Då var det 1. FC Kaiserslautern med Otto Rehhagel som gjorde det omöjliga. Nu har Eintracht Frankfurt med Armin Veh växlat in på samma spår – att vinna Bundesliga som nykomling.

Okej. Jag vill dra i eufori-bromsen här och nu. I ärlighetens namn tror jag inte alls att Eintracht håller hela säsongen och spelar hem mästerskapstiteln. Men en viss Sepp Herberger sa en gång att bollen är rund. Det är sant än i dag.

Eintracht Frankfurt låg under med 0-1 mot SC Freiburg i söndags innan Alex Meier visade vilken trollkonstnär han är. Två mål senare var allt frid och fröjd. Eintracht hade än en gång visat prov på fin moral och en nästan blåögd tro på sig själva. Det är just dessa egenskaper som öppnar för att Frankfurts högflygande inte behöver ta slut, det behöver inte bli någon kraschlandning. Ett väl sammansvetsat lag som alltid ger 100 procent, som alltid är goda för ett mål eller två och som aldrig ger upp kan alltid störa vilket motstånd som helst. Enkel fotbollslogik. Det har bara spelats sex omgångar och mycket kan förändras, men det Eintracht Frankfurt har visat upp hittills lovar gott.

En förbannad moral och en jäkla vilja, snabba och giftiga omställningar. Då gör det inget om man ligger under med 0-2 mot Borussia Dortmund eller 0-1 mot SC Freiburg. Det går att fixa ändå.

Det finns fler likheter mellan det Eintracht Frankfurt gör just nu och det som Kaiserslautern gjorde 1997/98. Efter sex omgångar hade nykomlingen vunnit fem matcher och spelat en oavgjort – precis som Frankfurt har gjort i år.

Dessutom: i den femte omgången mötte 1. FC Kaiserslautern Borussia Dortmund, den matchen slutade oavgjort. I den här säsongens femte omgång mötte Eintracht Frankfurt Borussia Dortmund, den matchen slutade oavgjort.

Oavsett om Eintracht-projektet kraschlandar eller ej så lyfter jag nu på min hatt för klubbens och spelarnas bedrifter så här långt. Det är minst sagt imponerande.

***

En annan stark nykomling är som sagt Fortuna Düsseldorf. Nu sprack förvisso nollan redan i första halvlek när Schalke 04 gjorde 1-0 och 2-0. Men i andra halvlek visade man mod och utnyttjade det faktum att Schalke redan trodde att vinsten var i hamn. 2-2 är ett okej resultat mot Schalke. Minst sagt.

Vilka nykomlingar.

***

HSV firade 125 år med en vinst mot Hannover 96 i lördags. Ett bättre sätt att fira födelsedagen på finns förstås inte. René Adler var en jätte mellan stolparna och när Ron-Robert Zieler i Hannover-målet slarvade lite kunde så Artjom Rudnevs göra 1-0. Vilken fest och vilken lättnad.

Och givetvis måste jag ta tillbaka det jag tidigare har muttrat om. Jag kände att Adler var en onödig förstärkning på en position där HSV inte hade störst problem. Så fel jag har haft hittills, Adler har stått för några insatser som andas världsklass. Och det, det hjälper alltid ett lag.

En stor fest är inget utan en mäktig inramning. 70 000 euro och ett galet engagemang resulterar i det här:

Videoklipp: HSV 125 år

***

Bundesliga omgång 6:

Fortuna Düsseldorf – Schalke 04 2-2
Nollan är spräckt – men vad gör det när man ”vinner” med 2-2 mot Schalke? Det var en finfin stämning i Düsseldorf när Schalke kom på besök men hemmalaget fick en duscha kallt ganska omgående. Schalke dominerade och Huntelaar samt Matip gjorde 0-2. Under första halvlek hade inte Düsseldorf något som helst att säga till om. Men när hjälten från första omgången reducerade tidigt i andra halvlek tog matchen fart. Schalke brände chanserna man skapade och uppträdde mer stressat medan Düsseldorf hade ett tydligt mål med kvällen. Och vem, om inte Schahin, var framme och kvitterade med lite mer än tio minuter kvar. Efter det orkade inte Schalke bjuda upp till dans igen. Förbannade spelare och ledare i Schalke, glada och ännu obesegrade killar i Düsseldorf.

Bayer Leverkusen – Greuther Fürth 2-0
Nu förlorar Fürth även på bortaplan i Bundesliga och Bayer Leverkusen är på väg att hitta formen och flytet. Den här gången vann man tack vare två mål av Sidney Sam i andra halvlek. Men vinsten var helt välförtjänt, Leverkusen var det klart bättre laget.

Werder Bremen – Bayern München 0-2
Sex segrar på sex matcher för Bayern München. Rekordmästarna har minst sagt stått för en imponerande säsongsinledning. FC Bayern är åter en segermaskin och nye sportchefen Matthias Sammer försöker se till att det även ska fortsätta så. Matchen mot Werder var dock inget publikfrieri. Matchen utspelade sig mestadels på mitten och de riktigt heta chanserna var få. Men mot slutet visade Jupp Heynckes lag att en bättre bänk gör ett bättre lag: Shaqiri och Mandzukic rörde om ordentligt i grytan när de kom in och mot slutet kunde så Gustavo smeka in ett läckert mål och Mandzukic kunde senare sätta spiken i kistan.

1. FC Nürnberg – VfB Stuttgart 0-2
En match mellan två lag som verkligen behövde visa en reaktion. Hannovers Marcos Antonio serverade dock Stuttgarts målskytt Vedad Ibisevic och det stod 0-1 efter bara 24 (!) sekunder. Efter det var Nürnberg det bättre laget, men man lyckades aldrig skapa något riktigt tryck framför Stuttgarts mål. I mitten av andra halvlek kunde så Harnik göra 0-2. Stuttgart och Labbadia fick äntligen plocka säsongens första trepoängare, Nürnberg å andra sidan förlorade tredje matchen i rad.

TSG Hoffenheim – FC Augsburg 0-0
Det mesta handlade förstås om Boris Vukcevic. Publiken, lagen och alla runtomkring la mest fokus på detta, av naturliga skäl. Hoffenheim övervägde att skjuta upp matchen till en senare tidpunkt, men efter diskussioner fram och tillbaka kom man fram till att spela matchen ändå. 0-0 slutade det hela. Salihovic lyckades bli utvisad och missar nu den tuffa matchen mot FC Bayern, dålig tajming.

Hamburger SV – Hannover 96 1-0
Zieler misstag, van der Vaarts assist och Rudnevs mål. En perfekt start för HSV och även om Hannover höjde insatsen rejält efter en timme så såg Adler till att rädda festen. 125-årsfirandet hade börjat på bästa sätt. HSV har nu sju poäng på tre matcher och återfinns plötsligt i mitten av tabellen. För Mirko Slomka och Hannover var det här säsongens andra förlust, en tung sådan.

Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach 5-0
Mästarna är tillbaka i vinnarspåret efter att ha krossat Gladbach med hela 5-0. De första 20 minuterna var dock en ganska avslagen och jämn historia, men sedan visade Reus varför han kostat så många miljoner. Efter det släppte Dortmund aldrig matchen utan utökade i stället genom Subotic, Reus (med ett drömmål), Gündogan och Blaszczykowski. Välförtjänt seger mot ett ganska harmlöst Gladbach – Klopp och Favre har fortfarande en hel del att jobba på trots allt.

Eintracht Frankfurt – SC Freiburg 2-1
Det var inte samma fart och fläkt som senast mot Dortmund, men det gick vägen ändå. Första halvlek var en jämn historia där lagen kämpade om kommandot. I andra halvlek utnyttjade Kruse ett lite lojt hemmaförsvar och kunde göra 0-1. Men tack vare Alex Meier två gånger om kunde Frankfurt ta över kommandot och vinna matchen. Freiburg försökte trycka på mot slutet utan större framgång. Extra plus till Kevin Trapp i målet som förhindrade ett 0-2-underläge med en klassräddning.

VfL Wolfsburg – FSV Mainz 05 0-2
Wolfsburg och Magaths kris fortsätter. Mainz gjorde två mål från ingenstans (på klassiskt Mainz-manér egentligen: defensiven först och ett ohyggligt utnyttjande av offensiva chanser). Wolfsburg hade mer av spelet och troligtvis fler chanser – den som bör må sämst är Olic. Kroaten borde ha gjort ett eller flera mål. Wolfsburg har helt enkelt svårt att göra mål och bjuder på lite väl billiga mål. Något måste hända och det snart.

/Wingren

Hamburger SV tar emot Hannover 96 på lördag. Festen före festen. Åsikterna går isär gällande klubbens grundande, men helt säkert är att HSV anser att den 29 september 1887 är dagen som är värd att fira. Hamburger SV, som vi känner klubben i dag, är en fusion mellan SC Germania, Hamburger FC och FC Falke. Dessa tre klubbar blev officiellt HSV den 2 juni 1914.
Men det är de gamla rötterna i SC Germania som lyfts fram – och givetvis blir det mycket festligheter när HSV fyller 125 år.

De sexfaldiga tyska mästarna har en ganska tung tid bakom sig. Klubben har spelat samtliga Bundesliga-säsonger, vilket man är ensamma om, men det var rysligt nära en katastrof ifjol. Den här säsongen började inte bättre. Spelet var idéfattigt, kämpaglöden glödde inte alls och det kändes ganska hopplöst. HSV valde att agera innan det var för sent. In kom Jiracek, Badelj och hemvändaren van der Vaart. Plötsligt såg det också mycket bättre ut på fotbollsplanen.

På hemmaplan besegrade man självaste Borussia Dortmund med 3-2. I onsdags spelade man mot Borussia Mönchengladbach, man var det bättre laget. Men matchen slutade 2-2, lite snopet, men fortfarande en viktig poäng.

På lördag väntar Hannover 96 i Nordderbyt. En vinst där och feststämningen kommer att vara på topp när det stora födelsedagskalaset börjar 19:30. ”Den som slår Dortmund behöver inte ha ångest för Hannover. Men vi har stor respekt. Hannover har köpt in bra spelare på sistone. Men vi vill göra publiken begeistrad och helst plocka tre poäng”, säger tränaren Thorsten Fink.

Lätt blir det förstås inte mot formstarka, och spelstarka, Hannover 96. Räkna dock med intensiv fotboll, heta känslor och förhoppningsvis en stor fest.

Grattis på 125-årsdagen, Hamburger SV.

Bundesliga omgång 6:

Fredag 20:30

Fortuna Düsseldorf – Schalke 04
Noll förluster, noll insläppta mål. Schalke stöter på ett defensivt skickligt lag som snart har blivit ett fenomen. Men orkar Fortuna hålla liv i sviten mot Holtby, Huntelaar och gänget? Schalke har lite problem med en del supportrar som förväntar sig mer av laget, ”Med all respekt: de som buar har ingen aning”, kommenterar tränare Huub Stevens det hela. Tveksamt dock om Schalke kan bjuda på ett fyrverkeri mot defensiva Düsseldorf. En intensiv kamp är dock att vänta.

Lördag 15:30

Bayer Leverkusen – Greuther Fürth
Leverkusen vann betryggande med 3-1 mot Augsburg men ändå är inte klubben riktigt igång. Fotbollen ska bli vacker och framgångsrik enligt Leverkusens tränarduo. På lördag får man dock klara sig utan Reinartz, Hosogai lär få chansen från start i stället. Fürth har haft lika svårt som Augsburg att övertyga så här långt. 0-2-förlusten mot Düsseldorf i veckan tog priset, ”det finns ingen anledning att uppträda så passivt”, menar tränare Mike Büskens. Får vi se ett modigare och fräckare Fürth mot Leverkusen?

Werder Bremen – Bayern München
Claudio Pizarro återvänder till Bremen och ska tackas av officiellt, på andra sidan finner vi Bayern-lånet Nils Petersen. FC Bayern har inlett med fem segrar och en målskillnad på 17-2. Otroligt bra. Nu väntar ett offensivt spännande Werder Bremen som dock har samma gamla försvarsproblem som vanligt. Hur ska Schaaf få sina spelare att stå emot Bayerns dundrande offensiv? Matthias Sammer har dragit i euforibromsen, precis som jag önskade här på bloggen tidigare. Bremen får lita på att Weserstadion är Bayerns minst önskade spelplats med 19 förluster. Kan bli ett äkta spektakel.

1. FC Nürnberg – VfB Stuttgart
Båda lagen har en hel del att rätta till efter förra omgången. Nürnberg gick under med 1-4 mot Hannover och Stuttgart förnedrades med 0-3 mot Hoffenheim. Timo Gebhart kan mycket väl få chansen från start mot sin gamla klubb då Dieter Hecking har lovat att något kommer förändras. Stuttgart söker ännu säsongens första seger och det börjar bli ångestladdat i klubben. Hur länge sitter Bruno Labbadia kvar?

TSG Hoffenheim – FC Augsburg
Hoffenheim har goda chanser att ta en tredje vinst i rad efter att ha vunnit mot Hannover och Stuttgart. ”Vi behöver poäng i Hoffenheim”, säger Augsburgs sportchef Manfred Paula. Kanske är det trots allt för mycket begärt då Augsburg har sett sega ut.

Hamburger SV – Hannover 96
På lördag fyller HSV 125 år och vill förstås inte låta Hannover förstöra klubbens stora fest. Men Mirko Slomkas killar är i bra form, särskilt Szabolcs Huszti. Det blir en ordentlig prövning för Hamburg helt enkelt, men Fink har trots allt börjat lotsa in laget på rätt spår. Det har sett bättre ut mot Dortmund och Gladbach – och en sån här kväll torde motivationen att vinna vara stor. Jiracek är tillbaka efter avstängning, Hannover tvingas klara sig utan stackars Leon Andreasen.

Lördag 18:30

Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach
Borussia mot Borussia, problem mot problem och Reus mot sin gamla klubb. Ungefär så. Dortmund och Gladbach påminner mycket om varandra så här långt. Den defensiva stabiliteten saknas, framåt ser det inte lika lätt och ”dansigt” ut. Men lagen visar samtidigt stark moral. Det här blir en riktningsvisande match för två klubbar som verkligen behöver en seger för att återställa lite självförtroende. ”Marco Reus, det är över. Jag vill inte prata om dåtiden längre”, säger Lucien Favre. Det här blir otroligt målrikt eller precis tvärtom.

Söndag 15:30

Eintracht Frankfurt – SC Freiburg
Frankfurt har inlett säsongen strålande med fyra vinster och ett kryss – särskilt med tanke på att mästarna Dortmund stod för motståndet i den oavgjorda matchen. Blir det åter fest i Frankfurt när Freiburg kommer på besök? ”Vi får inte förlora den här matchen”, säger Freiburgs tränare Christian Streich. Det här är två lag som tycker om att ställa om snabbt och en öppen slagväxling är att vänta.

Söndag 17:30

VfL Wolfsburg – FSV Mainz 05
Felix Magath har, förstås, höjt träningsintensiteten i Wolfsburg efter klubbens oerhört svaga inledning. Målet är Europa och just nu är det inte mycket som talar för det. Mainz å andra sidan har också haft problem under säsongsinledning men är trots allt en klubb vars främsta mål är att klara av Bundesliga-kontraktet. Det brukar bli kul och målrika matcher när Mainz åker till Wolfsburg – så låt oss hoppas på det även den här gången. Naldo är tveksam till spel för Wolfsburg, Mainz söker målformen.

/Wingren

Jag har varit inne på temat tidigare, efter den här helgen känns det självklart att ta upp det igen: Japan. Sen VM 2002 har det alldeles uppenbart skett positiva saker med fotbollen i detta land – och just nu ser vi frukten av det arbetet och det ökade intresset. Tyska klubbar har varit snabba att upptäcka den galna potentialen i Japan och dess klubbar. Bundesliga är den toppliga som verkligen har riktat ögonen mot den japanska spelarmarknaden.

Shinji Kagawa skrev på för Borussia Dortmund sommaren 2010. Han kostade inte mer än drygt tre och en halv miljon svenska kronor (utbildningsbidrag) och han anlände till Tyskland och Dortmund som en okänd man. Som en chansning, en joker. Han kom från Cerezo Osaka, där han tidigare hade spelat tillsammans med Takashi Inui. Tillsammans gjorde de offensiva mittfältarna 47 mål (Inui 20 och Kagawa 27) på en säsong och Osaka tog klivet upp i J. League. Shinji lämnade sedan Cerezo Osaka för det där galna äventyret i Tyskland.

Och vilken omedelbar succé det blev.

Staden Dortmund föll pladask för den lille, kvicke och tekniske japanen. Halva Tyskland förälskade sig i Kagawa, ungefär. Det som var så märkligt och förvånande var att Shinji gick direkt in i Jürgen Klopps startelva. Han behövde inte det där halvåret för att anpassa sig, han imponerade direkt. Det klickade på en gång. Allting passade in: hans vilja att bli bättre varje dag, hans hårda arbete, hans otroliga rörlighet och hans målfarlighet. Det blev åtta mål på 17 matcher innan en bruten fot satte stopp för fortsatt succé.

