Tre tyska lag i Champions League. Tre tyska lag som kan bli klara för åttondelsfinal redan den här omgången. Tre tyska lag som har imponerat. Tre tyska lag som vill smasha till den där matchbollen för att undvika en ”liten final” i sista omgången. Tre tyska lag som ännu kan tappa allt.

Och så har vi ett spanskt lag som inte förtjänar att spela fotboll, som inte förtjänar att ta upp en plats i Champions League. Äsch, det var kanske lite tillspetsat, lite magstarkt. Jag vet inte. Jag är bara så oerhört trött på ekonomiskt ansvarslösa fotbollsföreningar, än värre blir det i en tid då delar av Europa står vid ruinens brant. Valencia hamnar ofta i skymundan när vi diskuterar ekonomisk fotbollspolitik. De har ingen rik investerare som gör folk upprörda – men de har skulder. Jag är väl medveten om att det spanska ligasystemet inte ser ut som det tyska. Men varför gör det inte det? Landet lider, arbetslösheten är hög. Pengarna sinar. En sund ekonomi, eller åtminstone en väldigt strikt och detaljerad plan för att lösa problemen, borde vara ett krav för att erhålla den licens som berättigar laget till spel i högstaligan. Det hade varit så enkelt och så sunt.

I Spaniens tredje största stad Valencia håller Bayern Münchens motståndare för kvällen till. Klubben Valencia är en motpol till FC Bayern. Här har vi en klubb i ekonomiskt kaos, FC Bayern däremot har ett av de största sparkonton i fotbollsvärlden. När man bestämde sig för att flytta från gamla Olympiastadion till nybyggda och moderna Allianz Arena visste man vad man gjorde. Uli Hoeneß var tvärsäker på att ekonomin skulle gå ihop och att man skulle kunna betala av skulderna i tid – eller till och med innan.

Valencia däremot, som då styrdes av president Juan Soler, tog sig vatten över huvudet. I ärlighetens namn var det som skedde ganska likt det som hände med Borussia Dortmund i Tyskland. Skillnaden är att Dortmund tvingades börja om och sanera sina skulder och ligga väldigt lågt. Valencia är fortsatt i kaos, så kaotiskt att ingen riktigt vet hur stora skulderna är längre. Experter uppskattar klubbens skulder till någonstans mellan 200 och 400 miljoner euro. Om jag kan komma ett antal seriösa klubbar som förtjänar en plats i Europas finrum i stället? Ja.

Juan Soler led av storhetsvansinne, precis som hönshuvudena i Dortmund. När Valencia hade vunnit ligan och Uefa Cupen 2004 började Solo planera för klubbens ekonomiska undergång. Han ville vinna fler titlar, bli en riktig storklubb. Så inledde han projektet Nou Mestalla – nya Mestalla – ett dyrt projekt. Han räknade med att sälja gamla stadion, fin mark i mitten av stan. Det skulle finansiera det redan påbörjade nybygget. Givetvis slutade det med att han inte hittade någon att lasta över den gamla arenan, och marken den står på, på. I februari 2009 avbröt klubben projektet. Nu står ett betongskelett och spökar i staden, en arena som är klar till 80 procent. Om Valencia någonsin kommer att spela sin fotboll där är högst oklart.

Soler är givetvis inte president längre. Nu sköter Manuel Llorente projektet Valencia. Och det är inte så att han och klubben är helt blinda. Han tvingas jobba med ett enormt skuldberg, sälja spelare som David Silva, Juan Mata och David Villa. På grund av ekonomin förstås. Det existerar något som tycks likna skuldsanering. Sparpaket. Helt naturligt. Men det är inte så att saneringen känns helhjärtad, Spanien-expeterna där ute får mer än gärna rätta mig förstås. Men grejen är ju den att, skulderna till trots, Valencia köper ännu spelare. I somras kom Canales, Gago och Cissokho exempelvis. Okej att Valencia inte spenderade mer än vad de sålde för, men sju miljoner euros överskott på transferaktiviteter klingar inte seriöst. Samtidigt måste förstås Valencia hålla sig kvar i toppskiktet och då krävs en viss kvalitet – de har inte råd att missa spel i Champions League. Det är en överjäkligt tråkig situation för klubben, helt klart.

Nu när jag har skrivit det här undrar jag själv vad jag vill ha sagt. Jag hyser inget agg mot Valencia som klubb, inte dess supportrar och inte spelarna. Men jag hyser agg mot den här vidrigt äckliga situationen som så många klubbar sitter i. Det är inte okej, det borde inte få vara okej.

Om Valencia vinner i kväll är laget klart för åttondelsfinal, det hade varit en otrolig lättnad för klubben. Även Bayern München siktar förstås på att vinna, skulle då Lille också ta en poäng mot BATE är förstaplatsen klar. Möjligtvis får vi också se Mario Gomez göra comeback och förhoppningsvis kan den småskadade trollkonstnären Franck Ribéry spela från start.

Det kan bli en väldigt underhållande match mellan två otroligt olika klubbar.

/Wingren

Två traditionsrika föreningar, en stormrik och en barskrapad. Det är verkligen två olika världar för klubbarna. I den ena ringhörnan finner vi de tyska rekordmästarna FC Bayern München. På årsmötet i går kunde klubben stolt meddela en ny rekordomsättning (trots uteblivna titlar) på 322,2 miljoner euro. Det är ett vansinnigt starkt resultat som de flesta klubbarna bara kan drömma, framför allt klubbar utan löjligt rika ägare som förstör fotbollen.

I den andra ringhörnan finner vi Alemannia Aachen. En klubb som hade ett riktigt härligt uppsving under tränare Dieter Heckings (i dag i Nürnberg) ledning och sportchef Jörg Schmadktes fina värvningar (i dag Hannover). Säsongen 2006/07 gjorde Aachen comeback i Bundesliga men efter en bedrövlig avslutning åkte klubben ner i 2. Bundesliga igen. Man höll sig kvar där ett tag men förra säsongen var katastrofen ett faktum: klubben skulle få spela sin fotboll i 3. Liga med en nybyggd stadion.

Den här säsongen har inte bjudit på särskilt många fler glädjeämnen men den riktiga dödsstöten uppdagades i dag. Klassiska Alemannia Aachen måste ansöka om konkurs då cirka fyra miljoner euro saknas för att verksamheten ska gå runt. Det här innebär att Aachen tvingas börja om i Regionalliga och sakta arbeta sig uppåt igen. I skrivande stund står det inte klart huruvida klubben kan fullfölja säsongen eller ej.

Bedrövligt tråkigt är det, givetvis. En sorgens dag. Inte blir man gladare av att MSV Duisburg (som också spelade i Bundesliga för inte så längesedan) också ligger riktigt illa till. Det kan bli tal om konkurs även där.

***

Om vi bortser från glädjande, och hemska, ekonomiska rapporter så är det fortfarande Wolfsburg som är ett hett samtalsämne. Klaus Allofs har anslutit till klubben och äntligen, äntligen, äntligen vill ägarna se lite kontinuitet i VfL Wolfsburg. Vi vet att Klaus Allofs i grund och botten är en fantastiskt skicklig sportchef, men har han fortfarande det som krävs? Det ska bli oerhört intressant att följa hans väg i Wolfsburg även om jag inte kan låta bli att tycka det är tråkigt.

Thomas Schaaf och Klaus Allofs har jobbat tillsammans i 13 år i Werder Bremen. Mycket framgång och lite motgångar, det har varit ett fint ”par” på tränarbänken och det har känts äkta. Nu känns det som om att pengarna har talat sitt tydliga språk.

Bundesliga omgång 12:

Lördag 15:30

Borussia Dortmund – Greuther Fürth
Mästarna från Bundesliga mot mästarna från 2. Bundesliga. Dortmund vill försöka vinna några matcher i rad för en gångs skull men ett stabilt spelande Fürth kan alltid orsaka problem även om klubben har haft stora problem under säsongen och ligger i botten av tabellen. För mittbacken Lasse Sobiech blir det ett speciellt möte då han lär få en startplats i avstängde Kleines frånvaro – Sobiech tillhör BVB men är utlånad till Fürth.

Borussia Mönchengladbach – VfB Stuttgart
Stuttgart var verkligen på gång efter en svag säsongsinledning men 2-4-förlusten mot Hannover var katastrofal, åtminstone andra halvlek där Hannover gjorde fyra mål på drygt 15 minuter. Nu väntar ett Gladbach som ser allt bättre ut med två raka ligavinster och ett fint 2-2-resultat borta mot Marseille. Lucien Favres lag tycker dock inte om att möta Stuttgart på hemmaplan – det har endast blivit en vinst på de senaste 14 hemmamatcherna.

Hannover 96 – SC Freiburg
Freiburg och Streich måste klara sig utan ryggskadade Ginter under resten av hösten, men Rosenthal ska kunna göra comeback. Freiburg har sett stabilt ut i de flesta matcherna den här säsongen men saknar ofta genomslagskraft offensivt. Annat är det i Hannover. Mirko Slomka har mängder av formstarka anfallare i Diouf, Abdellaoue, Schlaudraff, Sobiech och Ya Konan. Förra omgången vände laget 0-2 till 4-2 mot Stuttgart och visade upp en fin moral.

1. FC Nürnberg – Bayern München
Derbyvecka för Nürnberg som först välkomnar rekordmästarna innan det är dags för lokalderby mot Fürth. FC Bayern spelar en otrolig fotboll för tillfället och kommer att vilja spela hem de tre poängen. Arjen Robben saknas på grund av skada igen, men Jupp Heynckes trupp är bred och kvalitativ. Helt kört är det förstås inte för Nürnberg som har lyckats ganska bra på hemmaplan mot FC Bayern på sistone. Senaste vinsten kom i februari 2007 dock. Mario Gomez knackar dessutom på FC Bayerns dörr, Heynckes har ett lyxproblem på många positioner.

Hamburger SV – FSV Mainz 05
Hamburg är ett av många lag som blandar och ger. Efter en fin serie kom 0-3-försluten mot FC Bayern som följdes upp med 0-0 mot SC Freiburg. Mainz har däremot börjat hitta formen, framför allt på hemmaplan där laget har vunnit fem raka matcher. Men nu är det en bortamatch mot Bundesliga-dinosaurien Hamburg som väntar.

Eintracht Frankfurt – FC Augsburg
Upp till bevis för Frankfurt och Armin Veh. Överraskningslaget har inte gått lika bra på sistone och har tappat lite flyt. Det såg dock bra ut spelmässigt mot FC Bayern förra omgången men det var rekordmästarna som tog de tre poängen. Nu väntar ett välspelande Augsburg som dock har förtvivlat svårt att göra mål. Om Eintracht menar allvar med att skrälla den här säsongen så vore en vinst på sin plats. Över huvud taget är lagen ganska liga, spelar bra, men förlorar ändå.

Lördag 18:30

Bayer Leverkusen – Schalke 04
Omgångens behållning finner vi i Leverkusen när hemmalaget välkomnar ligatvåan Schalke 04. En viktig match för båda lagen där tre poäng vore riktigt viktiga att få med sig. Schalke vann en tuff match mot Werder Bremen senast, samtidigt som Leverkusen gick under i Wolfsburg. Två lag som gillar snabb anfallsfotboll och som vill gå för tre poäng. Kan bli underhållande. Leverkusen fick chansen att vila fler spelare än Schalke under landslagsuppehållet – fördel hemmalaget?

Söndag 15:30

Werder Bremen – Fortuna Düsseldorf
Första matchen utan Klaus Allofs i klubben, en 13 år lång saga har nått sitt slut. Düsseldorf har inte vunnit på sex ligamatcher men orkade spela 1-1 mot Hoffenheim förra omgången. Werder Bremen, och framför allt Hunt, visar en stigande formkurva men när 1-0-ledningen mot Schalke spelades bort till 1-2 kändes det som gamla vanliga Bremen. Schaaf har dock lyckats få försvaret att se lite stabilare ut.

Söndag 17:30

TSG Hoffenheim – VfL Wolfsburg
Och första matchen med Klaus Allofs för Wolfsburg. Den tillfällige tränaren Köstner får fortsatt förtroende och laget vill förstås bygga vidare på förra omgångens succématch mot Bayer Leverkusen. Då var framför allt Diego helt lysande, han spelade som under tiden i Bremen. Blir det en konstant tillstånd med Allofs i klubben? Compper saknas för Hoffenheim på grund av avstängning. Babbels lag har en en fin 3-2-vinst mot Schalke och ett okej kryss mot Düsseldorf i bagaget.

/Wingren

1 april 1998. Semifinal i Champions League. Real Madrid mot Borussia Dortmund. Dortmund hade vunnit turneringen året innan under Ottmar Hitzfelds ledning, nu hette tränaren i stället Nevio Scala. Jag behöver väl knappast förklara hur viktig den här matchen var.

Bortalaget värmde upp precis som vanligt och sprang sina vändor på Bernabéu-Stadion i Madrid. Det tog ett tag innan spelarna insåg att målet på andra sidan planen hade knäckts och fallit ihop. Madrid-fansen bakom målet hade haft sönder den anordning som höll uppe målet. Det rasade ihop.

”Man genomför sitt uppvärmningsprogram, då tittar man sällan till höger och vänster. Då hade vi dock aldrig trott att det skulle ta så lång tid”, minns Lars Ricken.

Hur långt tid tog det innan matchen kunde spelas? 76 minuter. Det är än i dag den längsta förseningen av en Champions League-match. Personalen försökte laga målställningen men det gick inte. I stället gav man sig iväg på jakt efter ett nytt mål. Problemet? Det fanns inget reservmål på Bernabéu-Stadion. Till sist beordrades Dortmund-spelarna att återvända till omklädningsrummet.

Under tiden underhölls de tyska tv-tittarna av kommentatorerna Günther Jauch och Marcel Reif. ”Ett mål har redan fallit”, ”ett mål hade gjort matchen gott” och annat smått och gott kläckte de goda herrarna ur sig. Lustigt, givetvis.

Men inte så lustigt för spelarna som skulle spela en semifinal. På bortaplan och i ovisshet.

”Det hette hela tiden att ’snart drar det igång’. Även tränaren bara satt där, vad skulle han göra. 75 minuters motivationstal hade varit lite väl mycket”, säger Ricken.

Till sist blåstes matchen igång, man hade till sist hittat ett nytt mål. ”Koncentrationen var bortblåst”, minns Ricken. Uppenbarligen. Real Madrid segrade med 2-0 och vann senare med 1-0 i Dortmund. Dortmund lämnade en protest till Uefa men den fick inget gehör.

Så låt hoppas att det finns en, eller två, målställningar i reserv på Bernabéu i kväll. Det är ingen semifinal som spelas men likväl en oerhört viktig match mellan samma lag som då. Om Borussia Dortmund vinner är klubben klar för åttondelsfinal, om Real Madrid vinner tar över gruppledningen i dödens grupp. Mycket står på spel denna fjärde omgång – låt det inte förstöras av ett mål faller för tidigt.

***

För övrigt har även Schalke 04 exakt samma utgångsläge när de i kväll välkomnar Arsenal till Gelsenkirchen. En vinst och Schalke är klart för åttondelsfinal. Det ska inte vara omöjligt. Huub Stevens var som vanligt på dåligt humör under presskonferensen men lät ändå avslöja att vi kanske får se en överraskning i målet. Lars Unnerstall har vaktat Schalkes mål på sistone, men nu verkar det som att Timo Hildebrand får chansen på nytt. Även Julian Draxler förväntas spela från start mot Arsenal.

Huub Stevens och Schalke har definitivt det som krävs för att vinna matchen – men ett oavgjort resultat hade varit mer än okej. Det bör gå att lösa.

Borussia Dortmund visade för två veckor sedan att laget har mognat och till och med klarar av att vinna mot Real Madrid. I kväll blir det en svårare match. Endast Bayern München har lyckats vinna på Bernabéu-Stadion av alla tyska lag som har försökt. Real är en makt på hemmaplan och de tyska mästarna har med sig ett stukat självförtroende från ligaspelet.

