Vi har nästan kommit halvvägs in i säsongens första tävlingsvecka, så låt oss summera vad som hänt (och händer) hittills:

* * *

Sverigeettan Sofia Arvidsson svarade för årets första riktiga skräll när hon slog ut världsnian Samantha Stosur i raka set i Brisbane: 7-6(4), 7-5. 41-rankade Arvidssons sjunde seger över en topp 10-spelare.

– Jag var bara exalterad över att få spela kvällsmatchen mot Sam på den här banan. Min första dag här tränade jag inne på arenan och sa ”oj, hoppas jag får spela en match här”. Så det var trevligt, säger ödmjuka Arvidsson efter skrällsegern.

Det tog tyvärr stopp i nästa omgång, mot stjärnskottet Sloane Stephens. 38-rankade 19-åringen vann övertygande: 6-3, 6-4.

– Jag tog en riktigt lång paus efter US Open, för att få ordning på min kropp. Jag hade problem med magmusklerna. Dagen före jag skulle spela mot (Ana) Ivanovic, eller kanske dagen efter det, så började muskeln blöda och svullna upp. Min mage buktade ute på banan och det såg hemskt ut. Jag kunde inte serva, kunde inte göra någonting. Jag gjorde bra ifrån mig som kämpade mig igenom det så gott jag kunde, säger hon.

– Jag blev äntligen frisk igen ungefär sju veckor efter US Open. Ingen fysisk aktivitet alls. Jag bara njöt av mitt liv, gjorde ungdomsgrejer, hoppades att jag skulle bli bättre och kunna komma hit och spela bra. Jag har spelat två riktigt bra matcher hittills, så förhoppningsvis kan jag fortsätta jobba på.

I kvartsfinalen möter hon idolen och vännen Serena Williams – som har vunnit 14 raka och 33 av sina 34 senaste matcher.

– Jag älskar henne. Hon har självklart varit en stor influens under min tenniskarriär. Jag ser fram emot att möta henne, jag tror det blir kul. Men om man går ut på banan och tror att den andra personen är bättre så har man redan förlorat. Man måste tänka på vad man ska göra och fokusera på sig själv. Även om jag går ut och förlorar, bara bombar och inte vinner ett enda game, så har jag åtminstone gjort det rätta för mig. Det är inte en förlust, menar Stephens.

* * *

Även världsettan Victoria Azarenka och fjärdeseedade Angelique Kerber är klara för kvartsfinal, efter segrar över Sabine Lisicki (6-3, 6-3) respektive Monica Puig (3-6, 6-4, 7-6).

Puigs 6-2, 6-3-seger över wildcard-spelaren Olivia Rogowska var hennes första WTA-match i karriären.

– Jag kände inte till henne innan, men jag är övertygad om att hon är en framtidsspelare för hon slår bollen så djupt och så hårt, och rör sig bra. Jag är säker på att hon slår sig in på topp 50 snart, berömmer Kerber.

I kvartsfinalen möter Azarenka kvalspelaren Ksenia Pervak, som slog ut Caroline Wozniacki i första omgången. Kerber möter Anastasia Pavlysjenkova.

I den sista kvartsfinalen möts skadade Maria Sjarapovas ersättare Lesia Tsurenko och 32-rankade Daniela Hantuchová.

* * *

På herrarnas sida åkte framtidshoppen Martin Klizan, Andreij Kuznetsov, Steve Johnson och Ryan Harrison ut med huvudena före (Kuznetsov och Johnson redan i kvalomgången, Klizan och Harrison i huvudturneringens första omgång). Liten bummer, om man säger så.

David Goffin och Grigor Dimitrov levererade dock: Goffin slog ut hemmahoppet Matthew Ebden i raka set (6-2, 6-2) och Dimitrov kämpade ner Brian Baker (6-3, 7-6). Dimitrov möter mammutservaren Milos Raonic i åttondelsfinalen. En mycket mycket intressant match som inte bör missas. Ja, om man pallar att gå upp mitt i natten alltså. Matchen före börjar 11.30 lokal tid, det vill säga 02.30 svensk tid…

Goffin möter Jürgen Melzer i sin åttondel, och Lleyton Hewitt möter Denis Istomin (som slog ut Klizan). Även det sevärda matcher.

I övrigt har vi inte bjudits på några stora skrällar. Kei Nishikori, Alexandr Dolgopolov, Gilles Simon och Marcos Baghdatis är klara för kvartsfinal (Nishikori möter Dolgopolov, Simon möter Baghdatis).

Andy Murray spelar sin första match i turneringen någon gång under eftermiddagen i morgon, svensk tid. Möter 199-rankade kvalspelaren John Millman.

* * *

Även 73-rankade Johanna Larsson har öppnat säsongen starkt. Svensken är klar för kvartsfinal i Auckland efter segrar över 93-rankade Misaki Doi i första omgången (4-6, 6-3, 6-2) och 18-rankade Julia Görges i andra omgången (7-5, 6-7, 6-3).

Görges var upp ett break tidigt i tredje set men Larsson kämpade sig tillbaka, och efter ett gäng stenhårda och långa games lyckades hon stänga matchen mot den andraseedade sluggern efter drygt två och en halv timmes spel.

– Jag hade faktiskt aldrig vunnit en match under Australienturnén förut, så att gå till kvartsfinal betyder mycket för mig. Jag hade min strategi klar före matchen och jag tycker att jag höll mig till den genom hela matchen, slog några bra slag från baslinjen och slogs om varje poäng. Det känns väldigt speciellt, säger Larsson, som hade 0-6 i facit i WTA-matcher under den australiska säsongen inför mötet med Görges.

* * *

Gaël Monfils, som äntligen återvänt efter skadan som spolierade hans säsong (spelade inte en enda match efter förlusten mot Patrik Rosenholm i Stockholm Open, till exempel), ångar på i Doha. Slog 1,851(!)-rankade hemmaspelaren Mousa Shanan Zayed i raka set (6-0, 6-3) och besegrade därefter tredjeseedade Philipp Kohlschreiber i åttondelsfinalen: 6-4, 2-6, 6-4.

Otroligt kul att se Monfils in action igen. Segern över Kohlschreiber är ett tydligt kvitto på att han fortfarande håller enormt hög klass, de långa skadeuppehållen till trots.

Hoppas det här håller i sig. Vill verkligen se Monfils bli åtminstone delar av sitt forna jag igen under 2013.

* * *

David Ferrer hade oväntat svårt mot Dustin Brown i sin öppningsmatch men vann till slut i tre set: 5-7, 6-3, 6-2. Spelar i skrivande stund sin åttondelsfinal mot Tobias Kamke.

* * *

Richard Gasquet svarade för årets vändning när han kämpade ner 55-rankade slovenen Grega Zemlja – efter att ha legat under med 5-2 i avgörande set. Matchsiffrorna blev slutligen 6-7(7), 6-4, 7-6(3).

* * *

Andraseedade Janko Tipsarevic, Stanislas Wawrinka, Go Soeda och Aljaz Bedene är klara för kvartsfinal i Chennai. Tipsarevic slog Eduoard Roger-Vasselin med övertygande 6-2, 6-3 och 86-rankade Bedene slog ut 56-rankade (och sjätteseedade) Robin Haase i raka set: 7-5, 6-3.

* * *

Samtliga resultat:

 

Tennisspektaklet är i gång igen. Som vi har längtat!

Och vad passar väl dagen till ära bättre än att gå igenom herrarnas respektive damernas topp 10 och se vad de kan bjuda oss på under 2013?

Blir en härlig nyårspresent från Tennisbloggen.

HERRARNAS TOPP 10:

1. NOVAK DJOKOVIC
25 år, ATP-matchfacit 2012: 75-12 (6 titlar) 

2011 års gigant kom att regera även 2012. Inte fullt så överlägset, men de två Grand Slam-finalerna (Franska öppna och US Open) utöver titeln i Australiska öppna är det som skiljer honom från motståndartrion i Big Four (Rafael Nadal vann en av två finaler, likaså Andy Murray; Roger Federer vann sin enda final). För andra året i rad samlade han dessutom ihop flest segrar av alla på touren.