Borussia Dortmund blev tyska mästare det året, mycket tack vare Shinji Kagawa. Japanen var tillbaka i spel förra säsongen och efter en lite halvtung start där Kagawa sökte formen lossnade det till sist. Han var en av ligans bäste spelare när Dortmund försvarade sin titel som tyska mästare. 13 mål och tolv assist på 31 matcher. Han hade tagit Dortmund, Bundesliga och Tyskland med storm. Men så lämnade han för sin pojkdröm, han tog steget till engelska Premier League och Manchester United i somras.

Nu står Borussia Dortmund utan sin Shinji Kagawa – men den fantastiska affären har påverkat hela ligan.

Nu vill alla ha en egen Kagawa, eller åtminstone en japan. Vad som har hänt är att de tyska sportcheferna har kommit på att du endast behöver betala en spottstyver för en spelare av riktigt god kvalitet. Och du får inte bara en duktig fotbollsspelare, du får en kille som arbetar i 90 minuter och som är ivrig att ständigt bli bättre. Nu generaliserar jag givetvis – men det stämmer väl in på de importer som vi hittills har fått se i Bundesliga.

Japan är en ny spelarmarknad som inte har blivit sjuk ännu. Det går ännu att fynda där.

Traditionsenligt blickar de flesta klubbarna mot Brasilien. Det är där fotbollsmagin finns, sägs det. Det finns så klart en mängd bra spelare i just Brasilien, men det har blivit en sjuk marknad. Klubbarna står på sig och kräver fantasisummor för sina spelare och allt för många gånger blir kulturkrocken för extrem för spelarna och många vänder hem halvknäckta till Brasilien några år senare.

Varför lägga ut hundratals miljoner på Oscar, när man kan köpa Hiroshi Kiyotake (1. FC Nürnberg) för cirka 20 miljoner svenska kronor?

Min fasta övertygelse är att Japan gör ett kanon-VM i Brasilien 2014. Det är ett fotbollsland som gör mig begeistrad, som är så fullt av potential. Europa har inte riktigt upptäckt det ännu, men i Shinji Kagawa har Japan skickat ut en fanbärare. Och det har verkligen blivit en Kagawa-effekt. Inget är hetare i Bundesliga just nu, alla vill skaffa sig en egen, fullt ekonomiskt försvarbar, Kagawa.

Och den här helgen blev ett stort genombrott för några Japan-importer i Bundesliga.

Nürnbergs nyförvärv, mittfältsmotorn Hiroshi Kiyotake, 22, hade en stor galaföreställning när laget vann med 3-2 mot Borussia Mönchengladbach. 22-åringen avgjorde matchen med en fantastisk dans och ett välplacerat avslut. Det var svårt, för de flesta, att inte tänka på Shinji Kagawas trollkonster.

”Shinji gjorde gärna såna mål. Jag hoppas att även jag gör fler mål av den typen”, säger Nürnbergs stjärnskott.

Men hur kan det se så lätt ut, hur kan det gå så snabbt att anpassa sig till Bundesliga? Hur kommer det sig att en 22-årig japan redan har producerat ett mål och tre assist på tre matcher? Visst, Kiyotake är snabb, teknisk, smart och förfogar dessutom över en livsfarlig högerfot. Men borde inte hans spel bromsas upp av det tuffare klimatet i Bundesliga, det högre tempot? Precis som i Kagawas fall tycks det gå utmärkt att bara fortsätta som vanligt.

”Just nu spelar jag precis så, som jag tidigare gjorde i Japan. Man känner redan av den kroppsliga hårdheten och de långa benen som fortfarande tar bollen från mig för många gånger. Jag har fortfarande för många bolltapp”, säger han.

Nåja, det går trots allt ganska bra för Kiyotake ändå. Och bättre lär det bli.

I TSG Hoffenheim finner vi Gamba Osaka-lånet Takashi Usami. 20-åringen spenderade förra säsongen i Bayern München men där blev det knappast någon succé för den offensive mittfältaren. Nu får han dock förtroendet av Babbel i Hoffenheim och igår stod han för en underbar solobedrift. Han är vindsnabb och svår att ta bollen ifrån. Igår gjorde han en liten piruett och borrade in bollen bakom Baumann i mål. Matchen slutade dock 5-3 till SC Freiburg.

I Eintracht Frankfurt spelar Takashi Inui, 24, som gick till VfL Bochum från Cerezo Osaka sommaren 2011. För Bochum var fjolåret en besvikelse, men Inui imponerade. Det gick inte obemärkt förbi. Frankfurt fyndköpte japanen för 2,3 miljoner euro i somras och Inui har redan funnit sin plats i laget och i Bundesliga. Igår var det lekande lätt för honom förnedra Hamburgs försvar och René Adler i mål. Ett mål där alltså, och tidigare två assist mot Bayer Leverkusen och TSG Hoffenheim. Låt oss kalla det för omedelbar succé.

Vi har faktiskt nio japaner i Bundesliga för tillfället, det är lika många som antalet serber och danskar. Endast Kroatien, Holland, Tjeckien, Schweiz, Brasilien och Österrike representeras av fler spelare i Bundesliga.

Förutom tidigare nämnda Kiyotake, Usami och Inui är det följande spelare:

Atsuto Uchida, Schalke 04
Högerbacken gjorde sin ligadebut i augusti 2010 och har sedan dess fortsatt att imponera för Ruhrklubben.

Shinji Okazaki och Gotoku Sakai, VfB Stuttgart
Okazaki gjorde sin debut i Bundesliga den 20 februari 2011, ungefär ett år senare fick Sakai debutera. Okazaki är en offensiv vänsterspringare som visserligen kan försvinna ur matcherna ibland men vi har fått se prov på hans kvaliteter vid ett antal tillfällen. Och han jobbar alltid hårt precis som sin landsman Sakai. 21-åringen har gjort ett gott intryck som vänsterback.

Hiroki Sakai, Hannover 96
22-åringen hämtades in från Kashiwa Reysol i somras och ger Mirko Slomka ett nytt alternativ på högerbacken. Något spel i Bundesliga har det inte blivit ännu men i Europa League har han debuterat.

Hajime Hosogai, Bayer Leverkusen
Debuterade i Bundesliga augusti 2011 med FC Augsburg. Nu har den defensive mittfältaren återvänt till Leverkusen och ska försöka spinna vidare på det fina spel han visade upp i Augsburg förra säsongen.

Makoto Hasebe, VfL Wolfsburg
Gjorde sin debut i februari 2008 och vann Bundesliga med Wolfsburg 2009. Slitstark defensiv mittfältare som för tillfället spenderar sin tid i Felix Magaths frysbox.

Och vi kan väl lugnt räkna med att fler japaner dyker upp i Bundesliga framöver.

***

I rubriken utlovade jag även lite rekord, och det tar vi en titt på nu.

Freiburg är nu obesegrat i tio raka hemmamatcher. Nytt rekord, kul för tränare Streich.

Nürnberg tangerade sitt rekord från 1987/88 när man vann borta mot Gladbach, det betyder nämligen fyra raka bortavinster.

Borussia Dortmund är nu obesegrat i 31 raka matcher. Hamburgs rekord på 36 matcher utan förlust närmar sig.

Claudio Pizarro har nu spelat 336 Bundesliga-matcher, det är lika många som rekordhållarna Ze Roberto och Levan Kobiashvili. Vi talar alltså om utländska spelare med flest matcher.

För 46 år sedan vann Eintracht Frankfurt sina tre första Bundesliga-matcher. Nu har Armin Veh upprepat Elek Schwartz bedrift.

För andra gången i Hamburgs Bundesliga-historia har klubben förlorat de tre första matcherna. Sist det hände var säsongen 1972/73.

…Och några andra siffror från omgång 3:

Mats Hummels 1-0-mål var Bundesliga-mål nummer 46 000.

Och på tal om mål: nio matcher resulterade i 32 mål.

I snitt besökte 47 632 åskådare Bundesliga-arenorna den här helgen.

***

För övrigt är det en helt sjuk regel att en spelare kan få två gula kort när han firar ett mål. Det fick Hannovers hemvändare Szabolcs Huszti när han firade sitt avgörande mål med att 1) dra av sig tröjan och 2) hoppa upp på staketet vid bortasektionen. Domare Deniz Aytekin hade inget annat val än att visa ut matchhjälten för sina två förseelser.

***

Bundesliga omgång 3:

FC Augsburg – VfL Wolfsburg 0-0
Omgångens tråkigaste match spelades i fredags mellan Augsburg och Wolfsburg. Två lag som verkligen hade behövt vinna, av olika anledningar. Givetvis är Augsburg dock nöjda med ett poäng mot Wolfsburg. Det här var en match med ruskigt få chanser, men när chansen väl kom räddade Jentzsch-ersättaren Amsif mycket fint. Och även Wolfsburgs försvar såg åter bättre ut, med Simon Kjaer i backlinjen faktiskt.

Borussia Dortmund – Bayer Leverkusen 3-0
Det blev ingen tvillingduell den här gången, Lars bar kaptensbindeln i Leverkusen men Sven fick nöja sig med bänken i Dortmund. Dortmund vann lekande lätt mot Leverkusen även om hemmalagets försvar släppte till ett par billiga chanser. Hummels fick ostört nicka in 1-0 och senare gjorde Blaszczykowski 2-0 efter ett fint anfall. Lewandowski satte spiken i kistan i andra halvlek när han nickade in Reus frispark. Är Dortmund i CL-form, eller var Leverkusen helt ur form?

Bayern München – FSV Mainz 05 3-1
Ingen Ribéry, ingen Robben. För många lag hade det betytt trubbel men när man i stället kan spela med Müller, Kroos och Shaqiri på det offensiva mittfältet brukar saker och ting lösa sig ändå. Och det gjorde det. Mandzukic nätade efter bara ett par minuter, Schweinsteiger gjorde mål tio minuter senare. Matchen kändes avgjord men Bayern växlade ner för mycket och bjöd in Mainz i matchen igen. Szalai satte en straff och bortalaget jagade efter en kvittering. Men inbytte miljonmannen Martinez hittade Kroos som avslutade läckert till 3-1.

Borussia Mönchengladbach – 1. FC Nürnberg 2-3
Nürnberg tog snabbt ledningen med 2-0 och chockerade hemmalaget. Men Gladbach hittade allt bättre in i matchen och Luuk de Jong kunde äntligen göra sitt första mål för sin nya klubb strax innan halvtid. I andra halvlek gjorde ett annat nyförvärv, Granit Xhaka, 2-2. Men matchens gigant var Kiyotake som förutom två assist även dansade in det avgörande målet. De Jong hade två stolpträffar i den här matchen.

VfB Stuttgart – Fortuna Düsseldorf 0-0
Stuttgart är sig likt och inleder hösten svagt. 1-6-förlusten mot Bayern München sved fortfarande och spelarna sökte upprättelse mot nykomlingarna från Düsseldorf. Men med målskytten Ibisevic avstängd blev Düsseldorf-målvakten Fabian Giefer ett för tufft nummer. Stuttgart tappade Schalke-lånet Hoogland i första halvlek då han skadade sig, i andra halvlek fick storspelande Giefer lämna målet på grund av skada. Men Almer höll tätt.

Hannover 96 – Werder Bremen 3-2
En av omgångens bästa matcher, ett riktigt spektakel. Och hemvändaren Huszti stal showen. Jag är väldigt imponerad av ungraren, jag trodde faktiskt inte att han skulle hitta tillbaka till sin hysteriska form som han en gång hade i Hannover. Men efter fyra assist mot Wolfsburg förra omgången borde jag ha vetat bättre. Ett mål och en assist betydde snabbt 2-0 till Hannover. Bremen visade dock moral och bestämde sig för att ta sig tillbaka. Hunt satte en straff och de Bruyne stänkte upp 2-2 i nättaket. Sedan tillhörde matchen Bremen, men det här var inte Bremens dag. Werder skapade flera fina chanser och hade även två bollar inne – men båda målen dömdes bort. I stället var det Huszti som avgjorde med ett vackert konstmål på tilläggstid. Ett mål som han firade så hårt att han visades ut. Löjligt, förstås.

Greuther Fürth – Schalke 04 0-2
Schalke dominerade matchen från minut ett och när Fürth försökte kontra var Matip ständigt på plats i försvaret. Schalke skapade dock inte chanser i överflöd och inte blev det bättre av att Huntelaar missade öppet mål och misslyckades med ett friläge. I andra halvlek fick vi dock se omgångens kanske snyggaste mål när Draxler avlossade bössan till 0-1. I slutminuterna punkterade Schalke matchen efter fint kombinationsspel. Büskens och Asamoah förlorade mot sin kärlek, men firades av de tillresta fansen.

SC Freiburg – TSG Hoffenheim 5-3
Tim Wiese bytte Bremen mot Hoffenheim i somras, målet var att minst nå Europa League. Då måste en ex-landslagsmålvakt agera bättre. På två hörnor var Wiese ute och hängde stora skrymmande lakan på tork – då blev det också mål. Men allt var inte Wieses fel, hans försvar var katastrofalt och Freiburg hade det lekande lätt. Allt hemmalaget tog sig för blev farlig, men också vackert. En svängande, intensiv, snabb och tuff match slutade med en rättvis 5-3-vinst för Freiburg. Fotbollsunderhållning på hög nivå, men skrämmande många misstag. Hur säkert sitter Babbel egentligen? Det ser riktigt illa ut i Hoffenheim, som faktiskt tog ledning genom Delpierre efter bara två minuter.

Eintracht Frankfurt – Hamburger SV 3-2
Hemvändaren van der Vaart var mannen som alla pratade om inför matchen, skulle han kunna frälsa HSV direkt? Den planen, om den nu fanns, gick i baklås ganska omgående. Inui och Occéan nätade innan matchen ens var 20 minuter gammal. Hamburgs försvar var en hönsgård med passiva fjäderfä. Westermann reducerade dock precis innan halvtid, i situation därefter åkte Jiracek på en ganska hårt dömd utvisning efter att ha satsat med dobbarna. I andra halvlek gjorde Aigner snabbt 3-1 men plötsligt spelade HSV sin bästa fotboll den här säsongen. Det räckte dock inte till mer än 3-2 genom Son. Eufori i Frankfurt, depression i Hamburg.

/Wingren

Och det är väl ändå en jäkla tur att det är så. En krampaktig tysk insats resulterade till sist i en 2-1-vinst i Wien mot Österrike. På något märkligt sätt. Men något måste hända med det här tyska landslaget. Österrike förtjänade minst ett kryss, antagligen även en vinst. Faktum är dock att Tyskland har spelat in sex poäng på två matcher – och jag är helt säker på att Joachim Löws landslag slutar etta i den här gruppen.

Det är egentligen det enda positiva som jag kan skaka fram efter gårdagens match. Det såg ärligt talat bedrövligt ut under långa perioder. Det syns så tydligt att Löw inte har någon tydlig idé om hur han vill att laget ska agera. Ska Tyskland vara ett pressande och hårt jobbande landslag som kör över sitt motstånd? Ska Tyskland vara ett bolltrillande landslag som drömmer om att spela som Spanien? Vilka spelare ska ta ett defensivt ansvar? Vem ska ta tag i taktpinnen när det behövs? Det finns så många frågor, och vi har fortfarande inte fått några svar.

Inför EM spelade Tyskland en fantastisk fotboll. Det var berusande, pulshöjande och glädjande att se på. EM 2012 och de två VM-kvalmatcherna har varit något helt annat. Tyskland har svårt att spela till sig ordentliga chanser, svårt att försvara sig, svårt att vårda bollen och svårt att bemästra den fysiska kampen.

Österrike gjorde en kanoninsats. Spelarna visade stor vilja och ett enormt hjärta. Och visst slarvade även de, men det är fullt tillåtet. Ett ungt och långt ifrån färdigt landslag måste få se osäkert ut ibland. Hade Arnautovic satt sitt jätteläge i slutminuterna hade matchen slutat 2-2. Nu blev det en något tursam tysk vinst till sist. Marco Reus dansade fram ett mål med hjälp av Miroslav Klose, Mesut Özil slog kyligt in en straff som Thomas Mülller hade fixat. Manuel Neuer utstrålade pondus och räddade landslaget vid ett par tillfällen – även om också han misslyckades med någon spark.

Tysklands problem är kanske överflödets förbannelse. Joachim Löw får aldrig något färdigt landslag längre då det finns för många bra unga spelare. Löw måste få plats med Reus, Götze, Kroos, Gündogan, Hummels, Schürrle och nu även Draxler. Det blir inte en samspelt trupp längre. Löw vill tvunget få in samtliga spelare även om det kanske inte passar formation och spelidé – då väljer förbundskaptenen att förändra taktiken från match till match. Klart det blir knasigt.

Kan vi till exempel, snälla, få se en samspelt backlinje snart?