Bayern München spelar en mycket viktig match i morgon mot Lille hemma på Allianz Arena. Rekordmästarna går som tåget i Bundesliga och man spelade ut Valencia i Champions League. Men den där dråpliga förlusten mot BATE har gjort läget i gruppen väldigt spännande. Philipp Lahm fixade en billig straff borta mot Lille i förra mötet och FC Bayern kunde ta med sig tre poäng tack vare en ”arbetsseger” i Frankrike. Jupp Heynckes har en superfin spelartrupp att arbeta med och har dessutom lyckats involvera de allra flesta i lagets framgångar den här säsongen.

Lille har lovat att ge allt de har mot FC Bayern på onsdag – men jag tror inte att det räcker till. I mina ögon är Bayern München Europas bästa lag för tillfället. Mycket mer än så kan jag inte säga om matchen. Viktigt är dock att göra jobbet, det måste man alltid göra. Och det är just det som Dortmund och Schalke har haft ganska stora problem med i Bundesliga. Dessutom tycks man ha lärt sig läxan i FC Bayern då det har varit väldigt tyst på titelfronten på sistone. De låter 90 minuters fotbollsspelande, två gånger i veckan, tala för sig.

Och just det, på tal om FC Bayern. Mario Gomez tränar åter med laget. Och Arjen Robben lär få spela från start mot Lille. Det är lustigt, och det är ett kvitto på hur bra rekordmästarnas trupp är – för vem fasen har egentligen saknat dem?

***

Eftersom att dagens blogg, av naturliga skäl, handlar som tyska klubblag ute i Europa tänkte jag passa på att avsluta med några Hitzfeld-citat. Ottmar har vunnit Champions League med Borussia Dortmund och Bayern München och för tillfället ansvarar han för det schweiziska landslaget. En fantastisk mästartränare som ger sin syn på de tyska klubblagens framgång i Europa.

”Alla tre lagen har vidareutvecklats. Dortmund samlade på sig väldigt mycket erfarenhet förra säsongen och vill nu göra det bättre än de två senaste säsongerna i Europa League och Champions League. Även Schalke har tagit ett stort steg framåt och stabiliserats avsevärt. Dessutom har de lyckats integrera unga spelare på ett föredömligt sätt. De har byggt ut och förbättrat truppen kontinuerligt”, säger han om Ruhr-lagen.

Givetvis har den gode Ottmar även en klar uppfattning om Bayern München.

”Man behöver inte säga så mycket om Bayern. De håller en hög klass. Nederlaget i Borisov kom i rättan tid. Bayern har så mycket kvalitet i truppen, gruppspelsfasen kan inte gå snett”, säger han.

Hitzfeld är alltså säker på att FC Bayern fixar en biljett till åttondelsfinalerna, och han är imponerad över Schalke och Dortmunds bedrifter. Men inget är klart ännu.

Vad tror ni?

Kan vi få uppleva en lika fantastisk CL-omgång som för två veckor sedan? Tveksamt. Men inte omöjligt.

/Wingren

Bayern München gav alla tvivlare svar på tal – rekordmästarna är bäst i Tyskland och visar inte upp några tecken på dalande form. Efter 1-2-förlusten hemma mot Bayer Leverkusen drog, självklart, snacket om ”Bayerns tapp” igång. En suverän 3-0-vinst mot Hamburger SV senare och det känns som att Jupp Heynckes och spelarna har koll på formen och psyket.

Det är mer än vad man kan säga om konkurrenterna.

Schalke 04 spelade mycket bra mot TSG Hoffenheim, men Wiese stod i vägen för en vinst. Borussia Dortmund borde rimligtvis tagit samtliga tre poäng mot VfB Stuttgart men bollen ville inte in och över huvud taget är Jürgen Klopps lag långt bort från fjolårsformen. Eintracht Frankfurt börjar sakteliga landa på jorden igen och fick med lite flyt med sig en poäng i matchen mot Greuther Fürth.

Inget av topplagen orkade störa Bayern München. Endast Bayer Leverkusen uträttade jobbet och vann mot Fortuna Düsseldorf. Nu har Sami Hyypiäs och Sascha Lewandowskis lag tagit sig förbi Borussia Dortmund i tabellen. Helt välförtjänt.

Bayern München kunde alltså dryga ut sin ledning i en tabell som ännu haltar. Det är egentligen bara rekordmästarna som har visat äkta vinnartakter den här säsongen. Resten av tabellen är ett virrvarr av lag som följer upp vinster med förluster, strålande insatser med usla. Vi är tio omgångar in på säsongen och ännu saknas det där riktiga mönstret.

Det lag som kanske ska passa sig mest är just de regerande mästarna från Dortmund. Truppen känns för tunn då Klopp uppenbarligen inte litar på sina reserver. Och Champions League tycks sno åt sig mycket av lagets fokus. En CL-plats är aldrig given i Bundesliga.

I botten är det självklart så att Greuther Fürth, FC Augsburg och Fortuna Düsseldorf får kämpa hårt om varje poäng. VfL Wolfsburg, TSG Hoffenheim och 1. FC Nürnberg återfinns också i de nedre regionerna av tabellen, men något säger mig att faran inte är påtaglig här.

I övrigt finns det inga tydliga tendenser i en rekordjämn Bundesliga. Det är Bayern München som ångar på suveränt i toppen, strax där bakom lurar ett par förmodade topplag i form av Borussia Dortmund och Schalke 04. Men om succén i Europa fortsätter för dessa klubbarna blir det intressant att se effekten av det i Bundesliga.

Vilken klubb orkar hänga med i toppen?

***

Nästa omgång av DFB-Pokal lottades i söndags och åttondelsfinalerna ser ut som följer (matcherna spelas den 18 eller 19 december):

Kickers Offenbach – Fortuna Düsseldorf

VfL Wolfsburg – Bayer Leverkusen

VfL Bochum – 1860 München

Karlsruher SC – SC Freiburg

Borussia Dortmund – Hannover 96

Schalke 04 – FSV Mainz 05

FC Augsburg – Bayern München

VfB Stuttgart – 1. FC Köln

Fyra av matcherna blir alltså direkta Bundesliga-dueller, vilket minst sagt känns positivt för cupen. I Bayern blir det dessutom ett derby mellan Augsburg och München. De tre 3. Liga-lagen som är kvar stöter också på högklassigt motstånd då Karlsruher SC tar sig an SC Freiburg och Kickers Offenbach välkomnar Fortuna Düsseldorf. En direkt 2. Bundesliga-duell får vi i mötet mellan Bochum och 1860 München.

En fin cupomgång att se fram emot alltså.

***

Bundesliga omgång 10:

Eintracht Frankfurt – Greuther Fürth 1-1
Tveksamt om alla åskådare var på plats i Frankfurt innan Meier gjorde 1-0. Rodes inlägg hamnade till sist hos Meier som gjorde mål, då hade vi spelat i ungefär 20 sekunder. Känslan var att Frankfurt skulle storma mot Fürths mål i resten av matchen men bortalaget stod upp bra och kämpade frenetiskt. Trapp tvingades till några svettiga räddningar. I andra halvlek fortsatte Fürth att stressa hemmalaget och när Stieber kom fri lobbade han snyggt in bollen till 1-1. Fürth var det bättre laget nu men svagare i avsluten. En underhållande andra halvlek slutade utan fler mål. Frankfurt kan vara lite gladare än Fürth med poängen.

Borussia Dortmund – VfB Stuttgart 0-0
Ett oavgjort resultat som känns som ett nederlag för Dortmund. Hemmalaget skapade fler chanser än Stuttgart men klarade inte av att göra mål, som så många gånger förr. Kanske hade matchbilden blivit annorlunda om domaren hade visat ut Holzhauser i början av första halvlek när österrikaren knäckte Kehls näsa. Även Stuttgart skapade ett par fina chanser i en underhållande match. Dortmund med fortsatta problem i ligan alltså, Stuttgart i fortsatt bra form.

Borussia Mönchengladbach – SC Freiburg 1-1
Efter 0-1-förlusten i cupen mot Düsseldorf ville Gladbach ge svar på tal då laget äntligen tycktes ha hittat formen. Oscar Wendt spelade från start och serverade också De Camargo till 1-0. Men Gladbach lyckades inte utöka ledningen trots att Freiburg hade stora problem med att skapa något offensivt. Bortalaget behövde Arangos hjälp, mittfältaren hade omkull Sorg och domaren pekade på straffpunkten. Caligiuri satte 1-1 och Freiburg fick med sig en lyckosam poäng. Favre var förbannad och fick se slutet av matchen från läktaren.

Hannover 96 – FC Augsburg 2-0
Hannover svarade direkt på förra omgångens 2-3-förlust på hemmaplan. Tidigare hade Slomkas lag varit obesegrat i 22 matcher, nu inledde man en ny serie. Mame Biram Diouf spinner vidare på den fina form han visade upp innan skadan förra säsongen. Ett mål och ett assist, precis som för Stindl. En välförtjänt seger för hemmalaget, fortsatt tungt för Augsburg.

1. FC Nürnberg – VfL Wolfsburg 1-0
Nürnberg hade bara tagit en poäng på de senaste sex matcherna och nu väntade ett pånyttfött Wolfsburg. Men 1-0-vinsten förhindrade klubbens fria fall samtidigt som Wolfsburg än en gång tvingas slicka sina sår. Nürnberg vann välförtjänt tack vare Gebharts mål i andra halvlek.

TSG Hoffenheim – Schalke 04 3-2
Även Schalke tappade mark i jakten på Bayern München. Bortalaget borde rimligtvis ha vunnit matchen men en för en gångs skull storspelande Tim Wiese ville annorlunda och för Markus Babbel och hans Hoffenheim var segern minst sagt välbehövlig. Schalke var egentligen det bättre laget på alla plan, men Hoffenheim var helt enkelt effektivare. Volland gjorde 1-0 och Neustädter 1-1 i första halvlek. Firmino gjorde 2-1 på straff men Uchida replikerade för Schalke som tryckte på för ett ledningsmål. Schipplock avgjorde dock matchen.

Hamburger SV – Bayern München 0-3
HSV skulle bjuda FC Bayern på en ordentlig fight och utnyttja det faktum att storklubben kanske var lite nervös. Men då Schalke, Dortmund och Frankfurt tappade poäng innan lördagens senaste match kände sig nog Bayern-spelarna ganska trygga. Hemmalaget försökte hota offensivt den första kvarten men efter det var det en ordentlig uppvisning av FC Bayern. Schweinsteiger nickade in 0-1 i första halvlek efter en fin Kroos-assist. I andra halvlek försökte Fink öka sitt lags offensiva krafter med en andra anfallare i form av Rudnevs – en plan som gick i baklås. FC Bayern lekte med hemmalaget och Müller samt Kroos gjorde två riktigt läckra mål i början av andra halvlek. Bayern München visade att man är särklass bäst i Tyskland just nu.

Inför matchen skrev jag om målvaktskampen. Känslan är att ingen gick vinnande ur den då René Adler för all del stod för några riktigt svettiga räddningar, men också ett par mindre bra ingripanden. Utan Adler hade Bayern säkerligen gjort fler mål, men på Müllers skott måste han dock ha koll på hörnet. Svårt att kritisera Adler, svårt att hylla honom till skyarna. Manuel Neuer behövde inte anstränga sig allt för mycket. Det var helt enkelt Bayern München som vann. Givetvis försvagade inte Neuer sin aktier och är, utan tvekan, fortsatt given i Jogi Löws startelva.

Bayer Leverkusen – Fortuna Düsseldorf 3-2
Det blev till sist en riktigt het kamp mellan Rhen-lagen. Leverkusen var det klart bättre laget i första halvlek och tog en välförtjänt ledning, men släppte till en kvittering som man dock svarade omgående på. I andra halvlek byttes Simon Rolfes in och ganska omgående drog han på sig ett rött kort. Leverkusens utökade ledningen omgående. Men Fortuna kämpade väl och spelade en bra andra halvlek, men Leverkusen höll ut slutforceringen och tog sig därmed förbi Dortmund i tabellen.

Werder Bremen – FSV Mainz 05 2-1
Båda lagen kämpade väl i en tät match men Werder Bremen hade lite mer flyt och klättrar upp på plats sju i tabellen. Hunt gjorde båda målen för hemmalaget och stekhete Szalai fixade bortalagets kvittering med en fin nick. Mainz hade flertalet heta chanser men Hunts frispark avgjorde matchen i slutminuterna samtidigt som målvakt Wetklo kolliderade med stolpen.

/Wingren

Åter dags för en härlig vecka fullmatad med Europa-dramatik. Först ut har vi Bayern München som har rest till Frankrike för att ta sig an OSC Lille. I morgon väntar två kanonmatcher då Arsenal tar emot Schalke 04 och Real Madrid gästar Borussia Dortmund. Minst sagt en hel del att se fram emot så här mitt i arbetsveckan. Underbart.

På torsdag rullar bollen vidare med Rapid Wien – Bayer Leverkusen, Helsingborgs IF – Hannover 96, Borussia Mönchengladbach – Olympique Marseille och VfB Stuttgart – FC Köpenhamn.

En sak i taget dock. Låt oss titta på hur läget är i Champions League-lagen.

OSC Lille – Bayern München

I Bundesliga går FC Bayern som tåget och i första CL-matchen mot Valencia gick allt som på räls. Men så kom de slitstarka traktorerna från BATE Borisov och skrällvann. Kvällens bortamatch är med andra ord väldigt viktig och det ser i ärlighetens namn lovande ut.

Lille: Slutade trea förra säsongen i Ligue 1 men den här säsongen har inletts betydligt mycket sämre. Eden Hazard har lämnat en lucka efter sig och klubben befinner sig på en blygsam elfteplats i tabellen. I Champions League har det blivit två raka förluster och läget är spänt.

Vad som gör det än värre för tränare Rudi Garcia är alla skador. Lille måste klara sig utan skadade Rio Mavuba, Marko Basa och avstängde Mathieu Debuchy. Framför allt lagkaptenen och mittfältsmotorn Mavuba är ett smärtsamt avbräck: ”Hans saknad är ett stort handikapp. Trots det kommer vi att kämpa till sista minuten mot Bayern”, säger tränaren.

Lille riskerar att behöva använda misstagsmaskinen David Rozehnal från start. Mittbacken återfanns tidigare i Hamburger SV.

Bayern: Det finns inte många orosmoln på Uli Hoeneß sydtyska himmel. Arjen Robben och Mario Gomez är förvisso skadade, men det har minst sagt gått skapligt även utan dem. Supertalangen David Alaba är dessutom redo för spel efter sina skadeproblem, då kan äntligen Holger Badstuber få flytta in i mitten av försvaret igen. Tveksamt om Jupp Heynckes spelar med Alaba från start dock. Situationen säger dock en hel del om kvaliteten i FC Bayerns trupp. Bättre än på mycket länge.

I Bundesliga har Bayern München vunnit sina åtta ligamatcher och vill förstås ta tillbaka kommandot i gruppen. För Franck Ribéry blir matchen särskilt speciell – läs mer här.

Arsenal – Schalke 04

Arsenal: Stötte på väldiga problem mot ett kämpande Norwich och förlorade med 0-1 och ligger nu på plats nio i tabellen. En missräkning förstås och Arsenal vill göra bättre ifrån sig. Nu väntar en tuff uppgift i form av ett Schalke med fullpumpat självförtroende. Robin van Persie har lämnat Arsenal och Podolski, Santi Cazorla, Gervinho och Giroud hade uppenbara problem i offensiven mot Norwich. ”Med ett så stort bollinnehav hade vi behövt skapa fler chanser, ibland behöver helt enkelt mer tålamod ibland”, säger spelfördelaren Mikel Arteta.

