Dags för kvartsfinal nummer två. Nu är det Tysklands tur att kliva in i handlingen. Grekland står för motståndet. En politiskt infekterad match. Tabloiderna vältrar sig i ”fyndiga” rubriker och aggressiviteten är påtaglig på vissa håll. En tråkig inramning, och något jag väljer att lägga åt sidan här. Och jag hoppas att kvällens kvartsfinal kommer att handla om fotboll.

Grekland har verkligen imponerat som lag den här turneringen. Man har varit defensivt skickliga och lyckats göra mål utan att skapa målchanser. Det är, som alla förstår, en löjligt värdefull egenskap. När det går tungt reser grekerna sig. Tillsammans. Som ett lag. Det kanske inte är den roligaste fotbollen, men uppenbarligen fungerar det ändå ganska bra. Grekland är i kvartsfinal i EM. Holland, Sverige, Danmark och Kroatien har redan åkt hem – bara för att nämna några nationer.

Schalke 04:s reslige och robuste mittback, Kyriakos Papadopoulos, har inför matchen sagt att Grekland ska spela precis som Chelsea gjorde mot Bayern München i Champions League-finalen. Om de lyckas göra det lika framgångsrikt så kommer Tyskland att få problem.

”En sak kan vi lova vårt folk: vi kommer att kämpa, kämpa, kämpa”, säger Papadopoulos.

Tyskland kommer förstås också att kämpa. Det ligger liksom i spelarnas DNA. Frågan är om de kommer att kämpa på ett lika motiverat sätt? Troligen inte. Tyskland är gigantiska favoriter och tar gärna på sig den rollen också. Underskattning är en av fotbollens obehagligaste, brutalaste och farligaste sjukdomar. En sjukdom som kan leda till depression och en tråkig hemresa. Medicinen som finns är respekt och mental förberedelse. Biverkningarna är inte särskilt många, kanske att man får vänta länge på resultatet.

Om Tyskland gör matchens första mål så kommer grekerna att få det oerhört jobbigt. Men om Grekland orkar hålla ut så kan det bli en gastkramande upplösning av matchen. Nyckeln till framgång för Tyskland är anfallsspelet. Joachim Löw har antagligen, äntligen, insett det. Enligt tyska rapporter så ändrar förbundskaptenen om ordentligt i startelvan. Ut går Podolski, Müller och Gomez – in kommer Schürrle, Reus och Klose. Vissa hävdar att det är för att Löw är så där härligt arrogant segerviss. Det tror jag inte ett dugg på.

Marco Reus var Bundesligas bäste spelare den gångna säsongen. Han bidrar med fart, djupledslöpningar, fin teknik och ett grymt driv mot mål. Thomas Müller är mer en klurig och irrationell typ. Mot ett defensivt Grekland är Reus ett mycket hetare alternativ än en Müller som inte ens är i form.

André Schürrle är i bättre slag än trötte Lukas Podolski. Han kommer in med ännu mer fart än vad Reus gör, och en förkärlek till att kliva in i banan och knorra in bollen i mål likt Arjen Robben i sina bästa stunder (alltså inte den här säsongen).

Miroslav Klose är en mycket mer dynamisk och spelskicklig anfallare än vad Mario Gomez är. Han har dessutom rutinen och han kan landslaget utantill. Med Klose på plan kommer dessutom Mesut Özil äntligen tycka att livet leker igen. Och det behövs. Jag tror inte heller att Löw har något emot att kunna slänga in en vansinnigt revanschsugen bulldog i form av Gomez om matchen står och väger.

I mina ögon är det alltså inte fråga om arrogans eller självsäkerhet – i så fall hade inte Schweinsteiger spelat – utan det är klassisk matchcoachning från Löw. Något som dessutom känns förbannat viktigt för Tyskland. Anfallsspelet har varit statistiskt och ganska tempofattigt. Grekland måste besegras med fart och nya idéer. Det bjuds vi på nu.

Bastian Schweinsteiger har haft lite skadekänningar och vilat i två dagar, men enligt Joachim Löw är han helt klar för spel igen. Alltså lär startelvan se ut så här enligt tysk media:

Neuer
Boateng, Hummels, Badstuber, Lahm
Khedira, Schweinsteiger
Reus, Özil, Schürrle
Klose

Personligen är jag mycket nöjd med startelvan. Det här är förändringar som jag, och många med mig, har efterfrågat. Det känns fräscht och spännande. Det känns som helt rätt vapen mot tuffa Grekland.

Se nu för tusan till att röra er, bjud på de spetsegenskaper som alla vet att ni besitter. Bjud på fotbollsgodis och ha hjärtat utanpå tröjan. Gör den här kvällen till en kväll att minnas. Låt den här kvällen bli midsommaren då Tyskland slog världsrekord. Världsrekord, vadå för världsrekord?

Jo, sen den bittra 0-1-förlusten mot Spanien i VM så har Tyskland inte förlorat någon tävlingsmatch. Men det är inte bara det. Sen vinsten mot Uruguay i bronsmatchen så har Tyskland vunnit samtliga tävlingsmatcher. I kvalet till EM vann man mot Turkiet, Österrike, Belgien, Kazakstan och Azerbaijan två gånger om. I EM slog Tyskland Danmark, Portugal och Holland. 14 segrar i rad alltså – och nu väntar Grekland. Grekland som slog ut Frankrike i kvartsfinal 2004, Frankrike som då hade 14 segrar i rad…

/Wingren

I dag kör vi vidare med topplistan, och avslutar med de 15 bästa spelarna. Som jag skrev i inlägget nedan så har det varit en närmast omöjlig uppgift, som vanligt. Men här har ni säsongens bästa spelare i Bundesliga. Diskutera gärna!

15. Toni Kroos, Bayern München
Har fått spela som offensiv mittfältare bakom Gomez, men även som central mittfältare bredvid Gustavo – och där gör han sig bäst. Har ett fantastiskt spelsinne och ett härligt tillslag på bollen. Problemet är att han ibland ser lite arrogant ut eftersom att han vet hur bra han egentligen är.

14. Marc-André ter Stegen, Borussia Mönchnengladbach
Om den unge målvakten fortsätter att utvecklas som han har gjort så är han snart världens bäste. Står för otroliga räddningar, har en god speluppfattning, trygg med fötterna och stark efter linjen. Har haft ett bättre försvar framför sig än Leno och Ulreich dock.

13. Jakub ”Kuba” Blaszczykowski, Borussia Dortmund
När han väl fick förtroendet från start hittade Kuba den formen som alla supportrar har drömt om i flera säsonger nu. Ingen saknade längre Mario Götze (som för övrigt mister sin plats på listan och ersätts av just Kuba). Ständigt i rörelse, snabb och med nytt självförtroende. Sex mål och tio assist.