En annan grej är att killarna från den yngre generationen har ett annat fotbollstänk. Man tar fler och större risker i jakten på framgång, vilket i sig är något positivt. Men då Löw vill ha ett kontrollerat och riskfritt spel blir det en konflikt här.

En konflikt som knappast blir bättre av att Löw alltid väljer att kritisera sina spelare i stället för sig själv. Det känns inte som en vinnande väg att gå.

Det tyska landslaget förfogar över så ohyggligt mycket kvalitet, nu ska det bara säga ”klick”. Men når vi någonsin dit? Den här bloggen blev bra mycket negativare än vad tanken kanske trots allt var. Tyskland har sex poäng på två matcher, några av världens bästa spelare och en konstant vilja att vinna. Landslaget vilar på en stabil grund men just nu är något i spelidén lika fundamentalt fel som i Sverige. Och det är det som Joachim Löw måste lösa.

Hatten av till Österrike och de nio Bundesliga-spelarna som överglänste storebror Tyskland.

Några snabba spelarkommentarer:

Manuel Neuer gör en bra match och räddar laget vid ett antal tillfällen. Slarvar ibland med bollen vid fötterna men den här gången straffade det sig inte.

Philipp Lahm vill tvunget spela till höger i landslaget. I går fick vi inte ett svar på varför. Lagkaptenen gjorde knappast sin bästa match och drog dessutom på sig ett gult kort, vilket betyder att han missar matchen mot Irland. Medskyldig till 1-2-målet.

Mats Hummels inledde riktigt tokigt med en sanslös felpass som friställde Österrike. Såg lite darrig ut över huvud taget men spelade upp sig och avslutade matchen med ett ”okej”. Medskyldig till 1-2-målet.

Holger Badstuber var den bättre av de två mittbackarna utan att imponera. Räddade majestätiskt upp Hummels misstag men förlorade för många dueller efter det.

Marcel Schmelzer stod för den sämsta insatsen av de tyska spelarna. Det gick inte alls och Arnautovic kunde snurra upp Dortmund-backen gång på gång. Han höll helt enkelt inte måttet och nu återstår det att se om Löw ger honom matcherna mot Irland och Sverige ändå.

Sami Khedira gör som vanligt en gedigen arbetsinsats men hade svårt att hålla i bollen när den frenetiska österrikiska pressen tog vid. Viktig för laget.

Toni Kroos fungerar inte alls på ett centralt mittfält mot bra motstånd. Det blir för nonchalant, särskilt i kombination med Özils dåliga hemjobb. Även Kroos såg lite stressad ut i går men avlossade åtminstone ett par tunga långskott. En Schweinsteiger i form saknas.

Thomas Müller jobbade som vanligt väldigt hårt för laget. Slarvade bort mängder med bollar men fixade åtminstone den där straffen som avgjorde matchen.

Mesut Özil är en fantastisk passningsspelare som dock inte riktigt kommer till sin rätt när det tyska spelet går i baklås. Hade inga problem med nerverna när han tryckte in straffen.

Marco Reus gjorde det där viktiga 1-0-målet på ett snyggt sätt. I samma situation fick han ett slag på foten och byttes ut i halvtid. Mittfältaren hade annars en ganska anonym och tung dag på jobbet.

Miroslav Klose blev oftast bortglömd av sina medspelare. Syntes inte till så mycket men försökte hela tiden vara spelbar. Fin pass till Reus innan målet. Märks att killen börjar komma upp i åldern.

Mario Götze kom in i stället för Reus och hade lika svårt som alla andra att uträtta något kreativt eller vettigt framåt. Måste ta ett större defensivt ansvar då han lämnade Schmelzer på tok för ensam vid reduceringsmålet.

Lukas Podolski spelade sista kvarten utan att få något uträttat.

Slutet gott, allting gott. Men Joachim Löw har ett hästjobb framför sig – steg ett blir att bestämma sig för en spelidé. Hur ska det tyska landslaget uppträda?

/Wingren

Bundesliga-premiären är bara några dagar bort. På fredag tar Borussia Dortmund emot Werder Bremen inför mer än 80 000 åskådare på Westfalenstadion. Det är ett klassiskt möte som passar extra bra den här säsongen. Det är dags för den 50:e upplagan av Bundesliga. För 49 år sedan möttes just Werder Bremen och Borussia Dortmund och bortalagets anfallare, Timo Konietzka, gjorde 1-0 för de gul-svarta. Det var det första Bundesliga-målet. 49 år senare öppnar alltså dessa klubbar jubileumssäsongen.

I fjol vann Borussia Dortmund ligan på ett rekordartat sätt. Aldrig förr hade ett lag samlat ihop 81 poäng, det var den bästa säsongen någonsin för en klubb i Bundesliga. Men jag är övertygad om att Bundesliga 2012/2013 kommer att bli den bästa säsongen någonsin – för alla.

Årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Jag är förvisso ganska säker på att Bayern München och Borussia Dortmund kommer att göra upp om titeln, men bakom dessa extravaganta klubbar finns det så många starka lag – med så många härliga profiler och fantastiska supportrar. FC Bayern har fått en riktig utmanare i BVB och det är något vi ska njuta av. Det kommer att bli härliga stormatcher och ordkriget har redan börjat. Det kommer att bli lika hett som i den brinnande helveteselden. Det kommer att handla om fotboll i dess härligaste form.

Även om jag ser dessa två storklubbar som bättre och stabilare än de 16 andra lagen så betyder inte det att säsongen kommer att sakna spänning. Freiburg kan alltid vinna mot rekordmästarna från södra Tyskland och Augsburg kan alltid jobba sig till en seger mot arbetarna från väst. Det är tjusningen med det hela. En självklar match är en tråkig match. En förutsägbar liga är ingen rolig liga. Det är därför jag har haft stora problem med mitt säsongstips (som ni finner nedan). Hur i hela friden ska jag kunna sia om något? Samtliga lag förutom Bayern München och Borussia Dortmund kan i princip sluta var fasen som helst i tabellen. Det här är den bästa upplagan av Bundesliga som jag kan påminna mig om. Jag kan inte räkna ut något lag.

Okej att…

…Hamburger SV ser sämre ut än förra säsongen, ja, det ser faktiskt riktigt illa ut. Men en storklubb som HSV kan alltid resa sig, alltid hitta rätt profil som lyfter resten av laget.

…Greuther Fürth aldrig har spelat i Bundesliga förr och dessutom tappat sin målskytt till Frankfurt. Men med emotionella Mike Büskens på tränarbänken och ett samspelt lag så är de långt ifrån chanslösa.

…Fortuna Düsseldorf visade en svag form under vårsäsongen i 2. Bundesliga. Dessutom har Norbert Meier bytt ut hela laget (i stort sett). Men med fantastiska supportrar, några Magath-värvningar och en stor vilja kommer man långt.

…Werder Bremen har gjort sin största generationsväxling på mycket länge. Ändå kan klubben lika gärna utmana om ligatiteln som åka ur.

…SC Freiburg på sätt och vis har en tunn trupp som kanske hyllas lite väl mycket efter den starka våren. Men det var många som tänkte likadant om Dortmunds unga och lite tunna trupp för några säsonger sedan.

Å andra sidan…

…har VfL Wolfsburg köpt ihop ett lag som ska vara kapabelt att ta hem hela skiten om Magath får ihop det.

…har TSG Hoffenheim köpt ihop ett lag som lätt ska kunna utmana förmodade toppklubbar som Leverkusen, Schalke, Mönchengladbach och Stuttgart.

…kan Schalke utmana Dortmund, Wolfsburg och Bayern om ligatiteln. Så länge Huntelaar är hel går det mesta.

…är Bayer Leverkusen ett mer levande och spännande projekt än på mycket länge.

…känns Nürnberg och Hannover riktigt farliga. Hannover har kommit längre i utvecklingen men filosofin är densamma i båda klubbar. Här är det lite ”vi mot världen”. Och världen, den ska tas med storm.

…är det alltid ett, två eller tre lag som överraskar positivt. I fjol var Borussia Mönchengladbach den stora överraskningen, vem tar över den stafettpinnen nu?

Äsch, jag behöver inte fortsätta. Jag har sagt det förr men säger det igen: årets upplaga av Bundesliga känns starkare än någonsin. Det här kommer att bli så svettigt, så roligt, så nervöst och så magnifikt. Den renaste typen av fotbollsunderhållning med välmående klubbar, offensiv fotboll och Europas högsta publiksnitt. Nu är dessutom nivån högre än någonsin. Vad kan vara bättre? Vad annat kan man önska sig? Jag är helt paff, förundrad och förstummad. Jag har längtat länge, snart är det äntligen dags.

Så varför vänta ännu längre – här är mitt säsongstips för Bundesliga 2012/2013:

Upp- och nedflyttade spelare inom klubben redovisas ej. Om en spelare tidigare har varit på lån i klubben men köpts loss inför den här säsongen redovisas han som ett nyförvärv.

18. Fortuna Düsseldorf
Truppens snittålder: 25,8

In: Andriy Voronin (Dynamo Moskva, lån), Stelios Malezas (PAOK Thessaloniki), Nikos Papadopoulos (Olympiakos), Fabian Giefer (Bayer Leverkusen), Gerrit Wegkamp (VfL Osnabrück), Tobias Levels (Borussia Mönchengladbach), Stefan Reisinger (SC Freiburg), Ronny Garbuschewski (Chemnitzer FC), Dani Schahin (Greuther Fürth), Axel Bellinghausen (FC Augsburg), Du-Ri Cha (Celtic Glasgow), Bastian Müller (Bayern München II), Mazin Ahmed Al-Huthayfi (Al-Ittihad Dschidda), Ivan Paurevic (Borussia Dortmund II), Bruno Soares (MSV Duisburg), Leon Balogun (Werder Bremen II), Nando Rafael (FC Augsburg), André Fomitschow (VfL Wolfsburg).

Ut: Ranisav Jovanovic (MSV Duisburg), Adriano Grimaldi (VfL Osnabrück), Sascha Rösler (Alemannia Aachen), Assani Lukimya-Mulongoti (Werder Bremen), Michael Ratajczak (klubb ej klar), Markus Krauss (Stuttgarter Kickers), Thomas Bröker (1. FC Köln), Kai Schwertfeger (Alemannia Aachen), Sascha Dum (klubb ej klar), Maximilian Beister (Hamburger SV, lån avslutat), Villyan Bijev (Liverpool, lån avslutat), Adam Matuschyk (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Norbert Meier säger att han är van vid att bygga nya lag men nu undrar jag om han inte har tagit sig vatten över huvudet. Düsseldorf har värvat rekordmånga spelare och mer eller mindre hela spelartruppen från förra säsongen är utbytt. Trots budgetvärvningar så finner vi dock en hel del intressanta namn här. Du-Ri Cha kommer med fin rutin från Celtic och Andriy Voronin är ett härligt välbekant namn som kanske orkar skjuta Düsseldorf kvar i Bundesliga. En väldigt jobbig uppgift att ersätta nyckelspelare som Lukimya och Beister förstås.

Motivering: Hösten 2011 tillhörde Fortuna Düsseldorf och klubbens energiska publik. Laget ångade på i 2. Bundesliga och inlånade Maximilian Beister var ligans bäste lirare. Men Beister och resten av laget hamnade i en formsvacka efter vinteruppehållet och hittade aldrig formen igen. Man lyckades dock undvika flera förluster och lyckades ändå vinna kvalspelet mot Hertha Berlin i ett mycket uppmärksammat möte. Hemmastödet är fint, Meier har varit med förr och en hel del spelare bidrar med fin rutin. Vidare har vi ett gäng okända killar som bara väntar på att få visa upp sig. Men för lite spetskvalitet och ett alldeles för stort renoveringsprojekt tror jag blir fallet i år. Fortuna kommer att sticka upp ibland – men det räcker inte hela vägen. Försäsongen har inte varit särskilt imponerande heller.

Håll ögonen på: Andriy Voronin är äntligen tillbaka i Bundesliga. Han är glad, lagkamraterna är glada och Meier är glad. Den ukrainske anfallaren har förstås sett sina bästa år, men med 145 Bundesliga-matcher på meritlistan blir han likväl viktig.

17. SpVgg Greuther Fürth
Truppens snittålder: 24,6

In: Djiby Fall (KSC Lokeren), Tobias Mikkelsen (FC Nordsjaelland), Issa Ndoye (Volyn Lutsk), Zoltán Stieber (1. FSV Mainz 05), Lasse Sobiech (Borussia Dortmund, lån), Wolfgang Hesl (Dynamo Dresden), Abdul Rahman Baba (Asante Kotoko Kumasi), Thomas Pledl (1860 München), Michael Hefele (SpVgg Unterhaching), Thanos Petsos (Bayer Leverkusen), Franck Ohandza (Buriram United).

Ut: Christian Rahn (Jahn Regensburg), Franco Flückiger (Hallescher FC), Christian Dorda (SC Heracles Almelo), Olivier Occéan (Eintracht Frankfurt), Dani Schahin (Fortuna Düsseldorf), Fabian Baumgärtel (Alemannia Aachen, lån avslutat), Stephan Schröck (TSG Hoffenheim), Jasmin Fejzic (VfR Aalen), Asen Karaslavov (Botev Plovdiv).

Kommentar på transferaktiviteter: Det här är inte någon nyrik klubb som har dykt upp från ingenstans – tvärtom. Och det märks även på spelarköpen. Det är framför allt Occéan och Schröck som är riktigt tunga spelartapp, och frågan är om Djiby kan ta över efter Occéan? I övrigt har Fürth värvat klokt och spännande. Det ska bli intressant att följa den 20-årige anfallaren Ohandza som blev skyttekung i den thailändska ligan. Stieber, Mikkelsen, Petsos med flera bör kunna hjälpa till omgående.

Motivering: Greuther Fürth har jobbat på samma seriösa och långsiktiga vis som FC Augsburg. Även om det tar tid så betalar det av sig när laget äntligen får ta steget upp i Bundesliga. Jämfört med Düsseldorf är det här ett lag som har firat framgångar tillsammans och lärt känna varandra under en lång tid. I Mike Büskens har laget en emotionell tränare och i Asamoah finns en ledargestalt i omklädningsrummet. Det här ser egentligen ganska stabilt och bra ut – men frågan är om det är tillräckligt bra? Jag kan tänka mig att Fürth lyckas säkra ett nytt kontrakt, skadeläget blir givetvis avgörande, men här finns en tydlig stomme att förlita sig till.

Greuther Fürth förlorade bara två matcher under försäsongen men överlag spelade man mot lite sämre lag. Känslan är ändå att Büskens har fått ihop ett hyfsat lag här. Att man börjar om på noll när säsongen är ny är en beprövad klyscha – särskilt när man har tagit sig upp en division. Fürth fick sitt uppvaknande i cupen när Kickers Offenbach vann med 2-0.

Håll ögonen på: Sercan Sararer har ryktats vara på väg bort under sommaren men han ser ut att stanna i Fürth åtminstone säsongen ut. Grymt spännande och härlig högerytter som kan få sitt stora genombrott i år.

16. Hamburger SV
Truppens snittålder: 24,9

In: Milan Badelj (Dynamo Zagreb), Paul Scharner (West Bromwich Albion), Artem Rudnev (Lech Poznan), René Adler (Bayer 04 Leverkusen), Maximilian Beister (Fortuna Düsseldorf, åter från lån).

Ut: Gökhan Töre (Rubin Kazan), Macauley Chrisantus (UD Las Palmas), Paolo Guerrero (Corinthians Sao Paulo), Romeo Castelen (klubb ej klar), Michaël Tavares (klubb ej klar), Miroslav Stepanek (FK Senica), Mladen Petric (Fulham), David Jarolím (klubb ej klar), Sören Bertram (VfL Bochum), Dániel Nagy (VfL Osnabrück).

Kommentar på transferaktiviteter: Förra säsongen var Petric lagets bäste målskytt med blygsamma sju fullträffar. Töre, Guerrero och Jarolim kändes tongivande och viktiga men är nu borta. Sportchef Frank Arnesen har inte någon välfylld skattkista men har ändå fått till ett par nyförvärv. Badelj ansluter efter första omgången och ska bidra med välbehövlig kreativitet som ”sexa”. Rudnev var, precis som Lewandowski, Lech Poznans skyttekung och Scharner är en beprövad mittback. Det intressantaste ”nyförvärvet” är egentligen hemvändaren Beister. Vi ska förstås inte glömma bort Adler som mycket väl kan bli en världsmålvakt igen. Känslan är ändå att laget har försvagats i sommar.

Motivering: HSV hör hemma i Bundesliga och förhoppningsvis får vi se en reaktion från spelare, tränare och ledare. Men om laget spelar lika tamt och slarvigt som förra säsongen kan det här sluta med katastrof. Tränare Thorsten Fink söker fortfarande efter ett passande spelsystem och har haft problem med målgörandet under försäsongen. Försvaret känns dock mer samspelt och bättre än i fjol. Tyngden och den ungdomliga entusiasmen finns här, men laget känns ändå oroväckande svagt. Lewandowski behövde gott och väl en säsong på sig för att hitta rätt, det är inte omöjligt att även Rudnev behöver så mycket tid. Men tid, det tror jag inte att HSV har den här säsongen.