Tränare Wenger saknar dock några duktiga medhjälpare i offensiven. Theo Walcott och Alex Oxlade-Chamberlain missar matchen och förmodligen gör även Jack Wilshere det. Men det finns väl alltid hopp? Jovisst! Följande fiktiva konversation utspelade sig 2011:

– Hejsan, ett stycke tyskt underbarn tack!
– Javisst, det fixar vi.
– Du…jag har inte jättemycket pengar, men jag vill hemskt gärna ha ett tyskt underbarn.
– Inga problem kompis. Vi säger 100 000 euro. Känns det okej?
– Tja, hm. Jo, det låter bra. Vi kör på det (gnider händerna och ler förnöjt när Stuttgart-delegationen tittar bort ).

Drygt ett år senare kommer Wenger på att han hade köpt det där tyska underbarnet och kastade in honom mot Norwich. Och Serge Gnabry, 17, imponerade direkt. Han kan mycket väl bli Arsneals hemliga vapen i kväll.

Schalke: Har fått en bra start på ligaspelet och Europa-spelet. Det märks inte att Raúl har lämnat då det finns ett gäng pigga ynglingar som gärna tar på sig rollen som offensiv spelfördelare. Lewis Holtby har gjort det med bravur så här långt. Ibland har Huub Stevens mannar tappat poäng i onödan på grund av okoncentration. 2-0 mot Fortuna Düsseldorf blev exempelvis 2-2 och mot Montpellier i Champions League var det samma visa.

Men i lördags spelade Schalke ett viktigt Ruhrderby mot Borussia Dortmund och vann med 2-1 på bortaplan. Och man var det bättre laget. Schalkes spel tycks fungera fint för tillfället och offensivt har Huub Stevens många intressanta alternativ i bland annat Farfan, Draxler, Barnetta, Afellay och Holtby. Bjässen Kyriakos Papadopoulos missar matchen, men Matip och Höwedes gjorde ett strålande jobb i mittlåset mot Dortmund. En jämn fajt att vänta.

Borussia Dortmund – Real Madrid

Real Madrid: Fokus inför mötet mellan mästarna är alla skador. José Mourinho och Real Madrid får klara sig utan flertalet försvarare, Marcelo, Fabio Coentrao och Alvaro Arbeloa missar matchen. Det här har tvingat Mourinho till att bygga om backlinjen enligt följande: Ramos, Varane, Pepe, Essien. Och det fungerade åtminstone väldigt bra mot Celta Vigo, en match som Real Madrid enkelt vann med 2-0. ”Backlinjen stod för en mycket fin insats”, berömde Aitor Karanka, assisterande tränare, efter matchen.

Offensivt är Real Madrid sylvasst och Sami Khedira är åter redo för spel. Det är minst sagt ett kvalitativt lag Mourinho förfogar över. Özil, Ronaldo och di Maria lär hålla Dortmunds defensiv sysselsatt. Även om Real Madrid inte har lyckats så bra som de hade önskat i La Liga så har det sett annorlunda ut i Champions League. Två raka vinster och sju gjorda mål står på spanjorernas konto. Storstjärnan Ronaldo har gjort fyra av dessa mål.

Dortmund: Jürgen Klopp och Borussia Dortmund har inte alls hittat formen eller flytet den här säsongen. Stundtals har det sett magnifikt ut (Manchester City, Leverkusen, Gladbach) men det har alldeles för ofta sett bedrövligt ut (Schalke, Nürnberg, HSV). Försvaret står för enkla misstag och framåt fortsätter man traditionen med att bränna målchanser. Nu ser dessutom mittfältsmotorn Ilkay Gündogan ut att missa matchen. Dortmund har gjort sina sämsta matcher när Gündogan har saknats.

Sedan tidigare är yttermittfältaren Jakub Blaszczykowski skadad, Mario Götze och Marcel Schmelzer missade lördagens derby mot Schalke på grund av skador, men tros kunna vara tillbaka mot Real Madrid.

Självförtroendet är inte på topp och om Borussia Dortmund ska kunna ta poäng mot Real Madrid krävs en liknande insats som mot City. Vi som har följer Bundesliga vet att Dortmund är bra nog för det, men hittills har den här säsongen bjudit på för många toppar och dalar. Poäng mot Real vore en ordentlig bonus då Dortmunds huvudkonkurrent trots allt heter Manchester City.

En ursinnigt pressande, ett tätt försvar och en effektiv Marco Reus. Så lyder receptet.

/Wingren

Englische Woche i Tyskland – det kan bara betyda en sak: mer fotboll till folket! I kväll och i morgon spelas den femte omgången av Bundesliga. Kvällens matcher bjuder oss på en tidig tågavgång. Bayern München har fyra raka segrar på kontot och kvällens motstånd består av ganska tama vargar. En vinst för rekordmästarna är med andra ord långt ifrån omöjlig.

FC Bayerns främsta utmanare, åtminstone på förhand, är förstås de regerande mästarna Borussia Dortmund. Men Jürgen Klopps lagbygge har inte hittat flytet, inte hittat de där automatismerna i spelet. Dortmund står på sju poäng inför kvällens omgång och en vinst vore minst sagt viktig. FC Bayern är ett ivrigt lok som vill lämna perrongen, Dortmund behöver hänga på.

Årets överraskningslag Eintracht Frankfurt tar emot mästarna på hemmaplan. Armin Vehs offensiva och frejdiga lag är tillsammans med Bayern den enda klubben som har tagit full pott. Och man har gjort det med inspiration från Klopp och Dortmund.

Eintracht spelar samma temporika anfallsfotboll med snabba omställningar som har gjort Dortmund så framgångsrikt – och man springer på samma otröttliga sätt som Klopps killar. Dessutom har man en rörlig, kvick och teknisk liten japan som påminner mycket om Shinji Kagawa: Takashi Inui.

Likheterna är onekligen många, men Frankfurt har en lång väg att gå. Det är mycket som måste förbättras, förfinas. Och i ärlighetens namn har inte motståndet varit det bästa, det finns givetvis mycket som talar för att Frankfurt snart dalar i tabellen. Men laget investerar mycket i matcherna och får då också mycket tillbaka.

Armin Veh erkänner själv att Dortmund är en förebild: ”Givetvis tittar vi på Dortmund: hur de pressar, hur snabbt de spelar, hur högt deras ytterbackar står. De har gjort till perfektion. Du kan lära dig mycket av dem. Dortmund är på så vis vår stora storebror”.

I fredags sprang Frankfurt-spelarna 123,5 kilometer tillsammans. En toppnotering i omgång fyra. Vad finns det mer för likheter med Dortmund då? Frankfurts spelsätt påminner som sagt om Dortmunds, men statistiskt är man knappast på samma nivå (förutom antalet sprungna kilometer).

Vi tar en snabb titt på Eintrachts 2-1-vinst mot Nürnberg och Dortmunds 2-3-förlust mot HSV.

Frankfurt:
Skott: 12
Vunna närkamper: 75
Förlorade närkamper: 99
Fouls: 14
Passningar: 319, varav 19 långbollar
Passningar med rätt adress: 238
Inlägg: 7
Inlägg med rätt adress: 0
Antal sprinter: 192

Dortmund:
Skott: 24
Vunna närkamper: 140
Förlorade närkamper: 142
Fouls: 10
Passningar: 436, varav 64 långbollar
Passningar med rätt adress: 347
Inlägg: 12
Inlägg med rätt adress: 2
Antal sprinter: 192 (obehagligt likt va?)

Det här är endast statistik från en match och givetvis inget som vi kan analysera särskilt djupt. Men som sagt är just löpvilligheten slående lik. Hur som helst ska det bli förbannat intressant att se den här matchen mellan två lag som vill springa sönder varandra. Och framför allt: Borussia Dortmund är pressat att vinna.

Bundesliga omgång 5:

Tisdag 20:00

Bayern München – VfL Wolfsburg
Franck Ribéry tycks åter vara redo för spel och i rotationens tecken kan även Pizarro och Martinez få en startplats mot Wolfsburg. I bortalaget finner vi före detta Bayern-anställda i form av tränare Felix Magath och den outtröttlige Ivica Olic. Wolfsburg och Magath söker dock ännu efter formen, den rätta uppställningen och den rätta inställningen. En vinst mot Bayern skulle förstås ge laget en skjuts, men kvällens motstånd har precis fixat sin bästa start någonsin i Bundesliga – det säger en hel del. Spännande.

Schalke 04 – FSV Mainz 05
Schalke är ett annat lag som helt klart vill hänga på Bayern i toppen och en vinst på hemmaplan mot Mainz bör väl gå vägen. Men Schalke vaknade upp i verkligheten i lördags i samband med 0-2-förlusten mot just Bayern München. Mainz däremot har tankat självförtroende i samband med vinsten mot Augsburg. Dessutom har Thomas Tuchels lag positiva minnen från Gelsenkirchen på sistone med en vinst och ett kryss. Kan bli en trevlig tillställning det här.

Greuther Fürth – Fortuna Düsseldorf
Går det att spela 0-0 i 33 matcher och ändå hänga kvar i Bundesliga? Det tycks vara Fortuna-tränaren Norbert Meiers experiment. Düsseldorf är faktiskt det enda laget som har hållit nollan i samtliga fyra matcher den här säsongen. Fürth och Fortuna känner varandra väl från tiden i 2. Bundesliga och den här kampen mellan nykomlingarna blir viktig för lagen. Fürth har ännu inte gjort mål eller tagit poäng på hemmaplan i Bundesliga.

Eintracht Frankfurt – Borussia Dortmund
Se ovanstående text, ungefär. Läget i lagen kan jag väl dra lite snabbt dock: i Frankfurt saknar man centertanken Occean och lagkapten Schwegler är tveksam till spel. Dortmund får med största sannolikhet klara sig utan mittfältsduon Gündogan och Bender.

Onsdag 20:00

Borussia Mönchengladbach – Hamburger SV
HSV skrällde och vann mot mästarna från Dortmund, nu väntar nästa Borussia på Fink, van der Vaart och gänget. ”Den som slår mästarna kan slå vem som helst”, säger tränare Fink. Det är förstås sant men spelet måste fortfarande bli betydligt mycket bättre. Allt är dock inte guld och gröna skogar i Gladbach heller. Favre har plötsligt ett lag som släpper till för mycket chanser och som har svårt att skapa egna. Riktningsvisande möte.

VfB Stuttgart – TSG Hoffenheim
Bruno Labbadia och VfB Stuttgart väntar ännu på säsongens första vinst och det börjar brinna i knutarna. Stuttgart har länge haft en förmåga att inleda svagt under hösten för att sedan gå som tåget under våren – men givetvis är det inte önskvärt. Nu väntar ett Hoffenheim som tidigare hade enorma problem, men välförtjänta segern mot Hannover har gett laget nödvändigt självförtroende. Hoffenheim har aldrig tidigare vunnit i Stuttgart, som dessutom äntligen får tillbaka Ibisevic efter avstängning.

Hannover 96 – 1. FC Nürnberg
Mycket spännande möte mellan två lag som har inlett säsongen bra – även om förra omgången var ett undantag för båda lag. Hannover spelade vilje- och idélöst mot Hoffenheim i förlustmatchen men nu är fantastiske Huszti tillbaka efter sin avstängning. Även Andreasen tros kunna spela igen. Ännu mer glädjande: vårsuccén Mame Biram Diouf är i princip åter redo för spel. Hannover har inte förlorat på 20 matcher i rad på hemmaplan. Det blir med andra ord en tuff nöt att knäcka för Dieter Heckings Nürnberg, men sportchef Martin Bader ser inga hinder ”Varför skulle då inte vi kunna segra i Hannover?”, säger han och syftar på Hamburgs vinst mot Dortmund.

SC Freiburg – Werder Bremen
Offensivt är Bremen ett härligt spektakel men som vanligt finns det stora problem i defensiven. Mot Stuttgart såg inte Sokratis bra ut men den naturlige ersättaren, Lukimya, lyckades få sig själv utvisad efter någon minut i matchen mot Stuttgart. Hoppet ligger i stället i att göra fler må än motståndarna. Klassiskt Bremen. Freiburg har spelat några fina och underhållande matcher den här säsongen men mot ett defensivt Fortuna blev det inga mål i lördags.

FC Augsburg – Bayer Leverkusen
Augsburg ligger sist i Bundesliga och väntar ännu på första vinsten – kan den komma mot lika ineffektiva Bayer Leverkusen? Die Werkself hade en mängd chanser mot Gladbach senast men Hyypiä/Lewandowskis killar fick nöja sig med 1-1. Spelmässigt såg det dock bättre ut och Augsburg lär behöva prestera bättre än tidigare. ”Det är inte bra nog för Bundesliga”, säger lagkapten Verhaegh om Augsburgs tidigare insatser.

/Wingren

Fyra omgångar av Bundesliga är spelade och egentligen vet jag ingenting om någonting ännu. Det är lite tjusningen med det hela. När man tror att man inte kan bli mer förälskad, mer begeistrad, av den här fotbollen så blir man det ändå. För varje dag som går växer kärleken.

Men två grovdragna slutsatser vågar jag nog presentera ändå.

1) Bayern München är Tysklands, och ett av Europas, starkaste lag. Det har varit mycket om FC Bayerns framfart i bloggen på sistone, jag ber om ursäkt för det. Men det är svårt att inte skriva om de tyska rekordmästarna. Klubben har gjort sin bästa inledning någonsin i Bundesliga med fyra vinster på lika många matcher – och en förkrossande målskillnad på 14-2. Då spelade man ändå mot toppkonkurrenten Schalke 04 i lördags. På bortaplan. Det säger egentligen allt vi behöver veta: Bayern München är den största titelfavoriten, den stabilaste klubben och dessutom kanske den hungrigaste efter två titellösa säsonger.

När man ser FC Bayern spela ser det nästan problemfritt ut, det är svårt att identifiera några klara brister. Tränare Jupp Heynckes kan rotera bäst han vill utan att det påverkar spelet/resultatet. Sanslöst nog tycks även samtliga spelare ha hittat formen trots att säsongen är ung, trots att bredden omöjliggör kontinuerligt spel.

Bayern har spelare som Claudio Pizarro, Javi Martinez, Xherdan Shaqiri och Franck Ribéry utanför startelvan när de dominerar Schalke på bortaplan. Det är ett styrkebesked.

Toni Kroos menar att nye sportchefen Matthias Sammer bidrar med något positivt, det där lilla extra som tidigare har saknats. Det kan vara en förklaring, en annan att Jupp Heynckes är inne på sitt andra år som tränare, en tredje att truppens bredd är bra mycket bättre, en fjärde att viktiga spelare som Kroos, Müller och Robben ser ut att ha en god säsong.

Bayern Münchens säsongsinledning imponerar, det gjorde den dock ifjol också. Vi vet hur det slutade. Och det är nu det blir spännande. En skada på Bastian Schweinsteiger bör rimligtvis inte störa lika mycket som för en säsong sedan, en Mario Gomez ur form bör inte bli några problem att kompensera och van Buyten lär aldrig behövas i försvaret. Bredden är bättre, mycket bättre.

Alarmklockor börjar dock ringa när Philipp Lahm säger att ”vi kan dominera vilket motstånd som helst. Och då totalt dominera”.

Självförtroende är bra, men har man inte lärt sig läxan från de två senaste säsongerna? Att spelare och ledare i FC Bayern är styva i korken är inget nytt, att de sticker ut hakan hör till vardagen. Kanske är det just den här självbelåtelsen som måste bort för att laget ska räcka hela vägen? Det har bara gått fyra matcher, det är 30 matcher kvar bara i Bundesliga. Lägg därtill Champions League och DFB-Pokal. Bayern är otvivelaktigt favoriter till att ta hem ligatiteln i mina ögon just nu, och dessutom en CL-favorit, men då krävs det nog att man behåller fötterna på jorden och gör det man är bäst på: spela fotboll. Att snacka har inte gått så bra på sistone, det är prestationerna på plan som räknas.

Kanske har spelarna toppat formen för tidigt, kanske bränns det för mycket krut redan nu. Men i skrivande stund är Bayern en klass bättre än den nationella konkurrensen.

