerak ersatte honom – och det påverkade absolut ingenting. Den här kvällen tillhörde Dortmund.

Borussia Dortmund förtjänade segern, verkligen – men Bayern München ska inte heller målas upp som ett krossat lag. Nog är man stukade nu, ty det här är man inte van vid. Men Chelsea är inte Dortmund och redan på lördag har man en chans till revansch, en chans till en första titel.

Nu säger jag grattis till Borussia Dortmund, grattis till en välförtjänt dubbel, den första i klubbens historia.

Vilken fotbollsfest det var.

/Wingren

Jag är glad och nöjd. Inte för att Bundesliga-säsongen är över för den här gången, utan för att EM fortfarande är någon månad bort. Det ger mig tid att sortera mina tankar, försöka summera säsongen, lyfta fram det bedrövliga och spektakulära, hylla, kritisera och gräva i allt väsentligt. Det görs inte på en dag.

Men så här måndagen efter omgång 34 tänkte jag bjuda på det mest självklara – tabellen i sin helhet efter 34 fantastiska omgångar. Jag tar mig även en snabb titt på mästarna Dortmunds rekordsäsong i siffror, kaoset i Köln och det stundande kvalet mellan Hertha Berlin och Fortuna Düsseldorf.

Vi börjar väl med tabellen då?

Bundesliga säsongen 2011/2012:

1. Borussia Dortmund +55 81p
2. Bayern München +55 73p
3. Schalke 04 +30 64p
———
4. Borussia Mönchengladbach +25 60p
———
5. Bayer Leverkusen +8 54p
6. VfB Stuttgart +17 54p
7. Hannover 96 -4 48p
———
8. VfL Wolfsburg -13 44p
9. Werder Bremen -9 42p
10. 1. FC Nürnberg -11 42p
11. TSG Hoffenheim -6 41p
12. SC Freiburg -16 40p
13. FSV Mainz 05 -4 39p
14. FC Augsburg -13 38p
15. Hamburger SV -22 36p
———
16. Hertha Berlin -26 31p
———
17. 1. FC Köln -36 30p
18. 1. FC Kaiserslautern -30 23p

Vi får tre riktigt starka lag direkt till Champions League, ett spännande Gladbach som åtminstone får spela i Europa League och ytterligare tre stabila och starka klubbar som får chansen i Europa League. Det hade inte kunnat bli mycket bättre, sett till chanserna i Europa. Werder Bremens säsong räddades av sommaren – tio matcher till och jag tror att Bremen hade fått kvala i stället för Hertha.

Hertha Berlin vann mindre snyggt, men effektivt, mot Hoffenheim med 3-1. Det innebär att König Otto och huvudstadslaget lever ännu. I kvalspelet väntar Fortuna Düsseldorf. Det blir ingen lätt uppgift, inte alls. Men chansen att klara sig kvar finns där och då kommer plötsligt sportchefen Michael Preetz billigt undan. Detsamma gäller Otto Rehhagel, som i ärlighetens namn, inte har gjort något starkt intryck. Skulle han nu rädda kvar Hertha så blir det en perfekt avslutning på en sällsynt storslagen tränarkarriär. Men Rehhagels stora räddning var helt enkelt att Köln var ännu sämre än Berlin. Lite synd är det att vi blir berövade på jättederbyt mellan Köln och Düsseldorf – men det kanske är lika bra med tanke på vilket humör Köln-supportrarna har varit på den här säsongen.

Ett stort grattis till framför allt Freiburg (Streich) och Augsburg (Luhukay) som har gjort det omöjliga möjligt och hållit sina lag kvar i Bundesliga. Jos Luhukay kommer dock inte att träna Augsburg nästa säsong då han har valt att träda tillbaka på grund av interna problem.