Första chocken den här säsongen fick Fink och HSV när Karlsruher SV blev för tufft motstånd i tyska cupen. Ringde väckarklockan?

Håll ögonen på: Maximilian Beister vänder hem till Hamburg efter sejouren i Fortuna Düsseldorf där han utvecklades till en kvalitativ spelare. 21-åring har gjort ett gott intryck på Fink och är full av självförtroende. Kan bli en riktigt trevlig säsong för killen som gjorde tolv mål och 13 assist på 35 matcher förra säsongen.

15. Eintracht Frankfurt
Truppens snittålder: 25

In: Erwin Hoffer (Napoli, lån), Carlos Zambrano (St. Pauli), Dorge Kouemaha (Club Brügge, lån), Anderson (Borussia Mönchengladbach), Vadim Demidov (Real Sociedad), Olivier Occéan (Greuther Fürth), Takashi Inui (VfL Bochum), Kevin Trapp (1. FC Kaiserslautern), Bastian Oczipka (Bayer Leverkusen), Stefan Aigner (1860 München), Stefano Celozzi (VfB Stuttgart), Martin Lanig (1. FC Köln).

Ut: Caio César (EC Bahia), Ricardo Clark (Houston Dynamo), Mohamadou Idrissou (1. FC Kaiserslautern), Dominik Schmidt (Preußen Münster), Gordon Schildenfeld (Dynamo Moskva), Matthias Lehmann (1. FC Köln), Ümit Korkmaz (FC Ingolstadt 04), Habib Bellaid (CS Sedan-Ardennes), Marcos Álvarez (Stuttgarter Kickers), Thomas Kessler (1. FC Köln, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Som så många andra lag i Tyskland måste Eintracht tänka på ekonomin först och agera sen. Men Armin Veh har ändå lyckats förstärka sitt redan starka lag. Anderson köptes till sist loss från Gladbach och i Occéan kommer Fürths succéanfallare. Demidov och duktige Zambrano förstärker det tunna försvaret och i Lanig, Celozzi, Trapp och Oczipka kommer kompetenta Bundesliga-spelare. Även en kille som Inui kan blomma ut. Det känns förnuftigt.

Motivering: Det är alltid enklare att få ihop ett slagkraftigt lag när man bara har varit nere och vänt i 2. Bundesliga – därmed inte sagt att det här blir någon dans på rosor. Fråga bara vad Michael Preetz i Hertha Berlin tycker om det hela. Frankfurt vann säkerligen inte många hjärtan med sitt spel förra säsongen men uppenbarligen fungerade det ganska bra. Laget känns överlag tungt och hårt vilket så klart kan vara ganska skönt i Bundesliga. Lite mer flärd hade dock inte skadat och det återstår att se vilka spelare som kan träda fram och leverera. Truppen känns ganska komplett och Eintracht Frankfurt borde kunna hänga kvar den här säsongen.

Försäsongen har varit imponerande. Red Bull Salzburg och Valencia besegrades med 4-1 och sammanlagt slutade åtta matcher med vinst. I cupen kom så chocken: Aue vann med 3-0 och Frankfurt är ute.

Håll ögonen på: Alexander Meier. Den 29-årige offensive mittfältaren har alltid varit en personlig favorit. Killen är stor som få (196 cm) men är lika härlig med fötterna som med huvudet. I fjol blev det 17 ligamål för Meier. Han är viktig för Eintracht och är en väldigt speciell spelartyp.

14. FC Augsburg
Truppens snittålder: 25,7

In: Giovanni Sio (VfL Wolfsburg, lån), Milan Petrzela (FC Viktoria Pilsen), Ragnar Klavan (AZ Alkmaar), Kevin Vogt (VfL Bochum), Jan Morávek (FC Schalke 04), Aristide Bancé (Al-Ahli Dubai), Knowledge Musona (TSG Hoffenheim, lån), Ronny Philip (Jahn Regensburg), Andreas Ottl (Hertha Berlin), Dominic Peitz (FC Hansa Rostock, åter från lån).

Ut: Daniel Brinkmann (FC Energie Cottbus), Axel Bellinghausen (Fortuna Düsseldorf), Edmond Kapllani (FSV Frankfurt), Nando Rafael (Fortuna Düsseldorf), Marcel Ndjeng (Hertha Berlin), Andrew Sinkala (klubb ej klar), Patrick Mayer (1. FC Heidenheim 1846, lån avslutat), Jonas de Roeck (Oud-Heverlee Leuven), Hajime Hosogai (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Akaki Gogia (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Efter att ha överlevt första säsongen i Bundesliga kunde Augsburg förstärka utsatta eller svaga lagdelar under sommaren. Den kanske största förändringen har dock skett på tränarfronten då Jos Luhukay valde att lämna, Markus Weinzierl plockades in som hans ersättare. Markus är en spännande ung tysk tränare som gjorde det bra i Jahn Regensburg. Vogt och Ottl kommer att tillföra en hel del på det defensiva mittfältet men det viktigaste har skett i offensiven. Augsburg hade svårt att göra mål och har nu plockat in Bancé, tidigare i Mainz, samt Musona (med det sköna namnet Knowledge), Sio och Petrzela. Känns fräscht och spännande.

Motivering: Det såg länge väldigt jobbigt ut för Augsburg i fjol. Om inte försvaret föll ihop så gjorde inte anfallarna några mål. Men under våren hittade man formen och det visade sig att ett moget lag kunde lösa det mesta. Truppen har nu rensats och spetsats till med hetare namn. Det återstår att se om nye tränaren Weinzierl kan lyckas hålla kvar Augsburg i Tysklands finrum – förutsättningarna finns i varje fall. Har man dessutom en trupp med två så sköna spelarnamn som Jan-Ingwer Callsen-Bracker och Knowledge Musona så måste det gå bra eller?

Augsburg har spelat en positiv försäsong med fina resultat och få skandaler. En ganska skön uppladdning.

Håll ögonen på: Aristide Bancé. Den profilstarke anfallaren huserade i Mainz förr i tiden. Han är inte världens stjärna, men han är stor och tar plats. Förhoppningsvis ger 27-åringen Augsburg den tyngd som behövs där framme. Spelade 62 ligamatcher för Mainz och gjorde 24 mål.

13. FSV Mainz 05
Truppens snittålder: 26,2

In: Chinedu Ede (1. FC Union Berlin), Júnior Díaz (FC Brügge), Peter Sliskovic (St. Pauli, åter från lån).

Ut: Mohamed Zidan (Baniyas SC), Malik Fathi (Kayserispor, lån), Sami Allagui (Hertha Berlin), Zoltán Stieber (Greuther Fürth), Eugen Gopko (klubb ej klar), Deniz Yilmaz (SC Paderborn 07, lån), Fabian Schönheim (1. FC Union Berlin, lån), Mario Gavranovic (FC Schalke 04, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Thomas Tuchel storshoppade förra sommaren men valde att sortera ut onödiga spelare för att skapa ett intimare lag. Det är inte mycket pengar som har lämnat klubbkassan den här sommaren men Diaz förstärker på den något svaga vänsterbacksplatsen och Ede var underhållande i 2. Bundesliga. Känns logiskt.

Motivering: Det är väldigt svårt att säga var man har Tuchel och hans Mainz den här säsongen. 2010/11 var en framgångssaga utan dess like, 2011/12 var överlag en besvikelse – framför allt var det väldigt ojämna prestationer. Nu har truppen bantats och det ger förhoppningsvis spelarna en ökad säkerhet. Vi vet att Tuchel kan motivera sina killar, är flexibel med taktiken och blir förbannad när laget förlorar. Hur långt räcker det den här säsongen? Får Szalai hålla sig frisk har man en härlig anfallsbesättning som spetsas med Choupo-Moting och Ujah. Mittfältet känns lite lagom spännande och backlinjen bör kunna freda sig ganska väl. Summa summarum torde Mainz hamna någonstans i ingenmansland, men kvalstrecket kan vara obehagligt nära.

Mainz har hållit nere siffrorna under försäsongen och i det enda målkalaset stod Sevilla för motståndet (3-3). Trots detta har Mainz ändå inte lyckats imponera nämnvärt.

Håll ögonen på: Jan Kirchhoff. Den 21-årige mittbacken, som även fungerar utmärkt som defensiv mittfältare, har utvecklats i rask takt. I fjol blev det 29 Bundesliga-matcher för försvarstalangen och nu jagar de tyska storklubbarna honom. Med lite flyt blir han lika härligt dominant som Wollscheid var i Nürnberg.

12. SC Freiburg
Truppens snittålder: 24,1

In: Ezequiel Calvente (Real Betis, lån), Vegar Eggen Hedenstad (Stabaek IF), Max Kruse (St. Pauli), Marco Terrazzino (Karlsruher SC).

Ut: Erich Sautner (Hallescher FC, lån), Stefan Reisinger (Fortuna Düsseldorf), Oliver Barth (VfR Aalen), Simon Brandstetter (Karlsruher SC, lån), Andreas Hinkel (klubb ej klar), Michael Lumb (Zenit St. Petersburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: När Christian Streich tog över tränarjobbet sorterades en hel del spelare ut (och bland annat såldes ju anfallsstjärnan Demba Cissé). 47-årige Streich satsade hellre på alla fina talanger som finns i klubben och det bar frukt. I sommar har man förstärkt laget med spelare som borde passa in i klubben och som dessutom känns intressanta. Hedenstad är en spännande offensiv ytterback och Max Kruse har varit tongivande i St. Pauli. Calvente är en ganska riskfri chansning som kan gå hem.

Motivering: Freiburgs styrka är en kombination mellan tränare Christian Streich, den ungdomliga entusiasmen och det faktum att spelarna håller en jämn nivå. I fjol gjorde hela 17 olika spelare mål – en siffra som ingen annan klubb kunde matcha. Det gör laget mindre känsligt för skador, samtidigt ska det påpekas att de riktiga stjärnorna och ”fixarna” saknas. Freiburg är ett välmående kollektiv som saknar stjärnglans, men om laget hittar rätt under säsongsinledning kan det räcka långt. Här finns mycket utvecklingspotential och som vi vet är det lättare att växa när resultaten är på ens sida. På det centrala mittfältet ser det bra ut och om succéynglingarna från förra säsongen kan göra en lika bra insats i försvaret så känns det tryggt. Frågetecken sätter vi bakom kreativiteten. Här kan det gå grus i maskineriet. Dembélé väntar på sitt genombrott som anfallare och Santini visade upp intressanta sidor i våras. Men vem tar tag i taktpinnen när spelet låser sig?

Försäsongen har blandat och gett. Freiburg avslutade dock med flaggan i topp när Real Betis besegrades med 1-0. Lagom med självförtroende i truppen inför ligapremiären.

Håll ögonen på: Johannes Flum. Jag väntar på att Flum ska snappas upp av någon större klubb men plötsligt har tiden börjat springa förbi den 24-årige defensive mittfältaren. Han vill att det här ska bli hans säsong nu – och det känns inte alls omöjligt. En kille som tar ansvar, som vinner boll och som kan fördela de vunna bollarna. Vem vill inte ha en sån spelare?

11. 1. FC Nürnberg
Truppens snittålder: 24,3

In: Hiroshi Kiyotake (Cerezo Osaka), Timo Gebhart (VfB Stuttgart), Sebastian Polter (Vfl Wolfsburg, lån), Noah Korczowski (FC Schalke 04), Roussel Ngankam (Hertha Berlin), Marcos António (Rapid Bukarest), Felicio Brown Forbes (Rot-Weiß Oberhausen, åter från lån).

Ut: Philipp Wollscheid (Bayer 04 Leverkusen), Albert Bunjaku (1. FC Kaiserslautern), Christopher Sauter (Karlsruher SC, lån avslutat), Rubin Okotie (SK Sturm Graz, lån avslutat), Christian Eigler (FC Ingolstadt 04), Manuel Zeitz (SC Paderborn 07, lån), Dominic Maroh (1. FC Köln), Juri Judt (RB Leipzig), Jens Hegeler (Bayer 04 Leverkusen, lån avslutat), Daniel Didavi (VfB Stuttgart, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Det känns som evigheter sedan som jag var så här spänd på Nürnberg. Heckings sommaraktiviteter har känts genomtänkta, fräscha, spännande och framför allt kvalitativa. Kruxet är förstås att Wollscheid måste ersättas, det ska António försöka göra. I Kiyotake kommer en väldigt spännande japan (ja, ännu en japan i Bundesliga) och Gebhart kan mycket väl få ”ett andra genombrott”. Inlånade anfallaren Polter har imponerat så mycket att han ser ut att ta en startplats. Sen är det förstås så att vi inte får glömma att även Hegeler och Didavi har lämnat – men jämfört med 2011 känns den här sommaren bättre.

Motivering: Dieter Hecking och Nürnberg känner varandra nu, och en sak vi kan lita på är att grundspelet är stabilt – således torde inte Wollscheids sorti betyda himmel eller helvete. Lagbygget känns snarare lite starkare. I Schäfer har vi en målvakt som håller på den här nivån, backlinjen spelar med hjärtat och mittfältet är en smaskig blandning mellan slit och stil. Jag skulle till och med kunna tänka mig att Nürnberg går ännu bättre än så här, men konkurrensen är mördande och det räcker trots allt inte att fem eller sex spelare är i god form.

Försäsongen har varit lite skakig men mestadels positiv. En finfin 4-2-vinst mot Borussia Dortmund har blandats med 0-0 mot Karlsruher SC och FC St. Gallen. I DFB-Pokal gick det sämre för der Club som fick se sig besegrat av TSV Havelse.

Håll ögonen på: Timothy Chandler. Den 22-årige högerbacken fungerar lika bra som högermittfältare och visar alltid upp en jäkla inställning. Bollkontrollen är god men hjärtat är godare – Frankfurt-födde Chandler har även hunnit bli amerikansk landslagsman.

10. Werder Bremen
Truppens snittålder: 22,9

In: Kevin de Bruyne (Chelsea, lån), Eljero Elia (Juventus), Sokratis (Genoa), Theodor Gebre Selassie (FC Slovan Liberec), Nils Petersen (Bayern München, lån), Raphael Wolf (SV Kapfenberg), Assani Lukimya-Mulongoti (Fortuna Düsseldorf), Richard Strebinger (Hertha Berlin II).

Ut: Markus Rosenberg (West Bromwich Albion), Sandro Wagner (Hertha Berlin), Naldo (VfL Wolfsburg), Marko Marin (Chelsea), Tim Wiese (TSG Hoffenheim), Sebastian Boenisch (klubb ej klar), Claudio Pizarro (Bayern München), Mikaël Silvestre (klubb ej klar), Tim Borowski (klubb ej klar), Onur Ayik (klubb ej klar), Lennart Thy (St. Pauli).

Kommentar på transferaktiviteter: Här har hänt så mycket i sommar att det nästan är omöjligt att sammanfatta. En sak är säker: ursäkta röran, renovering pågår! Schaaf, Allofs och Bremen nådde till sist den punkt där nog fick vara nog. Ut åkte gamla trotjänare och välavlönade spelare som Pizarro, Borowski, Rosenberg, Wiese, Naldo, Marin och Silvestre. In kommer ett gäng talanger från den egna akademin (som är bra) och det hela har spetsats med killar som Elia, Selassie, Petersen och Lukimya. Det är bra namn, det är spännande namn. De Bruyne som lånas in från Chelesa är en fantastisk talang.

Motivering: Det här nybygget ser otroligt spännande ut och det känns nödvändigt. Det var dags nu – och det förstås Thomas Schaaf själv. Den gamla mittfältsdiamanten är historia och i stället ska Bremen bli mer flexibelt och oberäkneligt. Ytterbacken Selassie imponerade stort i EM och Lukimya var en jätte i Düsseldorf, dessutom har man löst Sokratis från Genoa. Trots Naldos sorti känns backlinjen ovanligt stabil. Bremen har en bra trupp och vi väntar på en hel del genombrott. Frågan är om de kommer i tid, har spelarna lärt känna varandra, har Schaaf redan spelat ut alla sina kort? I motsats till värsta rivalen HSV tror jag att Bremen kommer att må ganska bra, men avsaknaden av inspelade fanbärare oroar. Elia och Arnautovic är svåra typer och det blir väldigt viktigt för Schaaf att dessa killar trivs och levererar. Vi bör få se en anfallare till här, men Füllkrug och Petersen har faktiskt gjort ett gott intryck. Alla spelare måste ta ansvar nu, jag tror att det gör gott.

Försäsongen har varit positiv för Werder Bremen, men det gäller att inte dra för stora växlar av dessa resultat. Verkligheten är alltid en annan. Vinsten i Liga Total Cup mot FC Bayern och Dortmund gör givetvis gott. Men efter solsken kommer regn: Preußen Münster slog ut Werder i tyska cupen.