12. Mario Gomez, Bayern München
Det är många som är besvikna på Gomez då han har bränt en hel del chanser, särskilt i viktiga matcher. Men han har också öst in mål (26 stycken) och har varit viktig för Bayern sett över hela säsongen. Likt ingen anfallare i världen har han förmågan att stå på rätt plats vid rätt tillfälle. En kung i straffområdet.

11. Ron-Robert Zieler, Hannover 96
129 räddade skott den här säsongen, det är mer än vad någon annan målvakt lyckats med i Bundesliga. Fina reflexer och härlig kommunikation med backlinjen. Kan förbättra sin utrusningar en aning. En målvakt att lita på.

10. Sebastian Kehl, Borussia Dortmund
Vilken återuppståndelse vi har fått se. Kaptenen är tillbaka – och det med besked. Har guidat sitt unga lag genom årets rekordsäsong och gjort det med pondus, rutin, kamp och vilja. En ledargestalt som har dominerat mittfältet.

9. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04
En jobbig och lite skadedrabbad första säsong i Schalke följdes upp av en fenomenal säsong. Huntelaar är den största anledningen till Schalkes framgång, det är inte många chanser holländaren missar (särskilt om vi jämför med Gomez och Lewandowski). 29 mål och 13 assist. Fantastiskt bra.

8. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund
Stor, stark, snabb och löpvillig. En riktig atlet till anfallare som sliter för laget, fick sitt genombrott den här säsongen när Barrios gick skadad. 22 mål och tio assist utan att ha tagit hand om någon straff. Avgör viktiga matcher.

7. Bernd Leno, Bayer Leverkusen
Ung men ändå så stabil, orutinerad men ändå så lugn. Flera gånger den här säsongen har han räddat sitt Leverkusen med sina fantastiska parader. Tänk vilka målvakter Tyskland förfogar över – Leno är inte ens en av fyra målvakter i Löws EM-trupp.

6. Lukasz Piszczek, Borussia Dortmund
Han har verkligen exploderat under Klopps styre i Dortmund. Den här säsongen har han varit fenomenal och springer upp och ner längs högerkanten i 90 minuter och bidrar starkt till att lagets offensiv blir svår att försvara sig mot. Polacken har hyllats som en av världens bästa ytterbackar av sin tränare, och Real Madrid har anmält sitt intresse. Åtta assist och fyra mål och endast ett gult kort. Explosiv, outtröttlig och konstant.

5. Shinji Kagawa, Borussia Dortmund
Det är trist att ligans kanske störste artist lämnar oss. Den lille japanen har varit fenomenal och räddat Dortmund gång på gång när motståndarna har försvarat sig med hela laget. Han är så smart, hittar fria ytor, ser passningar som ingen annan ser och gör viktiga mål. En väldigt speciell fotbollsspelare med unika egenskaper.

4. Sven Ulreich, VfB Stuttgart
Man kan väl säga att många målvakter hade varit lyckliga om de hade varit lika bra som Sven Ulreich är när han är som sämst. Åtminstone den här säsongen. Ulreich har knappt haft några svackor, han har gjort massivs med jätteräddningar, omöjliga räddningar, utstrålat pondus och utvecklat sitt spel i luften. Glöm ej heller att Leno inte har förärats med ett lika bra försvar framför sig som ter Stegen, Weidenfeller eller Neuer. En bortglömd stormålvakt – som så många andra tyska målvakter.

3. Mats Hummels, Borussia Dortmund
Bundesligas bäste mittback – i år igen. Han är den mest komplette i Bundesliga och håller jämna steg med de bästa i världen. Den här säsongen har han dessutom utvecklat sitt offensiva spel i samband med Nuri Sahins övergång till Real Madrid. Han sätter igång spelet, fyller på framåt, vinner nickdueller, vinner närkamper och framför allt gör han sina bästa matcher när motståndet är toppkonkurrenter som Bayern München. 80 procent av Hummels passningar gick fram, endast 20 närkamper slutade med att domaren blåste mot Hummels och endast ett gult kort. Världsklass.

2. Franck Ribéry, Bayern München
Äntligen har fransmannen hittat tillbaka till den lysande form han var i innan Louis van Gaal kom. När Ribéry är på spelhumör så är han en av världens absolut bästa spelare. Ribéry har stundtals haft lekstuga med motståndarna den här säsongen och är en av Europas poängkungar. Tolv mål och 20 assist i Bundesliga talar för sig. Det som Ribéry kanske har gjort allra bäst den här säsongen är att han har avgjort en hel del matcher. Många gånger har han varit tungan på vågen för FC Bayern. Snabb, teknisk, god arbetsmoral och ett finfint spelsinne. Världsklass.

1. Marco Reus, Borussia Mönchengladbach
Visst hade han en svacka när hela Gladbach, utan Patrick Herrmann, hade en svacka. Men Reus har fortsatt att utvecklas sedan han kom till klubben från Ahlen 2009. Den här säsongen blev hans stora genombrott. Han spelade på kanten och han spelade även centralt. Det kvittade egentligen vart Lucien Favre placerade Reus – han var ständigt spelbar, säker med bollen, en duktig framspelare och en magnifik avslutare. Rörelse, teknik och översikt. Reus är den som har betytt mest för Gladbachs succésäsong. Utan hans 18 mål och 12 assist skulle Gladbach ha 22 poäng mindre. Lägg därtill att nästan 80 procent av hans passningar gick fram. Lämnar ett tomrum efter sig.

Och nu undrar jag förstås om ni håller med? Vilka spelare saknas, vilka ska bort? Hur hade er bästa elva sett ut?

/Wingren

FC Kaiserslautern lyckades ta sin första vinst sedan den tionde omgången mot Hertha Berlin. Matchen slutade 2-1 till gästande Kaiserslautern. En bedrövligt resultat. Att ett av de sämsta lagen någonsin i Bundesliga (den här säsongen alltså) lyckas vinna med 2-1 på Olympiastadion säger egentligen allt om hur rättvis en Hertha-degradering skulle vara. Kan man inte mäkta med att vinna mot ett lag som är avhängt, ofarligt och mer eller mindre värdelöst så har man inget i Bundesliga att göra. Tyvärr. En bitter sanning.

Publiken, Otto Rehhagel och spelarna visste hur viktig en seger skulle vara. Huvudstadslaget har trots allt ett enklare spelprogram kvar än konkurrenten på kvalplats – 1. FC Köln. En vinst hade, med facit i hand då Köln spelade oavgjort, tagit upp Hertha på en kvalplats. Samma poäng som Köln men med en bättre målskillnad.

Det var bara det att spelarna såg oinspirerade och nervösa ut redan från minut ett. Hertha tog visserligen kontroll över matchen och förde spelet, men man hade svårt att skapa målchanser mot ett säkert bortaförsvar. Hertha ville framåt, det måste jag ge dem. Men det var för oinspirerat och omständligt. Hemmalaget höjde successivt tempot, men det innebar bara mer slarv även om Kaiserslauterns backlinje darrade mer.