2) Sluttabellen kan se ut hur som helst i maj. Bayern München kommer återfinnas väldigt högt upp i tabellen, Borussia Dortmund och Schalke 04 känns som starka utmanare till en Champions League-plats. I övrigt vet jag inte alls vad jag ska tro, dessutom tror jag att det fortsätter så. Vad jag vill komma fram till är alltså att så många lag tycks vara på en liknande nivå. Individuella misstag och prestationer avgör, dagsformen likaså. Jag tror att Augsburg och Fürth får det tufft, men annars har jag ingen känsla för framtiden. Och jag tror att detta kommer att fortsätta. Nog kommer tabellen att ”sätta” sig så småningom, men lagen är jämnare än på mycket länge. Det är kittlande, det är förbannat roligt.

Nürnberg kan göra en kalasmatch mot Leverkusen och sedan förlora mot Mainz. Leverkusen kan göra en plattmatch mot Nürnberg och sedan spela ut Wolfsburg. Just den här tätheten, ovissheten, tror jag kommer prägla den här 50:e Bundesliga-säsongen. Tala om bra tajming.

Bundesliga omgång 4:

1. FC Nürnberg – Eintracht Frankfurt 1-2
En match mellan två positiva överraskningar, en match mellan två superspännande japaner i form av Nürnbergs Kiyotake och Frankfurts Inui. Nürnberg inledde matchen bäst och skapade ett par chanser, men när Schwegler och Occéan tvingades byta på grund av skada tappade lustigt nog Nürnberg initiativet. Hoffer hade nyss kommit in när en boll landade framför fötterna på anfallaren – 0-1. I andra halvlek såg Frankfurt stabilt ut i försvaret och kunde passa på att utöka ledningen genom Inui som stod för en soloprestation. Kiyotake slog sedan en frispark som inbytte Polter nickade in till 1-2. Sista kvarten blev en het och intensiv historia men Nürnberg lyckades aldrig göra det där 2-2-målet, trots Polters jättechans på tilläggstid. Välförtjänt Frankfurt-seger och nykomlingen har nu fyra raka segrar.

Schalke 04 – Bayern München 0-2
Första halvlek var ingen höjdare, nog märktes det att lagen hade respekt för varandra, att matchen var viktig och att klubbarna hade spelat i Europa tidigare under veckan. Schalke fick ett par chanser som visserligen kunde ha förändrat matchen – men i andra halvlek var Bayern det dominanta laget. Kroos tryckte in 1-0, minuterna senare dansade Müller in 2-0 och efter det var Schalke i koma. Det blev aldrig riktigt spännande.

VfL Wolfsburg – Greuther Fürth 1-1
En förlust för storsatsande Wolfsburg, en vinst för lilla Fürth. Det är känslan efter matchen. Fürths Azemi gjorde 0-1 efter en halvtimme i en halvlek där bortalaget spelade riktigt bra. Olic kunde dock nicka in en retur till 1-1 strax före paus. I andra halvlek var Magaths lag det klart bästa, man dominerade matchen men de riktigt heta chanserna uteblev.

FSV Mainz 05 – FC Augsburg 2-0
Två lag med endast en poäng var möttes i en laddad match. Thomas Tuchels Mainz var det som fick fira efteråt. Matchen var inget spektakel, ingen nervkittlande historia men Mainz var bättre än Augsburg och resultatet känns logiskt. Ivanschitz gjorde lite lyckosamt 1-0 efter tio minuter, Szalai utökade kvarten senare. Augsburg gjorde en bättre och offensivare insats i andra halvlek men utan att belönas. Nye tränaren Weinzierl väntar ännu på en vinst i Bundesliga.

Hamburger SV – Borussia Dortmund 3-2
HSV försvarade sitt eget rekord från 80-talet när de bröt mästarnas förlustfria svit. 31 matcher stannade Jürgen Klopps serie på. Lustigt nog var det Dortmund som slog sig själv. HSV fick göra 1-0 efter inte ens två minuter, Dortmunds försvar sov. Perisic gjorde ett läckert 1-1-mål precis i början av andra men så gav Dortmund bort matchen igen genom ytterligare två försvarsmisstag. Son visade dock fin teknik och en härlig målgen med två mål. Perisic gav Dortmund kontakt igen med 3-2, men om inte Adler stod i vägen sköt Dortmund-spelarna utanför. En riktigt svag insats av BVB som brände ett tiotal chanser, starkt och härligt för HSV som ändå vann matchen. Äntligen en seger för Fink.

Fortuna Düsseldorf – SC Freiburg 0-0
Fortuna Düsseldorf har sex poäng efter fyra spelade matcher. Målskillnad? 2-0. Det är ingen rolig fotboll nykomlingarna spelar, men det är förbannat effektivt. Det är starkt av det här nyköpta laget att kunna spela så säkert i defensiven. Matchen i sig är dock inte så mycket att skriva om. Så kul var det inte i lördags.

Bayer Leverkusen – Borussia Mönchengladbach 1-1
En sanslös med så många chanser, en missad straff (Schürrle) och ett nästan oförklarligt slutresultat. Det borde ha blivit fler mål i denna furiösa match. Gladbach fick en drömstart när Herrmann kom fri efter en fin pass från Arango, men Leverkusen svarade omgående när Kadlec tryckte in 1-1. Sen var det Leverkusen som tog över matchen och borde i ärlighetens namn ha vunnit.

Werder Bremen – VfB Stuttgart 2-2
Werder Bremen var det bättre laget i första halvlek och ledde välförtjänt med 2-0. Segern såg mer än säker ut faktiskt. Men som så många gånger förr bjöd Bremen in motståndarna i matchen och brände dessutom ett par fina lägen. Harnik och Cacau nätade för Stuttgart i andra halvlek och lagen väntar ännu på sin första vinst. I slutet hann även Harnik och Lukimya bli utvisade.

TSG Hoffenheim – Hannover 96 3-1
Det kunde inte ha börjat värre, det kändes som Hoffenheims definitiva undergång efter bara fyra matcher. Wiese var skadad och publiken uppmanade reservmålvakten Koen Casteels att göra bättre ifrån sig. Hannover hade inte något skott på mål första 45 men ändå tog Slomkas lag ledningen då Delpierre nickade i eget mål. Men Hoffenheim reste sig faktiskt och vann helt välförtjänt mot ett viljelöst Hannover. Det var faktiskt Delpierres fina långboll som lät Johnson göra ett konstnärligt 1-1-mål. Salihovic och Williams fixade målen i andra halvlek.

/Wingren

För mig är Bayern München en storfavorit till att vinna Champions League. De tyska rekordmästarna tillhör sannerligen världseliten och konkurrerar med andra namnkunniga lag som Barcelona, Real Madrid och Manchester-lagen. I går bevisade man att det verkligen är så. Även om 2-1 på hemmaplan mot Valencia inte låter mer än okej, så ska vi ha i åtanke att resultatet inte alls speglade matchbilden.

Och vi ska framför allt inte glömma bort att hemmalaget saknade sina ordinarie vänsterbackar, målsprutan Mario Gomez och att spelare som Thomas Müller, Mario Mandzukic och Xherdan Shaqiri började på bänken. Ett otänkbart scenario för bara ett år sedan. Och då har ändå Bayern München tagit sig till två CL-finaler på tre år. Jag behöver egentligen inte säga mer än så. Det är kort och gott ett fantastiskt lag.

Javi Martinez fick spela från start bredvid Bastian Schweinsteiger på det centrala mittfältet. Spanjoren såg klok ut, ville ha boll och spelade bra. Men han överglänstes av en Bastian som äntligen har hittat formen och självförtroendet igen. Det här var Bastians match, det var han som dominerade mittfältet. Valencia var inte ens nära mål i första halvlek – jag tror ganska bestämt att de hade en bollkontakt i FC Bayerns straffområde de första 45 minuterna.

Men spanjorerna försvarade sig bra och det var inte helt lätt för Bayern München att skapa heta farligheter. Matchens första mål kom faktiskt på en kontring och vi fick se ett fint kombinationsspel mellan Schweinsteiger, Ribéry och Robben – och det var den förstnämnde som gjorde 1-0-målet i den 38 minuten.

I andra halvlek försökte Valencia lyfta spelet en aning, men avståndet mellan lagdelarna var fortfarande för långt. Bayern trummade på och ytterligare en av matchens giganter, Toni Kroos, placerade in ett distansskott med kvarten kvar. Jag brukar vara snabb med att kritisera herr Arrogant (Kroos), men jag måste säga att killen har imponerat den här säsongen. Han har alltid förfogat över otroliga fotbollskunskaper men nu lägger han dessutom ned det jobb som krävs. Mesut Özil får se upp om Kroos fortsätter på den inslagna vägen.

På tilläggstid gjorde Bundesliga-bekantingen Nelson Valdez 2-1 för Valencia och matchen fick liv igen. Direkt efter målet föll Arjen Robben lätt och fick en straff, men det gick på ett ut då Kroos inte fick någon straff när han borde ha fått det. Mario Mandzukic hade bytts in tidigare och fick ta hand om straffen. Men den var svagt slagen och Diego Alves kunde rädda utan problem. Matchen slutade 2-1.

En helt välförtjänt seger för ett dominant Bayern München som givetvis borde ha dödat matchen långt tidigare. I nästa omgång väntar BATE Borisov på bortaplan i Vitryssland.

Bastian Schweinsteiger och Toni Kroos får dela på utmärkelsen som matchens lirare. Härnäst väntar en tuff match mot Schalke 04 i ligan och om Franck Ribéry är med då återstår att se. Fransmannen klev av efter första halvlek då han kände av den skada som tidigare har gäckat honom under säsongen.

Tre tyska lag i Champions League och tre vinster. En stark start. Intressant också att Dortmund, Schalke och München brände sina straffar. En tillfällighet?

***

Wolfgang Stark heter den tyske domare som dömde matchen mellan Manchester United och Galatasaray. Jag såg inte matchen och tänker därför inte uttala mig om Starks insats. Men i turkisk media sågas han (milt uttryck). Personligen blir jag inte förvånad, det är en domare som kan reta gallfeber på en hel värld.

***

Fyra tyska lag spelar med i Europa League och i kväll är det dags för VfB Stuttgart, Borussia Mönchengladbach, Bayer Leverkusen och Hannover 96.

Hannover 96 har kvällens tuffaste uppgift av de tyska lagen. Holländska Twente står för motståndet och på tränarbänken sitter Steve McClaren, som ju tidigare har arbetat i Wolfsburg. ”Vi vill övervintra i Europa League”, säger Jan Schlaudraff inför matchen. I Twente-lägret oroar man sig för Szabolcz Huszti – och det med all rätt.

Bayer Leverkusen tar emot Metalist Kharkiv och klubbens största problem är faktiskt..publiken. Det finns inget intresse för att titta på en Europa League-match mot Kharkiv i Leverkusen. Det är till och med så illa att klubben nu erbjuder folk med årskort att ta med sig en vän till matchen. Gratis. Leverkusen mötte för övrigt Metalist för två år sen – då vann tyskarna med 2-0 och 4-0.

Borussia Mönchengladbach och Lucien Favre har rest till Cypern där Limassol väntar. Luuk de Jong, Filip Daems och Juan Arango lämnades faktiskt hemma i Tyskland. Ett modigt drag av Favre – frågan är om det straffar sig? ”Vi tar den här matchen på största allvar”, säger sportchef Max Eberl.

VfB Stuttgart och Bruno Labbadia har en hel del att bevisa, precis som Leverkusen och Gladbach. Ligastarten har varit en pina med tunga förluster mot Wolfsburg och Bayern samt ett kryss mot nykomlingarna Fortuna Düsseldorf. Då gäller det ta mig tusan att vinna på hemmaplan mot Steua Bukarest. Bortalaget har inte vunnit mot tyskt motstånd på tolv matcher. ”Här måste vi skaffa oss självförtroende inför söndagens match mot Werder Bremen”, säger Zdravko Kuzmanovic.

Det var för övrigt fyra år sedan vi hade fyra tyska lag med i Europa League. Kul.
Kan det här bli en lika lyckad Europa-kväll för Tyskland som i tisdags och i går?

/Wingren

Borussia Dortmund – Ajax 1-0
Olympiakos – Schalke 04 1-2

Jürgen Klopp och Borussia Dortmund vann till sist den där måste-matchen. Robert Lewandowski tog ner bollen, höll bort sin försvarare och dundrade in 1-0 från nära håll. Då var det tre minuter kvar av matchen. Det var verkligen en tät och intensiv match som de tyska mästarna vann – med lite tur.

I första halvlek var Ajax det bättre laget. Holländarna försvarade sig klokt och bra, Dortmund kom inte rätt in i pressen och bjöd bortalaget på några riktigt hyggliga chanser. Som tur var, för Dortmund, så var Ajax-spelarna lika tama framför mål som Dortmund-spelarna var förra säsongen i Champions League (och även i går).

Roman Weidenfeller gjorde en jättematch i mål och höll kvar sitt lag i matchen. Det kunde ha varit över efter bara en halvlek. Men den här kvällen hade Dortmund marginalerna på sin sida.

I andra halvlek spelade hemmalaget betydligt mycket bättre, det var mer fart i anfallen och det fanns en tydlig vilja, en vilja att vinna den här skiten. En vilja att visa hela Tyskland att Dortmund kan spela i Champions League. Men än en gång höll det hela på att gå åt skogen.

Man skapade bra och fina chanser, men Lewandowski siktade på natthimmelen och Reus försökte tunnla målvakten utan större framgång. På hörnor och andra fasta situationer såg det aldrig särskilt farligt ut, Ajax kunde freda sig.

Så föll Götze lite halvlätt i straffområdet. Den här gången fick han straff efter att ha dragits ned i första halvlek.

”Vem fan ska ta den då? Det blir inget mål”, var det första jag sa.

Jag fick rätt. Mats Hummels stegade fram, ändrade sitt beslut precis innan han skulle slå till bollen och det hela slutade med en ”Robben-straff”. Inga problem för Vermeer i mål. Det hela påminde väldigt mycket om fjolåret. Samma bedrövliga visa.

Men så gjorde Lewandowski det där viktiga 1-0-målet som sedan stod sig matchen ut. Dortmund segrade med hjälp av lite flyt, Weidenfeller och Lewandowski. Visst såg det lite tålmodigare ut, lite klokare, lite smartare. Men bättre? Det vet jag inte.

Nu är dock det första hindret avklarat. En klippa föll från Dortmund-spelarnas axlar. Man gjorde vad som behövdes, det gick vägen. Nu är gruppen vidöppen, pressen mindre och viljan att hävda sig i Europa är fortsatt stor. Det blir mycket spännande att se det här laget få spela utan att behöva vinna i Manchester om två veckor. Det kan bli festligt med glad kontringsfotboll, det kan även bli bedrövligt med ett alldeles för svagt försvarsspel mot en betydligt mycket bättre offensiv än Ajax.

En seger är dock det som räknas. Och det fick de, Dortmund.

Även grannklubben, Dortmund-rivalen, Schalke 04 segrade. Det var elva år sedan de båda klubbarna spelade i Champions League samtidigt – och i går fick de båda fira en seger. Schalke bröt en förbannelse i samband med 2-1-segern borta i Aten. Det var den första öppningsmatchen i CL som Schalke lyckades vinna.

Huub Stevens lag spelade riktigt bra och vann helt välförtjänt, även om det blev spännande i några minuter när hemmalaget kvitterade – men strax därefter punkterade Klaas-Jan Huntelaar matchen. I första halvlek hade Benedikt Höwedes nickat in ledningsmålet för Schalke.

Hummels var för övrigt inte ensam syndare i går. Även Huntelaar brände en straff några minuter efter 2-1-målet. Men segern var aldrig hotad, Olympiakos orkade inte resa sig en gång till mot Huub Stevens tuffa lagbygge. Ett lagbygge som trots sin ålder känns mognare för uppgiften än rivalerna från Dortmund.