Superserben har återigen pekat ut Franska öppna som huvudprio, men det ligger betydligt närmare till hands att tro att han försvarar sin titel i Melbourne för andra året i rad (har vunnit 2008, 2011 och 2012). I Paris kan i värsta fall en fullt återhämtad Rafael Nadal återigen grusa hans planer på att inkassera en Career Grand Slam. Om inte är det svårt att se vem som ska kunna stå i vägen för honom. Juan Martín del Potro? Tomás Berdych? Jo-Wilfried Tsonga? De har mycket kvar att bevisa, och varken Federer eller Murray är helt bekväma på underlaget.

Han kommer förmodligen aldrig att dominera Wimbledon på samma sätt som han gjorde 2011, och där kommer troligen Murray och Federer tillsammans få bära favoritskapet. US Open kan dock mycket väl bli Djokovics turnering även den. Tre raka finaler, totalt fyra i karriären (2007, 2010, 2011, 2012), bevisar om något att han trivs på Flushing Meadows – och han lär vara gruvligt sugen på revansch efter nederlaget mot Murray.

Räknar kallt med att 2013 blir någonting mitt emellan 2011 och 2012 för Djokovic: sex-sju titlar totalt, varav en eller två Grand Slams. Avslutar året som världsetta för tredje säsongen i rad.

2. ROGER FEDERER
31 år, ATP-matchfacit 2012: 71-12 (6 titlar)

Meste mästaren svarade för en riktigt bra säsong och bärgade inte bara sin 17:e GS-buckla i karriären, utan nådde (och passerade) även den magiska 300-veckorsgränsen som världsetta. Finns inte mycket kvar för Federer att vinna, förutom OS som ligger tre och ett halvt år framåt i tiden efter nederlaget i London.

Schweizaren har dock visat att han fortfarande håller absoluta världsklass och kan fortsätta slåss om de allra största titlarna. Om Nadals skada är så allvarlig som vi fruktat är det Federer som har allra bäst chans att stoppa Djokovic från att slutföra en Career Grand Slam under 2013.

Annars tror jag att han prioriterar Wimbledon och US Open. Wimbledon är som bekant hans vardagsrum, och i US Open har han chansen att ensam hålla rekordet i totalt antal titlar under Open Era (har fem titlar, samma antal som Jimmy Connors och Pete Sampras).

Räknar med att en taggad Federer tillryggalägger ännu en stark säsong med tre till sex titlar totalt och åtminstone en Grand Slam-final. Avslutar året som världstrea- eller fyra.

3. ANDY MURRAY
25 år, ATP-matchfacit 2012: 56-16 (3 titlar)

Lyckades inte bara ta sig till final i Wimbledon, utan bärgade också OS-guldet inför en extatisk hemmapublik på samma arena – och fick äntligen lyfta sin första Grand Slam-buckla i karriären efter femsetsseger över rivalen Novak Djokovic i US Open.

Att han bara vann tre titlar totalt känns lite i lägsta laget med tanke på hur bra han faktiskt spelade, men det var tveklöst de fyra slamsen och OS som stod i fokus för britten. När han nu bevisat både för omvärlden och sig själv att han kan ta sig hela vägen och vinna de stora titlarna kommer han förhoppningsvis att spela betydligt mer avslappnat och med mycket större självförtroende under 2013.

Räknar kallt med att han når en eller två Grand Slam-finaler. Fullt möjligt att han fördubblar sin Grand Slam-skörd under året och klättrar ännu högre, poängmässigt, på rankningen. Borde vinna åtminstone en Master och det är inte alls osannolikt att han avslutar året som världstvåa bakom Djokovic.

4. RAFAEL NADAL
26 år, ATP-matchfacit 2012: 42-6 (4 titlar)

Inledde 2012 strålande. Bjöd Djokovic på en ordentlig holmgång i Australiska öppna och slog sedan rivalen i tre raka finaler under grussäsongen (Monte Carlo, Rom och Franska öppna), innan resten av säsongen spolierades av knäskadan. Hur 2013 blir är ännu höljt i dunkel – särskilt efter hans beslut att stå över Australiska öppna senare i januari.

Om Nadal ska vinna sin tolfte Grand Slam i karriären under året så lär det bli i Franska öppna. Han trivs förvisso på gräset i Wimbledon och har bärgat två titlar på fem finaler där, men det är helt enkelt inte realistiskt att utgå ifrån att han blir en topputmanare om de största titlarna så snabbt efter det långa skadeuppehållet.

Det troliga scenariot är att Nadal koncentrerar sig uteslutande på de viktigaste turneringarna under grussäsongen (Monte Carlo, Barcelona, Madrid, Rom och Franska öppna). Beroende på hur mycket han spelar och om han inte hämmas av skadan så lär han avsluta året runt 2-5 på världsrankningen.

5. DAVID FERRER
30 år, ATP-matchfacit 2012: 76-15 (7 titlar)

Är redan uppe och nosar på fjärdeplatsen på rankningen. Är i skrivande stund blott 185 poäng bakom landsmannen Nadal, och eftersom Rafa inte kommer att kunna försvara sina 1,200 poäng i Australiska öppna blir Ferrer världsfyra och Spanienetta efter turneringen. Som fjärdeseedad har han dessutom goda chanser att ta sig till semifinal (förlorade mot Djokovic i kvarten förra året).

Välförtjänt med tanke på vilken fantastisk säsong Ferrer tillryggalagt, men att inte nå toppnoteringen världsfyra helt av egen kraft är måhända lite smolk i bägaren. Hur det än är med den saken så kommer Ferrer troligen att fortsätta på den inslagna vägen under 2013.

Med Nadal borta under säsongsinledningen har han kanske sin bästa chans i karriären att bärga en Grand Slam (Franska öppna), men även om Rafa inte hinner hitta tillbaka till storformen lagom till dess håller jag det inte för troligt att det blir någon GS för Ferrer. Den outtröttlige spanjoren kommer förmodligen att få nöja sig med att hamna högt upp på listor över de bästa spelarna som aldrig vunnit en Slam…

Att han lyckas dansa hem en till Master är däremot inte otänkbart. Antingen någon av grusturneringarna (Monte Carlo, Madrid, Rom) eller Paris, där han är regerande mästare.

6. TOMÁS BERDYCH
27 år, ATP-matchfacit 2012: 61-23 (2 titlar)

När Berdych tog sig till semifinal i Franska öppna 2010 och final i Wimbledon samma år – efter imponerande segrar över Roger Federer och Novak Djokovic i kvartsfinal respektive semifinal – utsågs han nog av många till en ny topputmanare om Grand Slam-titlarna. Sedan dess har han dock inte lyckats leva upp till förväntningarna. Semifinalen i US Open (återigen efter kvartsfinalseger över Federer) 2012 är det närmaste han har kommit.

Han har inte heller lyckats utmana om Masters-bucklorna: efter segern över Ivan Ljubicic i Paris 2005 har han tagit sig till blott två finaler (Miami 2010, förlust mot Andy Roddick, och Madrid 2012, förlust mot Federer).

Under 2012 visade han dock att han höjt sin lägstanivå och hittat en stabilitet i sitt spel, bortsett från en formsvacka under senvåren och sommaren (med förluster i första omgången av både Wimbledon och OS som absoluta bottennapp).

De luckor han har i framför allt defensiven behöver tätas för att han ska kunna nå nästa nivå, men precis som alla andra spelare som befinner sig i sfären precis utanför Big Four gynnas Berdych av Nadals frånvaro. Lyckas han bara hitta sätt att kompensera bristerna, exempelvis med större strategisk variation då han tenderar att bli aningen lättläst, har han kapaciteten att nå minst kvartsfinal i samtliga Slams.