Sen kom kallduschen. Kaiserslautern utnyttjade Berlin-försvarets kollaps och till allas förvåning kunde Kirch göra 0-1. Nu försvann även det sista självförtroendet hos hemmalaget. I 37:e kontrade bortalaget in 0-2 genom Wooten. Vad hände, Berlin?

Rehhagel kunde dessutom bara vara glad över att bortalaget inte gjorde fler mål innan halvtid.

Andra halvlek såg bättre ut, Berlin försökte mer framåt. Men försvaret såg fortfarande katastrofalt ut. Som ett nedflyttningslags försvar så ofta gör. Niemeyer kunde dock nicka in det där viktiga reduceringsmålet på Eberts hörna i den 60:e minuten. Game on.

Bara någon kvart senare skulle just Niemeyer dra på sig sitt andra gula kort dock. Då var det ridå. Hertha hade redan haft problem med att verkligen dominera matchen och trycka tillbaka Kaiserslautern. Nu såg spelarna uppgivna ut. Thomas Kraft fick göra några kalasräddningar för att hålla ned siffrorna dessutom.

Match slutade med en, trots allt, välförtjänt Kaiserslautern-seger. Det säger dock mer om Hertha än Kaiserslautern.

Grattis Michael Preetz, får vi väl passa på att säga. Sportchefens halvlöjliga dust med Markus Babbel har kostat Hertha Berlin Bundesliga-kontraktet. Jag kan inte tänka mig att Berlin hade legat så här pyrt till om Preetz bara haft lite mer tålamod, och lite mindre ego, och låtit Babbel stanna säsongen ut. Visst finns det fortfarande en chans för Hertha att klara sig kvar – men inte fan om man spelar så här. Och det är trist. Hertha Berlin hör hemma i Bundesliga. Tysk fotboll behöver sitt huvudstadslag.

Säsongen kan verkligen ställas på sin spets när Berlin möter Hoffenheim i den sista matchen för säsongen. Där finner vi, som bekant, Markus Babbel. Det hade slutet cirkeln på något sätt om det är just Babbel som sätter sista spiken i nedflyttningskistan.

Schalke 04 väntar i omgång 33, det är ingen lätt match. Hertha måste höja sig flera nivåer samtidigt som Köln sänker sin nivå igen. 1-1 blev det mot Stuttgart i lördags. Och det är starkt.

Det är knappast någon tillfällighet att just Hertha och Köln återfinns på, och under, kvalstrecket. Det är föreningar som har misskötts i år. Köln har en lång historik av just detta, men den här säsongen har varit värre än vanligt. Och i Berlin har Preetz ställt till det. Klubbarna förtjänar att ligga illa till. Men det är förbannat tråkigt.

Finansiellt kan jag dock komma med glädjande rykten för alla Hertha-fans där ute. I jakten på en ny sponsor tycks lyckan le mot Berlin. Enligt uppgifter är det mer eller mindre klart att Etihad Airways blir ny sponsor, skriver Kicker. Ett avtal som skulle gälla även om Berlin trillar ur finrummet.

Men ärligt talat – vad hände Hertha?

***

Stort grattis säger vi i stället till SC Freiburg som nu har gjort det omöjliga möjligt. Sorg fick sparken när han låg sist med sitt Freiburg, Christian Streich tog över och har förvandlat detta splittrade lag till en enhet. Ett kollektiv, som utan Demba Cissé, har rest sig och dessutom bjudit publiken på sevärd fotboll. Efter 0-0 mot Hannover i söndags står det klart att Freiburg får spela i Bundesliga även nästa säsong. En otrolig bedrift måste jag säga.

Den hårde och tuffe Streichs tårar och omfamningar efter slutsignalen var vackert att se. Och det här var helt välförtjänt.

***

Ingen har väl missat att Borussia Dortmund blev tyska mästare i lördags antar jag. Det har varit vild fest i Dortmund hela helgen och jag lyfter på min hatt. En eloge vill jag även tillskriva Mönchengladbach och Lucien Favre som uppträdde som riktigt goda förlorare efter matchen. Härligt.

26 matcher utan förlust tillskriver vi Dortmund nu. Och dessutom en chans på klubbens första dubbel samt det eviga poängrekordet i Bundesliga. Jürgen Klopp alltså, vilken kille.

För övrigt kan vi även konstatera att Borussia Dortmund har ett högre publiksnitt än Barcelona, Manchester United eller Real Madrid. Ja, helt enkelt högst i Europa. Hade Westfalenstadion bara varit större så hade snittet varit bra mycket högre. Ett fint kvitto på tysk fotbolls dragningskraft.

***

Bundesliga omgång 32:

FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg 0-0
Thomas Tuchel firade 100 matcher som Bundesliga-tränare och Wolfsburg kom på besök. Magath och hans lag har Europa-ambitioner, men visade med all tydlighet varför det inte lyckades den här säsongen. På bortaplan har man varit svaga och Mainz var i fredags det bättre laget. Szalai och Zidan borde givetvis ha gjort något mål, men Wolfsburg var inte bättre när de väl lyckades spela till sig några hyggliga lägen. Tuchel fick kvällen till ära fira att Mainz är helt klart för spel i Bundesliga även nästa säsong. Rasmus Jönsson fick 45 minuter utan att lyckas imponera.

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen 0-1
Plötsligt ligger Leverkusen bara två poäng bakom Stuttgart på plats fem i tabellen. Hyypiä fick fira en härlig och viktig vinst mot Europa-konkurrenten Hoffenheim. Schürrle gjorde matchens enda mål, och kanske är han på väg att hitta den efterlängtade formen igen. Det var dock en jämn tillställning som mycket väl kunde ha slutat avgjort. Men Bernd Leno räddade Salihovics straff och säkrade de tre poängen.

Werder Bremen – Bayern München 1-2
Jupp Heynckes vilade hela backlinjen samt Robben, Ribéry och Gomez. Werder Bremen jagar en Europa League-plats och behövde verkligen ta poäng mot ett Bayern som mest tänkte på Madrid. En jämn första halvlek bjöd bland annat på ett stenhårt ribbskott från Petersen. I andra halvlek höjde Bremen trycket en aning och i mitten av halvleken kunde Naldo göra det förlösande 1-0-målet. På topp var Rosenberg väldigt pigg och högst delaktig i att Bremen fortsatte att hota rekordmästarna. Svensken borde dock ha gjort ett mål också. I stället hjälpte Naldo Bayern med ett självmål, och i matchens slutminut gjorde inbytte Ribéry 1-2. Tungt poängtapp för ett tappert, men slarvigt, Bremen. Bayern visade varför de alltid är ett topplag.