Kaiserslauterns säsong var aldrig någonsin rolig och det blir återigen dags för nya tag i Zweite. Men vad fasen händer med Köln? Mer om det sen…

***

Skytteligan 2011/2012

Schalkes Klaas-Jan Huntelaar har blivit en trofé och 50 000 euro rikare då han snuvade Mario Gomez på skytteligavinsten.

1. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04, 29 mål
2. Mario Gomez, Bayern München, 26 mål
3. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 22 mål
4. Lukas Podolski, FC Köln, 18 mål
-. Claudio Pizarro, Werder Bremen, 18 mål
– Marco Reus, Borussia Mönchengladbach, 18 mål

Klaas-Jan Huntelaar med den symboliska kanonen.

Och det är bara att erkänna: de tre herrar som toppar listan håller absoluta världsklass. Mycket roligt att få följa dem i Bundesliga.

***

Borussia Dortmund tyska mästare 2012 – i siffror

81: Borussia Dortmund är tyska mästare – och det med 81 poäng efter 34 matcher. Aldrig tidigare har en klubb plockat så många poäng i Bundesliga. Därmed är BVB ”rekordmästare” och tar över det rekord som Bayern har hållit sedan början av 70-talet (79 poäng). Stort. Bayern är dock fortfarande tyska Rekordmästare – med överlägset flest ligatitlar.

80: Tyska mästarna 2012 gjorde 80 mål. Det är ett nytt klubbrekord.

47: Borussia Dortmund tog 47 av 51 poäng i Rückrunde. Rekord.

28: BVB är obesegrat i 28 matcher. Ett nytt ligarekord. Hannover slog Dortmund med 2-1 den 18:e september 2011, sen dess har ingen lyckats ta tre poäng mot Klopps lagbygge.

25: Borussia Dortmund tangerar Bayern Münchens rekord på 25 segrar från säsongen 1972/73. Nytt klubbrekord.

15: Så många matcher höll laget nollan, Nytt klubbrekord.

Südtribüne i Dortmund var full med flaggor i lördags.

80 521: Publiksnittet på Westfalenstadion. Sammanlagt besökte 1 368 860 människor Dortmunds hemmaborg den här säsongen. Mäktigt.

Hatten av till Jürgen Klopp och hans lagbygge. En värdigare mästare får vi leta väldigt länge efter.

***

På tal om åskådare och publiksnitt

Bundesliga är fortsatt attraktiv. Här spelas fantastiskt fotboll och spänningen är stor. Det märks även på alla fantastiska supportrar som stöttar sina lag. Än en gång har ett nytt publikrekord satts. I snitt besökte 45 116 åskådare varje match. Totalsumman landar den här säsongen på 13 805 496 besökare, förra säsongen var det 13 057 899. En markant och imponerande ökning.

Borussia Dortmund har satt nytt klubb- och ligarekord med snittet på 80 521 (högst i Europa dessutom). Bayern München kan stoltsera med en fullsatt stadion i samtliga 17 hemmamatcher.

Åskådartoppen:

1. Borussia Dortmund, 1 368 860, 80 521
2. Bayern München, 1 173 000, 69 000
3. Schalke 04, 1 040 714, 61 218
4. VfB Stuttgart, 936 524, 55 090
5. Hamburger SV 908 910, 53 465

Placering, klubb, totalt, snitt

Hur ser det ut i botten då?

Klubbar med mindre än 30 000 i snitt:

15. Bayer Leverkusen, 484 397, 28 494
16. TSG Hoffenheim, 476 450, 28 026
17. VfL Wolfsburg, 469 446, 27 614
18. SC Freiburg, 385 500, 22 676

***
Kaoset i Köln

Det är sant som de säger. Köln är den klubb där mål och verklighet ligger längst ifrån varandra. Klubbledningen och fansen drömmer alltid om fornstora dagar, och sätter höga krav på laget. Hoppas mycket, tror på mycket, vill mycket och begär mycket. Verkligheten är dock en annan, men det är det ingen som vill inse eller erkänna. En omstart känns nödvändig. En riktig, äkta omstart. För man tycker ju att Köln borde sluta fundera på att, rent sportsligt, vara en storklubb. Köln har tvingats ner i Zweite Bundesliga fyra gånger tidigare. Helgens 20:e förlust för säsongen (1-4 mot Bayern) innebär att det blir en femte gång. Och vi snackar om åren 1998, 2002, 2004 och 2006. Kanske är det dags att inse sanningen?