7. JUAN MARTÍN DEL POTRO
24 år, ATP-matchfacit 2012 (65-17, 4 titlar)

Lyfts ofta fram som toppkvartettens allra största utmanare – med rätta. Till skillnad från spelare som Tomás Berdych och Jo-Wilfried Tsonga så vet faktiskt del Potro hur det känns att lyfta en Grand Slam-buckla. Det har tagit lång tid för honom att ta sig tillbaka efter den förödande handledsskadan 2010, både spel- och rankningsmässigt, men under 2012 hittade han tillbaka till sin gamla storform.

Problemet är bara att övriga toppspelare har höjt sig sedan del Potro sist befann sig på den här nivån. Det högoktaniga kraftspel som fick motståndarna att darra av skräck och som tog honom hela vägen på Flushing Meadows 2009 räcker helt enkelt inte längre.

Glädjande då att del Potro anammat delar av den mer försvarsinriktade tennisfilosofin under 2012. Personligen tycker jag att han vårdar bollen på ett helt annat sätt än back in the days, och har defensiva kvaliteter som många storvuxna spelare saknar. Kan han bara förbättra uthålligheten och mejsla fram strategier för hur han ska vinna de mest fysiskt krävande matcherna i bäst av fem set så kommer han med stor sannolikhet att leva upp till förväntningarna under 2013.

Och med det menar jag inte nödvändigtvis att han vinner en Grand Slam. Nej, det får nog i dagsläget ses som osannolikt. Men semifinaler och möjligen en final borde han mäkta med.

Vad gäller Masters-turneringarna bör 2012 betraktas som en besvikelse för del Potro. Han har fortfarande bara nått en enda final i karriären (Toronto 2009, förlust mot Andy Murray). Totalt fem semifinaler, varav två under 2012, är godkänt – men en Grand Slam-utmanare måste givetvis kunna leverera och gå hela vägen även i Masters.

8. JO-WILFRIED TSONGA
27 år, ATP-matchfacit 2012: 55-25 (2 titlar)

Ett bra år för Tsonga, trots att han tappat tre placeringar på rankningen sedan februari. Tsonga är dock en spelare som trivs i de stora sammanhangen, så blott en Grand Slam-semifinal (Wimbledon), en kvart (Franska öppna), en åttondelsfinal (Australiska öppna) och en förlust redan i andra omgången (US Open) får ses som ett svagt GS-facit.

Inför 2013 har han anlitat Roger Rasheem som ny coach (har tidigare tränat Lleyton Hewitt och Gaël Monfils). Förhoppningsvis bär samarbetet frukt – sedan finalen i Australiska öppna mot Novak Djokovic 2008 har tennisvärlden gått och väntat på att Tsonga ska blomma ut i sin fulla prakt. Det har han tyvärr inte gjort hittills, trots imponerande insatser i Wimbledon 2011 (vände 0-2 i set mot Roger Federer i kvartsfinalen) och 2012 (tog sig till semifinal, där han föll mot Andy Murray), och i Franska öppna 2012 (hade fyra matchbollar mot Novak Djokovic i kvartsfinalen).

Att han har kapaciteten att slå toppkvartetten och utmana om både Masters och Slams har han redan bevisat. Nu måste han bara börja göra det i praktiken också – och på regelbunden basis.

Jag tror att 2013 kommer att bli ett steg i rätt riktning för Tsonga. Vid sidan av del Potro ser jag honom faktiskt som toppkvartettens klart största utmanare. Blir inte ett dugg förvånad om han tar sig till en GS-final, typ Australiska öppna eller Wimbledon.

9. JANKO TIPSAREVIC
28 år, ATP-matchfacit 2012: 57-28 (1 titel)

Det är onekligen imponerande att Tipsarevic lyckats nagla sig fast inom topp 10 under en hel säsong, men det går inte att ignorera känslan av att han befinner sig där på lånad tid. Han har goda defensiva kvaliteter och har börjat utveckla en riktigt giftig serve, men han har egentligen inte mycket att sätta emot övriga topp 10-spelare och blev föga förvånande totalt överkörd i World Tour Finals i november.

Har väldigt svårt att tro att han höjer sig till den nivå som krävs för att han ska kunna utmana om GS och Masters under 2013. Ett troligare scenario är att han trillar ur topp 10 och parkerar sig någonstans runt 11-20.

10. RICHARD GASQUET
26 år, ATP-matchfacit 2012: 42-22 (1 titel)

”Baby Federer” smög sig igenom 2012 under radarn och seglade obemärkt upp på en tiondeplats, på samma poäng som Nicolás Almagro, efter att ha inlett året på plats 19.

Gasquet har bevisligen kapaciteten att stabilisera sig som en topp 10-spelare, men knappast motivationen och attityden – i alla fall att döma av hans loja uppträdanden både på och utanför banan genom åren.

Är vid sidan av Tipsarevic den svagaste av spelarna i segmentet under Big Four och det ska mycket till för att han ska börja utmana om Grand Slam-titlarna under 2013.

Om han fortfarande är en av världens tio bästa spelare vid årets slut? Det är helt och hållet upp till Gasquet.

DAMERNAS TOPP 10:

1. VICTORIA AZARENKA
23 år, WTA-matchfacit 2012: 69-10 (6 titlar)

”Vika” är en värdig världsetta – trots att hon är WTA-tourens näst bästa spelare. Det kan vi tacka eller beskylla Serena Williams och hennes spartanska spelschema för, beroende på hur man ser på saken.

Azarenka inledde 2012 med att bärga sin första Grand Slam-titel i Australiska öppna och fortsatte sedan med att rada upp segrar. 26 raka blev det totalt under årets första tre månader, innan hon föll mot Marion Bartoli i Miami.

GS-bucklan, finalen i US Open (förlust mot Williams), OS-bronset och de övriga fyra titlarna skvallrar om Azarenkas höga nivå. Hon lär fortsätta hålla ångan uppe under 2013 och är en av Williams farligaste utmanare i GS- och Premier Mandatory-sammanhang.

2. MARIA SJARAPOVA
25 år, WTA-matchfacit 2012: 60-11 (3 titlar)

Lyckades säkra en Career Grand Slam i Franska öppna – åtta år efter hennes första Grand Slam-triumf (Wimbledon 2004). Har dock plågats av skador och sjukdomar även under 2012, vilket gör det svårt att tippa hennes 2013. En frisk Sjarapova är alltid en potentiell GS-vinnare och Azarenkas största konkurrent om förstaplatsen (givet Williams bantade schema), men får hon inte ordning på framför allt axeln, som stör hennes serve något oerhört, kommer hon få ordentliga problem under 2013.

3. SERENA WILLIAMS
31 år, WTA-matchfacit 2012: 58-4 (7 titlar)

WTA-tourens stora gigant har kommit tillbaka med full kraft efter den svåra skadan 2010: Wimbledon, US Open och dubbla OS-guld säger det mesta om hennes dominans.

Under 2013 är det därför inte det minsta långsökt att tro att hon kan mäkta med en äkta Grand Slam (vinna alla fyra GS-titlar under samma säsong) – den första sedan Steffi Graf 1988. Akilleshälen är så klart Franska öppna, en turnering hon bara vunnit en gång (2002). Att hon fortsätter dominera Wimbledon och US Open, som hon vunnit fem respektive fyra gånger, är dock högst sannolikt. Hon får dessutom leva med att bära det stora favoritskapet i Australiska öppna efter den formidabla avslutningen på säsongen 2012.

Är hon frisk och motiverad kommer hon att vinna Australiska, Wimbledon och US Open utan större problem. Franska öppna blir en svårare nöt att knäcka, men tar hon sig bara förbi de knepiga förstarundorna och på så vis vinner tillbaka självförtroendet på grus är det svårt att avgöra vem som har bäst chans att stoppa henne.