FC Nürnberg – Hamburger SV 1-1
En riktig traditionsduell mellan två klubbar som har en så rik historia. Nu handlade det mer om överlevnad, även om Nürnberg faktiskt var klart för spel i Bundesliga redan innan matchen. HSV gjorde 1-0 genom Son, som alltså gjorde mål för andra matchen i rad. Tänk om han kan blomma ut till det som alla hoppas på? Stuttgart-lånet, förlåt, succélånet, Didavi kvitterade dock matchen. Poängen innebär att Hamburg inte kan åka ur direkt längre, och man har hela fem poäng ner till kvalplatsen. Det ska vara fixat nu.

Hertha Berlin – FC Kaiserslautern 1-2
Ja, vad ska man säga? Se ovan skrivna text om matchen. Sammanfattningsvis kan man säga att Berlin såg oinspirerat ut, hade en skadedrabbad backlinje och låg under med 0-2 i halvtid. Niemeyer gjorde 1-2 och gav hopp åt en besviken publik, men drog sedan på sig sitt andra gula kort. En miserabel insats i ett så här kritiskt skede av säsongen. Kaiserslautern kunde fira sin första seger på 21 matcher, men är redan klart för spel i Bundesliga två.

FC Köln – VfB Stuttgart 1-1
Frank Schaefers andra match som tränare för krislaget Köln var betydligt mycket bättre. Det såg stabilare och säkrare ut och framför allt kunde man även skapa ett offensivt hot. Peszko gjorde också det viktiga 1-0-målet för hemmalaget, men som så många gånger förr höll inte Köln hela vägen. Cacau drog till med en stolpe-stolpe-in och kvitterade matchen. Men det var framför allt en viktig poäng för Köln, men även positivt att laget inte föll ihop som vi har vant oss vid. Visserligen tvingades Rensing göra en kalasräddning mot slutet, men 1-1 höll matchen ut. Köln kan tacka Berlin och har nu fortsatt hopp om att åtminstone klara kvalplatsen. Stuttgart är obesegrat i tio matcher och andas europeisk luft.

Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach 2-0
Precis som förra året säkrade Dortmund mästerskapet med en 2-0-vinst i den 32:a omgången. Den här gången stod Gladbach för motståndet i stället för Nürnberg. Marco Reus, framför allt, försökte hela tiden bryta igenom med sina farliga djupledslöpningar. Någon gång blev han felaktigt avvinkad för offside, och någon gång räddade Schmelzer när Weidenfeller var överspelad. Men bortsett från det var Dortmund det klart bättre laget, stundtals var det snudd på utklassning. Perisic nickade in 1-0 i första halvlek, Lewandowski serverade Kagawa en perfekt boll som den kvicke japanen tog med sig förbi ter Stegen i mål. 2-0 och sedan var ledningen aldrig hotad. Stor fest. En välförtjänt titel.

FC Auhsburg – Schalke 04 1-1
Augsburg satsade verkligen allt på ett kort och de visade varför de förtjänar att stanna kvar i Bundesliga. Precis som Freiburg så har även Augsburg förbättrat sig betydligt och i söndags spelade man ut Schalke inför sin hemmapublik. 1-0-ledningen kom tidigt men sedan syntes det också varför Augsburg är ett bottenlag. Man lyckades inte döda matchen med fler mål, i stället var Schalke lika kyliga som vanligt framför mål och Huntelaar kunde kvittera. Augsburg fortsatte att dominera matchbilden, men Schalke stack upp i farliga anfall emellanåt. Augsburg klarade inte kontraktet men det såg lovande ut. Kampen mellan Schalke och Gladbach fortsätter.

Hannover 96 – SC Freiburg 0-0
13 poäng hade Freiburg samlat på sig under hösten. Christian Streich kom och plötsligt leker livet i Freiburg igen. Laget står nu på 37 poäng och är ett av ligans formstarkaste, 0-0-matchen mot Hannover innebär även att Freiburg spelar i Bundesliga nästa säsong. Grattis. Hannover var det laget som försökte mest, men Freiburgs försvar var väldigt stabilt. Men även bortalaget hotade gång efter annan. 0-0 känns helt enkelt väldigt rättvist efter en välspelad match. Hannover har tre poäng poäng ner till Werder Bremen på åttonde plats.

En målsnål omgång med många kryss är över. Nu kvarstår endast två omgångar och det finns mycket att spela för. Vilka lag behåller nerverna?

/Wingren

Mot den moderna fotbollen. För den moderna fotbollen. Positiv till kommersialisering och globalisering. Eller negativt inställd. Traditionalist, eller ej. Det är en gigantiskt stor och bred fråga som jag inte tänkte ge mig i kast med nu. Då hade jag fått sitta här framför skärmen i flera veckor. Det hade känts olustigt. Jag ska givetvis tillägga att det är en förbannat intressant och viktig fråga – där för- och nackdelar avlöser varandra i lika rapp takt som kulorna från en gevärseld. Argumenten slår med samma kraft, borrar in sig i blodet och medvetandet.

En liten, men ack så viktig del, från denna breda fråga tänkte jag dock lyfta här och nu. Tv-matcherna, tv-sändningarna och tv-avtalen. Om någon har missat det, så har den tyska fotbollsligan (DFL) tecknat ett mycket lukrativt avtal med Sky som börjar gälla säsongen 2013/2014. Sky får hosta upp 628 miljoner euro per år, att jämföra med de tidigare 412 miljonerna. En finfin ökning, en värdesättning för Bundesliga och nya förutsättningar för klubbarna att utvecklas. Kanon.

Jag befarar dock att vi kommer att få se fler förändringar i spelschemat med fler matchtillfällen som följd.

Kanske blir det en match på lördag förmiddag, en på söndag förmiddag. Eventuellt går det kanske att sparka igång en sen kvällsmatch på lördagen också? Det här är mina personliga funderingar och inget som baserar sig på fakta. Förutom på vad dåtiden har lärt oss förstås. Det är trots allt inte särskilt längesedan som fler matchdagar och matchtillfällen infördes i Bundesliga. Allt för att kunna sända fler matcher på tv, utspritt på olika tider för att därmed locka fler tittare. Tyskland är långt ifrån värst och har trots allt arbetat på ett sätt som knappast har gjort tv-bolagen glada. Man har spjärnat emot. Det går dock inte att motarbeta den moderna, kommersiella och globaliserade fotboll

Och tro mig, jag förstår det. Jag förstår att det är nödvändigt, åtminstone så länge man vill ha någonting att säga till om i Europa och världen. Så länge man vill vara konkurrenskraftig. Då måste produkten (Bundesliga) göras mer attraktiv. Vi har redan det högsta publiksnittet och kanske Europas mest positiva och offensiva fotboll i Tyskland Det är klart att det är en produkt man kan marknadsföra hårdare. I Tyskland, men framförallt utanför Tyskland. DFL har vaknat till liv och har intensifierat sina marknadsföringskampanjer och finslipat marknadsföringstekniken.

Resultatet ser vi redan nu – en större summa pengar flödar in och produkten Bundesliga blir allt mer respekterad även utanför Tyskland. Låt oss säga att DFL har lyckats.