Håll ögonen på: Mehmet Ekici. Första säsongen i Bremen blev ingen höjdare för 22-åringen. Men den centrale mittfältaren blixtrade till ibland och visade framför allt upp en sagolik känsla i högerfoten. Nu är det dags att ta ansvar, Ekici ska styra och ställa med sin fina teknik och härliga spelförståelse. Skolad i Bayern gjorde han succé i Nürnberg – nu ska han leverera i Bremen. Är det en frispark eller hörna på gång så pass på.

9. TSG Hoffenheim
Truppens snittålder: 23,9

In: Joselu (Real Madrid), Chris (VfL Wolfsburg), Filip Malbasic (FK Rad Belgrad), Eren Derdiyok (Bayer Leverkusen), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån), Stephan Schröck (Greuther Fürth), Tim Wiese (Werder Bremen), Matthieu Delpierre (VfB Stuttgart), Kevin Volland (1860 München, åter från lån), Jens Grahl (SC Paderborn, åter från lån), Michael Gregoritsch (SV Kapfenberg, åter från lån).

Ut: Wellington (klubb ej klar), Dominik Kaiser (RB Leipzig), Gylfi Sigurdsson (Tottenham), Chinedu Obasi (Schalke 04), Peniel Mlapa (Borussia Mönchengladbach), Jukka Raitala (SC Heerenveen), Knowledge Musona (FC Augsburg, lån), Daniel Haas (1. FC Union Berlin), Manuel Gulde (SC Paderborn), Andreas Ibertsberger (klubb ej klar), Tom Starke (Bayern München), Franco Zuculini (Real Saragossa), Srdjan Lakic (VfL Wolfsburg, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Vad fasen hände? Dietmar Hopp låste upp Hoffenheims skattkista efter ett ganska sparsamt fjolår och plötsligt har man en ruggigt stark trupp. Nu är det upp till Markus Babbel att få ihop laget och spela bra fotboll. Det har rensats och lånats ut, Mlapa och Sigurdsson är tråkiga tapp men de slig aldrig igenom i Hoffenheim. In har en drös klasspelare kommit: anfallarna Joselu och Derdiyok från Real Madrid respektive Leverkuösen, duktige ytterbacken Schröck, mittbacksgeneralen Delpierre, Japan-löftet Usami och Bremens ikon-målvakt Wiese. Vilken trevlig sommar för Babbel.

Motivering: Babbel har fortfarande övertygat mig, jag vet inte hur bra han är som tränare. Klart är att han får helt andra förutsättningar än Stanislawski som behandlades ganska orättvist. Killen har en stark röst och det behövs i klubben. Hoffenheim har en mycket bra trupp på papperet med väletablerade Bundesliga-stjärnor och framstående talanger. Det interna kriget i ledningen måste upphöra, spelarna måste visa mer känslor på planen och prestationerna måste bli jämnare – men med den här truppen bör Babbel lyckas skaka fram en trygg mittenplacering och kanske till och med utmana om en plats i Europa. Joselu och Derdiyok är fina anfallsalternativ och på mittfältet finns det gott om kreativitet. Även backlinjen har fått sig en ansiktslyftning och i Wiese får klubben sin kanske störste profil någonsin. Det här blir ett spännande år.

Försäsongen är svårläst. En jäkla massa vinster men motståndet har inte varit det bästa. När Wigan träningsspelade mot Hoffenheim blev det exempelvis bara 1-1. Klart är att Babbel redan har satt ner foten och bland annat skickat Babel samt Braafheid till U 23-laget. Det gick dock helt åt skogen i tyska cupen där Hoffenheim krossades av Berliner AK med 4-0.

Håll ögonen på: Kevin Volland. Det är inte den störste stjärnan, ej heller störste profilen. Men jag hoppas att Volland får en del speltid och håll då ett extra öga på den 20-årige anfallaren som la av med hockeyn för åtta år sedan. Han var nyttig och framstående i 1860 München där han gjorde 13 mål och elva assist i fjol – och Babbel har redan imponerats av Vollands kvaliteter.

8. VfB Stuttgart
Truppens snittålder: 26

In: Tim Hoogland (Schalke 04, lån), Tunay Torun (Hertha Berlin).

Ut: Khalid Boulahrouz (Sporting Lissabon), Julian Schieber (Borussia Dortmund), Timo Gebhart (1. FC Nürnberg), Matthieu Delpierre (TSG Hoffenheim), Stefano Celozzi (Eintracht Frankfurt).

Kommentar på transferaktiviteter: Tja, vad kan man säga? För att citera tränare Bruno Labbadia: ”Det är oroväckande att alla andra rustar upp medan vi rustar ner”. Det ligger något i det, men det finns ändå en del viktiga poänger att lyfta fram. Först och främst ska man ha en eloge för att man sköter ekonomin trots att ett äventyr i Europa väntar. För det andra har Stuttgart trots allt fått behålla stommen i laget. Schieber är en spelare som man gärna hade haft kvar, men i övrigt var det relativt väntade spelare som lämnade. Hoogland lånas in för att stärka backlinjen och Torun kan säkerligen bidra en del.

Motivering: Inför förra säsongen trodde jag inte särskilt mycket på Stuttgart – främst då Labbadia aldrig har imponerat på mig över en hel säsong. I fjol överlevde han dock krisen och laget växte sig allt starkare. Nu finns här en tro på det man gör, en känsla av att allt är möjligt och spelarna har lärt känna varandra. Om Ibisevics härliga nytändning håller i sig ser offensiven väldigt fin ut med spelare som Okazaki, Harnik och Ibisevic. Tänk dessutom på att Audel äntligen snart är skadefri och blir som ett nyförvärv, detsamma gäller Didavi som går skadad just nu men som imponerade stort i Nürnberg. Defensivt finns det också stabilitet och Ulreich i mål är en av landets mest underskattade målvakter. Samtliga lagdelar är starka, men det är relativt tunt och det är Stuttgarts akilleshäl tillsammans med den rutinmässigt svaga höst-formen. Om Stuttgart tar sig vidare från sitt tuffa EL-kval är det givetvis roligt, men det blir också tufft med den ökade belastningen på truppen.

Försäsongen har varit okej för Labbadia och hans lag. Inte jättebra men inte heller dåligt. Mötena med Swansea, Betis Sevilla och Hansa Rostock slutade med ett krys, det är ganska så talande.

Håll ögonen på: Martin Harnik. Den 25-årige österrikaren blommade ut på allvar förra säsongen. Harnik trivs bäst som offensiv högerspets och stod för imponerande 17 mål och åtta assist på 34 ligamatcher i fjol. En härlig kille att titta på.

7. Hannover 96
Truppens snittålder: 25,7

In: Szabolcs Huszti (Zenit St. Petersburg), Felipe (Standard Lüttich), Hiroki Sakai (Kashiwa Reysol), Adrian Nikci (FC Zürich).

Ut: Emanuel Pogatetz (VfL Wolfsburg), Moritz Stoppelkamp (TSV 1860 München), Daniel Royer (1. FC Köln, lån), Carlitos (klubb ej klar), Altin Lala (FC Bayern München II), Erdal Akdari (Kayserispor).

Kommentar på transferaktiviteter: Pogatetz är ett jobbigt tapp, mittfältsgeneralen har alltid varit viktig. I övrigt är det ingen spelare som Mirko Slomka gråter över förutom ikonen Altin Lala – men killen var helt enkelt för gammal. Hannover har kunnat förstärka truppen i sommar tack vare ett starkt Europa-spel i fjol. Den förre publikfavoriten Huszti har återvänt till Hannover och det blir spännande att se om han kan bli lika bra som han var innan han lämnade. Felipe ska ta över efter Pogatetz och i Sakai kommer en duktig och mycket lovande högerback.

Motivering: Hannover är ett svårtippat lag, man kunde ju tro att de skulle misslyckas förra säsongen men de bevisade att allt går med lite vilja, disciplin och smarthet. Truppen är inte den bästa, inte den bredaste och inte den dyraste – men fasen vad mycket Mirko Slomka får ut av laget. Grundspelet är läskigt säkert och viljan att hela tiden gå på anfall gör H96 till en obehaglig motståndare. Det är klart att laget är känsligt för skador, men bredden är ganska god i år, särskilt på mittfältet. Slomka är en vän av rotation vilket brukar betyda att spelarna håller sig fräscha. På mittfältet finner vi flera intressanta namn som Schmiedebach, Huszti, Rausch och Stindl. Schlaudraff kan lyckas med det mesta och på topp finns måltjuven Abdellaoue, slitvargen Ya Konan och fjolårets succéman Mame Biram Diouf. Spännande är det, men frågan är hur bra klubben mår bakom kulisserna. Slomka och sportchef Jörg Schmadtke verkar inte dra jämnt och man undrar när det börjar bli riktigt stormigt.

Försäsongen har varit helt okej, inledningsvis förlorade man mot lag som Preußen Münster och Hertha Berlin – vilket förstås inte är okej. Men sen spelade man 3-4 mot Manchester United och dessutom har man fått två tävlingsmatcher i benen efter det lyckade kvalspelet.

Håll ögonen på: Mame Biram Diouf. Hannover behövde tyngd och eldkraft framåt och värvade in den 24-årige senegalesen från Manchester United i vintras. Hannover var intresserat redan 2008/09 när Diouf visade upp sig i norska Molde. Diouf imponerade stort och växte snabbt ut till en av ligans hetaste anfallare och spelade en otroligt härlig fotboll. Det blev sex mål och tre assist på tio ligamatcher innan den tråkiga skadan var framme. Jag hoppas vi får se mer av Diouf den här säsongen – annars tar ni och tittar på Lars Stindl som är en ljuvlig fotbollsspelare.

6. Borussia Mönchengladbach
Truppens snittålder: 24,2

In: Luuk de Jong (Twente), Branimir Hrgota (Jönköping Södra), Granit Xhaka (Basel), Álvaro Domínguez (Atlético Madrid), Peniel Mlapa (TSG Hoffenheim), Lukas Rupp (SC Paderborn, åter från lån).

Ut: Anderson (Eintracht Frankfurt), Marco Reus (Borussia Dortmund), Dante (Bayern München), Tobias Levels (Fortuna Düsseldorf), Elias Kachunga (Hertha Berlin, lån), Roman Neustädter (Schalke 04), Logan Bailly (Oud-Heverlee Leuven), Mathew Leckie (FSV Frankfurt, lån).

Kommentar på transferaktiviteter: Av naturliga anledningar har här hänt en hel del. Gladbach och sportchef Eberl valde att agera i stället för att luta sig tillbaka och tumla omkring i massa pengar som självaste von Anka. Reus, Dante och Neustädter var tre absoluta nyckelspelare. Men de har ersatts, och känslan är att det har blivit ganska bra. Reus är den tyngsta förlusten, årets spelare i Bundesliga och Mönchengladbachs fixstjärna. Men offensivt har det hänt en del. Luuk de Jong sprutade in mål i Twente, ingår i landslagstruppen och tillhör nu Gladbach. Mlapa är en av Tysklands mest spännande anfallstalanger. Branimir Hrgota känner vi från tiden i Jönköping där han imponerade stort – och han har redan visat fina kvaliteter under försäsongen. Schweiziska stortalangen Granit Xhaka köptes in från FC Basel och det finns bara goda ord att säga om honom. Álvaro Dominguez hämtades in från Atlético Madrid och anses vara en framtida mittback för landslaget. Det är med andra ord god kvalitet som ska ersätta god kvalitet.

Motivering: Lucien Favre har gjort under med Borussia Mönchengladbach. På lite drygt en och en halv säsong har han omvandlat klubben totalt. Från botten till toppen. Defensivt är det hur säkert och precist som helst, Favre har ett öga för detaljer. När man vinner bollen sätter fyra löpare iväg direkt och med spelare som Arango och Herrmann på kanterna kan allting hända. Hanke, de Camargo, Mlapa och de Jong ger Favre oändliga möjligheter på topp. Nordtveit och Xhaka blir ett ruggigt par på det defensiva mittfältet och i Dominguez, Stranzl samt Brouwers finns tre utomordentliga mittbackar. Och vi får verkligen inte glömma att ter Stegen redan nu är en målvakt av högsta klass. Det ser med andra ord bra ut i Gladbach. Det finns dessutom en handfull ynglingar som mycket väl kan bli Bundesliga-stjärnor redan i år (Hrgota, Otsu, Younes och Zimmermann bland annat). Det stora frågetecknet blir hur Favre och hans spelare hanterar spelet i Europa, ett eventuellt nederlag i CL-kvalet och framför allt: nu finns pressen att leverera.

Försäsongen har varit lika defensivt solid som vi är vana vid och vid en första anblick känns Gladbach lika heta som i fjol. Men jag tror ändå att den här säsongen blir något tuffare.

Håll ögonen på: Marc-André ter Stegen. Jag är själv gammal målvakt och kan inte annat än beundras av den här 20-åringen. Han uppträder säkert och med gott självförtroende, gör få misstag och är alltid god för en handfull matchavgörande räddningar. Näste världsmålvakt.

5. Bayer Leverkusen
Truppens snittålder: 23.7

In: Michael Ortega (Atlas Guadalajara, lån), Daniel Carvajal (Real Madrid), Júnior Fernandes (Club Universidad de Chile), Philipp Wollscheid (1. FC Nürnberg), Carlinhos (Deportivo Brasil, lån), Jens Hegeler (1. FC Nürnberg, åter från lån), Hajime Hosogai (FC Augsburg, åter från lån).

Ut: Nicolai Jörgensen (FC Köpenhamn, lån), Zvonko Pamic (MSV Duisburg, lån), Tranquillo Barnetta (Schalke 04), Danny da Costa (FC Ingolstadt 04, lån), Eren Derdiyok (TSG Hoffenheim), Bastian Oczipka (Eintracht Frankfurt), Fabian Giefer (Fortuna Düsseldorf), René Adler (Hamburger SV), Maksimilijan Milovanovic (Rot-Weiss Essen), Lucas (klubb ej klar), Thanos Petsos (Greuther Fürth), Michael Ballack (klubb ej klar), Vedran Corluka (Tottenham, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Affären med Nürnberg och Wollscheid har varit klar sedan länge och 23-åringen blir ett välkommet tillskott i backlinjen. Det vet vi. När det gäller Carvajal, Carlinhos och Júnior Fernandes är det bra mycket klurigare. Är det talangfulla medelmåttor som inte fungerar i Tyskland eller har Rudi Völler hittat tre ”Kagawas”? I Hosogai och Hegeler kommer två härligt kämpastarka mittfältare tillbaka från lån. Helt klart är att Leverkusen behövde någon högerback och det har man fått. Jag har aldrig arbetat med Eren Derdiyok men jag kan inte förstå varför man låter honom gå. Barnetta och Adler är också kännbara tapp men ingick i ”planen”.

Motivering: Bayer Leverkusen bygger ett ungt lag precis som så många andra Bundesliga-klubbar. Förra säsongen blev en besvikelse och det kändes som om att det vilade en grå, klibbig och obehaglig massa över laget. Nu har missförstådde Robin Dutt varit borta sedan länge och i stället är det upp till Lewandowski/Hyypiä att få fart på Bayer igen. De lyckades åtminstone i våras då spelet såg mycket bättre ut. Här finns kvalitet i laget och förhoppningsvis ska härliga spelare som Renato Augusto och Sidney Sam kunna spela mer fotboll i år. I 22-årige Bellarabi kan klubben ha näste spelare som blommar ut. Simon Rolfes har fått nytt förtroende som kapten och kommer att styra upp det centrala mittfältet tillsammans med duktiga killar som Lars Bender, Gonzalo Castro och Stefan Reinzartz. Offensivt ser det bra ut med en Kießling som äntligen verkar ha hittat formen igen och André Schürrle kommer att göra ett mycket bättre intryck i år. Defensivt ser det fint ut med bland annat Kadlec, Friedrich, Wollscheid och Schwaab. Målvakten Bernd Leno minns ni alla från förra säsongen. Här är det ändå bredden på vissa positioner som oroar i Leverkusen och det faktum att tränarduon är ganska ung och oprövad. Men det lär gå snabbt när Leverkusen går till attack.

Försäsongen har inte varit särskilt imponerande. Trygga vinster mot betydligt sämre motstånd, men fyra förluster på sju matcher är inte bra nog – särskilt när två har slutat utan Leverkusen-mål.

Håll ögonen på: Lars Bender. Den 23-årige defensive mittfältaren härstammar från 1860 Münchens fina akademi. Det finns väldigt få fotbollsspelare på den här nivån som springer mer än Bender, men ändå har han koncentration och kyla nog att styra spelet såväl offensivt som defensivt. Oerhört viktig för Leverkusen.

4. Schalke 04
Truppens snittålder: 25,2

In: Tranquillo Barnetta (Bayer Leverkusen), Chinedu Obasi (TSG Hoffenheim), Roman Neustädter (Borussia Mönchengladbach), Vasilios Pliatsikas (MSV Duisburg, åter från lån), Anthony Annan (Vitesse Arnheim, åter från lån), Edu (Besiktas Istanbul, åter från lån).