4. AGNIESZKA RADWANSKA
23 år, WTA-matchfacit 2012: 59-19 (3 titlar)

Avslutade 2011 som världsåtta och var under senvåren 2012 nära att bli världsetta. Att hon avslutade året som världsfyra får ändå ses som ett väl godkänt resultat. Wimbledon-finalen var hennes första Grand Slam-final i karriären och hon har gott om tid på sig att bärga sin första titel i de största sammanhangen.

Radwanska känns i nuläget lite som en Andy Murray före 2012: en spelare strax utanför (i damernas fall) topptrion, som har kapaciteten och potentialen att utmana, men i praktiken inte riktigt nått ända dit än.

Förväntar mig att Radwanska tar ytterligare kliv framåt under årets säsong. Har goda chanser att upprepa bedriften att nå en GS-final, men håller det för osannolikt att hon vinner en redan under 2013. Framför allt måste hon börja leverera mot tuffare motstånd: nio förluster på tio matcher mot topptrion under 2012 är förstås på tok för dåligt.

5. ANGELIQUE KERBER
23 år, WTA-matchfacit 2012: 60-22 (2 titlar)

En oerhört intressant spelare och ett framtidsnamn på WTA-touren. Tog tennisvärlden med storm under 2012 och klättrade från plats 32 i slutet av 2011 till nuvarande plats 5.

Nådde tredje omgången i Australiska öppna, kvartsfinal i Franska öppna, semifinal i Wimbledon och åttondelsfinal i US Open 2012 – ett strålande Grand Slam-facit, med andra ord. Kan säkerligen upprepa, kanske till och med förbättra, det resultatet i år och lär stabilisera sig som en given topp 10-spelare och framtida titelutmanare.

6. SARA ERRANI
25 år, WTA-matchfacit 2012: 55-22 (4 titlar)

Avslutade de fyra senaste åren inom topp 50 (på plats 45 2011). Det var således många som höjde på ögonbrynen när hon som 21-seedad tog sig hela vägen till final i Franska öppna i år. Hon fortsatte på den inslagna vägen och noterade sina bästa Grand Slam-prestationer under 2012 (kvartsfinal i Australiska öppna, tredje omgången i Wimbledon och semifinal i US Open).

Med 55-22 i singelmatchfacit kan man knappast påstå att hennes position som världssexa är oförtjänt, om än överraskande. Blir väldigt intressant att se vad hon kan åstadkomma under 2013. Min gissning är att den jämnhet hon visade framför allt under årets andra hälft är ett kvitto på att hon etablerat sig som topp 10-spelare och inte har några som helst planer på att lämna den prestigefulla skaran på världsrankningen.

7. LI NA
30 år, WTA-matchfacit 2012: 42-17 (1 titel)

Li Na är en av WTA-tourens största gåtor. Hon har ett kraftfullt och väldigt offensivt spel som tagit henne långt i tennissammanhang (seger i Franska öppna 2011 och final i Australiska öppna samma år), men den mentala biten lämnar mycket övrigt att önska. Det är inte alls ovanligt att hon kollapsar fullständigt och låter solklara segrar glida henne ur händerna.

Det duger förstås inte om man ska slåss om Grand Slam-titlar och höga placeringar på världsrankningen.

Li Na kan mycket väl bita sig kvar inom topp 10 ytterligare ett år, men i så fall snarare närmare 10-strecket än 5-strecket.

8. PETRA KVITOVÁ
22 år, WTA-matchfacit 2012: 46-17 (2 titlar)

Petra Kvitová är tillsammans med Angelique Kerber och Agnieszka Radwanska det mest lovande framtidsnamnet på WTA-touren. Till skillnad från sina något äldre kolleger har hon dock redan bärgat en Grand Slam-buckla – Wimbledon 2011 – och dessutom WTA Championships samma år.

Kvitová har därför inte bara visat att hon har potential, utan likt del Potro på herrsidan visat vad hon faktiskt går för även i praktiken.

Hon har dessvärre plågats av skador under 2012, och får hon inte ordning på det tidigt under 2013 kan hon tyvärr ha en tuff säsong framför sig. Vilket vore oerhört synd eftersom hon spelmässigt är bland de fem bästa i världen när allt klaffar.

9. SAMANTHA STOSUR
28 år, WTA-matchfacit 2012: 44-24 (0 titlar)

Det var faktiskt bara ett år sedan hon besegrade Serena Williams i US Open, men det känns ändå som att tiden börjar rinna iväg för Stosur. En semifinal (Franska öppna) och en kvart (US Open) är ett godkänt Grand Slam-facit, men det räckte bara till en niondeplats på världsrankningen. Länge simmade hon dessutom strax utanför topp 10.

Finns en stor risk för att 2013 blir en besvikelse för Stosur, och att hon landar någonstans runt plats 15 på rankningen innan året är slut.

10. CAROLINE WOZNIACKI
22 år, WTA-matchfacit 2012: 50-21 (2 titlar)

Wozniacki har aldrig varit WTA-tourens bästa men däremot dess högst rankade spelare. I takt med att kvaliteten på touren höjts och topp 10-spelarna stabiliserat sig på en högre (och framför allt jämnare) nivå har verkligheten kommit ikapp Nordens stolthet i tennisvärlden.

Personligen tyckte jag att det var ett genidrag att anlita Thomas Johansson, trots att han inte kunde engagera sig som coach på heltid. Döm därför om min, och förmodligen många andras, förvåning när han hux flux fick sparken i höstas.

Wozniacki är en spelare som likt Lleyton Hewitt lyckats utnyttja en sällsynt lucka mellan två tennisgenerationer (och i Wozniackis fall även distribueringen av rankningspoäng). Att fortsätta på inslagen väg är därför som att klampa runt i kvicksand – det är dödfött och slöseri med både tid och potential.

Wozniacki måste helt enkelt utvecklas som spelare för att någonsin komma tillbaka till toppen igen. Blott 22 år gammal har hon onekligen tid på sig att fixa det, om viljan finns. Det kommer dock inte att hända redan 2013. Blir inte det minsta förvånad om raset på rankningen fortsätter, även om jag tror att det är mer troligt att hon naglar sig fast runt plats 10-15.

Det kommer bli ytterst svårt för Victoria Azarenka att upprepa årets framgångar under 2013.

I alla fall om man får tro världsettan själv.

– Pressen blir större eftersom det är ett nytt år. Vad som hände under 2012, att jag etablerade en hög nivå, det blir svårt att upprepa. Men jag är i alla fall motiverad att försöka, låt oss ta en dag i taget och se vad som händer. När jag vaknar på morgonen så börjar jag direkt tänka på hur jag kan förbättra mitt spel, vad den dagen har för nytt att komma med. Jag gillar att vara världsetta, jag jobbade väldigt hårt för det, men det är inte det enda för mig, säger hon till den samlade pressen i Brasilien (där hon befinner sig på uppvisningsturné).

Personligen tror jag inte att Azarenka får några större bekymmer med att hålla sig kvar i toppen under 2013. Visst, om rivalen Maria Sjarapova är tillräckligt motiverad – eller om hela WTA-tourens stora nemesis Serena Williams bärgar alla fyra Grand Slam-bucklor och ett gäng Premier-turneringar – så kanske hon inte får behålla titeln som världsetta under säsongens samtliga veckor, men att hon skulle trilla ur topp 4 ser jag inte som troligt.

Jag ser faktiskt snarare framför mig hur damtennisen under nästa år tar ytterligare ett steg närmare en typ av Big Four. Inte en lika särpräglad och dominant sådan som på herrsidan, men väl en toppkvartett som är de i särklass största Grand Slam-utmanarna.

Dessa fyra är, som ni säkert räknat ut själva: Azarenka, Sjarapova, Williams och Agnieszka Radwanska – med Angelique Kerber knackande på dörren.