I jämförelse med många andra ligor har DFL dessutom lyckats med detta utan att inkräkta alltför mycket på supportrarnas intressen och fotbollens traditioner. I förhållande till andra länder, alltså.

Vad som händer 2013/2014 vet jag inte. Jag tror på fler matchdagar som sagt.

Det är inte kul för en Köln-supporter att åka till München för en sen söndagsmatch. Det nödvändiga intrång som tv-bolagen gör inkräktar alltså på de människor som faktiskt följer sitt lag i vått och torrt. Jag gillar det inte, men jag förstår det. Fasen, det är klart att jag någonstans kan uppskatta det jag med, då jag får möjlighet att se fler matcher med fler lag.

Det var inte särskilt längesedan samtliga Bundesliga-matcher spelades på lördagen klockan 15:30. Jag älskar lördag halv fyra. Det slår vilken religiös högtid eller gudstjänst som helst. Vad jag vill ha sagt med det är att fotboll är ett kulturellt fenomen som för många faktiskt uppfyller samma funktion som religion. Men tv-bolagen inkräktar ytterst lite på Barkåkra kyrkas tider och traditioner. Någonstans måste man alltså förstå att människor blir upprörda över sånt här.

I boken Meningsskapande idrott: Livsåskådningsrelevanta perspektiv och empiriska kontraster, menar författaren att idrott kan fylla ett socialt tomrum och vara en viktig del av en persons identitet, samt bidra med något som kan beskrivas som närmast euforiska upplevelser och känslor av religiös art. Fotboll är inte bara fotboll. Åtminstone inte för alla.

Men vad ska man värna om då? Kan man på fullaste allvar argumentera för att supportrarna ska sättas i första hand, på bekostnad av klubbarnas och fotbollens välmående? Det känns svårt och inte särskilt verklighetsförankrat. Men hur långt kan man gå för att det ska passa alla andra intressenter än just supportrarna? Någon gång får det vara nog. Men när är det? Eller kommer man att offra allt vad supporterkultur heter och börja tramsa omkring med matcher i Asien, för marknadens skull?

Tysk fotboll är mer supporterförankrad och hänsynstagande än många andra storligor. Men hur länge förblir det så?

Jag älskar lördag 15:30, men jag har lärt mig att leva med, och förstå, att det inte är hållbart. Poängen med den här löjligt långa texten ovan är egentligen enkel och hade kunnat kokas ner till ett par meningar:

Hur kul blir det i morgon när Borussia Dortmund kan vara klara mästare redan innan matchen börjar? Om Bayern München tappar poäng halv fyra mot Werder Bremen, då är Dortmund mästare redan innan matchen mot Mönchengladbach börjar klockan 18:30.

Kom inte och påstå något annat än att lite av fotbollens magi försvinner. Ändå försöker tyska ligan att göra det lite mer spännande och dramatiskt genom att spela de två sista omgångarna samtidigt. På lördag klockan 15:30. Jag älskar den tiden. Men den här gången räcker det inte med de sista två omgångarna som sagt.

Jürgen Klopp sa under gårdagens presskonferens att det bästa hade varit om DFL hade agerat snabbt efter förra helgen och låtit matcherna gå av stapeln halv fyra på lördag. Uppenbarligen var det inte någon som trodde att Dortmund skulle kunna fira mästerskapet med tre matcher kvar.

Jag kan själv tänka mig hur svårt det skulle vara att gå ut och spela fotboll när du en timme tidigare har fått reda på att du är mästare. Kul, lyckligt och festligt, visst. Men det blir skevt om Dortmund inte är lika motiverade som de borde vara. Då kan Mönchengladbach på ren vilja och insats spela hem tre poäng och eventuellt gå förbi Schalke 04 i tabellen. Ser ni hur otroligt dumt det blir? Det blir orättvist. Helt i onödan, egentligen.

Nu får vi hoppas att Borussia Dortmund kan vara fokuserat till 100 procent ändå – även om Bremen tar poäng mot Bayern. Jürgen Klopp och killarna har ett ansvar gentemot supportrarna och dessutom ett historiskt rekord som lockar. Dortmund kan ta 81 poäng den här säsongen, det skulle i så fall vara två poäng mer än Bayern Münchens nuvarande rekord. Vi får hoppas att det är motivation nog. Jag litar på att Dortmund kan vara motiverat inför sina trogna supportrar och jag litar på att Jürgen Klopp och spelarna har rätt inställning till det här.

På lördag kan vi få en tysk mästare. Antingen runt 17:20 eller 20:20. Det kan vi tacka tv för.

***

Greuther Fürth är klart för spel i Bundesliga nästa säsong. Precis som Augsburg har man arbetat långsiktigt och tålmodigt – nu har man också fått sin belöning för det. Om Augsburg håller sig kvar innebär det att vi har fyra lag från Bayern i Bundesliga nästa säsong. Tränaren Mike Büskens har gjort ett strålande jobb med Fürth som har formats till ett spelskickligt och stabilt lag. Frågan är hur många spelare man lyckas behålla och vilka nyförvärv man lyckas göra. Men en positiv och stabil grund finns. Det är inget hastverk och just det är väldigt värdefullt när man tar steget upp i det tyska finrummet. Det blir Fürths första säsong i Bundesliga och presidenten Helmut Hack är säkerligen överförtjust då han har varit väldigt nära hela åtta gånger under sina elva år i klubben.

Eintracht Frankfurt ligger på en komfortabel andraplats och kan bli helt klart om man vinner mot bottenlaget Alemannia Aachen på måndag. Kampen om kvalplats är betydligt tuffare. Här finner vi SC Paderborn (58 poäng), Fortuna Düsseldorf (57 poäng) och St. Pauli (56 poäng). Ett riktigt getingbo som kommer att bjuda oss på mycket spänning.

Även i botten är det riktigt spännande. Det är onekligen lite trist att de tre sista lagen heter Alemannia Aachen (25 poäng), Hansa Rostock (26 poäng) och Karlsruher SC (27 poäng). På säker mark ligger Erzgebirge Aue och Energie Cottbus på 31 poäng. Men som ni förstår är inte faran över.
Det kommer att bli en dramatisk avslutning. Och jag vågar redan nu säga att det stackars lag som tvingas kvala för att hålla sig kvar i Bundesliga kommer att få det utomordentligt tufft. Det var längesedan så många lag var så bra i Bundesliga två. Det är kul och det är ett bra kvitto på det goda arbete som görs i många tyska klubbar.