Det var även mycket glädjande att få se Lewis Holtby visa upp sina galna kvaliteter även i Champions League. Det är en mycket duktig kille som har haft det svårt sen han kom till Schalke – men nu får han äntligen ta plats när Raúl har lämnat. Kan bli en kul säsong i Europa och i Bundesliga för Holtby och Schalke.

En hemmavinst mot Montpellier nästa och det ser väldigt trevligt ut.

***

I kväll är det Bayern Münchens tur att träda in i Champions League. Man gör det som ett sårat lag, ett lag som ännu inte har kommit över den där bedrövliga finalförlusten mot Chelsea. Men man gör det också som ett starkare lag, ett lag som andas världsklass rakt igenom. Ett lag som har en mycket bra bänk, ett lag som är revanschsuget. Ett lag som äntligen har en Thomas Müller i form.

FC Bayern är definitivt en av favoriterna till att ta hem hela turneringen – och det med all rätt. Fotboll är emellertid alltid fotboll, det finns inga klara segrar på förhand. Men jämfört med förra säsongen har det här laget blivit ännu bättre, mindre känsligt för skador och mer rörligt i offensiven. Det finns inget som talar för att Bayern München inte ska gå långt i år.

Förutom den där lilla detaljen att bollen är rund.

Kvällens motstånd heter Valencia, och vi kan väl minst sagt påstå att det är en klubb som Bayern förknippar med goda minnen. Den 23 maj 2001 möttes de båda klubbarna i Champions League-final. Patrik Andersson fick en boll på handen när han låg ner i straffområdet, domaren pekade på straffpunkten och det stod 0-1 efter bara tre minuter spelade på San Siro.

FC Bayerns svar på chockstarten? Anfall, anfall, anfall.

Fyra minuter senare fick de tyska rekordmästarna straff. Mehmet Scholl klev fram, sköt och Canizares räddade. Skulle det bli en sån här kväll?

Icke.

Bayern München spelade vidare med stor vilja och inlevelse – och skulle faktiskt få ytterligare en straff. Den här gången tog Stefan Effenberg hand om den och satte bollen i mål. 1-1. ”Jag visste: om jag missar den här så kommer vi inte komma tillbaka igen”, sa han senare.

Bayern hade sedan mer av spelet, men några fler mål blev det inte. Förlängningen, som då spelades enligt Golden Goal-principen, slutade mållös. Finalen avgjordes på straffar. Sergio och Andersson missade sina straffar för Bayern, men Bayern hade en annan kille som skulle avgöra finalen. Oliver Kahn. Titanen. Den förre stormålvakten spelade som i trans och räddade tre straffar. Bayern München vann till sist den nervösa straffläggning. Champions League-mästare.

Då var Philipp Lahm 17, Bastian Schweinsteiger 16. Nu ska de föra sitt FC Bayern till ny succé. På andra planhalvan väntar ett spelskickligt Valencia, ett Valencia där Mauricio Pellegrino sitter på tränarbänken. Han var en av dem som inte lyckades överlista Kahn.

Bayern München har goda chanser att fullborda den perfekta tyska starten i kväll. Allianz Arena och FC Bayern är redo för ett nytt spektakel.

/Wingren

Bundesliga-premiären är bara några dagar bort. På fredag tar Borussia Dortmund emot Werder Bremen inför mer än 80 000 åskådare på Westfalenstadion. Det är ett klassiskt möte som passar extra bra den här säsongen. Det är dags för den 50:e upplagan av Bundesliga. För 49 år sedan möttes just Werder Bremen och Borussia Dortmund och bortalagets anfallare, Timo Konietzka, gjorde 1-0 för de gul-svarta. Det var det första Bundesliga-målet. 49 år senare öppnar alltså dessa klubbar jubileumssäsongen.

I fjol vann Borussia Dortmund ligan på ett rekordartat sätt. Aldrig förr hade ett lag samlat ihop 81 poäng, det var den bästa säsongen någonsin för en klubb i Bundesliga. Men jag är övertygad om att Bundesliga 2012/2013 kommer att bli den bästa säsongen någonsin – för alla.

Årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Jag är förvisso ganska säker på att Bayern München och Borussia Dortmund kommer att göra upp om titeln, men bakom dessa extravaganta klubbar finns det så många starka lag – med så många härliga profiler och fantastiska supportrar. FC Bayern har fått en riktig utmanare i BVB och det är något vi ska njuta av. Det kommer att bli härliga stormatcher och ordkriget har redan börjat. Det kommer att bli lika hett som i den brinnande helveteselden. Det kommer att handla om fotboll i dess härligaste form.

Även om jag ser dessa två storklubbar som bättre och stabilare än de 16 andra lagen så betyder inte det att säsongen kommer att sakna spänning. Freiburg kan alltid vinna mot rekordmästarna från södra Tyskland och Augsburg kan alltid jobba sig till en seger mot arbetarna från väst. Det är tjusningen med det hela. En självklar match är en tråkig match. En förutsägbar liga är ingen rolig liga. Det är därför jag har haft stora problem med mitt säsongstips (som ni finner nedan). Hur i hela friden ska jag kunna sia om något? Samtliga lag förutom Bayern München och Borussia Dortmund kan i princip sluta var fasen som helst i tabellen. Det här är den bästa upplagan av Bundesliga som jag kan påminna mig om. Jag kan inte räkna ut något lag.

Okej att…

…Hamburger SV ser sämre ut än förra säsongen, ja, det ser faktiskt riktigt illa ut. Men en storklubb som HSV kan alltid resa sig, alltid hitta rätt profil som lyfter resten av laget.

…Greuther Fürth aldrig har spelat i Bundesliga förr och dessutom tappat sin målskytt till Frankfurt. Men med emotionella Mike Büskens på tränarbänken och ett samspelt lag så är de långt ifrån chanslösa.

…Fortuna Düsseldorf visade en svag form under vårsäsongen i 2. Bundesliga. Dessutom har Norbert Meier bytt ut hela laget (i stort sett). Men med fantastiska supportrar, några Magath-värvningar och en stor vilja kommer man långt.

…Werder Bremen har gjort sin största generationsväxling på mycket länge. Ändå kan klubben lika gärna utmana om ligatiteln som åka ur.

…SC Freiburg på sätt och vis har en tunn trupp som kanske hyllas lite väl mycket efter den starka våren. Men det var många som tänkte likadant om Dortmunds unga och lite tunna trupp för några säsonger sedan.

Å andra sidan…

…har VfL Wolfsburg köpt ihop ett lag som ska vara kapabelt att ta hem hela skiten om Magath får ihop det.

…har TSG Hoffenheim köpt ihop ett lag som lätt ska kunna utmana förmodade toppklubbar som Leverkusen, Schalke, Mönchengladbach och Stuttgart.

…kan Schalke utmana Dortmund, Wolfsburg och Bayern om ligatiteln. Så länge Huntelaar är hel går det mesta.

…är Bayer Leverkusen ett mer levande och spännande projekt än på mycket länge.

…känns Nürnberg och Hannover riktigt farliga. Hannover har kommit längre i utvecklingen men filosofin är densamma i båda klubbar. Här är det lite ”vi mot världen”. Och världen, den ska tas med storm.

…är det alltid ett, två eller tre lag som överraskar positivt. I fjol var Borussia Mönchengladbach den stora överraskningen, vem tar över den stafettpinnen nu?

Äsch, jag behöver inte fortsätta. Jag har sagt det förr men säger det igen: årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Det här kommer att bli så svettigt, så roligt, så nervöst och så magnifikt. Den renaste typen av fotbollsunderhållning med välmående klubbar, offensiv fotboll och Europas högsta publiksnitt. Nu är dessutom nivån högre än någonsin. Vad kan vara bättre? Vad annat kan man önska sig? Jag är helt paff, förundrad och förstummad. Jag har längtat länge, snart är det äntligen dags.

Så varför vänta ännu längre – här är mitt säsongstips för Bundesliga 2012/2013:

Upp- och nedflyttade spelare inom klubben redovisas ej. Om en spelare tidigare har varit på lån i klubben men köpts loss inför den här säsongen redovisas han som ett nyförvärv.

18. Fortuna Düsseldorf
Truppens snittålder: 25,8

In: Andriy Voronin (Dynamo Moskva, lån), Stelios Malezas (PAOK Thessaloniki), Nikos Papadopoulos (Olympiakos), Fabian Giefer (Bayer Leverkusen), Gerrit Wegkamp (VfL Osnabrück), Tobias Levels (Borussia Mönchengladbach), Stefan Reisinger (SC Freiburg), Ronny Garbuschewski (Chemnitzer FC), Dani Schahin (Greuther Fürth), Axel Bellinghausen (FC Augsburg), Du-Ri Cha (Celtic Glasgow), Bastian Müller (Bayern München II), Mazin Ahmed Al-Huthayfi (Al-Ittihad Dschidda), Ivan Paurevic (Borussia Dortmund II), Bruno Soares (MSV Duisburg), Leon Balogun (Werder Bremen II), Nando Rafael (FC Augsburg), André Fomitschow (VfL Wolfsburg).

Ut: Ranisav Jovanovic (MSV Duisburg), Adriano Grimaldi (VfL Osnabrück), Sascha Rösler (Alemannia Aachen), Assani Lukimya-Mulongoti (Werder Bremen), Michael Ratajczak (klubb ej klar), Markus Krauss (Stuttgarter Kickers), Thomas Bröker (1. FC Köln), Kai Schwertfeger (Alemannia Aachen), Sascha Dum (klubb ej klar), Maximilian Beister (Hamburger SV, lån avslutat), Villyan Bijev (Liverpool, lån avslutat), Adam Matuschyk (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Norbert Meier säger att han är van vid att bygga nya lag men nu undrar jag om han inte har tagit sig vatten över huvudet. Düsseldorf har värvat rekordmånga spelare och mer eller mindre hela spelartruppen från förra säsongen är utbytt. Trots budgetvärvningar så finner vi dock en hel del intressanta namn här. Du-Ri Cha kommer med fin rutin från Celtic och Andriy Voronin är ett härligt välbekant namn som kanske orkar skjuta Düsseldorf kvar i Bundesliga. En väldigt jobbig uppgift att ersätta nyckelspelare som Lukimya och Beister förstås.

Motivering: Hösten 2011 tillhörde Fortuna Düsseldorf och klubbens energiska publik. Laget ångade på i 2. Bundesliga och inlånade Maximilian Beister var ligans bäste lirare. Men Beister och resten av laget hamnade i en formsvacka efter vinteruppehållet och hittade aldrig formen igen. Man lyckades dock undvika flera förluster och lyckades ändå vinna kvalspelet mot Hertha Berlin i ett mycket uppmärksammat möte. Hemmastödet är fint, Meier har varit med förr och en hel del spelare bidrar med fin rutin. Vidare har vi ett gäng okända killar som bara väntar på att få visa upp sig. Men för lite spetskvalitet och ett alldeles för stort renoveringsprojekt tror jag blir fallet i år. Fortuna kommer att sticka upp ibland – men det räcker inte hela vägen. Försäsongen har inte varit särskilt imponerande heller.

Håll ögonen på: Andriy Voronin är äntligen tillbaka i Bundesliga. Han är glad, lagkamraterna är glada och Meier är glad. Den ukrainske anfallaren har förstås sett sina bästa år, men med 145 Bundesliga-matcher på meritlistan blir han likväl viktig.

17. SpVgg Greuther Fürth
Truppens snittålder: 24,6

In: Djiby Fall (KSC Lokeren), Tobias Mikkelsen (FC Nordsjaelland), Issa Ndoye (Volyn Lutsk), Zoltán Stieber (1. FSV Mainz 05), Lasse Sobiech (Borussia Dortmund, lån), Wolfgang Hesl (Dynamo Dresden), Abdul Rahman Baba (Asante Kotoko Kumasi), Thomas Pledl (1860 München), Michael Hefele (SpVgg Unterhaching), Thanos Petsos (Bayer Leverkusen), Franck Ohandza (Buriram United).

Ut: Christian Rahn (Jahn Regensburg), Franco Flückiger (Hallescher FC), Christian Dorda (SC Heracles Almelo), Olivier Occéan (Eintracht Frankfurt), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Fabian Baumgärtel (Alemannia Aachen, lån avslutat), Stephan Schröck (TSG Hoffenheim), Jasmin Fejzic (VfR Aalen), Asen Karaslavov (Botev Plovdiv).

Kommentar på transferaktiviteter: Det här är inte någon nyrik klubb som har dykt upp från ingenstans – tvärtom. Och det märks även på spelarköpen. Det är framför allt Occéan och Schröck som är riktigt tunga spelartapp, och frågan är om Djiby kan ta över efter Occéan? I övrigt har Fürth värvat klokt och spännande. Det ska bli intressant att följa den 20-årige anfallaren Ohandza som blev skyttekung i den thailändska ligan. Stieber, Mikkelsen, Petsos med flera bör kunna hjälpa till omgående.

Motivering: Greuther Fürth har jobbat på samma seriösa och långsiktiga vis som FC Augsburg. Även om det tar tid så betalar det av sig när laget äntligen får ta steget upp i Bundesliga. Jämfört med Düsseldorf är det här ett lag som har firat framgångar tillsammans och lärt känna varandra under en lång tid. I Mike Büskens har laget en emotionell tränare och i Asamoah finns en ledargestalt i omklädningsrummet. Det här ser egentligen ganska stabilt och bra ut – men frågan är om det är tillräckligt bra? Jag kan tänka mig att Fürth lyckas säkra ett nytt kontrakt, skadeläget blir givetvis avgörande, men här finns en tydlig stomme att förlita sig till.

Greuther Fürth förlorade bara två matcher under försäsongen men överlag spelade man mot lite sämre lag. Känslan är ändå att Büskens har fått ihop ett hyfsat lag här. Att man börjar om på noll när säsongen är ny är en beprövad klyscha – särskilt när man har tagit sig upp en division. Fürth fick sitt uppvaknande i cupen när Kickers Offenbach vann med 2-0.

Håll ögonen på: Sercan Sararer har ryktats vara på väg bort under sommaren men han ser ut att stanna i Fürth åtminstone säsongen ut. Grymt spännande och härlig högerytter som kan få sitt stora genombrott i år.

16. Hamburger SV
Truppens snittålder: 24,9

In: Milan Badelj (Dynamo Zagreb), Paul Scharner (West Bromwich Albion), Artem Rudnev (Lech Poznan), René Adler (Bayer 04 Leverkusen), Maximilian Beister (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Gökhan Töre (Rubin Kazan), Macauley Chrisantus (UD Las Palmas), Paolo Guerrero (Corinthians Sao Paulo), Romeo Castelen (klubb ej klar), Michaël Tavares (klubb ej klar), Miroslav Stepanek (FK Senica), Mladen Petric (Fulham), David Jarolím (klubb ej klar), Sören Bertram (VfL Bochum), Dániel Nagy (VfL Osnabrück).

Kommentar på transferaktiviteter: Förra säsongen var Petric lagets bäste målskytt med blygsamma sju fullträffar. Töre, Guerrero och Jarolim kändes tongivande och viktiga men är nu borta. Sportchef Frank Arnesen har inte någon välfylld skattkista men har ändå fått till ett par nyförvärv. Badelj ansluter efter första omgången och ska bidra med välbehövlig kreativitet som ”sexa”. Rudnev var, precis som Lewandowski, Lech Poznans skyttekung och Scharner är en beprövad mittback. Det intressantaste ”nyförvärvet” är egentligen hemvändaren Beister. Vi ska förstås inte glömma bort Adler som mycket väl kan bli en världsmålvakt igen. Känslan är ändå att laget har försvagats i sommar.

Motivering: HSV hör hemma i Bundesliga och förhoppningsvis får vi se en reaktion från spelare, tränare och ledare. Men om laget spelar lika tamt och slarvigt som förra säsongen kan det här sluta med katastrof. Tränare Thorsten Fink söker fortfarande efter ett passande spelsystem och har haft problem med målgörandet under försäsongen. Försvaret känns dock mer samspelt och bättre än i fjol. Tyngden och den ungdomliga entusiasmen finns här, men laget känns ändå oroväckande svagt. Lewandowski behövde gott och väl en säsong på sig för att hitta rätt, det är inte omöjligt att även Rudnev behöver så mycket tid. Men tid, det tror jag inte att HSV har den här säsongen.