Den här säsongen kanske varit ännu mer kaotisk. Champions League-tränaren Ståle Solbakken misslyckades fatalt och fick sparken bara några veckor efter att sportchefen, Volker Finke, sparkats. 75 insläppta mål gör att Köln dessutom kan stoltsera med att ha ligans sämsta försvar. Någon president fanns inte i klubben under en bra tid och Lukas Podolski har nu gjort sitt. Och man åker som sagt ner i Zweite Bundesliga, man lyckades inte ens fixa kvalplatsen. En ordentlig och kostsam missräkning. Nu måste Köln göra sin läxa.

En tårögd Podolski lämnar sitt Köln som förlorare. En trist avslutning. Tröja nummer tio kommer att pensioneras i Köln så länge Poldi fortfarande spelar fotboll.

Tyvärr har även fansen uppträtt dåligt allt för många gånger. Det har kastats sten på bussar, det har varit slagsmål och allmänt kaos. Inte var det bättre i lördags. Rökbomber och knallskott brändes av på hemmaklackens sektion och domaren valde att blåsa av matchen i förtid. En stor polisinsats krävdes för att hålla läget under viss kontroll när en del huliganer försökte storma planen. Spelarna flydde direkt till omklädningsrummen.

Besvikna ”supportrar” ställde till med kaos.

Mario Gomez till Sky efter matchen: ”Redan 30 sekunder innan slutsignalen så sa domaren till oss att vi skulle ta oss till omklädningsrummen direkt när han blåste av. Det är inte fans, det där är idioter som använder sig av fotbollen”.

Väl talat, Gomez.

Nu ska det bli sanslöst spännande att följa Köln nästa säsong. En klubb som verkligen hör hemma i Bundesliga, men nu är det verkligen dags att stå med båda fötterna på jorden. I media pratas det redan om Fürths succétränare Mike Büskens eller arbetslöse Holger Stanislawski som efterträdare till tillfällige lösningen Frank Schaefer.

Kaotiska Köln, alltså.

***

Zweite Bundesliga 2011/2012

Jag ska väl kunna bjuda på andraligans slutplaceringar också:

1. Greuther Fürth, +46, 70p
2. Eintracht Frankfurt, +43, 68p
– – – – –
3. Fortuna Düsseldorf, +29, 62p
– – – – –
4. St. Pauli, +25, 62p
5. SC Paderborn, +9, 61p
6. 1860 München, +16, 57p
7. Union Berlin, -3, 48p
8. Eintracht Braunschweig, +2, 45p
9. Dynamo Dresden, -2, 45p
10. MSV Duisburg, -5, 39p
11. VfL Bochum, -14, 37p
12. FC Ingolstadt, -15, 37p
13. FSV Frankfurt, -16, 35p
14. Energie Cottbus, -19, 35p
15. Erzgebirge Aue, -24, 35p
– – – – –
16. Karlsruher SC, -26, 33p
– – – – –
17. Alemannia Aachen, -17, 31p
18. Hansa Rostock, -29, 27p

Greuther Fürth har gjort en ”Augsburg”. Inte för att klubben härstammar från Bayern, jag tänker snarare på det tålmodiga och långsiktiga arbetet. Nu står man helt välförtjänt, och välmående, som mästare och är klara för spel i Bundesliga. Äntligen får man väl säga. Nu återstår det att se om man får behålla tränaren Mike Büskens.