Tycker att säsongen 2012 visade tydliga prov på en sådan stabilisering. Granskar man de fem största turneringarna (de fyra GS samt OS) var det bara en spelare utanför ovan nämnda toppkvartett som nådde final – Sara Errani i Franska öppna, mot vinnaren Sjarapova.

• Australiska öppna: Azarenka – Sjarapova.

• Franska öppna: Sjarapova – Errani.

• Wimbledon: Williams – Radwanska.

• US Open: Williams – Azarenka.

• London-OS: Williams – Sjarapova.

Williams och Sjarapova i tre finaler, Azarenka i två och Radwanska/Errani i varsin. Det är så klart ett gott resultat och ett steg i rätt riktning för damtennisen, som under de senaste åren befunnit sig i en djup svacka.

Azarenka är av det rätta virket för att slåss i toppen av rankningen och utmana om Grand Slam-titlar. Hennes inställning smittar av sig och inspirerar rivalen Sjarapova, och tillsammans eldar de på uppstickaren Radwanska.

Och Williams, ja hon står ju i en klass för sig.

Men det visste vi redan…

Så är då årets sista Masters-turnering, Paris Masters, till ända.

Läge att summera och betygsätta säsongens alla Masters, alltså.

Here goes!

INDIAN WELLS
Indian Wells, USA, 5-8 mars
Finalen herrar: Roger Federer – John Isner 7-6(7), 6-3
Finalen damer: Victoria Azarenka – Maria Sjarapova 6-2, 6-3
Betyg: ++++

Det är alltid något speciellt med årets första Master. Precis som att Australiska öppna får en liten boost i anseende tack vare att det är säsongens första Grand Slam. Årets Indian Wells bjöd på några skrällar (dåvarande världselvan John Isner seger över Novak Djokovic i semin, David Nalbandians kvartsfinalplats efter segrar över Marin Cilic, Janko Tipsarevic och Jo-Wilfried Tsonga), en spännande debut (Milos Raonics första match mot Roger Federer, förlust i tre set), ett starkt semifinalfält med tre spelare ur toppkvartetten samt inledningen på ett makalöst återtåg (Federers, som senare under året återerövrade tronen som världsetta). Isner gjorde en av sina bästa turneringar och matcher (semifinalen mot Djokovic) i karriären. På damsidan visade Victoria Azarenka att hon inte blivit mätt och belåten efter segern i Australiska öppna – och återigen malde hon ner rivalen Sjarapova i en stor final. Den där rivaliteten skulle under säsongen komma att utvecklas till en blivande klassiker den är på god väg att bli.

http://www.youtube.com/watch?v=kce90X80uXE

MIAMI
Key Biscane, USA, 19 mars-1 april
Finalen herrar: Novak Djokovic – Andy Murray 6-1, 7-6(4)
Finalen damer: Agnieszka Radwanska – Maria Sjarapova 7-5, 6-4
Betyg: +++

Att Roger Federer skulle förlora mot Andy Roddick (en av blott tre förluster i karriären mot amerikanen – schweizaren har 21-3 i inbördes möten) existerade på förhand inte i någons verklighet, men på Crandon Park i Key Biscane, Miami förvandlades plötsligt planeten Tellus till en ding ding värld. Semifinalfältet var återigen starkt, men att Andy Murray bjöds på två walkover (Raonic i tredje omgången och Rafael Nadal i semifinalen) bidrog förmodligen till hans slätstrukna figur i finalen mot Djokovic. På damsidan föll favoriterna Serena Williams och Victoria Azarenka redan i kvartsfinal och Maria Sjarapova noterade sin tredje raka stora finalförlust. På det hela taget intressanta turneringar, men helhetsintrycket drogs ner av de inte så högklassiga finalerna och olägliga walkovers (både Raonic-Murray och Nadal-Murray var på förhand högintressanta matcher).

http://www.youtube.com/watch?v=S-DvJQTZEiw

MONTE CARLO
Roquebrune-Cap-Martin, Frankrike, 16-22 april
Finalen: Rafael Nadal – Novak Djokovic 6-3, 6-1
Betyg: +++

Jag älskar som bekant grusturneringar, men i och med att Monte Carlo Masters är en frivillig 1000-turnering har den inte samma nerv och hetta som övriga Masters. Men det skrevs trots allt historia i årets upplaga av turneringen då Rafael Nadal vann sin åttonde(!) raka titel, trots att Novak Djokovics sällsynt svaga insats i finalen (vilket berodde på att hans farfar gick bort under veckan då turneringen spelades) var smolk i bägaren för oss tittare.

http://www.youtube.com/watch?v=HatCrwrlmFQ

MADRID
Madrid, Spanien, 7-13 maj
Finalen herrar: Roger Federer – Tomás Berdych 3-6, 7-5, 7-5
Finalen damer: Serena Williams – Victoria Azarenka 6-1, 6-3
Betyg: +++

Det allra mesta kom att handla om det kontroversiella blåa gruset – vilket förärade turneringen smeknamnet ”Smurf Masters”. Gruset blev en stor snackis, rent spelmässigt var det dock något av en katastrof. Toppspelarna (och framför allt grusspecialisterna) klagade på att det var betydligt snabbare än vanligt grus och dessutom halt. Nadal gjorde en av sina sämsta matcher på länge när han tappade 5-2 till 5-7 i avgörande set mot Fernando Verdasco i tredje omgången, dåvarande världstvåans första förlust någonsin mot landsmannen, och Novak Djokovic föll även han mot en landsman – Janko Tipsarevic – i kvartsfinalen. De mest minnesvärda matcherna var andra omgången mellan Roger Federer och Milos Raonic (där Raonic på nytt pressade schweizaren och återigen tvingade fram ett avgörande set), semifinalen mellan Juan Martín del Potro och Tomás Berdych och finalen mellan Federer och Berdych, där Federer jobbade sig tillbaka in i en match som såg ut att glida honom ur händerna. På damsidan var Serena Williams helt överlägsen och tappade bara ett set, mot Caroline Wozniacki i åttondelsfinalen.

http://www.youtube.com/watch?v=_4iQ5aQWTWs

ROM
Rom, Italien, 14-21 maj
Finalen herrar: Rafael Nadal – Novak Djokovic 7-5, 6-3
Finalen damer: Maria Sjarapova – Li Na 4-6, 6-4, 7-6(5)
Betyg: ++++

Grussäsongens klart bästa Master. Turneringen på herrsidan bjöd på det mesta: en hemmafavorit (Andreas Seppi) som fällde jätten John Isner och räddade ett knippe matchbollar mot Stanislas Wawrinka, en Novak Djokovic som återigen var på gott spelhumör, en Rafael Nadal som stundtals såg helt omänsklig och oslagbar ut, en formstark David Ferrer som trots Nadals nämnda omänsklighet gav sin landsman skrämselhicka i semifinalen och en stukad Roger Federer som blev snudd på överkörd av Djokovic. Finalen var dessutom så välspelad som en final mellan ”Rafa” och ”Djoker” ska vara. På damsidan tog Maria Sjarapova chansen när värsta fienderna Victoria Azarenka och Serena Williams drog sig ur turneringen med skador, höll huvudet kallt i finalen mot Li Na och lyckades äntligen bärga en stor titel efter alla tillkortakommanden.

http://www.youtube.com/watch?v=ivuKSZ2g6Qs

http://www.youtube.com/watch?v=sC27w2Aw8ps

TORONTO
Toronto, Kanada, 4-13 augusti
Finalen herrar: Novak Djokovic – Richard Gasquet 6-3, 6-2
Finalen damer: Petra Kvitová – Li Na 7-5, 2-6, 6-3
Betyg: ++