Första chocken den här säsongen fick Fink och HSV när Karlsruher SV blev för tufft motstånd i tyska cupen. Ringde väckarklockan?

Håll ögonen på: Maximilian Beister vänder hem till Hamburg efter sejouren i Fortuna Düsseldorf där han utvecklades till en kvalitativ spelare. 21-åring har gjort ett gott intryck på Fink och är full av självförtroende. Kan bli en riktigt trevlig säsong för killen som gjorde tolv mål och 13 assist på 35 matcher förra säsongen.

15. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 25

In: Erwin Hoffer (Napoli, lån), Carlos Zambrano (St. Pauli), Dorge Kouemaha (Club Brügge, lån), Anderson (Borussia Mönchengladbach), Vadim Demidov (Real Sociedad), Olivier Occéan (Greuther Fürth), Takashi Inui (VfL Bochum), Kevin Trapp (1. FC Kaiserslautern), Bastian Oczipka (Bayer Leverkusen), Stefan Aigner (1860 München), Stefano Celozzi (VfB Stuttgart), Martin Lanig (1. FC Köln).

Ut: Caio César (EC Bahia), Ricardo Clark (Houston Dynamo), Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern), Dominik Schmidt (Preußen Münster), Gordon Schildenfeld (Dynamo Moskva), Matthias Lehmann (1. FC Köln), Ümit Korkmaz (FC Ingolstadt 04), Habib Bellaid (CS Sedan-Ardennes), Marcos Álvarez (Stuttgarter Kickers), Thomas Kessler (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag i Tyskland måste Eintracht tänka på ekonomin först och agera sen. Men Armin Veh har ändå lyckats förstärka sitt redan starka lag. Anderson köptes till sist loss från Gladbach och i Occéan kommer Fürths succéanfallare. Demidov och duktige Zambrano förstärker det tunna försvaret och i Lanig, Celozzi, Trapp och Oczipka kommer kompetenta Bundesliga-spelare. Även en kille som Inui kan blomma ut. Det känns förnuftigt.

Motivering: Det är alltid enklare att få ihop ett slagkraftigt lag när man bara har varit nere och vänt i 2. Bundesliga – därmed inte sagt att det här blir någon dans på rosor. Fråga bara vad Michael Preetz i Hertha Berlin tycker om det hela. Frankfurt vann säkerligen inte många hjärtan med sitt spel förra säsongen men uppenbarligen fungerade det ganska bra. Laget känns överlag tungt och hårt vilket så klart kan vara ganska skönt i Bundesliga. Lite mer flärd hade dock inte skadat och det återstår att se vilka spelare som kan träda fram och leverera. Truppen känns ganska komplett och Eintracht Frankfurt borde kunna hänga kvar den här säsongen.

Försäsongen har varit imponerande. Red Bull Salzburg och Valencia besegrades med 4-1 och sammanlagt slutade åtta matcher med vinst. I cupen kom så chocken: Aue vann med 3-0 och Frankfurt är ute.

Håll ögonen på: Alexander Meier. Den 29-årige offensive mittfältaren har alltid varit en personlig favorit. Killen är stor som få (196 cm) men är lika härlig med fötterna som med huvudet. I fjol blev det 17 ligamål för Meier. Han är viktig för Eintracht och är en väldigt speciell spelartyp.

14. FC Augsburg
Truppens snittålder: 25,7

In: Giovanni Sio (VfL Wolfsburg, lån), Milan Petrzela (FC Viktoria Pilsen), Ragnar Klavan (AZ Alkmaar), Kevin Vogt (VfL Bochum), Jan Morávek (FC Schalke 04), Aristide Bancé (Al-Ahli Dubai), Knowledge Musona (TSG Hoffenheim, lån), Ronny Philip (Jahn Regensburg), Andreas Ottl (Hertha Berlin), Dominic Peitz (FC Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Daniel Brinkmann (FC Energie Cottbus), Axel Bellinghausen (Fortuna Düsseldorf), Edmond Kapllani (FSV Frankfurt), Nando Rafael (Fortuna Düsseldorf), Marcel Ndjeng (Hertha Berlin), Andrew Sinkala (klubb ej klar), Patrick Mayer (1. FC Heidenheim 1846, lån avslutat), Jonas de Roeck (Oud-Heverlee Leuven), Hajime Hosogai (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Akaki Gogia (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Efter att ha överlevt första säsongen i Bundesliga kunde Augsburg förstärka utsatta eller svaga lagdelar under sommaren. Den kanske största förändringen har dock skett på tränarfronten då Jos Luhukay valde att lämna, Markus Weinzierl plockades in som hans ersättare. Markus är en spännande ung tysk tränare som gjorde det bra i Jahn Regensburg. Vogt och Ottl kommer att tillföra en hel del på det defensiva mittfältet men det viktigaste har skett i offensiven. Augsburg hade svårt att göra mål och har nu plockat in Bancé, tidigare i Mainz, samt Musona (med det sköna namnet Knowledge), Sio och Petrzela. Känns fräscht och spännande.

Motivering: Det såg länge väldigt jobbigt ut för Augsburg i fjol. Om inte försvaret föll ihop så gjorde inte anfallarna några mål. Men under våren hittade man formen och det visade sig att ett moget lag kunde lösa det mesta. Truppen har nu rensats och spetsats till med hetare namn. Det återstår att se om nye tränaren Weinzierl kan lyckas hålla kvar Augsburg i Tysklands finrum – förutsättningarna finns i varje fall. Har man dessutom en trupp med två så sköna spelarnamn som Jan-Ingwer Callsen-Bracker och Knowledge Musona så måste det gå bra eller?

Augsburg har spelat en positiv försäsong med fina resultat och få skandaler. En ganska skön uppladdning.

Håll ögonen på: Aristide Bancé. Den profilstarke anfallaren huserade i Mainz förr i tiden. Han är inte världens stjärna, men han är stor och tar plats. Förhoppningsvis ger 27-åringen Augsburg den tyngd som behövs där framme. Spelade 62 ligamatcher för Mainz och gjorde 24 mål.

13. FSV Mainz 05
Truppens snittålder: 26,2

In: Chinedu Ede (1. FC Union Berlin), Júnior Díaz (FC Brügge), Peter Sliskovic (St. Pauli, åter från lån).

Ut: Mohamed Zidan (Baniyas SC), Malik Fathi (Kayserispor, lån), Sami Allagui (Hertha Berlin), Zoltán Stieber (Greuther Fürth), Eugen Gopko (klubb ej klar), Deniz Yilmaz (SC Paderborn 07, lån), Fabian Schönheim (1. FC Union Berlin, lån), Mario Gavranovic (FC Schalke 04, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Thomas Tuchel storshoppade förra sommaren men valde att sortera ut onödiga spelare för att skapa ett intimare lag. Det är inte mycket pengar som har lämnat klubbkassan den här sommaren men Diaz förstärker på den något svaga vänsterbacksplatsen och Ede var underhållande i 2. Bundesliga. Känns logiskt.

Motivering: Det är väldigt svårt att säga var man har Tuchel och hans Mainz den här säsongen. 2010/11 var en framgångssaga utan dess like, 2011/12 var överlag en besvikelse – framför allt var det väldigt ojämna prestationer. Nu har truppen bantats och det ger förhoppningsvis spelarna en ökad säkerhet. Vi vet att Tuchel kan motivera sina killar, är flexibel med taktiken och blir förbannad när laget förlorar. Hur långt räcker det den här säsongen? Får Szalai hålla sig frisk har man en härlig anfallsbesättning som spetsas med Choupo-Moting och Ujah. Mittfältet känns lite lagom spännande och backlinjen bör kunna freda sig ganska väl. Summa summarum torde Mainz hamna någonstans i ingenmansland, men kvalstrecket kan vara obehagligt nära.

Mainz har hållit nere siffrorna under försäsongen och i det enda målkalaset stod Sevilla för motståndet (3-3). Trots detta har Mainz ändå inte lyckats imponera nämnvärt.

Håll ögonen på: Jan Kirchhoff. Den 21-årige mittbacken, som även fungerar utmärkt som defensiv mittfältare, har utvecklats i rask takt. I fjol blev det 29 Bundesliga-matcher för försvarstalangen och nu jagar de tyska storklubbarna honom. Med lite flyt blir han lika härligt dominant som Wollscheid var i Nürnberg.

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 24,1

In: Ezequiel Calvente (Real Betis, lån), Vegar Eggen Hedenstad (Stabaek IF), Max Kruse (St. Pauli), Marco Terrazzino (Karlsruher SC).

Ut: Erich Sautner (Hallescher FC, lån), Stefan Reisinger (Fortuna Düsseldorf), Oliver Barth (VfR Aalen), Simon Brandstetter (Karlsruher SC, lån), Andreas Hinkel (klubb ej klar), Michael Lumb (Zenit St. Petersburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: När Christian Streich tog över tränarjobbet sorterades en hel del spelare ut (och bland annat såldes ju anfallsstjärnan Demba Cissé). 47-årige Streich satsade hellre på alla fina talanger som finns i klubben och det bar frukt. I sommar har man förstärkt laget med spelare som borde passa in i klubben och som dessutom känns intressanta. Hedenstad är en spännande offensiv ytterback och Max Kruse har varit tongivande i St. Pauli. Calvente är en ganska riskfri chansning som kan gå hem.

Motivering: Freiburgs styrka är en kombination mellan tränare Christian Streich, den ungdomliga entusiasmen och det faktum att spelarna håller en jämn nivå. I fjol gjorde hela 17 olika spelare mål – en siffra som ingen annan klubb kunde matcha. Det gör laget mindre känsligt för skador, samtidigt ska det påpekas att de riktiga stjärnorna och ”fixarna” saknas. Freiburg är ett välmående kollektiv som saknar stjärnglans, men om laget hittar rätt under säsongsinledning kan det räcka långt. Här finns mycket utvecklingspotential och som vi vet är det lättare att växa när resultaten är på ens sida. På det centrala mittfältet ser det bra ut och om succéynglingarna från förra säsongen kan göra en lika bra insats i försvaret så känns det tryggt. Frågetecken sätter vi bakom kreativiteten. Här kan det gå grus i maskineriet. Dembélé väntar på sitt genombrott som anfallare och Santini visade upp intressanta sidor i våras. Men vem tar tag i taktpinnen när spelet låser sig?

Försäsongen har blandat och gett. Freiburg avslutade dock med flaggan i topp när Real Betis besegrades med 1-0. Lagom med självförtroende i truppen inför ligapremiären.

Håll ögonen på: Johannes Flum. Jag väntar på att Flum ska snappas upp av någon större klubb men plötsligt har tiden börjat springa förbi den 24-årige defensive mittfältaren. Han vill att det här ska bli hans säsong nu – och det känns inte alls omöjligt. En kille som tar ansvar, som vinner boll och som kan fördela de vunna bollarna. Vem vill inte ha en sån spelare?

11. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24,3

In: Hiroshi Kiyotake (Cerezo Osaka), Timo Gebhart (VfB Stuttgart), Sebastian Polter (Vfl Wolfsburg, lån), Noah Korczowski (FC Schalke 04), Roussel Ngankam (Hertha Berlin), Marcos António (Rapid Bukarest), Felicio Brown Forbes (Rot-Weiß Oberhausen, åter från lån).

Ut: Philipp Wollscheid (Bayer 04 Leverkusen), Albert Bunjaku (1. FC Kaiserslautern), Christopher Sauter (Karlsruher SC, lån avslutat), Rubin Okotie (SK Sturm Graz, lån avslutat), Christian Eigler (FC Ingolstadt 04), Manuel Zeitz (SC Paderborn 07, lån), Dominic Maroh (1. FC Köln), Juri Judt (RB Leipzig), Jens Hegeler (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Daniel Didavi (VfB Stuttgart, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det känns som evigheter sedan som jag var så här spänd på Nürnberg. Heckings sommaraktiviteter har känts genomtänkta, fräscha, spännande och framför allt kvalitativa. Kruxet är förstås att Wollscheid måste ersättas, det ska António försöka göra. I Kiyotake kommer en väldigt spännande japan (ja, ännu en japan i Bundesliga) och Gebhart kan mycket väl få ”ett andra genombrott”. Inlånade anfallaren Polter har imponerat så mycket att han ser ut att ta en startplats. Sen är det förstås så att vi inte får glömma att även Hegeler och Didavi har lämnat – men jämfört med 2011 känns den här sommaren bättre.

Motivering: Dieter Hecking och Nürnberg känner varandra nu, och en sak vi kan lita på är att grundspelet är stabilt – således torde inte Wollscheids sorti betyda himmel eller helvete. Lagbygget känns snarare lite starkare. I Schäfer har vi en målvakt som håller på den här nivån, backlinjen spelar med hjärtat och mittfältet är en smaskig blandning mellan slit och stil. Jag skulle till och med kunna tänka mig att Nürnberg går ännu bättre än så här, men konkurrensen är mördande och det räcker trots allt inte att fem eller sex spelare är i god form.

Försäsongen har varit lite skakig men mestadels positiv. En finfin 4-2-vinst mot Borussia Dortmund har blandats med 0-0 mot Karlsruher SC och FC St. Gallen. I DFB-Pokal gick det sämre för der Club som fick se sig besegrat av TSV Havelse.

Håll ögonen på: Timothy Chandler. Den 22-årige högerbacken fungerar lika bra som högermittfältare och visar alltid upp en jäkla inställning. Bollkontrollen är god men hjärtat är godare – Frankfurt-födde Chandler har även hunnit bli amerikansk landslagsman.

10. Werder Bremen
Truppens snittålder: 22,9

In: Kevin de Bruyne (Chelsea, lån), Eljero Elia (Juventus), Sokratis (Genoa), Theodor Gebre Selassie (FC Slovan Liberec), Nils Petersen (Bayern München, lån), Raphael Wolf (SV Kapfenberg), Assani Lukimya-Mulongoti (Fortuna Düsseldorf), Richard Strebinger (Hertha Berlin II).

Ut: Markus Rosenberg (West Bromwich Albion), Sandro Wagner (Hertha Berlin), Naldo (VfL Wolfsburg), Marko Marin (Chelsea), Tim Wiese (TSG Hoffenheim), Sebastian Boenisch (klubb ej klar), Claudio Pizarro (Bayern München), Mikaël Silvestre (klubb ej klar), Tim Borowski (klubb ej klar), Onur Ayik (klubb ej klar), Lennart Thy (St. Pauli).

Kommentar på transferaktiviteter: Här har hänt så mycket i sommar att det nästan är omöjligt att sammanfatta. En sak är säker: ursäkta röran, renovering pågår! Schaaf, Allofs och Bremen nådde till sist den punkt där nog fick vara nog. Ut åkte gamla trotjänare och välavlönade spelare som Pizarro, Borowski, Rosenberg, Wiese, Naldo, Marin och Silvestre. In kommer ett gäng talanger från den egna akademin (som är bra) och det hela har spetsats med killar som Elia, Selassie, Petersen och Lukimya. Det är bra namn, det är spännande namn. De Bruyne som lånas in från Chelesa är en fantastisk talang.

Motivering: Det här nybygget ser otroligt spännande ut och det känns nödvändigt. Det var dags nu – och det förstås Thomas Schaaf själv. Den gamla mittfältsdiamanten är historia och i stället ska Bremen bli mer flexibelt och oberäkneligt. Ytterbacken Selassie imponerade stort i EM och Lukimya var en jätte i Düsseldorf, dessutom har man löst Sokratis från Genoa. Trots Naldos sorti känns backlinjen ovanligt stabil. Bremen har en bra trupp och vi väntar på en hel del genombrott. Frågan är om de kommer i tid, har spelarna lärt känna varandra, har Schaaf redan spelat ut alla sina kort? I motsats till värsta rivalen HSV tror jag att Bremen kommer att må ganska bra, men avsaknaden av inspelade fanbärare oroar. Elia och Arnautovic är svåra typer och det blir väldigt viktigt för Schaaf att dessa killar trivs och levererar. Vi bör få se en anfallare till här, men Füllkrug och Petersen har faktiskt gjort ett gott intryck. Alla spelare måste ta ansvar nu, jag tror att det gör gott.