Eintracht studsar upp direkt, precis som Berlin gjorde förra säsongen. Även Frankfurts försäsong och agerande på transfermarknaden blir intressant att följa. Tränare Armin Veh ville som bekant ha vissa garantier för att stanna.

Fortuna Düsseldorf har gjort en jättesäsong, men likt Gladbach en division högre, så har det gått tyngre och tyngre. Nu fixade man en kvalplats till sist, även om det var på håret.

St. Pauli har inget att skämmas för, men en del onödiga förluster förstörde säsongen. SC Paderborn förtjänar mycket beröm och en stor eloge. Med en minimal budget var man med och spelade om kvalplatsen. Imponerande.

Imponerad blir jag även av Dynamo Dresden som, likt många andra gamla öst-klubbar, alltid måste brottas med ekonomin. En farlig och delikat balansgång. Dresden kvalade sig upp från trean och slutar på en stark och säker mittenplacering. Kul.

Besviken blir jag på Cottbus, Bochum, Duisburg, Karlsruhe, Aachen och Rostock som kan bättre. Som ska kunna bättre. Nu är det riktigt tufft för Aachen och Rostock som tappar livsviktiga intäkter. Rostock ligger allra värst till och snart får vi ett svar på hur framtiden blir.

Karlsruher SC klarade att hålla fast vid kvalplatsen och ställs nu mot SSV Jahn Regensburg.

För övrigt är det SV Sandhausen och VfR Aalen som tar steget upp till Zweite från Dritte Bundesliga. Carl Zeiss Jena har fortsatta problem och tvingas ner till Regionalliga tillsammans med Rot-Weiß Oberhausen och Werder Bremen II.

***

Kval till Bundesliga och 2. Bundesliga

Alltså, kvalmatcherna ser ut som följer:

10.05.2012
Hertha Berlin – Fortuna Düsseldorf

11.05.2012
SV Jahn Regensburg – Karlsruher SC

14.05.2012
Karlsruher SC – SV Jahn Regensburg

15.05.2012
Fortuna Düsseldorf – Hertha Berlin

Så där, det var åtminstone en början. Puh. Vilken säsong.

Och jag tackar er för ert sällskap så här långt! Det har varit roligt hela vägen.

/Wingren

Den som har följt Bundesliga på sistone kan knappast ha låtit bli att imponeras av Hannover 96. En klubb som stod vid ruinens brant för bara några år sedan. Hannover låg riktigt pyrt till i tabellen, riskerade att åka ur, och hela Fotbollsvärlden, och framför allt Hannover, hade skakats av målvakten Robert Enkes tragiska bortgång. Hur overklig situationen än var, hur satans hemskt det än var, så var livet tvunget att gå vidare. Men man ville absolut inte att det skulle gå vidare i Bundesliga två.

Hannovers ordförande, Martin Kind, anställde Jörg Schmadtke som sportchef sommaren 2009. Den nu 48 år gamle Schmadtke tog sin an uppdraget efter en lång tid som sportchef i Alemannia Aachen där han hade gjort ett bra jobb. Innan dess var Jörg målvaktstränare i Fortuna Düsseldorf och hade även tillbringat några månader som assisterande tränare i Borussia Mönchengladbach innan det nya millenniet ringdes in.

Men Hannover 96 blev alltså hans nya utmaning. En klubb med potential och visioner, men med begränsade resurser. Schmadtke skulle passa perfekt in efter sitt effektiva jobb med Aachen.

Första tiden i nya klubben blev kaotisk. I november skakades en hel värld av Robert Enkes självmord. Stor och ofattbar sorg, givetvis. Men som jag nämnde ovan måste, hur jäkla cyniskt det än låter, livet gå vidare. För Hannover radades förlusterna upp. Dåvarande tränaren Andreas Bergmann fick till sist sparken i januari, och inte långt senare presenterades Mirko Slomka, han som nästan hade fört Schalke 04 till en Bundesliga-titel, som ny tränare. Det började bedrövligt. Det blev inga vinster.