På grund av London-OS, som avslutades veckan före Toronto Masters (Canadian Open/Rogers Cup), var det flera stora namn som valde att stå över årets sjätte Master – och de som valde att dyka upp i Toronto (Montréal i damernas fall) halkade ur turneringen som en kollektiv bambi på hal is. Novak Djokovic var den som visade störst vinnarinstinkt och seglade enkelt till finalen (bortsett från en liten speed bump i form av veteranen Tommy Haas), där han dansade hem säsongens tredje titel om möjligt ännu enklare. På damsidan föll favoriterna som flugor och Petra Kvitová vann en tresetsrysare mot Li Na, som alltså återigen saknade is i magen i en stor final efter en stark turnering.

http://www.youtube.com/watch?v=y84dUk4VEzI

http://www.youtube.com/watch?v=_5QO0pi0GPs

CINCINNATI
Mason, USA, 11-19 augusti
Finalen herrar: Roger Federer – Novak Djokovic 6-0, 7-6(7)
Finalen damer: Li Na – Angelique Kerber 1-6, 6-3, 6-1
Betyg: +++

Var milt uttryckt ett uppsving efter ganska avslagna Toronto Masters, och det snabba underlaget bjöd på en del riktigt intressanta händelser. Lucky losern Jeremy Chardys skrällseger över Andy Murray i raka set, till exempel. Och Milos Raonics starka insats (segrar över Richard Gasquet, Marcos Baghdatis och Tomás Berdych) som tog honom hela vägen till kvartsfinal (där det blev förlust mot Stanislas Wawrinka i en tät tresetare). Novak Djokovic fick en oförskämt bekväm resa till finalen efter riktigt lojt uppträdande från Juan Martín del Potro i semifinalen och Roger Federer var oerhört hungrig på en ny titel efter OS-frossan (förlust mot Murray i finalen). I finalen drabbades Djokovic av gummiarm redan i matchens första duell och blev fullkomligt utklassad i första set. I andra samlade han ihop sig, men föll efter ett gastkramande tiebreak – och Federer bärgade sin femte Cincy-titel (slog i och med det Mats Wilanders gamla rekord). På damsidan fick Li Na så äntligen gå hela vägen, efter de där tunga förlusterna tidigare under året. Angelique Kerber var dock den som imponerade mest – i kvartsfinalen utmanövrerade hon Serena Williams i raka set och i semifinalen kämpade hon ner Petra Kvitová i en tät tresetare. Hon tog dessutom ledningen i finalen efter ett grymt förstaset, innan Li Na tog över matchen och snuvade tyskan på titeln.

http://www.youtube.com/watch?v=MhGwjZ4Xd8o

SHANGHAI
Shanghai, Kina, 8-14 oktober
Finalen: Novak Djokovic – Andy Murray 5-7, 7-6(11), 6-3
Betyg: +++++

Andy Murray såg återigen snudd på orubblig ut i sin favoritturnering, som han vunnit två gånger (2010 och 2011). Även Novak Djokovic gasade för fullt fram till finalen, medan Roger Federer såg en smula omotiverad ut i åttondelsfinalen mot landsmannen Stanislas Wawrinka, innan han klappade ihop fullständigt mot Murray i semifinalen (turneringens samtliga fyra toppseedade spelare – Federer, Djokovic, Murray, Berdych – fanns för övrigt med i semifinalfältet). Finalen mellan Djokovic och Murray blev precis så episk som vi kunde hoppas. Murray kopplade tidigt greppet om matchen, pepprade Djokovic med blytunga forehandslag och slet upp stora hål i hans hårdhudade defensiv med obarmhärtig aggressivitet. När Murray sedan hade matchboll i egen serve vid ställning 5-4, 40-30 trodde nog de allra flesta att loppet var kört för Djokovic – men i själva verket var det inledningen på hans makalösa vändning. Resten är historia.

http://www.youtube.com/watch?v=5N33MLBaC9U

PARIS
Paris, Frankrike, 29 oktober-4 november
Finalen: David Ferrer – Jerzy Janowicz 6-4, 6-3
Betyg: +

Vi kan förvisso ha sett en ny stjärna födas i den sensationella kvalspelaren och skrällmaskinen Jerzy Janowicz, men säsongens ödesdigra schemaläggning tog verkligen död på den här turneringens nerv. Toppspelarna föll som käglor och många var direkt loja och oinspirerade i sina respektive förlustmatcher. Det för Paris så långsamma och märkliga underlaget (har för övrigt aldrig gillat grön hardcourt, men det hör egentligen inte till saken) i kombination med den trista attityden från vissa spelare gjorde att en del matcher höll smärtsamt låg kvalitet. Däremot var det givetvis roligt att äntligen få se slitvargen David Ferrer höja en Masters-buckla mot taket, samt att följa Janowicz magiska äventyr.

Victoria Azarenka medgav inför semifinalen att hon var sliten efter maratonmatchen mot Angelique Kerber och den tuffa tvåsetaren mot Li Na i går. ”Jag vaknade i morse och kände mig öm”, menade hon.

Det märktes ute på banan.

Med fyra raka hardcourt-segrar har hon i år visat vem som är herre på täppan i rivaliteten mellan världsettan och världstvåan Maria Sjarapova – men i dag var det Sjarapova som tog kontroll över skåpet och visade var det ska stå.

– Jag måste ha större tålamod och vara lite mer jämn, fast aggressivt jämn, sa världstvåan inför matchen, och menade att det var hennes egen oförmåga att ta kommandot i viktiga lägen som inneburit så många förluster mot Azarenka – inte att världsettan varit bättre.

Och det var med total fokus, självförtroende och pondus hon gick ut på banan i WTA Championships-semifinalen i dag. Hon servade stabilt och placerade sina returer djupt och med stor pricksäkerhet. Vid ställning 5-4 i första set förvaltade hon sin andra setboll i egen serve och tog rättvist ledningen i matchen.

Visst, Azarenka var inte på topp, men Sjarapova spelade precis så fokuserat och bra som hon borde ha gjort i deras tidigare möten i år (Azarenka hade dessutom 7-4 totalt i inbördes möten inför dagens semifinal).

I andra set gick hon ut stenhårt, gav Azarenka minimalt med andrum, sprang ifrån till en komfortabel 4-0-ledning, kämpade sig igenom ett 24 poäng långt servegame till 5-1, höll sedan sin serve enkelt och bärgade med det segern – och en biljett till finalen.

Vem hon möter där?

Serena Williams, så klart.

Amerikanen fullkomligt detroniserade världsfyran Agnieszka Radwanska: 6-2, 6-1. Det hela var över på drygt en timme.

Williams har nu 47 segrar på sina senaste 49 matcher. De enda två förlusterna kom i Franska öppna (mot Virginie Razzano i första omgången) och Cincinnati (mot Angelique Kerber i kvartsfinalen).

Världstrean är dessutom klar för sin femte WTA Championships-final i karriären. Hon har vunnit två (2001 och 2009) och förlorat två (2002 och 2004).

Rent statistiskt är Maria Sjarapova något av en drömmotståndare för Williams. Hon leder med 9-2 i inbördes möten och de där två enda förlusterna kom för åtta år sedan, alltså 2004 (finalerna i Wimbledon och WTA Championships).

Hon har dessutom nio raka setsegrar (sist hon tappade set var i Charleston 2008) och endast tappat totalt nio game i deras senaste tre möten.

Vill man grotta ner sig ännu djupare i statistikträsket kan vi konstatera att Williams vunnit 17 raka matcher mot topp 5-spelare.

Det är inte mycket som talar för Sjarapova i morgon, med andra ord.

Men visst vore det roligt både för damtennisen och för rivaliteten mellan Sjarapova och Williams om ryska världstvåan lyckas skrälla.

Samantha Stosur hade inte mycket att sätta emot Maria Sjarapova. Snudd på ingenting, faktiskt.

Det tog världstvåan drygt 20 minuter att få första set överstökat: 6-0 och förkrossande 24-5 i poäng totalt.