Försäsongen har varit positiv för Werder Bremen, men det gäller att inte dra för stora växlar av dessa resultat. Verkligheten är alltid en annan. Vinsten i Liga Total Cup mot FC Bayern och Dortmund gör givetvis gott. Men efter solsken kommer regn: Preußen Münster slog ut Werder i tyska cupen.

Håll ögonen på: Mehmet Ekici. Första säsongen i Bremen blev ingen höjdare för 22-åringen. Men den centrale mittfältaren blixtrade till ibland och visade framför allt upp en sagolik känsla i högerfoten. Nu är det dags att ta ansvar, Ekici ska styra och ställa med sin fina teknik och härliga spelförståelse. Skolad i Bayern gjorde han succé i Nürnberg – nu ska han leverera i Bremen. Är det en frispark eller hörna på gång så pass på.

9. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9

In: Joselu (Real Madrid), Chris (VfL Wolfsburg), Filip Malbasic (FK Rad Belgrad), Eren Derdiyok (Bayer Leverkusen), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån), Stephan Schröck (Greuther Fürth), Tim Wiese (Werder Bremen), Matthieu Delpierre (VfB Stuttgart), Kevin Volland (1860 München, åter från lån), Jens Grahl (SC Paderborn, åter från lån), Michael Gregoritsch (SV Kapfenberg, åter från lån).

Ut: Wellington (klubb ej klar), Dominik Kaiser (RB Leipzig), Gylfi Sigurdsson (Tottenham), Chinedu Obasi (Schalke 04), Peniel Mlapa (Borussia Mönchengladbach), Jukka Raitala (SC Heerenveen), Knowledge Musona (FC Augsburg, lån), Daniel Haas (1. FC Union Berlin), Manuel Gulde (SC Paderborn), Andreas Ibertsberger (klubb ej klar), Tom Starke (Bayern München), Franco Zuculini (Real Saragossa), Srdjan Lakic (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad fasen hände? Dietmar Hopp låste upp Hoffenheims skattkista efter ett ganska sparsamt fjolår och plötsligt har man en ruggigt stark trupp. Nu är det upp till Markus Babbel att få ihop laget och spela bra fotboll. Det har rensats och lånats ut, Mlapa och Sigurdsson är tråkiga tapp men de slig aldrig igenom i Hoffenheim. In har en drös klasspelare kommit: anfallarna Joselu och Derdiyok från Real Madrid respektive Leverkuösen, duktige ytterbacken Schröck, mittbacksgeneralen Delpierre, Japan-löftet Usami och Bremens ikon-målvakt Wiese. Vilken trevlig sommar för Babbel.

Motivering: Babbel har fortfarande övertygat mig, jag vet inte hur bra han är som tränare. Klart är att han får helt andra förutsättningar än Stanislawski som behandlades ganska orättvist. Killen har en stark röst och det behövs i klubben. Hoffenheim har en mycket bra trupp på papperet med väletablerade Bundesliga-stjärnor och framstående talanger. Det interna kriget i ledningen måste upphöra, spelarna måste visa mer känslor på planen och prestationerna måste bli jämnare – men med den här truppen bör Babbel lyckas skaka fram en trygg mittenplacering och kanske till och med utmana om en plats i Europa. Joselu och Derdiyok är fina anfallsalternativ och på mittfältet finns det gott om kreativitet. Även backlinjen har fått sig en ansiktslyftning och i Wiese får klubben sin kanske störste profil någonsin. Det här blir ett spännande år.

Försäsongen är svårläst. En jäkla massa vinster men motståndet har inte varit det bästa. När Wigan träningsspelade mot Hoffenheim blev det exempelvis bara 1-1. Klart är att Babbel redan har satt ner foten och bland annat skickat Babel samt Braafheid till U 23-laget. Det gick dock helt åt skogen i tyska cupen där Hoffenheim krossades av Berliner AK med 4-0.

Håll ögonen på: Kevin Volland. Det är inte den störste stjärnan, ej heller störste profilen. Men jag hoppas att Volland får en del speltid och håll då ett extra öga på den 20-årige anfallaren som la av med hockeyn för åtta år sedan. Han var nyttig och framstående i 1860 München där han gjorde 13 mål och elva assist i fjol – och Babbel har redan imponerats av Vollands kvaliteter.

8. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 26

In: Tim Hoogland (Schalke 04, lån), Tunay Torun (Hertha Berlin).

Ut: Khalid Boulahrouz (Sporting Lissabon), Julian Schieber (Borussia Dortmund), Timo Gebhart (1. FC Nürnberg), Matthieu Delpierre (TSG Hoffenheim), Stefano Celozzi (Eintracht Frankfurt).

Kommentar på transferaktiviteter: Tja, vad kan man säga? För att citera tränare Bruno Labbadia: ”Det är oroväckande att alla andra rustar upp medan vi rustar ner”. Det ligger något i det, men det finns ändå en del viktiga poänger att lyfta fram. Först och främst ska man ha en eloge för att man sköter ekonomin trots att ett äventyr i Europa väntar. För det andra har Stuttgart trots allt fått behålla stommen i laget. Schieber är en spelare som man gärna hade haft kvar, men i övrigt var det relativt väntade spelare som lämnade. Hoogland lånas in för att stärka backlinjen och Torun kan säkerligen bidra en del.

Motivering: Inför förra säsongen trodde jag inte särskilt mycket på Stuttgart – främst då Labbadia aldrig har imponerat på mig över en hel säsong. I fjol överlevde han dock krisen och laget växte sig allt starkare. Nu finns här en tro på det man gör, en känsla av att allt är möjligt och spelarna har lärt känna varandra. Om Ibisevics härliga nytändning håller i sig ser offensiven väldigt fin ut med spelare som Okazaki, Harnik och Ibisevic. Tänk dessutom på att Audel äntligen snart är skadefri och blir som ett nyförvärv, detsamma gäller Didavi som går skadad just nu men som imponerade stort i Nürnberg. Defensivt finns det också stabilitet och Ulreich i mål är en av landets mest underskattade målvakter. Samtliga lagdelar är starka, men det är relativt tunt och det är Stuttgarts akilleshäl tillsammans med den rutinmässigt svaga höst-formen. Om Stuttgart tar sig vidare från sitt tuffa EL-kval är det givetvis roligt, men det blir också tufft med den ökade belastningen på truppen.

Försäsongen har varit okej för Labbadia och hans lag. Inte jättebra men inte heller dåligt. Mötena med Swansea, Betis Sevilla och Hansa Rostock slutade med ett krys, det är ganska så talande.

Håll ögonen på: Martin Harnik. Den 25-årige österrikaren blommade ut på allvar förra säsongen. Harnik trivs bäst som offensiv högerspets och stod för imponerande 17 mål och åtta assist på 34 ligamatcher i fjol. En härlig kille att titta på.

7. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,7

In: Szabolcs Huszti (Zenit St. Petersburg), Felipe (Standard Lüttich), Hiroki Sakai (Kashiwa Reysol), Adrian Nikci (FC Zürich).

Ut: Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Moritz Stoppelkamp (TSV 1860 München), Daniel Royer (1. FC Köln, lån), Carlitos (klubb ej klar), Altin Lala (FC Bayern München II), Erdal Akdari (Kayserispor).

Kommentar på transferaktiviteter: Pogatetz är ett jobbigt tapp, mittfältsgeneralen har alltid varit viktig. I övrigt är det ingen spelare som Mirko Slomka gråter över förutom ikonen Altin Lala – men killen var helt enkelt för gammal. Hannover har kunnat förstärka truppen i sommar tack vare ett starkt Europa-spel i fjol. Den förre publikfavoriten Huszti har återvänt till Hannover och det blir spännande att se om han kan bli lika bra som han var innan han lämnade. Felipe ska ta över efter Pogatetz och i Sakai kommer en duktig och mycket lovande högerback.

Motivering: Hannover är ett svårtippat lag, man kunde ju tro att de skulle misslyckas förra säsongen men de bevisade att allt går med lite vilja, disciplin och smarthet. Truppen är inte den bästa, inte den bredaste och inte den dyraste – men fasen vad mycket Mirko Slomka får ut av laget. Grundspelet är läskigt säkert och viljan att hela tiden gå på anfall gör H96 till en obehaglig motståndare. Det är klart att laget är känsligt för skador, men bredden är ganska god i år, särskilt på mittfältet. Slomka är en vän av rotation vilket brukar betyda att spelarna håller sig fräscha. På mittfältet finner vi flera intressanta namn som Schmiedebach, Huszti, Rausch och Stindl. Schlaudraff kan lyckas med det mesta och på topp finns måltjuven Abdellaoue, slitvargen Ya Konan och fjolårets succéman Mame Biram Diouf. Spännande är det, men frågan är hur bra klubben mår bakom kulisserna. Slomka och sportchef Jörg Schmadtke verkar inte dra jämnt och man undrar när det börjar bli riktigt stormigt.

Försäsongen har varit helt okej, inledningsvis förlorade man mot lag som Preußen Münster och Hertha Berlin – vilket förstås inte är okej. Men sen spelade man 3-4 mot Manchester United och dessutom har man fått två tävlingsmatcher i benen efter det lyckade kvalspelet.

Håll ögonen på: Mame Biram Diouf. Hannover behövde tyngd och eldkraft framåt och värvade in den 24-årige senegalesen från Manchester United i vintras. Hannover var intresserat redan 2008/09 när Diouf visade upp sig i norska Molde. Diouf imponerade stort och växte snabbt ut till en av ligans hetaste anfallare och spelade en otroligt härlig fotboll. Det blev sex mål och tre assist på tio ligamatcher innan den tråkiga skadan var framme. Jag hoppas vi får se mer av Diouf den här säsongen – annars tar ni och tittar på Lars Stindl som är en ljuvlig fotbollsspelare.

6. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,2

In: Luuk de Jong (Twente), Branimir Hrgota (Jönköping Södra), Granit Xhaka (Basel), Álvaro Domínguez (Atlético Madrid), Peniel Mlapa (TSG Hoffenheim), Lukas Rupp (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Anderson (Eintracht Frankfurt), Marco Reus (Borussia Dortmund), Dante (Bayern München), Tobias Levels (Fortuna Düsseldorf), Elias Kachunga (Hertha Berlin, lån), Roman Neustädter (Schalke 04), Logan Bailly (Oud-Heverlee Leuven), Mathew Leckie (FSV Frankfurt, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Av naturliga anledningar har här hänt en hel del. Gladbach och sportchef Eberl valde att agera i stället för att luta sig tillbaka och tumla omkring i massa pengar som självaste von Anka. Reus, Dante och Neustädter var tre absoluta nyckelspelare. Men de har ersatts, och känslan är att det har blivit ganska bra. Reus är den tyngsta förlusten, årets spelare i Bundesliga och Mönchengladbachs fixstjärna. Men offensivt har det hänt en del. Luuk de Jong sprutade in mål i Twente, ingår i landslagstruppen och tillhör nu Gladbach. Mlapa är en av Tysklands mest spännande anfallstalanger. Branimir Hrgota känner vi från tiden i Jönköping där han imponerade stort – och han har redan visat fina kvaliteter under försäsongen. Schweiziska stortalangen Granit Xhaka köptes in från FC Basel och det finns bara goda ord att säga om honom. Álvaro Dominguez hämtades in från Atlético Madrid och anses vara en framtida mittback för landslaget. Det är med andra ord god kvalitet som ska ersätta god kvalitet.

Motivering: Lucien Favre har gjort under med Borussia Mönchengladbach. På lite drygt en och en halv säsong har han omvandlat klubben totalt. Från botten till toppen. Defensivt är det hur säkert och precist som helst, Favre har ett öga för detaljer. När man vinner bollen sätter fyra löpare iväg direkt och med spelare som Arango och Herrmann på kanterna kan allting hända. Hanke, de Camargo, Mlapa och de Jong ger Favre oändliga möjligheter på topp. Nordtveit och Xhaka blir ett ruggigt par på det defensiva mittfältet och i Dominguez, Stranzl samt Brouwers finns tre utomordentliga mittbackar. Och vi får verkligen inte glömma att ter Stegen redan nu är en målvakt av högsta klass. Det ser med andra ord bra ut i Gladbach. Det finns dessutom en handfull ynglingar som mycket väl kan bli Bundesliga-stjärnor redan i år (Hrgota, Otsu, Younes och Zimmermann bland annat). Det stora frågetecknet blir hur Favre och hans spelare hanterar spelet i Europa, ett eventuellt nederlag i CL-kvalet och framför allt: nu finns pressen att leverera.

Försäsongen har varit lika defensivt solid som vi är vana vid och vid en första anblick känns Gladbach lika heta som i fjol. Men jag tror ändå att den här säsongen blir något tuffare.

Håll ögonen på: Marc-André ter Stegen. Jag är själv gammal målvakt och kan inte annat än beundras av den här 20-åringen. Han uppträder säkert och med gott självförtroende, gör få misstag och är alltid god för en handfull matchavgörande räddningar. Näste världsmålvakt.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 23.7

In: Michael Ortega (Atlas Guadalajara, lån), Daniel Carvajal (Real Madrid), Júnior Fernandes (Club Universidad de Chile), Philipp Wollscheid (1. FC Nürnberg), Carlinhos (Deportivo Brasil, lån), Jens Hegeler (1. FC Nürnberg, åter från lån), Hajime Hosogai (FC Augsburg, åter från lån).

Ut: Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn, lån), Zvonko Pamic (MSV Duisburg, lån), Tranquillo Barnetta (Schalke 04), Danny da Costa (FC Ingolstadt 04, lån), Eren Derdiyok (TSG Hoffenheim), Bastian Oczipka (Eintracht Frankfurt), Fabian Giefer (Fortuna Düsseldorf), René Adler (Hamburger SV), Maksimilijan Milovanovic (Rot-Weiss Essen), Lucas (klubb ej klar), Thanos Petsos (Greuther Fürth), Michael Ballack (klubb ej klar), Vedran Corluka (Tottenham, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Affären med Nürnberg och Wollscheid har varit klar sedan länge och 23-åringen blir ett välkommet tillskott i backlinjen. Det vet vi. När det gäller Carvajal, Carlinhos och Júnior Fernandes är det bra mycket klurigare. Är det talangfulla medelmåttor som inte fungerar i Tyskland eller har Rudi Völler hittat tre ”Kagawas”? I Hosogai och Hegeler kommer två härligt kämpastarka mittfältare tillbaka från lån. Helt klart är att Leverkusen behövde någon högerback och det har man fått. Jag har aldrig arbetat med Eren Derdiyok men jag kan inte förstå varför man låter honom gå. Barnetta och Adler är också kännbara tapp men ingick i ”planen”.

Motivering: Bayer Leverkusen bygger ett ungt lag precis som så många andra Bundesliga-klubbar. Förra säsongen blev en besvikelse och det kändes som om att det vilade en grå, klibbig och obehaglig massa över laget. Nu har missförstådde Robin Dutt varit borta sedan länge och i stället är det upp till Lewandowski/Hyypiä att få fart på Bayer igen. De lyckades åtminstone i våras då spelet såg mycket bättre ut. Här finns kvalitet i laget och förhoppningsvis ska härliga spelare som Renato Augusto och Sidney Sam kunna spela mer fotboll i år. I 22-årige Bellarabi kan klubben ha näste spelare som blommar ut. Simon Rolfes har fått nytt förtroende som kapten och kommer att styra upp det centrala mittfältet tillsammans med duktiga killar som Lars Bender, Gonzalo Castro och Stefan Reinzartz. Offensivt ser det bra ut med en Kießling som äntligen verkar ha hittat formen igen och André Schürrle kommer att göra ett mycket bättre intryck i år. Defensivt ser det fint ut med bland annat Kadlec, Friedrich, Wollscheid och Schwaab. Målvakten Bernd Leno minns ni alla från förra säsongen. Här är det ändå bredden på vissa positioner som oroar i Leverkusen och det faktum att tränarduon är ganska ung och oprövad. Men det lär gå snabbt när Leverkusen går till attack.