Men i motsats till Michael Preetz agerande i Berlin den här säsongen, så behöll Schmadtke och Kind lugnet. Det visade sig också vara helt rätt beslut. Hannover 96 hade överlevt den värsta mardrömssäsongen i klubbens historia.

Så var det dags för en ny säsong och Mirko Slomka hade haft en hel sommar på sig att forma spelarna och laget. Hannover 96 gjorde en sällsynt bra och imponerande säsong, en vacker balansgång mellan rätt tränare och en sportchef som fick ut så mycket, av så lite.

Jörg Schmadtke är på samma nivå som Borussia Dortmunds Michael Zorc och FSV Mainz Christian Heidel – det absoluta toppskiktet av sportchefer.

Klubbchefen Martin Kind hade länge drömt om ett sånt här scenario. Han har ledningen i Werder Bremen som förebild. Sportchef och tränare som följs åt, år efter år. Hade han äntligen hittat det i Slomka och Schmadtke?

Nja, det har länge viskats om att Slomka och Schmadtke inte drar jämnt. I dag bekräftar Jörg Schmadtke själv att han har bett Kind om att få riva kontraktet. Jörg Schmadtke vill bort, officiellt eftersom att han tänker på sin familj, heter det. Familjen bor inte i Hannover.

Samtidigt har det länge ryktats om att Jörg Schmadtke är aktuell för 1. FC Köln – en klubb i desperat behov av en stark, smart och bestämd sportchef med en tydlig idé. Han hade passat perfekt i Köln, men om han är stark nog för att överleva kaoset där låter jag faktiskt vara osagt.

Om Schmadtke vill ta en paus och tillbringa tid med sin familj (som bor i Düsseldorf, vilket är nära Köln) återstår att se, det kan vara jobbet i Köln som lockar. Men oavsett vad så är det en enormt tung förlust för Hannover 96. En klubb som mot alla odds placerade sig fyra förr säsongen, gick till kvartsfinal i Europa League och har chans på en ny Europa League-plats den här säsongen. Makalöst starkt gjort. Nu försvinner med största sannolikhet en av nyckelpersonerna (jag utgår ifrån att kontraktet kommer att rivas). Vad kommer att hända med Hannover nu? Vem kommer att ta över rollen som sportchef? Orkar Martin Kind, 68, börja på ny kula igen?

Så många frågor och för tillfället så få svar. Något har onekligen gått snett i Hannover. Orkar man hålla uppe fasaden, orkar man hålla sig i det tyska toppskiktet framöver?

Tja, vi får se helt enkelt.

***

Bayern Münchens finfina prestation i Champions League, tillsammans med Schalkes och Hannovers insatser i Europa League, gör att Bundesliga befäster sin plats som tredje bästa liga. Fler poäng kan dessutom spelas in om Bayern vinner på Allianz Arena den 19.e maj. Tysk fotboll mår bra nu.

Aktuell ställning:

Land 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 Totalt

1. England 17,875 15,000 17,928 18,357 15,125 84,285
2. Spanien 13,875 13,312 17,928 18,214 20,571 83,898
3. Tyskland 13,500 12,687 18,083 15,666 15,083 75,0194.
4. Italien 10,250 11,375 15,428 11,571 11,357 59,981
5. Portugal 7,928 6,785 10,000 18,800 11,833 55,346

Som ni kan se börjar avståndet ner till Italien bli riktigt behagligt, och då England tappar en kanonsäsong kommer Tyskland att närma sig ytterligare. Men då måste fler lag än Bayern München bära den tyska fanan i Europa.

På tal om Bayern München så presenterade i dag klubben det nya bortastället, som kommer att invigas redan i morgon. Jag tycker att det är fantastiskt stilrent, det andas fotboll. Men andas det verkligen Bayern München? Vad hände med det röda? Vad tycker ni?