Ut: Andreas Wiegel (FC Erzgebrige Aue), Philipp Hofmann (SC Paderborn, lån), Levan Kenia (Zenit St. Petersburg), Peer Kluge (Hertha Berlin), Carlos Zambrano (St. Pauli), Ciprian Deac (CFR Cluj), Jan Moravek (FC Augsburg), Tim Hoogland (VfB Stuttgart, lån), Raúl (Al-Sadd Sports Club), Mario Gavranovic (FC Zürich), Hans Sarpei (klubb ej klar), Mathias Schober (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Även Huub Stevens och Schalke har tvingats värva kreativt och smart. Man har bara betalat för en spelare och det är Obasi som löstes redan i våras. Men Barnetta är en härlig kantspelare som ansluter gratis och om Neustädter kan spinna vidare från sin fina Gladbach-form så är även han ett kvalitativt nyförvärv som förstärker det defensiva mittfältet. Det har även trillat in en del ”oönskade” Magath-spelare, återstår att se vilken roll de spelar den här säsongen. Ett helt gäng spelare har sorterats ut då de var överflödiga. Inte någon spektakulär sommar i Gelsenkirchen men ändå klokt handlat.

Motivering: I mina ögon är Schalke lite väl beroende av målkungen Klaas-Jan Huntelaar. Jag kan inte se någon i truppen som på allvar kan avlasta honom eller ersätta honom vid skada. Positivt är förstås att Huntelaar stannar säsongen ut – kanske förlänger han till och med sitt utgående kontrakt. En annan intressant fråga är vem som tar över efter Raúl i rollen bakom Huntelaar. Det lär bli Draxler eller Holtby, den sistnämnde passar bäst enligt mig och lär nog också få chansen. Holtby har verkligen mycket mer kvalitet i sina fotbollsskor och i sin fotbollshjärna än vad vi fick se förra säsongen. Det som gör att jag ändå placerar Schalke högt upp i tabellen är tränaren Huub Stevens och hans duktiga defensiv. Här finns åtminstone tre mittbackar som håller hög ligaklass, Fuchs och Uchida på kanterna är finfina ytterbackar. På det defensiva mittfältet finner vi spelare som Jones, Neustädter, Moritz och Höger. Dessutom har vi tre duktiga målvakter som kommer att kämpa om startplatsen. Den här grunden tillsammans med offensiva stjärnor som Farfan, Huntelaar, Holtby, Barnetta och en explosionsfärdig Draxler bör räcka långt. Hur långt återstår förstås att se, klart är att försvarsmekanismerna måste fungera bättre än i fjol men det borde specialisten Stevens ha fått ordning på nu. Sa jag förresten att Schalke har en väldigt stöttande hemmapublik?

Schalkes försäsong har inte varit lysande, ej heller deprimerande. Man hade kunnat önska sig fler mål men det fick vi åtminstone se i tyska cupen när Saarbrücken avfärdades med 5-0.

Håll ögonen på: Julian Draxler. Den 18-årige vänsterlöparen har redan 45 Bundesliga-matcher på kontot och rimligtvis borde det bli hans tur att ta ett helt land med storm nu. Tidigare tycker jag att hypen har varit lite överdriven men under våren växlade Draxler upp och imponerade även på Löw inför EM. God teknik, ett härligt driv och enorm potential.

3. VfL Wolfsburg
Truppens snittålder: 25,9

In: Fágner (Vasco da Gama), Naldo (Werder Bremen), Bas Dost (SC Heerenveen), Emanuel Pogatetz (Hannover 96), Vaclav Pilar (FC Hradec Králové), Kevin Pannewitz (Hansa Rostock), Ivica Olic (Bayern München), Simon Kjaer (Roma, åter från lån), Peter Pekarik (Kayserispor, åter från lån), Srdjan Lakic (TSG Hoffenheim, åter från lån), Diego (Atlético Madrid, åter från lån), Thomas Kahlenberg (FC Évian, åter från lån), Sotirios Kyrgiakos (Sunderland, åter från lån).

Ut: Chris (TSG Hoffenheim), Tuncay Sanli (klubb ej klar), Akaki Gogia (St. Pauli, lån), Giovanni Sio (FC Augsburg, lån), Ibrahim Sissoko (Panathinaikos Athen, lån), Mario Mandzukic (Bayern München), Sebastian Polter (1. FC Nürnberg, lån), Kevin Scheidhauer (VfL Bochum, lån), Hasan Salihamidzic (klubb ej klar), Thomas Hitzlsperger (klubb ej klar), Caiuby (FC Ingolstadt 04), Nassim Ben Khalifa (Grasshopper Club Zürich, lån), Bjarne Thoelke (Dynamo Dresden, lån), André Lenz (slutar).

Kommentar på transferaktiviteter: Som vanligt hade Magath och hans aktiviteter på transfermarknaden gjort sig bättre som en c-uppsats, men så kul ska vi inte ha det när ligapremiären bara är några dagar bort. Det har hänt mycket, det är helt säkert. Men jag är också ganska övertygad om att Magath faktiskt har tänkt rätt den här sommaren. Han har redan gjort sina kvantitativa inköp och därför har han spenderat pengar på mer beprövad kvalitet nu. Naldo och Pogatetz blir grymma försätrkningar i backlinjen, Fagner ska kunna ta rollen som högerback. Bas Dost öste in mål i holländska ligan och Vaclav Pilar blev hela Europas kelgris under EM. Diego har återvänt och vill nu göra sin livs säsong tillsammans med Magath. Mario Mandzukic har lämnat för FC Bayern – något som Magath var helt beredd på. Det här ser saftigt ut.

Motivering: Jag hade satt Wolfsburg som trea innan Helmes och Pilar trasade sönder sina korsband. Trots en sedvanligt bred trupp tror jag att dessa skador kommer att påverka mycket, men jag väljer att låta Magath ha kvar sitt lagbygge på plats tre. Den gode Magath är en lustig herre, man vet aldrig vad man får. Men nu har han ändå varit tillbaka i Wolfsburg ett tag och jag tror att han har lärt känna spelarna och vice versa. Wolfsburg har ”Magathfierats” och det betyder mycket. Klubben har inget Europa-spel att ödsla energi på och nyförvärven imponerar namnmässigt. Nu är det upp till Magath att skapa magi med spelarna han har, han måste få killarna att dra åt samma håll och han måste skapa en samhörighet. Lyckas han med detta så blir Wolfsburg livsfarligt för det är verkligen ett bra lag – nu ska spelarna helt enkelt fungera som ett lag också. Förra säsongen var backlinjen ofta ganska blek men om Naldos knä håller och om Pogatetz är lika rottweiler-aktig blir det bra igen. Mittfältare finns det i överflöd och med Olic, Dost, Lakic och skadade Helmes bör det bli en del mål.

Försäsongen har varit en besvikelse men i sista matchen blev det ett målkalas (10-0) och i cupen fungerade spelet helt okej. Det tar tid att spela in många nya spelare och Magath kör mycket fys, då blir spelet lidande många gånger.

Håll ögonen på: Ashkan Dejagah. Många av er känner redan 26-åringen som gasar på ute till höger. En evig talang. Men faktum är att Dejagah tycktes blomma ut under förra säsongen och man undrar hur bra han kan bli i år. Han är snabb och explosiv och förra säsongen blev det tio assist – det är nio mer än förra säsongen. Här lär det ångas på.

2. Borussia Dortmund
Truppens snittålder: 24,4

In: Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Julian Schieber (VfB Stuttgart), Leonardo Bittencourt (Energie Cottbus), Oliver Kirch (1. FC Kaiserslautern), Mustafa Amini (Central Coast Mariners, åter från lån), Marc Hornschuh (FC Ingolstadt 04, åter från lån).

Ut: Antonio da Silva (MSV Duisburg), Florian Kringe (St. Pauli), Dimitar Rangelov (FC Luzern), Shinji Kagawa (Manchester United), Lucas Barrios (Guangzhou Evergrande), Julian Koch (MSV Duisburg, lån), Lasse Sobiech (Greuther Fürth, lån), Daniel Ginczek (St. Pauli, lån), Johannes Focher (SK Sturm Graz).

Kommentar på transferaktiviteter: Det är främst två namn som bör och ska kommenteras: Shinji Kagawa och Marco Reus. Två av förra säsongens bästa spelare har bytt klubb. Kagawa har lämnat Dortmund för Manchester United och Marco Reus har lämnat Gladbach för Dortmund. Kagawa är ett blytungt tapp – Reus är ett blytungt nyförvärv. I övrigt har den bänkade ex-skyttekungen Barrios lämnat för Kina och in har i stället en utvecklingsbar tysk anfallare kommit i form av Schieber. Bittencourt är en stortalang som breddar mittfältsalternativen. De andra spelarna som har lämnat är helt i sin ordning, likaså backup-killarna som har anslutit. Bredden var god redan förra säsongen och Dortmund har mer satsat på kontraktsförlängningar – men man kan höja ett varningens finger då vi alla vet hur det gick i CL.

Motivering: Bundesliga 2012/2013 bör enligt all logik handla om Bayern München och Borussia Dortmund. När det gäller tysk fotboll kan man aldrig vara säker men dessa lag är så mycket bättre än konkurrenterna. Dortmund har tappat Kagawa som var väldigt betydelsefull för det offensiva spelet och det var han som oftast dyrkade upp täta försvar. Reus är en annan typ av spelare men på samma position, sanningen är dock att Klopp måste förändra lagets spel och han måste få Reus att fungera. De unga spelarna har blivit ett år äldre och ett år bättre – ett tiotal spelare har samlat på sig EM-erfarenheter. Laget ska vara bättre i år, den snabba omställningsfotbollen bör fungera lika bra.

Det måste gå bättre ute i Europa den här säsongen och backlinjen måste agera lite klokare när den ställs på prov. BVB har två ligatitlar i rad men det bör bli svårt att ta den tredje. Om Lewandowski går sönder ser det oroande ut på anfallspositionen och både Kehl och Bender är oroväckande skadedrabbade. Det är egentligen det offensiva mittfältet som ser bäst ut, här är alternativen många. Dortmund kommer som vanligt att springa sönder motståndarna men utan Kagawa kan det bli tuffare mot defensiva lag. Spännande blir det i alla fall. Klopp håller alltid sina spelare motiverade och Reus lär bli en ännu bättre fotbollsspelare i Dortmund. Det låter inte så dumt?

Startelvan håller mycket hög klass, med ett frågetecken bakom vänsterbacken Schmelzer. Klopp är van vid att få ungdomar att blomma ut och plötsligt finns här en hel del rutin. Det här ska kunna bli riktigt jäkla bra.

Försäsongen har varit okej. Förluster mot Brügge och Nürnberg har blandats med vinster mot Münster och Hamburg. Försvaret har sett oroväckande skakigt ut och även om Reus har imponerat är det tydligt att det här kan ta lite tid.

Håll ögonen på: Götzeus. Det blir lite av en favorit i repris här med två spelare i en. Men faktum är att det är Marco Reus och Mario Götze vi ska hålla koll på. Inte bara för att de är vänner utanför plan, inte bara för att de är unga tyskar utan för att de båda är bland det bästa som finns i offensiv mittfältsväg. Och för första gången ska de få spela en hel säsong tillsammans. Varning för magi.

1. Bayern München
Truppens snittålder: 25,5

In: Mario Mandzukic (VfL Wolfsburg), Xherdan Shaqiri (Basel), Dante (Borussia Mönchengladbach), Mitchell Weiser (1. FC Köln), Lukas Raeder (Schalke 04), Tom Starke (TSG Hoffenheim), Claudio Pizarro (Werder Bremen).

Ut: Danijel Pranjic (Sporting Lissabon), Breno (fängelse), Nils Petersen (Werder Bremen, lån), Rouven Sattelmaier (klubb ej klar), Ivica Olic (VfL Wolfsburg), Hans-Jörg Butt (slutar), Takashi Usami (Gamba Osaka, lån avslutat).

Kommentar på transferaktiviteter: Nu fasen ska det vinnas en titel! Pranjic, Usami och Olic har fått lämna plats för spelare av större kvalitet. Petersen har skickats på lån till Bremen så att han äntligen får lite speltid. In har duktiga Bundesliga-anfallarna Mandzukic och Pizarro kommit. Trollkonstnären från Schweiz, Shaqiri, kommer att till föra bredd och kvalitet på det offensiva mittfältet. Shaqiri kan bli årets genombrott i Bundesliga. Dante är en mittback av klass och Starke är en minst sagt hygglig andremålvakt. Weiser är en talangfull och spännande mittfältare. Det här har gjort laget bättre i spetsen och på djupet.

Motivering: Bayern München. Rekordmästarna. Jag placerar dem som etta, inte bara för att det är en naturlag, utanför att truppen är fantastiskt fin. Samtliga positioner är upptagna av världsklasspelare och på bänken finns det ohyggligt med kvalitet. Hela klubben andas vinnarmentalitet och rutinen är det inget fel på. Det ska dock tilläggas att FC Bayern har blivit ett lite naturligare lag,ett lag som går att slå och som tappar titlar och dominansen är inte lika påtaglig som under klubbens största storhetstider. Ligavinsten är verkligen inte skriven i sten och om inte Schweinsteiger hittar sin goda form, om Kroos tänker släpa sig omkring på planen och om Gustavo är lika ojämn så ser det lite jobbigt ut på det centrala mittfältet. Offensivt ska det inte behöva bli några problem. Om Robben har en dålig dag finns Shaqiri, om Gomez inte lyckas länka spelet så finns Mandzukic och Pizarro. Ribéry är världsklass rakt igenom.

Det finns tre duktiga mittbackar och i Lahm en av världens bästa ytterbackar. Alaba ska spinna vidare på sin explosion och Neuer är en världsmålvakt. Tränare Jupp Heynckes är rutinerad och lugn, men är inte det starkaste kortet i titelstriden. Viktigast i år blir att lära sig av Dortmund – lära sig att vara lite mer ödmjuka inför uppgiften. Lyckas man med detta så ska det går vägen, då ska FC Bayern bli Bundesliga-mästare 2013. Truppen ser mycket trevlig ut och i spelare som Can och Weiser kan vi mycket väl få se stjärnor födas. Men tänk på att Dortmund lurar bakom varje hörn, slappna av lär inte gå. Men man hade en bra grund och har gjort den bättre.

Försäsongen har sett bra ut och vinsterna har haglat in. Den absolut största framgången i sommar var 2-1-vinsten över Dortmund i Liga Total Cup – där jagade man bort ett och ett annat hjärnspöke. Trots skador på flera spelare har laget sett fräscht och bra ut.

Håll ögonen på: Robbéry. Precis som i Dortmund tar vi två spelare i en smäll. Arjen Robben och Franck Ribéry är inte bästa vänner och har spelat tillsammans ett bra tag. Det som gör att det kittlar lite extra även i sommar är Robbens stigande formkurva. Om Robbéry kommer igång och kör hårt på kanterna så har alla lag i världen svårt att hänga med.

Jag har fattat mig ganska kort på varje lag, tiden räcker inte till för mer ingående analyser. Som vanligt är det bara att lämna en kommentar om ni har några funderingar.

Nu kör vi!

/Wingren

Din guide och din guide. Det var väl till att ta i egentligen. Den här helgen är ganska enkel och ganska trevlig: det är dags för första rundan i DFB-Pokal (tyska cupen). Det enklaste är helt enkelt att välja ut en match som verkar intressant, leta upp en stream och sen njuta av att fotbollen rullar i hela Tyskland. Vad mer kan man önska sig? Det börjar verkligen hetta till nu, det känns i luften. Något är på gång. Plötsligt väller det in gigantiska beställningar av Bratwurst hos grossisterna och ölfaten lämnar bryggerierna i rask takt. Människor i liknande kläder syns i städer och i byar. Arenorna slår upp portarna för en magisk cupomgång. Det är bara att njuta.

Men vi kan väl göra något mer för att ladda upp inför helgens matcher. När cupen lottades i juni skrev jag så här:

”Som vanligt blir det alltid ett par väldigt speciella matcher för några mindre klubbar. Vi får bland annat njuta av ett Bayern-derby mellan Jahn Regensburg och Bayern München. FC Bayerns spelare behöver inte resa mer än drygt en mil, och gissa om Jahn Regensburg kommer att vara skrällsuget – klubben tog sig trots allt upp i 2. Bundesliga i somras.

De tyska mästarna, Borussia Dortmund, åker till Bremen där Regionalliga-laget FC Oberneuland väntar. Även det blir förstås en match där stora delar av publiken hoppas på en härlig knall, en riktig skräll.

Ett annat härligt möte blir det mellan Borussia Mönchengladbach och Alemannia Aachen. Det är inte särskilt många mil som skiljer städerna åt och den sportsliga situationen gör det extra intressant. Gladbach återerövrade sin stolthet förra säsongen och går in i den nya säsongen som ett förmodat topplag. Aachen däremot klarade inte ens av att säkra kontraktet i 2. Bundesliga och måste nu starta om i 3. Liga. Lär bli en het duell.