***

Bundesliga omgång 32:

Fredag 20:30
FSV Mainz 05 – VfL Wolfsburg
Mainz är så gott som säkra, men rent matematiskt kan Thomas Tuchels lag fortfarande hamna på en dyster plats i tabellen. Wolfsburg var för några veckor sedan ett vinnande lag som plötsligt utmanade ordentligt om Europa League-platserna. Tre raka förluster senare så ser det plötsligt mörkt ut, men långt ifrån omöjligt. Även konkurrenterna blandar och ger. Vi kan väl helt enkelt hoppas på en trevlig match.
Jag tror på: 2

Lördag 15:30 (tiden vi älskar):
FC Nürnberg – Hamburger SV
Nürnberg säkrade Bundesliga-kontraktet förra omgången och kunde andas ut. Även Hamburg fick stopp på krisen när Hannover besegrades. Men för HSV är det fortfarande fullt möjligt att säsongen slutar med katastrof. Det gäller att hålla koncentrationen uppe och inte slappna av. För HSV kan dock en poäng vara värd sin vikt i guld eftersom att Köln har en urusel målskillnad.
Jag tror på: X

Hertha Berlin – FC Kaiserslautern
Otto Rehhagel hyllar spelarnas moral, och det med all rätt. Även om Leverkusen måste ta på sig en del för 3-3-matchen senast, så kvarstår det faktum att Berlin kämpade sig tillbaka in i matchen och det med en man mindre på plan. Nu saknas alltså viktiga kaptenen Kobiashvili. Men ska det spela någon roll mot ligans sämsta lag, som har förlorat 21 matcher i rad utan vinst? Kaiserslauterns chans till poäng borde vara om spelarna helt enkelt spelar utan ångest och vill säga adjö på ett respektabelt sätt.
Jag tror på: 1

FC Köln – VfB Stuttgart
Frank Schaefer tog över efter Ståle Solbakken, ville se ett aggressivt Köln mot Gladbach. Men han fick se ett lag värdigt att åka ur Bundesliga i stället. Som vanligt föll laget ihop efter det första insläppta målet och nu måste styrkorna samlas och fokusera på att åtminstone hålla Berlin bakom sig. Det blir inte lätt. Ett av ligans formstarkaste lag kommer på besök och har en Europa League-plats att försvara. Stuttgart har sju vinster och två oavgjorda på de senaste nio matcherna. En typisk Stuttgart-vår alltså. Dessutom har Stuttgart tre raka vinster i Köln.
Jag tror på: 2

TSG Hoffenheim – Bayer Leverkusen
Ännu en Europa League-duell då Hoffenheim, precis som Wolfsburg, har smugit sig med lite i skymundan. Leverkusen har fortfarande inte vaknat till liv under Hyypiäs ledning, men det ser bättre ut trots allt. En som dock har vaknat till liv är Kießling, hans mål kan bli oerhört viktiga dessa sista matcher. För det är just det Hoffenheim saknar, som har kommit igång som lag, men Lakic är inte sig själv och framåt är det ungt och talangfullt, men den där riktiga genomslagskraften saknas. Nu är Firmino skadad och missar de sista matcherna. Hoffenheim måste helst vinna för att ha fortsatt häng på Europa League.
Jag tror på: X

Werder Bremen – Bayern München
Den här matchen är nog den absolut svåraste att tippa på förhand. Jag känner mig dock ganska säker på att den blir otroligt underhållande. Jupp Heynckes och Bayern tänker bara på Madrid och kommer således att vila nyckelspelare. Thomas Schaaf och Bremen tänker på Europa League och kommer att ställa upp med sitt bästa lag. Men vad hjälper det när man spelar som krattor? Bremen har inte presenterat sig på ett bra sätt på sistone. Som om det inte vore nog saknas dessutom Sokratis, Fritz, Marin, Ekici och Bardfrede. Således blir det trots allt två b-lag som möts. Vilka spelare är mest motiverade?
Jag tror på: 1

Lördag 18:30
Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach
Borussia Dortmund åttonde tyska mästerskap kan bli klart på lördag. Det skulle även innebära att man går förbi rivalen Schalke i antalet vunna tyska mästerskap. Dortmund befinner sig i en ohygglig form och har 25 matcher i rad utan förlust – vilket är ett nytt Bundesliga-rekord i en och samma säsong. Borussiat från Mönchengladbach ligger fyra inför matchen men har givetvis siktet inställt på att ta sig förbi Schalke i tabellen och därmed få en direktplats till Champions League. Marco Reus får spela inför sin kommande hemmapublik och kanske se sina framtida lagkamrater fira ligatiteln.
Jag tror på: 1

Söndag 15:30
FC Augsburg – Schalke 04
Schalke såg nästan ut att säkra tredjeplatsen när Gladbach var inne i en liten svacka, men då kommer två raka förluster och nu skiljer bara en poäng. När Schalke spelar på söndag kan Gladbach till och med vara förbi. Och bortamatch i Augsburg är minsann inte enkelt numera. Nykomlingen har rest sig och har imponerande fyra poäng ner till kvalplats. Utlånad, och utsorterade, Jan Moravek känner sig sugen på att störa sin egentliga arbetsgivare från Gelsenkirchen.
Jag tror på: X

Söndag 17:30
Hannover 96 – SC Freiburg
Freiburg är ett annat bottenlag som har rest sig och imponerat. Med 36 poäng ser det riktigt bra ut, men helt säkra är man fortfarande inte – åtminstone inte teoretiskt. Laget har spelat åtta match i rad utan att förlora. Det blir med andra ord en tuff uppgift för Hannover. Slomkas lag var nästan på väg att säkra en Europa League-plats, men plötsligt ligger man på plats sju. Skador har stört men åtminstone ska Abdellaoue och Stindl kunna göra comeback mot Freiburg, och det behövs nog.
Jag tror på: 1

/Wingren

Veckan alla har väntat på är äntligen här. Bundesliga går in en ”engelsk vecka”, ett tyskt uttryck som nyttjas när det spelas matcher mitt i veckan. Inte oss åskådare emot förstås. Vi bjuds på mer spänning, mer dramatik, mer kärlek och mer adrenalin. Och allt sker inför tiotusentals åskådare och ett klassiskt strålkastarljus.

Redan i kväll spelas det fyra matcher. Mer eller mindre hela Tyskland väntar förstås på morgondagens matcher – det är då Borussia Dortmund tar emot Bayern München på Westfalenstadion. En jätteduell. Hur uppmärksammat är det i Sverige då? Sorgligt lite. Skrämmande lite.

En sak i taget dock. Nu fokuserar vi på kvällens matcher och i morgon gottar vi oss åt fotbollsfyrverkeriet i Dortmund. Här finns faktiskt en hel del spännande möten, fast å andra sidan, vilka matcher är inte spännande när det är omgång 30 av 34 i Bundesliga? Just det, alla matcher har en hög puls. Somliga lite högre dock. Som mötet mellan Werder Bremen och Borussia Mönchengladbach samt det mellan Mainz och Köln. I mina ögon i varje fall. Samtidigt låter inte Augsburg mot Stuttgart eller Hertha Berlin mot Freiburg det minsta osexigt. Och det är väl härligt? Bundesliga är som en enda stor påse med smaskigt fotbollsgodis – det är bara att välja ut en match och njuta.