I andra set kom världsnian in lite mer i matchen och tog ledningen med 3-2 – men då lade Sjarapova i superväxeln igen och dundrade in fyra raka game till 6-3.

– Efter en riktigt lång match i min förra runda (mot Agnieszka Radwanska) så försökte jag spela väldigt aggressivt i dag och inte tillbringa så mycket tid [ute på banan] som i går. Jag visste redan inför matchen att jag var klar för semifinal men jag ville inte förlora. Jag ville göra de rätta sakerna i dag och det gjorde jag, säger hon efter matchen.

Sjarapova hade för övrigt chansen (på ett högst teoretiskt plan, förvisso) att avsluta året som världsetta, men det grusades av Victoria Azarenka. Förutsättningarna var nämligen inte bara att Sjarapova vinner hela turneringen, utan nuvarande världsettan Azarenka skulle dessutom vara tvungen att förlora mot Li Na i sin sista gruppspelsmatch.

Det gjorde hon inte.

* * *

Väldigt mycket stod på spel mellan Agnieszka Radwanska och Sara Errani, vilket märktes tydligt ute på banan – och syntes på både resultattavla och matchklocka. Efter knappt tre och en halv timme var slutligen segraren korad (Radwanska), vilket gör den här matchen till den längsta någonsin i WTA Championships-sammanhang.

Errani hade förkrossande 0-22 mot topp 5-spelare inför matchen men spelade med pondus och självförtroende, och bärgade första set efter över en timmes spel: 7-6(6).

Hon hade dessutom en 2-0-ledning och var ett game från att vinna matchen i andra set, men då plockade Radwanska tre raka game till 7-5 och ökade på till sex raka game när hon tog ledningen med 3-0 i tredje set.

Errani kämpade sig tillbaka, men världsfyran kunde slutligen triumfatoriskt hålla sin serve vid ställning 5-4 – och på så vis säkra en biljett till semifinalen.

– Jag var inte så fräsch efter min senaste match, så jag var rädd för vad som kunde hända. Jag vet inte hur jag klarade det i dag, särskilt inte efter att ha tillbringat över en och en halv timme på banan, men jag är så glad, säger Radwanska efter maratonsegern.

* * *

Även matchen mellan Azarenka och Li Na var helt avgörande för vem som skulle ta en plats i semifinalen. Och Azarenka kan andas ut på dubbla plan – hon kommer i och med sin tvåsetsseger att vara världsetta vid årets slut.

Matchen då?

Den var svängig, lite nervös och mestadels en inte särskilt fantastisk tillställning. De båda kombattanterna bjöd på inte mindre än tio servegenombrott – fördelat på sex för Azarenka och fyra för Li Na – vilket till större delen berodde på svagt servande snarare än starkt returnerande.

Första set var förhållandevis dramatiskt när de båda turades om att bärga breakbollar fram till tiebreak, där Azarenka var den klart mer kyliga spelaren: 7-6(4).

I andra set jobbade Azarenka upp en bekväm 5-1-ledning, men Li Na höll sin serve och bröt tillbaka – för att sedan, återigen, tappa sin egen serve.

Matchens absolut sista duell blev den längsta, mest nervpirrande och mest välspelade. Li Na pressade på furiöst, Azarenka försvarade sig smart och enkelt, och världsåttan pangade slutligen bollen en decimeter utanför baslinjen – till världsettans stora glädje.

6-3, ridå Li Na, säkrad semifinalplats för Azarenka.

* * *

… vilket ju betyder att mitt tips står sig så här långt, så när som på att Sjarapova slutade etta och Radwanska tvåa i vita gruppen, åtföljda av Errani och Stosur. Rätt semifinalister, men fel placeringar.

Nåväl. Röda gruppen slutar helt planenligt. Nu återstår en riktigt intressant semifinal (Azarenka-Sjarapova), en potentiellt sömnig semifinal (en Serena Williams med ångan uppe mot en fysiskt och psykiskt dränerad Radwanska) och en förutsägbar men förhoppningsvis spelmässigt värdig final (Williams mot Azarenka/Sjarapova).

Jodå, Serena Williams ångar på i WTA Champions och har fortfarande inte tappat set (trots att det var nära mot Li Na i går).

I dagens US Open-finalrepris mot Victoria Azarenka höjde hon sig som hon så ofta gör mot tuffare motstånd, bärgade första set enkelt med 6-4 och vände ett 3-0-underläge i andra set till 6-4.

Williams har nu 11-1 i inbördes möten mot Azarenka, 16 raka segrar över topp 5-spelare och bärgat sex raka set i slutspelet.

Amerikanska världstrean var klar för semifinal redan efter segern över Li Na, men efter dagens match dansar hon vidare med tre raka segrar (vilket jag förutspådde inför turneringen).

* * *

Titelförsvararen Petra Kvitová tvingades tyvärr hoppa av turneringen på grund av sjukdom efter sin match mot Agnieszka Radwanska. Hennes ersättare, världsnian Samantha Stosur, gjorde en slät figur och blev totalt krossad av Sara Errani i avgörande set: 6-3, 2-6, 6-0.

Plötsligt har Errani, som förmodligen blivit gruppens slagpåse om Kvitová varit i form och inte tvingats hoppa av, chansen att nå semifinal – men för det krävs att hon slår Radwanska. Kan således bli en intressant match, men visst ska världsfyran vinna den matchen sex av sju dagar i veckan.

Och Sjarapova-Stosur? Tja, Sjarapova lär inte gå för fullt, så Stosur har absolut en chans att göra en mer minnesvärd insats som inhoppare än i dag. Vinner samtidigt Radwanska har hon i sin tur chansen att bärga gruppsegern, trots förlusten mot Sjarapova i går.

* * *

Li Na slog Angelique Kerber i raka set: 6-4, 6-3. Inte särskilt överraskande. Dels för att den här matchen troligen var den mest öppna i turneringen, men framför allt för att Kerber säkerligen var dränerad efter den tunga förlusten mot Williams i går.

I och med segern blir nu Li Nas match mot Azarenka i morgon riktigt intressant. Vinnaren där går vidare till semifinal.

Det står 4-4 i inbördes möten mellan de båda, men Azarenka har vunnit de senaste tre matcherna – två av dem den här säsongen. Årets två bataljer gick dock till avgörande set.

Har potential att bli en riktig rysare, alltså. Tror dock att Azarenka håller nerverna i styr och kirrar biffen, även om en kinesisk skräll inte skulle förvåna mig. Det ger alltid ett visst psykologiskt övertag att slå ur underläge i sådana här situationer.

I WTA Championships har vi, än så länge, inte bjudits på några skrällar i dag – men favoriterna Serena Williams och Victoria Azarenka fick slita hårt för sina segrar.

Williams låg under med 4-1 i första set men vann slutligen sin match mot Li Na i raka set: 7-6(2), 6-3.

Azarenka förlorade första set i tiebreak mot Angelique Kerber – och räddade sedan två matchbollar i andra set: 6-7(11), 7-6(2), 6-3.

– Jag kämpade så hårt. Det är tufft att få en sådan här match i början av turneringen! Men alla de bästa spelarna är här och man måste visa sin bästa tennis. Jag tycker inte att jag gjorde det, men jag visade åtminstone min bästa kämpaglöd. Jag är glad över att ha upplevt detta och överkommit dagens prövningar, säger Azarenka efter matchen.

I matchen mellan Maria Sjarapova och Agnieszka Radwanska står det i skrivande stund 5-7, 7-5.

* * *

John Isners 21 servess räckte inte – ynglingen David Goffin skrällde och fällde den dunderservande jätten i tre set i Valencia: 7-6(2), 4-6, 6-4.

Goffin möter Jürgen Melzer eller Xavier Malisse i kvartsfinalen.

* * *

Turneringens andra stora mammutservare, Milos Raonic, fick respass redan i första omgången. 21-årige kanadensaren föll i raka set mot Gilles Müller: 7-5, 7-6(2). Ytterligare en liten skräll, alltså.