Schweinsteiger i nya tröjan (copyright adidas)

***

Ingen fredagsmatch eller söndagsmatch. Samtliga matcher spelas på lördag klockan 15:30. Helt jäkla underbart. Även om vissa saker redan är bestämda, så finns det faktiskt en hel del dramatik kvar trots allt. Vinner Huntelaar eller Gomez skytteligan? Kan Borussia Dortmund slå det eviga poängrekordet i Bundesliga? Och framför allt: vilka lag tar en Europa League-plats, blir Schalke eller Gladbach trea – och vilket lag åker ur, vilka klarar sig kvar och vem får kvala?

Ljuvligt då att alla matcher spelas samtidigt. Fotboll när det är som bäst. Lite synd är det dock att Kaiserslautern redan är avhängt och att Dortmund redan är klara mästare.

Bundesliga omgång 33:

VfL Wolfsburg – Werder Bremen
Werder Bremen är det lag som flåsar Hannover mest i nacken i jakten på en Europa-plats. Det blev nästan en viktig poäng mot Bayern München senast, men bortslösade målchanser och viss Franck Ribéry förstörde festen. Tränare Thomas Schaaf har fått tillbaka en hel del spelare från sjukstugan och har nu lite mer att välja på. Wolfsburg har dock en chans att nå Europa, och efter några trötta och oinspirerade insatser är det hög tid för Felix Magath att stå med blåslampan i baken på sina spelare. En intensiv match är att vänta.
Jag tror på: 2

Bayer Leverkusen – Hannover 96
Kanske en av omgångens mest intressanta matcher, då två EL-utamanare träffar på varandra. Leverkusen är egentligen så gott som klart för EL-kval nästa säsong, men Hannover tvingas fortfarande titta nedåt i tabellen. Mirko Slomka firar 100 matcher som Hannover-tränare, men gör det mot ett lag som inte har förlorat under Hyypiäs ledning, och oroar sig över offensiven som har gått i baklås. Hur påverkar Schmadtke-såpan laget? Slomka får även klara sig utan pigge Rausch som missar sin första tävlingsmatchen den här säsongen. Han är avstängd. I Leverkusen vill säkert Schürrle och Kießling bevisa sin form och spela sig till EM.
Jag tror på. 1

Hamburger SV – FSV Mainz 05
Hamburg och Augsburg är två lag som fortfarande kan råka riktigt illa ut, men jag har svårt att se någon större fara. Fast det är klart, det gäller att spelarna inte tänker så. Bundesliga är känd för att förvåna oss. Hamburg och Thorsten Fink får tillbaka Paolo Guerrero efter dennes åtta matcher långa avstängning, dessutom verkar Son äntligen ha hittat formen. Hamburg har tagit situationen på allvar och spelat smart på sistone. Mainz är klart för spel i Bundesliga även nästa säsong och har en skara offensiva spelare som nog vill bevisa sig nu innan det ska gallras i truppen. Ingen helt lätt uppgift för HSV trots allt. ”Mot Mainz vill vi fira att vi håller oss kvar i Bundesliga tillsammans med våra fans”, säger Fink inför matchen. Ja, chanserna är trots allt goda.
Jag tror på: 1

TSG Hoffenheim – FC Nürnberg
Även Hoffenheim är ett lag med en teoretisk chans att nå en Europa-plats, även om det ser svårt ut. Men hoppet är det sista som överger en. Markus Babbel har redan börjat planera inför nästa säsong och vill sätta sin prägel på ett, sett över tre säsonger, ganska oinspirerat och hjärtlöst Hoffenheim. Under Babbel har det sett bättre ut. Nürnberg är redan klart för spel i Bundesliga nästa säsong, och har dessutom aldrig lyckats vinna mot Hoffenheim.
Jag tror på: 1