Vi har även två lag från division sex (Verbandsliga) med i turneringen. FC Schönberg 95 tar emot VfL Wolfsburg. ”Det blir en upplevelse”, säger en av spelarna, Kamil Krol. SV Falkensee-Finkenkrug är den andra klubben från Verbandsliga och de kan se fram emot en stormatch mot VfB Stuttgart. Alltid trevligt med den här typen av matcher, där historia kan skrivas. Och blir det inte så, ja, då bjuds stadens invånare på en ordentlig fest i alla fall.”

Men det finns ändå mer att ta av. En helt uppenbar grej är förstås att den här omgången innebär första tävlingsmatchen för de flesta Bundesliga-lagen. Hur är formen, vilka spelare får förtroendet? När det gäller Schalke 04 är den hetaste frågan: vem tusan vaktar målet? Huub Stevens har berättat att Ralf Fährmann får nöja sig med U 23-laget så länge, men han vill inte avslöja om Timo Hildebrand eller Lars Unnerstall är förstavalet.

Cupen brukar även betyda ett par kära återseenden. Och visst är det så även i år. Med hjälp av 11 Freunde kommer här fem profiler att hålla koll på:

Kommer ni ihåg Momo Diabang? För ungefär tio år sedan virvlade senegalesen omkring med Artur Wichniarek i Arminia Bielefeld. Diabang stod för tio fullträffar och Artur för tolv när Arminia ändå lyckades åka ur Bundesliga. Karriären gick vidare i 2. Bundesliga och Diabang anföll för VfL Bochum och Kickers Offenbach. Det blev även en utflykt till Österrike och Austria Wien. Nu finner vi honom i VfB Lübeck och Diabang, som  har hunnit bli 33 år, lär vara bra sugen på att sänka Eintracht Braunschweig.

I FC Oberneuland (som för övrigt har flyttat matchen mot Borussia Dortmund till betydligt mycket större Weserstadion) finner vi Sören Seidel. Killen gjorde tolv matcher i Bundesliga för Werder Bremen (som ju spelar sina hemmamatcher på just Weserstadion). Seidels karriär fick bättre fart i 2. Bundesliga men han lyckades inte etablera sig här heller. På senare tid har han sprungit runt i Verbands- eller Oberliga men i maj 2012 gick han och FC Oberneuland upp i Regionalliga. Nu väntar deras livs match. 39-årige Seidel vill nog visa att anfallstakterna sitter i.

Vi har redan pratat om Dortmund, och i Dortmund finner vi Jürgen Klopp. Men 2005 var Klopp tränare i FSV Mainz 05 och när klubben plötsligt skulle ut i Europa (via fairplay) behövdes förstärkningar. Valet föll på mittfältaren Tom Geißler som imponerade stort i 2. Bundesliga för sitt Wacker Burghausen. Geißler slog dock aldrig igenom i Mainz men det blev ändå fyra inhopp i Uefa Cupen och 15 inhopp i Bundesliga. Via Aue, Osnabrück, Koblenz och Leipzig hamnade han till sist i Carl Zeiss Jena. På lördag står Bayer Leverkusen för motståndet.

Michael Wittwer var en av de sista riktigt framgångsrika liberospelarna och avslutade karriären i Karlsruher SC. 147 ligamatcher står på hans konto och sen 2010 bär han ansvaret för FC Nöttingen. På söndag vill han ta en taktisk triumf mot Mirko Slomka och hans Hannover 96.

André Breitenreiter var 21 år gammal när han 1994 gästade Olympiastadion i München med sitt Hamburger SV. Matchen slutade 1-1 men HSV hade tagit ledningen i den 16:e matchminuten genom just Breitenreiter. Och det var förstås inte vem som helst som han gjorde mål på – det var Oliver Kahn som vaktade målet den där dagen i september. Trots många positiva utlåtanden från omgivningen blev det dock aldrig något jättekarriär för André. Han spelade sin sista tid i TSV Havelse och la fotbollsskorna på hyllan 2010. Nu är han tränare i klubben och på söndag väntar 1. FC Nürnberg.

Välkomna tillbaka till den stora scenen.

Här är samtliga matcher och matchtider:

Fredag 19:00
FV Sonnenhof Großasbach – FSV Frankfurt
VfB Lübeck – Eintracht Braunschweig

Fredag 20:00
SV Wilhelmshaven – FC Augsburg

Lördag 15:30
FC Oberneuland – Borussia Dortmund
Hallescher FC – MSV Duisburg
SC Victoria Hamburg – SC Freiburg
SpVgg Unterhaching – 1. FC Köln
SV Falkensee-Finkenkrug – VfB Stuttgart
Offenburger FV – FC St. Pauli
Carl Zeiss Jena – Bayer Leverkusen
Berliner Athletik Klub 07 – 1899 Hoffenheim
Alemannia Aachen – Borussia Mönchengladbach

Lördag 18:00
1. FC Heidenheim – VfL Bochum

Lördag 20:30
Kickers Offenbach – SpVgg Greuther Fürth
FC Schönberg 95 – VfL Wolfsburg

Söndag 14:30
FC Nöttingen – Hannover 96
Wormatia Worms – Hertha BSC
Karlsruher SC – Hamburger SV
TSV Havelse – 1. FC Nürnberg
FC Hennef 05 – 1860 München

Söndag 16:00
VfR Aalen – FC Ingolstadt
Arminia Bielefeld – SC Paderborn
Preußen Münster – Werder Bremen
Erzgebirge Aue – Eintracht Frankfurt
1. FC Saarbrücken – Schalke 04

Söndag 18:30
Wacker Burghausen – Fortuna Düsseldorf
Hansa Rostock – 1. FC Kaiserslautern

Söndag 20:30
SV Roßbach/Verscheid – FSV Mainz 05

Måndag 18:30
SV Sandhausen – Energie Cottbus
Chemnitzer FC – Dynamo Dresden
Rot-Weiss Essen – Union Berlin
Måndag 20:30
Jahn Regensburg – Bayern München

Må bästa lag skrälla, tjusa eller vinna. DFB-Pokal 2012/13 är här. Undrens och magins tid har bara börjat!

***

Det var ju den här förbaskade landskampen också. Ni vet den där som är så svårt att tända till på. Matchen slutade med en 3-1-vinst för Argentina efter att Ron-Robert Zieler lyckats dra i nödbromsen och blivit utvisad i första halvlek. Ter Stegen kom in och räddade direkt Messis straff – men det höll inte hela vägen. Argentina vann välförtjänt och Benedikt Höwedes tröstmålade för Tyskland. Efter matchen var Joachim Löw förtjust i framför allt Marco Reus, men även Mario Götze och André Schürrle hyllades. Vi kan mycket väl få se nya ansikten i Tysklands offensiv snart.

Joachim Löws viktigaste uppdrag blir att få till ett fungerande försvarsspel, ett spel där mittfältarna faktiskt tar hemjobbet ibland – centralt ekar det tomt alldeles för ofta. Offensivt måste han få spelarna att dra åt samma håll. Men nu ska vi inte måla fan på väggen här – det här var årets onödigaste landskamp och om man ska förlora någon match så var det denna.

Det börjar på riktigt mot Färöarna den 7/9 och fortsätter sen mot Österrike den 11/9.

/Wingren

Supercup i kväll klockan 20:00. På Allianz Arena i München. Bayern München tar emot Borussia Dortmund. Tysklands två giganter. Det är mer än bara en fjantig titel, segern i sig kommer att vara väldigt betydelsefull. Fotbollsälskaren inom börjar vakna till liv denna soliga söndag. Det känns nu, hela kroppen darrar. Vi är så nära, snart drar allvaret igång på riktigt. Det känns så tydligt – och jag älskar det.

Vi ska klara av supercupen i kväll, nästa helg är det dags för DFB-Pokal och helgen efter det inleds den 50:e upplagan av Bundesliga. Är inte det lycka så säg. Kvällens match kommer förhoppningsvis att bjuda på bra och energisk fotboll även om lagen inte är på 100 procent ännu. Ni kommer kanske ihåg att Schalke 04 vann supercupen mot Dortmund ifjol. Straffar avgjorde finalen som var ordentligt uppsnackad. Med all rätt då det trots allt var ett Ruhrderby.

Men det här som vi ska få bevittna i kväll är något helt annat. Det är inte bara det att Dortmund har vunnit fem raka matcher mot FC Bayern. Det är inte bara det att de tyska rekordmästarna har gått titellösa i två säsonger. Och det är verkligen inte bara en vanlig supercup-final det här.

Bayern München har återigen öppnat plånboken och förstärkt laget med spelare som Dante, Mandzukic och Shaqiri. Man har plockat in vinnarskallarnas vinnarskalle som sportchef – Matthias Sammer. Och man har redan börjat snacka i media. FC Bayern ska återta tronen, bli aggressivare, sätta Dortmund på plats och helt enkelt vara jäkligt bra. Titeln i kväll betyder i princip ingenting, men segern i sig betyder allt. Det här är en match, en final, som FC Bayern vill vinna. Äntligen. På hemmaplan dessutom, då finns inte ordet förlora i vokabulären.

Borussia Dortmund har försökt att hålla laget intakt. Förra säsongens fixstjärna, Shinji Kagawa, har dock lämnat för Manchester United. En smärtsam förlust, givetvis. Men Dortmund-sonen Marco Reus har kommit hem och tar givetvis med sig grymt mycket kvalitet. Annars är det ganska blygsamma nyförvärv som Kirch från Kaiserslautern eller Schieber från Stuttgart. Dortmund pratar om att målet är att nå en ny Champions League-plats och att prestera bättre i nämnda turnering. Inte lika tydliga anspråk som från Bayern-lägret, men lita på att de vill ge Bayern en ordentlig match även i år.

Dortmunds försäsong har inte varit lysande och vad skulle kunna vara nyttigare än att bortaslå största rivalen i kväll. Tja, inte mycket.

Intressant är också att Bayern München får klara sig utan självklara spelare som Schweinsteiger och Gomez, Dortmund får klara sig utan sina defensiva stöttepelare Bender och Kehl. Hur klarar lagen detta?

Det här är mycket mer än en halvlöjlig supercup-final. Det här är en tuppfäktning mellan Tysklands två giganter. En jättefajt som vi följer med stort intresse. Jag hade inte kunnat tänka mig ett bättre startskott på den nya säsongen.

***

Tysklands sportjournalister har sagt sitt. Årets fotbollsspelare och årets tränare har blivit framröstade.

Spelare:

Marco Reus, Borussia Mönchengladbach, 217 röster
Mats Hummels, Borussia Dortmund, 108 röster
Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 95 röster

Tränare:

Jürgen Klopp, Borussia Dortmund, 496 röster
Lucien Favre, Borussia Mönchengladbach, 138 röster
Christian Streich, SC Freiburg, 101 röster

Åsikter?

***

Och så har vi den internationellt uppmärksammade domarskandalen att kommentera. Jag behöver väl inte slösa många ord på spektaklet då jag antar att de flesta har bildat sig en uppfattning. Domaren Christian Fischer fick avbryta träningsmatchen mellan Fortuna Düsseldorf och Benfica. Anledningen? Fischer blev knockad av Luisao. Helt sjukt att det här händer i en träningsmatch förstås, ännu sjukare är Benficas uppträdande på den internationella scenen dock.

Man kan tycka att Fischer förstärker situationen, kanske gör han det. Men en hjärnskakning ska man inte behöva få när man dömer en match på försäsongen mellan två professionella klubbar. Benfica skriver på sin hemsida att matchen avbröts efter domarens löjliga skådespeleri. Det låter knappast som en ursäkt…hela historien är rakt igenom pinsam.

***

Ni som följer mig på twitter vet det kanske redan, men vi drar det även på bloggen.

Borussia Mönchengladbach fick en ganska jobbig lottning i CL-kvalet. Dynamo Kiev står för motståndet och här blir bortamatchen en nyckel för Gladbach.

Hannover 96 fick Slask Wroclaw i EL-kvalet. De polska mästarna åkte på stryk mot Helsingborg och bör inte utgöra något hot för Hannover.

VfB Stuttgart drabbades klart värst av de tyska klubbarna. Dynamo Moskva heter motståndet i kvalet och det blir verkligen en tuff nöt att knäcka för Bruno Labbadia – som redan är ledsen över att han inte har fått förstärka laget.

En spännande kvalomgång är att vänta.

***

I Gelsenkirchen funderar Huub Stevens på vem som ska ersätta Raúl i startelvan. Schalkes supertalanger Julian Draxler och Lewis Holtby har länge varit på tapeten, men kanske är Stevens missnöjd med det han har sett under försäsongen? ”Tranquillo Barnetta och Teemu Pukki kan också spela på ’tian’.”

Hm. En sak vet jag med säkerhet: den 50:e Bundesliga-säsongen kommer att bli en makalöst spännande och oförutsägbar historia.

/Wingren

Så var den första stora träningsturneringen med Bundesliga-lag över. Under lördagen och söndagen kämpade Bayern München, Hamburger SV, Borussia Dortmund och Werder Bremen om ”säsongens första titel” i just Hamburg.

Förra året vann Dortmund turneringen, i går vann Bremen finalen mot Dortmund efter straffsparksavgörande. Det var första gången Bremen var med i denna försäsongsturnering, det var första gången ”det nya Bremen” visade upp sig på allvar. Det kan tyckas vara en betydelselös titel, men för Bremen lär den betyda mycket. Och för Hamburg, som kom sist, var det här ett slag i magen.

Några snabba intryck från turneringen då:

Hamburger SV hade inte någon rolig helg, det blev ingen vinst för Bundesliga-dinon och Thorsten Fink har en hel del att jobba med. Spelet måste bli betydligt mycket bättre än förra säsongen, problemet är att laget snarare har försvagats än förstärkts. En riktig mittfältsledare saknas tydligt och framåt känns det allt annat än farlig även om en Rudnevs är ett spännande nyförvärv. Men vi vet väl alla hur lång tid Robert Lewandowski behövde på sig för att vänja sig vid Bundesliga – även han kom som bekant från polska Lech Poznan.

Visst fanns det ljusglimtar i spelet också. Dennis Aogo såg spelsugen ut och Bruma kan växa ut till en mittback av ypperlig klass. Men Fink måste hitta på något, och det snabbt.

Bayern München kom trea i turneringen och visade vilken otrolig bredd som finns i offensiven. Xherdan Shaqiri kan bli ligans nye stjärna redan den här säsongen och Franck Ribéry ser lika formtoppad och krigisk ut som förra säsongen. Stortalangen Mitchell Weiser hämtades från Köln i somras och ser redan ut att kunna konkurrera med de stora stjärnorna. Försvaret såg väl inte jättebra ut i varje situation, men det kan ingen förvänta sig heller. Det stora orosmolnet som tornar upp sig över bergen och dalarna i södra Tyskland heter Bastian Schweinsteiger. Han ser fortfarande vilsen ut, han har fortfarande lite ont i kroppen och batterierna verkar vara urladdade. Där måste något hända innan säsongen drar igång på riktigt.

Mario Gomez skadade sig olyckligt nog under helgen och ser ut att bli borta fyra till sex veckor. Vilken tur då att Pizarro och Mandzukic har anslutit till rekordmästarna.

Borussia Dortmund visade stora brister i försvarsspelet, ibland såg det rentav löjligt ut. Presspelet fungerade inte som det skulle, vilket kan ha att göra med försäsongens fysiska ansträngningar, men när det inte fungerar påminner Dortmund mer om ett mittenlag än ett topplag i Bundesliga. Marco Reus gjorde ett gott intryck men som väntat skiljer sig spelet en hel del jämfört med förra säsongen när Shinji Kagawa fanns centralt i stället. Reus satte en frispark direkt i mål, det har inte hänt sedan Nuri Sahin stack till Real Madrid. Alltid något.

Julian Schieber värvades in som Lucas Barrios ersättare men har inte sett det minsta målfarlig under försäsongen, dessutom syns han mindre i spelet. Jürgen Klopp är nog, precis som de andra tränarna, glada över att det faktiskt är tre veckor kvar.

Werder Bremen är egentligen det laget som kan hålla huvudet högst. Inte bara för att de vann en ganska så prestigelös turnering, utan för sättet de gjorde det på. Klaus Allofs och Thomas Schaaf har genomfört den största renoveringen av spelartruppen under modern tid. Elva spelare har lämnat, tio har tillkommit. Den gamla stommen bestående av bland annat Borowski, Pizarro, Rosenberg, Marin, Naldo och Wiese är borta. Yngre förmågor som Elia, Gebre Selassie, Lukimya, De Bruyne och Petersen har anslutit. Det kändes som ett sista desperat försök, det kändes som det sista den gamla duon skulle göra i Bremen.