Raonic slog för övrigt 16 servess i matchen – och har nu dunkat in totalt 966 servess under säsongen.

* * *

Toppseedade hemmafavoriten Roger Federer hade en del bekymmer med en taggad Thomaz Bellucci: 6-3, 6-7(6), 7-5. Det tog världsettan, som vann 77 procent av poängen i egen serve, över två timmar att slugga sig vidare till kvartsfinalen.

I kvarten möter han Benoit Paire, som slog Kremlin Cup-mästaren Andreas Seppi (4-6, 6-2, 6-3), eller Lukasz Kubot.

* * *

Alla dagens resultat:

Japp, så här ser alltså årets WTA Championships i Istanbul ut. De åtta bästa spelarna i världen i två riktigt intressanta grupper.

Har överlag svårt för alternativa tävlingsupplägg i tennis (som Davis Cup/Fed Cup) men gillar av någon anledning gruppspelet i WTA Championships/ATP World Tour Finals. Har sina brister, som så mycket annat, men jag tycker att det är det (hittills) mest lyckade försöket att bryta mot tennisens traditionella tävlingsform.

Nåväl.

Två matcher har redan spelats, en pågår. Serena Williams spelade sin första match sedan hon besegrade Victoria Azarenka i US Open-finalen i september – men hade trots det inga som helst problem mot världsfemman Angelique Kerber: 6-4, 6-1.

Även världsfyran Agnieszka Radwanska svarade för en stark turneringsinledning och slog Petra Kvitová i raka set: 6-3, 6-2.

En fingervisning om vad som komma skall? Ja, förmodligen. Låt oss titta lite närmare på dessa båda grupper:

RÖD GRUPP (GRUPP A)
Serena Williams är tveklöst den stora favoriten och går troligen vidare till semifinal med tre raka segrar – om nu inte Azarenka är så vansinnigt sugen på revansch efter nederlaget i New York att hon är villig att göra i princip vad som helst för att slå Serena redan i gruppspelet.

Kerber kommer få det riktigt tufft, men har en chans att komma undan med åtminstone en seger (mot Li Na). Har svårt att se världsåttan slå Azarenka eller Williams, vilket krävs om hon lyckas besegra Kerber.

Troligen fokuserar Azarenka som mest på att slå just Kerber och Na för att säkra avancemang. Seger över Williams är bara en väldigt välsmakande bonus.

1. Serena Williams.
2. Victoria Azarenka.
3. Li Na.
4. Angelique Kerber.

VIT GRUPP (GRUPP B)
Världstvåan Maria Sjarapova är favorit, men den här gruppen känns något öppnare än grupp A. Sjarapova vet man aldrig riktigt var man har, så det är inte alls säkert att hon avslutar som gruppsegrare.

Det tror jag faktiskt att Radwanska gör. Hon slog Kvitová förhållandevis enkelt i dag och har 5-1 i inbördes möten mot Sara Errani. Har bara tappat fem game i de senaste två matcherna mot italienska världssjuan.

Matchen mellan Radwanska och Sjarapova blir gruppens nyckelmatch. Sjarapova kommer att bära favoritskapet, men trots 7-2 till världstvåan i inbördes möten är deras matcher ofta jämna och oförutsägbara. Tror Radwanska har goda chanser att slå Sjarapova. Den som vinner den matchen lär hur som helst vinna gruppen.

Errani lär bli gruppens slagpåse. Kommer med största sannolikhet inte att slå Sjarapova i kväll. Inte heller Radwanska – och Kvitová har hon aldrig vunnit ett set mot i deras tre tidigare möten (alla på hardcourt, där Kvitová är betydligt starkare).

Skrällvarning på Kvitová, som vann här i Istanbul förra året. Hon har kapacitet att slå Sjarapova, och skulle hon göra det så blir det riktigt svettigt för världstvåan.

1. Agnieszka Radwanska.
2. Maria Sjarapova.
3. Petra Kvitová.
4. Sara Errani.

SEMIFINALERNA: Williams slår Sjarapova, Azarenka slår Radwanska.
FINALEN: Williams slår Azarenka.

Nadia Petrova bärgade i dag sin största prischeck i karriären – 2,2 miljoner dollar. Detta efter att ha triumferat i finalen i Toray Pan Pacific Open över världstrean Agnieszka Radwanska: 6-0, 1-6, 6-3.

Det var onekligen 30-åriga Petrova som var hetast på gröten i inledningen av matchen. Med tre servess, fyra servegenombrott och totalt 29-15 i poäng fullkomligt massakrerade hon Radwanska i första set.

I andra var dock rollerna omvända. Petrova såg trött ut efter uppvisningen i första set medan Radwanska klev fram och tog för sig mer. Världstrean räddade samtliga fyra breakbollar hon hade emot sig och bröt Petrova vid två tillfällen.

Så 1-1 kändes snarare som 0-0, och de två inledande seten som parenteser i matchen. Tillbaka på ruta ett.

Det var således avgörande set, som överlag var mycket mer känslomässigt laddat (Petrova slog racketar i backen, medan Radwanska misshandlade sina stackars fötter med spaden), som satte tonen för hela finalen. Petrova fortsatte sin offensiv med stenhård, pricksäker serve (som gav henne totalt elva ess i matchen) och tunga grundslag från baslinjen. Hon gjorde dessutom flera lyckade utflykter fram till nät och dödade på så vis många poäng snabbt i egen serve.

I Radwanskas serve var hon snudd på övertänd i sin aggressivitet, särskilt i andraserve. Radwanska, som normalt genomskådar tokoffensiva taktiker och med sitt spelsinne och svårpenetrerade försvarsmyr lyckas utnyttja motståndarens svagheter och skapa enorm frustration, hade stora problem både i returnering och serve.

De båda finalkombattanterna följdes åt fram till 4-3, då Petrova fixade setets enda breakboll och efterföljande servegenombrott (mycket på grund av två riktigt bedrövliga dubbelfel från Radwanska vid 40-30).

18-rankade ryskan fick chansen att serva hem titeln – och tog tillvara på den. Efter en missad matchboll vid ställning 40-15 kunde hon jaga ut Radwanska i hörnet för att sedan kliva fram i banan och smacka in en vinnande forehand i motsatt hörn.

– Jag vet inte var jag hittade kraften och viljestyrkan att kämpa i tredje set efter att ha gjort slut på energin i andra set, men jag gjorde det och det känns underbart. Det här är den största turneringen jag någonsin har vunnit. Det är en stor prestation. I början av turneringen trodde jag definitivt inte att jag skulle vinna titeln, på grund av ryggskadan som jag brottats med, säger Petrova efter segern.

Och hon hyllas av sin finalmotståndare:

– Jag är besviken. Jag ville vinna den här titeln så himla mycket och när man är så nära och känner att man kan göra det, då är det alltid känslomässigt när man inte lyckas. Men hon spelade riktigt bra. Hennes största vapen är hennes serve, verkligen, men hennes returer var väldigt bra i dag, jag var tvungen att serva riktigt bra själv för att hålla min serve. Men överlag tror jag att de två slagen funkade väldigt bra för henne, säger Radwanska.

Petrova har nu 12-11 i finalfacit, Radwanska 10-4. Och 30-åriga Petrova sätter ribban högt för nästa mål: att vinna en Grand Slam.

– Det är få spelare som har vunnit Grand Slams efter 30, och jag känner att jag inte kan ge upp tennisen utan att åstadkomma det. Jag hittar fortfarande viljan att stiga upp varje morgon och gå ut på banan och försöka utvecklas varje dag. Om det är meningen att jag ska vinna en Slam så kommer jag att göra det, men om jag inte gör det så kommer jag i slutet av min karriär att veta att jag gjorde allt för att åstadkomma det, säger den forna världstrean.