Bayern München – VfB Stuttgart
Jupp Heynckes lär väl återigen rotera en hel del, det var trots allt en ordentlig urladdning i onsdags. Samtidigt tror jag också att man vill tacka sin hemmapublik för den här säsongen genom att bjuda på bra spel. Bayern kan inte klättra upp eller ned i tabellen. Stuttgart ligger femma och lär vara väldigt motiverade att dels få vinna mot självaste Bayern, dels att faktiskt befästa tabellpositionen. Det lär bjudas på positivt och öppet spel på Allianz Arena. Stuttgart får klara sig utan lagkapten Tasci som är skadad.
Jag tror på: 2

SC Freiburg – FC Köln
Freiburg är redan klart för spel i Bundesliga nästa säsong, och kan nu spela utan någon vidare press inför sin hemmapublik. Laget är i vansinnigt bra form och har inte förlorat på nio matcher. Köln måste alltså höja sig, spela med hjärta och hjärna. Jag tror nämligen inte att Freiburg kommer att slå av på takten. Frank Schaefer fick ett viktigt kryss mot Stuttgart senast och ett visst mått av hopp har återuppstått i Köln. Sereno och Novakovic ska kunna spela igen. En vinst för Köln är sanslöst viktigt, nästa match är nämligen mot Bayern.
Jag tror på: 2

Borussia Mönchengladbach – FC Augsburg
Augsburg har fyra poäng mer än Köln och dessutom en bättre målskillnad. Det ska inte kunna gå snett. Men fotboll är fotboll, Bundesliga är Bundesliga och Köln är Köln. Det blir ingen lätt uppgift för Augsburg att säkra kontraktet på egen hand på lördag. Borussia Mönchengladbach är väldigt hemmastarka och kommer nu att ge allt för att ta sig förbi Schalke som ligger på plats tre i tabellen – vilket innebär att man slipper kvala till Champions League.
”Den rollen som 1. FC Kaiserslautern har i dag, den var egentligen reserverad för oss”, säger Augsburgs tränare Jos Luhukay. Och det är ju sant.
Gladbach å andra sidan är beroende av Schalke tappar poäng om man vill ta sig förbi.
Jag tror på: 1

FC Kaiserslautern – Borussia Dortmund
Den kanske mest betydelselösa matchen den här omgången. Men ändå intressant. Högt mot lågt, bra mot dåligt. Jürgen Klopp har uppmanat sina spelare att vara fokuserade och ta det på allvar, det väntar trots allt en final i tyska cupen den tolfte maj. Kaiserslautern vann äntligen en match senast mot Hertha Berlin och vill säkert säga adjö till sina fans på ett ärorikt sätt. Borussia Dortmunds stora mål i Bundesliga nu blir att ta Bayern Münchens poängrekord från 70-talet. Då krävs två segrar. ”Kuba” missar matchen, Schmelzer och Bender är tveksamma men annars har inte Klopp planerat någon större rotation.
Jag tror på: 2

Schalke 04 – Hertha Berlin
Om Köln vinner mot Freiburg, så har Hertha inte råd att vara lika usla som sist mot FC Kaiserslautern. Det här är dock ingen lätt uppgift för huvudstadslaget. Schalke spelar allt som oftast starkt på hemmaplan och kämpar dessutom om tredjeplatsen. Motivation torde inte vara någon bristvara hos något av lagen. Berlins problem är dock att man inte har gjort ett enda mål på de senaste fem besöken i Gelsenkirchen. Dessutom har Rehhagel en hel del spelare på skadelistan, Niemeyer är avstängd och lagkapten Kobiashvili är högst tveksam till spel. Schalkes offensiva kvaliteter behöver vi inte prata om, framåt är Stevens lag sylvasst. Kan Hertha stå emot det? Nej, inte om man spelar som förra helgen – det står klart. Men faktum kvarstår att Schalke inte har vunnit på tre matcher.
Jag tror på: 1

Och för den som redan nu vill räkna lite och fundera över vad olika resultat innebär – här har ni tabellen.

/Wingren