Bortsett från mötet mellan Rosenbergs Bremen och Wendts Gladbach så är det bottenlag inblandade i samtliga matcher. Tidigare så uträknade Augsburg går upp mot Europa-aspirerande Stuttgart i en syd-duell, Mainz och Köln kommer att utkämpa en galen kamp och detsamma gäller för Berlin och Freiburg.

Låt fotbollsspektaklet börja!

Tisdag 20:00

FC Augsburg – VfB Stuttgart
Kvällens hemmalag har inte förlorat på hemmaplan åtta matcher i rad nu, Stuttgart har å andra sidan inte förlorat alls på sju matcher i rad. Vilket lag får ge upp sin serie, eller slutar det med ett kryss? Augsburg var inte på något sätt dåliga mot jättarna från München sist och kommer garanterat att bjuda upp till kamp. Men Stuttgart har verkligen beblandat sig i striden om en plats i Europa League och just nu öser laget in mål. Särskilt Vedad Ibisevic har sett riktigt farlig ut sen flytten till Stuttgart från Hoffenheim. Ett lag kämpar för överlevnad, ett för Europa. Det här kan bara bli bra.
Jag tror på: 2

FSV Mainz 05 – FC Köln
Man kunde ju tro att Mainz var på säker mark efter den fina inledningen under våren, men faktum är att nedflyttningshotet lever i allra högsta grad. Thomas Tuchels killar blandar och ger, senast blev det en 1-4-förlust mot Stuttgart, vilket får anses vara underkänt. Laget kämpar hårt men man begår för många misstag. Nu väntar ett ännu mer nedflyttningshotat Köln. Ståle Solbakken har försökt att rensa luften och få spelarna att inse allvaret. Anfallaren Novakovic har skickats upp på läktaren och det råder tuffare tider i Köln. 1-1 blev det mot Bremen senast, och Köln hade bud på mer. Men spelet måste stabiliseras och laget måste spela som just ett lag. Det lär bli en nervös men troligtvis målrik tillställning.
Jag tror på: X

Werder Bremen – Borussia Mönchengladbach
Två lag med för tillfället stora ambitioner drabbar samman. Men det är också två lag som svajar i vinden och vacklar när de går. Bremen har inte vunnit mer än två matcher under våren och riskerar att missa spel i Europa. Dessutom riskerar man även att tappa en handfull med spelare, bekräftat är redan nu att Tim Wiese lämnar till sommaren. Borussia Mönchengladbach har allt svårare att spela ut nu när motståndarna inte underskattar dem. En vinst vore välbehövlig för att hitta formen igen och sätta press på Schalke, som har fem poängs försprång. Marco Reus är tveksam till spel då han utgick skadad mot Berlin, men han har åtminstone följt med lagkamraterna till Bremen. En kamp om Europeiska platser och en kamp mot en allt mer dalande formkurva.
Jag tror på: 2

Hertha Berlin – SC Freiburg
Nedflyttningskamp i dess renaste form när Berlin bjuder in Freiburg. Otto Rehhagels tid i huvudstaden har inte varit så lyckad som önskat, men kanske kan 0-0-matchen mot Gladbach ingjuta lite självförtroende. Berlin ligger näst sist och har fem poäng upp till Freiburg. Det finns ingen poäng i att poängtera hur viktig den här matchen är. Freiburg har under Christian Streich ryckt upp sig ordentligt men svävar fortfarande i fara. Senast blev det 2-2 mot Nürnberg. Nu saknas dock avstängde målskytten Makiadi. Senast lagen möttes slutade det just 2-2, men då hette tränarna Sorg och Babbel. Mycket hinner hända på ett par månader i fotbollens värld.
Jag tror på: 1

/Wingren

Tack, Borussia Dortmund. Tack, Bayern München. Lördagens vinster öppnar upp dörren för ett fullständigt spektakel på onsdag när dessa klubbar möts. Det blir ettan mot tvåan i en fantastisk seriefinal inför 80 720 åskådare. Det är sådana här matcher som fotbollsälskare lever för. Det kommer att bli underhållande, dramatiskt, tufft och läckert. Tack så mycket för att ni ger oss den här spänningen. Jag kan inte vänta tills det äntligen blir onsdag.

***

Om det är harmoniskt i Dortmund och München, så är det fortsatt fullkomligt kaos i Köln. Den här föreningen lyckas aldrig att slå sig till ro, vilket givetvis påverkar det rent sportsliga. Tränare har fått lämna jobbet till höger och vänster, man saknar en riktig klubbledning och mitt i allt beter sig spelarna på sämsta tänkbara sätt. I februari körde Miso Brecko rattfull, Pezzoni blev nerslagen på stan och nu dyker nyheten om Slawomir Peszko upp. Den polske yttermittfältaren tillbringade natten mot söndag i en fyllecell efter att ha bråkat med en taxichaufför.

”Jag är djupt besviken. Slawo är naturligtvis inte med på tisdag mot Mainz. Jag måste kunna lita på mina spelare. Hans uppförande kan inte accepteras”, säger tränaren Ståle Solbakken.

Mitt i den allra tätaste, nervösaste och jobbigaste bottenstriden händer alltså detta. Peszko ska ha bett om ursäkt till lagkamrater och klubbledningen. Men vad hjälper det, egentligen? Ingen lugn och ro i Köln.

***

FC Kaiserslautern är inte alls bra. Inte ett dugg. Inte ens nästan. Naturligtvis hjälpte det föga att byta tränare, jag skulle vilja påstå att den reaktionen kom för sent. Som det såg ut då hade det troligtvis varit klokare att inte röra om i grytan, annars skulle Kurz ha fått sparken långt tidigare. Nu blev det ett mellanting och Balakov har inte lyckats förändra på mycket. Laget har nu spelat 19 matcher i rad utan att vinna. I Bundesliga-historien är Tasmania 1900 Berlin värst med 31 matcher, Blau-Weiß 90 Berlin är näst värst med 21 matcher, Dynamo Dresden kvalar in som delad tvåa med 21 matcher. Sen har vi Alemannia Aachen, Fortuna Düsseldorf och just Kaiserslautern på 19 matcher.

Som ni säkert förstår har samtliga rekordlag slutat sist i tabellen och klivit ner efter säsongen.

***

Raül fortsätter att leverera. På ett tjusigt, elegant och imponerande vis (först ett säkert nickmål, sen ett fantastiskt 2-0-mål cirka 1:17 in i klippet). Spanjoren är het. Trots att den här bloggen har otroligt lite med spansk fotboll att göra så slår jag än en gång ett slag för Raúl till landslaget! Där hör minsann gamlingen hemma. Ge den gode herren ett EM.