Försäsongen har inte varit särskilt imponerande. Trygga vinster mot betydligt sämre motstånd, men fyra förluster på sju matcher är inte bra nog – särskilt när två har slutat utan Leverkusen-mål.

Håll ögonen på: Lars Bender. Den 23-årige defensive mittfältaren härstammar från 1860 Münchens fina akademi. Det finns väldigt få fotbollsspelare på den här nivån som springer mer än Bender, men ändå har han koncentration och kyla nog att styra spelet såväl offensivt som defensivt. Oerhört viktig för Leverkusen.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 25,2

In: Tranquillo Barnetta (Bayer Leverkusen), Chinedu Obasi (TSG Hoffenheim), Roman Neustädter (Borussia Mönchengladbach), Vasilios Pliatsikas (MSV Duisburg, åter från lån), Anthony Annan (Vitesse Arnheim, åter från lån), Edu (Besiktas Istanbul, åter från lån).

Ut: Andreas Wiegel (FC Erzgebrige Aue), Philipp Hofmann (SC Paderborn, lån), Levan Kenia (Zenit St. Petersburg), Peer Kluge (Hertha Berlin), Carlos Zambrano (St. Pauli), Ciprian Deac (CFR Cluj), Jan Moravek (FC Augsburg), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, lån), Raúl (Al-Sadd Sports Club), Mario Gavranovic (FC Zürich), Hans Sarpei (klubb ej klar), Mathias Schober (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Även Huub Stevens och Schalke har tvingats värva kreativt och smart. Man har bara betalat för en spelare och det är Obasi som löstes redan i våras. Men Barnetta är en härlig kantspelare som ansluter gratis och om Neustädter kan spinna vidare från sin fina Gladbach-form så är även han ett kvalitativt nyförvärv som förstärker det defensiva mittfältet. Det har även trillat in en del ”oönskade” Magath-spelare, återstår att se vilken roll de spelar den här säsongen. Ett helt gäng spelare har sorterats ut då de var överflödiga. Inte någon spektakulär sommar i Gelsenkirchen men ändå klokt handlat.

Motivering: I mina ögon är Schalke lite väl beroende av målkungen Klaas-Jan Huntelaar. Jag kan inte se någon i truppen som på allvar kan avlasta honom eller ersätta honom vid skada. Positivt är förstås att Huntelaar stannar säsongen ut – kanske förlänger han till och med sitt utgående kontrakt. En annan intressant fråga är vem som tar över efter Raúl i rollen bakom Huntelaar. Det lär bli Draxler eller Holtby, den sistnämnde passar bäst enligt mig och lär nog också få chansen. Holtby har verkligen mycket mer kvalitet i sina fotbollsskor och i sin fotbollshjärna än vad vi fick se förra säsongen. Det som gör att jag ändå placerar Schalke högt upp i tabellen är tränaren Huub Stevens och hans duktiga defensiv. Här finns åtminstone tre mittbackar som håller hög ligaklass, Fuchs och Uchida på kanterna är finfina ytterbackar. På det defensiva mittfältet finner vi spelare som Jones, Neustädter, Moritz och Höger. Dessutom har vi tre duktiga målvakter som kommer att kämpa om startplatsen. Den här grunden tillsammans med offensiva stjärnor som Farfan, Huntelaar, Holtby, Barnetta och en explosionsfärdig Draxler bör räcka långt. Hur långt återstår förstås att se, klart är att försvarsmekanismerna måste fungera bättre än i fjol men det borde specialisten Stevens ha fått ordning på nu. Sa jag förresten att Schalke har en väldigt stöttande hemmapublik?

Schalkes försäsong har inte varit lysande, ej heller deprimerande. Man hade kunnat önska sig fler mål men det fick vi åtminstone se i tyska cupen när Saarbrücken avfärdades med 5-0.

Håll ögonen på: Julian Draxler. Den 18-årige vänsterlöparen har redan 45 Bundesliga-matcher på kontot och rimligtvis borde det bli hans tur att ta ett helt land med storm nu. Tidigare tycker jag att hypen har varit lite överdriven men under våren växlade Draxler upp och imponerade även på Löw inför EM. God teknik, ett härligt driv och enorm potential.

3. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,9

In: Fágner (Vasco da Gama), Naldo (Werder Bremen), Bas Dost (SC Heerenveen), Emanuel Pogatetz (Hannover 96), Vaclav Pilar (FC Hradec Králové), Kevin Pannewitz (Hansa Rostock), Ivica Olic (Bayern München), Simon Kjaer (Roma, åter från lån), Peter Pekarik (Kayserispor, åter från lån), Srdjan Lakic (TSG Hoffenheim, åter från lån), Diego (Atlético Madrid, åter från lån), Thomas Kahlenberg (FC Évian, åter från lån), Sotirios Kyrgiakos (Sunderland, åter från lån).

Ut: Chris (TSG Hoffenheim), Tuncay Sanli (klubb ej klar), Akaki Gogia (St. Pauli, lån), Giovanni Sio (FC Augsburg, lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, lån), Mario Mandzukic (Bayern München), Sebastian Polter (1. FC Nürnberg, lån), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, lån), Hasan Salihamidzic (klubb ej klar), Thomas Hitzlsperger (klubb ej klar), Caiuby (FC Ingolstadt 04), Nassim Ben Khalifa (Grasshopper Club Zürich, lån), Bjarne Thoelke (Dynamo Dresden, lån), André Lenz (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som vanligt hade Magath och hans aktiviteter på transfermarknaden gjort sig bättre som en c-uppsats, men så kul ska vi inte ha det när ligapremiären bara är några dagar bort. Det har hänt mycket, det är helt säkert. Men jag är också ganska övertygad om att Magath faktiskt har tänkt rätt den här sommaren. Han har redan gjort sina kvantitativa inköp och därför har han spenderat pengar på mer beprövad kvalitet nu. Naldo och Pogatetz blir grymma försätrkningar i backlinjen, Fagner ska kunna ta rollen som högerback. Bas Dost öste in mål i holländska ligan och Vaclav Pilar blev hela Europas kelgris under EM. Diego har återvänt och vill nu göra sin livs säsong tillsammans med Magath. Mario Mandzukic har lämnat för FC Bayern – något som Magath var helt beredd på. Det här ser saftigt ut.

Motivering: Jag hade satt Wolfsburg som trea innan Helmes och Pilar trasade sönder sina korsband. Trots en sedvanligt bred trupp tror jag att dessa skador kommer att påverka mycket, men jag väljer att låta Magath ha kvar sitt lagbygge på plats tre. Den gode Magath är en lustig herre, man vet aldrig vad man får. Men nu har han ändå varit tillbaka i Wolfsburg ett tag och jag tror att han har lärt känna spelarna och vice versa. Wolfsburg har ”Magathfierats” och det betyder mycket. Klubben har inget Europa-spel att ödsla energi på och nyförvärven imponerar namnmässigt. Nu är det upp till Magath att skapa magi med spelarna han har, han måste få killarna att dra åt samma håll och han måste skapa en samhörighet. Lyckas han med detta så blir Wolfsburg livsfarligt för det är verkligen ett bra lag – nu ska spelarna helt enkelt fungera som ett lag också. Förra säsongen var backlinjen ofta ganska blek men om Naldos knä håller och om Pogatetz är lika rottweiler-aktig blir det bra igen. Mittfältare finns det i överflöd och med Olic, Dost, Lakic och skadade Helmes bör det bli en del mål.

Försäsongen har varit en besvikelse men i sista matchen blev det ett målkalas (10-0) och i cupen fungerade spelet helt okej. Det tar tid att spela in många nya spelare och Magath kör mycket fys, då blir spelet lidande många gånger.

Håll ögonen på: Ashkan Dejagah. Många av er känner redan 26-åringen som gasar på ute till höger. En evig talang. Men faktum är att Dejagah tycktes blomma ut under förra säsongen och man undrar hur bra han kan bli i år. Han är snabb och explosiv och förra säsongen blev det tio assist – det är nio mer än förra säsongen. Här lär det ångas på.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,4

In: Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Julian Schieber (VfB Stuttgart), Leonardo Bittencourt (Energie Cottbus), Oliver Kirch (1. FC Kaiserslautern), Mustafa Amini (Central Coast Mariners, åter från lån), Marc Hornschuh (FC Ingolstadt 04, åter från lån).

Ut: Antonio da Silva (MSV Duisburg), Florian Kringe (St. Pauli), Dimitar Rangelov (FC Luzern), Shinji Kagawa (Manchester United), Lucas Barrios (Guangzhou Evergrande), Julian Koch (MSV Duisburg, lån), Lasse Sobiech (Greuther Fürth, lån), Daniel Ginczek (St. Pauli, lån), Johannes Focher (SK Sturm Graz).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är främst två namn som bör och ska kommenteras: Shinji Kagawa och Marco Reus. Två av förra säsongens bästa spelare har bytt klubb. Kagawa har lämnat Dortmund för Manchester United och Marco Reus har lämnat Gladbach för Dortmund. Kagawa är ett blytungt tapp – Reus är ett blytungt nyförvärv. I övrigt har den bänkade ex-skyttekungen Barrios lämnat för Kina och in har i stället en utvecklingsbar tysk anfallare kommit i form av Schieber. Bittencourt är en stortalang som breddar mittfältsalternativen. De andra spelarna som har lämnat är helt i sin ordning, likaså backup-killarna som har anslutit. Bredden var god redan förra säsongen och Dortmund har mer satsat på kontraktsförlängningar – men man kan höja ett varningens finger då vi alla vet hur det gick i CL.

Motivering: Bundesliga 2012/2013 bör enligt all logik handla om Bayern München och Borussia Dortmund. När det gäller tysk fotboll kan man aldrig vara säker men dessa lag är så mycket bättre än konkurrenterna. Dortmund har tappat Kagawa som var väldigt betydelsefull för det offensiva spelet och det var han som oftast dyrkade upp täta försvar. Reus är en annan typ av spelare men på samma position, sanningen är dock att Klopp måste förändra lagets spel och han måste få Reus att fungera. De unga spelarna har blivit ett år äldre och ett år bättre – ett tiotal spelare har samlat på sig EM-erfarenheter. Laget ska vara bättre i år, den snabba omställningsfotbollen bör fungera lika bra.

Det måste gå bättre ute i Europa den här säsongen och backlinjen måste agera lite klokare när den ställs på prov. BVB har två ligatitlar i rad men det bör bli svårt att ta den tredje. Om Lewandowski går sönder ser det oroande ut på anfallspositionen och både Kehl och Bender är oroväckande skadedrabbade. Det är egentligen det offensiva mittfältet som ser bäst ut, här är alternativen många. Dortmund kommer som vanligt att springa sönder motståndarna men utan Kagawa kan det bli tuffare mot defensiva lag. Spännande blir det i alla fall. Klopp håller alltid sina spelare motiverade och Reus lär bli en ännu bättre fotbollsspelare i Dortmund. Det låter inte så dumt?

Startelvan håller mycket hög klass, med ett frågetecken bakom vänsterbacken Schmelzer. Klopp är van vid att få ungdomar att blomma ut och plötsligt finns här en hel del rutin. Det här ska kunna bli riktigt jäkla bra.

Försäsongen har varit okej. Förluster mot Brügge och Nürnberg har blandats med vinster mot Münster och Hamburg. Försvaret har sett oroväckande skakigt ut och även om Reus har imponerat är det tydligt att det här kan ta lite tid.

Håll ögonen på: Götzeus. Det blir lite av en favorit i repris här med två spelare i en. Men faktum är att det är Marco Reus och Mario Götze vi ska hålla koll på. Inte bara för att de är vänner utanför plan, inte bara för att de är unga tyskar utan för att de båda är bland det bästa som finns i offensiv mittfältsväg. Och för första gången ska de få spela en hel säsong tillsammans. Varning för magi.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5

In: Mario Mandzukic (VfL Wolfsburg), Xherdan Shaqiri (Basel), Dante (Borussia Mönchengladbach), Mitchell Weiser (1. FC Köln), Lukas Raeder (Schalke 04), Tom Starke (TSG Hoffenheim), Claudio Pizarro (Werder Bremen).

Ut: Danijel Pranjic (Sporting Lissabon), Breno (fängelse), Nils Petersen (Werder Bremen, lån), Rouven Sattelmaier (klubb ej klar), Ivica Olic (VfL Wolfsburg), Hans-Jörg Butt (slutar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Nu fasen ska det vinnas en titel! Pranjic, Usami och Olic har fått lämna plats för spelare av större kvalitet. Petersen har skickats på lån till Bremen så att han äntligen får lite speltid. In har duktiga Bundesliga-anfallarna Mandzukic och Pizarro kommit. Trollkonstnären från Schweiz, Shaqiri, kommer att till föra bredd och kvalitet på det offensiva mittfältet. Shaqiri kan bli årets genombrott i Bundesliga. Dante är en mittback av klass och Starke är en minst sagt hygglig andremålvakt. Weiser är en talangfull och spännande mittfältare. Det här har gjort laget bättre i spetsen och på djupet.

Motivering: Bayern München. Rekordmästarna. Jag placerar dem som etta, inte bara för att det är en naturlag, utanför att truppen är fantastiskt fin. Samtliga positioner är upptagna av världsklasspelare och på bänken finns det ohyggligt med kvalitet. Hela klubben andas vinnarmentalitet och rutinen är det inget fel på. Det ska dock tilläggas att FC Bayern har blivit ett lite naturligare lag,ett lag som går att slå och som tappar titlar och dominansen är inte lika påtaglig som under klubbens största storhetstider. Ligavinsten är verkligen inte skriven i sten och om inte Schweinsteiger hittar sin goda form, om Kroos tänker släpa sig omkring på planen och om Gustavo är lika ojämn så ser det lite jobbigt ut på det centrala mittfältet. Offensivt ska det inte behöva bli några problem. Om Robben har en dålig dag finns Shaqiri, om Gomez inte lyckas länka spelet så finns Mandzukic och Pizarro. Ribéry är världsklass rakt igenom.

Det finns tre duktiga mittbackar och i Lahm en av världens bästa ytterbackar. Alaba ska spinna vidare på sin explosion och Neuer är en världsmålvakt. Tränare Jupp Heynckes är rutinerad och lugn, men är inte det starkaste kortet i titelstriden. Viktigast i år blir att lära sig av Dortmund – lära sig att vara lite mer ödmjuka inför uppgiften. Lyckas man med detta så ska det går vägen, då ska FC Bayern bli Bundesliga-mästare 2013. Truppen ser mycket trevlig ut och i spelare som Can och Weiser kan vi mycket väl få se stjärnor födas. Men tänk på att Dortmund lurar bakom varje hörn, slappna av lär inte gå. Men man hade en bra grund och har gjort den bättre.

Försäsongen har sett bra ut och vinsterna har haglat in. Den absolut största framgången i sommar var 2-1-vinsten över Dortmund i Liga Total Cup – där jagade man bort ett och ett annat hjärnspöke. Trots skador på flera spelare har laget sett fräscht och bra ut.

Håll ögonen på: Robbéry. Precis som i Dortmund tar vi två spelare i en smäll. Arjen Robben och Franck Ribéry är inte bästa vänner och har spelat tillsammans ett bra tag. Det som gör att det kittlar lite extra även i sommar är Robbens stigande formkurva. Om Robbéry kommer igång och kör hårt på kanterna så har alla lag i världen svårt att hänga med.

Jag har fattat mig ganska kort på varje lag, tiden räcker inte till för mer ingående analyser. Som vanligt är det bara att lämna en kommentar om ni har några funderingar.

Nu kör vi!

/Wingren