Utan att dra för stora växlar av den här turneringen så såg det dock väldigt bra ut. De gamla ledarna är borta och ett nytt gäng delar på ansvaret, ingen tar mer plats än någon annan och alla ser ut att dra åt samma håll. De unga presterar och nyförvärven känns intressanta. Schaaf har till och med bestämt sig för att överge sin kära diamant på mitten för att i stället satsa på ett nytt och mer oberäkneligt spelsystem. Okej, det här är fortfarande en stor och vild chansning, men den känns fräsch och genomtänkt. Tjusningen med fotboll är dock att det här projektet lika gärna kan skicka Bremen rakt ner i 2. Bundesliga.

Trots två oavgjorda matcher, som senare vanns i straffläggningen, så är Werder Bremen helgens stora vinnare. Det är min känsla.

Patrick Helmes är dock ingen vinnare. Wolfsburgs tyske anfallare som var stekhet under våren slet av ett korsband mot Manchester City. Ger sig Felix Magath ut på en ny shoppingtur nu?

En annan förlorare från helgen är 1. FC Köln. Holger Stanislawski heter klubbens nye tränare och trots tunga skulder är målet glasklart: Köln ska åter upp i det tyska finrummet. Då kan man givetvis inte förlora med 1-0 på bortaplan mot Eintracht Braunschweig. Skärpning…

…men jag har varit inne på det förr: årets upplaga av 2. Bundesliga är hyperintressant. Så många storklubbar, så många fräscha uppstickare. Så mycket publik. Klockan 20:15 kan ni ta chansen att njuta av 1. FC Kaiserslautern (storklubb) mot 1. FC Union Berlin (fräsch satsning).

Och så bara måste jag få dela med mig av min glädje: spanska FC Malaga står helt plötsligt utan sin schejk. Klubben riskerar konkurs, spelarna flyr och allt är kaos. Jag har inget emot Malaga (om det hade varit innan fotbollens dystra och sjuka värld tog över), nu är jag bara så lycklig. Låt nu detta väcka en välbehövlig diskussion – som tomten i PSG motverkar så gott han kan.

Just det, Markus Rosenberg ser ut att hamna i West Bromwich kanske. Eintracht Frankfurt hade varit roligare.

Nu längtar vi efter DFB-Pokal och Bundesliga. Oj.

/Wingren

Sommaren 2006. Dortmund. Alla sagor har inte ett lyckligt slut. Efter 90 intensiva minuter gick matchen till förlängning. VM-semifinal mellan två fotbollsmakter, Tyskland och Italien. Så gjorde Fabio Grosso det där 0-1-målet. Matchen slutade 0-2. Tyskland var utslaget i sitt eget VM. Inför 60 000 gråtande tyskar i Dortmund. På planen låg spelarna ner, suckade, hade tårar i ögonen. Allt var över. Drömmen förblev en dröm. Det blev ingen VM-final. Än en gång hade Italien överlistat Tyskland. Som alltid i EM eller VM. Tyskland har aldrig vunnit mot Italien i dessa turneringar. Tyskland har inte vunnit en tävlingsmatch mot Italien sedan 1988.

Nu är det dags igen. Sex år efter det bittra nederlaget möts Italien och Tyskland igen. I en semifinal, i EM, i Warszawa.

”Det är ett sånt tillfälle där man står på planen och tänker: nu är det över. Men vad ska man göra?”, säger Lukas Podolski angående nederlaget 2006. Han tror också att Tyskland har bättre chanser den här gången. Det tror jag med.

Det är dags att bryta förbannelsen nu. Italien måste besegras. Joachim Löw har bättre kort på handen den här gången. Tyskland har fått vila längre och spelar en helt annan fotboll jämfört med 2006. Men framför allt har man fått ett nytt gäng med vinnare. Ett gäng som redan har slagit ut Italien i en semifinal.

Det var inte någon överlägsen uppvisning. Men Tyskland slog ut Italien i semifinal 2009. I U21-EM. Sen gick man och vann över England, ganska överlägset faktiskt. Sami Khedira, Manuel Neuer, Mesut Özil, Jerome Boateng, Benedikt Höwedes, Mats Hummels och Marcel Schmelzer är samtliga med i Joachim Löws EM-trupp. Dessa killar var även med den där sommaren i Sverige. När man slog Italien i semifinal. Det här är en ny generation spelare, en fräckare generation. En generation som har alla förutsättningar i världen att bli bäst såväl i Europa som i världen.

Sami Khedira och Mats Hummels har varit ledstjärnorna i det tyska landslaget den här sommaren. När Bastian Schweinsteiger har varit blek och lidit av en krånglande vad har Khedira klivit fram och tagit över ledarrollen på mittfältet. 2009 var hans lagkapten för det lag som vann U21-EM. Det är han inte i dag, men han är en sann ledare på plan.

”Mitt ansvarstagande blir allt större. Det är viktigt att visa vägen på den centrala positionen”, säger Khedira.

Och det är just han som ska se till att det största italienska hotet, Andrea Pirlo, blir osynligt. Pirlo ska inte få ha tid med bollen. Han ska inte få slå sina fenomenala passningar.

De italienska spelarna är säkra på sin sak, de räds inte Tyskland. Den nya generationen tyska spelare känner likadant. De räds inte mardrömsmotståndet, de tror på att förbannelsen kan brytas.

”Om vi visar vad vi kan så kommer vi att slå dem”, säger Mesut Özil.

Benedikt Höwedes säger att ”jag är inte särskilt orolig för den här semifinalen”.

Jag ger de tyska killarna rätt. Om Tyskland spelar så bra som de kan göra så har inte Italien någon chans. Men Tyskland har inte nått sin fulla potential i den här turneringen ännu. Det borde oroa herr Löw. För det är dags nu. Om förbannelsen ska brytas kan inte Schweinsteiger lämna luckor på mitten och ge bort bollen, Boateng kan inte hamna på efterkälen, Podolski kan inte springa runt i tomma intet, Mesut Özil måste få leka med Klose och mittbackarna måste stå för noll misstag.

Och Manuel Neuer måste visa sig vara bättre än Gianluigi Buffon. En match mellan två av världens bästa målvakter.

Italien ska inte underskattas. De har spelat en mycket bra fotboll och förtjänar verkligen en plats i den här semifinalen. Det är ett annat Tyskland, men det är också ett annat Italien.

Efter att startelvan har läckt ut alldeles för tidigt den här turneringen så har Löw valt att hålla den hemlig även för spelarna. Först vid halv sex så kommer spelarna att informeras om vem som får chansen från start.

Ska vi tro på kicker kan startelvan se ut så här:

Neuer
Boateng, Hummels, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Müller, Özil, Podolski
Klose

Personligen hoppas jag att vi får se Marco Reus från start. Han behövs i den tyska offensiven som faktiskt har sett ganska trög ut i gruppspelet. Podolski borde få ta plats på bänken igen. Men när han tre gånger i samma intervju säger att ”jag är övertygad om att jag får starta” så lär det väl bli så. Anfallspositionen är alltid en het potatis, men efter Özils explosion mot Grekland så torde Klose få chansen på nytt. Trist för Gomez, förstås.

På träningen spelade Marcel Schmelzer vänsterback i ”förstaelvan” – betyder det att Löw flyttar över Lahm till höger? Skulle inte tro det.

Bastian Schweinsteiger har inte imponerat, men sägs vara på 100 procent igen. Det hoppas jag. Dels för att han behövs, dels för att hans sviktande form annars blir kostsam. Löw har sagt att han spelar.

20:45 är det dags. Ett nytt tyskt landslag ska försöka göra det som inget tyskt landslag har lyckats med – att slå Italien i en stor turnering. Det här är fotboll när det är som bäst.

/Wingren

Vilken succé. Så otroligt skönt att få se sprudlande anfallsfotboll. Mesut Özils liv leker igen. Sami Khedira är en jätte, Marco Reus ett utropstecken. Nu är det bara Bastian Schweinsteiger jag oroar mig för. Och det kan bli ett problem. Skönt för Löw att hans taktiska förändringar betalade av sig, annars hade det blivit ett jäkla liv, förstås.

Tyskland inledde väldigt överlägset och avslutade på samma sätt. Inledningsvis spelade Tyskland kvickt och häftigt, men utan att göra mål. Sen kom målet, men då kom också kvitteringsmålet. Efter det växlade Tyskland upp och punkterade matchen. Den tveksamma straffen gav Grekland 4-2 – men det var inget annat än av kosmetisk karaktär.

Så vad kan man säga? Tyskland hanterade favoritskapet, spelade bättre anfallsfotboll, slarvade i onödan ibland, hade svårt för att göra mål, hade lätt för att göra mål. Ganska lysande, trots allt.
Tyskland hade ett bollinnehav på 70 procent och är nu klart för sin åttonde EM-semifinal på elva försök. Mäkta imponerande.

”Vi misslyckades med att göra mål i början av matchen, trots alla våra chanser. Men laget reagerade utmärkt efter kvitteringen”, sammanfattar Joachim Löw det hela.

Mot ett defensivt Grekland valde Löw att ändra om ordentligt i startelvan. Mario Gomez, Lukas Podolski och Thomas Müller fick snällt sätta sig på bänken. In kom Miroslav Klose, André Schürrle och Marco Reus. En taktisk förändring som skulle visa sig vara ett genidrag. De nya kantspelarna satte direkt fart, spelade ett härligt kombinationsspel och den tyska offensiven fick ett helt nytt ansikte. Ännu viktigare var Mesut Özils explosion. Plötsligt var playmakern tillbaka, skapade chanser för sina lagkamrater och försökte själv gå på avslut. Något vi kan tacka Miroslav Klose för. Det är förstås trist för Mario Gomez som har gjort tre fantastiska mål. Men det är bra för Tyskland. Och plötsligt har Löw ännu fler spelare som kan hjälpa laget.

Philipp Lahm öppnade upp målskyttet med ett härligt långskott som fick oss att tänka på Costa Rica-matchen i VM 2006. I andra halvlek tappade Tyskland boll och helt plötsligt stod det 1-1 efter att Jerome Boateng varit steget efter Samaras. Då vaknade Tyskland till liv på riktigt. Man fortsatte att spela bra fotboll, men nu lyckades man dessutom peta in bollarna i mål. Sami Khedira nätade med ren och skär vilja, Miroslav Klose nickade elegant in bollen och Marco Reus dundrade upp 4-1-målet i nättaket. Och så fick Grekland ett tröstmål på straff.

Misstagen och bolltappen oroar, men kanske är det inte så konstigt heller när man dominerar en match så mycket. Den nya livfulla offensiven känns bra, det kändes nödvändigt att Tyskland hittade sitt snabba kombinationsspel. Det är fotboll på högsta nivå.

Det som verkligen oroar, det är Bastian Schweinsteiger. Bortsett från matchen mot Holland så har han varit…dålig. I går var absolut inget undantag. Han tappade boll, han slog bort enkla passningar, han fegade och han var blek. Sami Khedira var ensam på det centrala mittfältet – så kändes det. Jag hoppas fortfarande att Bastian ska hitta formen, men nu är det som mest två matcher kvar av turneringen. Kommer Bastian att hitta sig själv innan turneringen är över? Joachim Löw har ett stort problem här. Ska han peta den annars så fantastiske mittfältsgeneralen, eller ska han hoppas på att Schweini tar sig tillbaka? Och vem ska annars spela för honom? Orörlige Toni Kroos på det centrala mittfältet i en semifinal? Bevare mig väl. Men det är endast Kroos som är delvis inspelad i landslaget på denna position. Förstå mig rätt nu: en Kroos på spelhumör är en berikning för varje lag och hans passningsfot är inte av denna värld. Men hans arbetsinsats på den så viktiga positionen är troligtvis inte tillräcklig i en semifinal. Då kommer Hummels och Badstuber få jobba häcken av sig. Den bästa lösningen är troligen att ge Schweinsteiger nytt förtroende och hoppas på en reaktion. Som mot Holland.

Desto positivare är då Özils väg tillbaka till toppen och Reus fina insats. Det lovar gott. Och som vanligt, helt plötsligt, imponerar Mats Hummels och Holger Badstuber som mittbackspar.

Mina kommentarer på spelarna i startelvan:

Manuel Neuer: Inför matchen undrade den gode Neuer hur Grekland över huvud taget har gjort sina mål eftersom att de knappt skapar några chanser. Nu släppte han in två och undrar säkerligen fortfarande hur tusan det gick till. Kunde sett bättre ut vid 1-1-målet, hade annars inte särskilt mycket att göra. Läste som vanligt spelet bra och agerade som en femte försvarare.

Jerome Boateng: Tillbaka i startelvan efter avstängningen och gjorde det helt okej. Försökte att ge understöd i offensiven och stod även för assisten till det viktiga 2-1-målet. Hängde inte med, eller ville inte hänga med, när Samaras fick stöta in 1-1. Det som om att han inte trodde på att grekerna skulle kunna hota.

Mats Hummels: Det är inte märkligt att Barcelona sägs vilja köpa loss Hummels. Han imponerar med sina uppspel, sina offensiva kvaliteter och sitt gedigna försvarsarbete. Han vinner närkamper och springer omkring som en majestätisk general. Ett par missade passningar igår men som han själv korrigerade. Men han får gärna sluta med felpass i nästa match.

Holger Badstuber: Löw såg rasande ut inledningsvis när Badstuber visade ett sämre passningsspel än vad vi har vant oss vid. Valde att kliva upp mot mittlinjen vilket öppnade för grekernas kontringsmål. Hade dock också några bra aktioner när det väl behövdes och han utgör alltid ett hot på offensiva fasta. Sämre än vanligt dock.

Philipp Lahm: Gjorde det ack så viktiga 1-0-målet och det kändes som en repris från 2006. Ett härligt avslut som gav hela laget en knuff i rätt riktning. Som en kapten ska agera. I princip felfri i försvarsarbetet och pigg i offensiven efter de första 20 minuterna. En mycket bra insats.

Sami Khedira: Planens gigant, kungen på mittfältet. Han var överallt hela tiden. Han vann boll på egen planhalva, stormade mot motståndarnas mål, kastade sig in i närkamper, tog över Bastians jobb, gjorde det viktiga 2-1-målet och var helt enkelt bäst på plan. Så viktig för Tyskland då han även tar det prestigelösa jobbet.

Bastian Schweinsteigers: En av mittfältsgeneralens sämre matcher i landslaget. Tyvärr. Mängder med felpass i inledningen av matchen, ett förvirrat kroppsspråk, stor osäkerhet och osynlig när han inte gjorde misstag. Som tur var stod Grekland, och inte Spanien, för motståndet. Visade ändå klokhet och rutin när han i mitten av andra halvlek valde att säkra upp matchen istället för att försöka ta sig framåt.

Marco Reus: Fick äntligen göra sin mästerskapsdebut och fick fira det med ett praktmål till 4-1. Borde ha gjort ett eller två mål redan i första halvlek, men han kan vara nöjd ändå. Var i princip inblandad i samtliga tyska kombinationer i första halvlek, blev lite blekare i andra men gjorde då mål istället. Helt klart en kandidat för startelvan även nästa match.

Mesut Özil: Har fått utstå en hel del kritik, och det med all rätt. Nu blev det Gomez som ”offrades” för att Özil skulle komma igång. Och med Klose på planen fungerade allting plötsligt mycket bättre för Özil. Han hade ett gäng tama avslut på mål, men i övrigt var även han inblandad i det mesta. En insats som lovar gott inför slutfasen av turneringen. En av giganterna på plan.

André Schürrle: Precis som Reus kom Schürrle plötsligt in i startelvan och bidrog med mycket fart samt en del okej avslut. Gjorde det helt klart bättre än Podolski, men inte tillräckligt bra för att övertyga någon om en startplats. För mycket bolltapp och felbeslut, men ett härligt hastighetsvapen. Växer fram som den perfekte inhopparen. Härligt att vänsterkanten blev ett alternativ igen.

Miroslav Klose: Gamlingen kom in i startelvan och stackars Gomez fick sätta sig på bänken. Kombinationsstarke Klose bidrog med just det alla hade hoppats på – det blev en helt annan fart i offensiven och alternativen för Tyskland blev fler. Fick göra ett tjusigt nickmål men missade också ett par lägen. Såg pigg ut.

Thomas Müller kom in med lite drygt 20 minuter kvar och förstärkte Tysklands dominans i matchen. Han och Reus bör starta nästa match enligt mig. Schürrle är som sagt en perfekt inhoppare med den farten. Nu återstår det att se om Joachim Löw går tillbaka till ursprungselvan, eller om även han vann några nya intryck i går.

Nu väntar alltså England eller Frankrike i semifinal…eller, nej, förlåt, England eller Italien menar jag förstås. Det var André Schürrle som sa att det kvittade om det blev England eller Frankrike i nästa match, journalisterna blev förvirrade och presschefen, Harald Stenger, fick korrigera Schürrle. Men han tycker ändå att det kvittar.

P.S I kväll lottas förresten tyska cupen. Trevligt, säsongen närmar sig. D.S

/Wingren