***

Bundesliga omgång 29:

SC Freiburg – FC Nürnberg 2-2
I bottenstriden mötts två lag med samma poäng, men med helt olika form. Men som vanligt bjöd en Bundesliga-match på oförutsägbara saker. Nürnberg var det piggare och bättre laget, med en Per Nilsson som äntligen fick spela från start. Didavi gjorde tidigt 0-1 och senare utökade Pekhart till 0-2. Hade Nürnberg vänt på sin negativa trend och dödat matchen? Icke. Pelle Nilsson orsakade en tveksam straff som Freiburg utnyttjade och drygt tio minuter före slutet gjorde Makiadi 2-2. Delad poäng i bottenstriden som inte sätter lagen på säker mark, men man ligger inte heller under strecket.

FC Kaiserslautern – TSG Hoffenheim 1-2
Nu vågar jag verkligen påstå att det är över för den här gången för Kaiserslautern. Ska man leta efter något positivt torde det vara att Balakovs lag åtminstone lyckades göra ett mål – det kom först i den 86:e minuten dock. Kaiserslautern kämpade och försökte, men offensivt vill det sig inte alls. Hoffenheim gjorde 0-1 på straff genom Salihovic och Firmino gjorde ett spelmål för Babbels lag. Just Firmino har verkligen vaknat till liv igen sedan Babbel tog över.

Bayern München – FC Augsburg 2-1
Mario Gomez gjorde säsongens hittills snabbaste mål när han nätade efter bara 24 sekunder – då hade inte ens matchen i Wolfsburg blåsts igång. Med tanke på Bayerns hysteriska hemmaform, och målglada offensiv, var det nog många som satt och väntade på ett sprudlande målkalas. Men det blev aldrig så. I stället kunde succélånet från Wolfsburg, Koo, kvittera efter cirka en halvtimme. Samtidigt gjorde Lewandowski 0-1 i Wolfsburg. Fördel Dortmund då. Men Bayern München-spelarna tog på sig blåställen och arbetade sig tillbaka. Mario Gomez gjorde ännu ett mål en timme in i matchen. Och det resultatet stod sig matchen ut. München tog en viktig och värdig arbetsseger och har fortsatt slagläge på onsdag när Dortmund väntar. Augsburg kämpade väl, men ett München med ett tydligt mål är svårt att få ur balans, särskilt på Allianz Arena. Efter sex matcher i rad utan förlust förtjänar likväl Augsburg en eloge.

VfL Wolfsburg – Borussia Dortmund 1-3
Matchinledningen var jämn och initiativet växlade från lag till lag, och kanske växte nervositeten hos Dortmund då bänken kanske nåddes av rapporter från München där Mario Gomez hade gjort 1-0 efter bara 24 sekunder. Men det var Dortmund som växte in bättre i matchen och tog kommandot. 0-1 kom genom Robert Lewandowski efter ett fint samspel mellan Shinji Kagawa och Ivan Perisic. Bortalaget brände ett par bra lägen, Roman Weidenfeller tvingades också göra en jätteräddning på Helmes avslut från nära håll. Gündogan börjar träda fram som en nyckelspelare för mästarna och knorrade elegant in 0-2 i början av andra halvlek. Precis som mot Stuttgart tilläts nu Wolfsburg att äta sig in i matchen och satte ett ordentligt tryck och Mandzukic kunde reducera. Dortmund levde farligt, men en utvisning på Madlung i 84:e minuten öppnade upp för en kontring mot slutet som Lewandowski gjorde 1-3 på. Ingen glans, men tre välförtjänta poäng i den täta titelstriden.

FC Köln – Werder Bremen 1-1
Ståle Solbakken fick behålla jobbet då ”ledningen” snarare anser att det är fel på spelarna, inte på tränaren. Norrmannen reagerade med träningsläger och petningar. Novakovic skickades upp på läktaren och plötsligt stod Ishak än en gång i startelvan. Den här gången tillsammans med Podolski. Och Köln var det bättre laget matchen igenom, hade det inte varit för nyheten om Peszkos uppförande så hade den här Köln-helgen summerats på ett bra sätt. Markus Rosenberg gjorde faktiskt 0-1 för Bremen men när Jemal kvitterade en kvart senare så bleknade Bremen bort en aning. Köln lyckades dock aldrig göra det där förlösande 2-1-målet.

VfB Stuttgart – FSV Mainz 05 4-1
Stuttgart har köpt ett plats i Europa för fem miljoner euro! Så tänker boulevardtidningen Bild om klubbens framgångar. Och lite rätt får man ge rubrikmakarna ibland. Vedad Ibisevic har varit ett fantastiskt tillskott och har blommat ut till den klass-spelare som han var innan korsbandsskadan i Hoffenheim. Mot Mainz gjorde han två mål. Det var dock bortalaget, återigen med Zidan på bänken, som tog ledningen efter bara tre minuter när Ivanschitz tog hand om en straff. Hajnal kvitterade tre minuter senare och Ibiseciv hann även göra ytterligare ett mål som dock felaktigt dömdes bort. I andra halvlek räknades dock anfallarens mål och när Stuttgart även fick en lustig straff kunde Kuzmanovic göra 3-1. Ibisevic utökade sedan till 4-1. Stuttgart i riktigt målform, Mainz har blivit ett riktigt jojo-gäng.

Borussia Mönchengladbach – Hertha Berlin 0-0
En relativt chansfattig match som dock styrdes av Mönchengladbach. Men lite av den extraordinära energin har lämnat denna heroiska spelartrupp och det går inte som på räls längre. Särskilt inte när stjärnan, Marco Reus, tvingades lämna planen skadad redan i första halvlek. Det här mållösa krysset hjälpte inte något av lagen nämnvärt i kampen om de åtråvärda platserna. Men det var säkerligen skönt att åtminstone få hålla nollan.

Schalke 04 – Hannover 96 3-0
Schalke vann ”Europa League-slaget” överlägset. Raül gjorde sitt 13:e och 14:e mål för säsongen, Huntelaar gjorde sitt 24:e. Mäkta imponerande. Schalke vann helt välförtjänt, och även om Hannover hade bud på något mål så hade även Schalke det. En trist hemvändning för Pander och Slomka alltså. Hannover såg inte alls bra ut (för en gångs skull) och kampen om en Europa League-plats är fortsatt tuff. Efter denna fina uppvisning befäster dock Schalke plats tre i tabellen.

Hamburger SV – Bayer Leverkusen 1-1
Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski satt på tränarbänken i stället för Robin Dutt. Michael Ballack var tillbaka i startelvan. Någon större inverkan hade inte dessa tre aktörer dock, även om den akuta krisen upphörde då man åtminstone plockade en poäng. Det var även ett synnerligen rättvist resultat då inget av lagen förtjänade mer än så. Hamburg tog ledningen genom en straff och i halvlek två fick äntligen Schürrle näta för Leverkusen. Hamburg har fortsatt svårt att vinna på hemmaplan och kämpar fortfarande om ett Bundesliga-kontrakt. Leverkusen ska vara glada över att endast Stuttgart lyckades vinna – hoppet om Europa lever därmed i allra högsta grad.

/Wingren